Bet. 1993/94:BoU15

Bostadsutskottets betänkande

1993/94:BOU15

Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

BoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet bl.a. motioner om en

utredning om bostadspolitiken. Utskottet avstyrker dessa med

hänvisning till att den bostadspolitiska målsättning som under

lång tid legat till grund för statens bostadspolitiska insatser

ligger fast även om medlen för att nå målet i viss grad

förändrats. Även vad i motioner i övrigt föreslagits om

utredningar m.m. om vissa delar av bostadspolitiken avstyrks i

vissa fall med hänvisning till att redan fattade riksdagsbeslut

inte bör rivas upp i andra fall med hänvisning till pågående

utredningsarbete m.m.

Reservationer mot delar av betänkandet har avgivits av

s-ledamöterna med instämmande av v-ledamoten bl.a. i vad gäller

en utredning om bostadpolitiken, upphävande av beslutet om

reduktionen av räntebidragen, bostadskreditmarknaden samt om

bostadsbyggandet för vissa grupper och av nyd-ledamoten i vad

gäller en utredning om framtidens boende.

Utskottet gör ett tillkännagivande om att regeringen bör

utarbeta regler som gör det möjligt att ta ut avgift vid s.k.

nettoavisering av bostadssubventioner enligt 1992 och 1993 års

system. Utskottet gör även ett tillkännagivande av innebörden

att ett bostadsdepartement bör inrättas eller att ansvaret för

de bostadspolitiska frågorna bör anförtros ett statsråd.

Mot det sistnämnda tillkännagivandet har utskottets

företrädare för m, fp, c och kds avgivit reservation.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för

bostadsförsörjningen.

S-ledamöterna föreslår i en reservation, med instämmande av

v-ledamoten, att riksdagen inte skall acceptera regeringens

förslag till försämring av räntestödet för reparation av och

underhåll av hyres- och bostadsrättshus. Ytterligare åtta

s-reservationer har avgivits. V-ledamoten instämmer i samtliga.

Ledamoten från nyd har avgivit två reservationer.

SJUNDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1993/94:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) att riksdagen godkänner vad regeringen

förordar i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av

hyres- och bostadsrättshus.

Regeringen föreslår också i proposition 1993/94:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) riksdagen att för budgetåret 1994/95

anvisa

1. till Boverket: Förvaltningskostnader ett ramanslag på

138 879 000 kr,

2. till Boverket: Uppdragsverksamhet ett obetecknat anslag på

1 000 kr,

3. till Räntebidrag m.m. ett förslagsanslag på

25 600 000 000 kr,

4. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett

förslagsanslag på 800 000 000 kr,

5. till Tilläggslån för vissa reparations- och

ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus ett

förslagsanslag på 50 000 000 kr,

6. till Vissa lån för bostadsbyggande ett förslagsanslag på

1 000 000 kr,

7. till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader ett

ramanslag på 13 198 000 kr,

8. till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo202 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning om bostadspolitiken tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla ytterligare sänkningar av

räntebidragen stoppas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av ett bostadsdepartement,

4. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att

eliminera kreditförlusterna i bostadssektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om nödvändigheten av en social

bostadspolitik,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som skapar

rättvisa mellan olika boendeformer.

1993/94:Bo204 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för

bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik i

detta syfte från regeringens sida,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett bostadsdepartement inrättas.

1993/94:Bo211 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts för att i enlighet med vad som anförts i

motionen kartlägga konsekvenserna av pågående förändringar inom

bostadspolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en sådan utredning

ges i uppdrag att utforma förslag till en ny

bostadsförsörjningslag, som lägger fast kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen och de allmännyttiga företagens centrala

roll i denna i enlighet med vad som anges i motionen ovan.

1993/94:Bo214 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en förändrad bostadspolitik.

1993/94:Bo215 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att inrätta ett bostadsdepartement.

1993/94:Bo216 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ekonomiskt stöd till delning av stora

lägenheter.

1993/94:Bo218 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning

tillsätts med uppgift att lämna förslag till en ny social och

solidarisk bostadspolitik.

1993/94:Bo219 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av riktat stöd till byggande av

bostäder för studerande.

1993/94:Bo221 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att

2. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att stimulera bosparande och att

alla boende, oavsett boendeform, skall kunna få del av

stimulansen.

1993/94:Bo225 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari,

såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande

(yrkandet i den del det avser ägarlägenheter kommer att

behandlas i ett kommande betänkande).

1993/94:Bo230 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en särskild

arbetsgrupp/beredning tillsätts med uppgift att studera

segregationens orsaker, omfattning och följder och föreslå

konkreta åtgärder för att motverka denna.

1993/94:Bo231 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva beslutet om neddragningar på

räntebidragen för åren 1994, 1995 och 1996,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utveckla den sociala bostadspolitiken,

7. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med

förslag om hur hyresnivån skall sänkas i de senaste årens

nyproducerade bostäder.

1993/94:Bo232 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att tidigare beslutade besparingar

på bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har

stabiliserats samt uttalar att när besparingen genomförs skall

den ske på hela bostadsbeståndet och i alla upplåtelseformer,

5. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1993/94:100

bilaga 8 om sänkning av räntestödet för underhåll och

reparationer i hyres- och bostadsrättshus,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kreditgivningen till bostadsbyggandet.

1993/94:Bo239 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Stadsmiljörådet.

1993/94:Bo240 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bostadspolitiken.

1993/94:Bo242 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökat bostadsbyggande och

rättvisare förhållanden på bostadsmarknaden i Stockholms län,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts med uppgift att utarbeta ett förslag till

ett långsiktigt bostadsfinansieringssystem.

1993/94:Bo244 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en analys av hur systemförändringarna inom

boendet har påverkat kvinnors situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utveckling av bostäder och

bostadsområden som mer tar hänsyn till kvinnors och barns krav.

1993/94:Bo246 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna om behovet av åtgärder

för att erhålla erforderlig finansiering av bostäder i enlighet

med vad som i motionen anförts.

1993/94:Bo248 av Elving Andersson och Marianne Jönsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avgiftsbeläggning av systemet

med överlåtelse av räntebidrag till långivare genom

pantförskrivning.

1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge medborgarna långsiktiga och

varaktiga regler för sitt boende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av reglerna för bestämmande av

subventionsräntan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att både inkomster (fastighetsskatt) och

utgifter (bostadsbidrag) behandlas i kommunernas budgetar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en radikal förändring av framtidens boende

och att låta utreda samhällsförändringen.

1993/94:Bo251 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att bygga bostäder för ungdomar

och äldre i Stockholms län.

1993/94:Bo406 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till

att stärka kommunernas ansvar för och medborgarnas inflytande

över bostadsförsörjningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas ansvar för en sammanhållen

bostadsförmedling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt för kommun att ta ut avgift för

förmedling av bostäder.

1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket skall

utreda ekologiskt byggande och boende i storstadsmiljö.

Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m.

Bostadsbeståndet

Den senaste heltäckande statistiska undersökningen av landets

bostadsbestånd genomfördes vid 1990 års folk- och bostadsräkning

-- FoB 90. År 1990 fanns det drygt 4 miljoner permanentbostäder

i landet. Därutöver fanns ca 630 000 fritidshus. Av

lägenheterna i permanentbostadsbeståndet låg ca 54 % i

flerbostadshus och återstoden -- 46 % -- således i småhus.

Antalet hushåll uppgick år 1990 till drygt 3,8 miljoner. I

tabell 1 redovisas permanentbostadsbeståndets fördelning på

olika hustyper och ägarkategorier år 1990.

Tabell 1. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och

ägarkategori år 1990

00>Hustyp 21>Antal 39>Ägarkategori %

00> 21>lägenheter

00> 39>Staten, 53>Allmän- 65>Bostads- 79>Privata

91>Privata

00> 39>lands- 53>nyttiga 65>rätts- 79>perso-

91>företag

00> 39>ting, 65>före- 79>ner

91>m.fl 00> 39>kommuner 65>ningar

00>Alla hus 32>4 044 000 42>1 56>22 70>17 84>49

98>10

00> småhus32>1 875 000 42>1 56> 3 70> 4 84>91

98>1

00> flerbostads-

00> hus 32>2 169 000 42>1 56>38 70>28 84>13

98>17

00>Källa: SCB, FoB 90

Uppgifterna från FoB 90 är fortfarande i stort sett giltiga.

Antalet permanentbostäder har dock ökat genom en relativt

omfattande nyproduktion under de första åren av 1990-talet och

torde i dag uppgå till omkring 4,2 miljoner lägenheter.

Det brukar hävdas att Sverige har en vid internationell

jämförelse mycket hög bostadsstandard. Statistiska jämförelser

mellan olika europeiska länder som har publicerats av bl.a.

Boverket under det senaste året visar också att Sverige hamnar

bland de främsta vad gäller utrymmes- och utrustningsstandard.

Sverige har exempelvis det lägsta genomsnittliga antalet boende

per lägenhet (2,1 boende/lägenhet) av de jämförda länderna. Den

genomsnittliga bostadsytan per person upgår i Sverige till

47m2 vilket bara överträffas av Danmarks 49 m2. De

flesta andra europeiska länder har en väsentligt lägre

genomsnittlig ytstandard. Även vad gäller utrustningsstandarden

ligger Sverige bland de främsta länderna. Moderniseringen av

bostadsbeståndet har emellertid gått fort under det senaste

årtiondet i de länder som har haft en stor andel omoderna

bostäder.

Bostadsproduktionen

Under de senaste åren har byggproduktionen genomgått den

snabbaste förändringen under hela efterkrigstiden. Från den

överhettning av byggmarknaden som rådde under de sista åren av

1980-talet och en bit in på 1990-talet har produktionsnivåerna

snabbt fallit mot ett bottenläge. Bakgrunden till denna

utveckling är givetvis den rådande lågkonjunkturen och de

kraftiga effekter den har haft på hela bostadsmarknaden.

Problemen för byggsektorn har blivit särskilt påtagliga av att

nedgången inom bostadsbyggandet föregicks av ett mycket kraftigt

fall i byggandet av kontor och kommersiella lokaler. Nedgången

av de totala byggnadsinvesteringarna påbörjades år 1990. Denna

nedgång har sedan förstärkts och under år 1993 föll

byggnadsinvesteringarna med 14 %. Den prognos som presenteras i

årets finansplan visar på ett fortsatt fall med omkring 10 %

under år 1994 och med en därefter i stort sett oförändrad nivå

för år 1995.

Diagram 1: Totala byggnadsinvesteringar och därav

bostadsinvesteringar åren 1970--1995 (miljarder kronor i 1985

års priser)

Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

En fördelning av bostadsinvesteringarna på ny- resp. ombyggnad

visar att det hittills funnits ett betydande samband dem

emellan. I tider med stor nyproduktion har

ombyggnadsverksamheten gått ned, och när nyproduktionen har

minskat har ombyggnadsverksamheten ökat. Detta samband får nu

anses brutet. Både 1992 och 1993 kan en samtidig nedgång i ny-

och ombyggnadsinvesteringarna noteras. Enligt

Finansdepartementets prognoser förväntas dessutom denna

samtidiga nedgång fortsätta också under år 1994. En bidragande

orsak till att investeringarna i ombyggnader gått ned är att den

genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet har minskat

kraftigt under de senaste åren. År 1991 var den genomsnittliga

investeringen per ombyggd lägenhet omkring 450 000 kr, medan

den år 1993 beräknas uppgå till ca 230 000 kr. Det innebär att

den har i det närmaste halverats på bara ett par år. Enligt

Boverkets bedömning kommer den genomsnittliga investeringsnivån

att vara densamma också för åren 1994 och 1995.

Diagram 2: Bostadsinvesteringarnas fördelning på ny- och

ombyggnad åren 1970--1995 (miljarder kronor i 1985 års priser)

Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

Det traditionella sättet att mäta tillkommande

bostadsproduktion är genom den statistik som redovisas av SCB

för påbörjade lägenheter. Prognoser över bostadsproduktionen

kommande år har delvis kunnat baseras på uppgifter om

ansökningar om statligt stöd i olika former. Ingen av dessa

informationskällor kan i dag anses ge en tillförlitlig bild av

den verkliga eller förväntade produktionsnivån. Denna förändring

har flera orsaker. Det nya räntebidragssystemet ger starka

incitament för att få ett projekt registrerat som påbörjat före

varje årsskifte även om projektets verkliga byggstart kanske

sker betydligt senare. Vidare gör den osäkra situationen vad

gäller finansieringen av byggnadsprojekt att en planerad

byggstart ofta måste omprövas. Av dessa skäl har Boverket för de

senaste åren gjort bedömningar av det "faktiska" påbörjandet som

avviker från SCB:s statistik.

Enligt Boverkets bedömning har under år 1993 egentliga

byggnadsarbeten påbörjats i 18 000 lägenheter avseende

nyproduktionen. Häri ingår omkring 9 000 lägenheter som

formellt påbörjades redan 1992. I en prognos för nyproduktionen

av bostäder under år 1994 räknar verket med att mellan 15 000

och 20 000 lägenheter skall påbörjas detta år. För år 1995

beräknas antalet uppgå till omkring 20 000 lägenheter. Enligt

motsvarande bedömningar av ombyggnadsverksamheten har under år

1993 de egentliga byggnadsarbetena påbörjats i 25 000

lägenheter i flerbostadshus. Ungefär samma ombyggnadsvolym

väntas enligt Boverket under både 1994 och 1995.

I tabell 2 nedan redovisas SCB:s uppgifter över påbörjade

lägenheter i nyproduktionen och i ombyggnader under de tre

senaste åren. Som redan påpekats bör uppgifterna användas med

viss försiktighet.

Tabell 2. Påbörjade lägenheter 1990--1993

00>År

21>Nybyggnad

Alla hus

63>Ombyggnad

Flerbostadshus

21>Antal

lgh

39>Förändring

i %

63>Antal

lgh

81>Förändring

i %

00>1990

1991

1992

19931

21>69 598

56 929

56 684

10 278

39>+

-

-

46>18 8 0 82

63>16 887 25 596 69 745 9 711

81>-

+

+

-

90>1952 173 86

1 Preliminära uppgifter

Källa:SCB

Byggkostnader

För att mäta byggkostnadsutvecklingen används olika typer av

index, bl.a. faktorprisindex och byggnadsprisindex.

Faktorprisindex mäter den sammantagna effekten av

prisutvecklingen för de produktionsfaktorer (byggmaterialpriser,

arbetslöner etc.) som sätts in i byggnadsverksamheten.

