Beredningskedjan

Dir.SOUDsProp.Bet.Rskr.

Utbildning för fredsbevarande verksamhet

1994-05-19 · 5 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1993/94:FöU12, Utbildning för fredsbevarande verksamhet

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Försvarsutskottets betänkande

1993/94:FÖU12

Utbildning för fredsbevarande verksamhet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1993/94

FöU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter

föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- har

förelagt riksdagen i proposition 1993/94:244 om utbildning för

fredsbevarande verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om

utbildning för fredsbevarande verksamhet. Den nya lagen

bemyndigar regeringen att sända väpnad styrka utomlands för att

delta i övningar och annan utbildning för fredsbevarande

verksamhet inom ramen för internationellt samarbete.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Propositionen

I proposition 1993/94:244 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om utbildning för

fredsbevarande verksamhet.

Regeringens lagförslag har fogats till betänkandet som bilaga.

Utskottet

Bakgrund

Vid sitt toppmöte den 10--11 januari 1994 inbjöd North

Atlantic Treaty Organisation (NATO) till en ny form av samarbete

inom ramen för Partnership for Peace (PFP). Inbjudan riktades

till deltagarländerna i North Atlantic Corporation Council

(NACC) och till andra stater, som deltar i Konferensen om

säkerhet och samarbete i Europa (ESK) och som "kan och vill

bidra till programmet".

Regeringen har ställt sig positiv till NATO-staternas inbjudan

och anser att PFP kan utgöra ett viktigt steg mot en ny

fredsordning för Europa. Regeringen har i skrivelse till

riksdagen den 24 mars 1994 (skr. 1993/94:207) närmare redogjort

för PFP-samarbetets innehåll. Riksdagen har inte haft någon

erinran mot regeringens skrivelse (1993/94:UU18, rskr.

1993/94:288).

Av skrivelsen framgår att gemensamma övningar med trupp från

flera partnerstater, där uppträdande under fredsbevarande

verksamhet övas, är ett viktigt inslag i PFP-samarbetet. Sverige

bör ha möjlighet att delta i dessa övningar. För närvarande

saknas rättslig grund för regeringen att sända svensk trupp

utomlands för deltagande i sådana övningar. Regeringen föreslår

därför en lag som ger regeringen möjlighet att fatta sådana

beslut.

En första övning kan komma att genomföras hösten 1994.

Förslaget har därför av regeringen bedömts så brådskande att

Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans

behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Yttrande från

Lagrådet har därför inte inhämtats.

Formella förutsättningar

Enligt 10 kap. 9 § första stycket regeringsformen får

regeringen sätta in försvarsmakten eller en del därav vid

väpnade angrepp mot riket. I övrigt får svensk väpnad styrka

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

sättas in i strid eller sändas till annat land endast om

riksdagen medger det (första punkten), om det är medgivet i lag

som anger förutsättningarna för åtgärden (andra punkten) eller

om en skyldighet att vidta åtgärden följer av internationell

överenskommelse eller förpliktelse som riksdagen har godkänt

(tredje punkten).

Enligt lagen (1992:1153) om väpnad styrka utomlands finns

möjlighet för regeringen att efter begäran av FN eller efter

beslut som fattats av ESK ställa en väpnad styrka till

förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.

Genom lagen regleras således det enligt 10 kap. 9 § första

stycket 2 regeringsformen delegeringsbara området i fråga om

insättande av väpnad styrka utomlands.

Närmare bestämmelser om hur utlandsstyrkan skall organiseras,

personalens ställning och tjänstgöring m.m. finns i förordningen

(1984:309) om utlandsstyrka inom försvarsmakten.

Anställda i utlandsstyrkan är under den tid då de tjänstgör

utomlands underkastade disciplinsystemet för krigsmän enligt 2 §

lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

Bestämmelser om förmåner till utlandsstyrkans personal finns i

förordningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i

utlandsstyrkan inom försvarsmakten.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om utbildning för

fredsbevarande verksamhet. Förslaget innebär att regeringen

bemyndigas att sända väpnad styrka utomlands för att delta i

övningar och annan utbildning för fredsbevarande verksamhet inom

ramen för internationellt samarbete. Vidare slås det fast att

den som inte är anställd i Försvarsmakten och som skall delta i

utbildning för fredsbevarande verksamhet inom ramen för

internationellt samarbete -- i Sverige eller utomlands -- skall

ha samtyckt till detta. Värnpliktiga, kvinnor som fullgör

militär grundutbildning och tjänstepliktig hälso- och

sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. skall när de

deltar i utbildning för fredsbevarande verksamhet anses fullgöra

den utbildning som de annars skulle ha genomgått.

