Bet. 1993/94:FiU20

Finansutskottets betänkande

1993/94:FIU20

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95

(prop. 1993/94:150)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1993/94

FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen

I jämförelse med den bedömning av den internationella utvecklingen som

utskottet redovisade i februari 1994, som byggde på årets finansplan, ser

utvecklingen nu väsentligt ljusare ut. I Förenta staterna förstärks tillväxten

i år och nästa år. Även i Tyskland, där utvecklingen i januari var mycket

svårbedömd, ökar nu tillväxten. Allt fler indikatorer pekar mot en i jämförelse

med bedömningarna i kompletteringspropositionen något högre tillväxt i

Västeuropa. Dessvärre är det svårt att se att den återhämtning av ekonomierna i

Västeuropa som blir allt tydligare nämnvärt kommer att bidra till att förbättra

det svåra arbetsmarknadsläget.

I Sverige bryts nu de senaste tre årens ekonomiska tillbakagång. I år ökar

den totala produktionen med nära 2,5 % och nästa år med 3 %. Återhämtningen är

exportledd och drar nu med sig investeringarna i näringslivet som år 1995

bedöms öka med inte mindre än 14 %. Inflationen förväntas under prognosperioden

att ligga under genomsnittet för OECD. Genomslaget på arbetsmarknaden dröjer

dock och det är först år 1995 som arbetslösheten förväntas minska något.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att den som resultat

ger en tillräckligt hög och uthållig produktionstillväxt för att uppnå målen

nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Den nödvändiga

investeringsökningen i näringslivet som nu kommer till stånd via den kraftiga

ökningen av exporten kräver att den uppnådda förbättringen av

investeringsklimatet bibehålls och utvecklas. Det är angeläget att den

bakomliggande nedåtgående räntetrenden i Västeuropa också kommer Sverige till

del. Detta kräver att förtroendet för saneringen av statsfinanserna befästs.

Vidare måste arbetet med en fortsatt reformering av skattesystemet drivas

vidare med förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för

produktion och sysselsättning.

De genomförda reformerna av arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten utgör en

god grund för att sysselsättningsökningen främst blir inriktad mot

näringslivet. Utskottet framhåller att det nu krävs en särskild bevakning av

tendenser till flaskhalsar som kan uppträda inom olika sektorer av ekonomin. De

inflationstendenser som eventuellt kan uppträda i den nu inledda

återhämtningsfasen måste tidigt identifieras och motarbetas.

Företrädare för Socialdemokraterna och Ny demokrati har i reservationer

redovisat alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken med utgångspunkt

i resp. partimotion. I sin meningsyttring har Vänsterpartiet gjort detsamma.

De åtgärder som Socialdemokraterna vill se genomförda är i första hand

investeringsstimulanser, främst riktade mot näringslivet (direktavskrivningar).

Vidare krävs bl.a. en ökad satsning på reparationer och underhåll (bl.a. skolor

och vägar). Ytterligare medel föreslås tillföras arbetsmarknadspolitiken.

Enligt Socialdemokraternas bedömning skulle dessa åtgärder ge en i jämförelse

med regeringens prognos högre tillväxt i år och nästa år. Arbetslösheten

beräknas enligt deras bedömningar gå ner till 5 % nästa år.

Ny demokratis förslag koncentreras till en sanering av statsfinanserna. Genom

ett lägre budgetunderskott anser man att ett ökat förtroende kommer att

etableras för den ekonomiska politiken vilket bör bidra till att pressa ned

räntorna och stimulera investeringar och produktion.

I Vänsterpartiets meningsyttring föreslås en ytterligare förstärkning av

budgeten för att öka möjligheten till en sänkt räntenivå. Förstärkningen av

budgeten föreslås ske såväl genom skattehöjningar som besparingar. Samtidigt

föreslås att den offentliga sektorn tillförs ytterligare medel för att snabbt

förbättra läget på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken

Utskottet biträder i allt väsentligt de förslag regeringen lagt fram om

utformningen av arbetsmarknadspolitiken. I två avseenden förordar

finansutskottet dock delvis andra lösningar. På initiativ av

arbetsmarknadsutskottet förordar utskottet sålunda att 50 miljoner kronor skall

avsättas för åtgärder som främjar kvinnligt företagande. Liksom

arbetsmarknadsutskottet föreslår finansutskottet att även de som har ett

väsentligt inflytande över verksamheten i fråga skall kunna få del av en av

regeringen föreslagen utökning av rätten till bidrag till utbildning i företag.

I det senare fallet föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen med

anledning av propositionen och motioner från Socialdemokraterna och

Vänsterpartiet.

Företrädare för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var

för sig anmält en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Socialdemokraterna vill anvisa ytterligare 4,7 miljarder kronor till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, medan Ny demokrati vill minska samma anslag

med 5,8 miljarder kronor. Vänsterpartiet förordar en anslagsnivå som överstiger

utskottets förslag med 7,8 miljarder kronor. Socialdemokraterna vill genom

olika åtgärder främja investeringar för att på så sätt få igång

sysselsättningen. Socialdemokraterna vill liksom Vänsterpartiet också främja

ungdomars möjligheter att få arbete.

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utökade satsningar på

underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt om 1,6 miljarder kronor. I

detta sammanhang behandlar utskottet även frågan om en ny flygplats i Värmland.

Ny demokratis representant i utskottet anser att utgifterna för

underhållsåtgärder blir för stora med regeringens förslag och har reserverat

sig mot förslaget.

Utbildningssatsningar och studiestöd

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utbildningssatsningar och

ökade anslag för studiestöd. Satsningarna innebär bl.a. att 26 100 platser

anvisas i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår och att 20 000 platser

inrättas inom gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Vidare införs

s.k. utbildningscheckar. Även inom folkbildningen och för särskilda utgifter

inom universitet och högskolor utökas anslagen för att bereda fler personer

studieplatser.

I ett antal reservationer avvisar Socialdemokraterna regeringens förslag som

otillräckliga och förordar för egen del mer omfattande satsningar.

Invandrarfrågor

Som en följd av det ökade behovet av kommunplatser för flyktingar tillstyrker

utskottet regeringens förslag till ökat anslag med 500 miljoner kronor för

ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar. Ny demokrati

reserverar sig mot förslaget.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer och

framhåller att budgetpolitiken under kommande år i första hand bör inriktas på

att hejda statsskuldens fortsatta ökning. Som långsiktigt mål för

budgetpolitiken bör gälla att den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld

inte skall öka realt mot slutet av detta decennium, dvs kvoten mellan den

offentliga sektorns finansiella nettoställning och BNP skall vara oförändrad

eller minska. För att nå detta mål måste saneringsprogrammet tidigareläggas och

utökas på det sätt regeringen föreslagit. I enlighet med de grundläggande

principer som gäller för saneringsprogrammet skall vidare alla tillkommande

reformförslag som leder till att budgeten försvagas vara finansierade fullt ut

när de läggs fram för riksdagen.

Företrädare för Socialdemokraterna och Ny demokrati har var för sig anmält en

från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om budgetpolitikens inriktning.

Socialdemokraterna förespråkar i sin reservation en budgetpolitik som syftar

till att främja tillväxten och då framför allt den investeringsledda

tillväxten. Enligt partiets egen bedömning kommer den föreslagna inriktningen

att leda till att 90 000 fler personer kommer att få arbete under nästa år. Ny

demokrati vill i sitt budgetalternativ förstärka budgeten med netto 27,5

miljarder kronor under nästa budgetår.

Finansfullmakten

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en utökad finansfullmakt,

men föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande där villkoren för

finansfullmaktens användande preciseras.

Avveckling av statliga beredskapslager av olja

Riksdagen har beslutat att de statliga oljelagren skall avvecklas. Mot

bakgrund av det statsfinansiella läget anser utskottet att de merinkomster som

följer av den pågående och framtida utförsäljningen av oljelagren skall

tillgodogöras statsbudgeten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i

kompletteringspropositionen.

Övrigt

I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och

avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena.

Socialdemokraterna har fogat 22 reservationer till betänkandet och Ny

demokrati 12 reservationer. Reservationerna framgår av innehållsförteckningen.

Inledning

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 1993/94:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till

finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen

enligt följande:

Bilaga 2 Justitiedepartementet -- till justitieutskottet.

Bilaga 3 Utrikesdepartementet -- till näringsutskottet.

Bilaga 4 Försvarsdepartementet -- till försvarsutskottet.

Bilaga 5 Socialdepartementet -- till socialförsäkringsutskottet i vad

avser yrkande 3 beträffande avsnitt 7 Förändrade regler för

delpensionsförsäkringen.

Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet med undantag

av avsnitt A Infrastruktur.

Bilaga 7 Finansdepartementet -- till näringsutskottet i vad avser punkt I

9 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.

Bilaga 9 Jordbruksdepartementet -- till jordbruksutskottet.

Bilaga 12 Näringsdepartementet -- till näringsutskottet.

Bilaga 13 Civildepartementet -- till lagutskottet i vad avser punkt C 1

Konsumentverket.

Bilaga 14 Miljö- och naturresursdepartementet -- till jordbruksutskottet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:

1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd),

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp),

1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp),

1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp),

1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s),

1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m),

1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s),

1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s),

1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s),

1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp),

1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),

1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),

1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s),

1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds),

1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s),

1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s),

1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s),

1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),

1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds),

1993/94:Fi52 av Birgitta Dahl m.fl. (s),

1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s),

1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s),

1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s),

1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s),

1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m),

1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),

1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c),

1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s),

1993/94:Ju40 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s),

1993/94:Ju41 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) och

1993/94:Jo73 av Karin Starrin och Kjell Ericsson (c).

Motionerna har hänvisats enligt följande:

till justitieutskottet motionerna Ju40, Ju41 och Fi31 yrkandena 42--44,

till jordbruksutskottet motionerna Jo73 och Fi54 yrkande 6,

till arbetsmarknadsutskottet motion Fi32 yrkandena 15, 37 och 38,

i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet har därefter överlämnat

till socialförsäkringsutskottet motion Fi32 yrkandena 61 och 62 samt

motionerna Fi52 och Fi55 yrkande 1.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under 4 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster

för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU27),

i vad avser hemställan under 5 och 6 i sitt betänkande om statsbudgetens

utgifter för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU28),

i vad avser hemställan under 7 och 8 i sitt betänkande om anslag till räntor

på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU26),

proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet

i vad avser avsnitt 2 Kommunal ekonomi, i sitt betänkande om den kommunala

ekonomin (1993/94:FiU19).

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1993/94:100 (budgetpropositionen) bilaga 8

Finansdepartementet i vad avser punkt E 6 Täckning av merkostnader för löner

och pensioner m.m.,

dels proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen),

bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1--3 och 9--11,

bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1, 2 och 4--6,

bilaga 6 Kommunikationsdepartementet, i vad avser avsnitt A Infrastruktur,

bilaga 7 Finansdepartementet, i vad avser avsnitt E Statliga

arbetsgivaravgifter och avsnitt F Bostadsväsendet,

bilaga 8 Utbildningsdepartementet,

bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,

bilaga 11 Kulturdepartementet,

dels de med anledning av proposition 1993/94:150 väckta motionerna

1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkandena 1--41, 45 och 46,

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1, 2, 4--14, 16--36,

39--60 och 63,

1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp),

1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp),

1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp),

1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s),

1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m),

1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s),

1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s),

1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s),

1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp),

1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),

1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),

1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s),

1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds),

1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s),

1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s),

1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s),

1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),

1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds),

1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s),

1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--5 och 7--17,

1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) yrkande 2,

1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s),

1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s),

1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m),

1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),

1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c),

1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m),

1993/94:Ub607 av Barbro Westerholm (fp),

1993/94:Ub608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m),

1993/94:Ub676 av Kristina Svensson (s),

1993/94:Ub677 av Sinikka Bohlin m.fl. (s), i vad avser yrkande 3,

1993/94:Ub679 av Bertil Måbrink (v),

1993/94:Ub688 av Karin Starrin (c), i vad avser yrkande 3,

1993/94:Ub690 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c), i vad avser

yrkande 1,

1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 5--7 och

1993/94:Ub721 av Kjell Ericsson (c).

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta

betänkande återfinns i bilaga 1.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att avge yttrande över

de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts

beredningsområde.

Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1993/94:SkU9y), försvarsutskottet

(1993/94:FöU9y), socialförsäkringsutskottet (1993/94:SfU7y), socialutskottet

(1993/94:SoU6y), kulturutskottet (1993/94:KrU10y), utbildningsutskottet

(1993/94:UbU6y), trafikutskottet (1993/94:TU5y), näringsutskottet

(1993/94:NU8y), arbetsmarknadsutskottet (1993/94:AU8y) och bostadsutskottet

(1993/94:BoU9y) återfinns i bilagorna 2--11 till betänkandet.

Inkommen skrivelse

Under ärendets behandling har utskottet mottagit en skrivelse från

Odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Offentlig utfrågning

Utskottet anordnade den 19 april 1994 en offentlig utfrågning av

riksbankschefen Urban Bäckström angående penning- och valutapolitiken.

Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 12 till detta betänkande.

Propositionernas förslag

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet föreslår regeringen under

punkt E 6 (s. 113--114)

att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen --

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken som regeringen har förordat,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för

budgetregleringen som regeringen har förordat,

3. att riksdagen godkänner det som regeringen har förordat om

redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur

de statliga beredskapslagren,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt

lagen (1988:1387) om statens upplåning,

10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter

i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp

av 4 000 000 000 kr,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1994/95 justera vissa anslag under fjärde huvudtiteln avseende

lokalkostnader (avsnitt 8.5.4).

I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt

bidrag till kommuner,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,

4. att riksdagen till förslagsanslaget Förtidspensioner för

budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 40 000 000 kr

lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 6,

5. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1993/94:SfU23, rskr. 204) och med återkallande av

förslaget i proposition 1993/94:148 i denna del (p. 16), till

Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 4 321 647 000 kr,

6. att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för

budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 75 000 000 kr.

I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår

regeringen i avsnitt A Infrastruktur punkt A 15 (s. 1--2)

att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7,

bet. 1993/94:TU13, rskr. 157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och

tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 2 800 000 000 kr.

I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen

dels i avsnitt E Statliga arbetsgivarfrågor punkt E 8 (s. 1)

1. att riksdagen till Bidrag till kompetensutveckling på

det statligt reglerade området för budgetåret 1994/95 anvisar

ett reservationsanslag på 1 000 kr,

dels i avsnitt F Bostadsväsendet punkt F 3 (s. 1--2)

2. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i

proposition 1993/94:100 bilaga 8.

I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen

dels under punkt A 9 (s. 4--7)

1. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1993/94:UbU7, rskr. 208) till Bidrag till viss verksamhet inom

det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar

ett anslag på 1 469 587 000 kr,

dels under punkt B 1 (s. 7--8)

2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr,

dels under punkt C 1 (s. 12--13)

3. att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägre

än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

dels under punkt C 3 (s. 13)

4. att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägre

än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

dels under punkt C 5 (s. 13--14)

5. att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr

lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

dels under punkt C 9 (s. 14--15)

6. att riksdagen godkänner att Umeå universitet får som

särskilt åtagande att svara för utveckling och drift vid

Bildmuseet,

7. att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 51 000

kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

dels under punkt C 13 (s. 15)

8. att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr

lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

dels under punkt C 20 (s. 15--16)

9. att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 1 620 000 kr

utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

dels under punkt C 45 (s. 16--18)

10. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom

universitet och högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag

som är 199 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition

1993/94:100 bilaga 9,

dels i avsnitt E (s. 18--20)

11. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349),

12. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1

Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr

utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

13. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag E 3

Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr

utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

14. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag

Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr

utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,

15. att riksdagen under åttonde huvudtitelns

reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95

anvisar 2 603 730 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100

bilaga 9,

dels under punkt F 4 (s. 21)

16. att riksdagen till Försökverksamhet med trainee-utbildning

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.

I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår

regeringen

dels under punkt A 1 (s. 9--10)

att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189)

till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar

ett ramanslag på 2 876 516 000 kr,

dels under punkt A 2 (s. 10--20)

1. att riksdagen godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen

under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas

för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen

(avsnitt 2.3),

2. att riksdagen godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen

under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas

för informationsinsatser (avsnitt 2.4),

3. att riksdagen godkänner regeringens förslag om

akademikerpraktik (avsnitt 2.5),

4. att riksdagen godkänner regeringens förslag om bidrag till

utbildning i företag (avsnitt 2.6),

5. att riksdagen godkänner regeringens förslag om

försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbiladade

(avsnitt 2.7),

6. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om

förenklade regler inom ungdomspraktiken (avsnitt 2.8),

7. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om en

flexiblare användning av rekryteringsstödet (avsnitt 2.8),

8. att riksdagen med ändring av dels riksdagens beslut (bet.

1993/94:AU11, rskr. 189), dels regeringens förslag i proposition

1993/94:140, under tionde huvudtitelns reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar

ett reservationsanslag på 25 766 738 000 kr,

dels i avsnittet Lönegarantifonden (s. 20--21)

att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i

Riksgäldskontoret om högst 5 000 000 000 kr under budgetåret

1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,

dels i avsnittet Arbetsmarknadsfonden (s. 21--23)

att riksdagen medger att en kredit får disponeras i

Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag

till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för

kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,

dels under punkt B 5 (s. 23--28)

1. att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av under

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade

medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt

2.1),

2. att riksdagen godkänner förslaget om försöksverksamhet med

ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar

(avsnitt 2.2),

3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om

utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltar i

vägledningsveckor (avsnitt 2.3).

I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen

dels i avsnitt 1 punkt B 33 (s. 2--3)

att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr.

196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

anslag på 101 938 000 kr,

dels i avsnitt 2.1 (s. 3--5)

att riksdagen under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till

kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar

500 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 12,

dels i avsnitt 2.2 (s. 5--7)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Motionsyrkandena

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150

1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 godkänner de

riktlinjer för den ekonomiska politiken inkl. penningpolitiken som anförts i

motionen,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 godkänner de allmänna

riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen.

1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som Ny demokrati har förordat i motionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som

Ny demokrati har förordat i motionen,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,

4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i

anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati

föreslagit i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad i

motionen anförts om att räntesänkningstakten måste öka,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finanspolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tjänstemomsen snarast bör sänkas till 12 %,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att sänka räntenivån,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skyndsamma åtgärder måste vidtas mot finansiella derivat,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundläggande förändringar i socialförsäkringssystemet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en oberoende arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram

förslag till ett nytt socialförsäkringssystem,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovsprövade barnbidrag,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flerbarnstillägg,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en rättvis familjepolitik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omläggning av trafikförsäkringen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektiva åtgärder mot bidragsfusk,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om näringspolitiken,

18. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 anvisar ett belopp som är 5 766 738 000 kr lägre än vad regeringen

föreslagit eller således 20 000 000 000 kr,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av ett väsentligt lägre skattetryck,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om moms på tidningar och böcker,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en höjning av tobaksskatten,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avdragsrätt för hushållstjänster,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndsmålet för närvarande fastställs till 0,5 %,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en restriktiv flyktingpolitik,

26. att riksdagen avslår förslaget om ökning av anslaget Ersättning till

kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. med 500 miljoner kronor,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om temporära uppehållstillstånd,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdragen inom medicin och

odontologi,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättvisa förutsättningar för odontologiska fakulteten i Göteborg,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökat utbildningsuppdrag till 145 årsstudieplatser avseende

läkarutbildningen i Göteborg,

31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid

Uppsala universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,

32. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid

Lunds universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,

33. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid

Göteborgs universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för de medicinska och

odontologiska områdena,

34. att riksdagen anslår ytterligare 10 000 000 kr för budgetåret 1994/95

till Göteborgs universitet: Grundutbildning, för att skapa rättvisa

förutsättningar inom de medicinska och odontologiska områdena,

35. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Umeå

universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det odontologiska området,

36. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid

Karolinska institutet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska och

odontologiska området,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar

som syftar till att slopa kommunernas skyldighet att erbjuda

hemspråksundervisning,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostads- och byggpolitiken,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsning av rätten till bostadsbidrag,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om oklarheter beträffande anslutningen till EU,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot den politiska sektorn,

45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget Underhållsåtgärder

för sysselsättning och tillväxt med 1,6 miljarder kronor för budgetåret

1994/95,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om basbeloppet.

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken,

2. att riksdagen beslutar godkänna Vänsterpartiets förslag till allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar avslå regeringens förslag om

utökad finansfullmakt med 1 500 000 000 kr,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av ett eventuellt EU-medlemskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,

7. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen anförts om B 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att överföra 1 500 000 000 kr

från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till finansfullmakten,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att föra över 1 600 000 000 kr

från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till Kommunikationsdepartementet för

investeringar i vägar,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera nya

regionalpolitiska åtgärder för 800 000 000 kr med medel från

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera kulturmiljövård

för 300 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera förstärkningen av

Norrlandfonden med 120 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder,

13. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 33 586 738 000 kr,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användningen av ytterligare budgetmedel,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stoppa uppsägningar i kommunsektorn,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredskapsarbeten,

18. att riksdagen godkänner att regeringen använder högst 5 000 000 kr av

medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för informationsinsatser

enligt vad i motionen anförts,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd akademikerpraktik,

20. att riksdagen beslutar att bidraget höjs till 90 kr per timme för att

stimulera kompetensutveckling i företagen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till utbildning i företag,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekryteringsstöd till högskoleutbildade,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslivsutveckling,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om praktikantavtal,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomsgaranti,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomsprojekt med miljöinriktning,

27. att riksdagen beslutar att inrätta mikrostöd för ungdomar i rörelse

enligt vad i motionen anförts,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomspraktik,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildning,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet och all upphandlad

arbetsmarknadsutbildning bör ersättas med fullt utbildningsbidrag,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsvikariat,

32. att riksdagen avslår regeringens förslag om 15 000 000 kr för

administration av den i proposition 1993/94:209 föreslagna

arbetsmarknadskassan,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

34. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.

1993/94:189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 961 516 000 kr,

35. att riksdagen beslutar att regeringen får disponera en rörlig kredit i

Riksgäldskontoret om högst 6 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för

utbetalningar enligt lönegarantilagen,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Arbetsmarknadsfonden och a-kassan,

39. att riksdagen beslutar att högst 60 000 000 kr av under anslaget

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k.

otraditionella insatser,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidragsberättigad lönesumma i samband med lönebidrag,

41. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om så kallade

utbildningscheckar,

42. att riksdagen till vuxenutbildningsplatser inom den kommunala

vuxenutbildningen A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet m.m. anvisar 1 074 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller

således 2 543 587 000 kr,

43. att riksdagen till B 1 Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95

anvisar 260 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 2 616 038

000 kr,

44. att riksdagen till anslaget F 4 till försöksverksamhet med

trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar 11 400 000 kr mindre än vad

regeringen anvisar eller således 11 400 000 kr,

45. att riksdagen till anslaget C 5 till Göteborgs universitet:

Grundutbildningen anvisar 4 928 000 kr mer än vad regeringen föreslår eller

således 864 062 000 kr,

46. att riksdagen till anslaget E 8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande

vid vissa lärarutbildningar anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 107 000 000 kr,

47. att riksdagen beslutar att grundavdraget skall vara 32 % av basbeloppet

vid 1995 års taxering,

48. att riksdagen beslutar anvisa 4 000 000 000 kr till kommunerna som

kompensation för höjt grundavdrag enligt vad som anförts i föregående yrkande,

49. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt

vad i motionen anförts,

50. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade skatteskalor för

inkomstbeskattningen enligt vad i motionen anförts,

51. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar i

kapitalbeskattningen från den 1 juli 1994 enligt vad i motionen anförts,

52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd reklamskatt enligt

vad i motionen anförts,

53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återställd

energibeskattning för industrin enligt vad i motionen anförts,

54. att riksdagen med undantag för processindustrin beslutar höja

koldioxidskatten för industrin från 8 till 16 öre per kg koldioxid,

55. att riksdagen beslutar höja elskatten med 0,5 öre per kilowattimme för

all förbrukning utom industriell verksamhet,

56. att riksdagen beslutar höja koldioxidskatten enligt vad i motionen

anförts,

57. att riksdagen beslutar höja vissa miljörelaterade skatter i övrigt enligt

vad i motionen anförts,

58. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för klassificering

och beskattning av bränslen utifrån miljöbelastning,

59. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7,

bet. 1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för

sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln

anvisar 2 700 000 kr,

60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jordbruket,

63. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

försäljning av Atle AB och Bure AB.

1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget

till det odontologiska utbildningsområdet så att anslaget till Umeå universitet

läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser för budgetåret

1994/95.

1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de äldre arbetslösas situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer

över 50 år.

1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

medel till vägunderhåll i Älvsborgs län.

1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för

arbetslivsutveckling inom sektorn natur-, landskaps- och fornvård.

1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning till

Dalslandsandelen av Älvsborgs län av medel för sysselsättning och tillväxt.

1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av anslaget A 15,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en flexiblare användning av anslaget A 15,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel till den nya flygplatsen i Värmland.

1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget till

det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet skall bibehållas på

en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.

1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tilldela

läkarutbildningen vid Umeå universitet ökade anslag som motsvarar en

utexamination av 130 läkare per år.

1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget

till läkarutbildningen så att anslaget till Umeå universitet läggs på en

anslagsnivå som motsvarar en utexamination av 130 läkare per år.

1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de medel som finns i Fond 92--94 i Allmänna

pensionsfonden, den 9 maj 1994 uppgående till ca 8,2 miljarder kronor, överförs

till statsverket,

2. att riksdagen beslutar att anvisa medel till kommunerna för extrainsatser

inom gymnasieskolan omfattande 30 000 platser enligt de riktlinjer som

anvisats,

3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 117 miljoner

kronor för att bestrida kostnaderna för de platser inom gymnasieskolan som är

utöver dem som regeringen föreslagit,

4. att riksdagen beslutar att ge medel till kommunerna för extrainsatser inom

kommunal vuxenutbildning omfattande 40 000 platser under budgetåret 1994/95

enligt de riktlinjer som angivits,

5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 560 miljoner

kronor för att bestrida kostnaderna för de platser inom komvux som är utöver

dem som regeringen föreslagit för komvux och med utbildningscheck,

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till s.k.

utbildningscheck och att de medel som föreslås för denna utbildningsform i

stället ges till kommunerna för komvuxutbildning,

7. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att systemet med

utbildningscheck även skall omfatta det offentliga skolväsendet,

8. att riksdagen beslutar att anslagna medel för förstärkning av den

kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan tillförs Skolverket genom

anslaget A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet och

fördelas efter ansökan hos Skolverket i enlighet med de principer som gäller

för innevarande budgetår och med möjlighet till omfördelning mellan

skolformerna om så befinns nödvändigt,

9. att riksdagen beslutar att utbildningsuppdragen inom det medicinska

området från och med budgetåret 1994/95 minskar med totalt 60 nyantagna

studerande i stället för med av regeringen föreslagen minskning,

10. att riksdagen beslutar att minska utbildningsuppdraget inom det

medicinska området vid Lunds universitet från och med budgetåret 1994/95 med 30

nyantagna studerande,

11. att riksdagen beslutar att minska utbildningsuppdraget inom det

medicinska området vid Karolinska institutet från och med budgetåret 1994/95

med 30 nyantagna studerande,

12. att riksdagen beslutar anvisa 15 miljoner kronor till regeringens

disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och

högskolor m.m. för 500 platser till det naturvetenskaplig-tekniska basåret

utöver dem som regeringen föreslagit för budgetåret 1994/95,

13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 125 miljoner

kronor till regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda

utgifter inom universitet och högskolor m.m. för ytterligare 3 500 platser i

högskolan varav 500 platser inom YTH i enlighet med vad som anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försämringar av studiestödet till de YTH-studerande,

15. att riksdagen beslutar att kostnaden för försöksverksamhet med s.k.

trainee-utbildning skall begränsas till de medel som anslås under anslaget F 4,

dvs. 22,8 miljoner kronor,

16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 18 miljoner

kronor utöver regeringens förslag till regeringens disposition under anslaget C

45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor till stöd för ökad

distansutbildning inom högskolan,

17. att riksdagen beslutar att anslaget E 3 Studiehjälp m.m. för budgetåret

1994/95 ökas med 19 miljoner kronor utöver regeringens förslag,

18. att riksdagen beslutar att anslaget E 4 Studiemedel m.m. för budgetåret

1994/95 ökas med 92 miljoner kronor utöver regeringens förslag,

19. att riksdagen beslutar att anslaget E 5 Vuxenstudiestöd m.m. för

budgetåret 1994/95 ökas med 576 miljoner kronor utöver regeringens förslag,

1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att tidigare beslutade besparingar på

bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats samt

uttalar att när besparingen genomförs så skall den ske på hela bostadsbeståndet

och i alla upplåtelseformer,

2. att riksdagen beslutar att införa ett särskilt investeringsbidrag för

budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera nyproduktionen och att

investeringsbidraget skall utgå med 10 % av investeringens bidragsunderlag,

3. att riksdagen beslutar om ett särskilt investeringsbidrag på 2 200

miljoner kronor för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera ombyggnader av

bostäder i flerfamiljshus,

4. att riksdagen beslutar att stödformen Särskilt ombyggnadsbidrag för

äldrebostäder för budgetåret 1994/95 tillförs 200 miljoner kronor,

5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 bevilja Boverket ett

engångsanslag på 100 miljoner kronor för bidrag till handikappinvesteringar i

offentliga lokaler,

6. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Stöd till

icke-statliga kulturlokaler med 75 miljoner kronor,

7. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till

allmänna samlingslokaler med 50 miljoner kronor,

8. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till

konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena med 10 miljoner kronor.

1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till

utvecklingsbolagets lånekapital,

2. att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar anvisa ytterligare 50

miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet,

3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 335 miljoner

kronor för insatser i vissa branscher i enlighet med vad som anförts i motionen

Aktiv näringspolitik,

4. att riksdagen beslutar att anvisa 42 miljoner kronor för åtgärder för

småföretagens exportverksamhet,

5. att riksdagen hos regeringen begär att statens aktieinnehav i

förvaltningsbolagen Atle och Bure säljs,

6. att riksdagen beslutar återkalla det bemyndigande som hösten 1991 gavs

regeringen att sälja ut AB Pharmacia.

1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

utbildningsuppdraget för läkarlinjen vid Göteborgs universitet fastställs till

135 utbildningsplatser per år att omfördelas inom det totala anslaget för

läkarutbildning.

1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att korrigera de

felaktigheter i resurstilldelningssystemet som kommit att drabba odontologiska

fakulteten vid Göteborgs universitet.

1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskningen av

antalet utbildningsplatser vid odontologiska fakulteten vid Göteborgs

universitet.

1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående

utbildningsuppdraget inom läkarutbildningen i Göteborg.

1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen till anslaget A 2 Drift och underhåll av statliga vägar för

budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 2 524 miljoner kronor,

2. att riksdagen till anslaget A 10 Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 500 miljoner kronor,

3. att riksdagen till anslaget A 3 Byggande av vägar för budgetåret 1994/95

anvisar ytterligare 1 800 miljoner kronor,

4. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar Luftfartsverket 70 miljoner

kronor för investeringar i flygplatser,

5. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till

byggande av ny flygplats i Karlstad,

6. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar SJ 17 miljoner kronor för

byggande av godsterminal i Luleå,

7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för att AXE-systemet är

utbyggt år 1997,

8. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 25 miljoner kronor för

täckande av räntekostnaden i Riksgäldskontoret för Telia AB.

1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas

1. att riksdagen, med upphävande av tidigare beslut, anslår 8,1 miljoner

kronor till anslagsposten C 6 Göteborgs universitet: Forskning och

forskarutbildning,

2. att riksdagen beslutar om motsvarande minskning av de övriga

fakultetsanslagen för odontologisk forskning vid Sveriges universitet och

högskolor.

1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att grundavdrag skall få göras vid taxeringen till

statlig inomstskatt fr.o.m. 1996 års taxering,

2. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1

januari 1995 höjs till 25 % på inkomster över den s.k. brytpunkten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen

anförts om att höjningen av statsskatten skall användas för att finansiera

kostnaderna för arbetslösheten och att den skall kvarstå till dess att

Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans,

4. att riksdagen beslutar att skatten på fysiska personers och dödsbons

kapitalinkomster skall vara 30 % även efter den 1 januari 1995,

5. att riksdagen beslutar att skatten på realisationsvinster på aktier och

andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara

30 % fr.o.m. den 1 juli 1994,

6. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten skall vara 15 % för

pensionssparande och 30 % för kapitalförsäkringar och värdepappersfonder

fr.o.m. den 1 juli 1994,

7. att riksdagen beslutar att mottagen utdelning på aktier eller

aktieliknande papper skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den 1 juli

1994,

8. att riksdagen beslutar att de olika reduceringsreglerna vid beräkning av

skattepliktig reavinst på aktier och andra finansiella instrument som beskattas

enligt aktievinstreglerna avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1994,

9. att riksdagen beslutar att nuvarande lagregler om förmögenhetsskatt skall

fortsätta att gälla även efter den 1 januari 1995,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny lag om

förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att möjligheten att kvitta underskott av

näringsverksamhet mot inkomst av tjänst skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari

1995,

12. att riksdagen beslutar att återförda SURV-medel skall beskattas i sin

helhet fr.o.m. 1995 års taxering,

13. att riksdagen beslutar att aktiebolag har rätt till avdrag enligt

tidigare regler för utdelning på nyemissioner som görs efter den 1 juli 1994,

14. att riksdagen beslutar att bolagsskatten skall vara 30 % fr.o.m. den 1

januari 1995,

15. att riksdagen beslutar att företag inom industrin och övrigt näringsliv

under tiden den 1 juli 1994 t.o.m. den 30 juni 1995 skattemässigt får utnyttja

ett värdeminskningsavdrag som motsvarar 70 % av anskaffningskostnaden för

inköp av vissa maskiner och inventarier,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV- och

radiosänd reklam,

17. att riksdagen beslutar att dieseloljeskatten för oljeprodukter tillhöriga

miljöklass 1 skall vara 843 kr/kubikmeter fr.o.m. den 1 juli 1994,

18. att riksdagen beslutar att miljöskatt och täktavgift för naturgrus skall

införas i huvudsaklig överensstämmelse med Naturvårdsverkets förslag fr.o.m.

den 1 juli 1994,

19. att riksdagen beslutar att höja miljöskatterna för kväve och fosfor i

handelsgödsel fr.o.m. den 1 juli 1994 så att det sammantagna avgiftsuttaget

når upp till den tidigare nivån,

20. att riksdagen beslutar att införa en miljöskatt på 30 kr/g kadmium per

ton fosfor i handelsgödsel fr.o.m. den 1 juli 1994.

1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiken,

2. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd till

kommuner och landsting för att förlänga uppsägningtider,

3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om en ny åtgärd för

ungdomar kallad ungdomsintroduktion,

4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för

upprustning av skolor,

5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för

investeringar i kommunernas gatu- och vägnät,

7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

utbildningsvikariaten,

8. att riksdagen beslutar om beräkningen av statsbidragen till

beredskapsarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildningen,

10. att riksdagen beslutar att utbildningsbidragen skall motsvara

arbetslöshetsersättningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel för personalförstärkning vid arbetsförmedlingen,

13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition

1993/94:150 om att anvisa 15 000 000 kr för administration av

arbetsmarknadskassor,

14. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition

1993/94:150 om medel för informationsinsatser,

15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition

1993/94:150 om akademikerpraktik,

16. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om bidrag till

utbildning i företag,

17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1993/94:150

om minskning av tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 658 000 000

kr utöver vad som tidigare beslutats eller föreslagits av regeringen.

1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349).

1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av särskilda satsningar på de vägar som skogsindustrin är

beroende av för sin virkesförsörjning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en betydande del av anslaget Underhållsåtgärder för

sysselsättning och tillväxt bör tillfalla vägnätet i Västernorrland.

1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderliga

medel till vägprojekt i Fyrstadsregionen.

1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m) vari yrkas att riksdagen

beslutar anslå 45 miljoner kronor ur anslaget Underhållsåtgärder för

sysselsättning och tillväxt (prop. 1993/94:150 bilaga 6) att tillställas

Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.

1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medier i skolan, för budgetåret 1994/95

under elfte huvudtiteln anvisa 7 500 000 kr,

2. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medier i barn- och skolbarnomsorg och på

fritidsgårdar, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000

kr,

3. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medieprojekt för barn och ungdom, för

budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,

4. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, ny anslagspost Länskonstnärer, för budgetåret 1994/95 under

elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,

5. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, anslagsposten Samlingslokalägande organisationers

kulturverksamhet, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 7 000

000 kr utöver regeringens förslag,

6. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, anslagsposten Kultur i arbetslivet, för budgetåret 1994/95 under

elfte huvudtiteln anvisa 4 000 000 kr utöver regeringens förslag,

7. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, ny anslagspost Kultur i vården, för budgetåret 1994/95 under

elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,

8. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, ny anslagspost Kultur för handikappade, för budgetåret 1994/95

under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,

9. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet, anslagsposten Centrumbildningar, för budgetåret 1994/95 under

elfte huvudtiteln anvisa 1 000 000 kr utöver regeringens förslag,

10. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet,

till Statens kulturråds disposition för institutioner med stor andel

lönebidragsanställda, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 5

000 000 kr,

11. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet, ny

anslagspost Kulturpojekt mot främlingsfientlighet och rasism, för budgetåret

1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,

12. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet

inom kulturområdet, till Statens kulturråds disposition för föremålsvård m.m.

museer, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 11 000 000 kr,

13. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen för

budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisa 100 000 000 kr utöver

regeringens förslag,

14. att riksdagen beslutar att till B 15 Bidrag till fria teater-, dans- och

musikgrupper för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 500 000 kr

utöver regeringens förslag,

15. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen, för

särskilda insatser för att motverka rasism och främlingsfientlighet, för

budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr utöver

regeringens förslag,

16. att riksdagen beslutar att till B 18 Statens konstråd för Konst där vi

bor för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr utöver

regeringens förslag,

17. att riksdagen beslutar att till B 19 Förvärv av konst till statens

byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 000 000

kr utöver regeringens förslag,

18. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 20 Bidrag till konstnärlig

utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln

ökas med 10 000 000 kr,

19. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 4 Stöd till icke-statliga

kulturlokaler för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln ökas med 75 000

000 kr utöver regeringens förslag,

20. att riksdagen beslutar att bidragsramen för E 3 Bidrag till allmänna

samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln ökas

med 50 000 000 kr utöver regeringens förslag.

1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 45

miljoner kronor (prop. 1993/94:150 bilaga 6) att tillställas Luftfartsverket

för byggande av ny länsflygplats i Värmland.

1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

om en besparing på 710 000 000 kr inom jordbruksområdet i enlighet med vad som

i motionen anförts.

Motionsyrkanden från allmänna motionstiden

1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m) vari yrkas

1. att riksdagen under anslaget E 7 eller på annat lämpligt sätt inom given

budgetram avsätter 10,5 miljoner kronor för information till svenska studerande

utomlands,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Centrala studiestödsnämnden får i

uppdrag att träffa avtal om information till svenska studerande utomlands med

lämpligt förslag, samt att utvärdera och redovisa effekterna av satsade medel.

1993/94:Ub607 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minskning av

antalet utbildningsplatser för läkare.

1993/94:Ub608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av

intagningen till läkarutbildning.

1993/94:Ub676 av Kristina Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av

dimensionering av läkarutbildningen.

1993/94:Ub677 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sommaruniversitet vid Högskolan i Gävle/Sandviken,

1993/94:Ub679 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av

sommaruniversitet vid Högskolan Gävle/Sandviken.

1993/94:Ub688 av Karin Starrin (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att få inrätta sommaruniversitet.

1993/94:Ub690 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om genomförandet av trainee-utbildningen,

1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildningscheck enligt vad i

motionen anförts,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om trainee-utbildning enligt vad

i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om

sommaruniversitet i enlighet med vad i motionen anförts,

1993/94:Ub721 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad.

Proposition 150

I propositionen framhålls att regeringens politik har lagt grunden för ny

period av tillväxt och företagande. Det sker nu en snabb återhämtning från den

svåra ekonomiska nedgång som följt efter två decenniers försyndelser. De fyra

områden som har stått i centrum den gångna mandatperioden -- Europapolitiken,

ekonomin, välfärdspolitiken och miljön -- måste sättas främst också under de år

som ligger framför oss.

Den ekonomiska politiken är utformad för att genom god och uthållig tillväxt

uppnå två centrala mål: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.

Målet om nya riktiga jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten till

slutet av 1990-talet och bör ses som ett etappmål på vägen mot full

sysselsättning. Målet om tillförlitliga trygghetssystem innebär att medborgarna

skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga

ansvarar för kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Strategin som lagts fast för att nå dessa mål bygger på medlemskap i

Europeiska unionen, sanering av statsfinanserna och stabila priser. Det är bara

genom en kombination av dessa förutsättningar som den höga och uthålliga

tillväxt kan skapas som krävs för att uppfylla målen. Medlemskap ökar

förutsägbarheten i de institutionella spelreglerna som kommer att råda i

Sverige. Vårt lands förmåga att dra till sig investeringar och produktion ökar.

Det gäller inte bara utländska investeringar utan i hög grad också svenska.

Både investeringsvolymen och kvaliteten på investeringarna blir högre. Tilltron

till stabiliteten i svensk ekonomisk politik och våra internationella

ekonomiska relationer ökar, förutsättningarna för lägre räntor blir bättre och

risken minskar för att den nuvarande återhämtningen bryts i förtid.

Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentliga

finanserna och minska statens lånebehov. Nästa steg måste syfta till att

balansera och minska den offentliga sektorns finansiella nettoskuld.

Saneringsprogrammet med besparingar, inkomstförstärkningar och strukturellt

riktiga regeländringar fullföljs. Förutsatt att den starka uppgång som vi nu

ser i svensk ekonomi fortsätter är regeringens avsikt att tidigarelägga delar

av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara avseende

dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarder kronor. Regeringen

kommer således i början av år 1995 att lägga fram förslag om

budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor.

Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder kronor i

ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets totala omslutning

därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor (avseende nettobudgeteffekt

för den offentliga sektorn i 1993 års penningvärde). Dessa tillkommande 20

miljarder kronor får genomslag på de offentliga finanserna senast år 1999.

Huvuddelen av detta bör åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att

minska underskottet i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla

utgifterna för den offentliga konsumtionen realt oförändrade.

Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de beräkningar som

redovisas i propositionen är vid oförändrat saneringsprogram kravet för att

hejda statsskuldens ökning som andel av BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt

om ca 4 % i genomsnitt per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999. Statsskuldens tillväxt

är emellertid ett så allvarligt hot att den måste stoppas även vid en mindre

gynnsam tillväxttakt än 4 % BNP-ökning åren 1996--1999. Ränteoron under år 1994

är liksom tidigare valutaoro allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att

ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska politiken. Med en tidigareläggning av

beslut om minst 10 miljarder kronor i det ursprungliga saneringsprogrammet och

en utökning av saneringsprogrammet med ca 20 miljarder kronor kommer

nettoskuldkvotens ökning att upphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 %

genomsnittlig tillväxt för perioden 1996--1999 utan även i alternativet med

3 % tillväxt åren 1996--1999. Tillväxten måste därtill vara uthållig och ske i

sådana former att våra långsiktiga produktionsmöjligheter inte minskar. Grunden

har lagts under de gångna tre åren, men ett fortsatt gott kostnadsläge och

reformer som innebär såväl en tillväxtbefrämjande som en miljövänlig

samhällsomvandling är nödvändiga även fortsättningsvis.

Ett tredje led i den ekonomiska strategin är att bevara den låga inflationen.

Detta är en förutsättning för en uthållig tillväxt och ökad sysselsättning

liksom för en rättvis fördelning. Den ekonomiska politiken måste därför

utformas så att den snabba ökningen av sysselsättningen kan ske utan

accelererande löner och priser. Dagens förmånliga kostnadsläge måste

bibehållas. Detta kräver att ekonomin är dynamisk och har god

anpassningsförmåga. I synnerhet krävs att arbetsmarknaden i hela landet

fungerar smidigt vid strukturomvandling. Vissa delar av ekonomin måste

expandera snabbare än andra. Människor bör stimuleras att, när de så önskar,

flytta mellan olika områden. En låg inflation är vidare en förutsättning för

att motverka godtyckliga och orättvisa inkomst- och förmögenhetsförändringar.

Med en snabb ekonomisk utveckling kan sysselsättningen öka så mycket att

arbetslösheten halveras. För att detta skall vara möjligt är också en fortsatt

reformering av arbetsmarknadspolitiken nödvändig.

En god regional fördelning av företagandet minskar riskerna för överhettning

på lokala arbets- och bostadsmarknader och för en kostnadsdriven inflation.

Därmed läggs en grund för att de nya riktiga jobben växer fram över hela

landet. Då tillvaratas också landsbygdens produktionsresurser.

I propositionen framhålls att reformeringen av skattesystemet skall

fortsätta. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av

sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.

Miljörelateringen av skatterna drivs vidare.

Den generella välfärdspolitiken ligger fast. Den riskspridning som de

obligatoriska socialförsäkringarna innebär skall bevaras. Försäkringarna skall

fortsätta att utvecklas i riktning mot ett starkare samband mellan avgifter och

förmåner. Samtidigt skall ett grundläggande skydd bibehållas. Regeringen har

påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken. I propositionen framhålls

att rätten att välja husläkare, daghem och skola nu är etablerad.

Familjepolitiken kompletteras med vårdnadsbidrag och barnomsorgsgaranti.

Människorna i Sverige får ökad makt över de viktiga valen i livet. Valfriheten

blir inte som tidigare förbehållen ett fåtal utan öppnas också för människor

med vanliga inkomster. Konkurrensen mellan offentliga och enskilda alternativ

stimulerar utveckling och förnyelse och innebär nya möjligheter för alla som

arbetar inom vård, omsorg och utbildning.

Regeringens fasta föresats att forma en långsiktigt hållbar utveckling mot

ett samhälle med god miljö och att förhindra att miljöskulden ökar skall

genomsyra arbetet även under nästa mandatperiod. En central uppgift är att

uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter är förenliga med naturens

förmåga att bearbeta och tåla olika typer av miljöbelastning. Ingen ekonomisk

tillväxt kan vara uthållig som inte också är miljömässigt uthållig. Minskad

statsskuld får inte växlas mot ökad miljöskuld.

I propositionen konstateras att de genomförda åtgärderna nu börjar ge

resultat. Svensk ekonomi återhämtar sig. Nyföretagandet ökar och produktion och

investeringar i näringslivet expanderar. Hushållens optimism inför framtiden är

stor och den privata konsumtionen växer. Läget på arbetsmarknaden ljusnar genom

att sysselsättningen ökar. Budgetunderskottet och lånebehovet sjunker.

Budgetförstärkningarna ger successivt större effekt. Denna positiva utveckling

kan emellertid omintetgöras om regeringens ekonomiska strategi inte fullföljs.

Därför måste strategin drivas vidare. Detta sker nu genom fortsatt reformering

av de sociala försäkringssystemen, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen och

förtidspensioneringen, samt genom offensiva tillväxtsatsningar inom bl.a.

informationsteknologin, kommunikationerna och innovationspolitiken.

Partimotionerna om den ekonomiska politiken

Socialdemokraternas partimotion Fi30

I motion Fi30 (s) understryks att en ny inriktning av den ekonomiska

politiken med kraftigt höjda ambitioner när det gäller investeringar,

sysselsättning, tillväxt och statsfinanser är en nödvändighet om Sverige skall

komma ur den nuvarande krisen. Sverige får inte fastna i en arbetslöshetsfälla

med hög och bestående arbetslöshet. Vårt land får inte under 1990-talet gå

samma väg som land efter land i Europa gick under 1980-talet där

massarbetslösheten nu har permanentats.

Sveriges ekonomi präglas av en fundamental obalans mellan sparande och

investeringar i den privata sektorn. Inget annat land i OECD-området har en så

djupgående störning som Sverige. Framtidsbyggandet har inte varit så lågt på

nästan 60 år. Denna brist på investeringar är den främsta orsaken till

arbetslösheten och till de väldiga underskotten i de offentliga finanserna.

Aldrig någonsin i modern tid har de offentliga finanserna försämrats så

kraftigt som under den gångna mandatperioden. Den svenska krisen har blivit

djupare och längre än i andra länder.

Med regeringens politik kommer, enligt motionärerna, den extrema obalansen

mellan sparande och investeringar att bestå under de närmaste åren.

Arbetslösheten kommer att fortsätta att ligga på en rekordhög nivå.

Underskotten i statsfinanserna kommer att fortsätta att bestå med nuvarande

politik.

Inriktningen av den ekonomiska politiken måste vara att investera Sverige ur

krisen, göra det lönsamt att investera i ny och mera produktiv kapacitet i

näringslivet. Bara på så sätt kan företagen nyanställa och därigenom varaktigt

minska arbetslösheten. Spridningen av ny teknik måste stimuleras för att höja

produktiviteten och därmed utrymmet för investeringar och för ökade reallöner.

Investeringar i näringslivet ser motionärerna som det centrala för den

ekonomiska återhämtningen. Men sådana investeringar måste understödjas av andra

investeringar: i ADB-nät, i vägar och järnvägar, i forskning och utveckling, i

nya miljövänliga energisystem.

Utgångspunkten för politiken är att få till stånd en långsiktig och hållbar

överenskommelse om näringslivets villkor mellan arbetsmarknadens parter och

staten. Ett nytt "samhällskontrakt" måste upprättas mellan näringsliv, fack och

stat. Det är nödvändigt att komma bort från konfrontation i politiken och på

arbetsmarknaden. Det bästa i den svenska modellen måste återupprättas.

En ny inriktning av den ekonomiska politiken måste komma till stånd. För att

värna sysselsättning och välfärd och återskapa sunda statsfinanser måste

insatser för att åstadkomma hög och varaktig tillväxt överordnas andra

ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid en

viktig förutsättning för internationell konkurrenskraft och god tillväxt.

Den viktigaste insatsen i kampen mot arbetslösheten är att skapa nya

arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. I motionen understryks att

det främsta syftet med den inriktning av politiken som föreslås är att bryta

den kraftiga nedgången i sysselsättningen och öka antalet arbetstillfällen inom

företagssektorn.

Men endast fler arbetstillfällen räcker inte, understryker motionärerna.

Enbart en ökad efterfrågan på arbetskraft kan leda till inflationsdrivande

flaskhalsar om inte insatser sätts in för att höja utbildningsnivån och

förbättra den enskilda individens kompetens. Det gäller både för dem som har

arbete och dem som är arbetslösa.

En socialdemokratisk regering kommer att ta initiativ till en ny, mera aktiv

arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadspolitiken måste under de kommande åren

arbeta med de expanderande företagens behov av att få personal med rätt

kompetens. Den måste samtidigt vara inriktad på att ge de arbetslösa möjlighet

att snabbt komma tillbaka i arbetslivet, direkt till ett nytt jobb, till en

utbildning eller omskolning eller till ett tillfälligt arbete. Ambitionerna när

det gäller insatserna mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt.

För att kunna pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen krävs

en låg inflation. I motionen understryks att varje tecken på stigande inflation

måste motverkas. Utan en inflation på god europeisk nivå kan varken bibehållen

konkurrenskraft eller ökad sysselsättning klaras.

Att sanera statsfinanserna blir en huvuduppgift under de närmaste åren.

Statsskuldens andel av BNP måste stabiliseras. Detta är helt avgörande för

Sveriges konkurrenskraft och trovärdighet utomlands. Ökad sysselsättning, i

första hand i näringslivet, och minskad arbetslöshet är den i särklass bästa

vägen att komma till rätta med underskotten. Det leder till minskade utgifter

och ökade inkomster. Men detta räcker inte. Det kommer också att bli nödvändigt

med både inkomstförstärkningar och utgiftsbegränsningar. Det krävs nu största

möjliga hushållning med statens utgifter. I motionen betonas att nya, onödiga

och utmanande utgiftsökningar skall tas tillbaka. Budgetprövningen måste bli

konsekventare och mer distinkt. Varje utgift över statsbudgeten måste prövas

mot dess ändamål och andra utgifters ändamål. Statsinkomsterna måste förstärkas

genom att skattereformen återställs.

I följande tabell ges en redovisning av hur motionärerna bedömer effekterna

på ekonomin av de förslag som läggs fram i motionen.

Försörjningsbalans

Procentuell förändring

00> 37>Mdkr 53>Med regeringens 81>Med Social-

00> 53>politik81>demokraternas

00> 81>politik

00> 37>1993 53>1994 67>1995 81>1994100>1995

00>Privat konsumtion 44>792,858>1,272>1,5 86>1,5100>2,3

00>Offentlig konsumtion 44>401,758>-1,672>-0,986>-0,6100>0,6

00>Bruttoinvesteringar 44>204,4 58>-3,5 72>

8,586>1,6100>16,0

00>- näringsliv 44>109,9 58>

9,472>13,986>12,6100>18,4

00>- bostäder44>60,4 58>-41,0 72>-7,086>-34,0100>9,7

00>- offentliga 44>34,1 58>-0,3 72> 1,286>8,6

100>13,0

00>Lagerinvesteringar* 44>-5,3 58>0,1 72>0,186>0,1

100>0,4

00>Inhemsk användning 44>1 393,6 58>-0,2 72>2,186>1,0

100>4,5

00>Export 44> 474,3 58>10,0 72>8,086>10,0

100>8,0

00>Import 44>418,5 58>4,1 72>6,586>4,6

100>8,3

00>BNP 44>1 449,5 58>2,4 72>3,086>3,3

100>4,5

00>Bytesbalans (mdkr) 44>-2,1 58>33,6 72>55,986>30,6

100>45,4

* Förändring i procent av föregående års BNP.

De åtgärder som föreslås har sin tyngdpunkt i investeringarna. Dessa beräknas

bli 25 miljarder kronor högre år 1995 som en följd av förslagen i motionen.

Investeringarna i näringslivet beräknas bli ca 10 miljarder kronor högre, varav

direktavskrivningarna svarar för 6 miljarder kronor.

Även den privata konsumtionen antas öka något mer i jämförelse med

propositionens prognos som en följd av att den försämring av ränteavdragens

värde som riksdagen beslutat skall ske år 1995 rivs upp. Även den förutsatta

högre sysselsättningen bidrar till en bättre konsumtionsutveckling. Dessa

effekter reduceras av att vissa budgetförstärkningar verkar i motsatt riktning,

som t.ex. att vårdnadsbidraget inte genomförs.

Den offentliga konsumtionen antas bli högre, i första hand som en följd av

att reparationer och underhåll av bl.a. skolor och vägar, som utgör viktiga

delar av investeringsprogrammet, i detta sammanhang redovisas som konsumtion.

Också förlängningen av uppsägningstiderna för kommunal personal och satsningen

på utbildning får till följd att konsumtionsutgifterna ökar. Dessa effekter

dämpas av de föreslagna besparingarna inom bl.a. försvaret.

Som motionärerna ser det visar den här angivna inriktningen av den ekonomiska

politiken att det går att vända utvecklingen och börja pressa tillbaka

arbetslösheten. Det går att föra en politik som är förenlig med ett stabilt

penningvärde och sundare statsfinanser, och som pressar ner den öppna

arbetslösheten till under 5 % redan nästa år. Det går att föra en politik med

en fördelningsprofil som innebär att bördorna fördelas efter förmågan att bära

dem.

Ny demokratis partimotion Fi31

Inledningsvis framhålls i motion Fi31 (nyd) att Sverige är i en akut kris med

hög arbetslöshet. Statsfinanserna är i obalans och statsskulden växer

okontrollerat. Regeringen är enligt motionärerna handlingsförlamad och skjuter

problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem.

Det är, framhåller motionärerna, helt nödvändigt att i grunden förändra

transfereringarna både vad gäller huvudmannaskap och nivåer. Alla budgetposter

måste analyseras, inget får lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i

ekonomisk ruin till våra barn och barnbarn.

I motionen framhålls att Ny demokrati under hela mandatperioden har anvisat

betydligt större budgetförstärkningar än regeringen, men de flesta förslagen

har lämnats utan åtgärd. Det är nu dags att beakta alla förslag till

besparingar, även de obekväma.

Som motionärerna ser det måste riksdagen därför lägga partitaktiken åt sidan

och enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt lösa landets ekonomiska

problem. Förslagen till åtgärder sammanfattas i följande tabell.

Ny demokratis besparingar jämfört med regeringens budget 1994/95

Miljoner kronor

00>Flerbarnstillägget 82>1 700

00>Föräldraförsäkringen

00>03> 90--80 % 82>1 500

00>Behovsprövade barnbidrag 82>3 000

00>Sjukförsäkringen 7,5--5,5 82>1 300

00>Bostadsbidrag endast till

00>03> barnfamiljer 82>510

00>Bistånd 82>6 160

00>Flykting 82>2 360

00>Hemspråk 82>1 000

00>Statliga organisationsbidrag 82>1 500

00>Infra 82>2 000

00>Jordbruk 82>360

00>Kultur och presstöd 82>250

00>Svarta sektorn 82>2 000

00>Bidragsfusk 82>2 000

00>Diverse 82>280

00>Summa (från budgetprop.) 82>25 920

00>Dessutom tillkommer:

00>Sänkt arbetsmarknadsstöd 82>5 700

00>Norrlandsvägar 82>1 600

00>Vårdnadsbidrag 82>3 700

00>Ökad tobaksskatt 82>1 500

00>Ersättn. för trafikskadade

00>03> till trafikförsäkringen 82>1 000

00>Moms på tidningar 82>500

00>Summa (nya) 82>14 000

00>Totalt 82>39 920

Kostnadsökningar

Miljoner kronor

00>Minskad tjänstemoms 82>-8 500

00>Minskad byggmoms 82>-4 000

00>Summa 82>-12 500

00>Budgetförstärkning 82>27 420

Angående penning- och valutapolitiken anförs i motionen följande.

Riksbanken ansvarar för penning- och valutapolitiken. Det viktigaste verktyget

är marginalräntan, som enligt motionärernas uppfattning har använts alldeles

för försiktigt. Resultatet har blivit att våra marknadsräntor är alltför höga.

Sverige har inte i mannaminne haft så extrema realräntor och det har inträffat

i en extrem lågkonjunktur när industrin borde ha investerat för framtiden. I

motionen understryks att räntesänkningstakten måste öka.

Räntan är den mest betydelsefulla komponenten i den ekonomiska politiken och

är inte enbart ett resultat av den förda politiken. Den mest direkta och

omedelbara påverkan på räntans förändring och utveckling har

riksbanksfullmäktige som tillsammans med riksbankschefen fattar beslut om

marginalräntans storlek och utveckling.

Ny demokrati har konsekvent framhållit att marginalräntan borde ha sänkts

tidigare och framför allt kraftigare. Särskilt gäller det hösten 1992 när

kronan släpptes fri. Då borde marginalräntan samtidigt sänkts mycket kraftigt.

Ny demokrati var det enda parti som i riksdagsdebatten rekommenderade att den

dåvarande riksbankschefen borde överväga att avgå. I motionen understryks att

riksbanksfullmäktige borde ha en ickepolitisk sammansättning med en större

fackkunskap. Även politiker kan ingå, men då i minoritet.

Det är, sägs det i motionen, ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har

gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Staten är

ägare till Nordbanken och kan där genom styrelsen påverka en räntesänkning,

vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet. Det borde även ha

varit möjligt att vid förhandlingar mellan bankerna och Bankstödsnämnden om

stöd och garantier ställa krav på räntebegränsningar.

Finanspolitiken måste hållas fortsatt stram men mer inriktas på att

förändra systemen och ersättningsnivåerna än att, som motionärerna uttrycker

det, skära litet här och där. Det är framför allt transfereringarna som måste

förändras i grunden och då till en nivå som Sverige kan klara av. Vi kan inte

heller enbart spara oss ur de ekonomiska problemen, vi måste också få fart på

de privata investeringarna. Med hänvisning härtill måste, menar motionärerna,

tjänstemomsen snarast sänkas till 12 %.

Regeringen uttalar med viss försiktighet att det finns tecken som tyder på

att en vändning har inletts på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar. Varslen

om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt. Motionärerna gör en annan

bedömning än regeringen i fråga om minskningen av arbetslösheten. Förbättringen

på arbetsmarknaden går snabbare än vad regeringen antagit. Detta leder till att

anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 kan

sättas ned till 20 miljarder kronor. Dessutom har man ju haft uppenbara

svårigheter att göra av med de medel som avsatts för innevarande budgetår.

Reformeringen av arbetsrätten måste fortsätta. Det råder enligt motionärerna

en bred enighet om att anställningsskyddet kan ha medfört hinder för arbetslösa

att komma in på arbetsmarknaden. Ny demokrati har i tidigare motioner fört fram

radikala förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för en öppen och

flexibel arbetsmarknad som kan ge ungdomar riktiga jobb. De områden inom

arbetsrätten där ändringar måste vidtas är följande.

Tidsbegränsad anställning

Dispens från LAS för arbetslösa

Provanställning

Konjunkturanpassad arbetstid

Den s.k. månadsregeln

Turordning vid uppsägning av arbetskraft

I motionen konstateras att den nya näringspolitiken, som igångsatts av

den nuvarande regeringen, nu börjar sätta sina spår i form av en tillväxt i

ekonomin. Genom medverkan från Ny demokrati har regeringen bl.a. fått igenom

ett antal skattelättnader som främjar företagande och nyinvesteringar.

Motionärerna konstaterar emellertid att kraftfulla åtgärder måste vidtas för

att förbättra innovationsstödet och öka tillgången på riskkapital. Det stora

räntegapet skapar alltjämt stora svårigheter för de mindre företagen.

Konkurrensverket måste därför undersöka hur konkurrenssituationen ser ut inom

bankområdet.

Vänsterpartiets partimotion Fi32

I motion Fi32 (v) sägs det att Sverige håller på att få en generation

ungdomar som aldrig haft ett reguljärt arbete. Om det nu i den pågående

konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal ökning av antalet

förvärvsarbetande så kommer Sverige om några år att ha fastnat i permanent

massarbetslöshet. I motionen understryks att minskad arbetslöshet måste vara

det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Att flera kommer ut på den

ordinarie arbetsmarknaden är inte bara bra i sig, det är också en grundläggande

förutsättning för en sanering av de offentliga finanserna. Men också det

omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna

faller, och det kräver minskade offentliga underskott.

Den grundläggande tanken i Vänsterpartiets alternativ till statsbudget är att

det stora privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv

efterfrågan på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt

minskar. Detta kan enligt motionärerna åstadkommas genom att en starkare budget

ger möjligheter till sänkt ränta vilket leder till ökade investeringar i

näringslivet. I motionen föreslås att skatterna höjs för dem som kan bära detta

och därigenom finansieras ett ökat antal arbeten inom byggande, miljövård,

skola, vård och omsorg.

Långsiktigt vill Vänsterpartiet ha en annan inriktning på produktion och

försörjningsbalans samt en radikalt annorlunda och mer rättvis fördelning

jämfört med det som följer av nuvarande ekonomiska politik. Investeringarna

måste omfördelas i riktning mot det ekologiskt hållbara. Skola, omsorg och vård

tar med denna politik ett utrymme på den materiella konsumtionens bekostnad. I

motionen krävs att skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar

omfördelas så att inkomster och förmögenheter utjämnas.

Följande sammanställning visar hur de intäkts- och utgiftsökningar som

föreslås i motionen påverkar budgetutfallet. Enligt motionen blir

slutresultatet ett i jämförelse med regeringens budgetförslag minskat

budgetunderskott med 9,5 miljarder kronor.

Vänsterpartiets förslag i förhållande till regeringens budgetåret 1994/95

Miljoner kronor

00>Intäkter statsbudgeten

00>Besparingar 82>13 100

00>Atle och Bure 82>1 000

00>Skattehöjningar 82>14 530

00>Överföringspost 82>1 300

00>Uteblivet EU-medlemskap 82>4 500

00>Summa förstärkningar 82>34 430

00>Utgifter statsbudgeten

00>Näringspolitik 82>1 000

00>ROT 82>3 000

00>Nybyggnation 82>400

00>Arbetsmarknadspolitik 82>7 820

00>Regionalpolitik 82>650

00>Utbildning 82>1 400

00>Miljö 82>550

00>Infrastruktur 82>1 870

00>Sextimmarsdagen 82>1 000

00>U-hjälp m.m. 82>1 710

00>Pensionstillskott

00>03>+långtidssjuka 82>1 020

00>Räntebidrag 82>500

00>Komp. av höjt grundavdrag

00>03>till kommunerna 82>4 000

00>Övrigt 82>474

00>Summa utgiftsökningar 82>25 394

00>Summa starkare statsbudget 9 036 miljoner kronor

00>Utfall för staten, inkl. socialförsäkringar, m.m.

00>Intäkter

00>Budgetförstärkning 82>9 510

00>Höjd a-avgift 82>8 200

00>Bibehållna a-kasseregler 82>2 000

00>Slopat grundavdrag 82>2 500

00>Summa 82> 22 210

00>Utgifter

00>Arbetsmarknadsfond 82>4 700

00>Framtidsfond 82>3 500

00>Kommunakut 82>2 500

00>Delpensionsfond 82>150

00>Summa 82>11 850

00>Total förstärkning av offentliga finanser = 10 360 miljoner kronor.

00>Dessutom tillkommer

00>ökade skatteinkomster

00>och minskade utgifter

00>p.g.a. lägre arbetslöshet: 100>5 000--10 000 miljoner kronor

De viktigaste förslagen i motionen för att på kort sikt förbättra läget

på arbetsmarknaden är följande.

Ett snabbt och enkelt sätt att genom riksdagsbeslut minska arbetslösheten är

att ge kommuner och landsting ett tydligt besked att de kommer att få en

framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart stopp för avskedanden och

drastiska sparprogram. I motionen upprepas förslaget från partiets motion i

anslutning till budgetpropositionen om en "kommunakut" som skall förhindra

ytterligare minskningar av personalstyrkan i kommunerna. Kommunerna bör också

få ett löfte om inga ytterligare minskningar av statsbidragen under 1990-talet.

Akuta stödåtgärder behövs också, menar motionärerna, inom byggbranschen som

nu står på gränsen till sammanbrott. Den för riksdagen mest effektiva åtgärden

nu för att förhindra ett sammanbrott är ett besked om att vänta med

minskningarna av räntesubventionerna. I motionen framhålls att särskilt på

universitetsorterna behövs i dag ett ökat bostadsbyggande. Det kan också bli

nödvändigt att vidta åtgärder så att en hyressänkning möjliggörs i de

fastigheter som byggts efter år 1980.

Arbetsmarknadspolitiken bör enligt Vänsterpartiets mening ändras radikalt.

Arbetslinjen måste hävdas så att passivt bidragsberoende så långt som möjligt

ersätts med åtgärder som stimulerar till utbildning och arbete. I motionen

föreslås en förstärkning av insatserna för arbetsmarknadsutbildning,

företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbeten.

Utbildningsbidragens nivå bör återställas. En ungdomsgaranti bör införas som

ger ungdomar rätt till meningsfull sysselsättning inom en kort tidsperiod.

Praktikantplatser med avtalad ersättning föreslås bli inrättade vid företag med

mer än 50 anställda. Projekt med miljöinriktning i samverkan med kommunernas

Agenda 21-arbete inriktas på ungdom. Även en ny stödform "mikrostöd till

ungdomar i rörelse" som bygger på ungdomars självansvar och kollektiva

organisering bör inrättas. ALU i form av "gratis arbetskraft" som tränger bort

ordinarie jobb måste helt utmönstras.

I motionen upprepas också förslaget om en fond till försöksverksamhet med sex

timmars arbetsdag.

Mer långsiktigt behövs kraftfulla och rättvist fördelade

investeringsprogram för utbildning, miljö- och informationsteknologi som

underlättar en omställning av produktionen i hållbar riktning. Vänsterpartiet

hänvisar i detta sammanhang till tidigare framförda förslag om bl.a.

innovationsstöd, inrättande av en framtidsfond och hur löntagarfondsmedel kan

utnyttjas för stöd till forskning och utbildning.

I motionen understryks att saneringen av statsfinanserna inte kan klaras utan

skattehöjningar. Den som påstår något annat talar, menar motionärerna, helt

enkelt inte sanning. Sverige är fortfarande bland de utpräglade

lågskatteländerna för kapitalägare. Flera länder i Västeuropa har också högre

inkomstskatt för höginkomsttagare än vad vi har i Sverige. Men det räcker inte

med skattehöjningar sägs det i motionen. Det behövs också besparingar i

statsutgifterna. Det finns i dag ett utrymme för totalt minskade

militärutgifter även om resurser omfördelas till svenska insatser i FN:s regi.

Investeringar som skadar miljön är slöseri, stoppa Öresundsbron och storskaliga

motorvägssatsningar. Det är också långsiktigt nödvändigt att reducera

kostnaderna för bostadssubventioner och socialförsäkringar. I motionen betonas

att en sanering av statsfinanserna inte kan göras utan en stark och rättvis

fördelningspolitik. Bl.a. föreslås en ökad progressivitet i skatteskalorna och

att grundavdraget avvecklas för höginkomsttagare.

I följande sammanställning redovisas motionärernas bedömning av hur

försörjningsbalansen påverkas av förslagen i motionen i jämförelse med den

inriktning av politiken som förordas av regeringen.

Försörjningsbalans. Förändring i 1993 års priser

Miljarder kronor

00> 39>1993 55> 1995

00> 55>Med reg:s69>Med v:s

00> 55>politik69>politik

00>BNP 46>1 450 60> +

79 74>+

80

00>Import 46> 419 60>+

45 74>+

40

00>Privat konsumtion 46>793 60>+

22 74>+ 15

00>Statlig konsumtion 46>127 60>-

2 74>- 5

00>Kommunal konsumtion 46>275 60>-

8 74>+ 10

00>Investering 46>205 60>+

10 74>+ 20

00>Export 46>474 60>+

90 74>+ 80

Utskottet

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Internationell utveckling

I betänkandet om den ekonomiska politiken med anledning av årets

budgetproposition (1993/94:FiU10) konstaterade utskottet, utifrån de

bedömningar som redovisades i den preliminära nationalbudgeten, att

konjunkturbilden i OECD-området alltjämt är splittrad. I Förenta staterna och

övriga anglosachsiska länder fortsätter återhämtningen. Den japanska ekonomin

har emellertid betydande svårigheter att hitta en väg ur lågkonjunkturen. I

Sydostasien med över hälften av världens befolkning är tillväxten mycket hög

och den svenska exporten ökar kraftigt till länder inom detta område. Utskottet

konstaterade också att i flera av de för svensk industri viktiga

kontinentaleuropeiska länderna har återhämtningen ännu inte kommit igång på

allvar. Särskilt vad beträffar Tyskland bedömdes det svårt att ange när den

ekonomiska utvecklingen åter tar fart.

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

_______________________________________________________________________________

Andel av 1991 1992 1993 1994 1995

OECD- _________________________________________________

områdets

totala

BNP*

_______________________________________________________________________________

Förenta staterna 36,0 -0,7 2,6 3,0 (2,7)** 3,8 (3,3) 3,2 (3,0)

Japan 19,2 3,9 1,3 0,1 (-0,5) 0,6 (0,5) 2,5 (2,5)

Västra Tyskland 8,8 4,5 1,5 -1,9 (-2,0) 0,1 (0,2) 1,8 (1,3)

Frankrike 7,0 0,8 1,4 -0,7 (-1,0) 0,9 (0,8) 2,6 (2,2)

Storbritannien 5,5 -2,1 -0,5 2,0 (2,0) 2,9 (2,8) 2,9 (2,7)

Danmark 0,8 1,2 1,1 0,0 (0,0) 2,7 (2,2) 3,0 (2,7)

Finland 0,7 -7,1 -4,0 -2,5 (-2,6) 1,8 (0,5) 4,0 (2,0)

Norge 0,7 1,9 2,9 2,5 (1,3) 3,0 (2,5) 2,8 (2,5)

Sverige 1,3 -1,1 -1,9 -2,1 (-2,0) 2,4 (2,4) 3,0 (2,9)

Norden*** 2,2 -1,2 0,1 0,0 (-0,4) 2,5 (1,8) 3,3 (2,4)

OECD-Europa 38,2 1,3 0,8 -0,6 (-0,7) 1,2 (1,2) 2,4 (2,2)

OECD totalt 1,0 1,6 1,0 (0,7) 2,2 (1,9) 2,8 (2,6)

_______________________________________________________________________________

* I % av 1987 års BNP

** Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

*** Exkl. Sverige

Den prognos för den internationella utvecklingen som nu redovisas i den

reviderade nationalbudgeten avviker inte nämnvärt från den som presenterades i

budgetpropositionen. Ser man till uppskattningar av produktionstillväxten för

OECD-Europa och för hela OECD-området är avvikelserna mellan den preliminära

och den reviderade nationalbudgeten inte stora. Bedömningen av utvecklingen för

såväl hela OECD-området som för Västeuropa är dock mer positiv. Tillväxten ökar

(jfr tabell 1).

Utvecklingen i Förenta staterna, Tyskland och Norden

Bland enskilda länder har prognoserna för Förenta staterna och Norden och då

framför allt Finland nu skrivits upp.

Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten steg den ekonomiska

aktiviteten i Förenta staterna dramatiskt under andra halvåret i fjol. I

synnerhet gäller detta för det fjärde kvartalet då BNP-tillväxten uppgick till

hela 7 % i årstakt. Uppgången, som länge varit påtagligt svagare än i tidigare

konjunkturuppgångar, har först under detta kvartal nått en sådan styrka som

tidigare varit vanlig. BNP-tillväxten för år 1993 kom därmed att bli 3 %. I

dagsläget pekar så gott som alla indikatorer i positiv riktning. Riskerna för

en ökad inflation bedöms som ringa. Som framgår av tabell 2 kommer

prisökningarna åren 1994 och 1995 att ligga i intervallet 3--3,5 %.

För Finland har en mycket kraftig upprevidering gjorts av prognosen. Det

bör dock påpekas att den återhämtning som nu bedöms som sannolik sker efter tre

års lågkonjunktur som inneburit att BNP minskat med 12 %. Förklaringen till

den nu väsentligt mera positiva utvecklingen av den finska ekonomin är att

spridningseffekterna på den inhemska marknaden från den extrema exportökningen

blivit allt tydligare. I likhet med vad som skett i Danmark blir dock de

positiva effekterna på arbetsmarknaden marginella. Några tecken på att den

mycket höga arbetslösheten (18--20 %) nämnvärt skulle minska under åren 1994

och 1995 föreligger inte.

I utskottets betänkande FiU10 med anledning av budgetpropositionen

underströks också betydelsen av att en återhämtning av ekonomin i Europas

tidigare tillväxtmotor Tyskland kommer till stånd. Av den reviderade

nationalbudgeten framgår att Tyskland nu går in i en återhämtningsfas om än med

låg tillväxt. Företagens investeringsbenägenhet är alltjämt låg. Även om

exportefterfrågan ökar -- i likhet med vad som är fallet i flera andra

OECD-länder är det efterfrågan från länderna i Sydostasien som främst drar upp

exporten -- så viker hemmamarknaden. Till följd av finanspolitiska åtgärder,

sjunkande sysselsättning och reallönesänkningar minskar under år 1994 den

privata konsumtionen.

I sin i början av maj reviderade höstprognos ger EU-kommissionen i jämförelse

med bedömningen i den reviderade nationalbudgeten en något mer positiv bild av

utvecklingen i Västeuropa. Tillväxttakten för kontinentens tre stora

industriländer -- Tyskland, Frankrike och Italien -- skrivs upp. Även den

senast redovisade ekonomiska statistiken visar att återhämtningen blivit allt

tydligare. Det innebär att den totala produktionen i Västeuropa antas öka mer

än vad som anges i den reviderade nationalbudgeten. Sålunda bör under

innevarande år Tyskland nu definitivt lämna stagnationsperioden bakom sig.

Inflationen i OECD-området

Av tabell 2 framgår att inflationen i OECD-området kommer att sjunka under

innevarande och nästa år och ligga under 3 %. Denna utveckling gäller också

för Västeuropa. Man får gå åtskilliga decennier tillbaka i tiden för att finna

motsvarande låga ökningar i konsumtionspriserna. Den främsta förklaringen till

denna utveckling i Västeuropa torde vara den utdragna lågkonjunkturen med i de

flesta länderna svag inhemsk efterfrågan och lågt kapacitetsutnyttjande. Som

framgår av tabell 2 är det av de redovisade länderna Storbritannien som har de

starkaste prisökningarna. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att den

brittiska ekonomin historiskt sett varit inflationsbenägen. Åtgärder har

emellertid vidtagits för att avreglera arbetsmarknaden och därigenom skapa ökad

flexibilitet och undvika en löneledd inflationsuppgång. Storbritannien blir ett

testfall för om sådana åtgärder får till följd att inflationen stabiliseras på

en låg nivå.

Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder

________________________________________________________________

1991 1992 1993 1994 1995

________________________________________________________________

KPI*

USA 4,2 3,0 3,0 2,8 (3,5)** 3,5 (3,5)

Japan 3,3 1,7 1,3 0,5 (1,2) 1,0 (2,0)

Västra Tyskland 3,5 4,0 4,1 3,0 (3,0) 2,3 (2,5)

Frankrike 3,2 2,4 2,1 1,9 (2,0) 2,0 (2,0)

Storbritannien 5,9 3,7 1,6 3,0 (3,8) 3,6 (4,0)

Danmark 2,4 2,1 1,3 2,8 (2,8) 3,2 (3,0)

Finland 4,1 2,5 2,2 2,0 (2,8) 3,2 (3,2)

Norge 3,4 2,3 2,3 2,0 (2,5) 2,0 (2,5)

Sverige 9,3 2,3 4,6 1,6 (2,5) 2,7 (2,8)

OECD-Europa 4,7 3,8 3,1 2,9 (3,1) 2,9 (3,0)

OECD totalt 4,2 3,0 2,7 2,3 (2,8) 2,7 (3,0)

Arbetslöshet***

OECD-Europa 8,6 9,6 10,7 11,3 (11,5) 11,3 (11,7)

OECD totalt 7,1 7,8 8,2 8,2 (8,5) 7,8 (8,5)

________________________________________________________________

* Årlig procentuell förändring

** Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

*** Procent av arbetskraften

Arbetslösheten i Västeuropa

Arbetslösheten inom hela OECD-området väntas minska något under de kommande

två åren. Bl.a. fortsätter arbetslösheten att sjunka i Förenta staterna och är

nu nere på en nivå som Västeuropa totalt inte har varit i närheten av sedan

1970-talet. I Västeuropa har emellertid arbetslösheten stannat på en hög nivå

och är nu högre än under den svåra lågkonjunkturen under början av 1980-talet.

Det mycket bekymmersamma läget på Västeuropas arbetsmarknad understryks av att

den andel av befolkningen som tillhör arbetsmarknaden är lägre än motsvarande

andel i t.ex. Förenta staterna. För de fyra stora industriländerna i EU --

Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien -- väntas den öppna

arbetslösheten åren 1994 och 1995 komma att ligga i intervallet 10--12 %. I

EG-kommissionens prognos anges en högre tillväxt i Västeuropa än vad som görs i

den reviderade nationalbudgeten. Denna tillväxt antas dock inte leda till någon

förbättring av arbetsmarknadsläget.

Osäkerhetsfaktorer i bedömningen

I OECD:s och andra etablerade prognosinstituts bedömningar framstår främst

utvecklingen av räntorna som den stora osäkerhetsfaktorn i prognosen. I den

reviderade nationalbudgeten framhålls att oron på de finansiella marknaderna

hittills under våren har accentuerat frågan om hur stark kopplingen mellan de

europeiska och amerikanska räntorna är. I takt med att den amerikanska ekonomin

närmar sig fullt resursutnyttjande är en penningpolitisk åtstramning en

naturlig följd. Hittills har de stigande amerikanska räntorna också tenderat

att driva upp de europeiska räntenivåerna, trots att det inte existerar några

fundamentala realekonomiska grunder för en sådan uppgång. I den bedömning som

redovisas i den reviderade nationalbudgeten har förutsatts att denna koppling

mellan nordamerikanska och europeiska räntor i huvudsak är av tillfällig natur.

Utformningen av penningpolitiken är mot denna bakgrund en faktor som i hög

grad blir avgörande för den ekonomiska utvecklingen under de kommande två åren.

Självfallet är det de sammanlagda effekterna av penning- och finanspolitiska

åtgärder som i detta sammanhang är av intresse.

Alla indikatorer pekar mot att Förenta staterna under år 1994 kommer att nå

toppen av den nu pågående högkonjunkturen. Såväl arbetslösheten som

kapacitetsutnyttjandet ligger på nivåer som tidigare har inneburit att

inflationstendenserna vuxit sig allt starkare. I dagsläget finns det dock

knappast några tecken på att inflationen är på väg upp. Den ekonomiska

politiken har emellertid fått en allt stramare inriktning. I RNB:s prognos

förutsätts att såväl år 1994 som år 1995 kommer att innebära att både

penningpolitiken och finanspolitiken stramas åt.

I Japan är situationen den motsatta. Kraftiga stimulansåtgärder har vidtagits

för att föra landet ut ur lågkonjunkturen. Penningpolitiken är expansiv.

Realräntorna ligger historiskt sett på en mycket låg nivå. Även finanspolitiken

är mycket expansiv. De senaste 18 månaderna har en rad stimulanspaket

genomförts som sammantaget motsvarar drygt 10 % av BNP. Men de positiva

effekterna på såväl investeringarna som den privata konsumtionen har hittills

uteblivit. Den troligaste förklaringen till att stimulansåtgärderna hittills

inte förmått att häva stagnationen i den japanska ekonomin är att finanskrisen

drabbat Japan hårdare än något annat land i OECD-området. I här redovisade

bedömning har förutsatts att den ekonomiska politiken kommer att vara fortsatt

expansiv och bidra till att tillväxten ökar till 2,5 % år 1995.

Förutsättningarna för att bedriva en effektiv stabiliseringspolitik i

Västeuropa skiljer sig påtagligt från de förutsättningar som gäller för Förenta

staterna och Japan. I Västeuropa har betydande räntesänkningar ägt rum i

samtliga länder men dessa har inte hittills fått några nämnvärt positiva

effekter på investeringsverksamheten. Vad gäller finanspolitiken kommer de

offentliga underskotten att kvarstå på höga nivåer de närmaste åren vilket

innebär att den trendmässiga ökningen av statsskulden inte kommer att brytas.

Denna utveckling kan emellertid inte tolkas så att finanspolitiken är expansiv.

Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kommer trots betydande

budgetunderskott i Västeuropa förändringen i finanspolitiken att få en

återhållande inverkan på ekonomin år 1994 jämfört med år 1993. Den här

beskrivna konflikten mellan kraven på lättnader i penningpolitiken och en på

grund av budgetunderskotten framtvingad stram finanspolitik illustreras väl av

utvecklingen i Tyskland. Den allt lägre inflationstakten i Tyskland -- den

underliggande inflationstakten ligger i dagsläget enligt Bundesbanks

beräkningar på ca 2,5 % -- möjliggör för Bundesbank att ytterligare dra ner

styrräntorna. Den 11 maj sänkte Bundesbank både diskontot och lombardräntan med

en halv procentenhet. Samtidigt har emellertid regeringen sett sig tvingad att

höja inkomstskatten vilket tillsammans med reallönesänkningar innebär att den

privata konsumtionen hålls tillbaka.

Som påpekas i den reviderade nationalbudgeten är allmänt utvecklingen av

hushållens konsumtion ett betydande osäkerhetsmoment. I Västeuropa har -- med

undantag för Storbritannien -- den låga inhemska efterfrågan hållit tillbaka

återhämtningen. Inkomsterna kommer i många länder att utvecklas svagt på grund

av låga löneökningar, minskande sysselsättning och inte minst till följd av

neddragningar av verksamheten i den offentliga sektorn. I de bedömningar av

OECD-ländernas ekonomiska utveckling som här redovisats har emellertid

förutsatts att hushållen i viss utsträckning skall minska sitt sparande.

Internationella prognosförutsättningar för den svenska ekonomin

De bedömningar av den internationella utvecklingen som redovisats i den

reviderade nationalbudgeten ger sammanfattningsvis följande

prognosförutsättningar för bedömningen av den svenska ekonomins utveckling.

Tabell 3. Prognosförutsättningar

Årsgenomsnitt

______________________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995

______________________________________________________________________________

BNP-tillväxt i OECD 1,6 1,0 2,2 (1,9)* 2,8 (2,6)

Konsumentprisökning i OECD 3,0 2,7 2,3 (2,8) 2,7 (3,0)

Världsmarknadstillväxt** -2,8 -1,7 4,2 - 5,7 -

Råoljepris (US-dollar per fat) 19,3 17,3 14,2 (16,5) 15,8 (18,8)

Dollarkurs (i kr) 5,8 7,8 8,1 (8,3) 8,3 (8,3)

Ecu-index 101,7 123,0 120,0 (123,0) 116,5 (117,5)

Tysk ränta 5-års statsobl. 7,8 6,0 5,4 (5,0) 5,25 (5,0)

Svensk ränta 5-års statsobl. 10,4 8,0 7,0 (6,5) 6,5 (6,25)

Svensk ränta 6-månaders ssvx. 12,6 8,1 6,7 (6,0) 6,0 (5,5)

______________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser bedömningarna i budgetpropositionen

** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder

Om man beaktar EG-kommissionens i jämförelse med den reviderade

nationalbudgetens prognos mer positiva bedömning av utvecklingen i Tyskland,

Frankrike och Italien innebär det en något högre BNP-tillväxt i OECD-området

och därtill även en marginell ökning av världsmarknadstillväxten. Det bör

tilläggas att i de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den

svenska ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under åren 1994

och 1995. Detta motiveras i den reviderade nationalbudgeten av att kronan, sedd

från realekonomiska utgångspunkter, i nuläget sannolikt är undervärderad i ett

långsiktigt perspektiv. Den reviderade nationalbudgetens prognos bygger också

på förutsättningen att den europeiska räntenivån fortsätter att sjunka, då

framför allt de korta räntorna. Det förutsätts också att den höjda

räntemarginalen mellan svenska och tyska räntor som uppstod i samband med oron

på finansmarknaderna i mars och april månad i huvudsak är av tillfällig natur.

Denna marginal antas sjunka ytterligare mot slutet av perioden. Således grundas

prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenska räntorna faller

något.

Utvecklingen i Sverige

Sammanfattning av försörjningsbalansprognosen

Svensk ekonomi är nu på väg ut ur den djupaste lågkonjunktur som Sverige

drabbats av under efterkrigstiden. Den avgörande drivkraften är exporten som

ökade snabbt under andra halvåret 1993 och som väntas växa med 10 % år 1994.

Nedgången i den totala inhemska efterfrågan, som inleddes år 1991, upphör i år.

Som framgår av tabell 4 stiger åter den privata konsumtionen och samtidigt

vänder utvecklingen i näringslivet där investeringarna ökar med nära 10 % år

1994 och 14 % år 1995. Industriinvesteringarna ökar med 17 % resp. 22 %.

Att bruttoinvesteringarna alltjämt faller i år förklaras av den fortsatta

negativa utvecklingen av byggnadsverksamheten. Bostadsinvesteringarna minskar

kraftigt. Nedgången gäller såväl nybyggnation som ombyggnad av bostäder.

Tabell 4. Försörjningsbalans

___________________________________________________________________________

Mdkr Procentuell volymförändring

1993 ________________________________________

1992 1993 1994 1995

___________________________________________________________________________

BNP 1 449,5 -1,9 -2,1 2,4 (2,4)* 3,0 (2,9)

Import 418,5 1,3 -0,4 4,1 (3,5) 6,5 (6,5)

Tillgång 1 868,0 -1,0 -1,6 2,8 (2,7) 3,9 (3,9)

Privat konsumtion 792,8 -1,9 -3,8 1,2 (0,7) 1,5 (2,0)

Offentlig konsumtion 401,7 -0,6 -0,7 -1,6 (-1,3) -0,9 (-1,0)

Stat 127,1 1,7 3,5 -2,0 (-1,0) 0,5 (-1,0)

Kommuner 274,6 -1,6 -2,5 -1,5 (-1,5) -1,5 (-1,0)

Bruttoinvesteringar 204,5 -11,0 -16,2 -3,5 (-6,7) 8,5 (7,1)

Näringsliv 109,9 -15,6 -16,3 9,4 (8,7) 13,9 (11,9)

Bostäder 60,4 -6,4 -28,3 -41,0 (-49,5) -7,0 (-6,5)

Myndigheter 34,1 1,2 3,6 -0,3 (-1,7) 1,2 (-0,7)

Lagerinvesteringar** -5,3 1,3 0,3 0,1 (0,4) 0,1 (0,5)

Export 474,3 2,2 7,2 10,0 (10,7) 8,0 (7,0)

Användning 1 868,0 -1,0 -1,6 2,8 (2,7) 3,9 (3,9)

Inhemsk användning 1 393,6 -2,2 -4,9 -0,2 (-0,7) 2,1 (2,5)

___________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

** Förändring i % av föregående års BNP

Sammantaget görs bedömningen att tillväxten i den totala produktionen år 1994

når nära 2,5 % och år 1995 3 %.

Tabell 5. Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

________________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995

________________________________________________________________________

Timlön (kostnad) 3,7 3,9 3,0 (3,5)* 3,3 (3,5)

KPI (dec-dec) 1,9 4,1 1,9 (2,2) 2,8 (3,0)

KPI (årsgenomsnitt) 2,3 4,7 1,6 (2,5) 2,7 (2,8)

Nettoprisindex (dec-dec) 2,9 3,9 1,2 (1,6) 2,0 (2,2)

Disponibel inkomst 2,7 -3,9 2,1 (1,0) 0,7 (1,2)

Sparkvot (nivå) 7,4 7,2 8,1 (8,1) 7,3 (7,4)

Industriproduktion -0,7 1,8 8,5 (8,5) 6,1 (6,0)

Relativ enhetsarbetskostnad -3,7 -25,9 0,2 (-1,2) 1,6 (3,8)

Handelsbalans (mdr kr) 34,3 55,2 90,2 (86,7) 109,0 (103,5)

Bytesbalans (mdr kr) -38,7 -2,1 33,6 (44,6) 55,9 (67,1)

Bytesbalans (% av BNP) -2,7 -0,1 2,2 (3,0) 3,5 (4,2)

Öppen arbetslöshet** 5,3 8,2 8,0 (8,0) 7,2 (7,2)

Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder** 3,7 4,3 6,2 (6,4) 6,2 (7,0)

________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

** I % av arbetskraften

Den återhämtningsfas den svenska ekonomin nu befinner sig i har i allt

väsentligt sin förklaring i den mycket kraftiga förstärkningen av näringslivets

konkurrenskraft (jfr tabell 5 Relativ enhetsarbetskostnad). Denna förstärkning

har kommit till stånd genom en betydande produktivitetsökning och en sänkning

av arbetsgivaravgifterna i anslutning till den tidigare s.k. krisuppgörelsen,

men framför allt genom den kraftiga deprecieringen av kronan som blev

resultatet av övergången till rörlig växelkurs.

År 1994 kommer emellertid inte att innebära någon påtaglig förbättring av den

svåra situationen på arbetsmarknaden. Nästa år bör den öppna arbetslösheten

minska något, medan den andel av arbetskraften som sysselsätts genom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir oförändrad.

Av redovisningen i tabellerna 4 och 5 framgår att skillnaderna mellan den

reviderade nationalbudgetens bedömningar och de som presenterades i anslutning

till budgetpropositionen är med undantag för investeringarna marginella.

Som nämns i avsnittet om den internationella utvecklingen visar

EG-kommissionens prognos av utvecklingen i de kontinentaleuropeiska länderna en

mer optimistisk syn på utvecklingen under innevarande år än motsvarande

bedömning i den reviderade nationalbudgeten. En högre exportledd tillväxt i

Tyskland som efter hand kan förväntas generera en högre tillväxt i

investeringarna bör även få genomslag på den svenska ekonomin. Om kommissionens

prognos infrias och allt annat är oförändrat bör sålunda tillväxten i BNP bli

något högre än vad som angetts i den reviderade nationalbudgeten.

Statistiska centralbyråns redovisning (maj 1994) av import- och

prisutveckling och läget på arbetsmarknaden

Den information som blivit tillgänglig efter det att kalkylerna i den

reviderade nationalbudgeten avslutats (940418) föranleder följande kommentarer.

Hittills i år har importen ökat mer än förväntat. De kraftigaste ökningarna

noteras för hushållskapitalvaror och bilar men även importen av insatsvaror har

ökat. Denna utveckling kan innebära att importprognosen är för lågt beräknad i

den reviderade nationalbudgetens prognos. Det bör emellertid understrykas att

den importstatistik som Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade den 11 maj

endast avser årets två första månader.

SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen visar att från mars till april

steg konsumentpriserna med i genomsnitt 0,4 %. Uppgången hittills i år är

därmed 1,6 %. Inflationstakten, ökningen under den senaste

tolvmånadersperioden, var i april 1,8 %, dvs. oförändrad jämfört med mars.

Nettopriserna, konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och

subventioner, steg med 0,3 % från mars till april. Uppgången hittills i år är

0,9 % och sedan april 1993 1,3 %. Här redovisade utveckling av priserna kan

innebära att inflationsprognosen i den reviderade nationalbudgeten för år 1994

är något för låg. Som framgår av tabell 5 antas i den reviderade

nationalbudgeten att priserna under loppet av år 1994 inte ökar mer än 1,9 %.

Vad gäller det rådande läget på arbetsmarknaden framhåller SCB att en

ljusning nu börjar märkas. Den tendens till stigande sysselsättning och

sjunkande arbetslöshet som noterats sedan början av året fortsätter. För första

gången sedan början av år 1990 är antalet arbetslösa inte högre än motsvarande

månad året innan. Dock har antalet personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat sedan början av året och även jämfört med

april förra året.

Antalet personer i arbetskraften (antalet sysselsatta plus antalet

arbetslösa) var under april nära 4,2 miljoner eller 76,3 % av befolkningen.

Motsvarande andel ett år tidigare var 78,4 %.

Det totala antalet sysselsatta uppgick i april till 3 878 000 personer,

vilket är 70 000 färre än för ett år sedan. Minskningen har skett bland de

fast anställda, som på ett år minskat med drygt 150 000, medan däremot de

tidsbegränsat anställda ökat med ca 75 000 personer.

Av SCB:s meddelande från den 18 maj framgår att antalet arbetslösa i april

uppgick till 310 000 personer eller 7,4 % av arbetskraften. Motsvarande andel

i april 1993 var 7,7 %. Bland ungdomar i åldern 16--24 år var arbetslösheten i

april i år 15,3 %. Antalet arbetslösa med en sammanhängande

arbetslöshetsperiod om minst 6 månader, dvs. långtidsarbetslösa, var i april

133 000 personer. Det innebär att ca 43 % av alla arbetslösa är

långtidsarbetslösa jämfört med 29 % ett år tidigare. Antalet personer i

konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick i slutet av april

till 255 000, vilket är ca 38 000 fler än för ett år sedan.

Investeringsutvecklingen

Såväl i propositionen som i partimotionerna understryks vikten av att den nu

påbörjade exportledda tillväxten följs upp med en betydande ökning av

investeringsverksamheten och då främst inom näringslivet. Mot denna bakgrund

ser utskottet det som motiverat att något mer ingående redovisa vilken

bedömning Finansdepartementet gör av investeringsutvecklingen för åren 1994 och

1995.

Förutsättningarna är goda för en uppgång i de totala bruttoinvesteringarna

under de närmaste åren. En förväntad stark efterfrågetillväxt inom framför allt

industrin samt antagandet om fallande realräntor och en hög lönsamhet bör lägga

grunden till en kraftig investeringsökning inom näringslivet under åren 1994

och 1995.

Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren

__________________________________________________________________________

Mdkr Årlig procentuell volymförändring

1993 _________________________________________________

Löpande 1991 1992 1993 1994 1995

priser

__________________________________________________________________________

Näringsliv 109,9 -13,9 -15,6 -16,3 9,4 (8,7)* 13,9 (11,9)

Offentliga

myndigheter 34,1 10,9 1,2 3,6 -0,3 (-1,7) 1,2 (-0,7)

Bostäder 60,4 -2,4 -6,4 -28,3 -41,0 (-49,5) -7,0 (-6,5)

Totalt 204,4 -8,4 -11,0 -16,2 -3,5 (-6,7) 8,5 (7,1)

därav maskiner 79,7 -11,9 -15,6 -14,9 9,6 (10,3) 15,1 (12,2)

__________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

Trots att de offentliga myndigheternas investeringar ökade förra året,

tilltog som framgår av tabell 6 nedgången för de totala bruttoinvesteringarna.

Till detta bidrog framför allt att nedgången i näringslivets investeringar

sammanföll med en kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.

Kombinationen av en djup lågkonjunktur, fastighetskris och en hög realränta

ledde till att näringslivets investeringar började minska år 1990. Inom bas-

och verkstadsindustrierna vände emellertid investeringarna uppåt under år 1993.

Investeringsutvecklingen inom övrigt näringsliv var däremot mycket svag till

följd av en bristande efterfrågan från hemmamarknaden samt en fortsatt

besvärlig finansiell situation.

Tabell 7. Bruttoinvesteringar i näringslivet

____________________________________________________________________________

Mdkr Årlig procentuell volymförändring

1993 ___________________________________________________

Löpande 1991 1992 1993 1994 1995

priser

____________________________________________________________________________

Industri 33,7 -20,9 -15,3 -3,0 17,0 (17,0) 22,0 (22,0)

Basindustri 7,4 -37,0 -21,7 7,9 37,0 (36,5) 27,5 (26,5)

Verkstads-

industri 13,5 -22,7 -18,3 6,0 17,0 (16,7) 25,2 (25,5)

Övrig industri 12,8 -6,3 -9,2 -15,5 5,6 (6,1) 14,1 (14,5)

Statliga

affärsverk 15,3 2,8 -18,6 -8,5 15,8 (12,4) 3,7 (6,9)

Övrigt

näringsliv 60,9 -14,4 -15,3 -24,1 3,5 (3,1) 12,4 (7,6)

Totalt 109,9 -13,9 -15,6 -16,3 9,4 (8,7) 13,9 (11,9)

därav

byggnader 39,0 -10,1 -11,6 -17,6 6,0 (2,0) 6,7 (7,3)

maskiner 70,9 -15,9 -17,7 -15,8 11,2 (12,3) 17,5 (14,2)

____________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

Det finns ett flertal faktorer som talar för en kraftig investeringsuppgång

under prognosperioden. I den reviderade nationalbudgeten konstateras att

kapacitetsutnyttjandet har ökat med drygt 4 procentenheter under loppet av år

1993. Fjärde kvartalet uppgick det till 84,4 %. Den prognosticerade

produktionsuppgången innebär en fortsatt ökad utnyttjandegrad vilket successivt

ökar behovet av kapacitetshöjande investeringar. I den reviderade

nationalbudgeten framhålls även att behovet av ersättningsinvesteringar bör

vara stort. Dessutom medför den höga lönsamheten inom industrin förbättrade

möjligheter till egenfinansiering av investeringar.

I och med att bostadsinvesteringarna år 1993 minskade kraftigt, föll

byggnadsinvesteringarna med över 17 % (jfr tabell 8).

Infrastruktursatsningarna kunde bara i begränsad omfattning upprätthålla

byggnadsverksamheten. Under våren 1993 beslutade riksdagen att 98 miljarder

kronor skall investeras i vägar och järnvägar åren 1994--2003.

I år ökar byggnadsinvesteringarna inom näringslivet återigen. Genom den

mycket svaga utvecklingen av bostadsbyggandet förutses dock en fortsatt nedgång

i byggnadsinvesteringarna. Nedgången i den totala byggnadsverksamheten

begränsas av att reparations- och underhållsverksamheten expanderar när

ombyggnadsverksamheten minskar. Bidragande till denna utveckling är det stöd

till ROT-åtgärder som regering och riksdag tidigare beslutat om.

Tabell 8. Byggnadsverksamhet

____________________________________________________________________________

Mdkr Årlig procentuell volymförändring

1993 ___________________________________________________

Löpande 1991 1992 1993 1994 1995

priser

____________________________________________________________________________

Byggnads-

investeringar 124,7 -5,2 -7,1 -17,3 -14,6 (-20,6)* 1,6 (1,3)

näringslivet 39,0 -10,1 -11,6 -17,6 6,0 (2,0) 6,7 (7,3)

myndigheter 25,2 -0,6 1,8 12,3 -0,6 (-2,2) 2,0 (-1,2)

bostäder 60,5 -2,4 -6,4 -28,3 -41,0 (-49,5) -7,0 (-6,5)

Reparationer

och underhåll 73,1 0,8 -2,7 6,5 2,8 (8,0) 0,9 (-2,0)

Totalt 197,8 -3,4 -5,7 -9,6 -7,9 (-10,5) 1,3 (-0,1)

____________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i

budgetpropositionen

Hoten mot en positiv utveckling av ekonomin

Den avgörande förutsättningen för att här redovisade prognoser skall infrias

är att exporten fortsätter att fungera som motor för återhämtningen. De

viktigaste inhemska kraven som måste uppfyllas för att en återhämtning

skall kunna fortgå utan allvarliga störningar är bl.a. att inflationen hålls

under kontroll, att bestående kapacitetsrestriktioner i produktionen inte

uppträder, och att förbättrade villkor för företagande och investeringar inte

förändras. Ett annat nödvändigt villkor för en positiv utveckling är att den

förväntade investeringsuppgång som här beskrivits inte bryts av stigande

realräntor. RNB:s försörjningsbalansprognos utgår ifrån att de svenska räntorna

följer och närmar sig de tyska räntorna och faller under prognosperioden (jfr

tabell 3).

En central förutsättning för att räntenivån skall kunna pressas ned är att

statsskuldens nivå och utveckling uppfattas som långsiktigt hållbar. Detta

ställer stora krav på utformningen av den ekonomiska politiken. Utskottet

återkommer härtill senare i betänkandet men vill här erinra om att Sverige,

enligt OECD:s prognoser för år 1995, tillsammans med Belgien, Italien och

Grekland har en skuldkvot -- definierad som statsskulden brutto i förhållande

till BNP -- som klart ligger över OECD-genomsnittet.

Om tillväxten framöver skall kunna ligga på en tillfredsställande nivå måste

den konkurrensförbättring som det svenska näringslivet nu erhållit utnyttjas

och den får heller inte successivt urholkas. Som framgått har inflationen i

Sverige kommit ner på en mycket låg nivå. Inflationen ligger nu under

genomsnittet för OECD-länderna och förväntas under innevarande år vara lägre än

vad som gäller för våra viktigaste handelspartners. För att inflationen även

fortsättningsvis skall kunna hållas tillbaka krävs bl.a. en väl fungerande

lönebildning. Löneökningstakten dämpades i början av 1990-talet kraftigt. Trots

det försämrade arbetsmarknadsläget steg emellertid timlönekostnaden år 1993

snabbare än året före (jfr tabell 5). Detta skulle kunna vara en illavarslande

signal om bristande effektivitet i lönebildningen.

Som framhållits i den reviderade nationalbudgeten kan emellertid den uppmätta

löneökningen på 3,9 % till en icke oväsentlig del förklaras av den s.k.

strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen faller. Den

genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får högre

lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning normalt har högre

genomsnittslön, dels på att när hela företag slås ut är det också vanligen

sådana som har låg produktivitet och lågt löneläge. En annan faktor som bidrar

till den s.k. strukturella löneglidningen är ökande utbetalningar av

avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan att något arbete utförs. I

den reviderade nationalbudgeten understryks att prognoserna för

löneutvecklingen är förhållandevis osäkra då kunskapen är mycket begränsad om

hur den svenska lönebildningen fungerar vid nuvarande arbetsmarknadsläge.

Vad som också skulle kunna bidra till att inflationen tar fart är möjligheten

att ekonomin slår i kapacitetstaket. I den ekonomiska debatten har den under

våren oväntat kraftiga ökningen av importen tagits som intäkt för att så skulle

vara fallet.

Att de expansiva delarna av ekonomin i en återhämtningsfas når

kapacitetstaket måste ses som en naturlig del i en strukturomvandlingsprocess.

För att ekonomin skall kunna växa i en sådan takt att situationen på bl.a.

arbetsmarknaden åter blir acceptabel och att statsfinanserna kommer i ordning

krävs att en betydande kapacitetsutbyggnad kommer till stånd. I det avsnitt i

den reviderade nationalbudgeten som behandlar utvecklingen fram till år 2000

illustreras vilka krav som måste ställas på den svenska ekonomin vid olika

tillväxttakter. I alternativet med hög tillväxt -- en genomsnittlig tillväxt på

4 % per år t.o.m. år 1999 -- bedöms bruttoinvesteringarna behöva öka med

närmare 16 % per år. Om så sker kommer inte i detta räkneexempel

kapacitetsrestriktioner som kan utlösa prisökningar att göra sig gällande.

När det gäller utvecklingen på kort sikt -- dvs. för prognosperioden

1994--1995 -- framhålls i den reviderade nationalbudgeten att riskerna för

överhettningstendenser inte är överhängande. Risken för att generella

kapacitetsbrister inom industrin skall uppstå bedöms sålunda som liten.

Möjligheten finns att det allt bättre utnyttjandet av befintliga

produktionsanläggningar medför att kapitalkvoten -- dvs. realkapitalstocken i

förhållande till produktionen -- kan falla mer än vad som förutsätts i

RNB-prognosen utan att kapacitetsutnyttjandet behöver bli extremt högt. Till

skillnad från 1980-talet kommer sannolikt också tillgången på kvalificerad

personal under hela prognosperioden att vara tillfredsställande, vilket

ytterligare minskar risken för överhettningstendenser.

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Inledning

Efter tre år av minskande total produktion är nu Sverige inne i en

återhämtningsfas. Utrikeshandeln visar stora överskott och tecknen på att den

inhemska efterfrågan åter börjar öka blir allt tydligare. Som framgått av

utskottets redogörelser för det ekonomiska läget kommer den inhemska

efterfrågan att år 1995 öka med drygt 2 % samtidigt som exportökningen ligger

kvar på en mycket hög nivå. Det stora problemet för den svenska ekonomin är att

arbetsmarknadsläget visserligen förbättras men endast i långsam takt.

Det som nu sker i svensk ekonomi är en återhämtning från den svåra ekonomiska

nedgång som följt efter två decenniers försyndelser inom det

ekonomisk-politiska området. De omfattande strukturproblemen och den höga

skuldsättningen under 1970- och 80-talen hade gjort ekonomin extremt sårbar för

den internationella lågkonjunkturen och realräntechocken. Problemen förstärktes

av grava stabiliseringspolitiska missgrepp under andra hälften av 1980-talet.

Det finns som utskottet ser det skäl att här upprepa propositionens citat från

OECD:s senaste Sverigerapport (OECD ECONOMIC SURVEYS 1993--1994. Sweden.

February 1994 s. 99).

Dagens kris har inte minst förorsakats av 1980-talets felaktiga politik.

Liksom i vissa andra länder skapade ordningsföljden av strukturreformer

oförutsedda problem. Avreglering av de finansiella marknaderna före avlägsnande

av skatteincitamenten för lånefinansierad konsumtion och spekulativa

investeringar skapade en "bubbelekonomi" med överhettade varu- och

arbetsmarknader. När bubblan var på väg att spricka förstärkte den sedan länge

nödvändiga skattereformen uppgången i hushållens sparkvot. Dessa händelser

tilläts ha sin gång utan särskilt mycket korrigering från den makroekonomiska

politiken. Den offentliga sektorns finanser uppvisade ett stort överskott under

högkonjunkturen, men detta återspeglade snarare ekonomins överhettning och

speciella faktorer än en underliggande förbättring. Sanningen är att det

offentliga saldot, rensat från cykliska och exceptionella faktorer, förmodligen

aldrig blev positivt och försämrades mycket snabbt under början av 1990-talet.

Penningpolitiken var inriktad på att upprätthålla valutakursen och kunde därför

inte utnyttjas för en kortsiktig stabilisering av ekonomin. Under

överhettningen tillät inte utvecklingen av valutakursen att räntorna höjdes.

I detta prekära ekonomiska läge tog den nya regeringen över hösten 1991.

Kraven på den ekonomiska politiken

Den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att den som resultat

ger en tillräckligt hög och uthållig produktionstillväxt för att uppnå målen

nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Målet nya riktiga

jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten vid 1990-talets slut.

Med riktiga jobb avses här sådana arbetstillfällen som inom de närmaste åren

ökar avkastningen (realt ökade vinster och/eller löner) i den privata sektorn

och bidrar till den nödvändiga strukturomvandlingen. Utskottet vill framhålla

att en sådan ökning av sysselsättningen kan komma till stånd såväl i den

privata som i den offentliga sektorn. En viktig förutsättning är emellertid att

de nya jobben inte ytterligare försvagar statsfinanserna. Med hänsyn till att

industrisektorn måste byggas ut är det nödvändigt att en ökning av

sysselsättningen främst koncentreras till den privata sektorn.

Målet om tillförlitliga trygghetssystem innebär att medborgarna skall kunna

lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för

kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Den strategi som regeringen lagt fast för att nå dessa två mål bygger på

medlemskap i EU, sanering av statsfinanserna och stabila priser. En genomgång

av de åtgärder som är nödvändiga för en sanering av statsfinanserna återkommer

utskottet till i avsnittet om budgetpolitiken.

Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken

I oppositionens partimotioner om den ekonomiska politiken upprepas med vissa

mindre justeringar de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som

framfördes i motionerna med anledning av budgetpropositionen (jfr betänkande

1993/94:FiU10).

I motion Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) understryks vikten av att den

ekonomiska politiken måste skapa förtroende både hos de svenska medborgarna och

de som agerar på de finansiella marknaderna. Politiken måste på en och samma

gång vara inriktad på att stärka Sveriges produktionsförmåga och upprätthålla

finansiell stabilitet. I motionen betonas att en kraftig ökning av

sysselsättningen måste komma till stånd i näringslivet. Inget annat är så

verkningsfullt för att sanera statsfinanserna som ett arbete som minskar

beroendet av a-kassa och andra offentliga inkomststöd. Vidare uttalas i

motionen att varje tecken på förnyad inflation måste motverkas.

De viktigaste finanspolitiska åtgärderna som föreslås i motion Fi30 (s) är

följande.

Investeringarna skall stimuleras genom:

Direktavskrivningar för näringslivets maskininvesteringar. Av investeringarna

får 70 % skrivas av. Åtgärden föreslås träda i kraft den 1 juli i år och

gälla till den 30 juni 1995.

Stimulansbidrag (20 %) till ROT i lägenheter.

Investeringsstöd på 10 % till nyproduktion av bostäder. Igångsättning före

1 juli 1995 krävs.

Ökade satsningar på infrastrukturinvesteringar i kommunikationssystemet.

Investeringsstöd för reparation av skolor och andra kommunala byggnader.

Dessa finanspolitiska åtgärder borde, menar motionärerna, också kunna

kompletteras med en aktiv och investeringsstimulerande penningpolitik. Just nu

finns inte några inflationsimpulser eller inflationsförväntningar.

Utöver de i motionen föreslagna finans- och penningpolitiska åtgärderna

föreslås i motion Fi30 (s) att ytterligare medel tillförs

arbetsmarknadspolitiken och att vissa näringspolitiska åtgärder vidtas. Inom

det näringspolitiska området föreslås bl.a. att företagens kapitalförsörjning

förbättras genom att utvecklingsfonderna ges större möjligheter att stödja

småföretagen och att AP-fonderna tillåts att utöka sin rätt till

aktieplaceringar.

De allmänna formuleringarna i motion Fi30 (s) av de övergripande målen för

den ekonomiska politiken är enligt utskottets mening knappast kontroversiella.

Kraven på en sanering av de offentliga finanserna, på prisstabilitet, på en

kraftig utbyggnad av näringslivssektorn och på att tillväxten skall vara

miljömässigt uthållig är mål som alla politiska grupperingar i dag ställer sig

bakom. Men när målen närmare konkretiseras genom de åtgärder som motionärerna

vill genomföra hopar sig frågetecknen kring det socialdemokratiska förslaget

till inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet konstaterar dock med

tillfredsställelse att motionärerna frångått sin tidigare mycket oprecisa

formulering av prisstabilitetsmålet. I sin partimotion till budgetpropositionen

angav socialdemokraterna att målet var att "hålla inflationen i schack på god

europeisk nivå". Denna formulering återkommer i den nu aktuella motionen men

kompletteras nu med att inflationen inte får överstiga 3 %. Därmed ansluter

sig motionärerna till det av Riksbanken uppsatta målet.

I motionen framhålls att förslagen till åtgärder har sin tyngdpunkt i

investeringarna. Särskilt hävdas att industriinvesteringarna kraftigt skulle

öka om företagen fick tillåtelse att göra direktavskrivningar.

Som utskottet ser det saknar den analys som redovisas i motionen av

effekterna av de i motionen föreslagna åtgärderna realism. Enligt de

beräkningar som redovisas i motionen skulle produktionstillväxten år 1995 med

den socialdemokratiska politiken bli nära 2 procentenheter över den tillväxt

som förutses i den reviderade finansplanen. En viktig förklaring till de högre

tillväxttakterna är att bruttoinvesteringarna antas ligga inte mindre än nära

8 procentenheter över regeringens bedömning. Det är en anmärkningsvärd

investeringsökning med tanke på att man redan i finansplanen förutser kraftiga

investeringsökningar.

Den bakomliggande orsaken till den i motionen förutsedda investeringsökningen

i näringslivet är de bedömda effekterna av bl.a. förslaget om att

direktavskriva investeringar. Som anfördes i utskottets betänkande FiU10 med

anledning av budgetpropositionen har utskottet i höstas i sitt yttrande till

skatteutskottet (1993/94:FiU4y) utförligt behandlat direktavskrivningarnas

effekter på den inhemska ekonomin. Eftersom motionärerna återkommer med

förslaget om direktavskrivningar finner utskottet det motiverat att ånyo

sammanfatta vad utskottet anförde i detta yttrande.

I yttrandet framhålls att det bör uppmärksammas att rätten att göra

direktavskrivningarna inte kan avgränsas till de tidigarelagda investeringarna

utan de måste med nödvändighet omfatta hela investeringsstocken. Man kan

nämligen inte särskilja tidigarelagda investeringar från redan planerade. Ett

företag som gör en direktavskrivning får vid investeringstillfället i princip

en skattekredit, som därefter amorteras genom högre skattebetalningar i

framtiden på grund av bortfallande reguljära avskrivningar. Skattebetalningarna

omfördelas alltså över tiden, och likviditetsmässigt uppnår företagen bara en

temporär fördel. För företagen innebär metoden vissa fördelar, i synnerhet om

det rör sig om investeringar i tillgångar med långa avskrivningsperioder. Av

yttrandet framgår vidare att för att få företagen att tidigarelägga sina

investeringar måste staten sålunda först ge dem en skattekredit för de

investeringar som ändå skulle ha kommit till stånd. Dessutom måste staten på

motsvarande sätt stödja nytillskottet av investeringar. Hur stort tillskott som

därigenom uppkommer är svårbedömt. Gjorda beräkningar -- som utgår från att det

reala förräntningskravet på en nyinvestering sjunker vid en partiell

direktavskrivning -- tyder dock på att tillskottet kan väntas bli tämligen

begränsat, och att den tidigarelagda investeringsvolymen inte ens skulle komma

att motsvara skattekrediten. Redan denna osäkerhet om det väntade utbytet av

satsningen talar för att andra vägar bör sökas för att stimulera tillväxten och

få i gång sysselsättningen. Osäkerheten förstärks av att maskininvesteringar

generellt sett har ett mycket stort importinnehåll, och att den föreslagna

satsningen därigenom bara delvis skulle få effekt i Sverige. Därtill kommer att

det i första hand är de vinstrika exportföretagen som kan dra fördel av

förslaget, vilket ytterligare skulle förstärka nuvarande tudelning mellan å ena

sidan utlandsinriktade företag som redan arbetar under gynnsamma betingelser

och å andra sidan företag som arbetar mot en kärv hemmamarknad. En annan och

avgörande invändning mot förslaget är de reaktioner som kan komma mot att

budgetunderskottet och det statliga upplåningsbehovet ökar kraftigt. Detta

kommer att leda till högre räntor, vilket i sin tur kommer att verka dämpande

på efterfrågan och på investeringsaktiviteten.

Utskottets slutsats kvarstår att det är mycket tveksamt huruvida effekten av

en investeringsstimulans genom direktavskrivningar ens är i närheten av den

storleksordning som måste vara en förutsättning för att prognosen i motion Fi30

(s) skall infrias.

Det i motionen föreslagna stödet till byggsektorn -- dvs. stöd till

nyproduktion av bostäder, ROT-åtgärder och infrastruktursatsningar -- antas

också ge betydande effekter. De ofta förekommande igångsättningsproblemen leder

utskottet till slutsatsen att de betydande investeringsökningar i den

offentliga sektorn som redan under år 1994 antas bli följden av de föreslagna

åtgärderna också saknar realism. Som utskottet vid ett flertal tillfällen

understrukit bör den nödvändiga ökningen av investeringarna inte främst avse

den offentliga sektorn och byggverksamheten. Det är i stället industrisektorn

som måste ges utrymme att växa.

I den socialdemokratiska motionen föreslås att ytterligare 4,7 miljarder

kronor satsas på arbetsmarknadspolitiken.

I likhet med motionärerna anser utskottet att situationen på arbetsmarknaden

fortfarande är mycket allvarlig. Det finns emellertid nu allt mer tydliga

tecken på en återhämtning på vissa delar av arbetsmarknaden. Konkurrenskraften

har förbättrats inom industrin. Varslen om uppsägning minskar påtagligt och

antalet nyanmälda lediga platser inom industrin är på uppåtgående. Utskottet

vill i detta sammanhang betona att en varaktigt förbättrad sysselsättning bara

kan nås genom god och uthållig tillväxt i en stabil ekonomi med en flexibel

arbetsmarknad och en god regional utveckling. Arbetsmarknadspolitikens

huvuduppgift måste därför vara att bidra till en flexiblare arbetsmarknad.

Som framgår av kompletteringspropositionen kommer omfattande

arbetsmarknadspolitiska insatser att bibehållas för att hålla tillbaka

arbetslösheten och för att bevara och förstärka de arbetssökandes anknytning

till arbetsmarknaden. Under innevarande och nästa år beräknas i genomsnitt ca

6 % av arbetskraften delta i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

De reformer av arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten som hittills har

genomförts under mandatperioden utgör enligt utskottets uppfattning en god

grund för att sysselsättningsexpansionen främst blir inriktad mot näringslivet

i den konjunkturuppgång som nu blir alltmer märkbar.

Utskottet delar även den uppfattning som framförs i propositionen att det

krävs en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar som kan uppträda inom

olika sektorer av arbetsmarknaden.

Åtgärder för att undanröja riskerna för inflationsspridning från sådana

sektorer blir framöver en viktig uppgift för den ekonomiska politiken.

I motion Fi30 (s) riktas stark kritik mot regeringens fördelningspolitik. Den

förda politiken har, sägs det i motionen, inneburit växande klyftor i

samhället. Tudelningen i ekonomin -- dvs. den snabbt växande exportsektorn

samtidigt som hemmamarknaden stagnerar -- är ett allvarligt hot mot Sveriges

framtida återhämtning.

Utskottet är självfallet väl medvetet om att den ekonomiska kris som drabbade

Sverige efter överhettningsåren i slutet av 1980-talet har satt många människor

i en svår situation inte minst genom den kraftiga ökningen av arbetslösheten.

Utskottet konstaterar att de två stora fördelningsproblemen i dag är den

växande statsskulden och arbetslösheten. Statsskuldens hantering och saneringen

av de offentliga finanserna återkommer utskottet till i avsnittet om

budgetpolitiken. När det gäller arbetslösheten är den ekonomiska politiken

inriktad på att den skall ha minst halverats i slutet av 1990-talet.

Under den exceptionellt svåra lågkonjunktur som Sverige genomlevt under de

tre senaste åren har fördelningspolitiken ställts inför mycket svåra

avvägningar. En bedömning av fördelningspolitikens resultat kan emellertid

endast göras utifrån en seriös analys. Det kan från denna synpunkt vara av

värde att ta del av den fördelningspolitiska studie som redovisas i

kompletteringspropositionens bilaga 1.5.

Studien leder bl.a. fram till följande slutsatser:

Den ökade inkomstspridning som fanns på 1980-talet, bl.a. till följd av de

stora prisökningarna, överhettningen och kasinoekonomin, bröts under perioden

1991--1994.

Under regeringsperioden 1991--1994 minskade inkomstspridningen något. Detta

står i motsats till vad som skedde under 1980-talet.

Det är också tvärtemot vad som ofta framförs i debatten om

fördelningspolitiken gruppen höginkomsttagare som har förlorat mest på

budgetsaneringen och den ekonomiska neddragningen -- både i absoluta tal och

som andel av inkomsten.

Pensionärernas ekonomiska standard har förbättrats. Detta är en viktig faktor

som bidragit till att hålla tillbaka inkomstspridningen. Särskilt de

pensionärer som endast har grundförmåner har fått ökad köpkraft genom höjt

pensionstillskott och KBT.

Riksdagen har tidigare framhållit (jfr 1992/93:FiU30, rskr. 447) att en

redovisning av bedömningarna av fördelningspolitikens effekter borde göras

regelbundet, t.ex. i anslutning till den preliminära eller reviderade

nationalbudgeten. I bilaga 1.5 till den nu aktuella kompletteringspropositionen

lämnas en sådan redogörelse. Utskottet finner det beklagligt att inte

socialdemokraterna i sin partimotion och heller inte de övriga

oppositionspartierna ser det som angeläget att ta upp de frågor som behandlas i

fördelningsstudien till en mer ingående diskussion.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört om det socialdemokratiska

förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken avstyrker utskottet

motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del.

I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) konstateras att Sverige

är i en akut kris med hög arbetslöshet. Huvudbudskapet i motionen är att

besparingarna i statens budget måste bli väsentligt större. Finanspolitiken är

inte tillräckligt stram och den måste inriktas på långtgående förändringar i

transfereringssystemen med kraftiga neddragningar av ersättningsnivåerna. Det

duger inte, sägs det i motionen, att "skära lite här och där". Regeringen är,

menar motionärerna, handlingsförlamad och förmår inte vidta nödvändiga

åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken måste ändra inriktning vilket bl.a. innebär

att reformeringen av arbetsrätten måste intensifieras. Penningpolitiken måste

bli tydligt expansiv genom att man ökar takten i räntesänkningarna. I ett

särskilt yrkande framhålls betydelsen av att skattetrycket sänks.

Det är utskottets uppfattning att den kritik av den av regeringen valda

inriktningen av den ekonomiska politiken som framförs i Ny demokratis

partimotion i flera avseenden saknar rimlig balans. Med anledning av de

invändningar som framförs i motionen vill utskottet sammanfattningsvis i

korthet erinra om hur den ekonomiska politiken utformats under de gångna tre

åren.

Under den snart avslutade mandatperioden har omfattande åtgärder vidtagits

inom flera av de områden som tas upp i motionen. Regeringens saneringsprogram

för de offentliga finanserna har fullföljts enligt planerna och förslag om

ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar kommer att läggas fram.

Saneringsprogrammets totala omslutning ökar därmed från 81 till ca 100

miljarder kronor. Avregleringar, åtgärder för ökad konkurrens, strategiska

skattesänkningar, förbättrad kapitalförsörjning och insatser för att stimulera

innovationer är exempel på genomförda åtgärder. Arbetet med att skapa goda

förutsättningar för företagande fortsätter. Vad gäller transfereringssystemen

har de sociala försäkringssystemen reformerats. De arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna har inriktats på att hävda de aktiva åtgärdernas företräde och

motverka långtidsarbetslöshet, och samtidigt minska arbetsmarknadspolitikens

negativa statsfinansiella effekter. Arbetsrätten har reformerats för att öka de

mindre företagens växtkraft och öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga bl.a.

genom ökade möjligheter till tidsbegränsad anställning. I samma syfte har det

offentliga monopolet på arbetsförmedling avskaffats.

De förslag till åtgärder som framförs i motion Fi31 (nyd) nu, liksom i Ny

demokratis motion väckt med anledning av budgetpropositionen, hänför sig

framför allt till det budgetpolitiska området. Utskottet återkommer till dessa

frågor senare i betänkandet.

Den inriktning av penningpolitiken som förordas i motion Fi31 (nyd) innebär

krav på större och snabbare sänkningar av marginalräntan än de som Riksbanken

hittills genomfört. Penningpolitiken behandlas i ett särskilt avsnitt i

betänkandet men utskottet vill ändå här göra följande kommentar till

motionärernas krav på kraftiga marginalräntesänkningar.

En kraftig sänkning av den korta räntan kan skapa osäkerhet om Riksbankens

ambition att hålla nere inflationen. Det kan i sin tur framkalla en försvagning

av kronkursen och förväntningar om stigande långa räntor. Det kan därför inte

uteslutas att en sådan inriktning av penningpolitiken direkt skulle motverka en

ökning av investeringarna. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att

Riksbanken värnar om sin uppgift att hålla inflationen på en låg nivå. Först

därigenom kan en långsiktigt låg räntenivå komma till stånd.

I motion Fi31 (nyd) finns även två mycket allmänt hållna yrkanden. I

motionens yrkande 6 ställs krav på en stram finanspolitik som inte har, som det

uttrycks i motionen, som kännetecken att man "skär lite här och där". Framför

allt måste transfereringarna förändras i grunden till en nivå som Sverige kan

klara av. I yrkande 19 framhålls nödvändigheten av ett väsentligt lägre

skattetryck.

I motsats till vad som anförs i motionen anser utskottet att den förda

finanspolitiken är stram och att åtgärder genomförts utifrån ett omfattande

och väl genomtänkt saneringsprogram. I likhet med motionärerna ser även

utskottet det som angeläget att sänka skattetrycket. Med kravet att saneringen

av den offentliga finansieringen måste genomföras på ett ansvarsfullt sätt är

dock möjligheterna för närvarande begränsade att genomföra en sänkning av

skatterna. Med en ökad BNP-tillväxt förväntas dock skatteandelen fortsätta att

sjunka. Vissa fortsatta förändringar i skattesystemet är nödvändiga att vidta.

Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper emellertid kraven på valet

mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Det innebär som utskottet ser

det att regeringen måste fortsätta att prioritera förändringar av sådana

skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks yrkandena 1, 6 och 19 i

motion Fi31 (nyd).

I motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks vikten av att

Sverige inte fastnar i en permanent massarbetslöshet. Flera måste komma ut på

den ordinarie arbetsmarknaden om de offentliga finanserna skall kunna saneras.

Omvänt gäller att en rejäl sänkning av arbetslösheten inte är möjlig om inte

räntorna går ned vilket kräver minskade offentliga underskott. För en starkare

budget krävs besparingar, men motionärerna ser det som nödvändigt att också

skatterna höjs för dem som kan bära detta. Enligt motionärerna kan läget på

arbetsmarknaden omedelbart förbättras genom att kommuner och landsting får

besked om att de inte kommer att drabbas av några drastiska sparprogram som

framtvingar avskedanden. Vänsterpartiets tidigare förslag om inrättande av en

"kommunakut" upprepas också i motionen. Byggbranschen är i akut behov av

stödåtgärder. Den mest effektiva åtgärden är att vänta med neddragningen av

räntesubventionerna. Insatserna för arbetsmarknadsutbildning,

företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbete måste förstärkas.

Långsiktigt behövs enligt motionärerna investeringsprogram för utbildning,

miljö och informationsteknologi. Det tidigare förslaget om en framtidsfond

återkommer även i denna motion. I motionen understryks kravet på vad

motionärerna uppfattar som en rättvis fördelningspolitik innebärande bl.a. ökad

progressivitet i skatteskalorna och avvecklandet av grundavdraget för

höginkomsttagare.

Utskottet finner att förslagen i motion Fi32 (v) med ökade satsningar på

offentlig sektor, höjt skattetryck och krav på åtgärder för att styra

företagens verksamhet står i god överensstämmelse med den inriktning av den

ekonomiska politiken som Vänsterpartiet tidigare förordat. Det är utskottets

bestämda uppfattning att en sådan inriktning av den ekonomiska politiken måste

avvisas.

I det inledande avsnittet till motionen ges emellertid en beskrivning av de

ekonomiska problemen i den svenska ekonomin som borde kunnat bilda utgångspunkt

för en diskussion av åtgärder som skiljer sig från traditionell vänsterpolitik.

I inledningen anges att nya arbetstillfällen måste skapas på den ordinarie

arbetsmarknaden och att detta endast kan ske genom en ekonomisk politik som

bidrar till lägre räntor och stimulerar investeringar. Förslagen i motionen

innebär i stället att det är i en återigen expanderande offentlig sektor som de

nya jobben skall skapas. Vänsterpartiet går t.o.m. så långt i stödet till den

offentliga sektorn att man föreslår att riksdagen garanterar ett resursgolv för

kommuner och landsting. Kommuner och landsting skall sålunda få en garanti av

riksdagen att inga ytterligare minskningar av statsbidragen skall ske under

resten av 1990-talet. Finansieringen av en växande offentlig sektor föreslås

ske genom t.ex. höjda kapitalskatter och ett återinförande av

dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Utskottet vill nu liksom vid ett

flertal tidigare tillfällen understryka att det inte är möjligt att lösa

arbetslöshetsproblemen genom en förnyad expansion av den offentliga sektorn.

För att en uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning skall komma till stånd

måste det privata näringslivet tillåtas växa. Ett nödvändigt villkor för att så

skall kunna ske är att inga nya tillväxthämmande skatter införs.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi32 (v)

yrkandena 1 och 2.

Penningpolitiken

Utvecklingen på penning- och obligationsmarknaderna har varit relativt olika

i skilda länder under senhösten och vintern. I USA, där konjunkturuppgången

varit kraftfull, bromsades obligationsräntefallet upp och ersattes av en

stigande trend. Som framgått av utskottets redogörelse tidigare i betänkandet

för den internationella ekonomiska utvecklingen har önskemålet om att i tid

motverka tendenser till ökande inflation gjort att Federal Reserve börjat

bedriva en mindre expansiv penningpolitik. Effekten därav har också märkts i

Europa. Centralbankerna har gjort bedömningen att uppgången av långräntorna i

Europa i allt väsentligt inte är ett uttryck för ökade inflationsförväntningar.

Allmänt gör man den bedömningen att räntetrenden fortsatt pekar nedåt. Det

måste dock konstateras att de internationella räntorna alltjämt stiger. Sålunda

har den tyska obligationsräntan stigit kraftigt och dragit med sig räntorna i

många andra länder, däribland Sverige. Dessutom har räntedifferensen mot bl.a.

Tyskland ökat. Detta är en erfarenhet som Sverige delar med andra länder med

stora underskott i de offentliga finanserna och som varit höginflationsländer.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att förtroendet för

saneringen av statsfinanserna befästs. Detta är en avgörande faktor för att den

bakomliggande nedåtgående räntetrenden i Europa också skall omfatta Sverige.

I motion Fi30 (s) framhålls att realräntor på dagens nivåer självfallet

verkar starkt dämpande på den ekonomiska aktiviteten, dels indirekt genom

effekterna på förmögenhetsvärden och köpkraft, dels direkt genom att höja

avkastningskraven på investeringar.

Penningpolitiken kännetecknas av lång och varierande eftersläpning mellan

åtgärd och effekt. Penningpolitiken måste därför ha en långsiktig inriktning på

de för samhällsekonomin centrala problemen. Det är, sägs det i motionen, ett

nationellt intresse att åstadkomma ett investeringsvänligt klimat, och

penningpolitiken har därvid en viktig roll. Men det är den sammanvägda effekten

av finans- och penningpolitiken som måste vara sådan att vi får till stånd en

kraftig förbättring av kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen i den

svenska ekonomin. Det är framgångarna i dessa avseenden som är avgörande för

nationens finansiella styrka och för förtroendet för den svenska kronan.

Som motionärerna ser det finns det flera faktorer som nu underlättar en sådan

inriktning av penningpolitiken. För det första visar bytesbalansen nu inte

något underskott, vilket innebär att behovet av kapitalimport försvinner. För

det andra finns det goda förutsättningar att under de närmaste åren hävda en

prisstabilitet på god europeisk nivå och klara det uppställda målet om en

inflation under tre procent. Prisstegringarna är nu mycket låga, bland de

lägsta i Västeuropa och cirka hälften av de tyska. Såväl penningpolitiken som

övrig ekonomisk politik måste utformas så att det uppställda målet om en

inflation under tre procent uppnås. I motionen understryks att det är av

yttersta vikt att inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska

ekonomin.

Ny demokrati har, sägs det i motion Fi31 (nyd), konsekvent framhållit att

marginalräntan borde ha sänkts tidigare och framför allt kraftigare. I motionen

upprepas kravet att räntesänkningstakten måste öka.

Motionärerna ser det som ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har

gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Staten är

ägare till Nordbanken och kan där, menar motionärerna, genom styrelsen påverka

en räntesänkning, vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet.

I motionen hävdas att det även borde ha varit möjligt att vid förhandlingar

mellan bankerna och Bankstödsnämnden om stöd och garantier ställa krav på

räntebegränsningar.

Det avsnitt som behandlar inriktningen av penningpolitiken i motion Fi30 (s)

är enligt utskottets mening svårtolkat. I den socialdemokratiska motionen i

januari med anledning av budgetpropositionen ställdes krav på en "djärvare

penningpolitik" utan att innebörden av detta uttalande närmare definierades. I

den nu aktuella motionen sägs allmänt att penningpolitiken utgör en del av

medelarsenalen för att föra Sverige ut ur det nuvarande svåra ekonomiska läget.

Samtidigt betonas uttryckligen att penningpolitiken måste inriktas så att

inflationsproblemen inte återkommer i den svenska ekonomin och att målet för

Riksbankens inriktning av penningpolitiken skall vara att begränsa förändringen

i konsumentpriserna till 2 % med en tolerans om +/- 1 procentenhet. Utskottet

kan inte se annat än att socialdemokraterna till fullo stöder Riksbankens

nuvarande uppläggning av penningpolitiken.

Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 1 i motion Fi30 (s) i här

aktuell del.

I motion Fi31 (nyd) yrkande 5 ställs krav på snabba successiva sänkningar av

marginalräntan. Av vad utskottet framfört i det föregående om penningpolitikens

inriktning med anledning av motion Fi30 (s) följer att det är utskottets

uppfattning att detta yrkande måste avstyrkas.

I motion Fi31 (nyd) yrkande 8 krävs åtgärder som leder till att räntenivån

sänks. Av texten i motionen framgår att vad motionärerna avser är en minskning

av bankernas räntemarginaler.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det ankommer inte

på riksdagen eller regeringen att besluta om bankernas räntemarginaler.

Räntegreglering som kreditpolitiskt instrument i fredstid har numera

utmönstrats ur den kreditpolitiska arsenalen. Genom liberalisering av

lagstiftningen på det kreditpolitiska området och olika åtgärder för att stärka

det finansiella systemet har goda förutsättningar skapats för att öka

konkurrenstrycket inom banksektorn. Bankernas räntemarginaler har successivt

sjunkit det senaste året. Skillnaden mellan de genomsnittliga in- och

utlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var per den sista

december 1993 enligt Riksbankens rapport 6,3 procentenheter, vilket innebar en

minskning med 1,1 procentenhet sedan motsvarande tidpunkt förra året. Fram till

februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter. Med en

ökad konkurrens inom banksektorn kan denna utveckling förväntas fortsätta,

vilket inte minst antalet ansökningar om oktroj och det ökande antalet

utländska banker som bedriver verksamhet här tyder på.

Något uttalande i enlighet med vad som anförs i motion Fi31 (nyd) kan

utskottet således inte ställa sig bakom. Motionens yrkande 8 avstyrks därför av

finansutskottet.

Finansiella derivat

I motion Fi31 (nyd) yrkande 9 hemställs om åtgärder för att öka kontrollen av

handeln med finansiella derivat. Derivat är spekulationsobjekt som till sin

natur på sikt inte kan länkas in i kontrollerade banor, anför motionärerna.

Motionärerna menar att regeringen bör hörsamma de varningar som framförts

beträffande handeln med olika derivat och återkomma till riksdagen med förslag

till erforderliga åtgärder.

Med anledning av detta yrkande anför näringsutskottet (NU8y) följande.

Användningen av olika derivatinstrument (optioner, terminer, svappar och

futures) har ökat starkt under senare år och kommit att utgöra en icke

oväsentlig del av de finansiella marknaderna. Inom Riksbanken har i början av

år 1994 påbörjats ett projekt rörande derivatmarknaderna. I projektet kartläggs

storleken på handeln med derivat i Sverige samt omfattningen av svenska

aktörers användning av derivat gentemot utländska motparter. Huvudinriktningen

är att risksituationen på OTC-marknaden skall studeras. En rapport beräknas

kunna framläggas under sommaren 1994. Handeln med derivat är också för

närvarande en prioriterad fråga inom Finansinspektionen. Där pågår nu en

granskning av denna handel med avseende på olika aspekter -- rapportering,

redovisning, marknadsrisker och normgivning.

Av den lämnade redovisningen framgår att handeln med finansiella derivat för

närvarande är föremål för översyn inom såväl Riksbanken som Finansinspektionen.

Om det därvid framkommer behov av åtgärder från riksdagens sida förutsätter

näringsutskottet att regeringen lägger fram förslag härom.

Finansutskottet ansluter sig till näringsutskottets ställningstagande och

avstyrker motion Fi31 (nyd) yrkande 9.

Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav

Ny demokrati anför i sin motion Fi31 att man hoppas att folkomröstningen i

höst skall leda till att Sverige blir medlem i EU redan den 1 januari 1995. Man

ställer sig emellertid frågan hur och när Sverige med regeringens ekonomiska

politik kommer att uppfylla de fyra konvergenskraven. Regeringen uppmanas i

motionen redovisa ett program härom.

Alla medlemsländer -- utom Luxemburg -- har under den pågående

lågkonjunkturen stora problem med att uppfylla EU:s konvergensvillkor.

Förutsättningarna för en hög och varaktig tillväxt i Sverige måste emellertid i

nuläget bedömas vara gynnsamma. De strukturella reformer som genomförts de

senaste åren, t.ex. skattereformen och förändringar inom sjuk-, arbetskade- och

arbetslöshetsförsäkringen har förbättrat ekonomins funktionssätt. Detta kan

förväntas komma till tydligt uttryck i ett läge med högre

kapacitetsutnyttjande. Riksdagen har vidare ställt sig bakom ett program för

sanering av de offentliga finanserna som bidrar till att underskottet sjunker

under åren framöver. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen en

utökning av detta program. Prisstabilitetsmålet för penningpolitiken ligger

fast.

Det konvergenskrav som kan bli besvärligt för Sverige att uppfylla även på

några års sikt är konvergenskriteriet om skuldkvotens storlek. Ett land vars

skuldkvot är högre än referensvärdet 60 % av BNP och/eller hotar att öka i en

oroväckande takt, kan hållas utanför deltagande i valutaunionen med hänvisning

till bristande konvergens. Enligt OECD:s prognos för år 1995 hamnar Sverige --

tillsammans med Belgien, Italien och Grekland -- bland de europeiska länder som

har en skuldkvot för den konsoliderade offentliga sektorn som ligger klart

över EU-genomsnittet. Om Irlands nuvarande utveckling består kan landet komma

att lämna denna grupp.

Enligt Maastrichtfördraget skall skuldkvoten inte överstiga referensvärdet

60 %, om den inte "minskar tillräckligt och närmar sig referensvärdet i en

tillfredsställande takt". En allmän tolkning i dag av detta kriterium är att EU

i bedömningen av skuldsättningen kommer att ta mer fasta på den trendmässiga

utvecklingen än på nivån. Det innebär att en skuldkvot högre än 60 % kan komma

att accepteras om den stabiliserats/minskats under ett antal år och

förutsättningarna för en fortsatt minskning bedöms som goda. I dagsläget är det

endast ett mindre antal medlemsländer som uppfyller kriteriet. Mot bakgrund av

det rådande konjunkturläget kommer sannolikt regeln att för närvarande

tillämpas med stor återhållsamhet.

För Sveriges vidkommande sammanfaller EU:s målsättningar med den svenska

regeringens egna målsättningar att stabilisera skuldutvecklingen. Detta framgår

inte minst av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen

redovisat. Ett tillkännagivande om ett särskilt program som krävs i motionen

från Ny demokrati är därför obehövligt. Motion Fi31 (nyd) yrkande 40 i denna

del avstyrks av utskottet.

Arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning

I propositionen (bil. 10 s. 1--9) framhålls att den akuta finans- och

kostnadskrisen nu har passerats och att det finns tecken på att en vändning

inletts även på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar, varslen om

personalinskränkningar sjunker kontinuerligt och efterfrågan på arbetskraft har

börjat öka.

Regeringen har, sägs det vidare, angripit problemen med den mycket höga

arbetslösheten på tre fronter, nämligen:

med ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera

statens finanser och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling

och nya varaktiga arbeten,

med satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och

stimulans till företagande,

med utbyggd reguljär utbildning samt med en aktiv arbetsmarknadspolitik i en

omfattning som aldrig uppnåtts tidigare.

Om sysselsättningen skall kunna öka så snabbt att arbetslösheten, i enlighet

med uppställda mål, minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden

fungera bättre än tidigare. Detta kräver bl.a. flexiblare lönebildning och ökad

rörlighet.

De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som

redovisades i årets budgetproposition bör ligga fast, anser regeringen.

Ambitionen bör således vara att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga så

att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas.

De riktlinjer som förordas i propositionen sammanfattas i följande fyra

satser:

förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning,

utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till

näringlivet,

effektivisera medelsanvändningen,

öka jämställdheten på arbetsmarknaden.

Enligt regeringen måste man vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska

insatser särskilt uppmärksamma de problem som de långtidsarbetslösa och

invandrarna har.

Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten kommer att minska från

8,0 % i år till 7,2 % nästa år. Mot bakgrund härav bör de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår kunna begränsas till i

genomsnitt 270 000 personer per månad -- dvs. till en något lägre nivå än vad

man räknade med i årets budgetproposition. Regeringens nu framlagda förslag

till medelsberäkning ger dock utrymme för 293 000 personer, om bara anordnare

och arbetsgivare ställer platser till förfogande och dessa godtas av de

arbetssökande.

Regeringen vill kunna hålla en mycket hög beredskap om arbetsmarknadsläget

inte skulle förbättras så snabbt som förutsetts. När nu medelstilldelningen

till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas bör i stället

finansfullmakten ökas från 2,5 till 4,0 miljarder kronor. Finansfullmaktens

nuvarande användningsområde bör samtidigt vidgas till andra åtgärder som

regeringen finner ge omedelbar effekt på sysselsättningen. Skulle

finansfullmakten tas i anspråk fullt ut får de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna i stort sett samma omfattning som man räknade med i årets

budgetproposition.

Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 yrkande 1 en ny, mera aktiv

arbetsmarknadspolitik, vilken kan bidra till såväl ekonomisk tillväxt som

balans på arbetsmarknaden, liksom till en rättvis fördelning. Framför allt

gäller det att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i

näringslivet för att på så sätt bekämpa arbetslösheten och få ner

budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att

få i gång hemmamarknaden samt att förhindra ytterligare avskedanden i kommuner

och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Det är därför

nödvändigt med ett nytt klimat som ger stabila spelregler för både företagare

och löntagare.

Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas

för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i

näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också

inrikta sig på att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.

De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i anslutning till årets

budgetproposition ligger fast. Med marginella avvikelser gäller detsamma för

det investeringsprogram som då också presenterades. Enligt motionärerna skulle

deras förslag leda till att ca 90 000 fler arbeten kan komma till stånd under

nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare skulle dessutom få utbildning.

På så sätt kan -- hävdar motionärerna -- arbetslösheten pressas ned till under

5 % under år 1995.

Ny demokrati framhåller i motion Fi31 yrkande 18 (delvis) att Sverige

befinner sig i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och

en galopperande statsskuld. Motionärerna delar regeringens bedömning att

obalanserna på arbetsmarknaden är stora, även om utvecklingen nu går åt rätt

håll. De anser dock att läget på arbetsmarknaden förbättras snabbare än vad

regeringen har utgått från. De noterar också att regeringen haft uppenbara

svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande

budgetår. Detta leder motionärerna till slutsatsen att resursanspråken bör

kunna minskas mer än vad regeringen föreslagit. För att öka nyanställningarna

är det enligt deras mening nödvändigt med en fortsatt reformering av

arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från det

regelverk som finns i lagen om anställningsskydd.

Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 yrkandena 6--8 hård kritik mot

regeringens bristande vilja och mot att den har övergivit arbetslinjen. I

motionen hänvisas till de synpunkter partiet förde fram i anslutning till årets

budgetproposition. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga och innebär att

Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den

ekonomiska politiken.

Vänsterpartiet är också kritiskt mot det sätt på vilket anslaget B 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder utnyttjats under innevarande budgetår. Minst

2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, hävdar

motionärerna. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på det

sätt som Vänsterpartiet tidigare föreslagit i anslutning till den

regionalpolitiska propositionen. Därutöver bör 800 miljoner kronor av anslaget

användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har Vänsterpartiet

budgeterat om sammanlagt 1 300 miljoner kronor av årets anslag för nya

ändamål. Eventuellt utgående reservationer bör dock tas i anspråk för avsedda

ändamål under nästa budgetår, anser motionärerna.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att öka finansfullmakten från 2,5

till 4,0 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom

arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt

Vänsterpartiet användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att

regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till

förändringar på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU8y) de redovisade

motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen och oppositionspartierna har

en gemensam syn på behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

vikten av att få bort obalanserna på arbetsmarknaden. Alla betonar dessutom

vikten av expansion och sysselsättning inom näringslivet, liksom betydelsen av

företagande. Gemensamt är slutligen också att samtliga partier anser att det

föreligger ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i

arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk utredning

(dir. 1993:12) har givits i uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens

roll, omfattning, inriktning och avgränsning.

Liksom Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att medlen under anslaget

för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt --

såväl under innevarande som under nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet har

dock en annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller medlens

användningsområden. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör

tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser

arbetsmarknadsutskottet vara en självklarhet.

Arbetsmarknadsutskottet godtar slutligen också den lösning som förordas i

propositionen om en uppräkning av finansfullmakten och en motsvarande minskning

av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Företrädarna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var

för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på den

ekonomiska politikens inriktning. Den överensstämmer helt med vad

arbetsmarknadsutskottet här har givit uttryck för.

Liksom arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet därför motionerna

Fi31 (nyd) yrkande 18 i denna del, Fi32 (v) yrkandena 6--8 samt Fi54 (s)

yrkande 1.

Frågan om en utökning av finansfullmakten behandlar finansutskottet i

avsnittet om budgetpolitiken som återfinns längre fram i detta betänkande.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition (prop. 1993/94:209) om den

fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslagit att särskilda

arbetsmarknadskassor skall administrera den inkomstrelaterade ersättning som

skall utgå inom KAS-systemet vid arbetslöshet. Eftersom de nya reglerna avses

träda i kraft den 1 juli 1994 måste arbetsmarknadskassorna ha kapacitet för att

kunna hantera nya ersättningsärenden redan från denna tidpunkt. Det är dock en

tillfällig lösning. Regeringen har nämligen för avsikt att under hösten 1994

lägga fram förslag om kassornas organisatoriska hemvist och om formerna för

finansieringen av deras verksamhet, förslag som skall träda i kraft den 1

januari 1995.

I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 9--10) föreslår regeringen att

arbetsmarknadskassornas verksamhet tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för

investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för

driftkostnader under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994. Finansieringen

av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995 kommer att behandlas i den

aviserade propositionen om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist. De

föreslagna medlen -- sammanlagt 15 miljoner kronor -- skall enligt

propositionen anvisas på Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag (A

1) som föreslås bli utökat till 2 876 516 000 kr under nästa budgetår.

Arbetsmarknadsverkets resurstilldelning påverkas också av ett annat förslag i

propositionen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen är fortsatt hårt belastad

föreslår regeringen att Arbetsmarknadsverket skall få disponera högst 395

miljoner kronor av de medel som finns anvisade på anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) för tillfällig personalförstärkning

under budgetåret 1994/95. Härav bör minst 75 miljoner kronor användas för lön

till sådan personal som skall ha till uppgift att få arbetsgivarna att

tidigarelägga anställningar.

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkandena 12 och 13 (i denna

del) regeringens förslag till finansiering av arbetsmarknadskassorna under

andra halvåret 1994. Det görs med hänvisning till att partiet också avvisar

regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.

Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 32 uttryck för samma

uppfattning.

I den andra frågan stöder Socialdemokraterna i motion Fi54 yrkande 12 (i

denna del) den föreslagna personalförstärkningen men kräver att

resurstillskottet skall vara permanent och ingå i Arbetsmarknadsverkets

reguljära förvaltningsanslag.

Vänsterpartiet biträder i motion Fi32 yrkandena 33 och 34 regeringens förslag

om en tillfällig förstärkning, finansierad på angivet sätt, men anser att denna

förstärkning är otillräcklig. Därutöver finns det behov av en permanent

förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna

för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. för med sig att

förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till

2 961 516 000 kr.

Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker

motionerna.

Av yttrandet framgår att arbetsmarknadsutskottet inom kort kommer att ta

ställning till regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu

klargör emellertid utskottet att det inte delar Socialdemokraternas och

Vänsterpartiets syn på den föreslagna medelstilldelningen till de nya

arbetsmarknadskassorna.

Utskottet erinrar också om att den personalförstärkning det är fråga om för

arbetsförmedlingens del är en helt konjunkturberoende förstärkning och att

utskottet tidigare i år avvisat snarlika motionskrav på permanent

resurstillskott. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt.

Vänsterpartiets förslag om en permanent höjning av anslaget till

Arbetsmarknadsverket med 100 miljoner kronor avvisas av arbetsmarknadsutskottet

med hänvisning till att utskottet inte godtar de av partiet förordade

insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig

redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de

aktuella motionerna bör avstyrkas och att ytterligare 15 miljoner kronor bör

anvisas på ramanslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för

det angivna ändamålet. Med ändring av riksdagens tidigare beslut (AU11, rskr.

189) kommer detta anslag därmed att uppgå till 2 876 516 000 kr.

Till frågan om finansieringen av det konjunkturbetonade personaltillskottet

återkommer utskottet i avsnittet om medelsanvisningen på A 2-anslaget.

Finansutskottet biträder således propositionens förslag i denna del (bil. 10,

A 1) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkandena 32--34 samt Fi54 (s) yrkandena

12 (i denna del) och 13.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I propositionen (bil. 10 s. 10--20) och i flera motioner framläggs

förslag som berör medelsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Finansutskottet behandlar i detta avsnitt av betänkandet först

förslag som rör den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna, tar därefter upp de olika sakförslagen till prövning och gör

slutligen en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning

Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 608,9 miljoner kronor

på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa medel fördelades

inte 1 940,6 miljoner kronor på ändamål, utan regeringen bemyndigades att

besluta om deras användning. I en nyligen avlämnad proposition om

regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har regeringen föreslagit att av dessa

ofördelade medel skall 800 miljoner kronor få disponeras av länsstyrelserna för

extraordinära tillväxtfrämjande insatser samt 120 miljoner kronor få användas

som kapitaltillskott till Norrlandsfonden.

Till bilden hör också att vissa sysselsättningspolitiska åtgärder

regelmässigt finansieras vid sidan av A 2-anslaget. Sålunda har av

arbetsmarknadsskäl medel anvisats på andra anslag för såväl utbildningsinsatser

som investeringar i vägar. Dessutom är det i allt väsentligt

arbetsmarknadsfonden som belastas med kostnaderna för arbetslivsutveckling

(ALU) och utbildningsvikariat.

På annat ställe i kompletteringspropositionen (bil. 6) föreslår regeringen

att ytterligare 1 600 miljoner kronor skall anvisas på anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta förslag -- som

utskottet behandlar längre fram i betänkandet -- innebär att sammanlagt 2 800

miljoner kronor kommer att stå till regeringens förfogande för

vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår, vilket beräknas motsvara 13 000

årsarbeten i direkta och indirekta effekter.

I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 11--12) redovisar regeringen i

en sammanställning hur den önskar fördela det arbetsmarknadspolitiska anslaget

liksom övriga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder under budgetåret 1994/95. Av

sammanställningen framgår att regeringen förordar att den för budgetåret

1994/95 tidigare fastställda nivån på A 2-anslaget sänks med 2 842,2 miljoner

kronor till 25 766,7 miljoner kronor.

Regeringen uppger att den vid sin förnyade medelsfördelning har eftersträvat

att anpassa åtgärderna till en situation med ökad efterfrågan på arbetskraft

samtidigt som man i möjligaste mån försökt tillgodose de arbetssökandes behov.

Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt,

anser regeringen. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med

utbildad arbetskraft. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand

ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. De från arbetsmarknadsfonden

finansierade utbildningsvikariaten har under innevarande budgetår legat på en

högre nivå än någon gång tidigare men bör under nästa budgetår utökas

ytterligare.

För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket

beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av

Riksantikvarieämbetet.

Sammantaget ger det reviderade förslaget till fördelning av medlen under

A 2-anslaget utrymme för åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen

på vägnätet, som delvis finansieras genom omföring av medel från A 2-anslaget,

ger 13 000 arbetstillfällen per månad. Till detta kommer 90 000 platser i ALU

och utbildningsvikariat, finansierade med medel från arbetsmarknadsfonden. Det

tidigare redovisade förslaget om en ökning av finansfullmakten gör det möjligt

att hålla en beredskap och att vid behov uppnå totalt 400 000 platser i

genomsnitt per månad.

Socialdemokraterna kritiserar i motion Fi54 yrkandena 2, 7--10 samt

17 (i denna del) regeringen för att den trappar ner ambitionen och minskar

anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en

exceptionellt hög arbetslöshet. Motionärerna vill anvisa mer resurser till

arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd

och investeringar. De vill också ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten samt

stödja kommuner så att de kan behålla uppsagd personal.

Motionärerna är positiva till regeringens satsning på vägarbeten och

kulturminnesvård men anser att en sådan satsning inte bör göras på bekostnad av

andra åtgärder som finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Den tidigare

ofördelade reserv på 1,9 miljarder kronor, som ställts till regeringens

disposition, borde inte få användas inom regionalpolitiken på det sätt som nu

föreslås i proposition 140. Dessa medel behövs inom AMS.

Socialdemokraterna vill anvisa 4,7 miljarder kronor utöver vad regeringen

budgeterat på A 2-anslaget. Detta resurstillskott skall bl.a. användas till

arbetsmarknadsutbildning, höjt utbildningsbidrag, beredskapsarbeten,

rekryteringsstöd samt för att förhindra att kommunanställda sägs upp.

Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen ser motionärerna som betydelsefull

för att kunna möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika

flaskhalsproblem. Deras förslag på detta område ger närmare 10 000 fler platser

i månaden än regeringens förslag.

Statsbidraget till beredskapsarbeten bör enligt motionärerna räknas på hela

arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.

Vidare föreslås i motionen att AMS skall få i uppdrag att förhandla med

kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal.

AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana

beslut.

Vänsterpartiet vill i motion Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och

29--31 förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt

motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och

ungdomspraktik. Den har också insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning

och kompetenshöjande insatser. Motionärerna vill emellertid gå längre och

förordar därför ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inkl.

utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.

De vill också göra en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs

ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens

förslag.

Vänsterpartiet ser utbildningsvikariat som en utmärkt metod och anser att

formella skäl inte bör hindra dess användning. Partiet motsätter sig också

regeringens förslag att omfördela eller utnyttja A 2-anslaget till vägunderhåll

(1 600 mkr), särskilda regionala åtgärder (800 mkr), kulturmiljövård (300 mkr)

och förstärkning av Norrlandsfonden (120 mkr). Detta innebär att Vänsterpartiet

avvisar att sammanlagt 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.

I motionen betonas vikten av att satsa på arbetsmarknadsutbildning för att

höja kompetensnivån och på så sätt eliminera flaskhalsar i produktionen.

Motionärerna anser slutligen också att omfattningen av beredskapsarbetena måste

öka samt att statsbidragsreglerna för sådana arbeten åter skall baseras på en

veckoarbetstid på 40 timmar.

I motion Fi36 begär Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) ett

tillkännagivande om ytterligare medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps-

och fornvård.

Kulturutskottet välkomnar den föreslagna satsningen med 300 miljoner

kronor på ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. De

regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte

minst för det regionala utvecklingsarbetet, anser kulturutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som är

aktuella i detta sammanhang.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens

sysselsättningseffekter har regeringen enligt arbetsmarknadsutskottets mening

funnit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärderna vid

behov kan expanderas och justeras. Arbetsmarknadsutskottet håller med

regeringen om att man i första hand bör dra ner på ALU och ungdomspraktik.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot

näringslivet, kan däremot höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i

konjunkturuppgången. Liksom regeringen och motionärerna har

arbetsmarknadsutskottet starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får

en tillfredsställande lösning.

Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till

fördelning av de arbetsmarknadspolitiska medlen på olika områden och ändamål.

Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med rapport om de

sysselsättningseffekter som kan uppnås genom satsningen på kulturmiljövård och

omfördelning av resurser till regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet

instämmer således inte i den kritik som riktas mot den nya anslagsfördelningen

i motion Fi32 (v) yrkandena 9--12.

Med hänsyn till att regeringens förslag är utformat som ett flexibelt och

justerbart åtgärdspaket, och då det dessutom lätt kan expanderas har

arbetsmarknadsutskottet svårt att förstå den kritik som framförs i motionerna

Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) och Fi32 (v) yrkande 14 där motionärerna

talar om nedtrappade ambitionsnivåer och framför krav på mera budgetmedel.

I frågan om stöd till kommuner och landsting som skjuter upp planerade

personalindragningar framför arbetsmarknadsutskottet den åsikten att de

arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal

verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att AMS tycks nå goda resultat

med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting om vidareutbildning

av uppsagd personal. Mot denna bakgrund avvisar utskottet förslagen i

motionerna Fi54 (s) yrkande 2 och Fi32 (v) yrkande 16.

Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på ökad satsning på

arbetsmarknadsutbildning avvisar utskottet med hänvisning till

regeringsalternativets flexibla utformning. Arbetsmarknadsutskottet anser

således att motionerna Fi54 (s) yrkande 9 och Fi32 (v) yrkande 29 bör avstyrkas

av finansutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet avvisar också den kritik som framförs i motionerna

mot att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning har ändrats. Utskottet

finner det skäligt att den enskilde får betala en viss del av kostnaderna för

sådana studier med återbetalningspliktiga lån. Det är här fråga om en

utbildning som den enskilde själv ansöker om i konkurrens med andra personer.

Ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildning bör alltså i

likhet med ungdomar som väljer andra studieformer själva svara för en del av

studiekostnaden. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet

motionerna Fi32 (v) yrkande 30 och Fi54 (s) yrkande 10.

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ändra reglerna för

statsbidrag till beredskapsarbete så att hela arbetstiden och inte som nu bara

90 % berättigar till bidrag. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år

avstyrkt likartade motionskrav med hänvisning till att en sådan förändring

skulle leda till en kostnadsökning som utskottet inte kan ställa sig bakom.

Arbetsmarknadsutskottet, som inte ändrat uppfattning i frågan avstyrker

motionerna Fi32 (v) yrkande 17 och Fi54 (s) yrkande 8.

Arbetsmarknadsutskottet ser utbildningsvikariaten som en viktig åtgärd i

nuvarande arbetsmarknadsläge och delar regeringens uppfattning att särskilda

ansträngningar bör göras för att dessa skall öka inom näringslivet. Beträffande

omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig

kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen som

innebär att en ram ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Sammanlagt

bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den totala årskostnaden

bör uppgå till högst 10 723 miljoner kronor. Med hänvisning härtill anser

arbetsmarknadsutskottet att de krav på vidgad användning av utbildningsvikariat

som framförs i motionerna Fi32 (v) yrkande 31 och Fi54 (s) yrkande 7 bör

avstyrkas.

Vänsterpartiet kräver att satsningen på ALU skall minskas till förmån för

arbetsmarknadsutbildning. Dock bör ALU-projekt inom miljöområdet prioriteras.

Synpunkter av det senare slaget tas också upp och utvecklas ytterligare i

motion Fi36 (s). Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att motionerna inte

bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har nämligen inhämtat

att ALU-delegationen försökt finna områden för nya ALU-projekt som inte

konkurrerar med ordinarie arbetsinsatser. Enligt delegationen utgör natur- och

landskapsvård stora potentiella områden för ALU-verksamheten. En inventering

inom vissa län ger också vid handen att det förekommer ett antal ALU-projekt

med miljöinriktning, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen. Med

hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet

således att även motionerna Fi32 (v) yrkande 23 och Fi36 (s) bör avstyrkas.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig

redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning till de olika

motionsförslagen.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning om

regeringens reviderade förslag till inriktning av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Förslaget är flexibelt utformat och den valda lösningen gör det

möjligt att inom vissa givna ramar anpassa insatsernas omfattning och

fördelning efter den fortsatta utvecklingen. Eftersom de medel som anvisats för

innevarande budgetår på motsvarande anslag inte kommer att tas i anspråk fullt

ut utan balanseras till efterföljande budgetår ter sig en sådan lösning

ändamålsenlig.

Finansutskottet delar också arbetsmarknadsutskottets syn på de i motionerna

framförda förslagen om nya eller ändrade arbetsmarknadspolitiska insatser. Även

finansutskottet anser således att dessa förslag bör avvisas av riksdagen.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (v) yrkandena 9--12,

14, 16, 17, 23, 29--31 samt motionerna Fi36 (s) och Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10

och 17 (i denna del).

Främjande av kvinnligt företagande

Arbetsmarknadsutskottet föreslår genom ett utskottsinitiativ att

särskilda medel skall avdelas för att göra det möjligt att ytterligare stärka

kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt

perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det synnerligen angeläget

att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kan bidra till och utnyttja

den kommande konjunkturuppgången.

De medel som arbetsmarknadsutskottet föreslår för kvinnors företagande bör i

första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett

nytt anslag bör därför inrättas för detta ändamål anser arbetsmarknadsutskottet

som föreslår att medlen skall disponeras av Industri- och nyföretagarfonden.

Beslut om enskilda låneärenden bör inom vissa ramar fattas av de regionala

utvecklingsbolagen, som bör ges dragningsrätt hos fonden. Det bör i övrigt vara

regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att 50 miljoner kronor anvisas på

ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementets

huvudtitel. Satsningen bör finansieras genom att anslaget A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Utskottet

ser det som angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som

möjligt.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets initiativ. Eftersom

arbetsmarknadsutskottet anvisar en för ändamålet lämplig finansiering har

finansutskottet från sina utgångspunkter inget att erinra. Tvärtom ser

utskottet det som värdefullt om kvinnligt företagande främjas på det föreslagna

sättet. Många kvinnor bär på idéer och andra uppslag som kan omsättas i

affärsmässigt hållbara företagsprojekt om de bara får finansiellt stöd för sina

förslag. Ofta kan det vara svårt att få låna mindre belopp för att utveckla en

bra företagsidé. Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet det som

angeläget att information om detta stöd till kvinnligt företagande förs ut så

snart som möjligt.

Verksamheten bör utvärderas efterhand. Om det därvid visar sig att stödet väl

uppfyller det avsedda syftet bör insatserna fortgå under längre tid.

Finansutskottet föreslår således att riksdagen beslutar föra upp ett nytt

reservationsanslag till främjande av kvinnligt företagande på

Näringsdepartementets huvudtitel och på detta anslag föra upp 50 miljoner

kronor för budgetåret 1994/95.

Ungdomsarbetslöshet

Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 yrkandena 3 och 11 fram ett

program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målet är att ingen under

25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda

att satsa 2 miljarder kronor för att ge 70 000 ungdomar arbete. Programmet

skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår väntas

uppkomma på anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Ungdomsprogrammet innebär i korthet bl.a. följande:

Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas

kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet

högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda

utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt

studiebidrag.

Kommunerna ges ansvar för att alla ungdomar har meningsfull sysselsättning

t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år; ett s.k. utvecklingsår.

Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande

åtgärderna ungdomspraktik och ALU.

Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat.

En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa

akademiker.

Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar

som vill starta företag riskvilligt kapital.

Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkandena 24--28 åtgärder mot

ungdomsarbetslösheten. Partiet vill införa en särskild ungdomsgaranti som

innebär att ungdomar under 20 år inte skall behöva vara öppet arbetslösa mer än

några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.

Motionärerna vill också införa obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på

medelstora och stora företag. De vill satsa på ungdomsprojekt med

miljöinriktning samt införa ett särskilt stöd, kallat mikrostöd, på högst

20 000 kr för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller

kooperativ. Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och

ersättas av ett introduktionsprogram där kortare praktik kombineras med

anställning med rekryteringsstöd.

Partiets tidigare redovisade satsning på arbetsmarknadsutbildning och

utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna men anser samtidigt att

arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt mycket bekymmersamt. Man kan dock

skönja tendenser till en förbättring och det är arbetsmarknadsutskottets

förhoppning att den vändning i konjunkturen som skett skall leda till ökad

efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Utskottet förutser dock att behovet av

arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort

även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.

Det råder enligt arbetsmarknadsutskottet inga delade meningar om att det

behövs kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt

arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen

för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet anser att

regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten är berömvärda mot

bakgrund av det statsfinansiella läget.

All erfarenhet visar att ungdomar är arbetslösa i större utsträckning än

äldre även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Utskottet pekar

på de relativt höga ungdomslönerna som kan antas försvåra ungdomars möjlighet

att få sysselsättning. Samtidigt hänvisar utskottet till de förändringar som

skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som ger ungdomar bättre

möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, bl.a. genom provanställning.

I likhet med regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att staten skall

förbättra ungdomars möjligheter att få sysselsättning genom bl.a. ändringar av

regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hänvisar till regeringens

uttalanden i finansplanen om att parterna på arbetsmarknaden har ett stort

ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar

att få arbete. Utskottet hänvisar också till att en särskild utredare har

tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars

levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a.

studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt

lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på

arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen under nästa budgetår satsar

närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer

sysselsättningsskapande åtgärder på närmare 11 miljarder kronor som finansieras

via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare den satsning som görs av

arbetsmarknadsskäl och som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten.

Dessutom uppkommer resursförstärkningar på andra håll till följd av

reservationer i innevarande års anslag. Arbetsmarknadsutskottet delar

regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med

ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja

begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.

De åtgärdsprogram för ungdomar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för

fram leder i båda fallen till stor extra belastning på statsfinanserna. Det är

självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort

som möjligt. Arbetsmarknadsutskottet ser det emellertid inte som realistiskt

att låta en sådan strävan ta formen av en garanti. Eftersom utskottet ställt

sig bakom regeringens förslag att öka antalet utbildningsvikariat har utskottet

heller inte någon principiell invändning mot förslaget att ge fler ungdomar

sådana vikariat.

I de föreslagna programmen ingår vissa åtgärder som arbetsmarknadsutskottet

inte kan ställa sig bakom. Det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk

praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med inslag i

det befintliga åtgärdsprogrammet. Det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen och

introduktionsprogrammet samt garantin för arbetslösa akademiker.

Arbetsmarknadsutskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt förslag

som motionärerna nu åter för fram, som t.ex. förslaget om ungdomsintroduktion

och förslaget om ungdomsprojekt med miljöinriktning.

Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen

gör för att möta ungdomsarbetslösheten är väl avvägda både till innehåll och

volym. Utskottet kan således inte biträda de program mot ungdomsarbetslöshet

som motionärerna förordat.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig

redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om de olika

motionsförslagen.

Finansutskottet har när det gäller frågan om ungdomsarbetslösheten och de

åtgärder som erfordras för att komma till rätta med den ingen annan uppfattning

än arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi32 (v) yrkandena 24--28 samt

Fi54 (s) yrkandena 3 och 11.

Ungdomspraktik

I propositionen anmäls (bil. 10 s. 19) att en ny förenklad förordning om

ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Förenklingarna

kommer att avse sådana frågor som förutsättningarna för anvisningar, praktik

på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.

Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade

regler inom ungdomspraktiken.

Arbetsmarknadsutskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen,

kommer de aviserade ändringarna inte att medföra någon förändring av de

grundläggande riktlinjerna för ungdomspraktik. Utskottet har ingen erinran mot

vad regeringen anfört i frågan.

Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande och föreslår

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förenklade regler inom

ungdomspraktiken (bil. 10, A 2, yrkande 6).

Förstärkning av arbetsförmedlingen

I propositionen (bil. 10 s. 15--16) föreslår regeringen att riksdagen

skall godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig

personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95.

Finansutskottet har redan tidigare i detta betänkande delvis berört detta

förslag.

Socialdemokraterna kräver i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) att

den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen skall vara permanent. Som

tidigare framgått stöder Vänsterpartiet den tillfälliga förstärkningen men vill

därutöver ha ett permanent resurstillskott.

Arbetsmarknadsutskottet har i enlighet med vad som tidigare redovisats

tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen av konjunkturskäl.

Utskottet anser det därför logiskt att vid medelstilldelningen använda sig av

anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka

regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandet.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.

Finansutskottet finner det rimligt att Arbetsmarknadsverket tillförs

extra resurser med tanke på den hårda belastning arbetsförmedlingen är utsatt

för. Tillskottet är helt uppenbart betingat av konjunkturella skäl och bör

därför inte ges formen av ett permanent resurstillskott till

arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill delar finansutskottet

arbetsmarknadsutskottets uppfattning att åtgärden skall finansieras över

anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen bör således godkänna

att högst 395 miljoner kronor av medlen under detta anslag får användas för

ändamålet.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker

propositionens förslag (bil. 10 A 2 yrkande 1) samt avstyrker motion Fi54 (s)

yrkande 12 (i denna del).

Extra informationsinsatser

I propositionen (bil. 10, s. 16) föreslår regeringen att riksdagen skall

godkänna att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser.

Resurstillskottet fördelar sig i två lika stora delar på dels information om

åtgärder som syftar till att tidigarelägga nyanställningar, dels information om

den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli

1994.

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 14 regeringens

förslag i den del som rör medel för information om den föreslagna

arbetslöshetsförsäkringen.

Vänsterpartiet gör i motion Fi32 yrkande 18 samma sak. De båda

partierna grundar sitt ställningstagande på att de är mot regeringens förslag

till ny arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsutskottet anser att information om förändringar i

arbetslöshetsförsäkringen bör planeras i god tid. Enligt

arbetsmarknadsutskottet finns det behov av sådan information oberoende av hur

utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen med förslag till ny

arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsutskottet anser således att

A 2-anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen

föreslagit. Det innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens

förslag och avstyrker de båda motionerna.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.

Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än

arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet tillstyrker således propositionens

förslag (bil. 10, A 2 yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 18

och Fi54 (s) yrkande 14.

Bidrag till utbildning i företag

Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas

till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att

upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och

företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.

I propositionen (bil. 10 s. 17) föreslår regeringen att bidrag också

skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller

medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där.

Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 yrkande 16 att de flesta

delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Regeringens

förslag att endast delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten skall

få del av stödet är utomordentligt svårtolkat anser motionärerna som också

påpekar att någon motivering inte ges till denna uppdelning. Motionärerna

föreslår därför att begränsningen tas bort.

Vänsterpartiet ser i motion Fi32 yrkande 21 det som viktigt att höja

kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har

ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till

utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden. I

motionen föreslås också att bidraget till utbildning i företag skall höjas från

högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna

att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen.

I rådande arbetsmarknadsläge finns det behov av utbildning och kompetenshöjande

insatser för såväl anställda som småföretagare. Enligt utskottet är det svårt

att ta ställning till den begränsningsregel som regeringen föreslagit för

sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Som

motionärerna påpekar kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull.

Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning

av propositionen och motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16

och anmodar regeringen att ta bort den föreslagna begränsningen.

Vänsterpartiets förslag att höja bidraget vid företagsutbildning från 60 till

90 kr per timme avvisas av arbetsmarknadsutskottet.

Vänsterpartiets företrädare har i den senare frågan redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning av den

föreslagna regeländringen. Det är önskvärt att kompetensnivån kan höjas i de

små och medelstora företagen och att de utbildningsinsatser som kommer till

stånd omfattar även de i företagens ledning som inte är anställda. Utskottet

har i och för sig förståelse för den begränsningsregel som regeringen

föreslagit men ser samtidigt att betydande svårigheter kan uppkomma vid

tillämpningen av en sådan föreskrift. Den föreslagna begränsningen bör därför

tas bort men i övrigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag.

Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av dels

regeringens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 4), dels motionerna Fi32 (v) yrkande

21 och Fi54 (s) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om vidgad rätt till utbildning i företag.

Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet inte skäl att nu höja

bidragsnivån vid företagsutbildning. Utskottet avstyrker därför motion Fi32

(v) yrkande 20.

Akademikerpraktik

I propositionen (bil. 10 s. 16--17) föreslår regeringen dels att

akademikerpraktiken skall förlängas från nuvarande tre till högst sex månader,

dels att de som tar sig an en akademikerpraktikant skall betala ett

finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 15 regeringens

förslag.

Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 19 uttryck för samma

uppfattning.

Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år uttalat att akademikerpraktiken

har en viktig uppgift att fylla eftersom arbetslösheten är högst bland

nyutexaminerade akademiker. Enligt utskottet kommer åtgärden även under nästa

budgetår att vara ett viktigt inslag i samhällets insatser mot

ungdomsarbetslösheten. Den avvaktande hållning som arbetsgivare uppenbarligen

haft till akademikerpraktik har lett till att åtgärden inte nått upp till

önskade volymer. Försiktigheten kan bero på den korta anvisningstiden.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att förlänga praktikperioden

till sex månader.

Det föreslagna finansieringsbidraget väcker enligt arbetsmarknadsutskottet

frågan om inte en sådan avgift snarare skulle minska än öka åtgärdens

attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att

finansieringsbidraget är utomordentligt blygsamt med tanke på hur kvalificerad

arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande. Rimligen bör det därför

inte inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker

således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i dessa frågor.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning

och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik

(bil. 10, A 2 yrkande 3) samt avslår motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54

(s) yrkande 15.

Rekryteringsstöd för högskoleutbildade

I propositionen (bil. 10 s. 18--19) föreslår regeringen att man på försök

skall införa ett rekryteringsstöd för arbetslösa högskoleutbildade under nästa

budgetår. Stödet skall hjälpa akademiker med arbetslivserfarenhet att återgå

till den reguljära arbetsmarknaden. Det bör kunna utgå vid anställning i små

företag som saknar motsvarande högskolekompetens. Småföretag saknar ofta

kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla

verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag skall

kunna lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för

stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under

nästa budgetår.

Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi32 yrkande 22 positivt till

åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning

bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a.

rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar

därför att 50 % av lönekostnaderna utgår som bidrag under de första sex

månaderna och 25 % under de följande sex.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det föreslagna rekryteringsstödet

är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har

fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att

höja kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att

pröva.

Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de

högskoleutbildades insatser i ett företag ger resultat. Därför bör

bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader

ser utskottet som en flexibel lösning. Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta

på att bidragsnivån skall vara högst 50 % av lönekostnaderna och

förutsätter att denna regel utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen

inte betalar ut mer än vad som krävs. Försöksverksamheten skall enligt

propositionen utvärderas. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att man inför en

eventuell förlängning av stödet tar upp bidragsnivå m.m. till diskussion i ett

sådant sammanhang. Med hänvisning härtill tillstyrker arbetsmarknadsutskottet

försöksverksamheten i den föreslagna formen och avstyrker motionsyrkandet.

Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen skall

godkänna regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för

högskoleutbildade (bil. 10, A 2 yrkande 5) samt avstyrka motion Fi32 (v)

yrkande 22.

Flexiblare användning av rekryteringsstödet

I propositionen (bil. 10 s. 19) föreslår regeringen att riksdagen skall

godkänna vad som sägs om en flexiblare användning av rekryteringsstödet. Av

redovisningen framgår att regeringen har beslutat införa mer flexibla

anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. För att få sådant stöd skall

det inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader,

resp. för dem som är under 25 år i minst en månad. Om det finns synnerliga skäl

skall dessutom rekryteringsstöd kunna utgå för att anvisa äldre arbetslösa

plats i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare

bara i kommuner och landsting. Över hälften av de äldre arbetslösa är

långtidsarbetslösa.

I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas

situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre

arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer

över 50 år.

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den genomförda

ändringen gör det möjligt att använda rekryteringsstödet på ett mera offensivt

sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet

för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är

utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få

plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i

motion Fi34 (fp) och vill väcka frågan om och hur man bör angripa förlegade

attityder som olika grupper på arbetsmarknaden kan möta. Över hälften av de

äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte att man skall

ställa äldre i motsatsförhållande till yngre. Utskottet vill dock erinra om de

riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Enligt dessa skall

långtidsarbetslösa vara den grupp som kommer i första hand för olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar också att

de ändringar som regeringen nyligen gjort i rekryteringsstödet ligger i linje

med motionärens önskemål. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är

därför inte påkallad, anser arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet biträder detta förslag och föreslår alltså att riksdagen

skall godkänna vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av

rekryteringsstödet (bil. 10, A 2 yrkande 7) och avstyrka motion Fi34 (fp).

Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget

I propositionen (bil. 10 s. 11--12) föreslår regeringen som tidigare

nämnts att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till

25 766 738 000 kr för nästa budgetår. Denna nivå är 2 842 193 000 kr

lägre än vad riksdagen tidigare har beslutat (1993/94:AU11, rskr. 189).

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 17 (i denna del)

regeringens förslag till anslagsminskning och förordar att anslaget skall tas

upp med ett belopp som är 4 658 miljoner kronor högre än vad som tidigare har

beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Därutöver vill

Socialdemokraterna för insatser under nästa budgetår utnyttja 2 200 miljoner

kronor av de medel som kvarstår outnyttjade på innevarande års anslag för

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Ny demokrati förordar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) att

20 000 miljoner kronor anvisas på anslaget, dvs. 5 766,7 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslår.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 13 att anslaget

fastställs till 33 586 738 000 kr. Denna nivå, som överstiger regeringens

förslag med 7 820 miljoner kronor, har sin grund i att Vänsterpartiet dels

vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor, dels avvisar regeringens

förslag att föra över 4 320 miljoner kronor från A 2-anslaget till andra

användningsområden.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet ställt sig bakom

regeringens förslag till jämkningar i den arbetsmarknadspolitiska

åtgärdsarsenalen. Utskottet har dessutom avstyrkt de motioner där förslag

framförs om ändrad omfattning och fördelning av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Utskottet uppger också att det belopp på 1 940,6 miljoner kronor

som tidigare stått ofördelat till regeringens disposition nu är budgeterade för

olika ändamål.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar slutligen också om sitt förslag till

initiativ som innebär att A 2-anslaget minskas med 50 miljoner kronor till

förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt

företagande.

I konsekvens härmed anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen

begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör anslås för

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95, dvs.

25 716 738 000 kr. De aktuella motionsyrkandena bör således avstyrkas, anser

arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör

medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom

arbetsmarknadsutskottets förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med

25 716 738 000 kr.

Utskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av propositionen (bil.

10, A 2 yrkande 8) och med avslag på motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna

del), Fi32 (v) yrkande 13 och Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) anvisar

25 716 738 000 kr på reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

för budgetåret 1994/95.

Lönegarantifonden

På grund av de senaste årens stora antal konkurser beräknas i

kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 20--21) underskottet i

Lönegarantifonden till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret

1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos

Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder

kronor.

Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att

minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de

uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.

Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras

i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för

utbetalningar enligt lönegarantilagen.

Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga

krediten begränsas till 6 miljarder kronor.

Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när

det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet

tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får

disponeras i Riksgäldskontoret under nästa budgetår för utbetalningar enligt

lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (v) yrkande 35.

Med instämmande i vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår

finansutskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 20--21) och med avslag på motion Fi32

yrkande 35 medger att Kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit i

Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för

utbetalningar enligt lönegarantilagen.

Arbetsmarknadsfonden

Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på

arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också

ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.

I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) beräknas

Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor

under nästa budgetår. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligt

underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången

av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid

utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa

ett underskott på nära 90 miljarder kronor.

Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i

Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall

finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas

till högst 100 miljarder kronor.

Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget

att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om

att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag

om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i

Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och

permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa

utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 yrkande

36 (v) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks

därför.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och

föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 10, s.

21--23) och med avslag på motion Fi32 (v) yrkande 36 medger att

Riksförsäkringsverket får disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100

miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och

permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa

utbildningsbidrag.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Otraditionella insatser

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att medelsramen för

s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I

propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för

rehabilitering av människor med funktionshinder.

Vänsterpartiet begär i motion Fi32 yrkande 39 att medelsramen för

otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till 60 miljoner kronor.

Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för

otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 yrkande 39

(v).

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och

föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (s. 23--24)

och med avslag på motion Fi32 yrkande 39 (v) godkänner att högst 50 miljoner

kronor av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade

medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1).

Lönebidrag

Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr

per månad.

Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att

möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund

för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda

fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader

sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska

sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det

tillfället motionen i ifrågavarande del. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller i

sitt yttrande (AU8y) den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall

till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40). Socialdemokraternas

representanter i utskottet har anmält en avvikande mening. Vänsterpartiet har i

en meningsyttring förordat motionens förslag.

Finansutskottet finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet ingen

anledning att frångå det tidigare i vår fattade riksdagsbeslutet och föreslår

därför att riksdagen avslår motion Fi32 yrkande 32 (v).

Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med

socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i

förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga

arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av

lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.

Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att

målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är

berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de

nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela

lönekostnaden.

En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt

arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för

den nämnda gruppen arbetshandikappade.

AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat

arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av

lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.

Regeringen förordar i kompletteringspropositionen att ett system med

flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt

arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den

arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå.

Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996

föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt

samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med

lönebidrag.

Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt

arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser

dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många

fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt

tillämpade 75-procentsnivån.

Arbetsmarknadsutskottet ser fördelar med ett mer enhetligt

lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig i

sitt yttrande (AU8y) bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade

i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod.

Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190)

att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall

kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska

den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar

regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system

innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att

därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför

med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen

av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.

Finansutskottet har från sin utgångspunkt inget att erinra mot

regeringens förslag och föreslår därför riksdagen att med bifall till

kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 25--26) godkänna förslaget om

försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2).

Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför

studie- och yrkesval

Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade

ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt

att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på

grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till

arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att

funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med

vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att ungdomar skall

kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i

vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget

föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för

boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till

300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon

kronor och inryms i anslaget.

Arbetsmarknadsutskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla

funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna.

Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett

förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning

vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker

därför förslaget i sitt yttrande (AU8y).

Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen godkänner vad

regeringen förordar i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 27--28) om

utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltagit i

vägledningsveckor (avsnitt 2.3).

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Anslag för underhållsåtgärder

Riksdagen har tidigare denna vår anvisat 1,2 miljarder kronor för särskilda

insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop.

1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen

med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen.

Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala

transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut

är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer

som meddelats.

Regeringen anger i kompletteringspropositionen (bil. 6 punkt A 15) att

trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som

är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där

sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga

och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat

beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av

länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar

som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv

medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de

ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder

för sysselsättning och tillväxt ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för

budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att

fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i

budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.

Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två

behandlar medelsanvisningens storlek.

I motion Fi31 (nyd) yrkande 45 anges att regeringens motiv för en ytterligare

anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är

rimlig i det kärva finansiella läge som staten befinner sig i. Motionärerna

avstyrker därför förslaget.

I motion Fi32 (v) yrkande 59 framhålls att den föreslagna satsningen är

alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra

investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn,

data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt

motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning

reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.

Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna

riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad

regionala insatser.

I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att

Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för

förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet

gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt

för tung trafik till följd av tjälskador.

Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län

tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna

finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av

vägnätet periodvis avstängs för tung trafik.

I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs

ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år

uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den

återkommande tjällossningen.

I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil,

Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs

extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att

ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling

uppnås.

I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar.

Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges

framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den

allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att

skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som

inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda

satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin

virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla

vägnätet i Västernorrland.

I sitt yttrande (TU5y) hänvisar trafikutskottet till att utskottet vid

ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift

och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan

bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av

att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla

länsvägar.

Beträffande de i motionerna föreslagna riktlinjerna anför trafikutskottet att

det enligt utskottets mening bör ankomma på regeringen och berörda

länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen medan riksdagens

uppgift i första hand bör vara att ange de övergripande ramarna och

riktlinjerna för investeringsverksamheten. Med denna arbetsfördelning bör

riksdagen normalt inte ta ställning till konkreta krav på investeringar och

underhållsåtgärder.

Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda att riksdagen

anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Vad avser motionärernas

påpekanden om de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar

med brister i bärighet och framkomlighet kan trafikutskottet dessutom

konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses

genom de aktuella förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag till medelsanvisning och riktlinjer för medelsanvändningen.

Finansutskottet delar trafikutskottets bedömningar och anser att

riksdagen bör avstyrka motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45, Fi32 (v)

yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och

Fi57 (s) och tillstyrker kompletteringspropositionens (bil. 6 punkt A 15)

förslag att ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas under anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att

riksdagens tidigare beslut (bet. TU13, rskr. 157) bör ändras och att ett

reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.

Värmlands flygplats

I fyra motioner (Fi38 (s), Fi50 (s), Fi58 (m, fp) och Fi60 (c)) behandlas

utbyggnaden av en ny flygplats i Värmland. I alla motioner föreslås att de 45

miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya

länsflygplatsen anvisas.

Med anledning av motionerna hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande

(TU5y) till att utskottet tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat

förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15).

Utskottet erinrade där om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads

flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna

bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att

stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets

hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159).

Trafikutskottet, vars uppfattning ligger fast, föreslår att riksdagen på ett

särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att

samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Det är, anför

utskottet, angeläget att snarast förverkliga detta projekt, och riksdagen bör

därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge nu fatta ett beslut om

dess finansiering genom att anvisa 45 miljoner kronor över ett särskilt anslag

till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden. Härav följer att

finansutskottet förordas tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda

följer vidare att syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp)

och Fi60 (c) blir tillgodosett.

Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och

Kristdemokratiska samhällspartiet har anmält en avvikande mening till

trafikutskottets yttrande vari de anför att något initiativ i frågan -- vars

planeringsordning fastställts i stor enighet -- inte erfordras från riksdagen.

De understryker emellertid det angelägna i att den nya flygplatsen kan byggas

så snart som möjligt och anger att regeringen kan besluta härom trots att

särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet.

Finansutskottet har under hand tagit del av förutsättningarna för

finansieringen av flygplatsen. Den totala byggkostnaden beräknas till 355

miljoner kronor. Luftfartsverket, som skall vara byggherre, ägare och även

svara för driften, svarar för 85 miljoner kronor. Karlstads kommun och

Värmlands läns landsting bidrar med vardera 60 miljoner kronor. Vidare

förutsätts ett bidrag om 105 miljoner kronor från Arbetsmarknadsstyrelsen som

förfogar över medel för att möjliggöra tidigareläggning av vissa

sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Dessa medel har

riksdagen tidigare anvisat till arbetsmarknadspolitiska åtgärder över tionde

huvudtiteln.

Det är viktigt att regeringen löser denna fråga eftersom Koncessionsnämnden

dömt ut den nuvarande flygplatsen. Utskottet kan konstatera att det finns ett

brett stöd för att det bör byggas en flygplats i Karlstad men förordar inte

från sin utgångspunkt att ett nytt anslag upprättas för ändamålet. Det bör

ankomma på regeringen att finna en lämplig finansieringsform för de resterande

kostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter som

eventuellt finns att ta i anspråk ej utnyttjade medel på anslaget B 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln för innevarande

budgetår. Därigenom torde syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s)

yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) vara tillgodosett varför dessa avstyrks.

Utbildningsdepartementet

Skolväsendet

Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15

f.) att det även för nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser

inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten.

Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform s.k. utbildningscheck.

Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom

gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.

I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på

dessa punkter. Regeringen föreslår med anledning härav att 1 469 587 000 kr

anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet m.m., vilket innebär en ökning med 1 421 400 000 kr.

Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje

gymnasieår avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan.

Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att medel anvisas för 30 000

platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa

ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa 117 miljoner

kronor (yrkande 3).

För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande

28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser

avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och

8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med utbildningscheck.

Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för

att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall

alltså användas för nya platser. För både komvuxplatser och utbildningscheckar

föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.

Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att

möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget

om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte

än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare.

Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för

utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande

avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta

det offentliga skolväsendet (yrkande 7).

Även Vänsterpartiet yrkar i motion Fi32 avslag på regeringens förslag om att

införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas

mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i

motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på

förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).

I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för

extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera

teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade

delen av komvux (motion Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslås alltså 40 000

platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida

kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår

de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås

bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas

av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för

innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så

befinns nödvändigt.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 att drygt 1 miljard kronor anvisas

utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux

(yrkande 42).

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att det

innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje

gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000

platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning

att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser.

Utbildningsutskottet påpekar i det sammanhanget att det anslag från vilket

statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag.

Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS

1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även

för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i

kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag -- och att

rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.

Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser

inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats.

Mot denna bakgrund delar utbildningsutskottet regeringens uppfattning att det

platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt.

Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av

utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utbildningsutskottet anser

värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget att även

kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.

Yrkande 8 i motion Fi42 är enligt utbildningsutskottets uppfattning

tillgodosett i propositionen.

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag och avstyrka motionerna. Socialdemokraternas representanter i utskottet

förordar i en avvikande mening att motion Fi42 (s) yrkandena 2--8 borde ha

tillstyrkts.

Finansutskottet gör från sin utgångspunkt ingen annan bedömning än

utbildningsutskottet och föreslår därför att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag på motionerna Fi32 yrkandena 41 och 42, Fi42

yrkandena 2--8 samt Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut

(bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det

kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag

på 1 469 587 000 kr.

Folkbildningen

I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår

regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7--8) att medel skall

anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan

beräknas 390 710 000 kr. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda

kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor.

Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför

regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga

och tekniska ämnen.

I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut

under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen

skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget.

Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver

ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av

arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall

anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och

främlingsfientlighet (yrkande 15).

Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v)

förstärkas med 260 miljoner kronor, bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora

utbildningsbehov (yrkande 43).

I sitt yttrande tillstyrker kulturutskottet (KrU10y) regeringens förslag

att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget

Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kr för 8 900 extra platser

inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom

folkbildningen för arbetslösa.

Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betänkande

1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde

följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor

på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde

förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns

anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna

Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget

avstyrks.

Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att

folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och

rasism motverkas. Kulturutskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade

medel för detta ändamål inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare

ställningstagande föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion

Fi59 yrkande 15. Kulturutskottet erinrar slutligen om att riksdagen under våren

anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och

rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263).

I en avvikande mening har kulturutskottets socialdemokratiska medlemmar anfört

att kulturutskottet borde ha tillstyrkt förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 13

om att anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till folkbildningen samt yrkande

15 om att anvisa 3 miljoner kronor för att bidra till att främlingsfientlighet

och rasism motverkas.

Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad

kulturutskottet anfört. Utskottet anser därmed att riksdagen med bifall till

propositionen och med avslag på motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkandena

13 och 15, med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:KrU13,

rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för nästa budgetår anvisar ett

anslag på 2 356 038 000 kr.

Bildmuseet i Umeå

Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon

kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln,

anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196).

Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i

kompletteringspropositionen (bil. 8 punkt C 9, s. 14 och bil. 11 punkt

B 33 s. 2--3) att Umeå universitet som ett särskilt åtagande bör svara för

utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt

regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9 Umeå universitet:

Grundutbildning, varvid anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. under elfte

huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare

att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget

Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.

Utbildningsutskottet redovisar i sitt yttrande (UbU6y) att

Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras

sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av

nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.

Utbildningsutskottet föreslår i likhet med kulturutskottet (yttrande

KrU10y) att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå

universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av

verksamheten vid Bildmuseet.

Även finansutskottet ställer sig bakom regeringens förslag och

tillstyrker att riksdagen med bifall till propositionen ger Umeå universitet

ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid

Bildmuseet. Vidare bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. KrU26,

rskr. 196) med bifall till propositionen till Bidrag till vissa museer m.m. för

nästa budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag på 101 938 000 kr.

Utskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet för Umeå universitet:

Grundutbildning.

Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare

Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och

resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning

av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag

som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i

regleringsbrev. Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet

nybörjarplatser i olika slags utbildning av riksdag och regering.

Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen

till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i

proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50)

anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i

Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot

en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika

delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och

avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års

budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå

fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också

att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för

befintliga medel.

När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition

(s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida

behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i

tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93

inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett

uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av

tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården

klarnat.

De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska

institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp.

tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag

som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal

helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska

utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.

I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag om minskning av

utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I

kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.

Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.

Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den

framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens

volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Den

viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare

är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger

för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett

regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de

medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att

de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m.

budgetåret 1994/95 med totalt 120.

De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och

utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt

Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att

läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser

Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20

Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings

universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i

landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit

hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på

andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.

Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året

beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande,

föreslår i motion Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60

nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag.

Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska

institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning

föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.

Ny demokrati anser i motion Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen

för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser

att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det

är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen

när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan

flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när

det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32)

och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet

avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och

föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området

till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning

föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).

Vänsterpartiet avstyrker i motion Fi32 regeringens förslag om minskat

utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet

(yrkande 45 i denna del).

I motion Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget

för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135

nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i

landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion Fi49 (s)

föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna

hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till

invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras

med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska

industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg

har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.

Motionerna Fi40 (s) och Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka

läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av

130 läkare per år i stället för nuvarande ca 100. Motionärerna hänvisar till

den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare,

där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring

år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i

Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.

Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av

läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion Ub607 (fp) är det angeläget

att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym

skapar. I motion Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera

läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en

eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande

orter sker en gång per år i stället för två. En intagning en gång per år i

stället för två förespråkas också i motion Ub676 (s), där motionären påtalar

det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till

arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till

förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex.

civilingenjörsutbildning.

Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att en minskning av

läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund

av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60

nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion Fi42 (s)

fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds

universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning

av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av

utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå

universitet skulle ökas.

Finansutskottet delar regeringens bedömning beträffande

läkarutbildningens omfattning och finner det särskilt angeläget att minska

omfattningen under rådande statsfinansiella läge. Därför avstyrks motionerna

Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del,

Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi42 yrkandena 9--11, Fi46, Fi49,

Ub607, Ub608 och Ub676. Utskottet tillstyrker däremot att riksdagen godkänner

vad regeringen anfört om läkarutbildningens dimensionering.

I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av

utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med

50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå

universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare

utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande

till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen.

Ny demokrati avvisar i motion Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35

och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen.

Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka

redovisats ovan.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens

förslag beträffande Göteborgs universitet.

I motionerna Fi33 (fp) och Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå

bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för

budgetåret 1994/95. I motion Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till

minskning vid Göteborgs universitet.

Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens

uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens

storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad

mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya

resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att

antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger

de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop.

1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).

Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än

utbildningsutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi31

yrkandena 28, 33 och 34, alla i denna del, 35 och 36 i denna del, Fi32 yrkande

45 i denna del, Fi33, Fi39 och Fi48 godkänner vad regeringen förordat om

tandläkarutbildningens dimensionering.

Regeringens förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående

angående dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen medför att

anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör

förändras enligt följande. Beträffande Umeå universitet har hänsyn även tagits

till den anvisning av medel till Bildmuseet i Umeå som utskottet behandlade i

föregående avsnitt.

Till Uppsala universitet: Grundutbildning bör anvisas 2 031 000 kr lägre än

vad riksdagen tidigare beslutat;

Till Lunds universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 062 000 kr lägre än

vad riksdagen tidigare beslutat;

Till Göteborgs universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 928 000 kr lägre

än vad riksdagen tidigare beslutat;

Till Umeå universitet: Grundutbildning bör anvisas 51 000 kr utöver vad

riksdagen tidigare beslutat; samt

Till Karolinska institutet: Grundutbildning bör anvisas 7 683 000 kr lägre

än vad riksdagen tidigare beslutat.

Beträffande den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare

har socialutskottet i sitt yttrande (1993/94:SoU6y) föreslagit

finansutskottet att göra tillkännagivanden mot bakgrund av situationen i norra

Sverige.

Finansutskottet gör för egen del ingen bedömning av det långsiktiga

behovet av läkare och tandläkare utan förutsätter att regeringen i samarbete

med berörda myndigheter beaktar relevant information om behovet och föreslår en

väl avvägd dimensionering av anslagens storlek även i fortsättningen. Något

initiativ i detta ärende från riksdagens sida i detta sammanhang kan utskottet,

från sina utgångspunkter, inte finna anledning till mot bakgrund av den

arbetsfördelning som råder i det reformerade budgetberedningsarbetet.

Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg

Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i

kompletteringspropositionen. I tre motioner -- Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i

denna del, Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till

odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag

ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och

forskarutbildning.

Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i

Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra

året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som

gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten.

I sitt yttrande framhåller utbildningsutskottet (UbU6y) att för riksdagen

måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod

bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika

utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika

fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För

fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av

forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388). En

omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten

tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett

betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå

universitet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motionerna. Till utskottets

yttrande har emellertid en avvikande mening anmälts från Ny demokratis och

Kristdemokratiska samhällspartiets representanter i utskottet.

Finansutskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet, från att

regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör

bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga

förändringar. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi31 yrkandena 29 och 34 i

denna del, Fi47 och Fi51.

Dramatiska institutet

Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet:

Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en

ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret

1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående

förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat

att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna

minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av

regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna

i Stockholm.

Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det pågående

förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få

hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.

Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker med hänsyn till detta

regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet:

Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen

av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.

Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen

I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21

500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret

1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och

distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under

anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för

detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats

sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas

ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning

som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har

medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser

sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder

vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500

studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.

I motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att

riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om

sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till

en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare

studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell

utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen,

studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för

studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör

remissbehandlas.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att ett flertal

universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan

planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser

inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motionen.

Finansutskottet instämmer häri och avstyrker därmed motion Ub714 (v)

yrkande 7.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner

kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det

naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I

samma motion (yrkande 13) föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare

3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk

högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen innebär att 18 miljoner kronor

utöver regeringens förslag skall avsättas till stöd för ökad distansutbildning.

Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa

särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen

nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning

av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som

regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den

utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av

sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att

räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk,

planeringstid och personella resurser. Till yttrandet har utskottets

socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.

Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår

riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8,

rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet

och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på

(468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.

Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- Ub677 (s) yrkande 3,

Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få

anordna sommaruniversitet.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att

Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga

universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för

sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte

att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss

högskola.

Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och avstyrker

därmed motionerna Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3.

Trainee-utbildning

I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag

om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. För trainee-utbildningen

föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet

med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med 22 800 000

kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på

22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med

utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående

behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor

m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall

starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör

anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men

menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett

trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom

universitet och högskolor.

Socialdemokraterna yrkar i motion Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning

skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under

anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte

skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).

I motion Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om

att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och

att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k.

coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett

ekonomprogram.

Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på

regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).

Utbildningsutskottet ser i sitt yttrande (UbU6y) trainee-utbildningen som

en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse

även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i

motionerna Ub32 och Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen

bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i

trainee-verksamheten.

Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 44, Fi42 (s) yrkande 15, Ub690 (c)

yrkande 1 och Ub714 (v) yrkande 6.

Högskolan i Karlstad

I motion Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett

tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid

Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred

och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och

språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan

i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck

och trainee-utbildning som regeringen skisserat.

Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU6y) att statliga

högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för

arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt

regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid

inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort

för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker därför

motion Ub721 (c).

Studiestöd

Med anledning av att det i kompletteringspropositionen föreslås att medel

anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre

utbildningen föreslås också att anslagen för studiestöd höjs i motsvarande

grad. De extra platserna beräknas föranleda en ytterligare kostnad för

studiestöd på ca 2 891 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala

studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med

176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och

anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.

I motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) föreslås en större utökning av

antalet platser. Motionärerna framhåller vidare den yrkestekniska

högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att

särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar.

Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687

miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under

anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m.

och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m.

Också i motion Fi32 (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de

besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss

högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare

omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt

vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner

kronor.

Socialförsäkringsutskottet anför följande i sitt yttrande (SfU7y) med

anledning av förslagen till ändrade anslag till studiestöd. Riksdagen har vid

sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det

särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att

studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till

att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att

undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde

lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget

till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande

sätt en besparing gjorts.

Socialförsäkringsutskottet uttryckte vid sin behandling av

budgetpropositionen förståelse för de förslag till besparingar som regeringen

lade fram och biträdde dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna

del. Finansutskottet bör därför enligt socialförsäkringsutskottets mening

avstyrka motionerna Fi42 (s) yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.

I övrigt bör enligt socialförsäkringsutskottets mening beräkningen av

kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram.

Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag

till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena.

Socialdemokraternas representanter i utskottet har till denna del i yttrandet

anmält en avvikande mening till förmån för förslagen i motion Fi42 (s).

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar

och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi42 yrkandena

14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.

Information till svenska studerande utomlands

I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har

ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands

befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Enligt regeringens mening finns

det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges

en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala

studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka

former sådan information skall kunna förmedlas. Regeringen föreslår att 6,3

miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under

anslaget Centrala studiestödsnämnden.

I motion Sf507 (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna

uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer

med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5

miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna

budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal

med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala

studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera

effekterna av satsade medel.

Socialförsäkringsutskottet delar i sitt yttrande regeringens och

motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag.

Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507 (s, m).

Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av

det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under

anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt

socialförsäkringsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens

förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del varmed även motion

Sf507 (s, m) är tillgodosedd.

Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring

I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 19) framhålls att värnpliktiga

som påbörjat sina högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av

skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen

föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en

låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.

I motion Fi55 (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en

räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl

får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett

större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens

förslag avslås.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i sitt yttrande (SfU7y) i

regeringens bedömning. Till yttrandet har emellertid utskottets

socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets instämmande och

tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion Fi55 yrkande 2.

Socialdepartementet

Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor

I kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 4) anger regeringen att

antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta

denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen

uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer

att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av

förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och

upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte

enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i

sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta

utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för

aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det

medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och

förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig

ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå

åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för

förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas

förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter.

Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande

läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status

och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I

propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att

denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie

verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i

tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av

förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid

på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen

föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att

kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra

försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen

förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den

genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en

förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i

socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt

regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för

förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom

folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i

enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall

anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats

av riksdagen.

Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall

tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen

också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kompensation för

administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör

enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras

försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen (bil. 5, avsnitt 5)

föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna

försäkringskassor (prop. 1993/94:148) i denna del (punkt 16) anvisar ett

ramanslag på 4 321 647 000 kr.

Socialförsäkringsutskottet har (Sfu7y) ingen erinran mot regeringens

förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att

utskottet i betänkande 1993/94:SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205

med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och

sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett

vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande

insatser föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett

klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör

utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om

regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande

insatser och föreslår i betänkandet att även detta ges regeringen till känna.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och

tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 5, avsnitten 4

och 5) till anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor.

Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) att

75 miljoner kronor anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under

budgetåret 1994/95 med anledning av Alkoholpolitiska kommissionens

slutbetänkande och den pågående europeiska integrationsprocessen.

Socialutskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna

medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och tillstyrker

sålunda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6)

till medelsanvisning.

Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om

mervärdesskatt

Socialutskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag

om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag

till kommuner och lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till

kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av

motioner.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och

tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Kulturdepartementet

Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.

I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2) anförs att

utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den

takt som förutsattes i budgetpropositionen. Regeringen har emellertid den

14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om

uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt

prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot

detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer,

varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Enligt

propositionen kommer mottagandet i kommunerna till allra största delen att ske

under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att

ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att

huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på

flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent

uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av

anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier.

Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för

budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som

angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare

500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95.

Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader

för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges

att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära

kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens

beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade

förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda

asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller

för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta

leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor.

Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor.

Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på

förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa

anslag är så osäker.

I motion Fi31 (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling

av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av

Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de

drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör

ske (yrkande 25). Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att

antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen

till kommunerna sänks med 20 %. De begär (yrkande 26) att riksdagen skall

avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.

Enligt socialförsäkringsutskottets mening (SfU7y) torde regeringens

beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i

underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur

många flyktingar och ansökningsfall som kommer att vara föremål för

kommunmottagande är begränsad, vill utskottet emellertid inte motsätta sig

regeringens förslag till medelsanvisning. Det anförda innebär att

finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 26 om

minskad medelsanvisning. Ny demokrati har fogat en avvikande mening till

yttrandet från socialförsäkringsutskottet.

Socialförsäkringsutskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med

uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och

flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om

flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och

kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i

motion Fi31 (nyd) yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom

ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs

arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion

Fi31 (nyd) yrkande 25.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker sålunda regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 11,

avsnitt 2.1) och avstyrker yrkandena 25 och 26 i motion Fi31 (nyd).

Nedsättning av ekonomiskt bistånd

I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i

kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en

bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning

som fått beslut om avvisning eller utvisning även i de fall när en

verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 188). Utskottet

förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån

ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på

annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den

28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram

till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra

verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i

skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och

under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som

försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att

åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte

medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den

bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska

sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till

en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att

sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka

till att söka en passhandling som krävs för återresan.

Socialförsäkringsutskottet har (SfU7y) ingen erinran mot att 10 § i

lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om

nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa

fall. Socialförsäkringsutskottet föreslår emellertid att den nya bestämmelsen

även bör hänvisa till första stycket i paragrafen, varför orden "i andra

stycket" bör strykas.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i

kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) med den ändring av 10 § i

lagen (1994:137) som socialförsäkringsutskottet förordar.

Tystnadsplikt

I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) föreslås i enlighet

med vad socialförsäkringsutskottet förordar i betänkandet SfU11 att en

lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.

Socialförsäkringsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen

skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att

finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker sålunda regeringens förslag.

Övriga motionsyrkanden

I motion Fi31 (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast

temporära uppehållstillstånd skall beviljas.

Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja

tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188).

Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen

(1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett

tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt

till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst

avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en

kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas

utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år

beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet

erhålla tillstånd.

Socialförsäkringsutskottet anser inte (SfU7y) att det finns anledning att

införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära

uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall

till motion Fi31 (nyd) yrkande 27. Utskottet vill även erinra om att det ligger

inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare

bereda frågan om vistelsetillstånd.

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning

och avstyrker yrkande 27 i motion Fi31 (nyd).

Finansdepartementet

Räntebidragsanslaget

Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att

den bedömning av belastningen på förslagsanslaget Räntebidrag m.m. under

budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en

kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till

avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för

anslagsberäkningen har därefter reviderats.

Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på

räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även

vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta

ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3

400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med

anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i

kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att riksdagen skall anvisa

3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget

Räntebidrag m.m.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det givetvis är angeläget att

räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som

möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret

1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör

besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker

således regeringsförslaget.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och

tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 7,

avsnitt 1.2) att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i

proposition 1993/94:100 bilaga 8.

Statliga arbetsgivarfrågor

Budgetåret 1990/91 upptogs på statsbudgeten ett reservationsanslag på

300 miljoner kronor för Bidrag till kompetensutveckling på det statligt

reglerade området. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal

om löner för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor

för att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje

år.

Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr kvar på detta anslag. Statens

arbetsgivarverk bedömer att det fortfarande kommer att finnas medel kvar på

anslaget vid utgången av budgetåret 1993/94. Eftersom anslaget är ett

reservationsanslag och budgetåret 1993/94 är det tredje och sista året efter

det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten kommer regeringen inte

att ha dispositionsrätt till anslagsmedlen efter budgetårsskiftet. Statens

arbetsgivarverk bedömer dock att det kommer att finnas ett behov av att kunna

disponera medlen även efter denna tidpunkt. I kompletteringspropositionen

(bilaga 7, avsnitt 1.1) föreslås därför att anslaget förs upp på nytt på

statsbudgeten med ett formellt anslagsbelopp för att medlen skall kunna

disponeras även nästa budgetår.

Finansutskottet tillstyrker att reservationsanslaget Bidrag till

kompetensutveckling på det statligt reglerade området tas upp med 1 000 kr i

statsbudgeten för budgetåret 1994/95.

Arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning

I propositionen (bil. 10 s. 1--9) framhålls att den akuta finans- och

kostnadskrisen nu har passerats och att det finns tecken på att en vändning

inletts även på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar, varslen om

personalinskränkningar sjunker kontinuerligt och efterfrågan på arbetskraft har

börjat öka.

Regeringen har, sägs det vidare, angripit problemen med den mycket höga

arbetslösheten på tre fronter, nämligen:

med ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera

statens finanser och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling

och nya varaktiga arbeten,

med satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och

stimulans till företagande,

med utbyggd reguljär utbildning samt med en aktiv arbetsmarknadspolitik i en

omfattning som aldrig uppnåtts tidigare.

Om sysselsättningen skall kunna öka så snabbt att arbetslösheten, i enlighet

med uppställda mål, minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden

fungera bättre än tidigare. Detta kräver bl.a. flexiblare lönebildning och ökad

rörlighet.

De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som

redovisades i årets budgetproposition bör ligga fast, anser regeringen.

Ambitionen bör således vara att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga så

att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas.

De riktlinjer som förordas i propositionen sammanfattas i följande fyra

satser:

förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning,

utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till

näringlivet,

effektivisera medelsanvändningen,

öka jämställdheten på arbetsmarknaden.

Enligt regeringen måste man vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska

insatser särskilt uppmärksamma de problem som de långtidsarbetslösa och

invandrarna har.

Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten kommer att minska från

8,0 % i år till 7,2 % nästa år. Mot bakgrund härav bör de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår kunna begränsas till i

genomsnitt 270 000 personer per månad -- dvs. till en något lägre nivå än vad

man räknade med i årets budgetproposition. Regeringens nu framlagda förslag

till medelsberäkning ger dock utrymme för 293 000 personer, om bara anordnare

och arbetsgivare ställer platser till förfogande och dessa godtas av de

arbetssökande.

Regeringen vill kunna hålla en mycket hög beredskap om arbetsmarknadsläget

inte skulle förbättras så snabbt som förutsetts. När nu medelstilldelningen

till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas bör i stället

finansfullmakten ökas från 2,5 till 4,0 miljarder kronor. Finansfullmaktens

nuvarande användningsområde bör samtidigt vidgas till andra åtgärder som

regeringen finner ge omedelbar effekt på sysselsättningen. Skulle

finansfullmakten tas i anspråk fullt ut får de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna i stort sett samma omfattning som man räknade med i årets

budgetproposition.

Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 yrkande 1 en ny, mera aktiv

arbetsmarknadspolitik, vilken kan bidra till såväl ekonomisk tillväxt som

balans på arbetsmarknaden, liksom till en rättvis fördelning. Framför allt

gäller det att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i

näringslivet för att på så sätt bekämpa arbetslösheten och få ner

budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att

få i gång hemmamarknaden samt att förhindra ytterligare avskedanden i kommuner

och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Det är därför

nödvändigt med ett nytt klimat som ger stabila spelregler för både företagare

och löntagare.

Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas

för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i

näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också

inrikta sig på att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.

De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i anslutning till årets

budgetproposition ligger fast. Med marginella avvikelser gäller detsamma för

det investeringsprogram som då också presenterades. Enligt motionärerna skulle

deras förslag leda till att ca 90 000 fler arbeten kan komma till stånd under

nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare skulle dessutom få utbildning.

På så sätt kan -- hävdar motionärerna -- arbetslösheten pressas ned till under

5 % under år 1995.

Ny demokrati framhåller i motion Fi31 yrkande 18 (delvis) att Sverige

befinner sig i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och

en galopperande statsskuld. Motionärerna delar regeringens bedömning att

obalanserna på arbetsmarknaden är stora, även om utvecklingen nu går åt rätt

håll. De anser dock att läget på arbetsmarknaden förbättras snabbare än vad

regeringen har utgått från. De noterar också att regeringen haft uppenbara

svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande

budgetår. Detta leder motionärerna till slutsatsen att resursanspråken bör

kunna minskas mer än vad regeringen föreslagit. För att öka nyanställningarna

är det enligt deras mening nödvändigt med en fortsatt reformering av

arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från det

regelverk som finns i lagen om anställningsskydd.

Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 yrkandena 6--8 hård kritik mot

regeringens bristande vilja och mot att den har övergivit arbetslinjen. I

motionen hänvisas till de synpunkter partiet förde fram i anslutning till årets

budgetproposition. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga och innebär att

Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den

ekonomiska politiken.

Vänsterpartiet är också kritiskt mot det sätt på vilket anslaget B 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder utnyttjats under innevarande budgetår. Minst

2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, hävdar

motionärerna. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på det

sätt som Vänsterpartiet tidigare föreslagit i anslutning till den

regionalpolitiska propositionen. Därutöver bör 800 miljoner kronor av anslaget

användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har Vänsterpartiet

budgeterat om sammanlagt 1 300 miljoner kronor av årets anslag för nya

ändamål. Eventuellt utgående reservationer bör dock tas i anspråk för avsedda

ändamål under nästa budgetår, anser motionärerna.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att öka finansfullmakten från 2,5

till 4,0 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom

arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt

Vänsterpartiet användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att

regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till

förändringar på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU8y) de redovisade

motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen och oppositionspartierna har

en gemensam syn på behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

vikten av att få bort obalanserna på arbetsmarknaden. Alla betonar dessutom

vikten av expansion och sysselsättning inom näringslivet, liksom betydelsen av

företagande. Gemensamt är slutligen också att samtliga partier anser att det

föreligger ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i

arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk utredning

(dir. 1993:12) har givits i uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens

roll, omfattning, inriktning och avgränsning.

Liksom Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att medlen under anslaget

för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt --

såväl under innevarande som under nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet har

dock en annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller medlens

användningsområden. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör

tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser

arbetsmarknadsutskottet vara en självklarhet.

Arbetsmarknadsutskottet godtar slutligen också den lösning som förordas i

propositionen om en uppräkning av finansfullmakten och en motsvarande minskning

av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Företrädarna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var

för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på den

ekonomiska politikens inriktning. Den överensstämmer helt med vad

arbetsmarknadsutskottet här har givit uttryck för.

Liksom arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet därför motionerna

Fi31 (nyd) yrkande 18 i denna del, Fi32 (v) yrkandena 6--8 samt Fi54 (s)

yrkande 1.

Frågan om en utökning av finansfullmakten behandlar finansutskottet i

avsnittet om budgetpolitiken som återfinns längre fram i detta betänkande.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition (prop. 1993/94:209) om den

fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslagit att särskilda

arbetsmarknadskassor skall administrera den inkomstrelaterade ersättning som

skall utgå inom KAS-systemet vid arbetslöshet. Eftersom de nya reglerna avses

träda i kraft den 1 juli 1994 måste arbetsmarknadskassorna ha kapacitet för att

kunna hantera nya ersättningsärenden redan från denna tidpunkt. Det är dock en

tillfällig lösning. Regeringen har nämligen för avsikt att under hösten 1994

lägga fram förslag om kassornas organisatoriska hemvist och om formerna för

finansieringen av deras verksamhet, förslag som skall träda i kraft den 1

januari 1995.

I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 9--10) föreslår regeringen att

arbetsmarknadskassornas verksamhet tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för

investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för

driftkostnader under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994. Finansieringen

av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995 kommer att behandlas i den

aviserade propositionen om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist. De

föreslagna medlen -- sammanlagt 15 miljoner kronor -- skall enligt

propositionen anvisas på Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag (A

1) som föreslås bli utökat till 2 876 516 000 kr under nästa budgetår.

Arbetsmarknadsverkets resurstilldelning påverkas också av ett annat förslag i

propositionen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen är fortsatt hårt belastad

föreslår regeringen att Arbetsmarknadsverket skall få disponera högst 395

miljoner kronor av de medel som finns anvisade på anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) för tillfällig personalförstärkning

under budgetåret 1994/95. Härav bör minst 75 miljoner kronor användas för lön

till sådan personal som skall ha till uppgift att få arbetsgivarna att

tidigarelägga anställningar.

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkandena 12 och 13 (i denna

del) regeringens förslag till finansiering av arbetsmarknadskassorna under

andra halvåret 1994. Det görs med hänvisning till att partiet också avvisar

regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.

Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 32 uttryck för samma

uppfattning.

I den andra frågan stöder Socialdemokraterna i motion Fi54 yrkande 12 (i

denna del) den föreslagna personalförstärkningen men kräver att

resurstillskottet skall vara permanent och ingå i Arbetsmarknadsverkets

reguljära förvaltningsanslag.

Vänsterpartiet biträder i motion Fi32 yrkandena 33 och 34 regeringens förslag

om en tillfällig förstärkning, finansierad på angivet sätt, men anser att denna

förstärkning är otillräcklig. Därutöver finns det behov av en permanent

förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna

för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. för med sig att

förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till

2 961 516 000 kr.

Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker

motionerna.

Av yttrandet framgår att arbetsmarknadsutskottet inom kort kommer att ta

ställning till regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu

klargör emellertid utskottet att det inte delar Socialdemokraternas och

Vänsterpartiets syn på den föreslagna medelstilldelningen till de nya

arbetsmarknadskassorna.

Utskottet erinrar också om att den personalförstärkning det är fråga om för

arbetsförmedlingens del är en helt konjunkturberoende förstärkning och att

utskottet tidigare i år avvisat snarlika motionskrav på permanent

resurstillskott. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt.

