Bet. 1993/94:BoU11

Bostadsutskottets betänkande

1993/94:BOU11

Anslag till främjande av rennäringen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

BoU11

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de i proposition 1993/94:100, bilaga 10,

föreslagna anslagen till rennäringen m.m. Utskottet föreslår

riksdagen att med anledning av fyra motioner ge ett

tillkännagivande om överväganden beträffande utförande av

renbetesinventering. Övriga motioner avstyrks.

Två reservationer (nyd) och ett särskilt yttrande (nyd) har

bifogats detta betänkande.

NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:100 bilaga 10

(Jordbruksdepartementet) föreslagit att riksdagen för budgetåret

1994/95 anvisar till

1. Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på

11 017 000 kr.

2. Prisstöd till rennäringen ett förslagsanslag på

38 000 000 kr.

3. Ersättningar för viltskador m.m. ett förslagsanslag på

27 000 000 kr.

4. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

14. att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr.

1993/94:Bo601 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s, -) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kostnadsansvaret för cesiumanalyser i

fallvilt, insjöfisk, bär och svamp.

1993/94:Bo603 av Magnus Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket och

Arbetsmarknadsverket gemensamt med berörda intressen så snabbt

som möjligt vidtar konkreta åtgärder i syfte att få till stånd

renbetesinventeringar inom hela renskötselområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan för

genomförande av renbetesinventeringar föreläggs riksdagen.

1993/94:Bo604 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om den fortsatta ordningen för de årliga överläggningarna mellan

staten och företrädare för rennäringen.

1993/94:Bo606 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ökad forskning kring radiocesium i vilt samt kostnader för

provtagning.

1993/94:Bo607 av Berith Eriksson och Hans Göran Franck (v, s)

vari yrkas

1. att riksdagen begär av regeringen att Jordbruksverket skall

utarbeta en samlad plan för renbetesinventering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Jordbruksverket tills vidare skall

överlägga med SSR om prisstödet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nivån på prisstödet till rennäringen

skall beslutas av riksdagen och fastställas enligt

Jordbruksverkets förslag.

1993/94:Bo610 av Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

prisstöd till rennäringen.

1993/94:Bo612 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den svensk-norska renbeteskonventionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad plan för renbetesinventering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prisstödet till rennäringen.

1993/94:Bo614 av Jan Erik Ågren och Tage Påhlsson (kds, c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en plan för renbetesinventeringar,

2. att riksdagen beslutar fastställa prisstödet till

rennäringen i enlighet med Jordbruksverkets förslag.

1993/94:Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

21. att riksdagen till ersättningar för viltskador m.m.

anvisar ett 14,5 miljoner kronor lägre belopp för budgetåret

1994/95 än vad regeringen föreslagit eller således 14 500 000 kr

(E 3).

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rennäringen.

Sametingets styrelse har inkommit med två skrivelser.

Utskottet

Sametinget

Genom beslut av riksdagen hösten 1992 inrättades ett Sameting

som en särskild statlig myndighet med uppgift att verka för en

levande samisk kultur. Bestämmelser om Sametingets uppgifter och

organisation m.m. finns intagna i en särskild sametingslag.

Sametinget skall i sitt arbete ta initiativ till verksamheter

och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Med samisk kultur

avses samisk kultur i vid bemärkelse (1992/93:KU17). Därmed

innefattas även renskötseln. Ledamöterna till Sametinget har

utsetts efter val bland den samiska befolkningen.

Sametinget inledde sin verksamhet hösten 1993. Enligt

uttalande i budgetpropositionen bör Sametinget i stället för

Svenska samernas riksförbund SSR i fortsättningen företräda

rennäringsintresset vid överläggningar med staten om

användningen av vissa medel som anslås till rennäringen.

Förslaget i propositionen tas upp i tre motioner. Enligt

motionerna Bo604 (s) och Bo610 (s) i denna del bör både

Sametinget och SSR delta i de årliga överläggningarna.