Den nu föreslagna lagen innebär ingen förändring vad avser

regeringens möjlighet att sända en väpnad styrka utomlands för

deltagande i fredsbevarande verksamhet enligt lagen (1992:1153)

om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Deltagande i utbildning för fredsbevarande verksamhet

Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas att sända väpnad

styrka utomlands för att -- inom ramen för internationellt

samarbete -- delta i utbildning för fredsbevarande verksamhet.

Den som inte är anställd i Försvarsmakten skall inte kunna

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

tvingas att inom ramen för internationellt samarbete delta i

utbildning för fredsbevarande verksamhet i Sverige eller

utomlands utan skall ha samtyckt särskilt till detta. Sådan

personal skall när den deltar i utbildning för fredsbevarande

verksamhet anses fullgöra den tjänstgöring som åligger denna

personal på grund av annan lag.

Som skäl för förslaget anför regeringen att ett prioriterat

område för svenskt deltagande inom ramen för PFP är att kunna

medverka till utvecklingen av den fredsbevarande verksamheten.

En förutsättning för detta är, enligt regeringen, att svensk

trupp kan delta i gemensamma övningar och annan utbildning

tillsammans med andra partnerstater i syfte att utveckla bl.a.

formerna för ledning, taktik och logistik i internationella

fredsbevarande insatser. Sådan utbildning bidrar, enligt

regeringens uppfattning, till att skapa förutsättningar för ett

effektivt gemensamt uppträdande som stärker insatserna då

gemensamma fredsbevarande operationer, beslutade av FN eller

ESK, skall genomföras.

Regeringen anför vidare att deltagandet också gör det möjligt

att hålla fortsatt hög kompetens i den omfattande kursverksamhet

avseende fredsbevarande verksamhet som Sverige inbjuder

utländska officerare till.

Värdskapet för utbildningarna kommer att växla mellan

partnerstaterna. Regleringen av vad som gäller för utländsk

väpnad styrkas tillträde till svenskt territorium finns i

förordningar. Tillträdet för utländska statsfartyg,

statsluftfartyg och militära fordon regleras i

tillträdesförordningen (1992:118). Enligt regeringen blir det

regeringens sak att utfärda föreskrifter för utländsk väpnad

styrkas tillträde till Sverige för att delta i utbildning för

fredsbevarande verksamhet.

Värnpliktiga är enligt 3 § värnpliktslagen (1941:967) skyldiga

att fullgöra värnpliktsutbildning. I värnpliktsutbildningen

ingår såväl grundutbildning som repetitionsutbildning.

Deltagande i utbildning för fredsbevarande verksamhet som äger

rum inom ramen för internationellt samarbete är emellertid,

enligt regeringens uppfattning, inte primärt att betrakta som

ett led i utbildningen av de värnpliktiga för krigsbefattningar

i det svenska försvaret. Regeringen menar att en värnpliktig

därför inte med stöd av värnpliktslagen kan anses skyldig att

delta i sådan utbildning -- vare sig i Sverige eller utomlands

-- utan att han först samtyckt till detta. Frivilligt deltagande

bedöms också lämpligt med hänsyn till att utbildningen är ett

led i förberedelserna inför senare medverkan i utlandsstyrkan

för fredsbevarande verksamhet, där deltagandet grundas på

anställning. En värnpliktig som i denna egenskap deltar i

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

utbildning för fredsbevarande verksamhet bör dock, enligt

regeringen, ha rätt att tillgodoräkna sig denna tjänstgöringstid

som fullgjord värnpliktsutbildning. Om utbildningen äger rum i

samband med den värnpliktiges grundutbildning, bör han även

under utbildningen för fredsbevarande verksamhet anses fullgöra

grundutbildning. Annars bör han under denna utbildning anses

fullgöra repetitionsutbildning.

