Bet. 1993/94:BoU4

Bostadsutskottets betänkande

1993/94:BOU04

Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

BoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1993/94:27 om ändringar i

fastighetsbildningslagen (1970:988). Lagörslaget syftar till att

bl.a. göra det möjligt att bilda mindre jordbruks- och

skogsbruksfastigheter. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 1994. Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Vidare behandlas fyra motioner från den allmänna motionstiden

1993. I motionerna tas upp andra frågor om fastighetsbildning

m.m. än de som berörs i propositionen. Utskottet avstyrker

motionsyrkandena.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:27 föreslagit att

riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1993

väckta motionerna

1992/93:Bo408 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

stärkandet av den enskildes rätt vid expropriation.

1992/93:Bo410 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att jordförvärvslagen

för skogsbruksfastigheter avskaffas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade möjligheter att ge jakt- och

fiskeservitut till avstyckade fastigheter.

1992/93:Bo413 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändringar i jordförvärvslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fastighetsbildning med jakt- och

fiskeservitut.

1992/93:Bo417 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar ändra fastighetsbildningslagen för att

underlätta omarrondering, i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Utskottet

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

Fastighetsbildningslagen (FBL) innehåller bestämmelser om

under vilka förutsättningar en fastighet kan nybildas eller

ombildas och regler för förfarandet. Nybildning kan ske genom

avstyckning, klyvning eller sammanläggning. Ombildning av en

fastighet sker genom fastighetsreglering. I 3 kap. återfinns de

grundläggande villkoren för all fastighetsbildning.

År 1990 beslutade riksdagen (bet. 1990/91:BoU3) om ändringar i

3 kap. i syfte att bättre anpassa FBL till de då gällande jord-

och skogsbrukspolitiska målsättningarna och vidga möjligheterna

att i samband med fastighetsbildning beakta skäl som främjar en

positiv landsbygdsutveckling. Ändringarna innebär bl.a. att

jordbruks- och skogsbruksfastigheter kan bildas även om

företaget på fastigheten inte ger brukaren full utkomst (det

s.k. företagsekonomiska villkoret i 3 kap. 5 § FBL).

Syftet med det nu aktuella lagförslaget, som främst rör

ändringar av villkoren för bildande av jordbruks- och

skogsbruksfastigheter, är att bättre anpassa FBL till rådande

förhållanden på landsbygden efter de ändringar som skett de

senaste åren i jord- och skogsbrukspolitiken.

Lagförslaget innebär bl.a. att det företagsekonomiska

villkoret vid ny- och ombildning av jordbruks- och

skogsbruksfastigheter mjukas upp ytterligare. Det bör enligt

förslaget inte längre krävas att företaget på fastigheten ger

brukaren hans huvudsakliga utkomst. Däremot skall företaget ge

"ett godtagbart ekonomiskt utbyte", dvs. alltid lämna ett visst

positivt bidrag till brukarens försörjning. Vid bedömningen

skall enligt regeringsförslaget alltid kunna vägas in

möjligheterna att kombinera verksamheten med annan varaktig

verksamhet på orten. I glesbygd skall lägre lönsamhetskrav kunna

ställas om fastighetsbildningen främjar bosättning och

sysselsättning på orten. Även hänsynen till natur- och

kulturvården skall beaktas. Nödvändiga bedömningar skall ske mot

bakgrund av de jord- och skogsbrukspolitiska riktlinjer som

råder vid tiden för fastighetsbildningen.

Vidare föreslås att det nuvarande kravet att åtgärden skall

vara till övervägande nytta för jordbruksnäringen tas bort vid

fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet. I stället

föreslås en bestämmelse om att fastighetsbildning inte får ske

om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse

för jordbruksnäringen. Förslaget innebär således en uppmjukning

av skyddsreglerna för jordbruksnäringen som finns i 3 kap. 6 §

FBL. För skogsnäringen och skogsmiljön föreslås en skärpning av

skyddsregeln i 3 kap. 7 §. Fastighetsbildning som innebär en

skadlig delning av en skogsbruksfastighet skall inte vara

tillåten.

Ytterligare ett par ändringar i FBL föreslås i propositionen.

