Bet. 1993/94:FöU9

Försvarsutskottets betänkande

1993/94:FÖU09

Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

FöU9

I betänkandet behandlas förslag som regeringen efter

föredragning av statsrådet Björck har förelagt riksdagen i

proposition 1993/94:100 bilaga 5 (i det följande kallad

propositionen). Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag

angående nedläggning och flyttning av förband (förs.

1993/94:RR3).

I betänkandet behandlas dessutom 103 motionsyrkanden från 69

motioner. I bilaga 1 ges en översikt över motionernas

behandling.

I bilaga 3 redovisas utskottets offentliga utfrågning den 28

februari 1994 om svenska insatser i Bosnien.

Under arbetet med betänkandet har utskottet inhämtat

upplysningar av bl.a. företrädare för Försvarsdepartementet samt

personer i ledande ställning inom totalförsvaret. Utskottet har

också mottagit uppvaktningar och skrivelser.

Sammanfattning

Betänkandet behandlar främst verksamhet och anslag för

totalförsvaret budgetåret 1994/95.

Utskottet har tagit del av regeringens redogörelse för

Sveriges säkerhetspolitiska situation. Utskottet anser

beträffande säkerhets- och försvarspolitiken, i likhet med

regeringen, att de säkerhetspolitiska målen liksom de mål och

uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års

försvarsbeslut, med de preciseringar som beslutades av riksdagen

i maj 1993, bör ligga fast.

Utskottet erinrar om att det vid föregående riksmöte

(1992/93:FöU9) behandlade frågan om preciseringar vad gäller

kraven på beredskap. Utskottet framhöll härvid att det är

viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom

totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas

för riksdagen. Utskottet konstaterar vidare att frågan om

återtagning berörs av studierna inför nästa försvarsbeslut. I en

reservation (s) föreslås att frågan om längre återtagningstid

för invasionsförsvaret blir föremål för studier med sikte på

beslut under år 1995.

I en reservation föreslår utskottets socialdemokratiska

ledamöter en oberoende civil kommission om den främmande

ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten.

I ett avsnitt som behandlar ekonomiska ramar förordar

utskottet att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten

inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för

budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.

Socialdemokraterna föreslår i sin partimotion Fö201 att en ny

anslagspost -- Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000 miljoner

kronor -- inrättas under Försvarsdepartementets huvudtitel. Om

medlen för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras, och

därmed inte urholka de ekonomiska ramarna för totalförsvaret i

Sverige, anser utskottet att denna fråga fortsatt bör övervägas.

I en reservation (s) föreslås att riksdagen inrättar ett nytt

anslag, Säkerhetsskapande åtgärder, om 1 000 miljoner kronor

inom ramen för ett program för gemensam säkerhet.

Utskottet har i sin uppföljning av verksamheten inom

försvarssektorn granskat hur 1992 års försvarsbeslut har

genomförts. Verksamhetsresultatet sedan år 1992 synes i stort

vara i linje med försvarsbeslutets inriktning. Det väsentligaste

undantaget är utvecklingen inom marinen. Utskottet ser

allvarligt på detta avsteg och utgår ifrån att de åtgärder som

regeringen och myndigheterna vidtagit eller avser att vidta gör

att marinens uppgifter och resurser bringas i balans senast vid

slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.

Regeringens behandling (skr. 1993/94:15) av riksdagens

skrivelser till regeringen har följts upp. Härvid har det inte

framkommit att något ärende, som borde varit slutbehandlat,

kvarstår oavgjort.

Utskottet har noterat en viss skillnad i

planeringsförutsättningarna mellan det militära och det civila

försvaret för perioden efter år 1997. Utskottet utgår från att

regeringen i de fortsatta förberedelserna inför nästa

försvarsbeslut samordnar beredskapskraven för de militära och

civila delarna av totalförsvaret.

Under rubriken Organisationsfrågor behandlar utskottet

bl.a. Försvarets personalvårdsnämnd, frivilligverksamheten,

Delegationen för icke-militärt motstånd samt Riksdagens

revisorers förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning

och flyttning av förband.

Utskottet behandlar några principfrågor om

grundorganisationsförändringar. Det är enligt utskottets mening

viktigt att riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens

beslutsroller vid grundorganisationsförändringar inom

Försvarsmakten är tydliga. Utskottet understryker vikten av den

sammanvägning av olika intressen kring

grundorganisationsförändringar som sker i riksdagen. Militära,

regionala och arbetsmarknadsmässiga intressen måste vägas samman

i riksdagen. Utskottet anser det därför viktigt med en

parlamentarisk beredning av underlaget för

grundorganisationsförändringar. För att säkerställa att en sådan

beredning kommer till stånd kan en lämplig åtgärd vara att

tillsätta parlamentariska kommittéer för detta syfte. Utskottet

föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet

härvid har anfört.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarets

personalvårdsnämnd bör ombildas på sätt som regeringen

redovisar. I en reservation (s) föreslås att nuvarande uppgifter

för Försvarets personalvårdsnämnd bibehålls.

Utskottet framhåller att den frivilliga försvarsverksamheten

är ett uttryck för medborgarnas vilja att engagera sig i landets

totalförsvar. Den stora bredden av organisationer med detta

gemensamma mål ger varje medborgare möjlighet att göra en insats

där den passar bäst.

Utskottet konstaterar att en fullständig och samlad bild av

anslagen till frivilligorganisationerna inte ges i propositionen

och utgår från att en sådan redovisning görs i kommande

budgetpropositioner. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om

att anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer

inom totalförsvaret inför budgetåret 1995/96 läggs utanför den

civila ramen.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Delegationen för

icke-militärt motstånd bör läggas ner den 30 juni 1994 och att

Styrelsen för psykologiskt försvar i stället bör få i uppgift

att hålla frågan levande om det motstånd som civilbefolkningen

kan bjuda en ockupant samt att bedriva information om

civilmotstånd.

Under rubriken Totalförsvarets militära del behandlar

utskottet främst verksamhetsmål och resursfördelning för

Försvarsmaktens olika program för budgetåret 1994/95. Utskottet

delar i huvudsak regeringens uppfattning beträffande

verksamhetens inriktning.

I partimotion Fö335 (nyd) hävdar motionärerna att det i många

länder finns gränsbevakningsförband i fred, men att Sverige

saknar sådana. Denna typ av förband skulle kunna organiseras ur

de jägarförband som gör sin grundutbildning. Utskottet har

erfarit att Försvarsmakten är beredd att undersöka möjligheten

att bevaka vissa områden med särskilt utbildade värnpliktiga.

I partimotion Fö203 (v) hävdas att vårt militära försvar med

hänsyn till det säkerhetspolitiska läget kan och bör bantas.

Enligt motionärerna bör en organisation om tio brigader snarast

införas. Eventuella strukturella förändringar av

brigadorganisationen är enligt utskottet en uppgift som ingår i

förberedelsearbetet inför nästa fleråriga försvarsbeslut.

I partimotion Fö201 (s) förordas att en av armébrigaderna

omvandlas och specialiseras för att med kort varsel kunna sättas

in i olika FN-aktioner. Enligt utskottet är det viktigt att

Sverige håller en god beredskap för att kunna medverka i

militära och humanitära operationer som FN:s säkerhetsråd och

ESK kan hemställa om. Utskottet finner det ännu för tidigt att

uttala någon mening om de framtida organisatoriska formerna för

att upprätthålla en kvalitativt god och kostnadseffektiv

beredskap för FN- och ESK-insatser. I en reservation (s)

föreslås att riksdagen beslutar att en av arméns brigader

omvandlas till en FN-brigad som utbildas på flera regementen,

byggd på frivilliga kontrakt för både befäl och manskap.

Beträffande marinens ekonomiska situation finner utskottet, i

likhet med regeringen, att det varit nödvändigt att under

budgetåret 1993/94 förstärka marinens budget med 400 miljoner

kronor. I en reservation (s) föreslås att marinen, med ändring

av regeringens beslut, åläggs att hålla sig inom de ekonomiska

ramar som angavs i 1992 års försvarsbeslut.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringsförslaget

till ett nytt system för luft- och markobservationer, vilket

ingår i programmet Flygvapnets lednings- och underhållsprogram.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen till Försvarsmakten

för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

36 437 839 000 kr. I en reservation (s) föreslås att anslagen

till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. För att

underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till en realt

oförändrad anslagsnivå föreslås dock att ÖB under budgetåret

1994/95 får disponera det engångsbelopp på 400 miljoner kronor

som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja.

Utskottet anser det viktigt att de värnpliktiga får s.k.

studieplatsgaranti. Utskottet utgår från att

Utbildningsdepartementets rekommendation i denna fråga, som

antagits av de samlade rektorskonferenserna, härvid kommer att

följas. Utskottet utgår vidare från att frågor rörande kontant

arbetsmarknadsstöd, studieskulders uppräkning samt värnpliktigas

ekonomiska och sociala situation i övrigt kommer att behandlas i

den kommande propositionen om totalförsvarsplikt. I en

reservation (s) föreslås att en parlamentarisk utredning

tillsätts med uppgift att göra en översyn av de värnpliktigas

ekonomiska och sociala situation.

Utskottet har när lokaliseringsfrågor varit uppe till

behandling vid flera tillfällen uttalat sig om

arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Utskottet har ingen

invändning mot att förutsättningarna för ett försvarshistoriskt

museum i Karlsborg utreds. Utskottet anser det dock vara

otillfredsställande om endast detta skulle bli resultatet av

ansträngningarna att inom och utom försvarssektorn skapa

arbetstillfällen i Karlsborg. Utskottet utgår ifrån att

regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I ett särskilt

yttrande (s) framhålls att det hade varit en fördel om riksdagen

i denna fråga gett eftertryck åt sin mening genom ett

tillkännagivande.

Under rubriken Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

föreslår utskottet att riksdagen anvisar medel till berörda

myndigheter i enlighet med regeringens förslag.

I ett avsnitt om Totalförsvarets civila del behandlar

utskottet främst verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95

för det civila försvarets olika funktioner.

Utskottet framhåller betydelsen av att den inriktning som

lades fast i försvarsbeslutet, med bl.a. det strategiska

överfallet som planeringsgrund, får genomslag i verksamheten och

att därvid det militära och det civila försvaret utgår från

samma förutsättningar. Med hänsyn härtill, och till behovet av

uppföljning, bör regeringen orientera riksdagen om de mål för

det civila försvarets funktioner som regeringen kommer att

fastställa.

Utskottet konstaterar att utvecklingen av etermedierna varit

mycket snabb under de senaste åren. Enligt utskottets mening

återstår flera olösta frågor som gäller de nya etermediernas

beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och krig.

Utskottet utgår ifrån att vad som ännu är olöst i fråga om

mediernas beredskapsroll får en tillfredsställande lösning och

att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Utskottet

föreslår ett tillkännagivande av riksdagen i frågan.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag

till medelsanvisningar för anslagen till Civil ledning och

samordning, till Befolkningsskydd och räddningstjänst, till

Psykologiskt försvar och till Försörjning med industrivaror för

budgetåret 1994/95.

Under rubriken Övrig verksamhet behandlar utskottet bl.a.

Kustbevakningens verksamhet, Försvarets forskningsanstalt och

försvarsforskningen, Försvarshögskolan och Försvarsmaktens

utlandsstyrka.

Utskottet konstaterar att regeringen har slutit avtal med sex

kommuner om medverkan i sjöräddnings- och

miljöräddningstjänsten. Utskottet konstaterar vidare att något

sådant avtal inte slutits med någon kommun på kuststräckan

Stockholm--Malmö. Enligt utskottets uppfattning bör en strävan

vara att sådant avtal tecknas med en kommun även på detta

kustavsnitt. Härvid är Gotlands kommun ett alternativ som bör

övervägas.

Med syfte att bl.a. följa upp de svenska insatserna i Bosnien

anordnade utskottet en offentlig utfrågning den 28 februari 1994

(bilaga 3). Under utfrågningen diskuterades bl.a. förmåner till

personal i utlandsstyrkor, avvecklingsprogram för personalen

samt kontakt- och informationsmöjligheter för anhöriga till

personalen. Utskottet anser att dessa frågor är betydelsefulla

och bör ägnas stor uppmärksamhet.

Utvidgningen av rätten till fri hemresa finner utskottet

viktig och vill understryka behovet av att nuvarande regler

ändras så att fri hemresa även medges vid en avtalsbunden tid om

sex månader. Utskottet konstaterar vidare att förmåner för

deltagande personal varierar mellan de nordiska länderna.

Utskottets uppfattning är att det bör eftersträvas att

förmånerna, med beaktande av bl.a. de olika beskattningsreglerna

som gäller i de olika länderna, harmoniseras.

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95

anvisar medel för verksamheter som hänförts till detta avsnitt i

enlighet med regeringens förslag.

Propositionen

Regeringen har i propositionen

i avsnitt 2 föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1982:269) om Sveriges flagga (avsnitt 2.7),

2. att riksdagen godkänner förslaget om förändrad

finansieringsform av de frivilliga försvarsorganisationernas

verksamhet (avsnitt 2.2),

3. att riksdagen godkänner förslaget om att Delegationen för

icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i

övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.3).

i avsnitt 3 föreslagit

1. att riksdagen godkänner verksamhetsinriktningen av

programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt

II.9),

2. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning

av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom

en kostnadsram av 7 893 000 000 kr,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning

av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en

kostnadsram om 600 000 000 kr,

5. att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr.

i avsnitt 4 föreslagit

1. att riksdagen till Fortifikationsverket för budgetåret

1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

2. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret

1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

3. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr,

4. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr,

5. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr.

i avsnitt 5 föreslagit

1. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil

ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 89 246 000 kr,

2. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 92 007 000 kr,

3. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr,

4. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,

5. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av

skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 368 000 000 kr,

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget

Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt

underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,

8. att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och

andra naturolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på

25 000 000 kr,

9. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

10. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,

11. att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria

tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 130 018 000 kr,

12. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr,

13. att riksdagen till Stöd till frivilliga

försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret

1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr,

14. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 80 809 000 kr,

15. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en

kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya

beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,

16. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 23 096 000 kr,

17. att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil

beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 167 950 000 kr,

18. att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil

beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga

beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

i avsnitt 6 föreslagit

1. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr,

2. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr,

3. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr,

4. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

5. att riksdagen till Försvarsforskning: Hänsynstagande till

A-, B- och C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar

ett ramanslag på 109 234 000 kr,

6. att riksdagen till Strategisk försvarsforskning för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000

kr,

7. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr,

8. att riksdagen till Försvarets personalnämnd för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr,

9. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr,

10. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

anslag på 1 000 kr,

11. att riksdagen till Myndigheten för avveckling av vissa

verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar

ett anslag på 1 000 kr,

12. att riksdagen till Vissa mindre nämnder för budgetåret

1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr,

13. att riksdagen till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr,

14. att riksdagen till Totalförsvarets chefsnämnd för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr,

15. att riksdagen till Delegationen för planläggning av

efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar

ett förslagsanslag på 2 858 000 kr,

16. att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr,

17. att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

i avsnitt 7 föreslagit

1. att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom

den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för

budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade

bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt

nettoprisindex,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av

beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt

överskridanden av anslagen inom littera A och B samt anslagen

inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av

lämnade beställningsbemyndiganden.

Förslaget

Förslag 1993/94:RR3

Riksdagens revisorer föreslår

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i förslaget anförts om statsmakternas och försvarsmyndigheternas

beslutsroller,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i förslaget anförts om beslutsunderlaget och det lokala

deltagandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i förslaget anförts om beslutsunderlaget och metodiken för

kalkylering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i förslaget anförts om återrapporteringen.

Motionerna

Motioner avlämnade under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Fö201 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att en av arméns brigader omvandlas

till en FN-brigad byggd på frivilliga kontrakt både för befäl

och manskap,

2. att riksdagen enligt vad som anförts i motionen beslutar

inrätta en ny anslagspost Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000

miljoner kronor genom att 836 miljoner kronor överförs från UD:s

anslag B 9 Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor

omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

frågan om längre återtagningstid för invasionsförsvaret blir

föremål för studier med sikte på beslut under 1995,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

marinen, med ändring av regeringens beslut den 16 december 1993,

åläggs att hålla sig inom de ekonomiska ramar som angavs i 1992

års femåriga försvarsbeslut,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om byggande av skyddsrum,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av

beredskapslagrad olja bör ställas till ÖB:s förfogande,

7. att riksdagen till totalförsvaret under fjärde huvudtiteln

anvisar 1 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit.

1993/94:Fö202 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en inventering av hur det svenska

totalförsvarets resurser i större utsträckning skall kunna

ställas till Förenta nationernas förfogande.

1993/94:Fö203 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om säkerhetspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Försvarets personalvårdsnämnd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Delegationen för icke militärt motstånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arméns brigadorganisation,

5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall

avvecklas,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

direktutbildning av värnpliktiga till Försvarsmaktens

utlandsstyrka,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värnpliktigas förmåner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga i

armén,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling,

10. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95

anvisar 3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 32 737 839 000 kr.

1993/94:Fö204 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stödet till frivilliga

försvarsorganisationer.

1993/94:Fö301 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om möjlighet till anstånd för värnpliktiga som antagits till

utbildning vid universitet eller högskola.

1993/94:Fö302 av Lars Hedfors (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bättre bevakning och säkrare förvaring av militära vapen.

1993/94:Fö303 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en modernisering av värnpliktssystemet.

1993/94:Fö304 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utmönstring av påföljden

fängelse vid vägran att delta i värnpliktsutbildning.

1993/94:Fö305 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande utökade möjligheter till rekrytering av hemvärnsmän.

1993/94:Fö306 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska, sociala och

övriga betingelser.

1993/94:Fö307 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om huvudmannaskap för försvarets verkstäder.

1993/94:Fö308 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Skånes försvar.

1993/94:Fö309 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att bygga ett nytt och större övningssegelfartyg, att

finansieras inom anslaget för flottan, för att komplettera och

på sikt ersätta övningsskonerterna Gladan och Falken.

1993/94:Fö310 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utreda påföljdssystemet för

totalvägran,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om amnesti för totalvägrare.

1993/94:Fö311 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om risktillägg och fri hemresa för svenskar i

FN-tjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om handlingsplan för uppföljning av personal

efter FN-tjänstgöringen.

1993/94:Fö312 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bibehållande av nuvarande uppgifter för

försvarets personalvårdsnämnd.

1993/94:Fö313 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med

de uppgifter som redovisats i motionen, snarast bör tillsättas.

1993/94:Fö314 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fängelse inte skall utdömas

för totalvägran i avvaktan på att frågan utreds och till dess

att utredningens arbete slutförts.

1993/94:Fö315 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson

(m,c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en privatisering av

Muskövarvet.

1993/94:Fö316 av Rune Backlund och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts beträffande räntor på studieskuld

under värnpliktsutbildning.

1993/94:Fö317 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om etablering av en miljövärnskår i

Kristianstad.

1993/94:Fö318 av Margareta Viklund och Fanny Rizell (kds) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de

värnpliktigas ekonomiska, sociala, arbetsmässiga och

studiesociala situation.

1993/94:Fö319 av Martin Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utredning för att granska de

värnpliktigas sociala och ekonomiska situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa s.k. 10--4-, tjänstgöring för

värnpliktiga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värnpliktigas rätt att tillgodogöra sin

tjänstgöring i systemet för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för skulduppräkning i

studiemedelssystemet under värnpliktstjänstgöring.

1993/94:Fö320 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten till

direktrekrytering ur värnpliktsreserven till Hemvärnet med

efterföljande 1--3 månaders utbildning på hel- eller deltid

samordnad med delar av den värnpliktiga grundutbildningen och på

dennas villkor.

1993/94:Fö321 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att det i en enligt proposition 1993/94:100

bilaga 5 ombildad Försvarets personalvårdsnämnd skall ingå

representanter för de i Sveriges riksdag representerade

politiska partierna, representanter för

arbetstagarorganisationer som organiserar militärt och civilt

anställda inom försvaret samt representant för de värnpliktigas

organisation.

1993/94:Fö322 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Skånes försvar.

1993/94:Fö323 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att Rikspolisstyrelsen tilldelas 1--2 av de nyinköpta

helikoptrarna, enligt försvarsbeslut 1987, att användas för

akuta luftburna sjuktransporter.

1993/94:Fö324 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om huruvida

grundutbildningen för värnpliktiga kan göras mycket kort --

kanske endast ca fem veckor -- och övrig erforderlig utbildning

för det militära försvarets behov kan ske som vidareutbildning

direkt efter grundutbildning och/eller som

repetitionsutbildning.

1993/94:Fö325 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

amnesti för totalvägrare till dess att ett nytt påföljdssystem

har beslutats.

1993/94:Fö326 av Pehr Löfgreen (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska situation.

1993/94:Fö327 av Jan Sandberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en omprövning av Trafikflygarhögskolans

verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att grundutbildning av piloter inte skall

ske i högskolornas regi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansieringen av de privata

pilotutbildningsföretagens verksamhet.

1993/94:Fö328 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående telefonservice för anhöriga till

FN-soldater.

1993/94:Fö329 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att höja utryckningsbidraget för

värnpliktiga och vapenfria till 6 000 kr,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändrade regler för kontant

arbetslöshetsstöd, studielån och garanti till studieplatser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny utredning om de värnpliktigas

sociala och ekonomiska situation.

1993/94:Fö331 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Kockums Submarine Systems AB i Malmö.

1993/94:Fö332 av Yvonne Sandberg-Fries och Christer Skoog (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en försäljning av Muskövarvet.

1993/94:Fö333 av Yvonne Sandberg-Fries och Christer Skoog (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av strukturella

förändringar inom försvaret.

1993/94:Fö334 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utredning bör tillsättas för att

göra en grundläggande översyn av den svenska försvars- och

säkerhetspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att planerna för en ny ubåtsgeneration,

ubåt 2000, bör avbrytas samt att inga nya beställningar av

ubåtar typ Gotland görs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen omedelbart bör stoppa

medlen för utveckling av roboten BAMSE och ammunitionen Bonus.

1993/94:Fö335 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den s.k. utbildningsreserven tas bort

och att man i stället inför en obligatorisk grundläggande

soldatutbildning om minst tre månader för alla vapenföra män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nödvändiga lagändringar görs så att

värnpliktiga kan användas till gränsbevakningsförband och att

sådana upprättas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en förstärkning av försvarsbudgeten

bör ske.

1993/94:Fö401 av Iréne Vestlund och Per Olof Håkansson (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av

frågan om en svensk organisation för skydd av kulturföremål vid

katastrofer.

1993/94:Fö402 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar att inom anslaget C 1. Överstyrelsen för civil

beredskap: Civil ledning och samordning under femte huvudtiteln

400 000 kr skall avsättas för finansiering av den del av kyrkans

kostnader för den kyrkliga beredskapen som inte täcks under

trettonde huvudtiteln.

1993/94:Fö403 av Karin Wegestål och Britt Bohlin (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nyckelpersoner.

1993/94:Fö404 av Karin Wegestål och Nils T Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överföring av uppgifter och ersättningar

inom det civila försvaret från staten till kommunerna i Skåne.

1993/94:Fö601 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kustbevakningen.

1993/94:Fö602 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utökade resurser till Tullen och

Kustbevakningen i sydöstra Sverige.

1993/94:Fö603 av Krister Örnfjäder m.fl. (s,c,fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om placering av ett modernt miljöskyddsfartyg i

norra Kalmar län.

1993/94:Fö604 av Fanny Rizell och Holger Gustafsson (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kustbevakningens ansvar för bistånd vid

brandbekämpning till sjöss.

1993/94:Fö605 av Lars Bäckström (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av en fast marin miljöstation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lokalisera en fast marin miljöstation

till Uddevalla--Lysekilsregionen.

1993/94:Fö701 av Björn Samuelson och Rolf L Nilson (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vidare kompetensuppbyggnad inom risk- och

beredskapsområdena.

1993/94:Fö702 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsplanering hos länsstyrelser

och kommuner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att informationsproblemen studeras av Hot-

och riskutredningen.

1993/94:Fö703 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättandet av ett Risk- och

beredskapscentrum, baserat på befintliga och kommande

resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.

1993/94:Fö704 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp,c,kds,nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av ett nationellt Riskcentrum

i Karlstad baserat på befintliga resurser i Karlstad och vid

Lunds tekniska högskola.

1993/94:Fö705 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att försäkringsskyddet för Räddningsverkets personal i

utlandstjänst skall vara likvärdigt med försvarsmaktens

riskgaranti till anställd i utlandsstyrkan.

1993/94:Fö706 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Gotlands kommun inordnas i systemet

med kvalificerade insatsstyrkor i räddningstjänst till sjöss,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för förbättrad trafikinformation

om fartyg i Östersjön.

1993/94:Fö707 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i

framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra

sotning av egen villafastighet.

1993/94:Fö708 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att bl.a. utveckla former för ökad

samordning av såväl informationsinhämtning för

Sjöräddningstjänsten i Sverige som mellan de olika länderna i

området.

1993/94:Fö709 av Johnny Ahlqvist och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att tillsynen på

järnvägsvagnar för farligt gods skärps och omfattas av samma

hårda regler för alla vagnar.

1993/94:Fö710 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättandet av ett nationellt

riskforskningsinstitut vid Lunds universitet baserat på

befintliga och kommande resurser vid Lunds tekniska

högskola/Lunds universitet och i Karlstad.

1993/94:Fö801 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om införseltillstånd för farliga

laserkikare.

1993/94:Fö802 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utredning vad gäller det totala behovet av resurser för

mätning av bakgrundsstrålning på Gotland.

1993/94:Fö901 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att regeringen undersöker hur Motståndsdelegationens

kontaktnät kan vidmakthållas och användas i verksamheten även om

denna överförs till annat organ.

1993/94:A469 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett skånskt miljövärnsregemente,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelningen av anslagen till

civilförsvaret,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förläggning av militär utbildning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kockum Marine i Malmö.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnors roll i totalförsvaret.

1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

16. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till

Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1994/95 med 1 400 000

kr och således anvisar 78 643 000 kr.

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder i syfte att förhindra stölder ur

militära förråd.

1993/94:T214 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besked från försvaret om framtida

markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar.

1993/94:T222 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Öresunds Marindistrikt (MDÖ).

1993/94:T606 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ökad samordning av informationsinhämtning

och sjöräddningstjänst i södra Östersjön.

1993/94:U304 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att inom försvarets huvudtitel

avsätta 1 000 miljoner kronor till säkerhetsskapande insatser.

1993/94:U411 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försvarsindustriellt samarbete.

1993/94:U412 av Martin Nilsson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Försvarsdepartementet läggs ned och

att det nuvarande Försvarsdepartementets anslag förs över till

Utrikesdepartementet.

1993/94:U416 av Lennart Brunander och Alwa Wennerlund (c,kds)

vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utbildning

och hållande av en insatsstyrka för FN-tjänstgöring.

1993/94:U616 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom värnpliktsförsvarets ram

bör inrätta ett permanent FN-förband.

Utskottet

Säkerhets- och försvarspolitiken

Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 6--11) har anfört om det säkerhetspolitiska

läget. Utskottet behandlar också motionerna Fö201 (s

partimotion) yrkande 3, Fö202 (fp), Fö203 (v partimotion)

yrkande 1, Fö313 (s), Fö322 (fp) vad avser ny inriktning för

försvarsmakten, Fö333 (s) och Fö334 (s) yrkande 1.

Regeringen anför att de senaste årens utveckling har i stora

drag bekräftat de långsiktiga bedömningar som gjordes inför 1992

års totalförsvarsbeslut. Regeringen lämnar en redogörelse för

ett antal faktorer som har särskild betydelse för Sveriges

säkerhetspolitiska situation. Härvid anförs bl.a. följande:

Krigen i det tidigare Jugoslavien och i södra Kaukasus har

trots omfattande internationella fredsfrämjande ansträngningar

alltmer kastat en skugga över den europeiska säkerhetspolitiska

utvecklingen. I krigens spår har följt allvarliga humanitära

problem och omfattande flyktingströmmar till länderna i

Västeuropa.

NATO framstår under överskådlig tid som en central pelare i

det europeiska och transatlantiska säkerhetssamarbetet.

Omvandlingen av NATO fortsätter och innebär bl.a. att NATO:s

samarbete med de icke NATO-anslutna staterna i Europa utvecklas

på sikt både inom det nordatlantiska

samarbetsrådets (NACC) ram och genom individuellt anpassade

bilaterala band mellan NATO och enskilda stater, det s.k.

Partnerskap för fred. Parallellt med denna process förändras

också fortlöpande rollfördelningen mellan den amerikanska och

den europeiska delen av NATO. Den västeuropeiska unionen, VEU,

utvecklas mot att bli ramen för en ökad europeisk samordning

inom NATO.

Som regionalt säkerhetsorgan under FN omfattar ESK -- den

europeiska säkerhetskonferensen -- alla stater i Europa och de

centralasiatiska länderna från det tidigare Sovjetunionen.

Förmågan till gemensamma fredsbevarande aktioner utvecklas

successivt. Ett av ESK:s viktigaste instrument för att skapa

säkerhet är den ömsesidiga insynen medlemsstaterna emellan

beträffande militära förhållanden. Mycket talar enligt

regeringen för att ESK även fortsättningsvis kommer att ha stor

betydelse för att utveckla öppenhet och militär transparens

mellan medlemsstaterna.

Vad som sker i Ryssland är av avgörande betydelse för hela det

internationella samarbetet. Förutsättningarna för en stabil

demokratisk utveckling i Ryssland torde komma att förbli osäkra

under lång tid. En återgång till en hårdare centralstyrning och

intern politisk repression kan dess värre enligt regeringen inte

helt uteslutas. I en sådan situation skulle det militära

systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare

roll. Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas i

dag generellt av låg beredskap och t.o.m. av upplösning.

Upplösningstendenserna förefaller dock ha mattats under senare

tid. I den nya militärdoktrinen har de långsiktiga målen för den

ryska krigsmakten definierats. Den inriktning som givits pekar

mot en framtida styrkestruktur med en väsentligt reducerad

numerär. Kärnan avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med

hög kvalitet.

Avtalet om minskning av de konventionella styrkorna i Europa

(CFE) har nu varit i kraft under drygt ett år. CFE-avtalets

ursprungliga huvudsyfte var främst knutet till den militära

situationen i Centraleuropa. Genom avtalets särskilda

begränsningar av den tunga armématerielen inom den s.k.

flankzonen är dock avtalet även av stor positiv betydelse för

den militära situationen i norra Europa. Ryssland har under

senare tid, genom att åberopa behov i Kaukasusområdet, fört fram

starka önskemål om att få till stånd en justering av

CFE-avtalets flankbegränsningar. Mot bakgrund av det nuvarande

militära läget i Leningrads militärområde framstår det enligt

regeringen från nordiska utgångspunkter som utomordentligt

viktigt att avtalets begränsningar upprätthålls. Begränsningarna

har en grundläggande betydelse för framtiden för den fredstida

militära stabiliteten i det nordiska och baltiska området.

De senaste årens utveckling innebär att de militära

styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom

Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland,

Sovjetunionens upplösning och det militära tillbakadragandet

från Öst- och Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla

mått mätt vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De

framtida styrkeförhållandena torde enligt regeringen komma att

styras av bl.a. den ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det

förhållandet att väst genom en överlägsen ekonomisk och

industriell bas kommer att -- förutsatt politisk vilja -- ha

goda möjligheter att möta en rysk långsiktig upprustning.

Vad gäller strategiska kärnvapen innebär det i början av år

1993 ingångna, men ännu inte ratificerade, START II-avtalet att

USA och Ryssland fram till år 2003 kommer att avveckla ungefär

två tredjedelar av sina nuvarande strategiska kärnvapen. Avtalet

föreskriver också en fullständig avveckling av landbaserade

robotar med flera individuellt styrbara stridsspetsar (MIRV).

För rysk del medför avtalet att kärnvapenubåtarnas andel av det

sammanlagda antalet stridsspetsar kommer att öka från 25 % till

mer än 50 %. Av allt att döma kommer den ryska kärnvapenbärande

ubåtsflottan i framtiden i sin helhet att baseras på Kolahalvön.

Utvecklingen befäster därmed enligt regeringen bedömningen att

Kolahalvön med angränsande havs- och landområden från rysk

horisont kommer att bibehålla, och relativt sett öka, sin

strategiska betydelse.

Den internationella konventionen som förbjuder utveckling,

innehav och användning av kemiska stridsmedel har nu

undertecknats av ca 150 stater. Förhoppningen är att

konventionen skall träda i kraft år 1995. Avtalet innehåller en

lång genomförandeperiod under vilken nuvarande C-vapenarsenaler

skall förstöras. Först efter tio år skall alla sådana lager vara

förstörda.

Med hänvisning till vad som anförts anser regeringen att de

säkerhetspolitiska målen, såsom de formulerades i 1992 års

försvarsbeslut, bör ligga fast, liksom de mål och uppgifter för

totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut med de

kompletterande preciseringar som beslutades av riksdagen i maj

1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333). Regeringen

lämnar inga förslag till riksdagen.

Utskottet har tagit del av regeringens redogörelse för

Sveriges säkerhetspolitiska situation. Utskottet anser i likhet

med regeringen att de säkerhetspolitiska målen liksom de mål och

uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års

försvarsbeslut med de preciseringar som beslutades av riksdagen

i maj 1993 bör ligga fast.

I partimotion Fö201 (s) yrkande 3 hemställer motionärerna att

riksdagen ger regeringen till känna att frågan om längre

återtagningstid för invasionsförsvaret blir föremål för studier

med sikte på beslut under 1995. Den nuvarande

försvarsplaneringen räknar med en återtagningstid på ett år

enligt riksdagens beslut i maj år 1993. Enligt motionärernas

bedömning av den ryska utvecklingen förefaller det mer rimligt

att planeringen för återskapandet av ett trovärdigt svenskt

invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om fyra till fem

år. Motionärerna bedömer Sveriges möjligheter att gardera sig

inför en långsiktig rysk upprustning som goda, inte minst om

Sverige under de närmaste åren blir medlem av den Europeiska

unionen.

I partimotion Fö203 (v) yrkande 1 hemställer motionärerna att

riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om

säkerhetspolitiken. Motionärerna hävdar bl.a. att nuvarande, och

möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss,

men att de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon

planering för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en

invasion behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör bantas.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte

(1992/93:FöU9) frågan om preciseringar vad gäller kraven på

beredskap. Utskottet framhöll härvid att det är viktigt att

regeringen följer upp beredskapen inom totalförsvaret för

återtagning och att den regelbundet redovisas för riksdagen.

Regeringen har i december 1993 beslutat om fortsatta

förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Frågan om

återtagning berörs av dessa studier. Utskottet räknar med att

motionärernas syfte enligt partimotion Fö201 (s) yrkande 3

härigenom kan tillgodoses. Utskottet anser att motion Fö201 (s)

yrkande 3 bör avslås av riksdagen.

I partimotion Fö203 (v) redovisas en principiellt annorlunda

syn på frågan om återtagning, som utskottet inte kan ställa sig

bakom. Utskottet anser därför att motion Fö203 (v) yrkande 1 bör

avslås av riksdagen.

I motion Fö322 (fp) om Skånes försvar uttalas att Sverige

måste kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och

markförsvar av södra Sverige. Inför nästa försvarsbeslut är det

enligt motionärerna ofrånkomligt att satsa på en ny inriktning

av försvarsmakten. Härvid måste tre grundläggande

förutsättningar uppfyllas, nämligen flexibelt försvar, europeisk

anpassning och ekonomisk hållbarhet. Det osäkra

säkerhetspolitiska läget aktualiserar den s.k.

elasticitetsprincipen vilken innebär att försvarsförmågan skulle

minska när hotet minskade men kunna öka i takt med ökat hot. Den

svenska försvarsmakten måste organiseras så att man uppnår rätt

struktur i ett europeiskt alliansperspektiv. Motionens förslag

är avsedda att beredas av Försvarsberedningen.

I motion Fö333 (s) om sjö- och luftförsvaret anför

motionärerna att starka skäl talar för en omdaning av det

svenska försvaret. Tyngdpunkten måste läggas i ett kvalificerat

sjö- och luftförsvar. Markförsvaret bör reduceras kraftigt i

numerär men ges ökad operativ och taktisk rörlighet. Med en

sådan profil får svenskt försvar enligt motionärerna en

trovärdig krigsavhållande förmåga samtidigt som vi får full

handlingsfrihet över hela lågkonfliktområdet. Vidare skapas goda

förutsättningar att i framtiden anpassa oss till och ta vårt

ansvar inom en bredare europeisk försvarsgemenskap. Sist men

inte minst innebär den nya profilen enligt motionärerna att

betydande besparingar kan göras inom försvarssektorn utan ökad

säkerhetspolitisk risktagning.

I motion Fö334 (s) om militärutgifterna och biståndspolitiken

yrkande 1 hemställer motionärerna att regeringen bör tillsätta

en utredning för att göra en grundläggande översyn av den

svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Det viktigaste målet

för den europeiska säkerhetspolitiken bör vara att verka för

politiskt, ekonomiskt och även militärt samarbete med Ryssland.

Vill Sverige föra en politik som skall gynna fred och stabilitet

måste enligt motionärerna en omprioritering ske från

militärutgifter till en offensiv och modern säkerhetspolitik.

Resurser måste satsas på att stödja demokratiska strukturer i

Ryssland, på att bygga upp en fungerande demokrati och ekonomi.

I motion Fö202 (fp) hemställer motionären om en inventering av

hur det svenska totalförsvarets resurser i större utsträckning

skall kunna ställas till Förenta nationernas förfogande. En

inventering bör enligt motionären ske genom att olika

kompetenser och resurser inom försvarsmakten, räddningstjänsten,

kustbevakningen, polisen och andra granskas mot tänkbara behov,

främst i mindre utvecklade länder i samband med krig,

naturkatastrofer eller hungersnöd.

Utskottet utgår ifrån att frågor om totalförsvarets

framtida utformning, som tas upp i motionerna Fö322 (fp), Fö333

(s) och Fö202 (fp), kommer att behandlas inom ramen för

förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut. Som tidigare

har nämnts har regeringen i december 1993 beslutat om fortsatta

förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Kravet på att en

utredning tillsätts för att göra en grundläggande översyn av den

svenska försvars- och säkerhetspolitiken med den inriktning som

föreslås i motion Fö334 (s) kan utskottet inte ställa sig bakom.

Utskottet anser således att riksdagen bör avslå motionerna Fö322

(fp) i denna del, Fö333 (s), Fö334 (s) yrkande 1 och Fö202 (fp).

Utskottet behandlar här också motion Fö313 (s). Motionärerna

hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en oberoende civil ubåtskommission snarast bör

tillsättas. Uppgiften för en sådan kommission bör vara att

utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och den

ubåtsjaktverksamhet som har bedrivits sedan början av

1980-talet. Kommissionen bör också genom internationella

kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande

ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Den rapport en

sådan oberoende kommission lämnar får enligt motionärerna sedan

vara vägledande för framtida åtgärder på detta område.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte

(1992/93:FöU9) frågan om att tillsätta en oberoende civil

ubåtskommission. Mot bakgrund av den deklaration som utfärdades

efter mötet mellan statsminister Carl Bildt och president Boris

Jeltsin i Moskva i februari 1993 uttalade utskottet att det i

detta läge inte bör förutsättas att en särskild kommission skall

träda till. Enligt utskottets mening finns det mer att vinna på

att fortsätta diskussionerna mellan Sverige och Ryssland på

expertnivå och övrigt arbete för att nå klarhet kring

undervattenskränkningarna av svenskt territorium än att nu

tillsätta en särskild kommission. Riksdagen bör enligt

utskottets mening avslå motion Fö313 (s).

Ekonomiska ramar m.m.

Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen anfört om utvecklingen av den finansiella

styrningen (s. 11--19), ekonomiska ramar (s. 153--163) och

merbelastning av anslaget Skyddsrum m.m. (s. 113). Utskottet

behandlar också motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 2, U304

(s partimotion) yrkande 3 och U412 (s) yrkande 2.

Totalförsvarets militära del

Propositionen

Regeringen anför beträffande utgifts- och planeringsramar att

beteckningen "den militära utgiftsramen" tidigare har haft två

funktioner: att dels utgöra ett samlingsnamn för de anslag som

till följd av verksamhetens inriktning bör hållas samman

hanteringsmässigt, dels utgöra grund för den årliga pris- och

löneuppräkningen enligt försvarsprisindex samt vid de s.k.

prisregleringstillfällena.

Den förändring av priskompensationssystemet som riksdagen

beslutade om i 1992 års försvarsbeslut innebär att endast den

första funktionen ägt giltighet under budgetåren 1992/93 och

1993/94. Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens

förslag beträffande anslagsstrukturen, upphör även den första

funktionen den 1 juli 1994. Det föreslagna nya anslaget A 1.

Försvarsmakten omfattar i huvudsak den verksamhet som för

närvarande ingår i den militära utgiftsramen. Regeringen lämnar

mot denna bakgrund inte något förslag till riksdagen om en

militär utgiftsram för budgetåret 1994/95.

De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att

genomföra inom den statliga konsumtionen skall till viss del tas

ut inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen

föreslår besparingar inom anslaget A 1. Försvarsmakten. Inom

Försvarsmakten avses besparingarna tas ut på armé- och

flygvapenprogrammen.

Regeringen redovisar det ekonomiska utfallet för budgetåret

1992/93. Den militära utgiftsramen exklusive anslagskrediter

fastställdes till 34 604,8 miljoner kronor. Enligt

Riksrevisionsverkets redovisning blev utfallet 35 232,3

miljoner kronor. Differensen täcks av givna anslagskrediter.

Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för

totalförsvarets militära del till 37 220 421 000 kr för

budgetåret 1994/95. Totalförsvarets militära del omfattar

verksamheter inom littera A. Försvarsmakten m.m. samt littera B.

Vissa försvarsmakten närstående myndigheter. Beräkningen av

anslaget A. 1 Försvarsmakten m.m. har skett med utgångspunkt i

de delfaktorer som ingår i det försvarsprisindex som beslutades

i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild

kompensation om 1,5 %, utöver försvarsprisindex, för att

säkerställa planerad materielanskaffning. I beräkningen har

också hänsyn tagits till besparingsåtgärder för budgetåret

1994/95.

Härutöver hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande att

räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen

enligt nettoprisindex och att under budgetåret 1994/95 medge

merutgifter samt överskridanden av anslagen inom littera A och B

samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av

beredskapsskäl.

Utskottet

Regeringen lämnar inte något förslag till riksdagen om att

fastställa en militär utgiftsram för budgetåret 1994/95.

