Bet. 1993/94:AU26

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU26

Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen

(förnyad behandling)

Innehåll

Propositionerna

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 2

Innehållsförteckning

1993/94

AU26

Inledning

Kammarbehandlingen av betänkandet 1993/94:AU18 den 9 juni 1994

innebar att riksdagen beslöt att återförvisa ärendet till

utskottet. Det är mot denna bakgrund utskottet tar upp det av

kammaren återförvisade ärendet om den fortsatta reformeringen av

arbetslöshetsförsäkringen.

I betänkandet 1993/94:AU18 behandlade utskottet proposition

1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av

arbetslöshetsförsäkringen, delar av proposition 1993/94:80 En

allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring samt ett antal

motioner väckta med anledning av propositionerna och motioner

väckta under allmänna motionstiden i år.

Utskottsbehandlingen av ärendet har inneburit att majoriteten

i detta betänkande på några väsentliga punkter är annorlunda än

den i betänkande AU18. Utskottsmajoriteten i dessa delar består

av företrädare för Socialdemokraterna. Företrädare för

regeringspartierna och Ny demokrati redovisar sina ståndpunkter

i reservationer.

I detta betänkande hänvisas till betänkande AU18 bilagorna 1

och 3 när det gäller regeringens lagförslag resp. Lagrådets

yttrande.

Propositionerna

Proposition 1993/94:209

I proposition 1993/94:209 föreslår regeringen

(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av

statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

4. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 i

betänkande 1993/94:AU18.

Proposition 1993/94:80

I proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring -- vilken till vissa delar bordlades vid

höstens behandling -- föreslår regeringen att riksdagen antar de

i propositionen framlagda förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

11. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:209

1993/94:A74 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1993/94:209 om den fortsatta reformeringen av

arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A75 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1993/94:209.

1993/94:A76 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändring av 4 § lagen om

arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om företagares rätt till

arbetslöshetsförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A77 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:209,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning med uppgift att se över

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som i motionen

anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för arbetslöshetsförsäkringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att höja ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen till 90 % med taket 598 kr.

1993/94:A78 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om

arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant

arbetsmarknadsstöd med den innebörd som anförts i motionen.

1993/94:A79 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson

(nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överlämnande av vissa frågor till

utredning,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, avslår propositionen,

3. att riksdagen, om yrkandena 1 och 2 avslås, avslår

förslaget om ersättningsperioderna och normalarbetstiderna,

4. att riksdagen beslutar att försäkringen skall administreras

av försäkringskassan i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att arbetsvillkoret skall grundas på

ALF-lagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:A80 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:209,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att de nya

reglerna skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1995,

3. att riksdagen godkänner inriktningen av

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning får i uppdrag att utreda frågan om

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1993/94:A81 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den allmänna och obligatoriska

arbetslöshetsförsäkringens administration.

1993/94:A82 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att avslå proposition 1993/94:209.

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:80

1993/94:A21 av Nils Nordh m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A22 av Bo Finnkvist m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att

riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår

proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

1993/94:A24 av Hans Stenberg m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1993/94:80.

1993/94:A25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår regeringens proposition

enligt vad i motionen anförts om att förslaget bryter

arbetslinjen och i grunden är osolidariskt,

3. att riksdagen höjer ersättningsnivån till 90 % av lönen

enligt vad i motionen anförts om hur sänkningen av

ersättningsnivån drabbar låginkomsttagare och ökar

arbetslösheten,

4. att riksdagen beslutar om avskaffande av karensdagar för

att erhålla a-kasseersättning,

5. att riksdagen beslutar om avskaffande av karenstiden för

att få kontant arbetsmarknadsersättning (KAS),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av avgångsvederlagen.

1993/94:A26 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår proposition 1993/94:80,

16. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag om ändring av 6 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring och

beslutar att denna paragraf skall ha den lydelse som framgår av

motionens bilaga nr 2,

17. (delvis) att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår

regeringens förslag till ändring av 7, 20 och 57 §§ i lagen om

arbetslöshetsförsäkring,

18. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att 14 §

i lagen om arbetslöshetsförsäkring skall ha den lydelse som

framgår av motionens bilaga nr 1,

19. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens

förslag om ändring i 7 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

1993/94:A27 av Monica Öhman m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A28 av Margareta Winberg och Kaj Larsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till arbetslöshetsersättning i

samband med politiska uppdrag.

1993/94:A29 av Margareta Winberg m.fl. (s) (delvis) vari yrkas

att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A30 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) (delvis) vari yrkas

att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A31 av Inge Carlsson m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A32 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 6 §

lagen om arbetslöshetsersättning (arbetsvillkor),

8. att riksdagen beslutar föra över ALF-lagens principer för

arbetsvillkor till KAS-lagen,

13. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att samordna ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen med lönegarantin,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersspärr för personer som uppnått 55

år i fråga om avgångsvederlagsregeln,

15. att riksdagen beslutar att övergångsperioden för

samordningsregeln utsträcks till den 1 januari 1995,

16. att riksdagen beslutar att 4 § tredje stycket lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse:

Som företagare -- -- -- föreskriver annat. Verksamheten skall

anses ha upphört om en revisor eller ett revisionsbolag som

auktoriserats eller godkänts enligt förordningen (1973:221) om

auktorisation och godkännande av revisorer intygar att

verksamhet inte längre bedrivs i rörelsen.

1993/94:A33 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen beslutar avslå proposition

1993/94:80.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:A206 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kontant arbetsmarknadsstöd.

1993/94:A226 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om

arbetslöshetskassornas organisation och finansiering.

1993/94:A230 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att tiden och ersättning för politiska och fackliga uppdrag

skall vara grund för arbetslöshetsersättning.

1993/94:A235 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att analysera och lösa problemen i samband med

samordning av avgångsvederlag och arbetslöshetsersättning.

1993/94:A239 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om företagares ersättning vid arbetslöshet.

1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett system för att få balans i

a-kassesystemet över en konjunkturcykel skapas.

1993/94:A246 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn av

arbetslöshetsförsäkringen i syfte att undanröja de negativa

konsekvenserna för medlemmar i personalkooperativ.

1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

30. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen höjs till 90 %,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om högsta belopp i arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen

och dess finansiering.

1993/94:A262 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att småföretagare skall ha rätt att lägga

sitt företag i malpåse i enlighet med vad som sägs under 2.10 i

motionen.

1993/94:A419 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utlokalisering av de statliga a-kassorna.

1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att höja arbetslöshetsförsäkringen

till 90 % enligt vad i motionen anförts.

1993/94:Sk339 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fiskarnas arbetslöshetskassa.

1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av

arbetsmarknadsavgiften enligt vad i motionen anförts under

avsnitt 4.1.

1993/94:Jo416 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avveckla yrkesfiskarnas

arbetslöshetskassa.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida arbetslöshetsersättningen.

Utskottet

Bakgrund

I februari 1992 tillsattes en särskild utredare med uppgift

att lämna förslag till utformning och finansiering av en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tilläggsdirektiv till

utredningen såvitt avsåg de kontanta understöden utfärdades i

januari 1993. Bakgrunden var de akuta finansiella problem som

uppstått för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta

arbetsmarknadsstödet (KAS).

Utredaren överlämnade sitt betänkande Ersättning vid

arbetslöshet (SOU 1993:52) i maj 1993. Betänkandet

remissbehandlades.

Hösten 1993 lade regeringen fram proposition 1993/94:80 En

allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som delvis

grundade sig på det nyssnämnda betänkandet. Enligt propositionen

skulle en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring vara

genomförd den 1 juli 1994. Den ena delen av propositionen avsåg

utgångspunkterna för denna allmänna och obligatoriska försäkring

inkl. finansieringen, medan den andra delen avsåg förslag om

vissa ändringar från den 1 januari 1994 i lagarna om

arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

I fråga om finansieringen fattade riksdagen på grundval av

propositionen beslut om en ny lag (nedan kallad avgiftslagen)

från den 1 januari i år om allmän avgift för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet. Avgiften tas ut på summan av

inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till 7,5

gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För

beskattningsåret 1994 är avgiften 1 % av avgiftsunderlaget och

för nästa beskattningsår 2 %. Som en följd av detta slopades

från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften enligt lagen om

arbetslöshetsförsäkring.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 ställde

sig utskottet bakom att inriktningen skall vara att skapa en

allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla

med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger

inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet

anförde att man inte då borde binda sig för några närmare

riktlinjer för regelverket kring denna försäkring, t.ex. i fråga

om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under

hur lång tid ersättning skulle kunna utges. Utskottet såg det

som en fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att

man kunde få en bättre överblick av regelverket och dess

konsekvenser i olika hänseenden. Av detta skäl ansåg utskottet

att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.

Utskottet utgick från att den nya försäkringen skulle kunna

träda i kraft den 1 juli 1994.

När det gäller den del av proposition 80 som avsåg förslag

till regeländringar som skulle träda i kraft redan vid

årsskiftet -- dessa förslag avsåg bl.a. arbetsvillkor,

överhoppningsbar tid, avgångsvederlag och normalarbetstid --

fattade utskottet beslut om att tills vidare uppskjuta

behandlingen av propositionen och anslutande motioner. Detta

innebar att några ändringar inte genomfördes från den 1 januari

1994 i lagen om arbetslöshetsförsäkring (nedan kallad

ALF-lagen), bortsett från den ovannämnda finansieringsavgiften,

eller i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).

Regeringen återkommer nu i proposition 209 med lagförslag för

att skapa en allmän, inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring.

Det sker genom att det i KAS-lagen införs en inkomstrelaterad

ersättning motsvarande den som finns enligt ALF-lagen. Betydande

förändringar föreslås i de båda lagarna, bl.a. i frågan hur man

kvalificerar sig för ersättning.

Proposition 209 i huvuddrag

I propositionen framhålls att arbetslöshetsförsäkringen inte

skall ses som en fristående del av arbetsmarknadspolitiken utan

att den skall samverka med andra arbetsmarknadspolitiska

insatser. Det måste finnas incitament att återgå till arbete.

Detta är enligt propositionen den ena målsättningen med de

framlagda förslagen. Reglerna för ersättningsperioder efter en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- för närvarande är sådana

kvalificerande för ny ersättningsperiod på samma sätt som

förvärvsarbete -- har enligt propositionen stor betydelse för

arbetsmarknadens funktionssätt och även för kostnaderna för

kontantstöden. Det betonas i propositionen att åtgärderna inte

enbart får bli ett sätt att kvalificera sig för en ny

ersättningsperiod. För att motverka rundgång förordas förändrade

regler för återkvalificering genom arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, samtidigt som den arbetslöse möts av särskilda

intensifierade åtgärder för att kunna återgå till den reguljära

arbetsmarknaden. Den exakta utformningen av sådana insatser

måste beslutas senare enligt propositionen.

Den andra målsättningen är att fler grupper av arbetslösa med

en klar förankring på arbetsmarknaden skall kunna ges en

ersättning som bättre svarar mot inkomstbortfallet.

Regeringens förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring

innebär att det införs en inkomstrelaterad dagpenning från en

arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från

arbetslöshetskassan. Den som inte är medlem i en

arbetslöshetskassa får dagpenningen från arbetsmarknadskassan,

medan medlemmar får ersättning från arbetslöshetskassan.

Dagpenning utges endast om den arbetslöse uppfyller ett

avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv

månader inom en 24-månaders ramtid skall ha betalt avgift enligt

den förutnämnda avgiftslagen eller skatt enligt lagen om

sjömansskatt. Avgiftsvillkoret, som skall vara detsamma för

anställda och företagare, ersätter det nuvarande

medlemsvillkoret i försäkringen.

Arbetsvillkoret skall vara detsamma i KAS-lagen och

ALF-lagen. Det allmänna arbetsvillkoret innebär arbete under

minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid av tolv

månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som

inte har uppfyllt detta arbetsvillkor finns ett alternativt

allmänt arbetsvillkor om minst 65 timmar per månad under minst

tio månader, vilket innebär att deltidsarbete med en viss

varaktighet är kvalificerande. Beredskapsarbete godtas i detta

sammanhang inte som förvärvsarbete. Det är bara genom detta

allmänna arbetsvillkor som man kan kvalificera sig för en första

ersättningsperiod.

Det särskilda arbetsvillkoret ger mer begränsade

möjligheter att kvalificera sig för ersättning. Detta

arbetsvillkor kan uppfyllas genom beredskapsarbete,

arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering,

arbetslivsutveckling (ALU), vård i enskilt hem av åldring eller

handikappad under vissa förutsättningar, värnplikt samt genom

uppbärande av föräldrapenningsförmåner enligt lagen om allmän

försäkring, i de två sistnämnda fallen dock tillsammans högst

två månader.

För att få ersättning första gången måste som nämnts den

arbetslöse ha kvalificerat sig genom det allmänna

arbetsvillkoret. Därefter kan han eller hon kvalificera sig för

en andra ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda

arbetsvillkoret. För att ha rätt till en ytterligare

ersättningsperiod med dagpenning krävs att den arbetslöse

uppfyller det allmänna arbetsvillkoret.

Arbetsvillkoret skall inte bara ha funktionen att bestämma

själva rätten till ersättning. Det skall också utgöra underlag

för beräkningen av den s.k. normalarbetstiden och därmed

ersättningens storlek.

Den som inte uppfyller avgiftsvillkoret -- oavsett om han

eller hon är medlem i kassa eller ej -- men ett arbetsvillkor

eller ett studerandevillkor kan få ett grundbelopp från

arbetsmarknadskassan. Grundbelopp lämnas även till den som är

försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning

därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan han

eller hon fyllt 60 år eller som efter den tidpunkten har

utförsäkrats från dagpenning i KAS.

Grundbeloppet föreslås vara 245 kr per dag. Dagpenningen i

både KAS och ALF skall motsvara 80 % av sökandens dagsförtjänst,

dock högst 564 kr och lägst 245 kr per dag.

Den s.k. normalarbetstiden är avgörande för ersättningens

storlek. Ersättningen lämnas enligt huvudregeln med 80 % av den

arbetslöses dagsförtjänst under den normalarbetstid som den

försäkrade hade före arbetslöshetens inträde. Enligt

hittillsvarande praxis har normalarbetstiden bestämts med

utgångspunkt i den arbetstid som var normal före den första

arbetslöshetsperioden. Om den arbetslöse kvalificerat sig för en

ny ersättningsperiod genom arbete med kortare arbetstid än den

ursprungliga har ersättningen i den nya perioden ändå bestämts

med hänsyn till den tidigare längre arbetstiden. Detta har

medfört att deltidsarbetslösa kan fylla ut inkomsten under

"evig" tid utan att behöva öka arbetstiden. I propositionen

föreslås att normalarbetstiden i stället skall relateras till

det arbete som ligger till grund för det senaste

arbetsvillkorets uppfyllande. Även grundbeloppet i KAS skall

fastställas på motsvarande sätt. Om arbetsvillkoret uppfyllts

huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning,

yrkesinriktad rehabilitering eller ALU skall dagpenningen

bestämmas till det belopp som motsvarar inkomsten i

beredskapsarbetet resp. utbildningsbidraget. Dagpenning får dock

inte bestämmas till högre belopp än i den föregående

ersättningsperioden. Omprövning av dagsförtjänsten kan under

vissa omständigheter göras till den sökandes förmån.

Förslagen rörande ersättningsperiodernas längd innebär

följande. KAS med grundbelopp skall lämnas längst 150 dagar

liksom för närvarande. För den som fyllt 55 år skall

ersättningsperioden vara längst 300 dagar och för den som fyllt

60 år längst 450 dagar.

Dagpenning enligt KAS eller ALF lämnas under längst 300 dagar.

För den som fyllt 55 år är perioden längst 450 dagar. Till den

som utförsäkrats efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp

under längst 450 dagar.

I propositionen föreslås en uppgiftsskyldighet för

arbetslöshetskassorna gentemot regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer. Det är fråga om uppgifter som behövs

för att kunna följa upp och utvärdera arbetslöshetsförsäkringen

men även uppgifter bl.a. i syftet att undvika eller uppdaga

felaktiga utbetalningar inom försäkringen eller KAS.

Förslagen bör enligt propositionen träda i kraft den 1 juli

1994. Omfattande övergångsbestämmelser föreslås i syfte att

möjliggöra en mjuk övergång. Under en övergångsperiod skall

avgiftsvillkoret sättas lågt för att sedan successivt öka. Den

som uppfyller medlemsvillkoret skall under det första året efter

ikraftträdandet anses uppfylla avgiftsvillkoret i fråga om

ersättning. En ersättningsperiod som löpte vid ikraftträdandet

skall anses vara grundad på ett allmänt arbetsvillkor, vilket

innebär att den kan följas av en ersättningsperiod som grundats

på ett särskilt arbetsvillkor. Om en sådan ersättningsperiod går

till ända före den 1 juli 1995 skall även den nya

ersättningsperioden anses grundad på ett allmänt arbetsvillkor.

Även den som blir arbetslös under tiden den 1 juli -- den 31

december 1994 och enbart uppfyller det särskilda

arbetsvillkoret skall anses ha uppfyllt det allmänna

arbetsvillkoret. Om en ersättningsperiod går till ända före

utgången av år 1996 skall den nya ersättningsperioden inte anses

börja förrän den tidigare perioden har gått till ända, vilket

innebär att det annars tillämpade systemet med parallella

ersättningsperioder inte gäller under övergångsperioden.

Slutligen erbjuder övergångsreglerna vissa möjligheter att

övergångsvis grunda ersättningen på äldre regler. Utöver vad som

nu beskrivits föreslås regler i KAS- resp. ALF-lagen om

möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer att fram till utgången av år 1996 i enskilda fall

förlänga ersättningsperioden.

Rörande de ekonomiska effekterna av förslagen konstateras

att kretsen av personer som får inkomstrelaterad ersättning

ökar. Antalet personer som får den inkomstrelaterade

ersättningen beräknas öka med 70 000--80 000 personer per år. I

denna del innebär förslaget ökade kostnader i storleksordningen

3 miljarder kronor. Det nya sättet att bestämma normalarbetstid

innebär en besparing. Den lägre nivån på dagpenningen som blir

följden medför en kostnadsminskning i storleksordningen 1

miljard kronor. De försämrade möjligheterna för

deltidsarbetslösa att kvalificera sig för en ny

ersättningsperiod genom deltidsarbete beräknas medföra en

besparing i storleksordningen 1,5 miljarder kronor. Även det

skärpta arbetsvillkoret innebär viss besparing. Den uppskattas

till 500 miljoner kronor. De ökade utgifterna uppvägs således av

minskade utgifter. Utgiftsminskningen slår dock igenom först

efter ett par år, vilket innebär att förslagen på kort sikt

innebär en ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden. Enligt

propositionen skall utgiftsförändringarna relateras till den

inkomstförstärkning på 14 miljarder kronor som den allmänna

avgiften beräknas ge från 1995. Sammantaget och i full effekt

leder förslagen till en förstärkning av de offentliga finanserna

med ca 6,5 miljarder kronor.

I propositionen framhålls att den omständigheten att

uppskattningsvis hälften av dem som för närvarande enbart

omfattas av KAS kommer att få inkomstrelaterad ersättning bör

medföra en avlastning på kommunernas utgifter för socialbidrag.

Enligt propositionen skall ett antal frågor utredas vidare.

Det gäller bl.a. hur åtgärder som sätts in för den som

utförsäkrats skall kunna samverka med arbetslöshetsförsäkringen.

Vidare gäller det kriterierna för att stå till arbetsmarknadens

förfogande, för vad som är lämpligt arbete, avstängningstiderna

vid självförvållad arbetslöshet och skyldigheten att delta i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilka frågor skall ingå i en

övergripande översyn. Även förekomsten av s.k. svartjobb med

samtidig ersättning och annat missbruk skall ingå i översynen

liksom åtgärder för att undvika samtidiga utbetalningar från

olika ersättningssystem. Frågan om arbetsmarknadskassornas

organisatoriska hemvist skall prövas ävensom formerna för

uttaget av den allmänna avgiften för finansieringen. Vidare

skall prövas hur kostnaderna för arbetslöshetskassornas

administration skall täckas -- enligt propositionen skall

konkurrensneutralitet råda. Hela frågan om administrationen av

de kontanta förmånerna vid arbetslöshet bör enligt propositionen

bli föremål för fortsatta överväganden. Detsamma gäller

företagares rätt till arbetslöshetsersättning. -- En proposition

om vissa frågor kring arbetslöshetsförsäkringen aviseras till

hösten 1994.

Slutligen anges att regeringen överväger vissa frågor som

omfattats av uppdrag till AMS; ersättningsperioderna vid

deltidsarbete, kalenderårsbaserad karens för deltidsarbetslösa,

företagarbegreppet samt begränsning av rätten till

arbetslöshetsersättning i samband med bisyssla.

Motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 helt eller

delvis

I motioner av Socialdemokraterna (A80), Ny demokrati (A79) och

Vänsterpartiet (A77) yrkas avslag på propositionen. Ny demokrati

framställer yrkandet i andra hand, för det fall att partiets

förstahandsyrkande om att överlämna vissa frågor till en

utredning inte bifalls. Som ett andrahandsyrkande föreslår

Socialdemokraterna att de nya reglerna börjar tillämpas från den

1 januari 1995. Ny demokrati yrkar, för det fall att yrkandet om

avslag på propositionen i dess helhet inte vinner bifall, att

riksdagen avslår förslagen om ersättningsperioder och

normalarbetstider.

Även i enskilda socialdemokratiska motioner framställs

avslagsyrkanden. Det är A74 av Hans Karlsson, A75 av Bo

Finnkvist m.fl. och A82 av Nils Nordh m.fl.

Socialdemokraterna anger i partimotionen följande skäl för

sitt avslagsyrkande.

En förändring av regelsystemet för ersättning vid arbetslöshet

kräver noggrannhet, omsorg och analys. Propositionen är dåligt

underbyggd. Frågor som regeringen säger sig vilja utreda borde

rimligen ha utretts innan förslag läggs fram. Utöver de områden

som regeringen själv anger finns det en lång rad frågor som

borde analyseras. Dit hör konkurrensaspekterna, konsekvenser för

arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken, arbetslinjen, för

statens och kommunernas ekonomi osv. En analys borde även ha

gjorts av vilka arbetslösa som kommer att drabbas.

Regeringsförslaget leder till att arbetslinjen raseras och att

arbetslöshetsförsäkringen blir en socialförsäkring.

Konsekvenserna blir långa genomsnittliga arbetslöshetstider och

på sikt sänkt ersättningsnivå. De statliga kassorna ges sådana

fördelar att de konkurrerar ut de privata arbetslöshetskassorna,

bl.a. därigenom att medlemmarna i de privata kassorna själva

kommer att få stå för administrationskostnaden.

Konkurrensneutralitet bör självfallet råda redan när systemet

genomförs. AMS ges oförenliga roller genom att samtidigt vara

konkurrent, tillsynsmyndighet och överprövningsmyndighet.

Felaktiga siffror anges i frågan om hur många ytterligare

personer som kommer att få ersättning med regeringens förslag.

Risken ökar att arbetslösa ställs utan ersättning därför att

arbetsmarknadskassorna inte klarar av att med kort varsel betala

ut ersättning till de arbetslösa. Möjligheterna till fusk och

manipulation av regelsystemet ökar på grund av svårigheterna att

kontrollera att arbetslösa inte får ersättning från både statlig

och privat kassa.

Vissa av regeländringarna, t.ex. uppdelningen i allmänt och

särskilt arbetsvillkor, leder till ökad byråkrati. Under en

övergångstid kommer dessutom kassorna att tvingas tillämpa tre

system samtidigt. Direkt stötande är att kvalifikationskravet

sänks tillfälligt för att få i gång utbetalningarna. I ett

längre perspektiv riskerar staten att få ta över hela

administrationen av försäkringen. Förslaget medför klara

försämringar särskilt för kvinnor bl.a. på grund av det skärpta

arbetsvillkoret och reglerna om normalarbetstid. För

nytillträdande ungdomar på arbetsmarknaden blir det betydligt

svårare att få ersättning.

Socialdemokraterna kan inte acceptera regeringens

kostnadsberäkningar. Omvandlingen av försäkringen till en

socialförsäkring kommer att medföra mycket stora

samhällsekonomiska kostnader. Administrationskostnaderna för de

statliga kassorna kommer dessutom att bli betydligt högre än vad

regeringen beräknat.

Förslaget om att högst två ersättningsperioder skall ges till

den som inte kvalificerar sig genom förvärvsarbete ökar

utförsäkringen. På grund av sättet att beräkna

ersättningsperioderna sker det i de flesta fall betydligt

tidigare än efter 300 (450) + 300 dagar. Förslaget försvagar

arbetslinjen, eftersom den som accepterar en åtgärd i början av

den första perioden kommer att få sina ersättningsdagar i den

andra perioden minskade. Den som kräver en åtgärd först i slutet

av perioden premieras alltså.

