Bet. 1993/94:JoU16

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU16

Bättre kontroll över miljöfarligt avfall

Innehåll

Sammanfattning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Motioner

Utskottet

Hemställan

1993/94

JoU16

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1993/94:110 om bättre

kontroll över miljöfarligt avfall. Vidare behandlas 14

motionsyrkanden väckta med anledning av propositionen. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag om riktlinjer beträffande

åtgärder för att samla in och ta hand om kvicksilver i uttjänta

varor. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande och en

meningsyttring.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt regeringens bedömning måste kontrollen av hanteringen

av miljöfarligt avfall skärpas, bl.a. i fråga om

tillståndspliktens utformning. Regeringen föreslår vidare vissa

riktlinjer beträffande åtgärder för att samla in och ta hand om

kvicksilver i uttjänta varor.

Vidare föreslås att 13 § lagen (1985:426) om kemiska

produkter upphävs.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Motioner

1993/94:Jo16 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förändra miljöskyddslagstiftningen så

att den blir effektivare i skyddet av miljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att samhället skall ha kvar inflytande

över det miljöfarliga avfallet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att producentansvaret skall gälla för en

produkts hela kretslopp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om klassifikation av miljöfarligt avfall.

1993/94:Jo17 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av

ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från

hushållen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en

omställning från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall

m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:Jo18 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov av återvinning av kvicksilver,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om pantsystem för kvicksilverhaltiga lampor

och lysrör.

1993/94:Jo19 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om materialbalanser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett nytt regelsystem för

hantering av kemikalier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om producentansvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett nordiskt samarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krematoriernas kvicksilverutsläpp.

1993/94:Jo20 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att kvicksilver skall återvinnas.

Utskottet

Inledning

MFA-utredningen lämnade i maj 1992 sitt principbetänkande

Miljöfarligt avfall -- Ansvar och riktlinjer (SOU 1992:45). I

december 1992 lämnade utredningen sitt slutbetänkande

Miljöfarligt avfall -- nya regler (SOU 1992:141). En miljöriktig

hantering av miljöfarligt avfall förutsätter enligt utredningen

bl.a. klart definierade ansvarsområden för kommuner och

näringsliv. Sammanfattningsvis föreslås skärpt kontroll över

hanteringen av miljöfarligt avfall och att ansvarsfördelningen

vid hanteringen tydliggörs. Tillståndsplikten enligt

förordningen om miljöfarligt avfall bör utvidgas till att

omfatta alla som mellanlagrar, behandlar eller slutligt

omhändertar sådant avfall. Tillstånden bör tidsbegränsas. Den

kommunala transportskyldigheten avseende miljöfarligt avfall

föreslås avskaffad. Tillstånden till transport av miljöfarligt

avfall bör tidsbegränsas.

Statens naturvårdsverk har haft regeringens uppdrag att utreda

och föreslå lämpliga åtgärder för att åstadkomma ett

miljöriktigt omhändertagande av kvicksilverhaltiga varor och

produkter när dessa tjänat ut. Uppdraget redovisades i februari

1993 med rapporten 4177 Avvecklingen av våra dolda

kvicksilverlager.

Kontrollen över miljöfarligt avfall m.m.

Propositionen

Enligt regeringen måste kontrollen över hanteringen av

miljöfarligt avfall skärpas. Tillståndsplikt skall införas för

all hantering av miljöfarligt avfall. Vidare föreslås att det

kommunala bortforslingsansvaret för miljöfarligt avfall

avskaffas. Huvudregeln att det är kommunen som skall sörja för

bortforsling av miljöfarligt avfall kan enligt regeringen i viss

utsträckning uppfattas som hämmande på konkurrensen. Den kan

också förväntas försvåra regionala eller riksomfattande insatser

för insamling av någon bestämd typ av avfall eller åtgärder

riktade mot någon speciell typ av företag. Enligt regeringen

kräver dessa förslag förordningsändringar.

