Bet. 1993/94:FiU19

Finansutskottets betänkande

1993/94:FIU19

Den kommunala ekonomin

(prop. 1993/94:100 och 1993/94:150)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1993/94

FiU19

Sammanfattning

Finansutskottet tillstyrker i detta betänkande de förslag om

den kommunala ekonomin som regeringen lagt fram i

kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen.

Förslagen innebär att statsbidragen till kommuner och

landsting under år 1995 blir nominellt oförändrade med hänsyn

till det samhällsekonomiska läget. Vidare föreslås att det

statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 skall

utgå med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget

för år 1994. Det sker i avvaktan på det pågående

utredningsarbetet om hur statsbidrags- och utjämningsystemet

skall utformas fr.o.m. år 1996.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ekonomisk

reglering mellan staten och kommunsektorn för andra halvåret

1994 och år 1995 samt förslaget till riktlinjer för den s.k.

finansieringsprincipens tillämpning. När det gäller den

ekonomiska regleringen för andra halvåret 1994 föreslår dock

utskottet en mindre justering.

Till betänkandet har en reservation (nyd), ett särskilt

yttrande (s) och en meningsyttring (v) fogats.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1993/94:100 (budgetpropositionen)

bilaga 8 i vad avser littera H Bidrag och ersättningar till

kommunerna och avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets

område,

dels proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen)

bilaga 7 i vad avser avsnitt 2, Kommunal ekonomi,

dels de med anledning av proposition 1993/94:150 väckta

motionerna

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkande 3,

1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkande 4,

1993/94:Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s),

1993/94:Fi302 av Åke Carnerö (kds),

1993/94:Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

1993/94:Fi304 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c),

1993/94:Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s),

1993/94:Fi306 av Sören Norrby (fp),

1993/94:Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) i

vad avser yrkande 1,

1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser

yrkande 2,

1993/94:A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) i vad avser

yrkande 3,

1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) i vad avser

yrkande 13,

1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) i vad avser

yrkande 4.

1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkande 27,

1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser

yrkande 9.

Regeringens lagförslag

Regeringens i propositionerna 100 och 150 framlagda lagförslag

återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.

Studiebesök, inkomna skrivelser m.m.

Inför behandlingen av de kommunalekonomiska frågorna har

utskottet under våren 1994 besökt kommunerna Malmö och

Trelleborg.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Botkyrka kommun,

Botkyrka kyrkliga samfällighet, Göteborgs kyrkonämnd och Svenska

Kommunförbundet.

Dessutom har företrädare för Svenska Kommunförbundet inför

utskottet redovisat sina synpunkter på den kommunala ekonomin.

Propositionernas förslag

Proposition 100

Regeringen har i proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet

dels under punkt H 1 (s. 155--158) föreslagit

att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

37 954 000 000 kr,

dels under punkt H 2 (s. 158--159) föreslagit

att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

7 574 000 000 kr,

dels i avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets

område (s. 174--177) föreslagit

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av

skatt, m.m.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet avsnitt 2

Kommunal ekonomi (s. 4--39) har regeringen föreslagit

1. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om

utbetalning av skattemedel år 1994,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995,

3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag med

anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i

enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.3.3),

5. att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om

tillämpningen av finansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1),

6. att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av

ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000

kr.

Motionsyrkandena

Motioner väckta med anledning av proposition 150

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidragen till kommunerna.

1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Göteborgs ekonomiska situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Göteborg måste kompenseras för de

ekonomiska försämringarna i samband med skatteuppgörelse och

skatteomläggning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Göteborgs möjligheter att tillhandahålla

en likvärdig service till kommuninvånarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om övervältrandet av kostnader på kommunerna.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar om kommunakuten enligt vad som sägs

i motionen.

1993/94:Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring i reglerna för beskattning av

fritidshus.

1993/94:Fi302 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av kommuners möjlighet till någon form av

kompensation för investeringar i samband med

fritidshusbebyggelse.

1993/94:Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att återställa Göteborgs

kommuns ekonomi.

1993/94:Fi304 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktiv till Kommunalekonomiska

utredningen.

1993/94:Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder i storstäderna.

1993/94:Fi306 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om rätt för kommunen att införa en

fritidshusavgift som täcker värdkommunens genomsnittskostnad för

sådan service som nu måste ges gratis.

1993/94:Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskning av bidrag till kommun och

landsting på grund av överlöner hos mottagaren.

1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till

Bidrag och ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95

med 1 000 000 000 kr och således anvisar

36 954 000 000 kr.

1993/94:A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidragssystemet.

1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av modeller för fördelning av

statsbidrag som tar hänsyn till de höga boendekostnaderna i

Stockholms län.

1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

möjligheten att inrätta flera fristående "think tanks" för

långsiktig okonventionell samhällsanalys.

1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunal fastighetsbeskattning.

1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

9. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag för kommuner

(anslag H 1. sjunde huvudtiteln) budgetåret 1994/95 anvisar

954 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit eller således

37 000 000 000 kr,

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar finansutskottet de förslag om den

kommunala ekonomin som regeringen presenterat i

kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150 bil. 7) och de

motioner som väckts i anslutning därtill. Utskottet behandlar

också de förslag till bidrag och ersättningar m.m. till

kommunsektorn som regeringen lagt fram i budgetpropositionen

(prop. 1993/94:100 bil. 8) samt ett antal motioner i olika

kommunalekonomiska frågor som väckts under den allmänna

motionstiden.

I samband med riksdagens ställningstagande våren 1992 till ett

nytt statsbidragssystem beslöts att vissa övergångsregler skulle

gälla för åren 1993 och 1994. I anslutning till införandet

tillkallades en särskild utredare för att göra en översyn av den

provisoriska ordningen för utjämning av strukturkostnader i det

nya utjämningsbidraget. Utredarens förslag i betänkandet

Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53) har

remissbehandlats. Vidare har en arbetsgrupp inom

Finansdepartementet redovisat rapporten Kommunal

inkomstutjämning -- alternativa modeller (Ds 1993:68), vilken

också har remissbehandlats.

För att åstadkomma en långsiktig och samordnad bedömning av

statsbidragen och utjämningen inom kommunsektorn har en

parlamentarisk beredning därefter tillkallats (Fi 1993:24).

Beredningen skall presentera ett fullständigt förslag till

bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting,

vilket skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996. De tidigare

nämnda förslagen om kostnads- resp. inkomstutjämning har

överlämnats till beredningen. Även det nyligen avlämnade

förslaget från den landstingsekonomiska utredningen (Fi 1993:14)

kommer att vägas in i beredningens arbete. I avvaktan på

beredningens översyn föreslås i propositionen att

övergångslösningar skall göras även för år 1995.

Den kommunala ekonomin under åren 1994--1999

I kompletteringspropositionen understryks att statens

ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom

kommunsektorn måste kombineras med respekt för den kommunala

självstyrelsen. Statsmakten har till uppgift att ange riktlinjer

för den kommunala ekonomin. I detta ingår att vid en

samhällsekonomisk bedömning anvisa utrymmet för sektorns

skattefinansierade verksamhet. Utrymmet bestäms dels av det

kommunala skatteunderlaget och kommunsektorns skatteuttag, dels

av de statliga bidragen till sektorn.

När det gäller kommunalskatten förutsätter regeringen att den

genomsnittliga kommunala utdebiteringen inte höjs. Regeringen

pekar också på möjligheterna att öka avgiftsfinansieringen

alternativt minska eller avveckla verksamheter för att skapa

utrymme för reformer. Varje kommun bör därför noga pröva och

utveckla sin avgiftspolitik, sägs det i propositionen.

Något utrymme för uppräkning av statsbidragen under de

närmaste åren finns inte enligt regeringen. Kommunsektorn bör

dela ansvaret för att eliminera det strukturella underskottet i

de offentliga finanserna. Regeringen noterar samtidigt att en

stor del av besparingarna i den offentliga sektorn har skett

inom kommunsektorn och att ett omfattande förnyelsearbete

bedrivs. Det handlar inte minst om nya verksamhetsformer och nya

sätt att styra och organisera verksamheten. Studier tyder vidare

på att produktiviteten har utvecklats positivt under de senaste

åren.

Regeringen föreslår således med hänvisning till det

samhällsekonomiska läget att statsbidragen till kommuner och

landsting under år 1995 blir nominellt oförändrade. De stora

kraven på budgetsanering måste enligt regeringens bedömning även

få effekter för den kommunala sektorn. Sektorn har, som helhet

och i jämförelse med andra sektorer, enligt gjorda

konsekvensanalyser acceptabla ekonomiska förhållanden. Samtidigt

understryks att förhållandena kan variera kraftigt mellan

enskilda kommuner och landsting. Tilldelningen av ekonomiska

resurser till kommuner och landsting måste enligt propositionen

utvecklas mycket restriktivt även för de närmast följande åren.