Avgiftsvillkoret framstår som märkligt, eftersom förankringen

på arbetsmarknaden bekräftas genom arbetsvillkoret. Det måste,

till skillnad från det nuvarande medlemsvillkoret, prövas varje

gång en arbetslös söker ersättning. Även detta innebär en ökad

byråkrati. Periodiseringen av avgiften till beskattningsår kan

leda till orättvisor. Dessutom kommer många företagare att ha

svårt att uppfylla villkoret, eftersom deras inkomster normalt

sjunker före arbetslösheten. I de fall de uppfyller villkoret,

kommer ersättningen ofta att bli lägre.

Det skärpta arbetsvillkoret innebär inte bara att färre får

ersättning. Det kan också leda till godtycke och orättvisa.

Det nya sättet att bestämma normalarbetstiden får negativa

effekter i det vanliga fallet att den arbetslöse tvingas minska

sin arbetstid kort före arbetslösheten. Benägenheten att

acceptera tillfälliga arbeten minskar, eftersom detta sänker

ersättningen. Arbetslinjen motverkas, och kommunerna måste utge

bidrag till dem som inte klarar försörjningen.

Socialdemokraterna riktar även kritik mot utformningen av

vissa enskilda bestämmelser.

Om Socialdemokraternas avslagsyrkande i motion A80 inte

bifalls, yrkas som nämnts i andra hand att de nya reglerna skall

börja tillämpas den 1 januari 1995.

I de tidigare nämnda enskilda s-motionerna A74, A75 och A82

anförs liknande motiv för avslag på propositionen som i

partimotionen. I motion A75 av åberopas de negativa effekterna

av regeringsförslaget för Värmland.

Som nämnts yrkar Ny demokrati i sin motion A79 i andra

hand (yrk. 2) -- för det fall att ett yrkande om hänskjutande

till utredning inte bifalls -- att propositionen avslås i sin

helhet. I motionen påtalas avsaknaden av konsekvensanalyser i

propositionen, särskilt i fråga om ersättningsperiodernas längd

och förutsättningarna för en ny ersättningsperiod. Om inte

andrahandsyrkandet om avslag på propositionen i sin helhet

bifalls, bör i vart fall förslaget om ersättningsperioderna och

normalarbetstiderna avslås av riksdagen (yrk. 3). Partiet

motsätter sig regeringsförslaget om att de fyra KAS-regionerna

omvandlas till statliga arbetslöshetskassor. Man ser det som

orealistiskt att administrationen enbart skall ske på fyra

ställen i landet. I stället bör försäkringen administreras av

försäkringskassorna (yrk. 4). Partiet motsätter sig också det

förändrade arbetsvillkoret, vilket ytterligare krånglar till

regelsystemet. Arbetsvillkoret bör vara det som för närvarande

föreskrivs i ALF-lagen (yrk. 5). Motsvarande yrkande framställs

i partiets med anledning av proposition 1993/94:80 väckta motion

A32 av Ian Wachtmeister m.fl. (yrk. 7 och 8).

Vänsterpartiet riktar i sin motion A77 kritik mot

beredningen av hela ärendet. Remissbehandling har inte skett.

Analys av förslagen har inte gjorts t.ex. i fråga om

konsekvenser för samhällsekonomin och arbetslinjen.

Propositionen framstår som ett "hafsverk". Försämringarna för de

arbetslösa är ett sätt att bekämpa fackföreningsrörelsen.

Arbetslöshetens orsaker och ekonomiskt katastrofala effekter

måste angripas med en förändrad ekonomisk politik. Att riva upp

A-kassesystemet ökar problemen och skapar konfrontation. En ny

försäkringsadministration forceras fram med de risker som det

innebär i inledningsskedet. Till en början innebär förslagen

dessutom en fördyring.

Vänsterpartiets kritik mot förslagen sammanfaller i stora

delar med vad Socialdemokraterna anfört. Effekterna av

regeringsförslaget blir att färre blir anslutna, trots att det

beskrivs som en obligatorisk försäkring. Den rundgång som

regeringen säger sig vilja motverka beror inte på brister i

försäkringen utan på att de arbetslösa är mångdubbelt fler än de

lediga arbetena. Propositionen utmärks av bristande konsekvens.

Som exempel nämns att anslutningen till de statliga kassorna

skall vara gratis, medan en administrationsavgift måste betalas

av medlemmarna i de privata kassorna. Vidare tvingar

avgiftslagen även dem som arbetar mindre än 65 timmar att betala

avgift; någon ersättning får de däremot inte vid arbetslöshet.

AMS får oförenliga roller. Det nya arbetsvillkoret ger stora

slumpmässiga orättvisor. Begränsningen av möjligheten till ny

ersättningsperiod ger incitament att undvika sysselsättning

under hela den tid då ersättning ges. Med 65 timmars

förvärvsarbete uppfylls arbetsvillkoret, men det räcker inte för

att få inträde i en kassa. Försämringarna för de

deltidsarbetslösa drabbar framför allt kvinnor i låglöneyrken

med småbarn. Gruppen långtidsarbetslösa bland ungdomar och

nyligen anlända invandrare blir större. Utöver detta innehåller

propositionen ett stort antal lagtekniska problem och praktiska

svårigheter.

På angivna grunder yrkar Vänsterpartiet avslag på

propositionen.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.

Motioner

Socialdemokraterna anför i sin motion A80 följande i fråga

om inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen.

Huvudproblemet är att det finns för få arbeten, inte att

försäkringen ger för omfattande ersättning. En

arbetslöshetsförsäkring som ersätter inkomstbortfall bidrar till

att öka arbetsviljan, vilket ökar sysselsättning, produktion och

tillväxt. Socialdemokraterna framhåller också

arbetslöshetsförsäkringen som viktig för att skapa en flexibel

arbetsmarknad. Med en bra försäkring är arbetstagarna mer

benägna att byta både arbetsgivare och yrke.

Försäkringen har också betydelse för lönebildningen och

löntagarnas möjligheter att upprätthålla minimilönerna i

kollektivavtalen.

Socialdemokraterna framhåller att arbetslöshetsförsäkringen

också ingår som en viktig del i den aktiva

arbetsmarknadspolitiken. Ungdomar bör erbjudas en aktiv åtgärd

inom 100 dagar och övriga inom 200 dagar. För att detta skall

vara möjligt måste den ekonomiska politiken läggas om.

Det fackliga engagemanget i arbetslöshetskassorna ger stora

fördelar jämfört med vad en statlig kassa skulle kunna erbjuda.

Arbetslinjen stärks genom den verksamhet som ordnas för de

arbetslösa medlemmarna. Bransch- och personkännedomen är

betydelsefull både för att förkorta arbetslöshetstiderna och för

att kunna ställa krav på den arbetslöse.

Socialdemokraterna framför förslag om ett nytt regelverk för

arbetslöshetsförsäkringen. Bestämmelserna bör slås samman i ett

system med enhetliga regler i fråga om arbetsvillkor. Alla

förvärvsarbetande skall ha rätt till ett grundbelopp, oavsett

medlemskap i en kassa. Därutöver skall de ha möjlighet att

omfattas av en inkomstrelaterad ersättning, som betalas ut av

resp. kassa. Vissa av de hinder som i dag finns för att bli

medlem i en kassa bör tas bort. Strävan skall vara att så många

som möjligt av de som kan få ersättning försäkrar sig för den

högre nivån. Det sker genom betalning för administrationen och

en viss premie.

I fråga om kompensationsnivån anser Socialdemokraterna att så

stor kompensation bör ges i förhållande till tidigare inkomster

att den arbetslöse ges en rimlig trygghet. När samhällsekonomin

tillåter det bör ersättningsnivån bestämmas till 90 %. Även

taket i försäkringen bör höjas till 7,5 basbelopp när det är

möjligt. Till dess bör det högsta beloppet indexregleras. Vidare

bör nuvarande karensregler ändras så att inte "dubbel" karens

tas ut under en ersättningsperiod och under samma år.

Rörande vissa konkreta frågor anför Socialdemokraterna

följande.

Möjligheterna att utföra deltidsarbete med

arbetslöshetsersättning som utfyllnad måste begränsas. Det bör

ske på det sätt som Socialdemokraterna tidigare har föreslagit

(motion 1993/94:A26 yrk. 18) nämligen genom att

ersättningsperioden begränsas till 300 dagar, eller 450 dagar

för den som fyllt 60 år. För att på nytt kvalificera sig för

ersättning skall krävas att ett nytt arbetsvillkor upparbetas på

annat än förutvarande deltidsarbete. Ett lagförslag läggs fram i

enlighet med detta i motion A26. En lagfäst rätt till förtur vid

nyanställning med mer tid bör vidare föreligga.

Företagarnas situation vid arbetslöshet måste analyseras,

speciellt mot bakgrund av att gränsen mellan anställd och

företagare blivit allt oklarare.

I fråga om finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen

anför Socialdemokraterna att inkomsterna till fonden måste öka.

Den grundläggande principen bör vara att produktionen genom

arbetsgivaravgifter i allt väsentligt skall bära kostnaderna

både för kontantstöden och de aktiva åtgärderna. Avgifterna

skall täcka kostnaderna under en konjunkturcykel. Vid extremt

hög arbetslöshet bör kostnaderna bäras av hela befolkningen

genom en värnskatt. Dessutom bör en överföring ske till

arbetsmarknadsfonden av arbetsgivaravgifterna till

sjukförsäkringen. Den från årsskiftet införda obligatoriska

avgiften bör således slopas och ett återinförande ske av den

s.k. finansieringsavgiften i ALF-lagen.

Socialdemokraterna anser att en parlamentarisk utredning bör

tillsättas för att utreda frågan om en arbetslöshetsförsäkring i

enlighet med det anförda.

I Socialdemokraternas partimotion A254 om sysselsättningen

från den allmänna motionstiden (yrk. 45) framförs motsvarande

synpunkter rörande inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen och

dess finansiering.

Ny demokrati säger sig i sin motion A79 av Harriet

Colliander och Laila Strid-Jansson kunna ansluta sig till

regeringens grundtanke om en allmän och obligatorisk försäkring.

Den bör dock få en helt ny utformning.

Det skall finnas ett grundskydd som svarar mot 60 % av lönen.

Grundskyddet finansieras av arbetsgivarna, arbetstagarna och

staten med 1/3 vardera. En sådan modell medför ett ekonomiskt

ansvar för de parter som kan påverka arbetsmarknaden, vilket bör

bidra till minskade kostnader. Avgifterna bör fastställas en

gång om året, baserat på försäkringens kostnader föregående år.

För skydd upp till 80 % av lönen eller högst vad som motsvarar

en årslön på 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk

sparförsäkring. Premieinbetalningen fördelas mellan

arbetsgivaren och arbetstagaren efter förhandlingar.

Arbetsgivaren betalar sin del under 5--7 år, medan

betalningsansvaret för arbetstagaren gäller till pensioneringen.

Då omvandlas försäkringen till en pension.

Den som vill försäkra sig mot inkomstbortfall som överstiger

80 % eller som vill förlänga ersättningsperioden kan teckna en

privat försäkring. Ersättningsnivån bör lämpligen trappas ned

med tiden. Ersättningsnivåer och ersättningsperioder måste ge

incitament att aktivt söka arbete.

Försäkringen bör administreras helt av försäkringskassan som

redan är väl utbyggd. Kontrollen av villkoren för utbetalning av

ersättning måste effektiviseras.

Frågorna är enligt Ny demokrati så stora och genomgripande att

de bör vara förankrade hos en bred majoritet. De bör därför

hänskjutas till den arbetsmarknadspolitiska utredningen (yrk.

1). Där bör även frågan om konkurrensneutralitet belysas.

Som nämnts tidigare yrkar Ny demokrati, vid avslag på

nyssnämnda yrkande, att propositionen avslås i sin helhet (yrk.

2).

Vänsterpartiet anger följande riktlinjer för

arbetslöshetsförsäkringen enligt sin motion A77 (yrk. 3). En ny

inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring bör inkludera KAS, vars

regelverk bör moderniseras. En stark koppling till de fackliga

organisationerna förordas. Kretsen som kan försäkra sig mot

arbetslöshet bör utvidgas, och det avgörande kriteriet bör vara

att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Kvalifikationsreglernas utformning bör utredas närmare. Det

viktiga är att nytillträdande inte utestängs godtyckligt.

Systemet bör innehålla både en grundnivå och en inkomstrelaterad

del. De deltidsarbetandes rätt till ersättning måste vara kvar i

dagsläget. Förutsättningarna för att ta ett heltidsarbete måste

gynnas. Inrättandet av deltidstjänster måste minimeras, och en

förtursrätt måste finnas till anställning med mer tid.

Om en fristående kassa skall inrättas måste konsekvenserna

utredas noggrant. I stället för statliga kassor skulle

Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) kunna fungera som

"alternativkassa" för den som inte vill ha någon koppling till

de nu befintliga kassorna. Konkurrensneutralitet måste råda.

I fråga om finansieringen är Vänsterpartiets uppfattning att

produktionen i huvudsak skall bära kostnaderna. När belastningen

blir orimligt stor krävs dock en solidaritetsskatt. Det är

rimligt att den försäkrade erlägger en finansieringsavgift av

samma slag som fanns tidigare. Nivån kan diskuteras, men den får

inte kopplas till arbetslöshetsnivån i den egna branschen.

Avgiftslagen bör avskaffas.

Ersättningsnivån bör återställas till 90 %.

En parlamentariskt förankrad utredning bör tillsättas med

uppgift att se över försäkringen i enlighet med det anförda.

Alternativt kan den arbetsmarknadspolitiska utredningen ges

tilläggsdirektiv (yrk. 2).

Även i enskilda motioner väckta under den allmänna

motionstiden framförs allmänna synpunkter på

arbetslöshetsförsäkringen inkl. finansieringen.

Lars Ulander m.fl. (s) riktar i motion A226 kritik mot

reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen, som de menar skapar

osäkerhet för de många långtidsarbetslösa. Några hållbara motiv

för statliga arbetslöshetskassor finns inte. De begär ett

skyndsamt förslag om arbetslöshetskassornas organisation och

finansiering.

I motion N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) uttrycks

farhågor för effekterna av en ändrad utformning av

arbetslöshetsförsäkringen. I Norrbotten med stor andel säsongs-

och deltidsanställda blir det svårt för många att uppfylla de

nya villkoren för ersättning. Villkoren får inte försämras.

Charlotte Branting m. fl. (fp) anför i motion A241 att det

finns skäl att se över finansieringssystemet och göra

effektiviseringar. Enligt motionärerna måste kostnaderna för

arbetslöshetskassan balanseras över en konjunkturcykel (yrk. 9).

Under högkonjunktur bör man spara i syfte att bygga upp en

reserv i Arbetsmarknadsfonden, i stället för att då införa

generösare bestämmelser eller använda medlen för andra ändamål.

Utskottets överväganden

Proposition 1993/94:209 m.m.

Fråga om avslag på propositionen

Regeringens förslag i proposition 209 om en allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring måste förkastas.

Det finns anledning att vara starkt kritisk mot förslagen av

en rad skäl. Utskottet tar först upp den mera övergripande

kritiken, därefter kritiken mot de enskilda delarna i

propositionen.

Allmänt om proposition 209

Propositionen ger intryck av att ha forcerats fram. Förslagen

är dåligt underbyggda. En reform av detta slag med så omfattande

konsekvenser borde ha föregåtts av en grundlig analys av vilka

effekterna blir i samhället och för de hundratusentals enskilda

personer som berörs av förslagen. Inte heller finns en analys av

de regionalpolitiska effekterna. Regeringen berör bara

kortfattat vad som skall hända med de människor som kommer att

bli utförsäkrade till följd av de nya reglerna. Några färdiga

förslag finns inte, utan detta liksom en rad andra väsentliga

frågor skall utredas vidare. I propositionen nämns bl.a.

följande: konkurrensneutraliteten, företagarnas ersättningsrätt,

framtida administrationsform, ersättningsperiodens längd för den

som fyllnadsmarkerar, samkörning av dataregister,

kalendertidsberäknad karens för deltidsarbetslösa, risk för

"svartjobb" och annat fusk, ersättning i samband med bisyssla,

skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, enkla

och kostnadseffektiva åtgärder, avvisande av arbetserbjudande,

avstängningstiderna, förmånernas förhållande till

avgiftsgrundande inkomst, särskilda åtgärder för utförsäkrade

och begreppet "att stå till arbetsmarknadens förfogande".

Effekterna för de personer som kommer att stå utanför

försäkringen därför att de inte lyckats få ett arbete av

tillräcklig omfattning berörs över huvud taget inte.

Även de konkreta förslagen bär prägel av att ha arbetats fram

under tidspress, något som i och för sig är förvånande eftersom

riksdagens borgerliga majoritet redan i slutet av 1993 ställde

sig bakom inriktningen vid reformeringen av de kontanta

förmånerna vid arbetslöshet.

De ekonomiska effekterna av förslagen redovisas mycket

knapphändigt. Regeringen har inte ens vågat göra en uppskattning

av hur många personer som kommer att utförsäkras till följd av

förslaget om att s.k. jämställd tid bara skall kunna kvalificera

för en mellanliggande ersättningsperiod.

Under den första tiden kommer försäkringen att innebära en

ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden i storleksordningen 2--3

miljarder kronor per budgetår. Ett skäl är de föreslagna

övergångsbestämmelserna som innebär att de nya reglerna i

princip inte får genomslag förrän vid utgången av 1996. En annan

förklaring är att personer som i dag står utanför

arbetslöshetskassorna inledningsvis kommer att kunna kvalificera

sig för ersättning på betydligt kortare tid än vad som sedan

skall gälla. Det är uppenbart att regeringen inte nu vågar visa

vilka de egentliga effekterna blir av förslagen. Genom att

förkorta tiden för att uppfylla villkoren har regeringen sett

till att snabbt få i gång utbetalningar till den relativt

fåtaliga krets som har några favörer av den reformerade

försäkringen, dvs. de som av ett eller annat skäl valt att stå

utanför arbetslöshetskassorna.

Övergångsreglernas bestämmelser om förkortade tider under

inledningsfasen för att uppfylla avgiftsvillkoret framstår

närmast som stötande. En person som blir arbetslös under det

första kvartalet efter ikraftträdandet kan få inkomstrelaterad

ersättning på grund av sex månaders erläggande av avgift enligt

avgiftslagen. Detta skall jämföras med de minst 12 månaders

avgiftsskyldighet som reglerna kommer att kräva fortsättningsvis

och det nuvarande medlemsvillkoret i ALF, som innebär att det

krävs 12 månaders medlemskap och avgift till

arbetslöshetskassan, eller 24 månader för företagare, innan

inkomstrelaterad ersättning kan komma i fråga.

I sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsutskottet i sitt

betänkande 1993/94:AU6 enbart uttalat sig för att fullgörandet

av avgiftsskyldighet från årsskiftet 1993/94 skulle

tillgodoräknas i kvalifikationshänseende vid senare prövning av

rätten till inkomstrelaterad ersättning, inte för att betalning

från den tidpunkten skulle vara tillräckligt för att få sådan

ersättning redan från ikraftträdandet.

Denna iver från regeringens sida kommer dessutom att skapa

stora problem för dem som har att hantera den nya försäkringen.

Flera och komplicerande arbetsmoment tillkommer. Det underlättar

knappast att kassorna under de första åren måste tillämpa tre

regelsystem samtidigt -- det nuvarande, det nya och det som

följer av de synnerligen svårtillgängliga

övergångsbestämmelserna.

Utskottet tar fasta på vad som anförs i Lagrådets yttrande.

Både den komplicerade verklighet som bestämmelserna avser att

reglera och det förhållandet att bestämmelserna har direkt

betydelse för enskilda, arbetslösa personer gör enligt Lagrådet

att stora krav måste ställas på att lagstiftningen är tydligt

utformad och så överskådlig och därmed lättillgänglig som

möjligt. Enligt Lagrådet uppfyller inte lagförslagen dessa krav.

Att Lagrådet ändå inte avstyrker förslagen motiveras bl.a. med

att bestämmelserna delvis bygger på ett befintligt regelsystem

som kan antas vara känt av dem som haft anledning att tidigare

syssla med rättsområdet. Lagrådet anför att de förbättringar som

är önskvärda inte kan genomföras inom ramen för

lagrådsgranskningen, som med hänsyn till den korta tid som stått

till förfogande fått begränsas till en mer översiktlig genomgång

av förslagen. Lagrådet föreslår ganska omfattande förändringar i

lagförslagen.

Utskottets kritik mot förslagen kan sammanfattas enligt

följande.

Propositionen bygger på en felaktig grundsyn att man genom

skärpta regler skulle kunna minska antalet arbetslösa.

Arbetslösheten förklaras av bristen på lediga arbeten, inte av

brist på personer som vill arbeta. Detta grundläggande problem

löses genom att fler arbeten skapas; då minskar också trycket på

arbetslöshetsförsäkringen. Det som i första hand krävs är en

omläggning av den ekonomiska politiken.

En annan av målsättningarna bakom det framlagda förslaget sägs

vara att fler grupper av arbetslösa skall kunna få en ersättning

som bättre svarar mot inkomstbortfallet. Förslagen kommer dock i

själva verket att leda till att färre får sådan ersättning.

Propositionen lever alltså inte upp till sin egen målsättning.

Ersättning kommer dessutom att utges med lägre belopp och under

kortare perioder.

Som sagts ovan saknar propositionen en analys av vilka grupper

av arbetslösa som kommer att drabbas av förslagen.

Enligt utskottets mening bör det stå klart även för regeringen

att det framför allt är deltidsarbetande kvinnor samt ungdomar

och andra nytillträdande på arbetsmarknaden som får svårare att

kvalificera sig för ersättning. Det är alltså grupper som är

prioriterade inom arbetsmarknadspolitiken som blir förlorarna.

Flera av förslagen är sådana att passivitet kommer att löna

sig bättre än aktivitet. Uppbyggnaden av systemet leder till att

man i det längsta bör vänta med att acceptera en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och att ett arbete med lägre lön

eller sysselsättningsgrad leder till lägre dagpenning i en

kommande ersättningsperiod.

Regeringen säger sig vilja åstadkomma konkurrensneutralitet

mellan de statliga arbetsmarknadskassorna och de nuvarande

privata arbetslöshetskassorna. Med full insikt om att de

statliga kassorna har konkurrensfördelar genomförs ändå systemet

medan frågan om konkurrensneutraliteten skall utredas. Utskottet

tar fasta på vad som anförts i Konkurrensverkets yttrande.

Förslaget att administrationskostnaderna för

arbetsmarknadskassorna till skillnad från övriga kassor skall

finansieras med budgetmedel förefaller enligt verket att

begränsa möjligheterna att få till stånd konkurrens på lika

villkor på marknaden för arbetslöshetsförsäkringar, vilket i sin

tur kan leda till att de samlade resurserna i detta fall inte

används effektivt.

När det gäller de enskilda förslagen har utskottet följande

synpunkter.

Slopande av medlemsvillkoret

Effekterna av att medlemsvillkoret slopas berörs knappast alls

i propositionen. Ingenting kommer i fortsättningen att hindra

den enskilde som önskar vara medlem i en privat

arbetslöshetskassa att söka medlemskap först när han hotas av

uppsägning från sin anställning. Förutom att detta kan vålla

administrativa problem för kassorna -- medlemmarna strömmar till

i nedåtgående konjunkturer och lämnar kassorna i uppåtgående --

är det knappast något som rimmar med grundläggande

försäkringsprinciper.

Avgiftsvillkoret

Avgiftsvillkoret ersätter medlemsvillkoret. Enligt utskottets

mening är skyldigheten att erlägga avgift ett föga adekvat sätt

att uttrycka anknytningen till arbetsmarknaden, vilket bör vara

det avgörande kriteriet för rätt till ersättning. Om någon i

undantagsfall skulle uppfylla arbetsvillkoret men inte

avgiftsvillkoret, borde hon eller han ändå kunna få ersättning.

Inkomster från mycket annat än arbete är avgiftspliktiga,

bl.a. sjukersättning, föräldrapenning och utbildningsbidrag.

Periodiseringen till kalenderår kan få orättvisa effekter. Det

gäller bl.a. att inte ha ersättningen förlagd över årsskiftet.

Även "arbetsvillkoret i avgiftsvillkoret", dvs. kravet på en

viss mängd förvärvsarbete under avgiftsmånaderna, kan leda till

orättvisor. En person som tjänat 30 000 kr under tre månader

uppfyller inte avgiftsvillkoret till skillnad från den som

tjänat 17 000 kr genom att arbeta en månad under sommaren och

därutöver varje lördag under året. Många företagare kan få svårt

att uppfylla villkoret, eftersom deras arbetslöshet normalt

föregås av flera år med sjunkande inkomster.