Utskottet har ingen erinran mot detta med hänsyn till den nya

anslagskonstruktionen för totalförsvarets militära del.

Utskottet vill emellertid erinra om att Riksdagsutredningen i

sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet! i juni 1993 lagt fram

förslag till en ändrad budgetbehandling i riksdagen med ramar

för olika utgiftsområden. Detta kan komma att påverka denna

fråga. I sammanhanget finns det anledning att uppmärksamma det

för försvarsområdet speciella förhållandet med fleråriga

försvarsbeslut. Riksdagen fattar beslut om femåriga

planeringsramar med hänsyn till den långsiktighet som krävs för

styrning av verksamheten.

Utskottet har inhämtat kompletterande information från

Försvarsdepartementet om beräkningen av medelsbehovet för

totalförsvarets militära del. Utskottet förutsätter att

motsvarande information i fortsättningen lämnas i

budgetpropositionen.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i

propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med

anknytning till det militära försvaret. Utskottet föreslår att

riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.

Totalförsvarets civila del

Propositionen

Regeringen anför beträffande utgifts- och planeringsramar för

det civila försvaret att det kvarstår att anslagen som enligt

1992 års försvarsbeslut ingår i den ekonomiska planeringsramen

är fördelade på flera huvudtitlar och littera. Regeringen anser

det därför motiverat att i fråga om det civila försvaret även

fortsättningsvis tala om en ekonomisk planeringsram.

Regeringen redovisar det ekonomiska utfallet för budgetåret

1992/93 för totalförsvarets civila del. Den ekonomiska

planeringsramen inom totalförsvarets civila del fastställdes

till 2 079,8 miljoner kronor. Enligt Riksrevisionsverkets

redovisning blev utfallet 2 179,9 miljoner kronor.

De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att

genomföra inom den statliga konsumtionen skall till viss del tas

ut inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen

avser att inom anslaget D 2. Skyddsrum m.m. spara ytterligare 40

miljoner kronor.

För totalförsvarets civila del har medelsbehovet inom den

ekonomiska ramen beräknats till 2 381 378 000 kr för

budgetåret 1994/95. I statens totala kostnader för

totalförsvarets civila del ingår, förutom anslag som ingår i den

civila planeringsramen, även anslag inom andra huvudtitlar och

anslag för kapitalkostnader. De totala kostnaderna beräknas till

3 438 818 000 kr.

Regeringen föreslår att riksdagen fastställer anslagen på

statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets

civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.

Regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att räkna om

lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt

nettoprisindex och att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för

budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande

av anslaget för budgetåret 1993/94. Regeringen hemställer vidare

om riksdagens bemyndigande att, om det behövs av beredskapsskäl,

under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden

av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila

del samt av lämnade beställningsbemyndiganden.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att riksdagen även

fortsättningsvis bör fastställa en ekonomisk ram för

totalförsvarets civila del. Denna ram har betydelse även för

riksdagens budgetbehandling.

Utskottet har inhämtat kompletterande information från

Försvarsdepartementet om beräkningen av medelsbehovet för

totalförsvarets civila del. Utskottet förutsätter att

motsvarande information i fortsättningen lämnas i

budgetpropositionen.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till

ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Utskottet förordar

därför att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom

den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för

budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.

Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som anförts i

propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med

anknytning till det civila försvaret. Utskottet föreslår att

riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.

Övriga frågor

Motionerna

I partimotion Fö201 (s) yrkande 2 hemställer motionärerna att

riksdagen enligt vad som anförs i propositionen beslutar inrätta

en ny anslagspost Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000

miljoner kronor genom att 836 miljoner kronor överförs från UD:s

anslag B 9. Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor

omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB.

Motionärerna vill introducera ett samlat program för gemensam

säkerhet. Totalt uppgår programmet till 1 300 miljoner kronor.

Enligt motionärerna handlar det om att inför de nya

säkerhetsfrågorna skapa en struktur inom regering och i budgeten

som är mer effektiv och som mobiliserar både försvarets och

Utrikesdepartementets olika delar till ett samlat engagemang.

Försvarsanslagets medel skall användas till fredsbevarande

styrkor, utbildning i fredsbevarande tjänst av utländsk personal

samt en rad andra säkerhetsstärkande insatser. Med likartade

motiv hemställer motionärerna i partimotion U304 (s) yrkande 3

att riksdagen beslutar att inom försvarets huvudtitel avsätta

1 000 miljoner kronor till säkerhetsskapande insatser.

I motion U412 (s) yrkande 2 hemställer motionären att

Försvarsdepartementet läggs ned och att det nuvarande

Försvarsdepartementets anslag förs över till

Utrikesdepartementet. Enligt motionären är det uppenbart att

"särintresset" nått högst upp i organisationen och att

organisationen därför i grunden måste förändras. Det rimliga är

då att Försvarsdepartementet läggs ner och förs in under ett

samlat Utrikesdepartement där alla säkerhetspolitiska analyser

görs och sammanvägs till en samlad säkerhetspolitik.

Utskottet

De senaste årens omvälvande förändringar av den

säkerhetspolitiska situationen i Europa innebär att

utgångspunkterna för den svenska säkerhetspolitiken förändrats.

Den svenska säkerhetspolitiken får i långt större utsträckning

än tidigare en europeisk dimension som vad gäller deltagande i

fredsskapande verksamhet i Europa innebär växande behov av nära

samverkan mellan bl.a. Utrikesdepartementet och

Försvarsdepartementet.

Utskottet har viss förståelse för det grundläggande

resonemanget i motion Fö201 (s) vad avser att skapa en struktur

i budgeten för de nya säkerhetsfrågorna som är mer effektiv. Om

medlen för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras, och

därmed inte urholka de ekonomiska ramarna för totalförsvaret i

Sverige, anser utskottet att denna fråga fortsatt bör övervägas.

Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte bör

bifalla motion Fö201 (s) yrkande 2 och motion U304 (s) yrkande

3.

Utskottet konstaterar att det enligt regeringsformen ankommer

på regeringen att organisera regeringsarbetet. Med anledning av

motion U412 (s) vill utskottet emellertid framhålla att det,

trots den betydande uppmärksamhet som för närvarande riktas mot

den fredsskapande delen av försvarets verksamhet enligt

utskottets mening är viktigt att konstatera att totalförsvarets

grundläggande uppgift är att ansvara för det nationella

försvaret av Sverige. Denna uppgift är artskild från

Utrikesdepartementets ansvarsområde och hanteras enligt

utskottets mening bäst av ett eget departement. Utskottet anser

därför att riksdagen bör avslå motion U412 (s) yrkande 2.

Försvarsutskottets uppföljning

Uppföljningsarbetet

Riksdagens utskott skall följa upp verksamheten inom sina

respektive beredningsområden. Denna uppgift är inte

författningsreglerad men finns uttalad i förarbetena till

författningsreformen (prop. 1973:90, KU 26). Försvarsutskottet

har sedan länge initierat och genomfört uppföljnings- och

utvärderingsinsatser. Riksdagsutredningen (Reformera

riksdagsarbetet!, juni 1993) föreslår en ökad satsning på

uppföljning, utvärdering och revision.

Utskottet har inför sin behandling av regeringens

budgetförslag strävat efter att få en överblick över det

aktuella läget inom såväl den militära som den civila delen av

totalförsvaret samt resultatet av föregående års produktion.

Tyngdpunkten har därvid legat på att granska hur 1992 års

försvarsbeslut hittills har genomförts. Utskottets

uppföljningsinsatser på detta tema har bl.a. omfattat

föredragningar från Försvarsdepartementet och centrala

totalförsvarsmyndigheter samt besök vid myndigheter, förband och

försvarsindustrier.

Utskottet har vidare fått särskilda föredragningar om marinens

ekonomiska situation, om JAS-haveriet och om läget i den

pågående samlokaliseringen till Kristinehamn av de båda

fredsförbanden A 9 och I 2.

Inom ramen för en fortlöpande dialog med Riksdagens revisorer

har särskilda utvärderingsprojekt diskuterats. Revisorerna har

valt att granska administrationen av skyddsrumsbyggandet och

vilket genomslag riksdagens beslut har fått i

skyddsrumsproduktionen. Utskottet har vidare gett en extern

utredare i uppgift att granska den kommunala beredskapen, främst

beredskapsläget och de problem som

sammanhänger med överföringen av ansvaret för de civila

försvarsförberedelserna på lokal nivå till kommunerna. Härutöver

har utskottet med egna resurser följt upp hur stölderna av

militära vapen utvecklats och effekten av de åtgärder som

vidtagits för att minska dessa tillgrepp.

Regeringens behandling (skr. 1993/94:15) av riksdagens

skrivelser har följts upp. Härvid har det inte framkommit att

något ärende, som borde varit slutbehandlat, kvarstår oavgjort.

Verksamheten inom totalförsvarets civila del är indelad i ett

antal funktioner. Inom varje sådan finns en funktionsansvarig

myndighet med uppgift att samordna beredskapsförberedelsearbetet

inom funktionen. Regeringens behandling av denna

myndighetsuppgift i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100)

har följts upp. Utskottet konstaterar härvid att

beredskapsfrågorna och uppgiften att vara funktionsansvarig

myndighet inte behandlas i alla bilagor till propositionen.

Utskottet har erfarit att regeringen anser att dessa uppgifter

endast bör behandlas de år då nytt försvarsbeslut skall fattas.

Detta synsätt delas inte av utskottet. Utskottet vill framhålla

betydelsen av myndigheternas ansvar för samordningen av

beredskapsfrågorna, varför myndigheternas totalförsvarsuppgifter

bör tydliggöras i respektive bilaga till budgetpropositionen

varje år.

Genomförandet av 1992 års försvarsbeslut

Ett av de viktigaste målen i 1992 års försvarsbeslut var att

åstadkomma balans mellan uppgifter och resurser. Till följd av

utvecklingen i omvärlden kunde beredskapskraven sättas lägre för

såväl de militära som de civila delarna av totalförsvaret. En

period med möjlighet till återtagande av försvarseffekt skall

förutsättas. Beslutet innefattade för det militära försvaret

betydande förändringar av krigs- och grundorganisationerna jämte

ett visst resurstillskott.

Inriktningen fick en klar kvalitetsprofil genom förutsatta

förbättringar av utbildningen och genom tillförsel av ny

materiel. För det civila försvaret innebar beslutet nya

förutsättningar för planeringen bl.a. genom att medge en

återtagandeperiod för resurskompletteringar. Uppgiften att

stödja det militära försvaret uttalades tydligt.

De två första årens verksamhet av den femåriga

försvarsbeslutsperioden har nu i det närmaste genomförts. Trots

att en betydande del av åtgärderna i 1992 års försvarsbeslut får

fullt genomslag först efter försvarsbeslutsperioden har

utskottet velat få en överblick av möjligheterna att förverkliga

intentionerna i beslutet. Den bild utskottet därvid fått

sammanfattas i det följande.

Verksamhetsresultatet hittills sedan år 1992 synes i stort

vara i linje med försvarsbeslutets inriktning. Det väsentligaste

undantaget är utvecklingen inom marinen där den ekonomiska

situationen kommer att medföra avsteg och förseningar, främst

för materielförnyelsen. Utskottet ser allvarligt på detta avsteg

och utgår från att de åtgärder som regeringen och myndigheterna

vidtagit eller avser vidta gör att marinens uppgifter och

resurser bringas i balans senast vid slutet av innevarande

försvarsbeslutsperiod.

Utskottet har fått en särskild orientering om planerade

materielbeställningar samt om behovet av

beställningsbemyndiganden och bemyndigandeskuldens utveckling.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad utskottet år 1991

anförde (1990/91:FöU8, s. 67) inför vapenval för

JAS 39-systemet. I den då aktuella propositionen (prop.

1990/91:102) uttalade regeringen att det borde ankomma på

regeringen att besluta om den framtida vapenutvecklingen.

Utskottet uttolkade detta som att regeringen beslutar i alla

löpande frågor som berör teknik, industrisamarbete, tidsplaner

m.m. men att riksdagen kommer att ha ett inflytande i

principiella vapenvalsfrågor som har en avgörande påverkan

på JAS-systemets effekt och därmed på dess säkerhets- och

försvarspolitiska betydelse.

Vad som utskottet framhöll år 1991 äger alltfort giltighet och

har relevans för alla viktigare materielsystem. Utskottet anser

därför att regeringen bör hålla riksdagen informerad om

genomförandet av viktigare materielbeställningar och, i

förekommande fall, om väsentligare avsteg gjorts från gällande

försvarsbeslut. I sammanhanget är det även betydelsefullt att

för riksdagen redovisa hur skilda materielbeställningar bidrar

till att förverkliga riksdagens beslut eller intentioner när det

gäller utvecklingen av den försvarsindustriella kompetensen och

kapaciteten.

Enligt 1992 års försvarsbeslut skall det militära försvaret år

1997 ha en godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt

överfall. Efter en återtagandeperiod på högst ett år skall det

dessutom direkt efter mobilisering kunna möta ett väpnat angrepp

över kust- eller landgräns.

Enligt Överbefälhavarens operativa inriktning skall

Försvarsmakten år 2002 ha förmåga, utan krav på återtagande, att

möta ett sådant angrepp.

Regeringen bedömer Försvarsmaktens förmåga att i nuläget motstå

ett strategiskt överfall som godtagbar. Denna förmåga bedöms

kunna behållas även vid en ogynnsam omvärldsutveckling under de

närmaste åren, förutsatt att satsningarna på utbildning och

materielförnyelse fullföljs enligt försvarsbeslutet.

Utskottet har inte funnit något som talar mot möjligheterna

att kunna fullfölja den militära operativa inriktningen enligt

1992 års försvarsbeslut. Det strategiska överfallet som

dimensioneringsgrund innebär reducerade krav i förhållande till

tidigare planering. Handlingsfrihet synes föreligga, åtminstone

till år 1997, att återskapa ett invasionsförsvar.

Det strategiska överfallet innebär för den civila delen av

totalförsvaret i vissa avseenden en svårare situation än de

tidigare förutsättningarna, främst vad avser ledning. Utskottet

bedömer dock att även det civila försvaret har nått en i det

närmaste godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt överfall

till år 1997. Det finns ännu brister, t.ex. i skyddet av

ledningsfunktionen och i fråga om reservkraft.

Utskottet har noterat en viss skillnad i

planeringsförutsättningarna mellan det militära och det civila

försvaret för perioden efter år 1997. Sålunda utgår det civila

försvaret från att förmågan att kunna möta ett väpnat angrepp

över kust alternativt landgräns också år 2002 skall förutsätta

en återtagningsperiod på ett år. Det militära försvaret har, som

framgått, inte denna inriktning. År 2002 skall detta slags

anfall kunna mötas direkt efter mobilisering.

Försvarsbeslutet år 1992 (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337)

med preciseringen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr.

386) reglerar återtagande endast för försvarsbeslutsperioden

t.o.m. budgetåret 1996/97. Inriktningen därefter är

regeringens och myndigheternas tolkning av riksdagsbeslutens

intentioner. Utskottet ser inga skäl som skulle motivera den

nämnda skillnaden i planeringsinriktningen mellan militärt och

civilt försvar. Utskottet utgår från att regeringen i de

fortsatta förberedelserna inför nästa fleråriga försvarsbeslut

samordnar beredskapskraven för de militära och civila delarna av

totalförsvaret.

En annan fråga som ännu inte synes avstämd är vilket stöd det

militära försvaret förutsätter från övriga delar av

totalförsvaret. Utskottet utgår från att detta krav snarast

preciseras eftersom en av huvuduppgifterna för det civila

försvaret är att stödja försvarsmakten under kriser och i krig.

Utskottet har vidare noterat att vissa centrala begrepp inte

är helt tydliga. "Återtagande" utgör exempel härpå. Även

innebörden av "strategiskt överfall" och "begränsat anfall"

torde behöva övervägas närmare. Utskottet konstaterar att

regeringen i direktiven för de fortsatta förberedelserna inför

nästa totalförsvarsbeslut tagit initiativ till en precisering av

vissa begrepp som är styrande för försvarets inriktning, bl.a.

återtagning. De för försvarsplaneringen centrala begreppen bör

enligt utskottet bli föremål för fortsatta överväganden.

Länsstyrelserna har en viktig funktion i totalförsvaret. De

skall ha erforderlig överblick, kunna inrikta

försvarsförberedelserna inom kommunerna, samordna över

kommungränserna, stödja kommunerna i beredskapsarbetet och följa

upp beredskapsläget. Utskottet har erfarit att länsstyrelserna

inte haft möjlighet att i erforderlig grad förändra sina

resurser så att kompetens och kapacitet svarar mot de förändrade

och jämfört med tidigare mer övergripande arbetsuppgifterna.

Enligt utskottet är detta allvarligt. Utskottet utgår från att

åtgärder vidtas för att säkerställa länsstyrelsernas

kompetensutveckling i här berört avseende.

Vad som utskottet här anfört om uppföljning bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Organisationsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet Riksdagens revisorers

förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning

av förband. Vidare behandlas vad regeringen i propositionen (s.

20--33 samt 37--39) har anfört om nuläget i genomförandet av

omstruktureringen av försvaret, vilka utvecklingsaktiviteter som

pågår samt regeringens ställningstagande i vissa frågor. Till

avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö203 (v

partimotion) yrkandena 2 och 3, Fö204 (s), Fö307 (s), Fö312 (s),

Fö321 (fp) samt Fö901 (fp).

Några principfrågor om grundorganisationsförändringar

Riksdagens revisorer

Bakgrund

Riksdagens revisorers granskning av nedläggning och flyttning

av förband har initierats av försvarsutskottet.

Granskningen har inriktats på de förändringar i försvarets

grundorganisation som beslutats under åren 1982--1992. Härvid

har belysts dels de generella erfarenheterna av en förändring,

dels tillvägagångssättet och effekterna av en nedläggning eller

hot om nedläggning vid några förband.

Granskningen har på uppdrag av Riksdagens revisorer genomförts

av experten Ulf Wennerberg och redovisats i rapport 1992/93:5 om

nedläggning och flyttning av förband. Synpunkter på rapporten

har inhämtats genom sedvanligt remissförfarande.

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att statsmakternas och

försvarsmyndigheternas beslutsroller i samband med

grundorganisationsförändringar inom försvaret preciseras. Vidare

föreslås att former skapas som ökar det lokala deltagandet i

utredningsarbetet som föregår en grundorganisationsförändring

och att metodiken för kalkylering vid

grundorganisationsförändringar ändras och att kalkylränta

införs. Revisorerna föreslår vidare att en mer samlad och

systematisk återrapportering av erfarenheterna från en genomförd

grundorganisationsförändring bör göras till regering och

riksdag.

Riksdagens beslutsuppgifter

Revisorerna redovisar att riksdagsbesluten om

grundorganisationsförändringar inom försvaret reglerar vilka

fredsmyndigheter som skall finnas kvar och var dessa skall vara

lokaliserade. Riksdagen fattar också översiktliga beslut om vad

som skall ske med den verksamhet som blir kvar efter en

nedläggning. Däremot lägger riksdagen inte fast personalmål för

enskilda myndigheter och verksamheter inom Försvarsmakten.

Riksdagen tar inte heller ställning till de uppdrag som centrala

organ lägger ut på de lokala myndigheterna.

Som ett resultat av granskningen i denna del anser revisorerna

att statsmakternas och försvarsmyndigheternas beslutsroller i

samband med grundorganisationsförändringar inom försvaret måste

preciseras. Regeringen bör enligt revisorerna redovisa ett

underlag för riksdagen i denna fråga. Revisorerna föreslår att

riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförts.

Beslutsunderlaget

Revisorerna framhåller att det rått en betydande osäkerhet om

de planeringsförutsättningar som gällt i samband med

omstruktureringar inom försvaret. Kritiken från lokalt håll har

förutom planeringsosäkerheten också gällt beslutsunderlaget i

samband med grundorganisationsförändringar. I de intervjuer som

gjordes i samband med granskningen framhölls bl.a. bristen på

uppriktighet beträffande de skäl som motiverade en nedläggning.

Även bristen på förankring hos berörda parter vid en nedläggning

kritiserades från lokalt håll.

Som ett resultat av granskningen föreslår revisorerna att

former skapas som ökar det lokala deltagandet i

utredningsarbetet inför en grundorganisationsförändring.

Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad

som anförts om lokalt deltagande i samband med

grundorganisationsförändringar inom försvaret.

Revisorerna framhåller att de försvarsekonomiska kalkyler som

redovisas av Överbefälhavaren inför en nedläggning eller

flyttning av ett förband har stor betydelse för riksdagens

bedömning av de förslag som som framläggs. Det är därför

väsentligt att beräkningarna är korrekta i olika avseenden.

Revisorerna föreslår att metodiken för kalkylering vid

grundorganisationsförändringar ändras och kalkylränta införs.

Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad

som anförs om kalkylmetodiken i samband med

grundorganisationsförändringar.

Genomförandet av grundorganisationsförändringar

Revisorerna har granskat genomförandetiden för beslutade

avvecklingsåtgärder och menar att en beslutad

grundorganisationsförändring bör genomföras så snabbt som

möjligt. I syfte att underlätta för de anställda att finna nya

sysselsättningar anser revisorerna att den lokala myndigheten

bör ges stor frihet vad gäller förbandsproduktionen under

avvecklingsprocessen. Handlingsreglerna från centralt håll bör

vara tydliga och helst ligga fast under hela

avvecklingsperioden.

Återrapportering

Revisorerna redovisar att erfarenhetsåterföringen efter

genomförda grundorganisationsförändringar sker på olika sätt.

Bl.a. redovisar varje lokal myndighet sina erfarenheter i en

särskild avvecklingsrapport efter en slutförd nedläggning eller

flyttning. Den löpande uppföljningen av omstruktureringarna

redovisas i myndigheternas årsredovisningar.

Revisorernas uppfattning är att en mer samlad och systematisk

återföring av erfarenheterna från en genomförd

grundorganisationsförändring bör göras till regering och

riksdag. Huruvida en sådan återrapportering skall åläggas en

utvärderare utanför Försvarsmakten bör övervägas av regeringen.

Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad

som anförts om återrapportering.

Utskottet

Utskottet behandlar först frågan om statsmakternas och

försvarsmyndigheternas beslutsroller. Det är enligt utskottets

mening viktigt att riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens

beslutsroller vid grundorganisationsförändringar inom

Försvarsmakten är tydliga.

Utskottet konstaterar att ur konstitutionell synpunkt krävs

riksdagens beslut vid grundorganisationsförändringar om nya

anslagsmedel krävs. Enligt regeringsformen (RF 7:9) kan

riksdagen vidare i samband med budgetreglering eller annars

besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än

anslag till verksamheten avser. Sådana riktlinjer kan t.ex. avse

huvuddragen av en organisation. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att organisation och lokalisering av

verksamheter inom Försvarsmakten som baseras på riksdagsbeslut

endast kan ändras efter nya beslut av riksdagen.

Försvarsutskottet har vid tidigare riksmöten tagit upp frågan

om vilka beslut om grundorganisationsförändringar som skall vara

riksdagsbundna. Härvid har bl.a. anförts:

Utskottet förutsätter att ett slopande av myndighetsbegreppet

för militära fredsförband som följd av tillkomsten av den nya

myndigheten inte kommer att medföra att förändringar av

grundorganisationen i framtiden kommer att genomföras utan

riksdagens medverkan. Sådana förändringar är viktiga för

riksdagen att ta ställning till även utifrån regional- och

arbetsmarknadsmässiga utgångspunkter. Det bör vidare erinras om

att regeringen när det gäller utformningen av försvarsmaktens

fredsorganisation ofta är bunden av tidigare riksdagsbeslut

(1991/92:FöU12, s. 45).

Utskottet vill understryka vikten av den sammanvägning av

olika intressen kring grundorganisationsförändringar som sker i

riksdagen. Militära, regionala och arbetsmarknadmässiga

intressen måste vägas samman i riksdagen.

Utskottet har vidare vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9,

s. 31) framhållit att när det gäller utformningen av det

underlag som presenteras för riksdagen bör frågor av särskilt

intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. hade i åtanke var att

budgetpropositionen disponeras så att insyn ges i organisations-

och lokaliseringsfrågor.

Regeringen kommer att utfärda en instruktion för den nya

myndigheten Försvarsmakten, som organiseras den 1 juli 1994.

Utskottet utgår ifrån att vad som här anförts om riksdagens

beslutsroll vid grundorganisationsförändringar inom

Försvarsmakten härvid beaktas. För de fall oklarheter kan

föreligga bör regeringen i enlighet med revisorernas förslag

återkomma till riksdagen med beslutsunderlag i frågan så att en

precisering kan ske.

Utskottet vill i detta sammanhang beröra frågan om

parlamentarisk medverkan vid grundorganisationsförändringar.

Beslut om grundorganisationsförändringar av statsmakterna

innebär, som tidigare har framhållits, att olika intressen måste

vägas samman. Mot denna bakgrund anser utskottet det viktigt med

en parlamentarisk beredning av underlaget. För att säkerställa

att sådan beredning kommer till stånd kan en lämplig åtgärd vara

att tillsätta parlamentariska kommittéer för detta syfte.

Utskottet övergår till att behandla revisorernas förslag om

utformningen av beslutsunderlaget inför

grundorganisationsförändringar.

I likhet med revisorerna anser utskottet det viktigt att

beslut om förändringar av grundorganisationen inom

Försvarsmakten förankras hos berörda lokala parter. Utskottet

delar revisorernas uppfattning att former bör skapas som ökar

det lokala deltagandet i utredningsarbetet inför

grundorganisationsförändringar. De lokala parterna bör få

tillfälle att framföra sina synpunkter och delta i

förändringsarbetet med sina kunskaper. Att skapa sådana former

är i första hand ett ansvar för den nya myndigheten

Försvarsmakten. I detta ansvar ligger också ett ansvar för att

avväga på vilket stadium berörda parter skall engageras i

utredningsarbetet så att inte onödig oro skapas i

organisationen.

Utskottet har erfarit att man inom Försvarsdepartementet för

närvarande arbetar med att ta fram enhetliga metoder för

kalkylering vid grundorganisationsförändringar, som beräknas

vara klara under våren 1994. Med hänsyn till utvecklingen av den

finansiella styrningen för Försvarsmakten med övergång till

kapitalkostnader och lånefinansiering av nyinvesteringar

i lokaler, mark och anläggningar är det naturligt att

kalkylmetoderna utvecklas i linje med vad revisorerna anfört.

Utskottet utgår ifrån att revisorernas förslag härvid beaktas.

Revisorerna har granskat genomförandetiden för

grundorganisationsförändringar. Revisorerna menar att en

beslutad grundorganisationsförändring bör genomföras så snabbt

som möjligt. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet övergår till att behandla revisorernas förslag om

återrapportering. Inom ramen för den uppföljande verksamheten

anser utskottet det viktigt att beslutade förändringar av

grundorganisationen inom Försvarsmakten följs upp. Utskottet

delar därför revisorernas uppfattning att en mer samlad och

systematisk återföring av erfarenheterna från en genomförd

grundorganisationsförändring bör göras till regering och

riksdag. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

riksdagen under föregående riksmöte (1992/93:FiU17) gav

regeringen till känna att vissa grundläggande uppgifter om

omfattningen och inriktningen av genomförda omstruktureringar

fortlöpande bör redovisas i t.ex. budgetpropositionerna så att

riksdagen ges möjlighet till en kontinuerlig, systematisk och

samlad uppföljning.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att den egna

kompetensen och bemanningen av utskottets kansli är en viktig

förutsättning för en tillfredsställande beredning och

uppföljning i riksdagen av beslut rörande förändringar av

grundorganisationen inom Försvarsmakten. En annan viktig

förutsättning för att säkerställa detta är den fackinriktade

utskottsorganisationen.

Vad utskottet här med anledning av Riksdagens revisorers

förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning

av förband har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Lekmannainflytande i Försvarsmakten--Försvarets

personalvårdsnämnd

Propositionen

Enligt regeringens uppfattning kan lekmannainflytande i

statliga myndigheters verksamhet bedrivas i främst följande

former

rådgivande organ

insynsorgan

kontrollorgan.

Behovet av och formerna för lekmannainflytande i den nya

myndigheten Försvarsmakten har behandlats av Utredningen om

lednings- och myndighetsorganisationen i försvaret (LEMO). LEMO

ansåg att en lekmannastyrelse för myndigheten Försvarsmakten

inte var lämpligt. En sådan, ansåg LEMO, skulle närmast stärka

Försvarsmaktens ställning i förhållande till regeringen. I 1993

års budgetproposition anförde regeringen att det inte var

ändamålsenligt att inrätta en traditionell förvaltningsstyrelse

i Försvarsmakten. En sådan skulle enligt regeringens uppfattning

mer komma att utgöra en stödjande funktion till

myndighetsledningen än vara ett kontroll- och insynsorgan.

När det gäller lekmannainflytande finns för närvarande ett

organ knutet till myndigheten Överbefälhavaren, nämligen

Militärledningens rådgivande nämnd. Nämndens främsta uppgift är

att utgöra en rådgivande funktion avseende avvägnings- och

planeringsfrågor samt frågor som rör personal, utbildning och

organisation. I nämnden ingår försvarsgrenscheferna samt

parlamentariker. Regeringen bedömer att den nuvarande

sammansättningen av nämnden, med anledning av bildandet av

myndigheten Försvarsmakten, med nödvändighet behöver förändras.

I samband härmed har regeringen för avsikt att pröva såväl

sammansättning som uppgifter för den nämnd som

kommer att knytas till Försvarsmakten. Regeringen återkommer

till denna fråga i den kommande propositionen om

förvaltningsmyndigheternas ledning.

En särskild form av lekmannainflytande utövas av Försvarets

personalvårdsnämnd. Nämnden har till uppgift att bl.a. genom

vägledande och rådgivande verksamhet samt genom egna initiativ

främja försvarets personalvård (Instruktion FFS 1988:34).

En granskning av de protokoll som upprättas vid de besök som

nämnden genomför vid myndigheter inom försvarsmakten visar,

enligt regeringens uppfattning, att många av de frågor som tas

upp ofta behandlar sådant som normalt inte hör till nämndens

uppgifter. Nämnden har därmed, menar regeringen, mer en funktion

av allmänt forum i frågor som anställda och värnpliktiga

uppfattar som väsentliga.

I och med att Försvarsmakten kommer att inrättas den 1 juli

1994 finns i högkvarterets personalledning en naturlig funktion

för personalvården inom försvaret. Enligt regeringens

uppfattning kan därför Försvarets personalvårdsnämnd ombildas

den 1 juli 1994 så att den framgent behandlar frågor enbart

rörande värnpliktiga. Ombildningen av nämnden ligger också i

linje med de målsättningar som regeringen uttalar i

budgetpropositionen bilaga 8, Finansdepartementet, om förnyelsen

av den statliga förvaltningen. Regeringen anför att någon

enhetlig centralstyrd personalpolitik inte längre finns utan

personalpolitiken bör fortlöpande anpassas efter myndigheternas

skilda verksamheter och behov.

Regeringen avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att till

regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller kommer

att vidtas med anledning av de ökade uppgifterna inom

personalvården som följer av den föreslagna ombildningen av

Försvarets personalvårdsnämnd.

Motionerna

Försvarets personalvårdsnämnd behandlas i tre motioner. I

partimotion Fö203 (v) yrkande 2 framhålls att de förändringar

som skett genom nedläggning av förband och som kommer att ske

även i framtiden ställer ökade krav på en väl fungerande och

samordnad personalvård. Urholkningen av arbetsrätten är

ytterligare en faktor som verkar i den riktningen. Detta, menar

motionärerna, talar för att nämnden skall fortsätta enligt

nuvarande praxis. Någon ombildning bör således ej ske.

I motion Fö312 (s) anförs att motionärerna inte delar

regeringens kritik av nämndens sätt att arbeta. Motionärerna

menar att det nya bantade högkvarteret vid bildandet av

myndigheten Försvarsmakten sammantaget kommer att ha en starkt

reducerad personalledning, vars förmåga att ge ett effektivt

centralt stöd åt de lokala personalvårdsorganisationerna får

anses som kraftigt försämrad. Försvarets personalvårdsnämnd

utgör enligt motionärerna ett väl fungerande forum för samråd på

central nivå och bör i högre grad nyttjas för att stödja en väl

fungerande personalpolitik inom försvarsmakten.

I motion Fö321 (fp) konstaterar motionären att regeringens

förslag till ombildning av Försvarets personalvårdsnämnd inte

innebär någon egentlig försämring för nämndens möjlighet att

vara till nytta för personalvården inom försvaret. Dock

framhålls att regeringens anmärkning mot att nämnden behandlar

frågor som normalt inte hör till nämndens uppgifter inte känns

befogad. Instruktionen ger nämnden möjlighet att ta egna

initiativ i personalvårdsfrämjande syfte, vilket enligt

motionären varit till gagn för personalvårdsverksamheten vid

myndigheterna. Motionären anser det angeläget att

arbetstagarorganisationerna erbjuds representation även i en

ombildad personalvårdsnämnd.

Utskottet

Utskottet konstaterar att motionären i motion Fö321 (fp) menar

att regeringens förslag till ombildning av Försvarets

personalvårdsnämnd inte innebär någon egentlig försämring för

nämndens möjligheter att vara till nytta för personalvården inom

försvaret. Denna uppfattning delas av utskottet. Motionären

anför också att det är angeläget att arbetstagarorganisationerna

erbjuds representation även i en ombildad nämnd. Enligt

utskottets uppfattning bör det ankomma på regeringen att besluta

om nämndens sammansättning med anledning av den föreslagna

ombildningen. Utskottet utgår ifrån att motionärens synpunkter

prövas i detta sammanhang. Motion Fö321 (fp) bör därför inte

bifallas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarets

personalvårdsnämnd bör ombildas på sätt som regeringen redovisar

i propositionen. Motionerna Fö203 (v) yrkande 2 samt Fö312 (s)

bör därför avslås.

Försvarets verkstäder

Propositionen

LEMO har granskat Försvarets verkstäder och lämnat förslag

till regeringen (skrivelse 1993-06-02) utifrån överväganden om

vilka verksamheter som framgent bör ingå i den nya myndigheten

Försvarsmakten eller bör finnas utanför denna.

I försvarsmaktens grundorganisation finns ca 50 verkstäder som

till övervägande del arbetar på uppdrag av försvarsmaktens

myndigheter. Dessa finns i anslutning till arméförband, på

flygflottiljer och i marina basområden t.ex. Muskö, Karlskrona

och Härnösand. Verkstadsdriften är helt avgiftsfinansierad och

betalas av dem som lämnar uppdrag till verkstäderna. De flesta

av försvarets verkstäder utgör kader för underhålls- och

verkstadsförband i krigsorganisationen.

LEMO föreslår att Försvarsmakten bör vara huvudman för

försvarets verkstäder. Verkstadsrörelsen bör, enligt LEMO, i sin

helhet definieras som ett samlat ansvars- och resultatområde

inom Försvarsmakten. LEMO:s skrivelse i frågan har remitterats

till berörda myndigheter. Remissinstanserna har tillstyrkt

förslaget.

Regeringen avser att den 1 juli 1994 överföra ansvaret för

verkstadsdriften (freds- och krigsuppgifter) och

motorreparationstjänsten (krigsuppgifter) från Försvarets

materielverk till Försvarsmakten. Samtidigt inrättas inom

Försvarsmakten ett verkstadsadministrativt centrum med

lokalisering i Karlstad. Nuvarande verksamheter inom Försvarets

materielverk, FMV:Verkstad samt FMV:s uppgifter i fråga om

motorreparationstjänsten avvecklas från samma tidpunkt.

Motionen

I motion Fö307 (s) framhåller motionärerna att någon

genomgripande utredning om försvarets verkstäder inte genomförts

sedan år 1966. Erfarenheterna från den då beslutade

organisationen, där bl.a. de centrala flygverkstäderna

överfördes till affärsverket FFV, sägs i allt väsentligt vara

positiva. En tydlig kund--leverantörsrelation har uppstått med

klara rationaliseringsincitament.

Motionärerna pekar på de stora förändringarna sedan

verkstadsutredningen 1966; försvarets organisation har ändrats,

en ny ledningsstruktur har införts och nya materielsystem

introducerats. För försvarets verkstäder -- miloverkstäder,

örlogsbaser och flottiljverkstäder -- innebär förändringarna,

enligt motionärerna, krav på ökad koncentration för att kunna

behålla god ekonomi och teknisk kompetens. Motionärerna föreslår

därför att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att

utreda huvudmannaskap och organisation för försvarets

verkstäder. Förslagen skall kunna ingå i 1997 års

försvarsbeslut.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört om

försvarets verkstäder.

Utskottet konstaterar att LEMO har granskat försvarets

verkstäder utifrån överväganden om vilka verksamheter som

framgent bör ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten eller bör

finnas utanför denna. Utskottet ser det som naturligt att de av

regeringen vidtagna åtgärderna med anledning av LEMO:s förslag

följs upp i samband med beredningen av nästa fleråriga

försvarsbeslut. Motion Fö307 (s) bör därför avslås.

Försvarets materielförsörjning

Propositionen

Regeringen redogör i propositionen för en skrivelse som LEMO

överlämnat i oktober 1993, Vissa frågor om försvarets

materielförsörjning. I skrivelsen lämnar LEMO förslag om hur en

klar roll- och ansvarsfördelning kan nås mellan regeringen,

Försvarsmakten och Försvarets materielverk vad avser försvarets

materielförsörjning. Försvarets materielverks huvuduppgift är

att på uppdrag av Försvarsmakten utföra olika uppdrag som led i

försvarets materielförsörjning. Därutöver kan regeringen ålägga

Försvarets materielverk uppgifter. Huvuddelen av verksamheten

kommer dock att vara uppdragsstyrd och avgiftsfinansierad. LEMO

föreslår att Försvarets

materielverk knyts till statsbudgeten med ett formellt anslag på

1 000 kr.

LEMO föreslår vidare att Försvarsmakten från den 1 juli 1994

övertar ansvaret för att anskaffa och lagerhålla drivmedel för

försvaret samt att återanskaffa, lagerhålla och distribuera

reservmateriel för försvarets förband och verkstäder samt för

underhållsindustrin. Dock föreslår LEMO att Försvarets

materielverk på uppdrag av Försvarsmakten skall utföra de

administrativa uppgifterna.

LEMO:s skrivelse bereds för närvarande. Regeringen har för

avsikt att fatta beslut om ansvars- och rollfördelningen mellan

Försvarsmakten och Försvarets materielverk i samband med

regleringsbrevet för budgetåret 1994/95.

Utskottet

Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört.

Frivilligverksamhet

Propositionen

Regeringen föreslår en delvis förändrad finansieringsform för

de frivilliga försvarsorganisationerna. Förslaget innebär att

organisationerna tilldelas medel från flera anslag. För bl.a.

försvarsupplysning och rekrytering tilldelas medel från anslaget

E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom

totalförsvaret. För utbildningsverksamhet föreslås medel ingå

som del i anslaget A 1. Försvarsmakten resp. i anslaget D 1.

Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Frivilligverksamheten regleras i dag i kungörelsen om

frivillig försvarsverksamhet (1970:301). Verksamheten tilldelas

i nuläget statsbidrag över två anslag; ett som

gäller de frivilliga försvarsorganisationerna inom

totalförsvarets civila del och ett som gäller organisationer

inom den militära delen.

Statsbidrag lämnas även över ett anslag under femte

huvudtiteln som disponeras och fördelas av Socialstyrelsen.

Regeringen anser att ett nytt system behövs, som ger staten

bättre möjligheter att följa upp verksamheten än för närvarande.

Vidare menar regeringen att krigsorganisationens behov av

utbildad personal i högre grad bör styra de statliga

myndigheternas efterfrågan hos de frivilliga

försvarsorganisationerna. Regeringen menar också att det är av

stor vikt med ett finansieringssystem som tillgodoser

organisationernas behov av trygghet.

Den förändrade styrningen innebär att verksamheten delas in i

två verksamhetsområden. Den ena delen avser rekrytering och

försvarsupplysning och den andra delen avser

utbildningsverksamheten. Medlen för utbildningsverksamhet

föreslås fördelas av resp. myndighet och ingå som del i anslaget

A 1. Försvarsmakten resp. i anslaget D 1. Befolkningsskydd och

räddningstjänst. Medel för försvarsupplysning och rekrytering

förelås tilldelas genom ett nytt anslag E 2. Stöd till

frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.

Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås disponera och fördela medel

från detta anslag. Anslaget E 2 föreslås ingå i den ekonomiska

ramen för totalförsvarets civila del.

Enligt regeringens uppfattning avser den föreslagna

finansieringsstrukturen att tillförsäkra de frivilliga

försvarsorganisationerna trygghet i verksamheten, bl.a. genom

att de medel som på detta sätt tilldelas organisationerna blir

relativt oberoende av eventuella variationer i

utbildningsvolymen.

Regeringen föreslår att den nya styrningen av de frivilliga

försvarsorganisationerna tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Regeringen avser att utfärda en ny förordning om frivillig

försvarsverksamhet. I förordningen kommer bl.a. att definieras

vad som avses med frivillig försvarsverksamhet samt även anges

vilka organisationer som är frivilliga försvarsorganisationer.

Motionen

De frivilliga försvarsorganisationerna behandlas i motion

Fö204 (s). Motionärerna anför att den föreslagna ordningen

kommer att innebära att Försvarsmakten disponerar medel inom den

civila ramen, vilket kan skapa svårigheter avseende såväl

ansvars- som avvägningsfrågor. Överstyrelsen för civil beredskap

(ÖCB) har att avväga resurser inom den civila ramen.

Motionärerna menar att det därför måste vara principiellt

felaktigt att också ge Försvarsmakten denna roll.

Det anslag som Försvarsmakten skall disponera bör enligt

motionärernas uppfattning skiljas ut och föras till det militära

anslaget.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla att den frivilliga

försvarsverksamheten är ett uttryck för medborgarnas vilja att

engagera sig i landets totalförsvar. Den stora bredden av

organisationer med detta gemensamma mål ger varje medborgare

möjlighet att göra en insats där den passar bäst.

Organisationernas särart och olika kulturer gör att

totalförsvarsfrågorna får största möjliga förankring i

samhället, vilket är avgörande för en hög försvarsvilja. Den

ideella insatsen från de frivilliga tillför totalförsvaret

resurser som annars skulle kräva stora ekonomiska satsningar och

skall också ses som ett uttryck för folkförsvarstanken.

Organisationernas grundläggande verksamheter, rekrytering av

medlemmar och försvarsupplysning, har ett klart och entydigt

egenvärde för hela totalförsvaret. Statligt stöd till denna

verksamhet bör därför inte enbart hänföras till

krigsorganisationens kvantitativa och kvalitativa behov av

utbildad personal, utan även lämnas som ett allmänt stöd till

den frivilliga försvarsverksamheten.

Utskottet anförde vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) att

när det gäller utformningen av underlag som presenteras för

riksdagen bör frågor av särskilt intresse redovisas. Vad

utskottet bl.a. hade i åtanke var att propositionen disponeras

så att insyn ges i bl.a. frivilligfrågor. Utskottet förutsatte

vidare att anslagets fördelning på anslagsposter redovisas

inför riksdagen.

Utskottet konstaterar att en fullständig och samlad bild av

anslagen till frivilligorganisationerna inte ges i

propositionen. Utskottet har emellertid erfarit att 60 % av det

totala beloppet till frivilligorganisationerna avdelats för

utbildningsverksamhet och förts till anslaget A 1.

Försvarsmakten resp. anslaget D 1. Befolkningsskydd och

räddningstjänst. Resterande 40 % har förts till anslaget E 2.

Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.

Utskottet utgår ifrån att en fullständig och samlad redovisning

av anslagen till frivilligorganisationerna görs i kommande

budgetpropositioner.

I motion Fö204 (s) berörs frågan om medel till

frivilligorganisationerna och den civila ramen. Utskottet har

erfarit att anslaget E 2. Stöd till frivilliga

försvarsorganisationer inom totalförsvaret av rent tekniska skäl

lagts inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del.

Utskottet menar att det finns fördelar med att lägga detta

anslag utanför den civila ramen och att därför anslaget inför

budgetåret 1995/96 bör läggas under littera G. Övrig verksamhet.

Utskottet förutsätter att regeringen i regleringsbrev och

planeringsanvisningar ger direktiv till myndigheterna som

säkerställer att avsatta medel kommer organisationerna till

godo. Vad utskottet med anledning av motion Fö204 (s) har anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Delegationen för icke-militärt motstånd

Propositionen

Regeringen föreslår att Delegationen för icke-militärt

motstånd läggs ned den 30 juni 1994. Regeringen bedömer att

delar av Delegationens verksamhet kan överföras till annat

statligt organ.

Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987 på

förslag av chefen för Försvarsdepartementet (prop. 1985/86:100

bil. 6, FöU8, rskr. 182). Förslaget grundades på ett betänkande

av Motståndsutredningen vars uppdrag var att överväga och lämna

förslag om uppgifter m.m. för civilmotstånd och andra former av

motstånd då organiserat militärt motstånd inte längre kan

genomföras. När Delegationen för icke-militärt motstånd

inrättades definierades icke-militärt motstånd som "allt

motstånd som inte utförs av reguljära militära förband eller

delar av sådana".

I proposition 1992/93:100 bilaga 5 meddelade regeringen sin

avsikt att pröva om Delegationen för icke-militärt motstånd

alltjämt är ändamålsenlig.

En analys av Delegationens verksamhet och mandat i relation

till gällande humanitär folkrätt och till traditionell svensk

folkrättspolitik på området krigets lagar visar, enligt

regeringen, att begreppet icke-militärt motstånd medför en

urholkning av det folkrättsliga och humanitära skydd för

civilbefolkningen som den är berättigad till enligt

internationella konventioner på området. Regeringen menar att

det är av vikt med hänsyn till Sveriges internationella

trovärdighet på det folkrättsliga området att man från statens

sida inte driver en linje som innebär att vissa personer

uppmanas till agerande som medför att de faller utanför

existerande folkrättsliga skyddsregler.

Ett ansvar för att information ges om civilbefolkningens

möjligheter till motstånd och villkoren för ett sådant motstånd

måste, enligt regeringens uppfattning, åvila staten. Inom

regeringskansliet finns folkrättslig kompetens genom det år 1991

inrättade Totalförsvarets folkrättsråd. Rådet skall bl.a. ta

initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning

av folkrättens regler inom totalförsvaret. Kompetens att sprida

information finns hos Styrelsen för psykologiskt försvar, som

bl.a. har till uppgift att sprida kunskap om säkerhetspolitik

och totalförsvar.

Regeringen menar att den försvarspolitiska utgångspunkt som

låg till grund för tillkomsten av Delegationen för icke-militärt

motstånd, nämligen att svenska folket även utanför det

organiserade totalförsvaret kommer att värna om sin frihet,

alltjämt är giltig. Med den syn som regeringen redovisar på

vilken verksamhet som från statens sida bör bedrivas när det

gäller civilmotstånd finns det enligt regeringen emellertid inte

skäl att ha kvar en särskild delegation med uppgift att bedriva

denna verksamhet. Det bör i stället ankomma på Styrelsen för

psykologiskt försvar att hålla frågan om det motstånd som

civilbefolkningen kan bjuda en ockupant levande och att bedriva

information om civilmotstånd.

Motionerna

Delegationen för icke-militärt motstånd behandlas i två

motioner. I partimotion Fö203 (v) yrkande 3 anförs att

Vänsterpartiet i förra årets riksdagsbeslut var motståndare

till att ett sådant beslut förbereddes. Motionärerna anser att

de motiv som då anfördes fortfarande gäller och menar att

delegationen bör finnas kvar.

I motion Fö901 (fp) redovisas de motiv som låg till grund för

delegationens inrättande och några huvudpunkter i betänkandet

(SOU 1984:10) "Kompletterande motståndsformer", där bl.a.

framgår att utredaren tryckte mycket hårt på att det

icke-militära motståndet skulle vara ett komplement till det

militära försvaret och ingå i totalförsvaret. Motionären

konstaterar att en enig riksdag enligt propositionens förslag

(prop. 1985/86:100 bil. 6, FöU8, rskr. 182) beslöt att inrätta

en särskild delegation, vilken skulle fungera som ett

diskussionsforum med uppgift att vara idéskapande och stimulera

till fortsatt forskningsarbete i ämnet.

Motionären redovisar vidare delegationens förutsättningar, där

ett mycket brett kontaktnät inom bl.a. det svenska

föreningslivet redan från början ansågs vara basen för

delegationens verksamhet. Motionären framhåller också att trots

små resurser har en betydande verksamhet ägt rum som bl.a.

omfattar forskningsstöd samt studier av motståndsrörelser i

olika länder, däribland Norge, de baltiska staterna samt

intifadan i Israel.

Motivet för att nu lägga ned delegationen, nämligen att

motståndsaktiviteter kan komma att falla utanför folkrättsliga

skyddsregler, bestrids inte helt av motionären. Dock menar

motionären att den springande punkten är att det tar lång tid

innan en väl fungerande motståndsrörelse kommer till stånd och

att verksamheten därför förhoppningsvis kan fortsätta trots att

delegationen som myndighet läggs ner. Det är enligt motionären

en stor förlust om delegationens breda kontaktnät nu splittras.

Kontaktnätet borde även i framtiden kunna vidmakthållas i någon

form.

Motionären konstaterar med tillfredsställelse att regeringen

föreslår överföring av medel till Styrelsen för psykologiskt

försvar för övertagande av verksamhet från Delegationen för

icke-militärt motstånd.

Utskottet

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9)

frågan rörande Delegationens för icke-militärt motstånd

verksamhet och såg då inte något hinder för att delegationens

verksamhet prövades, då delegationen verkat i närmare sex år.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Delegationen för

icke-militärt motstånd bör läggas ned den 30 juni 1994 och att

Styrelsen för psykologiskt försvar bör få i uppgift att hålla

frågan levande om det motstånd som civilbefolkningen kan bjuda

en ockupant samt att bedriva information om civilmotstånd.

Motion Fö203 (v) yrkande 3 bör därför avslås.

I motion Fö901 (fp) bestrider inte motionären helt de motiv

som regeringen anför för att lägga ned Delegationen för

icke-militärt motstånd. Dock menar motionären att det är en stor

förlust om delegationens breda kontaktnät nu splittras och

framhåller att kontaktnätet även i framtiden bör vidmakthållas i

någon form. Utskottet delar motionärens uppfattning och utgår

ifrån att dessa synpunkter beaktas i det fortsatta arbetet. Det

är härvid angeläget att de olika intressen som är företrädda i

delegationen knyts till myndigheten Styrelsen för psykologiskt

försvar så att arbetet med de icke-militära motståndsfrågorna

kan fullföljas och vidareutvecklas. Utskottet vill vidare betona

betydelsen av att den kompetens och kunskap som finns inom

delegationen tas till vara då delegationens uppgifter förs över

till Styrelsen för psykologiskt försvar. Utskottet anser dock

att något särskilt uttalande med anledning av motion Fö901 (fp)

inte är påkallat. Motion Fö901 (fp) bör därför inte bifallas av

riksdagen.

Traditionsfrågor

Propositionen

Regeringen föreslår att lagen (1982:269) om Sveriges flagga

ändras så att inte bara den nya myndigheten Försvarsmakten utan

också andra myndigheter med militär verksamhet får använda

örlogsflagga.

Det är enligt regeringens uppfattning väsentligt att tidigare

traditioner beaktas i samband med att den nya myndigheten

Försvarsmakten organiseras. Regeringen framhåller att de

traditionella regementsbenämningarna av denna anledning

bibehållits och knutits till försvarsområdena.

Enligt lagen (1982:269) om Sveriges flagga används inom

försvarsmakten den tretungade flaggan som örlogsflagga. Som

exempel på myndigheter som i dag ingår i försvarsmakten men som

fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att ligga utanför denna nämner

regeringen Militärhögskolan, Värnpliktsverket och Försvarets

materielverk. Dessa, Försvarsmakten närstående myndigheter,

bedriver militär verksamhet, och bör, enligt regeringens

uppfattning, även i fortsättningen använda örlogsflagga. Lagen

om Sveriges flagga 4 § bör således ändras med innebörd att den

tretungade flaggan skall användas som örlogsflagga av

Försvarsmakten och av vissa myndigheter med tydlig anknytning

till Försvarsmakten.

För att undvika en uppräkning av myndigheter i lagen anser

regeringen att det bör överlämnas till regeringen att bestämma

vilka myndigheter som härvid avses.

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om

ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga.

Totalförsvarets militära del

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 40--94) har anfört dels om resultatet av den

verksamhet som Försvarsmakten genomfört under budgetåret

1992/93, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95.

Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö201

(s partimotion) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fö203 (v partimotion)

yrkandena 4--8 och 10, Fö301 (m), Fö302 (s), Fö303 (fp), Fö304

(s), Fö305 (kds), Fö306 (kds), Fö308 (m), Fö309 (kds), Fö310

(fp), Fö314 (c), Fö315 (m, c), Fö316 (c), Fö317 (s), Fö318

(kds), Fö319 (s), Fö320 (fp), Fö322 (fp) i denna del, Fö323 (c),

Fö324 (fp), Fö325 (v), Fö326 (m), Fö327 (m), Fö329 (c), Fö331

(s), Fö332 (s), Fö334 (s) yrkandena 3 och 4, Fö335 (nyd

partimotion) yrkandena 1 och 2 samt 7, A469 (s) yrkandena 12, 16

och 17, A815 (c) yrkande 15, Ju809 (s partimotion) yrkande 12,

T214 (fp) yrkande 6, T222 (fp) yrkande 5, U411 (fp) yrkande 2,

U416 (c, kds) yrkande 2 samt U616 (v) yrkande 3.

Försvarsmakten -- indelning och övergripande mål

Den 1 juli 1994 inrättas myndigheten Försvarsmakten.

Regeringen anmäler i propositionen att Försvarsmakten kommer att

omfatta den verksamhet som för närvarande bedrivs vid

myndigheter som hör till huvudprogrammen 1--4 -- Arméförband,

Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. -- samt

vissa verksamheter vid myndigheter inom huvudprogrammet 5 --

Gemensamma myndigheter. Av de myndigheter som ingår i

huvudprogrammet 5, och vars verksamhet kommer att ingå i

Försvarsmakten, läggs Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30

juni 1994. Regeringen föreslår att Försvarets materielverk blir

avgiftsfinansierat varför dess anslagsmedel huvudsakligen

överförs till Försvarsmakten. Regeringen lämnar förslag till

ett anslag för hela Försvarsmakten varvid tidigare

myndighetsanslag under fjärde huvudtitelns littera B, C, D och F

utgår. Medel har också tillförts Försvarsmaktens anslag från

nuvarande anslag för militärledningens rådgivande nämnd,

frivilligorganisationerna och Försvarets personalvårdsnämnd.

Regeringen anför att det övergripande målet för Försvarsmakten

är att försvara landet mot väpnade angrepp utifrån.

Försvarsmakten skall ha sådan beredskap att den tidigt kan möta

sådana angrepp. I fred skall Försvarsmakten organisera och

utbilda krigsförband och förbereda förbandens användning för

landets försvar. Försvarsmakten skall i fred också ha förmåga

att upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium.

Regeringens resultatredovisning

Propositionen

Regeringen redovisar, utan att avge förslag till riksdagen,

sin bedömning av verksamhetsresultatet från budgetåret 1992/93.

Inom huvudprogrammet Arméförband har i allt väsentligt ställda

mål kunnat nås. En analys av genomförda krigsförbandsvärderingar

sägs dock visa en viss nedgång i krigsdugligheten jämfört med

föregående år. Anbefalld insatsberedskap har upprätthållits.

Regeringen anser att verksamheten under budgetåret 1993/94 kan

genomföras i enlighet med givna uppdrag.

För huvudprogrammet Marinförband konstaterar regeringen att

vissa förband inte uppfyllt kraven. Beredskap har hållits enligt

ställda krav. Marinens anslag har överskridits med ca 400

miljoner kronor. Även för budgetåret 1993/94 har prognoser tytt

på att anslagen skulle komma att överskridas. Detta förhållande

anser inte regeringen acceptabelt och redovisar därför på annan

plats i propositionen vidtagna åtgärder och vad regeringen avser

göra med anledning av marinens ekonomiska problem.

Regeringen anser att verksamheten inom huvudprogrammet

Flygvapenförband under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har

genomförts i enlighet med givna uppdrag. Förbanden har en god

förmåga att lösa sina uppgifter. Anbefalld incidentberedskap har

hållits. Regeringen anser att verksamheten under budgetåret

1993/94 kommer att kunna genomföras i enlighet med ställda

uppdrag.

Regeringen anser sammanfattningsvis att det av riksdagen år

1992 fattade femåriga försvarsbeslutet i allt väsentligt skall

fullföljas. Korrigeringar föranledda av riksdagens beslut (prop.

1992/93:50, FiU1, rskr. 134) med anledning av 1992 års

stabiliseringsproposition, och den ytterligare reduktion med 50

miljoner kronor av den militära ramen som nu föreslås i

besparingssyfte, påverkar enligt regeringen inte inriktningen av

1992 års försvarsbeslut.

Utskottet

I likhet med regeringen anser utskottet att 1992 års

försvarsbeslut i alla väsentliga avseenden skall fullföljas. Som

utskottet i det föregående anfört under avsnittet om utskottets

uppföljning är avvikelserna i verksamhetsinriktningen vid

marinen inte tillfredsställande. Uppgifter och resurser bör

bringas i balans före den nuvarande försvarsbeslutsperiodens

utgång.

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen

anförts om resultatredovisning.

Verksamhetsmål och resursfördelning för Försvarsmaktens olika

program budgetåret 1994/95

Utskottet sammanfattar i det följande vad som i propositionen

anförts om verksamhetsinriktning och beräkning av ekonomiska

resurser avseende budgetåret 1994/95 för de skilda programmen

inom det militära försvaret. Utskottet delar regeringens

uppfattning beträffande verksamhetens inriktning

utom där utskottet särskilt redovisar en annan syn.

Operativa lednings- och underhållsförband

Propositionen

Regeringen anmäler att verksamheten inom den operativa

ledningsfunktionen har präglats av förberedelserna för den

omorganisation som är en följd av att myndigheten Försvarsmakten

inrättats. Bl.a. ersätter Försvarsmaktens högkvarter de centrala

staberna samt förändras indelningen i militärområden. Samtidigt

har förberedelser skett för att omstrukturera den operativa

underhållsfunktionen. Regeringen anser att programmet bör

utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens

organisationsmyndighet har föreslagit och beräknar medelsbehovet

för budgetåret 1994/95 till 1 650 055 kr.

Motionen

Den centrala underhållsfunktionen behandlas i motion Fö322

(fp) om Skånes försvar. Motionärerna förordar att den rörliga

underhållsstab för militärområde som omnämns i 1992 års

försvarsbeslut upprättas i anslutning till

milounderhållsregemente Syd.

Utskottet

Utskottet uttalade sig (1992/93:FöU9) om

underhållsorganisationen i det Södra militärområdet senast vid

förra riksmötet. Utskottet förutsatte att hänsyn togs till den

besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg när

organisationen med underhållsgrupper utformades. Utskottet gör

ingen annan bedömning nu och anser därför att underhållet i

Skåne inte bör prioriteras så som motionärerna förordar. Motion

Fö322 (fp) bör därför avslås i denna del.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Operativa

lednings- och underhållsförband.

Fördelningsförband

Propositionen

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak

enligt vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har

föreslagit. Detta innebär att fördelningsförbandens

krigsorganisation skall vidmakthållas samt att utvecklingen

fortsätter av artillerigranaten BONUS och luftvärnsrobotsystemet

23 BAMSE. 7 000 värnpliktiga grundutbildas och 9 500

repetitionsutbildas. Regeringen anser vidare att en del av

besparingen bör belasta detta program. Härvid medges en

begränsning av repetitionsutbildningen och därmed en långsammare

uppfyllnad av krigsduglighetsmålen.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret

1994/95 till 2 950 284 000 kr.

Motionerna

I motion Fö322 (fp) framhålls att kompetensen inom

luftvärnsområdet är unik i Ystad till följd av att där sker

utbildning på samtliga luftvärnets system. Enligt motionärerna

bör denna kompetens värnas genom att tidigt tillföra även

robotsystemet 23 BAMSE.

I motion Fö334 (s) anser motionärerna att det inte finns skäl

för att höja försvarsutgifterna. I stället bör de sänkas för att

ge utrymme åt en bättre och modernare försvars- och

säkerhetspolitik. De förordar (yrkande 4) att projekten BONUS

och BAMSE omedelbart stoppas.

Utskottet

Utskottet erinrar om att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut

(prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) ställde sig bakom

utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet BAMSE och

artillerigranaten BONUS. De är båda uttryck för den

eftersträvade kvalitetshöjningen inom armén. Utskottet ser inga

skäl för en annan bedömning. Projekten bör således fortsätta och

i linje härmed motion Fö334 (s) yrkande 4 avslås av riksdagen.

Beslut om anskaffning av BAMSE, och fördelningen av detta

system till utbildningsförband, ligger flera år framåt i tiden.

Riksdagen bör därför inte göra något uttalande om vart kommande

utbildning skall förläggas, vilket förordas i motion Fö322 (fp).

Motionen bör sålunda avslås i denna del.

Utskottet har erfarit att finansieringen av utvecklingen av

BAMSE även under budgetåret 1994/95 avses ske med intäkter från

försäljning av olja. Utskottet utgår från att finansieringen av

detta system så snart detta är praktiskt möjligt förs över till

ordinarie anslag.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet

Fördelningsförband.

Försvarsområdesförband

Propositionen

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår bl.a. att

gränsbataljoner och stadsskyttebataljoner organiseras och

vidmakthålls samt att organiseringen av mobiliserings- och

förplägnadsförband fortsätter. 4 500 värnpliktiga grundutbildas

och 10 900 repetitionsutbildas.

Regeringen har ingen erinran mot den föreslagna inriktningen

för programmet och har beräknat medelsbehovet för budgetåret

1994/95 till 1 518 114 000 kr. En del av den föreslagna

besparingen belastar programmet.

Motionerna

I sin partimotion Fö335 (nyd) hävdar motionärerna att det i

många länder finns gränsbevakningsförband i fred men att Sverige

saknar sådana. Detta slags förband skulle, enligt motionärerna,

kunna organiseras ur de jägarförband som gör sin

grundutbildning. För att möjliggöra en sådan ordning bör

nödvändiga lagändringar göras (yrkande 2).

Hemvärnet ingår som en del i programmet

försvarsområdesförband. I motion Fö320 (fp) konstaterar

motionären att hemvärnet blir en allt viktigare del av det

svenska försvaret. Han anser att rekryteringen till hemvärnet

kommer att hämmas till följd av det minskande antalet

värnpliktiga med fullgjord grundutbildning. För att bredda basen

för hemvärnets rekrytering förordar han därför att det ur

värnpliktsreserven, på frivillig grund, tas ut personal direkt

till hemvärnet. Dessa skulle erbjudas att på hel- eller deltid

under 1--3 månader ges erforderlig soldatutbildning. Riksdagen

bör hos regeringen begära en utredning om möjligheten att

direktrekrytera till hemvärnet.

Också motion Fö305 (kds) föreslår utökade

rekryteringsmöjligheter för hemvärnet. En resurs som enligt

motionären därvid skulle kunna utnyttjas är yrkesofficerare och

värnpliktiga officerare som utgår ur fält- och

lokalförsvarsförbanden. En annan resurs är utbildningsreserven

av värnpliktiga. I likhet med förslaget i motion Fö320

förutsätts att dessa värnpliktiga, innan de kan placeras i

hemvärnsförband, ges en kortare utbildning.

Utskottet

När det gäller frågan om att organisera särskilda

gränsbevakningsförband har utskottet erfarit att

Försvarsmaktens organisationsmyndighet är beredd att undersöka

möjligheten att bevaka vissa gränsområden med särskilt utbildade

värnpliktiga. En motsvarande organisation med s.k. gränsjägare

finns t.ex. i Finland.

Enligt värnpliktslagen (1941:967) 1 kap. 4 b § kan

värnpliktiga tas ut för värnpliktsutbildning såväl för

försvarsmaktens krigsorganisation som för den fredstida

beredskapen. Utskottet konstaterar därmed att det finns en

författningsenlig grund för att införa gränsbevakningsförband

för de uppgifter som motionären beskriver. Frågan om att införa

ett nytt slags förband i enlighet med vad motionären föreslår

hör naturligen hemma i förberedelsearbetet inför nästa fleråriga

försvarsbeslut. Riksdagen bör därför inte nu uttala sig i frågan

och följaktligen bör motion Fö335 (nyd) yrkande 2 inte bifallas.

Möjligheten att utöka rekryteringsbasen för hemvärnet har

samband med frågan om hur många värnpliktiga som utbildas och

utbildningstidens längd. Dessa frågor kommer att behandlas i den

proposition om totalförsvarsplikt som regeringen avser att lämna

till riksdagen i maj under innevarande riksmöte.

Utbildningsfrågorna kommer vidare att bli föremål för

överväganden inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Utskottet

utgår från att hemvärnets rekrytering då också kommer att

behandlas, inkl. den lagändring som erfordras om

utbildningsreserven skall utnyttjas som rekryteringsbas för

hemvärnet. Med det sagda anser utskottet att motionerna Fö305

(kds) och Fö320 (fp) inte bör bifallas av riksdagen.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet

Försvarsområdesförband.

Armébrigadförband

Propositionen

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i

enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har

föreslagit. Detta innebär en organisation om sammanlagt 16

armébrigader enligt följande.

Sex infanteribrigader utvecklas och vidmakthålls, varvid

omorganisation till en ny infanteribrigad -- IB 2000 --

påbörjas.

Fem norrlandsbrigader och två pansarbrigader utvecklas och

vidmakthålls varvid en norrlandsbrigad omorganiseras till

mekaniserad brigad.

Omorganisation av en pansarbrigad till mekaniserad

brigad slutförs.

Två mekaniserade brigader utvecklas och vidmakthålls.

Materielförnyelsen föreslås fortsätta för att förbättra

eldkraft, skydd och rörlighet. Bl.a. anskaffas en ny stridsvagn

till pansarbrigaderna och till den mekaniserade brigaden i övre

Norrland. Vidare anskaffas stridsfordon 90 till en

infanteribrigad, till pansarbrigaderna och till den mekaniserade

brigaden i övre Norrland.

11 050 värnpliktiga avses grundutbildas och 18 100

repetitionsutbildas. Regeringen anser att en del av besparingen

inom Försvarsmakten bör belasta programmet och beräknar

medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 4 704 784 000 kr.

Motionerna

Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö203 att vårt

militära försvar med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget

kan och bör bantas. Enligt motionärerna bör en organisation om

tio brigader snarast införas. Pansarbrigaderna bör avvecklas

under det kommande budgetåret. Därmed finns inte något behov av

en ny stridsvagn.

I motion Fö322 (fp) förordas att ytterligare två

brigadledningar upprättas och lokaliseras till Skåne. Som skäl

för detta anförs behovet att kunna utöka antalet brigader.

Motionärerna förordar vidare en analys av att

pansarvärnsfunktionen är rätt avvägd.

Skånes försvar behandlas även i motion Fö308 (m). Motionären

anser det nödvändigt att tillföra moderna stridsvagnar och att

utbildningen i Skåne också sker med modern materiel. Det är,

enligt motionären, angeläget att utbildningen på modern materiel

även innefattar Revinge.

Fyra motioner behandlar frågan om ett särskilt FN-förband. I

Socialdemokraternas partimotion Fö201 framhålls det ökande

intresset i många länder för fredsbevarande militära insatser i

FN:s eller ESK:s regi. Enligt motionen bör Sverige fullfölja

sina traditioner och göra sitt yttersta för att stärka FN:s

förmåga att förhindra, dämpa och avveckla internationella

konflikter. I likhet med vad som föreslogs under föregående

riksmöte förordas nu (yrkande 1) att en av armébrigaderna

omvandlas och specialiseras för att med kort varsel kunna sättas

in i olika FN-aktioner. Enligt motionärerna bör en sådan brigad

ges speciell utbildning och utrustning för de uppgifter den kan

möta. Den bör baseras på frivilliga kontrakt för både befäl och

manskap.

I motion U416 (c, kds) konstateras att FN inte har egna

stridskrafter och därför är beroende av att medlemsländerna

ställer upp med sådana, vilket hittills tagit för lång tid. För

Sveriges del liksom för andra länder som inte har stående

styrkor utan ett värnpliktsförsvar är det viktigt, säger

motionärerna, att ha ett tillräckligt stort antal välutbildade

soldater som med kort varsel kan ställas till FN:s förfogande.

Försvarsmakten bör ha uppgiften att i samarbete med andra

berörda myndigheter utbilda denna personal och ständigt förnya

den så att den alltid är insatsberedd. Riksdagen bör därför hos

regeringen begära förslag om att en sådan styrka för

FN-tjänstgöring utbildas och hålls insatsberedd (yrkande 2).

Motsvarande resonemang förs i Vänsterpartiets motion U616.

FN-engagemangen kräver, för att kunna fungera effektivt, att det

finns permanenta FN-styrkor som snabbt kan rycka in. Danmarks

beslut om en sådan styrka framhålls som ett föredöme. Sverige

bör därför inom värnpliktsförsvarets ram skapa ett permanent

FN-förband (yrkande 3).

I Vänsterpartiets partimotion Fö203 förordas att

Försvarsmaktens utlandsstyrka direktutbildas för sin uppgift.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om

direktutbildning av värnpliktiga till utlandsstyrkan (yrkande

6).

Utskottet

I 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr.

337) inriktades krigsorganisationen mot 16 armébrigader.

Eventuella strukturella förändringar av brigadorganisationen

är en uppgift som ingår i förberedelsearbetet inför nästa

fleråriga försvarsbeslut. Motion Fö203 (v) yrkande 4 och Fö322

(fp) i denna del bör därför avslås av riksdagen.

Utskottet konstaterar att det nyligen fattade beslutet i

stridsvagnsfrågan har ökat förutsättningarna för att alla

pansarbrigader och mekaniserade brigader skall kunna utrustas

med moderna stridsvagnar. Köpet av begagnade vagnar av typ

Leopard 2 borde kunna tillgodose det krav som förs fram i motion

Fö308 (m). Utskottet anser dock att det närmast är en fråga för

Försvarsmakten att avgöra vid vilka förband utbildning skall ske

och på vilka stridsvagnstyper. Motion Fö308 (m) bör därför

avslås.

Frågan om förband för FN-insatser behandlas i de fyra

motionerna Fö201 (s, partimotion) yrkande 1, Fö203 (v

partimotion) yrkande 6, U416 (c, kds) yrkande 2 och U616 (v)

yrkande 3. Enligt utskottet är det viktigt att Sverige håller en

god beredskap för att kunna medverka i militära och humanitära

operationer som FN:s säkerhetsråd och ESK kan hemställa om.

Härav följer att det också är viktigt att de förband och andra

enheter som skall kunna ställas till förfogande har en bra

utbildning och en lämplig utrustning för uppgiften.

Utskottet konstaterar att regeringen i direktiven för

förberedelserna inför nästa försvarsbeslut uppdragit åt

Försvarsmaktens organisationsmyndighet att studera vilka

anpassningar av olika svenska förband och system etc. som krävs

för att dessa skall kunna utnyttjas i internationella

operationer. I uppdraget ingår också att föreslå alternativa

lösningar för att utöka våra möjligheter till internationella

insatser varvid de förband som kan ges internationella uppgifter

även skall kunna utnyttjas i försvaret av Sverige.

Utskottet har erfarit att Försvarsmaktens

organisationsmyndighet genomför en uppföljning och analys av nu

pågående FN-insatser. Även danska erfarenheter sägs ha

inhämtats.

Utskottet anser att det ännu är för tidigt att uttala någon

mening om de framtida organisatoriska formerna för att

upprätthålla den kvalitativt goda och kostnadseffektiva

beredskap för FN- och ESK-insatser som utskottet nyss förordat.

Resultatet från det arbete som initierats i frågan bör först

avvaktas. Mot bakgrund av det sagda bör inte riksdagen bifalla

motionerna Fö201 (s) yrkande 1, Fö203 (v) yrkande 6, U416 (c,

kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet

Armébrigadförband.

Marina lednings- och underhållsförband

Propositionen

Regeringen anser att programmet i huvudsak bör utvecklas i

enlighet med vad som föreslagits av Försvarsmaktens

organisationsmyndighet. Innebörden härav är bl.a. fortsatt

reducering och rationalisering av den marina ledningsstrukturen

i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till den framtida

lednings- och underhållsorganisationen. Regeringen betonar

betydelsen av att den påbörjade reduktionen fullföljs för att

skapa utrymme för angelägen materiell förnyelse.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för

budgetåret 1994/95 till 778 611 000 kr.

Motionerna

I motion Fö322 (fp) om Skånes försvar hävdar motionärerna att

Öresunds marindistrikt (MDÖ) har en viktig roll när det gäller

övervakningen i Öresund och södra Östersjön. För att ytterligare

öka effektiviteten i denna verksamhet förordar de resurssambruk

mellan MDÖ, Kustbevakningen, Tullen och Polisen.

I motion T222 (fp) framhålls också MDÖ:s stora betydelse.

Eftersom Öresund i ett historiskt perspektiv är ett kriskänsligt

område anser motionärerna att det dels är viktigt med marina

resurser för övervakning och insatser, dels att beslutskapacitet

snabbt finns tillgänglig redan i fred. Det är därför

motionärernas uppfattning att MDÖ även i en ny ledningsstruktur

bör vara underställd militärbefälhavaren i Södra militärområdet.

Vad som anförts om MDÖ föreslås ges regeringen till känna

(yrkande 5).

Motionären i motion Fö309 (kds) poängterar, delvis mot

bakgrund av egna erfarenheter, det stora PR-värdet av flottans

övningsskonerter Falken och Gladan. Han anser behov föreligga av

ett nytt och större segelfartyg som kan komplettera och på sikt

ersätta Falken och Gladan. Han anser vidare att ett sådant

fartyg bör finansieras inom anslaget för flottan.

Utskottet

I frågan om Öresunds marindistrikt konstaterar utskottet

att det behandlade likartade yrkanden vid förra riksmötet

(1992/93:FöU9). Utskottet framhöll då att det erfarit att

Överbefälhavaren nyligen utrett marindistriktets uppgifter och

organisatoriska ställning. Utskottet instämde i

Överbefälhavarens uppfattning att verksamheten i Öresund och de

marina uppgifter och skyldigheter som följer härav kommer att

kvarstå under lång tid. Det primära är att den marina verksamhet

som i dag bedrivs i Öresundsområdet även fortsättningsvis kan

ledas och genomföras på ett adekvat sätt. Utskottet gör inte nu

någon annan bedömning, varför motionerna Fö322 (fp) i denna del

och T222 (fp) yrkande 5 bör avslås.

Beträffande anskaffning av ett nytt segelfartyg har

utskottet erfarit att marinen, trots den kärva ekonomiska

situationen, avser genomföra en översyn på övningsskonerterna

Gladan och Falken vilken sägs innebära att fartygen kan

utnyttjas för sitt ändamål i ytterligare 15--20 år. Motion Fö309

(kds) bör därför avslås.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Marina

lednings- och underhållsförband.

Marina flyg- och helikopterförband

Propositionen

Regeringen anser att verksamheten inom programmet bör

genomföras i enlighet med vad Försvarsmaktens

organisationsmyndighet har föreslagit. Detta innebär att

nuvarande organisation vidmakthålls och moderniseras.

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret

1992/93 inte helt har genomförts i enlighet med vad som angivits

i regleringsbrevet, vilket påverkat förbandens förmåga.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för

budgetåret 1994/95 till 251 815 000 kr.

Utskottet

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Marina

flyg- och helikopterförband.

Stridsfartygsförband

Propositionen

Regeringen redovisar vad Försvarsmaktens

organisationsmyndighet har föreslagit i fråga om programmets

utveckling. Förslaget innefattar i huvudsak följande.

Stridsfartygen vidmakthålls inom nuvarande krigsorganisation.

Erforderlig modernisering, livstidsförlängning och omsättning

genomförs.

Ytstridsförband med YS 2000, serie 1, utvecklas. Projektering

och konstruktion av serie 1 fullföljs.

Anskaffningen av kustkorvett typ Göteborg fullföljs.

Sex robotbåtar säkerställs till år 2010 genom

livstidsförlängning.

Påbörjad modernisering av åtta patrullbåtar typ Hugin

fullföljs.

Anskaffning av minröjningsfartyg mindre serie 1 (YSB i

minröjningsversion) fullföljs.

Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs. Studier av

Ubåt 2000 fortsätts. Halvtidsmodernisering av ubåt typ Näcken

fullföljs.

Utvecklingen av tung torped fullföljs.

Regeringen konstaterar att verksamheten inom programmet under

budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts enligt givet uppdrag

vilket lett till att ubåtsförbandens förmåga i viss mån har

nedgått. Regeringen bedömer dock att verksamheten under

budgetåret 1993/94, efter ändringar i regleringsbrevet, i stort

kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag.

Regeringen avser att noga följa utvecklingen.

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i

enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har

föreslagit. Härvid bör beslut om att beställa konstruktion av YS

2000 fattas först när rationaliseringar och

verksamhetsreduceringar i förbandsverksamheten genomförts.

Regeringen anser vidare att omfattningen av

livstidsförlängningen av de sex robotbåtarna bör ses över.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till

2 292 397 000 kr.

Motionen

I motion Fö334 (s) sägs att det inte finns några skäl för att

öka försvarsutgifterna. Motionärerna förordar att de sänks

för att ge utrymme åt en bättre och modernare försvarspolitik.

De föreslår (yrkande 3) att planerna för en ny ubåtsgeneration,

Ubåt 2000, avbryts och att inga nya beställningar görs av ubåtar

typ Gotland.

Utskottet

1992 års försvarsbeslut innehöll utveckling av en ny

ubåtsgeneration -- Ubåt 2000. Tre ubåtar av typ Gotland har

beställts. Någon ytterligare beställning av denna ubåtstyp

planeras inte. Utskottet ser inga skäl för att ändra den

beslutade inriktningen varför motion Fö334 (s) yrkande 3 bör

avslås.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet

Stridsfartygsförband.

Kustförsvarsförband

Propositionen

Det uppdragsförslag som Försvarsmaktens organisationsmyndighet

lämnat till regeringen, och som återges i propositionen, innebär

i huvudsak följande.

Rörliga kustartilleribrigadstaber utvecklas, varvid en sådan

organiseras den 1 juli 1996.

Sex amfibiebataljoner organiseras, varvid tre ges full

rörlighet före den 1 juli 1997 och övriga tre före den 1 juli

2002.

Tre kustartilleribataljoner 12/80 (KARIN) skall vidmakthållas.

Ett kustrobotbatteri (RBS 15 KA) skall organiseras före den 1

juli 1995.

Ett reducerat områdesförsvar behålls i Stockholms och Blekinge

skärgårdar, i inloppet till Göteborg samt på norra Gotland. En

omstrukturering av spärrbataljonerna inom dessa områden mot en

rörlig struktur skall påbörjas så att huvuddelen av de fasta

förbanden kan utgå under perioden. Fasta förband utanför dessa

områden utgår successivt.

Regeringen konstaterar att verksamheten inom programmet under

budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts enligt uppdragen.

Regeringen bedömer dock att verksamheten under budgetåret

1993/94, efter ändringar i regleringsbrevet, i stort kommer att

kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag. Regeringen avser

att noga följa utvecklingen.

Regeringen anser att inriktningen i 1992 års försvarsbeslut i

allt väsentligt bör ligga fast. För kustförsvarsförbanden

innebär detta att tolv av nitton spärrbataljoner behålls inom

prioriterade områden och anpassas till den framtida krigsmiljön,

bl.a. genom förbättrad luftförsvarsförmåga. Ett batteri m/57

moderniseras under perioden. Regeringen förutsätter att

verksamheten kan bedrivas så att förbanden vid slutet av

perioden har en förmåga som svarar mot 1992 års försvarsbeslut.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för

budgetåret 1994/95 till 1 291 228 000 kr.

Utskottet

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet

Kustförsvarsförband.

Marinens ekonomiska situation

Propositionen

Regeringen har med anledning av marinens ekonomiska situation

två gånger under hösten 1993 ändrat regleringsbrevet för

marinförbanden. Regeringen redogör i propositionen för detta.

Den första ändringen, i september, innebar i huvudsak

besparingar på 70 miljoner kronor på anslaget C 1. Ledning och

förbandsverksamhet samt 30 miljoner kronor på anslaget C 3.

Anskaffning av anläggningar. Dessa medel skulle användas för att

minska det prognosticerade överskridandet på anslaget C 2.

Materielanskaffning. Avvecklingen av vissa fartyg och förband

tidigarelades och kraven på krigsduglighet sänktes ett steg för

ett antal förband. Åt Försvarets materielverk uppdrogs att

förhandla med industrin om att senarelägga betalningar.

I december beslutade regeringen om ytterligare en ändring.

Denna innebar att överskridandena från budgetåret 1992/93 på

sammanlagt ca 400 miljoner kronor skrevs av mot intäkter från

försäljning av statliga oljelager. Syftet härmed var att lösa

likviditetsproblemet för budgetåret 1993/94 och samtidigt

säkerställa marinens operativa förmåga och materiella förnyelse

under försvarsbeslutsperioden.

Regeringen uppger att Chefen för marinen har föreslagit

ändringar i förbandsverksamheten som skulle spara ca 500

miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden. Han föreslår

vidare viss överföring av resurser från materielanskaffningen

till förbandsverksamheten, vilket leder till en viss försening

av planerad materielanskaffning. Härutöver bör kraven på

krigsduglighet reduceras tillfälligt för ett antal förband.

Regeringen anser att vad Chefen för marinen föreslagit i

huvudsak kan läggas till grund för planeringen. Samtidigt

säger regeringen, som tidigare påpekats, att genomförandet av de

föreslagna rationaliseringarna och verksamhetsreduceringarna är

en förutsättning för att nytt stridsfartyg (YS 2000) skall kunna

projekteras under budgetåret 1994/95.

Regeringen anger att den avser ge Försvarsmaktens

organisationsmyndighet direktiv att ytterligare utreda vissa

frågor som rör bl.a. stridsfartygs- och kustförsvarsförbanden.

Motionen

Socialdemokraterna vänder sig i sin partimotion Fö201 mot

regeringens hantering av marinens ekonomiska situation. De

avvisar sålunda regeringens förslag till ändring av 1992 års

försvarsbeslut i denna del. Marinen bör i stället, med ändring

av regeringsbeslutet i december 1993, åläggas att hålla sig inom

angivna ekonomiska ramar för den femåriga

försvarsbeslutsperioden (yrkande 4). Om detta kräver ändring i

de uppdrag marinen ålagts enligt försvarsbeslutet bör, enligt

motionen, regeringen återkomma till riksdagen med förslag.

Vidare bör intäkterna från försäljningen av den

beredskapslagrade oljan användas på annat sätt.

Utskottet

Ett av huvudmålen i 1992 års försvarsbeslut var att åstadkomma

en balans mellan uppgifter och resurser. Det är därför

allvarligt när marinens verksamhet fortfarande två år senare

ännu inte är i balans. De avsteg som fått göras från den

beslutade verksamhetsinriktningen har främst lett till

förseningar i materielförnyelsen, vilket är i konflikt med ett

annat av försvarsbeslutets huvudmål, det om kvalitetshöjning.

Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmaktens

organisationsmyndighet vidtar sådana åtgärder att uppgifter och

resurser bringas i balans för de marina programmen senast vid

slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det varit

nödvändigt att under budgetåret 1993/94 förstärka marinens

budget med 400 miljoner kronor, dels för att få uppgifter och

resurser att harmoniera, dels för att undvika en varvskris.

Behovet av ytterligare strukturella förändringar i marinens

krigs- och grundorganisation kommer att bli föremål för

fortsatta överväganden. Socialdemokraternas partimotion Fö201

yrkande 4 bör därför avslås.

Flygvapnets lednings- och underhållsförband

Propositionen

Regeringen anmäler att Försvarsmaktens organisationsmyndighet

har redovisat ett slutligt förslag till nytt system för luft-

och markobservationer. Huvuddelen av personalen i systemet

kommer att utgöras av frivilligpersonal, och materiel anskaffas

i fred endast för att täcka utbildningsbehovet. Regeringen

förordar att det nya systemet införs i enlighet med myndighetens

förslag och således organiseras med början den 1 juli 1994. Det

nuvarande systemet med optisk luftbevakning skall vara avvecklat

senast den 30 juni 1994.

Regeringen förordar vidare att övriga delar av programmet

utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens

organisationsmyndighet föreslagit, vilket innebär följande:

Tre flygkommandostaber, nio strilbataljoner och 24

basbataljoner vidmakthålls.

En översyn av flygverkstadsförbanden inleds.

Avvecklingen av basbataljoner fortsätter och materielen från

avvecklade bataljoner fördelas på de kvarvarande förbanden.

Utbyggnaden av huvudbaser i Bas 90-systemet fortsätter.

Utveckling och anskaffning av nytt radiosystem för

flygsystemen (RAS 90) fortsätter, liksom av det flygburna

radarspaningssystemet (PS 890).

Anskaffning av ett för flygstridskrafterna gemensamt lednings-

och informationssystem inleds.

Utbyggnaden av försvarets telenät (FTN) fortsätter.

Regeringen anser att arbetet med att täcka personalbristerna,

främst i det Norra flygkommandot, bör prioriteras. Den anser det

vidare vara angeläget att nu genomföra repetitionsutbildningen i

en normal omfattning.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för

budgetåret 1994/95 till 3 822 813 000 kr varvid beaktats att

en del av besparingen inom Försvarsmakten bör belasta

programmet. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

verksamhetsinriktningen av programmet Flygvapnets lednings-

och underhållsförband.

Utskottet

Utskottet erinrar om att 1992 års försvarsbeslut innefattade

en ersättning av den optiska luftbevakningen med ett nytt system

men att det vid den tidpunkten var oklart hur det nya systemet

skulle utformas. Ett konkret förslag föreligger nu. Utskottet

har erfarit att det i korthet innebär att luftrummet och i

tillämpliga delar markytan/sjöterritoriet övervakas, liksom

tidigare, genom att människor optiskt observerar omgivningen. En

prioritering sker till kust- och gränsområden och antalet

observationsplatser minskas till knappt hälften av nuvarande

antal. Rapportering avses ske med vanlig knapptelefon över

trådsamband. Utskottet har vidare erfarit att systemet i hög

grad avses bemannas med frivillig personal.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i denna

del och föreslår att riksdagen godkänner propositionens förslag

till inriktning av programmet Flygvapnets lednings- och

underhållsförband.

Utskottet har heller ingen invändning mot vad regeringen

anfört om medelsberäkning för programmet Flygvapnets lednings-

och underhållsförband.

JAS 39-förband

Propositionen

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i

enlighet med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag

vilket bl.a. innebär fortsatt anskaffning av den ensitsiga

versionen JAS 39 och fortsatt utveckling av den tvåsitsiga

versionen JAS 39 B. Anskaffning av ny radarjaktrobot och

spaningskapsel förbereds.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för

budgetåret 1994/95 till 5 105 838 000 kr.

Utskottet

Utskottet konstaterar att regeringen förelagt riksdagen en

särskild skrivelse (1993/94:179) med anledning av den särskilda

kommissionens granskning av JAS 39-projektet (SOU 1993:119).

Utskottet gör därför inte något uttalande om JAS 39-projektets

inriktning utan återkommer i den frågan i samband med

behandlingen av skrivelsen. I det sammanhanget kommer också

avgivna motioner att behandlas.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet JAS

39-förband.

Övriga stridsflygförband

Propositionen

Försvarsmaktens organisationsmyndighet har till regeringen

föreslagit i huvudsak följande.

Åtta divisioner JA 37, två J35 J, sex AJ, S och AJ/S 37 samt

fyra lätta attackdivisioner SK 60 vidmakthålls.

Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen hos

JAS 39 blir operativ.

Systemutveckling och hotanpassning av JA 37 fortsätter liksom

motmedelsanskaffning.

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i enlighet med

förslaget. Härvid bör en del av den föreslagna besparingen

belasta programmet.

Regeringen beräknar medelsbehovet inom programmet för

budgetåret 1994/95 till 2 138 188 000 kr.

Utskottet

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Övriga

stridsflygförband.

Transportflygförband

Propositionen

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i

enlighet med vad som föreslagits av Försvarsmaktens

organisationsmyndighet. Innebörden härav är att fyra centrala

och åtta regionala transportflygdivisioner, fem tunga och tre

medeltunga flygräddningsgrupper samt två signalspaningsflygplan

vidmakthålls. Äldre helikoptrar omsätts.

Enligt regeringens mening är det angeläget att planeringen för

utbildning och övning av de tunga transportflygförbanden

fullföljs. Vidare bör arbetet med att täcka personalbristerna i

dessa förband prioriteras.

Regeringen beräknar medelsbehovet inom programmet för

budgetåret 1994/95 till 557 350 000 kr. Härvid har beaktats

att del av den föreslagna besparingen för Försvarsmakten bör

belasta programmet.

Utskottet

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet

Transportflygförband.

För krigsorganisationen gemensamma resurser

Propositionen

Regeringen anmäler att det nya gemensamma programmet För

krigsorganisationen gemensamma resurser omfattar verksamheter

inom alla försvarsgrenar samt det nuvarande organisatoriska

huvudprogrammet 4. Operativ ledning m.m. I programmet ingår

utbildning av yrkesofficerare och reservofficerare vid skolor,

utbildningscentra m.m. Dessutom ingår verksamheter som stödjer

eller är en förutsättning för produktionen av krigsförband och

som är svåra att hänföra till en bestämd kategori krigsförband.

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak som

Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Detta

innebär bl.a.:

Utbildningen till och av yrkesofficerare och reservofficerare

görs så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses.

Den frivilliga försvarsverksamheten utvecklas och vidmakthålls

på en oförändrad nivå.

Äldre förråd avvecklas i takt med att förband omorganiseras

eller utgår.

Målflygdivisionen vidmakthålls.

Modifieringen av avioniksystemet i flygplan SK 60 fortsätter

liksom motorbytet i detta flygplan.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om

fortsatt finansiering av Trafikflygarhögskolan (TFHS) i

Ljungbyhed liksom om fortsatt inriktning av verksamheten vid

skolan. Tills vidare bör verksamheten bedrivas i begränsad

omfattning och skolans kompetens vidmakthållas.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för

budgetåret 1994/95 till 6 474 845 000 kr. Härvid har hänsyn

tagits till att del av besparingen inom Försvarsmakten skall

belasta programmet.

Motionen

Motion Fö327 (m) tar upp TFHS verksamhet och frågan om

pilotutbildning på högskola. Motionären hävdar att det i dag

finns en väl fungerande pilotutbildning på olika håll i landet.

Den ger samma kunskaper som vid TFHS men, säger motionären, till

hälften eller en tredjedel av priset. Han

anser att det inte längre finns några hållbara motiv för en

statlig pilotutbildning. Han avvisar också tanken på att föra in

pilotutbildningen som en del i högskolan. I stället kan

samhället, om så anses befogat, stödja utbildningen på ett mer

generellt sätt. Motionären avser därvid utbildningsbidrag, t.ex.

i form av skolpeng, som bör följa eleven och gå till den

godkända flygskola som eleven väljer i fri konkurrens.

I motion A469 (s) framhålls Skånes utsatta läge. Motionärerna

anser därför att den stora befolkningskoncentrationen i Skåne

bör vägas in när det gäller förläggning av militär utbildning

(yrkande 16).

Utskottet

Utskottet behandlade TFHS och dess finansiering under

föregående riksmöte och framhöll (1992/93:FöU9) då bl.a. att

det ansåg TFHS ha en betydelsefull roll när det gäller att

långsiktigt säkerställa behovet av piloter.

Utskottet har erfarit att Lunds universitet på regeringens

uppdrag utrett frågan om att inordna trafikflygarutbildningen i

högskolan. En högskoleanslutning av TFHS skulle enligt

utskottets mening ge fördelen av att kunna integrera utbildning

och forskning. Problem som sammanhänger med det som brukar

benämnas relationen människa--maskin bedöms därvid vara ett

särskilt intressant forskningsområde. Med hänsyn till att

ärendet för närvarande bereds i regeringskansliet, och att

regeringen avser återkomma till riksdagen, tar utskottet inte nu

ställning till den fortsatta inriktningen vid TFHS eller dess

organisatoriska tillhörighet. Motion Fö327 (m) bör därför

avslås.

Utskottet utgår från att frågan om var militär utbildning

skall förläggas, och vilka hänsyn som då skall tas, kommer att

övervägas inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Motion A469 (s)

yrkande 16 bör därför avslås.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet För

krigsorganisationen gemensamma resurser.

För grundorganisationen gemensamma resurser

Propositionen

Även För grundorganisationen gemensamma resurser är ett nytt

program från budgetåret 1994/95. Det omfattar verksamheter inom

alla de nuvarande huvudprogrammen. Till programmet hänförs

sådant som stödjer produktionen av krigsförband men som är svårt

att hänföra till en bestämd kategori krigsförband. Sålunda ingår

t.ex.:

Betalning av räntor på Försvarsmaktens lån.

Åtgärder avseende mark, anläggningar och lokaler inom armén

med anledning av omlokaliseringar och nedläggning av förband.

Utveckling och anskaffning av gemensam utbildningsmateriel.

Miljöarbetet inom Försvarsmakten.

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i enlighet med

vad Försvarets organisationsmyndighet har föreslagit. Härvid bör

programmets huvuddel snarast fördelas på övriga program.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till

2 901 517 000 kr. Hänsyn har tagits till de budgettekniska

konsekvenser som följer av att kapitalkostnader införs. I

medelsbehovet ingår således hela den kompensation som

Försvarsmakten bör erhålla med anledning av systemförändringen.

En korrigering kommer att ske i samband med 1994 års

kompletteringsproposition, då hela fastighetsbeståndet bedöms

vara invärderat. Hänsyn har vidare tagits till de ökade

kostnader, 4 miljoner kronor, som enligt regeringen uppstår vid

garnisonssamordningen i Östersund.

Motionerna

Motion Fö322 (fp) föreslår förändringar i grundorganisationen.

Sålunda föreslås att det i Skåne upprätthålls tre garnisoner för

utbildning av pansarförband; en i Hässleholm, en i

Kristianstad/Rinkaby och en i

Revinge/Ystad. Vidare föreslår motionärerna att Pansarcentrum

omlokaliseras från Skövde till någon av garnisonerna i Skåne.

Samma motionärer anser även att möjligheterna till

administrativ samverkan mellan Flygvapnets förband och skolor i

södra Sverige bör utredas.

Som en del i det förslag till minskning av det militära

försvaret som förs fram i Vänsterpartiets partimotion Fö203

(yrkande 5) förordas en nedläggning av flygflottiljen F 10 i

Ängelholm.

Utskottet

Motion Fö322 (fp) föreslår en strukturförändring som till sin

karaktär och omfattning kan inrymmas inom de studieramar som

gäller för arbetet med underlag inför nästa försvarsbeslut. Med

hänsyn härtill bör motionen avslås i den del som behandlar

grundorganisationen.

Partimotionen Fö203 (v) föreslår nedläggning av en flottilj.

När det gäller flygvapnets grundorganisation hänvisar utskottet

till vad det anförde inför 1992 års försvarsbeslut (prop.

1991/92:102, FöU12, rskr. 338). Utskottet delade regeringens

uppfattning att det reducerade antalet flygdivisioner bör

koncentreras till något färre men större flottiljer. Utskottet

noterade i sammanhanget att Överbefälhavaren fått i uppdrag att

senast den 1 september 1995 redovisa ett samlat underlag för

flygvapnets fortsatta omstrukturering. Riksdagen bör därför

avslå motion Fö203 (v) yrkande 5.

Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i

propositionen anfört om medelsberäkning för programmet För

grundorganisationen gemensamma resurser.

Anslagsbehov för budgetåret 1994/95

Propositionen

Regeringens beräkning av Försvarsmaktens sammanlagda

anslagsbehov för budgetåret 1994/95 framgår av följande tabell.

I anslaget ingår medel från Försvarets sjukvårdsstyrelse,

Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt och från

Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av

totalförsvaret.

_______________________________________________________________

Program Resurser (kr)

_______________________________________________________________

1. Operativa lednings- och under- 1 650 055 000

hållsförband

2. Fördelningsförband 2 950 284 000

3. Försvarsområdesförband 1 518 114 000

4. Armébrigadförband 4 704 784 000

5. Marina lednings- och under- 778 611 000

hållsförband

6. Marina flyg- och helikopter- 251 815 000

förband

7. Stridsfartygsförband 2 292 397 000

8. Kustförsvarsförband 1 291 228 000

9. Flygvapnets lednings- och 3 822 813 000

underhållsförband

10. JAS 39-förband 5 105 838 000

11. Övriga stridsflygförband 2 138 188 000

12. Transportflygförband 557 350 000

13. För krigsorganisationen 6 474 845 000

gemensamma resurser

14. För grundorganisationen 2 901 517 000

gemensamma resurser

_______________________________________________________________

Summa: Förslag till anslag till 36 437 839 000

Försvarsmakten

_______________________________________________________________

Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till

att investeringar i anläggningstillgångar för

förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall

finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Investeringar i

krigsmateriel och vissa befästningar skall även fortsättningsvis

finansieras över anslag. Vidare har hänsyn tagits till att

kapitalkostnader införs för mark, anläggningar och lokaler.

Regeringen föreslår att riksdagen till Försvarsmakten för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000

kr.

Motionerna

I partimotion Fö201 (s) yrkande 7 hemställer motionärerna att

riksdagen till totalförsvaret under fjärde huvudtiteln anvisar

1 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärernas grunduppfattning är att försvarsutgifterna under

perioden 1992--1997 bör ligga på en oförändrad real nivå. Skälen

är dels säkerhetspolitiska, dels statsfinansiella.

Överbefälhavaren bör få i uppdrag att komma med förslag om

besparingsåtgärder som täcker de föreslagna

anslagsminskningarna.

För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till

en realt oförändrad anslagsnivå anser samma motionärer att

Överbefälhavaren under budgetåret 1994/95 bör få disponera det

engångsbelopp på 400 miljoner kronor som inflyter genom

försäljning av beredskapslagrad olja (yrkande 6).

I partimotion Fö203 (v) yrkande 10 hemställer motionärerna att

riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar

3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 32 737 839 000 kr. Ett antal förändringar inom

Försvarsmakten föreslås.

I partimotion Fö335 (nyd) yrkande 7 hemställer motionärerna

att en förstärkning av försvarsbudgeten bör ske enligt vad som

redovisas i motionen. Innebörden härav är att försvarsbudgeten

förstärks med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. budgetåret

1995/96 för att införa en obligatorisk grundläggande

soldatutbildning om minst tre månader för alla vapenföra män.

Utskottet

I motion Fö335 (nyd) yrkande 7 framförs förslag som har

medelskonsekvenser först budgetåret 1995/96. Förslaget om utökad

värnpliktsutbildning bör enligt utskottets mening prövas inför

nästa försvarsbeslut. Utskottet anser därför att riksdagen bör

avslå motion Fö335 (nyd) yrkande 7.

Utskottet konstaterar att en minskning av medelsbehovet i

enlighet med förslagen i motion Fö201 (s) yrkande 7 och motion

Fö203 (v) yrkande 10 inte är förenlig med den inriktning av det

militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut.

Riksdagen bör därför avslå dessa motionsyrkanden.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen med syftet att

skapa balans mellan uppgifter och resurser inom marinen -- och

för att undvika en varvskris -- har tillfört marinen medel för

budgetåret 1993/94. Utskottet har ingen erinran mot regeringens

åtgärd och anser därför att riksdagen bör avslå motion Fö201 (s)

yrkande 6.

Mot bakgrund av vad som utskottet här har anfört föreslår

utskottet att riksdagen med bifall till propositionen och med

avslag på motionerna Fö201 (s) yrkandena 6 och 7 samt Fö203 (v)

yrkande 10 till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr.

Behov av beställningsbemyndiganden

Propositionen

Regeringen anmäler att den som en följd av de nya

styrprinciperna kommer att lämna de av riksdagen beviljade

beställningsbemyndigandena för materiel till Försvarsmakten i

stället för som nu till Försvarets materielverk. Gentemot

riksdagen uppges detta inte innebära några förändringar utan

avsikten är att även framgent av riksdagen begära

beställningsbemyndiganden för sådana objekt som har ett

flerårigt betalningsutfall. Regeringen förutsätter vidare att

den, liksom tidigare, får besluta om vilka anskaffningar m.m.

som bör ske inom ramen för de bemyndiganden som riksdagen kan

komma att lämna.

Behovet av beställningsbemyndiganden för materiel för

budgetåret 1994/95 beräknar regeringen till 7 893 000 000 kr.

De är bl.a. avsedda för anskaffning av

artillerilokaliseringsradarn ARTHUR och av motmedel till JAS 39

delserie 2 och JA 37.

Behovet av beställningsbemyndiganden för investeringar i

befästningar uppgår till 600 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen

bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m.

och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av

7 893 000 000 kr, samt

bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i

befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om

600 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har fått en särskild orientering om regeringens

beräkning av beställningsbemyndiganden. Utskottet föreslår att

riksdagen lämnar regeringen de begärda bemyndigandena för

beställning av materiel m.m. och för investeringar i

befästningar.

Personal

Anställda

Propositionen

Regeringen anmäler, utan att några förslag lämnas till

riksdagen, att den inledda personalminskningen inom

Försvarsmakten till följd av 1992 års försvarsbeslut beräknas

vara avslutad vid utgången av år 1994. Antalet anställda

förutses då i stort svara mot behovet i den nya organisationen.

Regeringen anmäler vidare att den gett Försvarsmaktens

organisationsmyndighet i uppdrag att föreslå principer för

försvarsmaktens framtida personalstruktur och

personalförsörjning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1994

varefter regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.

Regelverket inom personalområdet behöver ändras till följd av

att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas. Regeringen

anmäler att den till den 1 juli 1994 genom förordning avser

reglera dessa ändringar.

Utskottet

Utskottet avser att senare studera personalfrågorna grundligt,

bl.a. genom en offentlig utskottsutfrågning i slutet av maj

1994. I detta sammanhang kommer frågor som

personalminskningsprogrammets genomförande och effekter att

följas upp, liksom programmet för försörjning med

yrkesofficerare. Utskottet uttalar sig därför inte nu om

förhållanden som rör anställd personal.

Värnpliktiga

Propositionen

Regeringen beräknar att ca 54 miljoner kronor kan avsättas för

höjning av förmåner till värnpliktiga för budgetåret 1994/95

inom ramen för anslaget A 1. Försvarsmakten. Dagersättningen

bör, enligt regeringen, höjas med 2 kr till 40 kr. Vidare bör

utryckningsbidraget höjas med 1 000 kr till 4 000 kr. Den

behovsprövade familjepenningens maximibelopp bör höjas med 715

kr per månad för hustru och med 358 kr per månad och barn till

4 000 resp. 2 000 kr. Kostnaderna för bostadsbidrag bedöms i

stort oförändrade, främst därför att de allmänna

hyreshöjningarna beräknas bli små.

I tillämpliga delar föreslås förändringarna också gälla andra

som uppbär ersättning enligt samma grunder som värnpliktiga,

t.ex. vapenfria tjänstepliktiga. Enligt regeringen ankommer det

på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs.

Marinen har sedan år 1991 ett utbildningssystem som -- i vissa

fall -- sträcker sig över tre högskoleterminer. Chefen för

marinen har hemställt hos regeringen att av ekonomiska skäl få

avkorta grundutbildningstiden för åren 1992 och 1993 för

värnpliktiga inom främst kustartilleriet.

Regeringen anser att utbildningssystemet för

kustartilleriförbanden av värnpliktssociala skäl bör ändras så

att endast två högskoleterminer berörs. Ändringen bör genomföras

snarast och senast under år 1995.

Motionerna

Frågor rörande de värnpliktigas situation samt

värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd behandlas i

femton motioner. Åtta av dessa innehåller yrkanden rörande de

värnpliktigas förmåner och sociala situation, fyra motioner

innehåller yrkanden rörande värnpliktslagen och påföljder för

totalvägrare och tre motioner innehåller yrkanden rörande

värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd.

Värnpliktsfrågor behandlas vidare i partimotion Fö201 (s) utan

att förslag lämnas. Här anför motionärerna att systemet med en

"utbildningsreserv" mer än tidigare har fokuserat intresset

kring de ekonomiska och andra villkor som gäller för

värnpliktiga som genomgår grundutbildning. Motionärerna menar

att den situation som nu råder inte är tillfredsställande och

kan få menliga effekter på den positiva inställningen till

försvaret bland de värnpliktiga. Frågan om de sociala och

ekonomiska villkoren för värnpliktiga i grundutbildning bör,

enligt motionärerna, bli föremål för en översyn inför nästa

försvarsbeslut.

I motion Fö203 (v) yrkande 7 anför motionärerna att de

värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än i regeringens

förslag. Vidare anför motionärerna att förmåner gällande

värnpliktigas hemresor bör återställas till tidigare nivå,

dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. De värnpliktigas

hemresor behandlas även i motion Fö319 (s). Här menar motionären

att den bästa lösningen vore att konsekvent och på bred front

arbeta med ett s.k. 10--4-system för tjänstgöringen. Detta

innebär att man tjänstgör i tio dagar för att sedan vara ledig i

fyra dagar. Motionären pekar på att man med detta system ger de

värnpliktiga möjlighet att upprätthålla sina sociala kontakter

under en mera sammanhållen tid.

Fyra motioner behandlar frågan om de värnpliktigas rätt till

garanterad studieplats vid universitet och högskolor. I

motion Fö203 (v) yrkande 7 anförs att värnpliktiga bör få en

s.k. studieplatsgaranti. Motionären i motion Fö301 (m) anser att

det vore önskvärt att garantiplatser infördes för värnpliktiga.

Som alternativ till garantiplatser bör man, enligt motionären,

finna någon annan lösning vad gäller anståndsförfarandet, så att

inte krigsorganisationen blir lidande. Motionärerna i motion

Fö329 (c) redovisar, med anledning av problemet för de

värnpliktiga med studieplatser vid universitet och högskolor,

att det i Lunds universitets svar på betänkandet (SOU 1993:139)

Totalförsvarsplikt finns ett förslag på hur problemet kan lösas.

I motion Fö318 (kds) pekar motionärerna på den dåliga sits

högskoleintagna som åläggs att göra värnplikten hamnar i,

eftersom de inte kan garanteras plats efter utryckningen.

Frågan om uppräkning av studieskuld under

värnpliktstjänstgöringen behandlas i fyra motioner: Fö203 (v)

yrkande 7, Fö316 (c), Fö319 (s) samt Fö329 (c). I motionerna

anför motionärerna att studieskulden inte bör räknas upp under

värnpliktstiden. Motionärerna menar att studielån bör vara

räntebefriade under den tid man tjänstgör med plikt.

I motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s), Fö326 (m)

samt Fö329 (c) yrkas att en utredning tillsätts med syfte

att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation

m.m. Motionären i motion Fö326 (m) avser endast de värnpliktigas

ekonomiska situation. Frågor som bör behandlas av utredningen

är, enligt motionärerna, bl.a. garantiplatser vid universitet

och högskolor, ändrade regler för hemresor, höjt

utryckningsbidrag, ej uppräkning av studieskuld under

värnpliktstjänstgöring samt att hela värnpliktstiden skall vara

grundande för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) behandlas vidare i

motionerna Fö319 (s) samt Fö329 (c). Här konstaterar

motionärerna att värnplikten i och för sig är grundande för KAS,

dock endast upp till två månader oavsett hur lång

värnpliktstjänstgöringen är. Den värnpliktige drabbas härmed

orättvist menar motionärerna, som anser att

värnpliktstjänstgöringen borde jämställas med förvärvsarbete vad

avser rätt till KAS.

I motion Fö329 (c) föreslås att utryckningsbidraget

fördubblas till 6 000 kr. Motionärerna anser att höjningen

skall finansieras inom den ram som finns för det militära

försvaret. I partimotion Fö203 (v) yrkande 7 föreslås att

utryckningsbidraget höjs till 5 000 kr. Vidare föreslås i

motion Fö203 yrkande 7 (v) att dagersättningen för

värnpliktiga höjs till 45 kr.

Frågan om påföljden för värnpliktsvägrare behandlas i

motionerna Fö304 (s), Fö310 (fp), Fö314 (c) samt Fö325 (v). I

motion Fö304 (s) pekar motionärerna på förhållandet att 11 897

personer befriades från värnpliktstjänstgöring av bl.a.

medicinska och psykologiska skäl år 1992 medan det under samma

år var 159 personer som var värnpliktsvägrare och 392 personer

som avvek under pågående utbildning. Motionärerna menar att det

är tveksamt om påföljden fängelse skall finnas kvar då ett

mycket stort antal ungdomar står utanför värnpliktsutbildningen

av flera olika skäl samt genom försvarets utbildningsreserv.

Motionären i motion Fö310 (fp) anför att påföljdssystemet för

totalvägrare snarast bör utredas. Till dess frågan är löst bör

totalvägrare få amnesti. Ett motiv för detta är, enligt

motionären, att sedan utbildningsreserven infördes undantas

tusentals värnpliktiga från tjänstgöring varje år och att det

bland dessa finns många som gärna skulle vilja göra sin

värnplikt.

Motionärerna i motion Fö314 (c) anser att det är olyckligt om

lagen tvingar försvaret att fängsla fredliga totalvägrare till

stora kostnader och samtidigt av besparingsskäl förvägra andra

ungdomar att göra önskad värnplikt. Mot en liknande

bakgrund anför motionären i motion Fö325 (v) att det ter sig

orimligt att fortsätta att döma totalvägrare till

fängelsestraff.

Tre motioner behandlar frågor om värnpliktssystemet och

värnpliktsutbildningens längd.

I motion Fö303 (fp) konstaterar motionären att värnplikten

ursprungligen var att karaktärisera som allmän men att så inte

längre kan anses vara fallet. Motionären menar att ett modernt

värnpliktssystem skall kunna tillgodose fyra syften, nämligen

att systemet skall främja rekryteringen av den operativa

krigsorganisationens förband, att det måste skapas en

"övningsförsvarsmakt" som är avpassad främst med hänsyn till att

vi måste upprätthålla kunskap och förmåga i försvaret mot

väpnade angrepp i större skala, att man måste ge en sådan allmän

grundutbildning att tiden för befattnings- och

förbandsutbildning blir förhållandevis kort om den operativa

delen av försvarsmakten måste växa i dimension eller omsättas

samt att systemet måste uppfattas som rättvist.

Motionären anser att det är angeläget att regeringen överväger

en radikal reformering av nuvarande värnpliktssystem i enlighet

med det förslag som skissas i motionen. Alla vapenföra män (och

senare kanske även kvinnor) bör ges utbildning i form av en

självförsvarskurs under cirka tre månader. För krigsplacering i

förband fordras ytterligare utbildning i den aktuella

förbandsbefattningen och i samträning av förbandet. Den

kompletterande utbildningstiden föreslås bli beroende av om

krigsplaceringen hänför sig till försvarets operativa del eller

till försvarets övningsdel med huvuduppgift att upprätthålla

kunskaper om försvarsoperationer. Repetitionsövningar görs

endast av förband i den operativa delen.

Förslaget torde innebära betydande besparingar främst när det

gäller repetitionsutbildning menar motionären.

I motion Fö324 (fp) menar motionären att allt färre ungdomar

blir delaktiga i försvaret även om man kan hävda att allmän

värnplikt i princip gäller så länge det militära försvaret kan

rekryteras genom pliktlag. Motionären anser att de värnpliktigas

repetitionsutbildning bör få allt större betydelse mot bakgrund

bl.a. av att den tekniska utvecklingen gör att även militära

kunskaper relativt snabbt blir inaktuella. Motionären föreslår

att försvarsledningen bör utreda om grundutbildningen för

värnpliktiga kan göras mycket kort -- kanske endast cirka fem

veckor -- och att övrig erforderlig utbildning sker som

vidareutbildning direkt efter grundutbildning och/eller som

repetitionsutbildning.

Målsättningen skall vara, menar motionären, att ett större

antal än nu av de värnpliktiga erhåller en grundläggande militär

utbildning med efterföljande vidareutbildning och

repetitionsutbildning utan att totalförsvarets kostnader behöver

bli högre.

I partimotion Fö335 (nyd) föreslås att den s.k.

utbildningsreserven bör tas bort och ersättas med en allmän

grundutbildning om cirka tre månaders längd. Detta möjliggör

enligt motionärerna att de personer som genomgått denna

utbildning kan placeras inom hemvärnet eller tilldelas enklare

uppgifter inom territorialförsvaret. Motionärerna anser det

viktigt att hemvärnet lyfts fram då man med fog kan anta att vid

ett s.k. överraskande strategiskt överfall blir det de

inneliggande förbanden och hemvärnet man i initialskedet får

förlita sig på.

Utskottet

Utskottet behandlar först frågan om de värnpliktigas

hemresor. I partimotion Fö203 (v) yrkande 7 föreslås att

förmåner gällande värnpliktigas resor återställs till tidigare

nivå, dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. I motion

Fö319 (s) föreslås att den bästa lösningen rörande de

värnpliktigas hemresor är att arbeta med ett s.k. 10--4-system

för att bl.a. ge de värnpliktiga möjlighet att upprätthålla sina

sociala kontakter under en mera sammanhållen tid. Utskottet

behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) förslag från

Riksdagens revisorer rörande värnpliktsresor. Härvid berördes

bl.a. frågor kring det s.k. 10--4-systemet. Utskottet ansåg då

att åtgärderna för att begränsa kostnaderna för värnpliktsresor

bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i dessa frågor. Utskottet vill emellertid framhålla

att det s.k. 10--4-systemet kan utgöra en möjlighet härvidlag.

Detta system kan även ge positiva utbildningseffekter. Motion

Fö203 (v) yrkande 7 i denna del och motion Fö319 (s) yrkande 2

bör mot denna bakgrund avslås.

Frågor om s.k. studieplatsgaranti berörs i flera motioner.

Utskottet har vad avser s.k. studieplatsgaranti erfarit att de

samlade rektorskonferenserna (samtliga akademiska rektorer) har

antagit följande rekommendation från Utbildningsdepartementet:

Den som har antagits till grundläggande högskoleutbildning på

ett utbildningsprogram men som inte kan påbörja denna utbildning

eller nödgas avbryta den till följd av inkallelse till militär

grundutbildning eller vapenfri tjänst skall på begäran alltid

medges anstånd med att börja högskoleutbildningen resp. rätt att

fortsätta den efter det avbrott som föranleds av den militära

utbildningen eller vapenfria tjänsten.

På motsvarande sätt skall anstånd med att påbörja utbildningen

ges den som antagits till en sådan kurs som bygger på en eller

flera tidigare kurser i grundläggande högskoleutbildning och som

utgör ett led i en längre sammanhängande utbildning inom ett

ämne eller ett område.

Utskottet anser det viktigt att de värnpliktiga får s.k.

studieplatsgaranti och utgår ifrån att dessa principer

framgent följs. Förslagen i motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i

denna del, Fö301 (m) och Fö329 (c) yrkande 2 i denna del kan

härvid i stort anses tillgodosedda och bör därför lämnas utan

bifall.

Frågor om kontant arbetsmarknadsstöd berörs i flera

motioner. Utskottet konstaterar att rätt till kontant

arbetsmarknadsstöd föreligger om den arbetslöse under en ramtid

om tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträdande

utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Med

tid under vilken sökanden skall ha utfört förvärvsarbete

jämställs tid då sökanden fullgjort värnplikt, dock tillsammans

högst två månader. Enligt utskottets uppfattning är detta inte

tillfredsställande. Utskottet menar att den värnpliktige härmed

drabbas orättvist och anser att värnpliktstjänstgöring i detta

sammanhang borde vara mera jämförbart med förvärvsarbete än vad

som för närvarande är fallet.

Frågan om uppräkning av studieskulder berörs i flera

motioner. Motionärerna anför härvid att uppräkning av

studieskuld inte bör ske under värnpliktstjänstgöringen. Vad

avser denna fråga delar utskottet i stort det synsätt som

redovisas i motionerna. Utskottet konstaterar att under

grundutbildning kan den värnpliktige få anstånd med

återbetalning på studieskulden men lånet räknas upp. Utskottet

anser att det finns skäl för att frågan om uppräkning av

studieskuld under värnpliktstjänstgöringen prövas.

Utskottet har erfarit att Pliktutredningens betänkande om

totalförsvarsplikt och Utredningens om författningsreglering av

totalförsvarsplikten betänkande för närvarande bereds inom

Försvarsdepartementet. En proposition avseende

totalförsvarsplikt är beräknad att avlämnas till riksdagen i maj

månad innevarande år. Utskottet utgår från att frågor rörande

kontant arbetsmarknadsstöd, studieskulders uppräkning samt

värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i övrigt kommer

att behandlas i detta sammanhang. Motionerna Fö203 (v)

yrkande 7 i denna del, Fö316 (c), Fö319 (s) yrkandena 3 och 4

samt Fö329 (c) yrkande 2 i denna del bör därför avslås.

I flera motioner yrkas att en utredning tillsätts med syfte

att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala

situation m.m. Utskottet har i det föregående givit sin syn på

de frågor som en sådan utredning enligt motionärerna främst

borde behandla. Med hänsyn till att utskottet utgår från att

dessa frågor kommer att behandlas i samband med propositionen om

totalförsvarsplikt, i den mån åtgärder inte redan är vidtagna

som tillgodoser motionärerna, finner utskottet att behov av en

särskild utredning med detta syfte inte nu föreligger.

Motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s) yrkande 1, Fö326

(m) samt Fö329 (c) yrkande 3 bör därför avslås.

I två motioner föreslås att utryckningsbidraget skall

höjas till 5 000 kr resp. 6 000 kr. Utskottet anser i likhet

med regeringen att utryckningsbidraget bör höjas till 4 000 kr.

Motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i denna del och Fö329 (c) yrkande

1 bör därför avslås.

I motion Fö203 (v) föreslås att dagersättningen för

värnpliktiga höjs till 45 kr. Utskottet anser i likhet med

regeringen att dagersättningen bör höjas till 40 kr. Motion

Fö203 (v) yrkande 7 i denna del bör därför avslås.

Utskottet anförde vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9)

rörande påföljdssystemet att utskottet erfarit att

Pliktutredningen ansett det angeläget att överväga frågan om

nytt påföljdssystem och att detta borde ske inom den s.k.

Straffsystemkommittén (Ju 1992:7). Utskottet utgick ifrån att

regeringen kommer att ta erforderligt initiativ i den aktuella

frågan. Utskottet har erfarit att Pliktutredningen i den del som

avser överväganden om nytt påföljdssystem överlämnats till

Justitiedepartementet där frågan för närvarande bereds.

Utskottet förutsätter att frågan om påföljden för

värnpliktsvägrare härvid behandlas. Intill dess riksdagen tagit

ställning till ett nytt påföljdssystem för värnpliktsvägrare

bör, enligt utskottets uppfattning, de som ådrar sig ansvar för

sådant brott behandlas i enlighet med gällande lag. Motionerna

Fö304 (s), Fö310 (fp), Fö314 (c) och Fö325 (v) bör därför

avslås.

Utskottet har erfarit att regeringen, inom ramen för fortsatta

förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut, givit

Försvarsmaktens organisationsmyndighet i uppdrag att bl.a. med

utgångspunkt i Pliktutredningens förslag redovisa behov av

ändrade utbildningstider för värnpliktiga samt i övrigt belysa

konsekvenserna av att samtliga tjänstgöringsdugliga värnpliktiga

kan ges grundutbildning som gör dem krigsplaceringsbara.

Uppdragen skall redovisas den 1 oktober 1994 resp. den 15 april

1994. Utskottet bedömer att de frågor rörande värnpliktstidens

längd och värnpliktssystemet m.m. som behandlas i motionerna

Fö303 (fp), Fö324 (fp) och Fö335 (nyd) yrkande 1 kommer att

behandlas inom ramen för dessa uppdrag. Utskottet har vidare

erfarit att frågor rörande värnpliktstidens längd kan komma att

behandlas i samband med propositionen om totalförsvarsplikt som

är beräknad att avlämnas till riksdagen i maj innevarande år.

Motionerna Fö303 (fp), Fö324 (fp) och Fö335 (nyd) yrkande 1 bör

därför inte bifallas.

Åtgärder för jämställdhet

Propositionen

Regeringen anmäler, utan att avge något förslag till

riksdagen, utvecklingen under det senaste året vad avser

kvinnors utbildning och anställning i Försvarsmakten.

Härvid framhålls att antalet kvinnliga yrkesofficerare ökar

varje år. I november 1993 var antalet 240, vilket motsvarar

1--2 % av officerskåren. Antalet kvinnliga reservofficerare var

vid samma tidpunkt 60, och 106 kvinnor genomgick militär

grundutbildning.

Regeringen konstaterar med gillande att det inom

Försvarsmakten pågår ett långsiktigt arbete som syftar till att

påverka attityder som har betydelse för jämställdheten.

Regeringen framhåller vidare att Pliktutredningen och

Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten har

föreslagit att svenska kvinnor, efter frivillig mönstring, skall

kunna antas för tjänstgöring i samma befattningar som svenska

män.

Motionen

Motion A815 (c) om kvinnors livssituation behandlar till en

del kvinnor i försvaret. Motionärerna konstaterar att kvinnor

behövs i försvaret och att det för intresserade kvinnor numera

finns ett flertal möjligheter att delta i totalförsvarets

verksamhet; mönstra och göra värnplikt och därefter välja

officersyrket eller engagemang i någon av de många

frivilligorganisationerna. Sveriges åtagande i FN:s

fredsbevarande och fredsskapande insatser sägs också ge

möjlighet för kvinnor att delta i viktiga uppdrag.

Motionärerna konstaterar vidare att antalet kvinnor i

försvaret ökar. Det är därför viktigt att också uppmärksamma att

samma jämställdhetsmål och lagar som gäller för övrig

arbetsmarknad också gäller försvaret. Vad som sålunda i motionen

framförts föreslår motionärerna (yrkande 15) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna.

Utskottet

Kvinnor får i dag genomgå militär grundutbildning om de vid

mönstringen blivit bedömda som befälslämpliga och avser att bli

yrkesofficerare. Pliktutredningen och Utredningen om

författningsreglering av totalförsvarsplikten har föreslagit

att svenska kvinnor efter frivillig mönstring skall kunna antas

för tjänstgöring i samma befattningar som svenska män, vilka har

mönstrat. Förslaget, som bereds i regeringskansliet, innebär att

kvinnor på samma villkor som män kan söka att få genomgå alla

typer av militär grundutbildning.

Utskottet har erfarit att det inom försvarsmakten pågår arbete

med att ta fram en jämställdhetspolicy.

Utskottet anser att kvinnors insatser i totalförsvaret har

varit och är mycket betydelsefulla. Utskottet ser därför

positivt på den utveckling som sker i försvaret i syfte att öka

möjligheterna för kvinnor att ta anställning där eller att göra

frivilliga insatser. Det är viktigt att jämställdhetsarbetet

drivs vidare målmedvetet. Utskottet utgår från att det pågående

jämställdhetsarbetet leder till de resultat som efterlyses i

motion A815 (c). Motionens yrkande 15 bör därför inte bifallas

av riksdagen.

Mobiliserings- och förplägnadsförband

Propositionen

Riksdagens beslut (prop. 1992/93:228, FöU11, rskr. 386) i juni

1993 om riktlinjer för värnpliktiga i mobiliserings- och

förplägnadstjänst förutsatte att regeringen återkommer med en

redovisning av hur antalet sådana värnpliktiga kommer att

utvecklas de närmaste åren.

Regeringen anmäler att krigsorganisationen är styrande för

grundutbildningsbehovet för den nämnda värnpliktskategorin.

Behovet anges till ca 1 600 värnpliktiga under budgetåret

1994/95, fördelat på 1 150 mobiliserings- resp. 450

förplägnadsvärnpliktiga. Dessutom avses från samma tidpunkt ca

800 kockar i fältförbanden ges utbildning i storkök.

Regeringen anmäler vidare att det i regleringsbrevet givna

uppdraget anger att uppsättningstiden för detta slags förband

skall vara 15 år i stället för 12 år. Det årliga

grundutbildningsbehovet kan som följd därav minskas fr.o.m. år

1995/96 med totalt 270 värnpliktiga fördelat på 190

mobiliserings- resp. 80 förplägnadsvärnpliktiga. Behovet bedöms

kunna minskas ytterligare något genom att merutbildade kockar ur

marinen krigsplaceras i förplägnadsförband.

Motionerna

Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö203 att de farhågor

som fanns inför försöksverksamheten med mobiliserings- och

förplägnadsförband har besannats. Motionärerna förordar därför

(yrkande 8) att verksamheten med mobiliserings- och

förplägnadsvärnpliktiga i armén avbryts.

I Socialdemokraternas partimotion Fö201 anförs att

Arbetsdomstolen genom beslut i december 1993 underkänt arméns

hantering av utbytet av civilanställd personal i regementens kök

och förråd mot värnpliktig "grå arbetskraft". Motionärerna

anser, utan att framföra särskilt yrkande, att frågan om att

ersätta civil personal i arméns kök och förråd med värnpliktiga

bör tas upp till förnyad prövning.

Utskottet

Utskottet har erfarit att den utvärdering som Försvarsmaktens

organisationsmyndighet gjort under hösten 1993 visar att

utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga

genomförts med tillfredsställande resultat.

Utskottet konstaterar att regeringen har lämnat den

redovisning som riksdagen begärt (prop. 1992/93:228, FöU11,

rskr. 386) av hur det antalsmässiga behovet av mobiliserings-

och förplägnadsvärnpliktiga kommer att utvecklas de närmaste

åren. Utskottet har ingen erinran mot redovisningen.

Frågan om uppsägning av civilanställd personal i kök och

förråd har prövats av Arbetsdomstolen. Utskottet finner att

domstolen tagit arbetsrättslig ställning till de uppsägningar

som gjorts vid Upplands regemente S 1/Fo 47 och därvid har

ansett att de saknat saklig grund. Personalen har erbjudits

återanställning och erhållit skadestånd. I domslutet behandlas

endast tidpunkten för uppsägningarna. Domstolen uttalar sig inte

om införandet av mobiliserings- och förplägnadsenheter.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte är

nödvändigt att pröva frågan om mobiliserings- och

förplägnadsvärnpliktiga ytterligare. Riksdagen bör följaktligen

avslå partimotion Fö203 (v) yrkande 8.

Mark, anläggningar och lokaler

Propositionen

I propositionen erinrar regeringen om riksdagens beslut

(1992/93:FiU8, rskr. 123) att lägga ned

Fortifikationsförvaltningen och inrätta en ny avgiftsfinansierad

myndighet, Fortifikationsverket, från den 1 juli 1994.

Fortifikationsverket, vars verksamhet håller på att byggas upp,

avses få ett renodlat ansvar som ägarföreträdare och förvaltare

av försvarets fastigheter.

Regeringen anmäler att Fortifikationsförvaltningens

projekteringsverksamhet och delar av den regionala

byggadministrationen från den 1 januari 1994 bolagiseras och

därmed konkurrensutsätts. Från samma tidpunkt överförs den

fortifikatoriska forskningen till Försvarets forskningsanstalt.

Regeringen anmäler vidare att den vid beräkningen av

resursbehovet för programmet För grundorganisationen gemensamma

resurser har tagit hänsyn till systemförändringen.

Denna kompensation avses korrigeras i 1994 års

kompletteringsproposition när hela fastighetsbeståndet har

invärderats.

Regeringen har i mars 1993 gett Fortifikationsförvaltningen i

uppdrag att i samråd med Statens lokalförsörjningsverk utreda

förutsättningarna för att avyttra de militära etablissemang som

i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:102, FöU12,

rskr. 337) skall avvecklas. Uppdraget omfattar I 2 i Karlstad, I

12 i Eksjö, I 14 i Gävle, P 6 i Kristianstad, Lv 6 i Göteborg, A

3 i Kristianstad, F 13 i Norrköping, F 6 i Karlsborg, F 8 i

Barkarby, F 18 i Tullinge, MKO på Vaxön samt A 4 i Östersund.

Några förslag till riksdagen avges inte.

Motionen

I motion T214 (fp) om infrastruktur och arbetsmarknad hänvisar

motionärerna till att det nu gällande försvarsbeslutet har rivit

upp vad som tidigare beslutats om att utöka verksamheten vid F

18 i Tullinge. Motionärerna anser att det i detta läge är mycket

angeläget att det ges besked om försvarets framtida planer för

detta markområde (yrkande 6). En översiktsplanering bör inledas.

Utskottet

Utskottet konstaterar att samma motionärer som nu är i fråga

vid föregående riksmöte framförde ett snarlikt yrkande.

Utskottet hänvisade vid detta tillfälle till ett aviserat

uppdrag till Fortifikationsförvaltningen att i samråd med

Statens lokalförsörjningsverk klarlägga förutsättningarna för

att avyttra de militära etablissemang som enligt riksdagens

beslut skall avvecklas. Häri ingår en undersökning om det finns

statliga verksamheter som skulle kunna lokaliseras till bl.a.

Tullinge. Regeringen anmäler nu att den gett uppdraget.

Myndigheterna har gemensamt utsett en särskild kontaktman som

ansvarar för avvecklingsarbetet. Arbetet sägs bedrivas i samråd

med länsstyrelsen och Botkyrka kommun. Enligt vad utskottet

erfarit diskuteras för närvarande vilken ny huvudman som skulle

kunna ta över anläggningen.

Utskottet utgår från att det arbete som pågår i frågan kommer

att tillgodose vad motionärerna har efterlyst. Riksdagen bör

sålunda inte bifalla motion T214 (fp) yrkande 6.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om mark,

anläggningar och lokaler.

Vapenstölder och förvaring av vapen

Motionerna

I Socialdemokraternas partimotion Ju809 om kriminalpolitiken

behandlas frågan om s.k. illegala vapen. Med referens till

den statistik som Rikskriminalen redovisar över vapenstölderna

anser motionärerna att fortsatta åtgärder behövs för att komma

åt de många illegala vapnen.

Stölderna ur militära förråd sägs vara omfattande. Militära

vapen, sprängämnen och ammunition förvaras i obevakade förråd

som saknar inbrottslarm och ofta är försedda med lättforcerade

dörrar. Med hänsyn till de särskilda risker som är förknippade

med försvunna militära vapen och sprängämnen anser motionärerna

att skyndsamma åtgärder bör vidtas i syfte att förhindra stölder

ur militära förråd (yrkande 12). Även frågan om behovet av en

ökad kontroll och säkrare förvaring av de vapen som finns i

hemvärnsorganisationen bör övervägas.

Åtgärder mot stölder ur militära förråd efterlyses också i

motion Fö302 (s). Motionären anser det uppenbart att det

fortfarande är alldeles för lätt att komma över militära vapen

i förråd. Bevakningen måste därför bli effektivare och

förvaringen av vapen och ammunition göras säkrare.

Utskottet

Frågan om förvaring av skjutvapen och åtgärder för att

förhindra stölder av sådana har behandlats av riksdagen vid ett

flertal tidigare tillfällen. När det gäller militära skjutvapen

har t.ex. detta skett i försvarsutskottets betänkanden FöU

1982/83:8, FöU 1986/87:11, 1991/92:FöU12 och 1992/93:FöU9.

I samband med sin behandling av frågan under 1992 års riksmöte

(1991/92:FöU12 s. 58) anförde utskottet bl.a.

-- -- -- att det är oacceptabelt att militära vapen stjäls.

Frågan är allvarlig och bör föranleda åtgärder som leder till en

snar förbättring. Samtidigt måste beredskapskraven vägas mot

stöldrisken.

-- -- --

Det är viktigt att de åtgärder som initieras eller avses

vidtas leder till avsett resultat.

Utskottet har nyligen i ett särskilt utvärderingsprojekt låtit

kartlägga hur stölderna av militära skjutvapen och ammunition

har utvecklats de senaste 20 åren samt hur stölderna fördelar

sig på olika typer av vapen och förvaringsplatser. I

undersökningen har vidare ingått att beskriva de åtgärder som

regeringen och myndigheterna vidtagit sedan år 1992 för att

minska vapenstölderna, liksom att bedöma effekterna av dessa

åtgärder. Undersökningen är dokumenterad i Riksdagens

utredningar (1993/94:URD1).

Den bild som utskottet fått genom undersökningen innebär

sammanfattningsvis:

År 1992 stals eller förkom 320 militära skjutvapen. Detta

antal är hittills unikt och beror på att det vid ett enda

tillgrepp, vid Botkyrka, försvann 221 automatvapen. Samma år

stals eller förkom av annan anledning 1 360 civila skjutvapen.

Det stjäls eller förkommer således väsentligt fler civila än

militära vapen.

Antalet försvunna militära vapen har under år 1993 minskat

kraftigt, till 39. Detta antal är cirka hälften av nivån år 1991

och det lägsta under de senaste 20 åren. År 1992 återbördades

224 försvunna militära skjutvapen, varav 180 härrörde från

Botkyrkainbrottet.

Sedan år 1992 har en rad åtgärder vidtagits för att förhindra

stölder ur militära förråd. Ytterligare åtgärder planeras. Den

nu avläsbara positiva effekten bör enligt utskottets mening

följas upp som kontroll att resultatet är bestående.

Mänskligt slarv är en minst lika betydelsefull orsak till att

det försvinner militära skjutvapen som brister beträffande

förrådshållningen.

Mot bakgrund av vad som här har anförts torde de åtgärder som

motionärerna efterlyser redan ha vidtagits eller initierats.

Utskottet kommer att följa utvecklingen och ser för närvarande

inga skäl för att riksdagen skall förorda ytterligare åtgärder.

Riksdagen bör sålunda inte bifalla partimotion Ju809 (s) yrkande

12 och motion Fö302 (s).

Miljöfrågor

Propositionen

Regeringen sammanfattar i propositionen vad Försvarsmaktens

organisationsmyndighet i programplanen redovisat om miljöarbetet

i Försvarsmakten. Den beskrivna inriktningen innebär i huvudsak

följande. De nationella miljömålen skall brytas ned till

miljömål för Försvarsmakten. Miljökompetensen på regional och

lokal nivå skall utökas och fördjupas. Miljöhänsyn skall tas i

all planering och verksamhet. Hänsyn behöver tas till

Försvarsmaktens speciella karaktär och uppgifter för att den

skall kunna utbilda krigsdugliga och samövade förband.

Regeringen konstaterar att Försvarsmakten disponerar resurser

som i olika sammanhang har stor betydelse vid

räddningstjänstinsatser efter olyckor som hotar miljön. Det är

därför enligt regeringens mening angeläget att Försvarsmakten

och de ansvariga civila myndigheterna aktivt söker de

lämpligaste formerna för att möjliggöra effektivaste hjälp vid

olyckor.

Regeringen konstaterar vidare, med hänsyftning på de

nationella miljömålen, att försvarets utsläpp av farliga ämnen

m.m. utgör en mindre del av de totala utsläppen i landet.

Samtidigt anser regeringen det angeläget att Försvarsmakten -- i

enlighet med sin miljöpolicy -- fortsätter arbetet med att

begränsa dessa utsläpp.

Regeringen erinrar om att frågor om försvaret och miljön också

har behandlats i proposition 1993/94:111, Med sikte på hållbar

utveckling, där förslag ges till riktlinjer för fortsatt

uppföljning av besluten vid FN:s konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i den tagit

ställning till bl.a. avvägningen mellan totalförsvarets

verksamhet i fred och eventuella motstående miljöintressen.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att miljöarbetet

inom Försvarsmakten bedrivs i ett brett spektrum och i enlighet

med den antagna miljöpolicyn. Arbetet bör, enligt regeringen,

fortsätta med den inriktning som Försvarsmaktens

organisationsmyndighet har redovisat.

Motionerna

I motion Fö317 (s) återkommer motionärerna med ett tidigare

väckt förslag om etablering av en miljövärnskår i

Kristianstad. Förslaget har sitt ursprung i FN-studien (UNCED)

inför 1992 års miljökonferens i Rio. Motionärerna hävdar att det

med hänsyn till Sveriges tidigare internationella engagemang i

frågan nu är viktigt att hemma följa upp FN-studien i praktiskt

arbete. De finner P 6-området i Kristianstad vara ett mycket

lämpligt område för en miljövärnskår och anser att en etablering

där av en sådan också skulle vara i linje med riksdagens

uttalande i 1992 års försvarsbeslut om regionalpolitiska

insatser i de områden som drabbas speciellt hårt. Regeringen

föreslås därför snarast utarbeta en aktionsplan med uppdrag att

en miljövärnskår sätts upp i Kristianstad.

På motsvarande grunder föreslås i motion A469 (s) att en

miljövärnskår inrättas i Kristianstad (yrkande 12).

Utskottet

Utskottet erinrar om att frågor om försvaret och miljön

utförligt har behandlats i samband med 1993 års

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333)

samt en då aktuell motion med i stort samma yrkande som det som

nu framförs i motion Fö317 (s). Utskottet konstaterade vid detta

tillfälle att det inom försvarsmakten pågår en omfattande

verksamhet med syfte att vårda och återställa miljön. Utskottet

betonade, liksom regeringen, värdet av att försvarsmakten även

fortsättningsvis lämnar bistånd vid

miljökatastrofer samt att militära och alla berörda civila organ

utvecklar formerna för samverkan. Miljöarbetet bör bedrivas i

enlighet med andemeningen i Riodeklarationen.

Utskottet framhöll vidare att försvarsmaktens huvuduppgift är

att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta

syfte är därför att "förhindra att kriget med sin totala

förstörelse av liv, egendom och miljö når svenskt territorium".

En omvandling av militära resurser för att inrätta en särskild

miljövärnskår skulle minska försvarsmaktens möjligheter att lösa

de uppgifter som statsmakterna ställt.

Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Utskottet konstaterar

att det allvarliga hot som miljökatastrofer innebär i huvudsak

måste hanteras med icke-militära medel. Militära resurser kan

naturligtvis användas i vissa katastrofsituationer, men i

huvudsak är detta hot en uppgift för civila myndigheter.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att flera myndigheter

inom totalförsvarets civila del såsom Statens räddningsverk och

Kustbevakningen är verksamma inom detta område. Utskottet anser

i enlighet med vad som här har anförts att totalförsvarets

militära och civila resurser skall kunna utnyttjas vid

miljökatastrofer av olika slag. Någon överföring av

försvarsresurser till en särskild miljövärnskår bör däremot inte

ske. Utskottet har självfallet ingen invändning mot att personal

som tidigare tjänstgjort inom Försvarsmakten tas i anspråk för

miljöarbete, liksom anläggningar som Försvarsmakten har

avvecklat. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla

motionerna Fö317 (s) och A469 (s) yrkande 12.

Sjuktransporter med helikopter

Propositionen

Regeringen anmäler att den i april 1993 beslutade om

anskaffning av sjuktransporthelikoptrar inom en ram av 200

miljoner kronor. Försvaret har därefter köpt fem helikoptrar av

typ Augusta Bell 412 HP. Regeringen anmäler vidare att den i

särskilda beslut fastställt hur avgiftssättningen för dessa

helikoptrar skall ske. Ur dessa föreskrifter sägs framgå att

avgifterna skall vara rimliga samtidigt som

konkurrenssituationen mellan företag på marknaden inte får

snedvridas. Avgifterna skall således beräknas så att alla

kostnader täcks utom sådana som är specifika för det militära

försvaret.

Sjukvårdshuvudmännen sägs fortlöpande ha orienterats. Armén

kommer under år 1994 att kunna erbjuda tre stationer med

ambulans till sjukvårdhuvudmännen. Några förslag till riksdagen

avges inte. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med

ytterligare redovisning i denna fråga.

Motionen

I motion Fö323 (c) hävdar motionären att såväl

Rikspolisstyrelsen som sjukvårdshuvudmännen har invaggats i

förhoppningar att få disponera en till två helikoptrar av dem

som inköptes i enlighet med försvarsbeslutet för särskilt

avsatta medel. Han anser att Chefen för armén nu ändrat

uppfattning i frågan och själv avser att operera helikoptrarna

på uppdrag av sjukvårdshuvudmännen. Enligt motionären kommer

detta att leda till att armén med dessa helikoptrar får svårt

att hävda sig i konkurrensen med civila helikopteroperatörer. En

konsekvens av detta förmodar motionären bli att de nya

helikoptrarna inte kommer att utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen

på andra orter än Boden och Linköping. Han anser att man på

orter där det redan finns offentlig helikopterverksamhet, t.ex.

i Göteborg, blir tvungen att bygga upp en ny organisation för

luftburna sjuktransporter. En samordning och ett samutnyttjande

inom den befintliga organisationen skulle enligt motionären ge

både större effektivitet och lägre kostnader. Han förordar

därför att Rikspolisstyrelsen tilldelas en till två av de

nyinköpta helikoptrarna för att användas för akuta luftburna

sjuktransporter.

Utskottet

Utskottet erinrar om att de nyligen anskaffade helikoptrarna

primärt är avsedda för sjuktransporter i krig. Härav följer att

särskilda krav måste ställas på bl.a. besättningarnas

utbildning. Helikoptrarna skall dessutom kunna användas för

sjuktransporter i fred varvid sjukvårdshuvudmännen ges möjlighet

att teckna avtal. De nu aktuella helikoptrarna utgör således

exempel på sambruk av en resurs för såväl militära som civila

behov, något som utskottet tidigare uttalat sig till förmån för.

Utskottet har erfarit att de inköpta helikoptrarna avses få en

stationering som är lämplig med hänsyn till de krav som ställs

av sjukvårdshuvudmännen i samband med att avtal tecknas. Den

framtida baseringen är således ännu inte beslutad.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning i

propositionen och vill för sin del betona dels att

avgiftssättningen för helikoptrarna sker på ett sätt som inte

snedvrider konkurrensen på marknaden, dels tar till vara de

samordningsmöjligheter som finns mellan de statliga

helikopteroperatörerna försvaret och polisen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör

avslå motion Fö323 (c).

Försvarsindustri

Propositionen

Regeringen hänvisar till sin redovisning av försvarsindustrin

i 1993 års budgetproposition (1992/93:100 bil. 5) och anger att

vad som där anfördes i allt väsentligt fortfarande gäller. En

komplettering ges nu. I denna behandlas den svenska

försvarsindustrin, det nordiska försvarsmaterielsamarbetet,

prioritering av kompetensområden samt konsekvenserna för olika

kompetensområden till följd av utvecklingen. Regeringen

redovisar, utan att avge förslag till riksdagen, följande

sammanfattande bedömning.

Den europeiska försvarsindustrin genomgår på grund av

överkapacitet en omstrukturering och koncentration med ökat

samarbete över gränserna.

Den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose

Försvarsmaktens behov av högvärdig materiel är en

säkerhetspolitiskt värdefull tillgång.

Svensk industri har i kraft av sin kompetens goda möjligheter

att delta i det internationella samarbetet, vilket är önskvärt

för att kunna bevara kompetensen och för att säkrare kunna

överleva.

För delar av den svenska försvarsindustrin har försvaret

begränsade möjligheter att med egna beställningar behålla

kompetens och produktionsresurser. De teknikområden som bör

finnas kvar bör därför prioriteras. En sådan skall utgå från

säkerhetspolitiska motiv och försvarets behov.

Det är önskvärt att försvarsindustrins strukturering till

försvarets behov fortsätter, liksom för att behålla

konkurrensförmågan.

Kompetensbevarande internationellt samarbete och export kommer

att stödjas. Det internationella samarbetet fullföljs.

Motionerna

Försvarsindustrifrågor behandlas i fem motioner. I motion

Fö331 (s) erinras om att riksdagen har beslutat att Sverige

skall behålla förmågan att utveckla ubåtar. Den samlade

kompetensen inom detta område finns vid Kockums Submarine

Systems AB. Därutöver finns kompetens vid Karlskronavarvet AB.

Båda varven är dotterbolag till Kockums AB som ingår i

Celsiuskoncernen.

För att det inom Sverige även i framtiden skall vara möjligt

att vidmakthålla och utveckla den ubåtstekniska kompetensen

krävs, enligt motionärerna, att Kockums Submarine Systems har

fortsatt totalansvar vilket bl.a. fordrar en intakt

produktionsanläggning. Motionärerna konstaterar att svenska

ubåts- och fartygsbeställningar tenderar att komma med allt

längre intervaller och i allt kortare serier. Det finns inte

underlag för att belägga dagens varvskapacitet och marinens

underhållsorganisation. Mot den bakgrunden anser motionärerna

att en strukturrationalisering är nödvändig.

Motionärerna drar slutsatsen att kapacitet för utveckling,

konstruktion, produktion och avancerat underhåll måste med alla

till buds stående medel säkerställas vid Kockums Submarine

Systems. Detta kräver att marinens ubåtssystem prioriteras.

Studier och projektering av Ubåt 2000 bör således garanteras

medel och produktion inledas av Ubåt 2000 i Malmö år 1998.

Dessutom bör enligt motionärerna framtida kvalificerat underhåll

och livstidsförlängning av ubåtar reserveras för Kockums

Submarine Systems i Malmö.

I motion A469 (s) om Skåne framförs ett likartat förslag

(yrkande 17).

I motion Fö315 (m, c) erinrar motionärerna om att riksdagen

har beslutat (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) att

Muskövarvet skall privatiseras. De saknar besked om hur

regeringen avser fullfölja beslutet. Motionärerna framhåller

vidare Karlskronavarvets betydelse när det gäller produktion av

stridsfartyg och anser att varvet enligt marknadsmässiga

principer också bör få konkurrera om underhållet av marinens

fartyg. Muskövarvet bör därför omgående privatiseras.

Även motionärerna i motion Fö332 (s) refererar till

riksdagsbeslutet våren 1993 om försäljning av Muskövarvet.

Motionärerna konstaterar att det har gått ett år och att varvet

fortfarande inte har sålts. De anser att behovet av förändringar

kvarstår i syfte att minimera kostnaderna för det marina

underhållet, särskilt som underhållsvolymen minskar kraftigt.

Ett gemensamt huvudmannaskap för Muskö- och Karlskronavarven

synes enligt motionärerna än mer önskvärt i dag. Regeringen bör

således snarast verkställa riksdagens beslut.

I motion U411 (fp) hävdar motionären att det råder stor

osäkerhet om svensk säkerhetspolitik, såväl dagens som

framtidens. Som ett uttryck för detta tar hon Sveriges ansökan

för två år sedan om samarbete med de europeiska NATO-staternas

programgrupp för forskning, utveckling och tillverkning av

krigsmateriel. Ansökan gjordes till IEPG (Independent European

Programme Group) vilken i somras övergått till att heta WEAG

(Western European Armament Group). Ansökan har inte beviljats

men motionären pekar på det samarbete och informationsutbyte som

ändå skett, bl.a. inom ramen för det inom IEPG gemensamma

programmet för forskning och teknikutveckling (EUCLID) och i det

råd som planerar kursverksamhet (SERA).

Motionären undrar, med hänvisning till den svenska

neutralitetspolitiken, hur vi skall kunna vara neutrala när vår

försvarsindustri görs alltmer beroende av NATO-länders

vapenindustrier. Sverige bör sålunda inte tillhöra

organisationer som WEAG eller delta i programarbete som SERA

eller EUCLID. Vad som anförts i motionen om försvarsindustriellt

samarbete föreslår motionären att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna (yrkande 2).

Utskottet

I 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr.

338) prioriterades ubåtssystem. Beslutet innebär att tolv

ubåtar skall vidmakthållas och att studier skall inledas av ett

nytt system -- Ubåt 2000 -- som efter sekelskiftet skall kunna

ersätta då utgående ubåtar. Utskottet har erfarit att medel i

närtid har avsatts för studier av Ubåt 2000 och att en

serietillverkning förutses kunna inledas budgetåret 2000/01.

Detta innebär att produktionsstarten är senarelagd i jämförelse

med den planering som tidigare gällt. Skälet till detta är de

akuta problemen i marinens ekonomi.

Utskottet ser för närvarande inga skäl för att ändra

prioriteringen av ubåtssystemen i förhållande till nu gällande

inriktning. Inom landet bör således också framgent finnas

kompetens och kapacitet för konstruktion, projektering,

tillverkning och underhåll av ubåtar. Möjligheten att

långsiktigt kunna bevara denna förmåga kan dock bli beroende av

om nya exportorder erhålls. Någon närmare precisering eller

inriktning från riksdagen av ansvar och arbetsfördelning mellan

de nu berörda företagen inom Celsiuskoncernen anser inte

utskottet nödvändig. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö331

(s) och A469 (s) yrkande 17.

Utskottet har erfarit att det finns frågor inför en

försäljning av Muskövarvet som ännu inte är utredda, bl.a.

den juridiska reglering som krävs vid en utarrendering av

varvet, liksom marinens framtida behov av fartygsunderhåll i

fred och i krig. Utskottet utgår från att regering och berörda

myndigheter driver denna fråga vidare så att riksdagens beslut

(prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) att bolagisera

Muskövarvet kan genomföras utan onödig tidsutdräkt. Riksdagen

bör därför inte bifalla motionerna Fö315 (m, c) och Fö332 (s).

Utskottet övergår till att behandla frågan om internationellt

försvarsindustrisamarbete. Inför 1992 års försvarsbeslut

uttalade utskottet (1991/92:FöU12 s. 100) bl.a. att:

det minskade behovet av försvarsmateriel, den tekniska

komplexiteten och de höga utvecklingskostnaderna för ny materiel

kommer att innebära att hittillsvarande bredd och

självständighet i svensk försvarsindustri inte kommer att kunna

vidmakthållas. Detta kommer att leda till strukturomvandlingar

och ett ökat internationellt samarbete. Utskottet utesluter inte

att strukturförändringarna i vissa fall kan komma att leda till

ett utländskt delägarskap i svensk försvarsindustri.

Vid samma tillfälle återgav utskottet, utan erinran, vad

regeringen anfört om svenska relationer till existerande

samarbetsorgan i Europa på det försvarsindustriella området, i

första hand till The Independent European Programme Group

(IEPG):

Det är, framhåller regeringen, för svensk försvarsindustri

väsentligt att den svenska marknaden -- -- -- fungerar på

likartat sätt som marknaden i IEPG-länderna och att svensk

industri kan accepteras som samarbetspartner till

försvarsindustrin i dessa länder.

Utskottet har inte funnit skäl för andra bedömningar än de som

gjordes i samband med 1992 års försvarsbeslut. För att kunna

delta i det framtida europeiska försvarsmaterielsamarbetet synes

det betydelsefullt att Sverige medverkar i det opolitiska

samarbetsorganet för

informationsutbyte Session Européenne des Responsables

d'Armement (SERA) eller andra motsvarande organ. Riksdagen bör

sålunda avslå motion U411 (fp) yrkande 2.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av

försvarsindustrifrågorna.

Vissa lokaliseringsfrågor

Propositionen

Regeringen redogör för arbetsläget när det gäller den av

riksdagen beslutade (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333)

garnisonssamordningen i Östersund. Chefen för armén har till

regeringen redovisat hur lokalerna skall utnyttjas och

fullföljer uppdraget. Härvid erbjuds den civila högskolan --

Mitthögskolan -- lokaler. Förberedelser vidtas för att flytta

försvarsmyndigheter som hyr lokaler i Östersund till befintliga

kasernområden senast budgetåret 1996/97. Regeringen anmäler att

den vid beräkning av medel för anslaget A 1. Försvarsmakten har

tagit hänsyn till de ökade kostnaderna för försvaret genom att

samordningen också skall innefatta civila myndigheter.

Regeringen anmäler att Försvarsmaktens organisationsmyndighet

på regeringens uppdrag har undersökt om det finns verksamhet som

är lämplig att lokalisera till Karlsborg eller Almnäs. Av

redovisningen av uppdraget framgår, enligt regeringen, att det

vore orationellt att överföra utbildning av arméförband till

någotdera av dessa ställen. Det har heller inte gått att

identifiera någon lämplig sådan verksamhet inom marin- eller

flygvapenprogrammen. Detsamma gäller beträffande verksamheten

vid Försvarets materielverk. Dock avser Försvarsmakten att

lokalisera en underhållsgruppsstabskader ur

militärområdesunderhållsregemente Syd till Karlsborg.

Enligt regeringens mening bör inte någon ytterligare

verksamhet inom det militära försvarets nuvarande myndigheter

lokaliseras till dessa orter. Regeringen planerar dock att ge

Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett

försvarshistoriskt museum i Karlsborg.

Utskottet

Utskottet har när lokaliseringsfrågor varit uppe till

behandling vid flera tillfällen uttalat sig om

arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Senast skedde detta i

samband med ställningstagandet till lokaliseringen av Försvarets

internationella centrum (prop. 1992/93:150 bil. 3, FöU14, rskr.

424). Utskottet anförde i sammanhanget bl.a. att det utgick från

att arbetsmarknadspolitiska hänsyn även i fortsättningen tas när

det gäller situationen i Karlsborg. Regeringen beslutade i juni

1993 att Karlsborgs kommun skall utgöra tillfälligt stödområde

och kunna beviljas lokaliserings- och utvecklingsbidrag i

enlighet med förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt

företagsstöd. Denna åtgärd bör ha förbättrat förutsättningarna

för att etablera ny verksamhet i Karlsborg.

Utskottet har ingen invändning mot att förutsättningarna för

ett försvarshistoriskt museum i Karlsborg utreds. Utskottet

anser det dock vara otillfredsställande om endast detta skulle

bli resultatet av ansträngningarna att inom och utom

försvarssektorn skapa arbetstillfällen i Karlsborg. Utskottet

utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.

Ersättning för kroppsskador

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättningar för

kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 74 198 000 kr. Anslaget avser vissa

livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd och förordningen (1977:284) om

arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.

Riksförsäkringsverket disponerar anslaget.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag och

föreslår att riksdagen anvisar det begärda anslaget.

Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 95--106) har anfört om Fortifikationsverket,

Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Militärhögskolan samt

Försvarets radioanstalt.

Propositionen

Fortifikationsverket

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:37, FiU8,

rskr. 123) inrättas den 1 juli 1994 myndigheten

Fortifikationsverket (Fortv).

Fortifikationsförvaltningen läggs ned den 30 juni 1994.

Huvuduppgiften för Fortifikationsverket blir att förvalta

Försvarsmaktens ändamålsfastigheter och annan fast egendom som

regeringen bestämmer. Myndigheten får ett renodlat ansvar som

ägarföreträdare och förvaltare av fastigheterna. Därmed avses

ansvar såväl för den juridiska och ekonomiska som för den

tekniska fastighetsförvaltningen.

Utredningen om förvaltning av försvarsfastigheter har inlämnat

en anslagsframställning för Fortifikationsverket och därvid

redovisat myndighetens kommande verksamhet i verksamhetsgrenarna

fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet.

Finansiering av anskaffning av mark, anläggningar och lokaler

för Försvarsmakten skall, enligt regeringens uppfattning, ske

genom att Fortifikationsverket tar upp lån i

Riksgäldskontoret. Regeringen avser återkomma i

kompletteringsproposition vad avser låneramens storlek.

Regeringen föreslår att Fortifikationsverket anvisas ett

anslag på 1 000 kr.

Försvarets materielverk

Försvarets materielverk har som övergripande mål att inom sitt

verksamhetsområde bidra till att lösa de uppgifter som angetts

för Försvarsmakten.

Verket har under budgetåret 1992/93 disponerat följande

anslag:

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

F 3. Försvarets materielverk

K 2. Gemensam försvarsforskning (del)

K 5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen

Resultatredovisningarna pekar enligt regeringen på att

verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Verket anger dock att

metoderna för resultatredovisning och uppföljning är under

utveckling.

I sin anslagsframställning utgår verket från den

omstrukturering av Försvarsmakten som görs den 1 juli 1994. De

resurser som för närvarande disponeras av verket förutsätts i

allt väsentligt komma att disponeras av den nya myndigheten

Försvarsmakten. Verksamheten föreslås bli avgiftsfinansierad. I

en kompletterande anslagsframställning lämnar verket förslag

om hur bl.a. kapitalförsörjningen skall ske vid övergång till

avgiftsfinansiering.

Regeringen föreslår att Materielverkets verksamhet bör

avgiftsfinansieras fr.o.m. budgetåret 1994/95. Det bör, enligt

regeringen, ankomma på regeringen att besluta i de övriga frågor

som behandlas i LEMO:s skrivelse Vissa frågor om försvarets

materielförsörjning samt Materielverkets kompletterande

anslagsframställning.

Regeringen föreslår att Försvarets materielverk anvisas ett

anslag på 1 000 kr.

Värnpliktsverket

Värnpliktsverket skall ge stöd och service åt Försvarsmaktens

krigsförbandschefer samt samverka med krigsplacerade chefer i

bemanningsfrågor.

Regeringen påpekar att Värnpliktsverkets verksamhet påverkas

av om en ny myndighet för pliktpersonal inrättas.

Värnpliktsverket och Försvarsmaktens organisationsmyndighet

har träffat en överenskommelse som innebär att den nya

myndigheten Försvarsmakten kommer att uppdra åt verket att

utföra vissa uppdrag mot ersättning. Värnpliktsverket har i sin

anslagsframställning mot denna bakgrund hemställt om 183

miljoner kronor.

Regeringen föreslår att Värnpliktsverket anvisas ett ramanslag

på 189 821 000 kr.

Militärhögskolan

Militärhögskolan skall genom utbildning och forskning stödja

Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad av såväl militär

som civil personal.

Regeringen har inte tillgodosett en hemställan från

Militärhögskolan om ytterligare medel. Däremot bör enligt

regeringens uppfattning verksamheten vid nuvarande

Förvaltningshögskolan tillföras 1 645 000 kr för främst

forskning och utveckling.

Regeringen föreslår att Militärhögskolan anvisas ett ramanslag

på 126 069 000 kr.

Försvarets radioanstalt

Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för

produktion av underrättelser grundade på information inhämtad

genom signalspaning. Information om verksamheten lämnas till

utskottet i särskild ordning.

Regeringen föreslår att Försvarets radioanstalt anvisas ett

ramanslag på 392 492 000 kr.

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95

anvisar medel för Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter i

enlighet med regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden

i de olika anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.

Totalförsvarets civila del

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 107--130) har anfört dels om resultatet av

den verksamhet som genomförts inom det civila försvarets olika

funktioner under budgetåret 1992/93, dels om verksamhet och

anslag för budgetåret 1994/95. Till avsnittet har också förts

behandlingen av motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 5,

Fö203 (v partimotion) yrkande 9, Fö401 (s), Fö402 (c), Fö403

(s), Fö404 (s), Fö701 (v), Fö702 (m), Fö703 (s), Fö704 (m, fp,

kds, nyd), Fö705 (m), Fö707 (c), Fö709 (s), Fö710 (s) och A469

(s) yrkande 15.

Vissa utgångspunkter för planeringen

Propositionen

Regeringen erinrar inledningsvis om att den i januari 1993 i

anvisningar för det operativa förberedelsearbetet inom

totalförsvaret konkretiserat de säkerhetspolitiska och operativa

förutsättningarna i 1992 års försvarsbeslut. Dessa anvisningar

har utgjort grund för den programplan som Överstyrelsen för

civil beredskap (ÖCB) lämnat till regeringen hösten 1993.

Regeringen anmäler att planen innehåller väsentliga

preciseringar när det gäller att bedöma förmågan inom det civila

försvarets funktioner under kriser och krig. Det är regeringens

uppfattning att nämnda preciseringar, och hänsynen till ändrade

planeringsförutsättningar, har inneburit att den samlade

förmågan för det civila försvaret kan anses vara något bättre än

vad som ansågs tidigare. Här betonar dock regeringen den

osäkerhet som råder när det gäller det militära försvarets behov

av stöd från det civila försvaret.

Regeringen anser att det förslag till fördelning av de

ekonomiska resurserna för totalförsvarets civila del som ÖCB har

föreslagit i programplanen i huvudsak är rimligt. Av

statsfinansiella skäl förordar emellertid regeringen att

resurserna till skyddsrumsbyggandet reduceras med 40 miljoner

kronor.

På regeringens uppdrag har ÖCB föreslagit reviderade mål för

funktionerna inom totalförsvarets civila del i förhållande till

de mål som fastställdes våren 1992. Syftet är att de reviderade

målen i större utsträckning än tidigare dels skall uttrycka

funktionsförmåga under kriser och krig, dels skall vara bättre

balanserade inbördes. Målen uppges vara i linje med inriktningen

i 1992 års försvarsbeslut. Regeringen anmäler avsikten att

besluta om de nya målen under våren 1994.

Utskottet

Utskottet erinrar om att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut

(prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338) fastställde en inriktning

för de olika funktionerna inom totalförsvarets civila del. Denna

preciserades senare (1992/93:FöU9, rskr. 333). Inriktningen

utgår från för totalförsvaret förändrade operativa

förutsättningar där fortsättningsvis förmågan att motstå ett

s.k. strategiskt överfall skall utgöra en av

dimensioneringsgrunderna för planeringen. Kraven i övrigt på

totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över kust

alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års

försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter

något års komplettering av utrustning och utbildning.

Regeringen orienterade i försvarsbeslutspropositionen (prop.

1991/92:102) om de mål den avsåg fastställa för de skilda

funktionerna inom totalförsvarets civila del.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att den inriktning som

lagts fast i försvarsbeslutet, med bl.a. det strategiska

överfallet som planeringsgrund, får genomslag i verksamheten

och att därvid det militära och det civila försvaret utgår från

samma förutsättningar. Med hänsyn härtill, och till behovet att

kunna följa upp verksamhetens resultat, bör regeringen orientera

riksdagen om de mål för det civila försvarets funktioner som

regeringen kommer att fastställa.

Funktionen Civil ledning och samordning

Propositionen

Inom funktionen finansieras verksamheten över tre anslag.

Under anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil

ledning och samordning finansieras sålunda i sin helhet

verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning,

Samordning av civilt försvar, Forskningssamordning,

Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling,

Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt

ADB-sårbarhet. Därutöver finansieras delar av

verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet,

Signalskyddsberedskap samt Kommunal beredskap.

Över anslaget C 2. Överstyrelsen för civil beredskap:

Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. finansieras

investeringar i verksamhetsgrenarna Utveckling av

ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt försvar

samt statsbidrag för verksamhetsgrenen Kommunal beredskap.

Över anslaget C 3. Civilbefälhavarna finansieras kostnader

för administration samt utbildning och övningar.

När det gäller verksamhetens resultat anmäler regeringen

att målen har nåtts med vissa undantag. Utbildning och övning på

lokal nivå har sålunda inte genomförts i avsedd omfattning.

Ledningssystemets utveckling och byggandet av ledningsplatser

har försenats, liksom leveranserna av signalskyddsmateriel.

ÖCB och civilbefälhavarna uppges bedöma beredskapsläget vid

försvarbeslutsperiodens slut som inte helt godtagbart.

Regeringen anser att bristerna kommer att åtgärdas av ÖCB och

därför inte föranleder några särskilda regeringens åtgärder.

Regeringen har ingen erinran mot den ekonomiska redovisningen.

I sina förslag till inriktning och anslag anmäler

regeringen att Kyrklig beredskap sedan ett år utgått som

särskild funktion inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB

är därmed inte längre funktionsansvarig myndighet. Regeringen

anför att hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av anslaget

C 1. 200 000 kr har sålunda förts över till trettonde

huvudtitelns anslag C 1. Stöd åt trossamfund. Medlen avses vara

delfinansiering till Svenska kyrkans centralstyrelse i dess

uppgift att leda och samordna beredskapen för de kyrkliga

kommunerna, vissa frikyrkliga samfund och de icke-kristna

samfunden.

Regeringen anmäler vidare att den efter riksdagens godkännande

beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta myndigheterna

Civilbefälhavaren i Södra resp. Norra civilområdet. Kanslierna

lokaliseras till Malmö resp. Luleå. Samtidigt upphör

myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands

och Övre Norrlands civilområde.

Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten

bör gälla även för budgetåret 1994/95 och föreslår att riksdagen

till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och

samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

89 246 000 kr,

till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i

ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 92 007 000 kr,

till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 35 550 000 kr.

Motionerna

Två motioner behandlar frågan om beredskapshänsyn i

planering och samhällsutveckling (BIS). I motion Fö403 (s)

framhålls principen att den som har ansvar för en verksamhet i

fred bör ha motsvarande ansvar i krig. Denna ansvarsprincip

innebär att beredskapsaspekterna skall beaktas vid planering av

verksamheten i fred. Motionärerna påpekar att samhällets förmåga

att kunna möta störningar är en angelägenhet för alla och att

medvetenhet härom bör spridas i samhället.

Som ett led i beredskapen bör, enligt motionärerna,

myndigheter och företag öka antalet kvinnor på s.k.

nyckelbefattningar i verksamheter som är viktiga under kriser

och krig. Detta skulle öka möjligheterna till kontinuitet i

bemanningen eftersom en stor del av männen är krigsplacerade i

det militära försvaret. Motionärerna anser att det bör vara

ÖCB:s och övriga funktionsansvariga myndigheters uppgift att öka

medvetenheten om vikten att fler kvinnor anställs i verksamhet

som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.

Enligt Vänsterpartiets partimotion Fö203 är BIS sorgligt

försummat. Avbrott i el- och teleförbindelser under den senaste

vintern sägs utgöra exempel på detta. Motionärerna anser att om

det strategiska överfallet skall kunna mötas så måste BIS vara

en viktigare uppgift än att bygga skyddsrum i perifera orter.

Uppgiften är svår men nödvändig.

Motion Fö402 (c) tar upp frågan om finansieringen av den

kyrkliga beredskapen. Motionären uppmärksammar att ansvaret

för den kyrkliga beredskapen fr.o.m. den 1 juli 1993 övergått

från ÖCB till Svenska kyrkans centralstyrelse. Han anför att de

sammanlagda kostnaderna i samband med övertagandet uppskattades

till 600 000 kr och att nu vid anslagsberäkningen av anslaget

C 1. inom fjärde huvudtiteln 200 000 kr överförts till

trettonde huvudtitelns anslag till stöd till trossamfunden.

Motionären befarar att kyrkofondsmedel kan komma att tas i

anspråk för att finansiera mellanskillnaden, vilket inger

principiella betänkligheter. Han föreslår därför att riksdagen

beslutar att det inom anslaget C 1. Överstyrelsen för civil

beredskap: Civil ledning och samordning under fjärde huvudtiteln

skall avsättas 400 000 kr för finansiering av den del av

kyrkans kostnader för den kyrkliga beredskapen som inte täcks

under trettonde huvudtiteln.

Utskottet

Utskottet har i olika sammanhang, t.ex. i betänkandena

1988/89:FöU12 s. 22 och 1989/90:FöU7 s. 61, understrukit

betydelsen av att ta beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling (BIS). ÖCB har regeringens uppdrag att

informera och utbilda om BIS. Målet är att beslutsfattare i

kommuner och landsting, företrädare för näringsliv samt

representanter för myndigheter, genom insikt om den civila

beredskapens betydelse, skall bli motiverade att ta hänsyn till

beredskapsaspekter i sina beslut. ÖCB har fastställt ett

handlingsprogram som innehåller flera åtgärder för att öka denna

medvetenhet. Bl.a. ingår högskolekurser och

marknadsföringsutbildning samt visst stöd till civilbefälhavare

och länsstyrelser. Härutöver stöds forskningsprojekt inom

området.

Utskottet har erfarit att frågan om utnyttjande av

nyckelpersoner inom totalförsvaret kommer att behandlas i den

proposition som för närvarande förbereds inom regeringskansliet.

Lagförslaget är upprättat med anledning av förslagen från

Pliktutredningen och Utredningen om författningsreglering av

totalförsvarsplikten.

Utskottet utgår från att ÖCB och övriga funktionsansvariga

myndigheter -- när statsmakternas beslut föreligger -- i sitt

arbete med att öka medvetenheten om BIS kommer att ta hänsyn

till konsekvenserna av den förändrade totalförsvarsplikten. I

det sammanhanget bör övervägas vad som i motion Fö403 (s) har

anförts om betydelsen av att fler kvinnor är anställda i för

samhället under beredskap och krig viktig verksamhet. Riksdagen

bör därmed inte bifalla motion Fö403 (s).

Vad som här har anförts om betydelsen av BIS, och om de

åtgärder som vidtas för att öka medvetenheten om BIS, innebär

att motion Fö203 (v) yrkande 9 bör lämnas utan bifall.

Regeringen har tidigare informerat (prop. 1992/93:100 bil. 5,

s. 139) riksdagen om avsikten att låta kyrklig beredskap

utgå som en särskild funktion. Som följd härav upphör ÖCB att

vara funktionsansvarig myndighet och får gentemot Svenska

kyrkans centralstyrelse ett ansvar liknande det som ÖCB har mot

funktionsansvariga myndigheter.

Utskottet har erfarit att ÖCB i sin budget tidigare avsatt ca

300 000 kr för samordningen av den kyrkliga beredskapen.

Regeringen har i sin budgetberäkning förutsatt att nyss nämnda

kvarvarande samordningsinsats hos ÖCB för kyrklig beredskap

motsvarar en resursinsats av ca 100 000 kr. Utskottet har vidare

erfarit att regeringen i budgetberedningen utgått från att

erforderliga medel för den kyrkliga beredskapen, utöver de

200 000 kr som enligt regeringsförslaget förs till trettonde

huvudtiteln, kommer att få tas ur kyrkofonden. Utskottet har

ingen erinran mot detta. Motion Fö402 (c) bör därmed avslås av

riksdagen.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens redovisning och

föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till

medelsanvisningar för anslagen till Civil ledning och samordning

för budgetåret 1994/95. Utskottets ställningstaganden framgår av

utskottets hemställan.

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

Verksamhet som Statens räddningsverk ansvarar för

Propositionen

Verksamheten finansieras över fyra anslag.

Över anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

finansieras sålunda Statens räddningsverks (SRV:s) uppdrag inom

bl.a. ledning och samordning, tillsyn och rådgivning,

information, utbildning och övning samt materielförsörjning.

Verksamheten under anslaget D 2. Skyddsrum omfattar

produktion av ledningsplatser samt utbetalningar av ersättning

för skyddsrumsbyggande.

Medel från anslaget D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred

och andra naturolyckor utbetalas enligt de grunder som anges i

1986 års kompletteringsproposition (1985/86:150, FöU11 och

FiU29, rskr. 345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred

och andra naturolyckor.

Under anslaget D 4. Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m. finansieras vissa kostnader i samband med

genomförda räddningsinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss,

hjälpinsatser utomlands samt utredningar av allvarliga olyckor.

När det gäller verksamhetens resultat för den del

funktionen som SRV ansvarar för anmäler regeringen att givna

uppdrag för budgetåret 1992/93 i huvudsak har genomförts.

Myndighetens resultatredovisning sägs dock i stort vara en

beskrivning av genomförd verksamhet utan knytning till

ekonomiskt resultat. Resultatredovisningen behöver därför

utvecklas.

Regeringen återger ÖCB:s bedömning att krigsräddningstjänstens

beredskap inför ett strategiskt överfall har försämrats till

följd av krisuppgörelsens besparingar (1992/93:50 bil. 2, FiU1,

rskr. 134) under budgetåret 1993/94.

Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag

att den verksamhetsinriktning som i 1992 års försvarsbeslut

bestämts för försvarsbeslutsperioden bör ligga fast. Regeringen

föreslår att riksdagen

till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,

till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 453 731 000 kr,

bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att

ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en

kostnadsram på 368 000 000 kr,

till Förebyggande av åtgärder mot jordskred och andra

naturlolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på

25 000 000 kr,

till Ersättningar för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000

kr.

Motionerna

Sammanlagt tolv motioner behandlar frågor inom funktionen

Befolkningsskydd och räddningstjänst.

I Socialdemokraternas partimotion Fö201 framhålls att det

finns ett stort antal projekt som avser underhåll och

förbättringar av skyddsrum och räddningscentraler.

Motionärerna anser att dessa projekt med kort varsel skulle

kunna sättas i gång och därmed skapa arbetstillfällen inom

byggbranschen. Motionärerna förordar (yrkande 5) därför att de i

propositionen föreslagna 368 miljoner kronorna i nya

bemyndiganden i huvudsak bör användas för underhåll och

förbättringar så att största möjliga antal byggarbetstillfällen

skapas under de närmaste åren.

I motion Fö404 (s) erinras om tidigare beslut att överföra

vissa uppgifter inom det civila försvaret från staten till

kommunerna så att dessa får ett samlat ansvar för

befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Staten skall härvid ge

kommunerna full kostnadstäckning för de uppgifter som överförs.

Fördelningen av de statliga medlen för de kommunala

beredskapsåtgärderna bör enligt motionärerna utgå från

skyddsbehoven. Dessa sammanhänger bl.a. med det bedömda hotet,

befolkningstillgångar, befolkningstäthet, försörjningsresurser

och infrastruktur. Motionärerna ger från dessa utgångspunkter

exempel på Skånes betydelse och förordar att Skåne bör vara ett

av de områden som prioriteras när det gäller att fördela medel

till det civila försvaret.

Motsvarande synpunkter när det gäller fördelning av

statsbidrag till det civila försvaret framförs i motion A469 (s)

yrkande 15.

Motionärerna i motion Fö401 (s) refererar till en konferens

för civilförsvarsförbunden i de alliansfria staterna i Europa år

1993 i Bern. Värdlandet Schweiz förevisade då en modell för att

omhänderta och skydda värdefulla kulturföremål vid krig,

översvämningar etc. Motionärerna anför att modellen väckte sådan

positiv uppmärksamhet, inte minst mot bakgrund av förstörelsen

av kulturföremål i det forna Jugoslavien, att en motsvarighet

borde byggas upp i Sverige. Motionärerna anser förutsättningarna

vara goda för att utöka det svenska civilförsvarets uppgifter

med ett ansvar för skydd av kulturföremål. Riksdagen bör därför

av regeringen begära en utredning av frågan om en svensk

organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer.

Fyra motioner berör inrättandet av ett risk- och

beredskapscentrum. Motion Fö701 (v) refererar till

frågans behandling i samband med den forskningspolitiska

propositionen under våren 1993 och erinrar om att riksdagen då

uttalade sig för att Hot- och riskutredningen borde bereda

ärendet vidare. Motionärerna framhåller att Länsstyrelsen i

Värmland, Högskolan i Karlstad och SRV genomfört en förstudie

som redovisar förutsättningarna för hur ett sådant centrum kan

byggas upp, finansieras och verka. En etablering av centret har

påbörjats. Motionärerna pekar vidare på att kontakter för ett

djupare samarbete tagits mellan centret i Karlstad och Lunds

tekniska högskola. Dessa nya förutsättningar anser motionärerna

bör beaktas inom Hot- och riskutredningen. De hemställer därför

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts om vidare kompetensuppbyggnad inom risk- och

beredskapsområdena.

I stort likartade resomemang förs i motion Fö703 (s).

Motionärerna framhåller härutöver att en arbetsgrupp inom Lunds

universitet påbörjat en utredning om förutsättningarna för att

etablera ett nytt organ med inriktning på forskning, riskanalys

och säkerhetsskydd. De hemställer därför att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts om inrättandet

av ett Risk- och beredskapscentrum, baserat på befintliga och

kommande resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.

Ett likalydande yrkande framförs i motion Fö704 (m, fp, kds,

nyd).

I motion Fö710 (s) betonas att Sveriges enda utbildning inom

området riskanalys och övriga delar av räddningstjänstens

teoretiska bakgrund för närvarande finns i Lund. Motionärerna

anser att ett centrum för riskforskning måste lokaliseras till

en aktiv forsknings- och utbildningsmiljö med stor bredd.

Lund/Malmöområdet sägs därvid sannolikt erbjuda de bästa

förutsättningarna i Sverige. Hot- och riskutredningen bör beakta

detta i sin vidare behandling av frågan. Motionärerna hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts om inrättandet av ett nationellt riskforskningsinstitut

vid Lunds universitet baserat på befintliga och kommande

resurser vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet och i

Karlstad.

Motion Fö702 (m) tar upp frågan om information inför hotande

olyckor. Motionären konstaterar att gång efter annan har

information, råd och vägledning från ansvariga myndigheter till

allmänheten brustit. Han exemplifierar med de förhållanden som

rådde dels i samband med det radioaktiva nedfallet efter

reaktorhaveriet i Tjernobyl, dels vid översvämningarna i

Ångermanälven hösten 1993. Motionärens slutsats är att bristerna

i informationsplaneringen hos länsstyrelser och kommuner måste

åtgärdas (yrkande 1). Han anser vidare att dessa

informationsproblem bör studeras av Hot- och riskutredningen

(yrkande 2).

Samme motionär behandlar i motion Fö705 (m)

försäkringsskyddet för personal i utlandstjänst. Han

konstaterar att det råder olikheter i detta avseende mellan

FN-soldater och personal från Räddningsverket som tjänstgör

utomlands. För anställda vid försvarsmaktens utlandsstyrka

ikläder sig staten en riskgaranti gällande skada och sjukdom upp

till tjugo basbelopp. För att få motsvarande skadeskydd till

personal som tjänstgör i en internationell hjälpstyrka

organiserad av Räddningsverket betalar verket en

försäkringspremie per anställd. Skyddet gäller inte vid sjukdom.

Motionären anser att det skydd som staten anordnar för

FN-personalen resp. för Räddningsverkets hjälpstyrkor rimligen

bör vara likvärdigt, såväl med avseende på hur det belastar

anställningsmyndigheten som med avseende på omfattningen av

skyddet.

I motion Fö707 (c) tas det kommunala sotningsmonopolet upp

till behandling. Motionärerna återkommer med ett vid flera

tidigare tillfällen framfört yrkande att riksdagen hos

regeringen bör begära förslag till sådan ändring i

räddningstjänstlagen (1986:1102) att enskild fastighetsägare i

framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att sota egen

villafastighet.

Enligt motion Fö709 (s) utgör den bristande standardiseringen

av armaturer i cisternvagnar för transport av farligt gods

ett problem. Motionärerna anser att det vore en fördel om

antalet skilda armaturer kunde nedbringas. Räddningstjänsten

skulle då ges större möjlighet att klara tömningar vid olyckor

och andra nödsituationer. Motionärerna anser vidare att en lika

sträng tillsyn på alla slags vagnar, alltså även inhyrda och

utländska, vore viktig för säkerheten vid transport av farligt

gods på järnväg. De hemställer därför att riksdagen hos

regeringen begär att tillsynen på järnvägsvagnar för farligt

gods skärps och omfattas av samma hårda regler för alla vagnar.

Utskottet

I den socialdemokratiska partimotionen Fö201 förordas att

huvuddelen av de 368 miljoner kronor i bemyndiganden som

regeringen begär skall användas för underhåll av skyddsrum och

räddningscentraler.

Utskottet har erfarit att SRV redan nu agerar enligt de

förslag om underhåll och förbättringar som föreslås i motionen.

I takt med att nyproduktionen av bostäder har minskat under de

senaste åren uppger SRV att strävan varit att öka volymen av

underhålls- och förbättringsåtgärder. SRV uppger vidare att det

är svårt att inom ramen för nu tilldelade bemyndiganden och

betalningsmedel göra ytterligare omfördelningar till förmån för

underhållsåtgärder.

Utskottet erinrar om att frågan om skyddsrumsbyggandet var

föremål för behandling under föregående riksmöte (1992/93:FöU9

s. 82).

Utskottet har erfarit att regeringen i sitt beslut i december

1993 om fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut

uppdragit åt myndigheterna att överväga inriktningen av

skyddsrumsprogrammet. SRV och FOA skall således med stöd av

Försvarsmakten och ÖCB analysera effekterna av hittills

genomförda ågärder inom befolkningsskyddet. Alternativ till

dagens skyddsfilosofi skall belysas, varvid minst ett sådant

skall innefatta en väsentlig minskning av kostnaderna för det

fysiska skyddet.

Utskottet vill härutöver framhålla att Riksdagens revisorer,

på förslag av försvarsutskottet, har beslutat granska hur

skyddsrumsprogrammet genomförts.

Med hänsyn till vad som här har anförts anser utskottet att

det inte finns skäl för att bifalla motion Fö201 (s) yrkande 5.

När det gäller frågan om fördelning av statliga medel för

kommunala beredskapsåtgärder, vilken behandlas i motionerna

Fö404 (s) och A469 (s), hänvisar utskottet till pågående arbete

i regeringskansliet med beredningen av en ny lag om civilt

försvar. Lagen, som avses föreläggas riksdagen i maj 1994,

kommer bl.a. att innehålla bestämmelser om kommunernas uppgifter

och ansvar inom det civila försvaret. Den kommer också att

reglera hur staten skall ersätta kommunerna för deras

beredskapsarbete. Med hänvisning till det kommande förslaget

från regeringen bör motionerna Fö404 (s) och A469 (s) yrkande 15

avslås.

I motion Fö401 (s) förordas en utredning om en svensk

organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer.

Utskottet vill peka på att åtgärder för skydd av kulturföremål

m.m. delvis regleras i lagen (1992:1402) resp. förordningen

(1993:243) om undanförsel och förstöring. I förordningens 2 §

anges sålunda vilka myndigheter som ansvarar för undanförsel av

konstverk och kulturhistoriska föremål. Lagstiftningen

förutsätter inte någon fredstida planering förutom att det skall

finnas en förteckning i prioritetsordning över de objekt som

skall kunna undanföras. Endast sådana objekt skall upptas som

kan bedömas vara av mycket stort och unikt värde, dels för

bevarandet av landets historiska, kulturella och andliga arv,

dels för möjligheterna till rekonstruktion och återuppbyggnad av

väsentliga samhällsfunktioner efter ett krig.

ÖCB anser, enligt vad utskottet har erfarit, att ansvariga

myndigheter och andra organ genom erforderliga beredskapshänsyn

i första hand bör söka att ordna ett tillfredsställande skydd

för aktuella kulturföremål redan i fredstid. Om inte detta är

möjligt, bör i samband med en beredskapshöjning beslutas om

åtgärder i viss prioritetsordning för att förbättra skyddet.

De nordiska länderna pläderade vid Unescos generalkonferens

hösten 1993 för insatser för att förstärka opinionen mot den

pågående förstöringen av kulturmiljöer i det forna Jugoslavien.

Utskottet har erfarit att ett internationellt expertseminarium

om åtgärder för att skydda kulturminnen och kulturmiljöer på

svenskt initiativ planeras till Paris senare i år.

Utskottet anser att skyddet av våra kulturskatter inför skilda

katastrofsituationer, i första hand krig, är en viktig fråga.

Betydelsen härav har poängterats genom den aktuella förstörelsen

av historiska miljöer i det tidigare Jugoslavien. För

undanförsel finns ett regelverk, men frågan om skydd är vidare

än så. Utskottet utgår därför från att problemet med skydd av

kulturföremål kommer att uppmärksammas och behandlas inför nästa

fleråriga försvarsbeslut. Vad som anförs i motion Fö401 (s) bör

därmed kunna bli tillgodosett. Motionen bör sålunda inte

bifallas av riksdagen.

Utskottet behandlade frågan om ett Risk- och

beredskapscentrum under föregående riksmöte och framhöll då

bl.a. (1992/93:FöU13):

Enligt utskottets uppfattning behöver ett flertal frågor

övervägas närmare innan ställning kan tas till det föreslagna

risk- och beredskapscentret. Sådana överväganden kan lämpligen

ske i den av regeringen nyligen tillsatta utredningen (Fö

1992:3) om påfrestningar och risker i det fredstida samhället

samt om vissa frågor inom totalförsvarets civila del (Hot- och

riskutredningen).

Utskottet utgår från att Hot- och riskutredningen, som skall

lämna sina förslag senast vid utgången av år 1994, i sina

överväganden om ett Risk- och beredskapscentrum även tar hänsyn

till den information i frågan som tillkommit sedan ärendet

senast behandlades av riksdagen och därmed till vad som har

anförts i motionerna Fö701 (v), Fö703 (s), Fö704 (m, fp, kds,

nyd) och Fö710 (s). Motionerna bör med hänsyn härtill avslås.

Motion Fö702 (m) behandlar frågan om information till

allmänheten inför hotande olyckor. Utskottet konstaterar att

varje kommun enligt 21 § räddningstjänstlagen (1986:1102) är

skyldig att upprätta en räddningsplan i varje kommun. Av planen

skall bl.a. framgå hur allmänheten skall varnas och informeras

vid allvarliga olyckor. På motsvarande sätt ställer

räddningstjänstförordningens (1986:1107) 48 § krav på att

länsstyrelsens plan för räddningstjänst skall behandla

information till allmänheten. De förhållanden som motionären

beskriver torde därför knappast bero på brister i de legala

förutsättningarna för hur kommuner och länsstyrelser skall

informera allmänheten inför hotande olyckor. Utskottet anser

därmed att motion Fö702 (m) bör avslås av riksdagen.

Försäkringsskyddet för civil personal i utlandstjänst

behandlas i motion Fö705 (m). Utskottet har informerat sig i

ärendet och kan konstatera att den försäkring som SRV tecknar

för sina hjälpstyrkor utomlands innehåller ett sämre skydd vid

invaliditet och dödsfall efter sjukdom än vad som gäller för

militär personal i utlandstjänst. Eftersom försäkringsvillkoren

för SRV:s personal i utlandstjänst är en avtalsfråga gör

utskottet här inget uttalande. Motion Fö705 (m) bör därför

avslås.

Utskottet konstaterar att försvarsministern i maj 1993

tillkallat (dir. 1993:30) en särskild utredare med uppgift att

göra en översyn av formerna för den kommunala räddningstjänsten

och att behandla vissa frågor inom sotningsväsendet. Till de

senare frågorna hör att bedöma sotningens brandförebyggande

betydelse och att pröva i vilken utsträckning en avreglering kan

ske, t.ex. genom att överföra ansvaret för sotningen från

kommunen till fastighetsägaren. Mot bakgrund härav anser

utskottet att motion Fö707 (c) bör avslås.

Motion Fö709 (s) behandlar tillsyner av cisternvagnar för

transporter av farligt gods. Utskottet har erfarit från SRV

att den föreskrivna periodiskt återkommande besiktningen --

tryckkontroll, in- och utvändig undersökning samt driftprov --

är likartad oavsett om vagnarna är inhyrda från utlandet,

privata eller ägda av SJ. Detta är en följd av att

föreskrifterna för inrikes järnvägstransport av farligt gods

(RID-S) är identiska med de internationella reglerna (RID) i

denna del. Utskottet anser därmed att motion Fö709 (s) bör

avslås.

Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag

till medelsanvisningar och bemyndiganden för budgetåret

1994/95 för de anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst

som avser verksamhet som SRV ansvarar för. Utskottets

ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.

Verksamhet som Vapenfristyrelsen ansvarar för

Propositionen

Verksamheten finansieras över två anslag.

Över anslaget D 5. Vapenfristyrelsen finansieras sålunda

Vapenfristyrelsens uppdrag att pröva tillstånd om vapenfri

tjänst samt att ombesörja uttagning, registrering, redovisning,

krigsplacering och utbildning av vapenfria tjänstepliktiga.

Vapenfrias förmåner och andra kostnader i samband med de

vapenfrias utbildning finansieras från anslaget D 6.

Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.

När det gäller verksamhetens resultat för den del av

funktionen som Vapenfristyrelsen ansvarar för anmäler regeringen

att verksamhetsmål och resultatkrav i stort har uppfyllts.

Resultatredovisningen bör dock vidareutvecklas. Ett sådant

arbete sägs ha inletts.

Regeringen anmäler vidare att Vapenfristyrelsens verksamhet

kommer att påverkas av genomförandet av Pliktutredningens

förslag om en ny myndighet för pliktpersonal för totalförsvaret.

Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag

att nuvarande verksamhetsinriktning bör gälla även för

budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att riksdagen

till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 14 103 000 kr,

till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag

till medelsanvisningar för budgetåret 1994/95 för de anslag

till Befolkningsskydd och räddningstjänst som avser verksamhet

som Vapenfristyrelsen ansvarar för. Utskottets

ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.

Funktionen Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar

Propositionen

Över anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar

finansieras styrelsens uppdrag om forskning, beredskapsplanering

och utbildning samt information om säkerhetspolitik och

totalförsvar. Vidare finansieras kostnaderna för vissa uppgifter

som tidigare åvilat Delegationen för icke-militärt motstånd samt

bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.

Regeringen anser att verksamhetsresultatet för budgetåret

1992/93 i stort motsvarar ställda krav. Fortsatt arbete

erfordras dock för att kunna beskriva effekten av verksamheten.

Regeringen återger, utan egen kommentar, vad som ÖCB anför om

beredskapen inom området. Beredskapen inför ett strategiskt

överfall sägs vara god medan de centrala myndigheternas förmåga

att omedelbart kunna samordna sin information är osäker.

Förmågan att tidigt avslöja och minska effekterna av en

angripares psykologiska krigföring bedöms som mycket god. Likaså

uppges förmågan till samordning av myndighetsinformation vara

god. Så också förmågan att förmedla denna information via

medier.

Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag

att inriktningen för försvarsbeslutsperioden bör ligga fast,

även med beaktande av de nya uppgifter som tillförts Styrelsen

för psykologiskt försvar. Regeringen har beräknat 593 000 kr

för tillkommande uppgifter inom området icke-militärt motstånd

samt 3 395 000 kr för bidrag till Centralförbundet Folk och

Försvar. Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för

psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 14 631 000 kr.

Utskottet

Utskottet konstaterar att utvecklingen av etermedierna varit

mycket snabb under de senaste åren. TV-kanaler har tillkommit

och när- och lokalradion har byggts ut. I denna process är det

viktigt att beredskapsaspekterna beaktas, särskilt mot bakgrund

av de delvis mera krävande informationsbehov som kan uppstå i en

situation med ett strategiskt överfall. Enligt utskottets mening

återstår flera olösta frågor som gäller de nya etermediernas

beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och krig. En

sådan är exempelvis de villkor som skall gälla för TV 4:s

sändningar. En annan är omfattningen av närradions, lokalradions

och kabeloperatörernas beredskapsuppgifter. Utskottet delar

därför inte helt regeringens uppfattning att förmågan till

samordning av myndighetsinformation skulle vara god, liksom

förmågan att förmedla denna information via medier. Utskottet

utgår från att vad som ännu är olöst i fråga om mediernas

beredskapsroll får en tillfredsställande lösning och att

regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Detta föreslår

utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna.

Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad som i

propositionen anförs om Styrelsen för psykologiskt försvar.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag

till anslag för budgetåret 1994/95.

Frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

Propositionen

Anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer

finansierar delar av den verksamhet som bedrivs av de

frivilliga försvarsorganisationer som anges i kungörelsen

(1970:301) om frivillig försvarsverksamhet.

Anslaget var tidigare en del av de förutvarande anslagen F 7.

Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av

totalförsvaret och H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom

den civila delen av totalförsvaret.

När det gäller verksamhetens resultat anför regeringen att

verksamheten under budgetåret 1992/93 i stort uppfyllt de krav

som ställts. Dock har endast 23 000 av förväntat 30 000

hemskyddsombud grundutbildats. Vid utgången av budgetåret

1992/93 hade 32 000 hemskyddsombud rekryterats.

Regeringen anger i sitt förslag till inriktning och anslag

att inriktningen för försvarsbeslutsperioden i allt väsentligt

bör ligga fast. Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd

till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr.

Medlen, som ges i form av statsbidrag, förutsätts få disponeras

och fördelas av Försvarsmakten, Statens räddningsverk och

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen

anförts om anslag till Frivilliga försvarsorganisationer och

förordar att riksdagen bifaller den föreslagna medelsanvisningen

för budgetåret 1994/95. Utskottet erinrar samtidigt om vad

utskottet anfört under avsnittet Organisationsfrågor med

innebörd att det nu aktuella anslaget E 2. Stöd till frivilliga

försvarsorganisationer fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall föras

över till Övrig verksamhet. Samtidigt skall den civila

planeringsramen minskas med ett belopp som motsvarar

verksamheten för de civila frivilligorganisationerna.

Funktionen Försörjning med industrivaror

Propositionen

Verksamheten finansieras över fyra anslag, nämligen

F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med

industrivaror,

F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella

åtgärder,

F 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader samt

F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster

till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.

När det gäller verksamhetens resultat anmäler regeringen

att målen har uppnåtts med undantag för att omstruktureringen av

beredskapslager inte genomförts i planerad omfattning.

Funktionen bedöms vid försvarsbeslutsperiodens slut i huvudsak

ha godtagbar förmåga mot strategiskt överfall. Däremot bedöms

inte förmågan komma att vara godtagbar mot ett mera omfattande

angrepp där förvarning erhålls.

Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag

att omstruktureringen av beredskapslagret kommer att genomföras

under innevarande budgetår. Nuvarande inriktning av verksamheten

inom funktionen bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Regeringen föreslår att riksdagen

till F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning

med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag

på 80 809 000 kr,

bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000

kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar

under senare budgetår,

till F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella

åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag

på 23 096 000 kr,

till F 3. Överstyrelsen för civil beredskap:

Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 167 950 000 kr,

till F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av

förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag

till medelsanvisningar och bemyndiganden för anslagen under

Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95. Utskottets

ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.

Funktioner tillhörande andra departement

Propositionen

Regeringen redogör här för beredskapsläge och förmåga, så som

dessa förhållanden har uppgivits av ÖCB, samt för anslagsförslag

inom funktioner som behandlas i andra bilagor till

budgetpropositionen. Bl.a. anförs:

Beredskapsläget inom funktionen Hälso- och sjukvård är

godtagbar även om det finns brister främst när det gäller akuta

sjuktransporter och akutsjukhusens driftsäkerhet. Vissa brister

finns också för läkemedel och sjukvårdsmateriel.

Beredskapsläget för de olika delarna inom funktionen

Transporter varierar.

Livsmedelsberedskapen kommer att vara godtagbar i slutet av

försvarsbeslutsperioden. Lagringsmålen har sänkts som följd av

nya planeringsförutsättningar. Dricksvattenförsörjningen och

skyddet mot ABC-stridsmedel behöver förbättras.

Inom funktionen Arbetskraft är planläggningsläget godtagbart.

Dock redovisas fortfarande stora brister på frivillig personal i

förhållande till rekryteringsbehovet.

Innan beslut har fattats som följd av Oljelagringsutredningens

förslag (SOU 1993:87) är det svårt att ange något beredskapsläge

för funktionen Energiförsörjning.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen

anförts om funktioner tillhörande andra departement.

Övrig verksamhet

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 131--152) har anfört om Övrig verksamhet.

Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö311

(fp), Fö328 (s), Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604

(kds), Fö605 (v), Fö706 (c), Fö708 (s) samt T606 (c).

Utskottet behandlar inledningsvis Kustbevakningens verksamhet

och motionsyrkanden i anslutning härtill. Därefter behandlas

Försvarets forskningsanstalt och försvarsforskningen varpå

följer behandlingen av Försvarshögskolan samt Försvarsmaktens

utlandsstyrka. Avslutningsvis behandlas i detta avsnitt ett

antal förslag till riksdagen som uteslutande rör anslagsfrågor.

Kustbevakningen

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att Kustbevakningen

budgetåret 1992/93 ökade sin närvaro till sjöss och genomförde

ca 153 000 fartygstimmar. När det gäller miljö- och

sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga genomförda

bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna

tidskraven.

Regeringen föreslår att nuvarande anslaget K 5. Anskaffning av

materiel för Kustbevakningen upphör i och med utgången av

budgetåret 1993/94. Kustbevakningen skall fr.o.m. den 1 juli

1994 finansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar

med lån i Riksgäldskontoret.

Regeringen konstaterar att Kustbevakningens verksamhet för

framtiden i större utsträckning än hittills måste inriktas mot

tydligare effektmål. Ett riktmärke för den långsiktiga

verksamhetsinriktningen bör enligt regeringen vara att

åstadkomma en påtagligt ökad närvaro till sjöss, att förbättra

beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt att minst

bibehålla nivån för övrig serviceverksamhet.

Regeringen anför att regeringen nyligen har beslutat att en

parlamentarisk utredning skall tillkallas för att pröva

möjligheterna att ytterligare samordna och effektivisera den

statliga maritima verksamheten. Utredningsarbetet kommer att

beröra bl.a. Kustbevakningens verksamhet. I avvaktan på

resultatet av bl.a. denna översyn anser regeringen att nuvarande

inriktning för verksamheten skall gälla.

Regeringen föreslår att Kustbevakningen anvisas ett ramanslag

på 312 853 000 kr.

Motionerna

Kustbevakningens verksamhet samt frågor om sjöräddningstjänst

och marina miljöfrågor behandlas i åtta motioner.

I motion Fö601 (m) föreslår motionären att Kustbevakningens

verksamhet övertas av marinen. Motionären menar att eftersom

sjöterritoriet övervakas av flera myndigheter leder detta till

bristande koordination. Förslaget medför enligt motionären både

rationellare verksamhet och betydande besparingar.

I motion Fö602 (s) konstateras att sydöstra Sveriges

kuststräcka är ett långt och svårbevakat område. Trafiken från

det tidigare stängda Östeuropa har dramatiskt ökat samtidigt som

Kustbevakningens och Tullens verksamhet på senare år kraftigt

minskats. Trafiken är, konstaterar motionärerna, övervägande

positiv, men det finns en baksida som består av smuggling av

bl.a. alkohol, narkotika och människor. För att komma till rätta

med detta menar motionärerna att resurserna måste utökas vad

gäller tull och kustbevakning.

Motionärerna i motion Fö603 (s, c, fp) anför att

Kustbevakningens resurser för oljebekämpningen i kust- och

vattenområdena inom Kalmar län är helt otillräckliga och i vissa

avseenden också omoderna. De konstaterar att nuvarande

miljöskyddsfartyg i Oskarshamn är litet, gammalt och omodernt.

Enligt motionärernas uppfattning måste Kustbevakningen bl.a.

prioritera resursfördelningen av moderna miljöskyddsfartyg på så

sätt att norra Kalmar län snarast tillförs ett sådant.

I motion Fö604 (kds) anser motionärerna att Kustbevakningen

snarast bör tilldelas ansvaret att bygga upp de resurser som

behövs för att bistå vid fartygsbränder till sjöss. Motionärerna

framhåller att det mellan Sverige och våra grannländer finns ett

stort antal färjelinjer och att en del av det transporterade

godset på färjorna är brandfarlig vara eller s.k. farligt gods

av annat slag. Vidare framhåller motionärerna att allvarliga

brandtillbud har förekommit under senare år och trots att

brandskyddet förbättrats väsentligt är det viktigt att utforma

en effektiv organisation från land för brandbekämpningen på

fartyg.

Motionärerna pekar på att det hos Kustbevakningen finns de

grunder, såväl vad beträffar snabbhet som uthållighet, som

erfordras för att bistå befälhavaren på ett fartyg med brand

ombord, bl.a. genom de av Kustbevakningen vidtagna åtgärderna i

samband med dess ansvar för åtgärder vid olje- och

kemikalieolyckor som även kan innebära brandbekämpning.

Frågan om kommunal medverkan i sjöräddningstjänst behandlas i

motion Fö706 (c). Här konstaterar motionären att staten har

tecknat avtal med sex kommuner om medverkan i räddningstjänst

till sjöss. Avtal har slutits med Stockholm, Göteborg, Malmö,

Helsingborg samt Härnösand och Kramfors i samverkan. Motionären

finner det dock anmärkningsvärt att icke någon kustkommun mellan

Stockholm och Malmö ingår i denna verksamhet. Eftersom närhet

och snabbhet är av avgörande betydelse för utgången av svåra

olyckor till sjöss anser motionären att det är angeläget att

Gotlands kommun blir inlemmad i denna sjöräddningstjänst.

Motionären anför att det finns kompetens och intresse hos

berörda myndigheter att få ingå med sina respektive resurser i

en verksamhet med insatsstyrkor utifrån den geografiska närhet

som här blir naturlig.

Motionären föreslår att regeringen ser över möjligheterna att

Gotlands kommun inordnas i den verksamhet med speciella

insatsstyrkor i sjöräddningstjänst som avtalats med sex andra

kustkommuner. Motionären framhåller vidare att ett system med

trafikinformation om fartygs destination och last i Östersjön

sedan många år krävts i centermotioner och skulle vara av stort

värde för att möjliggöra snabba insatser.

I två motioner, Fö708 (s) samt T606 (c), behandlas

sjöräddningen i södra Östersjön. Motionärerna pekar på

förhållandet att den södra delen av Östersjön under de senaste

åren fått ökad betydelse för sjöfarten. Motionärerna anför att

sjötrafiken i södra Östersjön är mycket omfattande och att den

största delen av ökningen gäller transporter av oljeprodukter.

Vidare anförs att fisket i området är mycket stort, att

färjetrafiken ökat på senare år samt att det förekommer en

betydande örlogsmarin verksamhet i södra Östersjön.

Motionärerna framhåller att formerna för ökad samordning såväl

av informationsinhämtning som för sjöräddningstjänsten både i

södra Sverige och mellan de olika länderna i området bör

utvecklas. Detta gäller främst, enligt motionärerna, operativ

verksamhet, materielutformning m.m., gemensam planering,

gemensam utbildnings- och övningsverksamhet samt

utvecklingsfrågor. Motionärerna anser att det är angeläget att

de gemensamma civila och militära resurser som finns längs södra

Östersjön utnyttjas

i denna verksamhet dels med hänsyn till behovet av samordning

mellan länderna i området, dels med hänsyn till hot- och

riskbilden i området.

Enligt motionärens, i motion T606 (c), mening är det viktigt

att Sverige är pådrivande i internationella sammanhang för att

få till stånd en anmälningsplikt av vilka fartyg som lämnar

Östersjöhamn eller går in i Östersjön vad gäller deras last och

destination samt tänkta färdväg. En sådan trafikinformation kan,

enligt motionären, avsevärt underlätta räddningsinsatserna vid

eventuella olyckor. Motionären konstaterar vidare, i likhet med

motionären i motion Fö706 (c), att det för närvarande inte finns

någon RITS-styrka (RITS = räddningsinsatser till sjöss) på

kuststräckan mellan Malmö och Stockholm och anser att det vore

rimligt att ytterligare minst en sådan styrka etablerades inom

det aktuella området.

I motion Fö605 (v) föreslås att en marinstation för

miljöberedskap inrättas och att denna placeras i

Uddevalla--Lysekils-regionen. Syftet med stationen är enligt

motionären att samla resurser, utrustning och kunskap för snabb

insats vid miljöolyckor i marin miljö, oljeläckage etc.

Motionären konstaterar att resurserna på det marina

miljöområdet är splittrade och utspridda på ett flertal olika

institutioner och att det därför finns anledning att bygga upp

en fast marinstation med kapacitet och kunskap som snabbt kan

sättas in mot olyckor till havs.

Enligt motionären är en lämplig lokalisering för en marin

miljöstation Uddevalla--Lysekils kommuner. Motiv för detta är

bl.a. att Bohusläns kustband kan drabbas mycket svårt av

eventuella olyckor, att det i Uddevalla--Lysekils-regionen finns

kompetens kring havsforskning och företag med inriktning på

marinteknik och marinmiljö samt att Kristinebergs

marinbiologiska station, fiskerilaboratoriet samt satsningen

"Havets hus" finns i Lysekil.

Utskottet

Utskottet konstaterar att de frågor som tas upp i motionerna

Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v),

Fö708 (s) och T606 (c) har samband med dem som den

parlamentariska utredningen om effektivisering av den statliga

maritima verksamheten (dir. 1993:136) skall överväga. Utskottet

utgår ifrån att de frågor som tas upp i dessa motioner kommer

att behandlas av utredningen. Motionerna Fö601 (m), Fö602 (s),

Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v), Fö708 (s) och T606 (c)

bör därför lämnas utan bifall.

Utskottet vill erinra om att utskottet behandlat frågan om

förbättrad trafikinformation om fartyg i Östersjön tidigare och

senast under innevarande riksmöte (1993/94:FöU1 s. 9--10).

Utskottet anförde härvid att regeringen i den fortsatta

beredningen uppmärksamt bör följa frågan och ta erforderliga

initiativ. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motion Fö706

(c) yrkande 2 bör mot denna bakgrund avslås.

Utskottet konstaterar att regeringen har slutit avtal med sex

kommuner om medverkan i sjöräddnings- och

miljöräddningstjänsten. Utskottet konstaterar vidare, i likhet

med motionären i motion Fö706 (c), att något sådant avtal ej

slutits med någon kommun på kuststräckan Stockholm--Malmö.

Utskottet har erfarit att avtalen tecknas för staten av

Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Statens räddningsverk i

samråd. Det ankommer på berörda myndigheter att fortlöpande

bedöma och utvärdera behovet av ytterligare kommunala

insatsgrupper. Enligt utskottets uppfattning bör en strävan vara

att sådant avtal tecknas med en kommun även på detta

kustavsnitt. Härvid är Gotlands kommun ett alternativ som bör

övervägas. Utskottet anser dock att något särskilt uttalande med

anledning av motion Fö706 (c) yrkande 1 inte är påkallat. Motion

Fö706 (c) yrkande 1 bör därför inte bifallas av riksdagen.

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95

anvisar medel för Kustbevakningen i enlighet med regeringens

förslag.

Försvarets forskningsanstalt m.m.

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att försvarsforskningen skall

fungera som en länk mellan vetenskapens och teknikens

möjligheter och försvarsforskningens behov. Försvarsforskningen

skall till övervägande del utgöras av tillämpad forskning. Den

skall också, enligt regeringen, kunna ha inslag av

grundforskning, om nödvändig sådan saknas eller bedöms

otillräcklig vid universitet och högskolor eller motsvarande

organisationer. Inriktningen av försvarsforskningen skall vara

att bidra till totalförsvarets utveckling och anpassning till

förändrade villkor.

Regeringen anser att den utvidgade uppdragsstyrning som

redovisades i 1993 års forskningsproposition bör tillämpas

fr.o.m. budgetåret 1994/95. Detta innebär att resurserna som

Försvarets forskningsanstalt för närvarande disponerar under

anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning delas upp i en del som

förs till det nya anslaget A 1. Försvarsmakten, en del som förs

till anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil

ledning och samordning, en del som förs till anslaget G 5.

Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel och en del som förs

till det nya anslaget G 6. Strategisk försvarsforskning. Till

det sistnämnda anslaget förs också resurser från de nuvarande

materielanslagen för försvarsgrenarna.

Regeringen bedömde i 1993 års forskningsproposition att ett

nytt anslag för strategisk försvarsforskning bör inrättas under

fjärde huvudtiteln fr.o.m. budgetåret 1994/95, att anslaget bör

disponeras av en självständig nämnd under regeringen

(Försvarsdepartementet) och att verksamheten bör ha den

inriktning mot ämnesområden i stort som regeringen anger.

Regeringen avser att senare besluta om inrättande av en nämnd

som skall disponera anslaget och om ämnesområden i stort som

verksamheten skall inriktas mot.

Regeringen föreslår att Försvarets forskningsanstalt anvisas

ett anslag på 1 000 kr.

Regeringen föreslår att till Försvarsforskning: Hänsynstagande

till A-, B- och C-stridsmedel m.m. anvisas ett ramanslag på

109 234 000 kr.

Regeringen föreslår att till Strategisk försvarsforskning

anvisas ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om

Försvarsforskning m.m. och föreslår att riksdagen för budgetåret

1994/95 anvisar medel för Försvarets forskningsanstalt,

Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel

och Strategisk försvarsforskning i enlighet med regeringens

förslag.

Försvarshögskolan

Propositionen

Regeringen anför rörande Försvarshögskolan att skolan skall

bedriva utbildning av personal från myndigheter, organisationer

och företag för ledande befattningar inom totalförsvaret.

Försvarshögskolan skall också, i syfte att få underlag för

undervisningen, studera frågor som rör totalförsvaret. Det är

vidare regeringens avsikt att pröva vilka eventuella åtgärder

som kan vara befogade i syfte att stärka högskolans ställning

som förmedlare av högt kvalificerad totalförsvarsutbildning.

Regeringen föreslår att Försvarshögskolan anvisas ett

ramanslag på 8 970 000 kr.

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95

anvisar medel för Försvarshögskolan i enlighet med regeringens

förslag.

Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.

Propositionen

Verksamheten under anslaget omfattar rekrytering,

organisation, utbildning och rotation av personal till

Försvarsmaktens utlandsstyrka. I propositionen behandlas

huvudsakligen den verksamhet under anslaget som bedrivs i

Sverige (Swedint). I tredje huvudtitelns bilaga behandlas

huvudsakligen verksamheten utomlands.

Utlandsstyrkan omfattar för närvarande svenskt deltagande i

FN:s och ESK:s fredsfrämjande verksamhet utomlands samt Sveriges

delegation vid NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission) i

Korea. I sin helhet finansieras verksamheten över tredje

huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, C 1.

Bidrag till internationella biståndsprogram och i förekommande

fall B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.

Regeringen konstaterar att inriktningen för verksamheten, som

den är beskriven under tredje huvudtiteln anslaget B 9. ligger

fast samt att verksamheten skall ha en beredskap för oförutsedda

utgifter och därmed justerad målsättning. Regeringen anger under

tredje huvudtiteln att de övergripande målen för verksamheten är

att Sverige genom deltagande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande

insatser medverkar till att stärka FN:s och ESK:s möjligheter

att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter

samt humanitär verksamhet. Vidare konstaterar regeringen att

verksamhetens art inte är av det slaget att den i detalj kan

planeras utan väsentligen måste anpassas till utvecklingen i

omvärlden.

Under tredje huvudtiteln föreslås ett anslag för budgetåret

1994/95 på 836 294 000 kr.

Under fjärde huvudtiteln föreslås att Försvarsmaktens

utlandsstyrka anvisas ett anslag för budgetåret 1994/95 på

1 000 kr.

Motionerna

Utskottet tar under detta anslag upp två motioner. I motion

Fö311 (fp) behandlas FN-styrkornas arbetsvillkor och i motion

Fö328 (s) telefonservice för anhöriga till FN-soldater.

I motion Fö311 (fp) konstaterar motionären att Sverige varje

år sänder hundratals personer till olika fredsbevarande

FN-uppdrag och att rekryteringen till FN-uppdragen sker på

frivillig väg. Motionären framhåller att även om ersättningen

vid första anblicken förefaller ganska förmånlig uppmärksammas

inte alltid det faktum att dessa personer dagligen utsätts för

livsfara och lever under stark psykisk press.

Motionären menar att det finns två frågor som särskilt bör

uppmärksammas. Den ena är frånvaron av särskilt risktillägg och

den andra är rätt till fri hemresa under tjänstgöringen. De som

är utsända av Norge och Finland på FN-uppdrag har tillägg för

riskfyllda befattningar och möjligheter till en fri hemresa

framhåller motionären och menar att de nordiska ländernas

FN-styrkors anställningsvillkor bör likställas härvidlag.

Motionären vill också rikta uppmärksamheten på problemet med

uppföljningen efter avslutad tjänstgöring och konstaterar att

uppföljningen oftast består av någon enstaka återträff.

Motionären konstaterar att många personer som deltog i det

svenska FN-uppdraget i Kongo har drabbats av psykiska problem

efter hemkomsten och framhåller att de svenska FN-styrkorna i

Bosnien nu är i samma situation. Motionären anser att en

handlingsplan bör tas fram för uppföljning av personalen efter

själva FN-tjänstgöringen.

I motion Fö328 (s) konstaterar motionärerna att bl.a. på grund

av mediernas överdramatisering av situationer ökar otryggheten

hos anhöriga till FN-soldater och de får inte tillräckliga

upplysningar. Motionärerna pekar på att problemet är löst i

Danmark med en automatisk telefonservice med olika linjer för

olika områden och att det vidare ges besked om vart man kan

vända sig för att få ytterligare upplysningar.

Motionärerna menar att anhöriga till svenska FN-soldater har

samma oro och borde således på samma sätt som i Danmark kunna få

snabba svar för att stilla sin oro.

Utskottet

Utskottet behandlade under föregående riksmöte

(1992/93:FöU11y) frågor rörande den svenska insatsen i f.d.

Jugoslavien. Härvid tog utskottet bl.a. upp frågor rörande den

svenska styrkans utbildning och utrustning samt de ökade risker

som det förestående uppdraget kunde innebära, jämfört med

tidigare operationer i FN:s regi. Utskottet konstaterade härvid

att det i samband med insatsen bör läggas ned stor omsorg dels

på förberedelserna, så att riskerna för personalen i största

möjliga utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och

deras anhöriga när uppdraget är slutfört.

Med syfte att bl.a. följa upp de svenska insatserna i Bosnien

anordnade utskottet en offentlig utfrågning den 28 februari 1994

(bilaga 3). Under utfrågningen diskuterades bl.a. frågor som

behandlas i, eller har koppling till, motionerna Fö311 (fp) och

Fö328 (s). Sådana var förmåner till personal i utlandsstyrkor,

avvecklingsprogram för personalen och kontakt- och

informationsmöjligheter för anhöriga till personalen. Utskottet

anser att dessa frågor är betydelsefulla och bör ägnas stor

uppmärksamhet.

I motion Fö311 (fp) behandlas förmåner för personal i

utlandsstyrkor.

Utskottet har erfarit att utvidgning av rätten till en fri

hemresa, som nu generellt medges vid en avtalsbunden tid om

minst tolv månader, för närvarande övervägs i

Försvarsdepartementet. Frågan berör även beskattningen av

naturaförmåner. Proposition rörande bl.a. denna fråga har

lämnats till riksdagen i april 1994. Utskottet anser att

utvidgning av rätten till fri hemresa är viktigt och vill

understryka behovet av att nuvarande regler ändras så att en fri

hemresa även medges vid en avtalsbunden tid om sex månader.

Vad gäller frågan om särskilt risktillägg anser utskottet att

sådant inte bör utgå med hänsyn till svårigheterna att

differentiera riskerna för olika områden.

Utskottet konstaterar att förmåner för deltagande personal

varierar mellan de nordiska länderna. Utskottets uppfattning är

att det bör eftersträvas att förmånerna, med beaktande av bl.a.

de olika beskattningsregler som gäller i de olika länderna,

harmoniseras.

I motion Fö311 (fp) tas även upp frågor rörande uppföljning av

personalen efter utlandstjänstgöring.

Av utskottets offentliga utfrågning framgick att det

förekommer lokala variationer vad gäller service till anhöriga.

Enligt utskottets uppfattning är lokala initiativ värdefulla,

men i detta sammanhang är det angeläget att alla anhöriga ges

samma möjligheter till stöd och information.

Överbefälhavaren har redovisat att det numera finns särskilda

krisstödsgrupper vid Försvarsmaktens högkvarter och på

garnisonsorterna. Dessa består av bl.a. psykiatrer, psykologer

och präster. Vid utlandsstyrkans hemkomst skall rutinmässigt

särskild tid avsättas för bearbetningssamtal. Vidare kommer

personalen att få genomgå särskilda test samt minst ett år efter

hemkomsten följas upp genom bl.a. särskilda kontaktpersoner.

Utskottet vill understryka behovet av sådana åtgärder.

I motion Fö328 (s) behandlas frågor om service till de

anhöriga. Överbefälhavaren har redovisat att Sverige tillämpar

samma system som Danmark med automatisk telefonservice och olika

telefonlinjer för olika områden. Upplysningarna dateras upp

dagligen med rapporter från respektive områden, också detta på

samma sätt som i Danmark. Utskottets uppfattning är att

lösningen med automatisk telefonservice inte är helt

tillfredsställande. Möjlighet bör också ges att nå en

informationsstation som är bemannad.

Utskottet anser att något särskilt uttalande med anledning av

motionerna Fö311 (fp) och Fö328 (s) inte är påkallat. Motionerna

Fö311 (fp) och Fö328 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Övriga anslag

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen

föreslagits om övriga verksamheter som hänförts till avsnittet

Övrig verksamhet. Förslagen till riksdagen rör uteslutande

anslagsfrågor enligt följande:

___________________________________________________

Anslag Förslag (kr)

___________________________________________________

G 1. Krigsarkivet 18 053 000

(ramanslag)

G 2. Statens försvarshistoriska museer 44 879 000

(ramanslag)

G 8. Försvarets personalnämnd 5 156 000

(ramanslag)

G 9. Flygtekniska försöksanstalten 22 296 000

(ramanslag)

G 10. Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet 1 000

(anslag)

G 11. Myndigheten för avveckling av vissa

verksamheter inom totalförsvaret 1 000

(anslag)

G 12. Vissa mindre nämnder 494 000

(förslagsanslag)

G 13. Totalförsvarets tjänsteplikts- 4 065 000

nämnd

(ramanslag)

G 14. Totalförsvarets chefsnämnd 736 000

(förslagsanslag)

G 15. Delegationen för planläggning av

efterforskningsbyråns verksamhet 2 858 000

(förslagsanslag)

G 16. Statens haverikommission, utred-

ning av allvarliga olyckor 890 000

(förslagsanslag)

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95

anvisar medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet

Övriga anslag i enlighet med regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Säkerhets- och försvarspolitiken

1. beträffande återtagningstid

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö201 yrkande 3,

res. 1 (s)

2. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 1,

men. (v) - delvis

3. beträffande totalförsvarets framtida utformning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö202, 1993/94:Fö322 i

denna del och 1993/94:Fö333,

4. beträffande grundläggande översyn av säkerhets- och

försvarspolitiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö334 yrkande 1,

5. beträffande oberoende civil ubåtskommission

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö313,

res. 2 (s)

Ekonomiska ramar

6. beträffande den ekonomiska ramen för totalförsvarets

civila del

att riksdagen med bifall till regeringens förslag fastställer

anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för

totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till

2 381 378 000 kr,

7. beträffande bemyndiganden

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade

bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt

nettoprisindex,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av

beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt

överskridanden av anslagen inom litt. A och B samt anslagen inom

den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av

lämnade beställningsbemyndiganden,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget

Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt

underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,

8. beträffande säkerhetsskapande verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 2 och

1993/94:U304 yrkande 3,

res. 3 (s)

9. beträffande nedläggning av Försvarsdepartementet

att riksdagen avslår motion 1993/94:U412 yrkande 2,

Försvarsutskottets uppföljning

10. beträffande försvarsutskottets uppföljning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

Organisationsfrågor

11. beträffande principfrågor om

grundorganisationsförändringar

att riksdagen med anledning av förslag 1993/94:RR3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

12. beträffande Försvarets personalvårdsnämnd

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 2,

1993/94:Fö312 och 1993/94:Fö321,

res. 4 (s)

13. beträffande försvarets verkstäder

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö307,

14. beträffande förändrad finansieringsform för de

frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1993/94:Fö204 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

15. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 3 och 1993/94:Fö901

godkänner regeringens förslag att Delegationen för icke-militärt

motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har

angetts i anslutning härtill,

men. (v) - delvis

16. beträffande lagen om Sveriges flagga

att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar

förslaget till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges

flagga,

Totalförsvarets militära del

17. beträffande rörlig underhållsstab

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö322 i denna del,

18. beträffande utveckling av granaten BONUS och

luftvärnsroboten BAMSE

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö322 i denna del och

1993/94:Fö334 yrkande 4,

19. beträffande gränsbevakningsförband

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 2,

20. beträffande direktrekrytering till hemvärnet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö305 och

1993/94:Fö320,

21. beträffande brigadorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 4,

1993/94:Fö308 och 1993/94:Fö322 i denna del,

men. (v) - delvis

22. beträffande särskild FN-styrka

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 1,

1993/94:Fö203 yrkande 6, 1993/94:U416 yrkande 2 och

1993/94:U616 yrkande 3,

res. 5 (s)

men. (v) - delvis

23. beträffande Öresunds marindistrikt

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö322 i denna del och

1993/94:T222 yrkande 5,

24. beträffande övningssegelfartyg

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö309,

25. beträffande Ubåt 2000 m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö334 yrkande 3,

26. beträffande marinens ekonomiska situation

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fö201 yrkande 4 ger

regeringen till känna vad utskottet har anfört,

res. 6 (s)

27. beträffande Flygvapnets lednings- och

underhållsförband

att riksdagen bifaller regeringens förslag,

28. beträffande pilotutbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö327,

29. beträffande förläggning av militär utbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A469 yrkande 16,

30. beträffande förändringar i Försvarsmaktens

grundorganisation

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 5 och

1993/94:Fö322 i denna del,

31. beträffande förstärkning av försvarsbudgeten budgetåret

1995/96

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 7,

32. beträffande anslag till Försvarsmakten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Fö201 yrkandena 6 och 7 och

1993/94:Fö203 yrkande 10 till Försvarsmakten för

budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 36 437 839 000 kr,

res. 7 (s)

men. (v) - delvis

33. beträffande beställningsbemyndigande för materiel

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att medge beställning av materiel m.m. och

utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram på

7 893 000 000 kr,

34. beträffande beställningsbemyndigande för investeringar i

befästningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar

m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram på 600 000 000 kr,

35. beträffande värnpliktigas hemresor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del och 1993/94:Fö319 yrkande 2,

men. (v) - delvis

36. beträffande studieplatsgaranti för värnpliktiga

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del, 1993/94:Fö301 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna

del,

men. (v) - delvis

37. beträffande uppräkning av studieskulder för

värnpliktiga

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del, 1993/94:Fö316, 1993/94:Fö319 yrkande 4 och

1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del,

men. (v) - delvis

38. beträffande ändrade regler för kontant

arbetsmarknadsstöd för värnpliktiga

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö319 yrkande 3 och

1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del,

39. beträffande utredning om de värnpliktigas sociala och

ekonomiska situation

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö306, 1993/94:Fö318,

1993/94:Fö319 yrkande 1, 1993/94:Fö326 och 1993/94:Fö329

yrkande 3,

res. 8 (s)

40. beträffande utryckningsbidrag för värnpliktiga

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del och 1993/94:Fö329 yrkande 1,

men. (v) - delvis

41. beträffande dagersättning till värnpliktiga

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna

del,

men. (v) - delvis

42. beträffande påföljdssystemet för totalvägrare

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö304, 1993/94:Fö310,

1993/94:Fö314 och 1993/94:Fö325,

men. (v) - delvis

43. beträffande värnpliktssystemet och

värnpliktsutbildningens längd

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö303, 1993/94:Fö324

och 1993/94:Fö335 yrkande 1,

44. beträffande jämställdhet

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 15,

45. beträffande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 8,

men. (v) - delvis

46. beträffande markanvändning vid nedlagda

försvarsanläggningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:T214 yrkande 6,

47. beträffande vapenförvaring och vapenstölder

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö302 och

1993/94:Ju809 yrkande 12,

48. beträffande etablering av miljövärnskår

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö317 och

1993/94:A469 yrkande 12,

49. beträffande helikoptrar för sjuktransporter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö323,

50. beträffande utveckling och produktion av ubåtar

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö331 och

1993/94:A469 yrkande 17,

51. beträffande försäljning av Muskövarvet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö315 och

1993/94:Fö332,

52. beträffande försvarsindustriellt samarbete

att riksdagen avslår motion 1993/94:U411 yrkande 2,

53. beträffande anslag till Ersättning för kroppsskador

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Ersättning för kroppsskador för budgetåret 1994/95 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000

kr,

Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

54. beträffande anslag till Fortifikationsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

55. beträffande anslag till Försvarets materielverk

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

56. beträffande anslag till Värnpliktsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr,

57. beträffande anslag till Militärhögskolan

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr,

58. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr,

Totalförsvarets civila del

59. beträffande beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 9 och

1993/94:Fö403,

men. (v) - delvis

60. beträffande kyrklig beredskap

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö402,

61. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Civil ledning och samordning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och

samordning för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr,

62. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i

ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanlag på 92 007 000 kr,

63. beträffande anslag till Civilbefälhavarna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr,

64. beträffande inriktning av skyddsrumsprogrammet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö201 yrkande 5,

65. beträffande fördelning av statliga medel för kommunal

beredskap

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö404 och

1993/94:A469 yrkande 15,

66. beträffande skydd av värdefulla kulturföremål

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö401,

67. beträffande risk- och beredskapscentrum

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö701, 1993/94:Fö703,

1993/94:Fö704 och 1993/94:Fö710,

68. beträffande information inför hotande olyckor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö702,

69. beträffande försäkringsskyddet för civil personal i

utlandstjänst

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö705,

70. beträffande det kommunala sotningsmonopolet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö707,

71. beträffande armaturer i cisternvagnar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö709,

72. beträffande anslag till Befolkningsskydd och

räddningstjänst

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 716 603 000

kr,

73. beträffande anslag till Skyddsrum m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,

74. beträffande bemyndigande angående skyddsrum

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår

för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram av

368 000 000 kr,

75. beträffande anslag till Förebyggande åtgärder mot

jordskred och andra naturolyckor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor

för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

anslag på 25 000 000 kr,

76. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för

budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

77. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,

78. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria

tjänstepliktiga

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret

1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

130 018 000 kr,

79. beträffande etermediernas beredskapsroll

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

80. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt

försvar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 631 000

kr,

81. beträffande anslag till Stöd till frivilliga

försvarsorganisationer inom totalförsvaret

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd

till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för

budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag

på 97 851 000 kr,

82. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Försörjning med industrivaror

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med

industrivaror för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr,

83. beträffande bemyndigande om beredskapslån

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna

avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare

budgetår,

84. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Industriella åtgärder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för

budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 23 096 000 kr,

85. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Kapitalkostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för

budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 167 950 000 kr,

86. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga

beredskapsgarantier m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till

följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret

1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr,

Övrig verksamhet

87. beträffande den statliga maritima verksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö601, 1993/94:Fö602,

1993/94:Fö603, 1993/94:Fö604, 1993/94:Fö605, 1993/94:Fö708 och

1993/94:T606,

88. beträffande trafikinformation om fartyg i Östersjön

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö706 yrkande 2,

89. beträffande kommunal medverkan i sjöräddnings- och

miljöräddningstjänsten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö706 yrkande 1,

90. beträffande anslag till Kustbevakningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr,

91. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

92. beträffande anslag till Försvarsforskning:

Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och

C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 109 234 000 kr,

93. beträffande anslag till Strategisk försvarsforskning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

30 000 000 kr,

94. beträffande anslag till Försvarshögskolan

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr,

95. beträffande förmåner för personal i utlandsstyrkor samt

uppföljning av personalen efter utlandstjänstgöring

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö311,

96. beträffande service till anhöriga till personal i

utlandsstyrkor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö328,

97. beträffande anslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka

m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95

under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

98. beträffande anslag till Krigsarkivet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr,

99. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska

museer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 44 879 000

kr,

100. beträffande anslag till Försvarets personalnämnd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr,

101. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr,

102. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet

för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

anslag på 1 000 kr,

103. beträffande anslag till Myndigheten för avveckling av

vissa verksamheter inom totalförsvaret

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom

totalförsvaret för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

104. beträffande anslag till Vissa mindre nämnder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa

mindre nämnder för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr,

105. beträffande anslag till Totalförsvarets

tjänstepliktsnämnd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 4 065 000

kr,

106. beträffande anslag till Totalförsvarets chefsnämnd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr,

107. beträffande anslag till Delegationen för planläggning

av efterforskningsbyråns verksamhet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns

verksamhet för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 2 858 000 kr,

108. beträffande anslag till Utredning av allvarliga

olyckor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr.

Stockholm den 19 april 1994

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Wiggo Komstedt (m), Lars Ulander (s), Iréne Vestlund (s),

Gunhild Bolander (c), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m),

Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s),

Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Lotta Edholm (fp) och

Åke Carnerö (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Återtagningstid (mom. 1)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 20

börjar med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 3 bör avslås

av riksdagen" bort ha följande lydelse:

När vi söker bedöma vårt behov av militärt försvar i framtiden

måste vi bygga våra överväganden på mycket långsiktiga

prognoser. Även om krigshoten i dag kan förefalla synnerligen

osannolika är det fullt möjligt att vi inom loppet av 10--15 år

befinner oss i en väsentligt sämre säkerhetspolitisk situation.

Risken för spridning av konflikterna i det forna Jugoslavien

eller i de sydligaste delarna av det tidigare Sovjetunionen till

vårt närområde, bedöms som ytterst ringa. Det går inte att helt

bortse från risken av militära hot som ett inslag i framtida

motsättningar mellan de tre baltiska staterna och Ryssland. Det

skulle i så fall kunna försämra vår egen säkerhetspolitiska

situation.

Västliga bedömningar av den politiska, ekonomiska och militära

situationen i dagens Ryssland tyder på att det även vid ett

regimskifte i Moskva, som skulle kunna föra revanschistiska och

kanske militära krafter till makten, skulle kräva många år för

att på nytt bygga upp en militär styrka som kan hota Västeuropa.

Ryssland förfogar i dag över ungefär en tredjedel av resterna av

den tidigare Warszawapaktens styrkor. Kvalificerade bedömare i

väst anser att det skulle krävas tio år eller mer att

återupprusta Ryssland. Militära bedömare i vårt land har däremot

hävdat att det skulle kunna gå betydligt fortare.

Vår nuvarande försvarsplanering bygger på ett riksdagsbeslut i

maj 1993 som räknar med en "återtagningstid" för det svenska

försvaret på ett (1) år. Bland förutsättningarna ingår att alla

erforderliga ekonomiska resurser ställs till förfogande. Mot

bakgrund av vår bedömning av den ryska utvecklingen förefaller

det mer rimligt att planeringen för återskapandet av ett

trovärdigt invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om 4--5

år. För att klara den uppgiften bör vi bl.a. skapa en betydande

reservkader av arméofficerare och upprätthålla en kapacitet inom

vissa delar av försvarsmaterielindustrin.

I budgetpropositionen 1993/94:100 bil. 5 s. 9 anförs i detta

sammanhang bl.a. följande:

De senaste årens utveckling innebär dock att de militära

styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom

Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland,

Sovjetunionens upplösning och det militära tillbakadragandet

från Öst- och Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla

mått mätt vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De

framtida styrkeförhållandena torde komma att styras av bl.a. den

ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det förhållandet att väst

genom en överlägsen ekonomisk och industriell bas kommer att,

förutsatt politisk vilja, ha goda möjligheter att möta en rysk

långsiktig upprustning.

I en rapport till regeringen i slutet av mars 1994 konstaterar

den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten att Ryssland

inte längre har militär kapacitet för offensiva operationer mot

Sverige. Överste Jan Blomqvist, chef för underrättelsetjänstens

analysavdelning, sade vid en presskonferens: "Det finns inget

militärt hot mot Sverige i dag. Men vi kan inte säga något om

hur det ser ut om tio, femton år."

Även Sveriges möjligheter att gardera sig inför en långsiktig

rysk upprustning måste bedömas som goda, inte minst om vårt land

under de närmaste åren blir medlem i Europeiska unionen.

Sveriges militära alliansfrihet består vid ett EU-medlemskap.

Detta klargjordes redan vid inlämnandet av medlemsansökan i juli

1991 och accepterades formellt av EG:s ministermöte i december

1993. Ett svenskt EU-medlemskap får även andra gynnsamma

effekter på vårt säkerhetspolitiska läge.

Försvarsbeslutet 1992 utpekade det strategiska överfallet som

styrande angreppsfall. Detta har senare definierats som angrepp

med höga tidskrav, med mera begränsade men samtidigt kvalitativt

högtstående resurser och med maximalt utnyttjande av militär

överraskning.

Samtidigt låstes planeringen i juni 1992 vid en

16-brigadersarmé. Övningen "Orkan" i september 1993 var en

kustförsvarsövning med traditionell lagom förvarning. ÖB

prioriterar det strategiska överfallet genom att han fram till

1997 söker skapa en betryggande förmåga att möta ett sådant

överfall. Försvarets strukturer -- det gäller främst armén --

byggs däremot i 1992 års försvarsbeslut upp för den mer krävande

uppgiften att möta en större invasion över gräns eller kust.

Det är i dag uppenbart att 1992 års försvarsbeslut inte gav

tillräckligt klara styrsignaler till de militära myndigheterna.

Det strategiska överfallet har bara blivit en i tiden

prioriterad deluppgift för vad som i grunden är ett

invasionsförsvar. Försvaret blir därmed varken särskilt mycket

smalare eller särskilt mycket vassare.

Det hade varit bättre om det "styrande angreppsfallet"

verkligen blivit styrande för planeringen. Då hade det blivit

nödvändigt att planera för en rörligare armé med färre antal

brigader och större omedelbar slagkraft. Det är i dag uppenbart

för alla att de ökade reala resurser som den moderatledda

regeringen satsar på försvaret inte räcker till för att skapa 16

"vassa" brigader.

Planeringen för att möta ett eventuellt invasionshot bör skapa

förutsättningar för en "återtagning" på 4--5 års sikt. Den bör

ha syftet att dels skapa tillräcklig tillgång på officerare för

ett invasionsförsvar, dels ha förmåga inom delar av industrin

att försörja ett invasionsförsvar med materiel. Denna planering

bör naturligtvis också styra utbildningen av värnpliktiga.

Planering för återtagning på några års sikt kan aktualisera en

kortare grundutbildning för vissa kategorier värnpliktiga som

vid behov kan byggas på för invasionsförsvarets behov.

Försvaret bör alltså dels ha den omedelbara uppgiften att

kunna motstå ett strategiskt överfall, dels på 4--5 års sikt

kunna ställa upp ett trovärdigt invasionsförsvar. De

förändringar i grundorganisationen som denna tydligare

planeringsinriktning möjliggör bör inte minst av ekonomiska skäl

snarast inledas.

De förslag till förändringar av grundorganisationen främst

inom armén som regeringen under 1992 och 1993 lagt fram för

riksdagen har i flera fall byggt på bristfälliga utredningar och

har saknat den nödvändiga politiska förankringen. Någon klar

översiktlig inriktning på organisationsförändringarna har heller

inte presenterats. Riksdagen har därför tvingats göra stora

förändringar i regeringens förslag. ÖB och bl.a. chefen för det

Södra militärområdet har därför föreslagit att en

parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp utses för att bereda

förslag om förändringar i grundorganisationen under de närmaste

åren. Även Socialdemokraterna har önskat att en sådan

arbetsgrupp snarast tillsätts.

Utskottet anser att partimotion Fö201 (s) yrkande 3 bör

bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande återtagningstid

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

2. Oberoende civil ubåtskommission (mom. 5)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 22

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion Fö313 (s)"

bort ha följande lydelse:

Efter mötet mellan statsministern och Rysslands president i

Moskva i februari 1993 utfärdades en gemensam deklaration i

ämnet: "Parterna är tillfredsställda med förloppet av

diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska

undervattensbåtar på svenskt territorium. Även om slutsatser i

alla avseenden ej har nåtts i detta arbete, så har experterna

kommit till den slutsatsen att aktivitet av

undervattensfarkoster ägt rum i svenska inre vatten. Parterna

kommer att fortsätta det inledda arbetet med målet att

slutgiltigt få klarhet i detta problem. Deras avsikt är att

därigenom söka stärka freden och säkerheten i Östersjöområdet

samt öka förtroendet mellan staterna."

Svenska och ryska ubåtsexperter har fortsatt att sammanträda

utan att några framsteg har kunnat rapporteras. Den svenska

expertgruppen har anförts av kommendör Emil Svensson i

Statsrådsberedningen.

På en presskonferens den 15 februari 1993 sade ÖB enligt TT

att "samtalen blir troligen klara i år. Antingen klarlägger

expertgruppen allt som behöver klarläggas, eller också finner

man att det inte går att bli överens. Vilket av de fallen som

inträffar borde klaras ut i år, sade Bengt Gustafsson."

Även under sommarhalvåret 1993 har marinen registrerat

ubåtskränkningar. Flottans utrustning för ubåtsjakt börjar nu

få en tillfredsställande kvalitet. Bl.a. har den nya

svensktillverkade målsökande ubåtsjakttorpeden, Torped 45,

tagits i bruk. Den är skräddarsydd för trånga och grunda

skärgårdsområden.

Vapeninsatser skall också, enligt försvarsministern, kunna

göras utan förvarning ända ut till en smal "säkerhetszon" nära

territorialvattengränsen. Att även ubåtar utrustade med Torped

45 skall kunna göra vapeninsatser är ytterligare en skärpning av

tidigare praxis. I dagens Europa är denna svenska beredskap att

snabbt skjuta skarpt vid en gränskränkning exceptionell.

Regeringens hantering av ubåtsfrågan har alltmer kommit att

ifrågasättas. Kravet på en oberoende civil ubåtskommission har

vunnit ett allt bredare stöd i den allmänna debatten. Landets

största tidning konstaterar på ledarplats: "Frågan om en

oberoende kommission som ser över hela ubåtsfrågan är nu

angelägnare än någonsin. Varken överbefälhavaren eller

statsministern har på ett övertygande sätt visat att samtalen

med Ryssland skulle störas av större öppenhet på hemmaplan."

Trots den nya öppenhet som nu råder i Ryssland och i de

baltiska staterna och trots de stora politiska och militära

förändringar som skett på andra sidan Östersjön under senare år

har inte några nya fakta framkommit i denna sak. Den svenska

flottan har under 1993 officiellt besökt såväl Ryssland som de

tre baltiska republikerna.

Det är därför befogat att nu på nytt låta riksdagen ta

ställning till kravet att en oberoende civil ubåtskommission

tillsätts. Trovärdigheten i den förda politiken skadas om

regeringen framhärdar i sin negativa inställning. Den svenska

allmänhet som under det senaste årtiondet betalat en kvarts

miljard om året för marinens ubåtsjakt har rätt att kräva en

redovisning. Statsministerns starka personliga engagemang i

denna sak gör det än mer angeläget att alla fakta nu blir

redovisade inför svenska folket.

Utskottet anser att motion Fö313 (s) bör bifallas av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande oberoende civil ubåtskommission

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö313 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

3. Säkerhetsskapande verksamhet (mom. 8)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 25

börjar med "Utskottet har" och som på s. 26 slutar med "(s)

yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i det förslag till program för gemensam

säkerhet som återfinns i den socialdemokratiska partimotionen

Fö201. Det är utskottets uppfattning att ett sådant program

behövs för att stärka Sveriges säkerhet och klara Sveriges

bidrag till det nya säkerhetspolitiska samarbete och de

säkerhetsskapande insatser som krävs i vår del av världen, dvs.

norra Europa, särskilt Östersjöområdet och Barentsregionen, samt

på andra håll i Europa och världen, i synnerhet för operationer

under FN:s och ESK:s mandat.

Utskottet anser att Sverige skall verka för en ny europeisk

fredsordning. Konflikten i det tidigare Jugoslavien och

spänningar på olika håll i det postkommunistiska Europa kräver

samordnade internationella insatser där Sverige kan spela en

viktig roll. Samtidigt söker flera av de nya demokratierna på

olika sätt att stärka sitt oberoende och sin samhällsomvandling

inom ramen för ett nytt säkerhetspolitiskt samarbete. Sverige

har en särskild önskan att se Estland, Lettland, Litauen och

Ryssland utvecklas stabilt som en del av en gemenskap i norra

Europa.

Ett förstärkt samarbete bör äga rum på alleuropeisk grund. ESK

är ett sådant forum. Det s.k. Partnerskapet för fred kan bli ett

nytt. Sverige måste då ha en beredskap att kunna göra insatser.

Också i ett globalt perspektiv kommer nya krav att ställas på

svenskt engagemang i ett sammanhållet säkerhetsarbete, t.ex. på

det sätt som FN:s generalsekreterare föreslagit i En dagordning

för fred. Att aktivare agera samfällt för fred och människors

säkerhet genom de globala organisationerna är en grundtanke i

den internationella kommissionen för globalt samarbete (The

Commission on Global Governance).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att tidigare

ordningar måste omprövas och att det är dags att introducera ett

samlat program för gemensam säkerhet. Inför de nya

säkerhetsstrukturerna bör regeringen effektivisera budgeten för

programmet genom att samordna försvarets och

Utrikesdepartementets kompetens och resurser. Totalt bör nästa

budgetår 1 300 miljoner kronor anvisas för programmet.

Försvaret bör på ett nytt och mer aktivt sätt engagera sig i

det säkerhetsskapande internationella samarbetet. För att

möjliggöra detta bör 1 000 miljoner kronor avsättas inom ett

nytt anslag, Säkerhetsskapande åtgärder, under

Försvarsdepartementets huvudtitel. 836 miljoner kronor bör

överföras från anslaget Fredsbevarande verksamhet under

Utrikesdepartementets huvudtitel till det nya anslaget. Övriga

medel, 164 miljoner kronor, omdisponeras för detta ändamål på

förslag av ÖB inom Försvarsdepartementets anslag.

Anslaget B 9 under Utrikesdepartementets huvudtitel skall

benämnas Säkerhetsskapande insatser och anvisas dels de medel

som i propositionen anvisats under anslaget B 10 Konferensen om

säkerhet och samarbete i Europa (ESK) 32 894 999 kr, dels 117

miljoner kronor från medel som avsatts men inte utnyttjats för

östsamarbetet. Härutöver bör 150 miljoner kronor inom nuvarande

biståndsanslag avsättas för multilaterala insatser för fred,

säkerhet och återuppbyggnad.

Försvarsanslaget skall användas för fredsbevarande styrkor,

utbildning i fredsbevarande tjänst av utländsk personal samt för

en rad andra militära säkerhetsstärkande insatser, i synnerhet

under FN:s och ESK:s mandat. Sverige besitter en av världens

bästa utbildningsplatser för utbildning i fredsbevarande tjänst.

Det kan bli ett betydelsefullt svenskt bidrag vid ett deltagande

i Partnerskap för fred. Därutöver anser utskottet att en

särskild FN-brigad inom försvaret skall inrättas.

Utrikesdepartementets anslag skall avse deltagande i ESK:s

olika missioner och utgöra bidrag till civila insatser för att

förebygga konflikter i syfte att stärka en fred som uppnåtts och

att delta i ett försonings- och återuppbyggnadsskede. Det

suveränitetsstöd som tidigare lämnats som en del av

östsamarbetet bör bli en del av detta program.

Programmet för gemensam säkerhet bör koordineras inom

regeringen i ett nära samarbete mellan Utrikes- och

Försvarsdepartementen. En särskild samordnare under

utrikesministern, möjligen på statssekreterarnivå, bör utses.

Utskottet ser detta program som ett första steg att hitta nya

former för att stärka Sveriges säkerhet och att arbeta för såväl

en europeisk som global freds- och samarbetsordning.

Utskottet anser att riksdagen bör bifalla motionerna Fö201 (s)

yrkande 2 och U304 (s) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande säkerhetsskapande verksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö201 yrkande

2 och 1993/94:U304 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet har anfört,

4. Försvarets personalvårdsnämnd (mom. 12)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 36 slutar med

"därför avslås." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen motiverar

ombildningen av Försvarets personalvårdsnämnd bl.a. med att

många av de frågor som nämnden behandlar normalt inte hör till

nämndens uppgifter. Vidare framhåller regeringen att nämndens

uppgifter beträffande personalvården successivt kommit att

minska, delvis som ett resultat av att myndigheterna tagit ett

ökat ansvar för dessa frågor.

Utskottet delar inte regeringens kritik av nämndens sätt att

arbeta. Utskottets uppfattning är att det nya bantade

högkvarteret vid bildandet av myndigheten Försvarsmakten den 1

juli 1994 sammantaget kommer att ha en starkt reducerad

personalledning, vars förmåga att ge ett effektivt centralt stöd

åt den lokala personalvården får anses som kraftigt försämrad.

Med hänsyn till de personalproblem som finns både för anställd

personal och för värnpliktiga är det utskottets uppfattning att

Försvarets personalvårdsnämnd utgör ett väl fungerande forum för

samråd på central nivå. Nämnden bör i högre grad nyttjas för att

stödja en väl fungerande personalpolitik inom Försvarsmakten.

Utskottet anser vidare att arbetstagarorganisationerna bör

erbjudas representation i nämnden. Härvid kan bl.a. nämndens

iakttagelser av personalvårdssituationen för de värnpliktiga

anknytas till de fast anställda personalgruppernas situation.

Utskottet anser således att någon ombildning av Försvarets

personalvårdsnämnd inte bör ske.

Med bifall till motion Fö203 (v) yrkande 2 samt motion Fö312

(s) och med anledning av vad som anförts i motion Fö321 (fp)

anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen

till känna vad som här anförts.

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande Försvarets personalvårdsnämnd

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö203 yrkande

2 och 1993/94:Fö312 samt med anledning av motion 1993/94:Fö321

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Särskild FN-styrka (mom. 22)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 50

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Efter öst/västkonfliktens avveckling och det kalla krigets

slut har intresset i många länder för fredsbevarande militära

insatser i FN:s och/eller ESK:s regi starkt tilltagit. Som

alliansfri stat under det kalla krigets årtionden var medverkan

från Sverige i olika FN-aktioner för att dämpa internationella

konflikter ofta efterfrågad.

Vi bör från svensk sida fullfölja dessa traditioner och göra

vårt yttersta för att stärka FN:s förmåga att förhindra, dämpa

och avveckla internationella konflikter. Socialdemokraterna

föreslog i fjol att en av våra armébrigader skall specialiseras

för att med kort varsel kunna sättas in i olika FN-aktioner. En

sådan brigad bör ges speciell utbildning och utrustning för de

uppgifter den kan möta och bör baseras på frivilliga kontrakt

både för befäl och manskap. Utbildningen kan ske vid flera av

våra arméregementen.

En sådan svensk FN-brigad kommer sannolikt aldrig att operera

som en brigad, men en bataljon i ett längre FN-uppdrag måste

roteras, och då krävs en brigadorganisation på hemmaplan. Det är

bara att beklaga att riksdagsmajoriteten våren 1993 avvisade

Socialdemokraternas partimotion i denna fråga.

Utskottet anser att riksdagen bör bifalla partimotionen Fö201

(s) yrkande 1 samt avslå motionerna Fö203 (v) yrkande 6, U416

(c, kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan i moment 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande särskild FN-styrka

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 6,

1993/94:U416 yrkande 2 och 1993/94:U616 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

6. Marinens ekonomiska situation (mom. 26)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 55

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför avslås" bort

ha följande lydelse:

De farhågor från socialdemokratisk sida som framfördes inför

försvarsbeslutet 1992 att de uppgifter som lades på försvarets

myndigheter inte skulle komma att klaras inom de givna

ekonomiska ramarna har tyvärr visat sig berättigade. För arméns

del har sålunda utvecklingskostnaderna för luftvärnssystemets

BAMSE lagts utanför den ekonomiska ramen. För flygets del skulle

JAS-projektet först delvis finansieras genom ett räntefritt

"lån" från flygets anslag efter år 1997. Sedan valdes metoden

att vid behov låna från Riksgäldskontoret.

Marinen har kapitalt misslyckats med att hålla sin verksamhet

och sin materielanskaffning inom givna ekonomiska ramar. Detta

var något som chefen för marinen vid upprepade tillfällen

varnade för. Ansvaret för marinens underskott på över 800

miljoner kronor vilar därför tungt på försvarsministern och ÖB.

I ett försök att skyla över detta faktum tvingas chefen för

marinen genom regeringsbeslut i december 1993 att lämna sin

tjänst långt innan hans förordnande utgått.

ÖB har föreslagit ändringar i marinens grundorganisation som

skulle leda till bättre balans mellan kostnader för driften och

de ekonomiska ramar som beslutats fram till 1997.

Försvarsministern avvisar dessa förslag. Utskottet ser däremot

positivt på ÖB:s metod att skapa ordning i marinens ekonomi.

Försvarsministern söker nu dölja sina egna planeringsmisstag

genom att i ett regeringsbeslut den 16 december 1993 öka den

ekonomiska ram marinen gavs i FB92 med 400 miljoner kronor,

pengar som skaffas fram genom försäljning av det civila

försvarets beredskapslagrade olja. Resten av marinens underskott

skall enligt försvarsministern sparas in utan att ändra på de

uppdrag som gavs i FB92.

Utskottet avvisar denna regeringens ändring av FB92. Marinen

bör åläggas att hålla sig inom angivna ekonomiska ramar för den

femåriga försvarsbeslutsperioden. Om detta kräver ändringar i

det uppdrag marinen ålagts enligt FB92 bör regeringen återkomma

till riksdagen med förslag.

dels att utskottets hemställan i moment 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande marinens ekonomiska situation

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

7. Anslag till Försvarsmakten (mom. 32)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 62

börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "ramanslag

på 36 437 839 000 kr" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår anslag till totalförsvaret budgetåret

1994/95 som sammanlagt uppgår till 41 220 miljoner kronor. Det

innebär en ökning med 1 018 miljoner kronor jämfört med

innevarande budgetår. Denna ökning består i huvudsak av två

komponenter. Den ena är indexering för att kompensera försvaret

för prishöjningar, det andra är en real uppräkning av

materielanslagen med "teknikfaktorn" 1,5 %. Försvarsbeslutet

1992 innebar att de reala försvarsutgifterna ökades med drygt 7

miljarder kronor under femårsperioden. Krisuppgörelsen i

september 1992 innebar att denna ökning minskades med närmare 3

miljarder.

Den grunduppfattning som Socialdemokraterna redovisat bl.a. i

två tidigare partimotioner 1992 och 1993 är att

försvarsutgifterna under perioden 1992--97 bör ligga på en

oförändrad real nivå. Motiven har dels varit säkerhetspolitiska,

dels statsfinansiella. För att under femårsperioden uppnå denna

oförändrade reala anslagsnivå föreslår utskottet nu att anslagen

till försvaret budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000 miljoner

kronor jämfört med regeringens förslag.

För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till

en realt oförändrad anslagsnivå bör dock ÖB under budgetåret

1994/95 få disponera ett engångsbelopp på 400 miljoner kronor

som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja.

ÖB bör ges i uppdrag att lämna förslag om besparingsåtgärder

som täcker här föreslagna anslagsminskningar.

Riksdagen bör därför bifalla partimotionen Fö201 (s) yrkandena

6 och 7 samt avslå regeringens förslag och partimotion Fö203 (v)

yrkande 10.

dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande anslag till Försvarsmakten

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkandena 6

och 7 och med avslag på regeringens förslag och

motion 1993/94:Fö203 yrkande 10 till Försvarsmakten för

budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 35 437 839 000 kr,

8. Utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska

situation (mom. 39)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 68

börjar med "I flera" och på s. 69 slutar med "yrkande 3 bör

därför avslås" bort ha följande lydelse:

I flera motioner yrkas att en utredning tillsätts med syfte

att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation.

Utskottet konstaterar att den senaste undersökningen som gjordes

av de värnpliktigas ekonomiska situation är fem år gammal, och

mycket tyder på att de resultat som då redovisades nu förändrats

till det sämre. Begränsningarna av de fria hemresorna har haft

samma effekt. Den situation som nu råder är inte

tillfredsställande och kan få menliga effekter på de

värnpliktigas inställning till försvaret. Frågan om de sociala

och ekonomiska villkoren för de värnpliktiga bör bli föremål för

en översyn inför nästa försvarsbeslut.

Regeringen bör med anledning härav tillsätta en parlamentarisk

utredning med uppgift att göra en översyn av de värnpliktigas

ekonomiska och sociala situation.

Med bifall till motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s)

yrkande 1, Fö326 (m) samt Fö329 (c) yrkande 3 anser utskottet

att riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här

anfört.

dels att utskottets hemställan i moment 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande utredning om de värnpliktigas sociala och

ekonomiska situation

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö306,

1993/94:Fö318, 1993/94:Fö319 yrkande 1, 1993/94:Fö326 och

1993/94:Fö329 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet har anfört.

Särskilda yttranden

1. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga (mom. 45)

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anför:

Vi har alltsedan förslaget förelades riksdagen år 1992 om att

införa särkilda värnpliktiga för uppgifter i kök och förråd

varit kritiska till en sådan lösning. Vi ansåg då att förslaget

var dåligt underbyggt, och utvecklingen sedan dess har inte fått

oss att ändra uppfattning. Den felaktiga uppsägningen av civil

personal, ovedersäglig genom Arbetsmarknadsdomstolens utslag,

visar också att ärendet är illa skött av försvarsmyndigheterna.

Den felaktiga hanteringen av denna personalfråga kostar enligt

arméchefen skattebetalarna ca 40 miljoner kronor.

Vad som hittills hänt i denna fråga pekar enligt vår mening

entydigt på behovet av en utvärdering och ett förnyat

ställningstagande till användningen av värnpliktiga i

mobiliserings- och förplägnadstjänst.

2. Alternativ verksamhet i Karlsborg

Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,

Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anför:

Karlsborgs kommun har de senaste åren drabbats mycket hårt av

stukturförändringar, rationaliseringar och

verksamhetsbegränsningar inom försvaret. Flygflottiljen F 6 har

lagts ned, verkstads- och materielförvaltningarna har

avvecklats, Försvarets materielverk har begränsat sin

försöksverksamhet och Vanäsverken har gjort inskränkningar i sin

produktion. De sammanlagda effekterna av alla dessa åtgärder,

med sin indirekta påverkan på sysselsättningen, är att ca 900

arbetstillfällen försvunnit eller kommer att försvinna. Detta

motsvarar ungefär vart fjärde jobb i kommunen!

Utskottet har vid flera tillfällen tagit upp den besvärliga

arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Vid det senaste

tillfället -- för ett år sedan -- anförde utskottet bl.a.:

Utskottet utgår från att arbetsmarknadspolitiska hänsyn även i

fortsättningen tas till arbetsmarknadssituationen i Karlsborg.

Utskottet ser det härvid som angeläget att det arbete som

inletts med stöd av Länsstyrelsen i Skaraborgs län om etablering

av verksamhet till Karlsborg ges möjlighet att fortsätta.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen

med förslag om alternativ verksamhet i Karlsborg.

Beslutet att Karlsborgs kommun skall utgöra tillfälligt

stödområde är positivt. Det synes också lämpligt, som regeringen

föreslår, att undersöka förutsättningarna för ett

försvarshistoriskt museum i Karlsborg. Vi anser det dock

märkligt, och kan inte förstå, att detta skulle vara det enda

som staten nu har att erbjuda som ersättning för de

arbetstillfällen som försvunnit. Det är långt ifrån

tillräckligt. Vi vill därför understryka vikten av att

regeringen återkommer till riksdagen i frågan, vilket utskottet

förutsatt i det nu aktuella betänkandet. Enligt vår mening hade

det varit en fördel om riksdagen i denna fråga gett eftertryck

åt sin mening genom ett tillkännagivande.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en

annan uppfattning än utskottets majoritet.

1. Säkerhetspolitiken (mom. 2)

Vänsterpartiet hävdar att nuvarande, och möjligen

tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss, men att

de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon planering

för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en invasion

behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör reduceras.

2. Delegationen för icke-militärt motstånd (mom. 15)

Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987.

Utskottet föreslår nu, på förslag av regeringen, att den läggs

ned. Vänsterpartiet var vid förra riksmötets behandling av

frågan motståndare till att en nedläggning skulle förberedas.

Vänsterpartiet anser att de motiv som anfördes då fortfarande

gäller. Delegationen bör således finnas kvar.

3. Brigadorganisationen (mom. 21)

Enligt Vänsterpartiets uppfattning kan och bör det militära

försvaret reduceras. En organisation om tio armébrigader bör

snarast införas. Pansarbrigaderna bör utgå.

4. Särskild FN-styrka (mom. 22)

Försvarsmaktens FN-styrka, som i Vänsterpartiets FN-motion

kallas permanent FN-styrka, bör i huvudsak direktutbildas för

sin uppgift för att säkra en god tillgång på lämplig personal.

5. Anslag till Försvarsmakten (mom. 32)

I enlighet med den inriktning som föreslås i partimotion Fö203

(v) yrkande 10 bör riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret

1994/95 anslå 3 700 000 kr mindre än vad utskottet föreslagit,

således 32 737 839 000 kr.

6. Värnpliktigas förmåner (mom. 35, 36, 37, 40 och 41)

De värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än vad

utskottet föreslagit. Dagersättningen bör sålunda höjas till 45

kr och utbildningsbidraget till 5 000 kr. Vidare bör förmånerna

gällande värnpliktigas resor återställas till tidigare nivå,

dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. Värnpliktiga bör få

en s.k. studieplatsgaranti. Studieskulden bör inte räknas upp

under värnpliktstiden.

7. Påföljdssystemet för totalvägrare (mom. 42)

Frågan om nytt påföljdssystem för totalvägrare prövas för

närvarande. Det är då orimligt att fortsätta att döma s.k.

totalvägrare till fängelsestraff. Fram till dess att ett nytt

påföljdssystem träder i kraft bör därför totalvägrare få

amnesti.

8. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga (mom. 45)

Farhågor som fanns när försöksverksamheten inleddes med

mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga har besannats.

Användningen av mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga bör

därför avbrytas.

9. Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling

(mom. 59)

Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling är

sorgligt försummad. Det är nu dags att gå från ord till

handling. Uppgiften är svår men nödvändig, inte minst mot

bakgrund av kravet på att kunna möta ett strategiskt överfall.

Härutöver instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som

företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservation 4.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

moment 2, 15, 21, 22, 32, 35, 36, 37, 40, 41, 42, 45 och 59

borde ha hemställt:

2. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 1

ger regeringen till känna vad ovan har anförts,

15. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 3,

med anledning av motion 1993/94:Fö901 och med avslag på

regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan har anförts,

21. beträffande brigadorganisationen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1993/94:Fö308 och 1993/94:Fö322 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har

anförts,

22. beträffande särskild FN-styrka

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö203 yrkande

6 och 1993/94:U616 yrkande 3 och med avslag på motionerna

1993/94:Fö201 yrkande 1 och 1993/94:U416 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,

32. beträffande anslag till Försvarsmakten

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 10

samt med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Fö201

yrkandena 6 och 7 till Försvarsmakten för budgetåret

1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

32 737 839 000 kr,

35. beträffande värnpliktigas hemresor

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del och med avslag på motion 1993/94:Fö319 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,

36. beträffande studieplatsgaranti för värnpliktiga

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del och med anledning av motionerna 1993/94:Fö301 och

1993/94:Fö329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan har anförts,

37. beträffande uppräkning av studieskulder för

värnpliktiga

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del samt med anledning av motionerna 1993/94:Fö316,

1993/94:Fö319 yrkande 4 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,

40. beträffande utryckningsbidrag för värnpliktiga

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del och med avslag på motion 1993/94:Fö329 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,

41. beträffande dagersättning till värnpliktiga

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har

anförts,

42. beträffande påföljdssystemet för totalvägrare

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö325 samt med

anledning av motionerna 1993/94:Fö304, 1993/94:Fö310 och

1993/94:Fö314 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

har anförts,

45. beträffande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,

59. beträffande beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 9

och med avslag på motion 1993/94:Fö403 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan har anförts.

Översikt av utskottets behandling av motionerna

Bilaga 1

Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation

1993/94 betänkande hemställan nummer

sida moment

Fö201 1 49 22 5

2 25 8 3

3 20 1 1

4 55 26 6

5 91 64

6 62 32 7

7 62 32 7

Fö202 21 3

Fö203 1 20 2

2 36 12 4

3 42 15

4 49 21

5 60 30

6 49 22

7 67,68,69 35,36,37,

40,41

8 71 45

9 87 59

10 62 32

Fö204 39 14

Fö301 68 36

Fö302 73 47

Fö303 69 43

Fö304 69 42

Fö305 47 2

Fö306 69 39 8

Fö307 37 13

Fö308 49 21

Fö309 51 24

Fö310 1 69 42

2 69 42

Fö311 1 105 95

2 105 95

Fö312 36 12 4

Fö313 22 5 2

Fö314 69 42

Fö315 80 51

Fö316 68 37

Fö317 75 48

Fö318 69 39

Fö319 1 69 39 8

2 67 35

3 68 38

4 68 37

Fö320 47 20

Fö321 35 12 4

Fö322 21,45,46, 3,17,18,21,

49,51,60 21,23,30

Fö323 77 49

Fö324 69 43

Fö325 69 42

Fö326 69 39 8

Fö327 1 59 28

2 59 28

3 59 28

Fö328 105 96

Fö329 1 69 40

2 68 36,37,38

3 69 39 8

Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation

1993/94 betänkande hemställan nummer

sida moment

Fö331 79 50

Fö332 80 51

Fö333 21 3

Fö334 1 21 4

3 53 25

4 46 18

Fö335 1 69 43

2 47 19

7 62 31

Fö401 92 66

Fö402 88 60

Fö403 87 59

Fö404 92 65

Fö601 101 87

Fö602 101 87

Fö603 101 87

Fö604 101 87

Fö605 1 101 87

Fö605 2 101 87

Fö701 93 67

Fö702 1 93 68

2 93 68

Fö703 93 67

Fö704 93 67

Fö705 93 69

Fö706 1 102 89

2 102 88

Fö707 94 70

Fö708 101 87

Fö709 94 71

Fö710 93 67

Fö901 42 15

A469 12 75 48

15 92 65

16 59 29

17 79 50

A815 15 70 44

T606 101 87

T214 6 72 46

T222 5 51 23

Ju809 12 73 47

U304 3 26 8 3

U411 2 80 52

U412 2 26 9

U416 2 49 22

U616 3 49 22

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga

Bilaga 2

Offentlig utskottsutfrågning den 28 februari 1994 om svenska

insatser i Bosnien

Bilaga 3

Utfrågningen genomfördes i enlighet med följande program:

1. Inledning 71>Ordföranden i FöU

2. Utfrågning av regeringsföreträdare:

00>--från Utrikesdepartementet 71>Kabinettssekreterare

71>Lars-Åke Nilsson

00>--från Försvarsdepartementet 71>Statssekreterare

71>Michael Sahlin

Frågor

3. Utfrågning av militära företrädare:

00>--från Högkvarteret 71>Överbefälhavaren

71>general Bengt Gustafsson

00>--från Försvarets internatio- 71>Öv. Anders Anerud

00>nella centrum

00>--från Nordiska bataljonen 71>Stabschefen

00>i Bosnien (Nordbat) 71>Övlt. Alf Görsjö

Frågor

4. Utfrågning av civila företrädare:

00>--från Statens räddningsverk 71>Generaldirektör

71>Lennart Myhlback

00>--från Räddningsverkets verk- 71>Kanslichef

00>samhet i Bosnien 71>Rune Dahlén

Frågor

5. Allmän utfrågning av samtliga kallade

6. Avslutning 71>Ordföranden i FöU

1. Inledning

Arne Andersson (ordförande): Jag hälsar er alla varmt

välkomna till försvarsutskottets offentliga utfrågning om de

svenska insatserna i Bosnien.

Jag hälsar de gäster som har lovat medverka särskilt välkomna.

Jag vänder mig först till företrädarna för regeringen,

kabinettssekreterare Lars-Åke Nilsson, statssekretare Michael

Sahlin. Ni är välkomna hit.

De militära företrädarna är överbefälhavaren general Bengt

Gustafsson, överste Anders Anerud, som är utbildningsansvarig

för våra FN-förband, och överstelöjtnant Alf Görsjö, som är

stabschef för den nordiska bataljonen. Ni är varmt välkomna hit.

Statens räddningsverk företräds av generaldirektör Lennart

Myhlback och kanslichef Rune Dahlén, som är Räddningsverkets

representant på plats i Bosnien. Ni är också varmt välkomna.

Utskottets ledamöter, massmediala företrädare och lyssnare är

också mycket välkomna.

Sverige har en lång tradition när det gäller medverkan i FN:s

fredsbevarande verksamhet. Den uppgift Sverige nu fullföljer i

Bosnien skiljer sig till sin art från tidigare uppdrag. De i

jämförelse med tidigare uppdrag förändrade uppgifter som kan

komma att möta vår FN-styrka i Bosnien bör få påverka den

svenska styrkans utbildning och utrustning.

Denna uppfattning anförde försvarsutskottet i ett yttrande

inför riksdagens beslut i juni månad förra året om svenskt

deltagande.

Som ett led i utskottets uppföljande verksamhet har utskottet

önskat komma till tals med olika ansvariga och företrädare för

att förvissa sig om att de speciella förhållanden som möter

svenskar på plats där nere har getts de rätta förutsättningarna

för ett framgångsrikt uppdrag.

Som ett ovälkommet erinrande om vilken aktualitet dessa frågor

har, kunde vi just i dag höra att fyra serbiska plan har

skjutits ned av flygplan från NATO. Det sades dessutom att det

var den första operativa verksamhet med så drastisk utgång som

NATO:s plan över huvud taget har varit invecklade i.

Tuzlaområdet med nordbataljonens högkvarter har också utsatts

för granateld. Detta ger en om än oönskad men dock mycket

illustrativ bild av de ändrade förhållanden som svenska

FN-styrkor utsätts för. Jag är säker på att våra gäster kommer

att beröra detta i sina inledningsanföranden.

Jag har några praktiska saker att ta upp innan jag lämnar

ordet till den förste talaren. Vi har meddelat att vi önskar att

anförandena, i den mån det är möjligt, begränsas till tio

minuter. Jag vet att någon av deltagarna vill tänja litet på den

tiden, och jag kommer inte att hindra det. Men jag avser ändå

att så långt det är möjligt försöka vara restriktiv beträffande

den planerade tidsramen.

Efter varje anförande avser vi att ge tillfälle till några

raka frågor. Med raka frågor menas frågor utan inledande

motivering. Det skall vara korta, rappa frågor. Efter det att

alla anföranden har hållits ges tid för frågor över hela fältet.

2. Utfrågning av regeringsföreträdare

Lars-Åke Nilsson: Herr ordförande! Det jag nu kommer att

säga bortser i stort sett från händelseutvecklingen under den

gångna förmiddagen, som har varit oväntat dramatisk och som

ordföranden anspelade på. Bedömningarna har i stort sett gjorts

innan förmiddagens händelser inträffade.

Jag skulle vilja inleda med att konstatera att NATO:s

ultimatum från den 9 februari i praktiken skapade ett nytt läge

på marken och för de internationella fredsansträngningarna.

Det torde stå utom varje tvivel att det var just NATO-beslutet

som övertygade de bosniska serberna om att de hade att dra bort

eller att ställa sina tunga vapen runt Sarajevo under

FN-kontroll. Den ryska "diplomatiska kuppen" -- att sluta ett

separatavtal om tillbakadragande av tunga vapen mot att ryska

trupper sändes till Sarajevo -- var främst ett sätt att få de

bosniska serberna att "svälja det beska pillret". Utöver de 400

ryska soldater som stationerats i Sarajevo kommer, enligt de

planer som föreligger, ytterligare 300 att sändas dit.

Fram till i dag måste man säga att vapenvilan och

FN-övervakningen i Sarajevo har fungerat väl. Det råder dock

oklarhet om huruvida FN i realiteten har direkt kontroll över

alla tunga vapen eller ej. Höga svenska FN-befäl hävdar att

brukbara tunga vapen behärskas av Unprofor. Det är också helt

klart att general Rose har utfärdat en order om att FN-trupp får

använda våld för att förhindra att vapen återtas från endera

sidan.

Den ryska politiken tycks för tillfället inrikta sig på att

hävda den ryska stormaktsrollen och på att avvärja en mer

omfattande NATO-insats i Bosnien. Vid ett möte på nivån chef för

politisk avdelning i Bonn den 22 februari med USA, Ryssland, EU

och Canada syftade man främst till att markera internationell

enighet om fredsprocessen samt att göra en avstämning inför

fortsatta insatser. Det rådde då enighet om att man borde

koncentrera sig på att utvidga det som hade vunnits i Sarajevo

till att också omfatta andra städer och andra områden. I

sammanhanget nämndes särskilt Tuzla och Mostar. Från rysk sida

-- och det är det värt att lägga märke till -- motsatte man sig

dock att Sarajevomodellen skulle tillämpas även på andra

områden. Det var framför allt NATO:s ultimatum som ryssarna

vände sig mot. Detta

ryska insisterande mötte viss förståelse hos ett antal

västländer, som i grund och botten i det förgångna har varit

ovilliga att utnyttja flygstridskrafter.

Samtidigt kommer förväntningarna att öka på Ryssland att

åstadkomma det man ställt i utsikt, nämligen eftergifter från

serberna. Det nya är att det har skett ett slags

arbetsfördelning mellan å ena sidan amerikanerna, som förväntas

sätta tryck på kroater och bosniska muslimer, och å andra sidan

ryssarna, som förväntas sätta motsvarande eller kanske ännu

hårdare tryck på serberna. Ett slags internationell

bördefördelning har alltså uppstått.

NATO-beslutets upprinnelse kan spåras till den ändrade franska

attityden till Bosnienkonflikten. Det fransk-tyska

EU-initiativet från november 1993 -- som saknade amerikanskt

stöd -- gick i stå strax före årsskiftet. Klarare än andra

länder insåg Frankrike att det internationella engagemanget i

Bosnien hade kommit till vägs ände. De fredsförslag som

presenterats i Genève hade erbjudit den bosniska regeringen

statsbildningar som är omöjliga i praktiken. Accept för dessa

fredsförslag kunde erhållas endast om den bosniska regeringen

nedkämpades militärt. Allt pekade mot en militär upptrappning

och ett avgörande framåt våren. Förenklat uttryckt handlade det

om att antingen återställa respekten för FN-trupperna och

fredsförhandlingarna eller att dra sig ur. De humanitära

hjälpkonvojerna kunde inte längre användas som argument mot

flyginsatser. Jugoslavienkonflikten hade också tvingat Frankrike

att revidera sin inställning till NATO och till USA:s ledande

roll inom den organisationen. Därtill kom franska

inrikespolitiska skäl. I Frankrike finns det -- kanske som ingen

annanstans i Europa -- en inhemsk engagerad opinion i

Bosnienkonflikten.

För USA spelade farhågorna för en erosion av NATO:s

trovärdighet stor roll, och i förlängningen hotades själva

grunden för den transatlantiska säkerhetsstrukturen. Den

bosniska regeringens beslutsamma motstånd riskerade att leda

till en eskalering och spridning av Bosnienkonflikten. USA hade

antagligen också beslutat sig för att inte låta rysk

inrikespolitik ha ett avgörande inflytande på amerikansk

utrikespolitik, vilket inte utesluter att man från amerikansk

sida har varit och är inriktad på att "ha Ryssland ombord så

långt som möjligt".

NATO:s ultimatum har som bekant följts upp med ett amerikanskt

fredsinitiativ som bekräftar USA:s numera mer aktiva politik i

Bosnien. I korthet innebär, som jag sade, den amerikanska

handlingsplanen att den bosniska regeringen skall definiera

skäliga territoriella krav. Tryck skall också utövas på

regeringen i Sarajevo att inte begära för mycket. Därefter skall

de bosniska serberna och kroaterna -- och Serbien och Kroatien

-- förmås att godta dessa krav, i första hand genom

förhandlingar. USA har presenterat en syn på avvecklingen av

sanktionerna mot Serbien som i stort sett kan sägas

överensstämma med den svenska synen. Det är tänkt att detta

skall ske med hjälp av Tuzla- och Srebrenicamodellen, dvs. först

förhandlingar under tryck. Om inte framgång nås skall man

etablera "fakta på marken".

USA har uttryckt en beredskap att ställa samma typ av

ultimatum som det rörande Sarajevo för andra begränsade områden

i Bosnien. Detta är dock en svag punkt i den amerikanska planen,

eftersom USA inte har någon egen trupp på marken. Som jag

tidigare har sagt kan det dessutom förväntas att Ryssland kommer

att motsätta sig ultimatumpolitiken.

En amerikansk truppinsats på marken kan bli aktuell först vid

ett övergripande fredsavtal om Bosnien. USA har också deklarerat

att de amerikanska soldaterna i så fall skall utgöra mindre än

50 % av den samlade internationella styrkan.

Efter det hårda ryska utspelet nyligen torde möjligheterna att

använda hot om flyginsatser för att åstadkomma

trupptillbakadraganden och sätta press på parterna under

förhandlingarna ha minskat -- åtminstone under den närmaste

tiden. Det skall inom parentes sagt bli mycket intressant att se

vilken den ryska reaktionen blir på den flyginsats NATO har

gjort i dag med nedskjutning av de fyra serbiska planen.

USA kallar sin fredsplan för en förbättrad EU-plan. Intensiva

diskussioner har inletts med Europeiska unionen, som i huvudsak

har ställt sig positiv till den amerikanska planen. De frågor

som kvarstår har i huvudsak rört vad som skall anses som skäliga

krav och vad USA är berett att göra för att sätta den bosniska

regeringen under press. Detta torde avse såväl själva

förhandlingarna som den omständigheten att muslimerna inte vid

ett givet tillfälle skall återta territorium med militära medel.

Clintons Jugoslaviensändebud, ambassadör Redman -- fram till

augusti 1992 amerikanskt sändebud i Stockholm --, har besökt

Sarajevo för att undersöka var den bosniska regeringens "bottom

line" går. Fortfarande råder osäkerhet i vad mån USA stödjer

Sarajevoregeringens territoriella krav utöver 33,3 % av

Bosniens territorium. Samtalen tycks främst ha koncentrerat sig

på att definiera områden som skulle ge regeringen i Sarajevo ett

kvalitativt bättre område och på att byta de olika separata

enklaverna i östra och västra Bosnien mot områden i centrala

Bosnien för att skapa en mer sammanhållen landmassa.

På rysk sida har man understrukit att den "aktuella kartan"

skall gälla. Detta torde betyda att man på rysk sida inte är

beredd att godta några större revisioner av den fördelning som

fanns i det s.k. Invinciblepaketet.

Det amerikanska initiativet har lett till att

Jugoslavienkonferensen befinner sig vid sidan av den egentliga

händelseutvecklingen. Lord Owen har t.o.m. gått så långt att han

föreslagit Europeiska unionen att fredsförhandlingarna skall

övertas av NATO och säkerhetsrådet. Detta vill dock inte

Europeiska unionen. Man vill att EU skall fortsätta att spela en

huvudroll, låt vara tillsammans med USA och eventuellt Ryssland.

Förhoppningen är att Ryssland och Amerika lyckas i sina

ansträngningar och att det kondominat som har växt fram mellan

dem inte bryts i dag. Om det inte bryts är min bedömning att det

är möjligt att fredsförhandlingarna kommer att återvända till

Genève inom någon eller några veckor.

Avgörande för möjligheterna att få någon rörelse i

fredsprocessen är trovärdigheten i NATO:s hot. Erfarenheten

visar att endast trovärdiga hot kan förmå serberna att ge efter.

Paradoxalt nog kunde de försök som gjorts från olika håll att

tona ned NATO:s hot ha utlöst de flyginsatser som man ville

undvika. I vågskålen ligger nämligen NATO:s trovärdighet. Om

NATO inte lyckas inskärpa sin beslutsamhet hos parterna kommer

konflikten att avgöras militärt -- möjligen genom en

serbisk-kroatisk kollusion. Serber och kroater har, i motsats

till vad som är fallet i Krajina, sammanfallande intressen i

Bosnien.

Av allt att döma har de bosniska serberna tagit det

internationella samfundet på allvar denna gång. Detta säger jag

trots den reservation som bör göras för morgonens händelser. Av

stor betydelse har uppenbarligen också varit att Ryssland bedömt

NATO:s hot som reellt. Denna insikt framkallade det dramatiska

ryska diplomatiska initiativet för tio dagar sedan.

Det har dock under de senaste dagarna förekommit tecken som

skulle kunna tyda på att serberna försöker ta tillbaka den

"politiska" mark de förlorat, bl.a. genom offensiven mot

Bihacfickan och erövrandet av en FN-post i sektor väst. Möjligen

kan beskjutningen av den svenska truppen i Tuzlaområdet sättas

in i detta sammanhang. Om detta skulle vara fallet kan en rad

förklaringar anföras. NATO:s flyghot bedöms inte längre som

allvarligt. Ett slags "brinkmanship" vill pröva gränserna för

NATO:s uppträdande. När den internationella uppmärksamheten är

riktad mot Sarajevo "passar man på" i andra områden.

Beskjutningen av Maslenicabron och erövrandet av FN-posten i

sektor väst skulle dessutom kunna tyda på att man vill varna

kroaterna för att närma sig muslimerna.

Det som har skett i dag på morgonen tyder naturligtvis

ytterligare på att serberna har varit frestade att tänja på

gränserna och att pröva hur trovärdigt NATO:s hot om

flyginsatser egentligen var.

Arne Andersson: Tack, Lars-Åke Nilsson. Får jag ställa den

mycket kortfattade frågan: Är det känt huruvida den nordiska

stabsfunktionen i Tuzla har kommit till skada i anfallet?

Lars-Åke Nilsson: Jag har ingen sådan information.

Sture Ericson: Vi har nu hört kabinettssekreterarens

beskrivning av det politiska spelet mellan USA, Ryssland,

Frankrike, NATO, EU osv. Jag skulle vilja ha en beskrivning av

vilken politisk kontroll regeringen har över vår egen bataljon

där nere. Jag skulle också gärna vilja veta vad som är den

svenska regeringens politik, utöver att vi allmänt ställer upp

på FN:s fredssträvanden och humanitära insatser.

Lars-Åke Nilsson: Kontrollen över den svenska delen av den

nordiska bataljonen utövas naturligtvis i första hand genom de

kontakter vi fortlöpande har med FN-sekretariatet i New York.

Det är ingen hemlighet att vi från svensk eller nordisk sida har

haft en del synpunkter på hur de impulser och signaler vi har

skickat till New York har förts vidare och implementerats på

fältet. Det har varit en svensk uppfattning att det har brustit

i kommunikationerna mellan New York och Bosnien. Vi har sett en

avsevärd förbättring under de senaste veckorna. Det är en

förbättring som framför allt kan relateras till ett tydligare

kommandomönster i Bosnien och till den brittiske generalen Roses

ankomst till Bosnien.

Jag fick även en fråga om den svenska politiken. Den svenska

politiken går i korthet ut på att stödja de fredsansträngningar

som Europeiska unionen och medlarna lord Owen och Stoltenberg är

engagerade i. Den svenska politiken stöder också de

fredsansträngningar som därefter har manifesterats av de båda

stormakterna Förenta staterna och Ryssland samt det ultimatum

som uttalades av NATO den 9 februari. Vår bedömning är att detta

ultimatum har varit effektivt och att det har skapat ett slags

momentum i fredsprocessen. Det är vår förhoppning att detta

momentum inte har brutits.

Man kan väl uttala den allmänna förutsägelsen att för den

händelse ryssar och amerikaner lyckas i sina föresatser att

sätta parterna under tryck, är det inte omöjligt att man kan

återkomma till Genève. Tekniskt sett bör det vara ganska lätt

att sy ihop ett fredsfördrag. Det blir ett fredsfördrag som i så

fall inte blir idealiskt. Men det finns tyvärr inga idealiska

lösningar på den här konflikten. Skulle amerikaner och ryssar

däremot misslyckas är det lätt att se att den nuvarande

situationen inte bara kan komma att leda till upptrappade

strider i Bosnien. Den kan naturligtvis också komma att leda

till en motsättning mellan Washington och Moskva, som på sikt

kan utveckla sig i en utomordentligt farlig riktning.

Lars Sundin: Är enligt din mening mandatet till Nordbat

tillräckligt klart utformat?

Lars-Åke Nilsson: Personligen har jag ingen annan mening

än att mandatet är tillräckligt klart utformat. Man får ta

hänsyn till de osäkra och svårbedömda omständigheter som

föreligger i Bosnien. Vi visste att vi gick in i en situation

som kunde utveckla sig drastiskt och som var riskfylld. Mot den

bakgrunden tycker jag nog att mandatet har hållit. Det är en

mycket farlig insats. Men det är något som såväl vi tjänstemän

som politikerna och Utrikesnämnden har varit medvetna om hela

tiden.

Lars Sundin: Så mandatet håller alltså fortfarande?

Lars-Åke Nilsson: Ja, såvitt jag kan se håller det

fortfarande.

Lennart Brunander: När FN fattade beslutet att gå in

Bosnien förutsatte man att det skulle ställas upp med betydligt

flera trupper än som är fallet i dag. Medlemsländerna har inte

ställt upp tillräckligt mycket. Är det er bedömning att den

upptrappning som nu sker kanske inte hade blivit nödvändig om

tillräckligt mycket trupp snabbt hade kommit in från början?

Lars-Åke Nilsson: När ett antal regeringar uttalade

beredskap att skicka trupp till Bosnien skedde det under

förutsättning att ett fredsavtal skulle kunna åstadkommas. Det

fredsavtalet har vi ännu inte sett till. Så länge det inte finns

något fredsavtal är det min bedömning att det kommer att vara

svårt att få fram ytterligare FN-trupp. Så länge en del länder

som har förklarat sig villiga att skicka trupper och att utöka

sin kontingent -- Turkiet, Italien och Malaysia -- till följd av

partiskhet eller förment partiskhet inte anses vara lämpliga,

tror jag att det är svårt att i avsaknad av ett fredsavtal få

avsevärt större FN-kontingenter på plats.

Huruvida större FN-insatser på ett tidigare stadium skulle ha

kunnat förhindra den eskalation som vi har sett är det

naturligtvis mycket svårt att bedöma. Jag skulle vilja säga att

det viktigaste är en genuin vilja hos parterna att ingå ett

fredsavtal, och någon sådan har vi inte sett. Det är främst den

avsaknaden som har lett till eskalationen.

Michael Sahlin: Det jag har att säga från

Försvarsdepartementets utgångspunkt ansluter väl till det som

Lars-Åke Nilsson har sagt. Det överlappar möjligen i någon nyans

det som nu har sagts med anledning av de ställda frågorna.

Försvarsdepartementets roll vid hanteringen av den här sortens

frågor utgår från det förhållandet att den svenska militära

FN-personalen rekryteras, anställs, utbildas och utrustas av

Försvarsmakten, att den civila personal som transporterar

förnödenheter åt UNHCR hanteras på ungefär motsvarande sätt av

Räddningsverket och att Försvarsdepartementet ansvarar för

användandet av de personella och materiella resurserna i de här

insatserna. Hanteringen av "peace-keeping"-frågor är numera ett

viktigt element för samarbete mellan Försvarsdepartementet och

Utrikesdepartementet.

Jag vill inledningsvis säga att jag tror att vi kan vara

överens om att det i framtiden kommer att bli nödvändigt att i

försvarsplaneringen i betydligt större utsträckning ta hänsyn

till vad de internationella insatserna kan komma att kräva och

att utforma organisation, förband, system och utbildning på ett

flexibelt sätt, som tjänar både försvaret av Sverige och de

internationella insatserna. Vi på Försvarsdepartementet kommer

att behandla dessa långsiktiga frågor i bl.a. nu pågående

perspektivplaneringsarbete.

Om jag skall nämna några frågor som är aktuella i det

sammanhanget, kan det röra internationella insatsers koppling

till grundutbildning inom det svenska försvaret och formerna för

tillämpning av frivillighetsprincipen i framtiden. Det finns

dock inget annat att säga för ögonblicket än att det självklart

är den frivillighetsprincip som vi har nu som kommer att gälla

inom överblickbar tid.

Efter denna inledning vill jag något beröra de militära

insatserna och därefter de civila insatser som är aktuella i

nuvarande f.d. Jugoslavien, i synnerhet Bosnien.

För närvarande deltar Sverige i nio av FN:s fredsbevarande

operationer, med sammanlagt 1 861 personer. Vi är därmed nr 12

av de länder som deltar i fredsbevarande verksamheter, dvs.

totalt 70 länder. Av dessa personer tjänstgör knappt 1 300

numera i olika delar av Unprofor i f.d. Jugoslavien. Vi blir

därmed en av de största bidragsgivarna just i denna operation

och i detta land. Det innebär samtidigt en stor satsning från

svensk sida just på det här krisområdet bland krisområden i

världen.

Det svenska deltagandet i Unprofor, B-H Command --

Bosnien-Hercegovina Command -- består av en mekaniserad

infanteribataljon på 875 personer plus ett fåtal stabsofficerare

i högkvarteret i Kiseljak. Bataljonen ingår i Nordkom-Tuzla, som

även består av ett danskt stridsvagnskompani, ett danskt

"tactical air control party", samt ett norskt fältsjukhus med

helikoptrar. Därtill finns materiel. Sammantaget uppgår styrkan

till knappt 1 300 personer. Det är värt att notera att FN ännu

inte har fått ihop de 7 500 man som har angivits som behov för

bevakningen av "safe areas", i enlighet med den resolution 836

som inrättade dem. Detta berördes nyss i samband med frågor till

Lars-Åke Nilsson. Jag går därför inte mera in på detta, och jag

spekulerar inte heller om det hade blivit annorlunda om dessa

7 500 man hade kommit på plats redan när det beslutades. Jag

tror att Lars-Åke Nilssons svar täcker det som skulle ha varit

mitt svar.

Den nordiska styrkan har tilldelats ansvaret för Tuzlaområdet,

som är ett vidsträckt område på ca 50 gånger 80 kilometer. Ulf

Henriksson, vår befälhavare där nere, brukar jämföra med

Blekinge.

Nordkom-Tuzla har huvudsakligen följande uppgifter:

etablera rörelsefrihet i området,

eskortera humanitära hjälpsändningar,

övervaka eventuella uppgörelser om eldupphör etc. i syfte att

stabilisera situationen i området och

förhandla och verka för att "Tuzla area of responsibility",

dvs. hela området, etableras just som ett fredat område, som ju

var idén från början.

Det har dessutom talats länge om att säkra flygplatsen i Tuzla

för humanitära hjälptransporter. Det är en fråga som har varit

hängande länge, men som har blivit högaktuell de allra sista

veckorna, med anledning av den internationella aktivering som

Lars-Åke Nilsson talade om.

I mandatet bemyndigas Unprofor, med stöd av 7 kap. FN-stadgan,

att i självförsvar använda våld som svar på beskjutning mot de

fredade områdena, på väpnat intrång i området samt om

rörelsefriheten för Unprofor eller konvojer med humanitära

hjälpsändningar hindras.

Med stöd av främst resolution 836 har säkerhetsrådet i detta

sammanhang också bemyndigat FN och regionala organ, t.ex. NATO,

att även använda flygstridskrafter för att avskräcka från

attacker mot fredade områden och för att kunna bemöta attacker

mot områdena, mot FN-personal eller mot humanitära leveranser.

Så till vida finns det en grundläggande överenskommelse om vad

som gäller.

För att skapa förutsättningar för att kunna verka under

rådande omständigheter och för att kunna genomföra de uppgifter

som ålades den nordiska styrkan, vidtogs en rad särskilda

åtgärder i samband med planering, utbildning och utrustning.

I korthet kan man påstå att den svenska bataljonen i Bosnien

är den bäst utbildade och utrustade styrka som Sverige någonsin

har haft i internationella uppdrag. Möjligen är det ett av de

bättre förband vi någonsin har haft över huvud taget -- det

kanske ÖB kan tala om.

Den pansartunga inriktningen motiverades just med omsorgen om

personalens säkerhet. T.ex. har de pansarskyddade fordonen visat

sig helt oumbärliga, med tanke på det stora antal incidenter som

styrkan har varit inblandad i. Förra veckans attack, då fem

svenskar skadades, är det senaste exemplet på de förhållanden

som råder. Eldgivning har uppenbarligen vid flera tillfällen

varit direkt riktad mot den nordiska styrkans fordon och

personal. De av er som var med i Sälen minns nog hur levande Ulf

Henriksson talade om just detta.

Den militära planeringen måste naturligtvis även bygga på

"i-värsta-fall-scenarier", som t.ex. innebär att evakuering blir

nödvändig. Huvudansvaret för evakueringsplanläggningen ligger

hos Unprofors Bosnienhögkvarter i Kiseljak. För närvarande pågår

en revidering av evakueringsplanerna i samråd med den nordiska

styrkan.

Ungefär samtidigt med planeringen av Bosnieninsatsen skapades

inom försvaret en särskild krisstödsorganisation, som bl.a. har

till uppgift att stödja både anhöriga och drabbade i samband med

incidenter och olyckor i t.ex. FN-operationer. Denna

organisation har utnyttjats för just Bosnienstyrkan. Jag utgår

från att ÖB kommer att gå närmare in på detta strax.

När det sedan gäller en så viktig sak som frågan om

personalens löner, kan det påpekas att varje befattningshavare i

Bosnienbataljonen från början har erhållit ett särskilt påslag

på grundlönen med 20 %, motiverat av de särskilda

omständigheterna just i denna miljö. Därmed är personalen i

denna operation bäst avlönad av alla svenska förband i

operationer, inklusive i Somalia, som nyligen har avvecklats --

detta sagt utan alla jämförelser. Visserligen kan man konstatera

att några av våra nordiska grannländer betalar ut högre

ersättning, men mot bakgrund av t.ex. olika skattesystem blir

jämförelser ofta haltande.

Jag får då påminna om att regeringen de senaste dagarna har

enats om att snarast överlämna en proposition till riksdagen där

FN-soldaters kostförmåner föreslås bli skattefria. I förslaget

anges även en skattefri hemresa och att det skall gälla

retroaktivt, så att även nuvarande styrka omfattas.

Vidare kommer högkvarteret inom kort att överlämna en

utredning med förslag till mer övergripande förändringar av

löne- och förmånssystem för denna typ av tjänstgöring.

Regeringen avser därefter att mycket skyndsamt bereda denna

fråga.

Sammantaget kommer förhoppningsvis redan vidtagna åtgärder och

kommande översyn att bidra till att underlätta rekryteringen

till kommande styrkor. Det är rekryteringen som är ett av skälen

till att förmånerna är viktiga. Ett annat skäl är att allmänna

anständighetsprinciper synes vara genomtänkta.

Driftskostnaderna för Bosnienbataljonen finansieras från UD:s

huvudtitel och uppgår under innevarande budgetår till ca 500

miljoner kronor. Därutöver anslogs i somras ett särskilt

engångsbelopp på 100 miljoner kronor för utbildning och

materielköp.

Dessa anslagsmedel rymmer dock inte hela sanningen. Den

omfattande materielmängd som denna styrka har medfört till

Bosnien kan sägas ha ett återanskaffningsvärde som ligger mellan

1,5 och 2,5 miljarder kronor. En del av denna materiel kommer

att förslitas snabbare och mera grundligt än vad som skulle ha

varit fallet om det gällt övningar i Sverige, och i en grad som

inte kan bedömas i förväg. Med andra ord tillkommer det i

efterhand ersättnings- och reparationskostnader som i dag inte

är vare sig kända eller finansierade.

Vidare är den återbetalning som FN-systemet innehåller

schabloniserad, och den dras dessutom med betydande

eftersläpning. Dessutom räknas FN:s återbetalning som en intäkt

till statsbudgeten, som inte kan räknas verksamheten till godo

utan vidare.

Erfarenheterna hittills har återigen påvisat fördelarna med

samarbete mellan de nordiska länderna. Genom att komplettera

varandra förbands- och utrustningsmässigt och genom att agera

tillsammans gentemot FN har vi skapat en styrka som ett enskilt

nordiskt land skulle ha haft svårt att uppnå.

Vidare visar erfarenheterna att en satsning på säkerhet, som

har präglat den nordiska styrkan, har varit helt avgörande för

överlevnad m.m. När nu de danska stridsvagnarna äntligen är

framme i Tuzlaområdet förbättras radikalt möjligheterna att

skydda sig och att fullfölja de svåra uppgifter som ålagts

Nordkom-Tuzla. Stridsvagnarnas ankomst är inte minst viktig med

tanke på den uttunning man för närvarande lever med, på grund av

att ett förstärkt kompani tillfälligt tjänstgör i Sarajevo.

En annan erfarenhet är att det är viktigt att ha väl

fungerande ledningsfunktioner, inte bara lokalt militärt utan

också regionalt, och inte minst en effektiv samverkan mellan de

militära fredsfrämjande insatserna och de humanitära. Här ges --

det är en större fråga, som jag inte skall gå djupare in på --

mängder av erfarenheter, och förbättringar kan göras inför

framtiden. Jag går inte närmare in på de frågor rörande svenska

synpunkter på hur ledningssystemet inom FN ter sig. Lars-Åke

Nilsson berörde detta och konstaterade -- alldeles korrekt --

att det har gjorts förbättringar och förändringar som det finns

anledning att avvakta, och vi får se hur de kommer att fungera.

En avgörande fråga, inte minst för den nordiska styrkans

säkerhet, är att under den närmaste tiden få klarhet om

principerna och ordergångarna när det gäller hur flygunderstöd

skall användas i Bosnien om och när det blir aktuellt.

Förra veckans attack mot en svensk patrull belyser ganska väl

en del av oklarheterna. Det finns t.ex. en risk för att

nuvarande -- underförstått litet långsamma -- ordergångar leder

till att ett flygunderstöd, i form av s.k. close air support,

CAS, över huvud taget inte kan verkställas i tid, så att det på

det sättet snarast blir fråga om "air strikes" eller inget

flygunderstöd alls. Detta får vi titta närmare på.

Avslutningsvis vad gäller den militära delen, vill jag betona

att de omfattande åtaganden som Sverige i dag har i framför allt

f.d. Jugoslavien ställer så stora krav personellt,

organisatoriskt och ekonomiskt -- detta sagt åtminstone från

Försvarsdepartementets utgångspunkt -- att vi bör vara

försiktiga med ytterligare åtaganden, i varje fall innan dess vi

har fullt ut klarat av att fullfölja den inriktning som vi nu

har. Risken är annars stor att vi inte längre klarar av att på

ett ansvarsfullt sätt fullfölja de insatserna. Frågan om att

rejält höja den svenska kapaciteten inom detta verksamhetsområde

måste i så fall hanteras inom ramen för perspektivplaneringen.

Jag kan dessutom vad gäller den militära delen nämna den

insats som också görs av Sverige genom att tillhandahålla

Herculesflygplan för humanitära transporter mellan Ancona i

Italien och Sarajevo.

Den civila delen utgår från erfarenheterna i Armenien 1988 och

det beslut som regeringen därefter fattade om att skapa och

hålla en beredskap för räddningsinsatser i olika länder, kopplad

till Räddningsverket. Räddningsverkets nu aktuella pådrag i

Bosnien avser två skilda uppdrag, dels transporterna av mat och

andra förnödenheter, dels byggandet av bostäder åt flyktingar.

Beslutsgången har i båda fallen varit den att UNHCR hos UD har

begärt en insats. UD och Försvarsdepartementet har därefter

berett ärendet gemensamt. En förfrågan har gått till

Räddningsverket om möjligheterna att utföra en sådan insats,

under förutsättning av UNHCR:s finansiering. Sedan har

Räddningsverket förklarat sin beredskap därvidlag, och därefter

har regeringen kunnat fatta beslut.

Kostnaderna för vår verksamhet med transporter har hittills

uppgått till totalt 67 miljoner kronor. Det gäller tiden juni

1992 till mars 1994.

Jag vill nämna några av våra slutsatser och erfarenheter.

Principen att bygga dessa bidrag på befintliga resurser och

organisationer i Sverige har varit effektiv. Rekryteringen av

olika insatsgrupper har kunnat fördelas på olika delar av landet

genom räddningsskolornas försorg. Det har inneburit en rent

praktisk fördelning över landet som har varit värdefull.

Påverkan på den svenska beredskapen för det nationella behovet

har därmed kunnat hållas nere till någonting mera försumbart.

Därmed har verksamheten mera entydigt kunnat ses som nyttig för

huvuduppgifterna i Sverige.

Principen när det gäller våra civila insatser är ju den att

Räddningsverket inte ingår i en viss FN-organisation på platsen.

Man har kunnat agera självständigt på uppdrag. Det har haft

vissa givna fördelar vad gäller flexibilitet -- möjligen

kostnaden att man inte på samma sätt som Unprofor har kunnat

förlita sig på en organisation som har egen kunskap om lokala

förhållanden. Det har man fått forska fram själv. Lennart

Myhlback kommer säkert närmare in på detta. Likaså har vi haft

litet dåliga säkerhetsbedömningar på platsen som grund för våra

insatser.

Av naturliga skäl är det omöjligt att förutse hur länge

uppdraget med lastbilskonvojer skall kunna fortsätta. Nuvarande

åtagande löper ut den 31 mars 1994. Vi förväntar oss att UNHCR

kommer att begära en förlängning, förmodligen med tre månader

tills vidare. Där står vi just nu.

Arne Andersson: Tack, Michael Sahlin!

Tillåt mig uttrycka glädje över den aviserade skattemässiga

förbättringen för vårt folk utomlands. Det kommer sannolikt att

tas emot väl både i riksdagen och av dem som det berör.

Gunhild Bolander: Som Michael Sahlin sade inledningsvis,

bygger vårt åtagande på frivillighet. Det visar sig att det kan

vara ganska svårt med rekryteringen till styrkan framöver. Det

har höjts röster från olika håll om någon form av

tvångsuttagning till dessa styrkor. Min fråga är då om det är

helt uteslutet att det blir fråga om någon form av tvång

framöver.

Michael Sahlin: Om frågan avser såväl anställd personal

som värnpliktiga, skulle jag vilja dela upp svaret. När det

gäller värnpliktiga ser jag inte -- såsom jag känner vår

politiska miljö i detta hus -- några tecken på att man skulle

kunna överväga något annat än frivillig grund. Det gäller i

varje fall i nuvarande regeringskrets.