Även för den som är tjänstepliktig enligt lagen (1981:292) om

tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal kan det bli aktuellt att delta i utbildning

för fredsbevarande verksamhet. Inte heller sådan personal bör

enligt regeringens uppfattning kunna beordras att delta. Precis

som värnpliktig personal bör denna tjänstepliktiga personal när

den i denna egenskap deltar i utbildning för fredsbevarande

verksamhet anses fullgöra sin tjänsteplikt.

Regeringen konstaterar vidare att kvinnor som fullgör

grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om militär

grundutbildning för kvinnor också kan komma i fråga för

frivilligt deltagande i utbildning för fredsbevarande

verksamhet. På samma sätt som värnpliktiga bör de då anses

fullgöra grundutbildning.

Vad gäller Försvarsmaktens anställda personal finns inget

hinder att ålägga deltagande i utbildning för fredsbevarande

verksamhet. Det får enligt regeringens uppfattning anses ingå i

arbetsuppgifterna för de personalkategorier som kan bli aktuella

för deltagande i sådan utbildning att medverka i utbildningen.

Detta förutsätts gälla såväl militär som civil personal och

oavsett om utbildningen äger rum i Sverige eller utomlands.

Utskottets bedömning

Utskottet har i yttrande till utrikesutskottet (1993/94:FöU7y)

Sverige och Partnerskap för fred behandlat regeringens skrivelse

1993/94:207 om Sverige och Partnerskap för fred. Här anförde

utskottet bl.a. att "utskottet delar regeringens åsikt att

PFP-samarbetet kan utnyttjas för att utveckla våra militära

förband och civila enheter i samarbete med NATO för att

förstärka vår -- och andra staters -- förmåga att delta i

fredsbevarande operationer, insatser på det humanitära området

och på andra områden som parterna kan enas om. Det är därför

angeläget att inleda en svensk medverkan i PFP så snart detta

låter sig göras." Utskottet konstaterade vidare att "svenska

enheter för humanitära insatser och för miljöåtgärder kan behöva

samordna sin verksamhet med motsvarande organ i andra länder.

Svensk trupp -- befäl och värnpliktiga -- kommer att samöva med

styrkor från grannländerna."

Utskottet har mot denna bakgrund inget att erinra mot att

regeringen ges möjlighet att sända väpnad styrka utomlands för

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

att delta i övningar och annan utbildning för fredsbevarande

verksamhet.

Vad gäller personal som skall ingå i en sådan styrka

konstaterar utskottet att förslaget innebär att endast den som

inte är anställd i Försvarsmakten skall samtycka till deltagande

i utbildningen. För personal anställd i Försvarsmakten finns

enligt regeringen inget hinder att ålägga deltagande i

utbildning för fredsbevarande verksamhet.

Utskottet anser att frågor rörande ökat internationellt

engagemang för Försvarsmaktens personal är viktiga att

uppmärksamma. Utskottet kommer i en offentlig utfrågning den 26

maj 1994 rörande personalfrågor inom försvaret att bl.a. belysa

denna fråga. I utfrågningen deltar representanter för

Försvarsdepartementet, Försvarsmakten samt de fackliga

organisationerna.

Utskottet vill understryka att deltagandet enbart avser

utbildning för fredsbevarande verksamhet. Även om utbildningen

kan ses som ett led i förberedelser inför senare medverkan i

utlandsstyrkan, är det utskottets mening att deltagande i

utbildning för fredsbevarande verksamhet inte får uppfattas som

en vidare skyldighet att ingå i utlandsstyrka för fredsbevarande

verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag. Detta bör antas

av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande utbildning för fredsbevarande verksamhet

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utbildning

för fredsbevarande verksamhet.

Stockholm den 19 maj 1994

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Wiggo Komstedt (m), Lars Ulander (s), Lars Sundin (fp),

Iréne Vestlund (s), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer

Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven

Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m) och

Sven-Olof Petersson (c).

Propositionens lagförslag

Bilaga

Förslag till

lag om utbildning för fredsbevarande verksamhet

Härigenom föreskrivs följande.