Bet. 1993/94:BoU19

Bostadsutskottets betänkande

1993/94:BOU19

En ny organisation för lantmäteri- och

fastighetsdataverksamhet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

BoU19

Sammanfattning

Regeringens förslag i proposition 1993/94:214 till ny

organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten

tillstyrks. Med anledning av förslag i propositionen och i

motioner gör utskottet ett tillkännagivande om den fortsatta

beredningen av frågan om huvudmannaskapet för

fastighetsbildningsverksamheten. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

Till betänkandet har fogats en reservation (s) och en

meningsyttring av suppleant (v).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:214 föreslagit att

riksdagen godkänner den av regeringen förordade nya

organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1993/94:Bo32 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att CFD även fortsättningvis skall vara en

egen myndighet med oförändrat ansvar för

fastighetsdataverksamheten.

1993/94:Bo33 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att fortsatt behandling av

huvudmannaskapsfrågan för fastighetsbildning skall ske genom

förnyad utredning.

1993/94:Bo34 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett bibehållande av en decentraliserad

organisation för lantmäteriet i Norrbottens län.

1993/94:Bo35 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om inskrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist hos

domstolarna.

1993/94:Bo36 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av den fortsatta beredningen

vad avser fastighetsbildningens huvudmannaskap och organisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inskrivningsverksamheten,

3. att riksdagen avslår propositionens förslag om ett

sammanförande av Centralnämnden för fastighetsdata med

Lantmäteriverket.

1993/94:Bo37 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konkurrensutsättning av lantmäteriets

uppdragsverksamhet.

1993/94:Bo38 av Carl-Johan Wilson och Ulla Orring (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk utredning

med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar

inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området

förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte nu utpeka framtida förändringar i

tingsrätternas verksamheter genom att ange att

inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med

fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata

förblir självständig och fristående och ej förs samman med

Lantmäteriverket i en ny central myndighet.

1993/94:Bo39 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata

skall fortsätta som en egen myndighet med oförändrat ansvar,

2. att riksdagen avslår propositionen, vid avslag på yrkande

1,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten till ett samägt bolag mellan

stat och kommun.

dels de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna

1993/94:Bo212 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förlägga en för Västernorrlands och

Jämtlands län gemensam regional myndighet på

fastighetsbildningens m.m. område i Sollefteå.

1993/94:Bo410 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Lantmäteriverket enbart bör verka som

myndighet.

1993/94:Bo417 av Hans Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ett kartcentrum för äldre geografisk information i Gävle

bör inrättas genom statlig medverkan.

Uppvaktningar och skrivelser

Inför utskottet har företrädare för Statens lantmäteriverk,

Centralnämnden för fastighetsdata, Domstolsverket, Svenska

kommunförbundet, Arkitekt- och ingenjörsföretagen samt

personalorganisationerna vid Statens lantmäteriverk lämnat

upplysningar i ärendet.

Skrivelser har inkommit från Svenska kommunförbundet, Svenska

bankföreningen, Statstjänstemannaförbundets avdelning 323 och

SACO-föreningen vid Centralnämnden för fastighetsdata, Arkitekt-

och ingenjörsföretagen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,

SBAB samt Statens lantmäteriverk.

Utskottet

Inledning

Regeringen tillsatte i början av år 1993 en särskild utredare

med uppgift att lämna förslag om en ny organisation för

fastighetsbildning, fastighetsregistrering,

fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan

landskapsinformation m.m. Enligt utredningsdirektiven skulle

även frågan om att integrera inskrivningsverksamheten med denna

organisation övervägas.

Utredningen -- Lantmäteri- och inskrivningsutredningen -- har

i sitt principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i

myndighet och bolag (SOU 1993:99) redovisat principöverväganden

och en huvudstruktur för berörda verksamhetsområden.

Utredningsarbetet pågår i ett andra steg som bl.a. behandlar

vissa genomförandefrågor. Uppdraget skall slutredovisas före den

1 juni 1994.

Förslaget i den nu behandlade propositionen grundas på det av

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen framlagda

principbetänkandet och remissbehandlingen av detta.

Fastighetsbildning

Det är enligt propositionen uppenbart att förutsättningarna

för fastighetsbildningsverksamheten präglas av splittring och

osäkerhet. Det anges därför vara en grundläggande uppgift att

lägga fast de principer och riktlinjer som bör utgöra en bas för

framtida strategier och handlingslinjer för verksamheten i såväl

kortare som längre perspektiv.

I propositionen anförs vidare att fördelningen mellan statligt

och kommunalt huvudmannaskap är ett uttalat problem på

fastighetsbildningsområdet. Frågan har enligt propositionen

under en lång rad av år präglats av intressemotsättningar och

låsningar med negativ verkan även på andra delar av lantmäteri-

och kartverksamheten.

Enligt regeringsförslaget bör frågan om kommunalt

huvudmannaskap för fastighetsbildning och

fastighetsregistrering bli föremål för fortsatt beredning. Till

grund för denna beredning förs i propositionen fram vissa

övergripande riktlinjer.

Rättssäkerhet är enligt propositionen en given utgångspunkt

för myndighetsutövning och för organisatoriska åtgärder som rör

denna. En viss tendens till successivt minskad uppmärksamhet på

rättssäkerhetsaspekterna kan emellertid noteras. Det anges gälla

såväl den statliga lantmäteriverksamheten som den kommunala

fastighetsbildningen. I det förstnämnda fallet hänvisas till att

lantmäteriet genom sin uppdragsverksamhet kan komma att göra

utredningar m.m. som sedan kan åberopas vid en förrättning som

myndigheten genomför. I det sistnämnda fallet förs som ett

exempel fram att det förekommer att en kommun är sakägare vid

förrättningar som handläggs av kommunal

fastighetsbildningsmyndighet. Enligt propositionen bör

rättssäkerhetsaspekterna hållas ständigt aktuella som en given

utgångpunkt för verksamheten.

