Bet. 1993/94:AU23

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU23

Ändring i lagen om generellt anställningsstöd (GAS)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

AU23

Sammanfattning

I detta betänkande föreslår utskottet, med utnyttjande av sin

initiativrätt enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen, viss ändring

i lagen om generellt anställningsstöd (GAS). Ändringen innebär

att arbetsgivare som nyanställer får rätt att beräkna det s.k.

GAS-avdraget från socialavgifterna enligt en alternativ metod.

Utskottet

Med anledning av förslag i proposition 1993/94:66

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och arbetslösa,

m.m. beslutade riksdagen i december 1993 att ett generellt

anställningsstöd skulle införas för att stimulera till nya

reguljära arbeten. Förslaget i propositionen innebar att ett

avdrag på arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter skulle

medges för en nettoökning av sysselsättningen under år 1994

jämfört med antalet sysselsatta i september 1993.

På utskottets begäran granskades regeringsförslaget av

lagrådet, som framförde viss kritik. Även

socialförsäkringsutskottet pekade i sitt yttrande till

arbetsmarknadsutskottet på en rad allvarliga problem som skulle

kunna uppstå med den tekniska lösning som regeringen valt i sitt

lagförslag. Av detta skäl valde arbetsmarknadsutskottet en annan

utformning av stödet.

Riksdagen godkände utskottets förslag (1993/94:AU5, rskr.

102). Lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd trädde i

kraft den 1 januari 1994.

Lagen innebär att arbetsgivaren under 1994 får göra avdrag på

arbetsgivaravgifterna för nyanställda personer. Avdraget

motsvarar 15 % av den del av avgiftsunderlaget som hänför sig

till de nyanställda. I denna definition ingår även vanliga

ersättningsanställningar, dvs. en nyanställd som ersätter en

arbetstagare som slutat. För att stödet så långt som möjligt

skall begränsas till nyanställningar som innebär en utökning av

antalet anställda har huvudregeln kompletterats med en spärregel

som bygger på antagandet att en utökning av antalet anställda

också leder till en ökning av den sammanlagda lönesumman.

Spärregeln innebär att avdraget inte får vara större än 15 % av

ökningen av lönesumman (avgiftsunderlaget) för avdragsmånaden

jämfört med september 1993.

Av olika skäl kan storleken av en arbetsgivares

avgiftsunderlag variera månad för månad utan att detta speglar

växlingar i arbetsstyrkans storlek. Detta kan vara fallet vid

t.ex. utbetalning av övertidsersättning. Spärregeln medger

justering nedåt av jämförelseunderlaget för september 1993 med

belopp som motsvarar ersättning för övertidsarbete.

Storleken av avgiftsunderlaget kan också vara beroende av

olika slag av rörliga inkomster. Även tidpunkten för

löneutbetalningarna kan medföra skillnader i de månatliga

avgiftsunderlagen trots att antalet anställda är detsamma. Om

utbetalning av lön sker var fjortonde dag kommer ett antal av

årets månader att innehålla tre löneutbetalningstillfällen. Det

medför att avgiftsunderlaget för en sådan månad i princip är 50

% större än för en månad med två utbetalningstillfällen.

Spärregeln i sin nuvarande konstruktion kan innebära att en

arbetsgivare en viss månad inte kan göra GAS-avdrag trots att

antalet anställda ökat jämfört med september 1993. Vid

tvåveckorslön kan avdraget utnyttjas först i en månad när det

åter är tre utbetalningstillfällen. Om septemberunderlaget är

onormalt stort därför att det innehåller exempelvis

provisionsersättningar hänförliga till en längre period kan det

hända att arbetsgivaren får möjlighet till GAS-avdrag först för

en månad då den sammanlagda utbetalningen av motsvarande skäl

återigen överstiger det normala.

Arbetsmarknadsläget är fortfarande sådant att det finns

anledning att stimulera nyanställningar. För att undvika

konsekvenser av det slag som beskrivits ovan bör lagen ändras så

att en arbetsgivare som nyanställer, och som av olika skäl

redovisat onormalt stora löneutbetalningar för september 1993,

vid tillämpning av spärregeln i stället får göra jämförelse med

vad som skulle kunna anses vara ett mera normalt

månadslöneunderlag. Löneunderlagens storlek kan som nämnts

skifta av en rad olika skäl. Varje månadsutbetalning kan

innehålla icke typiska komponenter. För att åstadkomma ett värde

som är så representativt som möjligt bör enligt utskottets

mening jämförelseunderlaget utgöra genomsnittsvärdet för hela år

1993. Om verksamhet bara bedrivits under en del av år 1993 skall

genomsnittet avse den period då verksamheten har bedrivits med

anställda.