Villkoret blir byråkratiskt och tungrott. Det måste för det

första prövas varje gång någon begär ersättning. Prövningen

måste dessutom grunda sig på ett antagande om

avgiftsskyldigheten, efter vad som är känt då ersättningsrätten

prövas. Frågor om avdrag under inkomst av tjänst kan

aktualiseras. En person med mycket stora avdrag kan bedömas

uppfylla avgiftsvillkoret vid kassans prövning, trots att det

vid den slutliga taxeringen visar sig att någon sådan skyldighet

inte förelegat.

Allmänna och särskilda arbetsvillkor

Även uppdelningen i ett allmänt och ett särskilt arbetsvillkor

leder till ökad byråkrati. Varje gång någon begär ersättning

blir det nödvändigt att klassificera vilket av de två villkoren

som är tillämpligt.

Färre kommer att kunna kvalificera sig för ersättning. Det är

framför allt de som försöker att få en fast förankring på

arbetsmarknaden som kommer att drabbas. Det gäller ungdomar,

kvinnor och säsongsanställda samt människor i glesbygd. Även

personer med speciella arbetsformer såsom kulturarbetare, sjömän

och lärarvikarier kommer att få svårt att uppfylla villkoret.

Som regeln utformats blir inte den totala mängden utfört

arbete avgörande, utan hur arbetet fördelat sig i tiden. Det

arbetsvillkor som regeringen nu vill införa slopades under

1980-talet just därför att det gav denna effekt.

Normalarbetstid inkl. deltid

Det föreslagna sättet att beräkna normalarbetstiden leder till

att den som kort före arbetslösheten arbetat mycket gynnas,

medan den som -- vilket är det vanliga -- fått minska sin

arbetstid missgynnas. Detta är särskilt påtagligt i fråga om

företagarna. Regeln medför att den arbetslöse som accepterar ett

sämre betalt tillfälligt arbete eller ett arbete med kortare

arbetstid kommer att få sin ersättning sänkt. Den som får ett

deltidsarbete och behåller detta förbi utförsäkringstillfället

kommer att anses ha en normalarbetstid som motsvarar tiden i

deltidsarbetet. Därmed finns ingen arbetslös tid att ersätta.

Förslaget om normalarbetstid motverkar arbetslinjen.

Kommunerna kommer att få stå för försörjningen av alla som inte

kan få sin försörjning genom försäkringen.

Ersättningsperioderna

Regeringens förslag om att begränsa möjligheterna till

fortsatt ersättning för personer som inte kvalificerar sig genom

förvärvsarbete leder till att utförsäkringen ökar. De insatser

som regeringen säger sig vilja göra för dessa personer kommer

knappast att leda till att så stor del av dem kommer att kunna

försörja sig genom eget arbete. Kommunerna får i stället

försörja dem genom socialbidrag. Enligt en uppskattning som

gjorts av LO kan denna kostnad uppgå till 13,7 miljarder kronor.

Beräkningen utgår från antalet personer i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden april 1993--mars

1994 och baseras på antagandet att de arbetslösa får i

genomsnitt 5 000 kr per månad i socialbidrag. Kommunförbundet

konstaterar för sin del att risken är stor att denna grupp växer

även om arbetsmarknaden blir bättre, eftersom efterfrågan på

arbetskraft i första hand kommer att gynna yngre personer med en

färsk utbildning.

Sättet att beräkna ersättningsperioder gör att det i ytterligt

få fall kommer att bli fråga om 300 + 300 dagar. Om ett nytt

arbetsvillkor tjänas in innan den första perioden har löpt till

ända, kommer den andra perioden att reduceras med det antal

dagar som återstod av den första perioden när det nya

arbetsvillkoret uppfylldes. Beräkningssättet fungerar i dagens

regelsystem, men inte om utförsäkring skall ske efter den andra

perioden.

Företagarna

De föreslagna reglerna kommer att innebära klara försämringar

för företagarna. Som redan framgått kommer avgiftsvillkoret att

göra det svårt för dem att över huvud taget kvalificera sig för

ersättning. I den mån de kvalificerar sig kommer ersättningen

att försämras genom det nya sättet att beräkna dagpenning.

På de anförda grunderna anser arbetsmarknadsutskottet att

proposition 209 bör avslås av riksdagen i enlighet med vad som

yrkas i Socialdemokraternas motion A80 yrkande 1. Det

motionsyrkandet tillstyrks således av utskottet, liksom övriga

motioner till den del de innehåller avslagsyrkanden, nämligen

A74, A75, A77 yrkande 1, A79 yrkande 2 och A82 i motsvarande

delar.

Övriga förslag i proposition 209

Eftersom utskottet föreslår att proposition 209 skall avslås

finns det inte anledning att särskilt ta ställning till

ikraftträdandetidpunkten. Yrkande 2 i motion A80 avstyrks

därför. Inte heller finns det någon anledning att anlägga några

synpunkter på de framlagda lagförslagen.

Det anförda innebär att motion A80 yrkande 1 tillstyrks.

Övriga motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 är

därmed tillgodosedda.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt

Utskottet har en principiellt annan uppfattning om

arbetslöshetsförsäkringens roll än regeringen. Det är inte

försäkringens utformning som är förklaringen till den höga

arbetslösheten, utan bristen på arbeten. Man får inte fler i

arbete genom att försämra rätten till ersättning.

Försäkringen är en viktig del i arbetslinjen och måste vara så

utformad att den understödjer arbete och utbildning. Den

internationellt sett relativt korta ersättningsperioden är en

styrka, så länge som den arbetslöse har möjlighet att

kvalificera sig på nytt genom utbildning eller arbete.

Den framtida försäkringen måste bygga på

inkomstbortfallsprincipen, eftersom den tillsammans med en aktiv

arbetsmarknadspolitik bidrar till att öka arbetsviljan.

Därigenom ökas sysselsättningen, produktionen och tillväxten.

En arbetslöshetsförsäkring som ger hög ersättning bidrar till

en flexibel arbetsmarknad. Arbetstagarna blir positiva till

tekniska och strukturella förändringar och beredda att byta både

arbetsgivare och yrke om de vet att de kan få en hög

försäkringsersättning om de måste sluta ett arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen har vidare stor betydelse för

lönebildningen på arbetsmarknaden och för löntagarnas

möjligheter att upprätthålla minimilönerna i kollektivavtalen.

Om ersättningsnivån är hög, behöver inte de arbetslösa

konkurrera om arbetena genom att acceptera lägre löner.

Enligt utskottets mening bör regelverket för ALF och KAS slås

samman i ett system, så att det tydligt framgår att det finns

ett obligatoriskt grundsystem som gäller alla. Grundbeloppet

skall utges till alla, oavsett om de är med i någon

arbetslöshetskassa. Därutöver skall det vara möjligt att genom

medlemskap i en kassa försäkra sig för ytterligare en

försäkringsnivå. Den som vill ha denna högre nivå måste själv

betala en viss del, dels till administrationen, dels till själva

ersättningen. Strävan skall vara att så många som möjligt av dem

som skulle kunna få sådan ersättning också försäkrar sig. Frågan

om varför somliga i dag väljer att stå utanför måste utredas.

Som utskottet ser det har det fackliga engagemanget i

försäkringssystemet flera fördelar. De fackliga

organisationerna bedriver omfattande verksamhet för sina

arbetslösa medlemmar. En annan fördel är den bransch- och

personkännedom som de fackanknutna kassorna har. Genom den

fackliga anknytningen skapas förutsättningar för att ställa krav

på den arbetslöse att stå till arbetsmarknadens förfogande och

acceptera lämpliga arbeten.

Arbetslöshetskassorna bör enligt utskottet vara öppna för alla

som har anknytning till arbetsmarknaden. Något krav som i dag på

arbete minst 17 timmar per vecka bör inte ställas. Det bör

övervägas om även de som deltar i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder utan att ha en anställning skall kunna beviljas

medlemskap.

De som inte är medlemmar i någon kassa bör liksom för

närvarande få sitt grundbelopp utbetalt genom KAS-regionerna.

Arbetsvillkoret bör göras enhetligt för de olika

ersättningarna och bygga på ALF:s regler. Ett utbildningsvillkor

bör komplettera arbetsvillkoret.

Ersättningsnivån bör enligt utskottets mening på sikt

återställas till 90 % av tidigare inkomst. Detta kan dock ske

först när samhällsekonomin tillåter. Utskottets principiella

uppfattning är att den högsta inkomst som ersättningen kan

grundas på bör höjas till 7,5 basbelopp. Fram till dess bör

taket, liksom i andra inkomstrelaterade system, indexeras.

Vidare anser utskottet att den nuvarande dubbla karensen under

en ersättningsperiod bör tas bort.

Försäkringen samspelar med arbetsmarknadspolitiken. Enligt

utskottets mening bör strävan vara att arbetsmarknadspolitiska

åtgärder sätts in efter 100 dagar för ungdomar och efter 200

dagar för övriga.

Deltidsarbetslösheten är ett stort problem enligt utskottets

mening. För den som erhåller fast deltidsarbete och gör anspråk

på arbetslöshetsersättning som utfyllnad bör begränsningar

införas i ersättningsrätten på det sätt som föreslagits av

Socialdemokraterna. Ersättning skall bara kunna ges under en

ersättningsperiod. En sådan regel bör kombineras med en

lagreglerad rätt till förtur till anställning med mer tid.

Det är också viktigt att arbetsförmedlingarna ger samma

service till de deltidsarbetslösa som till de heltidsarbetslösa.

Vidare måste företagarnas rätt till arbetslöshetsförsäkring

utredas, inte minst med tanke på att gränsen mellan anställda

och företagare suddas ut alltmer.

I fråga om försäkringens finansiering bör enligt utskottets

mening den grundläggande principen vara att produktionen i allt

väsentligt skall bära kostnaden. Inkomsterna till

Arbetsmarknadsfonden måste öka. Avgifterna till fonden skall

vara lika för alla arbetsgivare och täcka kostnaderna under en

konjunkturcykel. Vid en så extrem arbetslöshet som nu råder bör

kostnaderna bäras av hela befolkningen genom en värnskatt.

Vidare bör de arbetsgivaravgifter som nu förs till

sjukförsäkringen, och som frigörs när försäkringen byggs upp,

användas till att öka intäkterna till Arbetsmarknadsfonden.

Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk utredning

tillsättas med uppdrag att utreda frågan om en

arbetslöshetsförsäkring i enlighet med det anförda.

Motion A80 bör mot denna bakgrund tillstyrkas i aktuella

delar, liksom motionerna A77 (yrk. 2), A226, A254 och N283 i

förekommande fall i berörda delar. Övriga motioner har i denna

fråga delvis en annan inriktning och bör därför avslås av

riksdagen. Det är motionerna A77 (yrk. 3) och A79 i berörda

delar.

Förslagen i proposition 80

Beträffande de uppskjutna delarna av proposition 80 vill

utskottet anföra följande.

Som nämnts inledningsvis fattade utskottet hösten 1993 beslut

om att uppskjuta behandlingen av vissa delar av proposition

1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Det gällde förslagen om ändrat arbetsvillkor i 6 § ALF-lagen,

behandlingen av avgångsvederlag (7 § ALF-lagen resp. KAS-lagen),

s.k. normalarbetstid enligt 20 § ALF-lagen samt överhoppningsbar

tid enligt KAS-lagen.

Förslaget om samordning av avgångsvederlag och

arbetslöshetsersättning resp. kontantstöd har inte någon

motsvarighet i proposition 209.

Yrkanden som rör avgångsvederlaget finns, förutom i de med

anledning av proposition 80 väckta motionerna med yrkanden om

helt avslag, i Ny demokratis motion A32 (yrkandena 14 och 15) av

Ian Wachtmeister m.fl. och i en motion väckt under årets

allmänna motionstid, A235 av Jan Backman (m).

Utskottet utgår från att regeringen utreder förslaget vidare

och är inte berett att tillstyrka förslaget i proposition 80.

Vad utskottet anfört i denna del bör ges regeringen till känna.

Därmed tillgodoses motionerna A25 yrkande 8, A26 yrkande 17 i

motsvarande del och 19, A32 yrkandena 14 och 15 samt A235.

Av utskottets ställningstagande följer att även förslagen i

proposition 80 -- som har en inriktning motsvarande förslagen i

proposition 209 -- bör avslås av riksdagen med undantag av vad

som följer nedan.

De motioner som väckts med anledning av proposition 80 och som

innefattar yrkande om avslag på propositionen blir därigenom

tillgodosedda i motsvarande delar.

Det är motionerna A21, A22, A24, A25 yrkande 1, A26 yrkandena

1 och 16--18, A27, A29, A30, A31, A32 yrkande 1 och A33 yrkande

1, alla i motsvarande delar.

Kompensationsnivåer, finansiering m.m.

I Vänsterpartiets motion A77 (yrk. 4) föreslås en höjning av

ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 90 % från den

1 juli 1994. Det högsta dagpenningsbeloppet bör bestämmas till

598 kr. Motsvarande yrkanden framställs även i Vänsterpartiets

under den allmänna motionstiden väckta motion A250 (yrk. 30 och

31). Även i partiets motion om den ekonomiska politiken, Fi206,

framställs ett yrkande om höjning av ersättningsnivån till 90 %

(yrk. 5), liksom i motion A25 (yrk 3). I den sistnämnda motionen

föreslås dessutom att karensdagarna i såväl ALF- som KAS-lagarna

avskaffas (yrk. 4 och 5). Finansieringen av detta bör ske enligt

förslag som lagts fram i partiets motion med anledning av

kompletteringspropositionen 1993/94:150. I Vänsterpartiets under

den allmänna motionstiden väckta motion Sk352 om skattepolitiken

föreslås att arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,7 procentenheter

(yrk. 24).

Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget ser

utskottet det som helt uteslutet att ytterligare belasta

Arbetsmarknadsfonden, vilket skulle bli följden av

Vänsterpartiets förslag om höjd ersättningsnivå och avskaffade

karensdagar. Det kan inte heller komma i fråga att höja

arbetsmarknadsavgiften. De i sammanhanget berörda

motionsyrkandena avstyrks således.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till ett förslag i

motion A76 av Sten Svensson (m) om sänkt ersättningsnivå till 70

% av inkomsten. Sänkningen från 90 till 80 % genomfördes för

mindre än ett år sedan. När utskottet ställde sig bakom detta

regeringsförslag tillades att åtgärden att sänka ersättningen --

liksom att införa karensdagar och ändra beräkningsgrunderna för

dagpenningen -- främst skulle ses som nödvändiga åtgärder på

kort sikt för att komma till rätta med den oroande

kostnadsutvecklingen för dessa bidragsformer. Motionen avstyrks

med hänvisning till det anförda.

Charlotte Branting (fp) m.fl. anser i motion A81 att taket för

ersättningsnivån på sikt bör höjas till samma nivå som

underlaget för avgiften för försäkringen, dvs. 7,5 basbelopp.

Skillnaden mellan avgiftsunderlaget och ersättningen, som är

maximalt ca 5,5 basbelopp, är inte förenlig med de krav som kan

ställas på en allmän och obligatorisk försäkring. En sådan

höjning bör finansieras inom ramen för försäkringen då

underskottet i arbetsmarknadsfonden minskar (yrk.1). Motionären

har vidare invändningar mot att KAS-administrationen skall

finansieras via statsbudgeten medan arbetslöshetskassorna tar ut

avgifter av medlemmarna för sin administration.

Konkurrensneutralitet bör råda. Från år 1995 bör den allmänna

och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen hanteras dels av

nuvarande arbetslöshetskassor, dels av ett statligt alternativ

till dessa kassor. Den statliga kassan bör ta ut en avgift som

motsvarar den som tas ut av de nuvarande arbetslöshetskassorna

(yrk. 2).

Utskottet vill med anledning av denna motion hänvisa till

att det också är regeringens utgångspunkt att ersättningsnivån

på sikt bör höjas till att motsvara 7,5 basbelopp. Enligt

propositionen skall sålunda systemet för den försäkrade på sikt

utformas så att förmånerna är relaterade till den inkomst för

vilken avgift tas ut. När avgiftslagen antogs anförde utskottet

att den bristande överensstämmelsen mellan premier och förmåner

kunde godtas med hänsyn till det ekonomiska läget (AU6 s. 12).

Den i samma motion framförda synpunkten att

konkurrensneutralitet bör råda sammanfaller med vad utskottet

givit uttryck för i det föregående. Om konkurrensneutraliteten

skall åstadkommas genom att arbetsmarknadskassan tar ut en

avgift, som motionärerna föreslår, eller på annat sätt skall

regeringen återkomma med förslag om enligt det tidigare

tillkännagivandet. På anförda grunder avstyrks den nu berörda

motionen A81.

Övriga frågor

Ersättning till företagare m.m.

Motioner

Motion A76 av Sten Svensson (m) tar upp frågan om

arbetslöshetsförsäkringen för företagare. Uppdragstagare och

företagare missgynnas i försäkringshänseende, vilket leder till

att arbetslösa tvingas tacka nej till erbjudna uppdrag. En annan

konsekvens är att egenföretagare tvingas sälja inventarier till

underpris för att bli berättigade till ersättning. Det finns

större anledning att ifrågasätta ALU och starta-eget-bidrag från

konkurrensaspekter än stödet till företagarna.

Arbetslöshetsersättningen är så obetydlig att den knappast

täcker de grundläggande kostnaderna för en företagare.

Arbetslöshetsbegreppet bör ändras, exempelvis så att en

verksamhet tillåts vara vilande i avvaktan på bättre konjunktur.

Kontroll skulle kunna ske genom intyg från revisor. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag rörande företagare (yrk. 1 och

2).

Förutom i motion A76 framförs synpunkter på företagarnas rätt

till arbetslöshetsersättning i följande motioner, som väckts med

anledning av proposition 80 eller under den allmänna

motionstiden.

I nyd-motionen A32 (yrk. 16) förordas en utökad rätt till

ersättning till företagare. Något krav bör inte ställas på att

rörelsen skall ha avyttrats enligt motionärerna. En revisor

skall kunna styrka att verksamhet inte längre bedrivs.

Även i en nyd-motion från den allmänna motionstiden, A262 av

Ian Wachtmeister m.fl., framförs ett motsvarande förslag (yrk.

36). Motionärerna anser att småföretagarna skall ha rätt att

"lägga företaget i malpåse".

I en fyrpartimotion väckt under den allmänna motionstiden i

år, A239 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds), anförs att

någon ändring av den restriktiva praxisen i fråga om företagares

rätt till ersättning i samband med arbetslöshet inte förmärkts

efter arbetsmarknadsutskottets uttalanden i betänkandet

1992/93:AU20. Frågan måste få sin snara lösning enligt

motionärerna.

Arbetslöshetsersättning till företagare berörs från en

speciell utgångspunkt i motion A246 av Roland Sundgren m.fl.

(s). Reglerna har ställt till med problem för

personalkooperativen. I kooperativen är det angeläget att

samtliga anställda, och bara dessa, skall vara delägare. Dessa

medlemmar/delägare riskerar att bli betraktade som företagare

med avgörande inflytande på verksamheten, och därmed utan rätt

till ersättning. En översyn behövs i syfte att undanröja dessa

negativa konsekvenser, anser motionärerna.

Utskottets överväganden

I de nu behandlade motionerna framförs genomgående att

reglerna beträffande företagares rätt till arbetslöshetsstöd är

alltför restriktiva i olika hänseenden.

Eftersom hela frågan om reglerna för arbetslöshetsersättning

till företagare övervägs vidare av regeringen saknas anledning

för utskottet att göra något uttalande med anledning av

motionerna. Utskottet hänvisar också till vad som anförts i det

föregående om vissa särskilda anknytande frågor, som enligt

utskottets mening bör belysas av regeringen.

Av dessa skäl avstyrks de nu ifrågavarande motionerna, i

förekommande fall i motsvarande delar.

Samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och lönegaranti

I den nyssnämnda nyd-motionen A32 läggs också förslag om att

ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör samordnas med

lönegarantin (yrk. 13).

Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att

långtgående förändringar genomförts i fråga om den statliga

lönegarantin, senast genom riksdagsbeslut den 2 juni i år.

Ersättningsrätten har begränsats dels genom ett maximibelopp,

dels bl.a. genom vissa tidsmässiga begränsningar. Att nu

genomföra ytterligare förändringar kan inte komma i fråga enligt

utskottets mening. Motionsyrkandet avstyrks således.

Skyldigheten att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd

I motion A78 av Kjell-Arne Welin (fp) påtalas problemet med

den långa tid det tar innan en arbetslös kan sättas i en aktiv

åtgärd. Den enskilde riskerar att mista förankringen på

arbetsmarknaden med risk för långtidsarbetslöshet och sociala

sidoeffekter. Motionären anser att den arbetslöse skall ha en

rätt till och skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd inom två månader från det att arbetslösheten började.

Detta bör regleras i ALF- resp. KAS-lagen.

Utskottet vill med anledning av detta förslag hänvisa till

den översyn som aviserats i propositionen. Översynen syftar till

att nå en bättre överensstämmelse mellan reglerna för

arbetslöshetsförsäkringen och de ökade krav som måste ställas på

ett effektivare utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska

resurserna och på individernas ansvar för sin

sysselsättningssituation. Översynen skall också avse bl.a.

skyldigheten att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionen kan därför inte

anses påkallad, som således avstyrks.

Rätt till ersättning på grund av vissa uppdrag

I den uppskjutna motionen 1993/94:A28 av Margareta Winberg och

Kaj Larsson (s) berörs rätten till arbetslöshetsersättning i

samband med politiska uppdrag. Motionärerna ser det som en brist

att ersättning för politiska uppdrag inte ligger till grund för

ersättning.

Ett likartat yrkande framställs i den under den allmänna

motionstiden i år väckta motionen A230 av Krister Örnfjäder (s),

som anser att både fackliga och politiska uppdrag bör berättiga

till arbetslöshetsersättning.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring mot förlust av

inkomster på grund av förvärvsarbete. Den skulle i grunden ändra

karaktär om även fackliga, politiska och andra förtroendeuppdrag

som inte utförs inom ramen för en anställning grundade rätt till

ersättning. Regelverket skulle behöva förändras i väsentliga

hänseenden, liksom även anknytande regelsystem. Med hänvisning

till detta avstyrks de nu behandlade motionerna A28 och A230.

KAS för ungdomar under 20 år

I motion A206 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s)

föreslås att även ungdomar mellan 18 och 20 år skall ha rätt

till KAS. Förslaget tar sikte på KAS enligt nuvarande regler.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom en sänkt

åldersgräns för KAS. För arbetslösa ungdomar under 20 år är det

framför allt andra åtgärder än kontant stöd som skall tillämpas.

Om inte reguljärt arbete eller utbildning kan komma i fråga bör

en ungdomspraktikplats erbjudas. Utskottet kan således inte

tillstyrka motionen.

Lokaliseringen av de statliga kassorna

Gudrun Norberg (fp) framför i motion A419, väckt under den

allmänna motionstiden, synpunkter på lokaliseringen av de

statliga kassorna. De bör lokaliseras till orter med låga

omkostnader och stort behov av arbetstillfällen, förslagsvis

Hällefors, anser motionären.

Utskottet kan med anledning av denna motion konstatera att

de förslag som utskottet i det föregående ställt sig bakom

innebär att länsarbetsnämnderna i de fyra KAS-regionerna skall

handha försäkringen. Motionen avstyrks av utskottet.

Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa

Motion Jo416 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp), väckt

under den allmänna motionstiden, rör ett utredningsförslag om

att avveckla yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa. Motionärerna

anser det vara absolut nödvändigt och ett rättvisekrav att

yrkesfiskarna också i fortsättningen skall kunna omfattas av en

arbetslöshetsförsäkring. I motion Sk339 av Ingrid Näslund och

Chatrine Pålsson (kds) framförs att yrkesfiskarnas

arbetslöshetskassa måste finnas kvar även framgent.

Utskottet kan konstatera att yrkesfiskarnas förhållanden

är mycket speciella, vilket föranlett särskilda föreskrifter

bl.a. om ersättning vid tillfälliga avbrott i verksamheten.

Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar yrkesfiskarnas

förhållanden i samband med övervägandena om företagarnas rätt

till ersättning. Någon riksdagens åtgärd kan således inte anses

påkallad med anledning av motionerna Jo416 och Sk339, som

således avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.

att riksdagen

A. dels med bifall till motion 1993/94:A80 yrkande 1 och

med anledning av motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75,

1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkande 2 samt 1993/94:A82

avslår propositionen och motionerna 1993/94:A79 yrkandena 3 och

5 samt 1993/94:A80 yrkande 2,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A80 yrkandena

3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt 1993/94:N283

yrkande 5 och med avslag på motionerna 1993/94:A77 yrkandena 2

och 3 samt 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om

arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt,

res. 1 (m, fp, c, kds)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

2. beträffande lagreglering av uppgiftslämnande

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. beträffande avgångsvederlag

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A25 yrkande

8, 1993/94:A26 yrkandena 17 i motsvarande del och 19,

1993/94:A32 yrkandena 14 och 15 samt 1993/94:A235

dels avslår proposition 1993/94:80 i motsvarande del,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. beträffande proposition 1993/94:80 i övrigt

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A21,

1993/94:A22, 1993/94:A24, 1993/94:A25 yrkande 1, 1993/94:A26

yrkandena 1, 16, 17 i motsvarande del och 18, 1993/94:A27,

1993/94:A29, 1993/94:A30, 1993/94:A31, 1993/94:A32 yrkandena 7

och 8 samt 1993/94:A33 yrkande 1 avslår propositionen i

motsvarande delar,

5. beträffande ersättningsnivån m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A25 yrkandena 3--5,

1993/94:A76 yrkande 3, 1993/94:A77 yrkande 4, 1993/94:A250

yrkandena 30 och 31, 1993/94:Fi206 yrkande 5 och 1993/94:Sk352

yrkande 24,

men. (v) - delvis

6. beträffande finansieringen av försäkringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A241 yrkande 8 och

1993/94:A81,

7. beträffande företagares rätt till ersättning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A32 yrkande 16,

1993/94:A76 yrkandena 1 och 2, 1993/94:A239, 1993/94:A246,

1993/94:A262 yrkande 36,

8. beträffande samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och

lönegaranti

att riksdagen avslår motion 1993/94:A32 yrkande 13,

9. beträffande ersättning på grund av vissa uppdrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A28, 1993/94:A78,

1993/94:A206, 1993/94:A230, 1993/94:A419, 1993/94:Sk339 yrkande

3 och 1993/94:Jo416.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

bordläggning.

Stockholm den 10 juni 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson

(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte

Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson

(fp), Johnny Ahlqvist (s) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Marianne Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Harald

Bergström (kds) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets överväganden som på s. 21

börjar med "Proposition 1993/94:209" och på s. 28 slutar med

"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Fråga om avslag på proposition 209

I tre partimotioner, A77 (v), A79 (nyd) och A80 (s), har

yrkats helt avslag på propositionen. Grunderna för

avslagsyrkandet sammanfaller i stort i Socialdemokraternas och

Vänsterpartiets motioner, medan Ny demokrati, som framställer

sitt yrkande i andra hand, anger i huvudsak andra skäl för sin

ståndpunkt. Socialdemokraterna yrkar i andra hand att de nya

reglerna skall börja tillämpas den 1 januari 1995.

Avslagsyrkanden har även framställts i enskilda s-motioner,

nämligen A74 av Hans Karlsson, A75 av Bo Finnkvist och A82 av

Nils Nordh m.fl.

Allmänna utgångspunkter

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen konstruerades i sina

grunddrag för mer än 20 år sedan, då helt andra förutsättningar

gällde på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att genom

inkomsttrygghet underlätta och stimulera arbetstagarnas

rörlighet och därigenom medverka till omvandling och anpassning

på arbetsmarknaden och i näringslivet.

Arbetslöshetsförsäkringen riktar sig till dem som ingår i

arbetskraften och aktivt svarar för ett arbetskraftsutbud.

Försäkringen är nära förenad med inkomstbortfall från arbete,

eller i särskilda fall med att någon trots intensivt sökande

inte kan erhålla ett arbete. Därmed kan försäkringen avgränsas

mot t.ex. minimiinkomstsystem eller andra mer generella

välfärdssystem utan direkt anknytning till arbetslöshet.

Samtidigt som försäkringen är en del av samhällets skyddsnät

för dem som ingår i arbetskraften kan försäkringen ses som ett

arbetsmarknadspolitiskt medel, om man med det menar en åtgärd

som skall bidra till att en anpassning kommer till stånd mellan

utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Arbetslöshetsförsäkringen är således knuten till arbete, till

arbetsmarknaden och därmed också till arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken är i sin tur beroende av den generella

ekonomiska politiken.

Arbetsmarknadspolitikens övergripande mål är produktivt arbete

åt alla, vilket inte bara innebär att arbetslösheten skall

bekämpas utan att deltagandet i arbetslivet skall stimuleras.

Personer med funktionshinder skall stödjas och ges

förutsättningar att erhålla och behålla ett arbete på samma

villkor som andra. År 1991 infördes regler om arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar. Kraven skärptes på att

arbetsförhållandena skall anpassas till den enskilde

arbetstagarens förutsättningar. Avsikten är att det skall skapas

bättre förutsättningar för bl.a. långtidssjuka.

Det mest utmärkande draget i svensk arbetsmarknadspolitik är

den s.k. arbetslinjen. De arbetsmarknadspolitiska medlen, inkl.

kontantstödet, skall inriktas på att den arbetslöse skall finna

ett lämpligt reguljärt arbete. Även om ett reguljärt arbete

inte är omedelbart tillgängligt, skall den arbetslöse erbjudas

en kompetensutveckling genom t.ex. utbildning. Kontantstödet

skall ses som ett tillfälligt försörjningsstöd i avvaktan på att

arbetslösheten kan hävas på ett mer permanent sätt.

Enligt utskottet är det en viktig utgångspunkt att

försäkringen konstrueras så, att arbetslinjen främjas.

Försäkringen måste vara en integrerad del i

arbetsmarknadspolitiken.

Den nuvarande höga arbetslösheten med allt längre

arbetslöshetsperioder har ställt vissa frågor om försäkringen

och dess förhållande till arbetsmarknadspolitiken i fokus. De

arbetsmarknadspolitiska insatserna har fått en allt större

omfattning, och ett genomgående drag har varit att fler och fler

åtgärder kommit att bli kvalificerande för kontantstöd.

Utförsäkringen har kunnat hållas på en låg nivå. Trycket har

blivit allt större på arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta

arbetsmarknadsstödet som försörjningskälla.

Under 1990 då arbetslöshetsnivån var låg uppgick utgifterna

för kontantstöden till 6,8 miljarder kronor. År 1993 då

arbetslösheten stigit hade utgifterna ökat till 38,7 miljarder

kronor. Det ackumulerade underskottet i Arbetsmarknadsfonden

kommer vid ingången av nästa budgetår att uppgå till ca 54

miljarder kronor.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i allt större

utsträckning kommit att betraktas som kvalificeringsgrunder för

arbetslöshetsersättning. Den nuvarande ordningen med

"utförsäkringsgarantier" riskerar att skapa, såsom framhålls i

propositionen, ändlösa perioder av ersättning. Försäkringen

förlorar därmed sin karaktär av omställningsförsäkring och

avlägsnar sig alltmer från den förut angivna utgångspunkten att

arbetslinjen skall främjas.

Av dessa skäl bör sådana förändringar göras i försäkringen att

incitamenten stärks att återgå till arbete. Som sägs i

propositionen måste försäkringen ge klara signaler om att det

inte finns en valfrihet mellan ersättning och arbete.

En annan utgångspunkt för utskottet är att fler grupper av

arbetslösa kan ges en ersättning som bättre svarar mot

inkomstbortfallet. Den nuvarande försäkringen är helt frivillig,

och rätten till förmåner förutsätter medlemskap i en

arbetslöshetskassa. De arbetslösa som inte omfattas av

försäkringen har ingen rätt till en inkomstrelaterad ersättning.

Denna ordning är inte godtagbar. En allt större del av

försäkringen finansieras via skattsedeln. Enligt de siffror som

redovisas i propositionen svarade under år 1993 medlemmarna i

kassorna bara för ca 3 % av den utbetalade ersättningen och

arbetsgivarna för ca 25 %. Det är då inte rimligt att enbart de

som är medlemmar i kassorna skall ha rätt till inkomstrelaterad

ersättning. Att märka är även att arbetsgivarna måste erlägga

avgifter oberoende av om deras anställda är medlemmar i en

arbetslöshetskassa eller inte. Man kan också ha starka

principiella invändningar mot att förutsättningen för den

inkomstrelaterade ersättningen är att den enskilde anställde

blir medlem i en fackföreningsansluten kassa.

Genom de uppgifter som anförtrotts arbetslöshetskassorna har

de kommit att få en myndighetsliknande ställning. Det finns

enligt utskottets mening anledning att befara att de som är

medlemmar i en sådan kassa utan att samtidigt vara medlemmar i

den fackliga organisationen många gånger får en sämre service än

medlemmarna i denna, samtidigt som de i de flesta fall ofta

därtill måste betala högre administrationsavgift. Antalet på

detta sätt direktanslutna har av AMS beräknats till 300 000

personer.

Enligt den uppskattning som görs i propositionen skulle

ungefär hälften av dem som i dag uppbär KAS få rätt till

inkomstrelaterad ersättning enligt de nya reglerna, dvs. omkring

17 000--18 000 personer. Sett över ett år skulle det kunna röra

sig om ca 70 000--80 000 personer. AMS har inför utskottet

uppskattat att det är fråga om en något lägre siffra, medan

Socialdemokraterna i sin motion uppskattar antalet till ca

12 000 personer. Oavsett vilken den exakta siffran är ger dessa

uppskattningar en klar antydan om att ett oacceptabelt stort

antal personer trots stark anknytning till arbetsmarknaden inte

kan få inkomstrelaterad ersättning.

De nu angivna förhållandena motiverar att reglerna förändras

så att nya grupper av arbetslösa kan få en inkomstrelaterad

ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen blir därmed en del av det generella

välfärdssystemet. Inte bara de nuvarande arbetslöshetskassorna

skall kunna lämna inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.

Genom de förslag som läggs fram i propositionen uppnås således

två målsättningar. Försäkringen skall ge tydligare signaler om

att det är arbete som prioriteras. Rätten till inkomstrelaterad

ersättning skall göras oberoende av medlemskap i en

arbetslöshetskassa.

Utskottet har redan i sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:AU6 uttalat sig för att inriktningen skall vara att

skapa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som

omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som

ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. I enlighet

med detta infördes från årsskiftet 1993/94 en lag om allmän

avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet, som

innebär att en avgift tas ut på summan av inkomst av anställning

och av annat förvärvsarbete. Avgiften skall bidra till

finansieringen av ersättningar som betalas ut till de arbetslösa

enligt ALF-lagen och KAS-lagen. Som en följd av detta slopades

från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften, dvs. den

egenavgift som arbetslöshetskassorna betalar för finansiering av

statens kostnader för utbetalade arbetslöshetsersättningar. De

flesta arbetslöshetskassor har därefter sänkt sina

medlemsavgifter.

Proposition 209 utgör det andra steget i förverkligandet av en

allmän arbetslöshetsförsäkring. En inkomstrelaterad ersättning

införs i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Genom nya regler om

arbetsvillkor och ersättningsperioder understryks att det bara

är den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden som

kan få inkomstrelaterad ersättning. Möjligheterna att

kvalificera sig genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder

begränsas.

Arbetsmarknadsutskottet kan inte ansluta sig till den kritik

som riktats mot förslaget. Skälen är följande.

En arbetslöshetsförsäkring bör som redan anförts framför allt

ge dem skydd som blir arbetslösa efter att ha haft en stark

förankring på arbetsmarknaden. Genom de nya reglerna kommer fler

i denna grupp av arbetslösa att omfattas av det

inkomstrelaterade skyddet.

Alla förvärvsarbetande bidrar till försäkringens finansiering

genom den särskilda avgiftslagen. Det är då också rimligt att

erläggandet av avgiften tillgodoräknas vid bedömningen av

ersättningsrätten. Utskottet anser således att ett

avgiftsvillkor bör införas, vilket ersätter det nuvarande

medlemsvillkoret i ALF-lagen.

Genom att ställa strängare krav i fråga om möjligheterna att

kvalificera sig för en första ersättningsperiod och att

återkvalificera sig efter en andra ersättningsperiod understryks

att det framför allt är reguljärt förvärvsarbete som bör grunda

rättigheter i försäkringen. Därigenom ges också en tydlig

markering att det skall löna sig att välja ett arbete framför

kontantstöd eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Enligt utskottets mening bör ersättningens storlek så långt

möjligt knyta an till arbetsförhållanden som rådde i nära

anslutning till den arbetslösa tid som skall ersättas. Genom

förslaget om s.k. normalarbetstid kommer ersättningen att

grundas på arbetstiden och lönen i det arbete som ligger till

grund för arbetsvillkorets uppfyllande och inte, som enligt nu

gällande praxis, efter förhållandena då den försäkrade blev

arbetslös första gången oberoende av när i tiden detta

inträffade. Detta får till effekt bl.a. att möjligheten upphör

att under obegränsad tid uppbära utfyllnadsersättning vid sidan

av ett deltidsarbete. Nuvarande regler kan leda till att det --

i både arbetsgivarens och arbetstagarens intresse -- inrättas

permanenta deltidstjänster. Den föreslagna ordningen bör öka

båda parternas intresse av att åstadkomma en förändring av

anställningsförhållandet. Det är naturligtvis en fördel om de

deltidsarbetslösa kan erbjudas heltidsanställning. En

lagstiftning i enlighet med vad Socialdemokraterna föreslår är

dock inte invändningsfri (1993/94:AU4 s. 46).

Arbetsmarknadsutskottet anser att det särskilt bör framhållas

att de regler som nu föreslås inte är tänkta att få fullt

genomslag i den nu rådande arbetsmarknadssituationen. Någon

utförsäkring på grund av de nya reglerna kommer således i

princip inte att ske förrän tidigast år 1997. De som då inte

lyckats få ett nytt arbete kommer, enligt vad som sägs i

propositionen, att erbjudas särskilda åtgärder. Enligt

utskottets mening är sådana åtgärder mycket angelägna. Det är

enligt utskottets bedömning inte troligt att fler människor

kommer att hänvisas till försörjning genom socialbidrag än vad

som sker i dag. Någon mer exakt beräkning av detta låter sig

dock inte göra. Effekterna beror i hög grad på den

arbetsmarknadssituation som då råder, vilken i sin tur är

beroende av den ekonomiska politiken. I inledningsfasen kommer

förslagen att minska trycket på kommunernas ekonomi, eftersom

ett stort antal arbetslösa som i dag uppbär KAS om 245 kr per

dag kommer att bli berättigade till inkomstrelaterad ersättning.

Genom de förändringar som nu föreslås rättar man till det som

kan beskrivas som systemfel i den nuvarande försäkringen.

Vad gäller frågan om konkurrensneutralitet har utskottet inte

någon annan uppfattning än motionärerna --

arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna bör arbeta

under lika villkor. Som påpekas i Konkurrensverkets yttrande

förefaller regeringsförslaget i denna del att begränsa

möjligheterna att få till stånd konkurrens på lika villkor

mellan de olika typerna av kassor.

Att konkurrensneutralitet skall råda är även regeringens

ståndpunkt. Regeringen säger sig dock inte vara beredd att nu

lägga fram förslag i denna fråga utan den bereds vidare. Förslag

kommer enligt propositionen att föreläggas riksdagen hösten 1994

med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.

Arbetsmarknadsutskottet ser konkurrensneutraliteten som så

angelägen, att regeringen skyndsamt bör utreda frågan och

återkomma med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ansluta sig till

motionskraven om att proposition 209 bör avslås.

Därmed avstyrks motionerna A74, A75, A77 yrkande 1, A79

yrkande 2, A80 yrkande 1 samt A82.

Utformningen av den allmänna och obligatoriska

arbetslöshetsförsäkringen

Av vad som anförts i det föregående avsnittet framgår att

utskottet ansluter sig till de huvudprinciper som lagförslagen i

proposition 209 bygger på.

Det anförda innebär vidare att utskottet inte kan ansluta sig

till de av Ny demokrati i motion A79 i andra hand framställda

yrkandena om avslag på regeringsförslaget såvitt avser

ersättningsperioderna och begreppet normalarbetstid.

Utskottet anser att de nya reglerna bör träda i kraft den 1

juli 1994, i enlighet med vad utskottet förordat i det

förutnämnda betänkandet AU6. Utskottet kan således inte heller

ansluta sig till Socialdemokraternas i andra hand framställda

yrkande om senareläggning av genomförandet. Motion A80 yrkande 2

avstyrks därmed.

Utskottet övergår nu till att behandla de enskilda

lagförslagen.

Vid sin granskning har Lagrådet funnit att de framlagda

lagförslagen är mycket komplicerade och svårtillgängliga.

Lagrådet påtalar brister i lagförslagen men anser dock inte att

förslagen bör avstyrkas.

Utskottet anser för sin del att lagförslagen bör justeras i

stort i enlighet med vad som förordats i Lagrådets yttrande. Det

är i huvudsak fråga om språkliga och redaktionella ändringar i

förtydligande syfte.

Därav följer att den i propositionen föreslagna ändringen i

lagen om arbetslivsutveckling (1992:1331) blir överflödig.

De berörda paragraferna 2 och 3 i denna lag kan därmed upphävas.

Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan.

Utskottets ställningstagande innebär att ett antal paragrafer

bör få en i förhållande till propositionen avvikande lydelse.

Dessa kommenteras närmare i den kommande framställningen.

Dessutom har utskottet vidtagit vissa korrekturändringar.

I fråga om överklagandereglerna ansluter sig utskottet

till Lagrådets förslag om att införa prövningstillstånd i

kammarrätten. Detta bör regleras genom ett tillägg till 33 c §

KAS-lagen resp. 98 § ALF-lagen i enlighet med vad Lagrådet

förordat.

Utskottet kan i sammanhanget notera att ett lagförslag av

motsvarande innebörd är under utarbetande i

Justitiedepartementet.

Även den av regeringen föreslagna förändringen i

studiestödslagen (1973:349) bör ges en annan

utformning i enlighet med vad Lagrådet förordat.

I fråga om rätten till vuxenstudiestöd förutsätter utskottet

att regeringen överväger frågan om någon kategori av arbetslösa

studerande utöver vad som föreslås i propositionen skall ha rätt

till vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b §§

studiestödslagen.

I 52 a § ALF-lagen föreslås en regel om uppgiftsskyldighet

för arbetslöshetskassorna. Paragrafens första stycke tar sikte

på uppgifter som en länsarbetsnämnd som handlägger KAS-ärenden

behöver för sin handläggning av ett ersättningsärende. Någon

motsvarande uppgiftsskyldighet för nämnderna visavi

arbetslöshetskassorna föreslås inte. I allmänhet torde de

uppgifter som arbetslöshetskassorna behöver kunna utlämnas i

enlighet med offentlighetsprincipen. Undantagsvis torde det dock

kunna bli fråga även om uppgifter som omfattas av sekretess. För

undvikande av dubbelutbetalningar anser utskottet att det är

mycket angeläget att även arbetslöshetskassan kan få del av

erforderliga uppgifter. Enligt utskottets mening bör frågan om

en lagreglering av sådant uppgiftslämnande övervägas.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i

denna fråga. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till

känna.

Det uppgiftslämnande som talas om i 52 § andra stycket är av

annat slag. Vad som behövs är uppgifter som erfordras för en

analys av hur försäkringen fungerar och utgifterna för den.

Utskottet utgår från -- trots vad som sägs i specialmotiveringen

-- att det inte är fråga om kontrollverksamhet mot enskilda

bidragstagare.

Den föreslagna lydelsen av resp. paragraf framgår av

utskottets hemställan.

I det följande kommenteras vissa av de justeringar som

utskottet förordar.

Kommentarer till enskilda paragrafer

I. Lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen)

3 §

Huvudregeln enligt paragrafen är att kontant

arbetsmarknadsstöd endast lämnas till den som uppfyller

ersättningsvillkoren i Sverige. Paragrafen motsvarar i denna del

3 § i dess nuvarande lydelse. Enligt motiven till detta lagrum

(prop. 1973:56 s. 225) innebär bestämmelsen att endast den som

står till den svenska arbetsmarknadens förfogande och uppfyller

föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige är berättigad till

kontant arbetsmarknadsstöd. Som anförs av Lagrådet skulle denna

innebörd framgå tydligare om inledningen av paragrafen gavs

följande lydelse:

"Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas endast till den som i

Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt denna lag, om inte

annat följer av -- -- --"

8 §

Under rubriken Avgifts- och arbetsvillkor finns i denna

paragraf angivet att dagpenning lämnas till den som uppfyller

karensvillkoret enligt 7 §, avgiftsvillkoret enligt 9 § och

något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §. Som påpekas av Lagrådet

framgår det redan av 7 § att karensvillkoret skall vara uppfyllt

för att kontant arbetsmarknadsstöd skall få lämnas. Det behöver

alltså inte på nytt anges i denna paragraf. För övrigt passar

karensvillkoret mindre väl in under den valda paragrafen.

Uttrycket "något allmänt arbetsvillkor" synes syfta på att det

i 10 § anges att villkoret skall uppfyllas i första hand på

visst sätt och, om detta inte är möjligt, subsidiärt på ett

annat sätt. Som Lagrådet påpekar finns det ingen anledning att

behandla dessa sätt att uppfylla villkoret som två olika

villkor. Det är tillräckligt att skilja mellan detta allmänna

villkor och det särskilda villkor som anges i 10 a §.

I enlighet med detta bör även i 11, 14, 27 a och 27 f §§

"något allmänt arbetsvillkor" bytas ut mot "det allmänna

villkoret".

Enligt den föreslagna lydelsen skall dagpenning lämnas "under

en ersättningsperiod enligt 14 §". Som Lagrådet påpekar framgår

detta av den nämnda paragrafen och behöver inte anges i

förevarande paragraf.

I 8 § andra stycket hänvisas till att det av 11 § framgår att

rätt till dagpenning kan finnas även för den som uppfyller det

särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §. Att uppfyllandet av

detta arbetsvillkor kan ge rätt till dagpenning bör, såsom

föreslås av Lagrådet, tas in i paragrafens första stycke. Enligt

utskottets mening bör det i detta stycke också anges att

möjligheten till dagpenning i detta fall begränsas genom 11 §.

Paragrafen får då den lydelse som framgår av utskottets

hemställan.

9 §

I paragrafen anges att dagpenning endast lämnas till en

sökande som uppfyller avgiftsvillkoret. Som Lagrådet påpekar

framgår detta redan av 8 §. Därför bör 9 § utformas så att den

anger innebörden av avgiftsvillkoret.

10 §

Denna paragraf bör i likhet med vad som angetts beträffande 9

§ utformas så att den anger innebörden av det allmänna

arbetsvillkoret.

10 a §

Denna bestämmelse anger det särskilda arbetsvillkoret. Genom

att föra in det särskilda arbetsvillkoret bland

förutsättningarna för kontant arbetsmarknadsstöd enligt 8 § kan

10 a §, såsom anförts av Lagrådet, begränsas till att ange

innebörden av villkoret. Enligt utskottets mening bör i

paragrafen även anges den ramtid om 12 månader omedelbart före

arbetslöshetens inträde inom vilken den jämställda tiden skall

ligga.

Vidare bör, i enlighet med Lagrådets förslag, paragrafen även

ange att tid under vilken en arbetslös deltagit i viss

verksamhet för arbetslivsutveckling skall jämställas med tid

under vilken förvärvsarbete utförts. Därmed blir den föreslagna

regleringen om detta i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling

överflödig.

Den av utskottet förordade lydelsen framgår av utskottets

hemställan.

13 §

Denna paragraf anger vilken tid som inte räknas (överhoppas)

när ramtid skall beräknas enligt vissa lagrum.

Lagrådet har utgått från att ramtid inte skall beräknas vid s.k.

jämställd tid enligt 10 a §. Som framgått av utskottets förslag

till 10 a § anser dock utskottet att sådan beräkning skall ske.

Enligt utskottets mening bör inte styrkt sjukdom överhoppas

när ramtid bestäms för prövning av om avgiftsvillkoret enligt 9

§ är uppfyllt, såvida sjukpenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring har lämnats. Detta föranleder ändrad lydelse

av paragrafen, som får ett nytt andra stycke.

Enligt paragrafens sista stycke skall vad som sägs i det näst

sista stycket om tid som får överhoppas inte gälla om tiden får

tillgodoräknas som s.k. jämställd tid enligt 10 a §. Som

Lagrådet påpekat bör hänvisningen i sista stycket endast avse 10

a §, inte 11 §.

15 §

I denna paragraf regleras rätten till dagpenning dels i det

fallet att arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har

gått till ända (första stycket), dels i det fallet att

ersättningsperioden har gått till ända och sökanden under

ersättningsperioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret eller

något arbetsvillkor (andra stycket).

I konsekvens med vad som förordats i fråga om 8 § bör

bestämmelsen i andra stycket få annan lydelse. I detta stycke

finns en hänvisning till 11 §. Eftersom 11 § inte anger i vilken

utsträckning det särskilda arbetsvillkoret uppfyllts utan

begränsningarna av möjligheterna att få ersättning, bör detta

förhållande framgå av hänvisningen till 11 §, såsom Lagrådet

förordat.