Vid klyvning av fastighet skall förbud eller villkor för bl.a.

skogsavverkning kunna meddelas. När det gäller förfarandet vid

fastighetsbildningsmyndigheten föreslås att en ansökan om

fastighetsbildning skall kunna avvisas i det fall sökanden har

förelagts att betala förskott på förrättningskostnaderna men

inte gör det.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran eller

särskilt uttalande med anledning av propositionen, föreslår att

riksdagen antar det som bilaga till detta betänkande fogade

lagförslaget.

Motioner om fastighetsbildning m.m.

I det följande behandlar utskottet fyra motioner som rör

frågor om expropriations-, jordförvärvs- och

fastighetsbildningslagstiftningen. Motionerna har, som

inledningsvis framgått, väckts under den allmänna motionstiden

1993. De har ingen omedelbar anknytning till förslaget om

ändring i FBL som behandlats ovan.

Expropriationslagen

I motion 1992/93:Bo408 (m) föreslås att riksdagen bör ge

regeringen till känna att expropriationslagen ses över i syfte

att stärka den enskildes rätt. Det händer enligt motionären att

kommunerna utnyttjar expropriationsmöjligheterna trots att

hävdade starka samhällsintressen kan tillvaratas lika bra eller

bättre av andra intressenter än kommunen. Även om markägaren kan

visa att han har samma mål och äger resurser för att genomföra

exploateringen kan kommunen enligt motionären vidhålla

expropriationsansökan. I nu redovisat avseende anser motionären

att expropriationslagen bör ändras.

Expropriationslagen medger att fastighet som tillhör annan än

staten får tas i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller

servituträtt för vissa i lagen angivna ändamål. Som framgått av

motionen är expropriationslagen utformad så att markägarens

erbjudande att genomföra en av kommunen tänkt exploatering inte

behöver tillmätas någon avgörande betydelse vid prövningen av om

tillstånd till expropriation kan ges. En ståndpunkt som varit

vägledande vid lagens tillkomst är att kommunen i princip skall

ha företrädesrätt till mark som behövs för tätbebyggelse.

Motivet för kommunens företrädesrätt har angetts vara att

kommunen, som närmast ansvarig för den fysiska planeringen och

byggandet, skall kunna föra en aktiv markpolitik. Tillstånd

skall dock inte meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses

på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän

och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom

den (2 kap. 12 §).

Såsom planlagstiftningen är utformad med ett på kommunen

vilande ansvar för bebyggelseutvecklingen bör enligt utskottets

mening grundprincipen i expropriationslagen om företrädesrätt

för kommunen ligga fast. Motion 1992/93:Bo408 (m) avstyrks redan

på denna grund. Det kan dock tilläggas att frågan om skyddet för

äganderätten bör skrivas in i grundlagen, och vilka

inskränkningar i äganderätten som bör vara tillåtna, har

övervägts av den år 1991 tillkallade kommittén, som går under

benämningen Fri- och rättighetskommittén. Övervägandena om bl.a.

egendomsskyddet finns redovisade i delbetänkandet Fri- och

rättighetsfrågor, del A, SOU 1993:40. Betänkandet har

remissbehandlats. Ett lagförslag till riksdagen har aviserats

hösten 1993.

Jordförvärvslagen

Frågor om jordförvärvslagen behandlas i två motioner. I den

ena motionen, 1992/93:Bo410 (fp) yrkande 3, föreslås att förvärv

av skogsbruksfastigheter inte skall omfattas av

jordförvärvslagens bestämmelser. Enligt motionären skulle

avverkningen öka och skogsvården förbättras om samhället inte

blandade sig i fastighetsmarknaden på skogsområdet. I den andra

motionen, 1992/93:Bo413 (s) yrkande 1, föreslås att en utredning

tillsätts med uppgift att utforma lagen så att den främjar ett

aktivt skogsbruk och en bättre arrondering av skogsmarken. Det

kan enligt motionärerna ske om ägarstrukturen förbättras. Ett av

problemen med lagstiftningen anses i båda motionerna vara att

den förhindrar tillkomsten av skogsbruksföretag ägda av

juridiska personer.