Vidare anförs att det är nödvändigt att

förrättningsverksamheten håller en hög kvalitet för att bl.a.

trygga rättssäkerheten. Enligt förslaget bör

förrättningslantmätarna för att upprätthålla den kompetens som

krävs i rättsligt och tekniskt hänseende vara sysselsatta

praktiskt taget uteslutande med denna verksamhet.

Enligt regeringsförslaget måste vidare en förrättning enligt

fastighetsbildningslagen till alla delar anses utgöra

myndighetsutövning. Det innebär att en myndighet som handhar

fastighetsbildning måste ha ett formellt och reellt ansvar för

fastighetsbildningsärendet i dess helhet och därmed avgöra i

vilka ärenden och i vilka förrättningsmoment som annan än

myndighetens egen personal skall anlitas. Som exempel på moment

som ofta går att skilja ut nämns i förslaget kart- och

mätningstekniska uppgifter. I anslutning härtill anförs att det

bör beaktas att många kommuner har väl utvecklade system för

kart- och mätningsverksamheten som gör dem väl lämpade att

medverka med sådana moment i förrättningsverksamheten.

Sammanfattningsvis innebär förslaget i propositionen i denna

del följande. Rättssäkerheten bör utgöra grunden för en

reformerad organisation för fastighetsbildningen. Den myndighet

som handhar fastighetsbildning bör därför vara obunden av andra

statliga eller kommunala intressen. Verksamheten bör i sin

helhet betraktas som myndighetsutövning. Vissa

förrättningsmoment, främst av kart- och mätningsteknisk art, bör

emellertid kunna utföras av kommunala mätningsorgan eller

upphandlas i konkurrens.

Huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten tas upp i

tre motionsyrkanden.

Enligt motion Bo33 (s) bör inte de i propositionen redovisade

riktlinjerna för den fortsatta beredningen av frågan om

huvudmannaskapet för fastighetsbildningen antas. Beredningen bör

i stället ske genom att en ny utredning tillsätts som

förutsättningslöst beaktar och tillgodoser sådana vidare

samhälls- och medborgarintressen som redovisats främst från den

kommunala sektorn.

De riktlinjer som skall vägleda den fortsatta beredningen av

frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen bör enligt

motion Bo36 (s) yrkande 1 vara öppna och skapa möjlighet att

pröva följande frågor:

Endast en fastighetsbildningsmyndighet skall verka inom varje

kommun. Myndigheten skall vara kommunal eller statlig.

Kommunerna bestämmer om de önskar inrätta kommunal

fastighetsbildningsmyndighet.

Kommunerna skall ges valfrihet att samverka om

fastighetsbildning.

Avslutningsvis förordas att delegering till kommun skall kunna

ske även i de fall en förutsättningslös prövning ger vid handen

att staten skall vara huvudman för fastighetsbildningen.

Kommunernas uppgifter inom områdena fysisk planering och

plangenomförande har enligt motion Bo38 (fp) utökats

väsentligt sedan fastighetsbildningsverksamheten fick sin

nuvarande utformning. Det vore enligt motionen därför rimligt

och riktigt att kommunernas inflytande över organisationen för

fastighetsbildningen stärktes. Med hänvisning härtill förordas i

motionens yrkande 1 att en parlamentarisk utredning tillsätts

med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar

inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området

förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande.

I fråga om huvudmannaskapet för

fastighetsbildningsverksamheten vill utskottet anföra

följande.

Som framhålls i propositionen är erfarenheterna från

tillämpningen av dagens fastighetsbildningslagstiftning goda.

Det innebär bl.a. att lagstiftningen medverkat till

förrättningsformer som allmänt uppfattas som rationella och

smidiga. De problem som trots detta finns på

fastighetsbildningsområdet har sin grund främst i andra

förhållanden än själva förrättningsformen. Ett sådant

förhållande är myndighetsstrukturen på området.

Fastighetsbildningen genomförs i dag av såväl statliga som

kommunala fastighetsbildningmyndigheter. I vissa fall är de

dessutom verksamma inom en och samma kommun. Även om detta inte

behöver innebära att svårigheter uppstår i den praktiska

hanteringen av fastighetsbildningen synes så vara fallet i vissa

kommuner. Samtidigt torde det i de flesta fall finnas ett väl

fungerande samarbete mellan statliga och kommunala

fastighetsbildningsmyndigheter. För att skapa förutsättningar

för en över hela landet väl fungerande och väl sammanhållen

verksamhet på området bör dock frågan om huvudmannaskapet för

fastighetsbildningen beredas ytterligare. Även i propositionen

förutsätts överväganden i frågan.

Utskottet delar i allt väsentlig vad som i regeringsförslaget

anförts om de riktlinjer som bör vägleda den fortsatta

beredningen. Även enligt utskottets mening bör sålunda

rättssäkerheten utgöra grunden för en reformerad organisation.

Det innebär bl.a. att myndigheterna bör ges en sådan ställning

att de i möjligaste mån kan stå fria från eventuella andra

statliga och kommunala intressen. Som redovisas i propositionen

förekommer det i dag att såväl stat som kommun vid förrättningar

intar något av en dubbelroll både som myndighet och som

intressent. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.

