Bet. 1993/94:FiU1

Finansutskottets betänkande

1993/94:FIU01

Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1993/94:25)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionens förslag

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1993/94

FiU1

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer

för den ekonomiska politiken. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag

till indexreglering av vissa punktskatter.

Reservationer lämnas från Socialdemokraterna och Ny demokrati samt

meningsyttring från Vänsterpartiet.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Den ekonomiska återhämtningen inom OECD-omådet går alltjämt trögt. Bland de

tre stora industriländerna är det endast Förenta staterna som uppvisar en

stabil ökning av produktionen medan Japans ekonomi i år stagnerar och Tyskland

är inne i en recession. Under de kommande två åren väntas produktionen åter

börja öka inom OECD-området men tillväxten blir svag särskilt i Europa. Ett

villkor för att Västeuropa skall komma ur den nuvarande recessionen är bl.a.

att en handelskonflikt mellan Förenta staterna och EG-länderna på grund av

oenighet i GATT-förhandlingarna kan undvikas. En fortsatt nedgång i räntorna i

Västeuropa är en avgörande förutsättning för att förväntningarna på en blygsam

tillväxt år 1994 i Västeuropa skall infrias.

För den svenska ekonomin gäller att botten i lågkonjunkturen nu bör ha

passerats. Under nästa år ökar enligt föreliggande prognos exporten,

industriproduktionen och industriinvesteringarna kraftigt. Tillväxten bedöms

uppgå till 2 % och fortsätta att öka till 3 % år 1995. En omsvängning till en

tillväxt som endast ligger någon procentenhet över den som rådde under andra

hälften av 1980-talet är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma en

förbättring på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bedöms fortsätta att öka under

år 1994. Under år 1995 förbättras läget på arbetsmarknaden endast marginellt.

För att under de kommande åren åstadkomma en markant förbättring av läget på

arbetsmarknaden och förhindra att den nuvarande höga arbetslösheten skall bli

bestående krävs åtgärder som leder till ett växande näringsliv. Utskottet

understryker därför i betänkandet att inriktningen av den ekonomiska politiken

måste utformas på ett sådant sätt att sysselsättningen ökar i den privata

sektorn. Villkoren för privat företagande måste vara goda. Detta kräver en låg

inflation liksom goda villkor i övrigt för både befintliga och nya företag. Det

är mot denna bakgrund som utskottet ställer sig bakom den inriktning av den

ekonomiska politiken som föreslås i propositionen. De av regeringen föreslagna

åtgärderna inom skatteområdet avseende företagen och förändringarna inom

arbetsrättslagstiftningen har som syfte att underlätta en expansion i

näringslivet.

Reservationer lämnas av Socialdemokraterna och Ny demokrati. Meningsyttring

avges av Vänsterpartiet.

Indexering av vissa punktskatter

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag att höja vissa

punktskatter år 1994 och att därefter utan riksdagens medverkan höja dem

årligen i en takt som motsvarar den allmänna prisuppgången det närmast

föregående året. Beslutet gäller t.o.m. år 1998. De skatter som berörs är

bensinskatten, dieseloljeskatten, allmänna energiskatten, koldioxidskatten,

dryckesskatten och tobaksskatten.

Socialdemokraterna godtar höjningarna av dryckes- och tobaksskatten men

avstyrker i reservationer att övriga punktskatter höjs år 1994. Däremot

accepteras principen om indexuppräkning under efterföljande år.

Ny demokrati avstyrker i sina reservationer indexuppräkningen av

punktskatterna. För bensinskatten förordas en sänkning av skatten med 77

öre/liter.

Övriga frågor

I övrigt avstyrks ett antal socialdemokratiska motionsyrkanden om

internationellt samarbete för tillväxt och arbete, sänkt mervärdesskatt, ändrad

kapitalbeskattning, ändrade placeringsregler för AP-fonden och finansieringen

av sjukförsäkringen. Socialdemokraterna reserverar sig på alla punkter.

Även motionsyrkanden från Ny demokrati om sänkt tjänstemoms och byggmoms

avstyrks. Yrkandena vidhålls i reservationer från Ny demokrati.

Finansutskottet anser -- med anledning av en motion från Ny demokrati om

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten -- att regeringen i

budgetpropositionen skall redovisa vilka åtgärder som bör genomföras för att

skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och

polis- och åklagarmyndigheternas insatser. Detta bör som skatteutskottet

föreslår ges regeringen till känna. Regeringen förutsätts därvid ta hänsyn till

vad som anförs i de motioner som skatteutskottet åberopar i sitt yttrande.

Inledning

I detta betänkande behandlar finansutskottet

dels proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska politiken,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1993/94:Fi7 av John Andersson (-),

1993/94:Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1993/94:Fi9 av Karin Israelsson (c),

1993/94:Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--8 och 11,

1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1993/94:Fi12 av Peter Kling (nyd) och

1993/94:Fi13 av Bo G Jenevall (nyd).

Regeringens lagförslag

Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett skatteutskottet, justitieutskottet och

socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i

propositionen jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.

Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU1y återfinns i bilaga 2 till detta

betänkande. Övriga utskott har avstått från att yttra sig i ärendet.

Propositionens förslag

I proposition 25 föreslår regeringen (Finansdepartementet) -- efter

föredragning av statsråden Anne Wibble och Bo Lundgren --

dels att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(avsnitt 6),

dels att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

3. lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och an-

vändning av vissa oljeprodukter,

4. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,

5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

6. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.

Motionsyrkandena

1993/94:Fi7 av John Andersson (-) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1961:372) om bensinskatt,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentiering av

bensin- och dieseloljeskatten.

1993/94:Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen

anförts skall vara vägledande för den ekonomiska politikens allmänna

inriktning,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett samlat förslag till

sysselsättningsskapande åtgärder i form av sänkt matmoms, återställda nivåer i

ersättning åt arbetslösa, program för byggsektorn, en kommunakut, ny

utformning av generellt anställningsstöd samt energi- och miljörelaterade

skatter enligt vad i motionen anförts.

1993/94:Fi9 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt index för

dryckes- och tobaksskatten.

1993/94:Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår riktlinjerna för den ekonomiska politiken i

proposition 1993/94:25,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och Riksbanksfullmäktige

till känna vad i motionen anförts om penningpolitiken,

4. att riksdagen i vad avser höjning av uttaget av vissa punktskatter för år

1994 avslår regeringens förslag om andra skatter än tobaksskatten och

dryckesskatten,

5. att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på 10 miljarder kronor

för aktieplacering i små och medelstora företag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjukförsäkringen,

7. att riksdagen beslutar att mervärdesskatten under tiden den 1 mars

1994--den 31 december 1994 utgår med 20 % av beskattningsvärdet, dock med 7 %

av beskattningsvärdet för hotelltjänster och persontransporter samt 16 % på

restaurangtjänster och sådana livsmedel som i dag har en mervärdesskatt på 21

%,

8. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska personers och dödsbons

kapitalinkomster skall vara 30 % även efter 1994,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att Sverige i internationella organ verkar

pådrivande i arbetet att få till stånd ett samarbete för tillväxt och arbete.

1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1993/94:25 antar i

motionen föreslagna riktlinjer för den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkning av tjänstemomsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkning av byggmomsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot den svarta sektorn,

5. att riksdagen avslår föreslagna indexeringsregler i lagar om allmän

energiskatt, om bensinskatt, om dieseloljeskatt och användning av vissa

oljeprodukter, om koldioxidskatt, om tobaksskatt och dryckesskatt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om användningen av indexeringar utreds,

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar sänka

bensinskatten i enlighet med vad som förordas i motionen.

1993/94:Fi12 av Peter Kling (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbara åtgärder krävs

för att gynna utvecklingen av miljövänliga drivmedel.

1993/94:Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas att riksdagen i enlighet med

vad i motionen anförts hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för

att öka efterfrågan inom byggbranschen.

Propositionen

Tre år av ekonomisk stagnation är nu på väg att brytas. En stabilisering av

den europeiska konjunkturen väntas inträffa före årsskiftet, men en tydligare

uppgång väntar inte förrän under nästa år. Allt fler tecken på en återhämtning

såväl för den internationella som den svenska ekonomin kan nu skönjas. Därmed

är också grunden lagd för en stark ekonomisk utveckling under andra hälften av

1990-talet. Vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full sysselsättning och

sanerade statsfinanser är emellertid lång. I propositionen understryks att

ingen uppgift nu är viktigare än att snabbt skapa förutsättningar för fler jobb

i ett växande näringsliv.

Regeringens strategi bygger dels på att sanera statens finanser, dels på att

förbättra förutsättningarna för företagande. Båda dessa beståndsdelar ses som

avgörande för om vi skall få ner arbetslösheten och öka antalet jobb på den

ordinarie arbetsmarknaden.

Med saneringen av statsfinanserna skapas utrymme för räntesänkningar.

Hushållens skuldbörda minskar och investeringar som ger nya jobb uppmuntras. De

av regering och riksdag redan beslutade budgetförstärkningarna har bidragit

till att den korta räntan kunnat sjunka med 4 procentenheter sedan november

förra året. Nu måste dessa beslut ytterligare specificeras.

I propositionen anförs att en av de viktigaste förändringarna rör

arbetslöshetsförsäkringen. Den höga arbetslösheten orsakar ett snabbt stigande

underskott i Arbetsmarknadsfonden. Med det förslag om höjda egna avgifter som

regeringen senare kommer att förelägga riksdagen förstärks den fortsatta

finansieringen av stöd till dem som är arbetslösa. Arbetlöshetsförsäkringen

kommer med regeringens förslag att bli obligatorisk och således omfatta alla

som står till arbetsmarknadens förfogande.

Regeringen avser också att föreslå minskade subventioner till tandvård,

läkemedel, sjukvård och sjukresor. Ett förslag om reformerad

tandvårdsersättning kommer att läggas fram under hösten. Vidare föreslår

regeringen i nu föreliggande proposition en indexering av olika miljö- och

punktskatter, som på lång sikt beräknas ge en förstärkning av statsfinanserna

med ca 7,4 miljarder kronor.

På området företagandets villkor har redan mycket gjorts sedan

regeringsskiftet. Skatter på produktion och sysselsättning har sänkts.

Regeringen har lagt fram förslag om sänkt skatt för egenföretagarna, så att de

inte missgynnas jämfört med aktiebolagen. En kvittningsrätt införs för att

stimulera nyföretagare. Bolagsskatten sänks till 28 % och periodiseringsfonder

införs. Dessutom avskaffas dubbelbeskattningen på aktier för att förbättra

företagens försörjning med riskkapital. Sänkningen finansieras bl.a. inom ramen

för företagsbeskattningen.

För att bl.a. göra det lättare för företagen att nyanställa, ersätta

övertidsuttag med nya jobb och underlätta för de mindre företagen har

regeringen föreslagit förändringar i arbetsrätten. Nyanställningar underlättas

av att visstids- och provanställning förlängs till tolv månader. Den fackliga

vetorätten mot entreprenader slopas, stridsåtgärder mot enmans- eller

familjeföretag förbjuds. Arbetsgivare ges rätt att undanta två personer i varje

turordningskrets från turordningsreglerna vid uppsägning.

Fastän ekonomin alltjämt präglas av stora obalanser, så finns ljuspunkter.

Exporten ökar och industrins produktion och investeringar likaså. Hushåll och

företag ser något mer optimiskt på framtiden än de gjorde tidigare. Det finns

också ett exceptionellt stort bruk av övertid inom industrin, vilket brukar

föregå en konjunkturuppgång. Den övertid som tas ut motsvarar ca 50 000 jobb.

För att uppmuntra arbetsgivarna att snabbt omvandla övertiden i fler jobb och

förmå dem att tidigarelägga nyanställningar föreslås i propositionen ett

generellt anställningsstöd, GAS. Arbetsgivare som nyanställer får en sänkning

av arbetsgivaravgiften med 15 procentenheter för de nyanställda. Reglerna

gäller fram till utgången av år 1994.

Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG fortskrider planenligt med sikte

på inträde den 1 januari 1995. Med medlemskapet ökar Sveriges förmåga att dra

till sig investeringar och nya jobb.

Genom en fortsatt förtroendeskapande ekonomisk politik kan förutsättningar

skapas för en stabilisering av statsskulden och lägre räntor samtidigt som

kronan stärks. På detta vis minskar risken för en tudelning av ekonomin.

Ekonomin kan expandera utan att obalanser mellan olika sektorer förstärks.

Sammanfattningsvis framhålls i propositionen att saneringen av de offentliga

finanserna och bättre villkor för företagande lägger grunden för nya jobb i

Sverige. Nya jobb i näringslivet bidrar till att vi samtidigt löser våra två

största balansproblem: arbetslösheten och underskottet i de offentliga

finanserna.

Partimotionerna

Socialdemokraternas partimotion Fi10

I motion Fi10 (s) framhålls att massarbetslösheten nu är en realitet i

Sverige. Den totala arbetslösheten väntas nästa år uppgå till 15 %.

Långtidsarbetslösheten har stigit till 136 000 personer och har blivit vårt

lands största sociala problem. Regeringen har, menar motionärerna, förlorat

kontrollen över statsbudgetens utveckling. Mot denna bakgrund måste den

ekonomiska politiken läggas om. För att värna sysselsättning och välfärd måste

insatserna att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En

prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god

tillväxt.

Kortfristigt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar

kan öka i hela ekonomin. Motionärerna framhåller att riskerna är mindre att

stimulera ekonomin än risken att passivt se på hur allt fler blir arbetslösa

och hur utgiftskvoten fortsätter att öka.

På längre sikt måste de statsfinansiella obalanserna brytas.

Det måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga

stimulansen skall bidra till. Därutöver måste de offentliga inkomsterna och

utgifterna långsiktigt anpassas så att Sverige inte fastnar i permanent stora

budgetunderskott och ständigt växande statsskuld.

Socialdemokraternas förslag till åtgärder

I det program som presenteras i motionen föreslås följande åtgärder:

Sänkt ränta

Penningpolitiken måste mobiliseras i kampen mot den ekonomiska

tillbakagången. Med stora överskott i bytesbalansen finns utrymme för en

djärvare penningpolitik och lägre räntor.

Stärk hushållens köpkraft

Kräftgången i den privata konsumtionen måste brytas genom olika

finanspolitiska stimulanser. I motionen förordas en tillfällig momssänkning med

5 procentenheter under nästa år. Motionärerna säger nej till höjd skatt på

arbete genom en försämring av grundavdraget. Vidare anser motionärerna att

indragningen från bostadssektorn bör rivas upp. Vissa punktskatter bör inte

höjas den 1 januari 1994. Ökade subventioner för sparandet genom det

individuella pensionssparandet bör inte genomföras. Det gäller även sänkningen

av avkastningsskatten på pensionssparandet. Kapitalinkomstskatten och värdet på

ränteavdragen bör förbli 30 %.

Stimulera investeringar

De senaste två årens kraftiga ras i investeringarna måste hejdas.

Näringslivet bör därför under år 1994 ges möjlighet att göra extra förmånliga

avskrivningar för maskiner. Ett ROT-program för lägenheter i flerfamiljshus bör

startas. Väginvesteringarna bör öka.

En ny näringspolitik

Enligt motionärerna måste nu staten aktivt understödja en utveckling av

näringar som har stor tillväxtpotential. Ett nationellt program för

kompetensutveckling bör antas av riksdagen. En särskild satsning bör genomföras

på de små och medelstora företagen och deras möjligheter att hävda sig på

Europamarknaden. Ett särskilt FoU-program behövs för dessa företag. De svenska

naturtillgångarna får inte säljas ut. Vattenfall får inte privatiseras.

En aktiv arbetsmarknadspolitik

Riksdagen måste under hösten fatta beslut om en handlingsplan för ökad

sysselsättning. Underhållsinvesteringar i vägnätet bör påskyndas. 20 000

ungdomar och 20 000 långtidsarbetslösa bör beviljas ett rekryteringsstöd i

näringslivet. Ytterligare 10 000 elever bör tas in vid högskolan under nästa

år. Uppsägningstiderna i kommunerna bör förlängas. I kommunerna anordas det

10 000 nya beredskapsarbeten.

Nej till försämrad arbetsrätt

Regeringens förslag till försämringar i arbetsrätten avvisas.

Stärk Arbetsmarknadsfonden

Finansieringen av Arbetsmarknadsfonden måste förstärkas nu genom att höja

egenavgiften i sjukförsäkringen i januari 1994 till 1,9 %. Detta frigör ett

utrymme motsvarande 6,1 miljarder kronor för år 1994. Arbetsgivaravgiften för

sjukförsäkringen kan därmed sänkas med 1,03 procentenheter och

arbetsmarknadsavgiften höjas med motsvarande tal. Dessutom vill motionärerna

höja statsskatten för höginkomsttagarna över brytpunkten med 5 % vilket

motsvarar ca 4 miljarder kronor. Denna inkomstförstärkning skall tillföras

Arbetsmarknadsfonden.

En långsiktig plan för sunda statsfinanser måste läggas fast. Huvuddrag i en

sådan plan är följande:

Minskad arbetslöshet leder till minskade underskott

Enhetliga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet

Ny finansiering av sjukförsäkringen

Ny finansiering av a-kassan

Balans mellan skatt på arbete och kapital

Ett samlat program mot ekonomisk brottslighet och bättre skatteindrivning

Minskade utgifter för försvaret, jordbruksstödet, administrationen och

flyktingmottagandet

Nej till ökade statsutgifter, t.ex. vårdnadsbidrag

Bekämpa arbetslösheten i Europa

Arbetslösheten är sedan 15--20 år tillbaka det allvarligaste ekonomiska och

sociala problemet i Europa. Av de arbetslösa är andelen långtidsarbetslösa i

Europa nu 60--70 %, om man sätter gränsen vid sex månaders arbetslöshet.

Detta är ohållbart. Det är nödvändigt att nu formulera en ny ekonomisk

politik, som kan avvärja de ekonomiska, sociala och politiska hot som en

permanent arbetslöshet innebär. En sådan ny politik måste baseras på en

noggrann och korrekt analys av orsakerna till den europeiska

sysselsättningskrisen. I propositionen understryks att Sverige bör gå i spetsen

för en samlad Europastrategi för arbete och rättvis fördelning. Regeringen bör

därför ta initiativ i olika organ för en sådan politik.

Ny demokratis partimotion Fi11

I motion Fi11 (nyd) anförs att av propositionen framgår att Sveriges

grundläggande problem lämnas olösta. Svenska politiker fortsätter att ge

väljarna löften som de inte kan hålla. Sverige har nämligen problem av en

storleksordning som aldrig tidigare skådats. Den skuld som byggts upp har

sådana astronomiska proportioner att den endast kan betalas av kommande

släktled, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Den galopperande statsskulden är

ett problem som hittills inte behandlats med vederbörligt allvar. Trots

världens högsta skatter kan svenska folket inom ett par år befinna sig i ett

läge där över hälften av statsskatten går åt till att täcka räntekostnader.

Det finns som motionärerna ser det tre förslag i riksdagen till lösning av

den ekonomiska krisen.

Socialdemokraternas, som är att snabbt återgå till den ordning och det

skattetryck som skapade århundradets kris i Sverige.

Regeringens, som är en något långsammare väg tillbaka till

högskattesamhället. En annan likhet med (s) är politikerstyrningen av

privatlivet och värnandet om den speciella politiska sektorn.

Ny demokratis, som är

a) att bromsa genom att skära i alla offentliga utgifter, utom de som

garanterar medborgarna till liv, hälsa och egendom,

b) att gasa genom att sänka skatterna och sänka välfärdens pris genom fri

konkurrens och privatiseringar.

Konkret innebär Ny demokratis motion följande.

Ny demokratis förslag till åtgärder

Sänkt bensinskatt

Bensinskatten gav netto 1,2 miljarder på 7 månader,

dvs. drygt 2 miljarder per år. Att ta bort den ger alltså

100>2 mdkr/år

Sänkt moms på tjänster och byggverksamhet

Tjänstemomsen är 17,3 miljarder. En sänkning från 25

till 12 % kostar, exkl. positiva, dynamiska effekter

100>8,5 mdkr/år

Byggmomsen för nästa år beräknas ha fallit ned till

8 miljarder. En sänkning till 12 % kostar alltså

100>4 mdkr/år

Egnahems-ROT

50 000 kr egnahems-ROT, dvs. deklarationsavdrag

för verifierad repararation, kostar netto ca 5 %, dvs.

2 500 kr per full reparation -- för låginkomsttagare.

30 % K-skatt ställs mot arbetsgivaravgifter, löneskatter

m.m. För höginkomsttagare (50 % marginalskatt)

blir nettot 11 000 kr per full reparation. Vid 400 000

reparationer à 50 000 kr skapas ca 30 000 jobb.

Effekten för stat och kommun blir ett minus på

100>0,5 mdkr

Direktavskrivningar för investeringar

Direktavskrivningar senarelägger bolagsskatten men

tidigarelägger investeringarna. Kostnad

100>5 mdkr/år

Utökning av exportgarantier

Exportkreditgarantier utökas med 10 miljarder vilket

antas kosta 15 %, dvs.

100>1,5 mdkr/år

S u m m a k o s t n a d e r

100>21,5 mdkr/år

Finansering av de föreslagna åtgärderna

Organisations-, press- och partistöd via stat

och kommun är ca 15 miljarder per år.

25 % omedelbar nedskärning ger

100>3,75 mdkr/år

Behovsprövade barnbidrag (successiv sänkning

från

inkomster på 320 till 500 tkr per år) ger

100>3 mdkr/år

Slopade flerbarnstillägg ger

100>1,25 mdkr/år

Slopade subventioner för hemspråksundervisning ger ca

100>1 mdkr/år

Skärpt föräldraförsäkring ger

100>1,5 mdkr/år

U-hjälp dras temporärt ner till 0,5 % av BNI,

vilket ger

100>6,5 mdkr/år

Modernisering och rationalisering av flyktingpolitiken

måste rimligen ge minst 5 mdkr inom ca 2 år. Antag år 1

100>3 mdkr/år

S u m m a i n t ä k t e r

100>20 mdkr/år

Moms på dagspress. Ta bort momsbefrielsen

för dagspressen

100>1,5 mdkr/år

Utöver här nämnda ökade intäkter för staten kommer

staten att få ytterligare budgetförstärkningar genom

Intäkter för staten genom minskad arbetslöshet. En

arbetslös person kostar samhället ca 200 tkr/år mer än

en arbetande person. 100 000 nya jobb betyder

alltså ca

100>20 mdkr/år

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

Krigsförklaringen mot den svarta marknaden, den

ekonomiska brottsligheten och bidragsfusket som

snabbt borde ge

100>10-tals mdkr/år

Regeringen föreslår i propositionen indexeringsregler för allmän energiskatt,

bensinskatt, dieseloljeskatt, koldioxidskatt, tobaksskatt och dryckesskatt. Som

motionärerna ser det är detta ett sätt att höja skatten i framtiden utan att få

obehaglig uppmärksamhet. I motionen avvisas den föreslagna indexregleringen.

