Bet. 1993/94:BoU17

Bostadsutskottets betänkande

1993/94:BOU17

Elöverkänslighet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

BoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal under allmänna motionstiden

1994 väckta motioner som tar upp olika frågor om

elöverkänslighet m.m.

Med anledning av motionerna gör utskottet ett tillkännagivande

som innebär att en bred översyn skall göras med syfte att komma

till rätta med problemen med elöverkänslighet m.m.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo206 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till bostadsanpassningsbidrag för

dem som lider av elallergi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en bredare information om

Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid elallergi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av såväl

arbetsplats som bostad för elallergiker.

1993/94:Bo220 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för

elöverkänsliga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid alla elinstallationer tillämpa de

kunskaper och metoder som kan förebygga och avhjälpa

elöverkänslighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning av elektriker.

1993/94:Bo222 av Lennart Fridén och Ola Karlsson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett program för att motverka och råda bot

på de problem som drabbar elallergikerna.

1993/94:Bo223 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för

elöverkänsliga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid elinstallationer söka förebygga

och avhjälpa elöverkänslighet.

1993/94:Bo224 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att elöverkänsliga skall ha rätt till

bostadsanpassningsbidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regler för kommunalt stöd till

bostadsanpassning vid elöverkänslighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om elöverkänsligas rätt till bidrag även till

annan utrustning som krävs för att minska den sociala

isoleringen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fördjupad

forskning kring elöverkänslighet i nära samarbete med drabbade

personer.

1993/94:Bo226 av Karl Hagström (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om elöverkänslighet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökade

forskningsinsatser och möjligheter till bostadsanpassningsbidrag

till elöverkänsliga personer.

1993/94:Bo233 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för

elallergiker.

1993/94:Bo238 av Gunnar Thollander och Monica Widnemark (s)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om medel till

ett forskningsprogram som skall studera sambanden mellan arbete

vid bildskärm och de olika typer av besvär som kan förekomma vid

sådant arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utredning tillsätts med uppdrag att

studera konsekvenserna av de ändringar i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den 1 januari 1993.

1993/94:Bo241 av Lena Klevenås och Torgny Larsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för

elöverkänsliga personer.

1993/94:Bo245 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp, c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att medel, genom omfördelning, ställs till

förfogande så att intensiv forskning kan påbörjas inom området

elöverkänslighet/bildskärmssjuka samt att hitta

behandlingsmetoder för dem som redan är drabbade.

Utskottsutfrågning m.m.

Som en del i beredningen av detta ärende har bostadsutskottet

den 27 januari 1994 anordnat en intern utfrågning om förekomsten

av och hälsoproblemen kring elektromagnetiska fält m.m. Inför

utskottet har också företrädare för Föreningen för el- och

bildskärmsskadade lämnat sin syn på problemen med

elöverkänslighet m.m.

I ärendet har en skrivelse inkommit från Föreningen för el-

och bildskärmsskadade.

Bakgrund m.m.

Elektromagnetiska fält

Uppkomsten av elektromagnetiska fält kan mycket förenklat

beskrivas på följande sätt.

Elektromagnetisk strålning är överföring av energi som sker i

form av vågrörelser (svängningar) i luften, rymden och genom

olika material. En vågrörelse kännetecknas av sin längd och sin

frekvens (hur många svängningar som sker per sekund). Den

elektromagnetiska strålningen är olika beroende på vilken källa

som alstrar strålningen. Den varierar från vågrörelser med

mycket hög frekvens och små våglängder till långa vågrörelser

med låg frekvens.

När våglängderna blir längre och frekvensen lägre talar man

inte längre om strålning utan i stället om fält. Fälten delas

upp i de två beståndsdelarna elektriska fält och magnetiska

fält. Samlingsbegreppet är elektromagnetiska fält.

