Bet. 1993/94:JoU2

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU02

Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1993/94

JoU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse (1992/93:255) om

inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Vidare

behandlas 26 motionsyrkanden väckta dels med anledning av

skrivelsen, dels under den allmänna motionstiden 1993.

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad

regeringen anfört i skrivelsen. De avsnitt i skrivelsen som inte

särskilt berörs har inte ansetts påkalla några närmare

kommentarer från utskottets sida. Samtliga motionsyrkanden

avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer (s, nyd) och en

meningsyttring (v).

Skrivelsen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har genom

skrivelse 1992/93:255 berett riksdagen tillfälle att ta del av

vad som anförts om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom

EES och EG.

Motioner

Motioner med anledning av skrivelsen

1992/93:Jo110 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om de miljökrav Sverige bör ta upp i sitt

samarbete med EG.

1992/93:Jo111 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ny redogörelse för den svenska strategin

inför det svenska miljöarbetet inom EES och EG.

1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anpassningen till EES-avtalet med det

snaraste genomförs,

2. att riksdagen hos regeringen begär redogörelse för hur

anpassningen till EES-avtalet i praktiken genomförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av dess

bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett nej till

medlemskap i folkomröstningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare reglering av asbest,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tydliga krav på åtgärder från samhällets

sida då kvalitetsnormer ej uppfylls,

6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till

implementering av det i EES-avtalet ingående EG-direktivet om

skydd för grundvatten,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering

som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med EG:s

direktiv 85/337,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om redogörelse för hur myndigheter på olika

nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom

miljöskyddslagens område,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring

av miljöskyddslagens omprövningsregler med innebörd att

omprövning skall ske vart fjärde år,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av system för miljörevision i

Sverige,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medborgarnas klagorätt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av särskild redovisning av hur

medborgarnas inflytande och delaktighet i beslutsprocesser på

miljöområdet skall förbättras,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av reglering av bioteknik,

14. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av

inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för

medlemsförhandlingarna,

15. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av konkreta

förslag som lämnats till EG/EU på miljöpolitiska åtgärder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riksdagens behov av att ta del av

regeringens analys av miljöutvecklingen inom EG,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om aktivt svenskt arbete för internationell

koldioxidbeskattning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt hävda

substitutionsprincipen,

19. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta

tillsynsarbetet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida utformningen av

trafiksystemen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för

miljöutveckling i östra Europa.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en samlad strategi för ett offensivt

miljöarbete inför ett eventuellt medlemskap i EG bör redovisas.

1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för att högsta

tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES

men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lyfta upp diskussionen om miljökrav på

industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav

på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett

europeiskt perspektiv.

Yttrande

Utrikesutskottet har avgett yttrande över skrivelsen.

Utfrågning

Miljöministern har inför utskottet lämnat information om det

fortsatta förhandlingsarbetet på miljöområdet inför ett

eventuellt EG-medlemskap.

Utskottet

Inledning

I samband med att riksdagen hösten 1992 godkände EES-avtalet

framhölls bl.a. att samarbetet inom EES innebär att Sverige får

en viktig plattform för de offensiva insatser på miljöområdet

som ter sig alltmer nödvändiga. EES kommer med sina uppemot

380 miljoner invånare att utgöra en viktig faktor inte bara i

det regionala utan även i det globala miljöarbetet. De

förutsättningar som EES-avtalet ger för att aktivt verka för att

miljöfrågorna skall få en ökad tyngd inom EG och i

institutionerna på EES-området måste utnyttjas av regeringen.

Utgångspunkten för regeringens agerande bör vara att den

gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga

ambitionsnivå och offensiva inriktning som miljöproblemen kräver

och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Inom avtalets

ram bör Sverige aktivt bidra till att den tillväxt som kommer

att bli följden av EFTA-ländernas anknytning till den inre

marknaden också leder till en miljömässigt hållbar utveckling.

En offensiv svensk miljöpolitik är således av stor betydelse för

att ge miljöfrågorna ökad tyngd i EG och i EES-avtalet. Enligt

riksdagen borde regeringens strategi för detta arbete redovisas

senast under våren 1993 (1992/93:EU1, rskr. 18).

Den svenska miljöstrategin m.m.

Skrivelsen

Regeringens utgångspunkt för det svenska arbetet inom EES/EG

är att högsta tillämpade ambitionsnivå kommer att gälla på

miljöområdet och att därmed inga normer kommer att sänkas.

Enligt EES-avtalet skall åtgärder som vidtas på miljöområdet

syfta till att bevara, skydda och förbättra miljön till skydd av

människors hälsa och säkerställa ett klokt och rationellt

utnyttjande av naturresurserna. Sverige bör inom EG verka för

att gemensamma bindande regler införs på miljöområdet som i

största möjliga utsträckning är av minimikaraktär och ligger på

högsta möjliga skyddsnivå. Harmoniserade regler kommer dock med

nödvändighet att minska Sveriges möjligheter att ha särlösningar

inom varurelaterade områden. Samtidigt kommer länder med lägre

miljöambition att tvingas leva upp till de fastställda normerna.

Enskilda medlemsländer har även vissa möjligheter att införa

längre gående krav när det gäller bl.a. miljö, hälsoskydd och

arbetsmiljö (den s.k. miljögarantin). Genom EES kommer Sverige

att få möjlighet att påverka gemenskapens miljöpolitik. För att

kunna påverka arbetet måste Sverige delta i EG:s expertgrupper.

Det svenska arbetet i dessa grupper skall ges hög prioritet.

Kontakter skall utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen och

medlemsstaterna. Sverige skall aktivt söka stöd hos likasinnade

stater och följa arbetet inom EG-parlamentet. Regeringen

framhåller även betydelsen av det i EES-sammanhang viktiga

nordiska samarbetet. Svenska miljöorganisationer bör stimuleras

att verka i ett europeiskt perspektiv. När det gäller öppenhet i

miljöarbetet kommer regeringen regelbundet att redovisa hur

miljöfrågorna drivs inom bl.a. EES i samband med

budgetpropositionen. Motsvarande redovisning skall i största

möjliga utsträckning lämnas även när det gäller

förhandlingsarbetet inför ett EG-medlemskap.

Frågor som berör Euratomfördraget tas inte upp i denna

strategi. Dessa frågor redovisades för riksdagens EG-delegation

i särskild ordning den 28 april 1993.

När det gäller försurningen framhåller regeringen att Sverige

bör verka för att EG utformar en politik med målsättningen att

komma till rätta med föroreningsproblemen. Skärpta europeiska

utsläppsnormer kan på ett påtagligt sätt minska försurningen av

våra marker. EG kan spela en viktig roll genom att skärpa de

utsläppsregler som finns exempelvis för

förbränningsanläggningar.

Sverige bör på kemikalieområdet verka för att EG går vidare

och skärper reglerna där det behövs av hälso- och miljöskäl. De

grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända

bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör

tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom

EG. Enligt regeringen är möjligheterna att finna gemensamma

lösningar för klassificering och märkning av kemikalier goda.

I skrivelsen framhålls vidare betydelsen av att de

miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och

globalt kan samordnas. Sverige deltar aktivt i detta arbete,

bl.a. inom EG:s CORINE-projekt. EG:s europeiska miljöbyrå (EEA)

bör inrättas så snart som möjligt. Ökad uppmärksamhet bör ägnas

åt efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet och införandet

av sanktionsmöjligheter.

Aktiva insatser krävs för att minska utsläppen av koldioxid

och andra växthusgaser. Enligt regeringen måste klimatpolitiken

utformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med

andra stater. Det är önskvärt att en energi/koldioxidskatt

införs i EG och att denna ligger på en ambitionsnivå som är

likvärdig med den svenska beskattningen.

Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett huvudsyfte med

miljöarbetet och ges därför hög prioritet. Enligt regeringen är

det särskilt viktigt att utveckla sektorernas ansvar för

biologisk mångfald. Utvecklingen av sammanhängande europeiska

skyddade områden är av stor betydelse. Gemensamma europeiska

insatser behövs för att främja utvecklingen av ett miljöanpassat

jord- och skogsbruk. På jordbruksområdet bör Sverige fortsätta

att upprätthålla de höga svenska kraven, t.ex. om förprövning

och användning av bekämpningsmedel, och därmed bidra till en

högre europeisk ambitionsnivå.

Stora insatser behövs i Central- och Östeuropa för att främja

en utveckling som går mot en acceptabel miljönivå. Det är

viktigt att EG spelar en aktiv roll. EG:s arbete inom regionala

aktiviteter, som Östersjöarbetet, bör därför främjas och

stärkas. Sverige bör verka för att EG utvecklas till en dynamisk

internationell kraft på miljöområdet.

Motionerna

I motion Jo110 (v) framförs en rad synpunkter på de miljökrav

som Sverige bör ta upp i sitt samarbete med EG. Enligt

motionärerna är det en självklar rätt för varje EG-land att

införa strängare miljökrav än de gemensamma. Regeringens

skrivelse är alltför oklar på denna punkt. Sverige måste driva

krav på miljökonsekvenser av EG:s beslut samt att EG:s kontakter

och handel med tredje världen baseras på miljöhänsyn. När det

gäller försurningsproblemen framhålls att de åtgärder som

hittills vidtagits är långt ifrån tillräckliga. Utsläppen av

försurande ämnen måste drastiskt minska. Sverige bör ställa krav

på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer

beslutade miljömål och miljölagstiftning. Verksamheten vid det

europeiska "naturvårdsverket" (EEA) bör inledas snarast möjligt.

Vidare skall EG vara pådrivande i det internationella

miljöarbetet.

I motion Jo111 (s) begärs en ny redogörelse för den svenska

strategin inför det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Enligt

motionärerna måste frihandelssystemet miljöanpassas. The Task

Force Report (EG:s miljöministrar varnar för en "smutsig"

tillväxt såvida kraftfulla motåtgärder ej vidtas) bör vara en

viktig utgångspunkt för svensk och nordisk strategi i samarbetet

med EG. Vidare konstateras att det offentliga ansvaret för en

rad miljöfrågor är mer utsträckt i Sverige. Regeringen bör

presentera en analys av problem och möjliga lösningar.

Redovisningen bör även innehålla riktlinjer för kontakter med

andra berörda länders regeringar och miljöansvariga.

Miljörörelsen bör bistås då det gäller kontakter med dess

motsvarigheter i andra länder. Ytterligare kraftiga

utsläppsminskningar är nödvändiga för att komma ner i

försurningsnivåer som naturen tål. Det är angeläget att skärpa

kraven på utsläpp från förbränningsanläggningar och trafik.

Sverige måste agera för skärpta bestämmelser i EG när det gäller

kväveoxidutsläpp och för utvecklandet av ekonomiska styrmedel.

Motionärerna vill i förhandlingarbetet särskilt betona hävdandet

av de strängare regler för vissa kemikalier som Sverige uppnått

i EES, gränsvärdet för kadmium i handelsgödsel, nationella

förbud mot vissa bekämpningsmedel, Sveriges regler för

klassificering och märkning av kemikalier samt den nationella

rätten att hävda substitutionsprincipen. I motionen framhålls

vidare att EG:s miljöpolitiska ambitioner möter svårigheter i

enskilda medlemsländer. Kontroll- och sanktionssystemen bör

göras så verkningsfulla att försummelser inte premieras. Sverige

bör vid ett medlemskap lägga särskild vikt vid att en ambitiös

ståndpunkt i koldioxidfrågan kan arbetas fram.

Energianvändningens starka samband med miljöstörningarna gör

strategin för energipolitiken betydelsefull. Det är angeläget

att med kraft driva på för att få fram en gemensam

energi/koldioxidskatt inom EG och då särskilt på elproduktion.

Vad gäller transporterna är problemet från miljösynpunkt inte

endast vilka miljöregler som kommer att gälla utan även vilken

trafikpolitik som kommer att föras. Den inre marknaden

förutsätter att transportarbetet ökar. Även med strängare

utsläppsregler finns det risk för att föroreningarna ökar.

Sverige bör arbeta för att principerna i EG:s femte

miljöhandlingsprogram om åtgärder för att minska trafikens

miljöproblem förverkligas i EG-rätten. Regeringen måste

precisera sina ambitioner beträffande utsläpp, gränsvärden,

skattemetoder etc. Utvecklingen inom jordbrukspolitiken har en

nyckelroll i miljöpolitiken. EG:s gemensamma jordbrukspolitik

premierar delvis kemikalieanvändning. Sverige anvisar en väg

till ett mer miljöanpassat jordbruk. Borttagande av

prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel

samt återinförande av exportbidrag avviker från denna svenska

väg och ger fel signaler till EG. Detta främjar inte heller

bevarandet av den biologiska mångfalden. För svensk miljövård är

satsningarna i Östeuropa av stor betydelse. Regeringen bör

därför precisera även hur detta miljöarbete skall föras inom EES

samt vilka effekter ett eventuellt EG-medlemskap skulle ha på

vårt nuvarande miljöengagemang i Östeuropa. Krav på en samlad

strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett eventuellt

medlemskap i EG framförs även i den fristående motionen

Jo630 (s) yrkande 8.

Enligt motion Jo669 (nyd) bör Sverige verka för att högsta

tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES

men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler

(yrkande 1). Diskussionen om miljökrav på industrin bör lyftas

upp till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav på

svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett

europeiskt perspektiv (yrkande 2).

I motion Jo112 (-) yrkas att anpassningen till EES-avtalet med

det snaraste genomförs och att regeringen redogör för hur den

hittillsvarande anpassningen till EES-avtalet i praktiken

genomförts (yrkandena 1 och 2). Regeringen bör enligt

motionären även redovisa sin bedömning av konsekvenserna på

miljöområdet av ett nej till medlemskap i folkomröstningen

(yrkande 3). Vidare krävs ytterligare reglering av asbest.

Import måste vara utesluten, och Sverige bör verka för att det

inom EG tillåtna krysotil förbjuds (yrkande 4). I yrkande 8

begärs en redogörelse för hur myndigheter på olika nivåer följer

upp anpassningen till EES-avtalet inom miljöskyddslagens område.

Riksdagen bör hos regeringen begära en redovisning av

inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för

medlemsförhandlingarna (yrkande 14). I motionen (yrkande 15)

begärs vidare en redovisning av konkreta förslag som lämnats

till EG/EU beträffande miljöpolitiska åtgärder. Vidare framhålls

riksdagens behov av att ta del av regeringens analys av

miljöutvecklingen inom EG (yrkande 16). Det är viktigt att

Sverige aktivt arbetar för att en koldioxidbeskattning kommer

till stånd i EG-länderna (yrkande 17). Enligt motionären är det

nödvändigt att substitutionsprincipen hävdas genom ett mer

aktivt svenskt agerande för ett regelverk på EG-nivå (yrkande

18). Enligt yrkande 20 bör den framtida utformningen

av trafiksystemen inriktas på järnvägar, kombitrafik och

närsjöfart. För att främja miljöutvecklingen i östra Europa bör

en internationell arbetsgrupp med bred kompetens inom forskning,

näringsliv och tillsynsverksamhet tillsättas (yrkande 21).