Jordförvärvslagens syfte har bl.a. varit att göra det möjligt

för lantbruksnämnden att medverka till att jordbruksmark brukats

effektivt och rationellt. Därför gällde fram till den 1 juli

1991 som huvudregel att lantbruksfastigheter inte kunde

förvärvas utan tillstånd. Under år 1991 beslutades om väsentliga

ändringar i jordförvärvslagen (bet. 1990/91:JoU26). Ändringarna

innebar en långtgående avreglering. Förvärvslagstiftningen

ansågs emellertid inte kunna avskaffas helt. Som skäl angavs att

lagen varit effektiv när det gäller förvärv av juridiska

personer, förvärv i glesbygd och förvärv i särskilt

ägosplittrade områden. Krav på tillstånd för förvärv av

lantbruksegendom gäller således för närvarande i nu angivna tre

fall.

Avsikten med bestämmelserna om juridiska personers

förvärvsrätt har varit att upprätthålla en balans mellan olika

ägarkategorier. Den utredning som föregick ändringarna i

jordförvärvslagen visade att ca 50 % av skogsarealen var

privatägd. Om bestämmelserna skulle ändras ansåg utredningen det

inte osannolikt att skogsbolagen på lång sikt skulle öka sitt

markinnehav väsentligt (prop. 1990/91:155 s. 34).

Departementschefen delade utredningens bedömning att

bestämmelserna om juridiska personers förvärvsrätt borde

bibehållas. Jordbruksutskottet, som beredde propositionen om

ändringar i jordförvärvslagen, var enigt om att

förvärvsprövningen för juridiska personer skulle behållas

oförändrad.

Bostadsutskottet anser att i motionerna inte anförts några nya

motiv som ger anledning att åter överväga behovet av att

avskaffa förvärvsprövningen för skogsbruksfastigheter enligt

jordförvärvslagen. Motionerna 1992/93:Bo410 (fp) yrkande 3 och

1992/93:Bo413 (s) yrkande 1 avstyrks. Utskottet vill såvitt

avser arronderingsfrågan också erinra om att

fastighetsbildningslagen utgör ett annat viktigt instrument för

att uppnå bättre ägostruktur.

Fastighetsbildningslagen

I motionerna 1992/93:Bo410 (fp) yrkande 4 och 1992/93:Bo413

(s) yrkande 2 föreslås att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att möjligheterna att bilda jakt- och

fiskeservitut vid vissa avstyckningar vidgas. Syftet med

förslaget i motionerna är att stimulera passiva skogsägare att

sälja huvuddelen av skogsarealen till skogsbruksföretag. Så

skulle enligt motionärerna ske i större utsträckning om ägaren

av den kvarvarande fastigheten med mangårdsbyggnaderna kunde få

jakt- och fiskeservitut på den avstyckade skogsmarken.

Servitut kan bildas bl.a. genom avtal enligt bestämmelserna i

14 kap. jordabalken (JB) eller genom förrättning enligt

fastighetsbildningslagens bestämmelser. Ett servitut innebär att

fastighetsägaren på olika sätt kan dra nytta av en annan

fastighet. Det är knutet till fastigheten och inte till

innehavaren och kan gälla utan tidsgräns. På grund av de

rättsverkningar som ett servitut har, uppställs i lagen vissa

villkor för att servitut skall anses föreligga. Ett servitut

skall vara ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning och

avse ett ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheten (14

kap. 1 § JB). Förrättningsservitut skall därutöver vara av

väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga användning

(7 kap. 1 § FBL).

Varken JB eller FBL innehåller något förbud mot bildande av

jakt- och fiskeservitut. I propositionen med förslag till FBL

uttalades en viss positiv inställning till fiskeservitut vid

bildande av fritidsfastighet (prop. 1969:128 B s. 1158). I

rättstillämpningen har också avgjorts att en upplåtelse av rätt

till fritidsfiske kunde godtas som servitut (NJA 1976 s. 242).

Enligt utskottets mening bör servitutsbestämmelserna vara

utformade så att fastigheter inte belastas på ett ur allmän

synpunkt oacceptabelt sätt, vilket kan bli följden av en alltför

vidsträckt användning av servitut vid fastighetsbildning.