Vidare föreslås att bemyndigandet i 13 § lagen (1985:426) om

kemiska produkter att meddela föreskrifter om behandlingsmonopol

för miljöfarligt avfall upphävs.

Motionerna

Enligt motion Jo16 (v) är den absolut viktigaste frågan när

det gäller miljöfarligt avfall hur samhället i framtiden skall

kunna styra varuproduktionen mot varor som inte ger miljöfarligt

avfall i slutet av produktens livstid. En annan viktig uppgift

är att på bästa sätt omhänderta det avfall som redan finns och

som kommer att uppstå när nya produkter kasseras och blir

avfall. För att successivt minska mängden miljöfarligt avfall i

Sverige och anpassa producentansvaret till att också omfatta en

större del av varuproduktionen bör följande åtgärder vidtas.

Miljöskyddslagstiftningen bör förändras så att den på ett mer

effektivt sätt skyddar miljön. Vid tillståndsprövning för

processutsläpp m.m. skall produkterna, med tillämpning av

substitutionsprincipen, även prövas med avseende på deras

framtida avfallsegenskaper (yrkande 1). Vidare framhålls i

motionen att samhället bör ha kvar ett inflytande över

slutbehandlingen av det miljöfarliga avfallet (yrkande 2). Ett

utvecklat producentansvar måste innebära att den ursprungliga

producenten har ett ansvar för produkten från vaggan till

graven. Producentansvaret skall således gälla för en produkts

hela kretslopp (yrkande 3). Klassifikationen av miljöfarligt

avfall måste förtydligas och omprövas kontinuerligt (yrkande 4).

I motion Jo17 (s) konstateras att utvecklingen när det gäller

hanteringen av avfall från hushållen går mot en tidigt etablerad

och ökad separering. Då hushållsavfallet hålls oseparerat torde

det inte kunna ifrågasättas att det är kommunen som har ansvaret

för insamling och behandling. När separering sker är detta inte

lika självklart. Enligt motionärernas uppfattning är det dock

alltid kommunen, i sin roll som ställföreträdare för hushållen,

som har behandlingsansvaret för den beståndsdel i

hushållsavfallet som utgörs av miljöfarligt avfall. Regeringen

bör anmodas att klarlägga ansvarsfrågorna när det gäller

omhändertagandet av miljöfarligt avfall från hushållen (yrkande

1). Vidare yrkas att möjligheterna att frångå nu gällande

särlagstiftning för miljöfarligt avfall utreds. Avfallet bör ses

som ett stadium för en produkt eller ämne och lagstiftningen bör

utformas från ett helhetsperspektiv. Möjligheterna att angripa

avfallsproblemet utifrån ämnets eller produktens farlighet mer

generellt bör analyseras. Hanteringen av avfall bör grundas på

definierad farlighet (yrkande 2). Enligt motion Jo19 (s) har

kostnaden för omhändertagande av miljöfarligt avfall hittills

varit låg i Sverige. Därför kan man befara att transport av

farligt avfall styrs mot svenska dotterföretag från länder med

strängare lagstiftning. Bestämmelserna måste därför skärpas.

Detta sker lämpligen genom att alla företag tvingas redovisa en

materialbalans i samband med tillståndsgivningen för företaget.

Materialbalansen bör utvisa flöde, lagerhållning, återvinning,

eventuella restprodukter, osv. (yrkande 1). Vidare bör

möjligheterna att även i fortsättningen angripa och lösa

problemen när det gäller det miljöfarliga avfallet utifrån ett

renodlat avfallsperspektiv analyseras. Det kan vara nödvändigt

att bygga upp ett regelsystem som tar sikte på ämnets eller

produktens generella farlighet (yrkande 2). Producentansvaret

måste bli tydligare och förenas med straffansvar. För

miljöfarliga komponenter i produkter bör producentansvaret

utvecklas så att den som introducerar produkten på marknaden

blir ekonomiskt ansvarig för avfallet (yrkande 3). På senare tid

har vissa klarlägganden kommit beträffande regelverket inom EU

för miljöfarligt avfall. Ett bärande motiv tycks vara att

närhetsprincipen prioriteras. Gränsöverskridande transporter av

miljöfarligt avfall skall i princip inte tillåtas om det inom

landet finns tillgänglig behandlingskapacitet. Enligt

motionärerna kräver en miljömässigt bra hantering av

miljöfarligt avfall ofta större volymer, och ett nordiskt

samarbete är därför nödvändigt. Det får förutsättas att ett

sådant samarbete inte kommer i konflikt med EU:s närhetsprincip.

Möjligheterna att vidmakthålla, utveckla och driva en

miljöriktig svensk/nordisk behandlingskapacitet bör analyseras

(yrkande 4).

Utskottets överväganden

Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det gäller

behovet av förstärkt kontroll över hanteringen av det

miljöfarliga avfallet. Miljöfarligt avfall är restprodukter och

annat avfall som på grund av sitt innehåll av farliga

komponenter eller ämnen måste transporteras och behandlas på ett

säkert sätt. För att få en fullständig kontroll över flödena och

mängderna av det miljöfarliga avfallet krävs det en mer

detaljerad och överblickbar reglering än den som finns i dag.

Det är nödvändigt att hanteringen av det miljöfarliga avfallet

kan styras och kontrolleras i alla led. Producenter och övriga

innehavare av miljöfarligt avfall bör ha ansvaret för att det

miljöfarliga avfallet endast lämnas till den som har tillstånd

att motta denna typ av avfall samt att endast transportörer med

särskilt tillstånd utnyttjas. Det anförda innebär enligt

utskottets mening ökade möjligheter att stärka samhällets

inflytande över hanteringen av det miljöfarliga avfallet. Enligt

utskottets bedömning bör syftet med motion Jo16 (v) yrkande 2

med det anförda i allt väsentligt kunna anses tillgodosett.

Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter.

När det gäller ett förändrat regelsystem för hantering av

miljöfarligt avfall och kemikalier vill utskottet utöver vad som

anförts ovan framhålla följande. De övergripande målen på

avfallsområdet är att minska avfallsmängderna och avfallets

farlighet. Det avfall som ändå uppkommer skall återanvändas

eller återvinnas i så stor utsträckning som möjligt eller

omhändertas på ett från miljösynpunkt riktigt sätt. Inriktningen

mot både avfallsminimering och förbättrat omhändertagande kräver

utveckling av nya metoder och synsätt inom hela kedjan. Allt

ifrån projektering/design, råvaruleveranser, produktion,

distribution, handel, förbrukning och avfallshantering måste

förändras. Detta fordrar medverkan av nya aktörer, andra och

bättre anpassade angreppssätt, differentiering samt

specialisering. Det traditionella synsättet med en speciell

avfallshantering som en sista länk i kedjan måste bytas mot i

alla led integrerade åtgärder inriktade på att förebygga

uppkomst av avfall respektive att förbereda och genomföra bästa

möjliga omhändertagande av det avfall som inte kan undvikas. En

viktig del i denna utvecklingsprocess utgör arbetet med s.k.

riskbegränsning där ämnen eller varu- och produktgrupper som i

första hand bör bli föremål för särskilda riskbegränsande

åtgärder identifieras. I 1991 års miljöpolitiska beslut

presenterades 13 ämnen, som förekommer i ett mycket stort antal

produkter och varor, för vilka avvecklingsplaner eller

riskbegränsningsplaner tagits fram. I riksdagens

kretsloppsbeslut våren 1993 ställs krav på

riskbegränsningsplaner för 25--30 nya ämnen inom en

femårsperiod.

Utskottet delar synpunkterna i motionerna Jo17 yrkande 2 och

Jo19 yrkande 2 så till vida att utgångspunkten för regleringen

av hanteringen och omhändertagandet av en produkt/avfall alltid

måste vara att särskilda föreskrifter behövs från miljö- och

hälsoskyddssynpunkt. Bestämmelserna måste även vara så

heltäckande som möjligt. En uppenbar svårighet vid all

riskbegränsning, så även när det gäller miljöfarliga

produkter/avfall, är att uppskatta risken med ett visst kemiskt

ämne eftersom exponeringen är varierande beroende på

tillämpning. En kemikalie som ingår i en produkt blir kanske

skadlig först när produkten blir avfall. Beroende på hantering

av produkten eller avfallet kommer exponeringen att vara olika.

Den skärpning av kontrollen som regeringen nu redovisat bör

enlig utskottets mening kunna förbättra möjligheterna att

effektivisera vårt nuvarande regelsystem för hantering av

miljöfarliga produkter/avfall. Vidare bör arbetet med

framtagandet av riktlinjer för risknivåer baserade på hälso- och

miljöeffekter och exponering kunna ge nödvändigt underlag för

det fortsatta riskbegränsningsarbetet. I detta sammanhang bör

även nämnas att ett förslag till ny miljöbalk, där de centrala

lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet samordnas, för

närvarande förbereds inom regeringskansliet. Avslutningsvis kan

konstateras att det råder stor enighet om att det krävs

långtgående förändringar om vi skall närma oss en ekologiskt

hållbar utveckling. Detta kan nås bara genom begränsning av

kemikalieanvändningen, återanvändning och återvinning. En

skärpning av kontrollen i enlighet med regeringens förslag och

en successiv höjning av ambitionsnivån när det gäller arbetet

för att begränsa kemikalieanvändningen förbättrar möjligheterna

att tillgodose skärpta krav beträffande hanteringen av det

miljöfarliga avfallet. Därmed bör även syftet med motionerna

Jo17 (s) yrkande 2 och Jo19 (s) yrkande 2 i allt väsentligt

kunna tillgodoses. Yrkandena påkallar därför inte någon

riksdagens vidare åtgärd.

Vissa ämnen och restprodukter klassificeras som miljöfarligt

avfall enligt förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. En

mer detaljerad klassificering anges i den s.k. vägledande

förteckning som Statens naturvårdsverk ger ut. Utskottet finner

ingen avgörande skillnad mellan de synpunkter som framförts i

motion Jo16 yrkande 4 och nuvarande system för klassifikation av

miljöfarligt avfall. Utskottet förutsätter att regeringen och

berörda myndigheter noga följer utvecklingen på detta område.

Nämnas kan bl.a. att klassificeringen av miljöfarligt avfall

fortlöpande revideras. På sikt planeras även ett nytt

klassifikationssystem för sådant avfall som avses att anpassas

till det klassificeringsarbete som bedrivs internationellt. Mot

bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Jo16 (v)

yrkande 4.

Med hushållsavfall avses enligt 1 § renhållningslagen

(1979:596) avfall och orenlighet som härrör från hushåll och

därmed jämförligt avfall. Enligt 4--5 §§ renhållningslagen skall

varje kommun svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas

till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att

tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda

intressen. Vidare svarar kommunen för att hushållsavfallet från

kommunen slutligt omhändertas. Från det kommunala ansvaret

undantas avfall som omfattas av föreskrifter om producentansvar

(6 b §).

Miljöfarligt avfall som ingår som en beståndsdel i

hushållsavfall eller härrör från sådant avfall omfattas således

av det kommunala hanteringsansvaret. De av regeringen redovisade

förslagen beträffande kontrollen av det miljöfarliga avfallet

innebär härvidlag ingen förändring. Mot bakgrund härav föreslår

utskottet att motion Jo17 (s) yrkande 1 lämnas utan vidare

åtgärd.

När det gäller det nordiska samarbetet och en gemensam

behandlingskapacitet för det miljöfarliga avfallet vill

utskottet anföra följande. Som framhålls i motion Jo19 yrkande 4

går utvecklingen för omhändertagande av miljöfarligt avfall mot

en alltmer specialiserad återvinning och behandling. Flödena kan

ibland bli alltför små för att möjliggöra en från miljösynpunkt

lämplig hantering. Sådant omhändertagande kräver ofta stora

volymer, och här kan det nordiska samarbetet vara av avgörande

betydelse. De regler som Sverige har infört för tillämpning av

Baselkonventionen innebär bl.a. att Naturvårdsverket får meddela

exporttillstånd för destruktion av miljöfarligt avfall endast om

Sverige saknar teknisk kapacitet eller förmåga att själv ta hand

om avfallet på ett riktigt sätt. Norges och Finlands reglering

med anledning av Baselkonventionen har tagit större hänsyn till

den artikel i konventionen som betonar betydelsen av att

avfallsanläggningens effektivitet tillmäts betydelse vid

bedömning av om gränsöverskridande transport av avfall bör kunna

komma i fråga. Som framhålls i propositionen kan ifrågasättas

om en sådan strikt föreskrift som den svenska i alla hänseenden

är den som bäst gynnar miljön. Regeringen har för avsikt att se

över förordningen (1992:918) om export och import av farligt

avfall i berört hänseende i syfte att åstadkomma en mer likartad

reglering i de nordiska länderna. I nordiska sammanhang deltar

Sverige i det kemikaliearbete som sker inom ramen för Nordiska

rådet. Insatserna är koncentrerade till huvudområdena

giftighetsaspekter, substitution och bekämpningsmedel. När det

gäller området giftighetsaspekter är arbetet fördelat på ett

flertal olika verksamheter. Nämnas kan bl.a. kriterier för

klassificering av miljöfarliga ämnen i mark, kriterier för

miljöfarlighetsklassificeringar av sammansatta produkter samt

klassificering av hälso- och miljöfarliga ämnen. Genom det

nordiska samarbetet beträffande kemikaliekontrollen förbättras

möjligheterna att minska avfallsmängderna och avfallets

farlighet. Detta har även betydelse för arbetet med att

vidmakthålla och utveckla en nordisk behandlingskapacitet för

det miljöfarliga avfallet. Enligt utskottets bedömning är syftet

med motion Jo19 (s) yrkande 4 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare

riksdagens åtgärd.

I samband med 1993 års beslut om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling uttalade riksdagen sitt

stöd för regeringens förslag till riktlinjer för industrins

anpassning till kretsloppssamhället (1992/93:JoU14, rskr. 344).

Jordbruksutskottet framhöll härvid bl.a. att omställningen till

ett kretsloppssamhälle kommer att ställa stora krav på den

tillverkande industrin som måste ställa om sin produktion till

mer miljöanpassade produkter som klarar att ingå i ett

kretslopp. Avfallsströmmarna måste vändas så att materialet i

sorterat och användbart skick kan flöda tillbaka till

produktionen som insatsvaror för ny produktion eller återgå till

naturens kretslopp. En analys av behovet av kretslopp bör ske

med utgångspunkt i olika materialslag. Livscykelanalys för en

produkt kan här vara ett mycket värdefullt redskap i arbetet med

att identifiera olika varors miljöpåverkan från råvaruuttag till

avfallsled. Därmed kan också de praktiska lösningarna, och

styrmedlen för att åstadkomma dessa lösningar, utformas olika

för olika varugrupper. Vidare framhölls att arbetet för att

åstadkomma varor som inte skadar hälsa och miljö och som i

möjligaste mån kan ingå i ett kretslopp måste bedrivas av de

företag som producerar varorna. I detta sammanhang

uppmärksammades att industrins intresseorganisationer påbörjat

detta arbete och bl.a. antagit principer för hur näringslivet

bör agera för att bidra till en god miljö. Arbetet omfattar

bl.a. utveckling av metoder för livscykelanalyser och

materialbalanser. Härutöver kan nämnas att Naturvårdsverket

har regeringens uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och

industri utarbeta förslag med inriktning på heltäckande analyser

av materialflöden. Utskottet konstaterar för sin del att arbetet

med industrins kretsloppsanpassning pågår och att resultatet kan

förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt tillgodose

motion Jo19 (s) yrkande 1. Motionen avstyrks därmed i berörd

del.

Som anförts ovan har riksdagen uttalat sitt stöd för vissa

riktlinjer när det gäller industrins anpassning till

kretsloppssamhället. Vidare har riksdagen godkänt förslag om ett

stegvis införande av ett producentansvar. Den allmänna ramen för

detta producentansvar fastställs genom de ambitioner och mål som

gäller för miljöpolitiken. När det gäller avfallet är den

övergripande målsättningen att avfallets volym och innehåll av

farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall

som ändå uppkommer skall förbättras. Huvudansvaret för att målen

uppnås ligger inom systemet med producentansvar på den som

tillverkar, importerar eller säljer varor. Om ett

producentansvar utkrävs skall det i största möjliga utsträckning

vara förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för

avfallshanteringen. Endast i undantagsfall skall producenten

åläggas endast ett ekonomiskt ansvar. Nya produktgrupper och

varuområden skall successivt anges för producentansvar. Detta

arbete drivs och samordnas av den s.k. Kretsloppsdelegationen.

Enligt utskottets mening föreligger en betydande samstämmighet

mellan å ena sidan den av riksdag och regering eftersträvade

ambitionsnivån på detta område och å andra sidan de krav som

förs fram i motionerna Jo16 (v) yrkande 3 och Jo19 (s) yrkande

3. Syftet med motionerna kan därmed i allt väsentligt anses

tillgodosett. Yrkandena påkallar ingen ytterligare riksdagens

åtgärd.

Som utskottet redovisat ovan har regeringen för avsikt att

under våren förelägga riksdagen ett förslag till ny samordnad

miljöskyddslagstiftning. Utskottet är därför inte berett att med

anledning av det i motion Jo16 yrkande 1 framförda kravet

beträffande en förändrad miljöskyddslagstiftning föreslå något

uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion Jo16

(v) yrkande 1.

Åtgärder för en miljöriktig hantering av kvicksilver m.m.

Propositionen

För att begränsa skadorna på Sveriges miljö av kvicksilver bör

enligt regeringen inte bara vidtas åtgärder internationellt och

nationellt som minskar nyanvändning. Också kvicksilver som finns

utspritt i samhället i varor och produkter bör samlas in

effektivt och tas om hand säkert. Effektivare insamling av

uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver bör komma

till stånd genom ett särskilt åtgärdsprogram. Regeringen avser

att ge Statens naturvårdsverk i uppdrag att i samverkan med

andra berörda myndigheter, näringslivsorganisationer och

kommunerna påbörja arbetet med ett sådant program. Enligt

regeringens bedömning måste särskilda ekonomiska incitament

utformas för att åstadkomma insamling, transport, behandling och

slutligt omhändertagande även av andra kvicksilverhaltiga varor

och produkter än de som det för närvarande finns etablerade

insamlingssystem för.

Kvicksilverhaltiga restprodukter och avfall bör behandlas på

ett sätt som gör det möjligt att förvara kvicksilvret i lämplig

form och långtidssäkert. Kvicksilver bör inte återvinnas.

Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta

förslag till slutförvaring i Sverige av kvicksilverhaltigt

avfall.

Motionerna

Enligt motion Jo18 (c) bör prövas om det inte är lämpligare

att under avvecklingsperioden behålla återvinningen av gammalt

kvicksilver i stället för att använda nytt kvicksilver samtidigt

som gammalt går till slutdeponering. Ett bra hanteringssystem

för återvinning leder till minskade utsläpp av kvicksilver i

naturen och till minskat behov av slutdeponering (yrkande 1).

Vidare är det viktigt att insamlandet av kvicksilver kan ske så

effektivt och miljövänligt som möjligt. I syfte att underlätta

insamlandet bör ekonomiska styrmedel i form av pantsystem för

kvicksilverhaltiga lampor och lysrör användas (yrkande 2).

Enligt motion Jo19 (s) yrkande 5 bör Statens naturvårdsverk ges

i uppdrag att gå igenom samtliga tillstånd för krematorier och

skärpa kraven på rening från kvicksilverutsläpp (yrkande 5). I

motion Jo20 (nyd) förordas återvinning av kvicksilver.

Långtidsförvaring av miljöfarligt avfall bör endast komma i

fråga då ingen annan lösning finns. Långsiktiga mål och krav om

återvinning bör fastställas så att forskarna kan skapa

erforderlig miljömässig och från arbetarskyddssynpunkt lämplig

utrustning.

Utskottets överväganden

Eftersom det finns ett stort antal kvicksilverhaltiga varor

och produkter i omlopp i samhället, ofta med mycket lång

livslängd, kommer risken för okontrollerade utsläpp av

kvicksilver att kvarstå fastän nyanvändningen av kvicksilver

minskar. För sådana varor och produkter finns insamlingssystem

bl.a. för batterier och termometrar. Det finns även särskilda

insamlingsinsatser för några skilda slag av kvicksilverhaltigt

avfall, t.ex. amalgamavfall. Visst kvicksilverhaltigt avfall

samlas också in via kommunala miljöstationer. Som framhålls i

propositionen är insamlingen dock inte särskilt omfattande,

frånsett knappcellsbatterier. För kvicksilverbrytare och

liknande saknas organiserad insamling. Utskottet delar

regeringens bedömning när det gäller behovet av en effektivare

insamling av uttjänta varor och produkter innehållande

kvicksilver. Särskilda ekonomiska incitament behöver utformas

för att åstadkomma insamling, transport, behandling och slutligt

omhändertagande även av andra kvicksilverhaltiga varor och

produkter än de som för närvarande omfattas av etablerade

insamlingssystem. Dessa synpunkter sammanfaller även med de i

motion Jo18 yrkande 2 framförda kraven på ett pantsystem för

kvicksilverhaltiga lampor och lysrör. Som redovisas i

propositionen har regeringen för avsikt att ge Statens

naturvårdsverk i uppdrag att i samverkan med andra berörda

myndigheter, näringslivsorganisationer och kommuner påbörja

arbete med ett särskilt åtgärdsprogram för effektivare insamling

av uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver. Enligt

utskottets bedömning är syftet med motion Jo18 (c) yrkande 2 med

det anförda tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Som Naturvårdsverket framhåller i sin rapport om avveckling av

vårt dolda lager av kvicksilver (4177) kräver ett separat

omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall både särskilda

arbetsinsatser och ekonomiska uppoffringar av den som vill göra

sig av med avfallet. För många kvicksilverhaltiga produkter i

bruk går det inte att utkräva producentansvar, därför att de

tidigare producenterna har upphört med sin verksamhet. Hela

kedjan från insamling av kasserade kvicksilverhaltiga produkter,

upparbetning av avfallet och slutligt omhändertagande av

kvicksilvret måste få långsiktigt fungerande och säkra

lösningar. Ett miljöriktigt omhändertagande av

kvicksilverhaltigt avfall förutsätter ett miljöriktigt slutligt

omhändertagande. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen ett

förslag till fortsatt kretsloppsanpassning av samhället m.m.

(prop. 1993/94:163). Enligt förslaget bör användningen av

amalgam inom tandvården avvecklas senast till år 1997. Övrig

kvicksilveranvändning bör avvecklas till år 2000. Målsättningen

är således att minska mängden kvicksilver som cirkulerar i

miljön. Under avvecklingsperioden bör enligt utskottets mening

återvinning av gammalt kvicksilver ske där så är tekniskt

möjligt på ett för miljön säkert sätt. En sådan återvinning är

att föredra framför fortsatt användning av nytt kvicksilver som

ökar behovet av slutförvaring. Med det anförda föreslår

utskottet att motionerna Jo18 (c) yrkande 1 och Jo20 (nyd)

lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att

åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen av kvicksilver från

krematorier. Naturvårdsverket har gett ut riktlinjer för bl.a.

utsläpp av kvicksilver från krematorier. Vidare har

Naturvårdsverket föreslagit att krematorier skall prövas enligt

tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen (1969:387). Förslaget

bereds för närvarande inom regeringskansliet. Enligt utskottets

mening bör det ankomma på Naturvårdsverket att i samarbete med

berörda organisationer och kommuner verka för att

kvicksilverrening kommer till stånd i enlighet med de av verket

utarbetade riktlinjerna. Mot bakgrund av det anförda är

utskottet inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd i

anledning av motion Jo19 (s) yrkande 5. Motionen avstyrks i

berörd del.

Utskottet har ingen erinran mot de riktlinjer som förordats om

åtgärder för att samla in och ta hand om kvicksilver i uttjänta

varor och produkter.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samhällets kontroll över miljöfarligt

avfall

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo16 yrkande 2,

men. (v) - delvis

2. beträffande lagen om kemiska produkter

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1985:426) om kemiska produkter,

3. beträffande ny lagstiftning för hantering av miljöfarligt

avfall

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo17 yrkande 2 och

1993/94:Jo19 yrkande 2,

4. beträffande klassifikation av miljöfarligt avfall

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo16 yrkande 4,

men. (v) - delvis

5. beträffande ansvaret för hushållens miljöfarliga avfall

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo17 yrkande 1,

6. beträffande nordiskt samarbete

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo19 yrkande 4,

7. beträffande materialbalanser

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo19 yrkande 1,

8. beträffande producentansvaret

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo16 yrkande 3 och

1993/94:Jo19 yrkande 3,

9. beträffande förändrad miljöskyddslagstiftning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo16 yrkande 1,

10. beträffande pantsystem för kvicksilverhaltiga lampor och

lysrör

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo18 yrkande 2,

11. beträffande återvinning av kvicksilver

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo18 yrkande 1 och

1993/94:Jo20,

12. beträffande kvicksilverutsläpp från krematorier

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo19 yrkande 5,

13. beträffande riktlinjer för hantering av

kvicksilveravfall

att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen

förordats om åtgärder för att samla in och ta hand om

kvicksilver i uttjänta varor och produkter (avsnitt 7).

Stockholm den 17 mars 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Ivar Virgin

I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson

(m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart

Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj

Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G

Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Lennart

Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Materialbalanser (mom. 7)

Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,

Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anför:

Arbetet med att ta fram materialbalanser för företag bör

påskyndas. Dessa kan hjälpa myndigheterna att upprätthålla en

tillräckligt god kontroll över hanteringen av miljöfarliga

ämnen. Det är enligt vår mening oacceptabelt att ett företag,

genom att klassa ett miljöfarligt avfall som insatsvara,

undandrar sig den lagstiftning som gäller för miljöfarligt

avfall. Vi utgår ifrån att den nya miljöbalken kommer att

klargöra hur miljöfarliga kemikalier skall hanteras oavsett om

det är avfall eller inte.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt min mening är den absolut viktigaste frågan när det

gäller miljöfarligt avfall hur samhället i framtiden skall kunna

styra varuproduktionen mot varor som inte ger miljöfarligt

avfall i slutet av produktens livstid. Jag anser att samhället

bör ha kvar ett inflytande över slutbehandlingen av det

miljöfarliga avfallet (hemställan mom. 1).

Vidare måste klassifikationen av miljöfarligt avfall

förtydligas och omprövas kontinuerligt (hemställan mom. 4).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

momenten 1 och 4 borde ha hemställt:

1. beträffande samhällets kontroll över miljöfarligt

avfall

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo16 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

4. beträffande klassifikation av miljöfarligt avfall

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo16 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

Bilaga