Byggnadsprisindex mäter priserna på färdigställda objekt med

oförändrad standard. Det innebär att indexserien korrigerar för

variationer som bl.a. avser geografiskt område,

exploatering/sanering, byggherre, bostadsyta och material.

Prisutvecklingen i byggandet kan också mätas med hjälp av den

genomsnittliga kostnaden per kvadratmeter bruksarea (BRA) ovan

mark för alla objekt som fått beslut om statligt stöd till

nybyggnad av bostäder.

Utvecklingen av produktionskostnaderna kan beskrivas något

olika beroende på vilken av ovanstående mätmetoder som väljs som

utgångspunkt. Huvudtendenserna i utvecklingen är dock relativt

entydiga. Under senare delen av 1980-talet ökade

produktionskostnaderna för bostäder påtagligt mycket snabbare än

priserna i övrigt. Därefter började kostnadsutvecklingen inom

bostadsbyggandet successivt närma sig den allmänna

prisutvecklingen som den mäts genom konsumentprisindex (KPI).

Under de två senaste åren har kostnadsökningarna för

bostadsbyggandet legat på en lägre nivå än inflationen.

Tabell 3: Pris- och kostnadsutveckling för flerbostadshus

1986-1993

00>År

23>Årlig procentuell förändring av

23>Faktorpris

index 1

41>Byggnads-

prisindex 2

61>Produktions--

kostnaden i

kr/kvm 3

81>Konsument-

prisindex

00>1986-1987

1987-1988

1988-1989

1989-1990

1990-1991

1991-1992

1992-1993

30>5,7

9,2

10,4

10,8

5,2

7,8

0,1

31>4

48>11,7

16,4

12,1

13,9

4,5

-0,2

-

68>12,7

13,2

11,1

11,7

11,1

0,5

-1,4

88>4,2

5,8

6,5

10,4

2,2

4,7

1 Inkl. löneglidning och mervärdesskatt

2 Inkl. mervärdesskatt

3 Beräknad efter total primär bruksarea t.o.m. 1991

och fr.o.m. 1992 efter total bruksarea ovan mark

4 Prognos

Källa: Boverket, SCB

I absoluta tal var den genomsnittliga produktionskostnaden för

hela riket 11 150 kr per kvadratmeter under år 1993. Det är en

minskning med 1,4 % jämfört med år 1992. Det är andra gången

sedan statistiken började publiceras i mitten av 1960-talet som

produktionskostnaden minskar nominellt för hela riket på

årsbasis. Tidigare har detta bara skett mellan åren 1966 och

1967 då produktionskostnaden minskade med 1,8 %.

Byggsysselsättningen

Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har under de två senaste

åren stigit kraftigt. Under slutet av 1980-talet var problemet

det omvända. Bristen på byggnadsarbetare ansågs leda till en

ovanligt stor löneglidning liksom till snabbt ökande

byggnadskostnader under ett antal år.

Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar

(AKU) ökade det genomsnittliga antalet sysselsatta inom

byggnadsindustrin från 257 000 år 1985 till 313 000 år 1990.

År 1991 uppgick årsmedeltalet till 312 000. Därefter har

antalet sysselsatta gått ned, och för år 1993 uppgick

årsmedeltalet till 236 000 sysselsatta. Nedgången har därefter

fortsatt och för den senast tillgängliga månaden som är februari

1994 beräknades antalet sysselsatta uppgå till 202 000. Även om

den senare uppgiften, på grund av att den avser en enskild månad

där säsongsvariationer m.m. spelar in, inte är fullt jämförbar

med de övriga belyser den en nedåtgående tendens.

Arbetslöshetssiffrorna för branschen pekar i samma riktning.

Frånsett vissa säsongsmässiga variationer har andelen arbetslösa

inom byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa (kassa 36) ökat sedan

maj 1990. Vid denna tidpunkt uppgick andelen arbetslösa till

2,0 %, medan den i februari 1994 hade ökat till 30,4 %.

Diagram 3: Arbetslösheten bland byggnadsarbetare åren

1990--1994 (procent av medlemmarna i kassa 36)

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Den i diagram 3 redovisade relativa arbetslösheten innefattar

medlemmar i kassa 36 som står utan arbete och som inte heller

omfattas av någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd, dvs. sådana

medlemmar som står till arbetsmarknadens omedelbara förfogande.

I februari 1994 beräknas dessutom omkring 10 % av medlemmarna

vara sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika

slag som s.k. ALU, utbildningsvikariat, beredskapsarbete och

ungdomspraktik.

Bostadsmarknadsläget

Under det senaste året har den bild av bostadsmarknadsläget

som ges i massmedia och den allmänna debatten dominerats av

rapporter om outhyrda lägenheter, osålda bostadsrätter och

svårigheter att avyttra villor. Man bör dock komma ihåg att vi

sedan början av 1980-talet fått uppleva flera kraftiga

svängningar vad gäller tillgången på bostäder. I början av

1980-talet var tomma lägenheter ett stort problem i många

kommuner. Under den senare delen av 1980-talet var det i stället

bostadsbristen och de bostadssökandes situation som dominerade

debatten. Omkring år 1990 vände utvecklingen åter och antalet

tomma lägenheter började öka.

Statistiska centralbyrån mäter två gånger årligen -- mars och

september -- antalet outhyrda lägenheter, lediga för omedelbar

inflyttning, i de allmännyttiga bostadsföretagen. Mätningen i

mars omfattar dessutom de privata fastighetsägarna.

Septembermätningen 1993 innefattade därtill för första gången

också de privata hyresvärdarna.

I september 1993 uppgick antalet lediga lägenheter till drygt

50 000. Enligt Boverkets uppskattning fanns det vid denna

tidpunkt dessutom omkring 5 000 osålda nyproducerade

bostadsrättslägenheter. Totalt kan alltså antalet lediga

lägenheter beräknas till 55 000, vilket motsvarar ca 1,3 % av

det totala bostadsbeståndet. Under 1980-talet var antalet lediga

lägenheter som störst i mars 1983 då 37 000 tomma lägenheter

redovisades. Därefter minskade antalet kraftigt, och i mars 1990

fanns det endast drygt 3 500 lägenheter lediga för omedelbar

uthyrning. Efter denna tidpunkt har dock antalet ökat mycket.

Enligt en nyligen redovisad bedömning av Boverket finns det

emellertid nu tecken som tyder på att ökningen har avstannat.

Diagram 4: Antalet lägenheter lediga för uthyrning i

allmännyttiga och privata bostadsföretag i mars 1976--1993 samt

i september 1993*)

Källa: SCB

Även om det totala antalet lediga lägenheter i september 1993

var stort är de regionala skillnaderna betydande. Sett till det

allmännyttiga bostadsbeståndet var vid denna tidpunkt andelen

lediga lägenheter 9,3 % i Jämtlands län medan den i Stockholms

län endast uppgick till 1,5 %. I Storstockholm fanns det i fem

kommuner inte några lediga bostäder alls i det allmännyttiga

bostadsbeståndet. Flera orter med universitets- och

högskoleutbildning som Uppsala, Linköping, Växjö, Lund och Umeå

hade också de en liten andel lediga lägenheter.

Bostadskostnaderna

Under åren i början av 1990-talet har

bostadskostnadsutvecklingen i hög grad påverkats av

skatteomläggningar och förändringar av villkoren för

bostadsfinansieringen. De senaste åren har också utvecklingen på

bostadskreditmarknaden bidragit till stora förändringar av

bostadskostnaderna.

På hyreshussidan kom de största höjningarna i februari 1991 då

hyrorna ökade med i genomsnitt ca 25 %. Därefter har

hyreshöjningarna legat på en betydligt lägre nivå. Enligt

preliminära uppgifter från SCB:s bostads- och hyresundersökning

uppgick den genomsnittliga årshyran i rikets

hyreslägenhetsbestånd under år 1993 till ca 615 kr/m2. I

januari 1994 låg den genomsnittliga hyresnivån på ca 636

kr/m2. I förhållande till januari föregående år hade hyrorna

därmed i genomsnitt höjts med 5,5 %. Konsumentprisindex steg

under motsvarande period med 1,7 %.

I tabellen nedan redovisas de årliga hyreshöjningarna för en

"genomsnittlig" lägenhet under den senaste tioårsperioden enligt

SCB:s undersökning av januarihyrorna resp. år. För

jämförbarhetens skull redovisas även konsumentprishöjningarna

för motsvarande perioder.

Tabell 4. Förändringar i hyra mellan januari resp. år och

januari året innan för en genomsnittlig hyreslägenhet (beräkning

per m2)

00>År 25>Hyreshöjning

55>Konsumentprisförändring

00> 25>jan-jan. % 55>jan-jan. %

00>1984 25> 5,2 55> 8,0

00>1985 25> 6,4 55> 7,3

00>1986 25> 5,9 55> 6,2

00>1987 25> 5,6 55> 3,2

00>1988 25> 6,2 55> 5,0

00>1989 25> 6,8 55> 6,7

00>1990 25>10,2 55> 8,4

00>1991 25> 8,6 55>10,6

00>1992 25>30,6 55> 5,3

00>1993 25> 7,9 55> 4,7

00>19941 25> 5,5 55> 1,7

00>1 Preliminär uppgift

00>Källa: SCB

Även om hyresförändringarna varierar mellan olika delar av

hyreslägenhetsbeståndet ger ovanstående uppgifter ändå en

relativt allmängiltig bild av utvecklingen. Inom bostadsrätts-

och egnahemsbeståndet är däremot variationerna betydligt större

och en entydig statistik saknas. För bostadsrätterna uppgick den

genomsnittliga årsavgiften till föreningen under år 1993 till ca

460 kr/m2. Utöver detta kan dock bostadsrättsinnehavarna ha

utgifter för personligt upptagna lån och för lägenhetsunderhåll.

För egnahemsboende är bostadskostnaderna starkt beroende av

kapitalkostnaderna. För dem som köpt ett småhus under den

senaste tiden med relativt låga villapriser och bostadsräntor

kan bostadskostnaden bli väsentligt lägre än för dem som köpt

ett motsvarande hus några år tidigare.

Läget på kreditmarknaden i samband med nyupplåning eller

omsättning av bostadslån kan påverka bostadskostnaderna under

flera år framåt. Sedan slutet av år 1992 har bostadslåneräntorna

fallit kraftigt. Bara under det senaste året har räntefallet på

två- och femåriga lån uppgått till ca 2,5 procentenheter.

För de hus som erhåller statlig räntesubvention enligt äldre

regler innebär dock inte en låneomsättning till en lägre

räntenivå automatiskt sänkta kapitalkostnader. För dessa hus har

i stället skillnaden mellan subventionsräntan och

utlåningsräntan stor betydelse. Det statliga räntebidraget

beräknas utifrån en subventionsränta som baseras på

marknadsräntorna för bostadsobligationer med en återstående

löptid av fem år. Utlåningsräntan bestäms däremot av

låneinstituten efter ett påslag för olika former av omkostnader.

Skillnaden mellan dessa räntenivåer har ökat under de senaste

åren. I början av år 1990 uppgick ränteskillnaden till ca 0,25

procentenheter. Under början av år 1994 har ränteskillnaden

uppgått till ca 1,5 procentenheter. I diagram 5 nedan redovisas

ränteskillnadens utveckling under den senaste femårsperioden.

Diagram 5: Skillnaden melllan Stadshypoteks utlåningsränta

och subventionsräntan

Källa: Stadshypotek och Boverket

Utskottet

Bostadspolitikens inrikning och utformning m.m.

Sedan några år har inriktningen av bostadspolitiken lagts om.

Ett nytt finansieringssystem har införts. Mycket av den

lagstiftning som var nödvändig för en i många stycken

centralistisk styrning av bostadspolitiken har förändrats eller

avskaffats. Dessa förändringar har förbättrat möjligheterna för

de boende och de olika aktörer som verkar på bostadsmarknaden

att i samverkan skapa förutsättningar för ett boende där

bostadskonsumenternas önskemål är vägledande liksom deras

möjligheter att i högre grad påverka boendets utformning och

kostnader. Det bör redan inledningsvis anföras att den

omorientering som under de senaste åren ägt rum mot ett synsätt

som betonar vikten av att bostadspolitiken bör grundas på de

boendes vilja och önskemål rimligen inte kan förväntas ske utan

vissa övergångsvisa problem. Det bör också påpekas att den

bostadspolitik som i sina huvuddrag skapades under och efter

andra världskriget inledningsvis var framgångsrik och i mycket

en förutsättning för att under tidigare decennier höja

standarden i boendet.

Den bostadspolitik som nu förs bygger vidare i hög grad på

uppfattningen att bostadspolitiken och bostadsfinansieringen är

en del av den ekonomiska politiken och att det därmed inte

längre vare sig är önskvärt eller motiverat att hävda en

bostadspolitik där aktörerna på bostadsmarknaden är mer eller

mindre oberoende av den ekonomiska politik som faktiskt förs.

Utskottet, som i det följande bemöter den kritik som i vissa

motioner förs fram mot den förda politiken, behandlar

inledningsvis motioner i vilka begärs att en utredning tillsätts

om bostadspolitiken.

Förslag om en utredning om bostadspolitiken förs fram i nio

motioner, samtliga utom en väckta av företrädare för

oppositionspartierna. Motiven för förslagen är mer eller mindre

allmänt hållna. I vissa av dem lämnas tämligen preciserade

förslag till riktlinjer för hur ett utredningsarbete bör

bedrivas medan i andra förslag förs fram utan att några mera

omfattande motiveringar ges. I några av motionerna betonas

vikten av att skapa en långsiktigt hållbar bostadspolitik som

kan vinna en bred politisk förankring.

I motion Bo218 (s) hemställs att riksdagen föreslår regeringen

att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att lämna

förslag till en ny social och solidarisk bostadspolitik. Under

rubriker såsom t.ex. Bostadsförsörjningen -- en

samhällsangelägenhet, Behov av metodskifte, Kommunernas ansvar

och Nya tag -- behov av ökad samstämmighet för motionärerna fram

de idéer och tankar som, enligt deras mening, bör ligga till

grund för en bostadspolitik med en annan inriktning än dagens.

De anser bl.a. att rätten till en god bostad är grundläggande i

ett samhälle som präglas av rättvisa, solidaritet och lika

möjligheter i livet. Dagens bostadspolitik anses ha ökat

klyftorna mellan medborgarna, något som tagit sig uttryck i att

ett ökat antal familjer har svårt att klara sina

boendekostnader. Antalet vräkningar har ökat.

