Bet. 1993/94:FöU1

Försvarsutskottets betänkande

1993/94:FÖU01

Farligt gods

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

FöU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet vad regeringen -- efter

föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- utan att

avge förslag har förelagt riksdagen i skrivelse 1992/93:258 om

farligt gods m.m. Betänkandet behandlar vidare två motioner som

avgivits med anledning av skrivelsen samt nio motioner som

väckts under den allmänna motionstiden 1993 och som hör till

ämnesområdet.

I regeringens skrivelse redogörs för läget när det gäller

områdena beredskap för kemikalieolyckor och transport av farligt

gods. Redogörelsen bygger bl.a. på underlag som på regeringens

uppdrag tagits fram av Statens räddningsverk. Redovisningen

sammanfattar pågående arbete samt anger större olösta frågor

och vilka förväntningar som finns på resultat. Frågan om

riskbedömningar blir belyst. Vidare behandlas Statens

räddningsverks samordnande roll i fråga om nationellt arbete med

befolkningsskydd och beredskap inom räddningstjänsten.

Till skrivelsen har regeringen fogat två bilagor. Den ena

behandlar framtida beredskap för kemikalieolyckor och

sammanfattar Statens räddningsverks förslag till långsiktigt

åtgärdsprogram, inkl. prioriteringar. Den andra bilagan utgörs

av sammanfattningen i Räddningsverkets lägesrapport med

åtgärdsprogram beträffande transport av farligt gods.

Utskottet godtar i huvudsak de angivna allmänna

förutsättningarna liksom av regeringen redovisad bedömning när

det gäller beredskap inför kemikalieolyckor. Ramen för det

fortsatta arbetet bör dock vidgas enligt utskottet, främst i

fråga om fortbildning och den kommunala räddningstjänstens

skyldigheter. Som följd härav föreslås bifall till två

motionsyrkanden.

Utskottet godtar också i stort vad regeringen redovisar om

transport av farligt gods. I sammanhanget poängterar utskottet

betydelsen av att förstärka och förtydliga Räddningsverkets

samordningsroll.

Bifall föreslås till ett motionsyrkande om att pröva

införandet av s.k. avsändaransvar vid transport av farligt gods.

Däremot bör två motionsyrkanden som rör utbildning och forskning

inte bifallas.

Med anledning av sju olika yrkanden om åtgärder för att

förbättra säkerheten vid sjötransporter av farligt gods föreslår

utskottet ett tillkännagivande med innebörd att regeringen i den

fortsatta beredningen uppmärksamt följer frågan och tar

erforderliga initiativ.

I tre motionsyrkanden förordas rörledningar för transport av

oljeprodukter i stället för tankbilar. Utskottet förutsätter att

erforderliga åtgärder vidtas utan något riksdagens initiativ.

Yrkandena bör därför inte bifallas. Utskottet anser inte heller

att riksdagen skall bifalla en motion om utveckling av

förpackningar m.m. för farligt gods.

Utskottet föreslår att de sammanfattande synpunkter

beträffande farligt gods som utskottet redovisar avslutningsvis

ges regeringen till känna.

Skrivelsen

I skrivelse 1992/93:258 bereder regeringen riksdagen tillfälle

att ta del av vad som anförts om framtida beredskap mot

kemikalieolyckor och transporter av farligt gods.

Motionerna

Avgivna med anledning av skrivelsen:

1993/94:Fö1 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortbildning och den kommunala

räddningstjänstens skyldigheter.

1993/93:Fö2 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning och forskning omkring

transporter av farligt gods,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av att Hot- och riskutredningen får utreda hur

utbildningen av kunskap på området farligt gods skall kunna

hållas à jour,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om behovet av att ansvarsförhållandena

vid transport av farligt gods ses över,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vikten av en översyn av hur Räddningsverket och universiteten i

större utsträckning skall kunna utnyttjas som en resurs för att

bidra till säkrare transporter av farligt gods.

Motioner avgivna under allmänna motionstiden 1993:

1992/93:Fö707 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en aktionsplan för att

förebygga olje- och kemikaliekatastrofer i svenska farvatten och

i synnerhet i känsliga områden som skärgårdar och de stora

insjöarna,

2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda

överförande av en del av kemikalietransporterna till pipelines

och i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och

Stockholm.