Enligt utskottets mening bör sålunda

fastighetsbildningsverksamheten i framtiden organiseras så att

sådana dubbla roller så långt möjligt undviks. Det kan t.ex. ske

genom att verksamheten vid fastighetsbildningsmyndigheterna

renodlas till att enbart avse myndighetsuppgifter och därtill

kopplad service. Regeringens förslag om bolagisering av vissa

delar av den statliga verksamheten får ses som ett steg i denna

riktning.

Även om rättssäkerhetsaspekterna bör utgöra grunden för de

fortsatta övervägandena måste även andra förhållanden vägas in

vid den fortsatta beredningen. Det innebär bl.a. att sådana

frågor som sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande

statlig och kommunal verksamhet bör beaktas. I sammanhanget

måste även sakägarnas behov av och tillgång till lokal service

m.m. uppmärksammas.

En viktig del i det fortsatta beredningsarbetet blir att skapa

en väl fungerande och över tiden stabil framtida organisation

för fastighetsbildningen. Detta förutsätter enligt utskottets

mening att de intressemotsättningar som trots allt finns i

möjligaste mån kan överbryggas -- något som i sin tur

förutsätter att den nya organisationen upplevs som

ändamålsenlig. För att redan från början ge frågan om

huvudmannaskapet för fastighetsbildningen en så bred förankring

som möjligt bör den fortsatta beredningen av frågan ske i sådana

former att den ger utrymme för insyn och inflytande från

politiska och andra berörda intressen.

Vad utskottet nu med anledning av förslagen i propositionen

och i motionerna Bo33 (s), Bo36 (s) yrkande 1 samt Bo38 (fp)

yrkande 1 anfört om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen

m.m. samt om formerna för de fortsatta övervägandena bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Fastighetsregistrering

Fastighetsregisterverksamheten undergår enligt propositionen

en snabb teknisk utveckling som syftar till att förbilliga såväl

fastighetsbildningen som fastighetsregistreringen. Fullt

genomförda anges de berörda tekniska systemen komma att medföra

betydande besparingar. Enligt förslaget kan dessutom besparingar

göras genom att en enda myndighet behöver sätta sig in i

fastighetsbildningsärendena. Mot bakgrund härav förordas att de

särskilda fastighetsregistermyndigheterna skall avvecklas genom

att fastighetsbildning och fastighetsregistrering sammanförs.

En lämplig tidpunkt för sammanslagningen är enligt förslaget

den 1 juli 1995. De närmare formerna för avvecklingen m.m. bör

enligt propositionen dock övervägas närmare, varför ett förslag

om erforderliga lagändringar m.m. kommer att föreläggas

riksdagen efter ytterligare beredning.

Utskottet delar vad som i propositionen anförts om att

fastighetsbildning och fastighetsregistrering bör

sammanföras. Förslaget tillstyrks.

Inskrivningsverksamheten

Enligt propositionen talar övervägande skäl för att inte nu

besluta om att överföra inskrivningsverksamheten från

tingsrätterna till de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a.

anges att pågående arbeten med förändringar t.ex. på

panträttsområdet först bör ha kommit längre. Samtidigt anförs

att regeringens grundsyn i princip ligger fast, dvs. att

domstolarnas uppgifter så långt möjligt bör renodlas till

dömande verksamhet. Vid ett framtida avskiljande av

inskrivningsverksamheten anges det därför vara naturligt att

föra samman den med övrig fastighetsverksamhet. Detta skulle

enligt propositionen bl.a. ge möjlighet att även vid en fortsatt

rationalisering av verksamheten med inskrivning och

panthantering bibehålla en lokal förankring av verksamheten.

Regeringen avser att uppmärksamt följa organisationsfrågan.

Frågan om inskrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist

tas upp i tre motioner.

Inskrivningsverksamheten är enligt motion Bo35 (fp) en viktig

del av samhällets lokala service till medborgarna. Att avskilja

denna verksamhet från tingsrätterna skulle enligt motionen kunna

riskera de små tingsrätternas fortlevnad och därmed också

försämra servicen på de orter där dessa tingsrätter i dag

finns. Enligt motionen har inga bärande skäl framförts för att

organisatoriskt förändra inskrivningsverksamheten. Frågan om att

avskilja inskrivningsverksamheten från tingsrätterna bör enligt

förslaget därför avföras från dagordningen.

Saksambandet mellan fastighetsbildning och inskrivning är

enligt motion Bo36 (s) mycket litet. Det är enligt motionen

därför olämpligt att nu förutsätta att inskrivningsverksamheten

på sikt skall inordnas i lantmäteriorganisationen, utan frågan

bör avgöras först då tingsrättsorganisationen som helhet

behandlas.

Av regionalpolitiska skäl är det enligt motion Bo38 (fp)

viktigt att inskrivningsverksamheten även i framtiden finns kvar

vid landets tingsrätter. Enligt motionen finns det därför inte

anledning att nu utpeka framtida förändringar i tingsrätternas

verksamhet.

Förslagen i de nu aktuella motionerna innebär att riksdagen nu

skall uttala att den nuvarande knytningen av

inskrivningsverksamheten till tingsrätterna

skall bestå framöver. Bostadsutskottet är för sin del inte

berett förorda att riksdagen gör ett uttalande med denna

innebörd. Även denna fråga måste naturligtvis kunna prövas

utifrån de skiftande förutsättningar som från tid till annan

gäller för verksamheten. Det torde också vara sådana

överväganden som ligger till grund för att regeringen inte nu

lägger fram något förslag om att föra samman

inskrivningsverksamheten med fastighetsbildning och

fastighetsregistrering.