Vänsterpartiets förslag om en permanent höjning av anslaget till

Arbetsmarknadsverket med 100 miljoner kronor avvisas av arbetsmarknadsutskottet

med hänvisning till att utskottet inte godtar de av partiet förordade

insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig

redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de

aktuella motionerna bör avstyrkas och att ytterligare 15 miljoner kronor bör

anvisas på ramanslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för

det angivna ändamålet. Med ändring av riksdagens tidigare beslut (AU11, rskr.

189) kommer detta anslag därmed att uppgå till 2 876 516 000 kr.

Till frågan om finansieringen av det konjunkturbetonade personaltillskottet

återkommer utskottet i avsnittet om medelsanvisningen på A 2-anslaget.

Finansutskottet biträder således propositionens förslag i denna del (bil. 10,

A 1) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkandena 32--34 samt Fi54 (s) yrkandena

12 (i denna del) och 13.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I propositionen (bil. 10 s. 10--20) och i flera motioner framläggs

förslag som berör medelsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Finansutskottet behandlar i detta avsnitt av betänkandet först

förslag som rör den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna, tar därefter upp de olika sakförslagen till prövning och gör

slutligen en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning

Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 608,9 miljoner kronor

på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa medel fördelades

inte 1 940,6 miljoner kronor på ändamål, utan regeringen bemyndigades att

besluta om deras användning. I en nyligen avlämnad proposition om

regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har regeringen föreslagit att av dessa

ofördelade medel skall 800 miljoner kronor få disponeras av länsstyrelserna för

extraordinära tillväxtfrämjande insatser samt 120 miljoner kronor få användas

som kapitaltillskott till Norrlandsfonden.

Till bilden hör också att vissa sysselsättningspolitiska åtgärder

regelmässigt finansieras vid sidan av A 2-anslaget. Sålunda har av

arbetsmarknadsskäl medel anvisats på andra anslag för såväl utbildningsinsatser

som investeringar i vägar. Dessutom är det i allt väsentligt

arbetsmarknadsfonden som belastas med kostnaderna för arbetslivsutveckling

(ALU) och utbildningsvikariat.

På annat ställe i kompletteringspropositionen (bil. 6) föreslår regeringen

att ytterligare 1 600 miljoner kronor skall anvisas på anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta förslag -- som

utskottet behandlar längre fram i betänkandet -- innebär att sammanlagt 2 800

miljoner kronor kommer att stå till regeringens förfogande för

vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår, vilket beräknas motsvara 13 000

årsarbeten i direkta och indirekta effekter.

I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 11--12) redovisar regeringen i

en sammanställning hur den önskar fördela det arbetsmarknadspolitiska anslaget

liksom övriga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder under budgetåret 1994/95. Av

sammanställningen framgår att regeringen förordar att den för budgetåret

1994/95 tidigare fastställda nivån på A 2-anslaget sänks med 2 842,2 miljoner

kronor till 25 766,7 miljoner kronor.

Regeringen uppger att den vid sin förnyade medelsfördelning har eftersträvat

att anpassa åtgärderna till en situation med ökad efterfrågan på arbetskraft

samtidigt som man i möjligaste mån försökt tillgodose de arbetssökandes behov.

Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt,

anser regeringen. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med

utbildad arbetskraft. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand

ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. De från arbetsmarknadsfonden

finansierade utbildningsvikariaten har under innevarande budgetår legat på en

högre nivå än någon gång tidigare men bör under nästa budgetår utökas

ytterligare.

För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket

beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av

Riksantikvarieämbetet.

Sammantaget ger det reviderade förslaget till fördelning av medlen under

A 2-anslaget utrymme för åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen

på vägnätet, som delvis finansieras genom omföring av medel från A 2-anslaget,

ger 13 000 arbetstillfällen per månad. Till detta kommer 90 000 platser i ALU

och utbildningsvikariat, finansierade med medel från arbetsmarknadsfonden. Det

tidigare redovisade förslaget om en ökning av finansfullmakten gör det möjligt

att hålla en beredskap och att vid behov uppnå totalt 400 000 platser i

genomsnitt per månad.

Socialdemokraterna kritiserar i motion Fi54 yrkandena 2, 7--10 samt

17 (i denna del) regeringen för att den trappar ner ambitionen och minskar

anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en

exceptionellt hög arbetslöshet. Motionärerna vill anvisa mer resurser till

arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd

och investeringar. De vill också ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten samt

stödja kommuner så att de kan behålla uppsagd personal.

Motionärerna är positiva till regeringens satsning på vägarbeten och

kulturminnesvård men anser att en sådan satsning inte bör göras på bekostnad av

andra åtgärder som finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Den tidigare

ofördelade reserv på 1,9 miljarder kronor, som ställts till regeringens

disposition, borde inte få användas inom regionalpolitiken på det sätt som nu

föreslås i proposition 140. Dessa medel behövs inom AMS.

Socialdemokraterna vill anvisa 4,7 miljarder kronor utöver vad regeringen

budgeterat på A 2-anslaget. Detta resurstillskott skall bl.a. användas till

arbetsmarknadsutbildning, höjt utbildningsbidrag, beredskapsarbeten,

rekryteringsstöd samt för att förhindra att kommunanställda sägs upp.

Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen ser motionärerna som betydelsefull

för att kunna möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika

flaskhalsproblem. Deras förslag på detta område ger närmare 10 000 fler platser

i månaden än regeringens förslag.

Statsbidraget till beredskapsarbeten bör enligt motionärerna räknas på hela

arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.

Vidare föreslås i motionen att AMS skall få i uppdrag att förhandla med

kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal.

AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana

beslut.

Vänsterpartiet vill i motion Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och

29--31 förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt

motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och

ungdomspraktik. Den har också insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning

och kompetenshöjande insatser. Motionärerna vill emellertid gå längre och

förordar därför ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inkl.

utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.

De vill också göra en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs

ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens

förslag.

Vänsterpartiet ser utbildningsvikariat som en utmärkt metod och anser att

formella skäl inte bör hindra dess användning. Partiet motsätter sig också

regeringens förslag att omfördela eller utnyttja A 2-anslaget till vägunderhåll

(1 600 mkr), särskilda regionala åtgärder (800 mkr), kulturmiljövård (300 mkr)

och förstärkning av Norrlandsfonden (120 mkr). Detta innebär att Vänsterpartiet

avvisar att sammanlagt 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.

I motionen betonas vikten av att satsa på arbetsmarknadsutbildning för att

höja kompetensnivån och på så sätt eliminera flaskhalsar i produktionen.

Motionärerna anser slutligen också att omfattningen av beredskapsarbetena måste

öka samt att statsbidragsreglerna för sådana arbeten åter skall baseras på en

veckoarbetstid på 40 timmar.

I motion Fi36 begär Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) ett

tillkännagivande om ytterligare medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps-

och fornvård.

Kulturutskottet välkomnar den föreslagna satsningen med 300 miljoner

kronor på ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. De

regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte

minst för det regionala utvecklingsarbetet, anser kulturutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som är

aktuella i detta sammanhang.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens

sysselsättningseffekter har regeringen enligt arbetsmarknadsutskottets mening

funnit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärderna vid

behov kan expanderas och justeras. Arbetsmarknadsutskottet håller med

regeringen om att man i första hand bör dra ner på ALU och ungdomspraktik.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot

näringslivet, kan däremot höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i

konjunkturuppgången. Liksom regeringen och motionärerna har

arbetsmarknadsutskottet starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får

en tillfredsställande lösning.

Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till

fördelning av de arbetsmarknadspolitiska medlen på olika områden och ändamål.

Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med rapport om de

sysselsättningseffekter som kan uppnås genom satsningen på kulturmiljövård och

omfördelning av resurser till regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet

instämmer således inte i den kritik som riktas mot den nya anslagsfördelningen

i motion Fi32 (v) yrkandena 9--12.

Med hänsyn till att regeringens förslag är utformat som ett flexibelt och

justerbart åtgärdspaket, och då det dessutom lätt kan expanderas har

arbetsmarknadsutskottet svårt att förstå den kritik som framförs i motionerna

Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) och Fi32 (v) yrkande 14 där motionärerna

talar om nedtrappade ambitionsnivåer och framför krav på mera budgetmedel.

I frågan om stöd till kommuner och landsting som skjuter upp planerade

personalindragningar framför arbetsmarknadsutskottet den åsikten att de

arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal

verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att AMS tycks nå goda resultat

med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting om vidareutbildning

av uppsagd personal. Mot denna bakgrund avvisar utskottet förslagen i

motionerna Fi54 (s) yrkande 2 och Fi32 (v) yrkande 16.

Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på ökad satsning på

arbetsmarknadsutbildning avvisar utskottet med hänvisning till

regeringsalternativets flexibla utformning. Arbetsmarknadsutskottet anser

således att motionerna Fi54 (s) yrkande 9 och Fi32 (v) yrkande 29 bör avstyrkas

av finansutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet avvisar också den kritik som framförs i motionerna

mot att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning har ändrats. Utskottet

finner det skäligt att den enskilde får betala en viss del av kostnaderna för

sådana studier med återbetalningspliktiga lån. Det är här fråga om en

utbildning som den enskilde själv ansöker om i konkurrens med andra personer.

Ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildning bör alltså i

likhet med ungdomar som väljer andra studieformer själva svara för en del av

studiekostnaden. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet

motionerna Fi32 (v) yrkande 30 och Fi54 (s) yrkande 10.

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ändra reglerna för

statsbidrag till beredskapsarbete så att hela arbetstiden och inte som nu bara

90 % berättigar till bidrag. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år

avstyrkt likartade motionskrav med hänvisning till att en sådan förändring

skulle leda till en kostnadsökning som utskottet inte kan ställa sig bakom.

Arbetsmarknadsutskottet, som inte ändrat uppfattning i frågan avstyrker

motionerna Fi32 (v) yrkande 17 och Fi54 (s) yrkande 8.

Arbetsmarknadsutskottet ser utbildningsvikariaten som en viktig åtgärd i

nuvarande arbetsmarknadsläge och delar regeringens uppfattning att särskilda

ansträngningar bör göras för att dessa skall öka inom näringslivet. Beträffande

omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig

kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen som

innebär att en ram ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Sammanlagt

bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den totala årskostnaden

bör uppgå till högst 10 723 miljoner kronor. Med hänvisning härtill anser

arbetsmarknadsutskottet att de krav på vidgad användning av utbildningsvikariat

som framförs i motionerna Fi32 (v) yrkande 31 och Fi54 (s) yrkande 7 bör

avstyrkas.

Vänsterpartiet kräver att satsningen på ALU skall minskas till förmån för

arbetsmarknadsutbildning. Dock bör ALU-projekt inom miljöområdet prioriteras.

Synpunkter av det senare slaget tas också upp och utvecklas ytterligare i

motion Fi36 (s). Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att motionerna inte

bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har nämligen inhämtat

att ALU-delegationen försökt finna områden för nya ALU-projekt som inte

konkurrerar med ordinarie arbetsinsatser. Enligt delegationen utgör natur- och

landskapsvård stora potentiella områden för ALU-verksamheten. En inventering

inom vissa län ger också vid handen att det förekommer ett antal ALU-projekt

med miljöinriktning, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen. Med

hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet

således att även motionerna Fi32 (v) yrkande 23 och Fi36 (s) bör avstyrkas.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig

redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning till de olika

motionsförslagen.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning om

regeringens reviderade förslag till inriktning av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Förslaget är flexibelt utformat och den valda lösningen gör det

möjligt att inom vissa givna ramar anpassa insatsernas omfattning och

fördelning efter den fortsatta utvecklingen. Eftersom de medel som anvisats för

innevarande budgetår på motsvarande anslag inte kommer att tas i anspråk fullt

ut utan balanseras till efterföljande budgetår ter sig en sådan lösning

ändamålsenlig.

Finansutskottet delar också arbetsmarknadsutskottets syn på de i motionerna

framförda förslagen om nya eller ändrade arbetsmarknadspolitiska insatser. Även

finansutskottet anser således att dessa förslag bör avvisas av riksdagen.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (v) yrkandena 9--12,

14, 16, 17, 23, 29--31 samt motionerna Fi36 (s) och Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10

och 17 (i denna del).

Främjande av kvinnligt företagande

Arbetsmarknadsutskottet föreslår genom ett utskottsinitiativ att

särskilda medel skall avdelas för att göra det möjligt att ytterligare stärka

kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt

perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det synnerligen angeläget

att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kan bidra till och utnyttja

den kommande konjunkturuppgången.

De medel som arbetsmarknadsutskottet föreslår för kvinnors företagande bör i

första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett

nytt anslag bör därför inrättas för detta ändamål anser arbetsmarknadsutskottet

som föreslår att medlen skall disponeras av Industri- och nyföretagarfonden.

Beslut om enskilda låneärenden bör inom vissa ramar fattas av de regionala

utvecklingsbolagen, som bör ges dragningsrätt hos fonden. Det bör i övrigt vara

regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att 50 miljoner kronor anvisas på

ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementets

huvudtitel. Satsningen bör finansieras genom att anslaget A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Utskottet

ser det som angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som

möjligt.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets initiativ. Eftersom

arbetsmarknadsutskottet anvisar en för ändamålet lämplig finansiering har

finansutskottet från sina utgångspunkter inget att erinra. Tvärtom ser

utskottet det som värdefullt om kvinnligt företagande främjas på det föreslagna

sättet. Många kvinnor bär på idéer och andra uppslag som kan omsättas i

affärsmässigt hållbara företagsprojekt om de bara får finansiellt stöd för sina

förslag. Ofta kan det vara svårt att få låna mindre belopp för att utveckla en

bra företagsidé. Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet det som

angeläget att information om detta stöd till kvinnligt företagande förs ut så

snart som möjligt.

Verksamheten bör utvärderas efterhand. Om det därvid visar sig att stödet väl

uppfyller det avsedda syftet bör insatserna fortgå under längre tid.

Finansutskottet föreslår således att riksdagen beslutar föra upp ett nytt

reservationsanslag till främjande av kvinnligt företagande på

Näringsdepartementets huvudtitel och på detta anslag föra upp 50 miljoner

kronor för budgetåret 1994/95.

Ungdomsarbetslöshet

Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 yrkandena 3 och 11 fram ett

program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målet är att ingen under

25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda

att satsa 2 miljarder kronor för att ge 70 000 ungdomar arbete. Programmet

skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår väntas

uppkomma på anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Ungdomsprogrammet innebär i korthet bl.a. följande:

Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas

kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet

högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda

utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt

studiebidrag.

Kommunerna ges ansvar för att alla ungdomar har meningsfull sysselsättning

t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år; ett s.k. utvecklingsår.

Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande

åtgärderna ungdomspraktik och ALU.

Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat.

En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa

akademiker.

Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar

som vill starta företag riskvilligt kapital.

Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkandena 24--28 åtgärder mot

ungdomsarbetslösheten. Partiet vill införa en särskild ungdomsgaranti som

innebär att ungdomar under 20 år inte skall behöva vara öppet arbetslösa mer än

några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.

Motionärerna vill också införa obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på

medelstora och stora företag. De vill satsa på ungdomsprojekt med

miljöinriktning samt införa ett särskilt stöd, kallat mikrostöd, på högst

20 000 kr för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller

kooperativ. Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och

ersättas av ett introduktionsprogram där kortare praktik kombineras med

anställning med rekryteringsstöd.

Partiets tidigare redovisade satsning på arbetsmarknadsutbildning och

utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna men anser samtidigt att

arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt mycket bekymmersamt. Man kan dock

skönja tendenser till en förbättring och det är arbetsmarknadsutskottets

förhoppning att den vändning i konjunkturen som skett skall leda till ökad

efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Utskottet förutser dock att behovet av

arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort

även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.

Det råder enligt arbetsmarknadsutskottet inga delade meningar om att det

behövs kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt

arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen

för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet anser att

regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten är berömvärda mot

bakgrund av det statsfinansiella läget.

All erfarenhet visar att ungdomar är arbetslösa i större utsträckning än

äldre även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Utskottet pekar

på de relativt höga ungdomslönerna som kan antas försvåra ungdomars möjlighet

att få sysselsättning. Samtidigt hänvisar utskottet till de förändringar som

skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som ger ungdomar bättre

möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, bl.a. genom provanställning.

I likhet med regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att staten skall

förbättra ungdomars möjligheter att få sysselsättning genom bl.a. ändringar av

regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hänvisar till regeringens

uttalanden i finansplanen om att parterna på arbetsmarknaden har ett stort

ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar

att få arbete. Utskottet hänvisar också till att en särskild utredare har

tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars

levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a.

studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt

lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på

arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen under nästa budgetår satsar

närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer

sysselsättningsskapande åtgärder på närmare 11 miljarder kronor som finansieras

via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare den satsning som görs av

arbetsmarknadsskäl och som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten.

Dessutom uppkommer resursförstärkningar på andra håll till följd av

reservationer i innevarande års anslag. Arbetsmarknadsutskottet delar

regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med

ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja

begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.

De åtgärdsprogram för ungdomar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för

fram leder i båda fallen till stor extra belastning på statsfinanserna. Det är

självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort

som möjligt. Arbetsmarknadsutskottet ser det emellertid inte som realistiskt

att låta en sådan strävan ta formen av en garanti. Eftersom utskottet ställt

sig bakom regeringens förslag att öka antalet utbildningsvikariat har utskottet

heller inte någon principiell invändning mot förslaget att ge fler ungdomar

sådana vikariat.

I de föreslagna programmen ingår vissa åtgärder som arbetsmarknadsutskottet

inte kan ställa sig bakom. Det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk

praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med inslag i

det befintliga åtgärdsprogrammet. Det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen och

introduktionsprogrammet samt garantin för arbetslösa akademiker.

Arbetsmarknadsutskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt förslag

som motionärerna nu åter för fram, som t.ex. förslaget om ungdomsintroduktion

och förslaget om ungdomsprojekt med miljöinriktning.

Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen

gör för att möta ungdomsarbetslösheten är väl avvägda både till innehåll och

volym. Utskottet kan således inte biträda de program mot ungdomsarbetslöshet

som motionärerna förordat.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig

redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om de olika

motionsförslagen.

Finansutskottet har när det gäller frågan om ungdomsarbetslösheten och de

åtgärder som erfordras för att komma till rätta med den ingen annan uppfattning

än arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi32 (v) yrkandena 24--28 samt

Fi54 (s) yrkandena 3 och 11.

Ungdomspraktik

I propositionen anmäls (bil. 10 s. 19) att en ny förenklad förordning om

ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Förenklingarna

kommer att avse sådana frågor som förutsättningarna för anvisningar, praktik

på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.

Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade

regler inom ungdomspraktiken.

Arbetsmarknadsutskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen,

kommer de aviserade ändringarna inte att medföra någon förändring av de

grundläggande riktlinjerna för ungdomspraktik. Utskottet har ingen erinran mot

vad regeringen anfört i frågan.

Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande och föreslår

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förenklade regler inom

ungdomspraktiken (bil. 10, A 2, yrkande 6).

Förstärkning av arbetsförmedlingen

I propositionen (bil. 10 s. 15--16) föreslår regeringen att riksdagen

skall godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig

personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95.

Finansutskottet har redan tidigare i detta betänkande delvis berört detta

förslag.

Socialdemokraterna kräver i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) att

den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen skall vara permanent. Som

tidigare framgått stöder Vänsterpartiet den tillfälliga förstärkningen men vill

därutöver ha ett permanent resurstillskott.

Arbetsmarknadsutskottet har i enlighet med vad som tidigare redovisats

tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen av konjunkturskäl.

Utskottet anser det därför logiskt att vid medelstilldelningen använda sig av

anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka

regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandet.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.

Finansutskottet finner det rimligt att Arbetsmarknadsverket tillförs

extra resurser med tanke på den hårda belastning arbetsförmedlingen är utsatt

för. Tillskottet är helt uppenbart betingat av konjunkturella skäl och bör

därför inte ges formen av ett permanent resurstillskott till

arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill delar finansutskottet

arbetsmarknadsutskottets uppfattning att åtgärden skall finansieras över

anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen bör således godkänna

att högst 395 miljoner kronor av medlen under detta anslag får användas för

ändamålet.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker

propositionens förslag (bil. 10 A 2 yrkande 1) samt avstyrker motion Fi54 (s)

yrkande 12 (i denna del).

Extra informationsinsatser

I propositionen (bil. 10, s. 16) föreslår regeringen att riksdagen skall

godkänna att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser.

Resurstillskottet fördelar sig i två lika stora delar på dels information om

åtgärder som syftar till att tidigarelägga nyanställningar, dels information om

den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli

1994.

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 14 regeringens

förslag i den del som rör medel för information om den föreslagna

arbetslöshetsförsäkringen.

Vänsterpartiet gör i motion Fi32 yrkande 18 samma sak. De båda

partierna grundar sitt ställningstagande på att de är mot regeringens förslag

till ny arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsutskottet anser att information om förändringar i

arbetslöshetsförsäkringen bör planeras i god tid. Enligt

arbetsmarknadsutskottet finns det behov av sådan information oberoende av hur

utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen med förslag till ny

arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsutskottet anser således att

A 2-anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen

föreslagit. Det innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens

förslag och avstyrker de båda motionerna.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.

Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än

arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet tillstyrker således propositionens

förslag (bil. 10, A 2 yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 18

och Fi54 (s) yrkande 14.

Bidrag till utbildning i företag

Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas

till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att

upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och

företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.

I propositionen (bil. 10 s. 17) föreslår regeringen att bidrag också

skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller

medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där.

Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 yrkande 16 att de flesta

delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Regeringens

förslag att endast delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten skall

få del av stödet är utomordentligt svårtolkat anser motionärerna som också

påpekar att någon motivering inte ges till denna uppdelning. Motionärerna

föreslår därför att begränsningen tas bort.

Vänsterpartiet ser i motion Fi32 yrkande 21 det som viktigt att höja

kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har

ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till

utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden. I

motionen föreslås också att bidraget till utbildning i företag skall höjas från

högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna

att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen.

I rådande arbetsmarknadsläge finns det behov av utbildning och kompetenshöjande

insatser för såväl anställda som småföretagare. Enligt utskottet är det svårt

att ta ställning till den begränsningsregel som regeringen föreslagit för

sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Som

motionärerna påpekar kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull.

Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning

av propositionen och motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16

och anmodar regeringen att ta bort den föreslagna begränsningen.

Vänsterpartiets förslag att höja bidraget vid företagsutbildning från 60 till

90 kr per timme avvisas av arbetsmarknadsutskottet.

Vänsterpartiets företrädare har i den senare frågan redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning av den

föreslagna regeländringen. Det är önskvärt att kompetensnivån kan höjas i de

små och medelstora företagen och att de utbildningsinsatser som kommer till

stånd omfattar även de i företagens ledning som inte är anställda. Utskottet

har i och för sig förståelse för den begränsningsregel som regeringen

föreslagit men ser samtidigt att betydande svårigheter kan uppkomma vid

tillämpningen av en sådan föreskrift. Den föreslagna begränsningen bör därför

tas bort men i övrigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag.

Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av dels

regeringens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 4), dels motionerna Fi32 (v) yrkande

21 och Fi54 (s) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om vidgad rätt till utbildning i företag.

Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet inte skäl att nu höja

bidragsnivån vid företagsutbildning. Utskottet avstyrker därför motion Fi32

(v) yrkande 20.

Akademikerpraktik

I propositionen (bil. 10 s. 16--17) föreslår regeringen dels att

akademikerpraktiken skall förlängas från nuvarande tre till högst sex månader,

dels att de som tar sig an en akademikerpraktikant skall betala ett

finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 15 regeringens

förslag.

Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 19 uttryck för samma

uppfattning.

Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år uttalat att akademikerpraktiken

har en viktig uppgift att fylla eftersom arbetslösheten är högst bland

nyutexaminerade akademiker. Enligt utskottet kommer åtgärden även under nästa

budgetår att vara ett viktigt inslag i samhällets insatser mot

ungdomsarbetslösheten. Den avvaktande hållning som arbetsgivare uppenbarligen

haft till akademikerpraktik har lett till att åtgärden inte nått upp till

önskade volymer. Försiktigheten kan bero på den korta anvisningstiden.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att förlänga praktikperioden

till sex månader.

Det föreslagna finansieringsbidraget väcker enligt arbetsmarknadsutskottet

frågan om inte en sådan avgift snarare skulle minska än öka åtgärdens

attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att

finansieringsbidraget är utomordentligt blygsamt med tanke på hur kvalificerad

arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande. Rimligen bör det därför

inte inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker

således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna.

Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från

utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i dessa frågor.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning

och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik

(bil. 10, A 2 yrkande 3) samt avslår motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54

(s) yrkande 15.

Rekryteringsstöd för högskoleutbildade

I propositionen (bil. 10 s. 18--19) föreslår regeringen att man på försök

skall införa ett rekryteringsstöd för arbetslösa högskoleutbildade under nästa

budgetår. Stödet skall hjälpa akademiker med arbetslivserfarenhet att återgå

till den reguljära arbetsmarknaden. Det bör kunna utgå vid anställning i små

företag som saknar motsvarande högskolekompetens. Småföretag saknar ofta

kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla

verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag skall

kunna lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för

stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under

nästa budgetår.

Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi32 yrkande 22 positivt till

åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning

bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a.

rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar

därför att 50 % av lönekostnaderna utgår som bidrag under de första sex

månaderna och 25 % under de följande sex.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det föreslagna rekryteringsstödet

är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har

fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att

höja kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att

pröva.

Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de

högskoleutbildades insatser i ett företag ger resultat. Därför bör

bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader

ser utskottet som en flexibel lösning. Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta

på att bidragsnivån skall vara högst 50 % av lönekostnaderna och

förutsätter att denna regel utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen

inte betalar ut mer än vad som krävs. Försöksverksamheten skall enligt

propositionen utvärderas. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att man inför en

eventuell förlängning av stödet tar upp bidragsnivå m.m. till diskussion i ett

sådant sammanhang. Med hänvisning härtill tillstyrker arbetsmarknadsutskottet

försöksverksamheten i den föreslagna formen och avstyrker motionsyrkandet.

Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen skall

godkänna regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för

högskoleutbildade (bil. 10, A 2 yrkande 5) samt avstyrka motion Fi32 (v)

yrkande 22.

Flexiblare användning av rekryteringsstödet

I propositionen (bil. 10 s. 19) föreslår regeringen att riksdagen skall

godkänna vad som sägs om en flexiblare användning av rekryteringsstödet. Av

redovisningen framgår att regeringen har beslutat införa mer flexibla

anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. För att få sådant stöd skall

det inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader,

resp. för dem som är under 25 år i minst en månad. Om det finns synnerliga skäl

skall dessutom rekryteringsstöd kunna utgå för att anvisa äldre arbetslösa

plats i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare

bara i kommuner och landsting. Över hälften av de äldre arbetslösa är

långtidsarbetslösa.

I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas

situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre

arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer

över 50 år.

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den genomförda

ändringen gör det möjligt att använda rekryteringsstödet på ett mera offensivt

sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet

för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är

utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få

plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i

motion Fi34 (fp) och vill väcka frågan om och hur man bör angripa förlegade

attityder som olika grupper på arbetsmarknaden kan möta. Över hälften av de

äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte att man skall

ställa äldre i motsatsförhållande till yngre. Utskottet vill dock erinra om de

riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Enligt dessa skall

långtidsarbetslösa vara den grupp som kommer i första hand för olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar också att

de ändringar som regeringen nyligen gjort i rekryteringsstödet ligger i linje

med motionärens önskemål. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är

därför inte påkallad, anser arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet biträder detta förslag och föreslår alltså att riksdagen

skall godkänna vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av

rekryteringsstödet (bil. 10, A 2 yrkande 7) och avstyrka motion Fi34 (fp).

Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget

I propositionen (bil. 10 s. 11--12) föreslår regeringen som tidigare

nämnts att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till

25 766 738 000 kr för nästa budgetår. Denna nivå är 2 842 193 000 kr

lägre än vad riksdagen tidigare har beslutat (1993/94:AU11, rskr. 189).

Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 17 (i denna del)

regeringens förslag till anslagsminskning och förordar att anslaget skall tas

upp med ett belopp som är 4 658 miljoner kronor högre än vad som tidigare har

beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Därutöver vill

Socialdemokraterna för insatser under nästa budgetår utnyttja 2 200 miljoner

kronor av de medel som kvarstår outnyttjade på innevarande års anslag för

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Ny demokrati förordar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) att

20 000 miljoner kronor anvisas på anslaget, dvs. 5 766,7 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslår.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 13 att anslaget

fastställs till 33 586 738 000 kr. Denna nivå, som överstiger regeringens

förslag med 7 820 miljoner kronor, har sin grund i att Vänsterpartiet dels

vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor, dels avvisar regeringens

förslag att föra över 4 320 miljoner kronor från A 2-anslaget till andra

användningsområden.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet ställt sig bakom

regeringens förslag till jämkningar i den arbetsmarknadspolitiska

åtgärdsarsenalen. Utskottet har dessutom avstyrkt de motioner där förslag

framförs om ändrad omfattning och fördelning av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Utskottet uppger också att det belopp på 1 940,6 miljoner kronor

som tidigare stått ofördelat till regeringens disposition nu är budgeterade för

olika ändamål.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar slutligen också om sitt förslag till

initiativ som innebär att A 2-anslaget minskas med 50 miljoner kronor till

förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt

företagande.

I konsekvens härmed anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen

begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör anslås för

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95, dvs.

25 716 738 000 kr. De aktuella motionsyrkandena bör således avstyrkas, anser

arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör

medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom

arbetsmarknadsutskottets förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med

25 716 738 000 kr.

Utskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av propositionen (bil.

10, A 2 yrkande 8) och med avslag på motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna

del), Fi32 (v) yrkande 13 och Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) anvisar

25 716 738 000 kr på reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

för budgetåret 1994/95.

Lönegarantifonden

På grund av de senaste årens stora antal konkurser beräknas i

kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 20--21) underskottet i

Lönegarantifonden till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret

1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos

Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder

kronor.

Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att

minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de

uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.

Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras

i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för

utbetalningar enligt lönegarantilagen.

Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga

krediten begränsas till 6 miljarder kronor.

Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när

det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet

tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får

disponeras i Riksgäldskontoret under nästa budgetår för utbetalningar enligt

lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (v) yrkande 35.

Med instämmande i vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår

finansutskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 20--21) och med avslag på motion Fi32

yrkande 35 medger att Kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit i

Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för

utbetalningar enligt lönegarantilagen.

Arbetsmarknadsfonden

Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på

arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också

ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.

I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) beräknas

Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor

under nästa budgetår. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligt

underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången

av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid

utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa

ett underskott på nära 90 miljarder kronor.

Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i

Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall

finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas

till högst 100 miljarder kronor.

Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget

att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om

att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag

om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i

Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och

permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa

utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 yrkande

36 (v) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks

därför.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och

föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 10, s.

21--23) och med avslag på motion Fi32 (v) yrkande 36 medger att

Riksförsäkringsverket får disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100

miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och

permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa

utbildningsbidrag.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Otraditionella insatser

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att medelsramen för

s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I

propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för

rehabilitering av människor med funktionshinder.

Vänsterpartiet begär i motion Fi32 yrkande 39 att medelsramen för

otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till 60 miljoner kronor.

Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för

otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 yrkande 39

(v).

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och

föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (s. 23--24)

och med avslag på motion Fi32 yrkande 39 (v) godkänner att högst 50 miljoner

kronor av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade

medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1).

Lönebidrag

Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr

per månad.

Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att

möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund

för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda

fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader

sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska

sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det

tillfället motionen i ifrågavarande del. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller i

sitt yttrande (AU8y) den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall

till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40). Socialdemokraternas

representanter i utskottet har anmält en avvikande mening. Vänsterpartiet har i

en meningsyttring förordat motionens förslag.

Finansutskottet finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet ingen

anledning att frångå det tidigare i vår fattade riksdagsbeslutet och föreslår

därför att riksdagen avslår motion Fi32 yrkande 32 (v).

Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med

socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i

förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga

arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av

lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.

Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att

målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är

berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de

nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela

lönekostnaden.

En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt

arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för

den nämnda gruppen arbetshandikappade.

AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat

arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av

lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.

Regeringen förordar i kompletteringspropositionen att ett system med

flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt

arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den

arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå.

Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996

föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt

samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med

lönebidrag.

Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt

arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser

dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många

fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt

tillämpade 75-procentsnivån.

Arbetsmarknadsutskottet ser fördelar med ett mer enhetligt

lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig i

sitt yttrande (AU8y) bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade

i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod.

Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190)

att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall

kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska

den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar

regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system

innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att

därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför

med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen

av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.

Finansutskottet har från sin utgångspunkt inget att erinra mot

regeringens förslag och föreslår därför riksdagen att med bifall till

kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 25--26) godkänna förslaget om

försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2).

Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför

studie- och yrkesval

Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade

ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt

att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på

grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till

arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att

funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med

vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att ungdomar skall

kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i

vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget

föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för

boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till

300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon

kronor och inryms i anslaget.

Arbetsmarknadsutskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla

funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna.

Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett

förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning

vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker

därför förslaget i sitt yttrande (AU8y).

Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen godkänner vad

regeringen förordar i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 27--28) om

utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltagit i

vägledningsveckor (avsnitt 2.3).

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Anslag för underhållsåtgärder

Riksdagen har tidigare denna vår anvisat 1,2 miljarder kronor för särskilda

insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop.

1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen

med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen.

Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala

transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut

är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer

som meddelats.

Regeringen anger i kompletteringspropositionen (bil. 6 punkt A 15) att

trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som

är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där

sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga

och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat

beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av

länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar

som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv

medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de

ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder

för sysselsättning och tillväxt ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för

budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att

fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i

budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.

Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två

behandlar medelsanvisningens storlek.

I motion Fi31 (nyd) yrkande 45 anges att regeringens motiv för en ytterligare

anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är

rimlig i det kärva finansiella läge som staten befinner sig i. Motionärerna

avstyrker därför förslaget.

I motion Fi32 (v) yrkande 59 framhålls att den föreslagna satsningen är

alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra

investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn,

data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt

motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning

reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.

Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna

riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad

regionala insatser.

I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att

Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för

förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet

gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt

för tung trafik till följd av tjälskador.

Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län

tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna

finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av

vägnätet periodvis avstängs för tung trafik.

I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs

ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år

uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den

återkommande tjällossningen.

I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil,

Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs

extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att

ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling

uppnås.

I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar.

Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges

framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den

allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att

skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som

inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda

satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin

virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla

vägnätet i Västernorrland.

I sitt yttrande (TU5y) hänvisar trafikutskottet till att utskottet vid

ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift

och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan

bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av

att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla

länsvägar.

Beträffande de i motionerna föreslagna riktlinjerna anför trafikutskottet att

det enligt utskottets mening bör ankomma på regeringen och berörda

länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen medan riksdagens

uppgift i första hand bör vara att ange de övergripande ramarna och

riktlinjerna för investeringsverksamheten. Med denna arbetsfördelning bör

riksdagen normalt inte ta ställning till konkreta krav på investeringar och

underhållsåtgärder.

Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda att riksdagen

anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Vad avser motionärernas

påpekanden om de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar

med brister i bärighet och framkomlighet kan trafikutskottet dessutom

konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses

genom de aktuella förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag till medelsanvisning och riktlinjer för medelsanvändningen.

Finansutskottet delar trafikutskottets bedömningar och anser att

riksdagen bör avstyrka motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45, Fi32 (v)

yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och

Fi57 (s) och tillstyrker kompletteringspropositionens (bil. 6 punkt A 15)

förslag att ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas under anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att

riksdagens tidigare beslut (bet. TU13, rskr. 157) bör ändras och att ett

reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.

Värmlands flygplats

I fyra motioner (Fi38 (s), Fi50 (s), Fi58 (m, fp) och Fi60 (c)) behandlas

utbyggnaden av en ny flygplats i Värmland. I alla motioner föreslås att de 45

miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya

länsflygplatsen anvisas.

Med anledning av motionerna hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande

(TU5y) till att utskottet tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat

förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15).

Utskottet erinrade där om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads

flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna

bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att

stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets

hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159).