Nominellt oförändrade statsbidrag är den högsta nivå som bör

vara aktuell t.o.m. år 1999.

I motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att den

reala offentliga konsumtionen måste ges ett visst begränsat

utrymme för att växa. Kommuner och landsting måste ges möjlighet

att ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten.

Vänsterpartiet avvisar inriktningen mot att den privata

konsumtionen skall ta ständigt ökande andelar av den ekonomiska

tillväxten på bekostnad av den offentliga konsumtionen.

Riksdagen föreslås därför utfärda en garanti om att inga nya

indragningar av de totala statsbidragen skall ske under

1990-talet.

Merparten av regeringens sparprogram, sägs det i motionen,

utgörs av en utebliven kommunal tillväxt. Samtidigt hoppas

regeringen att befolkningens inkomster skall växa med 4 % per

år i fast penningvärde under resten av 1990-talet. Om de

kommunalt anställda skall få del av denna reala tillväxt måste

kommunerna minska antalet anställda om de inte får öka sin reala

konsumtion. Samtidigt kommer inkomsttillväxten totalt att betyda

att de kommunala skatteintäkterna ökar med 4 % om oförändrad

nivå på skatterna antas. Kommuner och landsting kommer då att få

stora finansiella överskott. Enligt motionärerna är det

sannolikt att regeringen avser att dra in dessa överskott. Om

detta står dock ingenting i propositionen. Regeringen planerar

uppenbarligen nya stora indragningar av pengar från kommuner och

landsting men vågar inte säga det. Skolan, vården och omsorgen

måste få sin beskärda del av de ökande inkomsterna under andra

halvan av 1990-talet, hävdar motionärerna.

I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) sägs att

ett systemskifte pågår i Sverige. Genom att successivt försämra

den offentliga sektorns ekonomi rycks grunden för den generella

välfärdspolitiken undan. Vi är, enligt motionärerna, snabbt på

väg in i två-tredjedelssamhället med en stor medelklass som

lever bra men där många människor hamnar utanför det växande

välståndet. Göteborg uppvisar i dag många tecken på att

två-tredjedelssamhället redan är etablerat. Typiska kännetecken

är hög arbetslöshet, social utslagning och segregation.

I motionen hävdas att de borgerliga partierna skär ner

statsbidragen till kommuner och landsting i snabb takt trots

vetskapen om att människor går direkt ut i arbetslöshet. Detta

sker nu senast i kompletteringspropositionen där regeringen

föreslår att statsbidragen skall bli nominellt oförändrade för

år 1995 jämfört med år 1994. Ett annat inslag i den borgerliga

politiken är enligt motionen att ålägga kommunerna nya

betungande och ofinansierade arbetsuppgifter som i sin tur

tvingar fram neddragningar inom andra angelägna områden.

Utskottet konstaterar inledningsvis att statsmakterna

givetvis har det övergripande ansvaret för att den offentliga

sektorn i sin helhet utvecklas på ett sätt som är förenligt med

samhällsekonomisk balans. Den komunala sektorn måste bidra till

saneringen av de offentliga finanserna. Utskottet kan därför

ansluta sig till det som anförs i propositionen om att

tilldelningen av de ekonomiska resurserna till kommuner och

landsting måste utvecklas mycket restriktivt under överblickbar

framtid. Utskottet avstyrker således Vänsterpartiets förslag att

kommunsektorn i reala termer skall få öka sin konsumtion.

Utskottet återkommer senare till de konkreta förslagen till

anslag till kommuner och landsting resp. förändrad lagreglering,

men vill redan nu uttala sitt stöd för att statsbidragen blir

nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med 1994. Samma sak

gäller förslaget att i avvaktan på den pågående översynen av

bidrags- och utjämningssystemet även låsa bidragen till de

enskilda kommunerna. Utskottet vill i sammanhanget betona att

den ordning för övergången till övergripande och samordnat

system från den 1 januari 1996 som regeringen föreslår har

tillkommit efter framställningar från Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet.

Utskottet vill också peka på det omfattande förnyelse- och

besparingsarbete som sedan några år pågår i kommuner och

landsting. Icke oväsentliga kostnadsreduceringar har kunnat

genomföras samtidigt som verksamhetens volym i allt väsentligt

har kunnat upprätthållas. Det har också gett utslag i de

produktivitetsförbättringar som Expertgruppen för studier i

offentlig ekonomi (ESO) nyligen har noterat i ett antal studier.

Enligt utskottets mening torde det nya statsbidragssystemet ha

bidragit till de uppnådda resultaten. Utskottet ser vidare

positivt på de studier om produktivitetsutvecklingen som

genomförts och det metodutvecklingsarbete som pågår.

När det gäller kommunernas rätt att finansiera sin verksamhet

med skatter eller avgifter vill utskottet erinra om vad som sägs

i kompletteringspropositionen (bil. 7 s. 5) om att statens

ansvar för samhällsekonomin måste kombineras med respekt för den

kommunala självstyrelsen. Normgivning gentemot kommuner och

landsting skall ske genom lag. Det är således kommuner och

landsting som inom de ramar som anges i lagstiftningen har att

avgöra hur instrumenten för finansiering av den kommunala

verksamheten skall användas. Utskottet utgår från att man från

kommunalt håll vid utformningen av skatte- och avgiftspolitiken

tar såväl samhällsekonomiska som fördelningspolitiska hänsyn.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom det som regeringen

i propositionen anför om de samhällsekonomiska förutsättningarna

och om kommunsektorns utrymme för åren 1994--1999 och avstyrker

motionerna Fi32 (v) yrkande 3 och Fi43 (s) yrkande 4.

Uppföljning, utvärdering och revision

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att en

uppföljning av den kommunala ekonomin redovisas för riksdagen i

årets kompletteringsproposition. Den sker inte minst mot

bakgrund av de uttalanden som utskottet gjorde i anslutning till

beslutet våren 1992 om ett nytt bidrags- och utjämningssystem

(1991/92:FiU29, s. 24). Enligt vad som anges i propositionen är

avsikten att fortsättningsvis redovisa en övergripande ekonomisk

analys i samband med budgetpropositionen. Inom regeringskansliet

pågår dessutom ett arbete med en samlad redovisning till

riksdagen av olika frågor som berör kommunernas och landstingens

verksamhet. Ett första underlag för en sådan årlig

återrapportering har nyligen presenterats i rapporten

(Ds 1994:61) 1993 års redovisning av utvecklingen i kommuner

och landsting.

Från statsmakterna sida är enligt utskottet en väl fungerande

uppföljning, utvärdering och revision av stor vikt i ett system

med statlig ram- och målstyrning av den kommunala sektorn. Det

är därför angeläget att det nu igångsatta utvecklingsarbetet

fortsätter och fortlöpande avrapporteras till riksdagen.

I samband med riksdagsbeslutet våren 1992 betonade utskottet

att en förutsättning för att kommunerna skall kunna utnyttja de

ökade möjligheterna som ett nytt generellt statsbidragssystem

ger är att statsmakterna är återhållsamma med reglering i de

lagar och andra författningar som styr den kommunala

verksamheten. Det stämmer också väl överens med det som

regeringen nu anför i kompletteringspropositionen om att statens

styrning bör ske dels genom statlig ram- och/eller

rättighetslagstiftning, dels genom att staten anger det

skattefinansierade utrymmet. Regeringen bör enligt utskottet i

sin årliga rapport till riksdagen även redovisa hur

regelstyrningen av kommunsektorn utvecklats.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om vad utskottet

uttalade våren 1992 (1991/92:FiU29 s. 42) om den statliga

revisionens roll gentemot kommuner och landsting. Utskottet

utgick från att regeringen skulle följa utvecklingen. I

riksdagsutredningens betänkande Reformera riksdagsarbetet! från

juni 1993 förutsattes att regeringen snarast skulle återkomma

med en närmare analys av den statliga revisionens roll rörande

den kommunala sektorn. Utredningens förslag bereds för

närvarande inom riksdagen. Utskottet förutsätter att regeringen

redovisar sina överväganden i hithörande frågor i 1995 års

budgetproposition tillsammans med de analyser som aviseras i

propositionen.

Översyn av nuvarande bidragssystem

Storstädernas ekonomi

I motion A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) om

arbetsmarknad och infrastruktur i Stockholms län ställs krav på

att modeller för fördelning av statsbidrag som tar hänsyn till

de höga boendekostnaderna i länet tas fram. Enligt motionärerna

visar studier att Stockholmsfamiljen har mindre pengar kvar än

familjer med motsvarande inkomster och boendestandard i andra

delar av landet när alla basutgifter är betalda. Detta trots

lägre kommunalskatt i Stockholmsområdet. Främsta orsaken är de

högre boendekostnaderna. När det gäller levnadsvillkoren i

övrigt påpekas att den sociala utslagningen är större i

Stockholms län än någon annanstans i landet.