20 §

Paragrafen anger hur dagsförtjänsten skall beräknas. Enligt

kommentaren till lagförslaget (prop. s. 123) skall -- i motsats

till vad som nu gäller enligt föreskrifter och praxis --

dagpenningen beräknas på den inkomst som sökanden före

arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var

normal för sökanden i det arbete som ryms inom det arbetsvillkor

som ligger till grund för den nya ersättningsperioden. Detta

innebär att endast det förvärvsarbete m.m. som är relevant för

den nya ersättningsperioden får läggas till grund för

beräkningen av dagpenningen. Om det finns särskilda skäl för det

får dagpenningen, med undantag från vad som gäller enligt punkt

1, beräknas på hela inkomsten under ramtiden på 12 månader, vare

sig inkomsten ryms inom det relevanta arbetsvillkoret eller

inte.

Sådana skäl kan föreligga om exempelvis sökandens inkomster

under de månader som tillgodoräknas för att uppfylla

arbetsvillkoret sammantagna har varit påtagligt lägre än

normalt. Båda beräkningsmetoderna i det andra stycket utgår från

den genomsnittliga inkomsten under den tid som är relevant i

resp. metod.

Enligt paragrafens tredje stycke enligt regeringens förslag

får endast inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 §

läggas till grund för beräkningen av dagpenning enligt andra

stycket. Inkomster från beredskapsarbete och inkomster av

liknande slag får inte ingå i denna beräkning.

I det av regeringen föreslagna fjärde stycket finns -- med

viss i femte stycket angiven begränsning -- undantag från

bestämmelserna i första--tredje styckena för den som uppfyllt

arbetsvillkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete m.m.

Det föreslagna sjätte stycket innehåller slutligen en regel om

omprövning i visst fall av den dagförtjänst som fastställts.

Utskottet delar Lagrådets uppfattning att innebörden av

bestämmelserna skulle komma till klarare uttryck om 20 § ges en

något annan lydelse. Utskottet ansluter sig till den av Lagrådet

förordade lydelsen med den ändringen att hänvisningen till 10 a

§ bör tas bort ur andra stycket punkt 1, eftersom det endast är

sådant förvärvsarbete som sägs i 10 § som får läggas till grund

för beräkningen av dagpenningen. I konsekvens med detta bör

paragrafens tredje stycke utgå.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

22 och 23 §§

Som påpekas av Lagrådet synes det i 22 § andra stycket intagna

bemyndigandet kunna användas även i det fall som regleras i 23 §

första stycket. I enlighet med Lagrådets förslag bör därför 22 §

första stycket och 23 § slås samman till en paragraf, som ges

beteckningen 22 §. Det föreslagna andra stycket i 22 § tas upp

i 23 §.

Paragraferna får den lydelse som framgår av utskottets

hemställan.

27 a §

Som framhålls av Lagrådet kan paragrafens tredje stycke utgå

som obehövligt. Anmärkningen i specialmotiveringen (s. 126)

torde vara till fyllest.

27 b § andra stycket

Vad som sägs i paragrafens andra stycke skall enligt såväl

gällande lag som lagkommentaren gälla en sökande för vilken en

ersättningsperiod gått till ända sedan hon eller han har fyllt

60 år. Paragrafen bör därför ges den lydelse som föreslås av

Lagrådet och framgår av utskottets hemställan.

27 d §

Som påpekas av Lagrådet skall orden "första stycket" utgå

efter 27 e §, eftersom denna paragraf endast innehåller ett

stycke.

27 h §

Eftersom livränta kan utgå även för arbetsskada bör, enligt

vad som anförs av Lagrådet, i 27 h § andra stycket anges att

grundbeloppet skall sättas ned även när en sökande får livränta

på grund av en arbetsskada.

27 i §

Till följd bl.a. av de föreslagna ändringarna i 22 och 23 §§

bör paragrafen få den lydelse som förordats av Lagrådet.

30 §

Paragrafen reglerar avstängningstiden. Enligt tredje stycket

skall en sökande vara avstängd från rätten till ersättning till

dess sökanden utfört förvärvsarbete under 20 dagar, om det är

uppenbart att hon eller han inte vill anta lämpligt arbete.

Frågan om det är uppenbart huruvida sökanden inte vill anta ett

lämpligt arbete skall enligt kommentaren till stadgandet bedömas

utifrån samtliga omständigheter. Enligt motsvarande stadgande i

lagens gällande lydelse (27 § tredje stycket) skall sådan

avstängning ske om det är uppenbart att en stödtagare inte vill

anta lämpligt arbete, "såsom då stödtagaren vid upprepade

tillfällen antingen avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat

sitt arbete frivilligt utan giltig anledning". I kommentaren

till stadgandets föreslagna lydelse anges att ändringen är av

förtydligande natur. Såsom påpekas av Lagrådet torde ändringen

vara föranledd av risken för att stadgandet felaktigt tolkats så

att exemplifieringen är uttömmande. Utskottet delar Lagrådets

mening att stadgandets innebörd framgår tydligare av dess

nuvarande lydelse, som alltså bör behållas i sak.

31 a §

Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är att ett beslut

enligt ALF-lagen om att frånkänna en medlem rätt till ersättning

skall ha samma verkan som ett beslut enligt KAS-lagen om att dra

in ersättningen (34 § i förslaget). Utskottet anser liksom

Lagrådet att paragrafen bör ges en lydelse i enlighet med detta.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

33--33 d §§

I dessa paragrafer finns bestämmelser om omprövning och

överklagande av beslut. Utskottet har i den föregående

framställningen anslutit sig till Lagrådets förslag att

prövningstillstånd bör införas i kammarrätten. Detta bör

regleras genom ett tillägg till 33 c §. I sammanhanget kan

noteras att ett förslag av denna innebörd är under utarbetande

inom Justitiedepartementet.

34 §

Paragrafens andra stycke bör, såsom förordas av Lagrådet, i

överensstämmelse med vad som anförts under 31 a § ges en något

annan lydelse.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet anför i sitt yttrande att de omfattande

övergångsbestämmelserna, vars syfte har angetts vara att

åstadkomma en mjuk och smidig anpassning av det nu gällande

regelverket till det föreslagna regelsystemet, i viss

utsträckning försvårar överblicken av hur de föreslagna

ändringarna låter sig inpassas i det nuvarande systemet för

ersättning vid arbetslöshet. Till detta bidrar enligt Lagrådet

också att bestämmelserna i flera fall är svårtillgängliga. För

att underlätta förståelsen av bestämmelserna föreslår Lagrådet

en annan lydelse av punkterna 2--7. Punkt 8 är enligt Lagrådet

obehövlig och kan utgå.

Utskottet delar Lagrådets mening och förordar att

övergångsbestämmelserna får den lydelse som framgår av

utskottets hemställan.

II. Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen)

2 och 3 §§

Såsom Lagrådet förordar bör 3 § i gällande lydelse bli 2 § i

föreslagen lydelse och 2 § i förslaget ges beteckningen 3 §.

Enligt Lagrådets förslag bör vidare 3 § utformas i enlighet

med vad som förordats beträffande 3 § KAS-förslaget.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

8--10 a, 13, 15 och 20 §§

Utskottet hänvisar till vad som anförts under motsvarande

paragrafer i KAS-förslaget.

Lydelsen av paragraferna framgår av utskottets hemställan.

22 och 23 §§

I enlighet med vad som förordats beträffande motsvarande

paragrafer i KAS-förslaget bör paragraferna få en annan lydelse.

I förhållande till vad som förordats av Lagrådet bör 22 § första

stycket tillföras en första mening av motsvarande innebörd som

nuvarande 22 § första stycket första meningen ALF-lagen.

Den föreslagna lydelsen framgår av utskottets hemställan.

30 och 31 a §§

Utskottet hänvisar till vad som anförts under motsvarande

paragrafer i KAS-förslaget.

34 § fjärde stycket

I enlighet med vad som förordats beträffande 34 § andra

stycket KAS-förslaget bör denna paragraf få en något annan

lydelse.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

98 §

I enlighet med vad som anförts under 33--33 d §§ KAS-förslaget

bör prövningstillstånd införas i kammarrätten även beträffande

ärenden enligt denna lag.

Regleringen bör lämpligen ske i denna paragraf, som då får den

lydelse som framgår av utskottets hemställan.

Övergångsbestämmelserna

Utskottet hänvisar till vad som anförts ovan under

Övergångsbestämmelserna till KAS-förslaget och förordar i

enlighet med Lagrådets förslag att punkterna 2--9 får en annan

lydelse. Punkt 10 är såsom Lagrådet påpekat obehövlig och kan

utgå.

III. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling

I enlighet med vad som anförts i den föregående

framställningen är lagförslaget obehövligt och kan utgå. Därmed

kan 2 och 3 §§ i lagen upphävas.

IV. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

7 kap. 7 §

Såsom förslaget har utformats är det, vilket Lagrådet påpekat,

tveksamt bl.a. om orden "under den längsta tid som ersättning

kan betalas ut" syftar såväl på ersättning från någon

arbetslöshetskassa som på kontant arbetsmarknadsstöd eller

endast på det sistnämnda stödet. I enlighet med vad Lagrådet

förordat bör paragrafens första stycke ges en annan utformning.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.

I var och en av de tre partimotioner, A80 av

Socialdemokraterna, A79 av Ny demokrati och A77 av

Vänsterpartiet, som väckts med anledning av proposition 209

yrkas att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda

och lämna förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen bör

utformas på litet längre sikt. Även i Socialdemokraternas motion

A254 finns förslag om inriktningen av den framtida försäkringen.

I motionerna anger partierna de riktlinjer som de anser bör

gälla för denna försäkring. Alla tre förslagen avviker i

grundläggande avseenden från den allmänna och obligatoriska

arbetslöshetsförsäkring som utskottet i det föregående ställt

sig bakom.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de frågor som,

utöver konkurrensneutraliteten mellan arbetslöshetskassorna och

arbetsmarknadskassorna, regeringen skall låta utreda vidare. Som

nämnts inledningsvis gäller det bl.a. åtgärderna för

utförsäkrade, kriterierna för att stå till arbetsmarknadens

förfogande, lämpligt arbete, avstängningstider, skyldighet att

delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, s.k. svartjobb och

annat missbruk, arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist,

hela frågan om administrationen av de kontanta förmånerna vid

arbetslöshet, företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning,

ersättningsperioderna vid deltidsarbete, kalenderårsbaserad

karens, företagarbegreppet samt ersättning vid bisyssla.

Enligt utskottets mening bör i anslutning till regeringens

överväganden om företagares rätt till arbetslöshetsersättning

även förhållanden som rör deltidsföretagarna belysas. Utskottet

avser bl.a. den situationen att en person som arbetar halvtid i

makens företag blir arbetslös från en halvtidsanställning.

Enligt vad utskottet erfarit är frågan om deltidsföretagarna

inte oproblematisk. Även den vidare frågan om ersättning i

samband med bisyssla bör enligt utskottets mening belysas

ytterligare. Utskottet erinrar slutligen om vad som i den

tidigare framställningen anförts om en utredning om

avgångsvederlaget.

Vidare anser utskottet att en kartläggning av praxis bör göras

beträffande företagarbegreppet, såsom det definierats genom

lagändringen år 1993 (prop. 1992/93:150, bil. 8, AU20, rskr.

431).

Utskottet vill vidare anföra följande. En uppföljning av den

reform som nu genomförs framstår som mycket angelägen. Därvid

bör särskilt förutsättningarna för de s.k. KAS-regionerna att

hantera den nya försäkringen belysas. Enligt de föreslagna

reglerna skall de allmänna försäkringskassorna betala ut det

kontanta arbetsmarknadsstödet. För det fall att den nya

försäkringsformen får en stor omfattning får det övervägas om

den föreslagna organisationen skall bibehållas.

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer

utvecklingen och återkommer till riksdagen med de förslag som

kan vara påkallade.

Det kan enligt utskottets mening även finnas anledning att

överväga försäkringens utformning i ett längre perspektiv. Detta

bör ges regeringen till känna.

Motionerna A77, A79 och A80 får med det anförda anses

tillgodosedda i berörda delar. Detta gäller även motionerna

A226, A254 och N238, i förekommande fall i motsvarande delar.

Vad gäller synpunkterna i motion A241 av Charlotte Branting om

att det finns skäl att se över finansieringssystemet och att

göra effektiviseringar vill utskottet anföra följande. Utskottet

har ingen annan uppfattning än motionären om önskvärdheten av

att kostnaderna för arbetslöshetskassan kan balanseras över en

konjunkturcykel. Utskottet är emellertid inte nu berett att

uttala sig om hur finansieringen skall se ut i sina detaljer på

litet längre sikt. Motion A241 avstyrks därmed i motsvarande

del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.

att riksdagen

A. dels med avslag på motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75,

1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkandena 2, 3 och 5,

1993/94:A80 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:A82,

a) antar

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande

1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om

kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 4, 6, 7, 12, 20 a, 21 a,

24, 25, 27 c, 27 g, 28, 29, 32, 33, 33 a, 33 b, 33 d, 35 och 37

§§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen om kontant

arbetsmarknadsstöd såvitt avser 1, 3, 8, 9, 10, 10 a, 11, 13,

14, 14 a, 15, 17, 20--22, 23, 27, 27 a, 27 b, 27 d, 27 e, 27 f,

27 h, 27 i, 30, 31, 31 a, 33 c och 34 §§,

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande

1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om

arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 4, 6, 7, 12, 14 a, 20 a,

21, 24, 25, 31 b, 32 och 52 a §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring

såvitt avser 3, 8, 9, 10, 10 a, 11, 13--15, 17, 20, 22, 23, 31,

31 a, 34 och 98 §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i studiestödslagen såvitt avser 7

kap. 7 §,

b) avslår det i propositionen enligt bilaga 1 i

betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 30 §,

c) beslutar införa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

till lagarna med lydelse i enlighet med det av reservanterna

enligt bilaga 2 framlagda förslaget,

d) beslutar om rubriker och ingresser i enlighet med det av

reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget,

e) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling.

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre

bestämmelserna skall fortfarande gälla i fråga om verksamhet för

arbetslivsutveckling som anvisats före ikraftträdandet.,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A77

yrkandena 2 och 3, 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80

yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt

1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt

m.m.,

C. dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om konkurrensneutraliteten,

2. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

dels att den del av utskottets överväganden som på s. 21

börjar med "Proposition 1993/94:209" och på s. 28 slutar med

"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring skapas. Skälen är flera. Precis som i

fråga om sjukpenning bör alla ha rätt till ekonomiskt skydd vid

arbetslöshet. Det är principiellt felaktigt att en

inkomstrelaterad ersättning skall förutsätta medlemskap i en

privat arbetslöshetskassa. Detta har under de gångna åren blivit

alltmer påtagligt. Den kraftigt ökande arbetslösheten med

åtföljande kostnadsökningar har medfört att medlemmarnas bidrag

till finansiering blivit allt mindre. Som redovisas i

propositionen motsvarade under 1993 medlemmarnas

finansieringsavgift ca 3 % av den utbetalade

arbetslöshetsersättningen. Om alla arbetande medborgare är med

och finansierar försäkringen via skattsedeln, bör de också ha

lika rättigheter om de blir arbetslösa. Den från årsskiftet

införda obligatoriska avgiften talar i samma riktning. Avgiften

tas ut av alla med förvärvsinkomster över viss nivå. Självfallet

skall de betalande då också ha lika rättigheter oberoende av om

de är medlemmar i en privat arbetslöshetskassa eller ej.

Regeringsförslaget har enligt utskottets mening både

förtjänster och brister.

Som redan sagts ansluter sig utskottet till

regeringsförslagets bakomliggande ambition att skapa en

arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning

till arbetsmarknaden. Utskottet godtar också att denna

försäkring tills vidare delfinansieras genom avgiftslagen -- i

övrigt via arbetsmarknadsavgiften och statsbudgeten -- och att

rätten till försäkringsersättning knyts till skyldigheten

att erlägga avgifter enligt den lagen. Utskottet har inte heller

något att erinra mot att de s.k. KAS-regionerna,

"arbetsmarknadskassorna", tills vidare administrerar

försäkringen. Lagtekniskt bör den allmänna försäkringen införas

på det sätt regeringen föreslår, dvs. genom att det införs en

inkomstrelaterad ersättning inom ramen för KAS.

Utskottets invändningar mot regeringsförslaget är följande.

Under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden med extremt

hög arbetslöshet kan det inte komma i fråga att öka

utförsäkringen. Ett sådant beslut skulle skapa otrygghet bland

de många arbetslösa. Den besparing för staten som möjligen

skulle bli effekten av regeringsförslaget -- det är att märka

att propositionen inte innehåller någon beräkning i detta

hänseende -- skulle motsvaras av ett ökat tryck på kommunernas

socialbudgetar och i förlängningen krav på kompensation från

kommunerna gentemot staten. Även om regeringen säger sig vilja

göra intensifierade insatser i form av utbildning, praktik eller

rehabilitering för denna kategori av arbetslösa, är det tänkbart

att en stor del av dem ändå kommer att fastna i ett

socialbidragsberoende. Detta är inte någon önskvärd utveckling.

Att de arbetslösa omfattas av ett försäkringssystem som ger

starka incitament att aktivt söka arbete eller förkovra sig

genom utbildning är att föredra enligt utskottets mening.

Vad som nu anförts innebär att utskottet inte kan ställa sig

bakom förslaget i propositionen att den som inte efter en andra

ersättningsperiod återkvalificerar sig genom förvärvsarbete blir

utförsäkrad.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till förslaget om två

skilda arbetsvillkor med olika möjligheter till kvalificering

för ersättning. Regeringsförslaget medför i detta hänseende inte

bara den nyssnämnda utförsäkringen utan också att möjligheterna

att kvalificera sig för en första ersättningsperiod försämras.

Två olika arbetsvillkor komplicerar regelsystemet och ökar

byråkratin.

Någon försämring av möjligheterna att kvalificera sig för

ersättning bör över huvud taget inte genomföras nu. Utskottet

anser således att det nuvarande arbetsvillkoret i 6 § ALF bör

bibehållas. Detta arbetsvillkor bör dessutom gälla inom KAS. För

detta talar inte bara önskvärdheten av enhetliga regler inom de

båda systemen. ALF:s arbetsvillkor framstår dessutom som mera

rättvist eftersom det grundar sig på den totala mängd arbete som

utförts under en angiven tid och inte på hur det utförda arbetet

fördelat sig i tiden.

När det gäller regeringsförslaget om beräkning av den s.k.

normalarbetstiden accepterar utskottet förslaget med det

förtydligandet att de särskilda skälen enligt punkt 2 i andra

stycket skall kunna tillämpas också då inkomsten av

arbetsbristskäl minskat kort före arbetslösheten.

Regeringsförslaget i denna del kommer då att få till huvudsaklig

effekt att man stoppar de eviga deltidsersättningarna.

Som framgått har utskottet i väsentliga avseenden andra

uppfattningar än regeringen om hur den nya försäkringen bör

utformas.

Med hänsyn till att det kommer att dröja avsevärd tid innan

regeringens förslag om förkortade ersättningsperioder m.m. får

genomslag är utskottet ändå berett att acceptera att den i

proposition 209 föreslagna reformen träder i kraft den 1 juli

1994.

Utskottet vill i detta sammanhang framföra synpunkter på en

framtida arbetslöshetsförsäkring. Utskottet hänvisar härvid till

Ny demokratis motion A79 med förslag om en framtida

arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen byggs upp enligt en

trestegsmodell, bestående av ett grundskydd, en obligatorisk

påbyggnad och en frivillig påbyggnad. Grundskyddet skall

motsvara 60 % av lönen och finansieras av arbetsgivarna,

arbetstagarna och staten med en tredjedel vardera. Dessa

avgifter fastställs en gång om året baserat på försäkringens

kostnader föregående år. För skydd upp till 80 % av lönen eller

högst 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk

sparförsäkring. Premieinbetalningen fördelas mellan arbetsgivare

och arbetstagare efter förhandlingar mellan parterna.

Arbetsgivaren skall betala sin del av premien under 5--7 år,

medan arbetstagaren betalar sin del fram till pensioneringen. Då

omvandlas försäkringen till en pension. Den som vill försäkra

sig för inkomstbortfall över 80 % eller förlänga den tid under

vilken ersättning kan utgå kan teckna en privat

tilläggsförsäkring. Denna försäkring skall administreras helt av

försäkringskassan.

Utskottet anser att den framtida försäkringen bör vara

uppbyggd enligt denna modell. Eftersom det är fråga om så

genomgripande förändringar anser utskottet att förslagen bör

vara förankrade hos en bred majoritet. Förslagen kan lämpligen

beredas i den arbetsmarknadspolitiska utredningen. En

utgångspunkt skall vara att reglerna är utformade så att de

uppmuntrar till ett aktivt arbetssökande.

Utöver denna fråga om själva grundkonstruktionen av

försäkringen är det en rad delfrågor som behöver belysas av

utredningen. Dit hör t.ex. företagarnas försäkring. Nuvarande

regler är inte acceptabla. Enligt utskottets mening bör

utredningen ta fasta på ett förslag i Ny demokratis motion A32

som innebär att en företagare skall kunna anses arbetslös utan

att behöva avyttra rörelsen. En revisor skall kunna intyga att

ingen verksamhet bedrivs i företaget. Ett liknande förslag finns

också i Ny demokratis motion A262. Utredningen bör också

överväga om och i så fall hur samordning bör ske mellan

avgångsvederlag och ersättning vid arbetslöshet.

Vidare bör enligt utskottets uppfattning ersättningsnivån för

ersättning enligt lönegarantilagen vara densamma som i den

allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

En annan angelägen fråga är hur man skall komma till rätta med

fusk och överutnyttjande av försäkringen. Kontrollen måste bli

effektivare.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.

att riksdagen

A. dels med anledning av propositionen och motion

1993/94:A79 yrkandena 3 och 5 samt med avslag på motionerna

1993/94:A74, 1993/94:A75, 1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79

yrkande 1, 1993/94:A80 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:A82

a) antar

I. beträffande lagen om kontant arbetsmarknadsstöd

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande

1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om

kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 4, 6, 7, 12, 20 a, 21 a,

24, 25, 27 c, 27 g, 28, 29, 32, 33, 33 a, 33 b, 33 d, 35 och

37 §§

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen om kontant

arbetsmarknadsstöd såvitt avser 1, 3, 14 a, 17, 20, 21, 22, 23,

27, 27 b, 27 d, 27 e, 27 h, 27 i, 30, 31 a, 33 c och 34 §§

dels 8--11, 13--15, 20, 27 a, 27 f och 31 §§ med följande

lydelse:

8 §

"Dagpenning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret

enligt 9 § och arbetsvillkoret enligt 10 §.

En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall anses ha uppfyllt

avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret när hon eller han begär

dagpenning under samma ersättningsperiod."

9 §

"Avgiftsvillkoret innebär att den sökande under 12

kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före

arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsinkomster för

vilka hon eller han är skyldig att betala antingen avgift enligt

lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen

(1958:395) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad

som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod

prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala

sjömansskatt för tid före år 1994."

10 §

"Arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12

månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört

förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader.

Endast dag då arbete har utförts i minst tre timmar får härvid

räknas in."

11 §

"Med tid då sökanden skall ha utfört förvärvsarbete enligt 10

§ jämställs tid då sökanden

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,

fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad

rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock

högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom,

värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis

bibehållen lön."

13 §

"När ramtid enligt 9 eller 10 § skall bestämmas räknas inte

(överhoppas) tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på

grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda

25 år eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på

heltid minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i

vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 3

år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller

livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av sistnämnda lag,

7. vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan

utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till

arbetsmarknadens förfogande.

Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit

föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:281) om allmän

försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1.

värnpliktstjänstgöring, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3.

yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 11

§ jämställs med tid under vilken förvärvsarbete utförs".

14 §

"Dagpenning lämnas under högst 300 dagar (ersättningsperioden)

om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Om sökanden fyller

55 år innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i

stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring."

15 §

"Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått

till ända, har sökanden rätt till dagpenning under återstående

antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller

han då inte uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller

arbetsvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en

sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid

som avses i 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick

ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under

perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret

lämnas dagpenning under ytterligare ersättningsperiod. Då skall

dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya

ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då

sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för

den nya perioden."

20 §

"Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens dagsförtjänst.

Dagpenningen till en sökande som har tillerkänts ålderspension i

form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension

som betalas på grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av

sökandens dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga

om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som

sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under

arbetstid som var normal för sökanden.