Bostadsrättsföreningar går i konkurs. Trots 50 000 tomma

lägenheter har många svårt att hitta en bostad. Allt flera

utestängs från den reguljära bostadsmarknaden. Kommunernas

ansvar för bostadspolitiken har försvagats. En ökad

boendesegregation har blivit följden. Motionärerna anser att de

förändringar av bostadspolitiken som enligt dem behövs måste

bygga på idéerna om en social bostadspolitik som syftar till en

god bostad till rimlig kostnad. Det är viktigt att de

grundläggande förutsättningarna som finansieringsvillkoren ger

uttryck för ligger fast över längre perioder. Ett

bostadsfinansieringssystem måste vara fördelningspolitiskt

träffsäkert, motverka att byggkostnaderna drivs upp, medverka

till ett jämnare resursutnyttjande, vara kostnadsmässigt

neutralt mellan olika upplåtelseformer och mellan olika

årgångar.

Även i s-motionerna Bo202 yrkandena 1, 5 och 6, Bo204 yrkande

1, Bo211 yrkande 1, Bo214 och Bo242 yrkande 2 förs fram förslag

om en parlamentarisk utredning av bostadspolitiken med i

huvudsak samma inriktning som den som ovan redovisats som motiv

för förslaget i motion Bo218 (s).

I motion Bo231 (v) yrkande 6 föreslås att riksdagen bör fatta

beslut som ger en långsiktig social bostadspolitik.

I motion Bo240 (fp) anförs bl.a. att den sociala

bostadspolitiken måste fortsätta och att de allmännyttiga

bostadsföretagen bör utvecklas så att de verkar på samma villkor

som övriga bostadsföretag.

Bland de motioner som också bör behandlas i detta avsnitt är

Ny demokratis partimotion Bo250 yrkandena 2 och 12. Motionärerna

anför att bostadspolitiken rör alla medborgare. Denna

omständighet innebär att boendet och dess förutsättningar bör ha

hög prioritet i den politiska debatten. En förändring som skapar

förutsättning för en långsiktig politik är enligt motionärerna

nödvändig. Subventioner och bidrag bör minska samtidigt med att

skatterna på boendet sänks i en takt som är ekonomiskt

genomförbar. Bostadspolitiken måste präglas av långsiktighet.

Den borde lyftas över block- och partipolitik och präglas av den

långsiktighet som ger medborgarna den planeringshorisont de har

rätt att kräva. Genom teknikens stora landvinningar kommer synen

på boendet att förändras väsentligt. Motionärerna förordar ett

riksdagens tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om att ge medborgarna långsiktiga och varaktiga regler

för sitt boende (yrkande 2) samt om en radikal förändring av

framtidens boende m.m. (yrkande 12).

Med anledning av förslagen i motionerna om en utredning om

bostadspolitiken m.m. vill utskottet anföra följande.

Utskottet har ovan sammanfattningsvis beskrivit de motiv som

ligger bakom den omorientering av bostadspolitiken som ägt rum

de senaste åren. Trots att ett nytt bostadsfinansieringssystem

tillskapats och att förändringar gjorts i den lagstiftning som

till stor del varit en förutsättning för den bostadspolitik som

tidigare förts vill utskottet hävda att de grundläggande

bostadspolitiska målen i allt väsentligt ligger fast och att

dessa mål omfattas av en stor majoritet i riksdagen. Vid

behandling av motionsyrkanden 1992 (bet. 1991/92:BoU16 s. 21)

och 1993 (bet. 1992/93:BoU11 s. 6--7), i vilka aktualiserades

den bostadspolitiska målsättningen, anförde utskottet:

Sedan efterkrigstiden har det grundläggande bostadspolitiska

målet formulerats som att alla människor skall ha tillgång till

en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad

till ett rimligt pris. Som grund för de bostadspolitiska

strävandena har detta mål fortsatt giltighet. Med utgångspunkt i

de boendes önskemål och den bostadsefterfrågan som i dag finns

gäller frågan därför närmast hur det allmänt formulerade målet

skall utvecklas och konkretiseras. Detta måste ske bl.a. på

grundval av de boendes egna prioriteringar. För att skapa

förutsättningar härför måste bostadspolitiken utformas så att

alla upplåtelseformer, bostadstyper och fastighetsägare

behandlas lika. De hittillsvarande regleringarna bör ersättas

med ett system där det är de boendes önskemål och behov som är

styrande för bostadsefterfrågan och därmed också för

bostadsmarknaden. Härigenom kan en balanserad bygg- och

bostadsmarknad i hela vårt land skapas.

Utskottet kan inte finna att den nu i korthet redovisade

målsättningen innebär ett avsteg från vad som hittills väglett

samhällets bostadspolitiska insatser. Inte heller kan utskottet

finna att denna politik på något avgörande sätt skulle stå i

strid med vad som i de nu aktuella motionerna framförts.

Vad nu redovisats om det grundläggande bostadspolitiska målet

finner utskottet inte anledning att revidera. En genomgång av

motionerna, i den mån det i dessa förs en mera ingående

diskussion om bostadspolitikens mål och medel, ger vid handen

att det nu liksom tidigare finns en stor grad av

överensstämmelse mellan motionärerna och utskottet när det

gäller synen på bostadspolitiken. En utredning om den

bostadspolitiska målsättningen kan vid en sådan uppfattning inte

anses meningsfull.

Vad därefter gäller de medel som kan anses erforderliga och

lämpliga för att vidmakthålla denna politik råder uppenbarligen

delade meningar mellan utskottet och motionärerna. Utskottet har

sedan hösten 1991 ställt sig bakom de regeringsförslag som

behandlats i riksdagen om en avreglering av det bostadspolitiska

styrsystemet. Att med bibehållande av de bostadspolitiska målen

förenkla det system som kan behövas för att förverkliga målen är

enligt utskottets mening positivt. Befogad invändning kan inte

resas mot uppfattningen att den enskilde skall ges större

möjlighet att ta ett ökat ansvar för sitt boende. Att en sådan

uppfattning kan föranleda en omprövning av de bostadspolitiska

medlen i avsikt att ersätta den tidigare styrningen med en

politik där de boendes preferenser ges större tyngd kan, som

anförts ovan, inte anses förvånande. Tvärtom får det anses

motiverat att upphäva den lagstiftning och de regler i övrigt

som inte kan anses erforderliga för att ge genomslag åt en

bostadspolitik som alltså mera än tidigare utgår från de boendes

önskemål.

Vad gäller frågan om en omprövning av det år 1993 införda

bostadsfinansieringssystemet vill utskottet erinra om att det,

redan när beslutet om statens stöd för bostadsfinansieringen

fattades i riksdagen våren 1992 förutsattes att en avstämning av

finansieringssystemet skulle göras efter år 1995. Såvitt

utskottet har sig bekant kommer så också att ske. Det är, som

också betonas i några motioner och som utskottet framhållit

tidigare, viktigt att bostadspolitiken förs med fasthet och

konsekvens och att klara regler ges för de boende och för dem

som i skilda sammanhang har att genomföra denna politik.

Utskottet finner med hänvisning till det nu anförda inte

anledning föreligga att föreslå riksdagen att göra ett uttalande

om tillsättande av en parlamentarisk utredning om

bostadspolitiken. Inte heller finner utskottet anledning

föreslå riksdagen att göra de tillkännagivanden till regeringen

om en omorientering av bostadspolitiken som förs fram i vissa

motioner.

Motionerna Bo202 (s) yrkandena 1, 5 och 6, Bo204 (s) yrkande

1, Bo211 (s) yrkande 1, Bo214 (s), Bo218 (s), Bo231 (v) yrkande

6, Bo240 (fp) och Bo242 (s) yrkande 2 avstyrks således.

Två motionsyrkanden återstår att behandla i detta avsnitt. Det

gäller yrkandena 2 och 12 i Ny demokratis partimotion Bo250.

Motionärerna föreslår, som framgått ovan, att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels

om att bostadspolitiken bör utformas så att medborgarna ges

långsiktiga och varaktiga regler för sitt boende, dels om att en

utredning bör tillsättas med uppgift att utreda den

samhällsförändring som beror av en radikal förändring av

framtidens boende.

Vad gäller frågan om behovet av långsiktiga och varaktiga

regler för boendet finns -- som framgått ovan -- en bred

samstämmighet. Syftet med detta förslag, yrkande 2, får anses

tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd. Vad gäller yrkande 12

om en utredning av samhällsförändringen mot bakgrund av

förändringar av framtidens boende är detta frågor som det i

första hand får anses ankomma bl.a. på berörda forskningsorgan

att överväga och aktualisera. I den mån frågorna är av den

konkreta karaktären att det finns anledning anta att behov

föreligger av sådana överväganden som motionärerna efterlyser

förutsätter utskottet att regeringen tar ansvar för att

erforderliga utredningsinsatser genomförs. Med det anförda

avstyrker utskottet Ny demokratis partimotion Bo250 yrkandena 2

och 12 om en utredning om samhällsförändringen m.m.

Reduktionen av räntebidragen

Hösten 1992 träffade regeringspartierna och Socialdemokraterna

en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av

denna ingick att bostadssubventionerna skulle reduceras med 3

miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan

hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På

förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153)

beslöt riksdagen våren 1993 att besparingen av

bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor netto

1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500

miljoner kronor netto 1996. Riksdagen har därefter hösten 1993

(bet. 1993/94:BoU3) beslutat hur de s.k. extra upptrappningarna

av den garanterade räntan skall fördelas på olika årgångar av

bostäder så att besparingen kan genomföras. Riksdagens beslut

innebär genomsnittligt ökade boendekostnader med 34 kr/m2

för 1994 med 44 kr/m2 för 1995 och med 55 kr/m2 för

1996.

Frågan om indragningen av räntebidragen har tagits upp i

motionerna Bo202 (s) yrkande 2, Bo231 (v) yrkande 1 och Bo232

(s) yrkande 1. I de båda s-motionerna tas upp frågan om, och i

så fall hur, den nu redovisade besparingen på räntebidragen bör

göras medan i v-motionen föreslås ett tillkännagivande till

regeringen om att alla ytterligare sänkningar av räntebidragen

skall stoppas. I motion Bo232 (s) föreslås ett riksdagens

tillkännagivande om att de beslutade besparingarna för 1995 och

1996 skjuts upp tills fastighetsmarknaden stabiliserats. När det

är lämpligt att genomföra besparingen skall den fördelas på

samtliga upplåtelseformer och på hela bostadsbeståndet och inte

bara på den del av beståndet som omfattas av

räntebidragssystemet. I motion Bo231 (v) föreslås att riksdagens

beslut om neddragning av räntesubventionerna för år 1994 skall

återställas och inte genomföras i vad avser åren 1995 och 1996.

Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att ändra

sitt beslut från hösten 1993 om en reduktion av

räntebidragen. Motionerna Bo202 (s) yrkande 2, Bo231 (v)

yrkande 1 och Bo232 (s) yrkande 1 avstyrks således.

Bostadskreditgivning och bosparande

Våren 1993 föreslog bostadsutskottet i ett yttrande (yttr.

1992/93:BoU9y) till finansutskottet att en utredning borde göras

om problemen på bostadskreditmarknaden m.m. Den av riksdagen

begärda utredningen lämnade sitt betänkande Stabilisering av

bostadskreditmarknaden (SOU 1993:104) hösten 1993. En

proposition med förslag till åtgärder för att stabilisera

bostadskreditmarknaden behandlades av riksdagen i december 1993

(bet. 1993/94:BoU6). De regeringsförslag som riksdagen då

godkände gick bl.a. ut på att alla krav slopades på viss

lånefinansiering för rätt till räntebidrag enligt äldre regler.

Detta innebär att ägare av bostadshus som byggts eller byggts om

under senare år får möjlighet att omförhandla villkoren på gamla

lån eller byta ut dem mot andra utan att räntebidraget därmed

upphör. Vidare infördes en möjlighet att ta upp s.k.

omfördelningslån för hus som under perioden 1985--1992 byggts

eller byggts om med stöd av då gällande regler. Lånen lämnas som

ett led i en ekonomisk rekonstruktion för att undvika en

obeståndssituation. En statlig avgiftsbelagd kreditgaranti är en

förutsättning för att sådana lån skall medges. I sammanhanget

bör även erinras om den möjlighet som finns att, beträffande

bostadsprojekt som påbörjas 1994 eller 1995, generellt över hela

landet lämna kreditgaranti med 40 % av garantiunderlaget. Även

pågående projekt som vid ändringens ikraftträdande den 1 januari

1994 inte fått statlig finansiering omfattas av ändringen.

Frågan om bostadskreditgivningen tas upp i fyra

motionsyrkanden, nämligen i motionerna Bo202 (s) yrkande 4,

Bo232 (s) yrkande 12, Bo246 (c) och Ny demokratis partimotion

Bo250 yrkande 3.

I motion Bo202 (s) kritiseras bl.a. de förutsättningar som

måste uppfyllas för att det skall bli möjligt att erhålla

omfördelningslån. Vad motionärerna åsyftar är förhållandet att

en förutsättning för lånet är att en obeståndssituation därmed

skall kunna undvikas. Detta, menar motionärerna, gör det inte

möjligt att ge omfördelningslån till ägare av sådana hyreshus

och bostadsrättsföreningar som verkligen är i riskzonen.

I motion Bo232 (s) anförs att de förslag som regeringen

förelade riksdagen i avsikt att stabilisera

bostadskreditmarknaden och som redovisats ovan inte är till

fyllest. Regeringen anses inte ha klarat av det uppdrag

riksdagen gav. Ytterligare åtgärder krävs för att göra

kreditinstituten intresserade av att delta i

bostadsfinansieringen, bl.a. måste bankerna vara beredda till

normalt risktagande i nya projekt. Räntebidragsindragningen,

kravet på ökad egeninsats samt de stora s.k. räntemarginalerna

är faktorer som, enligt motionärerna, bidragit till problemen på

bostadsmarknaden. I motion Bo246 (c) anförs att åtgärder bör

vidtas så att bostadsbyggnadsprojekt till vilka det finns

hyresgäster kan erhålla godtagbar finansiering.

För cirka fyra månader sedan behandlade utskottet och

riksdagen regeringsförslaget om åtgärder för att stabilisera

bostadskreditmarknaden. Även om det då i motioner riktades viss

kritik av förslagens enskildheter fördes i motionerna inte fram

någon grundläggande kritik av förslagen på det sätt som nu görs

i motion Bo232 (s) yrkande 12. De regler som nu diskuteras har

varit i kraft endast en kort tid. Det finns enligt utskottets

mening ännu inte tillräckligt underlag för påståendet att

åtgärderna inte är till fyllest. En eventuell omprövning av

reglerna måste rimligen anstå tills erfarenheter av dem vunnits.

Motionärerna anför bl.a. att bankerna måste vara beredda till

normalt risktagande; en fråga som också tas upp i motion Bo246

(c).

Utskottet delar motionärernas oro för de stora svårigheter som

marknaden för bostadskrediter haft att möta de senaste åren. Att

denna marknad hårt drabbats av den djupa fastighetskris som i så

hög grad under senare år påverkat stora delar av samhället är

ovedersägligt. Denna omständighet tillsammans med de ökande

kapitaltäckningskrav som numera ställs på banker och

bostadsinstitut har bidragit till att göra kreditgivningen än

mera begränsad. Ytterligare en faktor som påverkar

bostadsinstitutens bedömningar kan vara det stora antal tomma

lägenheter som finns, ca 55 000 i september 1993. Det är i och

för sig förståeligt att instituten kan vara tveksamma till att

medverka i en finansiering om tvivel finns om lägenheterna kan

hyras ut eller -- när det gäller bostadsrättslägenheter --

säljas. Utskottet vill emellertid erinra om att vissa positiva

drag också finns som torde bidra till att svårigheterna på

bostadskreditmarknaden bör kunna lätta. Sålunda har

byggkostnaderna sjunkit och räntenivån minskat under de senaste

åren.

De åtgärder som nyligen vidtagits för att stabilisera

bostadskreditmarknaden bör tillsammans med den i vissa fall nu

mindre problematiska situationen på denna marknad kunna bidra

till att kreditgivningen till bostäder förbättras. Så allmänt

hållna förslag om bostadskreditmarknaden som förs fram i

motionerna Bo232 (s) yrkande 12 och Bo246 (c) bör enligt

utskottets mening inte grunda en riksdagens begäran till

regeringen. Inte heller har utskottet underlag för bedömning av

den kritik mot ordningen med omfördelningslån som förs fram i

motion Bo202 (s) yrkande 4. Motionerna avstyrks.

Sättet att fastställa subventionsräntan tas upp i Ny

demokratis partimotion Bo250 yrkande 3. Motionärerna anser med

hänvisning till de kraftiga ökningarna av bankernas

räntemarginaler att reglerna för att bestämma subventionsräntan

måste ses över och ändras.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att mycket skulle

stå att vinna om ränteskillnaden, dvs. skillnaden mellan

marknadsräntan för fastighetslån och subventionsräntan,

minskade. En starkt bidragande orsak till de höga

marginalkostnaderna beror just på den ränteskillnad som tagits

ut under de senaste åren. Som framgår av diagram 5 i den

statistiska framställningen ovan har ränteskillnaden ökat

märkbart under perioden 1989--1993. Fram till halvårsskiftet

1991 låg den på ca 0,25 procentenheter. I januari 1994 var den

ca 1,7 procentenheter. Detta betyder att månadskostnaden för en

nybyggd trerumslägenhet enbart av detta skäl blivit ca 800 kr

högre. Hittills under 1994 uppgår ränteskillnaden i genomsnitt

till drygt 1,5 procentenheter.

Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen utvecklingen

med stor uppmärksamhet. Regeringen avser också att ta upp

överläggningar med bostadslåneinstituten. Utskottet utgår från

att regeringen även fortsättningsvis tar de initiativ som bidrar

till att minska räntemarginalerna. Resultatet av

överläggningarna bör i lämpligt sammanhang redovisas för

riksdagen.

Syftet med förslaget i Ny demokratis partimotion Bo250 yrkande

4 om subventionsräntan m.m. får med hänvisning till vad nu

anförts anses tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd, varför

motionsyrkandet avstyrks.

Förslag om ett premierat bosparande tas upp i motionerna Bo221

(s) yrkande 2 och i Bo225 (m), i denna motion i motsvarande del.

I den förstnämnda motionen anförs att alla oavsett boendeform

skall kunna få del av bosparstimulansen.

Regeringen har i oktober 1993 tillkallat en särskild utredare

med uppgift att lägga fram förslag om ett nytt statligt

premierat bosparande. Utredaren skall slutföra sitt uppdrag före

utgången av juni 1994.

Utredarens förslag samt den kommande beredningen av det bör

avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo221

(s) yrkande 2 och Bo225 (m), denna motion i motsvarande del, om

ett bosparande.

I motion Bo248 (c) föreslås ett tillkännagivande till

regeringen av vad i motionen anförts om att avgift skall kunna

tas ut för de kostnader som uppstår då räntebidragstagare till

långivare pantförskriver eller på annat sätt överför sin rätt

till bidrag på denne.

Som bakgrund till förslaget i motionen vill utskottet anföra

följande. Räntebidrag för bostadslån utbetalas i många fall

direkt till långivaren. Detta kallas nettoavisering. Sedan 1993

gäller att en avgift tas ut för att täcka statens kostnader för

systemet med nettoavisering. De lån som omfattas av den

avgiftsbelagda nettoaviseringen har beviljats enligt någon av de

förordningar som tillämpades för lån enligt 1991 års system

eller äldre. För bostadssubventioner enligt 1992 eller 1993 års

system kan i vissa fall nettoavisering tillämpas. Någon avgift

för statens kostnader för nettoavisering enligt dessa system tas

inte ut.

I motion Bo248 (c) föreslås att avgift skall kunna tas ut även

för de kostnader som staten har för nettoaviseringen avseende

bostadssubventioner beslutade enligt 1992 och 1993 års system.

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det bör ankomma på

regeringen att ansvara för att regler utarbetas så att det blir

möjligt att ta ut avgift för att täcka statens kostnader för

nettoavisering även i de system som nu inte omfattas av

någon "nettoaviseringsavgift". Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen

Under de senaste åren har flera förändringar gjorts i de lagar

m.m. i vilka reglerats det statliga ansvaret för

bostadsförsörjningen. Bostadsförsörjningslagen och

bostadsanvisningslagen har upphävts. Kravet på kommunerna att

anordna bostadsförmedling har slopats liksom möjligheten för

regeringen att förordna om kommunal bostadsförmedling. Enligt

den år 1993 stiftade lagen (1993:406) om kommunalt stöd till

boendet kan kommunen dock lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd

i syfte att minska deras kostnader för att anskaffa eller inneha

permanentbostad. De nu redovisade förändringarna om det

kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen gäller fr.o.m.

halvårsskiftet 1993. Åt en arbetsgrupp har uppdragits att följa

bostadsförsörjningen för sådana hushåll som kan ha svårigheter

att göra sig gällande på bostadsmarknaden. I arbetsgruppen ingår

företrädare bl.a. för Finans- och Socialdepartementen,

Socialstyrelsen, Boverket och Kommunförbundet.

I två motioner aktualiseras frågan om kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen. I motion Bo211 (s) yrkande 2 föreslås att

en utredning tillsätts med uppdrag att utforma förslag till en

ny bostadsförsörjningslag som lägger fast kommunernas ansvar och

de allmännyttiga företagens centrala roll. Liknande förslag förs

fram i motion Bo406 (s). Enligt denna motion bör riksdagen hos

regeringen -- förutom frågan om kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen -- också aktualisera frågor om kommunernas

ansvar för en sammanhållen bostadsförmedling och om kommunernas

rätt att ta ut avgift för förmedling av bostäder.

En del av det bostadspolitiska förändrings- och

förenklingsarbetet har inriktats på att avreglera den statliga

styrningen av det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen.

Regeringens uppfattning utgår från att staten kan ha förtroende

för att kommunerna självmant vidtar de åtgärder som kan behövas

för att invånarna skall få godtagbara bostäder. Liksom tidigare

svarar kommunerna även framöver för bostadsförsörjningen, dock

med den skillnaden att varje kommun själv bestämmer på vilket

sätt bostadsförsörjningsplaneringen och informationen om

bostadsmarknaden skall ske.

Det bör inte komma i fråga att riksdagen mindre än ett år

efter sitt beslut att upphäva vissa lagar som tidigare reglerat

kommunernas bostadspolitiska insatser skall lägga fram förslag

för regeringen som går ut på att återinföra delar av denna

lagstiftning. Motionerna Bo211 (s) yrkande 2 och Bo406 (s) om en

utredning om en ny bostadsanvisningslag m.m. avstyrks.

En mera specifik fråga tas upp i Ny demokratis partimotion

Bo250 yrkande 10. Motionärerna anser att ansvaret för

bostadspolitiken helt borde vara en kommunal fråga. Detta i sin

tur betyder enligt motionärerna att såväl fastighetsskatt som

bostadsbidrag behandlas i den kommunala budgeten. Först då

sammanfaller kommunernas och kommuninvånarnas intressen för

ett bra boende.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om

ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna beträffande

bostadspolitiken. Det bör för övrigt inte ankomma på riksdagen

att lämna synpunkter på utformningen av kommunernas

budgetar. Ny demokratis partimotion Bo250 yrkande 10 avstyrks.

Bostadsstöd till vissa grupper, regioner och åtgärder m.m.

I motion Bo244 (s) yrkande 1 behandlas frågan om hur de

bostadspolitiska förändringarna har påverkat kvinnors situation.

I yrkande 2 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till

regeringen i avsikt att fästa uppmärksamhet på att en utveckling

av bostäder och bostadsområden är nödvändig som mer tar hänsyn

till kvinnors och barns krav.

Motioner med liknande innehåll behandlade utskottet våren 1993

vid beredningen av den forskningspolitiska propositionen (bet.

1992/93:BoU23 s. 15--16). Även om den nu aktuella motionen har

en något annorlunda inriktning än de som behandlades i

utskottets "forskningsbetänkande" vill utskottet stryka under

vikten av att utvecklingen av våra bostäder och bostadsområden

sker också med hänsyn till de intressen som, enligt

motionärerna, kan ha speciell betydelse för kvinnor. Utskottet

har självfallet ingen annan uppfattning än motionärerna när det

gäller vikten av att våra bostäder ges en utformning som fyller

de behov som rimligen kan ställas på en god bostad. Att de

tekniska och ekonomiska villkoren i samhällsplaneringen är

viktiga men också kan vara eller upplevas som begränsande får

enligt utskottet inte innebära att berättigade hänsyn till

boendemiljön i vid mening eftersätts. Enligt utskottets mening

saknas grundad anledning befara att den omorientering av

bostadspolitiken som pågår skulle ge sådant resultat. Att

regeringen och ansvariga myndigheter, främst Boverket, följer

resultatet av förändringarna av bostadsfinansieringen och

byggreglerna tar utskottet för givet. Om dessa förändringar

innebär att bl.a. vissa miljökrav inte kan ges det genomslag de

bör ha, förutsätter utskottet att frågan aktualiseras i lämpligt

sammanhang. Ett tillkännagivande enligt förslaget i motion Bo244

(s) om en bostadspolitik för kvinnor kan vid denna

uppfattning inte anses nödvändigt.

De studerandes bostadssituation tas upp i motion Bo219 (s)

yrkande 4. Mot bakgrund av en beskrivning av situationen i

Östergötland anför motionärerna att den bostadsbrist som inom

kort kan förväntas uppstå i bl.a. Linköping utgör ett hot mot

mångas möjligheter att skaffa sig högre utbildning och att det

därför finns anledning att särskilt stimulera byggandet av

bostäder för studerande.

Den förda bostadspolitiken och för övrigt också den som

väglett tidigare regeringar under en lång följd av år bygger på

uppfattningen att berättigad efterfrågan av bostäder bör

tillgodoses utan att statsmakterna styr byggandet mot en viss

kategori på bostadsmarknaden. Detta synsätt är emellertid inte

oförenligt med uppfattningen att det från tid till annan kan

finnas anledning att inrikta bostadsbyggandet på en viss typ av

lägenheter. Det är främst kommunerna som har att svara för

planeringen av bostadsbyggandet. Utskottet kan inte dela

motionärernas uppfattning om att ett riktad stöd är den rätta

åtgärden för att komma till rätta med en eventuell brist på

bostäder för studenter. Detta behov får lösas inom ramen för

den "ordinarie" bostadsefterfrågan. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Bo219 (s) yrkande 4. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att det med nuvarande finansieringssystem

relativt sett är fördelaktigare att producera smålägenheter.

Detta beror på förhållandet att det schablonbelopp som ligger

till grund för beräkningen av bidragsunderlaget är mera än

dubbelt så stort per kvadratmeter upp t.o.m. 35 m2 än för

bidragsberättigade ytor därutöver. Enligt vad utskottet erfarit

satsar flera byggproducenter också på att utveckla lägenheter

för en- och tvåpersonshushåll.

I två motioner tas upp bostadsbyggandet i Stockholms län. I

motion Bo251 (s) yrkande 1 förordas ett riksdagens

tillkännagivande om behovet av att bygga bostäder för ungdomar

och äldre i Stockholms län. Ett i huvudsak liknande yrkande förs

fram i motion Bo242 (s) yrkande 1.

Beträffande dessa två motioner hänvisar utskottet till vad

ovan nyligen anförts beträffande ett bostadsbyggande för

studenter, nämligen att det är och sedan länge har varit en

uppgift främst för kommunerna att ytterst ta ansvar för

bostadsbyggandet inom sitt område medan riksdagen och regeringen

har att ombesörja att de ekonomiska och legala instrumenten

tillskapas. Statsmakterna bör inte genom uttalande eller på

annat sätt ingripa i denna process. Motionerna Bo242 (s) yrkande

1 och Bo251 (s) yrkande 1 om bostadsbyggandet i Stockholms

län avstyrks med hänvisning till vad nu anförts.

I motion Bo216 (v) föreslås ett riksdagens tillkännagivande om

ekonomiskt stöd till delning av stora lägenheter.

Ett motsvarande motionsyrkande har utskottet behandlat och

avstyrkt 1991 och 1992 i huvudsak med motiveringen att

särlösningar med den innebörd som föreslås i motionen inte bör

genomföras. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motionen

avstyrks.

Segregationen i boendet tas upp i motion Bo230 (s).

Motionärerna förordar att riksdagen skall föreslå regeringen att

tillsätta en särskild arbets- eller beredningsgrupp med uppgift

att studera segregationens orsaker, omfattning och följder och

föreslå konkreta åtgärder för att motverka denna. De beskriver

hur segregationen enligt deras uppfattning tagit sig allt

tydligare uttryck och förstärkts av brister i bostadsmiljön och

i bostadens grannskap. Butiker och vårdlokaler läggs ned och

glesas ut liksom lokaler för kulturell verksamhet.

Kollektivtrafiken byggs inte ut för att vara ett realistiskt

alternativ till bilen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är

viktigt att åtgärder vidtas mot segregationen i samhället.

Miljön i vid mening måste utformas så att den bidrar till en

fördjupad gemenskap mellan människor och så att i våra tätorter

skapas goda möjligheter för ett mångkulturellt samhälle. Det

torde inte råda delade meningar om vikten att vara uppmärksam på

och ingripa mot tendenser till ökad segregation. Såväl den

nuvarande som tidigare regeringar har också tillmätt frågan stor

betydelse. Att vara observant på företeelsen som sådan är ett

fortlöpande arbete även om skäl, från tid till annan, kan finnas

att vidta sådana särskilda utrednings- och beredningsinsatser

som motionärerna förordar. Utskottet förutsätter att regeringen,

om så anses lämpligt, vidtar åtgärder med detta syfte utan en

riksdagens begäran därom. Utskottet anser att också den

ovannämnda arbetsgruppen med uppgift att följa

bostadsförsörjningen för svaga hushåll har en roll i

sammanhanget. Sålunda skall gruppen bl.a. fortlöpande bedöma om

bostadsförsörjningen för dessa hushåll fungerar

tillfredsställande eller om några åtgärder måste vidtas. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Bo230 (s) om en utredning

om segregationen i boendet.

Förslag om åtgärder som leder till sänkta hyresnivåer i

nyproducerade bostäder förs fram i motion Bo231 (v) yrkande 7.

Hyran i de nyare fastigheterna bör sänkas för att undvika att

ännu flera lägenheter ställs tomma.

Hur de åtgärder skall utformas som skall leda till det av

motionärerna önskade resultat framgår inte av motionen. Om deras

avsikt är att regeringen och/eller riksdagen skall ingripa i de

direkta hyresförhandlingarna, avvisar utskottet förslaget i

motionen. Motionärernas förslag är för övrigt så oprecist att

det inte kan ligga till grund för en riksdagens begäran till

regeringen om hyresnivån i nyare bostäder. Motion Bo231 (v)

yrkande 7 avstyrks med hänvisning till vad nu anförts.

I två motioner tas upp verksamheter som berör Boverket. I

motion Bo239 (s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om det till verket knutna Stadsmiljörådet. Innebörden av

förslaget i motion A453 (v) yrkande 11 är att Boverket skall

utarbeta ett program för ekologiskt byggande och boende i

storstadsmiljö.

Vad gäller verksamheten vid Stadsmiljörådet anförs i

budgetpropositionen (bil. 8 s. 127) att i en utredning om rådets

framtida ställning som gjorts förordas en fortsatt anknytning

till Boverket. Även regeringen anser att rådet bör vara kvar. I

budgetpropositionen anförs att rådets verksamhet, i avvaktan på

att en extern finansiering blir möjlig, måste finansieras av

Boverket.

I motion Bo239 (s) anförs att det finns ett värde i en

fortsatt anknytning till Boverket, varför åtminstone någon del

av finansieringen även fortsättningsvis bör ske genom verket.

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning om

att olika möjligheter bör undersökas beträffande

finansieringen av Stadsmiljörådets verksamhet. Riksdagen bör

inte genom ett uttalande eller på annat sätt binda de fortsatta

övervägandena beträffande den framtida finansieringen av rådets

verksamhet. Ett tillkännagivande enligt förslaget i motion Bo239

(s) kan inte anses nödvändigt. Motionen avstyrks.

Med anledning av förslaget i motion A453 (v) yrkande 11 om ett

tillkännagivande till regeringen om att Boverket bör ges i

uppdrag att utreda ekologiskt byggande och boende i

storstadsmiljö vill utskottet erinra om att verket enligt sin

instruktion är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd

miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering,

byggande och boende och att verket därmed får anses ha ett

ansvar även för den genom motionen aktualiserade frågan. Vad rör

frågor om ekologiskt byggande m.m. har verket också tagit

initiativ i avsikt att fästa uppmärksamhet på frågan om

ekologiskt riktig utformning av bostadsmiljöer. Genom seminarier

och kurser försöker verket sprida och fördjupa kunskapen om

ekologiskt byggande. Det kan upplysas att vid de s.k. Plan- och

byggdagarna den 4--5 maj i år bl.a. frågan om

kretsloppslösningar för byggande och förvaltning kommer att stå

på dagordningen.

Vad nu anförts innebär, enligt utskottets uppfattning, att den

av motionärerna aktualiserade frågan om ekologiskt byggande

i storstadsmiljö uppmärksammas av Boverket. Ett tillkännagivande

enligt motion A453 (v) yrkande 11 kan sålunda inte anses

nödvändigt.

Ett bostadsdepartement

Den 4 oktober 1991 anmälde statsministern i kammaren de

statsråd som han utsett att tillsammans med honom ingå i

regeringen. I detta sammanhang anmäldes att det förutsågs att

Bostadsdepartementet skulle upphöra. Så skedde också vid

årsskiftet 1991/92.

Genom motioner har frågan om ett bostadsdepartement

aktualiserats i riksdagen såväl 1993 som 1994. De motioner i

frågan som nu är aktuella är motionerna Bo202 (s) yrkande 3,

Bo204 (s) yrkande 2 och Bo215 (v). Sammanfattningsvis föreslår

motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna om att ett bostadsdepartement inrättas. Ett

bostadsdepartement anges vara viktigt för att skapa en

konsistent bostadspolitik och göra det möjligt att utkräva det

politiska ansvaret.

De ärenden som i den förra regeringen handlades i dåvarande

Bostadsdepartementet har i den nuvarande splittrats upp på sju

statsråd i lika många departement. Utan att i detta sammanhang

diskutera bostadspolitikens innehåll och utformning -- det har

gjorts ovan i detta betänkande -- måste konstateras att

splittringen milt uttryckt skapat stora svårigheter för de

personer, myndigheter och organisationer som är involverade i

bostadsbyggandet och i förvaltningen av bostäder. Att

splittringen också skapat problem för dem som producerar

bostäder, för byggmaterialindustrin och för hela byggpolitiken

finns många bevis på; inte minst har utskottet genom skrivelser

och på andra sätt uppmärksammats på de svårigheter som den

splittrade och orationella organisationen av bostadsfrågorna och

av byggpolitiken i regeringens kansli inneburit.

Utskottet vill som underlag för sina påståenden lämna några

exempel på vad avsaknaden av ett Bostadsdepartement -- eller i

vart fall av en minister med ett samlat ansvar för

bostadspolitik, bostadsförsörjning och för byggpolitiken --

inneburit för alla dem som kommit att drabbas av regeringens

brist på förståelse för behovet av en bättre organisation i

regeringens kansli av bostadsfrågorna i vid mening.

Ett av de senaste exemplen på regeringens ointresse, ovilja

och kanske också oförmåga att ge de bostads- och byggpolitiska

frågorna den seriösa behandling de onekligen förtjänar är

regeringens agerande -- eller snarare brist på agerande -- när

det gäller att tillskapa ett s.k. ROT-program (ROT =

reparationer, om- och tillbyggnad) för bostäder och för olika

typer av lokaler. Trots att AMS och Boverket hösten 1993

uppmärksammade regeringen på behovet av ett sådant program och

lämnade förslag till hur det skulle kunna finansieras fanns i

budgetpropositionen inga kommentarer till de båda verkens

framställning, än mindre något förslag till ett program. I

avsikt att få till stånd ökade ROT-insatser har riksdagen därför

i mars 1994 beslutat bemyndiga regeringen att inom en ram om

1 500 miljoner kronor utarbeta ett ROT-program. Ett annat

exempel på regeringens handlingsförlamning gäller det

ROT-program som sattes i gång förra året. Inte heller då visade

regeringen prov på handlingskraft, tvärtom lade regeringen i

1993 års budgetproposition fram förslag om försämrade

möjligheter att genomföra angelägna ombyggnader i

bostadsbeståndet. Också då beslöt riksdagen att skapa ett

ROT-program.

Ytterligare exempel på hur avsaknaden av en sammanhållen

bostadspolitik inom regeringen skapar osäkerhet och förvirring

är det faktum att ansvaret för det generella bostadsstödet --

räntebidragen -- och det individuella -- bostadsbidragen --

åvilar olika statsråd. Riksdagen och regeringen har i skilda

sammanhang givit uttryck för uppfattningen att bostadsbidragen

självfallet är en del av det bostadspolitiska stödsystemet.

Detta konstaterande har emellertid för regeringens del inte

inneburit att ansvaret för frågorna samordnats hos ett statsråd,

något som i sin tur fått till följd att förslag om

bostadsbidragens utformning synes beslutas utan att vederbörlig

hänsyn tas till förslagen om utformning av räntebidragen.

Många andra exempel kan ges på de problem som regeringens

uppsplittring av bostadsfrågorna inneburit.

Frågan om att på nytt inrätta ett bostadsdepartement har

förutom genom motioner aktualiserats i riksdagen vid flera

tillfällen av företrädare för (s), (nyd) och (v). Vid åtminstone

fyra tillfällen har interpellationer eller frågor framställts.

Senast framställdes en fråga i december 1993. Något svar på

denna lämnades aldrig. Möjligen finner regeringen det inte mödan

värt att längre diskutera den i riksdagen. Detta är i så fall

mycket beklagligt och kan tyvärr inte tolkas på annat sätt än

att regeringen inte har intresse för de bostadspolitiska

frågorna.

Utskottet är medvetet om att regeringen själv har att avgöra

hur den vill organisera sitt arbete. Trots denna omständighet

finner utskottet så stora svårigheter vara förknippade med

avsaknaden av ett bostadsdepartement eller med ett statsråd med

det övergripande och sammanhållande ansvaret för bostads- och

byggpolitiken att utskottet vill föreslå riksdagen att som sin

mening ge regeringen till känna att ett bostadsdepartement bör

inrättas eller att de ärenden som handlades inom det tidigare

bostadsdepartementet anförtros ett statsråd och inte som nu

fördelas på sju. Det är utskottets övertygelse att en

organisatorisk förändring inom regeringens kansli i enlighet med

vad nu förordats skulle vara till gagn för det bostads- och

byggpolitiska arbetet i vid mening och därmed skapa bättre

förutsättningar för att föra ut och skapa intresse för dessa

viktiga frågor hos de boende och hos de företag m.fl. som ägnar

sig åt produktion och förvaltning av bostäder och för

byggmaterialindustrin.

Att utskottet förutsätter att riksdagen har denna uppfattning

är i och för sig inte ägnat att förvåna då riksdagen alltsedan

enkammarreformen haft en sammanhållen behandling av frågor om

bostäder och byggande i ett utskott. Detta får ses som ett

uttryck för att riksdagen anser dessa frågor vara ett så viktigt

politikerområde att de bör hållas samman och inte splittras.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna

Bo202 (s) yrkande 3, Bo204 (s) yrkande 2 och Bo215 (v) som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört om

organisationen av de bostadspolitiska frågorna i regeringens

kansli. Ett genomförande av utskottets förslag innebär

förändringar på anslaget Regeringskansliet m.m. Det tillkommande

behovet av belastning på anslaget kan tillgodoses genom

överskridande. Finner regeringen denna ordning mindre lämplig

utgår utskottet från att regeringen, innan de organisatoriska

förändringarna införs, i kompletteringspropositionen 1994 eller

i annat lämpligt sammanhang förelägger riksdagen de förslag som

den nu diskuterade frågan kan föranleda.

Anslag m.m.

För vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och

bostadsrättshus utgår bidrag enligt förordningen (1983:974) om

statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, s.k. RBF-stöd.

Bidrag utgår sedan den 1 januari 1993 med 25 % av den beräknade

räntekostnaden för bidragsberättigade åtgärder. Till grund för

ränteberäkningen ligger en i huvudsak schablonmässigt beräknad

kostnad för de utförda åtgärderna. Bidragstiden är 10 eller 20

år beroende på hur lång tid åtgärderna kan nyttiggöras.

Det statsfinansiella läget har enligt budgetpropositionen

(bilaga 8 s. 130) framtvingat ett omfattande program för

sanering av statens utgifter i syfte att komma till rätta med

de strukturella problemen i statens finanser. Enligt

propositionen förutsätter programmet en årlig omprövning av

statens utgifter för olika ändamål. Inom ramen för denna

omprövning anges att utgifterna för räntesubventioner till

bostäder behöver minskas med 100 miljoner kronor för helt år

inför budgetåret 1994/95 utöver de minskningar som följer av

redan fattade beslut. Enligt regeringens bedömning bör den

ytterligare utgiftsbegränsningen tas ut inom det s.k.

RBF-stödet. För att uppnå den förutsatta utgiftsminskningen

föreslås därför att bidragsandelen för RBF-stödet sänks från

25 % till 20 %.

Regeringen föreslår att riksdagen till räntebidrag m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 25 600

miljoner kronor.

Regeringsförslaget om ändringar i RBF-stödet avvisas i motion

Bo232 (s) yrkande 5. Enligt motionärerna är ett oförändrat stöd

en förutsättning för att planerade underhålls- och

reparationsåtgärder skall komma till stånd och för att

byggarbetsmarknaden skall få en välbehövlig stimulans.

Den av regeringen föreslagna förändringen ingår alltså som en

del i programmet för sanering av statens finanser. Det är

givetvis av stor vikt att den årliga omprövningen av statens

utgifter för olika ändamål kan genomföras på ett sådant sätt att

de uppsatta målen för utgiftsminskningarna kan uppnås.

Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen bör

bifalla regeringsförslaget om minskad bidragsandel för

RBF-stödet. Motion Bo232 (s) yrkande 5 avstyrks således.

Utskottet vill erinra om att för reparationer och underhåll som

genomförs 1993 och 1994 kan fastighetsägaren samtidigt utnyttja

RBF-stöd och skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på

bostadshus. Regeringens förslag om anslag till räntebidrag

tillstyrks.