I motion Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) -- väckt

under den allmänna motionstiden -- tas Göteborgs kommuns ekonomi

upp. Enligt motionärerna är ett nytt skatteutjämningssystem

nödvändigt. Till skillnad mot nuvarande system måste ett sådant

beakta olika merkostnader som drabbar Göteborg och andra större

städer, t.ex kostnader för äldreomsorg, socialbidrag, gator och

vägar samt kollektivtrafik.

Andra frågor som berörs av motionärerna är skattereformens

konsekvenser, de ändrade räntevillkoren för det statliga lånet

på 900 miljoner kronor som Göteborg beviljades av riksdagen år

1990 samt behovet av en kommunal fastighetsskatt för att skapa

utrymme för finansiering av nödvändig infrastruktur.

I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) -- väckt

med anledning av kompletteringspropositionen -- återkommer samma

motionärer som i motion Fi303 till frågan om Göteborgs

ekonomiska situation. Bl.a. framhålls att den verklighetsbild

som regeringen beskriver i sin kompletteringsproposition

avsevärt skiljer sig från den verklighet som Göteborg befinner

sig i. T.ex. anges i motionen att konsumtionen för Göteborg

förutses sjunka med 6 % år 1994 och 5 % år 1995 och inte med i

genomsnitt 1,5 % för de två åren enligt propositionens

antaganden.

Påståendet att Göteborg levt över sina tillgångar är, hävdar

motionärerna, direkt missvisande. I stället har Göteborgs

kommunala konsumtion under hela 1980- och 1990-talen legat

betydligt under riksgenomsnittet. Förklaringen till kommunens

svåra ekonomiska problem går att finna i den konsekvent negativa

särbehandlingen från statens sida. En negativ särbehandling som

accelererat under den nuvarande borgerliga regeringen. För att

nå ekonomisk balans har drastiska nedskärningar gjorts inom

skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg. Samtidigt har

Göteborg strukturella problem att handskas med. I motionen

ställs därför krav på ett nytt utjämningssystem som tar hänsyn

till de merkostnader som drabbar Göteborg och andra större

städer.

Storstädernas ekonomi behandlas också i motion Fi305 av

Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) och därvid med särskild betoning på

situationen i Malmö. Nödvändiga infrastrukturella investeringar

innebär ekonomiska påfrestningar för dessa samtidigt som behoven

av insatser inom det sociala området är betydande.

Arbetslösheten slår särskilt hårt mot Malmö, sägs det i

motionen.

Den sociala och befolkningsmässiga strukturen i storstäderna

innebär också extra kommunala utgifter för bostäder, barnomsorg,

äldrevård, trafik m.m. Storstäderna fyller dessutom regionala

funktioner som medför extra utgifter. Skatteunderlagsökningen

har varit vikande sedan 1980-talet, vilket blivit än mer

påtagligt genom slopandet av beskattningen av juridiska

personer.

Motionärerna anser att en rad åtgärder måste övervägas för att

ge storstäderna ekonomiska förutsättningar att möta angelägna

behov under 1990-talet. T.ex bör skatteutjämningssystemet ändras

så att det tar hänsyn till storstädernas speciella situation.

Vidare bör den kommunala beskattningen av juridiska personer

återinföras liksom den kommunala fastighetsskatten. De kommunala

investeringarna medverkar enligt motionärerna till

värdestegringar på fastigheterna. Ett särskilt statligt stöd för

åtgärder i 1960-talsområdena är också motiverat, sägs det.

Utskottet vill i sammanhanget peka på den parlamentariska

beredning (Fi 1993:24) som nu har till uppgift att föreslå hur

statens bidrag till kommuner och landsting och utjämning mellan

dem skall utformas fr.o.m. år 1996. En av kommitténs

grundläggande uppgifter är att utifrån tidigare utredningar och

remissyttranden över dessa lämna förslag till inkomst- och

strukturkostnadsutjämning (dir. 1993:137).

Flertalet av de aspekter på storstädernas ekonomiska

förhållanden som tas upp i de här aktuella motionerna är väl

kända i diskussionen om utjämningssystemet och har bl.a. belysts

i strukturkostnadsutredningens betänkande Kostnadsutjämning

mellan kommunerna (SOU 1993:53). Utskottet konstaterar att det

ingår i beredningens uppgift att beakta dessa förhållanden.

Samtidigt bör noteras att beredningen också skall föreslå i

vilken utsträckning och på vilket sätt de regionalpolitiska

kostnaderna skall beaktas samt bedöma hur detta påverkar

systemet som helhet. Något särskilt uttalande från utskottet med

anledning av motionerna är mot denna bakgrund inte befogat.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A455 (fp)

yrkande 13, Fi303 (s), Fi43 (s) yrkandena 1 och 3 samt

Fi305 (s).

Övriga krav på översyn

Ett antal specifika frågor angående statsbidragssystemets

utformning tas upp i några motioner.

I motion A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) anförs således

att statsbidrag och annat statligt stöd bör möjliggöra att

behoven av vård och omsorg tillgodoses och att kvinnorna har

kvar sina jobb. Arbetslinjen bör gälla och det är enligt vad som

sägs i motionen samhällsekonomiskt lönsamt att satsa pengar på

att låta människor arbeta i stället för att uppbära

arbetslöshetsunderstöd eller socialbidrag. I motionen ställs mot

bakgrund av detta krav på en översyn av statsbidragssystemet.

Enligt motion Fi307 av Arne Jansson och Laila

Strid-Jansson (nyd) om marknadsstyrda löner inom den offentliga

sektorn bör staten när man beslutar om bidrag till kommuner och

landsting ta hänsyn till förekomsten av överlöner inom

verksamheten. Lön högre än riksdagsledamots lön anses därvid som

överlön. Statsbidrag, inkl. utjämningsbidrag, föreslås därför

bli minskade med ett belopp motsvarande överlöner hos

mottagaren.

I motion Fi304 förordar Bengt Kindbom och Birgitta

Carlsson (c) att den nyligen tillsatta utredningen om det

kommunala utjämningssystemet bör ges i uppdrag att göra en

översyn av reglerna om ekonomisk reglering i samband med att

huvudmannaskapsförändringar genomförs. Enligt motionärerna har

problem uppkommit och kommer att föreligga åren framöver som kan

gå ut över den enskildes vård eller utbildning. En fastare norm

för dessa mellanhavanden bör därför utredas.

Utskottet vill för sin del anföra följande. I samband med

införandet av ett nytt generellt bidragssystem avvecklades en

rad specialdestinerade statsbidrag. Utskottet är med anledning

av det som anförs i motion A449 (s) inte berett att tillstyrka

en återgång till den tidigare ordningen. Det nuvarande systemet

ger i hög grad kommunerna frihet att prioritera mellan olika

verksamheter allt efter de lokala förutsättningarna och behoven.

Utskottet kan inte heller tillstyrka förslaget i motion Fi307

(nyd) att dra in statsbidrag från kommuner och landsting på

grund av att dessa, som motionärerna hävdar, skulle betala s.k.

överlöner. Det skulle helt strida mot statsmakternas syn på den

kommunala självstyrelsen, inkl. den fria förhandlingsrätten, och

nuvarande principer för statsbidragsgivningen till kommuner och

landsting.

När det gäller de frågor som tas upp i motion Fi304 (c) anser

utskottet att det t.ex i samband med skiften i huvudmannaskap är

väsentligt att den enskildes intressen sätts i förgrunden när

det gäller vård, omsorg och utbildning. Ersättningsfrågorna bör

dock inte regleras i det generella statsbidragssystemet utan i

speciallagstiftningen. Enligt vad utskottet erfarit pågår också

överväganden i hithörande frågor för närvarande, bl.a. när det

gäller handikappreformen.

Utskottet avstyrker således motionerna A449 (s) yrkande 3,

Fi304 (c) och Fi307 (nyd) yrkande 1.

Bidrag till kommuner

Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 1995

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att det

statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 skall

utgå med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget

för år 1994. Detta föranleder en ändring i lagen (1992:670) om

statligt utjämningsbidrag till kommuner. Denna provisoriska

fördelning av bidrag år 1995 sker i avvaktan på förslagen från

den parlamentariska beredningen (Fi 1993:24) om hur statens

bidrag till kommuner och landsting samt utjämningen av de

ekonomiska förutsättningarna mellan dem skall utformas fr.o.m.

år 1996. "Frysningen" år 1995 av 1994 års bidrag sker efter

önskemål från Svenska Kommunförbundet.

Enligt lagförslaget bemyndigas regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att fastställa utjämningsbidraget per

kommun för år 1995. Lagförslaget reglerar även de fall där

justeringar av utjämningsbidraget behöver göras med hänsyn till

de skatteväxlingar från landsting till kommuner som kan komma

att genomföras under år 1995.

Utskottet anser för sin del att den av regeringen

föreslagna övergångsregleringen för år 1995 är väl lämpad och

tillstyrker det framlagda lagförslaget.