1992/93:Fö708 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt

trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga

transporter till lands och till sjöss.

1992/93:Fö713 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om flygfotogentransporterna genom Storstockholm till Arlanda.

1992/93:Fö715 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utveckla säkrare

transportsystem för transporter av farligt gods.

1992/93:T603 av Sven-Olof Petersson och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anmälningsplikt för fartyg som lämnar

Östersjöhamn eller seglar in i Östersjön.

1992/93:T613 av Kristina Svensson (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett system med anmälningsplikt för

fartyg som går in i Östersjön utreds.

1992/93:T634 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett anmälningssystem för fartyg på väg in

i Skagerrak och Kattegatt.

1992/93:T635 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anmälningsplikt skall införas för

fartyg som trafikerar Kattegatt, Skagerrak och Östersjön.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av anmälningsplikt före infart i

Mälaren,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom

huvudstaden bör begränsas.

Utskottet

Inledning

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat frågor med

anknytning till transport av farligt gods, senast i betänkandet

1992/93:FöU1 om vissa räddningstjänstfrågor. Utskottet framhöll

då i sin sammanfattning bl.a. vikten av att åstadkomma största

möjliga säkerhet när det gäller transport av farligt gods. På

denna punkt var utskottet helt överens med dem som motionerat i

ärendet. Samtidigt konstaterade utskottet att frågorna om

riskbedömning, val av säkraste transportsätt, information och

vägvalsstyrning m.m. ofta är komplicerade och att det finns

kunskapsluckor. Utskottet hade förståelse för att det kan ta

viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags åtgärder.

Utskottet sade sig under en följd av år ha behandlat motioner

som från olika utgångspunkter, och utan närmare inbördes

sammanhang, fört fram förslag för att förbättra säkerheten vid

detta slags transporter. Utskottet fann det därför angeläget med

en samlad redogörelse till riksdagen för läget inom det berörda

området. En sådan redovisning borde bl.a. innehålla en

sammanfattning av pågående arbete, en beskrivning av större

olösta frågor samt vilka förväntningar som finns på resultat.

Speciellt angeläget ansåg utskottet det vara att få frågan om

riskbedömning och val av säkraste transportsätt belyst. I

sammanhanget underströks Räddningsverkets samordnande roll i

fråga om transport av farligt gods. Utskottet såg helst att

denna roll stärktes. En redogörelse med nämnd inriktning ansågs

också vara i linje med en sådan fortlöpande

erfarenhetsredovisning som riksdagen tidigare har begärt

(1990/91:FöU1, rskr. 18).

Arbetsläge

Regeringen beskriver arbetsläget och anmäler att den i mars

1989 uppdrog åt Statens räddningsverk att redovisa förslag

till långsiktig inriktning av den verksamhet som rör farligt

gods. Bl.a. skulle Räddningsverket föreslå inriktning för

bekämpning av kemikalieutsläpp på land och till sjöss. Verket

redovisade detta uppdrag till regeringen i maj 1992.

Regeringen anmäler vidare att den i december 1992 bemyndigade

chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté (Fö

1992:03) med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och

risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del (den

s.k. Hot- och riskutredningen). I direktiven (dir. 1993:4) till

kommittén framhålls bl.a. att den storskalighet som eftersträvas

i produktion och distribution ökar risken för att enstaka

olyckor, t.ex. vid tillverkning, lagring och transport av

farliga ämnen, kan få allvarliga konsekvenser för människor och

miljö. Kommittén bör därför analysera påfrestningar och risker i

det fredstida samhället samt överväga om åtgärderna är

tillräckliga. Eftersom någon systematisk tvärsektoriell analys

hittills inte gjorts bör kommittén därefter pröva om

beredskapsåtgärderna inom olika områden är tillräckligt

samordnade. Bland andra frågor som enligt kommittédirektiven bör

studeras är risker inom den kemiska industrin samt frågor om

samordning av förebyggande åtgärder från samhällets sida när det

gäller bl.a. fysisk planering och yttre miljö. I sammanhanget

bör en ökad och mera systematiserad användning av riskanalyser

övervägas. Häri bör, enligt direktiven, ingå transporter av

farligt gods, där bl.a. valet av transportslag och olika

transportvägar är en väsentlig fråga.