Elektriska fält alstras av spänningssatta föremål, t.ex.

ledarna i en kraftledning. Direkt under en högspänningsledning

kan dessa fält ha en betydande styrka. I normala hus skärmar

ytterväggarna av så att man i stort sett inte får något

elektriskt fält inomhus av yttre ledningar. Däremot finns det

vanligtvis elektriska fält kring de elinstallationer som finns

inomhus, t.ex. elledningar.

Magnetiska fält alstras av strömmar. När en ström går genom en

ledning bildas det ett magnetiskt fält kring ledaren. Källor

till magnetiska fält i byggnader är ledningar utanför huset,

s.k. vagabonderande strömmar och elektriska apparater av olika

slag. De magnetiska fälten är svåra att skärma av.

De elektriska och magnetiska fälten är starkast nära sina

källor. De avtar, ofta på ett lagbundet sätt, med avståndet till

källan.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Frågor med anknytning till problemen med elektromagnetiska

fält har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under

senare tid.

Bostadsutskottet behandlade under föregående riksmöte (bet.

1992/93:BoU18 s. 13) ett motionsförslag om behovet av att på ett

bättre sätt ta hänsyn till människor som är elöverkänsliga genom

att bl.a. bygga bostäder utan onödiga elfältsrisker liksom

elsanerade arbetsrum på större arbetsplatser. Efter en

redogörelse för kända förhållanden m.m. anförde utskottet.

I ett samhälle där vi i snart sagt alla sammanhang är omgivna

av apparater och annan teknisk utrustning som drivs med el kan

det vara svårt för dem som drabbas av elöverkänslighet att leva

och verka i den vanliga miljön. Det gäller inte bara i våra

byggnader utan också utomhus där t.ex. kraftledningar är vanligt

förekommande. Även om de bakomliggande orsakssambanden inte är

kartlagda finns det enligt utskottets mening anledning att på

olika sätt uppmärksamma de förhållanden som kan antas bidra till

problemen och i möjligaste mån åtgärda dessa. Strävan bör enligt

utskottets mening givetvis vara att vår miljö ges en sådan

utformning att den kan användas av alla. Många av de åtgärder

som kan vidtas är också relativt enkla och därmed inte heller

kostsamma. Exempel på sådana åtgärder är att man avlägsnar

eldrivna apparater m.m. som inte oundgängligen behövs och att

man vid nyanskaffning väljer t.ex. lågstrålande bildskärmar. Det

kan också vara fråga om att redan vid planeringen av bostads-

och arbetsområden ta hänsyn till förekomsten av kraftledningar

och deras magnetiska fält m.m.

Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet med hänvisning bl.a.

till pågående forskning m.m. om problemen kring

elöverkänslighet.

Våren 1993 hade dessutom bostadsutskottet och riksdagen att ta

ställning till motionsförslag om att bostadsanpassningsbidrag

skall kunna utgå vid elöverkänslighet. Utskottet (bet.

1992/93:21 s. 21) anförde härvid bl.a. följande.

Frågan som nu är aktuell, dvs. förutsättningarna för

bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet eller s.k.

elallergi, är givetvis också den beroende av att kunskap finns

om orsakssammanhang och effektiva åtgärder för att avhjälpa

uppkomna problem. Utskottet vill i detta sammanhang understryka

det ansvar som berörda myndigheter har för att problem med

elöverkänslighet kan hanteras på ett godtagbart sätt även i den

rådande situationen med brister i kunskapsunderlaget. Förutom de

insatser som görs av de ovan nämnda myndigheterna har framför

allt Socialstyrelsen ett ansvar för att information kan ges till

dem som upplever problem med elöverkänslighet samt till bl.a.

läkare och myndigheter som kommer i kontakt med dessa personer.

Det får givetvis inte vara så som hävdas i de aktuella

motionerna att de problem som de elöverkänsliga upplever inte

tas på allvar av samhällets instanser. Att delade meningar

fortfarande tycks råda om de faktiska orsakssammanhangen får

inte hindra att man i varje enskilt fall försöker lösa problemen

utifrån de besvär som de drabbade upplever.