Anslag till statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95

I budgetpropositionen (bilaga 8 punkt H 1) föreslog

regeringen att till statligt utjämningsbidrag till kommuner

skall anvisas 37 954 miljoner kronor. Regeringen aviserade

samtidigt att den avsåg att i kompletteringspropositionen

återkomma med förslag om hur bidragsfördelningen mellan

kommunerna bör ske år 1995.

I motionerna Fi412 och Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl.

(nyd) ställs krav på att det i budgetpropositionen föreslagna

anslaget till statligt utjämningsbidrag skall minskas med i

storleksordningen 1 miljard kronor. Minskningen bör enligt

motionen få återverkningar på hemspråksundervisningen.

Motionärerna välkomnar i och för sig att regeringen i

budgetpropositionen föreslår vissa restriktioner och besparingar

inom hemspråksundervisningen. Uppläggningen av undervisningen i

hemspråk måste emellertid enligt dem totalrevideras. Det finns

inga belägg för att hemspråksundervisningen skapar tvåspråkiga

medborgare. Kostnaderna kan inte försvaras när man inte kan

påvisa några positiva effekter som står i proportion till

kostnaderna. Kommunerna bör därför helt befrias från

skyldigheten att tillhandahålla hemspråksundervisning.

Utskottet noterar att riksdagen nyligen uttalat sig för en

samlad översyn av hemspråksundervisningen (1993/94:UbU7, rskr

208). Rätten till sådan undervisning kommer fr.o.m. läsåret

1994/95 att i princip begränsas till sju år. Kommunernas

kostnader beräknas till följd av detta minska med 120 miljoner

kronor. En reglering av detta belopp föreslås i

kompletteringspropositionen ske i samband med de ekonomiska

regleringarna för åren 1994 och 1995. Motionsyrkanden om

ytterligare begränsning i rätten till hemspråksundervisning

avslogs vid samma tillfälle av riksdagen.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till

medelsberäkning och tillstyrker propositionens förslag till

anslag till statligt utjämningsbidrag och avstyrker motionerna

Fi412 (nyd) yrkande 2 och Ub365 (nyd) yrkande 9.

Anslag till bidrag med anledning av införandet av ett nytt

bidragssystem

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att de

kommuner som år 1994 fick särskilda bidrag över statsbudgeten

med anledning av skattereformens effekter skall få bidrag med

samma belopp år 1995. Enligt förslaget skall ett nytt anslag på

790 miljoner kronor föras upp på statsbudgeten för budgetåret

1994/95. Samtidigt begär regeringen ett bemyndigande att fördela

bidraget.

I syfte att dels underlätta övergången till det nya

statsbidragssystemet för kommunerna, dels övergångsvis reglera

vissa effekter av skattereformen har riksdagen för budgetåren

1992/93 och 1993/94 anvisat särskilda medel. För åren 1993 resp.

1994 har av de anvisade medlen bidrag beviljats med 781 resp.

790 miljoner kronor. Bidragen har fördelats med hänsyn tagen

till varje kommuns skattekraftsutveckling före och efter

skattereformens genomförande. Mot bakgrund av den "frysning" av

det statliga utjämningsbidraget som föreslås för år 1995 gör

regeringen bedömningen att även bidraget med anledning av

skattereformens effekter bör "frysas".

I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) hävdas att

Göteborgs kommun tappar 700 miljoner kronor om året jämfört med

det gamla skattesystemet. Kommunen är därmed enligt motionärerna

den stora förloraren på denna reform. Detta faktum har starkt

bidragit till Göteborgs svårartade ekonomiska problem. Göteborg

har därför, sägs det, en självklar rätt att kompenseras för

1990/91 års skattereform och dess effekter.

Botkyrka kommun har i skrivelse den 3 maj 1994 till

finansutskottet hemställt att utskottet måtte överväga en

särskild kompensation, inom nuvarande totalekonomiska ram, för

de kommuner som drabbas av gällande övergångsregler och

förslaget till "frysning" av bidragen för år 1995. Genom

övergångsreglerna kompenseras kommunen inte för det kraftigt

minskade skatteunderlaget, något som skulle ha skett i ett

normalt fungerande skatteutjämningssystem. En viss summa borde

därför, enligt kommunen, avsättas som kompensation till de

kommuner vilka genom det egna skatteunderlagets utveckling

drabbas av en negativ effekt som överstiger 25 öre i

utdebitering genom förslaget om "frysning" av 1994 års

bidragsnivå.

Utskottet delar regeringens bedömning att ett särskilt

bidrag i anslutning till övergången till ett nytt

statsbidragsystem bör utgå även för år 1995. Utskottet noterar

samtidigt att motsvarande bidrag för åren 1993 och 1994

finansierades genom en återföring av den likviditetsindragning

som år 1992 gjordes från kommunerna. Någon motsvarande

finansiering finns inte av det nu föreslagna bidraget.

I likhet med tidigare år fördelas bidraget med hänsyn tagen

till de enskilda kommunernas skattekraftsutveckling före och

efter skattereformens genomförande. Dock har kommuner som har en

så hög egen skattekraft att de faller utanför utjämningssystemet

inte fått något bidrag. För år 1994 har bidraget fördelats

mellan 43 kommuner. Av bidragen har sammanlagt närmare 80 %

kommit de tre storstäderna till del. Något bidrag till Botkyrka

kommun utgick dock ej. Utskottet konstaterar att de särskilda

förhållanden som tagits upp när det gäller Göteborgs och

Botkyrka kommuner i hög grad är vägledande vid fördelningen av

de nu aktuella bidragen.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker motion Fi43 (s) yrkande 2.

Regeringen bör också erhålla det begärda bemyndigandet att utge

bidrag.

Bidrag till landsting

Anslag till skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/95

I budgetpropositionen beräknas anslagsbehovet till 7 574

miljoner kronor. Skatteutjämningsbidraget ges till landsting i

syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgarna en

likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Systemet

innebär bl.a. att varje landsting har en individuell

skattekraftsgaranti som varierar kraftigt mellan landstingen

till skillnad mot vad som gäller i kommunernas utjämningssystem

där alla har samma garantinivå.

Utskottet noterar att skatteutjämningssystemet för

landsting och landstingsfria kommuner har varit föremål för

översyn av en särskild utredare (Fi 1993:14). Utredaren ha

nyligen överlämnat sitt förslag till regeringen. Den tidigare

nämnda parlamentariska beredningen (Fi 1993:24) skall nu

föreslå hur systemen för landsting och kommuner skall vägas

samman till ett nytt gemensamt system som avses träda i kraft

fr.o.m. den 1 januari år 1996.

Utskottet har i avvaktan härpå inget att erinra mot förslaget

till medelsberäkning och tillstyrker propositionens förslag till

landstingskommunalt skatteutjämningsbidrag.

Ekonomiska regleringar

Ekonomiska regleringar för andra halvåret 1994 och för år 1995

mellan staten och kommunsektorn

Riksdagen ställde sig vid behandlingen av

kompletteringspropositionen våren 1992 bakom att en s.k.

finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas i

förhållandet mellan staten och kommunsektorn (1991/92:FiU29,

rskr. 345). Den innebär att om kommuner och landsting åläggs nya

uppgifter måste de ges möjlighet att finansiera dessa på annat

sätt än genom höjda skatter. På motsvarande sätt skulle -- om

statsmakternas beslut innebar att verksamheten kunde bedrivas

billigare -- statsbidragen minskas.

I princip bör den ekonomiska regleringen ske i form av en

ändring av statsbidragsramen. Hittills har med nuvarande

bidragskonstruktion denna regleringsmetod använts endast för

ändringar av kommunernas verksamhet. Regleringar till följd av

åtgärder som påverkar det kommunala skatteunderlaget m.m. har

övergångsvis gjorts genom att skattemedlen justeras med ett

tillägg eller avdrag per invånare. Riksdagen beslutade senast

hösten 1993 om en ekonomisk reglering mellan staten och

kommunsektorn till följd av ett antal statliga åtgärder med

ekonomiska effekter för kommunsektorn (1993/94:FiU2, rskr. 35).

Beslutet avsåg regleringar för år 1994.

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen -- med

hänsyn till de tidigare förordade övergångsreglerna för

utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 -- att även de

regleringar som följer av verksamhetsförändringar andra halvåret

1994 och år 1995 tillfälligt bör ske genom att skattemedlen

justeras med ett tillägg eller avdrag per invånare. De

förändringar för innevarande år som föreslås bli reglerade

gäller ett antal av riksdagen beslutade eller av regeringen

föreslagna förändringar. Förslagen omfattar alla av regeringen

framlagda förslag t.o.m. kompletteringspropositionen.

De beslutade eller föreslagna förändringarna gäller åtgärder

som dels påverkar olika kommunala verksamheter, t.ex.