Ny demokrati föreslår i motionen att transfereringssystemen -- till största

delen socialförsäkringar -- samordnas och får samma golv (miniersättning) och

tak (maxersättning), samt däremellan en procentsats som, liksom golvet och

taket, fastställs en gång per år. Beräkningsgrunden för basbeloppet bör ändras.

Vad gäller arbetsmarknadspolitiken vill Ny demokrati göra långtgående

förändringar i arbetsrätten. Bl.a. bör enligt motionärerna LAS inte gälla för

företag med färre än 25 anställda. Förslaget i propositionen att införa ett

tillfälligt generellt anställningsstöd (GAS) avvisas i motionen.

Vänsterpartiets partimotion Fi8

I motion Fi8 (v) anförs att det allt överskuggande problemet i svensk ekonomi

i dag är arbetslösheten. Enligt regeringens egna gissningar kommer den öppna

arbetslösheten 1995 att ligga kvar på den för Sverige hittills okända nivån 8

%. Fyra år med en mycket hög arbetslöshetsnivå kommer då att ha gått. Vi vet av

erfarenhet från andra länder att vi får en stor grupp av främst unga människor

som inte känner sig behövda, som aldrig haft ett fast jobb och som har litet

hopp om att någonsin få ett. Målet att snabbt öka kapacitetsutnyttjandet i

ekonomin och därmed sänka arbetslösheten måste nu överordnas allt annat.

Vänsterpartiet anser att fler jobb måste skapas -- på kort sikt genom att

stimulera inhemsk efterfrågan. I motionen föreslås att matmomsen sänks till 15

%, att ersättningsnivåerna för arbetslösa återställs, att ett program för att

stimulera byggsektorn tas fram samt att ett program för att stödja ekonomiskt

trängda kommuner upprättas.

På längre sikt måste en återgång till den fulla sysselsättningen åstadkommas

längs tre olika huvudvägar:

genom att omfördela arbetstiden,

genom att ställa om produktions- och konsumtionsmönstret i en ekologiskt

hållbar riktning,

genom förbättrad kommunal service.

I motionen understryks att svenska folket inte i genomsnitt lever över sina

tillgångar. Tvärtom produceras i år mer än vad som förbrukas av varor och

tjänster. Problemet är i stället att produktionsresultatet är orättvist

fördelat. Allt fler lever nära gränsen för personlig konkurs, samtidigt som

allt fler blir mycket rika. Det privata sparandeöverskottet blir i år ungefär

lika stort som det offentliga sparandeunderskottet. I grunden handlar det

således om en fördelningsfråga: pengar bör flyttas från passivt sparande till

att bli investeringar och effektiv efterfrågan på hemmamarknaden. Det kan

genomföras genom

höjd skatt för dem som tjänar mer än 200 000 kr om året,

sänkt matmoms till 15 %.

I motionen krävs att ersättningsnivåerna för arbetslösa snarast bör

återställas till de nivåer som gällde före de nu genomförda sänkningarna.

Vänsterpartiet har sedan lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som

genomfördes 1990 och 1991 var orättvis och gav stora skattesänkningar för

höginkomsttagare. Det är därför, enligt motionärerna, dags att riva upp

reformen nu, inte för att gå tillbaka till 1980-talets skattesystem, utan för

att återställa progressiviteten i skatteskalan till en rimlig nivå.

Konkret föreslår motionärerna en höjd statsskatt -- 5 % ökad skatt på

inkomster mellan ca 200 000 och 250 000 kr om året och 10 % skattehöjning för

inkomster därutöver. Dessutom bör grundavdraget för höginkomsttagare slopas.

Det är motionärernas uppfattning att regeringen överdriver faran av ökad

inflation. Det är nu möjligt, menar man, att föra en mer aktivt räntesänkande

politik än den som regering och riksbank bedriver. Staten bör bl.a. mer aktivt

använda sitt ägande i banksystemet för att minska gapet mellan utlåne- och

inlåneräntor.

Vänsterpartiet har inga invändningar mot de i propositionen föreslagna

höjningarna av tobaks- och alkoholskatten, men anser att dessa skatter bör

kunna öka mer än inflationen.

Angående förslaget att höja vissa energiskatter framhåller motionärerna att

höjda skatter på hushållens konsumtion, vid en tidpunkt då arbetslöshetens

huvudorsak är en starkt fallande inhemsk efterfrågan, kan vara riskabelt som

isolerad åtgärd. Vänsterpartiet kan ändå godta dessa höjningar, om dessa ges en

riktig miljö- och fördelningsprofil och om de kombineras med åtgärder som

stimulerar sysselsättningen.

När det gäller bensinskatten har Vänsterpartiet sedan länge förordat en

differentiering.

Som en ljuspunkt i regeringens proposition ses i motionen förslaget att ge

ett stöd till företag som nyanställer. Regeringens förslag medför dock, menar

motionärerna, ett antal administrativa problem. Bland annat medger inte dagens

statistik en effektiv kontroll och dessutom innebär säsongsarbeten problem. För

att undvika detta vill Vänsterpartiet införa en minimitid om sex månader i

anställningstid för nyrekryterade i förslaget.

Sammanfattningsvis vill Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen i uppdrag

att återkomma med ett samlat förslag till sysselsättningsskapande åtgärder i

enlighet med vad som anförs i motionen. I samband med detta bör regeringen

också återkomma med förslag till energi- och miljörelaterade skatter.

I propositionen skriver regeringen att en bra barnomsorg, en skola med hög

kvalitet och en effektiv sjuk- och äldreomsorg främjar näringslivet.

Motionärerna konstaterar att detta är sant, men det kan inte förenas med det

ekonomiska utrymme som regeringen vill ge kommunerna. Ett absolut minimum är

att den kommunala konsumtionen ökar med 1 % både 1994 och 1995. Man bör anslå

5 miljarder kronor till en kommunakut i enlighet med tidigare förslag från

Vänsterpartiet.

I motionen understryks att statsskulden blivit förfärande stor. Den

överstiger nu 100 000 kr per invånare. Med Vänsterpartiets förslag till

inriktning av den ekonomiska politiken blir det offentliga underskottet i

finansiellt sparande ca 170 miljarder, dvs. ca 20 000 kr per invånare 1994.

Merparten av underskottet försvinner på sikt om vi kan återvända till full

sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Resten av underskottet kan

klaras genom skattehöjningar och besparingar.

Som exempel på viktigare besparingar nämns i motionen

minskade militärutgifter,

minskad statlig administration,

sänkt tak i sjukersättningen m.m. som exempel på besparingar.

Utskottet

Internationell utveckling

Som anförs i propositionen är en bedömning av den svenska ekonomins

utveckling de närmast kommande åren avhängig av främst tre faktorer. För det

första styrkan och snabbheten i exportuppgången, för det andra utvecklingen av

den privata konsumtionen och för det tredje förtroendet i omvärlden för de

ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas för att eliminera den offentliga

sektorns underskott. Styrkan och snabbheten i exportuppgången beror i sin tur

på hur näringslivet kan utnyttja de konkurrensfördelar som svensk ekonomi

erhållit genom deprecieringen av kronan och den mycket gynnsamma

produktivitetsutvecklingen. En avgörande faktor blir utvecklingen av den

internationella ekonomin.

Som framgår av Finansdepartementets bedömning av utvecklingen i OECD-området

(tabell 1) kännetecknas den internationella ekonomin av att de dominerande

OECD-länderna befinner sig i helt olika faser av konjunkturcykeln.

Återhämtningen i de anglosaxiska länderna fortsätter -- tillväxten väntas i år

enligt denna bedömning uppgå till nära 3 % i Förenta staterna och till 1,5 %

i Storbritannien -- samtidigt som recessionen i de kontinentaleuropeiska

länderna har tilltagit och Japans ekonomi stagnerar. I Tyskland minskar BNP i

år med 2,5 % och i Japan förväntas nolltillväxt. Den internationella

konjunkturen har sålunda försvagats i år, men väntas successivt förstärkas

under 1994 och 1995. En viss återhämtning sker då i Kontinentaleuropa och Japan

samtidigt som uppgången fortsätter i de anglosaxiska länderna. BNP-tillväxten i

OECD antas nu bli under 1 % år 1993, för att sedan gradvis öka till 2 % år

1994 och till knappt 3 % år 1995.

Bland de tre stora industriländerna är det endast Förenta staterna som

uppvisar en fortsatt ökning av den ekonomiska aktiviteten. I Japan däremot är

det ekonomiska läget bekymmersamt. För första gången på 20 år stagnerar nu den

japanska ekonomin.

Tabell 1. Internationell utveckling

Årlig procentuell förändring

___________________________________________________________________

1993 1994 1995

___________________________________________________________________

BNP

Förenta Staterna 2,8 (3,0) 3 (3,5) 3,5

Japan 0 (0,5) 1,8 (3,0) 3

Tyskland* -2,5 (-1,8) 0,3 (1,0) 1,3

Frankrike -1 (0,3) 0,7 (2,0) 1,8

Storbritannien 1,5 (1,3) 2,5 (2,5) 2,8

Norden** -0,3 (0,5) 2,0 (2,0) 2,5

OECD Europa -0,8 (0,0) 1,3 (1,8) 2,0

OECD Totalt 0,8 (1,3) 2,0 (2,8) 2,8

KPI

Förenta Staterna 3,0 (3,0) 3,5 (3,5) 4

Japan 1,0 (1,5) 1,3 (2,0) 2

Tyskland* 4,0 (3,8) 3,0 (3,0) 2,5

Frankrike 2,8 (2,8) 2,0 (3,0) 2,0

Storbritannien 2,0 (3,8) 3,8 (4,0) 4,0

Norden** 2,0 (2,5) 2,5 (2,5) 2,8

OECD Europa 3,3 (4,0) 3,3 (3,5) 3,5

OECD Totalt 3,0 (3,0) 3,5 (3,3)

Arbetslöshet

OECD Europa 11,5 (11,4) 12,0 (11,9) 12,3

OECD Totalt 8,5 (8,5) 8,5 (8,6) 8,5

___________________________________________________________________

Uppgifterna inom parentes anger motsvarande prognoser i kompletteringsprop.

1992/93:150.

* Avser de västra delstaterna.

** Exkl. Sverige.

Nödvändigt för en positiv ekonomisk utveckling i Sverige under de närmast

kommande åren är att den recession som i dag präglar Europa upphör och ersätts

med en tillväxt som åtminstone motsvarar den som gällde under andra hälften av

1980-talet. En tillväxt på 2 % är emellertid inte tillräcklig för att hejda en

ökning av arbetslösheten i Västeuropa (jfr tabell 1).

En utveckling med en tillväxt som ligger klart över 2 % i Västeuropa

förutsätter dock en positiv utveckling i Tyskland. I Finansdepartementets

prognos förutses en fortsatt svag utveckling i västra Tyskland under återstoden

av 1993. En mycket långsam återhämtning kan inledas under loppet av 1994. Den

privata konsumtionen kommer att hållas tillbaka av fallande disponibelinkomster

till följd av de budgetförstärkande åtgärder som beslutats, en stigande

arbetslöshet och låga löneökningar. Budgetkonsolideringen sker dels via höjd

inkomstskatt och höjda indirekta skatter, dels via minskade transfereringar

till hushållen. Den försämrade konkurrenskraften till följd av stigande

enhetsarbetskostnader och den reala apprecieringen av D-marken verkar också i

kontraktiv riktning. Vidare tillkommer att det ännu inte finns några tecken på

en självbärande konjunkturuppgång i de östra delstaterna. De återhållande

effekterna motverkas till viss del av att penningpolitiken nu kan komma att

genomgå vissa lättnader. Bakom den prognos som redovisas i tabell 1 ligger

emellertid ett antagande om att betydande lättnader i penningpolitiken kommer

att äga rum. Med Bundesbanks starka orientering mot prisstabiliseringsmålet

blir det ett absolut krav för att lättnader i penningpolitiken skall kunna

genomföras att inflationen hålls tillbaka och utvecklas i den riktning som

anges i tabell 1.

Utskottet vill när det gäller här redovisade prognoser understryka att

osäkerheten i bedömningarna förefaller vara väsentligt större i denna

lågkonjunktur i jämförelse med motsvarande prognoser under 1970-talet och

1980-talet. Det framgår inte minst av de återkommande och kraftiga revideringar

som praktiskt taget samtliga etablerade konjunkturbedömare tvingats genomföra.

Så t.ex. förutsåg OECD i december 1992 en tillväxt för år 1993 på drygt 1 % i

det tidigare Västtyskland och i Japan på nära 2,5 %. I juni reviderades dessa

prognoser ned till --2 % resp. 1 %. Som framgår av tabell 1 måste även

OECD:s juniprognos nu ses som alltför optimistisk. Flera faktorer medverkar

till att det är svårt att få en bild av hur den internationella ekonomiska

utvecklingen ser ut i ett konjunkturperspektiv. I Europa var det främst

effekterna av återföreningen av de båda tyska staterna, sammanbrottet av

ERM-systemet, finanskrisen och den utdragna saneringen av hushållens och

företagens skulder som missbedömdes av konjunkturbedömarna.

När det gäller de nu föreliggande prognoserna framhålls i propositionen just

de osäkerhetsfaktorer som nämns ovan. Sålunda anförs i propositionen att

osäkerhetsmomenten i den internationella prognosen utgörs av den ökade

flexibilitet som de nya fluktuationsbanden inom ERM medför. Detta kan

underlätta en återhämtning i den europeiska konjunkturen, men det är osäkert i

vilken grad det ökade handlingsutrymmet kommer att utnyttjas. Vidare anförs att

det fortfarande råder osäkerhet om i vilken utsträckning företag och hushåll

hunnit anpassa sin skuldsättning till de nya förutsättningar som råder.

Bedömningarna bygger också på antagandet att hushållens sparande faller under

prognosperioden, trots att arbetslösheten stiger. Anpassningen har i denna

konjunkturcykel haft stor påverkan på konsumtion och investeringar. De stora

budgetunderskotten i många europeiska länder innebär därtill osäkerhet om

utformningen av konsolideringsåtgärder under de närmaste åren. Osäkerheten

kvarstår även vad gäller GATT-förhandlingarna, där en överenskommelse

ännu inte har kunnat nås.

Ett villkor för att utvecklingen i Västeuropa inte skall bli sämre än vad som

här antagits är att en handelskonflikt mellan Förenta staterna och EG-länderna

på grund av oenighet i GATT-förhandlingarna kan undvikas. En avgörande

förutsättning för bedömningen av den internationella utvecklingen är att

räntorna i Västeuropa fortsätter att falla.

Tabell 2. Prognosförutsättningar

______________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995

______________________________________________________________________

BNP-tillväxt i OECD 1,6 0,8 2,1 2,8

Konsumentprisökning i OECD 3,0 2,7 3,0 3,5

Råoljepris (dollar per fat) 19,3 18,0 18,75 20,0

Dollarkurs (i kr.) 5,82 7,73 8,02 8,02

Ecu-index* 101,7 123,0 122,5 117,5

______________________________________________________________________

* ECU-index antas vara 125 den 31 december 1993, 120 den 31 december 1994

samt 115 den 31 december 1995.

Utvecklingen i Sverige

I den längsta och djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden fortsätter

nedgången i den svenska bruttonationalprodukten också i år. Minskningen i år

har beräknats till nära 3 %. Den totala minskningen i BNP mellan åren 1990

och 1993 har varit 6 %. Den öppna arbetslösheten beräknas nu uppgå till drygt

8 %.

Tabell 3. Försörjningsbalans

_________________________________________________________________________

Mdkr Procentuell volymförändring

________ ________________________________

1992 1993 1994 1995

_________________________________________________________________________

BNP 1 436,5 -2,8 (-1,7) 1,9 (1,2) 2,9

Import 375,9 -3,1 (-1,6) 2,7 (3,5) 5,5

Tillgång 1 812,4 -2,9 (-1,7) 2,1 (1,9) 3,6

Privat konsumtion 772,3 -5,0 (-3,5) 0,0 (-0,2) 2,5

Offentlig konsumtion 401,0 -2,8 (-1,0) -1,3 (-1,4) -1,0

Stat 116,9 -1,5 (-0,5) -1,0 (-1,0) -1,0

Kommuner 284,1 -3,4 (-1,2) -1,5 (-1,5) -1,0

Bruttoinvesteringar 243,8 -11,6 (-8,9) -8,6 (-5,7) 4,4

Lagerinvesteringar -5,3 -0,4 (-0,2) 0,4 ( 0,4) 0,4

Export 400,6 5,6 ( 4,7) 10,4 ( 9,0) 6,5

Användning 1 812,4 -2,9 (-1,7) 2,1 ( 1,9) 3,6

Inhemsk användning 1 411,8 -6,1 (-4,1) -1,4 (-1,1) 2,2

_________________________________________________________________________

Uppgifterna inom parentes anger prognoserna i prop. 1992/93:150.

Som framgår av tabell 3 förutses i propositionen en vändning uppåt under år

1994. Tillväxten bedöms uppgå till 2 % och fortsätta att öka till 3 % år

1995. Omsvängningen till en tillväxt som ligger klart över den som rådde under

andra hälften av 1980-talet är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma

en förbättring på arbetsmarknaden. Arbetslösheten fortsätter att öka under år

1994, och under år 1995 förbättras läget på arbetsmarknaden endast marginellt

(jfr tabell 4).

Försörjningsbalansprognosen visar dock att recessionens botten nu bör ha

passerats. År 1994 ökar exporten, industriproduktionen och

industriinvesteringarna kraftigt.

Tabell 4. Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

________________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995

________________________________________________________________________

Timlön, kostnad 3,6 3 1/4 3,5 4 1/4

KPI, dec-dec 1,9 4,4 2,4 3,0

KPI, genomsnitt 2,3 4,6 2,6 2,9

Disponibel inkomst 3,1 -2,9 2,0 1,4

Sparkvot (nivå) 8,1 10,1 11,4 10,4

Industriproduktion -3 1,5 9,0 6,0

Industriinvesteringar -15,3 2,0 11,0 17,0

Relativ enhetsarbetskostnad -1,6 -26,3 -2,7 2,5

Arbetslöshet (nivå) 5,3 8,0 8,4 7,9

Handelsbalans (mdkr) 34,5 58,9 89,2 101,2

Bytesbalans (mdkr) -29,7 0,0 46,0 66,1

Bytesbalans (% av BNP) -2,1 0,0 3,1 4,3

________________________________________________________________________

Nyckelvariablerna i det utvecklingsscenario som beskrivs i

försörjningsbalansprognosen är utvecklingen av utrikeshandeln och

konsumtionsutvecklingen.

Exporten

Som framgått av föregående avsnitt om den internationella utvecklingen har

tillväxtprognoserna för Sveriges viktigaste handelspartners reviderats ned,

vilket innebär att marknadstillväxten för svensk export i år blir väsentligt

lägre än vad som tidigare antagits (jfr tabell 5). I

försörjningsbalansprognosen har emellertid exportprognosen reviderats upp för

såväl år 1993 som för åren 1994 och 1995. Den gynnsamma konkurrenssituationen

för den svenska ekonomin (jfr tabell 4) har förstärkts ytterligare genom det

fortsatta fallet i kronkursen och den positiva produktivitetsutvecklingen i

industrin.

Tabell 5. Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av

bearbetade varor

Procentuell förändring

_____________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995

_____________________________________________________________________

Marknadstillväxt 3,9 1,7 4,9 5,7

Realativpris -0,7 -14,0 -1,9 -1,9

Exportvolym -0,5 7,6 13,2 7,4

Marknadsandel -4,2 5,8 7,9 1,7

_____________________________________________________________________

Anm: Marknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av

bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som

mottagare av svensk export av bearbetade varor.

Den påtagliga förbättring av exportutsikterna som anges i den nu aktuella

bedömningen utgör den främsta förklaringen till att nedgången i den svenska

ekonomin nu väntas upphöra och att tillväxten åter tar fart. Exportuppgången

bör dra med sig industriinvesteringarna (jfr tabell 4). Statistiska

centralbyråns (SCB) senaste redovisning av industrins investeringsplaner stöder

denna bedömning.

Det kan nämnas att Finansdepartementets exportprognos för år 1994 klart

överstiger Konjunkturinstitutets bedömning från slutet av september. Som

framhålls i propositionen är det med tanke på svensk exports stora

konkurrensförbättring möjligt att även den prognos som här redovisats

underskattar exportmöjligheterna. Konkurrensförbättringen genom deprecieringen

kan sägas vara av samma storleksordning som den svenska industrin erhöll genom

devalveringarna åren 1981 och 1982. Men utgångspunkten för en snabb

exportuppgång är annorlunda. Den snabbt stigande arbetslösheten innebär att en

överflyttning av arbetskraft från den skyddade sektorn till den

konkurrensutsatta kan ske utan att 1980-talets problem med alltmer överhettad

och inflationsdrivande arbetsmarknad behöver återuppstå.

Den positiva utvecklingen av utrikeshandeln leder till att handelsbalansen

successivt förstärks. År 1995 beräknas överskottet överstiga 100 miljarder

kronor. Även bytesbalansen kommer åren 1994 och 1995 att uppvisa betydande

överskott.

Privat och offentlig konsumtion

I år beräknas den inhemska efterfrågan falla med drygt 6 %.

Den främsta förklaringen till denna utveckling är minskningen av den privata

konsumtionen men även att den offentliga konsumtionen har gått ned kraftigt.

Besparingar och rationaliseringar av den offentliga verksamheten har medfört

att den offentliga konsumtionen minskat i volym med drygt 3,5 % första halvåret

i år jämfört med motsvarande period förra året. Särskilt kraftig har nedgången

varit i den kommunala sektorn (4 %). Denna betydande nedgång förutsågs inte i

kompletteringspropositionen. Fortsatta besparingskrav både inom stat och kommun

förutses leda till att den offentliga konsumtionen kommer att minska under hela

prognosperioden, dock inte lika kraftigt som under de senaste tolv månaderna.

För helåret 1993 beräknas den kommunala konsumtionen gå ned med ca 3,5 % och

den statliga konsumtionen med 1,5 % år 1994 och 1 % år 1995.

Den privata konsumtionen minskade förra året trots en relativt kraftig

höjning av hushållens köpkraft. Ser man tillbaka ytterligare ett år steg

hushållens realt disponibla inkomster under åren 1991 och 1992 med sammanlagt 8

%, trots att sysselsättningen sjönk och arbetslösheten steg. Inkomstökningen

saknade således grund i den reala ekonomiska utvecklingen. Det var

huvudsakligen sänkta skatter och ökade transfereringar som låg bakom den

kraftiga inkomstökningen, vilket avspeglas i försämrade finanser för den

offentliga sektorn. Förklaringen till minskningen i konsumtionen är i stället

den exceptionellt stora höjningen av hushållens sparkvot. Av tabell 6 framgår

vilka faktorer som blir bestämmande för hur den privata konsumtionen kan tänkas

utvecklas fram t.o.m. år 1995.