Vad gäller frågan om bostadsanpassningsbidrag skall utgå för

elsanering av de drabbades bostäder bör först framhållas att

kommunerna inte är förhindrade att utge bidrag för elsanering

när behov av sådan anses föreligga. Däremot har ett antal fall

där kommunerna avslagit bidragsansökan för sådana ändamål blivit

föremål för överklaganden och prövats i länsbostadsnämnd,

Boverket och regeringen. Regeringen har i dessa fall som sista

instans avslagit överklagandena. Denna prövning har skett enligt

de regler som gällde före den 1 januari 1993. Ärenden som gäller

beslut om bostadsanpassningsbidrag som fattas av kommun efter

detta datum får överklagas i länsrätten som första och

regeringsrätten som sista instans.

Utskottet anser sig för närvarande inte ha tillräckligt

underlag för att generellt ta ställning till hur

bostadsanpassningsbidragsärenden bör hanteras när det är frågan

om problem orsakade av elöverkänslighet. Den successivt ökade

kunskap om orsakerna till problemen och möjliga lösningar som

bl.a. den pågående forskningen förhoppningsvis kan ge svar på

bör dock kunna leda till att klarare regler på området kan

skapas.

Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till det

anförda.

Frågan om forskning kring problemen med elöverkänslighet

behandlades hösten 1993 av arbetsmarknadsutskottet. I

betänkandet 1993/94:AU2 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande

med krav på ytterligare forskningsinsatser med hänvisning till

att frågan redan aktualiserats i regeringskansliet. Riksdagen

följde utskottet.

Hösten 1993 behandlade dessutom näringsutskottet frågan om

hälsorisker vid kraftledningar. I betänkandet 1993/94:NU1

avstyrktes de behandlade motionerna med hänvisning till att

frågan redan är föremål för utredning och beredning. Även i

detta fall följde riksdagen utskottet.

Pågående forsknings- och utredningsarbete m.m.

Forskning kring olika frågor som avser sambandet mellan

elektromagnetiska fält och hälsa har genomförts i många

sammanhang under senare år. Sambanden anses dock fortfarande

oklara. Socialstyrelsen har därför tillsatt en arbetsgrupp som

skall utvärdera dagens befintliga kunskap om bl.a.

elöverkänslighet. Gruppen skall belysa om det finns

vetenskapligt underlag för misstanken om samband mellan

exponering för lågfrekventa fält och ohälsa samt om det är

möjligt att belysa riskens storlek. Den första etappen av

gruppens arbete beräknas vara klar i slutet av år 1994. Till

arbetsgruppen har knutits en referensgrupp med företrädare för

Boverket, Elsäkerhetsverket, Arbetarskyddsstyrelsen,

Strålskyddsinstitutet samt kommunerna.

Även i övrigt pågår på myndighetsnivå ett flertal särskilda

projekt och andra insatser som avser elektromagnetiska fält och

elöverkänslighet. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för

några av dessa projekt.

Boverket och Arbetarskyddsstyrelsen har startat projektet

Negativa HälsoEffekter i samband med Elektriska och

Magnetiska fält (HEEM-projektet). Projektet har kortfattat till

mål att

ge kunskap om bakomliggande mekanismer,

finna kostnadseffektiva åtgärder mot elöverkänslighet samt

ge underlag till myndigheternas ställningstaganden.

För att öka den praktiska kunskapen på området är dessutom

avsikten att inom projektets ram uppföra ett enfamiljshus helt

utan elektriska fält.

Elsäkerhetsverket har regeringens uppdrag att redovisa arbetet

rörande eventuella hälsorisker av kraftfrekventa elektriska och

magnetiska fält. Verket har i november 1993 avgivit rapporten

Magnetfält och cancer. I rapporten -- som är en delrapport --

lämnas en kortfattad redovisning av forskningsläget samt av

Elsäkerhetsverkets arbete inom området. Det fortsatta

utredningsarbetet avser hälsoeffekterna samt de tekniska och

ekonomiska konsekvenserna av en eventuell reglering av

magnetfälten från kraftledningar och transformatorstationer.