Frågan huruvida inskrivningsväsendet skall integreras med den

nya organisationen för fastighetsbildning och

fastighetsregistrering måste enligt utskottets mening bedömas

med beaktande av flera olika faktorer. Detta synsätt kommer

enligt utskottets mening också till uttryck i justitieutskottets

betänkande 1993/94:JU21 (s. 15--17) vari behandlas flera

motioner i vilka förespråkas att inskrivningsväsendet inte skall

skiljas från tingsrätterna. I sitt av riksdagen godkända

betänkande understryker justitieutskottet bl.a. vikten av

domstolarnas lokala förankring. Samtidigt betonas vikten av att

hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk

natur. Enligt justieutskottets mening bör dock motionerna med

hänsyn till beredningsläget inte föranleda något ytterligare

uttalande av riksdagen.

Regeringsförslaget innebär att beslut om

inskrivningsverksamhetens organistoriska tillhörighet skall

fattas först sedan vissa pågående utredningsinsatser m.m. har

slutförts. Utskottet delar denna uppfattning. Den av regeringen

förordade ordningen får bl.a. anses innebära att den fortsatta

beredningen av frågan kan baseras på ett betydligt bredare

beslutsunderlag än vad som i dag finns tillgängligt.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag i

vad avser inskrivningsmyndigheterna. Motionerna Bo35 (fp), Bo36

(s) yrkande 2 och Bo38 (fp) yrkande 2 avstyrks i den mån syftet

inte kan anses tillgodosett med vad som nu anförts.

Verksamhetsformer

Enligt regeringens mening har bl.a. utredningsarbetet visat

att det på fastighets- och informationsområdet är befogat att

skilja uppdragsverksamheten från myndighetsutövning och annan

verksamhet som även i fortsättningen bör ligga under en

myndighet. I princip och på sikt i ökande utsträckning torde,

enligt förslaget, bolagsformen vara den lämpligaste för den

uppdragsverksamhet som över huvud taget skall bedrivas i statlig

regi. Enligt propositionen är dock inte det nu föreliggande

beslutsunderlaget tillräckligt för ett ställningstagande till en

mer omfattande bolagisering.

Regeringen har därför stannat för en modifierad linje i

bolagiseringsfrågan. Förslaget i denna del innebär att sådana

uppgifter avskiljs som kan skada förtroendet för

myndighetsutövningen eller som redan nu av andra skäl bör

bolagiseras. Den förordade handlingslinjen lämnar enligt

förslaget möjligheten öppen för en fortsatt överföring av

uppgifter till statlig bolagsform, till privat verksamhet eller

för avveckling. I de fall osäkerhet råder om i vilken mån

verksamheter är mogna för ett avskiljande förordas att de skall

behållas inom myndigheten tills vidare -- detta i avvaktan på

ett bättre beslutsunderlag. En förutsättning anges dock vara att

verksamheterna ges en tydligare åtskillnad i förhållandet till

myndighetsverksamheten i övrigt än vad som för närvarande är

fallet.

De verksamheter som redan nu bör föras över från

myndighetsform till bolagsform är enligt förslaget den

fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten samt kartografisk

uppdragsverksamhet och fristående förlagsverksamhet. De

verksamheter som omfattas av förslaget omsätter årligen ca 90

miljoner kronor och sysselsätter ca 120 årsarbetskrafter.

Den ytterligare avskiljning av verksamhet från myndigheterna

och bolagisering som bör komma i fråga bör enligt förslaget

baseras bl.a. på erfarenheter från den nu föreslagna reformen.

Den föreslås dessutom ske samlat vid ett tillfälle för att

undvika osäkerhet och störningar i verksamheterna över en längre

period.

Frågan om formerna för verksamheten tas dels upp i två med

anledning av propositionen väckta motioner, dels i en motion

från allmänna motionstiden 1994.

Det är enligt motion Bo37 (m) förvånande att regeringens

förslag endast innebär en begränsad bolagisering -- detta med

hänsyn till att regeringen i olika sammanhang slagit fast att

konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform

och inte av staten. Enligt motionen innebär detta att den

otillbörliga konkurrensen från lantmäteriets sida fortsätter och

förstärks. I stället anges att offentliga åtaganden på området

måste minskas med hänsyn till det statsfinansiella läget och med

hänsyn till effekterna på konkurrensen.

Enligt motion Bo39 (nyd) yrkande 3 bör en bolagisering av

verksamheten med ett minimalt myndighetsinslag förberedas.

Samtidigt borde möjligheten till att skapa ett samägt bolag

mellan stat och kommun undersökas -- detta eftersom det i dag

finns problem med ett dubbelt huvudmannaskap.

Lantmäteriverket har enligt motion Bo410 (m) i dag dubbla

roller genom att verket dels fungerar som myndighet, dels verkar

som konsult. Denna dubbelroll leder enligt motionen till

tveksamheter. Lantmäteriet bör enligt motionen därför renodla

sin verksamhet till att enbart avse myndighetsuppgifter.

När det gäller verksamhetsformerna för den framtida

verksamheten på fastighetsområdet m.m. vill utskottet anföra

följande.

Till grund för det nu behandlade regeringsförslaget ligger

flera av regering och riksdag fattade beslut om riktlinjer för

formerna för statlig konkurrensutsatt verksamhet och för

privatisering av sådan verksamhet. Det första av dessa beslut

fattades redan våren 1991. Avsikten med det nu behandlade

förslaget är att anpassa verksamheten till de allmänna

riktlinjer som vid ett flertal tillfällen därefter har lagts

fast av riksdagen. Utskottet har inte några invändningar mot att

en bolagisering av produktions- och uppdragsverksamheten

påbörjas i enlighet med förslaget i propositionen. Det får

förutsättas att en överföring av delar av verksamheten till

bolag sker med beaktande av dagens decentraliserade

verksamhetsformer.

