Bet. 1993/94:JoU1

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU01

Jakt och viltvård

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

JoU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om

jakt och viltvård, som väcktes under allmänna motionstiden 1993.

Flera motioner utgör direkta upprepningar av motioner som

behandlats tidigare under denna valperiod. Utskottet gör vissa

uttalanden om den pågående översynen av

jaktvårdsområdeslagstiftningen, om vårjakt på sjöfågel och om

ersättningssystemet för viltskador. I övrigt avstyrks motionerna

med hänvisning bl.a. till tidigare ställningstaganden.

Till betänkandet har fogats två reservationer, tre särskilda

yttranden och en meningsyttring.

Motioner

1992/93:Jo619 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vårjakt på ejder.

1992/93:Jo801 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska

kronhjortsstammen.

1992/93:Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera

allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1992/93:Jo803 av Sigrid Bolkéus och Åke Selberg (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1992/93:Jo804 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att reglerna om stötande hund avskaffas.

1992/93:Jo805 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra övergångsbestämmelserna till

jaktlagen (1987:259) så att tilldelningen för s.k. B-områden vid

älgjakt blir ett vuxet djur och en kalv,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd

jakttid för s.k. B-områden i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1992/93:Jo806 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om priskontroll på jakträttsupplåtelser.

1992/93:Jo807 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om den generella älgjakten.

1992/93:Jo808 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändringar i

jaktvårdsområdeslagstiftningen som i största möjliga

utsträckning begränsar tvångsmöjligheterna gentemot

fastighetsägarna.

1992/93:Jo809 av Håkan Holmberg och Siw Persson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förändring av jakt- och viltvårdens

organisation.

1992/93:Jo810 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om vildgässkadorna på

jordbruket i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Jo811 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ersättning för viltskada på jordbruksgröda.

1992/93:Jo812 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1992/93:Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Svenska

jägareförbundet får i uppdrag att komma med förslag som dämpar

prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i jaktlagen att

besittningsskyddet även kommer att omfatta kortvarigare

upplåtelser än ett år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avveckling av ersättningssystemet för

skador.

Skrivelse

Kvismarens Vattenavledningsföretag har den 27 maj 1993 skrivit

till jordbruksutskottet och anfört synpunkter på problemen med

vildgässskador i Kvismaredalen.

Utskottet

Lagstiftning och administration m.m.

Motionerna

I motion Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

yrkas att en ny och mer allsidigt sammansatt

jaktvårdsorganisation inrättas. Motionen utgör i huvudsak en

upprepning av en motion som behandlades i betänkandet

1992/93:JoU4. Motionärerna anser bl.a. att den nya

jaktvårdsorganisationen bör vara fristående från jägarintressena

och att den t.ex. kan få formen av ett Statens faunaråd. Detta

råd bör bestå av representanter för Naturvårdsverket,

naturvårdsorganisationerna, friluftslivet, djurskyddet,

forskningen, skogs- och jordbruket samt jägarorganisationerna.

Även i motion Jo809 av Håkan Holmberg och Siw Persson (fp)

anförs kritiska synpunkter på det förhållandet att

jägarintressena, främst genom Svenska Jägareförbundet, har stort

inflytande på utformningen av det praktiska jakt- och

viltvårdsarbetet. En organisation som bildats av en viss

intressegrupp bör enligt motionärerna inte samtidigt ha en

ställning som påminner om en statlig myndighet. I dag finns

också åtskilliga andra organisationer som har synpunkter på jakt

och viltvård. Dessa bör både reellt och formellt ha samma

ställning vid beredningen av dessa frågor som Jägareförbundet.

Inför nästa jaktvårdsberedning bör regeringen ta initiativ till

en förändring i denna riktning.

I motion Jo808 av Sigge Godin (fp) yrkas förslag till

ändringar i jaktvårdsområdeslagstiftningen som i största möjliga

utsträckning begränsar tvångsmöjligheterna gentemot

fastighetsägarna. Enligt motionen har lagen om jaktvårdsområden

förorsakat vissa missförhållanden, bl.a. genom att ägare av

mindre fastigheter tvingats in i ett jaktvårdsområde. Det

innebär i sin tur att den enskilde markägaren mister rätten att

själv förfoga över jakten på sin fastighet eller att upplåta

jakträtten till utomstående.

Utskottets överväganden

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden

under denna valperiod avstyrker utskottet motionerna Jo802 och

Jo809 (se 1991/92:JoU5 och 1992/93:JoU4).

När det gäller skyddet för den enskilda jakträtten -- däri

inbegripet olika typer av inskränkningar, medlemskap i

jaktvårdsområden m.m. -- hänvisar utskottet till sina uttalanden

i betänkandet 1992/93:JoU4 s. 3 f. Utskottet framhöll därvid

att jaktlagstiftningen lett till inskränkningar av bl.a. mindre

markägares möjligheter att själva förfoga över jakten på sina

jaktmarker. Framför allt i lagen (1980:894) om

jaktvårdsområden fanns det bestämmelser som har ifrågasatts

på den grunden att de ger relativt långtgående inskränkningar i

enskildas jakträtt. Enligt vad utskottet erfarit hade emellertid

Statens naturvårdsverk fått i uppdrag att se över denna lag.

Utskottet framhöll att det var angeläget att översynen

genomfördes men ansåg i övrigt att den då aktuella motionen inte

borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till den nu behandlade motionen, Jo808, har

utskottet informerats om att Naturvårdsverkets översyn av lagen

alltjämt pågår och att även Svenska Jägareförbundet påbörjat en

utredning i samma ämne. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka det angelägna i att översynen slutförs och

förutsätter att resultatet av översynen snarast redovisas för

riksdagen. I avvaktan på att så sker anser utskottet att motion

Jo808 tills vidare inte bör föranleda någon särskild åtgärd.

Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser, besittningsskydd

Motionerna

I motion Jo806 av John Andersson (-) yrkas att regeringen får

i uppdrag att lämna förslag som dämpar prisutvecklingen på

jakträttsupplåtelser, dvs. någon form av priskontroll. Liknande

synpunkter framförs i motion Jo813 av Jan Fransson och Inge

Carlsson (s). Enligt yrkande 1 i motionen bör regeringen

aktualisera det uppdrag som Svenska Jägareförbundet har att

lämna förslag som dämpar prisutvecklingen. I båda motionerna

kritiseras det förhållandet att staten som markägare går i täten

med höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden.

Enligt yrkande 2 i motion Jo813 bör riksdagen stärka

besittningsskyddet för dem som innehar jaktmark med

nyttjanderätt. Detta kan ske genom att besittningsskyddet

utsträcks till att gälla även upplåtelser med kortare

varaktighetstid än ett år.

Utskottets överväganden

Utskottet hänvisar till sin behandling av motsvarande motioner

hösten 1992 (se 1992/93:JoU4 s. 5 f.). I betänkandet underströk

utskottet bl.a. jakträttsupplåtelsernas karaktär av

civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara

att avtalsfrihet råder. Beträffande besittningsskyddet framhöll

utskottet att en förstärkning av detta skydd knappast skulle

leda till ett ökat utbud av jakttillfällen utan snarare kunde

befaras få motsatt effekt.

När det gäller besittningsskydd för jakträttsupplåtelser med

kortare varaktighet än ett år vill utskottet tillägga att

motionsförslaget kan ge upphov till svårlösta praktiska och

juridiska problem. Det beror bl.a. på att besittningsskyddet

innefattar ett krav på uppsägning från markägarens sida för

att avtalet skall upphöra att gälla eller villkoren ändras.

Enligt gällande regler i 15 § jaktlagen är uppsägningstiden två

månader. Problemen med uppsägning blir av lätt insedda skäl

särskilt komplicerade vid korttidsupplåtelser. En annan olöst

fråga är i vad mån besittningsskyddet för en viss, kortare

upplåtelseperiod skall avse motsvarande tidsperiod under ett

påföljande jaktår eller om upplåtelsen skall fortsätta att gälla

direkt efter utgången av den första avtalsperioden. Det bör

tilläggas att nu gällande regler innebär att

nyttjanderättshavaren, när tvist uppstår om avtalets

förlängning, bibehåller sin jakträtt enligt det ursprungliga

avtalet till dess frågan är slutgiltigt avgjord av arrendenämnd

eller domstol. Vid korttidsupplåtelse torde det emellertid ofta

förhålla sig så att en direkt förlängning av upplåtelsen kan

vara ointressant från jaktlig synpunkt för nyttjanderättshavaren

eftersom de tillåtna jakttiderna för de flesta viltarter är

begränsade till vissa perioder under jaktåret. De problem som

utskottet här i korthet redovisat ger ytterligare stöd för

antagandet att ett system med utvidgat besittningsskydd inte

skulle leda till ökat utbud av -- eller ens ökad efterfrågan på

-- jakttillfällen.

Vad gäller prisutvecklingen för jaktarrenden erinrar utskottet

om att Svenska Jägareförbundet enligt ett regeringsbeslut år

1988 har att följa prisutvecklingen och vid behov anmäla i

vilken utsträckning åtgärder behöver övervägas. Någon sådan

anmälan har ej inkommit till regeringen. Med anledning av

uppdraget genomför förbundet en utredning om ett

klassificeringssystem för jaktmarker som också innefattar en

undersökning av hur jaktarrendepriserna fördelar sig regionvis

mellan olika markägarkategorier.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo806 och Jo813

yrkandena 1 och 2.

Älgjakten

Motionerna

I motion Jo805 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att

övergångsbestämmelserna till jaktlagen ändras så att

tilldelningen för s.k. B-områden blir ett vuxet djur och en

kalv. Härigenom skulle B-områdena likställas med de s.k.

generellområdena, som enligt övergångsreglerna finns kvar till

utgången av år 1994. Vidare yrkas att jakttiden för B-områdena

förlängs, dock utan någon närmare precisering i motiveringen

till motionen.

I motion Jo807 av Jan Erik Ågren (kds) yrkas att rätten att

fälla vuxet djur på de s.k. generellområdena bibehålls även

efter år 1994. I annat fall kommer många markägare och

arrendatorer med mindre markinnehav att förlora möjligheten att

bedriva jakt efter vuxet djur.

Utskottets överväganden

För information om nu gällande bestämmelser rörande älgjakten

hänvisar utskottet till betänkandet 1991/92:JoU5.

Det bör tilläggas att de s.k. generellområdena utgör områden som

för 1987 års jakt registrerats som älgjaktsområde med generell

tilldelning för jakt. På dessa marker får älgjakt ske enligt

äldre bestämmelser till utgången av år 1994.

Under riksmötet 1991/92 beslutade riksdagen på förslag från

regeringen om vissa riktlinjer för älgjakten (se 1991/92:JoU5).

Beslutet syftade främst till att öka möjligheten att bilda

större, stabila älgskötselområden. Dessa områden skulle i hög

grad bygga på frivillig samverkan mellan jakträttsinnehavarna.

De båda jägarorganisationerna, Svenska Jägareförbundet och

Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare har utarbetat ett

gemensamt förslag om utformningen av den framtida älgjakten.

Förslaget omfattar både generellområdenas ställning i

jakthänseende och de s.k. B-områdena. Förslaget överlämnades

till jordbruksministern i samband med en uppvaktning den 6

oktober 1993.

Utskottet utgår från att regeringen i sedvanlig ordning prövar

det förslag som framlagts om älgjaktens utformning och föreslår

att motionerna Jo805 och Jo807 lämnas utan någon vidare åtgärd i

avvaktan på resultatet av denna prövning.

Jakt på kronhjort och rådjur

Motionerna

I motion Jo801 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

anförs att den skånska kronhjortsstammen är starkt hotad. Trots

det godkände riksdagen år 1991 ett regeringsförslag som innebär

att jakten på kronhjort generellt utvidgades till tiden 16

augusti -- 28 februari. De nya bestämmelserna riskerar, som

flera viltexperter och naturvårdssakkunniga påpekat, att få

förödande konsekvenser för den skånska kronhjortsstammen.

Motionärerna anser att flera åtgärder bör vidtas för att skydda

stammen, bl.a. i form av jakttidsbegränsning, ökat inflytande

för naturvårds- och djurskyddsintressen samt övergång från

allmän jakt till hårt kontrollerad licensjakt i de skånska

landskapen.

I motion Jo804 av Arne Jansson (nyd) kritiseras utformningen

av en detaljföreskrift i jaktförordningen, som gäller jakt på

rådjur med stötande hund. Som stötande hund definieras i

förordningen hund som inte driver eller förföljer vilt mer än

högst fem minuter. Motionären anser att denna förordning är

omöjlig att efterleva eftersom det i praktiken inte går att

bedöma hur länge hunden drivit rådjur eller om den drivit annat

vilt. Han påpekar också att det inte finns någon påföljd till

detta stadgande och föreslår att reglerna om jakt med stötande

hund avskaffas.

Utskottets överväganden

Frågor om kronhjortsjakten behandlades senast i betänkandet

1992/93:JoU4, med hänvisning till riksdagens beslut om

kronhjortsjakten vid riksmötet 1991/92. Riksdagsbeslutet

grundades bl.a. på att kronhjortsskadorna på framför allt

granskog tenderade att öka. Enligt beslutet (se 1991/92:JoU5 s.

13 f.) skulle jakt på kronhjort i princip vara möjlig under

tiden 16 augusti -- 28 februari. Inom områden som ansågs tåla

ett kronhjortsbestånd borde licensjakt få bedrivas inom

särskilda av länsstyrelsen bestämda områden. På övrig mark

skulle allmän jakt få bedrivas.

I samband med den nu aktuella motionen har utskottet inhämtat

att det nya systemet för kronhjortsjakt av olika skäl inte kunde

genomföras som planerat under det första jaktåret. I dag har

emellertid stora delar av Skånelänen avsatts som

kronhjortsområde. Inom kronhjortsområde får endast

licensjakt förekomma. De berörda länsstyrelserna kan således

reglera avskjutningen med hänsynstagande till å ena sidan

behovet av att begränsa kronhjortsskadorna, å andra sidan

intresset att bevara en livskraftig skånsk kronhjortsstam. Med

hänvisning härtill avstyrks motion Jo801.

I anslutning till motion Jo804 vill utskottet liksom tidigare

erinra om att motionen berör en detaljföreskrift i

jaktförordningen där beslutanderätten -- liksom i många andra

jaktfrågor -- av riksdagen delegerats till regeringen.

I den paragraf som motionären åsyftar finns bestämmelser om

användningen av ställande hund, drivande hund, stötande hund,

skällande hund och stående hund och dessutom om grythund. Det

stycke som avser stötande hund innehåller ett förtydligande inom

parentes att det gäller hund som inte driver eller förföljer

vilt mer än högst fem minuter. Som framgår av det anförda rör

det sig om utpräglade jakttekniska detaljbestämmelser som enligt

utskottets mening, med hänsyn till kraven på en rationell

arbetsfördelning mellan statsmakterna, knappast kan bli föremål

för någon ingående sakbehandling i riksdagen. Den speciella

kompetens som krävs för att från olika synpunkter bedöma t.ex.

riktigheten av definitionen av stötande hund finns bl.a. hos

Naturvårdsverket och jägarorganisationerna.

Inom Naturvårdsverket arbetar man för närvarande på ett

förslag till ändringar i jaktförordningen, som bl.a. syftar till

att ändra eller förtydliga definitionen av olika slags

jakthundar. Utskottet förutsätter att de problem som motionären

påtalar får sin lösning i detta sammanhang. Därmed påkallar

motion Jo804 inget initiativ från riksdagens sida.

Ejderjakten

Motionerna

I tre motioner förordas att regeringen utarbetar förslag om en

begränsad vårjakt/senvinterjakt på ejder. Dessa är Jo619 av Carl

G Nilsson (m), Jo803 av Sigrid Bolkéus och Åke Selberg (s) samt

Jo812 av Sven-Olof Petersson (c). När det gäller skälen för ett

återinförande av denna jakt är motionerna tämligen samstämmiga.

Man framhåller bl.a. att ejderbeståndet ökat kraftigt och att en

begränsad jakt kan bidra till en friskare och mer livskraftig

stam. Vidare åberopas att ejderjakten har ett stort kulturellt

värde och rekreationsvärde för den bofasta befolkningen i

skärgården. Motionärerna är i huvudsak eniga om att en vårjakt

på ejder skulle bedrivas under stor restriktivitet och i första

hand förbehållas den bofasta skärgårdsbefolkningen.

Utskottets överväganden

Utskottet och riksdagen har under en följd av år avvisat

framlagda förslag om vårjakt på ejder. Frågan var aktuell bl.a.

vid riksmötet 1977/78, då riksdagen behandlade en proposition

med förslag om införande av begränsad vårjakt på sjöfågel

(JoU1977/78:9). I detta sammanhang biföll riksdagen en

reservation i utskottets betänkande som avstyrkte propositionens

förslag. Därefter har frågan aktualiserats i stort sett årligen

i motioner. Som huvudskäl för att avstyrka framlagda förslag om

vårjakt på sjöfågel har utskottet framhållit principen att jakt

inte bör tillåtas under viltets föryngringstid. Dessutom skulle

en sådan jakt utgöra en belastning för Sveriges del i det

internationella samarbetet på naturvårdens och miljövårdens

områden (se 1992/93:JoU4, 1991/92:JoU5, 1989/90:JoU4 m.fl.

betänkanden).

Sedan utskottet senast behandlade frågan mer utförligt har

Svenska Jägareförbundet låtit genomföra en utredning med förslag

om vårjakt efter sjöfågel. Utredningen innehåller en utförlig

genomgång av argumenten för och emot vårjakt på sjöfågel. Den

utmynnar i ett detaljerat förslag från förbundets sida, daterat

den 27 februari 1992, om licensierad vårjakt efter hanfågel av

ejder. Det skulle röra sig om personliga tillstånd, meddelade av

Naturvårdsverket och fördelade genom sjöjaktvårdsföreningarna

till personer bosatta i skärgården (öar utan fast

vägförbindelse).

Vidare bör nämnas att regeringen den 27 maj 1993 beslutat att

en särskild utredare skall kartlägga förutsättningarna för en

levande skärgård samt bedöma behovet av och föreslå de

förändringar som är angelägna för att underlätta bosättning och

företagande i skärgårdsområdena (dir. 1993:62).

Utskottet delar i viss mån de synpunkter som motionärerna

framfört om jaktens betydelse för skärgårdsbefolkningens

levnadsförhållanden och möjligheterna att bibehålla en levande

bosättning i skärgården. Det förslag som Svenska Jägareförbundet

utarbetat förtjänar därför att övervägas ytterligare. Med hänsyn

till vad utskottet anfört om jaktens betydelse för

skärgårdsbefolkningen bör det i första hand ankomma på den

ovannämnda utredningen att undersöka förutsättningarna för att

återinföra en sådan jaktmöjlighet med utgångspunkt i förbundets

förslag. Utskottet utgår från att utredningen självmant tar upp

frågan och föreslår ej något särskilt riksdagsuttalande i ämnet.

Med det anförda bör motionerna kunna anses besvarade.

Viltskador

Motionerna

I motion Jo810 av Roland Larsson (c) anförs att betande

vildgäss blivit ett allt större problem för jordbruket, bl.a.

kring sjöarna Tåkern och Boren i Östergötland. De enskilda

lantbrukarna har mycket svårt att skydda sig mot dessa

viltskador. De får också själva bära hela förlusten, utom i

mycket speciella undantagsfall. Riksdagen bör hos regeringen

begära en utredning om vildgässkadorna på jordbruket.

I motion Jo811 av Liisa Rulander (kds) behandlas viltskadorna

i allmänhet. Motionären framhåller att många enskilda

jordbrukare kommer att drabbas hårt ekonomiskt av viltskador på

jordbruksgrödor. Efter 1991 års beslut om

viltskadeersättningarna har ersättningsmöjligheterna i stort

sett försvunnit. Enligt motionen är det angeläget att det också

i framtiden finns en möjlighet att få ersättning för denna typ

av skador.

Enligt motion Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s),

yrkande 3, bör ersättningssystemet för viltskador avvecklas

tidigare än riksdagen beslutat -- helst redan i år. Som

motivering anförs att risken för ett omfattande missbruk innan

systemet avvecklas är uppenbar. Det gäller framför allt

ersättning för skada av älg, dovhjort och kronhjort.

Utskottets överväganden

Motioner om viltskador behandlades senast i betänkandena

1991/92:JoU5 och 1992/93:JoU4.

Fram till den 1 januari 1995 gäller för närvarande

bestämmelserna i viltskadeförordningen (1980:400, omtryckt

1987:1124) i fråga om rätten att erhålla ersättning för vissa

viltskador. När det gäller skador av annat vilt än älg,

kronhjort och dovhjort föreskrivs i 14 § att ersättning får för

särskilt fall lämnas av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden om

det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för

de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag

lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador.

I betänkandet 1991/92:JoU5 behandlade utskottet ett förslag

från regeringen om riktlinjer för viltskadeersättningen. En

grundtanke i 1991 års beslut är att viltskador skall förebyggas

genom att viltstammarna hålls nere genom en lämpligt avpassad

jakt. Enligt riksdagsbeslutet upphör möjligheten att få

ersättning för skada av dovhjort, kronhjort och älg den 1

januari 1995. Vid samma tidpunkt skall även möjligheten att få

bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt

eller ersättning för skada av sådant vilt upphöra. Enligt

föredragande statsrådet borde möjligheten att erhålla ersättning

för viltskada finnas kvar enbart när det gäller skador av de

arter där på grund av beståndens ringa storlek jakt inte är

tänkbar i någon form. Som exempel nämndes tranor och sälar.

I anslutning till de nu aktuella motionerna får utskottet

anföra följande.

Utskottet ställer sig av flera skäl avvisande till möjligheten

att nu med kort varsel genomföra en snabbare avveckling av

ersättningssystemet än vad riksdagen beslutade för mindre än två

år sedan. Som framgår av redovisningen ovan är det en grundtanke

bakom riksdagens beslut att markägarna skall förebygga

viltskador genom bl.a. en lämpligt avpassad avskjutning av de

skadegörande viltstammarna. Den avveckling som föreslås i

motionen skulle kunna genomföras tidigast den 1 januari 1994,

vilket skulle innebära att berörda jakträttsinnehavare fick

starkt begränsade möjligheter att förbereda sig för avvecklingen

genom t.ex. ökat jakttryck eller skadeförebyggande åtgärder. Det

kan tilläggas att Naturvårdsverket för närvarande utarbetar en

handbok i skadeförebyggande åtgärder, som beräknas bli färdig i

god tid före den 1 januari 1995.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo813 yrkande 3.

När det gäller det framtida ersättningssystemet vill utskottet

förorda att det även fortsättningsvis ges möjlighet till

ersättning för vissa viltskador när det framstår som uppenbart

oskäligt att den enskilde själv skall svara för kostnaderna. Som

anfördes i samband med 1991 års beslut gäller det i första hand

skador av sådana viltarter där på grund av beståndens ringa

storlek jakt inte är tänkbar i någon form. Enligt utskottets

mening bör man i denna skälighetsprövning kunna ta hänsyn till

även andra faktorer, såsom omfattningen av inträffade skador och

vilka praktiska möjligheter det föreligger att genomföra en

effektiv skyddsjakt för att förebygga skador. Utskottet delar

därvid motionärernas uppfattning att det finns anledning att

särskilt uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av genom

vissa arter av betande vildgäss. Liksom tidigare förutsätter

utskottet att regeringen nu uppmärksammar problemen och följer

utvecklingen när det gäller viltskador i jord- och skogsbruket.

Utöver dessa uttalanden bör motionerna Jo810 och Jo811 inte

föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

1. beträffande jaktvårdsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo802 och

1992/93:Jo809,

2. beträffande jaktvårdsområdeslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo808,

3. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo806 och

1992/93:Jo813 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (s)

4. beträffande älgjakt

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo805 och

1992/93:Jo807,

5. beträffande den skånska kronhjortsstammen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo801,

6. beträffande jakt med stötande hund

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo804,

7. beträffande vårjakt på ejder

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo619, 1992/93:Jo803

och 1992/93:Jo812,

8. beträffande avveckling av viltskadeersättningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo813 yrkande 3,

9. beträffande ersättning för viltskada i vissa fall

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo810 och

1992/93:Jo811.

res. 2 (c)

Stockholm den 26 oktober 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke

Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson

(s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s),

Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl Olov Persson

(kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m. (mom. 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Vad gäller" och slutar med "och 2" bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i motionen har riksdagen vid flera tillfällen i

stor enighet uttalat sitt stöd för att folkrörelseengagemanget i

jakten och viltvården skall bibehållas och utvecklas. En annan

målsättning har varit att samhället skall medverka till att

skapa goda förutsättningar för jakten och viltvården. Dessa

målsättningar riskerar nu att gå om intet på grund av de

kraftiga prishöjningarna på jakträttsupplåtelser. Särskilt

anmärkningsvärt är att staten nu genom Domän AB går i täten med

höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden. Även

skogsbolagen och kyrkan tillämpar en prispolitik som kan

ifrågasättas. Den förda prispolitiken har lett till stora

påfrestningar på rättsväsendet genom att ett mycket stort antal

tvistiga ärenden förts till arrendenämnderna för prövning av

villkoren för jakträttsupplåtelser. De flesta gäller jaktmarker

där Domän AB är upplåtare. En ännu allvarligare konsekvens är

att jakten genom den beskrivna utvecklingen kommer att i allt

högre grad förlora sin förankring hos den lokala befolkningen på

landsbygden. Utskottet delar därför motionärernas åsikt att man

nu måste överväga åtgärder för att dämpa prisutvecklingen.

Regeringen bör snarast aktualisera det uppdrag från år 1988 som

lämnats till Svenska Jägareförbundet och begära förslag från

förbundet om åtgärder som kan dämpa prisutvecklingen på

jaktarrenden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo813 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt lämnar motionerna 1992/93:Jo806 och 1992/93:Jo813 yrkande 2

utan vidare åtgärd,

2. Ersättning för viltskada i vissa fall (mom. 9)

Lennart Daléus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "När det" och på s. 10 slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

När det -- -- -- (lika med utskottet) -- -- -- betande

vildgäss. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo810

och Jo811 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande ersättning för viltskada i vissa fall

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo810 och

1992/93:Jo811 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Besittningsskydd vid jakträttsupplåtelser

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anför:

Det är naturligtvis tillfredsställande att utskottet är

överens om motiven bakom besittningsskyddet att arrendatorerna

skall kunna disponera jaktmarken under en längre tidsperiod. Med

hänvisning till svårlösta praktiska och juridiska problem

avvisas tyvärr förslaget att i lagtexten ge ett klart uttryck

för att besittningsskyddet även skall omfatta upplåtelser

understigande ett år. Enligt vår mening får dock inte

svårigheterna överdrivas. I den praktiska tillämpningen av

besittningsskyddet torde med fog kunna hävdas att arrendatorer

som under en följd av år disponerat jakträtt genom upplåtelser

för kortare tid än ett år även borde omfattas av ett

besittningsskydd. Det hade varit värdefullt om riksdagen gjort

ett uttalande med denna innebörd.

2. Jakt med stötande hund

Christer Windén (nyd) anför:

Det är min uppfattning att bestämmelserna i jaktförordningen

om jakt med stötande hund är omöjliga att efterleva i praktiken.

Flummiga orealistiska teoretiska ramar skapar bara ett löjets

skimmer över lagstiftningen. Det har upplysts att

Naturvårdsverket arbetar med en översyn av reglerna om

jakthundar som bl.a. syftar till ett enklare system för

definiering av olika typer av jakthundar. Med hänsyn till

frågans stora betydelse för jägarkåren kommer jag att noga följa

den pågående översynen och vid behov återkomma till frågan.

3. Ersättning för viltskada i vissa fall

Carl Olov Persson (kds) anför: Jag instämmer i majoritetens

förslag men vill ytterligare understryka att för den enskilde

som drabbas av viltskador kan de ekonomiska konsekvenserna bli

mycket allvarliga. En jordbrukare med liten areal har ingen

möjlighet att genom avskjutning få ned skaderiskerna. Som

utskottet framhåller kan det i vissa situationer anses uppenbart

oskäligt att den skadelidande själv skall svara för kostnaderna

vid inträffad viltskada. Det är angeläget att denna av utskottet

uttalade uppfattning kommer till uttryck i tillämpningen av det

nya ersättningssystemet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt min mening borde utskottet, liksom reservanterna i

reservation 1, med anledning av motion Jo813 yrkande 1 ha

beslutat om ett tillkännagivande om åtgärder mot

prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser (hemställan mom. 3).