Regeringen redovisar att den i januari 1993 uppdrog åt

Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning

av det sjösäkerhetsarbete som har utförts under de senaste åren

samt av pågående och planerat arbete. Verket skall redovisa

förutsättningar för och konsekvenserna av skärpta regler för att

ytterligare minska risken för fartygsolyckor. Verket skall

härvid ange om det föreligger behov av restriktioner för trafik

med enkelbottnade fartyg som transporterar olja och andra

skadliga ämnen i känsliga svenska vattenområden. Miljöriskerna

skall även bedömas vid en överflyttning av sjötransporter till

andra transportslag.

Regeringen anför vidare att Boverket och Statens

naturvårdsverk genomför en översyn av riktlinjer för

skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet. Översynen sker mot

bakgrund av vad som anförts i propositionen 1990/91:90 om en god

livsmiljö. Såväl verksamheters lokalisering som transport av

farligt gods behandlas i sammanhanget, liksom hur skyddsavstånd

skall tillämpas i dessa situationer. Inom Boverket pågår

dessutom ett arbete rörande hälsa och säkerhet i fysisk

planering.

Enligt regeringens uppfattning bör frågan om transporterna ses

som en del av det långsiktiga åtgärdsprogrammet rörande farligt

gods. Regeringen anser att den bedömning av läget som framgår av

den nu aktuella redogörelsen (skr. 1992/93:258) samt

Räddningsverkets förslag till långsiktigt åtgärdsprogram:

Framtidens beredskap för kemikalieolyckor resp. lägesrapport med

åtgärdsprogram: Transport av farligt gods bör beaktas i Hot- och

riskutredningens arbete. Vidare bör dessa handlingar utgöra

tilläggsanvisningar för Räddningsverkets och Kustbevakningens

programplanearbete. Regeringsbeslut har fattats med denna

innebörd. Regeringen anser därför att redogörelsen (1992/93:258)

inte erfordrar riksdagens godkännande.

Allmänna utgångspunkter

Enligt regeringens bedömning utgör det långsiktiga programmet

och lägesrapporten med åtgärdsprogram som Statens räddningsverk

presenterat en värdefull grund för Räddningsverkets och, i fråga

om beredskapen till sjöss, Kustbevakningens planering av de

frågor som rör befolkningsskyddet och räddningstjänsten. På

vissa områden, t.ex. frågan om vidgade möjligheter att meddela

föreskrifter, fordras dock enligt regeringen fortsatta

överväganden. Hot- och riskutredningen förutsätts komma att

granska behovet av sådana ändringar.

Regeringen anser att Statens räddningsverk bör utveckla och

stärka sin samordningsroll i det nationella arbetet med både

befolkningsskyddet och räddningstjänsten vad avser olyckor med

kemikalier och transporter av farligt gods.

Riskanalyser på olika nivåer bör enligt regeringen ligga till

grund för den kort- och långsiktiga inriktningen av åtgärderna.

Räddningsverket bör härvid utveckla metoder för sådana analyser

och riktlinjer för den praktiska tillämpningen av dem inom

befolkningsskyddet och räddningstjänsten.

Det grundläggande ansvaret för nödvändiga förebyggande

åtgärder i samband med farlig verksamhet bör, enligt regeringen,

ligga på den som bedriver verksamheten, dvs. i regel hos

industrin.

Beredskap mot kemikalieolyckor

Räddningsverkets förslag till långsiktigt program syftar till

att utgöra underlag för arbetet med olycksförebyggande och

skadebegränsande åtgärder inom kemikalieområdet under 5--10 år

framåt. Regeringen anser att de principer som utvecklas i

programförslaget bör ligga till grund för fortsatt planering.

Grunden för åtgärderna inom befolkningsskydd och

beredskapsuppbyggnad bör vara riskanalyser. Dessa frågor sägs

komma att behandlas inom ramen för Hot- och riskutredningens

uppdrag.

En grundberedskap för insats mot kemikalieolyckor bör enligt

regeringen finnas i alla kommuners räddningstjänst. Härutöver

bör, för kvalificerade insatser såväl på land som till sjöss,

förstärkningar kunna tillföras från vissa kommuner eller från

den kemikaliehanterande industrin. Dessa insatsstyrkor bör vara

speciellt utbildade och utrustade. Reglerna bör utformas så att

beredskapen och insatserna i högre grad än för närvarande

bekostas av den industriella verksamhet som orsakar riskerna.

Vidare bör enligt regeringen ökat intresse ägnas åt frågor som

rör sanering och återställande efter kemikalieolyckor. När det

gäller att förebygga olyckor bör nuvarande aktiva samverkan

mellan berörda myndigheter samt mellan dessa och industrin

utvecklas. Regeringen anser slutligen att det bör utarbetas

metoder för större riskhänsyn i den fysiska planeringen. Härvid

bör bl.a. behandlas frågan om lokaliseringen av

kemikalieanläggningar och vilka skyddsavstånd till närmaste

bebyggelse som skall anses nödvändiga.

I utskottsgruppsmotionen Fö1 (s) instämmer motionärerna i

stort med regeringens redogörelse över problemen och vilka

åtgärder som behövs när det gäller beredskapen mot

kemikalieolyckor. Härutöver anför motionärerna att det i det

fortsatta arbetet med denna beredskap är angeläget att även

lägga stor vikt vid den kommunala räddningstjänsten,

militärens roll i fredstid och behovet av fortbildning. Sålunda

bör t.ex. kunskaperna inom området stärkas i den kommunala

organisationen. Vidare anser motionärerna att reglerna för den

kommunala räddningstjänstens skyldigheter bör ses över så att en

dålig ekonomi inte hindrar angelägna åtgärder som exempelvis

fortbildning om kemikalier. Även Räddningsverket bör avdela

tillräckliga resurser för fortbildning.

Motionärerna instämmer med regeringen i uppfattningen att det

behövs ett omfattande samarbete mellan olika företag och

räddningstjänsten. Ansvarsfördelningen och kostnadsansvaret

mellan kommun och företag, i händelse av en eventuell olycka,

bör dock preciseras. Detsamma gäller vid transport av farligt

gods.

Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts om fortbildning och om den

kommunala räddningstjänstens skyldigheter.

Även motion Fö2 (kds) tar upp frågan om att vidmakthålla och

utveckla kunskaperna inom området. Motionären noterar att i Hot-

och riskutredningens uppdrag ingår att studera valet mellan

olika transportslag och olika transportvägar i samband med

farliga transporter. Han anser det viktigt att nämnda utredning

utvidgar sina åtaganden till att också omfatta hur utbildning

och aktuell kunskap kring ämnet farligt gods skall kunna hållas

à jour och utvecklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regering till känna (yrkande 2).

Utskottet har ingen erinran mot att de principer för

beredskapen mot kemikalieolyckor som ingår i det långsiktiga

åtgärdsprogrammet -- och som återges i

regeringsskrivelsen -- läggs till grund för pågående utredningar

och planering. Utskottet anser samtidigt att den utvidgning och

precisering beträffande fortbildning och den kommunala

räddningstjänstens skyldigheter som föreslås i

utskottsgruppsmotionen Fö1 (s) bör prövas, lämpligen i Hot- och

riskutredningen. Utskottet föreslår därför bifall till motionen

och att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till

känna.

Motion Fö2 (kds) yrkande 2, som likaledes avser fortbildning

inom ämnet farligt gods, bör därmed även bifallas av riksdagen.

Transport av farligt gods

I sin redogörelse pekar regeringen inledningsvis på det

viktiga sambandet mellan räddningstjänstens förebyggande

beredskapsåtgärder och arbetet med säkerheten i samband med

transport av farligt gods. I allt högre grad sägs

säkerhetsarbetet rörande transport av farligt gods styras av

internationella regelsystem grundade på FN-rekommendationer.

Reglerna har trots detta, anmäler regeringen, kommit att förbli

olika för skilda transportslag och de hanteras ofta av olika

sektorsmyndigheter. Det finns även vissa skillnader mellan

inrikes regler och regler för internationella transporter.

Regeringen anser därför att det föreligger ett klart behov att

harmonisera reglerna, förenkla dem och göra dem mera

användarvänliga.

Regeringen understryker betydelsen av det internationella

samarbetet med modernisering av reglerna och EG:s framtida

betydelse på detta område, liksom i frågor om bl.a. tillsyn,

sanktioner och utbildning. Sverige bör vara aktivt i ett sådant

internationellt harmoniseringsarbete.

Regeringen anser vidare det önskvärt att sammanföra den

nationella informationen om reglerna för transport av farligt

gods i ett system. En lösning sägs därvid vara att utnyttja

Räddningsverkets informationsbank (RIB).

Regeringen återkommer till behovet att stärka Räddningsverkets

samordningsroll när det gäller transport av farligt gods.

Hithörande frågor har ett nära samband med befolkningsskyddet

och räddningstjänsten. Det finns också ett samband med

samhällsplaneringen, farlig industriell verksamhet m.m. I det

nationella arbetet bör, enligt regeringen, Räddningsverket

sålunda fortsätta sitt arbete med att samordna olika

transportslag med övriga insatser för befolkningsskydd och

räddningstjänst på kemikalieområdet. Utvecklingen av

samordningsrollen bör ske i samråd med andra myndigheter, bl.a.

i frågor om trafiksäkerhet och tillsyn. Regeringen hänvisar

också till Hot- och riskutredningens behandling av dessa frågor.

Behovet av riskanalyser betonas. Sådana bör läggas till grund

för regional och kommunal samhällsplanering. Metoder bör, enligt

regeringen, tas fram för principer att välja transportsätt.

Dessa metoder bör kunna läggas till grund för generella

föreskrifter och råd om att vissa transportslag, vägar,

sjöfartsleder m.m. skall undvikas vid transporter av farligt

gods. I sammanhanget framhåller regeringen länsstyrelsernas roll

i den praktiska utvecklingen och tillämpningen av

vägvalsstyrningen. På motsvarande sätt har Boverket viktiga

uppgifter när det gäller hänsynstagande till farliga transporter

i den fysiska planeringen.

Regeringen avslutar sin redogörelse med bedömningen att

Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram utgör en

värdefull grund för myndigheternas fortsatta insatser och för

överväganden inom Hot- och riskutredningen. När det gäller

sjösäkerhetsarbetet anses den av Sjöfartsverket begärda

redovisningen kunna ge underlag för eventuella ytterligare

åtgärder. Räddningsverkets förslag om ett bemyndigande att få

utfärda föreskrifter till länsstyrelserna beträffande

vägvalsstyrning anser regeringen fordra fortsatta överväganden.

Sådana erfordras också när det gäller bemyndigande för

länsstyrelser att utge lokal föreskrift med stöd av förordningen

om transport av farligt gods.

I motion Fö2 (kds) framhålls att det är synnerligen angeläget

att arbetet fortskrider till förmån för säkrare transporter av

farligt gods. Motionären anser det därför vara nödvändigt med en

fortsatt förstärkning av såväl utbildning som samordning av

ansvaret för detta slags transporter. Han efterlyser konkreta

förslag om insatser för såväl utbildning som forskning kring

transporter av farligt gods, vilket riksdagen som sin mening

föreslås ge regeringen till känna (yrkande 1). Motionären pekar

vidare på universitetens kunskaper inom området och föreslår att

riksdagen ger regeringen till känna vikten av att se över hur

Räddningsverket och universiteten i större utsträckning skall

kunna utnyttjas som en resurs för att bidra till säkrare

transporter av farligt gods (yrkande 4).

I samma motion framhävs behovet av samordning av ansvaret för

dem som svarar för kontroller av farligt gods. Motionären

föreslår en översyn av lagstiftningen, bl.a. med innebörd att

pröva möjligheten att ålägga en avsändare ansvar för hela

transporten (yrkande 3).

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i

fortsatt arbete för säkrare transporter av farligt gods.

Utskottet konstaterar samtidigt att frågan om högre utbildning

och forskning om sårbarhet och risker nyligen behandlats (bet.

1992/93:FöU13) och att utskottet vid detta tillfälle erfarit att

det inte inom det aktuella området sker samlade insatser.

Utskottet anförde att ett flertal frågor rörande forskning och

utbildning behöver övervägas och att detta lämpligen kan ske i

Hot- och riskutredningen. Utskottet utgår nu från att så sker

och att motionens syfte därmed kommer att bli tillgodosett.

Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö2 (kds) yrkandena 1

och 4.

Samme motionär föreslår en översyn av lagstiftningen rörande

kontrollen av farligt gods och att i sammanhanget prövas om

avsändare kan åläggas ansvar för hela transporten. Utskottet har

erfarit att en sådan princip tillämpas i Tyskland och att EG för

närvarande behandlar ett direktivförslag som bygger på de tyska

reglerna. Utskottet anser, liksom motionären, att ansvarsfrågan

bör granskas. Frågan är av sådan karaktär att den lämpligen bör

övervägas i Hot- och riskutredningen, vilket riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna. Motion Fö2 (kds) yrkande 3

bör således bifallas.

I flera av de under den allmänna motionstiden 1993 avgivna

motionerna hänvisas till senare års oljekatastrofer och

speciellt till den vid Shetlandsöarna i januari 1993.

Motionärerna anser att man här fått en allvarlig påminnelse om

de stora miljöhot som olje- och kemikalietransporter till sjöss

för med sig. Sverige med sin långa kust, sina unika och känsliga

skärgårdsområden och stora sjöar med sjöfart är i en särskilt

utsatt position. Till raffinaderiet i Brofjorden fraktas t.ex.

årligen hundratusentals ton oljeprodukter. Östersjön är på

motsvarande sätt transportled för stora mängder kemikalier, olja

och andra miljöfarliga varor. I Stockholms skärgård och på

Mälaren transporteras varje år över 200 000 ton kemikalier och 5

miljoner ton oljeprodukter. Om en olycka skulle inträffa blir

den ofta svår att bemästra och följderna svåröverskådliga.

Problem uppstår inte minst för miljön under oöverblickbar

framtid. Motionärerna anser detta vara oacceptabelt.

Som följd av nämnda miljöhot sägs i motion Fö707 (c) det nu

vara hög tid för regeringen att ta fram ett aktionsprogram för

att förebygga olje- och kemikaliekatastrofer i svenska vatten

och i synnerhet i särskilt känsliga områden som skärgårdar och

stora insjöar (yrkande 1).

Motionären i motion Fö708 (kds) anser å sin sida att riksdagen

hos regeringen skall begära förslag om ett speciellt

trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga transporter

till lands och till sjöss. Ett sådant system skulle ha liknande

befogenheter som flygets trafikledning, t.ex. kunna ge tillstånd

att påbörja en transport och att godkänna färdplaner.

En liknande bedömning om behovet av en trafikcentral som

håller rätt på fartygs last, destination och färdväg görs i

motion T603 (c). Enligt motionärerna bör Sverige i olika

internationella organ arbeta för att ett system med

anmälningsplikt för all trafik i Östersjön införs (yrkande 2).

Förslag om anmälningsplikt framförs även i fyra andra

motioner. I motion T613 (s) yrkas sålunda på en utredning av ett

system med anmälningsplikt för fartyg som går in i Östersjön

(yrkande 5). Enligt motion Jo676 (fp) (yrkande 8) bör

anmälningsplikten gälla före infart i Mälaren. Motsvarande krav

på anmälan för fartyg på väg in i Skagerrak och Kattegatt

förordas i motion T634 (kds) (yrkande 1). Motion T635 (v) anser

att anmälningsplikten skall införas för fartygstrafik på såväl

Kattegatt som Skagerrak och Östersjön (yrkande 3).

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen

behandlat frågan om säkerheten till sjöss i samband med

transport av farligt gods. Senast skedde det i betänkandet

1992/93:FöU1 (s. 6). Med anledning av en motion -- 1991/92:Fö709

(s) -- uttalade utskottet att det inte delade Sjöfartsverkets

pessimistiska syn på ett rapporteringssystem. Motionen föreslog

att ansvariga i internationella fora skulle verka för att

överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av

farligt gods och om andra regler som främjar sjösäkerheten på

området. Utskottet utgick från att regeringen och ansvariga

myndigheter uppmärksamt följer frågan och tar erforderliga

initiativ. Vad som utskottet i denna fråga anfört gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna.

Som framgått uppdrog regeringen i januari 1993 åt

Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning av det

sjösäkerhetsarbete som har utförts under de senaste åren samt

det arbete som pågår och planeras. Regeringen anger i den nu

aktuella skrivelsen att Sjöfartsverkets redovisning kan ge

underlag för eventuella ytterligare åtgärder utöver dem som

framgår av Räddningsverkets lägesrapport med åtgärdsprogram.

Sjöfartsverket redovisade den 30 juni 1993 sitt uppdrag.

Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.

Utskottet har tagit del av de avsnitt av Sjöfartsverkets

rapport som anknyter till beredningsområdet transport av farligt

gods. Utskottet kan konstatera att rapporten knappast för frågan

framåt när det gäller ökad säkerhet vid transporter av farligt

gods till sjöss. Rapporten beskriver t.ex. svårigheterna för att

uppnå nödvändiga internationella överenskommelser men antyder

inga lösningar. Utskottet finner inte detta tillfredsställande

och vidhåller sin i betänkandet 1992/93:FöU1 redovisade

uppfattning. Regeringen bör därför i den fortsatta beredningen

uppmärksamt följa frågan och ta erforderliga initiativ. Ett

sådant torde vara att ge Räddningsverkets samordningsroll sådant

innehåll att verket mera direkt än för närvarande kan påverka

förutsättningarna för transporter av farligt gods till sjöss.

Vad som utskottet här med anledning av motionerna Fö707 (c)

yrkande 1, Fö708 (kds), Jo676 (fp) yrkande 8, T603 (c) yrkande

2, T613 (s) yrkande 5, T634 (kds) yrkande 1 och T635 (v) yrkande

3 har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

I motion Fö713 (m) uppmärksammas den stora mängden flygfotogen

som transporteras från olika oljeterminaler i Storstockholm till

Arlanda med åtföljande risker för miljön. Dygnsbehovet sägs vara

ungefär 2000 m3, vilket motsvarar ca 50 tankbilar. En väg

att minska riskerna vore att bygga en rörledning för dessa

transporter och att därvid utnyttja befintlig avloppstunnel, den

s.k. Käppalatunneln, för rördragningen. Motionären hänvisar till

att regeringen i januari 1989 gett tillstånd till en

bränsleledning från Loudden i Stockholm till Arlanda och

samtidigt uttalat att den skall färdigställas före den 1 januari

1996. Motionären anser att regeringen bör engagera sig i frågan

så att rörledningsprojektet genomförs. Han förordar att staten

därvid ger någon form av kreditgaranti.

Motionärerna i motion Fö707 (c) hävdar å sin sida att en stor

del av de miljöfarliga transporterna skulle kunna avskaffas helt

om transporten av olja, och även andra kemikalier, fördes över

till rörledningar (pipelines). I första hand bör därvid frågan

om en ledning för olja mellan Nynäshamn och Stockholm skyndsamt

utredas (yrkande 2). Även motion Jo676 (fp) förordar en

rörledning mellan Stockholm och Nynäshamn och att oljehamnen

flyttas till Nynäshamn. Härigenom bör de miljöfarliga

transporterna genom huvudstaden kunna begränsas (yrkande 11).

Utskottet har även behandlat frågan om överföring av

oljetransporter till rörledningar flera gånger tidigare, t.ex. i

betänkandena 1990/91:FöU1, 1991/92:FöU1 och 1991/92:FöU3.

Utskottet inser att rörledningar för transport av

oljeprodukter allmänt sett har stora miljöfördelar. Byggandet

av mera omfattande sådana, som exempelvis mellan Nynäshamn och

Stockholm i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö707 (c)

yrkande 2 och Jo676 (fp), är ett infrastrukturprojekt som skulle

få konsekvenser inom flera samhällssektorer. Det behöver utredas

och bedömas som varje annat infrastrukturprojekt av den

storleksordningen. Utskottet utgår från att regeringen tar

erforderliga initiativ i frågan om det finns bärkraft i det

föreslagna rörledningsprojektet och vid behov återkommer till

riksdagen med förslag. Något riksdagens uttalande synes inte

vara påkallat.

När det gäller den i motion Fö713 (m) förordade rörledningen

för flygbränsle är frågan en annan. Såvitt utskottet kan bedöma,

bl.a. efter en särskild genomgång i ärendet, föreligger här en

färdig lösning som påtagligt skulle förbättra säkerheten i

jämförelse med dagens tankbilstransporter. Den synes

realiserbar med små ingrepp och till hanterbara kostnader.

Utskottet anser att projektet har så stora fördelar att det bör

genomföras. Erforderliga beslut synes kunna fattas utan något

uttalande av riksdagen.

Vad som utskottet här har anfört om rörledningar för transport

av oljeprodukter innebär att riksdagen inte bör bifalla

motionerna Fö707 (c) yrkande 2, Jo676 (fp) yrkande 11 och Fö713

(m).