Vad i budgetpropositionen föreslagits om anslag i övrigt

såvitt frågan behandlas i detta betänkande har inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Detta innebär att utskottet föreslår att riksdagen för

budgetåret 1994/95 anvisar till

Boverket: Förvaltningskostnader ett ramanslag på 138 879 000

kr,

Boverket: Uppdragsverksamhet ett obetecknat anslag på

1 000 kr,

Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett förslagsanslag på

800 000 000 kr,

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i

hyres- och bostadsrättshus ett förslagsanslag på 50 000 000

kr,

Vissa lån för bostadsbyggande ett förslagsanslag på

1 000 000 kr,

Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader ett

ramanslag på 13 198 000 kr,

Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en utredning om bostadpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo202 yrkandena 1, 5

och 6, 1993/94:Bo204 yrkande 1, 1993/94:Bo211 yrkande 1,

1993/94:Bo214, 1993/94:Bo218, 1993/94:Bo231 yrkande 6,

1993/94:Bo240 och 1993/94:Bo242 yrkande 2,

res. 1 (s)

2. beträffande en utredning om samhällsförändringen m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo250 yrkandena 2 och 12,

res. 2 (nyd)

3. beträffande reduktion av räntebidragen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo202 yrkande 2,

1993/94:Bo231 yrkande 1 och 1993/94:Bo232 yrkande 1,

res. 3 (s)

4. beträffande bostadskreditmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo202 yrkande 4,

1993/94:Bo232 yrkande 12 och 1993/94:Bo246,

res. 4 (s)

5. beträffande subventionsräntan

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo250 yrkande 3,

6. beträffande bosparande

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo221 yrkande 2 och

1993/94:Bo225, denna motion i motsvarande del,

res. 5 (s)

7. beträffande nettoavisering

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo248 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande utredning om en ny bostadsanvisningslag

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo211 yrkande 2 och

1993/94:Bo406,

res. 6 (s)

9. beträffande utformningen av kommunernas budgetar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo250 yrkande 10,

res. 7 (nyd)

10. beträffande en bostadspolitik för kvinnor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo244,

res. 8 (s)

11. beträffande bostäder för studenter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo219 yrkande 4,

res. 9 (s)

12. beträffande bostadsbyggandet i Stockholms län

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo242 yrkande 1 och

1993/94:Bo251 yrkande 1,

men. (v) - delvis

13. beträffande ekonomiskt stöd till delning av stora

lägenheter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo216,

men. (v) - delvis

14. beträffande en utredning om segregationen i boendet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo230,

res. 10 (s)

15. beträffande hyresnivån i nyare bostäder

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo231 yrkande 7,

men. (v) - delvis

16. beträffande finansieringen av Stadsmiljörådets

verksamhet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo239,

17. beträffande ekologiskt byggande

att riksdagen avslår motion 1993/94:A453 yrkande 11,

men. (v) - delvis

18. beträffande organisationen av de bostadspolitiska

frågorna i regeringens kansli

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo202

yrkande 3, 1993/94:Bo204 yrkande 2 och 1993/94:Bo215 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 11 (m, fp, c, kds)

19. beträffande anslag till räntebidrag

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8

och med avslag på motion 1993/94:Bo232 yrkande 5 godkänner vad

i propositionen föreslagits i fråga om räntestöd för reparation

och underhåll av hyres- och bostadsrättshus och till

Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 25 600 000 000 kr,

res. 12 (s)

20. beträffande anslag i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8

för budgetåret 1994/95 anvisar till

a) Boverket: Förvaltningskostnader ett ramanslag på

138 879 000 kr,

b) Boverket: Uppdragsverksamhet ett obetecknat anslag på

1 000 kr,

c) Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett

förslagsanslag på 800 000 000 kr,

d) Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder

i hyres- och bostadsrättshus ett förslagsanslag på

50 000 000 kr,

e) Vissa lån för bostadsbyggande ett förslagsanslag på

1 000 000 kr,

f) Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader ett

ramanslag på 13 198 000 kr,

g) Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 24 mars 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit:

Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),

Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s),

Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Bo G

Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c),

Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Harry Staaf (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) varit

närvarande vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. En utredning om bostadspolitiken (mom. 1)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Sedan några" och på slutar med "om bostadspolitiken"

bort ha följande lydelse:

Bostaden är en grundläggande social rättighet i likhet med

arbete, utbildning och sjukvård. Allas rätt till en god bostad

är det grundläggande målet för den sociala bostadspolitik vars

grundvalar skapades efter andra världskriget och som sedan dess

varit mycket framgångsrik. Den har lett till att vårt land har

en bostadsstandard som hör till världens högsta. Den har också

inneburit att vi kunnat undvika den hårda segregation på

bostadsmarknaden som i dag är vanlig i många andra länder. I

vårt land har bostadspolitiken länge varit en central del av den

generella välfärdspolitik som syftar till att skapa goda

levnadsbetingelser för alla oavsett inkomst- och

förmögenhetssituationer.

Denna beskrivning av den svenska modellen för bostadspolitik

skulle till för några år sedan ha varit en självklarhet. En bred

uppslutning syntes råda om uppfattningen att bostäder inte är en

vara bland andra som helt kan överlåtas till en marknad där

enbart de ekonomiska spelreglerna gäller. Utvecklingen under de

senaste åren ger tyvärr inte längre belägg för denna

uppfattning.

Under valrörelsen 1991 lovade företrädare för de partier som

sedermera bildade regering att föra en bostadspolitik som skulle

leda till sänkta boendekostnader och ökad valfrihet i boendet.

Trovärdigheten i detta påstående ifrågasattes av bl.a.

socialdemokratiska politiker och företrädare för de boende.

Efter snart tre års borgerligt regeringsinnehav kan det nu vara

dags att bedöma hur utfallet blev i verkligheten. Detta utfall

kan bl.a. avläsas i dagliga rapporter i massmedia, i statistiska

redovisningar över bostadsmarknadsläget och för

bostadsutskottets del i en strid ström av skrivelser och

uppvaktningar. Men det kan framför allt avläsas ute i

bostadsområdena, i den oro som drabbar allt fler för höjda

boendekostnader och för att tvingas lämna sin bostad.

Den valfrihet som enligt borgerliga politiker skulle komma de

boende till del har för många kommit att gälla valet mellan en

havererad hushållsekonomi eller att byta till en mindre och

billigare bostad. Andra har inte ens det valet. Många som köpt

en nyproducerad bostadsrättslägenhet under de senaste åren och

som drabbats av oförutsebara kostnadshöjningar kan inte lämna

sin bostad utan att samtidigt förlora sitt sparkapital. Ett

ökande antal vräkningar och exekutiva auktioner innebär nästan

alltid personliga tragedier. En bostadsproduktion som fallit

till rekordlåga nivåer kan redan nu förutsägas leda till

bostadsbrist på många orter. Uteblivna satsningar på att

förbättra boendemiljöerna trots att ledig arbetskraft nu finns

tillgänglig kan på sikt visa sig bli mycket kostsamma.

Det är visserligen inte rättvist att helt skylla denna

utveckling på den förda bostadspolitiken, en djup lågkonjunktur

har starkt bidragit till svårigheterna, men de politiska

besluten har ofta förvärrat i stället för att mildra effekterna

av den ekonomiska krisen. Det ansvaret måste däremot läggas på

regeringspartierna. På kommunal nivå har också dessa partier

fört en politik som på sikt leder till ökad segregering.

Regeringen har sagt sig eftersträva ett systemskifte inom

bostadspolitiken. Man är på god väg att lyckas. Det finns

givetvis ett behov av förändringar av bostadspolitikens medel

utifrån samhällsutvecklingen i övrigt. Sådana förändringar har

också löpande gjorts under hela efterkrigstiden fram till hösten

1991. Vad som därefter skett är emellertid något annat. Det

handlar snarast om en nedmontering av det tidigare gällande

bostadspolitiska målet att alla skall ha tillgång till en bra

bostad till rimligt pris.

Vad har då hänt under den senaste treårsperioden på det

bostadspolitiska området sett ur ett riksdagsperspektiv? Den

borgerliga majoriteten har bl.a. drivit igenom följande

förändringar:

samhällets inflytande över bostadsproduktionen har begränsats

genom att bl.a. markvillkoret och den kommunala

bostadsanvisningsrätten slopades,

ett nytt bostadsfinansieringssystem har införts som kommer att

ge successivt ökande boendekostnader i nyproduktionen,

flera former av stöd riktade mot svaga grupper på

bostadsmarknaden har avvecklats,

stöd till angelägna ombyggnader i bl.a. miljonprogramsområdena

har avvecklats,

kommunernas inflytande över bostadsförsörjningen har kraftigt

minskats genom att bostadsförsörjningslagen och

bostadsanvisningslagen har avskaffats,

besparingar inom bostadssektorn har enbart lagts ut på de

bostäder som redan har höga kostnader.

Listan kan göras mycket längre. Förslag om ytterligare

försämringar är att vänta -- förslag som innebär att kraven på

bostädernas standard sänks, att hyresgästernas ställning

försvagas och större hyresskillnader accepteras, att nya

upplåtelseformer skräddarsydda för kapitalstarka hushåll införs

osv.

Det är nu hög tid att återge bostadspolitiken en social

inriktning och skapa förutsättningar för en samhällsutveckling

som inte leder till ökad segregation och utslagning. Det är

också viktigt att återskapa ett förtroende bland de boende och

bland bostadsmarknadens aktörer för de bostadspolitiska

ambitionerna. Denna fråga tas också upp i ett stort antal av de

motioner som väckts i bostadspolitiska frågor under årets

allmänna motionstid. I flera av motionerna finns yrkanden om att

en utredning bör tillsättas i syfte att återskapa en fast

grundval för bostadspolitiken i bred bemärkelse samt att ge

långsiktigt hållbara spelregler för bostadsmarknaden.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet har" och på s. 18 slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan i korthet beskrivit sin syn på vad som bör

vara målet för bostadspolitiken och hur den förda politiken

under de senaste åren fjärmat sig från detta mål. Även om de

politiska skiljaktigheterna på området därigenom snarast har

ökat bör stora ansträngningar nu göras för att uppnå en så bred

samsyn som möjligt i de frågor som är grundläggande för

bostadssektorn. Behovet av långsiktiga lösningar på

bostadsområdet är mer uppenbart än inom många andra

politikområden. Det är därför givetvis av stort värde om

lösningar med ett så brett stöd som möjligt kan uppnås. Under

riksdagsbehandlingen av olika bostadspolitiska frågor under de

senaste åren har även bland regeringspartierna funnits

förespråkare för en i grunden social inriktning av besluten.

Även i de motioner som i år väckts av företrädare för de

borgerliga partierna finns överväganden och förslag som visar

att överenskommelser över partigränserna i många för

bostadssektorn centrala frågor borde vara möjliga att uppnå.

Utskottet ställer sig således bakom motionsförslagen om att

riksdagen bör ge regeringen till känna att en parlamentarisk

utredning snarast bör tillsättas. Utredningen bör ha till

övergripande uppgift att lämna förslag till en ny bostadspolitik

i bred bemärkelse och utarbeta långsiktigt hållbara förslag till

de medel som samhället behöver för att de bostadspolitiska målen

skall kunna uppnås. Detta innebär att såväl ekonomiska som

övriga styrmedel inom bostadspolitiken bör övervägas. I det

följande redovisar utskottet kortfattat några av de frågor som

behöver övervägas i den förordade utredningen.

Målen för bostadspolitiken: Det grundläggande målet att alla

har rätt till en god bostad till rimlig kostnad behöver inte

revideras. Däremot föreligger ett behov av att precisera målets

innebörd i en tid med stora samhällsförändringar i övrigt. Vi

har i dag uppnått en för majoriteten hög boendestandard. De

bostadspolitiska ambitionerna behöver därför i högre grad än

tidigare inriktas på att bevara vad som redan uppnåtts samtidigt

som särskild uppmärksamhet riktas mot de svaga gruppernas

situation.

Segregation: Som redan framhållits har Sverige en

bostadssektor där de sociala klyftorna är mindre än i flertalet

andra jämförbara länder. Oroande tecken på tilltagande

segregation finns dock i dag. Vissa bostadsområden håller på att

få en mycket ensidig befolkningsstruktur, t.ex. områden med helt

övervägande andel invandrare. Bostadspolitiken bör inriktas på

att motverka dessa tendenser som på sikt kan leda till

allvarliga sociala konflikter. Det är också en bostadspolitisk

uppgift att verka för en fortsatt integrering av handikappade i

vanliga bostadsområden.

Nyproduktion: Sverige är inte färdigbyggt. Det är dock inte

nödvändigt att upprätthålla den höga nyproduktion som

genomfördes under åren kring 1990. I stället bör

bostadspolitiken inriktas på att ge rimliga förutsättningar för

en jämn produktion på en nivå som gör det möjligt att bibehålla

dagens bostadsstandard och tillgodose ett ökat behov av bostäder

för vissa grupper, t.ex. äldre. Det har i olika sammanhang

hävdats att en nyproduktion kring 25 000--30 000 lägenheter

per år skulle vara en långsiktigt lämplig nivå. De kraftiga

svängningar i nyproduktionen som har kunnat registreras under

det senaste årtiondet har varken varit till gagn för de boende

eller för byggbranschen.

Ombyggnad och förnyelse: Nyligen genomförda inventeringar

visar att det finns omfattande ombyggnadsbehov såväl i det äldre

bostadsbeståndet som i bl.a. miljonprogrammets bostadsområden.

Eftersatt underhåll och uteblivna upprustningar kommer på sikt

att visa sig mycket kostsamma. Det är mot denna bakgrund starkt

oroande att tillräckliga avsättningar för underhåll i dag inte

anses kunna göras i stora delar av bostadsbeståndet. I en

pressad ekonomisk situation är det ofta underhållet som får stå

tillbaka. Det är en bostadspolitisk uppgift att ge rimliga

förutsättningar för ombyggnad och förnyelse av vårt

bostadsbestånd. Storstadsutredningen visade att resurssvaga

hushåll är överrepresenterade i områden med byggnads- och

förvaltningstekniska brister. Bostadspolitiska insatser för att

underlätta upprustningen av nedslitna bostadsområden är därför

också en bostadssocial fråga.

Bostadsfinansiering och bostadsbidrag: Ett stödsystem för

bostadsinvesteringar måste givetvis utgå från samma mål som

bostadspolitiken i övrigt. Detta innebär med stor sannolikhet

att staten även i fortsättningen kommer att behöva ta ett ansvar

för att det ges rimliga förutsättningar för omfördelning av

kapitalkostnaderna över tiden, både för ny- och ombyggnad.

Krisen på dagens bostadsmarknad visar att nedtrappning av

bostadssubventionerna på det sätt och i den takt som genomförts

under de senaste åren inte kan ske utan att många hushåll

drabbas orimligt hårt. Den automatiska avveckling som är inbyggd

i det bostadssubventionssystem som infördes år 1993 bör därför

stoppas i avvaktan på att nya och långsiktigt hållbara villkor

för statens bostadssubventioner kan utarbetas.

Förändringarna i finansieringsvillkor och skatteregler inom

bostadssektorn under de senaste åren har medfört att det från

många håll starkt ifrågasätts om tidigare självklara mål

fortfarande gäller. En viktig del i arbetet med att utarbeta nya

villkor är därför att subventioner och skatteregler utformas och

samordnas på ett sådant sätt att rättvisa mellan olika

upplåtelseformer uppnås -- dvs. att neutralitetsmålet

upprätthålls. Detsamma gäller för övrigt paritetsmålet som

syftar till att utjämna orättvisor mellan bostäder av olika

ålder.