återreglering av bostadsbidragen, barnomsorgsgarantin och

hemspråksundervisningen, dels påverkar det kommunala

skatteunderlaget som vårdnadsbidraget och reformeringen av

arbetslöshetsförsäkringen. Kommunalskattemedlen skall således

enligt förslaget för andra halvåret 1994 minskas med ett visst

belopp per invånare i kommunen resp. landstinget (för kommunerna

med 1 186 kr per invånare, för landstingen med 349 kr per

invånare och för de landstingsfria kommunerna med 1 535 kr per

invånare). För de kommunala huvudmän som år 1994 höjt sin

utdebitering är motsvarande belopp 1 480, 531 resp. 2 011 kr

per invånare. I propositionen läggs mot denna bakgrund fram

förslag till ändringar i den särskilda lagen om utbetalning av

kommunalskattemedel för år 1994.

Huvuddelen av de ändringar som regleras år 1994 är av

permanent karaktär och skall således regleras även för år 1995.

I kompletteringspropositionen framläggs därför förslag om en

lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av

kommunalskattemedel år 1995. När det gäller tillkommande

verksamhetsförändringar märks främst det av riksdagen nyligen

beslutade statliga bostadstillägget till pensionärer som fr.o.m.

den 1 januari 1995 skall ersätta det kommunala

bostadstillägget, KBT. Till följd härav minskar kommunernas

kostnader, och drygt 3 miljarder kronor skall enligt förslaget

föras från kommunerna till staten.

Ytterligare ekonomiska regleringar mellan staten och

kommunsektorn till följd av riksdagsbeslut som påverkar det

kommunala skatteunderlaget behöver också göras. Bl.a. skall

drygt 4 miljarder kronor föras till staten från kommuner och

landsting på grund av sänkningen av grundavdraget fr.o.m.

inkomståret 1994. Dessa medel har tillfälligt under år 1994 fått

behållas av de kommuner och landsting som inte höjt sin skatt

för år 1994 jämfört med år 1993. Andra

skatteunderlagsförändringar som enligt propositionen skall

regleras gäller lagen om vårdnadsbidrag och reformeringen av

arbetslöshetsförsäkringen.

Enligt lagförslaget skall, på samma sätt som för år 1994,

kommunalskattemedlen minskas med ett visst belopp per invånare i

kommunen resp. landstinget (för kommunerna 1 086 kr per

invånare, för landstingen med 349 kr per invånare och för de

landstingsfria kommunerna med 1 435 kr per invånare).

Svenska kommunförbundet har i skrivelser och i samband med

en uppvaktning hos utskottet den 3 maj 1994 lämnat synpunkter

bl.a. på förslagen i kompletteringspropositionen till ekonomiska

regleringar mellan staten och kommunsektorn åren 1994 och 1995.

Förbundet har invändningar mot regeringens tillämpning av

finansieringsprincipen, framför allt i anslutning till

riksdagsbesluten åren 1992 och 1993 om förstatligandet av

bostadsbidragen och om den utvidgade lagregleringen på

barnomsorgsområdet.

Förbundet hävdar att någon ytterligare reglering av

merkostnaderna för bostadsbidragen för år 1993 inte bör ske.

Enligt Kommunförbundet beror kostnadsökningarna främst på

statliga beslut. Kommunerna råder således inte över att

bostadsbidragen ökat kraftigt under år 1993. När det gäller

merkostnaderna till följd av den nya lagstiftningen för den

kommunala barnomsorgen uppgår de enligt Kommunförbundets

beräkningar till minst 2,8 miljarder kronor per år, vilket kan

jämföras med regeringens bedömningar om 350 miljoner kronor per

år.

Utskottet får för sin del anföra följande när det gäller

ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn för andra

halvåret 1994 och för år 1995.

Utskottet delar inledningsvis regeringens bedömning att såväl

verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i

avvaktan på ett nytt utjämningssystem övergångsvis bör regleras

genom ett avdrag/tillägg av kommunalskattemedel.

I propositionen föreslås att en slutlig reglering skall ske av

merkostnaderna för bostadsbidragen för år 1993. Utskottet vill i

sammanhanget hänvisa till att regeringen i proposition

1992/93:174 beräknade de totala kostnaderna för bostadsbidrag

under år 1993 till ca 5 600 miljoner kronor eller 1 000

miljoner kronor utöver tidigare beräkningar. Staten och

kommunerna som kollektiv skulle enligt propositionen svara för

hälften vardera av denna merkostnad, dvs. 500 miljoner kronor.

Riksdagen hade inget att erinra mot detta

(bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365). Beloppet återfördes

från kommunerna till staten i samband med de ekonomiska

regleringar som beslutades i anslutning till 1993 års

kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150,

bet. 1992/93:FiU29, rskr. 1992/93:430). Det har nu visat sig

att kostnaderna för helåret 1993 har ökat ytterligare. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag att även hälften av denna senare

merkostnad i enlighet med riksdagens tidigare beslut bör belasta

kommunerna.

Utskottet kan konstatera att bedömningarna beträffande de

kommunala merkostnaderna till följd av den förändrade

lagstiftningen på barnomsorgsområdet starkt går isär mellan

regeringen och Svenska kommunförbundet. Som framgår av

propositionen bygger regeringens beräkningar på att det endast

är utbyggnaden för barn mellan 12 och 18 månader som bör

kompenseras, dvs. där det finns en gentemot tidigare utökad

skyldighet för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg. Det

finns också skillnader mellan regeringen och Kommunförbundet i

synen på efterfrågan på nya barnomsorgsplatser. Kommunförbundets

beräkningar har bl.a. utgått från den nya lagstiftningen utan

det samtidiga införandet av ett vårdnadsbidrag. Utskottet utgår

från att en noggrann uppföljning av vårdnadsbidragets effekter

på den kommunala barnomsorgen kommer att ske i samråd mellan

företrädare för staten och kommunerna. I avvaktan därpå bör

regeringens bedömningar av efterfrågan ligga till grund för den

ekonomiska regleringen.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att den utvidgade

lagregleringen på barnomsorgsområdet enligt riksdagens beslut

gäller från den 1 januari 1995 och inte som sägs i

propositionen den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:150 bil. 7

s. 22). Det innebär att den föreslagna regleringen med 175

miljoner kronor för år 1994 inte bör genomföras. Med anledning

därav föreslår utskottet i bilaga 2 följande ändring i

förslaget till lag (1993:778):

kommunalskattemedlen för kommunerna bör minskas med 1 226 kr

i stället för 1 186 kr,

för de kommuner som år 1994 höjt sin utdebitering bör

minskningen uppgå till 1 520 kr i stället för 1 480 kr,

kommunalskattemedlen för de landstingsfria kommunerna bör

minska med 1 575 kr i stället för 1 535 kr, samt

för de landstingsfria kommuner som för år 1994 höjt sin

utdebitering bör minskningen uppgå till 2 051 kr i stället för

2 011 kr.

Som framgår av propositionen omfattar förslaget till

ekonomiska regleringar alla av regeringen framlagda förslag

t.o.m. kompletteringspropositionen. Utskottet har vid sin

utformning av förslaget till lag (1993:778) utgått från att

riksdagen kommer att besluta i enlighet med regeringens förslag.

Utskottet vill här endast peka på att riksdagens

ställningstagande till förslaget om fortsatt reformering av

arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1993/94:209) kommer att ske

efter det att utskottets betänkande har justerats.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet -- med

de ändringar som ovan angivits -- de framlagda lagförslagen.

Övriga kommunalekonomiska frågor

Finansieringsprincipens tillämpning

I kompletteringspropositionen begär regeringen riksdagens

godkännande av vissa i propositionen angivna riktlinjer för den

fortsatta tillämpningen av finansieringsprincipen.

Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. Enligt

regeringen skall principen enbart omfatta statligt beslutade

åtgärder som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten.

Principen gäller när riksdag, regering eller myndighet fattar

bindande beslut om ändrade regler för verksamheter. Regler som

inte direkt tar sikte på den kommunala verksamheten men ändå får

direkt ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn omfattas inte.

Dessa senare konsekvenser skall beaktas vid den bedömning som

görs av det skattefinansierade utrymmet i samband med

fastställandet av statsbidragsramen. Alla ekonomiska regleringar

till följd av principen skall göras genom att statsbidragsramen

minskas eller ökas. I undantagsfall kan annan regleringsmetod

övervägas. I propositionen anges också riktlinjer för

hanteringen av frågor som påverkar kommunsektorns verksamhet och

ekonomi. Regeringens förslag rörande finansieringsprincipens

tillämpning förutsätts, i avvaktan på den pågående översynen av

utjämningssystemen, komma till användning fr.o.m. år 1996. I

avvaktan på denna översyn tillgrips temporära lösningar även för

år 1995.