Tabell 6. Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

________________________________________________________________________

Mdkr Procentuell förändring

___________ ________________________

1992 1992 1993 1994 1995

________________________________________________________________________

Löpande priser

Löner 643,9 0,5 -2,6 3,0 5,0

Inkomstöverföringar

från offentlig sektor 346,9 9,5 7,7 4,6 2,3

Övriga inkomster, netto 134,9 10,1 6,1 10,9 14,0

Direkta skatter, avgifter m.m. 285,7 0,3 0,3 4,5 6,5

Disponibel inkomst 840,0 5,7 2,1 4,5 4,9

Privat konsumtion 772,3 0,6 0,3 2,5 6,1

Sparkvot, nivå i % 8,1 9,6 11,4 10,4

1985 års priser:

Disponibel inkomst 3,1 -3,3 2,0 1,4

Privat konsumtion -1,9 -5,0 0,0 2,5

________________________________________________________________________

Sammantaget tyder utvecklingen på att merparten av hushållens finansiella

anpassning nu bör vara avslutad. Finansdepartementet gör den bedömningen att

sannolikheten för att hushållen skall drabbas av nya negativa överraskningar är

mindre än tidigare. Nedgången i den privata konsumtionen förväntas upphöra

nästa år. Konsumtionen förutsätts därefter successivt öka under

prognosperioden. Fallet i såväl detaljhandelns omsättning som försäljningen av

personbilar visar klara tecken på att ha avstannat. Hushållens förväntningar,

så som de mäts i SCB:s undersökning av hushållens inköpsplaner, har också

blivit allt ljusare under loppet av 1993. Det finns dock en betydande osäkerhet

i bedömningen. Konsumtionsuppgången antas komma till stånd trots att hushållen

sannolikt känner en fortsatt oro för att de dåliga offentliga finanserna kommer

att påverka den framtida utvecklingen av de disponibla inkomsterna negativt.

Läget på arbetsmarknaden

Situationen på arbetsmarknaden kommer enligt prognosen att fortsätta att

försämras under år 1994. Trots omfattande satsningar på

arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas den öppna arbetslösheten i år uppgå

till drygt 8 % i genomsnitt. Under åren 1994 och 1995 tar produktionen

successivt fart, men en fortsatt hög produktivitetsutveckling i kombination med

en ökad medelarbetstid motverkar en snabb nedgång av arbetslösheten.

Utvecklingen på arbetsmarknaden följer denna gång inte det vanliga

konjunkturmönstret. Till skillnad från lågkonjunkturen vid 1980-talets början

då antalet sysselsatta inte anpassades till produktionsutvecklingen, s.k.

labour hoarding, drar företagen i dag ned sysselsättningen i takt med att

produktionen minskar. Under perioden januari--augusti i år har sysselsättningen

minskat med 243 000 personer, eller knappt 6 %, jämfört med samma period 1992.

Nedgången berör numera samtliga branscher. De antalsmässigt största

neddragningarna har skett inom industrin, privata tjänstesektorn och

kommunerna. Industrin är den sektor där personalinskränkningarna pågått längst.

Av SCB:s senaste redovisning av arbetsmarknadsläget framgår att antalet

arbetslösa i oktober uppgick till 363 000 personer, vilket är 116 000 personer

fler än ett år tidigare. Arbetslösheten är högre bland männen än bland

kvinnorna. Medan 10 % av männen i arbetskraften var arbetslösa i oktober var

motsvarande andel för kvinnorna 7 %. Värst drabbade är män i åldern 20--24 år,

vars arbetslöshetstal uppgick till nära 25 % i oktober. Antalet arbetslösa med

en sammanhängande arbetslöshetstid om minst sex månader, dvs.

långtidsarbetslösa, uppgick i oktober till 125 000. Det innebär att mer än en

tredjedel av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Hälften av dessa är under

35 år.

SCB framhåller att läget på arbetsmarknaden är svårbedömt. Den ljusning i

sysselsättningen som kunde skönjas tidigare under hösten bekräftas inte av

SCB:s arbetskraftsundersökningar i oktober. Antalet sysselsatta minskade mellan

september och oktober med 40 000 personer. Å andra sidan har arbetslösheten

sjunkit långsamt under hösten. I oktober var antalet arbetslösa 8,5 % av

arbetskraften, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med september.

Budgetutvecklingen

Av propositionens redovisning av budgetutvecklingen framgår att i den

reviderade finansplanen i april i år räknade regeringen med att underskottet i

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 skulle bli 190,1 miljarder kronor och det

totala statliga lånebehovet 233,9 miljarder kronor. Det faktiska utfallet kan

nu beräknas till 187,5 resp. 208,4 miljarder kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknades i juni underskottet i statsbudgeten till ca

206 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknades våren 1993 till ca

255 miljarder kronor. Lånebehov och budgetsaldo beräknas nu till 268 resp.

211 miljarder kronor. Skillnaden beror i huvudsak på att utgifter för stöd

till Gota Bank, vilka tidigare antagits belasta budgetåret 1992/93, nu beräknas

falla på det innevarande budgetåret. Den svagare ekonomiska utvecklingen jämte

beslut om bl.a. fredsstyrkor ökar lånebehovet medan de lägre räntorna sänker

det.

Osäkerhetsfaktorer i bedömningarna av den svenska ekonomins utveckling

I den socialdemokratiska motionen Fi10 riktas kritik mot den

försörjningsbalansprognos som redovisas i propositionen. Inledningsvis

konstateras att man under åren 1992 och 1993 tvingats till osedvanligt kraftiga

nedrevideringar av prognoserna.

I avsnittet om den internationella utvecklingen angavs orsakerna till att

prognosen för den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området successivt har

nedreviderats. Bland de faktorer som nämndes ha bidragit till osäkerheten i

bedömningarna var den våldsamma turbulensen på valutamarknaderna under förra

året och i år i samband med ERM-systemets sammanbrott, hushållens

skuldanpassning och de snabbt växande underskotten i finansieringen av den

offentliga sektorn. Sverige och Finland tillhör de länder som drabbades

särskilt hårt av dessa störningar. Riksbankens försök att försvara den fasta

växelkursen med höjningar av marginalräntan upp till 500 % är exempel på

åtgärder som inte kunde beaktas i de prognoser som redovisades under år 1992. I

anslutning till valutakrisen blev hushållen än mer medvetna om det stora och

växande budgetunderskottets betydelse för den egna ekonomin. Osäkerheten hos

hushållen om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att minska

budgetunderskottet tillsammans med den pågående skuldsaneringen bidrar till att

det har varit och alltjämt är svårt att få ett grepp om hushållens förändrade

konsumtionsbeteende. Detta speglas i prognoserna av de successiva kraftiga

upprevideringarna av hushållens sparkvot.

I motion Fi10 (s) citeras en professor i nationalekonomi som lär ha beskrivit

regeringens konsumtionsprognos på följande sätt:

Prognosen tycks delvis bygga på ett cirkelresonemang: konsumtionen ska sluta

minska för att hushållens disponibla inkomster ökar, inkomsterna ökar för att

produktionen stiger och produktionen stiger för att konsumtionen slutar minska.

Bl.a. utifrån denna ytterst säregna uppfattning om hur Finansdepartementet

gör prognoser drar motionärerna slutsatsen att regeringen utformar sin

ekonomiska politik med utgångspunkt från en felaktig analys av hur ekonomin

fungerar.

Utskottet vill framhålla att den bedömning som innebär att fallet i den

privata konsumtionen skall bromsas under år 1994 och att den därefter åter

börjar öka år 1995 delas av Konjunkturinstitutet, bankekonomerna m.fl.

etablerade konjunkturbedömare.

Faktorer såsom minskad skuldsättning och ökad finansiell förmögenhet, låg

inflationstakt och sjunkande realräntor talar för en ökad

konsumtionsbenägenhet. Men osäkerheten är stor. I motsatt riktning verkar

framför allt osäkerheten bland hushållen om arbetslöshetssituationen och om

förändringar i socialförsäkringssystemet och andra bidragssystem. Det kan här

tilläggas att förändringarna i hushållens sammanlagda reala disponibla

inkomster inte har bidragit till att förklara den betydande minskning som ägt

rum av den privata konsumtionen. Under perioden 1992 och 1993 har hushållen

sammanlagt, trots en kraftig nedgång i BNP, erhållit en väsentlig ökning av

sina reala inkomster.

Avslutningsvis bör här erinras om att en viktig förutsättning för den nu

aktuella försörjningsbalansprognosen är att såväl de internationella som de

svenska räntorna fortsätter att gå ned. Ett annat antagande bakom prognosen är

att en appreciering av den svenska kronan kommer att äga rum.

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Den extremt djupa recession som drabbat Sverige efter överhettningen på

1980-talet är på väg att brytas. Även om nu tecken kan skönjas på en

återhämtning av ekonomin är vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full

sysselsättning och sanerade statsfinanser lång. Den allra viktigaste uppgiften

för den ekonomiska politiken är att nu snabbt vidta åtgärder för att skapa

arbete för fler i ett växande näringsliv.

I motion Fi10 (s) ges målet att skapa full sysselsättning högsta

prioritet. För att värna sysselsättning och välfärd måste insatser för att få i

gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god

europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för att uppnå en god tillväxt. Men

hotet mot en framtida inflation får inte, sägs det i motionen, styra den

ekonomiska politiken. En fortsatt utslagning av produktionskapacitet kan på

längre sikt öka inflationsbenägenheten i ekonomin. På kort sikt måste

efterfrågan stimuleras och långsiktigt måste de statsfinansiella obalanserna

brytas så att Sverige inte hamnar i en skuldfälla med galopperande

statsskuldsräntor.

De medel som enligt motion Fi10 (s) bör utnyttjas för en generell stimulans

av efterfrågan är en tidsbegränsad sänkning av mervärdesskatten och utökade

möjligheter till avskrivningar på maskininvesteringar under år 1994. Därtill

kommer att motionärerna motsätter sig åtgärder som minskar hushållens

konsumtionsbenägenhet. Här nämns en försämring av grundavdraget, indragningar

från bostadssektorn och en ökning av sparsubventionerna. Motionärerna

framhåller att också penningpolitiken måste mobiliseras mot den ekonomiska

tillbakagången. En räntesänkning är nödvändig. Någon inhemsk inflation att

bekämpa med en stram penningpolitik finns inte, menar motionärerna. Här angivna

generella åtgärder för att stimulera efterfrågan måste få samverka med olika

selektiva åtgärder. Det gäller bl.a. åtgärder inom det arbetsmarknadspolitiska

området. I motion Fi10 (s) stöds principen om ett anställningsstöd (GAS) men

med en annan utformning än den som redovisas i propositionen. Vidare ställs

krav på en aktiv näringspolitik och att ett ROT-program upprättas för

flerfamiljshus och kommunernas vägnät. Dessa åtgärder skulle sammantaget enligt

motionärerna innebära att tillväxten år 1994 fördubblas i jämförelse med

regeringens prognos samtidigt som arbetslösheten skulle gå ned med

2 procentenheter.

Utöver den positiva effekt som en nedgång i arbetslösheten får på

statsfinanserna vill motionärerna, bl.a. genom en reformering av

socialförsäkringssystemet och lägre utgifter för försvaret, jordbruket och

flyktingmottagandet, minska utgifterna i statsbudgeten. Med undantag för

tobaks- och alkoholskatten avvisas förslaget till höjningar av vissa

punktskatter.

Utskottet vill med anledning av motion Fi10 (s) anföra följande.

Av avsnittet om den svenska ekonomins utveckling framgår att en ekonomisk

återhämtning nu kan skönjas. Det mest oroande inslaget i de redovisade

prognoserna är emellertid att arbetsmarknaden reagerar trögt på de tecken på en

uppgång som nu kommer från olika sektorer av ekonomin. Orderingången ökar och

då inte endast bara till exportindustrin utan också från hemmamarknaden.

Industriproduktionen stiger och antalet lediga platser blir fler samtidigt som

konkurserna nu påtagligt minskar. För att under de kommande åren åstadkomma en

markant förbättring av läget på arbetsmarknaden och därigenom förhindra att den

nuvarande höga arbetslösheten förvandlas till en helt oacceptabel ökning av

långtidsarbetslösheten krävs åtgärder som leder till ett växande näringsliv.

I propositionen framhålls betydelsen av att sysselsättningsökningen skall ske

i den privata sektorn. Utskottet vill därför understryka att det är nödvändigt

att inriktningen av den ekonomiska politiken utformas på ett sådant sätt att

detta också blir fallet. En nödvändig förutsättning för att sysselsättningen

skall öka i den privata sektorn är dock goda villkor för privat företagande.

Utskottet anser därför att det är oroande att Socialdemokraterna, som tidigare

klart har understrukit vikten av att stabilisera prisnivån, inte längre ger

prisstabiliseringsmålet hög prioritet. I det inledande avsnittet i motion

Fi10 (s) anges en föga förpliktande inriktning av inflationsbekämpningen. "En

prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god

tillväxt", heter det i motionen. Längre fram i motionen framhålls att "någon

inhemsk inflation att bekämpa med en stram penningpolitik finns således inte.

Därmed ökar handlingsfriheten i penningpolitiken".

Utskottet delar inte denna syn på inflationen som framförs i motionen. Som

anförs i propositionen krävs, för att näringslivet skall växa, en trovärdig låg

inflation liksom goda villkor i övrigt för både befintliga och nya företag.

Produktionen inom industrin har ökat med ca 13 % sedan årsskiftet och exporten

med ca 6 % sedan bottennivån andra kvartalet 1992. Det gynnsamma kostnadsläget

gör det möjligt för svenska företag att öka produktionen och ta marknadsandelar

både på export- och hemmamarknaderna. Utskottet vill understryka att denna

utveckling inte får omintetgöras genom att inflationsförväntningarna återigen

tillåts att växa sig starka.

I motion Fi10 (s) ställs krav på att stimulera inhemsk efterfrågan genom

åtgärder som i betydande grad försvagar statsbudgetens inkomster. Samtidigt

avvisas den inkomstförstärkning av budgeten genom höjning av vissa punktskatter

år 1994 som föreslås i propositionen.

Sådana ställningstaganden bör inte, som utskottet ser det, utgöra

huvudinriktningen av den politik som nu skall föra Sverige ur krisen. Den

efterfrågestimulerande politik som de socialdemokratiska regeringarna förde i

mitten av 1970-talet och under 1980-talet gav kortsiktigt positiva effekter på

arbetsmarknaden men fick som resultat, via överhettning på arbetsmarknaden och

hög inflation, att den svenska industrins konkurrenskraft kontinuerligt

försämrades. Följden blev att industrisektorn inte kunde expandera på samma

sätt som övriga sektorer i ekonomin och att bytesbalansen visade stora och

växande underskott. På litet längre sikt visade det sig att en sådan utveckling

var ohållbar. Slutresultatet av inflationspolitiken blev en förfärande hög

arbetslöshet.

Den utveckling som Sverige genomgick under 1980-talet får inte upprepas. Den

ekonomiska politiken måste därför utformas så att industrisektorn och hela

näringslivet växer och att dessa delar av den svenska ekonomin tillåts ta en

växande andel av de samlade resurserna i anspråk. Tidsbegränsade generella

eller differentierade momssänkningar bör inte utnyttjas som kortsiktiga

konjunkturstimulanser. Den nu påbörjade återhämtningen måste vara exportledd

och kännetecknas av hög kapitalbildning. Tillväxten bör sålunda inte, som under

1980-talet, baseras på en lånefinansierad konsumtion. Detta innebär att det är

utbudsinriktade och inte efterfrågestimulerande åtgärder som nu behöver vidtas.

I motion Fi10 (s) och även i motion Fi11 (nyd) föreslås att företagen skall

få göra direktavskrivningar för investeringar. Enligt Socialdemokraterna bör

direktavskrivningar endast kunna göras under år 1994 och avse

maskininvesteringar.

Förslaget om direktavskrivningar skulle emellertid leda till att budgeten

utsätts för ytterligare påfrestningar med en minskning av skatteintäkterna av

storleksordningen 7--9 miljarder kronor. Enligt utskottets mening finns det

anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning direktavskrivningar kan bidra

till ett tidigareläggande av investeringar. Redan planerade investeringar ges

samma skattekredit som eventuellt tillkommande investeringar. Gjorda

beräkningar tyder på att stimulanseffekten blir begränsad och att den

tidigarelagda investeringsvolymen inte ens kommer att motsvara skattekrediten.

Den räntehöjning som kan bli följden av en temporär ökning av

budgetunderskottet kan medföra att investeringsbenägenheten minskar. Det finns

också anledning att befara att sysselsättningsökningen skulle bli begränsad

eftersom maskininvesteringar har ett mycket stort importinnehåll. Som utskottet

ser det bör det av regeringen föreslagna generella anställningsstödet vara en

bättre åtgärd för att under år 1994 förbättra läget på arbetsmarknaden.

Vad gäller penningpolitikens utformning anförs i motion Fi10 (s) att det är

angeläget att den pågående räntenedgången kan fortsätta och att detta kan ske i

snabbare takt än hittills. Det finns inte någon inhemsk inflation att bekämpa

samtidigt som ett växande bytesbalansöverskott bör utnyttjas till att föra en

djärvare penningpolitik.

Utskottet har tidigare i betänkandet redogjort för varför, i motsats till vad

motionärerna hävdar, prisstabilisering även i nuvarande konjunkturläge måste

vara ett centralt mål för den ekonomiska politiken.

När det gäller ränteutvecklingen har en omfattande nedgång av de svenska

räntorna ägt rum sedan den svenska kronan tilläts flyta den 19 november 1992.

Sedan årsskiftet har räntan på sexmånaders statsskuldväxlar fallit med drygt

2 procentenheter och den tioåriga statsobligationsräntan med nära 2,5

procentenheter. Riksbanken har sedan kronan tilläts flyta sänkt marginalräntan

från 12,5 % till 8 %. Riksbanken har följt en försiktig strategi med en

successiv sänkning av räntan som följts upp med noggranna avläsningar av

terminsräntor, långa räntor och växelkurs.

I motionen framhålls att en snabbare tillväxt är den viktigaste

förutsättningen för lägre räntor. Utskottet kan dela den uppfattningen om

motionärerna med "snabbare tillväxt" avser en återhämtning av ekonomin som inte

innebär att inflationsförväntningarna åter snabbt växer sig starka. Den i

motion Fi10 (s) valda inriktningen av den ekonomiska politiken uppfyller

emellertid inte det senare villkoret. Utskottet vill i detta sammanhang också

erinra om att den svenska ränteutvecklingen är starkt beroende av vad som

händer i vår omvärld. Av utskottets redovisning av prognoserna för den

ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 1995 framgår att en viktig förutsättning i

prognosarbetet har varit ett antagande om en betydande räntenedgång i bl.a.

Tyskland.

Utskottet konstaterar att principerna bakom förslaget om ett tidsbegränsat

generellt anställningsstöd (GAS) godtas i motion Fi10 (s). Förslaget är under

beredning i arbetsmarknadsutskottet.

Motionärerna motsätter sig en reformering av arbetsrätten. Utskottet delar

emellertid den uppfattning som förs fram i propositionen att de delar av

regelverket inom arbetsrätten som utgör hinder för en ökad sysselsättning måste

ändras. En sådan ändring är inte minst viktig för att nedbringa den oroande

mycket höga ungdomsarbetslösheten.

I motion Fi10 (s) presenteras en bedömning av effekterna på ekonomin av de

åtgärder som föreslås i motionen. De föreslagna åtgärderna väntas få, som

utskottet ser det, anmärkningsvärda positiva effekter. Genom främst den

föreslagna momssänkningen med 5 procentenheter skall den privata konsumtionen

öka med 3,2 % år 1994, vilket kan jämföras med regeringens bedömning att den

privata konsumtionen blir oförändrad vid nuvarande momsnivå.

Bruttoinvesteringarna förutses falla med 1,5 % i jämförelse med regeringens

prognos på 8,6 %. Det innebär att industriinvesteringarna bl.a. genom

förslaget om direktavskrivningar skulle öka med nära 20 % i stället för de

drygt 10 % som anges i propositionen. Arbetslösheten antas omedelbart vända

nedåt och bli 2 procentenheter lägre än vad som förutses i propositionen.

Den bakomliggande analysen till motionens försörjningsbalansprognos redovisas

mycket knapphändigt. Uppenbarligen förutser motionärerna i denna bedömning att

hushållen ändrar sitt nuvarande konsumtionsbeteende och i betydande

utsträckning minskar sitt sparande, samtidigt som importläckaget när hushållen

ökar sin konsumtion blir begränsat. Den bedömning av den ekonomiska

utvecklingen som redovisas i motion Fi10 (s) är enligt utskottets mening föga

realistisk.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om orsakerna till att den privata

konsumtionen har fallit så kraftigt under de två senaste åren. Förklaringen är

inte en nedgång i hushållens köpkraft. Inkomsttillskottet utnyttjades i stället

till en sanering av hushållens skulder, som blev ett resultat av 1980-talets

överhettning, och även till ett ökat sparande.

Det finns en betydande risk att de åtgärder som nu föreslås i motion

Fi10 (s) endast kommer att leda till en begränsad ökning av den inhemska

efterfrågan. Större delen av efterfrågeökningen kan komma att riktas mot

import. Det gäller såväl konsumtions- som investeringsvaror. Slutresultatet kan

i stället bli en betydande ökning av budgetunderskottet som i sin tur leder

till att den nu påbörjade återhämtningen av ekonomin uteblir.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3.

I likhet med Socialdemokraterna hävdar Vänsterpartiet i motion Fi8 (v)

att den inhemska efterfrågan måste stimuleras. Däremot skiljer man sig i vissa

avseenden åt när det gäller val av medel. I motion Fi8 (v) förordas sänkt

matmoms till 15 %, att ersättningsnivåerna för arbetslösa återställs, att

åtgärder för att stimulera byggsektorn genomförs och att i dag trängda kommuner

får stöd av staten. Motionärerna framhåller att dessa åtgärder är nödvändiga

för att vända den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden. På längre sikt

krävs bl.a. en omfördelning av arbetstiden och en förbättrad kommunal service.

I övrigt ges hög prioritet åt de fördelningspolitiska frågorna. Det stora

budgetunderskottet innebär inte, sägs det i motionen, att vi lever över våra

tillgångar. Underskottet motsvaras av ett privat sparandeöverskott som måste

aktiveras till investeringar och effektiv efterfrågan på hemmamarknaden. För

att åstadkomma detta föreslås höjd skatt för dem som tjänar över 200 000 kr

och som nämnts en sänkning av matmomsen. Skattereformen måste rivas upp och

progressiviteten bör återställas i skattesystemet. Vänsterpartiet tillstyrker

GAS men kräver därutöver sex timmars arbetsdag.

I motion Fi8 (v) hävdas att merparten av budgetunderskottet försvinner om vi

återgår till full sysselsättning. Med en riktig fördelnings- och miljöprofil

kan motionärerna emellertid godkänna den föreslagna indexregleringen av vissa

punktskatter.