Trafikutskottet, vars uppfattning ligger fast, föreslår att riksdagen på ett

särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att

samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Det är, anför

utskottet, angeläget att snarast förverkliga detta projekt, och riksdagen bör

därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge nu fatta ett beslut om

dess finansiering genom att anvisa 45 miljoner kronor över ett särskilt anslag

till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden. Härav följer att

finansutskottet förordas tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda

följer vidare att syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp)

och Fi60 (c) blir tillgodosett.

Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och

Kristdemokratiska samhällspartiet har anmält en avvikande mening till

trafikutskottets yttrande vari de anför att något initiativ i frågan -- vars

planeringsordning fastställts i stor enighet -- inte erfordras från riksdagen.

De understryker emellertid det angelägna i att den nya flygplatsen kan byggas

så snart som möjligt och anger att regeringen kan besluta härom trots att

särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet.

Finansutskottet har under hand tagit del av förutsättningarna för

finansieringen av flygplatsen. Den totala byggkostnaden beräknas till 355

miljoner kronor. Luftfartsverket, som skall vara byggherre, ägare och även

svara för driften, svarar för 85 miljoner kronor. Karlstads kommun och

Värmlands läns landsting bidrar med vardera 60 miljoner kronor. Vidare

förutsätts ett bidrag om 105 miljoner kronor från Arbetsmarknadsstyrelsen som

förfogar över medel för att möjliggöra tidigareläggning av vissa

sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Dessa medel har

riksdagen tidigare anvisat till arbetsmarknadspolitiska åtgärder över tionde

huvudtiteln.

Det är viktigt att regeringen löser denna fråga eftersom Koncessionsnämnden

dömt ut den nuvarande flygplatsen. Utskottet kan konstatera att det finns ett

brett stöd för att det bör byggas en flygplats i Karlstad men förordar inte

från sin utgångspunkt att ett nytt anslag upprättas för ändamålet. Det bör

ankomma på regeringen att finna en lämplig finansieringsform för de resterande

kostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter som

eventuellt finns att ta i anspråk ej utnyttjade medel på anslaget B 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln för innevarande

budgetår. Därigenom torde syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s)

yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) vara tillgodosett varför dessa avstyrks.

Utbildningsdepartementet

Skolväsendet

Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15

f.) att det även för nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser

inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten.

Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform s.k. utbildningscheck.

Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom

gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.

I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på

dessa punkter. Regeringen föreslår med anledning härav att 1 469 587 000 kr

anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet m.m., vilket innebär en ökning med 1 421 400 000 kr.

Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje

gymnasieår avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan.

Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att medel anvisas för 30 000

platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa

ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa 117 miljoner

kronor (yrkande 3).

För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande

28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser

avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och

8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med utbildningscheck.

Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för

att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall

alltså användas för nya platser. För både komvuxplatser och utbildningscheckar

föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.

Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att

möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget

om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte

än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare.

Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för

utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande

avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta

det offentliga skolväsendet (yrkande 7).

Även Vänsterpartiet yrkar i motion Fi32 avslag på regeringens förslag om att

införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas

mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i

motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på

förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).

I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för

extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera

teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade

delen av komvux (motion Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslås alltså 40 000

platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida

kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår

de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås

bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas

av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för

innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så

befinns nödvändigt.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 att drygt 1 miljard kronor anvisas

utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux

(yrkande 42).

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att det

innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje

gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000

platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning

att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser.

Utbildningsutskottet påpekar i det sammanhanget att det anslag från vilket

statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag.

Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS

1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även

för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i

kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag -- och att

rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.

Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser

inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats.

Mot denna bakgrund delar utbildningsutskottet regeringens uppfattning att det

platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt.

Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av

utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utbildningsutskottet anser

värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget att även

kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.

Yrkande 8 i motion Fi42 är enligt utbildningsutskottets uppfattning

tillgodosett i propositionen.

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag och avstyrka motionerna. Socialdemokraternas representanter i utskottet

förordar i en avvikande mening att motion Fi42 (s) yrkandena 2--8 borde ha

tillstyrkts.

Finansutskottet gör från sin utgångspunkt ingen annan bedömning än

utbildningsutskottet och föreslår därför att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag på motionerna Fi32 yrkandena 41 och 42, Fi42

yrkandena 2--8 samt Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut

(bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det

kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag

på 1 469 587 000 kr.

Folkbildningen

I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår

regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7--8) att medel skall

anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan

beräknas 390 710 000 kr. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda

kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor.

Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför

regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga

och tekniska ämnen.

I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut

under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen

skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget.

Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver

ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av

arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall

anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och

främlingsfientlighet (yrkande 15).

Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v)

förstärkas med 260 miljoner kronor, bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora

utbildningsbehov (yrkande 43).

I sitt yttrande tillstyrker kulturutskottet (KrU10y) regeringens förslag

att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget

Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kr för 8 900 extra platser

inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom

folkbildningen för arbetslösa.

Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betänkande

1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde

följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor

på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde

förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns

anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna

Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget

avstyrks.

Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att

folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och

rasism motverkas. Kulturutskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade

medel för detta ändamål inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare

ställningstagande föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion

Fi59 yrkande 15. Kulturutskottet erinrar slutligen om att riksdagen under våren

anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och

rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263).

I en avvikande mening har kulturutskottets socialdemokratiska medlemmar anfört

att kulturutskottet borde ha tillstyrkt förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 13

om att anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till folkbildningen samt yrkande

15 om att anvisa 3 miljoner kronor för att bidra till att främlingsfientlighet

och rasism motverkas.

Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad

kulturutskottet anfört. Utskottet anser därmed att riksdagen med bifall till

propositionen och med avslag på motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkandena

13 och 15, med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:KrU13,

rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för nästa budgetår anvisar ett

anslag på 2 356 038 000 kr.

Bildmuseet i Umeå

Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon

kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln,

anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196).

Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i

kompletteringspropositionen (bil. 8 punkt C 9, s. 14 och bil. 11 punkt

B 33 s. 2--3) att Umeå universitet som ett särskilt åtagande bör svara för

utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt

regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9 Umeå universitet:

Grundutbildning, varvid anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. under elfte

huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare

att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget

Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.

Utbildningsutskottet redovisar i sitt yttrande (UbU6y) att

Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras

sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av

nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.

Utbildningsutskottet föreslår i likhet med kulturutskottet (yttrande

KrU10y) att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå

universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av

verksamheten vid Bildmuseet.

Även finansutskottet ställer sig bakom regeringens förslag och

tillstyrker att riksdagen med bifall till propositionen ger Umeå universitet

ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid

Bildmuseet. Vidare bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. KrU26,

rskr. 196) med bifall till propositionen till Bidrag till vissa museer m.m. för

nästa budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag på 101 938 000 kr.

Utskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet för Umeå universitet:

Grundutbildning.

Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare

Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och

resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning

av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag

som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i

regleringsbrev. Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet

nybörjarplatser i olika slags utbildning av riksdag och regering.

Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen

till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i

proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50)

anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i

Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot

en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika

delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och

avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års

budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå

fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också

att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för

befintliga medel.

När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition

(s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida

behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i

tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93

inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett

uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av

tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården

klarnat.

De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska

institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp.

tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag

som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal

helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska

utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.

I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag om minskning av

utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I

kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.

Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.

Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den

framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens

volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Den

viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare

är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger

för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett

regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de

medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att

de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m.

budgetåret 1994/95 med totalt 120.

De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och

utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt

Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att

läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser

Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20

Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings

universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i

landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit

hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på

andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.

Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året

beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande,

föreslår i motion Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60

nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag.

Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska

institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning

föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.

Ny demokrati anser i motion Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen

för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser

att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det

är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen

när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan

flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när

det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32)

och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet

avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och

föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området

till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning

föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).

Vänsterpartiet avstyrker i motion Fi32 regeringens förslag om minskat

utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet

(yrkande 45 i denna del).

I motion Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget

för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135

nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i

landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion Fi49 (s)

föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna

hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till

invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras

med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska

industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg

har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.

Motionerna Fi40 (s) och Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka

läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av

130 läkare per år i stället för nuvarande ca 100. Motionärerna hänvisar till

den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare,

där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring

år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i

Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.

Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av

läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion Ub607 (fp) är det angeläget

att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym

skapar. I motion Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera

läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en

eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande

orter sker en gång per år i stället för två. En intagning en gång per år i

stället för två förespråkas också i motion Ub676 (s), där motionären påtalar

det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till

arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till

förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex.

civilingenjörsutbildning.

Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att en minskning av

läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund

av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60

nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion Fi42 (s)

fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds

universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning

av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av

utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå

universitet skulle ökas.

Finansutskottet delar regeringens bedömning beträffande

läkarutbildningens omfattning och finner det särskilt angeläget att minska

omfattningen under rådande statsfinansiella läge. Därför avstyrks motionerna

Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del,

Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi42 yrkandena 9--11, Fi46, Fi49,

Ub607, Ub608 och Ub676. Utskottet tillstyrker däremot att riksdagen godkänner

vad regeringen anfört om läkarutbildningens dimensionering.

I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av

utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med

50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå

universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare

utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande

till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen.

Ny demokrati avvisar i motion Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35

och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen.

Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka

redovisats ovan.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens

förslag beträffande Göteborgs universitet.

I motionerna Fi33 (fp) och Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå

bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för

budgetåret 1994/95. I motion Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till

minskning vid Göteborgs universitet.

Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens

uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens

storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad

mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya

resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att

antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger

de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop.

1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).

Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än

utbildningsutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi31

yrkandena 28, 33 och 34, alla i denna del, 35 och 36 i denna del, Fi32 yrkande

45 i denna del, Fi33, Fi39 och Fi48 godkänner vad regeringen förordat om

tandläkarutbildningens dimensionering.

Regeringens förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående

angående dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen medför att

anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör

förändras enligt följande. Beträffande Umeå universitet har hänsyn även tagits

till den anvisning av medel till Bildmuseet i Umeå som utskottet behandlade i

föregående avsnitt.

Till Uppsala universitet: Grundutbildning bör anvisas 2 031 000 kr lägre än

vad riksdagen tidigare beslutat;

Till Lunds universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 062 000 kr lägre än

vad riksdagen tidigare beslutat;

Till Göteborgs universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 928 000 kr lägre

än vad riksdagen tidigare beslutat;

Till Umeå universitet: Grundutbildning bör anvisas 51 000 kr utöver vad

riksdagen tidigare beslutat; samt

Till Karolinska institutet: Grundutbildning bör anvisas 7 683 000 kr lägre

än vad riksdagen tidigare beslutat.

Beträffande den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare

har socialutskottet i sitt yttrande (1993/94:SoU6y) föreslagit

finansutskottet att göra tillkännagivanden mot bakgrund av situationen i norra

Sverige.

Finansutskottet gör för egen del ingen bedömning av det långsiktiga

behovet av läkare och tandläkare utan förutsätter att regeringen i samarbete

med berörda myndigheter beaktar relevant information om behovet och föreslår en

väl avvägd dimensionering av anslagens storlek även i fortsättningen. Något

initiativ i detta ärende från riksdagens sida i detta sammanhang kan utskottet,

från sina utgångspunkter, inte finna anledning till mot bakgrund av den

arbetsfördelning som råder i det reformerade budgetberedningsarbetet.

Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg

Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i

kompletteringspropositionen. I tre motioner -- Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i

denna del, Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till

odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag

ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och

forskarutbildning.

Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i

Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra

året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som

gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten.

I sitt yttrande framhåller utbildningsutskottet (UbU6y) att för riksdagen

måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod

bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika

utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika

fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För

fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av

forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388). En

omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten

tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett

betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå

universitet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motionerna. Till utskottets

yttrande har emellertid en avvikande mening anmälts från Ny demokratis och

Kristdemokratiska samhällspartiets representanter i utskottet.

Finansutskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet, från att

regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör

bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga

förändringar. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi31 yrkandena 29 och 34 i

denna del, Fi47 och Fi51.

Dramatiska institutet

Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet:

Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en

ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret

1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående

förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat

att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna

minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av

regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna

i Stockholm.

Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det pågående

förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få

hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.

Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker med hänsyn till detta

regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet:

Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen

av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.

Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen

I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21

500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret

1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och

distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under

anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för

detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats

sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas

ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning

som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har

medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser

sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder

vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500

studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.

I motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att

riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om

sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till

en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare

studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell

utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen,

studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för

studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör

remissbehandlas.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att ett flertal

universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan

planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser

inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motionen.

Finansutskottet instämmer häri och avstyrker därmed motion Ub714 (v)

yrkande 7.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner

kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det

naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I

samma motion (yrkande 13) föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare

3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk

högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen innebär att 18 miljoner kronor

utöver regeringens förslag skall avsättas till stöd för ökad distansutbildning.

Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa

särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen

nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning

av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som

regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den

utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av

sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att

räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk,

planeringstid och personella resurser. Till yttrandet har utskottets

socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.

Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår

riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8,

rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet

och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på

(468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.

Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- Ub677 (s) yrkande 3,

Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få

anordna sommaruniversitet.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att

Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga

universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för

sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte

att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss

högskola.

Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och avstyrker

därmed motionerna Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3.

Trainee-utbildning

I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag

om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. För trainee-utbildningen

föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet

med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med 22 800 000

kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på

22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med

utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående

behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor

m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall

starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör

anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men

menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett

trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom

universitet och högskolor.

Socialdemokraterna yrkar i motion Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning

skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under

anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte

skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).

I motion Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om

att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och

att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k.

coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett

ekonomprogram.

Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på

regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).

Utbildningsutskottet ser i sitt yttrande (UbU6y) trainee-utbildningen som

en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse

även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i

motionerna Ub32 och Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen

bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i

trainee-verksamheten.

Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 44, Fi42 (s) yrkande 15, Ub690 (c)

yrkande 1 och Ub714 (v) yrkande 6.

Högskolan i Karlstad

I motion Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett

tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid

Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred

och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och

språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan

i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck

och trainee-utbildning som regeringen skisserat.

Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU6y) att statliga

högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för

arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt

regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid

inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort

för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker därför

motion Ub721 (c).

Studiestöd

Med anledning av att det i kompletteringspropositionen föreslås att medel

anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre

utbildningen föreslås också att anslagen för studiestöd höjs i motsvarande

grad. De extra platserna beräknas föranleda en ytterligare kostnad för

studiestöd på ca 2 891 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala

studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med

176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och

anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.

I motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) föreslås en större utökning av

antalet platser. Motionärerna framhåller vidare den yrkestekniska

högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att

särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar.

Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687

miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under

anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m.

och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m.

Också i motion Fi32 (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de

besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss

högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare

omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt

vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner

kronor.

Socialförsäkringsutskottet anför följande i sitt yttrande (SfU7y) med

anledning av förslagen till ändrade anslag till studiestöd. Riksdagen har vid

sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det

särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att

studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till

att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att

undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde

lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget

till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande

sätt en besparing gjorts.

Socialförsäkringsutskottet uttryckte vid sin behandling av

budgetpropositionen förståelse för de förslag till besparingar som regeringen

lade fram och biträdde dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna

del. Finansutskottet bör därför enligt socialförsäkringsutskottets mening

avstyrka motionerna Fi42 (s) yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.

I övrigt bör enligt socialförsäkringsutskottets mening beräkningen av

kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram.

Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag

till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena.

Socialdemokraternas representanter i utskottet har till denna del i yttrandet

anmält en avvikande mening till förmån för förslagen i motion Fi42 (s).

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar

och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi42 yrkandena

14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.

Information till svenska studerande utomlands

I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har

ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands

befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Enligt regeringens mening finns

det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges

en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala

studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka

former sådan information skall kunna förmedlas. Regeringen föreslår att 6,3

miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under

anslaget Centrala studiestödsnämnden.

I motion Sf507 (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna

uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer

med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5

miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna

budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal

med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala

studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera

effekterna av satsade medel.

Socialförsäkringsutskottet delar i sitt yttrande regeringens och

motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag.

Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507 (s, m).

Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av

det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under

anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt

socialförsäkringsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens

förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del varmed även motion

Sf507 (s, m) är tillgodosedd.

Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring

I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 19) framhålls att värnpliktiga

som påbörjat sina högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av

skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen

föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en

låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.

I motion Fi55 (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en

räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl

får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett

större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens

förslag avslås.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i sitt yttrande (SfU7y) i

regeringens bedömning. Till yttrandet har emellertid utskottets

socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets instämmande och

tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion Fi55 yrkande 2.

Socialdepartementet

Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor

I kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 4) anger regeringen att

antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta

denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen

uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer

att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av

förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och

upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte

enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i

sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta

utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för

aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det

medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och

förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig

ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå

åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för

förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas

förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter.

Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande

läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status

och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I

propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att

denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie

verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i

tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av

förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid

på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen

föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att

kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra

försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen

förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den

genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en

förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i

socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt

regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för

förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom

folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i

enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall

anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats

av riksdagen.

Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall

tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen

också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kompensation för

administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör

enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras

försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen (bil. 5, avsnitt 5)

föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna

försäkringskassor (prop. 1993/94:148) i denna del (punkt 16) anvisar ett

ramanslag på 4 321 647 000 kr.

Socialförsäkringsutskottet har (Sfu7y) ingen erinran mot regeringens

förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att

utskottet i betänkande 1993/94:SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205

med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och

sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett

vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande

insatser föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett

klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör

utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om

regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande

insatser och föreslår i betänkandet att även detta ges regeringen till känna.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och

tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 5, avsnitten 4

och 5) till anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor.

Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) att

75 miljoner kronor anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under

budgetåret 1994/95 med anledning av Alkoholpolitiska kommissionens

slutbetänkande och den pågående europeiska integrationsprocessen.

Socialutskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna

medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och tillstyrker

sålunda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6)

till medelsanvisning.

Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om

mervärdesskatt

Socialutskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag

om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag

till kommuner och lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till

kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av

motioner.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och

tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Kulturdepartementet

Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.

I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2) anförs att

utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den

takt som förutsattes i budgetpropositionen. Regeringen har emellertid den

14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om

uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt

prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot

detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer,

varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Enligt

propositionen kommer mottagandet i kommunerna till allra största delen att ske

under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att

ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att

huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på

flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent

uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av

anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier.

Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för

budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som

angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare

500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95.

Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader

för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges

att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära

kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens

beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade

förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda

asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller

för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta

leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor.

Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor.

Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på

förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa

anslag är så osäker.

I motion Fi31 (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling

av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av

Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de

drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör

ske (yrkande 25). Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att

antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen

till kommunerna sänks med 20 %. De begär (yrkande 26) att riksdagen skall

avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.

Enligt socialförsäkringsutskottets mening (SfU7y) torde regeringens

beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i

underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur

många flyktingar och ansökningsfall som kommer att vara föremål för

kommunmottagande är begränsad, vill utskottet emellertid inte motsätta sig

regeringens förslag till medelsanvisning. Det anförda innebär att

finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 26 om

minskad medelsanvisning. Ny demokrati har fogat en avvikande mening till

yttrandet från socialförsäkringsutskottet.

Socialförsäkringsutskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med

uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och

flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om

flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och

kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i

motion Fi31 (nyd) yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom

ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs

arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion

Fi31 (nyd) yrkande 25.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker sålunda regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 11,

avsnitt 2.1) och avstyrker yrkandena 25 och 26 i motion Fi31 (nyd).

Nedsättning av ekonomiskt bistånd

I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i

kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en

bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning

som fått beslut om avvisning eller utvisning även i de fall när en

verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 188). Utskottet

förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån

ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på

annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den

28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram

till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra

verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i

skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och

under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som

försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att

åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte

medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den

bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska

sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till

en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att

sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka

till att söka en passhandling som krävs för återresan.

Socialförsäkringsutskottet har (SfU7y) ingen erinran mot att 10 § i

lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om

nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa

fall. Socialförsäkringsutskottet föreslår emellertid att den nya bestämmelsen

även bör hänvisa till första stycket i paragrafen, varför orden "i andra

stycket" bör strykas.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i

kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) med den ändring av 10 § i

lagen (1994:137) som socialförsäkringsutskottet förordar.

Tystnadsplikt

I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) föreslås i enlighet

med vad socialförsäkringsutskottet förordar i betänkandet SfU11 att en

lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.

Socialförsäkringsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen

skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att

finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker sålunda regeringens förslag.

Övriga motionsyrkanden

I motion Fi31 (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast

temporära uppehållstillstånd skall beviljas.

Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja

tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188).

Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen

(1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett

tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt

till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst

avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en

kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas

utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år

beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet

erhålla tillstånd.

Socialförsäkringsutskottet anser inte (SfU7y) att det finns anledning att

införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära

uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall

till motion Fi31 (nyd) yrkande 27. Utskottet vill även erinra om att det ligger

inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare

bereda frågan om vistelsetillstånd.

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning

och avstyrker yrkande 27 i motion Fi31 (nyd).

Finansdepartementet

Räntebidragsanslaget

Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att

den bedömning av belastningen på förslagsanslaget Räntebidrag m.m. under

budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en

kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till

avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för

anslagsberäkningen har därefter reviderats.

Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på

räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även

vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta

ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3

400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med

anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i

kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att riksdagen skall anvisa

3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget

Räntebidrag m.m.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det givetvis är angeläget att

räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som

möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret

1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör

besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker

således regeringsförslaget.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och

tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 7,

avsnitt 1.2) att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i

proposition 1993/94:100 bilaga 8.

Statliga arbetsgivarfrågor

Budgetåret 1990/91 upptogs på statsbudgeten ett reservationsanslag på

300 miljoner kronor för Bidrag till kompetensutveckling på det statligt

reglerade området. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal

om löner för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor

för att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje

år.

Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr kvar på detta anslag. Statens

arbetsgivarverk bedömer att det fortfarande kommer att finnas medel kvar på

anslaget vid utgången av budgetåret 1993/94. Eftersom anslaget är ett

reservationsanslag och budgetåret 1993/94 är det tredje och sista året efter

det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten kommer regeringen inte

att ha dispositionsrätt till anslagsmedlen efter budgetårsskiftet. Statens

arbetsgivarverk bedömer dock att det kommer att finnas ett behov av att kunna

disponera medlen även efter denna tidpunkt. I kompletteringspropositionen

(bilaga 7, avsnitt 1.1) föreslås därför att anslaget förs upp på nytt på

statsbudgeten med ett formellt anslagsbelopp för att medlen skall kunna

disponeras även nästa budgetår.

Finansutskottet tillstyrker att reservationsanslaget Bidrag till

kompetensutveckling på det statligt reglerade området tas upp med 1 000 kr i

statsbudgeten för budgetåret 1994/95.

Budgetpolitiken

Budgetunderskott, upplåningsbehov samt formerna för redovisning av

statsskuldräntorna

Regeringen förutser nu ett väsentligt lägre underskott i statsbudgeten än vad

man räknade med så sent som i början av året. Underskottet under innevarande

budgetår beräknas sålunda uppgå till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 20

miljarder kronor lägre än vad som angavs i budgetpropositionen. Nästa budgetår

väntas det stanna vid drygt 150 miljarder kronor, mot tidigare beräknade 172,5

miljarder kronor.

Det är framför allt budgeteffekter av tillfällig natur som bidragit till att

utfallet nu väntas bli mer gynnsamt under de båda åren. Det framgår av att det

s.k. underliggande budgetsaldot justerats i bara begränsad utsträckning för

budgetåret 1993/94 och av att man i de nya beräkningarna för budgetåret 1994/95

t.o.m. räknar med ett något större underliggande budgetunderskott än tidigare.

En förklaring till att man nu räknar med att underskottet för innevarande

budgetår skall bli lägre är de under våren genomförda försäljningarna av

Assidomän, OK Petroleum och SSAB som engångsvis har ökat statens inkomster med

11 miljarder kronor. En annan förklaring är att Riksgäldskontoret väntas få in

ytterligare 5 miljarder kronor i överkurser på de benchmarklån som emitteras

under budgetåret.

Även för nästa budgetår utgör dessa faktorer den viktigaste anledningen till

att ett lägre underskott nu redovisas. Vad som tillkommit sedan

budgetpropositionen presenterades är dels den planerade försäljningen av aktier

i Pharmacia AB som väntas förbättra saldot med 10 miljarder kronor, dels

sjunkande räntenivåer som bidragit till att man nu räknar med att

Riksgäldskontorets inkomster från överkurser skall bli 22 miljarder kronor

högre än vad man tidigare antagit.

Med den emissionsteknik som Riksgäldskontoret tillämpar på den inhemska

obligationsmarknaden får nya ränteantaganden kraftigt genomslag på beräkningen

av utgifterna för statsskuldräntor. Tekniken innebär att Riksgäldskontoret gör

återkommande emissioner på ett begränsat antal obligationslån. Varje sådant lån

löper med fast kupongränta som avspeglar ränteläget när lånet första gången

emitterades. Om marknadsräntan vid en senare emission skulle understiga

kupongräntan erhåller Riksgäldskontoret en överkurs, dvs. ett pris över

obligationens nominella kurs. Överkursen motsvarar en till nuvärdet framräknad

skillnad mellan kupongräntan och marknadsräntan sett över obligationens löptid.

Skulle marknadsräntan å andra sidan överstiga kupongräntan kommer obligationen

att emitteras till en underkurs.

I takt med att marknadsräntorna sjunkit har Riksgäldskontoret under senare år

kunnat uppbära betydande överkurser. De inkomster som genereras av överkurserna

leder till att utgifterna för statsskuldräntor minskar under emissionsåret. Å

andra sidan blir utgifterna i motsvarande mån högre under de följande åren när

den högre kupongräntan betalas ut. Eftersom statsbudgetens redovisning av

statsskuldräntorna grundas på utgiftsmässiga principer periodiseras inte dessa

inkomster och utgifter.

Någon periodisering förekommer inte heller av de kursvinster och

kursförluster som Riksgäldskontoret gör i samband med sin valutaupplåning, utan

dessa belastar i sin helhet redovisningen det år ett lån löses in. Även sådana

faktorer kan alltså medföra att nivån på statsskuldräntorna förskjuts kraftigt

från ett år till ett annat. Förhållandet kan belysas med att man för

innevarande budgetår räknar med att valutaförlusterna netto skall uppgå till ca

20 miljarder kronor medan motsvarande nettoförlust nästa budgetår begränsar sig

till 5,3 miljarder kronor; dvs. nivåskillnaden är närmare 15 miljarder kronor.

Uppstår det mellan åren stora förskjutningar i över-/underkurserna samt i

valutavinsterna/valutaförlusterna förrycks således bilden av hur kostnaderna

för statsskuldräntorna utvecklas. Det är också vad som inträffar när utgifterna

för statsskuldräntor nu väntas minska från 93 miljarder kronor under

innevarande budgetår till 76 miljarder kronor under nästa trots fortsatt

stigande statsskuld.

Förskjutningar av detta slag kan framöver också uppkomma om Riksgäldskontoret

i större skala börjar använda sig av realräntelån av det slag som för första

gången emitterades i april 1994.

Statsskuldräntorna är den största enskilda utgiftsposten på statsbudgeten och

kan om några år väntas motsvara 25 % av statsutgifterna. Ränteutgifterna kommer

under överskådlig tid att starkt prägla den fortsatta budgetutvecklingen.

Enligt utskottets mening är det därför angeläget att riksdagen som underlag för

sin budgetprövning får en klar bild av den underliggande utvecklingen av

statsskuldräntorna.

Utskottet vill med det sagda inte ifrågasätta användningen av benchmarklån.

De har bidragit till att den svenska värdepappersmarknaden blivit en av de mest

likvida i världen, vilket främjat en kostnadseffektiv upplåning.

Däremot finner utskottet det angeläget att nuvarande utgiftsmässiga

redovisning av statsskuldräntorna kompletteras med en kostnadsmässig

redovisning, i vilken inkomsterna från och utgifterna för statsskulden har

periodicerats på ett sådant sätt att den underliggade utvecklingen under de

närmaste åren tydliggörs. En sådan särredovisning av statsskuldräntorna bör i

fortsättningen lämnas i såväl budgetpropositionen som

kompletteringspropositionen.

Effekter av här angivet slag beaktas visserligen i den översiktliga

redovisning som regeringen i många år har lämnat över det s.k. underliggande

budgetsaldots utveckling. Detta saldo framkommer när det redovisade saldot

korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller som hänger samman med

ändrade redovisningsprinciper. Någon särredovisning av statsskuldräntorna

förekommer dock inte i det sammanhanget. Beräkningarna görs dessutom i starkt

förenklade former och rymmer inslag av subjektiva avväganden. Det är t.ex. ofta

en bedömningsfråga vilka enskilda poster som skall beaktas i sammanhanget.

Även om metoden sålunda har sina brister utgör den ett värdefullt hjälpmedel

för den som önskar få en bild av den mer bestående budgetutvecklingen. Omsatt

på den treårsperiod som omspänner föregående, innevarande och efterföljande

budgetår visar den samma grundläggande utvecklingstendens som framkommer för

det redovisade underskottet. En vändning har nu skett och för första gången på

flera år kan vi se fram mot ett lägre underskott under nästa budgetår. Styrkan

i förbättringen blir visserligen inte lika dramatisk när effekten av olika

engångsåtgärder rensas bort men förändringen är ändå mycket påtaglig. Under

nästa budgetår minskar nämligen det underliggande budgetsaldot mätt som andel

av BNP från 13,6 till 11,7 %.

Sambandet mellan redovisat budgetunderskott, lånebehov och statsskuldens

årliga ökning framgår av efterföljande tabell, i vilken uppgifterna avseende

budgetåren 1993/94 och 1994/95 återger de värden som redovisas i propositionen.

33>

Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare i särskilda betänkanden

redovisa förnyade beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU27) och utgifter

(Fi28) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta

de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens

budgetförslag. För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i

dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets

sammanställning av statsbudgeten (Fi29).

Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer

På förslag av regeringen har under den gångna mandatperioden ett stort antal

beslut fattats om åtgärder som syftar till att stärka statsfinanserna.

Besluten, som berört praktiskt taget samtliga departements verksamhetsområden,

har lett till att de offentliga finanserna förstärkts med en långsiktig effekt

som brutto uppgår till 90 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 6 % av BNP.

Besparingseffekten har till en del ätits upp av nya utgiftsåtaganden som berott

på omständigheter utanför den ekonomiska politikens kontroll, som t.ex. statens

insatser för att komma till rätta med finanskrisen.

I förra årets kompletteringsproposition lade regeringen fram en plan som

angav inriktningen på det fortsatta besparingsarbetet under de närmaste fem

åren. Saneringsprogrammet, vars inriktning godkänts av riksdagen, innebär att

de offentliga finanserna år 1998 skall ha förstärkts med 81 miljarder kronor

netto i 1993 års priser. Härav skall 35 miljarder kronor uppnås genom att

utgifterna för offentlig konsumtion hålls realt oförändrad. Av resterande

besparingar -- som alltså uppgår till 46 miljarder kronor -- skall 26 miljarder

kronor erhållas genom att transfereringarna till hushållen begränsas, 5

miljarder kronor genom att ATP-systemet reformeras samt 15 miljarder kronor

genom skattehöjningar och effektivare skatteindrivning.

Eftersom det samlade besparingskravet nettoberäknats förutsätts det att alla

tillkommande förslag som försvagar budgeten skall vara finansierade fullt ut

när de läggs fram. I annat fall ökar det samlade besparingskravet i motsvarande

mån.

Under det år som gått har regeringen i olika sammanhang återkommit till

riksdagen med förslag som inneburit att delar av saneringsprogrammet nu

konkretiserats. Förslagen har gällt den del av programmet som uppgår till 46

miljarder kronor och som syftar till att minska transfereringarna till

hushållen och öka skatteinkomsterna. Vissa av förslagen bereds visserligen

fortfarande av riksdagen, men fullt genomförda väntas de hittills framlagda

förslagen leda till att de offentliga finanserna förstärks med netto 19,5

miljarder kronor. Dessa budgetförstärkningar har uppnåtts eller kommer att

uppnås genom indexering av miljö- och punktskatter, genom högre avgifter, lägre

förmåner och ökade självrisker inom tandvårds-, föräldra- och

arbetslöshetsförsäkringarna, genom besparingar på utgifterna för läkemedel,

genom effektivare skatteindrivning och genom begränsad rätt till delpension.

Besparingseffekten ökar successivt upp till den angivna nivån i takt med att

de framlagda förslagen omsätts i praktisk tillämpning. Genomslaget av hittills

beslutade åtgärder inom saneringsprogrammets ram beräknas sålunda uppgå till

5,5 miljarder kronor år 1994. Nästa år väntas samma åtgärder leda till en

förstärkning på drygt 13 miljarder kronor.

Även den andra sidan av saneringsprogrammet -- den som rör den offentliga

konsumtionen -- har varit framgångsrik. Nästa år väntas nämligen de reala

utgifterna för offentlig konsumtion inte bara bli oförändrade utan också

understiga 1994 års nivå med råge. Av de 35 miljarder kronorna som beräknats

för hela perioden bedöms därmed 15 miljarder kronor ha uppnåtts redan nästa år.

På sedvanligt sätt redovisar regeringen i kompletteringspropositionen en

långsiktig konsekvenskalkyl över statens inkomster och utgifter under de

närmaste fem åren. Konsekvenskalkylen skall inte ses som en prognos över den

mest sannolika utvecklingen. Dess syfte är i stället att visa hur

statsfinanserna utvecklas till följd av redan fattade beslut och gjorda

åtaganden. Den ger med andra ord en bild av vad som händer om inga ytterligare

åtgärder vidtas.

I de nu redovisade beräkningarna har saneringsprogrammet på 81 miljarder

kronor beaktats som ett redan fattat beslut. Årets konsekvenskalkyl är gjord

under tre olika antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Vad som i första

hand skiljer är BNP-tillväxten som i de tre alternativen antas uppgå till i

genomsnitt 2, 3 resp. 4 % per år fr.o.m. år 1996.

I samtliga alternativ minskar statens lånebehov mätt som andel av BNP.

Minskningen mot slutet av perioden är dock marginell i det lägre

tillväxtalternativet. I alternativet med den högsta tillväxten sjunker

lånebehovet från nuvarande nivå, 240 miljarder kronor, till 70 miljarder

kronor, vilket motsvarar en minskning från drygt 16 % till ca 3,5 % av BNP.

Går man i stället till de beräkningar som återfinns i den reviderade

nationalbudgeten över den konsoliderade offentliga sektorns

nettoskuldsättning, visar de att det endast är vid en årlig BNP-tillväxt på

4 % som nettoskulden mätt som andel av BNP minskar mot periodens slut.

Regeringen ser statsskuldens tillväxt som ett allvarligt hot, och den

fortsatta skuldökningen måste därför brytas även om BNP-tillväxten skulle bli

lägre. Det är också viktigt att ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska

politiken. Ränteoron under 1994 och den tidigare valutaoron är en allvarlig

påminnelse om detta.

Mot bakgrund härav föreslår regeringen att saneringsprogrammet skall

tidigareläggas och utvidgas.

Av kompletteringspropositionen framgår att det är regeringens avsikt att i

början av 1995 lägga fram förslag om budgetförstärkningar på minst 10 miljarder

kronor utöver de 15 miljarder kronor som planenligt skulle ha lagts fram. Genom

denna tidigareläggning kommer riksdagen således att under nästa budgetår få ta

ställning till nya saneringsåtgärder motsvarande minst 25 miljarder kronor.

I början av nästa år kommer regeringen också att lägga fram förslag som

innebär att saneringsprogrammets totala omslutning utökas med 20 miljarder

kronor till ca 100 miljarder kronor. Liksom tidigare avser denna nivå

nettobudgeteffekten för den offentliga sektorn, räknat i 1993 års penningvärde.

De tillkommande åtgärderna skall genomföras i sådan takt att de får genomslag

på de offentliga finanserna senast 1999. Merparten av dem skall uppnås genom

att underskottet i pensionssystemet begränsas och genom att de offentliga

utgifterna hålls realt oförändrade.

Kan saneringsprogrammet jämkas i dessa båda avseenden kommer, enligt en

beräkning som redovisas i kompletteringspropositionen, ökningen av den

konsoliderade offentliga sektorns nettoskuldkvot att upphöra inte bara vid en

BNP-tillväxt på 4 % utan också om tillväxten begränsas till 3 %.

Finansutskottet vill i anslutning härtill framhålla följande. En