För en sökande som har kvalificerat sig för rätt till

ersättning huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt

utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i

arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i

första och andra styckena, dagpenningen bestämmas till belopp

som motsvarar utbildningsbidraget, om inte annat följer av

fjärde stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt

studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den

som genomgår arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock

bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre

utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om sökanden inte

hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en

pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när

sökanden under ett uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt

arbetsvillkoret genom sådant förvärvsarbete som avses i 10 §."

27 a §

"Kontant arbetsmarknadsstöd i form av grundbelopp lämnas under

en ersättningsperiod enligt 27 d § till den som uppfyller

1. arbetsvillkoret enligt 10 § men inte avgiftsvillkoret

enligt 9 §, eller

2. studerandevillkoret enligt 27 § b.

För uppfyllande av arbetsvillkoret enligt 1. jämställs utöver

vad som följer av 11 § tid då sökanden i enskilt hem har vårdat

åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han

har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande."

27 f §

"Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända på

nytt uppfyller arbetsvillkoret men inte avgiftsvillkoret lämnas

ersättning med grundbelopp under en ytterligare

ersättningsperiod. Den nya perioden räknas från inträdet av den

arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger

till grund för den nya ersättningsperioden.

Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända

uppfyller både ett nytt arbetsvillkor och avgiftsvillkoret

enligt 9 § lämnas kontant arbetsmarknadsstöd i form av

dagpenning under en ersättningsperiod enligt 14 §. Då faller

rätten till ersättning med grundbelopp för återstående dagar av

perioden bort."

31 §

"Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det är skäligt,

tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad

rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla i

tillämpliga delar."

II. beträffande lagen om arbetslöshetsförsäkring

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande

1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om

arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 4, 6, 7, 12, 14 a, 20 a,

21, 24, 25, 31 b, 32 och 52 a §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring

såvitt avser 2, 17, 22, 23, 31 a, 34 och 98 §§,

dels 8--11, 13--15, 20 och 31 §§ med följande lydelse:

8 §

"Dagpenning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret

enligt 9 § och arbetsvillkoret enligt 10 §.

En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall anses ha uppfyllt

avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret när hon eller han begär

dagpenning under samma ersättningsperiod."

9 §

"Avgiftsvillkoret innebär att den sökande under 12

kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före

arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsinkomster för

vilka hon eller han är skyldig att betala antingen avgift enligt

lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen

(1958:395) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad

som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod

prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala

sjömansskatt för tid före år 1994."

10 §

"Arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12

månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört

förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader.

Endast dag då arbete har utförts i minst tre timmar får härvid

räknas in."

11 §

"Med tid då sökanden skall ha utfört förvärvsarbete enligt 10

§ jämställs tid då sökanden

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,

fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad

rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock

högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom,

värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis

bibehållen lön."

13 §

"När ramtid enligt 9 eller 10 § skall bestämmas räknas inte

(överhoppas) tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på

grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda

25 år eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på

heltid minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i

vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 3

år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller

livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av sistnämnda lag,

7. vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan

utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till

arbetsmarknadens förfogande.

Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit

föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:281) om allmän

försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1.

värnpliktstjänstgöring, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3.

yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 11

§ jämställs med tid under vilken förvärvsarbete utförs".

14 §

"Dagpenning lämnas under högst 300 dagar (ersättningsperioden)

om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Om sökanden fyller

55 år innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i

stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd".

15 §

"Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått

till ända, har sökanden rätt till dagpenning under återstående

antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller

han då inte uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller

arbetsvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en

sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid

som avses i 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick

ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under

perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret

lämnas dagpenning under ytterligare ersättningsperiod. Då skall

dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya

ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då

sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för

den nya perioden."

20 §

"Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens dagsförtjänst.

Dagpenningen till en sökande som har tillerkänts ålderspension i

form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension

som betalas på grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av

sökandens dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga

om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som

sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under

arbetstid som var normal för sökanden.

För en sökande som har kvalificerat sig för rätt till

ersättning huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt

utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i

arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i

första och andra styckena, dagpenningen bestämmas till belopp

som motsvarar utbildningsbidraget, om inte annat följer av

fjärde stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt

studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den

som genomgår arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock

bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre

utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om sökanden inte

hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en

pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när

sökanden under ett uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt

arbetsvillkoret genom sådant förvärvsarbete som avses i 10 §."

31 §

"Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det är skäligt,

tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad

rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla i

tillämpliga delar."

III. beträffande studiestödslagen

det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget

till lag om ändring i studiestödslagen såvitt avser 7 kap. 7 §,

b) avslår

de i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande

1993/94:AU18 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen om

kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 10 a § och till lag om

ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 10 a och

30 §§,

c) beslutar införa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

till lagarna enligt ovan med lydelse i enlighet med det av

reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget med den

ändringen att punkterna 3--7 utgår ur förslaget avseende lagen

om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och punkterna

3--9 utgår ur förslaget avseende lagen om ändring i lagen om

arbetslöshetsförsäkring,

d) beslutar om rubriker och ingresser i enlighet med det av

reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget med den

ändringen att 10 a § utgår ur sista dels-satsen i resp. ingress,

e) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre

bestämmelserna skall fortfarande gälla i fråga om verksamhet för

arbetslivsutveckling som anvisats före ikraftträdandet.,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A77

yrkandena 2 och 3, 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80

yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt

1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt

m.m.,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Proposition 1993/94:209 m.m.

Liksom majoriteten anser jag att proposition 1993/94:209 skall

avslås. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt

anser jag att det behövs ett samlat förslag om en ny allmän

inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring, som innefattar både

regelverk, finansiering och organisation. Försäkringen bör

inkludera KAS, vars regelverk måste moderniseras. Kopplingen

till de fackliga organisationerna skall vara kvar.

Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) skulle kunna fungera

som alternativkassa för den som inte vill ha någon koppling till

de nuvarande kassorna. Kompensationsnivåerna bör förbättras och

karensdagarna avskaffas. Liksom Vänsterpartiet anser jag att

kretsen som kan försäkra sig måste vidgas. Det avgörande skall

vara att man står till arbetsmarknadens förfogande utan att

kunna få arbete.

Hur försäkringen skall utformas mera exakt bl.a. i fråga om

kvalificering för ersättning och beträffande de

deltidsarbetslösa bör övervägas i en parlamentarisk utredning.

Ersättningsnivån m.m.

Vänsterpartiet anser att 90-procentsnivån i försäkringen bör

återställas omedelbart. De arbetslösa är ofta låginkomsttagare

som inte har några marginaler att klara den låga nivån. En

höjning är en fördelningspolitiskt träffsäker åtgärd, som

dessutom bidrar till att förhindra lönedumpning på

arbetsmarknaden. Det högsta dagpenningbeloppet bör fastställas

till 598 kr.

För att förstärka Arbetsmarknadsfonden är det nödvändigt att

höja arbetsmarknadsavgiften med 0,7 procentenheter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1 och 6 borde ha hemställt:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.

att riksdagen

A. dels med bifall till motion 1993/94:A77 yrkande 1 och

med anledning av motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75,

1993/94:A79 yrkande 2, 1993/94:A80 yrkande 1 och 1993/94:A82

avslår dels propositionen, dels motionerna 1993/94:A79 yrkandena

3 och 5 samt 1993/94:A80 yrkande 2,

B. dels med anledning av motion 1993/94:A77 yrkandena 2

och 3 och med avslag på motionerna 1993/94:A79 yrkandena 1 och

4, 1993/94:A80 yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254

yrkande 45 samt 1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts om

arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.,

5. beträffande ersättningsnivån m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A25

yrkandena 3--5, 1993/94:A77 yrkande 4, 1993/94:A250 yrkandena 30

och 31, 1993/94:Fi206 yrkande 5 samt 1993/94:Sk352 yrkande 24

och med avslag på motion 1993/94:A76 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Reservanternas förslag till ändringar i regeringens

lagförslag

1. Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd1

dels att 16, 26, 30 a, 30 b, 38 och 39 §§ skall upphöra

att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4, 11, 18, 25 och 26 §§

skall utgå,

dels att 18 § skall betecknas 17 §,

dels att 1, 3, 4, 6--9, 11--14, 15, nya 17, 24, 25, 27,

28--30, 31, 32, 33, 34, 35 och 37 §§ samt rubrikerna närmast

före 6 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 26, 30 och 30 a §§ skall

sättas närmast före 29, 32 respektive 33 §,

dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 10,

10 a, 14 a, 20, 20 a, 21, 21 a, 22, 23, 27 a--i, 31 a och 33

a--d §§ samt närmast före 1, 7, 8, 14, nya 17, 21, 22, 27 a, 27

d, 27 g och 28 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Allmänna villkor

1 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd

vid arbetslöshet lämnas vid arbetslöshet lämnas

enligt vad som följer av enligt vad som följer av

denna lag med ett per dag denna lag med ett per dag

beräknat belopp i form av beräknat belopp i form av

dagpenning eller ett dagpenning eller med ett

grundbelopp. Den som är grundbelopp. Den som är

försäkrad enligt lagen försäkrad enligt lagen

(1973:370) om (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring

har inte rätt till stöd har inte rätt till stöd

i andra fall än som sägs i andra fall än som sägs

i andra stycket. i andra stycket.

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd

i form av ett grundbelopp i form av ett grundbelopp

lämnas även till en lämnas även till en

försäkrad enligt den försäkrad enligt lagen

lagen som inte har rätt om

till ersättning från en arbetslöshetsförsäkring

arbetslöshetskassa på som inte har rätt till

grund av att ersättning från en

arbetslöshetskassa på

grund av att

1. avgiftsvillkoret enligt 9 § lagen inte är uppfyllt, eller

1 Lagen omtryckt 1982:433

Senaste lydelse av 16 § 1993:657

2 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2. en ersättningsperiod har 2. en ersättningsperiod har

gått till ända sedan hon gått till ända sedan hon

eller han har fyllt 60 år eller han har fyllt 60 år

utan att något nytt utan att något nytt

arbetsvillkor som är arbetsvillkor som kvalificerar

kvalificerande för en ny för en ny

ersättningsperiod har ersättningsperiod har

uppfyllts. uppfyllts.

Rätten till kontant Rätten till kontant

arbetsmarknadsstöd arbetsmarknadsstöd

upphör vid utgången av upphör vid utgången av

månaden före den under månaden före den under

vilken den arbetslöse vilken den arbetslöse

fyller 65 år. I fråga om fyller 65 år. Rätten

stöd i form av ett till stöd i form av ett

grundbelopp upphör grundbelopp upphör dock

rätten dessutom när den redan när den arbetslöse

arbetslöse före den före den tidpunkten

tidpunkten börjar börjar uppbära hel

uppbära hel ålderspension, hel

ålderspension, hel förtidspension eller helt

förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen

sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän

(1962:381) om allmän försäkring.

försäkring.

3 §

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd

lämnas endast till den som lämnas endast till den som

uppfyller i Sverige uppfyller

ersättningsvillkoren i ersättningsvillkoren enligt

Sverige, om inte annat denna lag, om inte annat

följer av följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social

trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES), eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan

stat om andra villkor för rätt att få ersättning.

Bestämmelser om dagpenning

Avgifts- och arbetsvillkor

8 §3

Dagpenning lämnas under en Dagpenning lämnas till den

ersättningsperiod enligt 14 som uppfyller avgiftsvillkoret

§ till den som uppfyller enligt 9 § och det

karensvillkoret enligt 7 §, allmänna arbetsvillkoret

avgiftsvillkoret enligt 9 § enligt 10 § eller, om detta

och något allmänt villkor inte uppfylls, det

arbetsvillkor enligt 10 §. särskilda arbetsvillkoret

enligt 10 a § med de

begränsningar som följer

av 11 §.

3 Senaste lydelse 1989:338

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Av 11 § framgår att

rätt till dagpenning under

en ersättningsperiod i

vissa fall finns också

för den som inte uppfyller

något allmänt

arbetsvillkor men som

uppfyller det särskilda

arbetsvillkoret enligt 10 a

§.

En sökande som har En sökande som har

påbörjat en påbörjat en

ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt

lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

skall anses ha uppfyllt skall anses ha uppfyllt

avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något

allmänt arbetsvillkor eller av arbetsvillkoren när hon

det särskilda eller han begär dagpenning

arbetsvillkoret när hon under samma

eller han begär dagpenning ersättningsperiod.

under samma

ersättningsperiod.

9 §4

Dagpenning lämnas endast Avgiftsvillkoret innebär

till en sökande som under att den sökande under 12

12 kalendermånader under en kalendermånader under en

ramtid av 24 månader ramtid av 24 månader

omedelbart före omedelbart före

arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde

har haft skall ha haft

förvärvsinkomster för förvärvsinkomster för

vilka hon eller han är vilka hon eller han är

skyldig att betala avgift skyldig att betala antingen

enligt lagen (1993:1441) om avgift enligt lagen

allmän avgift för (1993:1441) om allmän

finansiering av avgift för finansiering av

kontantförmåner vid kontantförmåner vid

arbetslöshet eller är arbetslöshet eller

skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen

sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

(1958:295) om sjömansskatt Skyldigheten skall bedömas

(avgiftsvillkor). Skyldigheten efter vad som är känt

skall bedömas efter vad som vid den tidpunkt då

är känt vid den tidpunkt rätten till en

då rätten till en ersättningsperiod

ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall

prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet

dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt

att betala sjömansskatt för tid före år 1994.

för tid före år 1994.

Den som inte har varit försäkrad enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring eller som inte tidigare har fått

dagpenning enligt denna lag skall dessutom ha utfört sådant

förvärvsarbete som avses i 10 § i minst 75 timmar under var och

en av minst 5 av de 12 månader som beaktas enligt första

stycket.

4 Senaste lydelse 1986:410

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Om inte något annat Det allmänna

följer av 10 a och 11 arbetsvillkoret innebär att

§§ får dagpenning den sökande under en ramtid

lämnas endast till den som av 12 månader omedelbart

under en ramtid av 12 före arbetslöshetens

månader omedelbart före inträde skall ha utfört

arbetslöshetens inträde antingen förvärvsarbete

har utfört

förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid 1. i minst 5 månader,

hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast

månad då till månad då

förvärvsarbete har förvärvsarbete har

utförts i minst 75 timmar utförts i minst 75 timmar

eller, om sökanden inte eller, om sökanden inte

uppfyller detta villkor, uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid 2. i minst 10 månader,

hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast

månad då till månad då

förvärvsarbete har förvärvsarbete har

utförts i minst 65 timmar utförts i minst 65 timmar.

(allmänt arbetsvillkor).

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till

arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den 3. annan tid då den

arbetslöse av något arbetslöse av något

annat skäl än sjukdom, annat skäl än sjukdom,

värnpliktstjänstgöring värnpliktstjänstgöring

eller barns födelse har eller barns födelse har

varit ledig med helt eller varit ledig med hel eller

delvis bibehållen lön. delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt

förordningen (1987:411) om beredskapsarbete.

10 a §

I den omfattning som följer Det särskilda

av 11 § får dagpenning arbetsvillkoret innebär att

lämnas också till den för den som inte uppfyller

som inte uppfyller något kraven på

allmänt arbetsvillkor men förvärvsarbete enligt

som uppfyller arbetsvillkoret det allmänna

enligt denna paragraf (s ä arbetsvillkoret skall med tid

r s k i l t a r b e t s - v i då förvärvsarbete

l l k o r). Vid bedömningen skall ha utförts

av om en sökande har jämställas tid då

uppfyllt det särskilda sökanden under en ramtid av

arbetsvillkoret gäller vad 12 månader omedelbart

som sägs i 10 §, dock före arbetslöshetens

att med tid då inträde

förvärvsarbete har

utförts skall

jämställas också tid

då sökanden

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411)

om beredskapsarbete,

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan

utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till

arbetsmarknadens förfogande,

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3. har deltagit i och, om inte 3. har deltagit i och, om inte

särskilda skäl har särskilda skäl hindrat

hindrat det, fullföljt det, fullföljt sådan

sådan arbetsmarknadsutbildning eller

arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering

yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt

för vilken statligt utbildningsbidrag har

utbildningsbidrag har lämnats eller deltagit i

lämnats, eller verksamhet för

arbetslivsutveckling enligt

länsarbetsnämndens

anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt 4. har fullgjort värnplikt

eller har fått eller fått

föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring, i allmän försäkring, i

båda fallen dock båda fallen dock

tillsammans högst två tillsammans högst 2

månader. månader.

11 §5

Till en sökande som Till en sökande som

uppfyller det särskilda uppfyller det särskilda

arbetsvillkoret men inte arbetsvillkoret men inte det

något allmänt allmänna arbetsvillkoret

arbetsvillkor får får dagpenning lämnas

dagpenning lämnas endast om endast om hon eller han

hon eller han

1. tidigare har fått ersättning med dagpenning enligt denna

lag eller ersättning enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring, och

2. under den närmast 2. under den närmast

föregående föregående

ersättningsperioden har ersättningsperioden har

fått dagpenning till vilken fått dagpenning till vilken

hon eller han har kvalificerat hon eller han har kvalificerat

sig genom att uppfylla sig genom att uppfylla det

något allmänt allmänna arbetsvillkoret

arbetsvillkor enligt denna lag enligt denna lag eller enligt

eller enligt lagen (1973:370) lagen om

om arbetslöshetsförsäkring.

arbetslöshetsförsäkring.

Överhoppningsbar tid

13 §6

När ramtid enligt 9--10 a När ramtid enligt 9--10 a

§§ skall bestämmas §§ skall bestämmas

räknas inte tid då räknas inte (överhoppas)

sökanden har varit hindrad tid då sökanden har

att arbeta på grund av varit hindrad att arbeta på

grund av

1. styrkt sjukdom, 1. heltidsutbildning som den

sökande har avslutat efter

fyllda 25 år eller som

2. heltidsutbildning som den föregåtts av

sökande har avslutat efter sammanhängande

fyllda 25 år eller som har förvärvsarbete på

föregåtts av heltid i minst 5 månader,

sammanhängande

förvärvsarbete på

heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt 2. tvångsvård enligt

lagen (1988:870) om vård av lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, missbrukare i vissa fall,

5 Senaste lydelse 1993:657

6 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. frihetsberövande på 3. frihetsberövande på

kriminalvårdens område, kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller 4. vård av eget barn eller

av adoptivbarn som inte har av adoptivbarn som inte har

fyllt två år, eller fyllt 2 år, eller

6. beslut enligt 5. beslut enligt

smittskyddslagen (1988:1472) smittskyddslagen (1988:1472)

eller livsmedelslagen eller livsmedelslagen

(1971:511) eller (1971:511) eller

föreskrifter som har föreskrifter som har

meddelats med stöd av meddelats med stöd av

livsmedelslagen. livsmedelslagen.

När ramtid skall

bestämmas enligt 10 eller

10 a § räknas inte

heller tid då sökanden

har varit hindrad att arbeta

på grund av styrkt sjukdom.

Vad som nu sagts gäller

också när ramtid skall

bestämmas enligt 9 §, om

sjukpenning enligt lagen

(1962:381) om allmän

försäkring inte har

lämnats för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då

sökanden har varit hindrad sökanden har varit hindrad

att uppfylla något att uppfylla något

arbetsvillkor på grund av arbetsvillkor av ett skäl

ett skäl som sägs i 10 a som sägs i 10 a § 1--4.

§ 1--4.

Vad som sägs i andra Vad som sägs i tredje

stycket gäller inte om stycket gäller inte om

sökanden enligt 10 a och 11 sökanden enligt 10 a §

§§ får får tillgodoräkna sig

tillgodoräkna sig tiden tiden för att uppfylla det

för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.

särskilda arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §7

Dagpenning lämnas under Dagpenning lämnas under

längst 300 dagar längst 300 dagar

(ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om

inte annat följer av 14 a inte annat följer av 14 a

§ 2 eller 24 §. Har § 2 eller 24 §. Har

sökanden kvalificerat sig sökanden kvalificerat sig

för ersättning genom att för ersättning genom att

uppfylla något allmänt uppfylla det allmänna

arbetsvillkor enligt 10 § arbetsvillkoret enligt 10 §

och fyller hon eller han 55 och fyller hon eller han 55

år innan år innan

ersättningsperioden har ersättningsperioden har

gått till ända, är gått till ända, är

perioden i stället 450 perioden i stället 450

dagar. Om det finns synnerliga dagar. Om det finns synnerliga

skäl, får regeringen skäl, får regeringen

eller den myndighet som eller den myndighet som

regeringen bestämmer efter regeringen bestämmer efter

ansökan förlänga ansökan förlänga

ersättningsperioden enligt ersättningsperioden enligt

detta stycke, dock längst detta stycke, dock längst

till utgången av år till utgången av år

1996. 1996.

7 Senaste lydelse 1993:155

Regeringens förslag Reservanternas förslag

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

14 a §

I ersättningsperioden räknas inte in

1. karenstid, eller

2. dagar, under vilka 2. dagar, under vilka

sökanden har anvisats sökanden har anvisats

verksamhet för verksamhet för

arbetslivsutveckling enligt arbetslivsutveckling i

föreskrifter som har enlighet med föreskrifter

meddelats av regeringen. som har meddelats av

regeringen.

15 §8

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör

innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden

har gått till ända, har har gått till ända, har

sökanden rätt till sökanden rätt till

dagpenning under dagpenning under

återstående antal dagar återstående antal dagar

av perioden vid ny av perioden vid ny

arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om

hon eller han då inte hon eller han då inte

uppfyller avgifts- och uppfyller avgiftsvillkoret,

karensvillkoren eller ett karensvillkoret eller ett

arbetsvillkor. Vad som nu har arbetsvillkor. Vad som nu har

sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om

en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12

månader, i vilken tid inte månader, i vilken inte

räknas in tid som avses i räknas in tid som avses i

13 §, har förflutit 13 §, har förflutit

sedan hon eller han senast sedan hon eller han senast

fick ersättning. fick ersättning.

Har ersättningsperioden Har ersättningsperioden

gått till ända men har gått till ända men har

sökanden under perioden sökanden under perioden

på nytt uppfyllt på nytt uppfyllt

avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något

allmänt arbetsvillkor av arbetsvillkoren lämnas,

eller, i den utsträckning med de begränsningar som

som framgår av 11 §, det enligt 11 § gäller

särskilda arbetsvillkoret, när det är fråga om

lämnas dagpenning under det särskilda

ytterligare en arbetsvillkoret, dagpenning

ersättningsperiod. Då under ytterligare en

skall dock karensvillkoret ersättningsperiod. Då

på nytt uppfyllas. Den nya skall dock karensvillkoret

ersättningsperioden på nytt uppfyllas. Den nya

räknas från inträdet ersättningsperioden

av den arbetslöshet, då räknas från inträdet

sökanden uppfyllde det av den arbetslöshet då

arbetsvillkor som ligger till sökanden uppfyllde det

grund för den nya perioden. arbetsvillkor som ligger till

grund för den nya perioden.

8 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Dagpenningens storlek

17 §9

Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst

med det belopp som regeringen med det belopp som regeringen

fastställer. fastställer och lägst

med det belopp som motsvarar

grundbeloppet, om inte annat

följer av bestämmelserna

om pensionsavdrag.

Dagpenning lämnas lägst

med ett belopp som motsvarar

grundbeloppet, om inte annat

följer av bestämmelserna

om pensionsavdrag.

20 §

Dagpenning lämnas med 80 Dagpenningen utgör 80

procent av sökandens procent av sökandens

dagsförtjänst, om inte dagsförtjänst.

annat följer av 17 §. Dagpenningen till en

Dagpenning till en sökande sökande som har

som har tillerkänts tillerkänts

ålderspension i form av ålderspension i form av

folkpension, allmän folkpension, allmän

tilläggspension eller annan tilläggspension eller annan

pension som betalas på pension som betalas på

grund av förvärvsarbete, grund av förvärvsarbete

lämnas med 65 procent av utgör 65 procent av

hennes eller hans sökandens

dagsförtjänst, med den dagsförtjänst.

begränsning som följer

av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses Med dagsförtjänst avses

1/5 av den veckoinkomst eller, 1/5 av den veckoinkomst eller,

i fråga om en sökande i fråga om en sökande

med månadslön, 1/22 av med månadslön, 1/22 av

den månadsinkomst, som hon den månadsinkomst som

eller han före sökanden före

arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde

vanligen fick under arbetstid vanligen fick under arbetstid

som var normal för som var normal för

sökanden sökanden

1. i arbete som ryms inom det 1. i förvärvsarbete som

arbetsvillkor som ligger till innebär att arbetsvillkoret

grund för den nya enligt 10 § är uppfyllt

ersättningsperioden eller, eller, om det finns

om det finns särskilda särskilda skäl för

skäl för det, det,

2. i allt det arbete som har 2. i allt det

utförts under hela förvärvsarbete som har

ramtiden. utförts under hela

ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt

andra stycket avses inkomster

från sådant

förvärvsarbete som

sägs i 10 §.

9 Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Trots bestämmelserna i För en sökande som har

första--tredje styckena kvalificerat sig för

skall, om inte annat följer rätt till ersättning

av femte stycket, dagpenning på grund av det

till en sökande, som har särskilda arbetsvillkoret

kvalificerat sig för och därvid har uppfyllt

rätt till ersättning villkoret huvudsakligen genom

på grund av det beredskapsarbete,

särskilda arbetsvillkoret arbetsmarknadsutbildning eller

och därvid har uppfyllt yrkesinriktad rehabilitering

villkoret huvudsakligen genom för vilken statligt

beredskapsarbete, utbildningsbidrag har

arbetsmarknadsutbildning eller lämnats eller genom

yrkesinriktad rehabilitering deltagande i

för vilken statligt arbetslivsutveckling enligt

utbildningsbidrag har lagen (1992:1331) om

lämnats eller genom arbetslivsutveckling skall,

deltagande i utan hinder av

arbetslivsutveckling enligt 2 bestämmelserna i första

§ lagen (1992:1331) om och andra styckena,

arbetslivsutveckling, dagpenningen bestämmas till

bestämmas till belopp som belopp som motsvarar inkomsten

motsvarar inkomsten i i beredskapsarbetet respektive

beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte

utbildningsbidraget. Har annat följer av fjärde

sökanden varit stycket. Har sökanden varit

berättigad till särskilt berättigad till särskilt

studielån enligt lagen studielån enligt lagen

(1993:719) om särskilt (1993:719) om särskilt

studielån för den som studielån för den som

genomgår genomgår

arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsutbildning,

skall dagpenningen dock skall dagpenningen dock

bestämmas till ett belopp bestämmas till ett belopp

som motsvarar det högre som motsvarar det högre

utbildningsbidrag som utbildningsbidrag som

sökanden skulle ha fått sökanden skulle ha fått

om hon eller han inte hade om sökanden inte hade varit

varit berättigad till berättigad till lån

lån enligt den lagen. enligt den lagen.

Med undantag från Dagpenningen enligt tredje

bestämmelsen i fjärde stycket får inte

stycket skall gälla, att bestämmas till ett högre

dagpenningen inte får belopp än det som motsvarar

bestämmas till ett högre dagpenningen i den närmast

belopp än det som motsvarar föregående

dagpenningen i den närmast ersättningsperioden.

föregående

ersättningsperioden.

Omprövning av den Omprövning av den

fastställda fastställda

dagsförtjänsten under en dagsförtjänsten under en

pågående pågående

ersättningsperiod skall ersättningsperiod skall

göras till sökandens göras till sökandens

förmån när hon eller förmån när

han under ett sökanden under ett

sammanhängande uppehåll sammanhängande uppehåll

i ersättningsperioden har i ersättningsperioden har

uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna

arbetsvillkor enligt 10 §. arbetsvillkoret enligt 10

§.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Pensionsavdrag

21 §

Dagpenning som har Dagpenning som har

fastställts enligt 20 § fastställts enligt 20 §

första stycket andra första stycket andra

meningen skall sättas ned meningen skall sättas ned

med 1/260 av med 1/260 av årspensionen.

ålderspensionen. Ersättning som understiger

Ersättning som understiger 10 kronor per dag betalas inte

10 kronor per dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas

ut. Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre

ut till närmaste högre krontal.

krontal.

Ersättning vid

arbetslöshet under en del

av vecka

22 §

Ersättning till den som Ersättning till den som

söker deltidsarbete söker deltidsarbete eller i

lämnas med det antal annat fall är arbetslös

dagpenningbelopp per vecka som under en del av en vecka

svarar mot den arbetslöshet lämnas med det antal

som skall ersättas enligt dagpenningbelopp per vecka som

en av regeringen fastställd svarar mot den arbetslöshet

omräkningstabell. som skall ersättas enligt

en av regeringen fastställd

omräkningstabell.

Regeringen eller den myndighet Vid beräkning av

som regeringen bestämmer arbetslöshet enligt

får utfärda första stycket tas inte

föreskrifter för hänsyn till bisyssla som

beräkning av ersättning sökanden före

vid deltidsarbete för det arbetslöshetens inträde

fall att arbetstiden inte varaktigt har utfört vid

är bestämd i ett visst sidan av heltidsarbete, om

antal timmar per dag eller bisysslan inte utvidgas under

vecka. arbetslösheten och inte

hindrar sökanden från

att anta erbjudet lämpligt

arbete.

23 §

Är någon arbetslös Regeringen eller den myndighet

under en del av veckan i andra som regeringen bestämmer

fall än som avses i 22 får utfärda

§, lämnas ersättning föreskrifter för

med det antal dagpenningbelopp beräkning av ersättning

per vecka som svarar mot den vid deltidsarbete för det

arbetslöshet som skall fall att arbetstiden inte

ersättas enligt den tabell är bestämd i ett visst

som avses i 22 § första antal timmar per dag eller

stycket. vecka.

Vid beräkning av

arbetslöshet enligt

första stycket tas inte

hänsyn till bisyssla som

sökanden före

arbetslöshetens inträde

varaktigt har utfört vid

sidan av heltidsarbete, om

bisysslan inte utvidgas under

arbetslösheten och inte

hindrar sökanden från

att anta erbjudet lämpligt

arbete.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 §10

Om särskilda skäl finns Om särskilda skäl finns

får beslutas att en får beslutas att en

sökande som under en sökande som under en

kalendervecka i fyra dagar kalendervecka i fyra dagar

utför arbete i sådan utför arbete i sådan

utsträckning att hel utsträckning att dagpenning

dagpenning inte har kunnat inte har kunnat lämnas

lämnas för någon av för någon av dagarna,

dagarna, inte heller skall ha inte heller skall ha rätt

rätt till dagpenning för till dagpenning för den

den femte dagen samt att femte dagen samt att

dagpenning inte får dagpenning inte får

lämnas för dag för lämnas för dag för

vilken sökanden kan anses vilken sökanden kan anses

gottgjord genom gottgjord genom

semesterersättning. semesterersättning.

Bestämmelser om grundbelopp

Arbets- och studerandevillkor m.m.

27 a §

Om inte något annat följer av andra stycket får grundbelopp

lämnas under en ersättningsperiod enligt 27 d § till den som

uppfyller

1. ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a § men inte

avgiftsvillkoret enligt 9 §, eller

2. studerandevillkoret enligt 27 b §.

Till den som uppfyller det Till den som uppfyller det

särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret

enligt 10 a § men inte enligt 10 a § men inte det

något allmänt allmänna arbetsvillkoret

arbetsvillkor enligt 10 §, enligt 10 §, får

får ersättning inte ersättning inte lämnas

lämnas om sökanden under om sökanden under de två

de två närmast närmast föregående

föregående ersättningsperioderna har

ersättningsperioderna har fått ersättning enligt

fått ersättning enligt denna lag eller enligt lagen

denna lag eller enligt lagen (1973:370) om

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

arbetslöshetsförsäkring genom att uppfylla det

genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.

särskilda arbetsvillkoret.

Bestämmelserna om

överhoppningsbar tid i 13

§ första och andra

styckena skall tillämpas

också när ramtid

bestäms enligt första

stycket 1.

27 b §

Den som i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio

månader i anslutning till att hon eller han har avslutat

utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som

berättigar till studiesocialt stöd har stått till

arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den

offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är

berättigad till grundbelopp utan att ha uppfyllt ett

arbetsvillkor. Vid bestämmande av ramtid räknas inte in tid då

sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens

förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,

havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte

har fyllt två år.

10 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

En sökande för vilken en En sökande för vilken en

ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14

§ denna lag eller 14 § § denna lag eller 14 §

lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring

har gått till ända, utan har gått till ända sedan

att ett nytt arbetsvillkor hon eller han har fyllt 60

enligt 27 a § första år utan att ett nytt

stycket 1 har uppfyllts sedan arbetsvillkor enligt 27 a §

hon eller han har fyllt 60 första stycket 1 har

år, skall vid uppfyllts, skall vid

tillämpning av första tillämpning av första

stycket anses ha fullgjort ett stycket anses ha fullgjort ett

arbetsvillkor. arbetsvillkor.

Ersättningsperioden

27 d §

Grundbelopp lämnas under Grundbelopp lämnas under

längst 150 dagar längst 150 dagar

(ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om

inte annat följer av denna inte annat följer av denna

paragraf eller av 27 e § paragraf eller av 27 e §

första stycket andra andra meningen och 27 f §

meningen och 27 f § andra andra stycket. Har sökanden

stycket. Har sökanden fyllt fyllt 55 år innan

55 år innan ersättningsperioden har

ersättningsperioden har gått till ända, är

gått till ända, är perioden i stället 300

perioden i stället 300 dagar. Sedan sökanden har

dagar. Sedan sökanden har fyllt 60 år, är

fyllt 60 år, är ersättningsperioden 450

ersättningsperioden 450 dagar, under

dagar, under förutsättning att

förutsättning att ersättning för den

ersättning för den närmast föregående

närmast föregående perioden inte har lämnats

perioden inte har lämnats enligt denna paragraf.

enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i 14 § första stycket tredje meningen och 14 a

§ skall tillämpas också på en ersättningsperiod enligt första

stycket.

27 e §

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör

innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden

har gått till ända, har har gått till ända, har

sökanden, om inte annat sökanden, om inte annat

följer av 27 f § andra följer av 27 f § andra

stycket, rätt till stycket, rätt till

ersättning med grundbelopp ersättning med grundbelopp

under återstående antal under återstående antal

dagar av perioden vid ny dagar av perioden vid ny

arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om

hon eller han då inte hon eller han då inte

uppfyller något uppfyller något

arbetsvillkor eller arbetsvillkor eller

karensvillkoret. Vad som nu karensvillkoret. Vad som nu

har sagts gäller dock inte har sagts gäller dock inte

om en sammanhängande tid av om en sammanhängande tid av

12 månader, i vilken tid 12 månader, i vilken inte

inte räknas in tid som räknas in tid som avses i

avses i 13 §, har 13 §, har förflutit

förflutit sedan hon eller sedan hon eller han senast

han senast fick ersättning. fick ersättning.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 f §

Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända på

nytt uppfyller ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a § men inte

avgiftsvillkoret lämnas ersättning med grundbelopp under

ytterligare en ersättningsperiod, om inte annat följer av

27 a § andra stycket. Den nya perioden räknas från inträdet av

den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som

ligger till grund för den nya ersättningsperioden.

Uppfyller sökanden innan Uppfyller sökanden innan

ersättningsperioden har ersättningsperioden har

gått till ända både gått till ända både

något nytt allmänt det allmänna

arbetsvillkor och arbetsvillkoret och

avgiftsvillkoret enligt 9 avgiftsvillkoret enligt 9

§, lämnas kontant §, lämnas kontant

arbetsmarknadsstöd i form arbetsmarknadsstöd i form

av dagpenning under en av dagpenning under en

ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14

§. Då faller rätten §. Då faller rätten

till ersättning med till ersättning med

grundbelopp för grundbelopp för

återstående antal dagar återstående antal dagar

av perioden bort. av perioden bort.

27 h §

Grundbeloppet skall sättas ned med pensionsbeloppet, om

sökanden får änke- eller änklingspension eller någon annan

ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

eller mindre än en hel förmån av förtidspension, sjukbidrag

eller ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt

lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. En sådan nedsättning

skall inte göras med hänsyn till omställningspension eller

särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.

Får sökanden livränta Får sökanden livränta

från från

försäkringsinrättning försäkringsinrättning

på grund av en yrkesskada på grund av en arbetsskada,

eller ett olycksfall, skall en yrkesskada eller ett

grundbeloppet sättas ned olycksfall, skall

enligt grunderna i första grundbeloppet sättas ned

stycket. enligt grunderna i första

stycket.

Ersättning som understiger tio kronor för dag betalas inte ut.

Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 i §

Bestämmelserna i 22 § Bestämmelserna i 22--24

första stycket, 23 § §§ om ersättning vid

första stycket och 24 § arbetslöshet under en del

om ersättning vid av veckan skall tillämpas

arbetslöshet del av vecka också på grundbeloppet.

skall tillämpas också

på grundbeloppet.

30 §11

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat

högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10

dagar, utgör avstängningstiden 5, 10 respektive 20

ersättningsdagar. I avstängningstiden räknas in endast dagar för

vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant

arbetsmarknadsstöd skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade

skett, eller dagar under vilka sökanden har utfört

förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte

överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29

§, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i

första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom

den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en

sökande inte vill anta ett sökande inte vill anta ett

lämpligt arbete, skall lämpligt arbete, såsom

sökanden vara avstängd då sökanden vid

till dess hon eller han har upprepade tillfällen

utfört förvärvsarbete antingen har avvisat erbjudet

under 20 dagar. sådant arbete eller

lämnat sitt arbete

frivilligt utan giltig

anledning, skall sökanden

vara avstängd till dess hon

eller han har utfört

förvärvsarbete under 20

dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som

anges i 29 § inträffade.

31 §12

Bestämmelserna i 29 § Bestämmelserna i 29 §

1--3 om arbete får, om det 1--3 om arbete får, om det

är skäligt, tillämpas är skäligt, tillämpas

i fråga om i fråga om

arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som får åtgärder som får

tillgodoräknas för att tillgodoräknas för att

uppfylla ett särskilt uppfylla det särskilda

arbetsvillkor enligt 10 a arbetsvillkoret enligt 10 a

§. Bestämmelserna i 30 §. Bestämmelserna i 30

§ skall då gälla. § skall då gälla.

11 Senaste lydelse 1989:332

12 Senaste lydelse 1991:219

Regeringens förslag Reservanternas förslag

31 a §

Med beslut om avstängning Beslut enligt lagen (1973:370)

enligt denna lag om

jämställs beslut enligt arbetslöshetsförsäkring

lagen (1973:370) om om avstängning från

arbetslöshetsförsäkring rätt till ersättning

om avstängning från gäller som beslut om

rätt till ersättning. avstängning enligt denna

lag.

33 c §

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens

beslut om rätt till beslut om rätt till

ersättning överklagas ersättning överklagas

hos länsrätt, om inte hos länsrätt, om inte

annat följer av lagen annat följer av lagen

(1969:93) om begränsning av (1969:93) om begränsning av

samhällsstöd vid samhällsstöd vid

arbetskonflikt. arbetskonflikt.

Prövningstillstånd

krävs vid överklagande

till kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som

avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om

nämndemän har deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf

överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut

enligt denna lag i andra fall än som avses i första stycket

överklagas hos regeringen.

34 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får dras in eller sättas ned med

ett skäligt belopp om sökanden medvetet eller av grov

vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter om

förhållanden som är av betydelse för rätten till stöd.

Med beslut om att dra in Beslut enligt lagen (1973:370)

ersättning enligt denna lag om

jämställs beslut enligt arbetslöshetsförsäkring

lagen (1973:370) om om frånkännande av

arbetslöshetsförsäkring rätt till ersättning

om frånkännande av under viss tid gäller som

rätt till ersättning ett beslut om att dra in

under en viss tid. ersättning enligt denna

lag.

Ett beslut om uteslutning ur arbetslöshetskassan enligt 48 § 2

den lagen, skall vid tillämpning av denna lag anses innebära att

den försäkrade har frånkänts rätt till ersättning under ett år.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 2. För tiden den 1 juli

1994--den 31 december 1995 1994--den 31 december 1995

skall med undantag från vad skall i stället för vad

som sägs i 9 § första som sägs i 9 § första

stycket gälla att stycket gälla att

avgiftsvillkoret är avgiftsvillkoret är

uppfyllt i fråga om rätt uppfyllt i fråga om rätt

till ersättning under en till ersättning under en

ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14

§, om §, om

ersättningsperioden ersättningsperioden

börjar under tiden börjar under tiden

a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala

avgift eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om något annat inte 3. Äldre bestämmelser

framgår av andra stycket, skall fortfarande tillämpas

skall äldre bestämmelser på en ersättningsperiod

fortfarande tillämpas på som påbörjats före

en ersättningsperiod som ikraftträdandet, om

har påbörjats men inte något annat inte framgår

avslutats före av andra stycket.

ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 20 De nya bestämmelserna i 20

§ sjätte stycket och 27 § femte stycket och 27 f

f § andra stycket skall § andra stycket skall

tillämpas på en tillämpas på en

ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt

första stycket. Om en ny första stycket. Om en ny

ersättningsperiod börjar ersättningsperiod börjar

enligt bestämmelsen i 27 f enligt bestämmelserna i 27

§ andra stycket, skall de f § andra stycket, skall de

nya bestämmelserna nya bestämmelserna

tillämpas på den tillämpas på den

ersättningsperioden, om ersättningsperioden, om

något annat inte följer något annat inte följer

av punkterna 4--7. av punkten 6.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. En sökande som under en 4. En sökande som under en

ersättningsperiod som ersättningsperiod som

sägs i punkten 3 första sägs i punkten 3 första

stycket uppfyller det stycket uppfyller det

särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret

enligt 10 a § men inte skall, vid prövningen av

något allmänt rätten till fortsatt

arbetsvillkor enligt 10 §, ersättning när

skall, vid prövningen av ersättningsperioden gått

rätten till fortsatt till ända, anses ha

ersättning när uppfyllt det allmänna

ersättningsperioden har arbetsvillkoret.

gått till ända, anses ha

uppfyllt något allmänt

arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket

går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första

stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till

fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar

efter ikraftträdandet går till ända.

5. Den som, utom i fall som 5. Den för vilken någon

avses i punkten 3 första ersättningsperiod inte

stycket, blir arbetslös pågår vid

enligt denna lag före ikraftträdandet och som

utgången av år 1994 och före utgången av år

som uppfyller det särskilda 1994 uppfyller det

arbetsvillkoret men inte särskilda arbetsvillkoret

något allmänt skall när det gäller

arbetsvillkor, skall likväl rätten till ersättning

anses ha uppfyllt något anses ha uppfyllt det

allmänt arbetsvillkor allmänna arbetsvillkoret.

när rätten till

ersättning prövas.

6. Med undantag från vad 6. I stället för vad som

som föreskrivs i 15 § föreskrivs i 15 § andra

andra stycket tredje meningen stycket tredje meningen och i

och i 27 f § första 27 f § första stycket

stycket andra meningen skall andra meningen skall gälla

den nya ersättningsperioden att den nya

inte börja innan den ersättningsperioden inte

föregående perioden har börjar innan den

gått till ända, under föregående perioden har

förutsättning att den gått till ända, under

föregående perioden förutsättning att den

går till ända före perioden går till ända

utgången av år 1996. före utgången av år

1996.

7. Om det är till 7. Om det är till

sökandens förmån, sökandens förmån,

skall de nya bestämmelserna skall vid bestämmandet av

i 20 § andra och tredje normalarbetstid enligt 20 §

styckena inte tillämpas i andra stycket i stället

en ersättningsperiod för de nya

bestämmelserna om

grundbelopp tillämpas vad

som gällt före lagens

ikraftträdande för en

ersättningsperiod

Regeringens förslag Reservanternas förslag

a) som har börjat före a) som börjar efter

ikraftträdandet, ikraftträdandet, om den

närmast föregående

ersättningsperioden har

börjat före

ikraftträdandet och gått

till ända efter denna

tidpunkt men före den 1

juli 1995, eller

b) som börjar efter b) som börjar efter

ikraftträdandet, om den ikraftträdandet, om

närmast föregående sökanden blir arbetslös

ersättningsperioden har före utgången av år

börjat före 1994.

ikraftträdandet och går

till ända efter denna c) som börjar efter

tidpunkt men före den 1 ikraftträdandet, om

juli 1995, eller sökanden blir arbetslös

enligt denna lag före

utgången av år 1994.

8. De nya bestämmelserna i

32 § första, andra och

fjärde styckena skall

tillämpas på

ansökningar om

ersättning som görs

efter ikraftträdandet.

2. Lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring1

dels att 16 och 33 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,

dels att 3 § skall betecknas 2 §,

dels att 4, 6--10, 11--14, 15, 17, 20--25, 31, 32, 34 och

98 §§ och rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas 8 nya paragrafer, 3, 9,

10 a, 14 a, 20 a, 31 a, 31 b och 52 a §§, och närmast före 7,

8 och 14 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 § (2 § enligt regeringens förslag)

Ersättning lämnas i form Ersättning vid

av ett per dag beräknat arbetslöshet lämnas i

belopp (dagpenning). form av ett per dag

beräknat belopp

(dagpenning).

Ersättning lämnas endast Ersättning lämnas endast

till den som uppfyller till den som i Sverige

ersättningsvillkoren i uppfyller

Sverige, om inte annat ersättningsvillkoren enligt

följer av denna lag, om inte annat

följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social

trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES), eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan

stat om andra villkor för rätt att få ersättning.

8 §

Avgifts- och arbetsvillkor Ersättning lämnas till

den som uppfyller

avgiftsvillkoret enligt 9 §

Ersättning lämnas under och det allmänna

en ersättningsperiod till arbetsvillkoret enligt 10 §

den som uppfyller eller, om detta villkor inte

karensvillkoret enligt 7 §, uppfylls, det särskilda

avgiftsvillkoret enligt 9 § arbetsvillkoret enligt 10 a

och något allmänt § med de begränsningar

arbetsvillkor enligt 10 §. som följer av 11 §.

1 Lagen omtryckt 1991:1334

Senaste lydelse av 16 § 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Av 11 § framgår att

rätt till dagpenning under

en ersättningsperiod i

vissa fall finns också

för den som inte uppfyller

något allmänt

arbetsvillkor men som

uppfyller det särskilda

arbetsvillkoret enligt 10 a

§.

En försäkrad som har En försäkrad som har

påbörjat en påbörjat en

ersättningsperiod med ersättningsperiod enligt

dagpenning enligt denna lag denna lag eller lagen

eller enligt lagen (1973:371) (1973:371) om kontant

om kontant arbetsmarknadsstöd, skall

arbetsmarknadsstöd, skall anses ha uppfyllt

anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något

avgiftsvillkoret och något av arbetsvillkoren när hon

allmänt arbetsvillkor eller eller han begär

det särskilda ersättning under samma

arbetsvillkoret när hon ersättningsperiod.

eller han begär

ersättning under samma

ersättningsperiod.

9 §

Ersättning lämnas endast Avgiftsvillkoret innebär

till en försäkrad som att en försäkrad under

under 12 kalendermånader 12 kalendermånader under en

under en ramtid av 24 ramtid av 24 månader

månader omedelbart före omedelbart före

arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde

har haft skall ha haft

förvärvsinkomster för förvärvsinkomster för

vilka hon eller han är vilka hon eller han är

skyldig att betala avgift skyldig att betala antingen

enligt lagen (1993:1441) om avgift enligt lagen

allmän avgift för (1993:1441) om allmän

finansiering av avgift för finansiering av

kontantförmåner vid kontantförmåner vid

arbetslöshet eller är arbetslöshet eller

skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen

sjömansskatt (a v g i f t s (1958:295) om sjömansskatt.

v i l l - k o r). Skyldigheten skall bedömas

Skyldigheten skall bedömas efter vad som är känt

efter vad som är känt vid den tidpunkt då

vid den tidpunkt då rätten till en

rätten till ersättning ersättningsperiod

för en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall

prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet

dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt

att betala sjömansskatt för tid före år 1994.

för tid före år 1994.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Om inte något annat Det allmänna

följer av 10 a och 11 arbetsvillkoret innebär att

§§ får ersättning en försäkrad under en

lämnas endast till den som ramtid av 12 månader

under en ramtid av 12 omedelbart före

månader omedelbart före arbetslöshetens inträde

arbetslöshetens inträde skall ha utfört antingen

har utfört förvärvsarbete

förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid 1. i minst 5 månader,

hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast

månad då till månad då

förvärvsarbete har förvärvsarbete har

utförts i minst 75 timmar utförts i minst 75 timmar

eller, om den försäkrade eller, om den försäkrade

inte uppfyller detta villkor, inte uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid 2. i minst 10 månader,

hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast

månad då till månad då

förvärvsarbete har förvärvsarbete har

utförts i minst 65 timmar utförts i minst 65 timmar.

(a l l m ä n t a r b e t s

v i l l - k o r).

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till

arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den 3. annan tid då den

arbetslöse av något arbetslöse av något

annat skäl än sjukdom, annat skäl än sjukdom,

värnpliktstjänstgöring värnpliktstjänstgöring

eller barns födelse har eller barns födelse har

varit ledig med helt eller varit ledig med hel eller

delvis bibehållen lön. delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt

förordningen (1987:411) om beredskapsarbete.

10 a §

I den omfattning som följer Det särskilda

av 11 § får arbetsvillkoret innebär att

ersättning lämnas för den som inte uppfyller

också till den som inte kraven på

uppfyller något allmänt förvärvsarbete enligt

arbetsvillkor men som det allmänna

uppfyller arbetsvillkoret arbetsvillkoret skall med tid

enligt denna paragraf (s ä då förvärvsarbete

r s k i l t a r b e t s - v i skall ha utförts

l l k o r). Vid bedömningen jämställas tid då den

av om en försäkrad har försäkrade under en

uppfyllt det särskilda ramtid av 12 månader

arbetsvillkoret gäller vad omedelbart före

som sägs i 10 §, dock arbetslöshetens inträde

att med tid då

förvärvsarbete har

utförts skall

jämställas också tid

då den försäkrade

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411)

om beredskapsarbete,

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan

utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till

arbetsmarknadens förfogande,

3. har deltagit i och, om inte 3. har deltagit i och, om inte

särskilda skäl har särskilda skäl hindrat

hindrat det, fullföljt det, fullföljt sådan

sådan arbetsmarknadsutbildning eller

arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering

yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt

för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats

utbildningsbidrag har eller deltagit i verksamhet

lämnats, eller för arbetslivsutveckling

enligt

länsarbetsnämndens

anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt 4. har fullgjort värnplikt

eller har fått eller fått

föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån

enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring, i allmän försäkring, i

båda fallen dock båda fallen dock

tillsammans högst två tillsammans högst 2

månader. månader.

11 §2

Till en försäkrad som Till en försäkrad som

uppfyller det särskilda uppfyller det särskilda

arbetsvillkoret men inte arbetsvillkoret men inte det

något allmänt allmänna arbetsvillkoret

arbetsvillkor får får ersättning lämnas

ersättning lämnas endast endast om han eller hon

om hon eller han

1. tidigare har fått ersättning enligt denna lag eller

dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd, och

2. under den närmast 2. under den närmast

föregående föregående

ersättningsperioden har ersättningsperioden har

fått dagpenning till vilken fått dagpenning till vilken

hon eller han har kvalificerat hon eller han har kvalificerat

sig genom att uppfylla sig genom att uppfylla det

något allmänt allmänna arbetsvillkoret

arbetsvillkor enligt denna lag enligt denna lag eller enligt

eller enligt lagen om kontant lagen om kontant

arbetsmarknadsstöd. arbetsmarknadsstöd.

2 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Överhoppningsbar tid

13 §3

När ramtid enligt 9--10 a När ramtid enligt 9--10 a

§§ skall bestämmas §§ skall bestämmas

räknas inte tid då den räknas inte (överhoppas)

försäkrade har varit tid då den försäkrade

hindrad att arbeta på grund har varit hindrad att arbeta

av på grund av

1. styrkt sjukdom, 1. heltidsutbildning som den

försäkrade har avslutat

efter fyllda 25 år eller

2. heltidsutbildning som den som föregåtts av

försäkrade har avslutat sammanhängande

efter fyllda 25 år eller förvärvsarbete på

som har föregåtts av heltid i minst 5 månader,

sammanhängande

förvärvsarbete på

heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt 2. tvångsvård enligt

lagen (1988:870) om vård av lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på 3. frihetsberövande på

kriminalvårdens område, kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller 4. vård av eget barn eller

av adoptivbarn som inte har av adoptivbarn som inte har

fyllt två år, eller fyllt 2 år, eller

6. beslut enligt 5. beslut enligt

smittskyddslagen (1988:1472) smittskyddslagen (1988:1472)

eller livsmedelslagen eller livsmedelslagen

(1971:511) eller (1971:511) eller

föreskrifter som har föreskrifter som har

meddelats med stöd av meddelats med stöd av

livsmedelslagen. livsmedelslagen.

När ramtid skall

bestämmas enligt 10 eller

10 a § räknas inte

heller tid då den

försäkrade har varit

hindrad att arbeta på grund

av styrkt sjukdom. Vad som nu

sagts gäller också

när ramtid skall

bestämmas enligt 9 §, om

sjukpenning enligt lagen

(1962:381) om allmän

försäkring inte har

lämnats för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då

den försäkrade har varit den försäkrade har varit

hindrad att uppfylla något hindrad att uppfylla något

arbetsvillkor på grund av arbetsvillkor av ett skäl

ett skäl som sägs i 10 a som sägs i 10 a § 1--4.

§ 1--4.

3 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Vad som sägs i andra Vad som sägs i tredje

stycket gäller inte om den stycket gäller inte om den

försäkrade enligt 10 a försäkrade enligt 10 a

och 11 §§ får § får tillgodoräkna

tillgodoräkna sig tiden sig tiden för att uppfylla

för att uppfylla det det särskilda

särskilda arbetsvillkoret. arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §4

Ersättning lämnas under Ersättning lämnas under

längst 300 dagar längst 300 dagar

(ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om

inte annat följer av 14 a inte annat följer av 14 a

§ 2 eller 24 §. Har den § 2 eller 24 §. Har den

försäkrade kvalificerat försäkrade kvalificerat

sig för ersättning genom sig för ersättning genom

att uppfylla något att uppfylla det allmänna

allmänt arbetsvillkor arbetsvillkoret enligt 10 §

enligt 10 § och fyller hon och fyller hon eller han 55

eller han 55 år innan år innan

ersättningsperioden har ersättningsperioden har

gått till ända, är gått till ända, är

perioden i stället 450 perioden i stället 450

dagar. Om det finns synnerliga dagar. Om det finns synnerliga

skäl, får regeringen skäl, får regeringen

eller den myndighet som eller den myndighet som

regeringen bestämmer efter regeringen bestämmer efter

ansökan förlänga ansökan förlänga

ersättningsperioden enligt ersättningsperioden enligt

detta stycke, dock längst detta stycke, dock längst

till utgången av år till utgången av år

1996. 1996.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid i en annan

arbetslöshetskassa eller ersättning med dagpenning enligt lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den

under vilken den försäkrade fyller 65 år.

15 §5

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör

innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden

har gått till ända, har har gått till ända, har

den försäkrade rätt den försäkrade rätt

till ersättning under till ersättning under

återstående antal dagar återstående antal dagar

av perioden vid ny av perioden vid ny

arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om

hon eller han då inte hon eller han då inte

uppfyller avgifts- och uppfyller avgiftsvillkoret,

karensvillkoren eller ett karensvillkoret eller ett

arbetsvillkor. Vad som nu har arbetsvillkor. Vad som nu har

sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om

en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12

månader, i vilken tid inte månader, i vilken inte

räknas in tid som avses i räknas in tid som avses i

13 §, har förflutit 13 §, har förflutit

sedan hon eller han senast sedan hon eller han senast

fick ersättning. fick ersättning.

4 Senaste lydelse 1992:1332

5 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Har ersättningsperioden Har ersättningsperioden

gått till ända men har gått till ända men har

den försäkrade under den försäkrade under

perioden på nytt uppfyllt perioden på nytt uppfyllt

avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något

allmänt arbetsvillkor av arbetsvillkoren lämnas,

eller, i den utsträckning med de begränsningar som

som framgår av 11 §, det enligt 11 § gäller

särskilda arbetsvillkoret, när det är fråga om

lämnas ersättning under det särskilda

ytterligare en arbetsvillkoret, ersättning

ersättningsperiod. Då under ytterligare en

skall dock karensvillkoret ersättningsperiod. Då

på nytt uppfyllas. Den nya skall dock karensvillkoret

ersättningsperioden på nytt uppfyllas. Den nya

räknas från inträdet ersättningsperioden

av den arbetslöshet, då räknas från inträdet

den försäkrade uppfyllde av den arbetslöshet då

det arbetsvillkor som ligger den försäkrade uppfyllde

till grund för den nya det arbetsvillkor som ligger

perioden. till grund för den nya

perioden.

17 §6

Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst

med det belopp som bestäms med det belopp som bestäms

enligt 17 § första enligt 17 § lagen

stycket lagen (1973:371) om (1973:371) om kontant

kontant arbetsmarknadsstöd. arbetsmarknadsstöd och

lägst med ett belopp som

motsvarar grundbeloppet enligt

den lagen, om inte annat

följer av bestämmelserna

om pensionsavdrag.

Dagpenning lämnas lägst

med ett belopp som motsvarar

grundbeloppet enligt den

lagen, om inte annat följer

av bestämmelserna om

pensionsavdrag.

20 §7

Dagpenning lämnas med 80 Dagpenningen utgör 80

procent av den procent av den

försäkrades försäkrades

dagsförtjänst, om inte dagsförtjänst.

annat följer av 17 §. Dagpenningen till en

Dagpenning till en försäkrad som har

försäkrad som har tillerkänts

tillerkänts ålderspension i form av

ålderspension i form av folkpension, allmän

folkpension, allmän tilläggspension eller annan

tilläggspension eller annan pension som betalas på

pension som betalas på grund av förvärvsarbete

grund av förvärvsarbete, utgör 65 procent av den

lämnas med 65 procent av försäkrades

hennes eller hans dagsförtjänst.

dagsförtjänst, med den

begränsning som följer

av 17 § första stycket.

6 Senaste lydelse 1993:656

7 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Med dagsförtjänst avses Med dagsförtjänst avses

1/5 av den veckoinkomst eller, 1/5 av den veckoinkomst eller,

i fråga om en i fråga om en

försäkrad med försäkrad med

månadslön, 1/22 av den månadslön, 1/22 av den

månadsinkomst, som hon månadsinkomst som den

eller han före försäkrade före

arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde

vanligen fick under arbetstid vanligen fick under arbetstid

som var normal för den som var normal för henne

försäkrade eller honom

1. i arbete som ryms inom det 1. i förvärvsarbete som

arbetsvillkor som ligger till innebär att arbetsvillkoret

grund för den nya enligt 10 § är uppfyllt

ersättningsperioden eller, eller, om det finns

om det finns särskilda särskilda skäl för

skäl för det, det,

2. i allt det arbete som har 2. i allt det

utförts under hela förvärvsarbete som har

ramtiden. utförts under hela

ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt

andra stycket avses inkomster

från sådant

förvärvsarbete som

sägs i 10 §.

Trots bestämmelserna i För en försäkrad som

första--tredje styckena har kvalificerat sig för

skall, om inte annat följer rätt till ersättning

av femte stycket, dagpenning på grund av det

till en försäkrad, som särskilda arbetsvillkoret

har kvalificerat sig för och därvid har uppfyllt

rätt till ersättning villkoret huvudsakligen genom

på grund av det beredskapsarbete,

särskilda arbetsvillkoret arbetsmarknadsutbildning eller

och därvid har uppfyllt yrkesinriktad rehabilitering

villkoret huvudsakligen genom för vilken statligt

beredskapsarbete, utbildningsbidrag har

arbetsmarknadsutbildning eller lämnats eller genom

yrkesinriktad rehabilitering deltagande i

för vilken statligt arbetslivsutveckling enligt

utbildningsbidrag har lagen (1992:1331) om

lämnats eller genom arbetslivsutveckling skall,

deltagande i utan hinder av

arbetslivsutveckling enligt 2 bestämmelserna i första

§ lagen (1992:1331) om och andra styckena,

arbetslivsutveckling, dagpenningen bestämmas till

bestämmas till belopp som belopp som motsvarar inkomsten

motsvarar inkomsten i i beredskapsarbetet respektive

beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte

utbildningsbidraget. Har den annat följer av fjärde

försäkrade varit stycket. Har den

berättigad till särskilt försäkrade varit

studielån enligt lagen berättigad till särskilt

(1993:719) om särskilt studielån enligt lagen

studielån för den som (1993:719) om särskilt

genomgår studielån för den som

arbetsmarknadsutbildning, genomgår

skall dagpenningen dock arbetsmarknadsutbildning,

bestämmas till ett belopp skall dagpenningen dock

som motsvarar det högre bestämmas till ett belopp

utbildningsbidrag som den som motsvarar det högre

försäkrade skulle ha utbildningsbidrag som den

fått om hon eller han inte försäkrade skulle ha

hade varit berättigad till fått om hon eller han inte

lån enligt den lagen. hade varit berättigad till

lån enligt den lagen.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Med undantag från Dagpenningen enligt tredje

bestämmelsen i fjärde stycket får inte

stycket skall gälla, att bestämmas till ett högre

dagpenningen inte får belopp än det som motsvarar

bestämmas till ett högre dagpenningen i den närmast

belopp än det som motsvarar föregående

dagpenningen i den närmast ersättningsperioden.

föregående

ersättningsperioden.

Omprövning av den Omprövning av den

fastställda fastställda

dagsförtjänsten under en dagsförtjänsten under en

pågående pågående

ersättningsperiod skall ersättningsperiod skall

göras till den göras till den

försäkrades förmån försäkrades förmån

när hon eller han under ett när hon eller han under ett

sammanhängande uppehåll sammanhängande uppehåll

i ersättningsperioden har i ersättningsperioden har

uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna

arbetsvillkor enligt 10 §. arbetsvillkoret enligt 10

§.

22 §

Försäkrad som söker

deltidsarbete har rätt till

ersättning endast om

arbetsutbudet är minst 3

timmar varje arbetsdag och i

genomsnitt minst 17 timmar i

veckan. Ersättning till den

som söker deltidsarbete

eller i annat fall är

arbetslös under en del av

en vecka lämnas med det

antal dagpenningbelopp per

vecka som svarar mot den

arbetslöshet som skall

ersättas enligt en av

regeringen fastställd

omräkningstabell.

Vid beräkning av

arbetslöshet enligt

första stycket tas inte

hänsyn till bisyssla som

den försäkrade före

arbetslöshetens inträde

varaktigt har utfört vid

sidan av heltidsarbete, om

bisysslan inte utvidgas under

arbetslösheten och inte

hindrar henne eller honom

från att anta erbjudet

lämpligt arbete.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

23 §

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer

får utfärda

föreskrifter för

beräkning av ersättning

vid deltidsarbete för det

fall att arbetstiden inte

är bestämd i ett viss

antal timmar per dag eller

vecka.

30 §8

(Motsvarar nuvarande lydelse)

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat

högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer

än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20

ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för

vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning

skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar

under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala

avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56

kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29

§, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i

första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den

löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en

försäkrad inte vill anta försäkrad ej vill anta

ett lämpligt arbete, skall lämpligt arbete, såsom

den försäkrade vara då den försäkrade vid

avstängd till dess hon upprepade tillfällen

eller han har utfört antingen har avvisat erbjudet

förvärvsarbete under 20 sådant arbete eller

dagar. lämnat sitt arbete

frivilligt utan giltig

anledning, skall den

försäkrade vara

avstängd till dess han

eller hon utfört

förvärvsarbete under 20

dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som

anges i 29 § inträffat.

31 §

Bestämmelserna i 29 § Bestämmelserna i 29 §

1--3 om arbete får, om det 1--3 om arbete får, om det

är skäligt, tillämpas är skäligt, tillämpas

i fråga om i fråga om

arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som får åtgärder som får

tillgodoräknas för att tillgodoräknas för att

uppfylla ett särskilt uppfylla det särskilda

arbetsvillkor enligt 10 a arbetsvillkoret enligt 10 a

§. Bestämmelserna i 30 §. Bestämmelserna i 30

§ skall då gälla. § skall då gälla.

8 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

31 a §

Med beslut om avstängning Beslut enligt lagen (1973:371)

enligt denna lag om kontant

jämställs beslut om arbetsmarknadsstöd om

avstängning från rätt avstängning från rätt

till ersättning enligt till ersättning gäller

lagen (1973:371) om kontant som beslut om avstängning

arbetsmarknadsstöd. enligt denna lag.

34 §

Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet

eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande

uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans

rätt till ersättning, inte bör uteslutas ur kassan enligt 48 §

denna lag, kan kassan i stället frånkänna honom rätt till

ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till

förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som

tillkommer honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan

ofördröjligen anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Ett beslut om indragning av Beslut enligt 34 § lagen

ersättning enligt 34 § (1973:371) om kontant

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd om

arbetsmarknadsstöd skall indragning av ersättning

vid tillämpningen av denna gäller som beslut om

lag anses innebära att frånkännande av

sökanden har ersättning under

frånkänts rätt till motsvarande tid.

ersättning under den tid

som beslutet om indragning

gäller.

98 §9

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens

beslut i ärende angående beslut i ärende angående

medlems rätt till medlems rätt till

ersättning eller medlemskap ersättning eller medlemskap

i en arbetslöshetskassa i en arbetslöshetskassa

enligt denna lag överklagas enligt denna lag överklagas

hos länsrätt, om inte hos länsrätt, om inte

annat följer av lagen annat följer av lagen

(1969:93) om begränsning av (1969:93) om begränsning av

samhällsstöd vid samhällsstöd vid

arbetskonflikt. arbetskonflikt.

Prövningstillstånd

krävs vid överklagande

till kammarrätten.

9 Senaste lydelse 1993:576

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som

avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om

nämndemän deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf

överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall

än som avses i första stycket överklagas hos regeringen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast

av sådan arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.

Utan hinder av vad som sägs i 41 § första stycket får

styrelsen för en förening som vägrats registrering såsom

arbetslöshetskassa överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i

ärendet om registrering.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 2. För tiden den 1 juli

1994--den 31 december 1995 1994--den 31 december 1995

skall med undantag från vad skall i stället för vad

som sägs i 9 § gälla som sägs i 9 § gälla

att avgiftsvillkoret är att avgiftsvillkoret är

uppfyllt i fråga om rätt uppfyllt i fråga om rätt

till ersättning under en till ersättning under en

ersättningsperiod, om ersättningsperiod, om

perioden börjar under tiden perioden börjar under tiden

a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala

avgift eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att

betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om ersättning för en 3. Om ersättning för en

ny ersättningsperiod ny ersättningsperiod

begärs efter begärs efter

ikraftträdandet men före ikraftträdandet men före

utgången av juni 1995, utgången av juni 1995,

skall den som inte uppfyller skall den som uppfyller

avgiftsvillkoret likväl medlemsvillkoret enligt den

anses ha uppfyllt detta, om äldre bestämmelsen i 6

hon eller han uppfyller § 1 anses ha uppfyllt

medlemsvillkoret enligt den avgiftsvillkoret.

äldre bestämmelsen i 6

§ 1.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. Om något annat inte 4. Äldre bestämmelser

framgår av andra stycket, skall fortfarande tillämpas

skall äldre bestämmelser på en ersättningsperiod

fortfarande tillämpas på som har påbörjats

en ersättningsperiod som före ikraftträdandet, om

har påbörjats men inte något annat inte framgår

avslutats före av andra stycket.

ikraftträdandet.

Den nya bestämmelsen i 20 Den nya bestämmelsen i 20

§ sjätte stycket skall § femte stycket skall

tillämpas på en tillämpas på en

ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt

första stycket. första stycket.

5. En försäkrad som 5. En försäkrad som

under en ersättningsperiod under en ersättningsperiod

som sägs i punkten 4 som sägs i punkten 4

första stycket uppfyller första stycket uppfyller

det särskilda det särskilda

arbetsvillkoret enligt 10 a arbetsvillkoret skall, vid

§ men inte något prövningen av rätten

allmänt arbetsvillkor till fortsatt ersättning

enligt 10 §, skall, vid när ersättningsperioden

prövningen av rätten har gått till ända,

till fortsatt ersättning anses ha uppfyllt det

när ersättningsperioden allmänna arbetsvillkoret.

har gått till ända,

anses ha uppfyllt något

allmänt arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket

går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första

stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till

fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar

efter ikraftträdandet går till ända.

6. Om den ersättningsperiod 6. Om den ersättningsperiod

som sägs i punkten 4 som sägs i punkten 4

första stycket går till första stycket går till

ända före den 1 juli ända före den 1 juli

1995, skall vad som i punkten 1995, skall vad som i punkten

5 första stycket sägs om 5 första stycket sägs om

den som har uppfyllt det den som har uppfyllt det

särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret

men inte något allmänt gälla också den som

arbetsvillkor, gälla uppfyller arbetsvillkoret

också den som uppfyller enligt 6 och 7 §§ i

arbetsvillkoret enligt 6 och 7 lagrummens lydelse före den

§§ i lagrummens lydelse 1 juli 1994.

före den 1 juli 1994.

7. Den som, utom i fall som 7. Den för vilken någon

avses i punkten 4 första ersättningsperiod inte

stycket, blir arbetslös pågår vid

enligt denna lag före ikraftträdandet och som

utgången av år 1994 och före utgången av år

som uppfyller det särskilda 1994 uppfyller det

arbetsvillkoret eller särskilda arbetsvillkoret

arbetsvillkoret enligt 6 och 7 eller arbetsvillkoret enligt 6

§§ -- i dessa lagrums och 7 §§ -- i dessa

lydelse före den 1 juli lagrums lydelse före den 1

1994 -- men inte något juli 1994 -- skall när det

allmänt arbetsvillkor, gäller rätten till

skall likväl anses ha ersättning anses ha

uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna

arbetsvillkor när rätten arbetsvillkoret.

till ersättning prövas.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

8. Med undantag från vad 8. I stället för vad som

som föreskrivs i 15 § föreskrivs i 15 § andra

andra stycket tredje meningen stycket tredje meningen skall

skall den nya gälla att den nya

ersättningsperioden inte ersättningsperioden inte

börja innan den börjar innan den

föregående perioden har föregående perioden har

gått till ända, under gått till ända, under

förutsättning att den förutsättning att den

föregående perioden perioden går till ända

går till ända före före utgången av år

utgången av år 1996. 1996.

9. Om det är till den 9. Om det är till den

försäkrades försäkrades

förmån, skall den förmån, skall den

äldre bestämmelsen i 20 äldre bestämmelsen i 20

§ andra stycket § andra stycket

tillämpas i en tillämpas för en

ersättningsperiod ersättningsperiod

a) som har börjat före a) som börjar efter

ikraftträdandet, ikraftträdandet, om den

närmast föregående

ersättningsperioden har

börjat före

ikraftträdandet och går

till ända efter denna

tidpunkt men före den 1

juli 1995, eller

b) som börjar efter b) som börjar efter

ikraftträdandet, om den ikraftträdandet, om den

närmast föregående försäkrade blir

ersättningsperioden har arbetslös före

börjat före utgången av år 1994.

ikraftträdandet och går

till ända efter denna

tidpunkt men före den 1

juli 1995, eller

c) som börjar efter

ikraftträdandet, om den

försäkrade blir

arbetslös enligt denna lag

före utgången av år

1994.

Den äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket skall alltid

tillämpas på en försäkrad som har kvalificerat sig för

ersättning genom att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§

i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.

10. De nya bestämmelserna i

32 § första, andra,

fjärde och femte styckena

skall tillämpas på

ansökningar om

ersättning som görs

efter ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

(1973:349)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § studiestödslagen

(1973:349)1 skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

7 kap. 7 §2

Till en studerande som är Till en studerande som

medlem i arbetslöshetskassa uppfyller villkoren för

och som uppfyller villkoren ersättning från en

för ersättning från arbetslöshetskassa eller

kassan vid arbetslöshet som under den längsta tid

eller har uppburit som ersättning kan betalas

ersättning från någon ut har uppburit ersättning

arbetslöshetskassa eller från någon

kontant arbetsmarknadsstöd arbetslöshetskassa eller

i form av dagpenning under den kontant arbetsmarknadsstöd

längsta tid som i form av dagpenning lämnas

ersättning kan betalas ut, vuxenstudiestöd enligt 7 a,

utgår vuxenstudiestöd 7 b, 7 c och 8 b §§.

enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b

§§.

Till annan studerande utgår särskilt vuxenstudiestöd enligt

bestämmelserna i 8, 8 a och 8 b §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1987:303

2 Senaste lydelse 1992:400

Innehållsförteckning

Inledning 1

Innehållsförteckning 2

Del 1

Propositionerna 5

Motioner 5

Utskottet 10

Bakgrund 10

Proposition 209 i huvuddrag 11

Motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 helt

eller delvis 14

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m. 17

Motioner17

Utskottets överväganden 21

Proposition 1993/94:209 m.m.21

Fråga om avslag på propositionen 21

Allmänt om proposition 20921

Slopande av medlemsvillkoret23

Avgiftsvillkoret24

Allmänna och särskilda arbetsvillkor24

Normalarbetstid inkl. deltid24

Ersättningsperioderna25

Företagarna25

Övriga förslag i proposition 20926

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt26

Förslagen i proposition 8028

Kompensationsnivåer, finansiering m.m. 28

Övriga frågor 30

Ersättning till företagare m.m. 30

Motioner 30

Utskottets överväganden 31

Samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och

lönegaranti 31

Skyldigheten att acceptera en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd 31

Rätt till ersättning på grund av vissa uppdrag 31

KAS för ungdomar under 20 år 32

Lokaliseringen av de statliga kassorna 32

Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa 32

Hemställan 33

Reservationer 35

1. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1), (m, fp, c, kds)35

2. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1), (nyd)49

Meningsyttring 58

Del 2

Utskottets lagförslag 2