I motion Fö715 (kds) anser motionären att dagens sätt att

transportera, förpacka och förankra godset är ganska

ålderdomligt sett i ett framtidsperspektiv. Motionären förordar

därför en utveckling av säkrare transportsystem för transporter

av farligt gods (yrkande 1).

Utskottet har erfarit att Räddningsverket för diskussioner

med högskolor och andra organ om utvecklingsarbete av bl.a. det

slag som motionären förordar. Med hänsyn till det arbete som

pågår anser utskottet att riksdagen inte bör göra något

uttalande i frågan. Motion Fö715 (kds) yrkande 1 bör därför inte

bifallas.

Utskottets sammanfattande synpunkter

Utskottet vill åter igen betona den stora betydelsen av

fortsatt arbete för att förbättra beredskapen inför

kemikalieolyckor och för att höja säkerheten i samband med att

farligt gods transporteras.

Regeringen har i skrivelsen 1992/93:258 gett en överblick över

läge och förutsatt inriktning när det gäller beredskapen mot

kemikalieolyckor och transporter av farligt gods. Arbetet

har förts framåt sedan utskottet senast behandlade ämnesområdet.

Vissa frågor kvarstår dock olösta eller obearbetade. En av de

viktigare är att ge samordningsuppgiften för Statens

räddningsverk ett sådant innehåll att verket kan agera på

likartat sätt över samtliga myndighetsområden när det gäller

beredskapen mot kemikalieolyckor och vid transporter av farligt

gods. Denna uppgift bör regeringen ge hög prioritet.

Utskottet har ingen erinran mot den av regeringen redovisade

bedömningen av de allmänna utgångspunkter som bör gälla för att

höja säkerheten inför kemikalieolyckor och vid transporter av

farligt gods.

Utskottet instämmer även i den av regeringen redovisade

bedömningen vad avser beredskapen mot kemikalieolyckor, med de

tillägg som framgått i det föregående vid behandlingen av

motionerna Fö1 (s) och Fö2 (kds).

Utskottet bedömer att Räddningsverkets lägesrapport med

åtgärdsprogram kan utgöra grund för fortsatt arbete med att höja

säkerheten vid transporter av farligt gods. Utöver det nyss

påpekade behovet att förstärka och tydliggöra Räddningsverkets

samordningsroll anser utskottet att en förenkling och

harmonisering av reglerna, inte minst internationellt, har stor

betydelse. Sverige bör spela en aktiv roll i det internationella

regelarbetet.

Utskottet konstaterar avslutningsvis att regeringen gett en

samlad redovisning i linje med vad riksdagen tidigare har begärt

(1990/91:FöU1, rskr. 18 och 1992/93:FöU1, rskr. 12). Utskottet

förutsätter att regeringen tar initiativ till samlade

orienteringar till riksdagen av motsvarande slag med viss

regelbundenhet samt att regeringen därutöver, vid behov,

informerar riksdagen i mera avgränsade frågor inom ämnesområdet.

Vad utskottet här sammanfattningsvis har framfört föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortbildning och den kommunala

räddningstjänstens skyldigheter

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö1 och

1993/94:Fö2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet har anfört,

2. beträffande forskning och utbildning om farligt gods

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö2 yrkandena 1 och 4,

3. beträffande översyn av ansvarsförhållanden vid transport

av farligt gods

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö2 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. beträffande åtgärder för ökad säkerhet vid transport av

farligt gods till sjöss

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fö707

yrkande 1, 1992/93:Fö708, 1992/93:Jo676 yrkande 8, 1992/93:T603

yrkande 2, 1992/93:T613 yrkande 5, 1992/93:T634 yrkande 1 och

1992/93:T635 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet har anfört,

5. beträffande rörledningar för transport av oljeprodukter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö707 yrkande 2,

1992/93:Fö713 och 1992/93:Jo676 yrkande 11,

6. beträffande utveckling av förpackningar m.m. för farligt

gods

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö715 yrkande 1,

7. beträffande sammanfattande synpunkter på farligt gods

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört.

Stockholm den 26 oktober 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Lars Ulander (s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s),

Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Jan Erik

Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Henrik

Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m) och

Sven-Olof Petersson (c).