Enligt motionärerna överdriver regeringen inflationsfaran. En aktiv

räntesänkande politik förordas som innebär att staten använder sitt ägande i

banksystemet för att minska gapet mellan utlåne- och inlåneräntor.

Utskottets syn på Vänsterpartiets förslag till ekonomisk politik är följande.

I motion Fi8 (v) är tyngdpunkten i den föreslagna inriktningen av den

ekonomiska politiken på samma sätt som i motion Fi10 (s) lagd på

efterfrågestimulerande åtgärder. Även de aspekter motionärerna lägger på

inflationen och utformningen av penningpolitiken är desamma som i den

socialdemokratiska motionen. Den kritik som utskottet riktat mot

åtgärdsförslagen i Fi10 (s) är därför också till stor del giltig för motion

Fi8 (v).

Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet i denna motion liksom i tidigare

motioner lägger stor vikt vid fördelningsfrågorna. Givetvis kan frågor som rör

fördelningen av våra sammanlagda inkomster vara viktiga frågor att analysera.

Men det helt överskuggande fördelningsproblemet är den höga arbetslösheten.

Därför måste de åtgärder som nu vidtas främst bidra till att öka tillväxten.

Det är utskottets uppfattning att den inriktning av politiken som

Vänsterpartiet förordar inte bidrar till en uthållig tillväxt. De flesta

analyser som gjorts av sambandet mellan tillväxt och sysselsättning visar att

tillväxten måste ligga väsentligt över den som rådde under 1980-talet. Om den

ekonomiska politiken inte lyckas åstadkomma detta är risken stor att

arbetslösheten permanentas på den helt oacceptabla nivå som råder i dag.

I motionen hävdas att "vi inte lever över våra tillgångar". Detta är riktigt

i den meningen att budgetunderskottet motsvaras av ett privat sparande inom

landet. Bytesbalansen visar i dag ett överskott och det kommer att öka kraftigt

åren framöver. Men samtidigt kommer ränteutgifterna att öka på grund av de

stora budgetunderskotten och successivt tränga ut andra verksamheter som annars

borde och kunde ha finansierats över statsbudgeten. Det är en betydande skuld

som vi för över på kommande generationer.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi8 (v) trots att utskottet med

tillfredsställelse kan konstatera att förslaget om indexreglering av vissa

punktskatter och införandet av tillfälligt anställningsstöd biträds i motionen.

I motion Fi11 (nyd) föreslås en blandning av efterfråge- och

utbudsstimulerande åtgärder. För att öka inhemsk efterfrågan föreslås en

sänkning av bensinskatten, en sänkning av tjänstemomsen och en sänkning av

byggmomsen. Byggandet bör därutöver stimuleras genom ett införande av ROT-stöd

till egnahemsägare. Investeringarna bör stimuleras genom att

direktavskrivningar tillåts. Exporten bör ges ytterligare stimulans genom att

exportgarantierna utökas med 10 miljarder kronor.

På besparingssidan föreslås en minskning av transfereringarna till hushållen

genom vissa neddragningar av barnbidragen och inom ramen för

föräldraförsäkringen. För att stärka budgeten upprepar Ny demokrati sina

tidigare besparingsförslag, såsom neddragningar av bl.a. u-hjälpen,

flyktingpolitiken och organisations-, press- och partistödet. I motionen

avvisas förslaget att indexreglera vissa punktskatter och ett tidsbegränsat

införande av GAS. Motionärerna anser även att det är viktigt att

arbetsmarknadslagstiftningen ändras på en mängd punkter. Bl.a. föreslås en

förlängning av provanställningstiden och en betydande liberalisering av

arbetsrätten.

Som utskottet ser det är den kritik, som utskottet tidigare i betänkandet har

riktat mot förslagen till efterfrågestimulerande åtgärder, synen på inflationen

och penningpolitiken, också giltig för de förslag som förs fram i motion

Fi11 (nyd).

Utöver förslagen om en differentierad sänkning av mervärdesskatten och

direktavskrivningar för investeringar vill Ny demokrati stimulera exportsektorn

genom en höjning av exportgarantierna med 10 miljarder kronor.

Enligt utskottets mening finns det i dag inte något skäl till ytterligare

stimulans av exporten. Den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan som

inträffat sedan kronan började flyta -- kronan har deprecierats med drygt 20 %

mot ecu-korgen och med ca 25 % mot den amerikanska dollarn -- och den kraftiga

produktivitetsförbättringen har förbättrat förutsättningarna för exportsektorn

så mycket att en höjning nu av exportgarantierna inte kan motiveras.

När det gäller besparingsförslagen i motion Fi11 (nyd) överensstämmer dessa

i stort med de förslag som Ny demokrati förde fram i anslutning till förra

vårens kompletteringsproposition. De stora besparingarna hänförs till

organisations-, press- och partistödet, barnbidragen och allra främst

u-hjälpen. Utskottet kunde inte då ställa sig bakom dessa förslag och finner

inte anledning att nu ändra sitt ställningstagande. Avslagsmotiveringarna är

sålunda i dessa avseenden desamma som redovisades i utskottets betänkande

1992/93:FiU30.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det åtgärdspaket som föreslås i

motion Fi11 (nyd) innebär en ökad budgetbelastning på drygt 20 miljarder

kronor. Som framgått av vad utskottet anfört kan utskottet inte godta vare sig

inriktningen eller finansieringen av de föreslagna åtgärderna. Utskottet

avstyrker därför motion Fi11 (nyd) yrkande 1.

Utskottet ser det som en central uppgift för den ekonomiska politiken att

förbättra företagandets villkor och därigenom påskynda ett genomförande av

företagens investeringsplaner. Det innebär att utskottet ställer sig bakom det

åtgärdsprogram som förordas i propositionen. Propositionens förslag till

inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på följande sätt.

Avgörande för en ökad tillväxt och därigenom en ökad sysselsättning i hela

landet är att saneringsprogrammet fullföljs.

För att underlätta utvecklingen av inte minst de mindre och medelstora

företagen föreslås betydande förändringar av skatterna. Enskilda näringsidkare

och delägare i handelsbolag får enligt förslagen förutsättningar som motsvarar

vad som gäller för aktiebolag.

Nyföretagande underlättas genom att den som vill bli företagare, men som

under den första osäkra tiden inte vill lämna sitt gamla jobb, under en

femårsperiod kan kvitta eventuella underskott mot tjänsteinkomsterna.

Dubbelbeskattningen på utdelning slopas och dubbelbeskattningen på innehållna

vinster lindras. Därigenom förbättras soliditeten, liksom förutsättningarna för

riskkapitalanskaffning.

Skattebelastningen för bolag sänks.

Förslagen som avses träda i kraft den 1 januari 1994 finansieras genom att

beskattningen av utlandstraktamenten likställs med beskattningen av inhemska

traktamenten och genom en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,2

procentenheter.

Samtidigt som företagande och expansion underlättas genom skatteförändringar

måste hinder för sysselsättning undanröjas.

Möjligheten att anställa personal för viss tid vid tillfälliga höga

arbetsbelastningar förbättras. Tiden för tillfälliga anställningar och

provanställningar förlängs. Vid omstruktureringar på grund av arbetsbrist får

arbetsgivaren rätt att undanta två personer från turordningsreglerna. Dessa

åtgärder leder till att den långsiktiga kostnad som företaget tar på sig vid

nyanställning sänks, och därmed ökar benägenheten att anställa.

För att tidigarelägga den ökning av sysselsättningen som kommer att ske under

de närmaste åren införs ett särskilt, tidsbegränsat generellt anställningsstöd

(GAS).

Internationellt samarbete för tillväxt och arbete

I motion Fi10 (s) framhålls att utsikterna framöver tyder på att Europa

håller på att frysa fast i långtidsarbetslöshet. Detta är ohållbart. Det är

nödvändigt att nu formulera en ny ekonomisk politik som kan avvärja de

ekonomiska, sociala och politiska hot som en permanent arbetslöshet innebär. En

sådan ny politik måste baseras på en noggrann och korrekt analys av orsakerna

till den europeiska sysselsättningskrisen. Motionärerna vill att Sverige skall

gå i spetsen för en samlad Europastrategi för arbete och rättvis fördelning.

Därför bör regeringen ta initiativ i olika internationella organ för en sådan

politik.

Utskottet har självfallet samma uppfattning som motionärerna att Sverige

aktivt måste delta i Europasamarbetet för att bekämpa arbetslösheten.

Regeringen har också engagerat sig i detta arbete. I april 1993 hölls ett

första gemensamt möte mellan finans- och ekonomiministrarna i EG och EFTA. Det

förelåg betydande samstämmighet om att den höga arbetslösheten och den låga

tillväxten måste angripas inom ramen för en strategi, där sunda offentliga

finanser och låg inflation sätter ramar för åtgärder på kort sikt. Ett nytt

gemensamt ekonomi- och finansministermöte kommer att äga rum i december år

1993. Någon särskild uppmaning till regeringen att ta initiativ i ärendet

erfordras således inte.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 11.

Sänkt mervärdesskatt

Som redovisats tidigare i anslutning till behandlingen av inriktningen av den

ekonomiska politiken föreslår Socialdemokraterna i motion Fi10 att

mervärdesskatten skall sänkas generellt med 5 procentenheter under perioden

den 1 mars--den 31 december 1994. Syftet är att tillfälligt stimulera

efterfrågan. Motionärerna beräknar inkomstbortfallet för staten till följd

härav till 23,6 miljarder kronor. I samma syfte föreslås i motion Fi11

(nyd) att den s.k. tjänstemomsen och byggmomsen skall sänkas till 12 %. I en

motion Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) föreslås att byggmomsen avskaffas

helt.

Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena i sitt yttrande (SkU1y) till

finansutskottet med hänvisning till de negativa samhällsekonomiska effekter som

förslagen kan befaras få. Företrädarna för Socialdemokraterna och Ny demokrati

tillstyrker i avvikande meningar sina respektive motioner.

Finansutskottet har i det föregående behandlat partiernas förslag till

inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet har i samband därmed avstyrkt

den inriktning av politiken som förordas i motionen från Socialdemokraterna

främst med hänvisning till de effekter som en sänkning av mervärdesskatten

skulle få. Likaså avstyrker utskottet förslaget till riktlinjer för den

ekonomiska politiken från Ny demokrati, där förslaget om sänkt tjänste- och

byggmoms utgör väsentliga inslag. Utskottet kan inte som framgått tidigare

acceptera de förslag till finansieringsåtgärder som läggs fram i motion Fi11

(nyd). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi10 (s) yrkande 7

och Fi11 (nyd) yrkandena 2 och 3. Utskottet anser att ett första krav för att

kunna pröva om en skatt bör sänkas eller avskaffas är att förslaget

finansieras. Motion Fi13 (nyd) bör därför avstyrkas.

Ändrad kapitalbeskattning

I motion Fi10 (s) anförs att skattereformens grundläggande principer

bör återupprättas, dvs. man bör eftersträva en likvärdig beskattning av arbete

och kapital. Skatten på kapitalinkomster bör därför vara 30 % även efter 1994.

Skatteutskottet upprepar i sitt yttrande vad utskottet tidigare anfört om

samma motionsyrkanden att skatteuttaget fortfarande är högt och att det medför

snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt

beräknade kapitalinkomster.

Finansutskottet delar nu liksom i maj 1993 skatteutskottets uppfattning

vad gäller kapitalbeskattningen. Finansutskottet ser således inte anledning att

tillstyrka motion Fi10 (s) yrkande 8.

AP-fondens placeringsrätt

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör enligt motion Fi10 (s) ges

rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i små och medelstora

företag i syfte att underlätta deras kapitalförsörjning.

Finansutskottet avstyrkte så sent som i maj 1993 samma yrkande på inrådan av

näringsutskottet. Näringsutskottet intog vid sin behandling av samma yrkande

tidigare under våren 1993 en principiellt avvisande hållning och anförde att

statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa

stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi

uppnås genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv.

Finansutskottet ser inte att några skäl framförts som bör föranleda riksdagen

att ändra sitt tidigare ställningstagande. Motion Fi10 (s) yrkande 5 avstyrks

därför av utskottet.

Finansieringen av sjukförsäkringen

Socialdemokraterna diskuterar i sin motion Fi10 vissa grundläggande

principer för finansieringen av sjukförsäkringen, vilka man anser att riksdagen

som sin mening bör ge regeringen till känna. Försäkringen bör enligt

motionärerna finansieras fullt ut med egenavgifter. Uttaget skall vara

relaterat till inkomsten, men oberoende av hälsorisker för den enskilde. Vidare

bör avgiften enligt motionärerna utformas på ett fördelningspolitiskt

godtagbart sätt.

Finansutskottet behandlade samma yrkanden i sitt betänkande med anledning av

kompletteringspropositionen våren 1993 (1992/93:FiU30). Utskottet instämde

därvid i socialförsäkringsutskottets ställningstagande (1992/93:SfU4y) att

avstyrka motsvarande motionsyrkanden. Socialförsäkringsutskottet hänvisade till

att man borde avvakta förslagen från den beredning som regeringen tillsatt, med

uppdraget att lämna förslag till en ny ordning för försäkringsersättningar vid

sjukdom och arbetsskada, innan en närmare prövning av utformningen av

försäkringarna görs. Också utformningen av avgiftsuttaget behandlade

finansutskottet i ovannämnda betänkande.

Finansutskottet ser inte anledning för riksdagen att ändra sitt tidigare

ställningstagande i dessa frågor och avstyrker därför motion Fi10 (s) yrkande

6.

Indexering av vissa punktskatter

I propositionen föreslås att vissa skatter som i dag tas ut som en

styckeskatt skall anpassas till allmänna prisutvecklingen genom att de årligen

omräknas utan riksdagens medverkan med den faktiska prisutvecklingen under det

närmast föregående året. De punktskatter som enligt regeringen bör omfattas av

indexeringen är den allmänna energiskatten, bensinskatten, dieseloljeskatten,

koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten.

Som motiv för förslaget anförs i propositionen att i ett makroperspektiv

innebär den bristande realvärdesäkringen att skattekvoten -- skatterna

uttryckta som andel av BNP -- sjunker över tiden. I rådande statsfinansiella

läge och med de krav detta ställer på en sanering av finanserna bör

punktskatterna värdesäkras. Åtgärden föreslås begränsas till den femårsperiod

som det av regeringen och riksdagen beslutade saneringsprogrammet omfattar,

dvs. perioden 1994--1998.

I propositionen anförs att det av praktiska skäl är lämpligt att ett

skattebelopp fastställs för år 1994 och att den "automatiska" uppräkningen för

åren därefter görs från denna nivå. Den årliga uppräkningen skall baseras på

den faktiska KPI-förändringen under tolvmånadersperioden från oktober till

oktober åren närmast före beskattningsåret. Enligt propositionen skall

skattebeloppen för år 1994 bestämmas genom att nuvarande skattesatser räknas

upp med 4 % utom för dieseloljeskatten, eftersom denna skatt infördes först den

1 oktober 1993. Höjningen motsvarar den uppskattade inflationen under år 1993.

I motion Fi10 (s) avvisas förslaget att höja vissa av punktskatterna

år 1994. Det är enligt motionärerna inte motiverat att i nuvarande

efterfrågeläge höja dessa skatter. Förslaget att av hälsoskäl höja tobaks- och

dryckesskatterna godtas dock. Motionärerna framhåller att hushållens disponibla

inkomster med deras förslag ökar under år 1994 med 1,4 miljarder kronor i

förhållande till regeringens förslag.

I motion Fi11 (nyd) yrkas avslag på förslaget att indexera

punktskatterna. Även förslaget att höja skatterna för år 1994 avvisas. Det är

enligt motionärerna fel att höja punkt- och energiskatterna. Det är sannolikt

så att skatterna bör sänkas för att kunna harmoniera med de villkor som gäller

inom EG. Skatterna är viktiga för svenska företags möjligheter att kunna

konkurrera med företagen i övriga Europa. Motionärerna kräver en utredning som

ser över indexeringen av utgifterna, främst transfereringssystemen, och hur man

anpassar dessa till inkomsterna. I ett särskilt yrkande förordas att

bensinskatten sänks med 77 öre per liter, dvs. till den nivå skatten hade för

ett år sedan.

I motion Fi7 av John Andersson (-) tas indexeringen av bensin- och

dieseloljeskatten upp. Motionären anser att en höjning av bensinskatten slår

mycket hårt mot invånarna i Norrlands inland och glesbygd där kollektivtrafiken

är minst utbyggd. Han yrkar därför avslag på regeringens förslag att höja

bensinskatten. I stället förordar han att bensinskatten differentieras med

hänsyn till regioner med stora avstånd med dåligt utbyggd kollektivtrafik och

gles befolkning.

Utskottet behandlar först frågan om bensinskattens nivå år 1994 och

differentiering. Därefter återkommer utskottet till övriga punktskatter och

förslaget om indexering av dessa.

Drivmedelsskatter år 1994

Som framgått av vad utskottet redovisat föreslår Ny demokrati i motion Fi11

att bensinskatten sänks med 77 öre per liter till den nivå skatten hade för ett

år sedan. Socialdemokraterna anser att skattesatsen bör vara oförändrad år 1994

jämfört med år 1993 medan regeringen föreslår en uppräkning för år 1994 som

motsvarar 4 %, dvs. en ökning med 13 öre per liter för oblyad bensin och 15

öre per liter för blyad bensin. För dieseloljeskatten föreslås ingen höjning år

1994 eftersom den infördes den 1 oktober 1993.

De nu framlagda förslagen om anpassning av vissa punktskatter, inkl.

bensinskatten, till den allmänna prisutvecklingen utgör en viktig del av det

saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998 som riksdagen

beslutade våren 1993. De beräknades svara för en väsentlig del av de 81

miljarder som saneringsprogrammet omfattade. I princip ställde sig även Ny

demokrati bakom saneringsprogrammet i våras. Utskottet anser det viktigt att

saneringsprogrammet fullföljs nu när konkreta förslag föreläggs riksdagen.

Motionerna Fi7 (-) yrkandena 1 och 2, Fi10 (s) yrkande 4 i denna del samt Fi11

(nyd) yrkande 7 avstyrks därför av utskottet.

Regional differentiering av drivmedelsskatten

Skatteutskottet avstyrker förslaget i motion Fi7 (-) att differentiera

drivmedelsskatten med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande.

Finansutskottet anser att frågan om en regional differentiering av

bensinskatten är behäftad med en del problem. Det finns sannolikt bättre och

mer ändamålsenliga sätt att komma till rätta med de regionala skillnader som

föreligger. Utskottet vill i sammanhanget uppmärksamma att

bensinskattehöjningen den 1 januari 1993 åtföljdes av en höjning av

avdragsbeloppet för bilresor till 13 kr per mil för resor i tjänsten och resor

till och från arbetet. Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion

Fi7 (-) yrkande 3.

Energiskatt på blandbränslen

För att stimulera en övergång från att utnyttja fossila bränslen till att

använda biobränslen förordar Peter Kling (nyd) i motion Fi12 att vissa

bränsleblandningar innehållande vegetabiliska fetter, oljor eller estrar av

dessa skall undantas från den nyligen införda dieseloljeskatten.

Den lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 1993 innebär att blandningar

mellan mineralolja och vegatabilisk olja i fortsättningen skall beskattas till

den del som utgör mineralolja. Den vegetabiliska oljan är skattefri. De

bränsleblandningar som förekommer på marknaden uppfyller inte miljökraven i

miljöklass 1 eller 2, vilket medför att skatten på mineraloljan i

bränsleblandningen kommer att tas ut enligt miljöklass 3.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att man är medveten om de problem

som beskattningen medför för utvecklingen av miljöbränslen. Frågan om

miljöklassning av blandbränslen kommer att prövas med förtur av den utredare

som skall se över miljöklassystemet. Skatteutskottet anser i likhet med

motionären att frågan är brådskande men finner ändå att förslag i frågan bör

avvaktas innan riksdagen tar ställning till hur reglerna lämpligen bör

utformas.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motion

Fi12 (nyd).

Höjning av övriga punktskatter år 1994

Enligt förslaget i propositionen höjs skattesatserna år 1994 från nuvarande

nivå med ca 4 % som motsvarar den uppskattade inflationstakten under den

senaste tolvmånadersperioden fram t.o.m. år 1993. Riksdagen skall således

enligt förslaget fastställa nya skattesatser för år 1994 som sedan skall utgöra

grunden för uppräkningen år 1995 och framåt. Någon uppräkning för år 1994

föreslås inte för dieseloljeskatten eftersom denna skatt infördes den 1 oktober

1993.

Socialdemokraterna godtar i motion Fi10 höjningen av skatten för drycker och

tobak av hälsoskäl, men avstyrker höjningarna i övrigt. Ny demokrati avstyrker

alla höjningar av punktskatterna.

Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag om uppräkning av

skattesatserna för år 1994 och avstyrker motionerna i dessa delar.

Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anfört om bensinskatten

att det är angeläget att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet för de

offentliga finanserna fullföljs. Socialdemokraternas ställningstagande innebär

att statsinkomsterna minskar med 1,3 miljarder kronor, vilket utskottet inte

kan acceptera. Propositionens förslag i denna del tillstyrks därför av

utskottet medan motionerna Fi10 (s) yrkande 4 i denna del och Fi11 (nyd)

yrkande 5 i denna del avstyrks.

Indexering av vissa punktskatter 1995--1998

Som framgått tidigare kommer enligt propositionens förslag de skattesatser

som riksdagen fastställer för år 1994 för allmänna energiskatten,

bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och

dryckesskatten att räknas upp, utan riksdagens medverkan, med förändringen av

konsumentprisindex under en närmast föregående tolvmånadersperiod.

Någon uttrycklig invändning mot detta förslag riktas inte i den

socialdemokratiska motionen Fi10 medan däremot Ny demokrati i motion Fi11

avvisar principen att indexreglera skatter. De senare anser att frågan om

användningen av indexeringar över huvud taget bör utredas.

Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande i uppfattningen att de aktuella

styckeskatterna bör indexregleras för att automatiskt följa penningvärdet, i

likhet med vad som gäller i fråga om de indirekta skatter som beräknas med

hänsyn till varornas värde. Skatteutskottet tillstyrker propositionen i dessa

delar och avstyrker motion Fi11 yrkandena 5 och 6.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motion

Fi11 (nyd) yrkandena 5 i denna del och 6.

Val av index för indexuppräkning

I en motion Fi9 av Karin Israelsson (c) hävdas att det finns motiv

för att skapa ett särskilt index så att lönerörelser och andra sociala

kostnader som pensioner inte påverkas av höjningar av dryckes- och

tobaksskatten.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att Statistiska centralbyrån (SCB)

redan har de uppgifter som behövs för ett sådant index och att något

ställningstagande från riksdagens sida inte erfordras för att ta fram ett

sådant index om det efterfrågas.