Utskottet ser för sin del positivt på att regeringen

framlagt förslag till riktlinjer för hur finansieringsprincipen

fortsättningsvis bör tillämpas. De uttalanden som görs i

propositionen är enligt utskottets mening ägnade att klargöra

och förtydliga tillämpningen och bör således kunna underlätta

den fortsatta dialogen mellan staten och kommunsektorn om

regleringen och finansieringen av den kommunala verksamheten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget

i propositionen.

Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner

I budgetpropositionen föreslår regeringen ändringar i

lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt m.m. när det gäller utbetalning

av skattemedel till kyrkliga kommuner. Förslaget innebär att vid

utbetalning skall fr.o.m. år 1995 förskottet minskas motsvarande

det belopp som avser lindring i skattskyldigheten för dem som

inte tillhör Svenska kyrkan.

Enligt nuvarande regler för utbetalning av skattemedel till

kyrkliga kommuner erhåller dessa ett förskott av skattemedel som

beräknas utan att hänsyn tagits till dem som inte är medlemmar.

Andelen av skatteunderlaget som avser icke medlemmar utgjorde

vid den senaste taxeringen ca 12 % av det totala

skatteunderlaget. Andelen har ökat genom åren. Regeringens

förslag innebär således att minskningen av skattemedel avseende

icke medlemmar görs redan i förskottet, vilket medför vissa

övergångseffekter under åren 1995 och 1996. Regeringen gör

bedömningen att ändringen av utbetalningsreglerna kan göras utan

att skatteuttaget ökar.

Regeringens förslag har tagits upp i skrivelser av den

28 februari 1994 från Göteborgs kyrkliga samfällighet och den

23 mars 1994 från Botkyrka kyrkliga samfällighet. I båda fallen

uttrycks önskemål om att omläggningen skall utsträckas under en

längre tid än två år eller att beslut fattas om någon annan form

av övergångsanordning, t.ex genom att Kyrkofonden bemyndigas att

lindra effekterna genom bidrag eller lån.

Utskottet anser att den av regeringen i

budgetpropositionen föreslagna ändringen av utbetalningssystemet

av skattemedel till kyrkliga kommuner bör genomföras. Utskottet

är samtidigt medvetet om att ändringen under en övergångstid kan

innebära ekonomiska ansträngningar för ett antal kyrkliga

kommuner. Enligt vad utskottet erfarit har Kyrkofonden beslutat

att under vissa förutsättningar och efter särskild prövning i

det enskilda fallet lämna stöd i form av ett räntebidrag till

sådana kommuner.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det av

regeringen framlagda lagförslaget.

Kommunal fastighetsskatt

I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) om

skattepolitiken förordas att det bör utredas om

fastighetsskatten kan överföras till det kommunala

beskattningsområdet. Enligt motionärerna finns det flera skäl

som talar för en sådan ordning. Det är t.ex. kommunerna som

svarar för gatuhållning, va-nät m.m. samt den infrastruktur som

krävs för att en fastighet skall kunna utnyttjas. I motionen

hänvisas också till förhållandena i många andra länder där skatt

på fastigheter ingår i den kommunala skattebasen.

Fastighetsskatten bör på sikt vidgas även till att omfatta

industrifastigheter. Det skulle ge skatteintäkter på mer än 2

miljarder kronor. Vänsterpartiet anser också att den skatt på

kommersiella lokaler som slopades från inkomståret 1993 bör

återinföras från inkomståret 1996.

Även i motionerna Fi303 och Fi305 (s) tas frågan om en

fastighetsskatt upp som en av flera vägar att finansiera den

kommunala verksamheten, dock utan att några särskilda yrkanden

framläggs. I motion Fi303 anförs som skäl bl.a. behovet för

kommunerna att kunna finansiera nödvändig infrastruktur.

Motionärerna bakom motion Fi305 motiverar återinförandet av en

fastighetskatt med att kommunala investeringar medverkar till

värdestegringar på fastigheterna.

Utskottet vill erinra om att kommuner, landsting och

kyrkliga kommuner under ett antal år erhöll särskild

kompensation för den genom riksdagsbeslutet år 1986 slopade

kommunala garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter.

Våren 1990 beslutade riksdagen att statsbidragsgivningen skulle

upphöra med verkan fr.o.m. år 1991. Att det särskilda

statsbidraget togs bort innebar dock inte att kompensationen

drogs in. I stället kvittades den mot transfereringar i motsatt

riktning i samband med den allmänna översynen av

betalningsströmmarna mellan staten och kommunsektorn som skedde

med anledning av den då beslutade skattereformen.

Fastighetsbeskattningsutredningen har nyligen avgett sitt

slutbetänkande (SOU 1994:57). Utredningens huvuduppgift har

varit att analysera och beskriva de principiella utgångspunkter

som bör gälla för beskattning av fastigheter. Enligt utredningen

bör i skattehänseende en klar skiljelinje gå mellan å ena sidan

fastighetsägande som en del i en näringsverksamhet och å andra

sidan ägandet av en fastighet eller bostad för det egna boendet.

För att få en enhetlig beskattning av ägda bostäder föreslår

utredningen att den nuvarande statliga fastighetsskatten ersätts

av en schablonintäkt om 5 % av taxeringsvärdet. Förslaget är

för närvarande föremål för beredning.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet

motion Sk352 (v) yrkande 27.

Finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader

I motionerna Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s), Fi302

av Åke Carnerö (kds) och Fi306 av Sören Norrby (fp) tas

frågan om finansieringen av kommunernas kostnader för

fritidsbebyggelsen upp. I motion Fi301 (s) understryks att en

betydande del av fritidshusen finns i skärgården, fjällvärlden

och annan glesbygd. De aktuella kommunerna har i regel ett

dåligt skatteunderlag, hög utdebitering och höga kostnader för

service och infrastruktur. Motionären bakom motion Fi302 (kds)

betonar särskilt förhållandena för kustkommunerna. Servicen

måste, sägs det, dimensioneras även för de fritidsboende. Det

kan t.ex. gälla vägar, vatten, avlopp och räddningstjänst.

I motion Fi306 (fp) anförs liknande argument. Motionären

påpekar att värdkommunerna genom 1986 års skattereform fråntogs

den fastighetsskatt som de tidigare uppburit. Numera har

kommunerna bara kvar kostnaderna för fritidsfastigheterna, heter

det. Även fastighetsägare som inte är bosatt i kommunen är

emellertid fortfarande medlem i kommunen och har därmed många

rättigheter, men inga skyldigheter att bidra till kommunens

allmänna kostnader.

I motion Fi301 (s) förordas en kommunal beskattning av

fritidshus så att fastighetsskatten tillfaller kommun där

fastigheten är belägen. Enligt motion Fi302 (kds) är det rimligt

att de kommuner som har stor fritidsbebyggelse får någon form av

kompensation för nödvändiga investeringar eller ges möjlighet

till viss avgiftsfinansiering av dessa. I motion Fi306 (fp)

ställs krav på att riksdagen hos regeringen skall begära förslag

om rätt för kommunen att införa en s.k. fritidshusavgift som

täcker värdkommunens kostnader för sådan service som nu är

gratis.

Utskottet vill när det gäller ändringen av beskattningen

av fritidshus inledningsvis hänvisa till vad utskottet ovan

anfört med anledning av motion Sk352 (v). Att återinföra en

kommunal fastighetsbeskattning av småhus eller fritidshus saknar

enligt utskottets mening aktualitet. Utskottet vill samtidigt

erinra om att riksdagen i samband med 1986 års beslut att slopa

garantibeskattningen även beslutade att slopa beskattningen i

utbokommun. På samma sätt som när det gällde bortfallet av

inkomster för garantibeskattningen fick kommunerna även i detta

fall kompensation.

Utskottet har behandlat frågan om eventuella kommunala

merkostnader för fritidsboendet i sina kommunalekonomiska

betänkanden såväl våren 1992 som våren 1993 och därvid bl.a.

hänvisat till pågående överväganden om att slopa

fastighetsinnehav som självständig grund för kommunalt

medlemskap. Att förändra medlemskapsbegreppet på detta sätt

innebär att fastighetsägare som inte är folkbokförda i kommunen

skulle kunna särbehandlas i avgiftshänseende. Som framgår av

proposition 1993/94:188 om lokal demokrati (s. 37) kommer

frågan om det kommunala medlemskapet emellertid att beredas

vidare inom regeringskansliet.

I samma proposition föreslår regeringen att den kommunala

avgiftsmakten skrivs in i kommunallagen, liksom den s.k.

självkostnadsprincipen. Självkostnadsprincipen normerar

storleken av det möjliga avgiftsuttaget. Enligt de

motivuttalanden som görs i propositionen skall principen vara

tillämplig såväl mot kommunmedlemmar som mot

icke-kommunmedlemmar.

Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) skall kommuner

behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för

något annat. Det betyder att kommunen inte obehörigen får gynna

eller missgynna vissa avgiftsskyldiga kommunmedlemmar i

förhållande till andra. Den s.k. likställighetsprincipen tar

således sikte på avgiftsuttagets fördelning mellan nyttjarna.