Regeringens förslag innebär att en begränsad bolagisering

genomförs redan från den 1 juli 1995. I motionerna Bo37 (m) och

Bo39 (nyd) yrkande 3 riktas kritik mot att bolagiseringen inte

är tillräckligt långtgående. Utskottet kan dela denna

uppfattning i så måtto att det även enligt utskottets mening

torde finnas utrymme för att bolagisera ytterligare delar av

verksamheten. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att

regeringens förslag i denna del utgår från att en fortsatt

överföring av uppgifter skall ske till bolagsform. Det

föreligger således en bred enighet om att ytterligare

verksamhetsgrenar bör och kan bolagiseras. De skilda

uppfattningarna i frågan gäller närmast vid vilken tidpunkt

detta bör ske.

Förslaget i propositionen grundas bl.a. på uppfattningen att

en erforderlig ytterligare bolagisering bör baseras på de

erfarenheter som kan vinnas av den nu förordade reformen.

Utskottet delar denna uppfattning. Även enligt utskottets mening

bör sålunda bolagiseringen genomföras etappvis där den första

etappen genomförs den 1 juli 1995. Tidpunkten för genomförandet

av den andra etappen av bolagiseringen kan och bör av naturliga

skäl inte nu fastställas.

I den mån förslagen i motionerna Bo37 (m), Bo39 (nyd) yrkande

3 och Bo410 (m) inte kan anses tillgodosedda med det ovan

anförda avstyrks de av utskottet. Regeringsförslaget i nu

aktuell del tillstyrks.

Myndighetsorganisationen

Enligt förslaget i propositionen är sambanden mellan

landskapsinformation och fastighetsfrågor så väl dokumenterade

att de bör ligga till grund för en så väl sammanhållen

organisation som möjligt. En viktig frågeställning när det

gäller hur detta samband organisatoriskt skall komma till

uttryck berör i sin tur sambanden mellan Centralnämnden för

fastighetsdata och fastighetsdatasystemet samt

lantmäterimyndigheterna och deras verksamheter.

Sammanfattningsvis anförs i propositionen att fastighets- och

byggnadsinformationen spelar en så grundläggande roll inom

landskapsinformationsområdet att det både centralt och lokalt

bör finnas ett samlat utbud av informationen, ett gemensamt

uppträdande mot avnämarna och en väl samordnad

utvecklingverksamhet.

Med hänvisning bl.a. till sambandet mellan fastighets- och

landskapsinformationen föreslås i propositionen att en ny

myndighet inrättas bestående av Centralnämnden för

fastighetsdata och merparten av Lantmäteriverket. Som skäl för

förslaget i denna del anförs också att CFD saknar lokal och

regional organisation, något som skulle erhållas genom en

sammanslagning. Enligt förslaget skall den nya centrala

myndigheten benämnas Lantmäteriverket.

I fråga om den lokala myndighetsorganisationen innebär

förslaget i propositionen att dagens överlantmätar-,

fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter

sammanförs till nya lantmäterimyndigheter med

länen som verksamhetsområden. De nya myndigheterna skall enligt

förslaget bl.a. få vidgade samordningsuppgifter på

landskapsinformationsområdet. Verksamheten föreslås omfatta

fastighetsbildning och fastighetsregistrering, regional

samordning m.m. inom mätnings- och kartområdet samt viss service

på uppdragsbasis. Det förutsätts vidare att verksamheten som

hittills bedrivs i decentraliserad form och med en utspridd

lokalisering av kontor. En ytterligare förutsättning anges vara

att det sker en medveten delegering av ansvar och befogenheter

inom organisationen.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995

både på central och regional nivå. I anslutning härtill aviserar

regeringen sin avsikt att till riksmötet 1994/95 återkomma med

de närmare förslag som behövs för att

organisationsförändringarna inkl. bolagsbildningen skall kunna

genomföras. Det gäller bl.a. författnings- och

finansieringsfrågor samt återstående frågor om

fastighetsbildningen.

Förslaget i propositionen om att föra samman Lantmäteriverket

och CFD till en ny central myndighet avvisas i fyra

motionsyrkanden.

Det är enligt motion Bo32 (s) av största betydelse att

fastighetsdataverksamheten även fortsättningsvis ges bästa

möjliga förutsättningar. Med hänvisning till att de samband som

finns mellan de verksamheter som resp. verk i dag ansvarar för

är svaga anges detta bäst ske genom att CFD förblir en egen

fristående myndighet. Enligt motionen försvårar en

sammanslagning bl.a. det utvecklingsarbete som CFD i dag

bedriver tillsammans med olika intressenter.

Den helt dominerande verksamheten vid CFD har enligt motion

Bo36 (s) andra avnämare än lantmäteriet. I motionen anförs

vidare att kommunerna anser det vara betydligt rationellare att

samverka med en fristående statlig myndighet som CFD som inte

samtidigt skall tillgodose sysselsättningen av egen personal på

lokal nivå. Med hänvisning härtill förordas i motionens yrkande

3 att propositionens förslag om en sammanslagning av

Lantmäteriverket och CFD skall avslås.

Verksamheten vid CFD skall enligt motion Bo38 (fp) till

största delen tillgodose krav och önskemål som kommer från andra

sektorer än lantmäteriet. Det finns enligt motionärernas mening

därför inte någon anledning att sammanföra CFD med

Lantmäteriverket. I motionens yrkande 3 hemställs också om ett

riksdagens tillkännagivande härom.