Under de senaste åren har bostadspolitiken ibland kommit att

reduceras till en del av den allmänna ekonomiska politiken. Det

är visserligen riktigt att samhällsekonomin och statsfinanserna

måste ange ramarna för ambitionsnivån för de politiska besluten

även inom bostadssektorn. Förändringarna av samhällets insatser

måste emellertid stå under demokratisk kontroll och inte bara

vara styrda av automatik och index. Det är också viktigt att det

generella stödet till bostadssektorn även i fortsättningen

kompletteras med de riktade insatser som bäst görs genom

bostadsbidragen. Bidragens relativa betydelse ökar om det

statsfinansiella läget ger snäva ramar för de generella

insatserna. Det är viktigt att människor har möjlighet att

planera sitt boende på lång sikt. Även bostadsbidragssystemet

måste därför vara stabilt och förutsebart genom att

bidragsnivåerna justeras i takt med kostnads- och

inkomstutvecklingen.

Samhällets ansvar och kommunernas roll: Utskottet har ovan

redan i flera avseenden redogjort för sin syn på statens ansvar

för utvecklingen inom bostadssektorn. Bostadspolitiken har sedan

länge utgått från att statens roll är att ange de legala och

ekonomiska förutsättningarna medan kommunerna har ansvar för det

praktiska arbetet med bostadsförsörjningen. Under de senaste

åren har dock kommunernas möjligheter att leva upp till sitt

ansvar snabbt förändrats. Bostadsförsörjningslagen och

bostadsanvisningslagen har avvecklats. Kommunala

bostadsförmedlingar har lagts ned. Villkoren för de

allmännyttiga bostadsföretagen har förändrats osv.

Samtidigt som kommunerna har avhänts sina styrmedel har

behovet av aktiva insatser på olika områden snarast ökat.

Tendenserna till social segregering tilltar. Bostäder behövs

till nya flyktinggrupper. Behovet av äldrebostäder är långt

ifrån tillgodosett. En viktig uppgift för utredningen blir mot

denna bakgrund att överväga hur kommunerna skall ges möjlighet

att leva upp till sitt ansvar för bostadsförsörjningen. De lagar

och villkor som har betydelse i detta sammanhang måste åter ses

över.

Bostadsutskottet har med det anförda redovisat sin syn i några

av de huvudfrågor där en omläggning av den förda

bostadspolitiken måste ske. Utskottet kommer nedan att

ytterligare beröra inriktningen på det förordade

utredningsarbetet i vissa frågor som speciellt uppmärksammats i

motioner.

Vad utskottet ovan förordat med anledning av motionerna Bo202

(s) yrkandena 1, 5 och 6, Bo204 (s) yrkande 1, Bo211 (s) yrkande

1, Bo214 (s), Bo218 (s), Bo231 (v) yrkande 6, Bo240 (fp) och

Bo242 (s) yrkande 2 om behovet av en parlamentarisk utredning om

bostadspolitiken samt om inriktningen på utredningsarbetet bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande en utredning om bostadspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo202

yrkandena 1, 5 och 6, 1993/94:Bo204 yrkande 1, 1993/94:Bo211

yrkande 1, 1993/94:Bo214, 1993/94:Bo218, 1993/94:Bo231 yrkande

6, 1993/94:Bo240 och 1993/94:Bo242 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. En utredning om samhällsförändringen m.m. (mom. 2)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Vad gäller" och slutar med "samhällsförändringen

m.m." bort ha följande lydelse:

Bostadspolitiken är en av de politiska frågor som på något

sätt berör alla medborgare, gammal som ung, kvinna som man. För

de flesta hushållen är också utgiften för bostaden den största

enskilda posten i hushållsbudgeten. Ett bra boende är en

förutsättning för ett bra och harmoniskt liv. Som framhålls i Ny

demokratis partimotion betyder detta att ett särskilt ansvar

vilar på politikerna vid de bostadspolitiska besluten.

Kortsiktiga partipolitiska överväganden får inte tillåtas i

frågor som har så stor betydelse för de enskilda människorna.

Bostadspolitiken borde därför lyftas över block- och

partipolitik och ges en långsiktighet som medger den

planeringshorisont som medborgarna har rätt att kräva.

När politikerna tagit sitt ansvar och utformat långsiktigt

hållbara spelregler för bostadsmarknaden bör också ett ökat

ansvarstagande från medborgarnas sida kunna krävas. Således bör

ett ökat ägande av våra bostäder eftersträvas. Förutsättningarna

för en sådan utveckling kommer starkt att förbättras när det

blir möjligt att göra en livslång kalkyl i samband med en

bostadsinvestering. Hyresrätter kan omvandlas till

ägarlägenheter och valfriheten vad gäller typ av bostad bli

större. Det är också angeläget att bostadsinvesteringen föregås

av ett bosparande redan från ungdomen. Möjligheterna att

stimulera ett sådant sparande bör övervägas.

Behovet av långsiktighet inom bostadspolitiken gör också att

en anpassning snarast bör påbörjas av bostadsmarknaden till de

samhällsförändringar som redan nu kan förutses. Genom den

tekniska utvecklingen kommer många arbeten att kunna utföras på

distans. Behovet av närhet mellan arbetsplatser och bostäder

kommer således att minska. Utflyttningen till mindre orter

kommer att öka och därigenom också antalet lediga bostäder i

tätorterna. I tätorterna får därigenom ROT-sektorn stor

betydelse medan nyproduktionen måste anpassas till en

småskalighet och större andel småhus.

De överväganden som utskottet ovan redovisat med anledning av

Ny demokratis partimotion Bo250 yrkandena 2 och 12 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Det bör ankomma på

regeringen att ta erforderliga initiativ för att uppnå den

eftersträvade långsiktigheten inom bostadspolitiken.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande en utredning om samhällsförändringen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo250 yrkandena

2 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Reduktion av räntebidragen (mom. 3)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Sedan överenskommelsen om en besparing inom bostadssektorn på

3 miljarder kronor gjordes hösten 1992 har situationen på

bostadsmarknaden påtagligt förvärrats. Lågkonjunkturen och den

borgerliga regeringens oförmåga att hantera dess effekter har

bidragit till att göra krisen för boendet djupare. Andelen tomma

lägenheter ligger på en rekordhög nivå. Antalet

bostadsrättsföreningar som försätts i konkurs ökar hela tiden.

Barnfamiljer tvingas byta till mindre lägenheter för att få

hushållsekonomin att gå ihop. Misstron från byggherrar,

kreditinstitut och de boende mot varaktigheten i

bostadssubventionerna är närmast total. Nyproduktionen av

lägenheter ligger på den lägsta nivån under den senaste

50-årsperioden. Arbetslösheten inom byggbranschen är skrämmande

hög. Att i detta läge fullfölja det beslut om formerna för

besparingen på räntebidragen som de borgerliga partierna med

stöd av Ny demokrati drev igenom i riksdagen hösten 1993 måste

betecknas som oansvarigt. De beslutade besparingarna skulle

innebära att ytterligare bördor läggs på den del av

bostadsbeståndet där problemen redan är som störst.

Utskottet ifrågasätter inte att även bostadssektorn måste

påverkas när statsfinanserna skall saneras. Tidpunkten för

besparingar måste dock väljas så att de inte motverkar sitt eget

syfte. Det är helt uppenbart att ytterligare nedskärningar av

räntebidragen leder till ett ökat antal konkurser och

vräkningar. Det bör slås fast att framtida besparingar inom

bostadssektorn måste fördelas på ett rättvist sätt. Alla

bostäder och samtliga upplåtelseformer måste vara med och bära

sin del av bördan.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Bo202

(s) yrkande 2, Bo231 (v) yrkande 1 och Bo232 (s) yrkande 1 leder

fram till slutsatsen att de redan beslutade besparingarna för

åren 1995 och 1996 bör skjutas upp tills fastighetsmarknaden har

stabiliserats. När det blir möjligt att ytterligare belasta

bostadssektorn skall besparingen fördelas på hela

bostadsbeståndet och på alla upplåtelseformer. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad gäller

frågan om den uppskjutna besparingen bör föranleda en revidering

av beräkningen på anslaget för räntebidrag under budgetåret

1994/95 får regeringen återkomma med förslag om ett sådant behov

anses föreligga.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande reduktion av räntebidragen

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo202

yrkande 2, 1993/94:Bo231 yrkande 1 och 1993/94:Bo232 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Bostadskreditmarknaden (mom. 4)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "För cirka fyra" och på s. 21 slutar med "Motionerna

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som klart framår av motion Bo232 (s) kan inte de åtgärder för

att stabilisera bostadskreditmarknaden som riksdagen beslutade

hösten 1993 anses vara till fyllest. Redan vid detta tillfälle

framhölls i en reservation från utskottets (s)-ledamöter att ett

genomförande av de förslag som regeringen hade presenterat var

otillräckligt för att förhindra att fastighetskrisen spreds.

Utvecklingen har sedan dess givit reservanterna rätt.

Konkurserna bland bostadsrättsföreningar och bostadsföretag

fortsätter. Banker och kreditinstitut är fortfarande alltför

restriktiva i sin kreditgivning till byggande och refinansiering

inom bostadssektorn. De omfördelningslån som infördes hösten

1993 kan inte utnyttjas av bostadsföretag som riskerar en

obeståndssituation och har inte heller i övrigt nästan alls

kommit att användas. Regeringen tycks dock stå handfallen inför

de fortsatta problemen på bostadsmarknaden, och ett ingripande

från riksdagens sida är därför åter nödvändigt.

Bostadsutskottet anser att ett flertal åtgärder, både från

statens och kreditgivarnas sida, nu måste vidtas för att lösa de

akuta problemen inom bostadssektorn. Utskottet har redan ovan

redovisat sin syn på behovet av långsiktigt hållbara regler för

bostadssubventioner m.m. En bostadspolitik som förs med fasthet

och konsekvens bör medverka till att bostadskreditinstituten

åter blir benägna att ta normala risker vid finansiering av ny-

och ombyggnad av bostäder. Vidare bör bankernas räntemarginaler

kunna sänkas till en nivå betydligt under den nuvarande. Denna

fråga har även samband med frågan om metoden för fastställande

av subventionsräntan som övervägs av utskottet nedan.

En annan fråga som snarast måste övervägas är problemet med

storleken på egeninsatsen vid en bostadsfinansiering. 1993 års

bostadsfinansieringssystem är beräknat på en egeninsats på 10 %

av investeringen. Systemets schablonregler och de faktiska

byggkostnaderna gör emellertid att egeninsatser på 20--30 % kan

komma att krävas. Ett sätt att hantera detta problem i avvaktan

på att nya villor för bostadsfinansieringen hunnit utarbetas är

att ytterligare fördjupa den statliga garantin.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att mot

bakgrund av vad ovan anförts ta initiativ till överläggningar

med kreditgivarna inom bostadssektorn samt att återkomma med

förslag på de områden där ställningstaganden från riksdagen

erfordras. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna

vad utskottet med anledning av motionerna Bo202 (s) yrkande 4,

Bo232 (s) yrkande 12 och Bo246 (c) anfört.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande bostadskreditmarknaden

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo202

yrkande 4, 1993/94:Bo232 yrkande 12 och 1993/94:Bo246 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Bosparande (mom. 6)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utredarens förslag" och slutar med "ett

bosparande" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion Bo221 (s) att ett ökat

bosparande kommer att bli nödvändigt i framtiden. Flera skäl kan

anföras för att ett sådant sparande också bör stimuleras av

staten. Sådana insatser från samhällets sida förutsätter

emellertid att villkoren för bosparandet blir rättvist

utformade. Bosparandet bör således inte vara förbehållet vissa

upplåtelseformer utan alla boende bör kunna avsätta medel för

att utjämna bostadsutgifterna över tiden.

Vad utskottet ovan anfört om villkoren för bosparande med

anledning av motion Bo221 (s) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Regeringen bör genom

tilläggsdirektiv eller på annat sätt delge den pågående

utredningen i frågan de förutsättningar som bör utgöra grunden

för kommande förslag.

Förslaget om att koppla bosparandet till ett införande av

ägarlägenheter i motion Bo225 (m) i motsvarande del låter sig

inte förenas med vad utskottet anfört. Motionen avstyrks.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande bosparande

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo221 yrkande 2

och med avslag på motion 1993/94:Bo225 i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Utredning om en ny bostadsanvisningslag m.m. (mom. 8)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "En del" och på s. 23 slutar med

"bostadsanvisningslag m.m. avstyrks" bort ha följande

lydelse:

De frågor om kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen som

tas upp i de två aktuella motionerna (s) har utskottet ovan även

behandlat i sina överväganden angående en utredning om

bostadspolitiken. Därvid har förordats att överväganden med i

princip samma inriktning som motionärerna föreslagit bör ingå

som en del av arbetet för en parlamentarisk utredning.

Behovet av ett kommunalt ansvarstagande för bostadssektorn kan

inte nog understrykas. Ingen av bostadsmarknadens aktörer tar

eller kan begäras ta ett samlat ansvar för bostadsförsörjningen

inom kommunen. För att kunna leva upp till sitt ansvar måste

emellertid kommunen ha vissa styrinstrument.

Bostadsförsörjningsplaner, bostadsanvisningsrätt och

bostadsförmedling har hittills givit underlag för kommunernas

agerande inom bostadssektorn. Som redan konstaterats har dock

dessa styrinstrument antingen avskaffats eller fått reducerad

betydelse genom beslut i riksdagen vilka stötts av företrädare

för regeringspartierna och för Ny demokrati.

En förutsättning för att kommunerna även i fortsättningen

skall kunna agera för en fungerande och rättvis bostadsmarknad

är att de åter ges de legala instrumenten som detta kräver.

Kraven på kommunerna att bl.a. lösa bostadsfrågan för olika

grupper kommer att kvarstå eller öka. Särskilt för vissa utsatta

grupper som handikappade, äldre och invandrare är ett stöd från

samhällets sida ofta en förutsättning för ett bra boende.

Tendenser till en ökad segregation och utslagning inom boendet

måste motverkas.

Bostadsutskottet föreslår mot denna bakgrund att den ovan

förordade utredningen eller en fristående utredning får i

uppdrag att utforma en lagstiftning som återger kommunerna de

legala möjligheterna att utöva sitt ansvar för

bostadsförsörjningen. Därvid bör även de i motion Bo406 (s)

behandlade frågorna om formerna och villkoren för en

sammanhållen bostadsförmedling övervägas.

Det ovan anförda bör riksdagen med anledning av motionerna

Bo211 (s) yrkande 2 och Bo406 (s) som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande utredning om en ny bostadsanvisningslag

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo211

yrkande 2 och 1993/94:Bo406 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Utformningen av kommunernas budgetar (mom. 9)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 10

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet har ovan givit uttryck för uppfattningen att

staten bör kunna visa förtroende för att kommunerna tar sitt

ansvar för bostadförsörjningen. Utskottet kan också ställa sig

bakom vad som i Ny demokratis partimotion Bo250 anförts om att

bostadspolitiken borde vara en helt kommunal fråga. På sikt

innebär detta att såväl inkomster -- fastighetsskatt -- som

utgifter -- bostadsbidrag -- bör behandlas sammanhållet i den

kommunala budgeten. På detta sätt kan en onödig rundgång av

skatter och bidrag undvikas och kommuninvånarnas inflytande över

bostadsfrågorna stärkas.

En överföring av de statliga frågorna avseende

bostadsförsörjningen till kommunerna kräver givetvis ett visst

förberedelsearbete genom ändringar i lagstiftningen m.m. Det är

angeläget att detta arbete snarast kan påbörjas och att

regeringen successivt återkommer till riksdagen med förslag som

innebär en omläggning av bostadspolitiken i den förordade

riktningen.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av Ny demokratis

partimotion Bo250 yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande utformningen av kommunernas budgetar

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo250 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. En bostadspolitik för kvinnor (mom. 10)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Motioner med" och slutar med "anses nödvändigt" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har ovan som utgångspunkt för övervägandena i detta

betänkande redovisat sin syn på den bostadspolitik som förts av

den borgerliga regeringen alltsedan hösten 1991. Denna syn

sammanfaller med vad som redovisas i motion Bo244 (s).

Motionärerna tar speciellt upp de konsekvenser som

systemskiftet inom bostadspolitiken fått för kvinnornas

situation. Som motionärerna framhåller kommer många av de

försämringar som genomförts särskilt att drabba kvinnor och

barnfamiljer. Den förda politiken kommer att leda till att

mindre och sämre planerade bostäder uppförs. Lägenheter som

saknar ändamålsenligt utformade kök och hygienutrymmen är

givetvis dåliga för alla men drabbar särskilt dem som

fortfarande till stor del står för hemarbetet, dvs. kvinnorna.

Ett minskat engagemang från samhällets sida i planeringen av

samhällsservicen drabbar också de svagaste och ofta billösa

hushållen hårdast.

Vid utformningen av den nya bostadspolitiken med en social

inriktning som måste ersätta den nuvarande bör de synpunkter som

förs fram i motionen beaktas. En bostadspolitik som är bra för

kvinnor och barn är bra för alla.

Vikten av en omläggning av bostadspolitiken i en riktning som

tar större hänsyn till bl.a. kvinnors och barnfamiljers

situation bör riksdagen med anledning av motion Bo244 (s) i ett

tillkännagivande delge regeringen.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande en bostadspolitik för kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo244 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Bostäder för studenter (mom. 11)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Den förda" och slutar med "tvåpersonshushåll" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den oro för bl.a. de studerandes

bostadssituation som motionärerna ger uttryck för. Den förda

bostadspolitiken har medfört att nyproduktionen av bostäder nu

ligger på en rekordlåg nivå. Detta kan inom en snar framtid

förväntas leda till en ny bostadsbrist på bl.a.

universitetsorterna. Även i andra avseenden kommer ett minskat

ansvarstagande från samhällets sida för bostadsförsörjningen att

leda till problem för studerande och övriga ungdomar. När det i

allt högre grad överlåts till marknaden att styra

bostadsförsörjningen drabbas först de som ännu inte hunnit

etablera sig på denna marknad. Under den förra

socialdemokratiska regeringsperioden vidtogs flera åtgärder i

syfte att underlätta för ungdomar att etablera sig på

bostadsmarknaden. En av de första åtgärderna från den borgerliga

regeringens sida efter regeringsskiftet var att avskaffa detta

stöd för ungdomars boende.

Grunden för en fungerande bostadsmarknad för såväl ungdomar

och studenter som övriga grupper är givetvis de generella

bostadspolitiska åtgärder som utskottet diskuterar i andra delar

av detta betänkande. Utskottet anser dock att staten måste

uppmärksamma och ta ansvar för de särskilda problem som kan

uppstå för bl.a. ungdomar och studenter. Ansvaret för

bostadsförsörjningen på lokal nivå ligger emellertid på

kommunerna. Positiva insatser för ungdomars boende har under de

senaste åren också gjorts i många kommuner. Sådana kommunala

initiativ bör enligt utskottets mening på olika sätt stödjas.

Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo219 (s) yrkande 4

anfört om ungdomars och studenters boende bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande bostäder för studenter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo219 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. En utredning om segregationen i boendet (mom. 14)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i boendet" bort

ha följande lydelse:

I den aktuella motionen beskrivs skrämmande tendenser till en

samhällsutveckling som inte är förenlig med utskottets syn på

inriktningen av en social bostadspolitik. Koncentrationen av

hushåll med olika typer av sociala problem till vissa

bostadsområden ökar. Samtidigt har politiska beslut under de

senaste åren inneburit att samhällets möjligheter att motverka

segregationstendenserna i flera avseenden har minskat. Det är

mot denna bakgrund som motionärerna anför att det är nödvändigt

att vidta åtgärder mot segregationen i samhället innan de värsta

farhågorna besannas. Miljön i vid mening måste utformas så att

den bidrar till en fördjupad gemenskap mellan människor och så

att det i våra tätorter skapas goda möjligheter för ett

mångkulturellt samhälle.

Segregationsproblemet är givetvis inte bara en fråga för

bostadspolitiken utan måste som motionärerna påpekar angripas

genom inriktningen på den allmänna ekonomiska politiken och

utformningen av välfärdsgarantierna. Det är dock nödvändigt att

frågan om segregation i boendet ägnas större uppmärksamhet och

påverkar inriktningen av konkreta politiska beslut på alla

nivåer. Förslag med denna utgångspunkt har utskottet ovan ställt

sig bakom. Utskottet har också förordat att

segregationsproblemet särskilt uppmärksammas i en utredning om

bostadspolitikens inriktning.

Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att

riksdagen med anledning av motion Bo230 (s) i ett

tillkännagivande bör understryka vikten av att problemet med

segregationen i boendet bör ägnas större uppmärksamhet.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande en utredning om segregationen i boendet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo230 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i

regeringens kansli (mom. 18)

Agne Hansson (c), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),

Ulf Björklund (kds), Birger Andersson (c), Inga Berggren (m) och

Harry Staaf (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "De ärenden" och på s. 28 slutar med "kan föranleda"

bort ha följande lydelse:

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden 1993 (bet.

1992/93:BoU11 s. 8) konstaterade utskottet enhälligt att

ärendefördelningen mellan olika departement är en fråga som

regeringen självständigt har att avgöra. Utskottet ansåg då att

ett tillkännagivande i frågan redan av detta skäl var olämpligt.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motionerna Bo202 (s)

yrkande 3, Bo204 (s) yrkande 2 och Bo215 (v) avstyrks med

hänvisning till det anförda. Att regeringen från tid till annan

kan ha anledning att överväga sin organisation får närmast anses

självklart. Vid dessa överväganden kan finnas anledning att

också pröva organisationen av de bostadspolitiska frågorna.

Efter valet till riksdagen i september 1994 får det för övrigt

anses givet att statsministern -- den nuvarande eller någon

annan -- överväger regeringsarbetets organisation.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande organisationen av de bostadspolitiska

frågorna i regeringens kansli

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo202 yrkande 3,

1993/94:Bo204 yrkande 2 och 1993/94:Bo215,

12. Anslag till räntebidrag (mom. 19)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Den av" och slutar med "räntebidrag tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att riksdagen bör avslå regeringens

förslag om att sänka bidragsnivån för det s.k. RBF-stödet.

Förslaget i motion Bo232 (s) yrkande 5 tillstyrks således.

Stödet behövs för att möjliggöra planerade underhålls- och

reparationsåtgärder och är nödvändigt för att ge

byggarbetsmarknaden välbehövlig stimulans. Därutöver kan anföras

att en minskning av RBF-stödet skulle motverka de satsningar

inom ROT-sektorn som riksdagen beslutat om såväl år 1993 som

tidigare i år. Några som helst sakliga skäl för en sänkt

bidragsnivå utöver besparingsönskemålet har inte heller

redovisats av regeringen. Det förtjänar i sammanhanget påminnas

om att RBF-stödet ursprungligen infördes i syfte att balansera

effekterna av avdragsrätten för bl.a. villaägarna.

Utskottets ställningstagande innebär att räntebidragsanslaget

bör ökas med 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande anslag till räntebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Bo232 yrkande 5

inte godkänner vad i proposition 1993/94:100 bilaga 8

föreslagits i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av

hyres- och bostadsrättshus och med anledning därav till

Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 25 700 000 000 kr,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Werner (v) anför:

Jag ansluter mig till de till betänkandet fogade

s-reservationerna.

Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:

Bostadsbyggandet i Stockholms län (mom. 12)

Som redan flera gånger framhållits har den borgerliga

regeringens bostadspolitik -- eller snarare avsaknad av

bostadspolitik -- lett till efterkrigstidens lägsta

bostadsproduktionsnivå. Konsekvenserna av denna politik har

redan visat sig i den kris på bostadsmarknaden som omfattar hela

landet. Kostnadsökningarna i boendet har medfört att hushållen

inte har råd att efterfråga nya bostäder och att ungdomar inte

har råd att skaffa sig en egen bostad. Detta har i sin tur lett

till ett ökande antal tomma bostäder. I Stockholmsregionen och

på vissa andra orter kan emellertid den uteblivna nyproduktionen

inom en snar framtid förutses leda till en ny bostadsbrist.

Särskilt allvarligt är att denna situation kan drabba äldre,

personer med särskilda behov och de flyktingar som skall bo i

regionen.

Kommunerna har ansvaret för bostadspolitiken på kommunal nivå.

För att de kommunala planerna skall få ett önskat utfall måste

dock de ekonomiska förutsättningarna för en nödvändig

bostadsproduktion föreligga. En långsiktigt hållbar lösning av

dessa frågor har utskottet ovan ansett böra övervägas i en

parlamentarisk utredning. På kort sikt krävs dock särskilda

insatser för att öka nyproduktionen av bostäder. Utskottet

behandlar i betänkandet BoU14 förslag, (s) och (v), om att

införa ett investeringsbidrag för nyproduktionen.

Vad jag ovan anfört om situationen i Stockholms län och

behovet av en ökad nyproduktion av bostäder bör riksdagen med

anledning av motionerna Bo242 (s) yrkande 1 och Bo251 (s)

yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Ekonomiskt stöd till delning av stora lägenheter (mom. 13)

Det finns i dag ett överskott på stora lägenheter i många

delar av landet. Många äldre och/eller ensamstående tvingas av

olika anledningar att bo kvar i bostäder med en yta som

betydligt överskrider deras egentliga önskemål och behov. Skälen

härför är den tröghet på bostadsmarknaden som bl.a. orsakas av

de höga hyrorna i det nya bostadsbeståndet, skattelagstiftningen

samt regionala hyresskillnader.

Samtidigt som det finns ett överskott på större bostäder finns

det en stor och ökande efterfrågan på mindre och billigare

lägenheter. Stöd bör därför kunna utgå för delning av större

lägenheter i enlighet med vad som föreslås i motion Bo216 (v).

Ett stöd med denna inriktning gör det möjligt för den boende att

både bo kvar i sin invanda miljö och få en bostad som bättre

svarar mot de egna behoven. Dessutom ökar tillgången på mindre

bostäder med rimliga hyror -- dvs. det slag av bostäder som i

dag i stor utsträckning efterfrågas.

Hyresnivån i nyare bostäder (mom. 15)

Det utan tvekan mest framträdande problemet på dagens

bostadsmarknad är de höga hyrorna i den nyare delen av

bostadsbeståndet. Många boende har därför inte råd att

efterfråga dessa bostäder. Som en följd härav tvingas dessa

familjer bo kvar i trånga lägenheter. Ungdomar kan inte flytta

hemifrån. Detta är i längden en helt ohållbar situation.

Familjen med den växande barnaskaran liksom den hemmaboende

ungdomen måste naturligtvis ges möjlighet till ett boende som

svarar mot deras behov.

För att råda bot på den uppkomna situationen bör regeringen

ges i uppdrag att arbeta fram ett förslag om hur hyrorna skall

kunna sänkas i de senaste årgångarna. I uppdraget bör även ingå

att överväga hur skillnaderna mellan bostäder av olika ålder men

som i övrigt är likvärdiga skall kunna minskas.

Vad jag nu med anledning av motion Bo231 (v) yrkande 7 anfört

om åtgärder för att sänka hyresnivån i nyare bostäder m.m. bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ekologiskt byggande (mom. 17)

Det är enligt min mening nödvändigt att vi fullt ut får ett

byggande och ett boende som är långsiktigt ekologiskt hållbart.

Inte minst i våra storstäder visar sig följderna av den

bristande miljöhänsyn som varit utmärkande för mycket av vårt

tidigare byggande. Ett ekologiskt synsätt måste därför

fortsättningsvis prägla byggprocessen i sin helhet liksom

förvaltning och underhåll av det befintliga bostadsbeståndet.

Som ett stöd för denna utveckling bör de lagar och bestämmelser

i övrigt som styr byggande och boende revideras. Utgångspunkten

för den nu förordade revisionen skall vara de krav som miljön

ställer på byggande och boende. Regelsystemet måste sålunda stå

i överensstämmelse med ett konsekvent ekologiskt synsätt.

Som ett stöd för revideringen av regelsystemet och för den

fortsatta utvecklingen av ett ekologiskt riktigt byggande och

boende måste dessutom forsknings- och utvecklingsinsatser m.m.

sättas in. Dessa insatser bör bl.a. syfta till att ge underlag

för åtgärder som är direkt riktade mot de mest utsatta områdena,

dvs. storstäderna. I enlighet med förslaget i motion A453 (v)

bör Boverket därför ges i uppdrag att utreda förutsättningarna

för att få till stånd ett ekologiskt byggande och boende i

storstad. Utredningsarbetet bör genomföras skyndsamt och avse

såväl förslag till ändringar av dagens regelsystem som konkreta

insatser i det befintliga bostadsbeståndet.

Vad jag nu med anledning av motion A453 (v) yrkande 11 anfört

om ett ekologiskt byggande bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

12, 13, 15 och 17 borde ha hemställt:

12. beträffande bostadsbyggandet i Stockholms län

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo242

yrkande 1 och 1993/94:Bo251 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande ekonomiskt stöd till delning av stora

lägenheter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo216 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande hyresnivån i nyare bostäder

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo231 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande ekologiskt byggande

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A453 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,