Utskottets överväganden

Utrikesutskottet har avgett yttrande över skrivelsen jämte

vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I

yttrandet anför utrikesutskottet sammanfattningsvis följande.

Utgångspunkten i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG är

att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.

Sverige skall inte behöva sänka sina befintliga miljökrav på de

områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att

förverkliga den inre marknaden. Vad gäller tillämpningen av

substitutionsprincipen hänvisas till det svenska anförandet i

Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att

försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas

i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling. Utskottet

anser att en förutsättning för framgångsrikt miljöarbete är en

öppenhet i beslutsfattandet. Detta är viktigt när det gäller det

nordiska samarbetet i EES-sammanhang liksom inför ett

EG-medlemskap och när det gäller att stimulera svenska

miljöorganisationer att samverka europeiskt. När det gäller

miljöfrågor av särskild betydelse såsom försurningsproblemet,

avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och vattenanvändning bör

Sverige verka för att reglerna skärps. Utskottet instämmer i

regeringens syn på vikten av att medverka till att de

miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och

globalt samordnas. Utskottet anser det angeläget att EG:s

europeiska miljöbyrå (EEA) snarast inrättas. Vidare bör ökad

uppmärksamhet ägnas efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet

och frågor rörande sanktioner. Klimatpolitiken och bevarandet av

den biologiska mångfalden måste utformas från ett

internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.

De grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända

bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör

tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom

EG. Det är angeläget att EG spelar en aktiv roll när det gäller

insatser i Central- och Östeuropa liksom inom Östersjöarbetet

som bör främjas och stärkas.

Utskottet ställer sig bakom den miljöstrategi som regeringen

redovisar i skrivelsen 1992/93:255. Utskottet kan följaktligen

inte tillstyrka motionerna 1992/93:Jo110 (v),

1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo112 (-) i vilka bl.a. yrkas

att regeringen bör avlämna en ny redogörelse till riksdagen.

Utskottet anser att motionerna 1992/93:Jo630 (s)

yrkande 8 och 1992/93:Jo669 (nyd) yrkandena 1 och 2

kan besvaras med vad som ovan anförts.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, vad

avser de delar som berör utrikesutskottets ansvarsområde, att

riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger

skrivelsen till handlingarna.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande.

Sverige är en del av Europa och många av miljöproblemen är

gemensamma för flera länder. Gränsöverskridande miljöfarliga

utsläpp och internationell handel medför att flera

miljöpolitiska åtgärder kräver internationell samverkan för att

bli effektiva. Ett omfattande fortsatt europeiskt samarbete är

därför en naturlig del av Sveriges miljöpolitik. Utgångspunkten

för det svenska arbetet inom EES/EG är att högsta tillämpade

ambitionsnivå kommer att gälla på miljöområdet och att därmed

inga normer kommer att sänkas. Genom den allt närmare knytningen

till EG kommer miljöarbetet därmed att ändra karaktär och

inriktas mer på gemensamma regler snarare än nationella

särlösningar. Utskottet anser i likhet med regeringen att detta

får vägas mot det förhållandet att tillräckligt stränga

gemensamma regler av bindande karaktär är mer verkningsfulla än

strikta åtgärder genomförda endast i något eller ett fåtal

länder. Samarbetet inom EES och med EG innebär således att man

kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal

västeuropeiska länder. Utskottet ansluter sig även till

regeringens ståndpunkt att Sverige inte skall behöva sänka sina

miljökrav inom de områden där EG har beslutat om harmoniserade

regler för att förverkliga den inre marknaden. EG bör i största

möjliga utsträckning förmås att skärpa sitt regelverk på detta

område. Utskottet vill dessutom erinra om att många gemensamma

miljöregler är av minimikaraktär, vilket lämnar stor frihet för

de enskilda länderna att införa strängare krav. Genom det

fortsatta integrationsarbetet kommer Sveriges möjligheter att

påverka gemenskapens miljöpolitik att öka. Som regeringen

framhåller måste Sverige aktivt delta i EG:s expertgrupper och

därför prioritera arbetet i dessa grupper. Kontakter bör även

utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen, de enskilda

medlemsstaterna och EG-parlamentet.

EG-kommissionen har utarbetat ett miljöhandlingsprogram (A

European Community Program of Policy and Action in Relation to

the Environment and Sustainable Development). Detta femte

program, vars allmänna inriktning EG:s miljöministrar har ställt

sig bakom, innehåller en strategi för en hållbar utveckling.

Större vikt läggs vid det förebyggande miljöarbetet och vid ett

delat ansvar mellan olika aktörer. Vidare skall stor vikt läggas

vid ekonomiska styrmedel, utbildning och information. De

miljömål som sätts upp i programmet är inte legalt bindande men

utgör ambitionsnivåer för det framtida miljöarbetet.

Som framhålls i skrivelsen bör Sverige verka för att EG

utformar en politik med målsättningen att komma till rätta med

föroreningsproblemen. Skärpta europeiska utsläppsnormer, bl.a.

för förbränningsanläggningar, är en förutsättning för att vi på

ett påtagligt sätt skall kunna minska försurningen av våra

marker. EG kan medverka till att en övergripande politik på

försurningsområdet utvecklas utifrån vad naturen tål och att

längre gående och bindande överenskommelser träffas även inom

andra internationella organisationer. När det gäller

kemikaliekontrollen anser utskottet i likhet med regeringen att

Sverige bör verka för att EG går vidare och skärper reglerna där

det behövs av hälso- och miljöskäl. Det redan etablerade

samarbetet på detta område måste utvecklas ytterligare,

exempelvis när det gäller gemensamma lösningar för bl.a.

klassificering och märkning av kemikalier. Som framhålls i

skrivelsen bör de grundläggande principerna om företagens

ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i

svensk lagstiftning tillsammans med försiktighetsprincipen bli

vägledande även inom EG. I detta sammanhang kan nämnas att EG

har inrättat en kemikaliebyrå (European Chemicals Bureau) som

skall ha tekniska, vetenskapliga och uppföljande arbetsuppgifter

som följer av EG:s direktiv på kemikalieområdet.

De miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt

och globalt måste samordnas. Som framgår av skrivelsen deltar

Sverige aktivt i detta arbete, bl.a. inom EG:s CORINE-projekt.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett viktigt

instrument i EG:s miljöarbete blir den europeiska miljöbyrå

(EEA) som bör inrättas så snart som möjligt. Det finns

åtskilliga brister i efterlevnaden av EG:s regler på

miljöområdet. På grund av effekterna härav på

konkurrenssituationen inom den inre marknaden och för

upprätthållandet av PPP-principen skall enligt det femte

miljöhandlingsprogrammet en omfattande översyn av

medlemsländernas sanktionssystem på detta område genomföras

under innevarande år. Genom den s.k. Maastricht-överenskommelsen

införs dessutom genom en ändring av art. 171 i Romfördraget en

möjlighet för domstolen att bötfälla ett land som inte vidtagit

erforderliga åtgärder för att rätta sig efter domstolens utslag.