Med hänvisning till att man inte onödigtvis skall röra "ett

vinnande lag" förordas i motion Bo39 (nyd) yrkande 1 att CFD

skall fortsätta som egen myndighet med oförändrat ansvar. Som

ett andrahandsyrkande -- i det fall motionens yrkande 1 inte

vinner riksdagens bifall -- hemställs i motionens yrkande 2 om

att regeringens proposition skall avslås i sin helhet.

Synpunkter på den lokala myndighetsorganisationen lämnas dels

i en med anledning av propositionen väckt motion, dels i en

motion från allmänna motionstiden 1994.

Till skillnad från flertalet övriga län har Norrbottens län

enligt motion Bo34 (s) utvecklat en starkt decentraliserad

organisation. Enligt motionärerna innebär det nu föreliggande

regeringsförslaget en risk för att en regional centralisering av

fastighetsbildningsverksamheten nu tvingas fram. En sådan

försämring bör enligt motionen avvisas genom att riksdagen

uttalar sig för att den nuvarande decentraliserade

organisationen i länet skall bibehållas.

Förslaget i motion Bo212 (m) innebär att en för

Västernorrlands och Jämtlands län gemensam regional myndighet

för fastighetsbildning m.m. bör förläggas till Sollefteå. Enligt

motionen talar starka skäl som skogsindustrins och

kraftindustrins intressen för en sådan lösning. Även de

historiskt sett gemensamma kontaktytorna mellan de båda länen

anges motivera att en gemensam myndighet tillskapas.

Utskottet behandlar först frågan om den centrala

myndighetsorganisationen.

Det huvudsakliga skäl som i propositionen åberopas för

utformningen av den nya myndighetsorganisationen är de starka

och växande sambanden mellan fastighetsfrågor och

landskapsinformation. Regeringens förslag i denna del

överensstämmer också med Lantmäteri- och

inskrivningsutredningens bedömningar.

Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om

sambandet mellan fastighetsfrågor och landskapsinformation. Ett

väl fungerande informationsssystem som omfattar mark och

byggnader är bl.a. en förutsättning för planeringen och

användningen av marken liksom för miljöarbetet. Inte minst den

snabbt tilltagande användningen av geografiska

informationssystem (GIS) ställer krav på att

fastighetsdatasystemets textbaserade information på ett smidigt

sätt kan kombineras med grafisk presentation av fastigheter och

byggnader m.m. Till skillnad från tidigare tillhandahålls den

senare typen av landskapsinformation nu också i dataform.

De nu beskrivna nya möjligheterna att i datormiljö kunna

integrera fastighets- och landskapsinformation riktas mot alla

dem som i dag använder något eller några av

informationssystemen, bl.a. kommuner, skogsföretag, Telia,

Vattenfall/Svenska kraftnät, trafikverk, banker, kreditinstitut,

mäklare, inskrivningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter

och olika andra statliga myndigheter. Den grundläggande

informationen torde också komma att utgöra basen för en växande

privat marknad inom informationsteknologin.

Det är enligt utskottets mening viktigt att den nu redovisade

grundläggande synen på sambanden mellan fastighetsfrågor och

landskapsinformation kommer till uttryck i såväl den centrala

som den regionala myndighetsorganisationen på området. I

enlighet med förslaget i propositionen bör sålunda en väl

sammanhållen organisation skapas på alla nivåer. Även enligt

utskottets mening bör sålunda Centralnämnden för fastighetsdata

och Statens lantmäteriverk sammanföras till en ny central

myndighet. I konsekvens härmed bör även den lokala

organisationen samordnas i enlighet med regeringsförslaget. Med

en sådan ordning ökar förutsättningarna att finna effektiva

samarbetsformer med bl.a. kommuner liksom med regionala och

lokala myndigheter än om kontakterna enbart skall ske från

centralt håll. Utskottet återkommer nedan till frågan om den

lokala organisationen.

Genom den nu förordade samordningen av myndigheterna på

central nivå kommer utvecklingsverksamheten att främjas. Enligt

utskottets mening skapas härigenom nya och bättre

förutsättningar för att vidareutveckla verksamheten på såväl

central som regional nivå. Inte minst den pågående utvecklingen

inom informationsteknologin, som innehåller en betydande

utvecklingspotential, understryker detta. Samordningen

underlättar också för Sverige att bibehålla och utveckla sin

ledande roll internationellt med effektiva och samlade

informationssystem.

Utskottet har i sitt ställningstagande utgått från att

Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket behandlas

lika i förhållande till de allmänna riktlinjer som utvecklats

för myndighetsverksamhet respektive konkurrrensutsatt

verksamhet. I den fortsatta beredningen får det enligt

utskottets mening vidare förutsättas att också den i Ny

demokratis partimotion Bo39 aktualiserade frågan om att bilda

ett av stat och kommun samägt bolag övervägs.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det ovan anförda

regeringens förslag om att sammanföra Centralnämnden för

fastighetsdata och Lantmäteriverket till en ny myndighet.

Motionerna Bo32 (s), Bo36 (s) yrkande 3, Bo38 (fp) yrkande 3 och

Bo39 (nyd) yrkande 1 liksom andrahandsyrkandet i motion Bo39

(nyd) yrkande 2 avstyrks.

I fråga om den lokala myndighetsorganisationen vill

utskottet anföra följande.

Som utskottet ovan anfört visar den lokala och regionala

organisationen på fastighetsområdet upp en mycket splittrad

bild. Verksamheten är spridd på flera olika myndigheter och

huvudmän. Det är uppenbart att detta kan ge upphov till

svårigheter såväl på myndighetsnivå som för företag och

enskilda. Det kan många gånger vara svårt för en person eller

ett företag att veta till vilken myndighet man skall vända sig i

ett visst ärende. Även enligt bostadsutskottets mening bör

därför dagens överlantmätar-, fastighetsbildnings- och

fastighetsregistermyndigheter sammanföras till nya

lantmäterimyndigheter med länen som verksamhetsområden i

enlighet med förslaget i propositionen.