Utskottet är inte berett att föreslå ändringar av de villkor som

uppställs för att ett servitut skall godtas. Ytterst får frågan

om jakt- och fiskeservitut skall bildas överlämnas åt

rättspraxis. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1992/93:Bo410 (fp) yrkande 4 och 1992/93:Bo413 (s) yrkande 2.

Fastighetsbildningskostnaderna vid omarrondering

I motion 1992/93:Bo417 (c) tas upp

fastighetsbildningskostnaderna vid frivilliga omarronderingar

med utgångspunkt främst i förhållandena i Dalarna. Bl.a. anförs

att intresset för sådana frivilliga förbättringar av

fastighetsstrukturen är mycket positivt men att

lantmäterikostnaderna upplevs som orimliga. Enligt motionären

utgår inte statsbidrag när markbyten sker på frivillig väg. Hon

anser därför att fastighetsbildningslagen bör ändras så att

länsstyrelsen kan förmedla statsbidrag också vid en frivillig

omarrondering.

Utskottet vill inledningsvis upplysa att frågor om bidrag till

lantmäterikostnaderna inte regleras i FBL. Sådana

bidragsbestämmelser finns däremot i förordningen (1978:250) om

statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Bidrag får

lämnas i samband med yttre rationalisering till bl.a.

lantmäterikostnader. Frågan om bidrag prövas av länsstyrelsen.

För närvarande lämnas stöd till lantmäterikostnaderna för

framför allt vissa större pågående omarronderingsprojekt i

Kopparbergs län. Stöd för nya projekt bör enligt uttalande i

budgetpropositionen 1992/93 bil. 10 inte beviljas från anslaget.

Enligt vad utskottet erfarit utgår bidrag vanligtvis inte vid

sådana markbyten av mindre omfattning som motionären synes syfta

på. Möjlighet till viss nedsättning av kostnaderna finns dock

genom lantmäteritaxans bestämmelse om s.k. städningssubvention.

Viss avdragsmöjlighet för lantmäterikostnader vid

rationaliseringsförvärv finns också genom att sådana kostnader

räknas in i underlaget för skogsavdraget.

Enligt vad utskottet erfarit är det inte ovanligt att

frivilliga markbyten i Dalarna kommer till stånd under medverkan

av länsstyrelsens lantbruksenhet, som genom jordfonden har

tillgång till en viss markreserv. Lantbruksenheten har hittills

utan kostnader för markägarna förhandlat med dem och gjort

nödvändiga värderingar samt upprättat avtal. Därefter har

fastighetsbildningsmyndigheten utfört sedvanlig

lantmäteriförrättning. Genom en sådan samverkan har

lantmäterikostnaderna kunnat begränsas.

Frågan om bidrag till lantmäterikostnaderna vid

omarrondering har behandlats tidigare av riksdagen (bet.

1990/91:BoU3) och avstyrkts med hänvisning till pågående

utredning om fastighetsbildningskostnaderna. Motioner om vidgade

avdragsmöjligheter inom skattesystemet för sådana kostnader har

också behandlats och avstyrkts (1992/93:SkU21). Sedan en

kommitté tillsatts med uppgift att se över bl.a.

lantmäteriorganisationen har frågan om kostnader för

fastighetsbildning överlämnats till denna kommitté. Den skall

bl.a. utreda frågan om hur finansieringen av

lantmäteriverksamheten bör utformas (dir. 1993:11). Utskottet

anser det rimligt att avvakta resultatet av kommitténs arbete.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:Bo417 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988) som finns intaget som bilaga

till detta betänkande,

2. beträffande egendomsskyddet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo408,

3. beträffande förvärvsprövningen för

skogsbruksfastigheter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo410 yrkande 3 och

1992/93:Bo413 yrkande 1,

4. beträffande jakt- och fiskeservitut

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo410 yrkande 4 och

1992/93:Bo413 yrkande 2,

5. beträffande lantmäterikostnaderna vid omarrondering

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo417.

Stockholm den 18 november 1993

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson

(s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m),

Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Britta Sundin (s),

Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist

(s) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga