Bet. 1993/94:FiU2

Finansutskottets betänkande

1993/94:FIU02

Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten

och kommunsektorn (prop. 1993/94:29)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1993/94

FiU2

Sammanfattning

Riksdagen beslutade i våras med anledning av förslag i

kompletteringspropositionen om den ekonomiska reglering som

skall göras år 1994 mellan staten och kommunsektorn med

anledning av vissa ändringar i skatte- och

transfereringssystemen. Beslutet förutsatte bl.a. att riksdagen

skulle godta förslaget om ändrad pensioneringstidpunkt.

Finansutskottet ställer sig i detta betänkande bakom regeringens

förslag i proposition 1993/94:29 att vissa ändringar görs av det

tidigare beslutet med anledning av att förslaget om ändrad

pensioneringstidpunkt inte ledde till något riksdagsbeslut.

I betänkandet avstyrker utskottet en motion från

Vänsterpartiet om att de kommuner som höjer den kommunala

utdebiteringen för år 1994 skall få samma reducering av de medel

som skall överföras till kommunerna och landstingen som de som

inte höjer skattesatsen.

I betänkandet tillstyrks vidare att vissa justeringar skall

göras i den slutavräkning av skattemedel för kommuner och

landsting som avser år 1992 och enligt det förutvarande

regelsystemet skall betalas ut år 1994. Justeringen motsvarar

dels de ökade utbetalningar för staten som följer av att

utbetalningssystemet lagts om, dels de minskade statsinkomster

som för år 1994 följer av att avräkningsskatten slopades fr.o.m.

år 1993. Justeringen görs med ett kollektivt avdrag för

kommunerna och ett individuellt avdrag för landstingen. Vidare

tillstyrks att vissa korrigeringar skall göras i den tidigare

beslutade ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen.

Socialdemokraterna har fogat ett särskilt yttrande till

betänkandet.

Suppleanten från Vänsterpartiet i utskottet har avgivit en

meningsyttring till betänkandet där han tillstyrker

(v)-motionen.

Propositionen

I proposition 1993/94:29 föreslår regeringen

(Finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anne

Wibble -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992,

2. lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda

bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994.

Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till

betänkandet.

Motionen

1993/94:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1994 enligt vad i motionen anförts.

Uppvaktning m.m.

Företrädare för Svenska Kommunförbundet har inför utskottet

redovisat sin syn på kommunernas ekonomi och i samband därmed

överlämnat ett antal skrivelser om vissa av de frågor som gäller

den ekonomiska regleringen mellan staten och kommunerna.

Utskottet

Ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsektorn

Riksdagen ställde sig vid behandlingen av

kompletteringspropositionen våren 1992 bakom att en s.k.

kommunal finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas

i förhållandet mellan staten och kommunsektorn (1991/92:FiU29,

rskr. 345). Den innebär att om kommuner och landsting åläggs

nya uppgifter måste de ges möjlighet att finansiera dessa på

annat sätt än genom höjda skatter. På motsvarande sätt skulle --

om statsmakternas beslut innebar att verksamheten kunde bedrivas

billigare -- statsbidragen minskas. Principen har kommit att

tillämpas även på statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på

den kommunala verksamheten men som ändå får direkta effekter för

kommunsektorn via skatte- och transfereringssystemen. Dessa

effekter regleras övergångsvis genom att kommunalskattemedlen

justeras med ett tillägg eller ett avdrag per invånare.

Riksdagen beslutade i våras i samband med behandlingen av

kompletteringspropositionen om en ekonomisk reglering för år

1994 mellan staten och kommunerna respektive landstingen till

följd av vissa ändringar i skatte- och transfereringssystemen

(1992/93:FiU29, rskr. 430). Beslutet innebar att

kommunalskattemedlen för inkomståret 1994 skall minskas med

771 kronor per invånare för kommuner, med 396 kronor per

invånare för landsting och med 1 167 kronor per invånare för

kommuner som inte ingår i ett landsting. De olika komponenterna

som ingår i den beslutade regleringen framgår av propositionen.