När det gäller den i motion Bo34 (s) aktualiserade frågan om

lokaliseringen av de lokala myndigheterna i Norrbottens län vill

utskottet erinra om vad som i propositionen anförs i denna del.

Enligt regeringsförslaget förutsätts verksamheten vid de nya

regionala myndigheterna som hittills bedrivas i decentraliserad

form och med en utspridd lokalisering av kontor. Utskottet kan

mot bakgrund härav inte finna att regeringens förslag i denna

del skulle stå i något motsatsförhållande till förslaget i

motion Bo34 (s). Det får enligt utskottets mening därför

förutsättas att en decentralisering av verksamheten kan behållas

och utvecklas också i framtiden.

Förslaget i propositionen innebär bl.a. att den närmare

utformningen av de nya regionala myndigheterna för

fastighetsbildning m.m. skall beredas ytterligare. Utskottet är

mot bakgrund härav inte berett att ställa sig bakom det förslag

till organisation m.m. av verksamheten i Västernorrlands och

Jämtlands län som förs fram i motion Bo212 (m).

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda

regeringens förslag i nu aktuell del. I den mån förslaget i

motion Bo34 (s) inte kan anses redan tillgodosett avstyrks det

av utskottet. Förslaget i motion Bo212 (m) avstyrks.

Ett kartcentrum

I motion Bo417 (s) anförs att betydelsen av det äldre

kartmaterialet under senare år alltmer har kommit i

blickpunkten. En kombination av forskningsstöd kring det

historiska materialet, utbildningsmöjligheter i anslutning till

arkivmaterial samt en publik utställning om svenska kartor och

deras användbarhet bör enligt motionen därför vara en

riksangelägenhet. Med hänvisning härtill föreslås att staten

skall medverka till att inrätta ett kartcentrum för äldre

geografisk information i Gävle.

Utskottet delar uppfattningen i motionen om värdet av det

rikliga äldre kartmaterial som vi idag förfogar över. Under

senare år har också ett arbete påbörjats som syftar till att

göra de äldre kartorna mera tillgängliga. Det gäller bl.a. den

försöksverksamhet med överföring av äldre kartmaterial till

digital form som har påbörjats i Segersta i Bollnäs kommun. I

det anslag till landskapsinformation som riksdagen beviljat för

budgetåret 1994/95 har också medel beräknats för denna

verksamhet. Ett arbete med den i motionen förordade inriktningen

har sålunda påbörjats. Utskottet är inte berett att nu förorda

ytterligare insatser på området. Motion Bo417 (s) om ett

kartcentrum avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskapet för

fastighetsbildningsverksamheten

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:214 i

motsvarande del och motionerna 1993/94:Bo33, 1993/94:Bo36

yrkande 1 samt 1993/94:Bo38 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande fastighetsregistrering

att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214

förordats i motsvarande del,

3. beträffande inskrivningsverksamheten

att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214

förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo35,

1993/94:Bo36 yrkande 2 samt 1993/94:Bo38 yrkande 2,

men. (v)

4. beträffande verksamhetsformerna

att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214

förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo37,

1993/94:Bo39 yrkande 3 samt 1993/94:Bo410,

5. beträffande den centrala myndighetsorganisationen

att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214

förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo32,

1993/94:Bo36 yrkande 3, 1993/94:Bo38 yrkande 3 samt 1993/94:Bo39

yrkandena 1 och 2,

res. (s)

6. beträffande den lokala myndighetsorganisationen

att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214

förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo34

samt 1993/94:Bo212,

7. beträffande ett kartcentrum

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo417.

Stockholm den 19 maj 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit:

Agne Hansson (c) Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),

Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s),

Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf

Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Birger Andersson (c),

Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Lars Stjernkvist

(s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Den centrala myndighetsorganisationen (mom. 5)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Det huvudsakliga" och på s. 13 slutar med "2

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det huvudsakliga skäl som i propositionen åberopas för att

föra samman Lantmäteriverket och Centralnämnden för

fastighetsdata till en ny central myndighet är sambandet mellan

fastighets- och landskapsinformation. Detta samband har enligt

propositionen stor relevans. Ett väl fungerande

informationssystem som omfattar mark och byggnader är bl.a. en

förutsättning för planeringen och användningen av marken.

Samtidigt kan utskottet konstatera att de fastighetsuppgifter

som finns i fastighetsdatasystemet har knytningar till många

samhällssektorer.

Bland dem som i dag, förutom Lantmäteriverket, använder

fastighetsdatasystemet finns bl.a. banker, kreditinstitut,

mäklare, kommuner, inskrivningsmyndigheter,

fastighetsregistermyndigheter och olika statliga myndigheter.

Det betyder att Centralnämnden för fastighetsdata som ansvarig

för driften av fastighetsdatasystemet har att beakta krav och

synpunkter på systemet och dess uppbyggnad från en rad olika

intressenter. Vid den hittillsvarande utvecklingen av systemet

har också stor hänsyn kunnat tas till användarnas behov, bl.a.

genom att olika applikationer har tillskapats för enskilda

användare. Det är enligt utskottets mening viktigt att

administrationen av fastighetsdatasystemet kan ske i former som

garanterar att systemet även fortsättningsvis kan få en bred och

flexibel användning. Dagens myndighetsstruktur med

Centralnämnden för fastighetsdata som en fristående myndighet

har enligt utskottets mening bidragit till den hittillsvarande

positiva utvecklingen av verksamheten.