Finansutskottet instämmer i vad skatteutskottet anför. I propositionen

förs ett resonemang kring påståendet att man inte bör knyta indexeringen till

KPI-utvecklingen eftersom en förändring av punktskatterna i sin tur återverkar

på KPI. För att undvika spridningseffekter borde punktskatterna i princip i

stället indexeras med prisutvecklingen rensat för den del som beror på de

punktskatter som är indexerade. I propositionen dras emellertid den slutsatsen

att eftersom indexeringen är tidsbegränsad till perioden 1994--1998 och

spridningseffekten är liten bör indexeringen ändå av praktiska skäl kopplas

till KPI-förändringen. Utskottet delar denna uppfattning.

Det motionären synes önska är att ett annat index än nuvarande

konsumentprisindex skulle användas för beräkning av basbeloppsanknutna

förmåner. Att använda ett annat index skulle dock strida mot principen att

förmånstagarna skall kompenseras för försämringar av det reella värdet av olika

förmåner. I praktiken har priserna för alkoholhaltiga drycker och tobak höjts i

ungefär samma takt som konsumentpriserna, varför motionärens förslag inte

skulle innebära någon större förändring. Hur olika avtalsslutande parter

reglerar löner och andra avtalsbundna förmåner är en fråga som det inte

ankommer på riksdagen att besluta om.

Motion Fi9 (c) avstyrks därmed av utskottet.

Ekonomisk brottslighet m.m.

Liksom flera gånger tidigare detta år kräver Ny demokrati i en motion,

Fi11, att åtgärder måste vidtas mot det som man kallar den svarta marknaden,

ekobrotten och bidragsfusket. Riksdagen bör därför anvisa 100 miljoner kronor

för att förstärka den polisiära kontrollen och lika mycket för att förstärka

det som man kallar den informativa mjukvaran. Därmed avses information och

pedagogiska insatser för att bekämpa den svarta sektorn, skatte- och

bidragsfusket i lagens, demokratins och moralens namn. En sådan insats bedöms

ge åtskilliga miljarder i budgetförstärkning.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att det råder bred enighet om

att samhällets insatser mot skatte- och bidragsfusk och mot den ekonomiska

brottsligheten måste förstärkas. Skatteutskottet redogör bl.a. för de förslag

som behandlades i kompletteringspropositionen i våras (prop. 1992/93:150, bet.

FiU30, rskr. 447). I propositionen aviserades förstärkningar av

skattekontrollen. Socialdemokraterna föreslog i sin motion också förstärkningar

av dessa resurser. Anslagsfrågorna för såväl tilläggsbudgeten innevarande år

som budgetförslaget för 1994/95 bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Skatteutskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang tar hänsyn till

vad som anförts i de ovannämnda motionerna. Regeringen bör också redovisa vilka

åtgärder i övrigt som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra

samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas

insatser. Skatteutskottet hänvisar i sammanhanget till Riksdagens revisorers

granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten samt till

vissa förslag till ändringar av skattereglerna som nyligen lagts fram i

propositioner.

Vad skatteutskottet anför med anledning av motion Fi11 (nyd) yrkande 4 anser

skatteutskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.

Vid finansutskottets behandling (1992/93:FiU30) av likalydande yrkanden våren

1993 överlämnade justitieutskottet ett yttrande (1992/93:JuU4y) där man

utförligt redogjorde för de insatser som gjorts och planerades av

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren mot den ekonomiska brottsligheten. Även

justitieutskottet utgick ifrån att regeringen i budgetpropositionen kommer att

redovisa sina förslag till åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten för

riksdagen. Även lagutskottet redovisade i ett yttrande (1992/93:LU7y) de

åtgärder som kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter vidtagit. Med

hänvisning till det pågående arbetet avstyrkte dessa utskott de då aktuella

motionsyrkandena.

Riksdagen beslutade så sent som den 10 november 1993 på förslag av

socialförsäkringsutskottet (1993/94:SfU2) att göra ett tillkännagivande till

regeringen om att regeringen skyndsamt bör låta göra en kartläggning av i

vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social

karaktär. Kartläggningen skall avse såväl svenska som utländska medborgare.

Först när kartläggningen är gjord, anför socialförsäkringsutskottet, kan man

bedöma om åtgärder behövs för att komma till rätta med ett bidragsfusk.

Den 25 november 1993 presenterade en arbetsgrupp inom regeringskansliet

åtgärder för att komma till rätta med de skadeverkningar som uppstår vid

konkursmissbruk och ekonomisk brottslighet. Gruppen framhåller att företagande

och konkurrens måste ske på lika villkor. Missbruk av konkursinstitutet och

aktiviteter på "företagandets bakgård" sätter en fungerande marknadsekonomi ur

spel skriver gruppen i sin rapport "Företagande och konkurrens på likvärdiga

villkor". Arbetsgruppen lämnar ett antal konkreta förslag och rekommendationer.

Bl.a. föreslås ändrade regler vid konkursförvaltares försäljning av

konkursboets egendom till den före detta ägaren genom obligatoriskt anbuds-

eller auktionsförfarande. Vidare lämnas rekommendationen att statens

förmånsrätt för skatter och avgifter vid konkurs skall avskaffas. Gruppen

förordar även att åklagarväsendet tillförs utökade resurser.

Finansutskottet kan således för sin del konstatera att på flera av de

områden som motionärerna tar upp pågår ett omfattande arbete och förslag kommer

senare att föreläggas riksdagen. Genom olika uttalanden har riksdagen markerat

att det råder bred enighet om att samhället på olika sätt måste vidta åtgärder

för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten, skatte- och

bidragsfusket. Finansutskottet har ingen annan mening än vad här angivna

utskott har anfört.

Finansutskottet anser, i likhet med skatteutskottet, att riksdagen med

anledning av motion Fi11 (nyd) yrkande 4 som sin mening bör ge regeringen till

känna vad utskottet ovan anfört om att regeringen i budgetpropositionen skall

redovisa vilka åtgärder som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och

förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och

åklagarmyndigheternas insatser. Regeringen förutsätts därvid ta hänsyn till vad

som anförs i de motioner som skatteutskottet åberopar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på motionerna

1993/94:Fi8,

1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 samt

1993/94:Fi11 yrkande 1

godkänner vad som förordats i

proposition 1993/94:25 i denna del och som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

2. beträffande internationellt samarbete för tillväxt och arbete

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi10 yrkande 11,

res. 3 (s)

3. beträffande sänkt mervärdesskatt

att riksdagen avslår motionerna

1993/94:Fi10 yrkande 7,

1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt

1993/94:Fi13,

res. 4 (s)

res. 5 (nyd)

4. beträffande ändrad kapitalbeskattning

att riksdagen avslår motion

1993/94:Fi10 yrkande 8,

res. 6 (s)

5. beträffande AP-fondens placeringsrätt

att riksdagen avslår motion

1993/94:Fi10 yrkande 5,

res. 7 (s)

6. beträffande finansieringen av sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motion

1993/94:Fi10 yrkande 6,

res. 8 (s)

7. beträffande drivmedelsskatter år 1994

att riksdagen med avslag på motionerna

1993/94:Fi7 yrkandena 1 och 2,

1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del samt

1993/94:Fi11 yrkande 7

godkänner vad som förordats i

proposition 1993/94:25 i denna del,

res. 9 (s)

res. 10 (nyd)

8. beträffande regional differentiering av drivmedelsskatten

att riksdagen avslår motion

1993/94:Fi7 yrkande 3,

men. (v) - delvis

9. beträffande energiskatt på blandbränslen

att riksdagen avslår motion

1993/94:Fi12,

res. 11 (nyd)

10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994

att riksdagen med avslag på motionerna

1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del och

1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del

godkänner vad som förordats i

proposition 1993/94:25 i denna del,

res. 12 (s)

res. 13 (nyd)

11. beträffande indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998

att riksdagen med avslag på motion

1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del och yrkande 6

godkänner vad som förordats i

proposition 1993/94:25 i denna del,

res. 14 (nyd)

12. beträffande val av index för indexuppräkning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi9,

13. beträffande ekonomisk brottslighet m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1993/94:Fi11 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter

att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 7 och 11

antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och

användning av vissa oljeprodukter,

dels lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

res. 15 (s) - villk. 9

res. 16 (nyd) - villk. 10 och 14

15. beträffande lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter

att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 10 och 11

antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

dels lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

res. 17 (nyd) - villk. 13 och 14

16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt

att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 10 och 11

antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

dels lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.

res. 18 (s) - villk. 12

res. 19 (nyd) - villk. 13 och 14

Stockholm den 2 december 1993

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson (c)

I beslutet har deltagit:

Per-Ola Eriksson (c),

Göran Persson (s),

Bengt Wittbom (m),

Roland Sundgren (s),

Lars Leijonborg (fp),

Per Olof Håkansson (s),

Lisbet Calner (s),

Tom Heyman (m),

Yvonne Sandberg-Fries (s),

Stefan Attefall (kds),

Ian Wachtmeister (nyd),

Arne Kjörnsberg (s),

Roland Larsson (c),

Sonia Karlsson (s) och

Lennart Hedquist (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "I

motion" och på s. 22 slutar med "etablerade konjunkturbedömare" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Av

avsnittet" och på s. 26 slutar med "och 3" bort ha följande lydelse:

Trots att den ekonomiska situationen har förvärrats sedan i april, då

regeringen i kompletteringspropositionen bekräftade att "den enda vägens"

politik ligger fast, innehåller regeringens ekonomisk-politiska höstproposition

inga åtgärder som kan vända den ekonomiska kräftgången. Hoppet står uteslutande

till effekterna av kronans fall i november förra året, alltså en direkt följd

av det som statsministern kallade "ett misslyckande".

Det allvarliga med regeringens proposition är, som utskottet ser det, att den

än en gång visar att man bortser ifrån de grundläggande, depressiva sambanden i

ekonomin. Det framgår både av analysen av ekonomins funktionssätt och av de

åtgärder som man föreslår.

I propositionen uttalas att bekämpningen av arbetslösheten måste ges högsta

prioritet. Trots detta ser regeringen som sin främsta uppgift att hålla

tillbaka eventuellt väntande inflationsförväntningar och vad man uppfattar som

långsiktiga problem.

Propositionens analys av vad som är ekonomins problem och som i dag saknar

verklighetsanknytning har bl.a. tagit sig uttryck i att man ensidigt har

inriktat sin finanspolitik på utgiftsnedskärningar. Åtgärderna har dämpat

efterfrågan i ekonomin, vilket lett till lägre produktion, som i sin tur lett

till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Utgiftskvoten har ökat och

slutresultatet har blivit sämre statsfinanser, dvs. just det som den vidtagna

åtgärden skulle motverka.

I propositionen föreslås att vissa punktskatter skall höjas under år 1994.

Att i nuvarande svaga konjunkturläge minska hushållens köpkraft visar att en

bristfällig analys vägleder regeringen.

Sedan den fasta växelkursen övergavs den 19 november 1992 har

penningpolitiken varit inriktad på att förhindra ett alltför kraftigt fall

i kronans kurs. Utskottet kan konstatera att trots övergången från fast till

rörlig växelkurs bestäms räntepolitiken liksom tidigare av hänsyn till

växelkursen. Någon omorientering i riktning mot att i ökad utsträckning ta

penningpolitiken i anspråk för att tillgodose inhemska ekonomisk-politiska mål,

såsom tillväxt och sysselsättning, har inte ägt rum.

För att värna växelkursen har Riksbanken valt en inriktning av

penningpolitiken som betonat inflationsbekämpningen. Genom denna inriktning har

man hoppats att inflationsförväntningarna skall kunna nedbringas, vilket antas

leda till lägre långa räntor och en starkare krona. Denna inriktning av

politiken har inneburit att Riksbanken har varit försiktig med att sänka

marginalräntan. Den har endast sänkts långsamt och i små steg, ofta i

kölvattnet av tyska räntesänkningar.

Den försiktiga penningpolitiken har utformats i enlighet med de riktlinjer

som den borgerliga riksdagsmajoriteten beslutat. Kampen mot inflationen skall

enligt de borgerliga vara bestämmande för penningpolitikens inriktning.

Utskottet kan nu konstatera att denna politik misslyckats. Trots den mycket

försiktiga räntepolitiken har kronans kurs i det närmaste kollapsat. Kronan har

sjunkit med närmare 30 procent. Ingen annan valuta i Västeuropa har fallit så

mycket. Den svenska ekonomin har sålunda fått avstå den extra stimulans som en

djärvare penningpolitik hade kunnat ge under det senaste året utan att få någon

förstärkning av kronan i utbyte.

De nominella räntorna har likväl gått ner betydligt; den femåriga villaräntan

är t.ex. nu nere under 10 %. Eftersom inflationen kommer att vara mycket låg

är realräntan likafullt mycket hög.

Utskottets slutsats av värderingen av regeringens ekonomiska politik är att

det krävs en radikal omläggning av politiken. Förra året försvann 178 000 jobb

från arbetsmarknaden. I år räknar regeringen med att ytterligare 235 000

arbetstillfällen kommer att försvinna. Därmed har på bara två år 413 000 jobb

försvunnit. Sedan år 1990 beräknas en halv miljon människor ha förlorat sina

arbeten. Sysselsättningen är nu nere i nivåer som Sverige hade för 20 år sedan.

Den kraftiga nedgången i privat konsumtion, det fallande byggandet och den

krympande verksamheten i kommuner och landsting innebär att det nu är uppenbart

att risken är stor för att uppgången i exporten och industriinvesteringarna

inte på något sätt räcker för att kompensera nedgången i den inhemska ekonomin.

Sverige skulle i sådant fall riskera att arbetslösheten biter sig fast på

västeuropeisk nivå eller t.o.m. ökar ytterligare.

I motion Fi10 (s) anges de allmänna krav som måste ställas på inriktningen av

den ekonomiska politiken.

Kortfristigt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar

kan öka i hela ekonomin. De närmaste åren avgör om Sverige kan undvika att gå

samma väg som Finland och få en tudelad ekonomi med permanent massarbetslöshet

som följd.

Långsiktigt måste de statsfinansiella obalanserna brytas så att Sverige inte

hamnar i en skuldfälla med galopperande statsskuldräntor. Det måste ske genom

ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga stimulansen skall bidra

till. Men det räcker inte. De offentliga utgifterna och inkomsterna måste

anpassas så att statens finanser saneras. I annat fall hotas välfärden och

tryggheten.

Fördelningspolitiskt måste åtgärderna utformas så att de står i samklang med

kraven på rättvisa och solidaritet. Krisens bördor skall fördelas rättvist.

Endast på så sätt är det möjligt att få en bred uppslutning kring de

uppoffringar som oundgängligen kommer att krävas för att sanera

statsfinanserna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna uppläggning av den

ekonomiska politiken bör bilda utgångspunkt för den politik som skall föra

Sverige ut ur krisen.

Konkret innebär en sådan inriktning av den ekonomiska politiken följande.

Utskottet anser att den privata konsumtionen temporärt bör stimuleras under

år 1994 genom olika finanspolitiska åtgärder. Det bör ske på bred front och

samordnas med en politik för lägre räntor, investeringsstimulanser, nya

arbetsmarknadspolitiska insatser och klara besked om de sociala

trygghetssystemens framtid. Tillsammans kan dessa enskildheter verksamt bidra

till att stärka den inhemska efterfrågan.

Finanspolitikens uppläggning

Mervärdesskatten sänks tillfälligt med 5 procentenheter under 1994. Det

stärker hushållens realt disponibla inkomster med ca 23,6 miljarder kronor

under nästa år. Sänkningen genomförs fr.o.m. den 1 mars 1994.

Utskottet avvisar åtgärder som nu minskar hushållens disponibla inkomster.

Beslutet att ytterligare höja skatten på arbete genom en försämring av

grundavdraget bör inte genomföras nu. En försämring av grundavdraget är direkt

åtstramande på hushållens ekonomi i ett läge när efterfrågan tvärtom behöver

stimuleras. Den beslutade indragningen med 3 miljarder kronor från

bostadssektorn bör rivas upp. Utskottet avvisar regeringens förslag att vissa

punktskatter som bensinskatten, den allmänna energiskatten, dieseloljeskatten

och den allmänna koldioxidskatten höjs från och med 1 januari 1994. Sådana

skattehöjningar är inte motiverade i nuvarande efterfrågeläge. Utskottet

biträder dock regeringens förslag att av hälsoskäl höja tobaks- och

spritskatterna. Förslaget i denna del innebär att hushållens reala disponibla

inkomster under år 1994 ökar med ca 1,3 miljarder kronor i förhållande till

regeringens förslag. Det rekordhöga sparandet behöver inte ytterligare

subventioneras. Beslutet om ett skatteavdrag för individuellt pensionssparande

utan försäkringsinslag bör därför inte genomföras och riksdagens beslut bör

rivas upp. Dessutom bör inte heller sänkningen av avkastningsskatten på

pensionssparande genomföras. Beslutet att sänka kapitalinkomstskatten och

begränsa ränteavdraget till 25 % måste också rivas upp.

Inte bara den privata konsumtionen utan även investeringarna måste stimuleras

för att få i gång den inhemska ekonomin.

Utskottet anser mot denna bakgrund att företagen under 1994 bör få möjlighet

att göra direktavskrivningar på sina maskininvesteringar. Åtgärden bör inte

bara omfatta industrin utan även det övriga näringslivet. Eftersom denna

utökade avskrivningsmöjlighet påverkar företagens skatteinbetalningar först

under år 1995 uppstår inte några effekter på statsbudgeten under nästa år. För

att begränsa den statsfinansiella kostnaden under 1995 föreslår utskottet

emellertid att 70 % av investeringen får skrivas av omedelbart.

Kommunerna måste enligt utskottets uppfattning få ett finansiellt stöd för

att kunna behålla den personal som man annars planerar att säga upp.

Penningpolitikens utformning

Utskottet vill inledningsvis framhålla att inflationstrycket i den svenska

ekonomin är mycket lågt. Trots den kraftiga försvagningen av kronans kurs och

de därmed följande stegringarna av importpriserna har prisnivån legat i det

närmaste helt stilla under det senaste halvåret. Någon inhemsk inflation att

bekämpa med en stram penningpolitik finns således inte. Därmed ökar

handlingsfriheten i penningpolitiken. Denna möjlighet bör nu tas till vara.

Sverige går nu mot en period med stora överskott i bytesbalansen. Också detta

kommer att ge ett ökat handlingsutrymme för penningpolitiken. Det är viktigt

att detta utrymme utnyttjas till att föra en djärvare penningpolitik.

Trots räntenedgången fortsätter alltjämt räntorna att vara så höga att de

utgör en hämsko på den ekonomiska aktiviteten. Med hänsyn till omfattningen av

den ekonomiska krisen anser utskottet att det är ytterst angeläget att

räntenedgången kan fortsätta och att detta kan ske i snabbare takt än hittills.

Mycket tyder på att den hittills förda ekonomiska politiken har försvårat

räntesänkningarna. Den kraftiga nedgången i den inhemska ekonomin står i strid

med vad marknaden anser behövas för att räntorna skall kunna sänkas. Många

framträdande utländska Sverigeanalytiker anser att snabbare tillväxt är den

viktigaste förutsättningen för lägre räntor. Regeringens politik, som sänkt

produktionen, har således i själva verket förhindrat en kraftfull sänkning av

räntorna.

Det är uppenbart att också det parlamentariska läget och det faktum att

regeringen gjort sig beroende av Ny demokrati verkar starkt uppdrivande på

räntorna. Detta förhållande undergräver ytterligare det internationella

förtroendet för Sveriges ekonomiska politik. En bred och hållfast

parlamentarisk bas för den ekonomiska politiken är en viktig del av vår politik

för lägre räntor.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Det är utskottets bestämda uppfattning att riksdagen före årsskiftet måste

fatta beslut om en handlingsplan för ökad sysselsättning. En sådan

handlingsplan bör omfatta ett ROT-program och ett särskilt stöd till

byggnadsarbetare som är eller riskerar att bli arbetslösa.

Underhållsinvesteringar i vägnätet bör påskyndas. 20 000 ungdomar och 20 000

långtidsarbetslösa bör beviljas ett rekryteringsstöd i näringslivet.

Ytterligare 10 000 elever bör tas in vid högskolan under nästa år.

Uppsägningstiderna i kommunerna bör förlängas. I kommunerna bör 10 000 nya

beredskapsarbeten skapas.

Regeringens förslag till försämringar i arbetsrätten måste avvisas. Utskottet

ser detta som en återvändsgränd som inte skapar några nya jobb, utan bara ökar

motsättningarna i samhället.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att regeringens förslag till ny

arbetslöshetsförsäkring bör avvisas. I stället bör finansieringen av

Arbetsmarknadsfonden stärkas genom att egenavgiften i sjukförsäkringen höjs

från den 1 januari 1994. Dessutom bör skatten för höginkomsttagare höjas över

brytpunkten för att på så sätt förstärka finansieringen av

Arbetsmarknadsfonden.

Näringspolitiska åtgärder

Näringspolitiken måste som utskottet ser det åter få spela en aktiv roll för

att bidra till en uthållig och miljövänlig tillväxt. Staten bör aktivt

understödja en utveckling av näringar som har stor tillväxtpotential. Ett

nationellt program för kompetensutveckling bör antas av riksdagen. En särskild

satsning bör genomföras på de små och medelstora företagen och deras

möjligheter att hävda sig på Europamarknaden. Ett särskilt FoU-program behövs

för dessa företag. De svenska naturtillgångarna får inte säljas ut.

Budgeteffekter och effekter på den realekonomiska utvecklingen av utskottets

förslag till åtgärder

Utskottets uppfattning är att risken är liten för att en budgetförsvagning

genom här föreslagna åtgärder skulle öka inflationsförväntningarna och att

försvagningen skulle leda till högre räntor. De temporära

efterfrågestimulerande åtgärder som utskottet föreslår upphör med automatik

utan att nya beslut behöver fattas och leder inte till någon långsiktig

budgetförsvagning. Tvärtom ingår bland förslagen bestående budgetförstärkningar

som ligger kvar efter det att den tillfälliga stimulansen upphört.

Storleksordningen av den kortsiktiga försvagningen av de offentliga finanserna

framgår av följande tabell.

__________________________________________________________________

Effekter på konsoliderad statsbudget 1994

__________________________________________________________________

Budgetförstärkningar 16,1 mdkr

Budgetförsvagningar - 46,3 mdkr

Ökade skatteinkomster pga ökad sysselsättning

och minskade statsutgifter pga fler sysselsatta 25,7 mdkr

_________

Saldo ca - 4,5 mdkr

__________________________________________________________________

De realekonomiska effekterna av utskottets förslag till inriktning av den

ekonomiska politiken bör bli betydande. En jämförelse av utfallet för år 1994

mellan regeringens uppläggning av den ekonomiska politiken och den politik som

utskottet förordar framgår av följande sammanställning.