I våras föreslogs också att den ökning av det kommunala

skatteunderlaget som hänger samman med den av riksdagen tidigare

beslutade sänkningen av grundavdraget (1992/93:FiU1, rskr. 134)

under år 1994, med avsteg från finansieringsprincipen, skulle få

behållas av de kommuner och landsting som har oförändrad eller

sänkt skattesats år 1994 jämfört med år 1993. Det motsvarar ca

4,2 miljarder kronor som annars skulle ha förts till staten

från kommunsektorn. Riksdagen godtog förslaget (1992/93:FiU29,

rskr. 430). Det innebär att de kommuner och landsting som höjer

utdebiteringen för år 1994 får vidkännas ett större avdrag per

invånare på kommunalskattemedlen. För kommuner tillkommer ett

avdrag på 294 kronor per invånare, för landsting 181 kronor per

invånare och för landstingsfria kommuner 475 kronor per

invånare.

Sedan regleringsbeloppen för år 1994 fastställts har vissa

förutsättningar för beslutet förändrats. Beräkningarna gjordes

utifrån förutsättningen att regeringens förslag om höjd

pensionsålder skulle antas av riksdagen. Så skedde emellertid

inte varför staten bör återreglera 48 miljoner kronor för år

1993 och 118 miljoner kronor för år 1994 till kommuner och

landsting. Förslag härom läggs i den nu aktuella propositionen.

Innebörden härav är att kommunalskattemedlen bör minskas med 760

kronor per invånare för kommuner, med 389 kronor per invånare

för landsting och med 1 149 kronor per invånare för kommuner

som inte ingår i landsting. För de kommuner eller landsting som

fastställt en högre skattesats för 1994 än för 1993 skall

minskningen vara 1 054 kronor, 571 kronor resp. 1 625 kronor

per invånare.

I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att

reglerna innebär en bestraffning av de kommuner och landsting

som vill höja skatten. Enligt motionärerna krävs det

skattehöjningar för att behålla standarden inom äldreomsorg,

skola och barnomsorg. Motionärerna motsätter sig därför att

avdraget skall vara större för kommuner som höjer skatten.

Den fråga motionärerna tar upp behandlades av utskottet och

riksdagen i våras. Utskottet ansåg det angeläget att

statsmakterna, med hänsyn till behovet att begränsa den

offentliga konsumtionen, försökte bidra till att motverka

kommunala skattehöjningar. Den föreslagna metoden ansågs därför

vara väl avvägd. Utskottet konstaterade också att förslaget

innebar ett avsteg från finansieringsprincipen och att de

aktuella medlen enligt denna skulle ha förts från kommunsektorn

till staten. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag och

avslog motionen. Utskottet ser inte något skäl för riksdagen att

nu ändra sitt ställningstagande. Motion Fi1 (v) avstyrks därför

av utskottet.

Slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992

I propositionen föreslås vidare att vissa justeringar skall

göras i den slutavräkning av skattemedel för kommuner och

landsting som avser år 1992 och enligt det förutvarande

regelsystemet skall betalas ut år 1994. Justeringen motsvarar

dels de ökade utbetalningar för staten som följer av att

utbetalningssystemet lagts om, dels de minskade statsinkomster

som för år 1994 följer av att avräkningsskatten slopades fr.o.m.

år 1993. Justeringen görs med ett kollektivt avdrag för

kommunerna och ett individuellt avdrag för landstingen. Systemet

med individuell avräkning för landsting tillämpas för första

gången år 1994 och har föreslagits av Landstingsförbundets

styrelse. I propositionen föreslås vidare att vissa

korrigeringar skall göras i den tidigare beslutade ekonomiska

regleringen till följd av äldrereformen.