Aktiva insatser krävs för att minska utsläppen av koldioxid

och andra växthusgaser om den pågående klimatförändringen skall

kunna motverkas. Riksdagen ställde sig våren 1993 bakom

regeringens förslag när det gäller åtgärder mot klimatpåverkan

(prop. 1992/93:179, JoU19, rskr. 361). Därvid framhölls bl.a.

att Sverige bör verka för att få till stånd en kostnadseffektiv

europeisk strategi för att begränsa koldioxidutsläppen

innefattande bl.a. miniminivåer för en koldioxidskatt. Utskottet

delar således regeringens åsikt när det gäller införandet av en

energi/koldioxidskatt i EG och att denna bör ligga på en

ambitionsnivå som är likvärdig med den svenska beskattningen.

Arbetet med EG:s strategi på klimatområdet och de planer som

finns på införandet av en koldioxidskatt bör följas och stödjas

från svensk sida. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

den av regeringen tillsatta utredning (dir. 1993:34) som har

till uppgift att se över möjligheterna och formerna för ett

gemensamt genomförande av klimatkonventionen och vissa andra

internationella miljökonventioner. Utredningen skall särskilt

uppmärksamma utvecklingen inom EG och EES-avtalets område samt

ett EG-medlemskaps betydelse i detta sammanhang.

Utredningsuppdraget avslutas i april 1994.

Sverige arbetar för att miljöhänsyn skall tas vid alla beslut.

Detta gäller bl.a. ett område som transporter. Enligt riksdagens

trafikpolitiska beslut år 1988 skall medborgarna och

näringslivet i landets olika delar erbjudas en

tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning,

till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Bland delmålen

finns ett särskilt miljömål; transportsystemet skall utvecklas

så att god miljö och en långsiktigt god hushållning med

naturresurser främjas. Våren 1993 behandlade riksdagen frågan om

investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1992/93:176,

TU35, rskr. 446). Investeringarna syftar bl.a. till en

omläggning av trafiksystemen till miljövänliga transporter såsom

järnväg och kollektivtrafik. I EG:s femte miljöhandlingsprogram

redovisas bl.a. huvudpunkterna i EG:s miljöstrategi för

transportsektorn. Den fysiska planeringen skall förbättras så

att behovet av transporter reduceras samtidigt som utvecklingen

av alternativ till vägtransporter stimuleras. Vidare framhålls

förbättrad samordning när det gäller investeringar i

infrastruktur på transportområdet samt hänsynen till

miljökostnader vid beskattning och investeringar.

Konkurrenskraften skall förbättras när det gäller miljövänliga

transportmedel och transportsätt (kombitrafik) och

kollektivtrafiken skall utvecklas. Slutligen betonas behovet av

förbättrad teknik när det gäller fordon och bränslen. När det

gäller EG:s nuvarande regler om begränsning av avgasutsläpp från

motordrivna fordon (personbilar och lätta lastbilar) gäller

sedan den 1 januari 1993 för personbilar och lätta lastbilar

normer som i stor utsträckning överensstämmer med svensk

lagstiftning (direktiv 91/441). Kraven för de lätta lastbilarna

är dock lindrigare än för personbilarna. Förslag om nya normer

för fordon med en totalvikt under 2,5 ton förbereds för

närvarande. Ett beslut kan eventuellt tas av ministerrådet före

årets utgång. De nya reglerna skall därvid träda i kraft år

1996. Skärpta avgasreningskrav för lätta lastbilar antogs av

ministerrådet i juni 1993 (direktiv 93/59) och träder i kraft

år 1994. Nu gällande direktiv (88/77) om avgasrening för

dieseldrivna fordon med en totalvikt över 3,5 ton innebär

mycket måttliga reningskrav, särskilt beträffande koloxid och

kolväten. Genom ett nytt direktiv (91/542) skärptes kraven till

en nivå som motsvarar de i Sverige fr.o.m. 1993 års modeller

gällande normerna. Direktivet, som fullt ut träder i kraft år

1996, har kompletterats med krav avseende partikelutsläpp.

Förslag till reviderade utsläppsgränser skall föreläggas

ministerrådet senast år 1996. De nya utsläppsnormerna skall

kunna träda i kraft år 1999. Slutligen innehåller direktiven

bestämmelser om utformningen av skattelättnader i

medlemsstaterna för att stimulera introduktionen av mer

miljövänliga fordon. Högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle

sänks fr.o.m. den 1 oktober 1994 till 0,2 % och till 0,05 %

den 1 oktober 1996. Som framgår av redovisningen ovan pågår en

fortlöpande revidering av EG:s regler på detta område. För att

möta den ökade transportvolymen som kan bli följden av den inre

marknaden anser utskottet i likhet med regeringen att det är

angeläget att detta arbete fortsätter och kompletteras med

regler om tillverkaransvar (saknas i dag). Sverige bör även

arbeta för att EG:s direktiv skall ge utrymme för effektiva

ekonomiska styrmedel för att påskynda introduktionen av renare

fordon och bränslen. Härigenom främjas utvecklingen av ett

miljöanpassat internationellt transportsystem.

Som framhålls i skrivelsen är den biologiska mångfalden ett

huvudsyfte med miljöarbetet, och det bör därför prioriteras

högt. Gemensamma europeiska insatser behövs för att främja

utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk. Sverige

bör här slå vakt om det svenska intresset av miljöanpassad

verksamhet på dessa områden. Ett fortsatt upprätthållande av de

höga svenska kraven, t.ex. om förprövning och användning av

bekämpningsmedel, kan bidra till en högre europeisk

ambitionsnivå. I likhet med regeringen anser utskottet att en

tillämpning av sektorsansvaret inom de areella näringarna är av

avgörande betydelse för våra möjligheter att leva upp till

nationella mål och internationella åtaganden på miljö- och

naturvårdsområdet. En sådan integration av miljöhänsyn är en

prioriterad svensk miljöstrategi. Denna syn stämmer väl överens

med EG:s femte miljöhandlingsprogram som präglas av ambitionen

att miljö skall integreras med andra sektorer.

För Sverige är utvecklingen i Central- och Östeuropa av stor

betydelse inte minst på miljöområdet. Där behövs stora insatser

för att främja en utveckling som går mot en acceptabel

miljönivå. Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det

gäller betydelsen av att EG spelar en aktiv roll i detta arbete.

Vidare bör EG:s arbete inom regionala aktiviteter, som

Östersjöarbetet, främjas och stärkas. Det ligger således i

svenskt intresse att EG utvecklas till en dynamisk kraft på

miljöområdet.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det föreligger en

betydande samstämmighet mellan å ena sidan den av riksdag och

regering eftersträvade ambitionsnivån när det gäller miljön och

det fortsatta europeiska integrationsarbetet och å andra sidan

de krav som förs fram i motionerna Jo110, Jo111, Jo112

yrkandena 17, 18 och 20 samt Jo630 yrkande 8. Enligt

utskottets mening tillgodoser den nu redovisade strategin för

hur det svenska miljöarbetet skall bedrivas utifrån de nya

förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt

medlemskap i EG i allt väsentligt syftet med berörda yrkanden.

Utskottet föreslår därför att motionerna Jo110, Jo111, Jo112

yrkandena 17, 18 och 20 samt Jo630 yrkande 8 lämnas

utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Som framgår av redovisningen ovan har miljöpolitiken en viktig

roll i Sveriges arbete inom EES ram och inför ett medlemskap i

EG. Sverige skall verka för att gemensamma bindande regler på

miljöområdet införs som i största möjliga utsträckning är av

minimikaraktär men ligger på en så hög skyddsnivå som möjligt.

Som utskottet framhållit i samband med riksdagens godkännande av

EES-avtalet (1992/93:JoU1y) är det just med syfte att

snedvridande effekter inte skall uppkomma som tekniken med

minimikrav används. Saknades minimiregler skulle nämligen

företag i länder med låga nationella miljökrav kunna dra

fördelar av det i konkurrenshänseende. Samtidigt utesluts inte

längre gående nationella regler. En förutsättning för sådana

nationella åtgärder är att de utformas så att den inre

marknadens funktion inte äventyras. I de fall konflikter kan

komma att uppstå mellan miljöhänsyn och exempelvis

handelsintressen måste rimliga balanserade lösningar sökas som

inte går utöver långsiktiga miljömål. Det bör även framhållas

att höga miljökrav inte generellt sett behöver uppfattas som en

konkurrensnackdel. Enligt en rapport, redovisad av expertgruppen

för offentliga studier (ESO), är miljöregleringar inte en

avgörande, negativ faktor vid industrilokaliseringar. Sådana

bestämmelser kan till och med ha en positiv inverkan genom att

de kan ge en konkurrensfördel (se Ds 1992:12). Vidare bör

uppmärksammas att samarbetet inom EES och med EG innebär att man

kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal

västeuropeiska länder. Enligt utskottets bedömning är syftet med

motion Jo669 yrkandena 1 och 2 med det anförda i allt

väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Som framgår av skrivelsen har regeringen för avsikt att

regelbundet redovisa hur miljöfrågorna drivs inom bl.a. EES i

samband med budgetpropositionen. Samma gäller i största möjliga

utsträckning beträffande förhandlingsarbetet inför ett

EG-medlemskap. En särskild utredning (M 1993:02) har

tillkallats för att belysa miljökonsekvenserna för Sverige av

olika former för deltagande i den västeuropeiska integrationen.

Utredningen skall redovisa konsekvenserna av ett medlemskap i

EG/EU respektive konsekvenserna av att stå utanför (dir.

1993:13). Utredningsuppdraget skall enligt vad utskottet erfarit

vara slutfört i januari 1994. Utskottet finner mot bakgrund av

det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i

anledning av motion Jo112 yrkandena 1, 2, 3, 15 och 16.

Motionen avstyrks således i berörda delar.

Hösten 1992 behandlade riksdagen vissa förslag om

införlivandet i svensk lagstiftning av vissa EG-direktiv på

miljöområdet (1992/93:JoU10, rskr. 139). Bl.a. infördes i

miljöskyddslagen (1969:387) ett bemyndigande för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om

miljöfarlig verksamhet meddela de föreskrifter om

skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt som

på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt

EES-avtalet inte får åsidosättas.

EES-avtalet kommer att medföra ett ökat inslag av generella

föreskrifter för att minska miljöpåverkan från industrier och

andra verksamheter. Berörda myndigheters arbete måste således

inriktas mot att i ökad utsträckning utarbeta sådana

föreskrifter. Härigenom främjas anpassningen till EES-avtalet

inom berörda områden. Som framgår av regeringens skrivelse måste

bakgrundsdokument också utarbetas och utgöra underlag för

Sveriges fortsatta arbete och ställningstagande. Även dessa

dokument utvecklas i samråd med berörda myndigheter och

departement. Som utskottet redovisat påbörjades

integrationsarbetet för mindre än ett år sedan. Med hänsyn

härtill finner utskottet inte anledning att i detta sammanhang

tillmötesgå de krav på en redogörelse för hur myndigheter på

olika nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom

miljöskyddslagens område som framförs i motion Jo112 yrkande 8.

Motionen avstyrks i berörd del.

Regeringens inställning till Euratomfördraget och dess

betydelse för medlemsförhandlingarna har redovisats för

riksdagens EG-delegation i särskild ordning den 28 april 1993.

Enligt vad utskottet erfarit har Sverige och EG sedan dess enats

om ett deklarationsförslag som skall bifogas

anslutningsfördraget. Deklarationsförslaget innebär bl.a. att

Sverige inte skall behöva tillämpa Euratomfördraget annorlunda

än någon annan medlemsstat, och kärnkraften skall kunna

avvecklas oavsett fördraget. Som medlem får länderna ha den

policy de själva bestämmer när det gäller omhändertagande och

slutförvar av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks motion Jo112 yrkande 14.

Som framgår av skrivelsen behåller Sverige sina mer

långtgående begränsningar av och förbud mot farliga kemikalier

som t.ex. asbest. År 1995 skall situationen ses över. Utskottet

finner mot bakgrund härav inte anledning föreslå någon

riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo112 yrkande 4.

Motionen avstyrks i berörd del.

Utskottet är inte heller berett att i detta sammanhang förorda

inrättandet av en internationell arbetsgrupp för miljöutveckling

i östra Europa i enlighet med vad som föreslås i motion Jo112

yrkande 21. Motionen avstyrks i berörd del.

Övriga frågor

Motionen

I motion Jo112 (-) yrkande 5 framförs krav på åtgärder från

samhällets sida då kvalitetsnormer ej uppfylls. EG-direktiven

innehåller krav på medlemsländerna att vidta åtgärder i de fall

man inte uppfyller normerna. Enligt motionären bör riksdagen hos

regeringen begära ett nytt förslag till implementering av det i

EES-avtalet ingående EG-direktivet om skydd för grundvatten

(yrkande 6). Regeringen bör enligt yrkande 7 även lämna ett

förslag till reglering som garanterar allmänhetens inflytande i

enlighet med EG:s direktiv 85/337 (miljökonsekvensbeskrivning).

Vidare framförs krav om förändringar i miljöskyddslagens

omprövningsregler med innebörd att omprövning skall ske vart

fjärde år (yrkande 9). Sverige bör i likhet med EG införa ett

system för frivillig miljörevision (yrkande 10). I yrkande 11

framhålls behovet av utökad klagorätt för landets medborgare när

det gäller miljöförhållanden och vidare begärs en särskild

redovisning av hur medborgarnas inflytande och delaktighet i

beslutsprocesser på miljöområdet skall förbättras (yrkande 12).

Biotekniken bör enligt motionären bli föremål för en särskild

reglering (yrkande 13). Riksdagen bör hos regeringen begära en

översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta

tillsynsarbetet (yrkande 19).

Utskottets överväganden

När det gäller vissa i motion Jo112 framförda krav på

förändringar i miljöskyddslagstiftningen vill utskottet anföra

följande. Miljöskyddskommittén avlämnade under våren 1993 sitt

huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). Beträffande

miljökvalitetsnormer finns enligt kommittén skäl att utforma

bestämmelser i miljöbalken om sådana normer, framför allt med

hänvisning till framtida skärpta EG-bestämmelser. För områden i

landet där kvalitetsnormerna överskrids skall ansvariga

myndigheter sörja för att åtgärdsplaner tas fram. Vidare

konstaterar kommittén att omprövningsreglerna bör anpassas till

EG:s direktiv med krav på kortare omprövningstid ("när tio år

eller den kortare tid som följer av Sveriges internationella

förpliktelser har förflutit"). När det gäller talerätten

framhåller kommittén att det inte är möjligt eller ens lämpligt

att utvidga talerätten till alla och envar. Däremot bör

övervägas att låta ideella organisationer delta i prövningen av

miljöärenden i större utsträckning än vad som är fallet i dag.

Talerätt grundad på föreskrifter meddelade av regeringen skulle

kunna tillförsäkras sådana ideella organisationer som

tillvaratar miljövårdsintressen. Kommittén föreslår en särskild

reglering av biotekniken i den nya miljöbalken. Som utskottet

erinrat om ovan behandlade riksdagen hösten 1992 införlivandet

av vissa EG-direktiv på miljöområdet i svensk lagstiftning

(1992/93:JoU10). När det gäller skydd av grundvatten framhöll

utskottet därvid bl.a. följande. Av Naturvårdsverkets allmänna

råd (90:15) framgår att den svenska ambitionen när det gäller

skydd av grundvatten är att tillförsel till grundvattnet av

farliga ämnen inte skall förekomma. EG-direktivets regler om

tillståndsgivning m.m. har motsvarigheter i miljöskyddslagen.

Däremot saknar direktivets detaljregler om otillåtna utsläpp

samt omprövningsregler motsvarighet i relevant svensk

lagstiftning. De förbud och andra restriktioner som krävs på

detta område torde dock kunna meddelas med stöd av det nya

bemyndigandet i miljöskyddslagen.

I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen av

Miljöskyddskommitténs förslag anser utskottet det inte

meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med

anledning av motion Jo112 yrkandena 5, 6, 9, 11 och 13.

Motionen avstyrks därför i berörda delar.

Med anledning av de i motion Jo112 framförda synpunkterna

beträffande miljökonsekvensbeskrivningar och allmänhetens

inflytande i miljöskyddsarbetet vill utskottet anföra följande.

I samband med riksdagens ovan nämnda behandling av införlivandet

av vissa EG-direktiv på miljöområdet konstaterade utskottet

bl.a. att EG-direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar i de

flesta fall har motsvarigheter i svensk lagstiftning. Avsikten

med nu aktuella lagförslag är enbart att införa kompletterande

bestämmelser med anledning av direktivet. Ett syfte med

miljökonsekvensbeskrivningar är att få till stånd en offentlig

redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller åtgärd

får på miljön och ge allmänheten möjligheter att yttra sig. I

flertalet av berörda svenska lagar finns bestämmelser om

offentliggörande. Där så inte är fallet har krav på

offentliggörande införts i de för verksamheten berörda

förordningarna och i den särskilda förordningen om

miljökonsekvensbeskrivningar. Utskottet konstaterade

avslutningsvis att bestämmelserna i aktuellt direktiv om

offentliggörande m.m. i allt väsentligt var uppfyllda.

Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, vill i detta

sammanhang även erinra om det betänkande som avlämnats av

Utredningen om statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80).

Utredningen framhåller bl.a. att berörda intresseorganisationer

i stående beredningsorgan inom regeringskansliet bör få

information om och beredas tillfälle att lämna synpunkter på hur

en svensk ståndpunkt skall utformas i de frågor som kommer upp i

EG-arbetet. Härigenom tillgodoses behovet av att vartefter

beslutsprocessen fortskrider inom EG nationellt förankra EG:s

olika beredningsfaser. Detta skulle enligt utredningen kunna ske

t.ex. genom ett remissförfarande, hearing med berörda

myndigheter och intresseorganisationer m.m. Det bör även

uppmärksammas att Miljöskyddskommittén föreslagit att ett

generellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i den nya

miljöbalken. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motion Jo112 yrkandena 7 och 12.

I samband med riksdagens behandling av den s.k.

kretsloppspropositionen uttalade utskottet sitt stöd för

regeringens förslag till riktlinjer för industrins anpassning

till kretsloppssamhället. När det gäller frågan om miljörevision

framhölls det positiva i att industrins intresseorganisationer

påbörjat detta arbete och bl.a. antagit principer för hur

näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Arbetet

omfattar utveckling av metoder för livscykelanalyser,

miljörevision, materialbalanser och miljövarudeklarationer.

Utskottet konstaterade också att en stor del av de tillverkande

företagen alltjämt behöver stimuleras för att sätta i gång ett

framåtsyftande miljöarbete (1992/93:JoU14). Upplysningsvis kan

nämnas att EG-kommissionen till ministerrådet lämnat ett förslag

till minimiregler för ett frivilligt miljörevisionssystem

(EKO-revision). Med det anförda och i avvaktan på den fortsatta

beredningen av Miljöskyddskommitténs förslag avstyrker utskottet

motion Jo112 yrkande 10.

När det gäller avvägningen mellan kostnader och hälso- och

miljöhänsyn framhåller Miljöskyddskommittén att det klart måste

framgå att all miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot

människors hälsa och miljö och att, vid en sådan prövning,

hälsan och miljön helt skall stå i centrum. De övergripande

reglerna (ny miljöbalk) skall alltså ge miljöhänsynen ökad tyngd

och ställa strängare aktsamhetskrav än den nuvarande

miljöskyddslagen. Utbytesprincipen bör därför enligt kommittén

införas i miljöbalken som en central aktsamhetsregel. Den får

karaktären av en rambestämmelse (som skall kunna läggas till

grund för generella föreskrifter) för tillståndsprövning och för

beslut hos tillståndsmyndigheterna. I avvaktan på den fortsatta

beredningen av kommitténs förslag är utskottet inte berett att

tillmötesgå det i motion Jo112 yrkande 19 framförda kravet på

en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta

tillsynsarbetet. Motionen avstyrks i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom

EES och EG

att riksdagen lämnar skrivelsen utan erinran samt avslår

motionerna 1992/93:Jo110, 1992/93:Jo111, 1992/93:Jo112

yrkandena 17, 18 och 20 samt 1992/93:Jo630 yrkande 8,

res. 1 (s)

men. (v)

2. beträffande av Sverige tillämpade miljökrav

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkandena 1 och 2,

res. 2 (nyd)

3. beträffande Sveriges anpassning till EES-avtalet m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 1, 2, 3,

15 och 16,

4. beträffande en uppföljning av myndigheters anpassning

till EES-avtalet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 8,

5. beträffande Euratomfördraget

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 14,

6. beträffande ytterligare reglering av asbest

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 4,

7. beträffande en arbetsgrupp för miljöutvecklingen i

Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 21,

8. beträffande förändringar i miljöskyddslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 5, 6, 9,

11 och 13,

9. beträffande allmänhetens inflytande i beslutsprocessen på

miljöområdet m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 7

och 12,

10. beträffande miljörevision

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 10,

11. beträffande en översyn av substitutionsprincipens

tillämpning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 19.

Stockholm den 28 oktober 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart

Brunander (c), Mona Saint Cyr (m), Ulla Pettersson (s), Carl G

Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena

Klevenås (s), Lennart Fremling (fp), Björn Ericson (s),

Carl-Olov Persson (kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG

(mom. 1)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 12 slutar med

"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet konstaterar för egen del att det föreligger

en grundläggande samstämmighet mellan riksdagen och regeringen

när det gäller den eftersträvade ambitionsnivån i miljöarbetet

och det fortsatta europeiska integrationsarbetet. Som riksdagen

tidigare framhållit bör utgångspunkten för regeringens agerande

vara att den gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga

ambitionsnivån och offensiva inriktning som miljöproblemen

kräver och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Den

strategi för detta arbete som regeringen på riksdagens begäran

nu redovisat är dock alltför fragmentarisk och förenklad för att

tillgodose riksdagens och allmänhetens behov av information.

Regeringens skrivelse kan således inte anses uppfylla de krav

som uttalades av riksdagen i samband med godkännandet av

EES-avtalet. Regeringens skrivelse borde närmare ha redogjort

för regeringens syn på bl.a. följande frågor:

en analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för

miljöfrågor i Sverige och EG,

kontroll, sanktioner och konkurrensförhållanden,

Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip, omvänd

bevisbörda och försiktighetsprincip,

sambandet med arbetsmiljöfrågorna,

arbetet med EG:s femte miljöhandlingsprogram,

betydelsen av den svenska politiken när det gäller användning

av ekonomiska styrmedel,

sambandet mellan energi och miljö,

sambandet mellan jordbruk och miljö samt jordbruk och

biologisk mångfald,

riktlinjer för kontakter med andra länders regeringar och

miljöansvariga,

stöd till miljögruppers kontakter med andra länder,

miljöarbetet gentemot Östeuropa.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos

regeringen begär en ny redogörelse över inriktningen av det

svenska miljöarbetet inom EES och EG i enlighet med motionerna

Jo111 och Jo630 yrkande 8. Utskottet anser att motionerna Jo110

och Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 därmed är besvarade.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom

EES och EG

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo111 och

1992/93:Jo630 yrkande 8 och med avslag på motionerna

1992/93:Jo110 och 1992/93:Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Av Sverige tillämpade miljökrav (mom. 2)

Christer Windén (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Som framgår av redovisningen" och slutar med

"riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Som framgår -- -- -- (=utskottet) -- -- -- långsiktiga

miljömål. Enligt utskottets mening vore det dock olyckligt om

Sverige ensidigt skärper miljölagstiftningen och inför

miljöskyddsavgifter m.m. på ett sådant sätt att svenska företag

utsätts för oacceptabelt höga kostnader i förhållande till sina

konkurrenter inom EG. En skillnad i produktionskostnaderna kan

ge upphov till att företag flyttar sin tillverkning eller väljer

att investera i länder eller områden där det blir ekonomiskt

mest fördelaktigt. Följden blir att man exporterar

nedsmutsningen till annat land i Europa men importerar varorna.

Detta kan totalt sett leda till en försämring av miljön.

Samtidigt har man förlorat ett antal arbetstillfällen. Det måste

således finnas en ekonomisk realism i den svenska miljöpolitiken

där högre miljökrav accepteras under förutsättning att de

implementeras samtidigt i hela konkurrensområdet. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo669 yrkandena 1 och 2 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande av Sverige tillämpade miljökrav

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets mening borde regeringens skrivelse ha

utarbetats efter det att regeringens egen utredning (M 1993:2)

om miljökonsekvenserna av svenskt deltagande i EG avgett sitt

utlåtande. Det hade gett ett bättre underlag för diskussion. Nu

ger skrivelsen inte en tydlig bild av vad Sverige kommer att

kräva i förhandlingarna med EG; vad som är förhandlingsbart

resp. odiskutabelt. Vänsterpartiet anser att följande borde

beaktas och tas upp i skrivelsen:

Sverige skall driva hårdare krav på en minskning av utsläppen

av försurade ämnen.

Sverige måste hävda en tydlig och självklar rätt för varje

EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.

Sverige skall i medlemsförhandlingarna driva krav på

miljökonsekvensbeskrivningar i samband med EG:s beslut.

Sverige bör kräva att det planerade och beslutade europeiska

"naturvårdsverket" förverkligas.

Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot

länder som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål.

Sverige bör kräva att EG:s kontakter och handel med tredje

världen baseras på miljöhänsyn.

Sverige bör också kräva att EG skall vara pådrivande i det

internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 1 borde ha hemställt:

1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom

EES och EG

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo110 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar

utan vidare åtgärd motionerna 1992/93:Jo111, 1992/93:Jo112

yrkandena 17, 18 och 20 samt 1992/93:Jo630 yrkande 8,

Utrikesutskottets yttrande

1993/94:UU2y

Bilaga

Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har genom beslut den 11 oktober 1993 berett

utrikesutskottet tillfälle att senast den 21 oktober 1993 yttra

sig över regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av

det svenska miljöarbetet inom EES och EG, jämte motioner, i de

delar som berör utrikesutskottets beredningsområde.

Utskottet yttrar sig i det följande över

dels regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av

det svenska miljöarbetet inom EES och EG,

dels motioner som väckts med anledning av regeringens

skrivelse 1992/93:255

1992/93:Jo110 av Jan Jennehag m.fl. (v), 1992/93:Jo111 av

Margareta Winberg m.fl. (s) och 1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg

(-),

dels motioner som väckts under den allmänna motionstiden

med anknytning till föreliggande ärende

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 8 och

1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)

yrkandena 1 och 2.

Regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det

svenska miljöarbetet inom EES och EG redovisas regeringens

miljöstrategi. Redovisningen innehåller en beskrivning och

bedömning av förhållandena inom EG och EES ur miljösynvinkel. I

skrivelsen anförs att utgångspunkterna för den svenska

miljöstrategin bl.a. inriktas på gemensamma regler snarare än

nationella särlösningar vid ett medlemskap i EG. Samarbetet inom

EES och med EG innebär att man kan få till stånd bindande

åtaganden för ett stort antal västeuropeiska länder. Sverige bör

verka för att gemensamma bindande regler införs på miljöområdet

som i största möjliga utsträckning är av minimikaraktär och

ligger på en så hög nivå som möjligt. I skrivelsen anförs vidare

att det svenska arbetet inom EG:s expertgrupper skall ges hög

prioritet. Sverige skall aktivt söka stöd hos likasinnade

stater. Det nordiska samarbetet bör inriktas på att ta fram

underlag för frågor som skall drivas inom EES/EG.

Motionerna

I motion 1992/93:Jo110 (v) anförs att den allmänna meningen i

regeringens skrivelse är acceptabel men att det finns

frågetecken när det gäller konkretiseringen och prioriteringen i

inriktningen av det svenska miljöarbetet. Klimatfrågan,

Östeuropas och tredje världens miljöproblem är rapsodiskt

behandlade. I motionen sägs bl.a. att det måste finnas en tydlig

och självklar rätt för varje EG-land att införa strängare

miljökrav än de gemensamma. Sverige bör i sina

medlemskapsförhandlingar driva sina egna krav på

miljökonsekvenser av EG:s beslut. Vidare bör Sverige ställa krav

som gör det möjligt att införa sanktioner mot länder som inte

följer beslutade miljömål och gällande miljölagstiftning. Krav

bör också ställas på att EG:s kontakter och handel med tredje

världen baseras på miljöhänsyn. Sverige bör kräva att EG skall

vara pådrivande i det internationella miljöarbetet -- framför

allt mot Japan och USA.

Enligt motion 1992/93:Jo111 (s) är regeringens skrivelse från

parlamentarisk synpunkt otillfredsställande eftersom regeringen

inte redovisar de konkreta förhandlingspositionerna.

Motionärerna anser att en redogörelse om inriktningen av det

svenska miljöarbetet inom EES och EG bör innehålla regeringens

syn på bl.a. frågor som gäller analys av skillnaderna mellan

offentligt ansvar för miljöfrågor i Sverige och EG, Sveriges syn

på företagsansvar, substitutionsprincip och försiktighetsprincip

samt EG:s femte miljöhandlingsprogram. I motionen efterlyses

också en redogörelse för regeringens riktlinjer i kontakterna

med andra länders regeringar och miljöansvariga liksom hur

miljöarbetet gentemot Östeuropa skall föras inom EES och vilka

effekter ett eventuellt EG-medlemskap skulle ha på vårt

nuvarande miljöengagemang i Östeuropa.

Motion 1992/93:Jo112 (-) tar upp en rad frågor i anknytning

till regeringens skrivelse. Motionären anför bl.a. vikten av att

Sverige genomför anpassningen till miljödirektiven i

EES-avtalet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning av hur EES-avtalet har följts upp i det svenska

regelsystemet och i praktiken. Substitutionsprincipen måste

hävdas genom ett aktivt svenskt agerande. Motionären efterlyser

regeringens bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett

nej i folkomröstningen till medlemskap i EG. Vidare pekar

motionären på behovet av en redogörelse för frågor som berör

Euratomfördraget. Av särskilt intresse är att analysera hur

fördraget har behandlats vid tidigare medlemskapsförhandlingar

med länder som inte har satsat och inte har för avsikt att satsa

på kärnkraft. Riksdagen bör hos regeringen begära redovisning av

konkreta förslag som lämnats till EG/EU beträffande

miljöpolitiska åtgärder.

I motion 1992/93:Jo630 (s) som väckts under den allmänna

motionstiden anförs i yrkande 8 att regeringen bör redovisa en

samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett

eventuellt medlemskap i EG.

I motion 1992/93:Jo669 (nyd) som väckts under den allmänna

motionstiden anförs i yrkande 1 att Sverige bör verka för att

högsta tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna

inom EES men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare

regler. I yrkande 2 anförs att Sverige bör lyfta upp

diskussionen om miljökrav på industrin till EG-nivå så att

Sverige inte ensidigt ställer krav på svenska företag som

försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv.

Utskottet

Frågorna i regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen

av det svenska miljöarbetet inom EES och EG har tidigare berörts

av utskottet i betänkandet 1992/93:UU20 (s. 27 ff.). Utskottet

framhöll då bl.a. att utgångspunkten i förhandlingarna om

svenskt medlemskap i EG är att högsta tillämpade ambitionsnivå

skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar

ansåg utskottet bekräftat när EG i sitt yttrande över den

svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem

förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett

ökat miljömedvetande inom gemenskapen. Utskottet framhöll vidare

att ett svenskt medlemskap i EG i stor utsträckning kommer att

grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för

EES-avtalet, såsom t.ex. på kemikalie- och bilavgasområdet.

Utskottet konstaterade i detta sammanhang att endast ett

begränsat antal områden tillkommer, bl.a. regler om kvaliteten

på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet

och strålskyddsfrågor.

I betänkandet 1992/93:UU20 anförde utskottet också att Sverige

inte skall behöva sänka sina befintliga miljökrav på de områden

där EG har beslutat om harmoniserade regler för att förverkliga

den inre marknaden. Utskottet ansåg att ambitionen bör vara, att

den typ av förhandlingslösning som uppnåtts i EES-avtalet på

bl.a. kemikalieområdet borde kunna uppnås även i avtalet med EG.

Utskottet konstaterade att regeringen gjort uttalanden av denna

innebörd vid flera tillfällen. Vad gällde tillämpningen av

substitutionsprincipen hänvisade utskottet till det svenska

anförandet i Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att

försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas

i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling.

Utskottet vidhåller dessa synpunkter.

Utskottet anser att en förutsättning för framgångsrikt

miljöarbete är en öppenhet i beslutsfattandet. Detta är viktigt

när det gäller det nordiska samarbetet i EES-sammanhang liksom

inför ett EG-medlemskap och när det gäller att stimulera svenska

miljöorganisationer att samverka europeiskt.

Utskottet noterar att regeringen regelbundet avser att

redovisa hur miljöfrågorna drivs inom EES, bl.a. i samband med

budgetpropositionen och att förhandlingsarbetet inför ett

svenskt EG-medlemskap skall redovisas på samma sätt i största

möjliga utsträckning. EG-förhandlingsarbetet följs i detalj av

Riksdagens EG-delegation.

När det gäller miljöfrågor av särskild betydelse såsom

försurningsproblemet, avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och

vattenanvändning bör Sverige verka för att reglerna skärps.

Utskottet instämmer i regeringens syn på vikten av att medverka

till att de miljöövervakningssystem som byggs upp

nationellt, regionalt och globalt samordnas. Utskottet anser det

angeläget att EG:s europeiska miljöbyrå (EEA) snarast inrättas.

Vidare bör ökad uppmärksamhet ägnas efterlevnaden av EG:s regler

på miljöområdet och frågor rörande sanktioner. Klimatpolitiken

och bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från

ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.

De grundläggande principer om företagens ansvar, den omvända

bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör

tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom

EG.

För att främja en utveckling som går mot en acceptabel

miljönivå i Central- och Östeuropa behövs stora insatser. Det är

angeläget att EG spelar en aktiv roll i detta arbete liksom inom

Östersjöarbetet som bör främjas och stärkas.

Utskottet ställer sig bakom den miljöstrategi som regeringen

redovisar i skrivelsen 1992/93:255. Utskottet kan följaktligen

inte tillstyrka motionerna 1992/93:Jo110 (v), 1992/93:Jo111 (s)

och 1992/93:Jo112 (-) i vilka bl.a. yrkas att regeringen bör

avlämna en ny redogörelse till riksdagen. Utskottet anser att

motionerna 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8 och 1992/93:Jo669 (nyd)

yrkandena 1 och 2 kan besvaras med vad som ovan anförts.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, vad

avser de delar som berör utrikesutskottets ansvarsområde, att

riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger

skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 21 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär

Granstedt (c), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds),

Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s),

Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Håkan

Holmberg (fp) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola

Furubjelke, Kristina Svensson, Berndt Ekholm och Lena Boström

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Utskottet ställer sig bakom" och slutar med "skrivelsen till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det

svenska miljöarbetet inom EES och EG kan enligt utskottets

uppfattning ändå inte anses uppfylla de krav som uttalades av

riksdagen i samband med godkännandet av EES-avtalet. Regeringens

skrivelse borde närmare ha redogjort för regeringens syn på

bl.a. följande frågor:

en analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för

miljöfrågor i Sverige och EG,

kontroll, sanktioner och konkurrensförhållanden,

Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip, omvänd

bevisbörda och försiktighetsprincip,

sambandet med arbetsmiljöfrågorna,

arbetet med EG:s femte miljöhandlingsprogram,

betydelsen av den svenska politiken när det gäller användning

av ekonomiska styrmedel,

sambandet mellan energi och miljö,

sambandet mellan jordbruk och miljö samt jordbruk och

biologisk mångfald,

riktlinjer för kontakter med andra länders regeringar och

miljöansvariga,

stöd till miljögruppers kontakter med andra länder,

miljöarbetet gentemot Östeuropa.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos

regeringen begär en ny redogörelse över inriktningen av det

svenska miljöarbetet inom EES och EG i enlighet med motionerna

1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8. Utskottet

anser att motionerna 1992/93:Jo110 (v) och 1992/93:Jo112 (-) är

besvarade. Utskottet kan inte tillstyrka motion 1992/93:Jo669

(nyd) yrkandena 1 och 2.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink anför:

Regeringens skrivelse borde ha utarbetats efter det att

regeringens egen utredning (M 1993:2) om miljökonsekvenserna av

svenskt deltagande i EG avgett sitt utlåtande. Det hade gett ett

bättre underlag för diskussion. Nu ger skrivelsen inte en tydlig

bild av vad Sverige kommer att kräva i förhandlingarna med EG;

vad som är förhandlingsbart resp. odiskutabelt. Vänsterpartiet

anser att följande borde beaktas och tas upp i skrivelsen:

Sverige skall driva hårdare krav på en minskning av utsläppen

av försurande ämnen.

Sverige måste hävda en tydlig och självklar rätt för varje

EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.

Sverige skall i medlemsförhandlingarna driva krav på

miljökonsekvensbeskrivningar i samband med EG:s beslut.

Sverige bör kräva att det planerade och beslutade europeiska

"naturvårdsverket" förverkligas.

Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot

länder som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål.

Sverige bör kräva att EG:s kontakter och handel med tredje

världen baseras på miljöhänsyn.

Sverige bör också kräva att EG skall vara pådrivande i det

internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.

Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till motion

1992/93:Jo110 (v).