Om arbetsgivaren enligt en sådan alternativregel får göra

jämförelse med ett snittvärde för år 1993 måste också underlagen

för år 1994 representera något slag av genomsnittligt värde.

Annars skulle arbetsgivaren få orättmätiga favörer under månader

år 1994 med ovanligt stora löneutbetalningar som inte svarar mot

personalökningar. Vid tillämpning av alternativregeln skall

därför jämförelse göras med det genomsnittliga månadsunderlag

som kan räknas fram vid varje uppbördstillfälle under året. Ett

exempel kan illustrera detta: Vid beräkning av GAS-avdrag för

juli månad 1994 skall vid tillämpning av spärregeln enligt denna

metod det genomsnittliga avgiftsunderlaget för januari--juli

1994 jämföras med det genomsnittliga avgiftsunderlaget för hela

år 1993.

Den nu beskrivna metoden skall således vara ett alternativ

till spärregeln i sin nuvarande utformning. En arbetgivare får

när avdrag görs första gången bestämma om den ena eller andra

beräkningsmetoden skall tillämpas. Avdraget skall sedan beräknas

enligt samma metod för återstående del av utgiftsåret.

En möjlighet bör enligt utskottet öppnas för att även i fråga

om månadsavgifter som beslutats före ikraftträdandet tillämpa

den alternativa spärregeln. En arbetsgivare som vid sådan

beräkning är berättigad till ytterligare avdrag får efter

ansökan om detta tillerkännas avdrag med motsvarande belopp.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar följande som Utskottets förslag

betecknade Lag om ändring i lagen (1993:1503) om generellt

anställningsstöd.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:1503) om generellt

anställningsstöd

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:1503) om generellt

anställningsstöd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 §

Avdrag får för varje Avdrag får för varje

månad göras med ett månad göras med ett

belopp som motsvarar 15 belopp som motsvarar 15

procent av den del av procent av den del av

avgiftsunderlaget enligt 2 avgiftsunderlaget för

kap. 3--5 §§ lagen månaden enligt 2 kap. 3--5

(1981:691) om socialavgifter §§ lagen (1981:691) om

som hänför sig till de socialavgifter som

nyanställda personerna. hänför sig till de

nyanställda personerna.

Avdraget får inte Avdraget får inte

överstiga 15 procent av överstiga 15 procent av

hela avgiftsunderlaget enligt hela avgiftsunderlaget enligt

2 kap. 3--5 §§ lagen om 2 kap. 3--5 §§ lagen om

socialavgifter för socialavgifter för

månaden minskat med månaden minskat med

motsvarande avgiftsunderlag motsvarande avgiftsunderlag

för september 1993. för september 1993.

Avgiftsunderlaget för Avgiftsunderlaget för

sistnämnda månad får sistnämnda månad får

härvid minskas med härvid minskas med

ersättning för ersättning för

övertidsarbete som ingår övertidsarbete som ingår

i detta underlag. i detta underlag

(spärregel).

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Som alternativ spärregel

gäller att avdraget inte

får överstiga 15 procent

av årets genomsnittliga

månatliga avgiftsunderlag

enligt de förutnämnda

lagrummen minskat med det

genomsnittliga

avgiftsunderlaget för

utgiftsåret 1993.

Samma spärregel skall

tillämpas för hela

utgiftsåret 1994.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994 och gäller till

utgången av år 1994. En arbetsgivare som med tillämpning av 4 §

i dess nya lydelse skulle ha varit berättigad till ytterligare

avdrag vid beslut om månadsavgift före ikraftträdandet skall

efter framställning därom tillerkännas avdrag med motsvarande

belopp för de berörda utgiftsmånaderna.

res. (nyd)

Stockholm den 19 april 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson

(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte

Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist

(s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

Redan när förslaget om det generella anställningsstödet lades

fram hösten 1993 ansåg jag att man starkt kunde ifrågasätta om

regeringens syfte kunde nås, dvs. att uppmuntra till

tidigareläggning av anställningar och att ersätta övertidsarbete

med vanliga arbeten. Man kunde befara att lagen i stället skulle

minska kostnaderna för företag som ändå är framgångsrika och kan

nyanställa. Företag som går bra skulle få skattesubventioner som

uppenbarligen skulle medverka till konkurrenssnedvridning.

Dessutom är det lagtekniskt mycket svårt att konstruera ett

generellt anställningsstöd som är praktiskt hanterbart, når sitt

syfte och dessutom ger en godtagbar möjlighet till kontroll.

Den nu aktualiserade lagändringen visar att mina farhågor

besannats. Utskottsmajoritetens förslag innebär att lagen blir

än mer generös mot dessa framgångsrika företagare.

Jag anser med hänvisning till det anförda att utskottet inte

borde ha tagit något initiativ i frågan och följaktligen att

hemställan bort utgå.