Även med bibehållande av likställighetsprincipen är det möjligt

att differentiera avgiftssättningen under förutsättning att det

sker på sakliga grunder, t.ex. att kommunen har merkostnader

till följd av fritidsboendet under sommarmånaderna. Enligt

proposition 1993/94:188 sägs att likställighetssprincipen i

fråga om avgifternas fördelning allmänt kan sägas innebära att

lika avgift skall utgå för lika prestation (s. 87).

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi301 (s),

Fi302 (kds) och Fi306 (fp).

Inrättande av en s.k. kommunakut

I Vänsterpartiets partimotion Fi206 om den ekonomiska

politiken väckt med anledning av budgetpropositionen föreslås

att en s.k. kommunakut skall inrättas för kommuner som har akuta

problem med sin ekonomi. Enligt förslaget skall kommuner och

landsting få behålla hälften av de ökade skatteinkomster som

följer av Vänsterpartiets förslag till slopat grundavdrag för

höginkomsttagare. Resten skall dras in till staten och

omfördelas via "kommunakuten".

Motionärernas förslag innebär att "kommunakutens" pengar

skulle lånas ut till låg ränta och med amorteringsfrihet under

den tid som så krävs. Om förslaget genomförs skall kommunerna

kunna söka och få besked om lån i tid före de kommunala

budgetbesluten i slutet av 1994. Pengarna skall enligt förslaget

sedan betalas ut den 1 juli 1995 och belasta statsbudgeten för

1995/96. Även i Vänsterpartiets partimotion Fi32 -- väckt med

anledning av kompletteringspropositionen -- tas frågan om en

"kommunakut" upp, dock utan att något särskilt yrkande

framställs.

Utskottet ansåg sig våren 1993 -- i anslutning till att

motsvarande krav restes från Vänsterpartiet -- inte kunna ställa

sig bakom inrättandet av en "kommunakut". Utskottet anförde då

bl.a. att ett beslut om en sådan fond enligt utskottets mening

skulle ge felaktiga signaler till den kommunala sektorn i

samband med det pågående förändringsarbetet.

Utskottet är alltjämt av samma uppfattning och avstyrker

motion Fi206 (v) yrkande 4.

Inrättande av s.k. think tanks

I motion A456 av Mats Hellström m.fl. (s) om

Stocholmsregionens näringsliv ställs krav på att riksdagen hos

regeringen skall begära en utredning om möjligheten att inrätta

flera fristående s.k. think tanks för långsiktig okonventionell

samhällsanalys. Enligt motionärerna finns för närvarande ett

sådant analyscentrum i Sverige, nämligen Institutet för

framtidsstudier. Som komplement därtill behövs flera likartade

centra, t.ex. på regional nivå. För detta krävs emellertid en

långsiktig och stabil finasiering, något som inte

uppdragsberoende konsultföretag kan erbjuda. Även regionala och

kommunala samhällsorgan har blivit alltmer kortsiktiga och

konsultorienterade, menar motionärerna, i takt med att

beställar/utförarkonceptet nu slår igenom inom den kommunala

sektorn.

Utskottet ser givetvis positivt på åtgärder som kan stärka

olika regioners utvecklingsförutsättningar. Utskottet

konstaterar samtidigt att inom Stockholmsregionen finns

åtskilliga offentliga organ med stor utrednings- och

analyskapacitet, t.ex. länsstyrelsen i Stockholms län,

Stockholms läns landsting och Stockholms kommun. Ett omfattande

samarbete mellan dessa organ och olika företrädare för

näringslivet sker redan, bland annat genom länsstyrelsens

försorg. Utskottet vill också peka på det utrednings- och

utvecklingsarbete som bedrivs inom det s.k. Mälardalsrådet --

ett samarbetsorgan där landstingen och flertalet kommuner i

Mälardalen deltar.

Enligt utskottets mening handlar det här främst om frågor som

är av utpräglat regional karaktär. Något särskilt riksdagens

uttalande om formerna för samverkan mellan offentliga organ och

näringslivet på regional nivå är inte påkallat. Med hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet motion A456 (s) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den kommunala ekonomin åren 1994--1999

att riksdagen avslår motionerna

1993/94:Fi32 yrkande 3 och

1993/94:Fi43 yrkande 4,

men (v) - delvis

2. beträffande storstädernas ekonomi

att riksdagen avslår motionerna

1993/94:A455 yrkande 13,

1993/94:Fi43 yrkandena 1 och 3,

1993/94:Fi303 samt

1993/94:Fi305,

men (v) - delvis

3. beträffande övriga krav på översyn

att riksdagen avslår motionerna

1993/94:A449 yrkande 3,

1993/94:Fi304 och

1993/94:Fi307 yrkande 1,

4. beträffande det statliga utjämningsbidraget till kommuner

år 1995

att riksdagen antar det i proposition

1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 3

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:670) om

statligt utjämningsbidrag till kommuner,

5. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till

kommuner 1994/95

att riksdagen med bifall till

proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 1

och med avslag på motionerna

1993/94:Fi412 yrkande 2 och

1993/94:Ub365 yrkande 9

till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret

1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

37 954 000 000 kr,

res. (nyd)

6. beträffande bidrag med anledning av införandet av ett

nytt statsbidragssystem m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkandena 4 och 6 samt

med avslag på motion

1993/94:Fi43 yrkande 2

dels bemyndigar regeringen att utge bidrag med

anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i

enlighet med vad som förordats i propositionen,

dels till Bidrag med anledning av införandet av ett

nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000

kr,

7. beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till

landsting 1994/95

att riksdagen med bifall till

proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 2

till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret

1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

7 574 000 000 kr,

8. beträffande ekonomiska regleringar andra halvåret 1994

mellan staten och kommunsektorn

att riksdagen antar det i proposition

1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:778) med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 med

den ändringen att nämnda lag om ändring erhåller i bilaga 2 som

Utskottets förslag betecknade lydelse,

9. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten

och kommunsektorn

att riksdagen antar det i proposition

1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 2

framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser om

utbetalning av skattemedel år 1995,

10. beträffande finansieringsprincipens tillämpning

att riksdagen med bifall till proposition

1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 5

godkänner vad regeringen förordat om tillämpningen av

finansieringsprincipen,

11. beträffande utbetalning av skattemedel till kyrkliga

kommuner

att riksdagen antar det i proposition

1993/94:100 bilaga 8 under punkten Övriga frågor

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m.,

12. beträffande kommunal fastighetsskatt

att riksdagen avslår motion

1993/94:Sk352 yrkande 27,

13. beträffande finansiering av fritidsbebyggelsens

kostnader

att riksdagen avslår motionerna

1993/94:Fi301,

1993/94:Fi302 och

1993/94:Fi306,

14. beträffande inrättande av en s.k. kommunakut

att riksdagen avslår motion

1993/94:Fi206 yrkande 4,

men. (v) - delvis

15. beträffande inrättande av s.k. think tanks

att riksdagen avslår motion

1993/94:A456 yrkande 4.

Stockholm den 26 maj 1994

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Bengt

Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof

Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Tom Heyman (m), Yvonne

Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister

(nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson

(s), Lennart Hedquist (m) och Alf Egnerfors (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95

(mom. 5)

Ian Wachtmeister (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 9" bort

ha följande lydelse:

Riksdagen har nyligen uttalat sig för en samlad översyn av

hemspråksundervisningen. Vissa begränsningar har gjorts av

kommunernas skyldigheter på området, vilket gör att kostnaderna

kan begränsas med 120 miljoner kronor. Det är i och för sig bra

att vissa begränsningar nu görs i kommunernas skyldigheter på

området. Undervisningen är emellertid både kostsam och

ineffektiv. Enligt utskottets mening bör kommunerna därför

fullständigt befrias från skyldigheten att anordna

hemspråksundervisning. Utskottet ställer sig bakom vad som

anförs i Ny demokratis motioner om hemspråksundervisningen.

Den besparing på 120 miljoner kronor som regeringen föreslår

skulle därigenom kunna mångfaldigas. Det statliga

utjämningsbidraget bör enligt vår uppfattning kunna minskas med

i storleksordningen 1 miljard kronor.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag

till kommuner 1994/95

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub365 yrkande 9

och med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt

H 1 och motion 1993/94:Fi412 yrkande 2 till Statligt

utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

37 000 000 000 kr,

Särskilt yttrande

Den kommunala ekonomin

Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne

Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf

Egnerfors (alla s) anför:

Genomförandet av en stor del av välfärdspolitiken inom områden

som utbildning, omsorg, vård och kultur sker i dag genom

kommuner och landsting. Dessa svarar för den helt dominerande

delen av de offentliga tjänsterna till medborgarna.