Forskning kring elektromagnetiska fält och kring

elöverkänslighet m.m. pågår inom en rad högskolor och andra

forskningsinstitutioner.

Bostadsanpassningsbidrag

Bidrag till anpassning av bostäder för att ge personer med

funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget

boende utgår enligt bestämmelserna i lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag. Det är kommunerna som svarar för att

bidrag lämnas enligt lagen.

Enligt 6 § lämnas bostadsanpassningsbidrag för åtgärder för

anpassning av en bostads fasta funktioner om åtgärderna är

nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad

för den funktionshindrade. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:58

s. 18) måste det finnas en klar koppling mellan funktionshindret

och anpassningsåtgärderna. Det innebär att kopplingen skall vara

så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn

till funktionshindret.

I den handbok som Boverket tagit fram till ledning för

kommunernas handläggning av bostadsanpassningsbidragen anges att

bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Boverkets information i

detta avseende grundar sig i första hand på den rättspraxis som

utvecklats enligt den tidigare gällande förordningen om

statskommunala bostadsanpassningsbidrag. Denna praxis är i sin

tur baserad på ett ställningstagande från Socialstyrelsen som

innebär att det saknas vetenskaplig grund för samband mellan

elöverkänslighet och installationsteknik. Sedan den tidigare

förordningen den 1 januari 1993 ersatts av lagen om

bostadsanpassningsbidrag har flera länsrätter och i några fall

kammarrätten prövat ett antal ärenden där enskilda besvärat sig

över att de inte erhållit bostadsanpassningsbidrag för s.k.

elsanering. I samtliga fall har besvären avvisats.

Utskottet

Under årets allmänna motionstid har väckts flera motioner som

ur olika aspekter tar upp problemen kring s.k. elöverkänslighet.

I motionerna förs bl.a. fram förslag som avser rätten till

bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet samt forskningen

kring elöverkänslighet.

Förslag om att bostadsanpassningsbidrag skall utgå vid

elöverkänslighet förs fram i motionerna Bo206 (fp) yrkande 1,

Bo220 (c, m, fp) yrkande 1, Bo223 (c) yrkande 1, Bo224 (v)

yrkandena 1 och 2, Bo226 (s) yrkande 2, detta yrkande såvitt nu

är i fråga, Bo233 (s) samt Bo241 (s). Gemensamt för motionerna

är att de framhåller de svårigheter de elöverkänsliga drabbas av

och behovet av anpassningsåtgärder för att i möjligaste mån

komma till rätta med problemen. I flera motioner anförs att det

i dag inte finns någon enhetlighet i behandlingen av personer

som är elöverkänsliga när det gäller möjligheten att få

bostadsanpassningsbidrag. I vissa kommuner medges bidrag, medan

andra kommuner säger nej. I några av motionerna krävs också att

Boverket skall gå ut och rekommendera kommunerna att bevilja

bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga.

Förslag som avser forskning kring elöverkänslighet m.m. förs

fram i fem motionsyrkanden. Även i dessa fall grundas förslagen

på de svårigheter som de elöverkänsliga drabbas av i hemmet och

på arbetet liksom i andra miljöer till följd av förekomsten av

elektriska apparater, elinstallationer m.m. I flera av

motionerna framhålls också vikten av att genom ytterligare

forskning få kunskap om de mekanismer m.m. som kan leda till

elöverkänslighet.

Enligt motion Bo224 (v) yrkande 4 bör en fördjupad forskning

kring elöverkänslighet komma till stånd. Förslaget i motion

Bo238 (s) yrkande 1 innebär att ett forskningsprogram för

studier av sambandet mellan bildskärmsarbete och besvär knutna

till detta bör utformas. I motion Bo245 (kds, fp, c) begärs en

omfördelning av forskningsmedel från andra forskningsområden

till forskning om elöverkänslighet m.m.

I motion Bo226 (s) yrkande 1 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om samhällets ansvar för problemen med

elöverkänslighet -- ett yrkande som av utskottet främst

uppfattats syfta till ökad forskning och liknande insatser

avseende elöverkänslighet. Även förslaget i motionens yrkande 2,

såvitt nu är i fråga, innebär att forskningen om

elöverkänslighet bör öka.

Förslag som i första hand avser åtgärder m.m. i arbetslivet

för dem som är elöverkänsliga förs fram i fyra motionsyrkanden.

I motion Bo206 (fp) yrkande 2 förordas bredare information om

innehållet i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vad

gäller elöverkänslighet. Enligt motionärerna efterlevs inte

anvisningarna på alla företag och i alla delar av landet. I

motionens yrkande 3 ställs dessutom krav på att en gemensam

sanering skall göras av både bostad och arbetsplats vid

elöverkänslighet. Möjligheterna att uppnå bestående resultat

kräver enligt motionärerna insatser i såväl hem- som

bostadsmiljö.

För att förhindra att antalet drabbade av elöverkänslighet

ökar bör enligt motion Bo222 (m) ett åtgärdsprogram för att

motverka elöverkänslighet m.m. utarbetas. Programmet -- som

främst torde avse arbetsmiljön -- skall enligt förslaget omfatta

både förebyggande, sanerande och vårdande åtgärder.

Enligt motion Bo238 (s) har de ändringar i lagen om

arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den 1 januari 1993

skapat svårigheter för dem som är elöverkänsliga. Ändringen

innebär enligt motionärerna bl.a. att det ställs större krav på

samband mellan den orsakande faktorn och arbetsskadan. I

motionens yrkande 2 begärs därför att en utredning skall

tillsättas för att studera konsekvenserna av ändringen.

I de båda motionerna Bo220 (c, m, fp) och Bo223 (c) förs fram

förslag som avser de tekniska kraven på vissa installationer

m.m.

Det är enligt motion Bo220 (c, m, fp) av största vikt att i

förebyggande syfte iaktta försiktighetsprincipen vid

elinstallationer m.m. -- detta för att förhindra att

elöverkänslighet uppstår. I motionens yrkande 2 förs därför fram

krav på att elinstallationer skall utföras så att

elöverkänslighet motverkas. Dessutom förordas i yrkande 3 att

elektriker skall utbildas i metoder för att förebygga

elöverkänslighet m.m.

Även förslaget i motion Bo223 (c) yrkande 2 innebär att krav

skall ställas på elinstallationer så att elöverkänslighet

förebyggs.

Slutligen förs i motion Bo224 (v) yrkande 3 fram krav på att

stöd skall kunna utgå till utrustning m.m. som minskar den

sociala isoleringen för elöverkänsliga.

Med anledning av vad som i de nu redovisade motionerna

förordats om insatser avseende elöverkänslighet m.m. vill

bostadsutskottet anföra följande.

Frågor avseende elöverkänslighet liksom biologiska och

medicinska effekter av elektromagnetiska fält har fått en allt

större betydelse i vårt tekniskt utvecklade samhälle.

Uppmärksamheten på förhållanden som hör samman med dessa frågor

har också ökat under senare år. Inte minst har detta kommit till

uttryck i massmedia. Även det stora antalet motioner i ämnet som

väckts under årets allmänna motionstid visar på den aktualitet

frågan har i dag. Som framgår av framställningen ovan pågår

också ett omfattande forsknings- och utredningsarbete på

området.

Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de ger

uttryck för en oro över problemen med elöverkänslighet.

Utskottet delar denna oro. Det är naturligtvis inte

tillfredsställande att människor har besvär som allvarligt

inskränker deras möjligheter att leva och verka i den normala

miljön. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att

kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma

till rätta med problemen. Samtidigt måste konstateras att det i

dag inte finns någon allmänt accepterad förklaring till

uppkomsten av elöverkänslighet. Däremot torde uppslutningen vara

stor kring uppfattningen att flera olika faktorer bidrar till

elöverkänslighet. Detta komplexa förhållande gör det

naturligtvis svårt att på grundval av hittills vunna kunskaper

och erfarenheter förorda enkla och allmängiltiga åtgärder som

löser de uppkomna problemen.

Det faktum att orsakerna till elöverkänslighet inte är kända

innebär att problemen inte kan lösas med enkla och för alla

situationer tillämpliga åtgärder. Den slutsats utskottet drar av

detta är dels att kunskaperna kring problemen med

elöverkänslighet måste öka, dels att att den kunskap och framför

allt praktiska erfarenhet som trots allt redan finns måste tas

till vara, systematiseras och föras ut till berörda parter.

Som framgår av framställningen ovan är utrednings- och

forskningsinsatserna kring elöverkänslighet redan i dag

omfattande. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört om problemen

med elöverkänslighet är det naturligtvis viktigt att dessa

insatser genomförs så snabbt som möjligt. Utskottet vill dock

för sin del -- detta utan att ta ställning till inriktningen

eller omfattningen av pågående utrednings- och

forskningsinsatser -- föra fram några av de frågor som med

hänsyn till dagens kunskapsläge enligt utskottets mening bör

belysas särskilt.

Enligt utskottets mening bör en grundläggande uppgift vara att

överväga behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt

definiera begreppet elöverkänslighet liksom andra hithörande

begrepp som saknar en mera allmängiltig definition. I anslutning

härtill bör också belysas vilken omfattning problemen med

elöverkänslighet har.

Även om det redan pågår ett omfattande utrednings- och

forskningsarbete kring elöverkänslighet liksom kring frågor om

elektromagnetiska fält är detta arbete spritt på många

myndigheter och institutioner. Det bör därför ingå som en viktig

uppgift i de nu förordade övervägandena att se över omfattningen

och inriktningen av verksamheten. Inventeringen bör syfta till

att ge en översikt över kunskapsläget och ge svar på i vilken

utsträckning redan tillgänglig kunskap kan föras ut i praktisk

tillämpning. Den bör dessutom bilda underlag för en övergripande

bedömning av behovet av ytterligare forsknings- och

utredningsinsatser på området.

I sammanhanget måste även frågan om rätten till

bostadsanpassningsbidrag behandlas. Denna fråga har, som

framgått ovan, tilldragit sig stor uppmärksamhet i flera

motioner. Den i dag rådande ordningen innebär att det inte

föreligger någon skyldighet för kommunerna att utge

bostadsanpassningsbidrag till s.k. elsanering. Enligt uppgift

beviljar flera kommuner trots detta bidrag till denna typ av

åtgärder. Möjligheten att erhålla bidrag har alltså kommit att

bli beroende av i vilken kommun den som är elöverkänslig är

bosatt. Denna olikhet i behandlingen är naturligtvis inte

tillfredsställande.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att

vidta de åtgärder som erfordras för att de nu förordade

utrednings- och inventeringsinsatserna skall komma till stånd.

Mot bakgrund av dagens problem är det viktigt att arbetet

genomförs utan dröjsmål. Arbetet bör vidare genomföras så att

vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning.

Det innebär bl.a. att metoder som kan visa sig vara effektiva

för att undanröja eller motverka elöverkänslighet bör kunna

komma till användning även om de bakomliggande

orsakssammanhangen inte är klarlagda. Regeringen bör i lämpligt

sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda

insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav samt

i förekommande fall förelägga riksdagen sådana förslag i ärendet

som kräver riksdagens medverkan.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo206 (fp), Bo220

(c, m, fp), Bo222 (m), Bo223 (c), Bo224 (v), Bo226 (s), Bo233

(s), Bo238 (s), Bo241 (s) och Bo245 (kds, fp, c) anfört om

insatser avseende elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande elöverkänslighet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo206,

1993/94:Bo220, 1993/94:Bo222, 1993/94:Bo223, 1993/94:Bo224,

1993/94:Bo226, 1993/94:Bo233, 1993/94:Bo238, 1993/94:Bo241 och

1993/94:Bo245 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 21 april 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson

(s), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Ulf Björklund

(kds), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson

(c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist

(s) och Kjell-Arne Welin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.