Försörjningsbalans

____________________________________________________________________

Mdkr Procentuell volymförändring

____________________________________________________________________

Med rege- Med ut-

ringens skottets

politik politik

____________________________________________________________________

1992 1994 1994

____________________________________________________________________

BNP 1 436,5 1,9 3,9

Import 375,9 2,7 6

Tillgång 1 812,4 2,1 4,5

Privat konsumtion 772,3 0 3,2

Offentlig konsumtion 401 -1,3 -0,3

Bruttoinvesteringar 243,8 -8,6 -1,5

Lagerinvesteringar -5 0,4 0,6

Export 400,6 10,4 10,4

Inhemsk användning 1 411,8 -1,4 2

Nettoexport 3,2 2

Bytesbalans (mdkr) 46 32

____________________________________________________________________

Utskottets förslag till åtgärder kan sammantaget beräknas öka

sysselsättningen med omkring 110 000 personer. En sådan förbättring av

arbetsmarknadsläget leder också till att arbetskraftsutbudet ökar med ca

20 000 personer. Den öppna arbetslösheten minskar därför redan nästa år från

8,4 % som bygger på regeringens bedömning av arbetsmarknaden, till 6,4 % med

utskottets förslag till omläggning av politiken.

Budgetpolitiken och saneringen av statens finanser

Den uppkomna situationen med svåra statsfinansiella obalanser är på längre

sikt ohållbar. En sanering måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket

den kortsiktiga stimulansen skall bidra till. Som utskottet ser det måste

därutöver de offentliga inkomsterna och utgifterna långsiktigt anpassas så att

Sverige inte fastnar i permanent stora budgetunderskott och ständigt växande

statsskuld.

Vad gäller en långsiktig plan för sunda statsfinanser hänvisar utskottet till

den i motion 1992/93:Fi92 (s) redovisade planen. Huvuddragen är följande:

Minskad arbetslöshet leder till minskade underskott

Enhetliga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet

Ny finansiering av sjukförsäkringen

Ny finansiering av a-kassan

Balans mellan skatt på arbete och kapital

Ett samlat program mot ekonomisk brottslighet och bättre skatteindrivning

Minskade utgifter för försvaret, jordbruksstödet, administrationen och

flyktingmottagandet

Nej till ökade statsutgifter, t.ex. vårdnadsbidrag

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "I motion

Fi8 (v) är" och slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse:

I motion Fi8 (v) är tyngdpunkten i den föreslagna inriktningen av den

ekonomiska politiken lagd på efterfrågestimulerande åtgärder. Utskottet har i

denna mening samma uppfattning som motionärerna. Det gäller även i stort de

synpunkter som motionärerna för fram som gäller synen på inflationen och

utformningen av penningpolitiken.

Utskottet kan emellertid på flera punkter inte dela motionärernas förslag

till den konkreta utformningen av de åtgärder som nu måste vidtas för att föra

Sverige ur krisen. Det gäller t.ex. förslaget att genomföra en differentierad

sänkning av mervärdesskatten och utformningen av stödet till kommunerna.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi8 (v).

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Som

utskottet" och på s. 29 slutar med "anställningsstöd (GAS)" bort ha följande

lydelse:

I motion Fi11 (nyd) föreslås efterfrågestimulanser för att öka både den

privata konsumtionen och investeringarna. Denna inriktning av politiken ligger

i linje med den som utskottet förordar. Utskottet konstaterar dock att den ej

ligger i linje med den inriktning av politiken som motionärerna de facto

genomdrivit genom sina konkreta ställningstaganden i riksdagen.

Även om motionärernas förslag till den allmänna inriktningen av politiken är

rimlig gäller detta inte de konkreta åtgärdsförslagen i motionen. Som utskottet

ser det bör inte en differentierad momssänkning genomföras.

Ej heller finns det någon anledning att i dag genomföra en höjning av

exportgarantierna.

Besparingsförslagen i motion Fi11 (nyd) är i stort desamma som framfördes i

anslutning till förra vårens kompletteringsproposition. Utskottet kan inte

ställa sig bakom dessa förslag.

De förslag till ändringar i arbetsrätten som motionärerna föreslår avvisas

bestämt av utskottet.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motion Fi11 (nyd) yrkande 1.

Med hänvisning till den utformning av den ekonomiska politiken som utskottet

här förordat tillstyrker utskottet motion Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3. Det

innebär att utskottet föreslår att riksdagen avslår de riktlinjer för den

ekonomiska politiken som föreslås i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna

1993/94:Fi8 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som förordats i motion

1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 och som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Den

extremt" och slutar med "växande näringsliv" bort ha följande lydelse:

Det är i dag två problem som helt borde dominera politikernas överväganden

vid ett fastläggande av riktlinjerna för den ekonomiska politiken, nämligen den

mycket stora statsskulden och den närmast ofattbara tillväxten av densamma, och

arbetsmarknadens utveckling mot massarbetslöshet.

Utskottet känner oro för att regeringen och även de socialistiska

oppositionspartierna inte vill ta det ansvar som krävs för att utan dröjsmål

sätta in kraftfulla åtgärder för att föra Sverige ur den svåraste kris som vi

upplevt sedan 1930-talet.

Arbetslösheten stiger och är högre än någonsin i modern tid.

Ungdomsarbetslösheten är skrämmande. Den ligger nu mer än dubbelt så högt som

den genomsnittliga arbetslösheten. Näringslivet som bokstavligen bär Sverige på

sina axlar har under de tre senaste åren förlorat 200 000 arbetstillfällen.

Följande sammanställning visar hur arbetslösheten fördelar sig mellan olika

åldersgrupper.

___________________________________________________________________

Ålder Antal Arbetslösa Arbetande

___________________________________________________________________

18 114 000 14,2 % 13 % (inkl.arb.markn.

insatser)

19 113 000 14,2 % 32 % (inkl.arb.markn.

insatser)

20-24 581 000 17,1 % 55 %

25-34 1 126 000 11,3 % 78 %

35-44 1 204 000 5,9 % 80 %

45-54 1 167 000 4,2 % 82 %

55-59 420 000 3,9 % 62 %

60-64 415 000 2,8 % 21 %

___________________________________________________________________

Problemen med den växande statsskulden beskrivs väl i propositionen.

De offentliga utgifterna har under en lång period trendmässigt vuxit snabbare

än BNP.

Den offentliga sektorns totala utgifter beräknas i år uppgå till drygt 1 000

miljarder kronor, motsvarande 74,5 % av BNP. Detta är den högsta

utgiftsandelen av samtliga OECD-länder. Mer än en femtedel av utgifterna

finansieras med upplåning.

Upplåningen medför en växande statsskuld. I propositionen understryks att

räntekostnaderna för denna successivt kommer att tränga undan angelägna

utgifter för t.ex. vård, omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna

saneras. Det stora upplåningsbehovet bidrar även till att driva upp räntenivån,

vilket är samhällsekonomiskt skadligt. Som utskottet ser det är de offentliga

underskotten utan jämförelse det värsta hotet mot vår välfärd och innebär en

oetisk övervältring av räntebördan på kommande generationer.

Utskottet kan inte se att regeringen anvisar några åtgärder som inom rimlig

tid bidrar till lösning av här beskrivna problem. De skatteförslag som läggs

fram i propositionen kan allmänt ge vissa positiva effekter på ekonomins

framtida tillväxtförmåga men ger inga synbara effekter på arbetsmarknaden.

Detta framgår också av regeringens egna prognoser.

De åtgärder som föreslås inom arbetsrättslagstiftningen stöds av utskottet --

men är inte tillräckligt långtgående. Förslaget att införa ett tidsbegränsat

rekryteringsstöd ser utskottet som en närmast meningslös åtgärd. Stödet kommer

med stor sannolikhet att främst gå till företag som även utan detta stöd skulle

öka sin personal.

Regeringens uppläggningar av penningpolitiken är enligt utskottet obegriplig.

De penningpolitiska medlen utnyttjas inte offensivt. I propositionen hävdas att

penningpolitikens främsta uppgift måste vara att se till att

inflationsförväntningarna inte åter växer sig starka. Denna uppgift har ålagts

penningpolitiken i ett läge när inflationen är mycket låg och utnyttjandet av

våra resurser är så dåligt att hundratusentals ungdomar som vill göra en insats

i samhällsbyggandet står utanför arbetsmarknaden. Med det låga

efterfrågetrycket är risken för inflation liten.

Utskottet finner det svårt att förstå regeringens passivitet i den ekonomiska

politiken när Sveriges ekonomiska situation kräver att kraftfulla insatser

krävs. Regeringen tycks sätta all sin tilltro till att en ökad export skall

lösa alla våra problem.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom den av regeringen

valda inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker därför

propositionens förslag till riktlinjer.

I motion Fi11 (nyd) understryks vikten av att ekonomin snabbt återvänder

till ett högt kapacitetsutnyttjande. Det kan ske bl.a. genom

efterfrågestimulerande åtgärder. Ett sådant åtgärdspaket måste utformas så att

de offentliga finanserna inte ytterligare försämras. Samtidigt måste omedelbara

insatser göras för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Sverige

kan inte leva med ett regelverk som sätter upp hinder för främst ungdomar att

komma in på arbetsmarknaden.

Utskottet biträder det förslag till uppläggning av den ekonomiska politiken

som föreslås i motion Fi11 (nyd).

Konkret innebär utskottets ställningstagande att följande åtgärder omedelbart

måste genomföras.

För att få fart på ekonomin föreslår utskottet en halvering av tjänste- och

byggmomsen. Det mest förödande med vad som kallades århundradets skattereform

var att man plötsligt beskattade tjänster med 25 % i stället för 0 %.

Tjänster är nästan bara arbete. Tjänstemomsen är alltså ännu en löneskatt. Som

väntat ökade den svarta sektorn drastiskt, samtidigt som privatiseringen av den

offentliga sektorn i praktiken omöjliggjordes. Momsbelagda privata företag

skulle konkurrera med landstingens och kommunernas i praktiken momsbefriade

verksamheter. Om tjänstemomsen sänks från 25 till 12 % och därmed hamnar på

samma etablerade nivå som den s.k. turistmomsen, kommer de dynamiska effekterna

sannolikt att bli mycket stora.

För att häva krisen på byggmarknaden måste även byggmomsen halveras. Denna

åtgärd skall kombineras med en s.k. egnahems-ROT. Vidare kan höjda

exportkreditgarantier till Östeuropa minska arbetslösheten i Sverige, inte

minst inom byggsektorn. I Östeuropa finns en byggmarknad. Sverige har inom

detta område ett kunnande, folk och utrustning.

Erfarenheterna från lågkonjunkturen i början av 1980-talet visar att det tar

lång tid att få i gång investeringsverksamheten i företagen efter det att

lågkonjunkturen vänt. Vid inledningen av år 1983 visade alla indikatorer

entydigt att efterfrågan snabbt skulle öka. Men det dröjde ytterligare några år

innan investeringsverksamheten tog verklig fart. Dessa erfarenheter pekar på

att investeringsstimulanser bör ges nu. En möjlighet för företagen att göra

direktavskrivningar som senarelägger bolagsskatten men tidigarelägger

investeringarna bör skyndsamt utredas. Regeringen bör därefter återkomma till

riksdagen med förslag.

Utskottets förslag till åtgärder måste finansieras i sin helhet. För en

fullständig beskrivning av hur här föreslagna åtgärder bör finansieras hänvisar

utskottet till den redovisning av Ny demokratis partimotion som återfinns

tidigare i betänkandet (se s. 9--11). De viktigaste besparingarna avser en

nedskärning av organisations-, press- och partistödet, barnbidragen

(behovsprövade barnbidrag bör här införas) och u-hjälpen. Utskottet vill

framhålla att denna nedskärning av de offentliga utgifterna på drygt

20 miljarder får en begränsad återhållande effekt på hushållens köpkraft. Så

t.ex. påverkar den inhemska efterfrågan över huvud taget inte en minskning av

u-hjälpen.

Utskottet har tidigare i betänkandet framhållit att den kanske viktigaste

uppgiften för riksdagen är att se till att åtgärder vidtas för att minska den

höga och växande ungdomsarbetslösheten.

Som utskottet ser det måste politiker, arbetsgivare och fackföreningar

hjälpas åt att snabbt införa lärlingssystem. Länder med låg ungdomsarbetslöshet

har lärlingssystem, ungdomslöner och en arbetsmarknadspolitik som syftar till

att ge ungdomar meningsfull sysselsättning. Om ungdomar får direkt utbildning i

företagen, lär de sig bokstavligen för livet. Följande åtgärder måste nu

genomföras.

Givetvis måste tiden för provanställning förlängas. Minst 18 månader. Annars

ger det inte avsedd effekt.

Utbildning -- kvalificerad utbildning -- är nödvändig, om Sverige skall klara

sig i konkurrensen. Dessutom är utbildning motiverande för ungdomarna.

Lärlingssystem införs i samverkan med politiker/arbetsmarknadsparter.

Provanställningstiden förlängs till 18 månader.

Allmän värnplikt, innefattande militärtjänst, bistånds- och katastrofbrigader

utreds.

Arbetsrätten och LAS liberaliseras väsentligt och görs om så att små och

medelstora företag kan växa och frodas. LAS skall över huvud taget inte gälla

för företag med färre än 25 anställda. Turordning måste till minst 20 % vara

företagets sak att avgöra.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med

"Utskottet vill" och på s. 26 slutar med "och 3" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottets syn" och på s. 29 slutar med "anställningsstöd (GAS)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna Fi10 (s) och Fi8 (v) anföra

följande.

I motionerna från de båda socialistiska partierna ställs krav på

efterfrågestimulerande åtgärder. Vidare kritiseras uppläggningen av

penningpolitiken. Gapet mellan utlåne- och inlåningsräntor måste minska heter

det i Vänsterpartiets motion. Dessa allmänna kritiska synpunkter på den förda

politiken kan utskottet dela.

Med undantag för förslaget i motion Fi10 (s) om möjligheter för företagen

att göra direktavskrivningar vid investeringar kan utskottet emellertid inte se

att förslagen i dessa båda motioner nämnvärt skulle bidra till att föra Sverige

ur krisen. En tillfällig momssänkning med 5 procentenheter eller en sänkning

av matmomsen skulle endast få marginella effekter på inhemsk efterfrågan. En

ofinansierad momssänkning skulle via ett ökat budgetunderskott kunna leda till

en försvagning av kronan. Införandet av ett rekryteringsstöd (GAS), förslag

till åtgärder inom näringspolitiken som för tankarna till 1960- och 1970-talets

industripolitik och en förnyad satsning på den offentliga sektorn ser utskottet

som ett återfall till den tidigare förda socialdemokratiska politiken.

Utskottet avvisar en sådan uppläggning av den ekonomiska politiken och

avstyrker därför motionerna Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3 samt Fi8 (v).

De riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordar kan

sammanfattas på följande sätt.

En minskning av statens (skattebetalarnas) utgifter skall genomföras genom

kraftiga nedskärningar i organisationsstöd, partistöd, presstöd, u-hjälp,

flyktingpolitik och byråkrati samt en ändrad familjepolitik och samtidigt måste

ersättningsnivåerna och maxbeloppen i föräldraförsäkringen skäras ned till

samma procenttal (80 %) resp. maxbelopp (5,5 basbelopp) som i

arbetslöshetsersättningen,

barnbidragen behovsprövas,

flerbarnstilläggen tas bort,

hemspråksundervisningen inte subventioneras.

Detta ger utrymme för att:

sänka bensinskatten,

halvera tjänste- och byggmomsen och skapa en fri och konkurrenskraftig

tjänstesektor med många nya jobb,

ge varje bostadsinnehavare rätt att göra avdrag med 50 000 kr/år i

deklarationerna för varierade reparationer (s.k. egnahems-ROT),

snarast låta utreda möjligheten att införa någon form av direktavskrivningar.

En sådan möjlighet skulle underlätta för investeringarna att snabbt komma

igång. (Industriförbundet räknar med att enbart de industriella investeringarna

måste ligga på minst 70 miljarder per år för att Sverige skall komma ur

krisen.),

öka exportkreditgarantierna till Östeuropa så att svenska företag kan

genomföra investeringar även där. Garantierna skall specialdesignas för små och

medelstora företag.

förklara krig mot svarta marknaden, eko-brott och fusk!

Utskottet vill framhålla att dessa åtgärder finansierar varandra. Dessutom

finns enorma dynamiska effekter genom att den ekonomiska aktiviteten höjs.

Utöver dessa åtgärder måste de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som utskottet

föreslagit omedelbart genomföras.

Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker utskottet motion Fi11 (nyd)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna

1993/94:Fi8 samt 1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 godkänner vad som förordats i

motion 1993/94:Fi11 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Internationellt samarbete för tillväxt och arbete (mom. 2)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med

"Utskottet har" och på s. 30 slutar med "yrkande 11" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill med anledning av yrkande 11 i motion Fi10 (s) anföra

följande.

Europas problem är djupt rotade och det finns ingen snabb och enkel lösning

på den arbetslöshet som Europa drabbats av. Den ekonomiska, sociala och

politiska situationen är så svår att det inte räcker med en försiktig svängning

-- det behövs en kraftig gir.

Det finns emellertid större utrymme för gemensamma aktioner för en tillväxt

och sysselsättning än många tycks tro. Mer än 90 % av alla investeringar och

konsumtion täcks av produktion inom Europa. Detta visar att de gemensamma

möjligheterna är mycket större än för varje land i sig.

En effektiv arbetsmarknadspolitik är som oljan i maskineriet, men den är inte

någon motor i sig. Motorn i en marknadsekonomi är investeringar i den privata

sektorn. Det är dags att stimulera efterfrågan så att det leder till nya

investeringar och arbeten. För detta krävs en ny politik som ger incitament

till investeringar både hos hushållen och företagen. Under resten av 1990-talet

måste den nuvarande arbetslösheten i Europa ner till hälften.

Det är nödvändigt att Sverige medverkar i en omläggning av den ekonomiska

politiken som nu pågår internationellt. Riksdagen bör därför uttryckligen

uppdra åt regeringen att understödja initiativ i olika internationella

organisationer, främst inom OECD, som syftar till att stärka internationella

insatser för tillväxt och bekämpa arbetslösheten. Sverige bör vara

initiativtagare, och därför måste den ekonomiska politiken i Sverige nu ha

tillväxt och sysselsättning som övergripande mål.

Vad utskottet här anfört om Sveriges deltagande i en politik mot arbetslöshet

i Europa bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets yttrande under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande internationellt samarbete för tillväxt och arbete

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med

"Finansutskottet har" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande

lydelse:

Den låga efterfrågan i den svenska ekonomin och den därav följande vikande

produktionen får omedelbara och bestående konsekvenser för sysselsättningen.

Arbetslösheten väntas fortsätta att öka även nästa år enligt regeringens

prognoser. Fallande produktion, låg sysselsättning och hög arbetslöshet leder

till stora underskott i de offentliga finanserna. Inkomsterna viker och

utgifterna ökar till följd av läget på arbetsmarknaden.

För att vända denna utveckling krävs ökad efterfrågan som kan bidra till att

dra upp produktionen och sysselsättningen. Det är inte tillräckligt att

exportefterfrågan ökar. Även den inhemska efterfrågan måste vända och växa. Det

krävs därför aktiva åtgärder för att vända utvecklingen. Ett verksamt sätt som

förordas i motion Fi10 (s) är att tillfälligt sänka mervärdesskatten

generellt. Utskottet anser det mot bakgrund av det mycket svaga efterfrågeläget

motiverat att tillstyrka en sådan åtgärd. Att begränsa momssänkningen till

vissa sektorer, som tjänste- och byggsektorn, som förordas i motionerna från Ny

demokrati skulle få snedvridande konkurrenseffekter. Utskottet tillstyrker med

det anförda motion Fi10 (s) yrkande 7 och avstyrker motionerna Fi11 (nyd)

yrkandena 2 och 3 samt Fi13 (nyd).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sänkt mervärdesskatt

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 7 och

med avslag på motionerna 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Fi13 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att under tiden

den 1 mars 1994--den 31 december 1994 sänka mervärdesskatten generellt med

5 procentenheter,

5. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med

"Finansutskottet har" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande

lydelse:

I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige befinner sig måste

åtgärder vidtas för att dels stimulera efterfrågan och produktionen, dels

sanera den offentliga sektorns finanser. Saneringen bör ske genom att minska de

offentliga utgifterna och sänka ersättningsnivåerna i

socialförsäkringssystemen. Stimulansen bör ske genom väl avvägda sänkningar av

skatterna. En finansierad kraftig sänkning av tjänste- och byggmomsen skulle,

som föreslås i motion Fi11 (nyd), ge en kraftfull injektion i två branscher som

är väsentliga för Sverige och för sysselsättningen. Till skillnad från en

generell ofinansierad skattesänkning ger en sådan åtgärd inte särskilt stort

läckage i form av ökad import. Tjänstesektorn är arbetskraftsintensiv, vilket

innebär att tjänstemomsen kan jämställas med en löneskatt. En sänkning av

denna skulle få klara stimulanseffekter som skulle påverka sysselsättningen.

Dessutom skulle den expansion av den svarta sektorn som inleddes i och med

skattereformen då tjänstemomsen infördes kunna hejdas något.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi11 (nyd) yrkandena 2 och

3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sänkt mervärdesskatt

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt med

anledning av motion 1993/94:Fi13 och med avslag på motion 1993/94:Fi10

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Ändrad kapitalbeskattning (mom. 4)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande

lydelse:

Krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och regeringen om den ekonomiska

politiken hösten 1992 innebar att kapitalskatten skulle uppgå till 30 % och

att denna nivå skulle omfatta även aktievinster. Det finns som utskottet ser

det goda skäl för att behålla denna beskattningsnivå tills vidare. Det bidrar

till att skapa en likformighet mellan arbets- och kapitalinkomster som var det

ursprungliga syftet med skattereformen.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ändrad kapitalbeskattning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 8 hos regeringen

hemställer om förslag att skattesatsen för fysiska personers och dödsbons

kapitalinkomster skall vara 30 % efter år 1994,

7. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med

"Finansutskottet avstyrkte" och slutar med "av utskottet" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi10 (s) om att det är

angeläget att åtgärder vidtas för att underlätta de små och medelstora

företagens kapitalförsörjning. En lämplig åtgärd vore, som föreslås i motion

Fi10 (s), att utvidga AP-fondens rätt att placera medel på aktiemarknaden med

ytterligare 10 miljarder kronor främst i små och medelstora företag.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande AP-fondens placeringsrätt

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Finansieringen av sjukförsäkringen (mom. 6)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med

"Finansutskottet behandlade" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att lägga fast vissa

grundläggande principer för finansiering av sjukförsäkringen. Försäkringen bör

finansieras med egenavgifter som den enskilde betalar. Uttaget bör relateras

till inkomsten oberoende av hälsorisker för den enskilde. Avgiften bör utformas

på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Den nya finansieringen bör byggas

upp under ett antal år och anpassas såväl till statsfinansiella behov som till

den ekonomiska tillväxten.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi10 (s) yrkande 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande finansieringen av sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "De nu"

och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Det är som utskottet ser det fel att i nuvarande efterfrågeläge höja

drivmedelsskatterna ytterligare. Propositionens förslag till höjning av

skattesatsen för bensin år 1994 bör därför avslås av riksdagen.