Vi Socialdemokrater medverkade till en reformering av

regelsystemen för statsbidrag till kommunerna och för

utbetalning av kommunalskatt. Vi stödde övergången till

generella statsbidrag. Däremot avvisade vi regeringens förslag

till orättvisa fördelningsnycklar i det nya bidragssystemet. Vi

ville att reformen skulle genomföras i två steg och med nya

fördelningsnycklar. Våra förslag avvisades emellertid.

Vi kan nu studera effekterna av regeringens politik gentemot

kommunerna. Det nya statsbidragssystemet är på väg att haverera.

Bidragssystemet är orättvist eftersom inte alla kommuner

omfattas av det. Systemet har också inlåsningseffekter som

motverkar förändringar. Regeringen tvingas nu för andra gången

"frysa" genomförandet. Det sker denna gång i avvaktan på att ett

nytt och mera stabilt skatte- och bidragssystem skall arbetas

fram.

Regeringens sätt att hantera kommunerna och den kommunala

ekonomin samt i samband därmed sätta olika restriktioner för

verksamhetens utveckling är närmast oansvarigt. Regeringens

politik tvingar kommunerna att skära ner på för medborgarnas

välfärd viktiga och efterfrågade områden liksom att minska

investeringar och underhåll. Samtidigt ställs kommunerna inför

ökade behov inom framför allt skola och äldreomsorg.

Indragningarna från kommuner och landsting har nu medfört att

den "rundgång" som vi varnade för har inträffat. Vad som hänt är

att staten flyttat över en del av det statliga

budgetunderskottet till kommunsektorn. Kommunerna i sin tur

flyttar tillbaka underskottet till staten via a-kassan och

arbetsmarknadsfonden. Denna omflyttning har resulterat i att ett

stort antal anställda blivit arbetslösa samtidigt som det blivit

svårt att upprätthålla en god service för äldre, sjuka och barn.

Rundgången fortsätter dessvärre.

Som framgår av utskottets inledande redovisning av

utredningsläget pågår nu en översyn av statsbidrags- och

utjämningssystemen. Efter lång tid har våra krav på en

parlamentariskt sammansatt utredning äntligen accepterats av

regeringen. Vi har därför inte ansett det meningsfullt att ånyo

lägga fram våra förslag till åtgärder. Det beror dels på att

dessa tidigare avvisats av riksdagsmajoriteten, dels på att

frågorna nu diskuteras i det pågående utredningsarbetet.

Ansvaret vilar tungt på regeringen och den borgerliga

riksdagsmajoriteten.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Enligt Vänsterpartiet måste skolan, vården och omsorgen få sin

beskärda del av de ökande inkomster som svenska folket kommer

att få under andra halvan av 1990-talet. Den offentliga

komsumtionen måste tillåtas få ett begränsat utrymme att växa

för att tillgodose de ökande behoven. Därigenom kan också

kommuner och landsting ges större möjlighet att ta sin del av

ansvaret för att reducera arbetslösheten. Vi föreslår därför att

riksdagen skall utfärda en garanti om att inga nya statliga

indragningar av de totala statsbidragen skall ske under

1990-talet.

Som framhålls i motion Fi32 (v) måste det också ske en

omfördelning från rika till fattiga kommuner inom den totala

statsbidragsramen. Det bör kortsiktigt ske genom den av

Vänsterpartiet föreslagna "kommunakuten" och långsiktigt genom

ett nytt statsbidragssystem som på ett helt annat sätt tar

hänsyn till storstädernas särskilda förhållanden. De extrema

problemen i särskilt Göteborg -- men också i Malmö och Stockholm

-- som tas upp i motionerna Fi303 (s), Fi43 (s), Fi305 (s)

samt A455 (fp) kan bara lösas genom en kombinerad omfördelning

och totalt ökat finasiellt utrymme på det sätt som utvecklas i

Vänsterpartiets partimotion Fi32. Med ett bifall till motion

Fi32 (v) får således det väsentliga innehållet i de här angivna

motionerna anses vara tillgodosedda.

När det gäller de ekonomiska regleringarna mellan staten och

kommunsektorn för andra halvåret 1994 och för år 1995 delar vi i

allt väsentligt de synpunkter som Svenska Kommunförbundet

framhållit i sina skrivelser till finansutskottet. Riksdagen bör

självfallet följa den finansieringsprincip som man själv

beslutat om. Med regeringens förslag kommer kostnaderna för

statliga beslut, framför allt beträffande bostadsbidrag och

barnomsorgsgarantin, att vältras över på kommunerna. Genom ett

bifall till motion Fi32 (v) kan riksdagen i allt väsentligt

tillmötesgå Kommunförbundets uppmaning.

Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att

utskottets hemställan borde haft följande lydelse under mom. 1,

2 och 14:

1. beträffande den kommunala ekonomin åren 1994--1999

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi32

yrkande 3 och 1993/94:Fi43 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionerna anförts om den kommunala

ekonomin åren 1994--1999,

2. beträffande storstädernas ekonomi

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi43 yrkande 1

och med anledning av motionerna 1993/94:A455 yrkande 13,

1993/94:Fi43 yrkande 3, 1993/94:Fi303 och 1993/94:Fi305 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om

storstädernas ekonomi,

14. beträffande inrättande av en s.k. kommunakut

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi206 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om inrättande av en s.k. kommunakut,

I propositionerna 150 och 100 framlagda lagförslag

Bilaga 1

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag

till kommuner

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser

om utbetalning av skattemedel år 1994

3 Förslag till

Lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel

år 1995

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Av utskottet framlagt lagförslag

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser

om utbetalning av skattemedel år 1994

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1993:778) med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994

skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §1

Vid utbetalning av kommunal- Vid utbetalning av kommunal-

eller landstingsskattemedel eller landstingsskattemedel

enligt 4 § lagen (1965:269) enligt 4 § lagen (1965:269)

med särskilda med särskilda

bestämmelser om kommuns och bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering annan menighets utdebitering

av skatt, m.m., skall för av skatt, m.m., skall för

inkomståret 1994 inkomståret 1994

kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas

med 1 186 kronor per med 1 226 kronor per

invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1

november 1993 och november 1993 och

landstingsskattemedlen med 349 landstingsskattemedlen med 349

kronor per invånare i kronor per invånare i

landstinget den 1 november landstinget den 1 november

1993. 1993.

För en kommun som inte För en kommun som inte

ingår i ett landsting skall ingår i ett landsting skall

kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas

med 1 535 kronor per med 1 575 kronor per

invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1

november 1993. november 1993.

2 §2

Har en kommun, ett landsting Har en kommun, ett landsting

eller en kommun som inte eller en kommun som inte

ingår i landsting för ingår i landsting för

år 1994 fastställt en år 1994 fastställt en

högre skattesats än den högre skattesats än den

som har gällt för år som har gällt för år

1993 skall den minskning av 1993 skall den minskning av

kommunal- eller kommunal- eller

landstingsskattemedel som landstingsskattemedel som

avses i 1 § i stället avses i 1 § i stället

göras med 1 480 kronor, 531 göras med 1 520 kronor, 531

kronor respektive 2 011 kronor respektive 2 051

kronor. Detta gäller dock kronor. Detta gäller dock

inte om höjningen av inte om höjningen av

skattesatsen avser att skattesatsen avser att

täcka ökade kostnader täcka ökade kostnader

som uppkommit på grund av som uppkommit på grund av

en omfördelning av en omfördelning av

uppgifter mellan landsting och uppgifter mellan landsting och

kommunerna inom landstinget. kommunerna inom landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1993:1363.

2 Senaste lydelse 1993:1363.

Innehåll

Sammanfattning1

Inledning1

Regeringens lagförslag2

Studiebesök, inkomna skrivelser m.m.2

Propositionernas förslag2

Motionsyrkandena3

Utskottet5

Inledning5

Den kommunala ekonomin under åren 1994--19995

Uppföljning, utvärdering och revision8

Översyn av nuvarande bidragssystem9

Storstädernas ekonomi9

Övriga krav på översyn11

Bidrag till kommuner12

Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 199512

Anslag till statligt utjämningsbidrag till kommuner

1994/9512

Anslag till bidrag med anledning av införandet av ett nytt

bidragssystem13

Bidrag till landsting14

Anslag till skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/9514

Ekonomiska regleringar15

Ekonomiska regleringar för andra halvåret 1994 och för år 1995

mellan staten och kommunsektorn15

Övriga kommunalekonomiska frågor18

Finansieringsprincipens tillämpning18

Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner18

Kommunal fastighetsskatt19

Finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader20

Inrättande av en s.k. kommunakut21

Inrättande av s.k. think tanks22

Hemställan23

Reservation

Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95

(mom. 5) (nyd)25

Särskilt yttrande

Den kommunala ekonomin (s)26

Meningsyttring av suppleant (v)

(mom. 1, 2, 14)27

Bilagor

1. I propositionerna 150 och 100 framlagda lagförslag29

2. Av utskottet framlagt lagförslag34