I de nu behandlade motionerna anförs bl.a. att sambandet

mellan fastighets- och landskapsinformation inte är så starkt

som hävdas i propositionen och att Centralnämnden för

fastighetsdata därför bör förbli en fristående myndighet.

Utskottet har för sin del inte underlag för att bedöma styrkan i

de samband som trots allt finns mellan dessa verksamheter.

Däremot kan utskottet, som framgår ovan, konstatera att också

många andra viktiga samhällsaktiviteter har en påtaglig knytning

till fastighetsdatasystemet. Vid en bedömning av

myndighetsstrukturens framtida utformning måste enligt

utskottets mening också detta förhållande vägas in. Dessa

förhållanden måste belysas ytterligare innan slutlig ställning

kan tas till frågan om ett eventuellt sammanförande av de två nu

aktuella centrala myndigheterna.

Den fortsatta beredningen bör sålunda syfta till att ge

ytterligare underlag för ett beslut. Det innebär bl.a. att

pågående utredningsinsatser m.m. bör avvaktas så att ställning

kan tas i ett sammanhang till såväl frågan om den centrala

myndighetsstrukturen som till de frågor i övrigt som är föremål

för fortsatta överväganden. Däremot finns det enligt utskottets

mening skäl att redan nu vidta åtgärder för att fullt ut

sammankoppla de uppgifter som finns i fastighetsdatasystemet med

den digitala landskapsinformation som finns hos

Lantmäteriverket. I den utsträckning sådan information

efterfrågas måste den naturligtvis kunna ställas till förfogande

oavsett om ansvaret för de olika delarna ligger hos en eller två

myndigheter. Det får enligt bostadsutskottets mening därför

förutsättas att erforderliga åtgärder vidtas för att dels

integrera de uppgifter som i dag finns tillgängliga i de olika

systemen, dels ge förutsättningar för en fortsatt utveckling på

området.

Som ett ytterligare skäl för att bilda en ny central myndighet

anförs i propositionen att Centralnämnden för fastighetsdata

saknar lokal och regional organisation, något som skulle

erhållas genom en sammanslagning med Lantmäteriverket. CFD

bedriver i dag bara verksamhet på två orter utanför Gävle. Som

utskottet uppfattar det är detta resultatet av en medveten

strategi där tyngdpunkten har lagts på att via terminaler hos

användarna ge god tillgänglighet till verkets tjänster. Detta

förhållande motsäger emellertid inte uppfattningen att det nu

eller i framtiden kan finnas ett behov av lokal och regional

organisation som kan ge användarna stöd och service samt

utveckla samarbetsformerna i enlighet med vad regeringen

förordar. Enligt utskottets mening bör stor tyngd tillmätas de

behov som de olika användarna av fastighetsdatasystemet kan ha.

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på de förändringar

av den lokala och regionala organisationen för

fastighetsbildning m.m. som kan förväntas under de närmaste

åren. Enligt utskottets mening bör den centrala

myndighetsstrukturen läggas fast först sedan den närmare

utformningen av den lokala och regionala organisationen kan

överblickas.

Utskottet är med hänvisning till det ovan anförda inte nu

berett förorda att Centralnämnden för fastighetsdata och

Lantmäteriverket skall sammanföras. Med anledning av vad som i

motionerna Bo32 (s), Bo36 (s) yrkande 3, Bo38 (fp) yrkande 3 och

Bo39 (nyd) yrkande 1 anförts avstyrker utskottet sålunda

regeringens förslag i denna del. Andrahandsyrkandet i motion

Bo39 (nyd) yrkande 2 saknar därmed aktualitet. Yrkandet

avstyrks. Vad utskottet nu med anledning av motionerna anfört om

den centrala myndighetsstrukturen bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:5. beträffande den centrala

myndighetsorganisationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo32,

1993/94:Bo36 yrkande 3, 1993/94:Bo38 yrkande 3 och

1993/94:Bo39 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört samt avslår proposition 1993/94:214 i

motsvarande del och motion 1993/94:Bo39 yrkande 2,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Werner (v) anför:

Jag ansluter mig till den till betänkandet fogade

reservationen (s).

Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:

Inskrivningsverksamheten (mom. 3)

Utgångspunkten för regeringens bedömning att

inskrivningsverksamheten på sikt bör föras över från

tingsrätterna till de nya fastighetsbildningsmyndigheterna är

att det finns ett starkt samband mellan inskrivning och

fastighetsbildning. Jag delar inte denna uppfattning. Det kan

snarare hävdas att sambandet är mycket svagt, vilket belyses av

att under år 1992 endast en procent av alla inskrivningsärenden

hade ett direkt samband med nybildning av fastigheter. Jag kan

därför ansluta mig till uppfattningen i motion Bo36 (s) att det

är olämpligt att nu förutsätta att inskrivningsverksamheten på

sikt skall inordnas i lantmäteriorganisationen. Frågan bör

enligt min mening avgöras först då tingsrättsorganisationen som

helhet behandlas.

Till det ovan anförda kommer att den av regeringen föreslagna

reformen skulle kunna få konsekvenser för de små tingsrätternas

fortlevnad. Vid många tingsrätter, inte minst i glesbygd, utgör

inskrivningsverksamheten en så stor del av den totala

verksamheten att den är en absolut förutsättning för

tingsrättens fortsatta existens.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

3 borde ha hemställt:

3. beträffande inskrivningsverksamheten

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:214 i

motsvarande del samt motionerna 1993/94:Bo35, 1993/94:Bo38 och

1993/94:Bo38 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,