Förslagen avseende slutavräkningen av kommunalskattemedel för

år 1992 föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

I likhet med vad företrädare för Svenska Kommunförbundet

framfört till utskottet anser utskottet att en enkel och

permanent reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan

staten och kommunsektorn bör eftersträvas. Det är viktigt att

skapa klarhet och säkerhet för såväl staten som kommunsektorn om

de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Osäkerheten om

vad den s.k. finansieringsprincipen innebär har med tiden blivit

betydande, och därför bör tolkningen och tillämpningen av

densamma klargöras bättre.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan

staten och kommunsektorn

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994,

men. (v)

2. beträffande slutavräkningen av kommunalskattemedel för år

1992

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992.

Stockholm den 9 november 1993

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Bengt

Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lisbet Calner (s), Yvonne

Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Arne Kjörnsberg (s),

Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s),

Olle Schmidt (fp), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Karin Starrin

(c) och Jan Bergqvist (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Roland Sundgren, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne

Kjörnsberg, Alf Egnerfors och Jan Bergqvist (alla s) anför:

Som vi tidigare framhållit kommer utrymmet för en expansion av

de kommunala utgifterna under lång tid framöver att vara starkt

begränsat. En effektiv användning av skattemedlen och andra

resurser är därför fortsättningsvis en nödvändighet i kommuner

och landsting. Stora krav kommer att ställas på omprövning och

rationalisering av verksamheten. Samtidigt ökar behoven av

kommunal service, inte minst inom områdena skola och

äldreomsorg.

Vi anser att riksdagens beslut våren 1992 om indragningar och

ett nytt statsbidragssystem på flera punkter var felaktigt.

Nedskärningarna har haft mycket negativa effekter på

samhällsekonomin och inneburit att för medborgarna angelägen

service inte har kunnat upprätthållas. Indragningarna har

inneburit att ett stort antal kommunanställda blivit arbetslösa.

Vi har också kritiserat bidragssystemets fördelningsnycklar och

dess inslag av godtycke.

Det råder nu en stor osäkerhet om vilka finansiella ramar som

skall gälla för kommunsektorn framöver. Svenska Kommunförbundet

har inför utskottet förklarat att de finansiella restriktioner

som ålagts den kommunala sektorn inte överensstämmer med de

uttalanden om "realt oförändrad kommunal konsumtion" som

regeringen tidigare gjort. Enligt förbundet är innebörden av de

finansiella restriktionerna att såväl den reala

resursförbrukningen som de relativa lönerna för den kommunala

personalen kommer att minska. Vi anser att det är angeläget att

snabbt skapa klarhet om dessa frågor så att kommunerna kan få

rimliga förutsättningar att uppfylla sina åtaganden mot

medborgarna.

Socialdemokraterna sade våren 1992 ja till principen om ett

nytt samlat statsbidrag till kommunerna men underkände den

fördelningsnyckel och därmed de övergångsregler som regeringen

då föreslog. Vi varnade för den neddragning av nödvändig och

önskvärd kommunal aktivitet som skulle bli följden av den

politik som föreslogs.

Mot denna bakgrund har vi inte ansett det som meningsfullt

eller ändamålsenligt att opponera oss mot de detaljförändringar

som nu föreslås inom ramen för det system som vi ogillar och ej

heller medverkat till att införa.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Det är i dag viktigare än någonsin att standarden på

äldreomsorg, skola och barnomsorg bibehålls. Bedömningar har

gjorts som pekar på att 60 000 jobb kommer att försvinna i

kommuner och landsting under de närmaste åren -- mitt under en

av de värsta lågkonjunkturer Sverige haft i modern tid. Det

måste förhindras. Enligt opinionsundersökningar föredrar en

majoritet av svenska folket skattehöjning före social

nedrustning. Det är därför absurt och innebär en grimma på det

kommunala självstyret att hålla inne en del av

kommunalskattemedlen för de kommuner som av olika skäl vill höja

skatten. Jag anser att riksdagen måste riva upp beslutet från i

våras att straffa kommuner som måste höja skatten.

Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att

utskottets hemställan under mom. 1 borde ha haft följande

lydelse:

1. beträffande de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan

staten och kommunsektorn

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Fi1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 med

den ändringen att 2 § utgår och att efterföljande paragrafer

numreras om med hänsyn härtill,

Regeringens lagförslag

Bilaga

1 Förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för

år 1992

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994