Motionärerna i Bo607 (v, s) yrkande 2 anser att SSR, i avvaktan

på att en överenskommelse träffats med Sametinget om nya

arbetsuppgifter, bör företräda rennäringen.

Sametingets huvuduppgift är att värna om den samiska kulturen.

Till en del av kulturen hör renskötseln. Det måste därför anses

både rimligt och naturligt att Sametinget ges möjlighet att

påverka fördelningen av anslag som har till syfte att främja

rennäringen och dess fortbestånd. Sametinget är självfallet

oförhindrat att uppdra åt SSR eller annan företrädare att delta

vid dessa överläggningar. Handläggningen av frågan i linje med

vad utskottet nu anfört innebär att syftet med motionerna i allt

väsentligt får anses tillgodosett. Utskottet anser för övrigt

att det inte kan anses tillkomma riksdagen att ta ställning till

vem eller vilka som skall företräda rennäringen vid här aktuella

överläggningar med staten. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Bo604 (s), Bo610 (s) i denna del och Bo607

(v, s) yrkande 2.

Renbetesinventeringar

I fyra motioner har frågan om inventering av betessituationen

tagits upp. I samtliga motionerna Bo603 (s) yrkande 2, Bo607 (v,

s) yrkande 1, Bo612 (fp) yrkande 2 och Bo614 (kds, c) yrkande 1

föreslås ett riksdagens tillkännagivande om en samlad plan för

renbetesinventeringarna. Motion Bo603 yrkande 1 innehåller en

begäran om att Jordbruksverket och Arbetsmarknadsverket

gemensamt med berörda intressen så snabbt som möjligt vidtar

konkreta åtgärder i syfte att få till stånd

renbetesinventeringar inom hela renskötselområdet. I motionerna

Bo612 och Bo614 ifrågasätts om inte en del av medlen till

underhåll av riksgränsstängslen kunde användas för

betesinventering.

Renbetesinventeringens syfte är att vara ett hjälpmedel för

att bestämma det högsta renantalet inom de olika samebyarna. För

de flesta samebyar är det högsta renantalet angivet i

byordningar från mitten av 1940-talet. I rennäringslagen, som

trädde i kraft 1971, finns regler om att länsstyrelsen, med

beaktande av andra intressen, bestämmer det högsta antalet renar

inom en samebys betesområde (15 § andra stycket). Sådana beslut

har dock fattats endast för vissa samebyar i Jämtlands län.

Rennäringslagen innehåller också bestämmelser om möjligheten för

länsstyrelsen att förordna om inskränkning i betesrätten om det

behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln

(15 § tredje stycket). Samebyn kan bestämma hur många renar som

en medlem högst får inneha (35 §). Länsstyrelsen får vid vite

förelägga sameby eller i vissa fall medlem i sameby att följa

beslutet (15 § fjärde stycket).

Omkring år 1980 påbörjades en inventering av tillgången på

lavbete på vinterbetesmarker inom Norrbottens län. Som underlag

för renbetesinventeringarna användes vegetationskartor.

Vegetationskartor finns framtagna i Norrbottens län medan i

Västerbottens län och Jämtlands län inte annat än mindre områden

är kartlagda.

Renbetesinventeringar har utförts i 11 samebyar i Norrbottens

län. Sedan år 1990 har inga ytterligare inventeringar kommit

till stånd. Anledningen till detta har angivits vara att

resultatet av inventeringarna har ifrågasatts från olika håll.

Resultatet av utförda inventeringar har därefter inte fått någon

betydelse som underlag för fastställandet av högsta renantal.

För att få svar på frågan om renantalet är anpassat till vad

betesmarkerna tål är det naturligtvis nödvändigt att ha

uppgifter om antalet renar. Rennäringslagen innehåller regler om

renräkning. Sådan skall ske årligen och ungefär vid samma

tidpunkt. Länsstyrelsen kan i vissa fall besluta om extra

räkning och även förelägga sameby att vid vite genomföra räkning

av byns renar. Tid och plats för renräkningen skall meddelas

länsstyrelsen, som kan utse någon att närvara. En renlängd skall

sedan upprättas.

Bostadsutskottet gör följande bedömning.

Renbetesinventering avses ge ett underlag för hur många renar

som långsiktigt kan hållas inom en sameby. Det är således ett

viktigt instrument för att det högsta renantal som en sameby får

ha skall kunna fastställas.

Som bostadsutskottet tidigare framhållit (bet. 1992/93:BoU8

och BoU12) är det viktigt att arbetet med betesinventeringarna

fortsätter. Enligt vad som anförs i årets budgetproposition

håller underlag på att tas fram i samarbete med forskare och

företrädare för berörda intressen. Medel utgår ur anslaget

Främjande av rennäringen och avsätts efter överläggningar mellan

staten och företrädare för rennäringen.

Under beredningen av ärendet i utskottet har framkommit att

det råder stor osäkerhet om hur metoden för inventeringarna bör

utformas. Enligt vad som erfarits pågår diskussioner om olika

inventeringsmetoder. Diskussionerna förs bl.a. inom en

samrådsgrupp rennäringen--skogsbruk och även inom

Världsnaturfonden.

Självklart måste inventeringarna utföras så att de kan tjäna

sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta

renantalet inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod

som används ger ett adekvat och vederhäftigt resultat. Metoden

eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen,

skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av

att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter

inom renskötselområdet bör enligt utskottets mening metodfrågan

snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även

andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet

och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas

slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna

åtgärder med anledning av de nu förordade övervägandena bör

föreläggas riksdagen i lämpligt sammanhang dock senast i

budgetpropositionen 1995.

Vad utskottet nu anfört om renbetesinventering bör

riksdagen med anledning av motionerna Bo603 (s), Bo607 (v, s)

yrkande 1, Bo612 (fp) yrkande 2 och Bo614 (kds, c) yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna.

1972 års svensk-norska renbeteskonvention m.m.

I motion Bo612 (fp) yrkande 1 behandlas den svensk-norska

renbeteskonventionen från 1972 och föreslås att riksdagen ger

regeringen till känna att en särskild tjänsteman bör avdelas för

att förbereda och lösa problemen kring konventionen.

Den aktuella renbeteskonventionen reglerar renbetningen i

gränsområdena mellan Sverige och Norge. Den reglerar vidare

ansvaret för underhåll av riksgränsstängslet. Avtalstiden går ut

år 2002. Enligt avtalet skall, om det påkallas av en av

avtalsparterna, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas

före den 1 maj 1997 för att utreda frågan om behovet av fortsatt

renbetning i det andra landet. Avtalet föreskriver också att det

skall finnas ett fast utskott med uppgift att följa utvecklingen

av den samiska renskötseln i de båda länderna och att lägga fram

förslag om åtgärder som kan bidra till en effektiv och

ändamålsenlig tillämpning av konventionen. I avtalet finns

således reglerat vad som gäller för en förlängning av 1972 års

svensk-norska renbeteskonvention. Ett förberedelsearbete har

påbörjats inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns

inte tillräcklig anledning för riksdagen att genom ett uttalande

påverka detta arbete. Motion Bo612 (fp) yrkande 1 bör avslås.

I motion N283 (s) yrkande 23 föreslås att riksdagen ger

regeringen till känna att åtgärder vidtas för att utveckla

rennäringen. Enligt motionen bör strukturen på samebyarna och

renskötselföretagen förbättras så att de naturliga

förutsättningarna tas till vara på ett bättre sätt än för

närvarande. Områden som bör komma i fråga är enligt motionen

företagsutbildning i syfte att förbereda företagaren för olika

kombinationssysselsättningar. Andra sektorer som enligt motionen

bör uppmärksammas och utvecklas är forskning och marknadsföring.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det finns ett

växande behov av kunskap och fortbildning i det moderna

samhället. Rennäringens behov av förnyelse torde inte utgöra

något undantag. Olika åtgärder i syfte att främja rennäringen

kan finansieras ur anslaget Främjande av rennäringen. Av

budgetpropositionen (bil. 10 s. 48) framgår att det pågår en

utveckling av länsstyrelsernas och Jordbruksverkets

rådgivningsverksamhet till rennäringen. Ett konkret

utvecklingsprojekt är individmärkning och vägning av renar. Till

marknadsföringsinsatser avsätts medel ur anslaget Prisstöd till

rennäringen. Hur anvisade medel skall användas för förnyelse

m.m. inom rennäringen beslutas vid de tidigare i detta

betänkande nämnda årliga överläggningarna mellan staten och

rennäringens företrädare. Härigenom ges rennäringen tillfälle

att ta ställning till vilka prioriteringar som bör göras. Medel

kan även utgå inom ramen för regionalpolitiken.

Det finns således möjligheter för rennäringen att verka för

utbildning och utveckling. Enligt utskottets uppfattning bör det

ske främst på rennäringens villkor och i de former som näringen

finner lämpliga. Utskottet utgår ifrån att behovet av

förnyelse och utveckling inom rennäringen är en sådan fråga

som kommer att vara central i Sametingets överläggningar. Med

det anförda avstyrker utskottet motion N283 (s) yrkande 23.

Prisstöd till rennäringen

Prisstöd lämnades fram till den 1 juli 1993 som ett fast

belopp per slaktad och vid besiktning godkänd ren. Därefter har

pristillägg utgått per kilo. Den ändrade utformningen avser att

på ett bättre sätt än tidigare främja produktion av renar med

hög köttkvalitet eftersom renägaren då får ett bättre ekonomiskt

utbyte. Enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött

beräknas tillägget på slaktkroppens vikt och lämnas med 10 kr

per kilo för vuxen ren och med 16 kr per kilo för renkalv.

Fyra motioner behandlar frågan om på vilken nivå prisstödet

bör ligga och en, motion Bo250 (nyd) yrkande 14, tar upp

anslagets storlek. I motionerna Bo607 (v, c) yrkande 3, Bo612

(fp) yrkande 3, Bo614 (kds, c) yrkande 2 och Bo610 (s), i denna

del, föreslås att prisstödet bör fastställas i enlighet med

Jordbruksverkets förslag till 11 kr/kg för vuxen ren och 17

kr/kg för kalv. I motionerna Bo607, Bo610 och Bo612 anförs som

skäl att den prisnivå som bestämdes efter den ändrade

utformningen av prisstödet är lägre än den som gällde med den

tidigare konstruktionen. En sänkning var dock enligt

motionärerna inte avsedd. I motion Bo610 behandlas också

prisstödets konstruktion vid ett eventuellt medlemskap i EU.

Enligt motionären bör inom regeringskansliet snarast prövas på

vilket sätt prisstödet kan omräknas till ett djurbidrag och med

beaktande av att prisstödet skall utgå till renskötselföretag av

viss minsta storlek. I motion Bo250 föreslås att storleken på

anslaget minskas till de verkliga kostnaderna för budgetåret

1992/93, dvs. 28 000 000 kr.

Som anförs i motionerna har Jordbruksverket föreslagit

(budgetpropositionen bil. 10 s. 46) att prisstödet till

rennäringen uppräknas med 1 kr/kg till 11 kr/kg för vuxen ren

och 17 kr/kg för renkalv. Som skäl hänvisas till att

renskötselföretagens produktionskostnader bedöms ha ökat mer än

inom t.ex. jordbruket.

När regeringen i proposition 1992/93:32 redovisade sitt

förslag om en övergång till ett kilorelaterat pristillägg

uttalades bl.a. att kostnaderna för stödet beräknades bli i

stort sett oförändrade. Enligt vad utskottet erfarit kom dock

förändringen att innebära att pristillägget nu utgår med ett

lägre belopp än vad det skulle ha gjort om tillägget hade haft

formen av ett fast belopp per ren. Utskottet förutsätter att

regeringen kommer att bestämma pristillägget så att vad i den

ovannämnda propositionen anförts kommer att förverkligas. Därmed

bör också vad Jordbruksverket förordat komma att tillgodoses.

Ett särskilt tillkännagivande bör därmed kunna undvaras.

Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks

motionerna Bo607 (v, c) yrkande 3, Bo612 (fp) yrkande 3, Bo614

(kds, c) yrkande 2 och Bo610 (s), i denna del, om nivån på

pristillägget.

Vad gäller den fråga om prisstödet vid ett eventuellt

medlemskap i EU som tas upp i Bo610 (s), i denna del, vill

utskottet hänvisa till att frågan redan är aktualiserad inom

regeringskansliet. Motionen avstyrks.

Utskottet vill beträffande förslaget i motion Bo250 (nyd)

hänvisa till att medel tas ur anslaget till de faktiska

kostnaderna. Utskottet tillstyrker anvisat anslag till

prisstöd till rennäringen och avstyrker motion Bo250 (nyd)

yrkande 14.

Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade i april 1986.

Jordbruksnäringen och andra areella näringar drabbades hårt.

Regeringen beslutade att berörda företag såvitt möjligt skulle

hållas skadeslösa för merkostnader och inkomstbortfall på grund

av olyckan. Riksdagen anslog medel för att finansiera

ersättningarna. För rennäringen beslutades om ett samlat

åtgärdsprogram.

Ersättning kan utgå till jordbruks-, trädgårds- och

renskötselföretag samt till fiskare med licens. Det kan också

utgå till dem som för sitt uppehälle är beroende av fiske, jakt,

bär- eller svampplockning och till den som säljer fiskekort

eller odlar sättfisk för försäljning.

Jordbruksverket har övervägt utformningen av bestämmelserna

som reglerar ersättningsfrågan. Regeringen har efter

remissbehandling redovisat i budgetpropositionen vilka ändringar

som kan förväntas. De nuvarande bestämmelserna om ersättning

till jordbruksföretag, renskötselföretag och till dem som fiskar

till husbehov eller för försäljning behålls. Det skall dock

ställas krav på att rimliga skadeförebyggande åtgärder vidtas.

I motionerna Bo601 (s, -) och Bo606 (m) tas upp kostnaderna

för cesiumanalyser i vilt m.m. Motionärerna pekar på de

kostnader om ca 140--145 kr per analys som tas ut av Gävle

kommun. Motionärerna i motion Bo601 framhåller att provtagning

måste ske av hälsoskäl men också av forskningskäl och föreslår

att regeringen bör överväga om ansvaret kan delas mellan olika

parter. De anser det rimligt att kärnkraftsindustrin är en av

kostnadsbärarna. I motion Bo606 föreslås att regeringen

överväger hur forskningen om det radioaktiva nedfallets

verkningar skulle kunna intensifieras. När det gäller jägarnas

analyskostnader föreslås att finansieringen sker genom en

omdisponering av medel från Naturvårdsverket och

länsstyrelsernas viltskadefonder.

Frågan om kostnaderna för cesiumanalys i fallvilt behandlas

också i budgetpropositionen (bil. 10 s. 61). Där anförs bl.a.

att analyserna, som inte enbart avser viltkött, till att börja

med bekostades av kommunerna. De kostnader som nu tas ut av

kommunerna varierar. I Gävle anges att analyserna kostar uppemot

150 kr medan Hudiksvall tar 25 kr. Dessa kostnader bör enligt

propositionen kunna bäras av jägarna själva.

Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet, som också

delar motionärernas oro för verkningarna av det radioaktiva

nedfallet, förutsätter att frågan vid en eventuell prövning

mellan olika forskningsändamål ges hög prioritet. Propåer om

olika forskningsinsatser torde emellertid få aktualiseras direkt

med berörda forskningsorgan. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Bo601 (s, -) och Bo606 (m) om analys av cesiumhalt

i vilt m.m.

Ersättning för viltskador

Ur anslaget Ersättning för viltskador m.m. kan medel användas

för att täcka kostnader bl.a. för förluster som uppkommit till

följd av angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra

tamdjur. Det är huvudsakligen renar som rivs av rovdjuren.

Enligt budgetpropositionen (bil. 10 s. 52) ökade antalet anmälda

rovdjursrivna renar kraftigt före den 1 november 1992 då nya

bestämmelser om anmälningsförfarandet m.m. trädde i kraft.

I motion Jo232 (nyd) yrkande 21 föreslås att anslaget minskas

till 14 500 000 kr. Enligt motionärerna får företagaren ta en

större risk och kompensera förlusten genom prisreglering.

Möjligheter saknas för renskötselföretagen att förebygga

åsamkade viltskador genom t.ex. en avskjutning av rovdjuren. Det

är därför rimligt att ersättning utgår för dessa viltskador.

Ramen för anvisade medel är anpassad till den väntade

belastningen. Med det anförda tillstyrker utskottet anvisat

anslag till ersättningar för viltskador m.m. och avstyrker

motion Jo232 (nyd) yrkande 21.

Övriga anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker vad i budgetpropositionen (bil. 10,

littera E) föreslagits beträffande anslaget Främjande av

rennäringen och anslaget Ersättningar på grund av radioaktivt

nedfall.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överläggningar med staten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo604, 1993/94:Bo607

yrkande 2 och 1993/94:Bo610 i denna del,

2. beträffande renbetesinventering

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo603,

1993/94:607 yrkande 1, 1993/94:Bo612 yrkande 2, 1993/94:Bo614

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. beträffande 1972 års svensk-norska renbeteskonvention

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo612 yrkande 1,

4. beträffande förnyelse och utveckling inom rennäringen

att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 23,

5. beträffande nivån på pristillägget

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo607 yrkande 3,

1993/94:Bo610 i denna del, 1993/94:Bo612 yrkande 3 och

1993/94:Bo614 yrkande 2,

6. beträffande prisstödet vid ett eventuellt medlemskap i

EU

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo610 i denna del,

7. beträffande anslag till prisstöd till rennäringen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1993/94:100 bilaga 10 och med avslag på motion

1993/94:Bo250 yrkande 14 till Prisstöd till rennäringen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

38 000 000 kr,

res. 1 (nyd)

8. beträffande analys av cesiumhalt i vilt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo601 och

1993/94:Bo606,

9. beträffande anslag till ersättningar för viltskador m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1993/94:100 bilaga 10 och med avslag på motion

1993/94:Jo232 yrkande 21 till Ersättningar för viltskador

m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

27 000 000 kr,

res. 2 (nyd)

10. beträffande övriga anslagsfrågor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1993/94:100 bilaga 10 för budgetåret 1994/95 anvisar

till

a) Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på

11 017 000 kr,

b) Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 24 februari 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit:

Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),

Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s),

Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf

Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s),

Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Birgitta Carlsson

(c).

Erling Bager (fp) har inte deltagit i besluten under mom.

1--7.

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Anslag till prisstöd till rennäringen (mom. 7)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha

följande lydelse:

Enligt budgetpropositionen (bil. 10 s. 49) har antalet

kasserade renar minskat kraftigt från 22 000 till 8 000. Trots

detta och trots att kostnaderna för budgetåret 1992/93 var drygt

28 miljoner kronor föreslår regeringen att för nästa budgetår

liksom för förra budgetåret 38 miljoner kronor skall anvisas

till prisstöd. En anslagsanvisning av denna omfattning ger fel

signaler till näringen. Därför bör anslaget minskas med 10

miljoner kronor. Riksdagen bör med anledning av motion Bo250

(nyd) yrkande 14 anvisa ett förslagsanslag på 28 miljoner

kronor.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande anslag till prisstöd till rennäringen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo250 yrkande 14

avslår regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10

och till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr,

2. Anslag till ersättningar för viltskador m.m.(mom. 9)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Möjligheter saknas" och slutar med "yrkande 21" bort ha

följande lydelse:

Alla näringar är utsatta för risker. Dessa risker måste bäras

också av företagaren. De kostnader han åsamkas därigenom får

regleras genom priset på produkten. Statens budget bör så långt

möjligt inte belastas. Denna princip måste också gälla för

rennäringen. Anslaget till viltskadeersättningen bör därför

halveras. Den ansvariga myndigheten bör justera ersättningen

till rennäringen i motsvarande grad.

Riksdagen bör med anledning av motion Jo232 (nyd) yrkande 21

avslå regeringens anslagsförslag och i stället anvisa

14 500 000 kr i anslag till ersättning för viltskador för

budgetåret 1994/95.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande anslag till ersättningar för viltskador

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo232 yrkande 21

avslår regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10

och till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret

1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 14 500 000 kr.

Särskilt yttrande

Bo G Jenevall (nyd) anför:

Utformningen av stödet till rennäringen m.m. uppvisar en

brokig provkarta på olika villkor som ställs upp för att det

skall få tas i anspråk. Mycket detaljerade regler ställs ofta

upp som förutsättningar för att få del av statens ekonomiska

insatser för näringen. Det kan ibland visa sig både nödvändigt

och lämpligt för statsmakterna att knyta vissa villkor till

användningen av de medel som ställs till förfogande. Sådana

regler bör emellertid vara av övergripande karaktär. Ju mera

detaljerade krav desto mindre möjligheter för dem som är

involverade i frågorna - byråkrater och andra - att agera

smidigt, rationellt och utifrån de ofta skiftande omständigheter

som kan bli aktuella.

Konstruktionen av subventionssystemet till rennäringen bygger

på ett partsförhållande som inte synes fruktbart och som sedan

länge skapat låsningar och lagt hinder i vägen för lovvärda

försök till avbyråkratisering av stödverksamheten, något som

skulle vara till fördel för näringen. Den ordning som tillämpas

för tanken till gamla tiders syn på nattväktarstatens uppgifter

och omsorg om medborgarna. Det behövs ett nytt tänkande och nya

idéer när det gäller hur ansvaret för rennäringen skall formas

och hur de statliga ekonomiska resurserna - om nu sådana på sikt

över huvud taget bör finnas - skall fördelas och användas.

Uppgifter för riksdagen är att efter förslag från regeringen

ta ställning till omfattningen av stödet. Sedan ankommer det på

näringens representanter att fördela stödet på ett sätt som de

anser lämpligt. Det verkar naturligt att ett sådant ansvar ges

Sametinget. Den ordning som nu skisseras skulle alltså innebära

att många ofruktbara låsningar skulle utmönstras och ett

förtroende visas dem som verkar inom näringen. I stället för en

överordnad statsmakt och "bidragsmottagande" undersåtar skulle

en dialog skapas mellan jämbördiga parter samtidigt som det

decentraliserade beslutsfattandet med all sannolikhet skulle

innebära "bättre" beslut och beslut som skulle upplevas som

relevanta för dem som verkar i näringen.

Det finns anledning att framöver reformera stödverksamheten

enligt de riktlinjer jag nu dragit upp. Riksdagen bör inte ägna

sig åt detaljstyrning utan ge eventuella anslag "i en påse". Jag

avser framöver i riksdagen aktualisera förslag med denna

innebörd.