Vad utskottet anfört innebär att motion Fi10 yrkande 4 i denna del bör

bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande drivmedelsskatter år 1994

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1

och 2 samt 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del samt med avslag på proposition

1993/94:25 i denna del och motion 1993/94:Fi11 yrkande 7 godkänner vad

utskottet förordat om drivmedelsskatter år 1994,

10. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "De nu"

och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Bensinskatten höjdes kraftigt år 1993, vilket ledde till kraftigt höjda

kostnader för dem som måste använda bil. Många andra minskade utnyttjandet av

bilen, vilket fick till följd att inkomsteffekten för staten blev liten.

Utskottet ser inte något skäl att upprepa denna manöver nu och återigen höja

skatten. I stället bör som föreslås i motion Fi11 (nyd) den förra höjningen av

bensinskatten tas tillbaka. Åtgärden bör finansieras med minskningar av

statsutgifterna.

Utskottet tillstyrker således motion Fi11 (nyd) yrkande 7 och avstyrker

därmed propositionens förslag liksom motionerna Fi7 (-) yrkandena 1 och 2 samt

Fi10 yrkande 4 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande drivmedelsskatter år 1994

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 7 samt med avslag

på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1

och 2 samt 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört,

11. Energiskatt på blandbränslen (mom. 9)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "Fi12 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Riksdagen har i flera sammanhang uttalat att det är angeläget att vi minskar

användningen av fossila bränslen och i stället övergår till biobränslen. I

regeringsförklaringen 1991 sades bl.a. "arbetet med att ersätta fossilbränslen

med biobränslen (skall) påskyndas. Målet är att nya miljövänliga drivmedel

skall gynnas särskilt". Det finns därför som utskottet ser det goda skäl att

göra undantag för skatteplikten när det gäller bränsleblandningar innehållande

vegetabiliska fetter, oljor eller estrar av dessa.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi12 (nyd) bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande energiskatt på blandbränslen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10)

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med

"Finansutskottet anser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi10 (s) att

i nuvarande efterfrågeläge bör inte punktskatterna höjas år 1994. Förslaget att

höja allmänna energiskatten och koldioxidskatten bör således avslås av

riksdagen i denna del.

Av hälsoskäl bör dock dryckes- och tobaksskatterna höjas i takt med

konsumentpriserna. Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i

denna del och avstyrker således motion Fi11 (nyd) yrkande 5 i denna del.

Vad utskottet nu anfört innebär att motion Fi10 (s) yrkande 4 i denna del

bör bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del och

med avslag på motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del dels avslår de i

proposition 1993/94:25 i denna del framlagda förslagen att höja den allmänna

energiskatten och koldioxidskatten, dels godkänner vad som förordats i

proposition 1993/94:25 i denna del om höjning av dryckes- och tobaksskatterna,

13. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med

"Finansutskottet anser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Energi- och miljöbeskattningen måste ses i ett vidare perspektiv än det

statsfinansiella eller det nationella. En ökad belastning på företagen när det

gäller energi- och miljöskatter riskerar att leda till att företagen flyttar ut

produktionen från Sverige till andra länder i Europa där beskattningen och

miljökraven är lägre. Eftersom miljöföroreningar inte låter sig hejdas av

nationella gränser blir konsekvensen att vi likväl drabbas i Sverige samtidigt

som effekten av skattehöjningen på statsinkomsterna blir negativ. Det krävs

enligt utskottets mening närmare analyser av hur punktskatterna bör utformas

med hänsyn till reglerna och beskattningen inom EU. Propositionens förslag i

dessa delar avstyrks av utskottet. Därmed tillgodoses motion Fi11 (nyd)

yrkande 5 i denna del.

Utskottet ser inte heller skäl att i nuvarande efterfrågeläge höja skatten på

alkoholhaltiga drycker och tobak. Propositionens förslag avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del samt

med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motion 1993/94:Fi10

yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört,

14. Indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 (mom. 11)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "och 6" bort ha följande lydelse:

Sverige har ett av världens högsta skatte- och utgiftstryck. Huvuddelen av

utgifterna växer dessutom med automatik. Utskottet anser inte att lösningen på

Sveriges problem ligger i att också indexreglera inkomsterna på det sätt

regeringen föreslår. I stället bör en noggrann genomgång göras av vad som kan

göras för att hejda utgifternas tillväxt. Utskottet tillstyrker yrkande 6 i

motion Fi11 (nyd) om att frågan om användningen av indexeringar utreds.

Utskottet har också betänkligheter mot principen att höja skatter utan

riksdagens medverkan. Propositionens förslag i denna del bör avstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del och

yrkande 6 samt med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del godkänner vad

utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,

15. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14)

Under förutsättning av bifall till reservation 9

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att

utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter

att riksdagen

dels antar det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa

oljeprodukter,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om

bensinskatt med den ändringen att 2 § erhåller följande som Reservanternas

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2 §

Skatten för år 1994 tas Skatten för år 1994 tas

ut, om inte annat sägs i ut, om inte annat sägs i

andra stycket, med 3 kronor 27 andra stycket, med 3 kronor 14

öre per liter för blyfri öre per liter för blyfri

bensin, varmed avses bensin bensin, varmed avses bensin

med en blyhalt om högst med en blyhalt om högst

0,013 gram per liter vid 0,013 gram per liter vid

15°C och med 3 kronor 80 15°C och med 3 kronor 65

öre per liter för annan öre per liter för annan

bensin. bensin.

För metanol tas skatten För metanol tas skatten

för år 1994 ut med 83 för år 1994 ut med 80

öre per liter. Ingår öre per liter. Ingår

metanol eller etanol i en metanol eller etanol i en

blandning som avses i 1 § blandning som avses i 1 §

första stycket a) eller c) första stycket a) eller c)

tas skatten för år 1994 tas skatten för år 1994

ut för den inblandade ut för den inblandade

alkoholen med 83 öre per alkoholen med 80 öre per

liter och för blandningen i liter och för blandningen i

övrigt på det sätt övrigt på det sätt

som framgår av första som framgår av första

stycket. stycket.

För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall

skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter skall skatten

tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.

Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.

16. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 10 och 14

Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter

att riksdagen

dels avslår det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa

oljeprodukter,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om

bensinskatt med de ändringarna att 2 § erhåller följande som Reservantens

förslag betecknade lydelse samt att förslaget till ny paragraf, 2 a §,

utgår:

Regeringens förslag Reservantens förslag

2 §

Skatten för år 1994 tas Skatt tas ut, om inte annat

ut, om inte annat sägs i sägs i andra stycket, med 2

andra stycket, med 3 kronor 27 kronor 37 öre per liter

öre per liter för blyfri för blyfri bensin, varmed

bensin, varmed avses bensin avses bensin med en blyhalt om

med en blyhalt om högst högst 0,013 gram per liter

0,013 gram per liter vid vid 15°C och med 2 kronor

15°C och med 3 kronor 80 68 öre per liter för

öre per liter för annan annan bensin.

bensin.

För metanol tas skatten För metanol tas skatten ut

för år 1994 ut med 83 med 80 öre per liter.

öre per liter. Ingår Ingår metanol eller etanol

metanol eller etanol i en i en blandning som avses i 1

blandning som avses i 1 § § första stycket a)

första stycket a) eller c) eller c) tas skatten ut för

tas skatten för år 1994 den inblandade alkoholen med

ut för den inblandade 80 öre per liter och för

alkoholen med 83 öre per blandningen i övrigt på

liter och för blandningen i det sätt som framgår av

övrigt på det sätt första stycket.

som framgår av första

stycket.

För tiden efter utgången

av år 1994 och fram till

och med år 1998 skall

skatten tas ut med belopp som

omräknas enligt 2 a §.

Därefter skall skatten tas

ut med de belopp som gäller

vid utgången av år 1998.

Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.

17. Lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter (mom. 15)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 14

Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter

att riksdagen avslår de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

dels lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

18. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 12

Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att

utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt

att riksdagen

dels antar det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med de ändringarna att 14 §

skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse samt att

förslagen till ändringar i bilaga 1 såvitt avser skattebeloppen avslås:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

14 §

Skatten för år 1994 tas Skatten för år 1994 tas

ut per kilowattimme med ut per kilowattimme med

a) 0 öre för elektrisk a) 0 öre för elektrisk

kraft som förbrukas i kraft som förbrukas i

industriell verksamhet i industriell verksamhet i

tillverkningsprocessen eller tillverkningsprocessen eller

vid yrkesmässig vid yrkesmässig

växthusodling, växthusodling,

b) 3,6 öre för annan b) 3,5 öre för annan

elektrisk kraft än som elektrisk kraft än som

avses under a) och som avses under a) och som

förbrukas i kommuner som förbrukas i kommuner som

anges i bilaga 2 till denna anges i bilaga 2 till denna

lag, lag,

c) 6,6 öre för elektrisk c) 6,3 öre för elektrisk

kraft som förbrukas för kraft som förbrukas för

el-, gas-, värme- eller el-, gas-, värme- eller

vattenförsörjning i vattenförsörjning i

andra kommuner än de som andra kommuner än de som

anges i bilaga 2 till denna anges i bilaga 2 till denna

lag, lag,

d) 8,8 öre för elektrisk d) 8,5 öre för elektrisk

kraft som förbrukas i kraft som förbrukas i

övriga fall. övriga fall.

För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall

skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas

ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om

koldioxidskatt med de ändringarna att 2 § erhåller följande som

Reservanternas förslag betecknade lydelse samt att förslagen till ändringar

i bilagan såvitt avser skattebeloppen avslås:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2 §

Koldioxidskatten för år Koldioxidskatten för år

1994 tas ut, om inte annat 1994 tas ut, om inte annat

följer av andra stycket, följer av andra stycket,

för bränslen som avses i för bränslen som avses i

1 § första stycket med i 1 § första stycket med i

bilagan angivet belopp för bilagan angivet belopp för

vikt- eller volymenhet. För vikt- eller volymenhet. För

varuslag som är varuslag som är

skattepliktiga enligt 1 § skattepliktiga enligt 1 §

andra stycket tas skatt ut med andra stycket tas skatt ut med

77 öre per liter. För 74 öre per liter. För

tiden efter utgången av tiden efter utgången av

år 1994 och fram till och år 1994 och fram till och

med år 1998 skall skatten med år 1998 skall skatten

tas ut med belopp som tas ut med belopp som

omräknas enligt 2 a §. omräknas enligt 2 a §.

Därefter skall skatten tas Därefter skall skatten tas

ut med de belopp som gäller ut med de belopp som gäller

vid utgången av år 1998. vid utgången av år 1998.

För skattepliktiga bränsleblandningar skall skatt dock inte tas ut för den

del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor

eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. För

blandningen i övrigt tas skatten ut med belopp som gäller för oljeprodukter.

19. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 14

Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt

att riksdagen avslår de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

dels lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Resultatet av den förda politiken

Det allt överskuggande problemet i svensk ekonomi är i dag arbetslösheten.

Enligt regeringens egna gissningar kommer den öppna arbetslösheten år 1995 att

ligga kvar på den för Sverige hittills okända nivån 8 %. Fyra år med en mycket

hög arbetslöshetsnivå kommer då att ha gått. Vi vet av erfarenhet från andra

länder att vi får en stor grupp av främst unga människor som inte känner sig

behövda, som aldrig haft ett fast jobb och som har litet hopp om att någonsin

få ett. Hundratusentals ungdomar som vill delta i arbetslivet har i dag ingen

möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Samtidigt med denna förfärande utveckling på arbetsmarknaden har obalansen i

statsfinanserna blivit allt svårare att hantera. Det bör dock framhållas att

bytesbalansen nu starkt förbättras. Hushållens och företagens finansiella

sparande är större än det offentliga underskottet. Denna skeva fördelning av

sparandet får oacceptabla fördelningseffekter. Därtill kommer att

räntekostnaderna hotar att tränga undan angelägna utgifter inom områden som

exempelvis vård, omsorg, utbildning och kultur.

Propositionens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken

I propositionen föreslås åtgärder som regeringen anser nödvändiga för att

ekonomin på längre sikt skall ges möjligheter att växa. Förslagen omfattar

åtgärder inom skatteområdet (inkomst- och företagsbeskattningen) och inom den

arbetsrättsliga lagstiftningen.

Vänsterpartiet anser att regeringens skatteförslag är oacceptabla. Det

främsta resultatet av dessa förslag är att inkomster och förmögenheter blir än

mer ojämnt fördelade samtidigt som staten går miste om betydande

skatteintäkter. Vänsterpartiet avvisar därför de skattepolitiska förslagen med

något undantag. Förslaget att indexera vissa punktskatter behandlas längre

fram i denna meningsyttring.

Det kanske mest anmärkningsvärda med propositionen är dess koncentration på

strukturpolitiken. Med ett undantag -- ett tidsbegränsat generellt

anställningsstöd (GAS) -- är åtgärderna inriktade mot strukturproblem i

ekonomin. Kraftfulla åtgärder för att åstadkomma en omedelbar förbättring av

arbetsmarknadsläget saknas nästan helt. Enligt propositionen är

penningpolitikens främsta uppgift att hindra att inflationen ånyo tar fart. Den

passivitet som regeringen nu visar i detta krisläge, som den svenska ekonomin

inte upplevt på flera decennier, kan leda till att arbetslösheten permanentas

på hög europeisk nivå. Att, som regeringen gör, begära stöd för en politik som

nästan uteslutande litar till att de förbättrade exportutsikterna skall föra

Sverige ur krisen borde riksdagen inte acceptera.

Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken

Av betänkandets recit (se s. 11--13) framgår vilka riktlinjer för den

ekonomiska politiken som förordas av Vänsterpartiet.

Riktlinjerna kan sammanfattas på följande sätt.

Mer jobb måste skapas. På kort sikt kan detta åstadkommas genom att stimulera

inhemsk efterfrågan. Åtgärder måste omedelbart vidtas som gör det möjligt för

kommunerna att sluta minska sin personal. Matmomsen bör sänkas till 15 %,

ersättningsnivåerna för arbetslöshetsförsäkringen återställas och program för

att stimulera byggsektorn behövs.

På längre sikt måste en återgång till den fulla sysselsättningen åstadkommas

längs tre olika huvudvägar:

genom att omfördela arbetstiden,

genom att ställa om produktions- och konsumtionsmönstret i en ekologiskt

hållbar riktning,

genom förbättrad kommunal service.

Vänsterpartiet har sedan lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som

genomfördes åren 1990 och 1991 var orättvis och gav stora skattesänkningar för

höginkomsttagare. Det är därför dags att skärpa progressiviteten i skatteskalan

till en rimlig nivå.

Konkret bör detta åstadkommas genom en höjd statsskatt -- 5 procentenheter i

ökad skatt på inkomster mellan ca 200 000 och 250 000 kr om året och

10 procentenheters skattehöjning för inkomster därutöver. Dessutom bör

grundavdraget för dem som betalar statsskatt slopas.

En ljuspunkt i regeringens proposition är förslaget att ge ett stöd till

företag som nyanställer. Regeringens förslag medför dock ett antal

administrativa problem. Bland annat medger inte dagens statistik en effektiv

kontroll och dessutom innebär säsongsarbeten problem. För att undvika detta

vill Vänsterpartiet införa en minimitid om sex månader i anställningstid för

nyrekryterade i förslaget.

Kommunerna måste ges utrymme att erbjuda en god vård och omsorg till alla som

behöver detta. Det innebär att den kommunala konsumtionen måste öka såväl under

år 1994 som under år 1995. Medel till en kommunakut bör anslås i enlighet med

tidigare förslag från Vänsterpartiet.

Statsskulden och det offentliga underskottssparandet har blivit förfärande

stort. Merparten av underskottet försvinner på sikt om vi kan återvända till

full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Resten av underskottet

måste klaras genom skattehöjningar och besparingar.

Som exempel på viktigare besparingar kan nämnas

minskade militärutgifter,

minskad statlig administration,

sänkt tak i sjukersättningen m.m.

Indexering av vissa punktskatter

Regeringen föreslår att man långsiktigt realvärdesäkrar tobaks- och

alkoholskatter. Vänsterpartiet accepterar de nu aktuella höjningarna trots att

de har en viss negativ effekt på efterfrågan. På sikt anser vi att dessa

skatter bör kunna öka mer än inflationen.

Regeringen föreslår också att man långsiktigt realsäkrar vissa energi- och

miljörelaterade skatter. Men om miljöskulden skall minskas och avvecklingen av

kärnkraften skall klaras krävs mer. Det som hänt på senare tid med

stillastående reaktorer visar på ett akut behov av investeringar i förnybara

energikällor. För detta krävs att priset på miljön inte bara följer

inflationen, utan ökar snabbare än priserna i genomsnitt. Dock måste man noga

beakta skatternas effekt på olika energislag samt på inkomstfördelningen.

Vidare är det viktigt att skattehöjningarna placeras in i rätt konjunkturläge.

När det gäller drivmedelsskatterna för år 1994 kan Vänsterpartiet acceptera

regeringsförslagen till höjningar om detta sker i kombination med åtgärder som

minskar arbetslösheten, kompenserar den negativa effekten på efterfrågan och om

dessa skatter differentieras i enlighet med vad som anförs i motion Fi8 (v).

Vänsterpartiet avser vid behandlingen av detta betänkande i kammaren föreslå

att riksdagen tar ställning till ett yrkande om drivmedelsskatterna med här

angiven innebörd.

Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets

hemställan borde ha haft följande lydelse under mom. 1 och mom. 8.

1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna

1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som

förordats i motion 1993/94:Fi8 och som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

8. beträffande regional differentiering av drivmedelsskatten att

riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi7 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om regional differentiering av

drivmedelsskatten,

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och

användning av vissa oljeprodukter

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Skatteutskottets yttrande

Bilaga 2

1993/94:SkU1y

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Till finansutskottet

Skatteutskottet har fått tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:25

om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner, såvitt gäller

utskottets beredningsområde. Med anledning därav får utskottet anföra följande.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen dels godkänner de

riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i avsnitt 6, dels

genomför en indexering av vissa punktskatter.

Riktlinjer m.m.

Riktlinjerna i avsnitt 6 innebär att den ekonomiska politiken skall ta sikte

på att fullfölja det program för att sanera de offentliga utgifterna som

riksdagen antog i våras och att skapa allmänt bättre förutsättningar för

ekonomisk utveckling och sysselsättning. I saneringsprogrammet för de

offentliga finanserna 1994--1998 ingår en budgetförstärkning om ca 7,4

miljarder kronor inom punktskatteområdet. Den realvärdesäkring av vissa

punktskatter som regeringen nu föreslår innebär att det första steget i

saneringsprogrammet uppfylls på skatteområdet. I riktlinjerna i avsnitt 6

hänvisas också till ett antal förslag i andra propositioner som regeringen

lägger fram i höst för att stimulera tillväxt och sysselsättning i hela landet.

På skatteområdet innebär dessa förslag betydande förändringar av

företagsbeskattningen i syfte bl.a. att underlätta utvecklingen inte minst av

de mindre och medelstora företagen. Ändringarna i skattereglerna på detta

område skall underlätta nyföretagande och expansion. Reformen medför ett

varaktigt inkomstbortfall på 3,3 miljarder kronor. Ett utrymme för detta

ändamål har reserverats inom ramen för statsbudgeten för innevarande budgetår

motsvarande 1,7 miljarder kronor. Enligt proposition 90 sker finansieringen i

övrigt inom ramen för företagsbeskattningen genom att beskattningen av

utlandstraktamenten likställs med beskattningen av inhemska traktamenten

(prop. 90) och genom en höjning av arbetsgivaravgifterna med 0,2

procentenheter. Bland andra skatteförslag i höst kan nämnas att regeringen

fullföljer riksdagens beslut i våras om att slopa grundavdraget vid den

statliga inkomstskatten genom att i proposition 90 föreslå de

lagstiftningsåtgärder som behövs. -- I den aktuella propositionen lämnas också

en översiktlig redogörelse för de åtgärder som har genomförts och planeras på

skatteområdet under regeringsperioden och för bakgrunden till den förda

skattepolitiken (avsnitt 7).

I tre motioner yrkas att riksdagen avslår riktlinjerna i propositionen och i

stället antar riktlinjerna i respektive motioner. Så yrkas i motion Fi10 av

Ingvar Carlsson m.fl. (s) att riksdagen avslår popositionen i denna del

(yrkande 1) och antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i

motionen (yrkande 2). På skatteområdet innebär motionärernas riktlinjer bl.a.

en tillfällig sänkning av momsen under 1994 med 5 procentenheter, en höjning av

statsskatten för höginkomsttagare över brytpunkten med 5 procentenheter, ett

oförändrat grundavdrag, nej till höjda punktskatter 1994 (såvitt avser andra

skatter än på tobak och alkohol), nej till ökade subventioner för sparande och

nej till lättnader i aktiebeskattningen. Motionärerna anser att beslutet om

skatteavdrag för individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag bör rivas

upp liksom också riksdagens beslut om att sänka avkastningsskatten på

pensionssparandet och skatten på kapitalinkomster. Samtidigt bör värdet av det

minskade ränteavdraget återställas. Förslagen grundar sig bl.a. på

fördelningspolitiska skäl och avser att stimulera konjunkturen genom ökat

utrymme för konsumtion. Av konjunkturpolitiska skäl föreslår motionärerna också

att direktavskrivning skall medges för maskininvesteringar under 1994.

I motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen med avslag

på propositionen antar de i motionen föreslagna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken (yrkande 1). När det gäller skattefrågorna accepterar motionärerna

inte den föreslagna utformningen av indexeringen av punktskatterna. De begär

förslag från regeringen om sänkt bensinskatt, sänkt tjänstemoms och byggmoms,

ett s.k. ROT-avdrag för reparation av bostäder och andra skattelättnader i form

av direktavskrivningar av investeringar. Motionen grundar sig på uppfattningen

att det är angeläget att snarast begränsa skattetrycket för att få fart på

ekonomin. Åtgärderna bör enligt motionärerna finansieras genom minskningar av

de offentliga utgifterna.

I motion Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas också avslag på riktlinjerna i

propositionen (yrkande 1) och godkännande av motionen i motsvarande delar

(yrkandena 2 och 3). Motionärerna vill bl.a. skärpa skatten på inkomster över

200 000 kr och sänka matmomsen till 15 %. De anser också att bensinskatten

och andra punktskatter bör differentieras. Syftet med motionen är bl.a. att

skapa ökad sysselsättning och den grundas också på fördelningspolitiska och

regional- och miljöpolitiska skäl.

Enligt utskottets uppfattning råder det en bred enighet om att den höga

arbetslösheten och de stora underskotten i statsfinanserna utgör de

allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen i Sverige. Regeringen har

därför sett som sin viktigaste uppgift att snabbt skapa förutsättningar för

fler jobb i ett växande näringsliv. Nya jobb i näringslivet bidrar till att

samtidigt lösa våra största balansproblem: arbetslösheten och underskottet i de

offentliga finanserna. Den ekonomiska politiken måste även i fortsättningen

inriktas på att fullfölja saneringen av de offentliga utgifterna och att skapa

allmänt bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling och sysselsättning.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att en sådan politik kan bryta den

nuvarande stagnationen och skapa en grund för en positiv utveckling av välstånd

i landet.

Med hänsyn till det offentliga underskottets storlek finns det inte utrymme

för allmänna finanspolitiska stimulanser. De skattelättnader som föreslås i

motionerna skulle innebära en avsevärd försvagning av statsfinanserna.

Regeringens analys av den ekonomiska situationen innebär också att

motionärernas förslag inte kan antas medföra de avsedda konjunkturpolitiska

fördelarna. Man riskerar i stället tilltron till statsmakternas förmåga att

angripa de verkliga problemen och att allvarligt förvärra den nuvarande

situationen.

I propositionen framhålls att vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full

sysselsättning och sanerade statsfinanser är lång. Allt fler tecken på en

återhämtning kan dock skönjas, och åren av ekonomisk stagnation är nu på väg

att brytas. Skatteutskottet har inte någon annan bedömning av dessa frågor än

regeringen. Enligt utskottets uppfattning har den förda politiken lagt grunden

för en positiv ekonomisk utveckling. Utskottet kan i detta läge inte ställa sig

bakom att försämra förutsättningarna genom sådana ofinansierade skattelättnader

som föreslås i motionerna.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom de skärpningar av

marginalskatterna som förordas i motionerna Fi8 och Fi10. I stället bör enligt

utskottets uppfattning ansträngningarna inriktas på att minska skattetrycket

här i landet och begränsa de svåra skadeverkningar som de alltför höga

marginalskatterna och stora skattekilarna har medfört för hela vår ekonomi.

Beträffande de fördelningspolitiska frågorna vill utskottet framhålla att man i

första hand bör säkerställa en ekonomisk utveckling som innebär att det även i

framtiden finns ett välstånd att fördela. I övrigt hänvisar utskottet till

tidigare ställningstaganden till dessa frågor.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens riktlinjer såvitt avser

skattefrågor. Utskottet avstyrker motionerna i motsvarande delar men återkommer

i det följande till vissa konkreta yrkanden.

Indexering av punktskatter

Propositionen innebär att skattesatserna för vissa punktskatter indexregleras

under perioden 1995--1998. Förslaget gäller energiskatten, bensinskatten,

dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. Även

skattesatserna för 1994 anpassas till förändringarna i penningvärdet genom en

uppräkning med ca 4 %. Skatten på dieselolja, som gäller fr.o.m. den 1 oktober

1993, behålls dock oförändrad under 1994.

I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas avslag på de föreslagna

skattehöjningarna för 1994 på annat än tobak och drycker (yrkande 4). Motion

Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) innebär avslag på indexregleringen i sin

helhet (yrkande 5) och att frågan om användningen av indexeringar av

beskattningen skall utredas (yrkande 6). När det gäller bensinskatten innebär

denna motion att skatten i stället skall sänkas med 77 öre per liter (yrkande

7). I motion Fi7 av John Andersson (-) yrkas avslag på propositionen i vad

avser skatterna på bensin och dieselolja m.m. (yrkandena 1 och 2) och att

riksdagen begär förslag från regeringen om en regional differentiering av dessa

skatter.

Av vad utskottet nyss har anfört om riktlinjerna för skattepolitiken framgår

att det är viktigt att man fullföljer saneringsprogrammet genom att anpassa de

aktuella punktskatterna till utvecklingen av penningvärdet. Utskottet instämmer

i uppfattningen att de aktuella skattesatserna, som anges med vissa belopp per

mängd, bör indexregleras för att automatiskt följa penningvärdet, i likhet med

vad som gäller i fråga om de indirekta skatter som beräknas med hänsyn till

varornas värde. Utskottet har inte heller något att erinra mot den föreslagna

uppräkningen för 1994. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i dessa delar

och avstyrker motionerna Fi10 yrkande 4, Fi11 yrkandena 5--7 och Fi7 yrkandena

1 och 2. Utskottet avstyrker också yrkande 3 i motion Fi7 med hänvisning till

tidigare ställningstaganden mot en regionalpolitisk differentiering av

drivmedelsbeskattningen (1992/93:SkU34).

I motion Fi9 av Karin Israelsson (c) yrkas ett tillkännagivande om att ett

särskilt index behövs så att lönerörelser, pensioner m.m. inte påverkas av

höjningar av dryckesskatten och tobaksskatten.

Utskottet har vid tidigare års prövning av motsvarande yrkanden konstaterat

att Statistiska centralbyrån redan har de uppgifter som behövs för ett sådant

särskilt index (1986/87:4 s. 10). Något särskilt ställningstagande från

riksdagens sida erfordras alltså inte för att ett index av denna karaktär skall

kunna tillhandahållas om det efterfrågas. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motionen.

Mervärdesskatt

I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas en tillfällig nedsättning av

momsen med 5 procentenheter under tiden 1 mars--31 december 1994. Vidare yrkas

i motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) förslag från regeringen om

sänkning av tjänstemomsen och byggmomsen till 12 % (yrkandena 2 och 3) och i

motion Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) förslag från regeringen om att stimulera

byggbranschen med 0-moms under en begränsad tid.

Utskottet har nyss anfört att de ofinansierade skattelättnader som föreslås i

motionerna skulle leda till ett avsevärt skattebortfall och att förslagen även

i övrigt kan befaras få negativa samhällsekonomiska effekter. Det anförda

gäller inte minst i fråga om motionärernas förslag på momsområdet. Med

hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa yrkanden.

Energiskatt på blandbränslen

I motion Fi12 av Peter Kling (nyd) krävs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförs i motionen om omedelbara åtgärder för att

gynna utvecklingen av miljövänliga drivmedel.

Bakgrunden till motionen är en lagändring som har trätt i kraft den 1 augusti

1993. De nya reglerna innebär att blandningar mellan mineralolja och

vegetabilisk olja i fortsättningen skall beskattas till den del som utgör

mineralolja. Den vegetabiliska oljan är skattefri. De bränsleblandningar som

förekommer på marknaden uppfyller inte miljökraven i miljöklass 1 eller 2,

vilket medför att skatten på mineraloljan i bränsleblandningen kommer att

tas ut enligt miljöklass 3.

Utskottet är medvetet om de problem som beskattningen medför för utvecklingen

av blandbränslen. I sitt betänkande 1992/93:SkU34 framhöll utskottet att den

nuvarande lösningen är provisorisk och att frågan förutsättningslöst bör kunna

omprövas i den pågående utredningen om en teknisk översyn av

energibeskattningen (dir. 1992:80). Regeringen beslutade den 30 september 1993

att den utredare som skall se över miljöklassystemet skall avhandla frågan om

miljöklassning av blandbränslen med förtur. Utskottet anser i likhet med

motionären att frågan är brådskande. Utskottet finner ändå att resultatet av

utredarens överväganden och regeringens förslag bör avvaktas innan riksdagen på

nytt tar ställning till hur reglerna lämpligen bör utformas. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motionen.

Kapitalinkomster

I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att skattesatsen för

kapitalinkomster skall vara 30 % även efter 1994.

Utskottet har vid sin tidigare prövning av motsvarande yrkanden från

motionärernas sida framhållit att skatteuttaget fortfarande är högt och medför

snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt

beräknade kapitalinkomster. I motionen anförs inte något nytt som bör föranleda

att riksdagen nu omprövar denna fråga. Utskottet avstyrker alltså motionen i

denna del.

Pensionssparande m.m.

I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att lagstiftningen om det

individuella pensionssparandet utan försäkringsinslag upphävs (yrkande 10) och

att riksdagen beslutar om en återgång till 15 % i avkastningsskatt på privata

pensionsförsäkringar (yrkande 9).

Enligt utskottets mening bör finansutskottet med eget yttrande överlämna

motionen i dessa delar till skatteutskottet för att prövas i samband med

behandlingen av proposition 85 som bl.a. rör det individuella

pensionssparandet.

Svarta sektorn

I motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen ger till

känna att man nu måste starta ett krig mot den svarta marknaden, eko-brotten

och bidragsfusket.

Utskottet vill framhålla att det råder bred enighet om att samhällets

insatser mot skatte- och bidragsfusk och mot den ekonomiska brottsligheten

måste förstärkas. I kompletteringspropositionen våren 1993 aviserade regeringen

att Riksskatteverket kommer att få förstärkta resurser för skattekontrollen med

20 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 och därefter med omkring 200 miljoner

kronor per år under en femårsperiod fram till år 1998. I detta sammanhang

föreslog Socialdemokraterna 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 för

att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Anslagsfrågorna bereds nu vidare

inom regeringskansliet. Som framgår av statsrådet Bo Lundgrens svar den 11

november på en interpellation om en effektivare skatteindrivning m.m. avser

regeringen att i januari lägga fram dels förslag till resurstillskott för

åtgärder 1993/94 på tilläggsbudget, dels förslag i budgetpropositionen om hur

stora insatser som skall göras 1994/95 och vilken inriktning dessa skall ha.

Utskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang tar hänsyn till vad som

har anförts i de ovannämnda motionerna. Regeringen bör också redovisa vilka

åtgärder i övrigt som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra

samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas

insatser. I sammanhanget bör nämnas att riksdagens revisorer genomför en bred

granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten i syfte

bl.a. att få till stånd en bättre samordning mellan skattemyndigheterna och

polis och åklagare. -- Att även detaljutformningen av skattereglerna behöver

ändras framgår bl.a. av regeringens förslag till förbättringar av

företrädaransvaret enligt 48 a § mervärdesskattelagen (prop. 50).

Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi11 yrkande 4 som sin

mening bör ge regeringen till känna vad som här har anförts.

Stockholm den 18 november 1993

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip

Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Jan Fransson (s), Ivar Franzén (c),

Bruno Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s),

Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Martin Nilsson (s)

och Lars Biörck (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Barbro Glansén (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre

Palm, Karl Hagström och Martin Nilsson (alla s) anför:

Riktlinjer m.m.

Vi har gång på gång varnat för att regeringens politik för Sverige allt

djupare in i en ekonomisk depression, bl.a. när dessa frågor diskuterades i

riksdagen i våras (1992/93:SkU5y). Som vi framhöll då medför regeringens

politik att arbetslösheten växer, de offentliga finanserna försvagas och

framtidstron sviktar. Sverige har hamnat i en ond cirkel med ökande

arbetslöshet, inkomstbortfall, allt sämre offentliga finanser, allt lägre

efterfrågan. Problemen förvärras, och de åtgärder som regeringen sätter in

sänker aktiviteten ytterligare och ökar arbetslösheten.

Statens finanser har försämrats dramatiskt vilket har lett till att angelägna

utgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta grupper har

drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den växande arbetslösheten har

lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli bestående.

Som vi anförde i våras innebär regeringens skattepolitik allvarliga brott mot

viktiga principer i skattereformen. Denna politik försämrar ekonomins

funktionssätt och undergräver statsfinanserna och innebär en systematisk

överföring av inkomster och förmögenhet till kapitalägare och till företagare

och andra med höga inkomster.

Trots våra varningar fortsätter regeringen sin politik, på sin "enda väg".

Regeringens politik ligger fast -- trots att verkligheten för 100 000-tals

svenskar förvärras och försvåras. Den proposition som regeringen nu lägger fram

visar att regeringen inte ser sambandet mellan sin egen politik och den

ekonomiska krisen.

Som framhålls i motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har regeringens

misslyckanden i den ekonomiska politiken lett till att Sverige och många

svenskar befinner sig i ett utomordentligt allvarligt läge. De ljuspunkter som

finns i ekonomin -- den ökande exporten och industriproduktionen -- förmår inte

att kompensera den kraftiga nedgången i vår ekonomi. Hushållens konsumtion

hålls tillbaka till följd av åtstramningspolitiken, arbetslösheten och en

allmän osäkerhet inför framtiden.

Vi socialdemokrater erbjuder en ny politik för att ta Sverige ur den

ekonomiska krisen. Vi är fast övertygade om att det går att bryta utvecklingen

mot en permanent massarbetslöshet, gigantiska underskott och urholkad välfärd.

För att detta skall lyckas måste krisens bördor fördelas rättvist. I annat fall

kommer Välfärdssverige att sakta men säkert brytas ned och motsättningarna att

öka.

Vi vill samla hela nationen kring en ny politik för ökad tillväxt, fler jobb

och sunda statsfinanser. På kort sikt måste ekonomin stimuleras så att

produktion och investeringar kan öka i hela ekonomin. På längre sikt måste de

statsfinansiella obalanserna brytas, genom ökad tillväxt och produktion och

genom en anpassning av de offentliga inkomsterna och utgifterna. Vi kräver en

ny ekonomisk politik i samklang med kraven på rättvisa och solidaritet. Krisens

bördor skall fördelas rättvist. Endast på så sätt är det möjligt att få en bred

uppslutning kring de uppoffringar som oundgängligen kommer att krävas för att

förbättra statsfinanserna.

Det program som redovisas i motionen innebär bl.a. att man nu skall stärka

hushållens köpkraft. Kräftgången i den privata konsumtionen måste brytas genom

olika finanspolitiska stimulanser. I detta syfte föreslår vi ett paket av

finans- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Paketet bidrar till en kraftig

förstärkning av hushållens köpkraft och syftar till att minska

hushållssparandet. Åtgärderna väntas ge en betydande stimulans åt den inhemska

efterfrågan.

Våra förslag på skatteområdet innebär att vi vill säkerställa finansieringen

av välfärden och förbättra ekonomins funktionssätt genom att återupprätta

skattereformens grundläggande principer: likvärdig beskattning av arbete och

kapital, breda skattebaser, likformiga skatter och låga skattesatser. Vi säger

nej till höjd skatt på arbete genom en försämring av grundavdraget, nej till

att punktskatterna höjs den 1 januari 1994 på annat än tobak och alkohol, nej

till ökade subventioner av sparandet och nej till nya skattelättnader och

subventioner för företagen och kapitalägarna. Förslagen syftar bl.a. till att

återställa en bättre balans mellan skatt på arbete och kapital. Vi vill också

öka den inhemska efterfrågan genom en tillfällig momssänkning under nästa år.

De senaste två årens kraftiga ras i investeringarna måste hejdas. De åtgärder

som vi föreslår på skatteområdet innebär också att näringslivet under 1994 får

möjlighet att göra extra avskrivningar för maskiner.

Vi anser att den politik som presenteras i motionen leder till att den

nuvarande stagnationen kan brytas och att man kommer ur krisen utan att behöva

bryta ned välfärden för stora delar av vår befolkning. Med det anförda

avstyrker vi riktlinjerna i propositionen och tillstyrker motion Fi10 yrkandena

1 och 2.

Kapitalinkomster

Skatten på kapitalinkomster har enligt ett tidigare förslag från regeringen

sänkts från 30 till 25 % fr.o.m. 1995. Vi vidhåller vår uppfattning att denna

skattelättnad inte kan godtas och yrkar att skatteuttaget återställs till sin

tidigare nivå. Motion Fi10 i denna del (yrkande 8) bör alltså bifallas.

Indexering av punktskatter

Av vad vi anfört angående riktlinjerna för den ekonomiska politiken framgår

att vi med hänsyn till den ekonomiska situationen i dag inte kan ställa oss

bakom en allmän höjning av punktskatterna under 1994. Vi tillstyrker således

motion Fi10 i denna del (yrkande 4) och avstyrker propositionen i motsvarande

del.

Mervärdesskatt

Enligt motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har hushållen ökat sitt

sparande i så hög grad att detta blivit en av orsakerna till stagnationen i den

svenska ekonomin. Som framgår av vad vi anfört under rubriken Riktlinjer m.m.

instämmer vi i motionärernas uppfattning att man bör stimulera hushållens

alltför låga efterfrågan på varor och tjänster och öka köpkraften genom att

tillfälligt sätta ned momsen med 5 procentenheter under 1994. Vi yrkar alltså

bifall till motion Fi10 yrkande 7.

2. Peter Kling (nyd) anför:

Riktlinjer m.m.

Regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken lämnar de grundläggande

problemen i vår ekonomi olösta. Som framhålls i motion Fi11 av Ian Wachtmeister

m.fl. (nyd) måste man skära kraftigt i en rad utgifter och begränsa

skattetrycket. I stället föreslår regeringen att man höjer skatter och

avgifter, och summan blir att man är på väg tillbaka till de världsrekordnivåer

som en gång utlöste den svenska krisen. Ny demokrati kan inte godta detta utan

föreslår en rad besparingar som ger utrymme för att sänka skatterna.

Våra politik på skatteområdet innebär

inga nya egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen

inga indexeringar av punktskatterna

sänkt bensinskatt

halverad tjänste- och byggmoms

50 000 kr/år i s.k. ROT-avdrag för bostadsinnehavare

direktavskrivningar på investeringar för företagarna

krig mot den svarta marknaden, eko-brott och fusk.

Dessa åtgärder ingår i Ny demokratis riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Vi återkommer i annat sammanhang till frågorna om arbetslöshetsförsäkringen

(prop. 80) och till direktavskrivningarna (prop. 50). Frågorna om

punktskatterna och bensinskatten behandlas under nästa rubrik. När det gäller

kriget mot den svarta marknaden har skatteutskottet beaktat vår motion, och jag

nöjer mig tills vidare med vad utskottet har anfört i denna fråga.

I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige befinner sig i måste

man både gasa och bromsa. Detta har Ny demokrati länge understrukit.

Bromsningen sker genom minskningar av offentliga utgifter och sänkningar i

socialförsäkringssystemen. Men hur gasar man? Om vi utgår från att det är

arbetslösheten som är Sveriges största problem, så gasar man givetvis på det

sätt som ger mest jobb. Meningsfulla, riktiga jobb. Om tjänstemomsen sänks från

25 till 12 % och därmed hamnar på samma etablerade nivå som den s.k.

turistmomsen blir de dynamiska effekterna sannolikt mycket stora.

Ny demokrati yrkar alltså att riksdagen med bifall till motion Fi11 yrkandena

1--3 och med avslag på propositionen antar de i motionen föreslagna

riktlinjerna för den ekonomiska politiken och som sin mening ger regeringen

till känna vad som har anförts i motionen om sänkning av tjänstemomsen och

byggmomsen.

Indexering av punktskatter

Motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) innebär avslag på regeringens

förslag om indexering av vissa punktskatter, dvs. energiskatten, bensinskatten,

dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. En

indexering innebär att man släpper kontrollen, och detta har skett i alltför

stor utsträckning i fråga om statens inkomster och utgifter. Enligt Ny

demokratis mening bör man i stället begränsa användningen av index, och en

utredning bör tillsättas i detta syfte (yrkande 6 i motionen).

I avvaktan på utredningens resultat bör punktskatterna behandlas precis som

tidigare, och de skattehöjningar som regeringen nu föreslår bör avvisas

(yrkande 5 i motionen). När det gäller bensinskatten framhålls i motionen att

den skattehöjning som Socialdemokraterna och regeringspartierna gemensamt

genomdrev förra hösten var illa nog. Den gav mycket liten utdelning för staten

men däremot stort besvär och höjda kostnader för dem som måste använda bil.

Denna skattehöjning bör nu tas tillbaka genom en sänkning av bensinskatten med

ca 77 öre/liter (yrkande 7 i motionen).

Vid behandlingen av dessa frågor i skatteutskottet har Ny demokrati inte fått

tillräckligt gehör för sin uppfattning. Vi vidhåller våra krav till alla delar

men anser att frågorna nu bör diskuteras vidare inom finansutskottet.

Mervärdesskatt

Som framgår av motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 2 och 3

anser vi att tjänstemomsen och byggmomsen bör sänkas. Jag hänvisar till vad jag

har anfört i dessa frågor under rubriken Riktlinjer m.m.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Barbro Glansén anför:

I motion Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkar Vänsterpartiet att

riktlinjerna i propositionen avslås och att synpunkterna i motionen skall vara

vägledande för den ekonomiska politikens inriktning. På skatteområdet

innehåller motionen förslag till omedelbara ändringar och åtgärder på längre

sikt. Åtgärderna är angelägna av fördelningspolitiska skäl och kommer att bidra

till att lösa de stora svårigheter som i dag sprider sig till allt större

grupper.

Vi anser att motionen bör bifallas men har inte fått någon förståelse för

detta i skatteutskottet. Våra förslag bör nu diskuteras vidare i

finansutskottet. Hit hör framför allt bensinskatten och en sänkning av

mervärdesskatten där det även finns delvis likartade förslag från andra

partier.

Innehåll

Sammanfattning1

Inledning3

Propositionens förslag3

Motionsyrkandena4

Propositionen5

Partimotionerna7

Socialdemokraternas partimotion Fi107

Ny demokratis partimotion Fi119

Vänsterpartiets partimotion Fi811

Utskottet13

Internationell utveckling13

Utvecklingen i Sverige16

Exporten18

Privat och offentlig konsumtion19

Läget på arbetsmarknaden20

Budgetutvecklingen21

Osäkerhetsfaktorer i bedömningarna av den svenska ekonomins utveckling21

Inriktningen av den ekonomiska politiken22

Internationellt samarbete för tillväxt och arbete29

Sänkt mervärdesskatt30

Ändrad kapitalbeskattning30

AP-fondens placeringsrätt31

Finansieringen av sjukförsäkringen31

Indexering av vissa punktskatter32

Drivmedelsskatter år 199433

Regional differentiering av drivmedelsskatten33

Energiskatt på blandbränslen33

Höjning av övriga punktskatter år 199434

Indexering av vissa punktskatter 1995--199834

Val av index för indexuppräkning35

Ekonomisk brottslighet m.m.35

Hemställan37

Reservationer

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (s)40

2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (nyd)47

3. Internationellt samarbete för tillväxt och arbete (mom. 2) (s)51

4. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3) (s)52

5. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3) (nyd)53

6. Ändrad kapitalbeskattning (mom. 4) (s)54

7. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5) (s)54

8. Finansieringen av sjukförsäkringen (mom. 6) (s)55

9. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7) (s)55

10. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7) (nyd)56

11. Energiskatt på blandbränslen (mom. 9) (nyd)56

12. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10) (s)57

13. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10) (nyd)57

14. Indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 (mom. 11) (nyd)58

15. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14) (s)58

16. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14) (nyd)59

17. Lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter (mom. 15) (nyd)60

18. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)

(s)60

19. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)

(nyd)62

Meningsyttring av suppleant (v)

(mom. 1 och 8)63

Bilagor

1. Regeringens lagförslag66

2. Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU1y82

Tabeller

Tabell 1. Internationell utveckling14

Tabell 2. Prognosförutsättningar16

Tabell 3. Försörjningsbalans17

Tabell 4. Nyckeltal17

Tabell 5. Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av

bearbetade varor18

Tabell 6. Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande19