Bet. 1993/94:JoU23

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU23

Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället

-- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1993/94

JoU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1993/94:163 om riktlinjer

för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder

för att minska riskerna med kemikaliehanteringen. Vidare

behandlas 102 motionsyrkanden väckta dels med anledning av

propositionen, dels under den allmänna motionstiden 1994. Av

dessa motionsyrkanden har socialutskottet med yttrande

överlämnat 14 yrkanden om avveckling av amalgamanvändningen för

beredning i jordbruksutskottet. Efter förslag från

socialutskottet har jordbruksutskottet till detta utskott för

behandling överlämnat ett motionsyrkande om utbildning inom

tandvården om bl.a. nya tandvårdsmedel som kan ersätta amalgam.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

kemikaliekontrollen ingår i arbetet för en långsiktigt hållbar

utveckling. Riskbegränsningsarbetet och substitutionsprincipens

tillämpning bör vidareutvecklas och särskild vikt bör läggas på

samarbete inom EG/EFTA samt på insatser för hjälp till

uppbyggnad av kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad

vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små

företag. Utskottet ansluter sig därmed till regeringens

överväganden när det gäller kemikaliekontrollens fortsatta

inriktning.

Arbetet med att finna metoder för urval av ämnen för

riskbegränsningsarbetet bör intensifieras. Därvid bör såväl

miljö- och hälsoegenskaper som exponering vägas in.

Internationellt samarbete bör få ökad betydelse. Klorblekmedel i

konsumentprodukter för maskindisk bör avvecklas till år 1995.

Användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast

till år 1997 och övrig kvicksilveranvändning till år 2000.

Insatserna för förhandsgranskning av biocider och

bekämpningsmedel bör få ökad omfattning och internationellt

samarbete bör få ökad betydelse.

Kemikalieinspektionens väglednings- och informationsarbete

till kommuner bör ökas, och inspektionen bör ta initiativ till

att också små företag får tillgång till stöd och vägledning.

Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet

kan nyttjas av jordbruket bör vidtas utifrån lokala planer och

lokala förutsättningar samt samordnas med de handlingsprogram

för hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna. Arbetet

med åtgärdsprogram för renare slam måste gå vidare i alla

kommuner.

Producentansvar bör tillämpas i en vidare krets än som

exemplifieras i kretsloppspropositionen.

Regeringens förslag om medelsanvisning m.m. tillstyrks.

Därmed tillstyrker utskottet bl.a. regeringens förslag att

Kemikalieinspektionen medges en ökad resursram på

kemikalieområdet med 2 miljoner kronor för det ökade

internationella arbetet, med 1 250 000 kr för

förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel och med

3 miljoner kronor för förhandsgranskning av biocider. Vidare

tillstyrker utskottet att till Särskilda projekt inom

bekämpningsmedelskontrollen anvisas 9 612 000 kr.

Ett antal motioner tar upp frågor som har behandlats utförligt

av utskottet under innevarande valperiod. Enligt tidigare

principbeslut av utskottet avstyrks de därför utan närmare

sakbehandling.

Med anledning av två motioner (s, c) gör utskottet ett

uttalande av innebörden att Sverige internationellt bör verka

för att den globala kvicksilveranvändningen och därmed den

internationella handeln med kvicksilver upphör. Regeringen bör

även överväga om ett svenskt förbud mot export av kvicksilver

härvid kan vara ett verksamt medel. Övriga i detta betänkande

behandlade motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer (s, nyd), ett

särskilt yttrande (s) och en meningsyttring (v).

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i

propositionen att riksdagen

1. godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde skall

vara i enlighet med vad regeringen förordat under rubriken

Sammanfattning i avsnitt 7,

2. till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 under

fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

3. till Särskilda projekt för budgetåret 1994/95 under

fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

9 612 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas riktlinjer för den fortsatta

inriktningen av kemikaliekontrollen. Vidare ges förslag till

inriktningen av Kemikalieinspektionens verksamhet under perioden

1994/95--1996/97. Principer, metoder och anslagskonstruktion för

Kemikalieinspektionens finansiering ses över.

Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en långsiktigt hållbar

utveckling. De huvudsakliga målen för Kemikalieinspektionens

verksamhet under treårsperioden, dvs. produktmålet,

hanteringsmålet och kunskapsmålet, kvarstår. Tillämpningen av

substitutionsprincipen är viktig i detta arbete.

Det lokala och regionala arbetet, liksom det internationella,

får ökad betydelse. Särskild vikt läggs på samarbetet inom

EG/EFTA. Riskbegränsningsarbetet vidareutvecklas. Användningen

av amalgam inom tandvården avvecklas senast till år 1997. Övrig

kvicksilveranvändning avvecklas med inriktning på år 2000.

Klorblekmedel i tvätt- och diskmedel avvecklas.

Förhandsgranskning av biocider och biologiska bekämpningsmedel

får ökad omfattning.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Jo39 av Leif Bergdahl och Lars Andersson (nyd) vari

yrkas att riksdagen avslår den del av proposition 1993/94:163

som handlar om amalgam.

1993/94:Jo40 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om introduktion av nya varor och kemikalier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att produkter måste följas av

återvinnings- och destruktionsbeskrivning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att produkter måste följas av en

miljöklassning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att principen om den omvända bevisbördan

skall skrivas in i lagen om kemiska produkter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillämpningen av

substitutionsprincipen skall stärkas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta

möjligheter att handla miljömedvetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljömärkningen måste bli effektivare,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur berörd

lagstiftning och dess tillämpning skall ändras för att bli mer

verkningsfull,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Kemikalieinspektionen skall ges

möjligheter att stärka informationsarbetet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska

kvicksilverutsläppen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att

fastställa målet för att minska blyutsläppen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minska kadmiumutsläppen,

13. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket

får i uppdrag att komma med förslag till kraftig minskning av

metalläckaget från gruvavfall,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

miljöavgift på arsenik och krom i träskyddsmedel på 250 kr/kg

resp. 150 kr/kg,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en handlingsplan för omhändertagandet av

arsenik och krom.

1993/94:Jo41 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av internationellt arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ekonomiska styrmedel för att

främja säkrare kemikaliehantering och en övergång till mindre

miljöfarliga kemikalier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en total avveckling av stabila

naturfrämmande ämnen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användning av miljökvalitetsnormer och

vikten av att dessa måste ha en rättslig verkan.

1993/94:Jo42 av Marianne Andersson och Rosa Östh (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Metallbiologiskt centrum i

Uppsala kan fortsätta sin verksamhet.

1993/94:Jo43 av Marianne Andersson och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att export av kvicksilver,

kvicksilverhaltiga varor och produkter från Sverige skall

förbjudas,

2. att riksdagen beslutar att import av kvicksilver,

kvicksilverhaltiga varor och produkter till Sverige skall

förbjudas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett pantsystem på kvicksilverhaltiga

lysrör och andra ljuskällor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett svenskt internationellt agerande i

syfte att få till stånd internationella överenskommelser för att

stoppa internationell handel med kvicksilver.

1993/94:Jo44 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår den del av proposition 1993/94:163 som

handlar om total övergång till oblyad bensin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det måste skapas klara undantag för

fordon, arbetsredskap o.d. med äldre motorer beträffande oblyad

bensin.

1993/94:Jo45 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

för att förbjuda export av rent kvicksilver och av sådana

kvicksilverhaltiga produkter som innehåller kvicksilver och som

därför är förbjudna att säljas i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hantering av kvicksilver.

1993/94:Jo46 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en konvention för att begränsa utsläppen

av spårämnen och långlivade organiska kemikalier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regler för den kommunala tillsynen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsatsmedel i plaster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bildandet av en konsultfirma på

kemikalieområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om optiska vitmedel i tvättmedel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om amalgam i tandvården,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om blyanvändning vid jakt och fiske,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöfarliga batterier,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tryckimpregnerat virke,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bekämpningsmedel i jordbruket,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning och utveckling när det gäller

avloppshantering.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Jo311 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kretsloppsdelegationen och miljöanalys vad

gäller återvinning av papper och förpackningar.

1993/94:Jo604 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om returpappershantering.

1993/94:Jo605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan

lagändring att förbud mot användning av blyhagel vid jakt och

skytte införs fr.o.m. 1996.

1993/94:Jo613 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa

användningsområden för glasavfall.

1993/94:Jo617 av Bo Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Boliden--Bergsöes anläggning för

återvinning av förbrukade blybatterier är ett viktigt led i en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anläggningen måste få ekonomiska

möjligheter att fortsätta sin verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att insamlingsavgifter/miljöavgifter höjs

till 48 kr i enlighet med Naturvårdsverkets förslag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att underskottet i batterifonden täcks upp

inom givna ramar.

1993/94:Jo620 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en ändring i förordningen om producentansvar, så att

alla förpackningar behandlas lika.

1993/94:Jo627 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt

återkommer med förslag om hur kommunerna skall fås att genomföra

riksdagens beslut om att förbränning och deponering av osorterat

avfall skall upphöra,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minska avfallsmängderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att få till stånd ett miljöanpassat

vatten- och avloppssystem.

1993/94:Jo628 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av åtgärder

för att stimulera till bättre rening av kommunernas

avloppsvatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheterna för kommuner att recirkulera

fällningskemikalier och nyttja spillvatten som resurs i

energiodling,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift

att inventera kommunernas sätt att ta hand om sitt avloppsslam.

1993/94:Jo631 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att initiativ tas för att miljöhotande

industrilämningar saneras.

1993/94:Jo639 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hanteringen av elektroniskt skrot,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av auktorisation för de

återvinningsföretag som omhändertar elektroniskt skrot,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om producentansvar och kretsloppstankens

förverkligande och utveckling.

1993/94:Jo640 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en översyn av reglerna för företag verksamma inom

kemisektorn.

1993/94:Jo644 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av avfallslagstiftningen.

1993/94:Jo645 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att

uppmärksamma miljörisker som är förknippade med

pappersåtervinning.

1993/94:Jo649 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

handlingsprogram för olika samhällssektorers anpassning till

kretsloppssamhället,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett med 5 000 000 kr utvidgat

resursutrymme för Kemikalieinspektionen (A 10).

1993/94:Jo654 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för att byta

till en ekologisk produktionsbas.

1993/94:Jo657 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om storskalig försöksverksamhet för

återvinning av elektronikskrot i Ljusne, Gävleborgs län, samt i

Bräkne-Hoby, Blekinge län,

2. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt

Kretsloppsdelegationen att utarbeta ett nationellt program för

återvinning av elektronikskrot.

1993/94:Jo659 av Magnus Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöfarligt avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljövänliga regionalpolitiska satsningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att särskilda medel ställs till förfogande

för att öka intresset för miljövänliga satsningar på

miljökontroll,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av denna

regionala satsning i syfte att tillvarata erfarenheterna för en

samlad nationell satsning på miljön.

1993/94:Jo660 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om återanvändning av bygg- och rivningsavfall.

1993/94:Jo668 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla typer av batterier bör insamlas

och återanvändas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att en anläggning för

upparbetning av alla typer av batterier etableras i Sverige.

1993/94:Jo674 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om återvinning av datorer och elektronik.

1993/94:Jo680 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att tillsammans med berörda bygg- och bostadsaktörer

presentera en handlingsplan för hur bygg- och bostadssektorn

skall kunna ingå i kretsloppssamhället,

2. att riksdagen beslutar att återvinningen av byggavfall

skall vara minst 30 % år 1996 och minst 60 % år 2000,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att återkomma med förslag -- bl.a. med beaktande av

tänkbar användning av miljöavgifter -- om hur återanvändningen

av byggnadsdetaljer skall öka.

1993/94:Jo681 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att

Kretsloppsdelegationen får i uppdrag att utarbeta ett nationellt

program för återvinning av elektronikskrot,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om storskalig försöksverksamhet för

återvinning av elektronikskrot i Gävleborg och Blekinge.

1993/94:Jo687 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid givna förutsättningar skall

energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med

återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skogsindustrin själv skall få välja

förhållandet av inblandningen av jungfrulig råvara och/eller

returpappersprodukter.

1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöcentraler.

1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret

1994/95 anvisar 2 000 000 kr utöver regeringens förslag,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avfall och producentansvar,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentierad avfallstaxa,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöfarligt avfall,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vatten- och avloppsproblemen.

Motioner överlämnade från annat utskott

1993/94:So441 av Alwa Wennerlund och Pontus Wiklund (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgamanvändning

inom såväl privattandvården som folktandvården.

1993/94:So460 av Carl Olov Persson och Liisa Rulander (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett förslag till sådan ändring i

tandvårdslagen att användandet av amalgam som

tandlagningsmaterial kan avvecklas med omedelbar verkan.

1993/94:So463 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en avvecklingsplan av amalgamanvändningen

i all tandvård fram till 1997.

1993/94:So469 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om totalförbud mot användning av amalgam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om pant på amalgamfyllningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en särskild fond för omhändertagande och

destruktion av kvicksilver.

1993/94:So478 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en avvecklingsplan för

amalgamanvändning framläggs med det snaraste.

1993/94:So486 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att amalgamet avvecklas snarast,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att övervakningen av kvicksilverutsläpp

från tandläkarmottagningar och krematorier måste fortsätta,

1993/94:So493 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsens

plan för avveckling av amalgam snarast verkställs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvicksilver och miljön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvicksilver och hälsan.

1993/94:So500 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att avvecklingen av amalgam som tandlagningsmaterial bör

starta omedelbart.

1993/94:So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att amalgamet

avvecklas snarast, dock senast 1997.

Utskottet

Yttrande

Socialutskottet har med yttrande över propositionens

avsnitt 5.2.2. Kvicksilver i produkter och amalgam jämte under

detta avsnitt behandlade motioner överlämnat 14 motionsyrkanden

om avveckling av amalgam inom tandvården till jordbruksutskottet

för beredning (se bilaga).

Uppvaktning

Utskottet har uppvaktats av representanter för

Metallbiologiskt centrum i Uppsala.

Grunder och riktlinjer för kemikaliekontrollen

Mål och principer

Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador

på människor och miljö av kemiska ämnen, produkter och varor.

Ett ökat industriellt utnyttjande av kemiska ämnen och

föreningar har bidragit till den utveckling som kunnat

konstateras under senare år där miljöproblemen, från att ha

varit i hög grad lokala, övergått till att bli av mer global

karaktär. Spridningen av miljöfarliga ämnen har blivit alltmer

diffus, vilket gör det svårt och kostsamt att kontrollera källan

och reparera skador. Ökad hänsyn till detta måste tas redan på

idé- och produktutvecklingsstadiet, vilket bl.a. innebär att

varor och produkter måste utformas så att de utan skador på

miljön kan ingå i naturens kretslopp. Vidare måste uttjänta

varor och produkter tas om hand på ett så säkert och från

miljösynpunkt acceptabelt sätt som möjligt. De riktlinjer som

statsmakterna lagt fast (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344)

för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling gäller således även

på kemikalieområdet.

Uppbyggnaden av kemikaliekontrollen har skett mot tre

övergripande mål:

Kunskapsmålet, som innebär att kemiska ämnen och produkter

skall vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa

och miljö.

Produktmålet, som innebär att så ofarliga produkter som

möjligt skall väljas. Skadliga ämnen skall så långt möjligt

ersättas med mindre skadliga och helst helt ofarliga sådana.

Hanteringsmålet, som innebär att hälso- och miljörisker

skall undanröjas genom säker hantering av kemiska ämnen och

produkter.

Konsumenter och andra användare kan genom att efterfråga

hälso- och miljöanpassade produkter och varor påverka

produktutveckling och utbud. Standardisering, klassificiering

och märkning fyller här viktiga funktioner, liksom information

om lämplig hantering.

Kemikaliekontroll och hantering av kemiska produkter regleras

i lagen (1985:426) om kemiska produkter (LKP) och förordningar

meddelade med stöd av lagen. En utgångspunkt är därvid att

tillverkare och importörer har huvudansvar för de kemiska ämnen,

produkter eller varor som de levererar. De är skyldiga bl.a. att

utreda kemikaliernas egenskaper samt att informera om

skaderisker och om förebyggande åtgärder av betydelse från

hälso- och miljöskyddssynpunkt. Det åligger tillverkare och

importörer att visa att deras varor och produkter inte är hälso-

och miljöfarliga och att riskerna vid användning kan minimeras

genom korrekt hantering. Myndigheternas uppgift är bl.a. att se

till att företagen gör vad som behövs för att minska och

undanröja miljö- och hälsorisker.

En vedertagen princip för miljöarbetet -- även internationellt

-- är den s.k. försiktighetsprincipen, som får en allt större

betydelse i arbetet för att uppnå en långsiktigt hållbar

utveckling. Enligt försiktighetsprincipen skall vid varje

ingrepp i miljön miljöeffekterna beaktas. Om ingreppet medför

skada på miljön, eller om det råder osäkerhet om huruvida

ingreppet medför skada eller inte, skall åtgärder vidtas för att

förebygga skada. Bristande bevis om orsakssamband får inte

åberopas för att underlåta att vidta försiktighetsmått. För

kemikaliekontrollen innebär detta bl.a. att den som hanterar

eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och

försiktighetsmått som behövs för att hindra skada på människa

eller miljö.

En annan princip av stor betydelse för kemikaliekontrollen är

den s.k. substitutionsprincipen, som kan sägas vara en

vidareutveckling av försiktighetsprincipen.

Substitutionsprincipen innebär att sådana kemiska produkter

skall undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter.

Skyldigheten att vidta försiktighetsmått och

substitutionsprincipen finns reglerade i 5 § LKP.

Substitutionsprincipen ger tillverkarna ett stort ansvar. De

skall vid utformning och tillverkning av sina produkter välja

sådana ingående ämnen som medför minst negativ påverkan på hälsa

och miljö. Importörerna skall i sin tur välja att ta in och

leverera produkter som uppfyller dessa krav. Men också på

konsumenter och yrkesmässiga användare vilar ett ansvar: de bör

undvika att köpa och använda produkter som kan ersättas med

andra, mindre skadliga. Även för miljömyndigheterna får

principen direkt inverkan på arbetet. Myndigheterna kan

exempelvis i sitt tillsynsarbete enligt 16 § LKP i det enskilda

fallet kräva av företag att kemiska produkter byts ut mot andra

mindre farliga.

Kemikalieinspektionen presenterade i början av februari 1994

en intern rapport om nuvarande tillsyn enligt LKP över i första

hand hur miljöfarliga kemikalier släpps ut på marknaden samt en

fördjupad diskussion av myndigheternas kemikalietillsyn under

1990-talet; Kemikaliekontroll -- tillsyn i leverantörsledet. Vid

framtagning av rapporten har en grupp med representanter från

länsstyrelser och kommuner biträtt. I rapporten förs bl.a. en

utförlig diskussion om substitutionsprincipen och dess

tillämpning. I rapporten framhålls att substitutionsprincipen

främst är en fråga om produktval. Det är i hög grad en dynamisk

process där främst användaren har möjlighet att genom

substitution påverka utvecklingen.

I rapporten framhålls vidare att myndigheternas agerande,

särskilt vid preciserade krav på substitution, bör baseras på en

riskanalys. I annat fall uppstår risk för felaktiga

kemikaliebyten eller att resurser läggs på utbyten som inte är

motiverade från risksynpunkt.

Miljöskyddskommittén presenterade våren 1993 sitt förslag

Miljöbalk (SOU 1993:27). I betänkandet redovisas bl.a. som en

följd av en samlad miljölagstiftning vissa förslag till

lagtekniska förändringar i LKP. Exempelvis föreslås att

substitutionsprincipen övergår till att bli en allmän

aktsamhetsregel tillämplig på hela miljöområdet. Utredningens

betänkande har varit på remiss till ett stort antal instanser

och bereds för närvarande inom regeringskansliet med sikte på en

proposition till riksdagen under innevarande år.

Regeringen erinrar i sammanhanget om att

substitutionsprincipen numera är internationellt vedertagen. I

EG:s femte miljöhandlingsprogram finns en rekommendation om

substitution av farliga processer och ämnen mot mindre farliga

processer och ämnen. Synsättet finns uttryckt också i den

handlingsplan för det 21:a århundradet (Agenda 21) som togs fram

vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro

sommaren 1992.

Kemikalieinspektionens verksamhet

Kemikalieinspektionen är central förvaltningsmyndighet för

ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter och

varor i den mån inte någon annan myndighet har detta till

uppgift. Inspektionen är en specialiserad kemikaliemyndighet med

ansvar att se till att kemikalier släpps ut på marknaden på ett

från miljö-, arbetsmiljö- och konsumentskyddssynpunkt

acceptabelt sätt. Verksamheten är i sin helhet finansierad genom

avgifter på kemikalier och bekämpningsmedel samt miljöavgifter

på bekämpningsmedel och handelsgödsel. De förstnämnda tas ut

enligt förordningen (1989:216) om kemikalieavgifter resp.

förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel och förordningen

(1991:1288) om förhandsgranskning av biologiska

bekämpningsmedel. Miljöavgifterna tillförs inspektionen över

statsbudgeten.

De huvudsakliga verksamhetsgrenarna hos Kemikalieinspektionen

är riskbegränsning i fråga om dels allmänkemikalier, dels

bekämpningsmedel, vidare tillsyn och vägledning riktat mot

företag inom kemiindustrin och lokala och regionala

miljömyndigheter samt kunskapsuppbyggnad rörande kemikaliers

egenskaper, risker och förekomst.

Kemikalieinspektionen följer härvid utvecklingen i fråga om

förekomst av kemiska produkter och de risker användningen av

dessa kan medföra, utarbetar avvecklingsplaner för särskilt

farliga ämnen i kemiska produkter och varor, prövar frågor om

godkännande av bekämpningsmedel, för ett register över kemiska

produkter, lämnar information inom kemikaliekontrollens område,

stödjer regionala och lokala tillsynsmyndigheter samt medverkar

i det internationella kemikaliekontrollarbetet.

Kemikalieinspektionen utövar dessutom tillsyn enligt LKP över

tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemiska

produkter.

Till Kemikalieinspektionen är organisatoriskt ett

toxikologiskt råd knutet. I rådet finns bl.a. representanter

från ansvariga myndigheter på området. Rådet är ett expertorgan

för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor till ansvariga

myndigheter. Rådet skall verka för en hög vetenskaplig standard

i myndigheternas analyser av risker med kemiska ämnen och ge

myndigheterna vägledning i arbetet med kriterier och principer

för vetenskapliga tolkningsfrågor.

Riksdagen beslutade år 1988 (prop. 1987/88:128, JoU24, rskr.

374) att användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket skulle

halveras till år 1990 jämfört med den genomsnittliga årliga

användningen under perioden 1981--1985. Denna halvering

uppnåddes år 1990. Riksdagen beslutade år 1990 (prop.

1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att en ytterligare halvering

skall ske "till strax efter mitten av 1990-talet" jämfört med

användningen år 1989. Totalt skall därmed en reducering med

75 % nås jämfört med använd mängd aktiv substans under perioden

1981--1985. Hittills har en minskning med 65 % uppnåtts.

Övriga myndigheters kemikaliekontroll

Förutom Kemikalieinspektionen har flera andra myndigheter

betydelsefulla uppgifter inom kemikalieområdet.

Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikalieinspektionen och

Naturvårdsverket har tillsammans utarbetat en gemensam strategi

för kemikalieområdet för att stärka arbetet med att förebygga

och undanröja kemiska hälso- och miljörisker. Dokumentet är ett

led i ett utvecklat samarbete om problemidentifiering,

prioritering och problemlösning.

Enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter utövas

regional och lokal tillsyn såvitt gäller arbetsmiljö av

yrkesinspektionen och såvitt avser försvarsmakten, i frågor som

inte tillhör yrkesinspektionens område, av Försvarets

sjukvårdsstyrelse. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare

tillsynen inom länet och den eller de kommunala nämnder som

fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet den

omedelbara tillsynen inom varje kommun. Dessa frågor utreds för

närvarande av Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) i syfte

att tydliggöra ansvarsfördelningen.

Arbetarskyddsstyrelsen har huvudansvar för förebyggande

åtgärder mot och begränsning av den yrkesmässiga användningen av

varor och produkter, inkl. avfall, i syfte att begränsa

arbetstagares exponering för skadliga kemikalier i arbetsmiljön.

Statens naturvårdsverk har inom kemikalieområdet

huvudansvar för förebyggande åtgärder mot och begränsning av

hanteringen av varor och produkter, inkl. avfall, för att

begränsa exponeringen av skadliga ämnen i den yttre miljön.

Läkemedelsverket är central myndighet för kontroll och

tillsyn av läkemedel och vissa andra produkter som med hänsyn

till egenskaper eller användning står läkemedel nära, i den

utsträckning sådana frågor inte handläggs av annan myndighet.

Jordbruksverket är uppbördsmyndighet för miljöavgiften på

handelsgödsel samt för den avgift som infördes den 1 januari

1994 på kadmium i handelsgödsel. Jordbruksverket är vidare

tillsynsmyndighet enligt förordningen (1985:839) om kadmium i

fråga om kadmiumhalten i gödselmedel. Miljöavgiften på

bekämpningsmedel administreras av Riksskatteverket.

Miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har bl.a.

använts till åtgärdsprogram för miljöförbättringar inom

jordbruket.

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om

byggd miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering,

byggande och boende.

Försvarets sjukvårdsstyrelse ansvarar för den regionala

och lokala tillsynen enligt förordningen (1985:835) om kemiska

produkter i fråga om försvarsmaktens användning av kemiska

produkter som inte ankommer på yrkesinspektionen.

Livsmedelsverket ansvarar för normgivning, tillsyn och

kontroll, information och påverkan samt kunskapsuppbyggnad inom

livsmedelsområdet. Verksamhet som berör kemikalieområdet är

bl.a. att leda och samordna livsmedelskontrollen, undersöka

livsmedels sammansättning och ge råd och anvisningar i

livsmedelsfrågor. Verket samordnar kontrollen av

bekämpningsmedelsrester i livsmedel.

Motioner om vissa kretsloppsfrågor m.m.

Utskottet behandlar under detta avsnitt ett antal

motionsyrkanden som berör frågor om bl.a. miljöklassning,

substitutionsprincipen och återvinning. Dessa frågor har

antingen behandlats utförligt av utskottet under innevarande

valperiod (1992/93:JoU14, 1993/94:JoU16 m.fl.) eller förväntas

bli aktuella i samband med ett till innevarande riksmöte

aviserat förslag om miljöbalk. Enligt tidigare principbeslut av

utskottet avstyrks därför motionerna Jo40 yrkandena 3, 4, 5,

Jo43 yrkande 3, Jo46 yrkande 1, Jo311 yrkande 6, Jo604,

Jo639, Jo640, Jo644, Jo645, Jo657, Jo660, Jo674, Jo680, Jo681

och Jo694 yrkandena 30 och 31 utan närmare sakbehandling.

Internationellt kemikaliearbete

Propositionen

Internationell samverkan är nödvändig för att på ett

kostnadseffektivt sätt begränsa och minska risker med

kemikalier. Detta sker i flera fora.

Inom EG bedrivs sedan flera år ett aktivt arbete med

kemikaliekontroll. EG har nyligen lagt fram ett femte

handlingsprogram för miljön, där bl.a. positionerna på

kemikalieområdet flyttas fram.

Inom FN arbetar World Health Organization, International Labor

Organization och FN:s miljöprogram, UNEP, tillsammans inom det

gemensamma programmet IPCS, International Program on Chemical

Safety, vars primära syfte är att bistå utvecklingsländer med

kunskap om kemiska produkters hälsorisker.

UNEP driver sedan år 1976 ett internationellt register för

potentiellt giftiga kemikalier, IRPTC. Det är ett globalt

informationssystem för farliga kemikalier med mål att bl.a. göra

data om kemikalier tillgängliga för dem som önskar, framför allt

länder som saknar egna resurser och kompetens för utvärdering av

kemikaliers egenskaper.

Inom OECD bedrivs ett omfattande arbete med att förbättra

kunskapen om existerande kemikalier, harmonisera klassificering

av kemikalier och utarbeta gemensamma riskbegränsningsprogram.

Under 1970-talet noterades en ökande okontrollerad export till

utvecklingsländer av framför allt bekämpningsmedel och läkemedel

som förbjudits i exportlandet. Detta ledde till ett arbete inom

UNEP för framtagande av riktlinjer beträffande information om

kemikalier i internationell handel. Riktlinjerna antogs av

UNEP:s styrelse år 1987 och benämns London Guidelines.

För att ytterligare kontrollera och begränsa export av farliga

kemikalier har förslag till krav på godkännande från

importlandet utarbetats, den s.k. PIC-proceduren (Prior Informed

Consent) som är tänkt att utgöra ett tillägg till London

Guidelines.

Förutom dessa instanser som mer eller mindre direkt behandlar

kemikaliekontroll, finns ett antal konventioner inom vilka

internationellt miljöövervakningsarbete bedrivs. Nämnas kan de

regionala havskonventionerna, de s.k. Oslo- och

Pariskonventionerna från år 1971 resp. år 1974. Oslokonventionen

är en konvention om förhindrande av havsföroreningar genom

dumpning från fartyg och luftfartyg, och Pariskonventionen rör

förhindrande av havsföroreningar från landbaserade källor. Båda

konventionerna omfattar Nordostatlanten inkl. Nordsjön med

Kattegatt och Skagerrak.

Helsingforskonventionen syftar till att skydda Östersjöns

marina miljö mot alla former av havsföroreningar. Alla

Östersjöstater förutom Lettland är med. Konventionen

omförhandlades år 1992, och i detta sammanhang infördes

begreppen om försiktighetsprincipen, bästa tillgängliga teknik

och bästa miljöpraxis.

Vad gäller kemikaliesäkerhet och kemikalieolyckor har Sverige

inom ramen för ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa)

undertecknat en konvention om industriolyckor. Samarbetet inom

ramen för ECE-konventionen motsvaras inom EG av ett samarbete

enligt ett direktiv beträffande kemikalieolyckor, det s.k.

Sevesodirektivet. Direktivet ses för närvarande över. Dessutom

har Sverige medverkat vid framtagning av en ILO-konvention om

förebyggande av storolyckor inom industrin. I OECD deltar

Sverige bl.a. i en expertgrupp för kemikalieolyckor.

Helsingforskommissionen arbetar med sanering efter och

bekämpning av kemikalieolyckor i Combatting Committee. Det finns

också överenskommelser om samarbete i Norden och i Nordsjön i

fråga om utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss.

Motionen

I motion Jo41 (kds) yrkande 1 betonas vikten av

internationellt arbete. Klassificering och märkning av

kemikalier bör harmoniseras och illegal handel med giftiga och

farliga produkter förhindras.

Utskottets överväganden

Sverige har av tradition en hög ambitionsnivå inom

miljöområdet såväl nationellt som internationellt. De

övergripande målen för den svenska miljöpolitiken är giltiga

också för Sveriges agerande i det internationella

miljösamarbetet.

För att ytterligare kontrollera och begränsa export av farliga

kemikalier har förslag till krav på godkännande från

importlandet utarbetats, den s.k. PIC-proceduren (Prior Informed

Consent), som är tänkt att utgöra ett tillägg till UNEP:s

riktlinjer från år 1987 (London Guidelines). PIC-förfarandet

finns med i Agenda 21, och frågan skall diskuteras vidare vid

FN:s konferens om kemikaliesäkerhet i Sverige i april 1994.

EG:s femte miljöhandlingsprogram omfattar perioden 1993--2000.

Ministerrådet har i resolution 93/C138/01, i vilken programmets

allmänna inriktning och strategi understöds, förordat att

substitution av farliga processer och ämnen mot mindre farliga

skall användas som en väg att förhindra utsläpp av farliga

föreningar. I Romfördragets artikel 130r-2 utsägs klart att

Gemenskapens miljöpolicy skall baseras på

försiktighetsprincipen. Som miljöministern anför måste Sveriges

insatser vid ett eventuellt medlemskap i EU innebära ytterligare

åtgärder för att uppnå resultatet att högsta tillämpade nivå på

miljöskyddet skall gälla och att inga standarder skall sänkas.

Härutöver vill utskottet erinra om att målet för det framtida

GATT-arbetet är att få till stånd förhandlingar om miljö och

handel med syfte att skapa utrymme för handelsåtgärder för

miljöskydd som vidtagits i enlighet med internationella

miljööverenskommelser. Förhandlingarna bör därför syfta till en

tolkning/förändring av de internationella handelsreglerna, som

möjliggör avsteg från grundläggande principer om

icke-diskriminering och nationell behandling när så är

nödvändigt för att uppnå och genomföra internationellt

överenskomna miljömål och åtgärdsprogram. Ett sådant regionalt

avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet som i första hand

har varit inriktat på att finna medel för kontroll av

gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att länderna under

Baselkonventionen nyligen har enats om totalt förbud mot export

av miljöfarligt avfall till u-länderna och länderna i Öst- och

Centraleuropa. Med det anförda finner utskottet att syftet med

motion Jo41 yrkande 1 är i allt väsentligt tillgodosett.

Motionsyrkandet påkallar inte någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Kemikaliekontrollens inriktning

Propositionen

Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en långsiktigt hållbar

utveckling. Miljöministern anför att riskbegränsningsarbetet och

substitutionsprincipens tillämpning bör vidareutvecklas.

Miljöministern framhåller vidare att särskild vikt bör läggas på

samarbete inom EG/EFTA samt på insatser för hjälp till

uppbyggnad av kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad

vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små

företag.

Motionerna

I motion Jo649 (v) yrkande 1 begär Vänsterpartiet förslag om

handlingsprogram för olika samhällssektorers anpassning till

kretsloppssamhället, och i motion Jo654 (s) framhålls behovet av

ett åtgärdsprogram för att byta till en ekologisk

produktionsbas.

I motion Jo40 (v) betonas att genom förbud, överenskommelser,

information, miljöavgifter, skatter och administrativa styrmedel

måste många ämnen elimineras ur materialflödena. Vid

introduktion av nya varor och kemikalier skall eventuella

kostnader för varans fullständiga cykliska förlopp ingå i

produktens pris (yrkande 1), och produkter måste följas av

återvinnings- och destruktionsbeskrivning (yrkande 2).

Regeringen bör återkomma med förslag om hur berörd lagstiftning

och dess tillämpning skall ändras för att bli mer verkningsfull

(yrkande 8). Motionären i motion Jo41 (kds) framhåller behovet

av ekonomiska styrmedel för att främja säkrare

kemikaliehantering och övergång till mindre miljöfarliga

kemikalier (yrkande 2) och total avveckling av stabila

naturfrämmande ämnen (yrkande 3). Användningen av

miljökvalitetsnormer betonas liksom vikten av att dessa måste ha

rättslig verkan (yrkande 4).

Miljövänliga regionalpolitiska satsningar efterlyses i motion

Jo659 (s). Regionala och lokala samarbetsorgan bör bildas och

miljövänliga regionalpolitiska satsningar, liksom satsningar på

miljövänliga investeringar främjas. Regionalpolitiska medel bör

användas för att stimulera den eller dem som producerar

miljövänliga produkter (yrkande 2). Särskilda medel bör ställas

till förfogande för att öka intresset för miljövänliga

satsningar på miljökontroll (yrkande 3), och en utvärdering bör

göras av denna regionala satsning i syfte att tillvarata

erfarenheterna för en samlad nationell satsning på miljön

(yrkande 5).

Förslag om hur kommunerna skall förmås att genomföra

riksdagens beslut om att förbränning och deponering av osorterat

avfall skall upphöra efterlyses i motion Jo627 (v) yrkande 1.

Genom bl.a. total källsortering, återföring till växtnäring,

standardisering av förpackningar och produktion nära

konsumenterna bör enligt motionens yrkande 2 avfallsmängderna

minskas.

Enligt motion F

FJo40 (v) yrkande 13 bör Naturvårdsverket ges i

uppdrag att framlägga förslag om kraftig minskning av

metalläckaget från gruvavfall. I motion Jo631 (s) efterlyses

initiativ för sanering av miljöhotande industrilämningar.

Vid givna förutsättningar skall enligt motion Jo687 (nyd)

energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med

återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter

(yrkande 1), och skogsindustrin bör själv välja förhållandet av

inblandningen av jungfrulig råvara och/eller

returpappersprodukter (yrkande 2).

Behovet av skyndsamma insatser för forskning och utveckling av

alternativa användningsområden för glasavfall påtalas i motion

Jo613 (c).

Utskottets överväganden

Våren 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, JoU14,

rskr. 344). Utskottet anförde då att de politiska besluten

måste inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. En

långsiktigt hållbar utveckling kräver ett mer resurshushållande

samhälle och en renare varuproduktion än i dag. För att

åstadkomma detta måste produktionen miljöanpassas och inriktas

på att ge varor sådan utformning och materialsammansättning att

återanvändning, återvinning eller återföring till naturens

kretslopp underlättas och avfallet minimeras. Avfall som ändå

uppkommer skall omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Ett mer långsiktigt tänkande måste bli vägledande för

näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs att

staten undviker detaljreglering och ger individer och företag

långsiktiga spelregler. Återanvändning måste i princip

prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i

sista hand deponering. I detta val bör den metod som bäst

hushållar med resurser prioriteras.

Ett led i det långsiktiga arbetet för ett resurssnålt

kretsloppssamhälle utgör regeringens proposition 1993/94:111 Med

sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s

konferens om miljö och utveckling -- UNCED som nyligen har

behandlats av utskottet (JoU19). I propositionen redovisas den

huvudsakliga inriktningen av arbetet med genomförande av

Riobesluten i Sverige och av den svenska strategin för det

globala samarbetet för hållbar utveckling. Arbetet enligt de

riktlinjer för den fortsatta inriktningen av kemikaliekontrollen

som regeringen presenterar i förevarande proposition kommer att

ytterligare påskynda utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat

samhälle. Utskottet vill även framhålla att det förslag till

miljöbalk som för närvarande förbereds i regeringskansliet är

ägnat att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling.

Kunskapen och informationen om kemiska ämnen och produkter har

förbättrats men mycket återstår att göra. Arbete med att byta ut

farliga produkter pågår men det finns fortfarande betydande

behov av och möjligheter till ytterligare riskminskningar genom

bättre val bland befintliga produkter och framför allt genom

utveckling på sikt av nya produkter och processer. Detta gäller

för såväl kemikalier som bekämpningsmedel. I sammanhanget vill

utskottet hänvisa till vad som på annan plats i detta betänkande

(nedan s. 28 f.) anförs om styrande avgifter på

bekämpningsmedel och kemikalier. Utskottet vill även erinra om

den utredning som regeringen nyligen har inlett för att belysa

möjligheterna att använda bioråvaror i stället för fossila

råvaror. Slutligen vill utskottet hänvisa till de satsningar som

görs och har gjorts för att främja produktion av motoralkoholer

och förnybara energislag. Vad utskottet ovan anfört tillgodoser

i allt väsentligt syftet med motionerna Jo40 yrkandena 1

och 8, Jo41 yrkandena 2 och 3 och Jo654. Motionerna bör i

dessa delar inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Med vad utskottet ovan anfört finner utskottet att syftet med

motion Jo649 yrkande 1 i allt väsentligt kan anses tillgodosett

utan det särskilda handlingprogram som efterlyses i motionen.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet har vid flera tillfällen och senast i samband med en

proposition om bättre kontroll över miljöfarligt avfall

(prop. 1993/94:110, JoU16) uttalat, att huvudansvaret för att

målen för avfallets hantering uppnås ligger på den som

tillverkar, importerar eller säljer varor. Utskottet har även

framhållit att konsumenternas aktiva medverkan är av vital

beydelse för att miljöarbetet skall bli framgångsrikt. Inte

minst genom sina produktval kan konsumenterna göra en stor

insats för en utveckling mot mer miljöanpassad avfallshantering.

Korrekt och tydlig information är en förutsättning för att

konsumenten skall kunna ta detta ansvar. Det föreligger således

en betydande samstämmighet mellan å ena sidan den av riksdag och

regering eftersträvade ambitionsnivån i detta avseende och å

andra sidan det förslag som förs fram i motion Jo40 yrkande 2.

Enligt utskottets mening kan emellertid syftet med

motionsyrkandet i allt väsentligt tillgodoses genom andra

åtgärder än dem som förordas i motionsyrkandet, som således

avstyrks.

De synpunkter och förslag som förs fram i motion Jo41

yrkande 4 behandlas i den proposition om miljöbalk som

regeringen kommer att framlägga för riksdagen under innevarande

riksmöte. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I Agenda 21 finns en rekommendation om att alla lokala

myndigheter i världen skall utarbeta lokala handlingsprogram,

lokala Agenda 21, för en hållbar utveckling inför nästa

århundrade. Kommuner har med sina skilda funktioner i samhället

möjligheter att skapa förutsättningar för en mer effektiv

resurshushållning och ökad kretsloppsanpassning i arbetet med

att utforma lokala Agenda 21. Det kan konstateras att en

utveckling mot ett kretsloppsanpassat och uthålligt samhälle på

alla områden kräver ett ökat lokalt engagemang. Enligt

utskottets mening finns det ingenting som hindrar att de förslag

som förs fram i motion Jo659 kan komma att utgöra inslag i denna

utveckling. Utöver detta uttalande är utskottet inte berett att

tillmötesgå motionens yrkanden 2, 3 och 5 som avstyrks i den

mån de inte kan anses tillgodosedda.

Enligt riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:100,

bilaga 16, JoU16, rskr. 241) skall målet vara att förbränning

och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt helt skall

ha upphört vid utgången av år 1993. Våren 1993 antog riksdagen

riktlinjer för en kretsloppsanpassad utveckling

(prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Utskottet anförde då

att de politiska besluten måste inriktas mot ett resurssnålt

samhälle. För att åstadkomma detta måste produktionen

miljöanpassas så att varor ges sådan utformning och

materialsammansättning att återanvändning, återvinning eller

återföring till naturens kretslopp underlättas och avfallet

minimeras. Avfall som ändå uppkommer skall omhändertas på ett

miljömässigt godtagbart sätt. I detta syfte har införts regler

om bl.a. substitutionsprincipen, producentansvarets uformning,

förpackningar, omhändertagande och återvinning. De riktlinjer

för den fortsatta inriktningen av kemikaliekontrollen som

framläggs i nu aktuell proposition är ytterligare ett led i

inriktningen mot en hållbar utveckling. I sammanhanget vill

utskottet erinra om regeringens beslut den 27 maj 1993 att

tillsätta en utredning för att klarlägga vissa frågor rörande

beskattning av avfall. Syftet är bl.a. att få till stånd

minskade avfallsmängder. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 juli 1994 (dir. 1993:68). Utskottet har inhämtat att

inom Civildepartementet pågår arbete med ändring av va-lagen

beträffande den kommunala avgiftsmakten (taxor) inför en

kommande proposition. Det kan vidare konstateras att forsknings-

och utvecklingsarbetet på området är betydande. Utskottet vill i

det sammanhanget erinra om den forskning som bedrivs av

Avfallsforskningsrådet, där rådet har valt att för

budgetåret 1994/95 prioritera fyra nyckelområden för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling nämligen systemkunskap,

miljöanpassade produkter, miljöanpassad restproduktanvändning

och miljöanpassade avfallsdeponier (prop. 1993/94:100,

bilaga 15, JoU15, rskr. 209). Mot denna bakgrund finner

utskottet, som delar flera av de synpunkter som framförs i

motion Jo627, att syftet med motionens yrkanden 1 och 2 i

allt väsentligt kan anses tillgodosett utan något riksdagens

uttalande i frågan. Motionsyrkandena avstyrks.

Enligt riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30,

rskr. 338) pågår ett femårigt program för sanering och

återställning av miljöskadade områden. Inom ramen för detta

program bedriver Naturvårdsverket sanerings- och

återställningsåtgärder. Programmet löper ut i och med budgetåret

1995/96, och en eventuell fortsättning av programmet skall

föregås av en utvärdering mot slutet av femårsperioden. För

nästkommande budgetår har riksdagen beviljat 29 880 000 kr,

varav 10 miljoner kronor för bl.a. insamling och slutförvar av

kvicksilverhaltigt avfall (prop. 1993/94:100, bilaga 15,

JoU15, rskr. 209). Naturvårdsverket har nyligen presenterat en

lägesrapport med ett handlingsprogram för efterbehandling av

förorenade områden. Verket har identifierat ca 1 200

potentiella efterbehandlingsprojekt i anslutning till

industriell verksamhet som preliminärt har delats in i fyra

riskklasser. I rapporten uttalar Naturvårdsverket sin avsikt att

komplettera/uppdatera den s.k. Branschkartläggningen och göra en

fördjupad utvärdering av materialet, sammanställa en

"riksobjektlista" med de, utifrån tillgängliga kunskaper, mest

angelägna efterbehandlingsobjekten samt utarbeta en vägledning

för inventeringar av efterbehandlingsbehov. Verket har nyligen i

sin anslagsframställning för perioden 1995/96--1997/98 begärt

medel för ändamålet. Mot denna bakgrund anser utskottet det

angeläget att få till stånd ett långsiktigt och rationellt

arbete inom efterbehandlingsområdet i Sverige och förutsätter

att regeringen nära följer utvecklingen på området och vidtar

erforderliga åtgärder. Med det anförda finner utskottet att

syftet med motionerna Jo40 yrkande 13 och Jo631 kommer att bli

tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd.

Som utskottet tidigare anfört när det gäller industrins

anpassning till kretsloppssamhället bör i princip

materialåtervinning prioriteras före energiåtervinning

(1992/93:JoU14). Detta val bör dock alltid ske med utgångspunkt

i den metod som bäst hushållar med resurser. Krav på viss

inblandning av returfibrer i pappersprodukter har inte

aktualiserats i samband med frågan om införande av

producentansvar för returpapper. Mot bakgrund av det anförda

finner utskottet inte anledning att föreslå något särskilt

uttalande med anledning av motion

Jo687. Motionen avstyrks.

Med anledning av motion Jo613 vill utskottet erinra om att

producentansvaret för bl.a. glasförpackningar sedan

den 1 januari 1994 regleras i förordningen (1993:1154) om

producentansvar för glasförpackningar och förpackningar av

wellpapp. I förordningen regleras också producentens skyldighet

att se till att använda och utsorterade förpackningar forslas

bort och återanvänds, materialåtervinns eller omhändertas på

annat miljömässigt godtagbart sätt. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan anses

tillgodosedd.

Riskbegränsning allmänkemikalier

Propositionen

Arbetet med att finna metoder för urval av ämnen för

riskbegränsningsarbetet bör intensifieras. Såväl miljö- och

hälsoegenskaper som exponering bör vägas in.

Internationellt samarbete bör få ökad betydelse.

Tvätt-, disk- och rengöringsmedel

Klorblekmedel i konsumentprodukter för maskindisk bör

avvecklas till år 1995.

Kvicksilver i produkter och amalgam

Diffus spridning av kvicksilver hör inte hemma i ett

kretsloppssamhälle. Användningen av amalgam inom tandvården bör

avvecklas senast till år 1997. Övrig kvicksilveranvändning bör

avvecklas till år 2000.

Bly

I syfte att få till stånd en total övergång till oblyad bensin

kommer regeringen att under år 1994 efter genomförd

notificeringsprocess ändra förordningen om motorbensin så att de

nu gällande övergångsbestämmelserna ersätts av ett krav på

undantagsregler för i förordningen särskilt angivna fall.

Regeringen bedömer att den kvarvarande försäljningen av blyad

bensin därmed helt kommer att upphöra.

Regeringen betonar vikten av att övergång till alternativa

hagel sker vid våtmarksjakt. Regeringen har erfarit att

Naturvårdsverket avser att inom kort meddela förbud mot

användning av blyhagel inom vissa särskilt känsliga

våtmarksområden. Förbudet avses träda i kraft den 1 juli 1994.

Motionerna

Motionärerna i motion Jo46 (s) yrkande 5 begär att

Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att inleda en diskussion med

tillverkare/importörer och handeln med målsättning att

användningen av optiska vitmedel i tvättmedel skall upphöra

senast år 1995.

All användning av kvicksilver utom för forskningsändamål bör

enligt motion Jo40 (v) yrkande 10 förbjudas till år 1998.

Export från Sverige av kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor

och produkter bör förbjudas enligt motion Jo43 (c) yrkande 1

liksom import av kvicksilver, kvicksilverhaltiga varor och

produkter (yrkande 2). Sverige bör i olika internationella

sammanhang inleda diskussioner i syfte att få till stånd

internationella överenskommelser för att stoppa internationell

handel med kvicksilver (yrkande 4). I motion Jo45

(s) efterlyses åtgärder för förbud mot export av rent

kvicksilver och av sådana kvicksilverhaltiga produkter som

innehåller kvicksilver och därför är förbjudna att sälja i

Sverige (yrkande 1). Sverige bör agera för att den

internationella hanteringen av kvicksilver skall upphöra

(yrkande 2).

Enligt motionärerna i motion Jo39 (nyd) bör amalgam inte

förbjudas, medan skyndsamma avvecklingsplaner för användningen

av amalgam inom tandvården begärs i motionerna Jo46 (s)

yrkande 7, So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1,

So463 (m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1,

So486 (s) yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd) och

So502 (c) yrkande 1. Även starka miljöskäl talar enligt motion

So493 (s) yrkande 2 för en snar avveckling av

amalgamanvändningen. I motion So469 (fp) yrkas att pant införs

på amalgamfyllningar (yrkande 2) och att en särskild fond

inrättas för omhändertagande och destruktion av kvicksilver

(yrkande 3). Motionärerna i motion So486 (s) betonar i

yrkande 2 att övervakningen av kvicksilverutsläpp från

tandläkarmottagningar och krematorier måste fortsätta. Behovet

av forskning och utbildning om kvicksilvers påverkan på hälsan

framhålls i motion So493 (s) yrkande 3.

Vikten av att Metallbiologiskt centrum i Uppsala kan fortsätta

sin verksamhet betonas i motion Jo42 (c).

Regeringen bör enligt motion Jo40 (v) yrkande 11 få till

uppdrag att återkomma med förslag om hur det fastställda målet

för minskning av blyutsläppen skall nås.

Motionären i motion Jo44 (nyd) motsätter sig en total

övergång till oblyad bensin (yrkande 1), och, i det fall

miljöivrarnas idealism skulle segra över förståndet, måste

tydliga undantag skapas från kravet på oblyad bensin för fordon,

arbetsredskap m.m. med äldre motorer (yrkande 2).

En översyn av hanteringen av miljöfarliga batterier begärs i

motion Jo46 (s). Genom bättre och mer rationell insamling och

organisation kan kostnaderna för insamlingen sänkas. Om så

behövs bör avgifterna höjas (yrkande 9). Enligt motion

Jo668 (fp) bör alla typer av batterier insamlas och

återanvändas (yrkande 1) och en anläggning för upparbetning av

alla typer av batterier etableras i Sverige (yrkande 2). Den

viktiga roll som Boliden-Bergsöes anläggning för återvinning av

förbrukade blybatterier spelar i en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling framhålls i motion Jo617 (kds) yrkande 1,

och anläggningen måste få ekonomiska möjligheter att fortsätta

sin verksamhet (yrkande 2). Insamlings-/miljöavgifterna bör i

enlighet med Naturvårdsverkets förslag höjas till 48 kr

(yrkande 3) och underskottet i batterifonden täckas upp inom

givna ramar (yrkande 4).

I motion Jo46 (s) yrkande 8 föreslås att användningen av bly

vid jakt och fiske förbjuds senast år 1997. Enligt motion

Jo605 (s) bör lagstiftningen ändras så att förbud mot

användning av blyhagel vid jakt och skytte införs fr.o.m.

år 1996.

Utskottets överväganden

Tvätt-, disk- och rengöringsmedel

Med anledning av motion Jo46 yrkande 5 vill utskottet erinra

om det arbete som pågår inom EG när det gäller ämnen i tvätt-

och rengöringsmedel. Tillsammans med myndigheter,

branschorganisationer och företag arbetar EG med

miljökartläggningar och riskutvärdering. Kemikalieinspektionen

följer nära detta arbete. Som miljöministern anför ankommer det

på Kemikalieinspektionen att följa utvecklingen inom tvätt- och

rengöringsmedelsområdet och på Naturvårdsverket att följa

utvecklingen på det yttre miljöområdet. Utskottet ser positivt

på den snabba ökningen av bastvättmedel utan optiska vitmedel

och konstaterar att den största förbrukningen av optiska

vitmedel sker inom pappersindustrin. Utskottet förutsätter

emellertid att myndigheterna håller regeringen underrättad om

angivna avvecklings- och begränsningsåtgärder genom

lägesrapporter till år 1996 resp. år 1999 samt vid behov

föreslår eventuella åtgärder rörande det fortsatta

begränsningsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet motion

Jo46 yrkande 5 i den mån motionsyrkandet inte kan anses

tillgodosett.

Kvicksilver i produkter och amalgam

Som anförs i propositionen har diffus spridning av kvicksilver

inte någon plats i ett kretsloppssamhälle. Utskottet gör samma

bedömning som miljöministern och förordar att användningen av

amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997 och

övrig kvicksilveranvändning till år 2000. Denna uppfattning

delas av socialutskottet. I likhet med socialutskottet anser

jordbruksutskottet det mycket angeläget att så snart som möjligt

finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel. Som socialutskottet anför är det dock svårt att nu

bedöma när en sådan avveckling helt kan ske, varför någon

tidpunkt för närvarande inte bör anges. Mot denna bakgrund

avstyrker jordbruksutskottet motion Jo40 yrkande 10.

Enligt Baselkonventionen skall export av miljöfarligt avfall

begränsas och i varje fall ske på ett kontrollerat sätt.

Grundtanken är att varje stat skall ha sin suveräna rätt att

förbjuda införande eller omhändertagande av utifrån kommande

farligt avfall eller annat avfall på sitt territorium.

Gränsöverskridande transporter skall endast godkännas om de kan

företas under sådana förhållanden att avfallet inte utgör fara

för människors hälsa och miljö och under sådana förhållanden som

står i överensstämmelse med stadgarna i konventionen.

Konventionen ger vissa möjligheter till internationell samverkan

på avfallsområdet, och samarbetet kan ske genom bilaterala,

multilaterala eller regionala överenskommelser. Ett sådant

regionalt avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet som i

första hand har varit inriktat på att finna medel för kontroll

av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. I

sammanhanget vill utskottet erinra om det totala förbud mot

export av miljöfarligt avfall till u-länderna och länderna i

Öst- och Centraleuropa som länderna under Baselkonventionen

nyligen har enats om. Utskottet vill vidare erinra om att

hanteringen vid import och export av kvicksilver regleras i

lagen (1985:426) om kemiska produkter. Som anförs i motionerna

Jo43 och Jo45 klassificeras återvunnet kvicksilver inte som

avfall och omfattas därför inte av vare sig förordningen om

export och import av farligt avfall eller av Baselkonventionens

bestämmelser. Det föreligger således inte några hinder mot

export av detta kvicksilver. I samband med det pågående

riskbegränsningsarbetet beträffande kvicksilver finns det en

risk att vissa oförutsedda och icke önskade konsekvenser uppstår

eftersom hanteringen av ämnet inte är reglerad i samtliga led.

Detta gäller bl.a. återvunnet kvicksilver, begagnade

kvicksilverhaltiga varor och andra restprodukter som betingar

ett värde på den internationella marknaden. Denna ordning finner

utskottet otillfredsställande. Regeringen bör därför

internationellt verka för att den globala

kvicksilveranvändningen och därmed den internationella handeln

med kvicksilver upphör. Regeringen bör även överväga om ett

svenskt förbud mot export av kvicksilver kan vara ett verksamt

medel i denna strävan. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo43 yrkandena 1, 2 och 4 och Jo45 bör ges

regeringen till känna.

Det kan konstateras att användningen av amalgam spontant

minskar mycket kraftigt. Av propositionen framgår att regeringen

avser att inleda överläggningar med företrädare för

tandvårdshuvudmännen om en avveckling av amalgam inom barn- och

ungdomstandvården fr.o.m. den 1 juli 1995. I likhet med

regeringen anser utskottet även att användningen av amalgam i

vuxentandvården bör upphöra så snart som möjligt, dock senast

till år 1997. Samma uppfattning kommer till uttryck i

socialutskottets yttrande.

Utskottet vill betona vikten av att samtliga vårdgivare och

andra berörda organ inom tandvården medverkar till att

åstadkomma en så snar avveckling av amalgam som möjligt. Det är

även betydelsefullt för alla berörda organ att uppmärksamma den

internationella utvecklingen vad gäller avvecklingen av amalgam

och utvecklingen av ersättningmaterial. Som anförs i

propositionen bör det ankomma på Kemikalieinspektionen och

Naturvårdsverket att följa hur arbetet med att avveckla

kvicksilveranvändningen fortgår och att hålla regeringen

underrättad därom samt vid behov föreslå åtgärder. Utskottet

noterar även regeringens avsikt att ge Kemikalieinspektionen och

Naturvårdsverket i uppdrag att till den 1 juli 1996 och den

1 juli 1998 till regeringen redovisa hur avvecklingen fortgår.

Om avveckling av kvicksilveranvändningen inte kommer till stånd

bör enligt utskottets mening förbud övervägas. Det anförda

innebär att syftet med motionerna Jo46 yrkande 7, So441

yrkande 1, So460 yrkande 1, So463, So469, So478 yrkande 1,

So486 yrkandena 1 och 2, So493 yrkandena 1, 2

och 3, So500 och So502 yrkande 1 i allt väsentligt kan anses

tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte medföra någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo39.

I samband med sin behandling av årets budgetproposition i den

del propositionen avser anslaget till Statens

lantbruksuniversitet (prop. 1993/94:100, bilaga 10, litt.

I 1, UbU5) tar utbildningsutskottet upp frågan om ekonomiskt

stöd till forskningen vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala.

Utbildningsutskottet betonar forskningsverksamhetens vikt och

utgår från att berörda myndigheter prövar möjligheterna att göra

erforderliga insatser för ifrågavarande forskning. Något

särskilt uttalande i frågan ansåg utbildningsutskottet inte

påkallat. I sitt yttrande instämmer socialutskottet i dessa

uttalanden. Jordbruksutskottet gör samma bedömning som

utbildningsutskottet och socialutskottet och finner syftet med

motion Jo42 tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd.

Bly

Inledningsvis vill utskottet erinra om riksdagens beslut

år 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) att användningen

av bly på sikt bör avvecklas genom i huvudsak frivilliga

åtgärder. I enlighet med de konventioner Sverige anslutit sig

till har riksdagen lagt fast målet att Sveriges utsläpp av bly

skall minskas med 70 % över tidsperioden 1985--1995. Enligt vad

utskottet erfarit sker arbetet med att begränsa blyanvändningen

nu med ökad hastighet. Utskottet har vidare erfarit att

myndigheterna avser att ytterligare verka för utveckling av

alternativ till bly samt följa det fortsatta avvecklingsarbetet

av blyanvändning. Det finns emellertid områden där det med

dagens kunskap inte erbjuds möjliga alternativ eller där sådana

alternativ bedöms ta lång tid att utveckla, t.ex. bly i brons, i

bildskärmsglas och för strålskydd. Utskottet förutsätter att

regeringen följer utvecklingen på området och vid behov vidtar

erforderliga åtgärder. Härmed finner utskottet att syftet med

motion Jo40 yrkande 11 i väsentliga delar kommer att bli

tillgodosett utan något riksdagens uttalande i frågan.

Motionsyrkandet avstyrks.

Som framgår av propositionen kommer regeringen, i syfte att få

till stånd en total övergång till oblyad bensin, att under

år 1994 efter genomförd notificeringsprocess ändra förordningen

om motorbensin så att de nu gällande övergångsbestämmelserna

ersätts av ett krav på undantagsregler för i förordningen

särskilt angivna fall. Därmed kommer den kvarvarande

försäljningen av blyad bensin att helt upphöra. Utskottet delar

regeringens uppfattning och avstyrker motion Jo44 yrkande 1.

Med anledning av motionens yrkande 2 vill utskottet hänvisa

till sitt uttalande våren 1993 då utskottet förutsatte att, vid

en avveckling av användningen av blyad bensin, hänsyn tas till

veteranfordonens särskilda krav vad gäller bränslen

(1992/93:JoU14). Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att

det krav på undantagsreglernas utformning som framförs i

motionens yrkande 2 kommer att bli tillgodosett utan något

riksdagens uttalande i frågan. Motionen avstyrks även i denna

del.

För att säkerställa en hög insamling av blybatterier i Sverige

utgår en miljöavgift på alla blybatterier som tillverkas eller

importeras. Avgiften finansierar kostnaderna för information,

insamling och slutligt omhändertagande av blybatterierna. Det

finns ett fungerande system för insamling av uttjänta

blybatterier i Sverige, och insamlingen har nått en hög nivå.

Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket och Returbatt AB

den 22 september 1993 ingick en överenskommelse där

Returbatt AB åtar sig det fullständiga ansvaret för att fördela

beviljade medel ur batterifonden. Om det senast under sommaren

1994 kan förutses att tillgängliga medel inte kommer att räcka

till för att i fortsättningen säkra en god insamling och ett

miljöriktigt omhändertagande av batterierna skall

Naturvårdsverket och Returbatt AB gemensamt hemställa hos

regeringen om höjning av avgiften från den 1 januari 1995 med

8 kr per batteri eller vad som behövs för att reglera

underskottet inom fem år från detta datum. Utskottet vill även

erinra om Nordiska ministerrådets miljösamarbete, där en ad

hoc-grupp med avfallsexperter har enats om att föreslå en

gemensam nordisk strategi för att få till stånd en samordning av

Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges insamlings- och

återvinningssystem för uttjänta batterier. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Jo46 yrkande 9 och Jo617

yrkandena 3 och 4 i den mån motionsyrkandena inte kan anses

tillgodosedda.

Utskottet har inte underlag för att gå in på frågan om

resurser till ett enskilt företag och avstyrker därför motion

Jo617 yrkandena 1 och 2.

I likhet med motionärerna i motion Jo668 anser utskottet att

miljöpolitiken skall underlätta anpassningen till ett

kretsloppssamhälle bl.a. genom att skapa goda förutsättningar

för återanvändning och återvinning. Vad gäller motionen i den

del den avser kvicksilverbatterier vill utskottet hänvisa till

sitt nyligen gjorda uttalande (1993/94:JoU16) att återvinning

och förnyad användning av kvicksilver medför så stora risker för

miljön att andra lösningar bör sökas. Utskottet vill även

hänvisa till vad som ovan anförts om en nordisk samordning av

insamlings- och återvinningssystemen för uttjänta batterier.

Kvicksilverhaltiga restprodukter och avfall måste behandlas på

ett sätt som gör det möjligt att förvara kvicksilvret i lämplig

form och långtidssäkert (1993/94:JoU16). Enligt vad utskottet

erfarit undersöker SAKAB möjligheterna att åstadkomma en

miljösäker förvaring av kvicksilveravfallet. I övrigt

förutsätter utskottet att regeringen noga följer utvecklingen i

syfte att vid lämplig tidpunkt införa regler om producentansvar

för samtliga typer av batterier. Utskottet saknar dock anledning

att uttala sig till förmån för en sådan anläggning som beskrivs

i motionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo668 i

den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.

Riksdagen beslutade år 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30,

rskr. 338) att överenskommelser skall ingås om frivillig

övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga samt

att en snabb övergång bör ske vad gäller jakt i våtmarker och

andra känsliga områden. Riksdagen uttalade att övergången i sin

helhet bör vara genomförd i början av 2000-talet.

Enligt vad utskottet erfarit är omställningen till alternativa

hagel fortfarande av ringa omfattning. Genom insatser från

Kemikalieinspektionen har emellertid jägar- och

sportskytteorganisationer gjort frivilliga åtaganden om

omställningsåtgärder. Dessa åtaganden leder olika långt.

Jägareförbunden har gjort utfästelser som bl.a. innebär att

övergång till alternativa hagel bör vara genomförd till den

1 juli 1994. Det innebär vidare en övergång till alternativa

hagel vid övningsskytte samt vid allt tävlingsskytte i

jägareförbundens regi från jaktskyttesäsongen år 1995.

Skjutprov med järnhagel kommer att införas vid jägareexamen.

Sportskytteförbundet har åtagit sig att bl.a. bedriva fortsatt

arbete för övergång till alternativa hagel genom att verka

internationellt för en förändring av det olympiska reglementet.

Förbundet har vidare åtagit sig att verka för att blyhagel inte

används vid sportskytte efter den 1 september 2004 i

skyttegravar på det olympiska programmet och efter

den 1 september 2000 i övriga grenar. Utskottet har inhämtat

att NUTEK (Närings- och teknikutvecklingsverket) finansierar två

projekt i syfte att minska blyanvändningen i aluminium. Det ena

projektet syftar till att finna ersättning för blyhagel främst

för sportskyttet medan det andra avser ersättning av mantlade

blykulor med mjukjärnskulor.

I likhet med regeringen vill utskottet betona vikten av att

övergång till alternativa hagel sker vid våtmarksjakt. I detta

arbete bör Naturvårdsverkets aviserade förbud mot användning av

blyhagel inom vissa särskilt känsliga våtmarksområden bli av

avgörande betydelse.

Sammantaget bör de ovan nämnda åtgärderna, ett successivt

utbyte av vapenbeståndet samt utvecklandet av nya alternativa

hagelmaterial enligt utskottets mening kunna leda till att en

övergång från blyhagel till alternativa hagel vid jakt till

övervägande del skett till år 2000. Med det anförda finner

utskottet syftet med motionerna Jo46 yrkande 8 och Jo605 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte medföra någon

vidare åtgärd från riksdagens sida.

Riskbegränsning bekämpningsmedel

Propositionen

Biocider

Insatserna för förhandsgranskning av biocider och

bekämpningsmedel bör enligt miljöministern få ökad omfattning.

Internationellt samarbete bör få ökad betydelse.

Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket

Det är enligt miljöministern väsentligt att nå en bättre

internationell samordning av åtgärder för minskade risker av

bekämpningsmedel.

Regeringen finner det angeläget att arbetet med att reducera

risker med och användning av bekämpningsmedel inom jordbruket

fortsätter i den riktning som nu sker samt att utvecklingen av

bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket följs. Det

ankommer på myndigheterna att vid slutrapporteringen av

halveringsprogrammet redovisa behov och åtgärder för en

ytterligare reduktion av riskerna.

Motionerna

I motion Jo40 (v) yrkande 14 begärs förslag om miljöavgift

på arsenik och krom i träskyddsmedel på 250 kr/kg resp. 150

kr/kg, och enligt motionens yrkande 15 bör en handlingsplan

utarbetas för omhändertagande av arsenik och krom. En särskild

miljöavgift för tryckimpregnerat virke bör införas enligt motion

Jo46 (s) yrkande 10.

En översyn av miljöavgifterna på bekämpningsmedel och

differentiering av avgifterna beroende på farlighetsklass begärs

i motion Jo46 (s) yrkande 11. I motionen framhålls det

angelägna i att aktivt driva dessa frågor internationellt.

Utskottets överväganden

Biocider

Som anförs i propositionen bör insatserna för

förhandsgranskning av biocider och bekämpningsmedel få ökad

omfattning och det internationella samarbetet ökad betydelse.

Kemikalieinspektionens föreskrifter om träskyddsbehandlat

virke (KIFS 1990:10) trädde i kraft den 1 januari 1992.

Föreskrifterna innebär kraftiga inskränkningar i användningen av

träskyddsbehandlat virke, eftersom sådant virke tidigare

användes på sätt som nu förbjudits. Arsenik- och krommedel får

endast användas när behov av långvarigt skydd föreligger.

Kemikalieinspektionen har genom olika tillsynsåtgärder följt upp

efterlevnaden av föreskrifterna, och av inspektionens

redovisning framgår att användningen har minskat betydligt under

de senaste fem åren. I likhet med regeringen vill utskottet

betona vikten av att Kemikalieinspektionen och övriga

tillsynsmyndigheter noga följer att den förväntade minskningen

av krommedelsanvändningen inte leder till ökad användning av de

billigare arsenikmedlen. Mot denna bakgrund finner utskottet att

syftet med motionerna Jo40 yrkandena 14 och 15 och Jo46

yrkande 10 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosett utan

införande av den särskilda miljöavgift som föreslås i

motionerna. Motionsyrkandena avstyrks.

Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket

I likhet med miljöministern anser utskottet det väsentligt med

en bättre internationell samordning av åtgärderna för minskade

risker av bekämpningsmedel. I sammanhanget vill utskottet erinra

om det arbete som, med deltagande av Kemikalieinspektionen, inom

detta område har initierats inom OECD. Utskottet finner det

angeläget att arbetet med att reducera risker med och användning

av bekämpningsmedel inom jordbruket fortsätter i den riktning

som nu sker samt att utvecklingen av

bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket följs. Som

miljöministern anför ankommer det på myndigheterna att vid

slutrapporteringen av halveringsprogrammet redovisa behov och

åtgärder för en ytterligare reduktion av riskerna. I avvaktan

härpå avstyrker utskottet motion Jo46 yrkande 11 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Tillsyn och vägledning

Propositionen

I propositionen framhålls att ökad vikt bör läggas vid stöd

och vägledning till kommuner och små företag. Det framhålls

vidare som nödvändigt att även små företag tar sitt ansvar

beträffande kemikaliekontrollen. Det gäller företag och

verksamheter i alla hanteringsled: tillverkare, importörer,

återförsäljare och användare. För att detta skall vara möjligt

behöver de bättre tillgång till kunskapsstöd, information och

rådgivning. Kemikalieinspektionen bör därför i ökad omfattning

verka för informations- och vägledningsarbete till denna grupp.

Regeringen uttalar sin avsikt att uppdra åt

Kemikalieinspektionen att utreda hur kunskaps- och

kompetensöverföring till verksamheter utan tillräckliga resurser

inom området kemikaliekontroll bör utformas.

Motionerna

Enligt motion Jo46 (s) måste den kommunala tillsynen utvecklas

och mer precisa regler, liksom anvisningar för vilka resurser

som krävs för en effektiv tillsyn, bör utarbetas. Kännbara

straff för överskridande av gränsvärden bör införas

(yrkande 2). I motion Jo40 (v) framhålls att konsumenters och

yrkesutövares möjligheter att handla miljömedvetet behöver

förbättras (yrkande 6), och Kemikalieinspektionen bör ges

möjligheter att stärka informationsarbetet (yrkande 9). En

konsultfirma på kemikalieområdet efter mönster från Institutet

för vatten- och luftvård bör bildas enligt motion Jo46 (s)

yrkande 4. Motionärerna i motion Jo692 (nyd) yrkande 6 anser

att det i varje kommun bör finnas minst en miljöcentral där även

miljöfarliga ämnen och andra produkter kan lämnas in. Enligt

motion Jo46 (s) yrkande 3 bör regeringen snarast redovisa

Kemikalieinspektionens uppdrag om översyn av tillsatser i

plaster och framlägga förslag om riskbegränsning. Behovet av en

mer effektiv miljömärkning påtalas i motion Jo40 (v) yrkande 7.

Utskottets överväganden

Det är nödvändigt att även små företag och verksamheter i alla

hanteringsled tar sitt ansvar beträffande kemikaliekontrollen.

Som anförs i propositionen bör därför ökad vikt läggas vid stöd

och vägledning till kommuner och små företag. För att tillgodose

företagens behov av kunskapsstöd, information och rådgivning bör

Kemikalieinspektionen i ökad omfattning verka för informations-

och vägledningsarbete till denna grupp. Kemikalieinspektionen

bör därför utreda hur kunskaps- och kompetensöverföring till

verksamheter utan tillräckliga resurser inom området

kemikaliekontroll bör utformas. I arbetet med att uppfylla målen

i Agenda 21 och för att nå en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling har de lokala och regionala

miljömyndigheternas åtgärder fått ökad betydelse. I sammanhanget

vill utskottet erinra om det omfattande informations- och

vägledningsarbete som med denna inriktning bedrivs av

Kemikalieinspektionen. Arbetet syftar till att göra LKP:s (lagen

(1985:426) om kemiska produkter) tillämpningsområde tydligt,

visa på möjligheter i tillsynen och ge faktaunderlag och råd i

övrigt. Utskottet vill även framhålla att kommunerna i sin roll

som stora inköpare i hög grad kan påverka handelns

produktsortiment och produktutveckling. Utskottet vill även

erinra om det material -- Vägledningspärmen -- för lokal tillsyn

enligt LKP som Kemikalieinspektionen har utarbetat tillsammans

med Naturvårdsverket. Som stöd till miljömyndigheterna ger

inspektionen även ut faktablad om bekämpningsmedel och andra

kemiska ämnen. Vidare har konkret vägledning i vissa

tillsynsfrågor utarbetats t.ex. för kontroll av reglerna om

träskyddsbehandlat virke och klorerade lösningsmedel samt för

tillsyn i detaljhandeln. Inspektionen har även deltagit i skilda

utbildningsaktiviteter riktade till bl.a. kommunala nämnder som

har ansvar för hälso- och miljöskyddsfrågor. Enligt vad

utskottet erfarit fungerar såväl tillsyns- som

vägledningsverksamheten i stort sett bra och även hos lokala och

regionala miljömyndigheter ökar kunskaperna om kemikalier och

hur riskerna med användning av dem kan minimeras, liksom

kunskaperna om lagstiftningen på området. Fortfarande kan det

dock finnas ett utökat behov av kunskap och erfarenhetsutbyte om

exempelvis substitutionsprincipen och dess tillämpning, vilket

utgör en viktig del av kommunernas miljöarbete. Så till vida

delar utskottet synpunkterna i motion Jo46 men är härutöver inte

berett att tillmötesgå motionens yrkande 2. Motionsyrkandet

avstyrks. Med vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan

avstyrks även motionerna Jo40 yrkandena 6 och 9 och Jo46

yrkande 4 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Som anförs i motion Jo692 utgör miljöcentralerna ett viktigt

och praktiskt enkelt inslag i källsorteringen och har därmed sin

givna plats i arbetet för ett kretsloppssamhälle. Det ankommer

emellertid i första hand på kommunerna att utveckla formerna för

omhändertagande av avfallet. Utskottet är därför inte berett att

tillmötesgå motionens yrkande 6 om ett särskilt uttalande i

frågan. Motionsyrkandet avstyrks i den mån det inte kan anses

tillgodosett med vad utskottet anfört.

I enlighet med riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90,

JoU30, rskr. 338) arbetar Kemikalieinspektionen med att ta fram

ett samlat förslag om begränsningen av vissa tillsatsämnen i

plaster. Första fasen beträffande mjukgörare och stabilisatorer

beräknas slutföras under våren 1994. Utskottet förutsätter att

de begränsningsåtgärder kommer att vidtas som berörda

myndigheter i detta avseende finner lämpliga. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo46 yrkande 3 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Med anledning av motion Jo40 vill utskottet erinra om att inom

EG gäller sedan maj 1992 ett gemensamt miljömärkningssystem.

Nationella märkningssystem är tillåtna åtminstone fram till

år 1997, när en utvärdering av EG-systemet skall göras.

Utskottet vill även erinra om Nordiska rådets arbete med det

nordiska miljömärkningssystemet. Enligt vad utskottet erfarit

har hittills ca 250 produkter licens att använda symbolen med en

stiliserad svan. I likhet med motionärerna anser utskottet att

ett verkningsfullt miljömärkningssystem måste vara tydligt,

konsekvent och lätt att förstå men finner att arbetet med det

nordiska miljömärkningssystemet i väsentliga delar är ägnat att

tillgodose motionens yrkande 7. Motionsyrkandet avstyrks.

Slam

Propositionen

Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet

kan nyttjas av jordbruket bör vidtas utifrån lokala planer och

lokala förutsättningar samt samordnas med de handlingsprogram

för hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna. Arbetet

med åtgärdsprogram för renare slam måste gå vidare i alla

kommuner.

Motionerna

Genom förbud på sikt mot all användning av kadmium utom för

forskningsändamål, höjd miljöavgift och förbud mot användning av

kadmiumbatterier från år 1996 samt genom en handlingsplan för

omhändertagande av kadmiumhaltigt avfall och produkter bör

enligt motion Jo40 (v) yrkande 12 kadmiumutsläppen minska. I

motion Jo628 (kds) yrkande 3 begärs en utredning med uppgift

att inventera kommunernas omhändertagande av avloppsslam.

Forskning och utveckling när det gäller avloppshantering

betonas i motion Jo46 (s) yrkande 12. Toalettavloppet bör

behandlas särskilt, miljöeffekterna av separering av urin och

fekalier utredas och industrins avlopp hanteras på ett sätt som

bättre stämmer med kretsloppstanken. I motion Jo628 (kds)

begärs en utredning av åtgärder för att stimulera bättre rening

av kommunernas avloppsvatten (yrkande 1). Åtgärder för ökade

möjligheter för kommuner att recirkulera fällningskemikalier och

nyttja spillvatten som resurs i energiodling efterlyses i

motionens yrkande 2. Åtgärder bör enligt motion Jo627 (v)

yrkande 3 vidtas för att få till stånd ett miljöanpassat

vatten- och avloppssystem. Enligt motion Jo694 (s) yrkande 34

bör lagstiftningen skärpas för att åstadkomma minskade utsläpp

från hushåll och industrier, Naturvårdsverket få i uppdrag att

undersöka alternativ till nuvarande avloppshantering och större

uppmärksamhet ägnas de markkemiska processerna.

Utskottets överväganden

Som anförs i propositionen måste arbetet med åtgärdsprogram

för renare slam gå vidare i samtliga kommuner. Det bör ankomma

på Naturvårdsverket att följa detta arbete och vid behov föreslå

ytterligare åtgärder. Målsättningen måste vara att slammet får

en sådan kvalitet att det kan nyttjas av jordbruket. Detta

arbete bör vidtas utifrån lokala planer och lokala

förutsättningar och samordnas med de handlingsprogram för

hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna.

Med anledning av motionerna Jo628 och Jo40 vill utskottet

erinra om riksdagens beslut våren 1993 (prop. 1992/93:180,

JoU14, rskr. 344). Bl.a. ändrades 12 och 21 §§ va-lagen

(1970:244, ändrad 1993:417) så att möjligheterna till en

miljöriktig avlopps- och slamhantering förbättrades ytterligare

genom att va-huvudmannen med stöd av 22 § kan föreskriva

erforderliga villkor och begränsningar i rätten till utsläpp i

det allmänna avloppsnätet. Vidare innehåller 11 § förordningen

(1985:840, ändrad 1993:1271) om vissa hälso- och miljöfarliga

produkter föreskrifter om gränsvärden för vissa metaller i

avloppsslam som skall överlåtas eller saluhållas för

jordbruksändamål. Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket

kommer att utfärda föreskrifter för användningen av slam inom

jordbruket. Därigenom kommer bl.a. acceptabel årlig tillförsel

av metaller via slam till jordbruksmark att regleras.

Sammantaget innebär åtgärderna att tillförseln av tungmetaller

vid användning av slam på jordbruksmark sänks kraftigt på kort

sikt. Utskottet vill även erinra om den miljöavgift på kadmium

i handelsgödsel med 30 kr/kg kadmium till den del

kadmiuminnehållet överstiger 50 g/ton fosfor som utgår fr.o.m.

den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:3, JoU6, rskr. 43). I

betänkandet uttalade utskottet att en utvärdering av avgiften

bör ske år 1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet,

och då bör även övervägas om avgiften kan höjas för att styra

kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. I den nu aktuella

propositionen aviserar regeringen ett uppdrag till

Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och

Kemikalieinspektionen att i samband med en sådan utvärdering

också redovisa kunskapsläget beträffande risker förenade med

kadmium. Som framhålls i motion Jo628 ligger det i linje med

kretsloppstanken att den näring som avloppsslammet innehåller

också kan komma jordbruksmarken till godo. En förutsättning

härför är emellertid att slammet har en sådan reningsgrad att

tillförseln av kadmium totalt sett i vart fall inte överstiger

bortförseln. För att åstadkomma detta är det därför angeläget

att ett intensifierat arbete nu kommer till stånd för att

ytterligare minska kadmiumtillförseln till jordbruksmarken. Det

internationella arbetet på området inriktas också på att minska

kadmiumhalterna, och det råder enighet om att användningen av

kadmium på sikt bör upphöra. Som framgår av det anförda

föreligger i detta avseende en betydande samsyn mellan utskottet

och motionären. Utskottet finner att syftet med motion Jo628

yrkandena 2 och 3 i allt väsentligt kan anses tillgodosett

utan något särskilt uttalande i frågan. Motionsyrkandena bör

inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med det ovan anförda finner utskottet syftet även med motion

Jo40 yrkande 12 i väsentliga delar tillgodosett.

Motionsyrkandet avstyrks.

Som utskottet anfört ovan bör de näringsämnen som finns i slam

från de kommunala avloppsverken tas till vara i så hög grad som

möjligt. Det omfattande miljöarbete som har bedrivits i Sverige

har resulterat i förhållandevis låga metallhalter i slam.

Avloppsanläggningar fyller sin miljövårdande uppgift om de dels

för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels om det

slam som uppstår i denna process är så rent att det kan

återföras i det biologiska kretsloppet. Med de i

kretsloppspropositionen våren 1993 framlagda förslagen till

ändringar i va-lagen förbättrades möjligheterna till en

miljöriktig avlopps- och slamhantering ytterligare. Vidare vill

utskottet erinra om det arbete som pågår inom Civildepartementet

med ändring av va-lagen beträffande den kommunala avgiftsmakten

(taxor) inför en kommande proposition. Även forsknings- och

utvecklingsarbetet på området är betydande. Det bör också

framhållas att många kommuner arbetar intensivt med framtagande

av alternativa avloppssystem, och utskottet vill betona vikten

av att forskningen och utvecklingen rörande alternativa system

på olika sätt stimuleras. Det får förutsättas att regeringen

utan något särskilt uttalande från riksdagen noga följer

utvecklingen på området och om så erfordras vidtar lämpliga

åtgärder. Med det anförda finner utskottet att syftet med

motionerna Jo46 yrkande 12, Jo627 yrkande 3, Jo628 yrkande 1

och Jo694 yrkande 34 kan anses tillgodosett utan någon vidare

riksdagens åtgärd.

Producentansvaret i kretsloppssamhället

Propositionen

Föreskrifter om producentansvar har införts från

den 1 januari 1994 för vissa förpackningar, och en förordning

om producentansvar för returpapper avses träda i kraft

den 1 juli 1994. Vissa erfarenheter har nu vunnits av

tillämpningen av producentansvaret. Detta föranleder regeringen

att framhålla att bemyndigandet enligt renhållningslagen med all

säkerhet måste tillämpas i en vidare krets än som exemplifieras

i kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180).

Motionerna

Producentansvaret bör enligt motion Jo659 (s) yrkande 1

skärpas och definieras bättre i gällande förordningar. Enligt

motion Jo694 (s) yrkande 28 bör bestämmelserna om

producentansvaret skärpas, krav införas på miljöanalyser innan

beslut fattas om omhändertagande av de uttjänta produkterna och

producentansvaret vidgas så att den som introducerar en produkt

på den svenska marknaden också har det ekonomiska ansvaret

för det slutliga omhändertagandet. Vidare bör innehavarens

skyldighet när det gäller miljöfarligt avfall regleras och ett

rättsligt ansvar införas. I motion Jo620 (fp) begärs att

förordningen om producentansvar ändras så att alla förpackningar

behandlas lika.

Utskottets överväganden

Riksdagens beslut våren 1993 innebar bl.a. att som riktlinjer

för en kretsloppsanpassad utveckling skall gälla att nya

produktgrupper och varuområden successivt anges för

producentansvar. För vissa varugrupper föreligger

förutsättningar att inom en relativt snar framtid införa ett

producentansvar. Som exempel nämndes skrotdäck, bilar, plaster,

byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska produkter. I

det sammanhanget konstaterade utskottet att producentansvaret

lagtekniskt skulle kunna utformas enligt två alternativ. Det ena

alternativet är att ge regeringen ett bemyndigande att

föreskriva om producentansvar. Det andra alternativet är att

redan nu införa ett krav på detta direkt i lagen. Som framhölls

i propositionen var avsikten med det då framlagda lagförslaget

att ett producentansvar skall kunna införas successivt på

områden där detta är från miljö- och resurshushållningssynpunkt

motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Mot denna

bakgrund ansåg utskottet att det inte var lämpligt att nu införa

ett generellt krav på producentansvar direkt i lag. Med den av

utskottet tillstyrkta lagstiftningstekniken skulle man kunna nå

samma resultat som med ett direkt lagstadgande men stegvis när

förutsättningarna finns (prop. 1993/94:180, JoU14, rskr. 344).

Vissa erfarenheter har nu vunnits av tillämpningen av

producentansvaret och, i likhet med regeringen, anser utskottet

att bemyndigandet enligt renhållningslagen med all säkerhet

måste tillämpas i en vidare krets än som exemplifieras i

kretsloppspropositionen. Utskottet vill även erinra om det

förslag till miljöbalk som till innevarande riksmöte har

aviserats av regeringen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionerna Jo620, Jo659 yrkande 1 och Jo694 yrkande 28 i den

mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.

Kemikalieinspektionen

Propositionen

Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att

minska riskerna för skador på människa och miljö av kemiska

ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen skall vara samordnare

och pådrivande i den svenska kemikaliekontrollen.

Kemikaliekontrollen är ett led i arbetet mot en långsiktigt

hållbar utveckling.

De huvudsakliga målen för Kemikalieinspektionens verksamhet,

dvs. produktmålet, hanteringsmålet och kunskapsmålet, betonas.

Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras i dag genom

avgifter. Principer och metoder för finansiering samt frågor om

anslagskonstruktionen för Kemikalieinspektionen utreds.

Kemikalieinspektionen bör medges en ökad resursram på

kemikalieområdet främst för det ökade internationella arbetet.

Inspektionen bör därför för budgetåret 1994/95 medges en ökad

utgiftsram på 2 miljoner kronor jämfört med nuvarande nivå

samt medges att öka uttaget av kemikalieavgifter i motsvarande

omfattning. Det ankommer på regeringen att besluta härom.

Inspektionen bör för budgetåret 1994/95 medges en ökad

resursram på 1 250 000 kr för förhandsgranskning av

biologiska bekämpningsmedel och 3 miljoner kronor för

förhandsgranskning av biocider.

Kostnaderna för verksamheten budgetåret 1994/95 beräknas till

71 871 000 kr, varav 62 259 000 kr skall finansieras med

avgifter.

Under anslaget A 10. Kemikalieinspektionen föreslås för

budgetåret 1994/95 ett anslag på 1 000 kr.

Under anslaget A 11. Särskilda projekt inom

bekämpningsmedelskontrollen föreslås för budgetåret 1994/95 ett

reservationsanslag på 9 612 000 kr. Avgiftsintäkten beräknas

till 62 259 000 kr.

Regeringen avser att inom kort utreda Kemikalieinspektionens

finansiering i grunden och utforma förslag till en framtida

finansieringsmodell. Arbetet skall bedrivas skyndsamt så att

förslag kan presenteras i tid för regeringskansliets

budgetarbete hösten 1994.

Motionerna

Ett med 5 miljoner kronor utvidgat resursutrymme begärs för

Kemikalieinspektionen i motion Jo649 (v) yrkande 15, och

2 miljoner kronor utöver regeringens förslag bör enligt motion

Jo694 (s) yrkande 11 anvisas till Kemikalieinspektionen för

budgetåret 1994/95.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning

för budgetåret 1994/95.

I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att för

budgetåret 1994/95 medge Kemikalieinspektionen en ökad

utgiftsram om sammanlagt 6 250 000 kr jämfört med nuvarande

nivå. Av medlen skall 2 miljoner kronor avse det ökade

internationella arbetet, 1 250 000 kr förhandsgranskning av

biologiska bekämpningsmedel och 3 miljoner kronor

förhandsgranskning av biocider. Samtidigt kommer inspektionen

att medges en ökning av uttaget av kemikalieavgifter i

motsvarande omfattning. Det ankommer på regeringen att fatta

beslut härom.

Det anförda innebär att motionerna Jo649 yrkande 15 och Jo694

yrkande 11 kommer att bli tillgodosedda utan något särskilt

riksdagens beslut i frågan. Motionerna bör inte påkalla någon

ytterligare riksdagens åtgärd.

Det bör tilläggas att, enligt vad Miljö- och

naturresursdepartementet har uppgivit, kostnaderna för

verksamheten budgetåret 1994/95 (71 871 000 kr) har

beräknats exkl. pris- och löneomräkning. Detta innebär att de

verkliga kostnaderna för nästa budgetår torde bli

ca 1,2 miljoner kronor högre än vad som anges i

propositionen. Eftersom kostnaderna skall finansieras med

avgifter ankommer det på regeringen att fatta beslut härom.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidigare behandlade frågor om

återvinning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 3, 4

och 5, 1993/94:Jo43 yrkande 3, 1993/94:Jo46 yrkande 1,

1993/94:Jo311 yrkande 6, 1993/94:Jo604, 1993/94:Jo639,

1993/94:Jo640, 1993/94:Jo644, 1993/94:Jo645, 1993/94:Jo657,

1993/94:Jo660, 1993/94:Jo674, 1993/94:Jo680, 1993/94:Jo681 och

1993/94:Jo694 yrkandena 30 och 31,

2. beträffande internationellt kemikaliearbete

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo41 yrkande 1,

3. beträffande kemikaliekontrollens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 1

och 8, 1993/94:Jo41 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:Jo654,

men. (v) - delvis

4. beträffande handlingsprogram för samhällssektorernas

anpassning till kretsloppssamhället m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo649 yrkande 1,

men. (v) - delvis

5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkande 2 och

1993/94:Jo41 yrkande 4,

men. (v) - delvis

6. beträffande miljövänliga regionalpolitiska satsningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo659 yrkandena 2, 3

och 5,

7. beträffande minskade avfallsmängder m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo627 yrkandena 1 och 2,

men. (v) - delvis

8. beträffande sanering och återställning av miljöskadade

områden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkande 13 och

1993/94:Jo631,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

9. beträffande materialåtervinning och energiutvinning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo687,

res. 2 (nyd)

10. beträffande utveckling av alternativa användningsområden

för glasavfall

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo613,

11. beträffande optiska vitmedel i tvättmedel

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo46 yrkande 5,

res. 3 (s)

12. beträffande avveckling av kvicksilveranvändningen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo40 yrkande 10,

men. (v) - delvis

13. beträffande internationell handel med kvicksilver

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo43

yrkandena 1, 2 och 4 och 1993/94:Jo45 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 4 (s) - motiv.

14. beträffande avveckling av amalgamanvändningen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo39, 1993/94:Jo46

yrkande 7, 1993/94:So441 yrkande 1, 1993/94:So460 yrkande 1,

1993/94:So463, 1993/94:So469, 1993/94:So478 yrkande 1,

1993/94:So486 yrkandena 1 och 2, 1993/94:So493 yrkandena 1, 2

och 3, 1993/94:So500 och 1993/94:So502 yrkande 1,

res. 5 (s)

men. (v) - delvis

15. beträffande Metallbiologiskt centrum

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo42,

16. beträffande minskning av blyutsläppen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo40 yrkande 11,

men. (v) - delvis

17. beträffande avveckling av användningen av blyad bensin

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo44,

res. 6 (nyd)

18. beträffande miljöfarliga batterier m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 9,

1993/94:Jo617 och 1993/94:Jo668,

res. 7 (s)

19. beträffande blyhagel

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 8 och

1993/94:Jo605,

res. 8 (s)

20. beträffande miljöavgifter på arsenik och krom m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 14

och 15 och 1993/94:Jo46 yrkande 10,

res. 9 (s)

men. (v) - delvis

21. beträffande miljöavgifter på bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo46 yrkande 11,

res. 10 (s)

22. beträffande tillsyn och vägledning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 6

och 9 och 1993/94:Jo46 yrkandena 2 och 4,

res. 11 (s)

men. (v) - delvis

23. beträffande miljöcentraler

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo692 yrkande 6,

res. 12 (nyd)

24. beträffande tillsatser i plaster

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo46 yrkande 3,

25. beträffande miljömärkning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo40 yrkande 7,

men. (v) - delvis

26. beträffande kadmium i avloppsslam m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkande 12 och

1993/94:Jo628 yrkandena 2 och 3,

men. (v) - delvis

27. beträffande miljöanpassade vatten- och

avloppssystem m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 12,

1993/94:Jo627 yrkande 3, 1993/94:Jo628 yrkande 1 och

1993/94:Jo694 yrkande 34,

res. 13 (s)

28. beträffande producentansvaret

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo620, 1993/94:Jo659

yrkande 1 och 1993/94:Jo694 yrkande 28,

res. 14 (s)

29. beträffande den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om den

övergripande målsättningen för verksamheten inom

Kemikalieinspektionens ansvarsområde (avsnitt 7),

30. beträffande Kemikalieinspektionen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Jo649 yrkande 15 och 1993/94:Jo694

yrkande 11 till Kemikalieinspektionen för budgetåret

1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag på

1 000 kr,

31. beträffande särskilda projekt inom

bekämpningsmedelskontrollen

att riksdagen till Särskilda projekt inom

bekämpningsmedelskontrollen för budgetåret 1994/95 under

fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

9 612 000 kr.

Stockholm den 14 april 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s),

Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Kaj Larsson (s), Max

Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m),

Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m),

Lennart Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Sanering och återställning av miljöskadade

områden (mom. 8)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Enligt riksdagens" och på s. 21 slutar med

"riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Över hela vårt land finns ett stort antal industriområden som

döljer miljöskadliga ämnen som utgör högriskavfall med fara för

människor, djur och växter. År 1987 uppskattade Miljöskadefonden

kostnaden för efterbehandling av miljöskadade områden till

mellan 2 och 3 miljarder kronor. Av den lägesrapport som

Naturvårdsverket nyligen har presenterat framgår att ett

hundratal förorenade mark- och vattenområden, deponier m.m.

måste åtgärdas, och ytterligare flera hundra områden behöver

undersökas för att man skall kunna fastställa saneringsbehovet.

Sammanlagt torde det vara fråga om sanering av flera tusen

objekt till en betydligt högre kostnad än den tidigare

beräknade. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anförde

i samband med behandlingen av proposition 1993/94:100,

bilaga 15, JoU15 (res. 12) bör staten nu ta det övergripande

ansvaret för sanering av miljöskadade områden. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo631 bör ges regeringen till

känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo40

yrkande 13 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör

inte medföra någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande sanering och återställning av miljöskadade

områden

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo631 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo40 yrkande 13,

2. Materialåtervinning och energiutvinning (mom. 9)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Som utskottet" och slutar med "Motionen avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Det kan konstateras att eldning med fossila bränslen är ett av

de största hoten mot vår miljö. Den svenska energipolitiken

syftar till minskad användning av miljöfarliga fossila bränslen,

och nyligen har miljöskatter införts på bl.a. denna typ av

bränslen. Om energiåtervinning av papper ersätter eldning med

fossila bränslen medför detta förbättrad miljö och bör därför

betraktas positivt. Orsakerna till att papper i dag inte

officiellt klassas som biobränsle kan vara brist på insikt om

hur industrin fungerar. En av orsakerna är att papper kan

innehålla kemikalier som tillkommit vid kokning eller blekning

av massan. Dessa halter är dock mycket små, beroende på den

miljösatsning som skogsindustrin har gjort. En annan orsak är

att trycksvärtan innehåller vissa olämpliga kemikalier. Det bör

dock framhållas att trycksvärta från returpapper oftast utskiljs

och bränns vid pappersframställning. Skulle det genom forskning

eller fullskaleprojekt kunna påvisas att eldning med returpapper

kan jämställas med eldning av trä i syfte att åstadkomma

återvinning av energi, är det enligt utskottets mening av vikt

att energiåtervinning av returpapper ges samma förutsättningar

som materialåtervinning. Framför allt anser utskottet det

betydelsefullt att svensk industri har alternativ att välja

mellan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo687

yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

Under en längre tid har konsumenternas efterfrågan på

returbaserade produkter ökat. En högre konsumtion av

returfiberbaserade pappersprodukter innebär att det inte längre

framstår som naturligt att lokalisera produktionen av massa och

papper till Sverige. Rationell produktion bör ske i nära

anslutning till råvaran. I det fall råvaran i hög grad utgörs av

returfiber anser utskottet det rimligt att anta att massa- och

pappersbruk som kommer att använda returpapper också kommer att

etableras nära konsumenten, dvs. nära de stora städerna i

Europa. Mot denna bakgrund framstår det inte som självklart att

bruken kommer att basera sin produktion på returfiber utan i

stället framställa högkvalitativa produkter med jungfrulig

råvara som grund. Virke är en av få förnyelsebara råvaror.

Sverige har i dag ett ökande virkesförråd, och skogstillväxten

överskrider med bred marginal de årliga avverkningarna. Som

anförs i motion Jo687 talar inte ransoneringsskäl för en ökning

av returfiberanvändningen i pappersproduktionen. Vad utskottet

anfört med anledning av motionens yrkande 2 bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande materialåtervinning och energiutvinning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo687 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Optiska vitmedel i tvättmedel (mom. 11)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Med anledning" och på s. 24 slutar med "anses

tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Det kan konstateras att allmänhetens ökade medvetenhet har

inneburit en snabb utveckling mot mindre miljöskadliga

rengöringsmedel. Regeringen följer med uppmärksamhet

utvecklingen vad gäller klorblekningskemikalier, tensider,

fosfater och optiska vitmedel, och för flera av dessa

ämnesgrupper finns mål för minskad användning. Det saknas

emellertid målsättningar för optiska vitmedel. I likhet med

motionärerna i motion Jo46 anser utskottet att regeringen bör ge

Kemikalieinspektionen i uppdrag att inleda diskussioner med

företrädare för tillverkare, importörer och handel om optiska

vitmedel. Målsättningen bör vara att användningen av dessa

kemikalier i tvättmedel skall upphöra senast år 1995. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo46 yrkande 5 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande optiska vitmedel i tvättmedel

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Internationell handel med kvicksilver (mom. 13,

motiveringen)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 24 börjar med "Enligt Baselkonventionen" och på s. 25

slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt Baselkonventionen -- -- -- (= utskottet) -- -- --

utskottet otillfredsställande. Regeringen bör därför snarast

vidta åtgärder som, i enlighet med Naturvårdsverkets

framställning den 29 mars 1994, syftar till ett förbud mot

svensk export av kvicksilver, kvicksilverberedningar och vissa

kvicksilverhaltiga varor. Regeringen bör vidare aktivt verka för

snara överenskommelser om upphörande av den internationella

handeln med kvicksilver. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo43 yrkandena 1, 2 och 4 och Jo45 bör ges

regeringen till känna.

5. Avveckling av amalgamanvändningen (mom. 14)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Det kan" och slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motionerna Jo46 och So493 utgör användningen

av amalgam inom tandvården i dag det största

kvicksilverproblemet och är skadlig från både hälso- och

miljösynpunkt. Både hälso- och miljöskäl talar således för att

amalgamet bör avvecklas som tandlagningsmaterial. Eftersom

fullgoda alternativ finns, bör amalgam över huvud taget inte

förekomma inom barntandvården. Regeringen bör därför omedelbart

inleda överläggningar med tandvårdens huvudmän och med

företrädare för privattandläkarna för att en överenskommelse om

förbud mot användning av amalgam inom barntandvården skall kunna

uppnås senast till sommaren 1994. Regeringen bör därefter

återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning om förbud

mot amalgam inom barntandvården. Lagen bör träda i kraft senast

den 1 januari 1995. Vidare bör ett lagförslag presenteras för

riksdagen så att ett förbud mot övrig amalgamanvändning kan

träda i kraft senast den 1 januari 1997. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna Jo46 yrkande 7 och So493 yrkande 1

bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet

motionerna So441 yrkande 1, So460 yrkande 1, So463,

So469 yrkande 1, So478 yrkande 1, So486 yrkande 1, So493

yrkandena 2 och 3, So500 och So502 yrkande 1 i allt

väsentligt tillgodosedda. Motionsyrkandena bör inte medföra

någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna So469

yrkandena 2 och 3 och So486 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande avveckling av amalgamanvändningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo46

yrkande 7 och 1993/94:So493 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1993/94:Jo39, 1993/94:So469 yrkandena 2 och 3 och

1993/94:So486 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd

motionerna 1993/94:So441 yrkande 1, 1993/94:So460 yrkande 1,

1993/94:So463, 1993/94:So469 yrkande 1,

1993/94:So478 yrkande 1, 1993/94:So486 yrkande 1,

1993/94:So493 yrkandena 2 och 3, 1993/94:So500 och

1993/94:So502 yrkande 1,

6. Avveckling av användningen av blyad bensin (mom. 17)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Som framgår" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Trots att utvecklingen de senaste åren har varit mycket

positiv och försäljningen av blyad bensin har minskat högst

påtagligt, avser regeringen att införa ett totalförbud mot

försäljning av blyad bensin. Som anförs i motion Jo44 kan detta

inte tolkas på annat sätt än att miljöfanatikerna har segrat

över det sunda förnuftet. Detta slag av miljöåtgärder

prioriteras av regeringen eftersom de inte medför kostnader för

staten men orsakar inskränkningar i den enskildes personliga

frihet. Förbjuds den blyade bensinen, kommer de flesta

veteranfordon att bli stående och en mängd motorredskap att bli

oanvändbara.

I propositionen sägs att myndigheterna i samarbete med berörda

branscher har klarlagt möjligheten att använda alternativa

tillsatser. Det skulle enligt utskottets mening vara av intresse

att veta vilka branscher regeringen syftar på. Hade

representanter för veteranfordonsägarna tillfrågats hade

problemen med en total avveckling blivit belysta. Det kan inte

fastställas att alternativa tillsatser fungerar i t.ex. en äldre

luftkyld motor med lättmetalltopplock. Med alternativa

tillsatser i bensinen visar sig skadorna på motorn inte

omedelbart, men symptom i form av högre temperaturer och

ljudmässiga förändringar har konstaterats, vilket oroar

motorteknikerna.

Den positiva utvecklingen vad gäller försäljningen av blyad

bensin bör enligt utskottets mening stimuleras genom bättre

information om vilka fordon och motorredskap som kan komma i

fråga för oblyad bensin och inte genom förbud. Vidare bör

distributionsnätet för blyad bensin utformas så att det på alla

större orter finns åtminstone en tapp för blyad bensin.

I det fall miljöivrarnas idealism skulle segra över förståndet

vill utskottet betona vikten av att det skapas tydliga regler

som medger undantag från förbudet för äldre fordon,

arbetsredskap m.m. Vad utskottet anfört med anledning av motion

Jo44 bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Jo40 yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande avveckling av användningen av blyad bensin

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo44 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Miljöfarliga batterier m.m. (mom. 18)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "För att" och på s. 27 slutar med "anses

tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

I dag sker insamling av kvicksilveroxid-, bly- och

kadmiumbatterier. Kostnaderna för insamling, omhändertagande och

information skall täckas av en avgift som tas ut vid

tillverkning eller import av batterierna. Avgifterna täcker

emellertid inte kostnaderna för förfarandet. Utskottet, som

därmed ansluter sig till motion Jo46 yrkande 9, anser att en

översyn bör göras av hanteringen av miljöfarliga batterier. Med

mer effektiv och rationell insamling och organisation bör

kostnaderna kunna sänkas. I annat fall bör avgifterna höjas. Vad

utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges

regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet

med motion Jo617 yrkandena 3 och 4 tillgodosett.

Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande miljöfarliga batterier m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1993/94:Jo617 yrkandena 1 och 2

och 1993/94:Jo668 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion

1993/94:Jo617 yrkandena 3 och 4,

8. Blyhagel (mom. 19)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Enligt vad" och på s. 28 slutar med "riksdagens

sida" bort ha följande lydelse:

Av propositionen framgår att regeringen förordar en frivillig

övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga. Som

anförs i motion Jo46 bör en snabbare avveckling inledas av

användningen av bly för jakt och fiske, och blyammunition och

blysänken bör förbjudas senast år 1997. Undantag bör tills

vidare göras för blyhagel i samband med tävlingsskytte, men

Sverige bör agera internationellt för att användningen av

blyhagel avvecklas även inom tävlingsskyttet. Vad utskottet

anfört med anledning av motionerna Jo46 yrkande 8 och Jo605 i

motsvarande del bör ges regeringen till känna. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo605 i återstående del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande blyhagel

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo46

yrkande 8 och 1993/94:Jo605 i motsvarande del som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan

vidare åtgärd motion 1993/94:Jo605 i återstående del,

9. Miljöavgifter på arsenik och krom m.m. (mom. 20)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Kemikalieinspektionens föreskrifter" och slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att, trots miljöriskerna,

tryckimpregnerat virke som innehåller arsenik, krom och koppar

har fått allt större användning. Alternativa

impregneringsmetoder saknas, och i likhet med motionärerna i

motion Jo46 finner utskottet det angeläget att finna mer

miljövänliga metoder. I avvaktan härpå är det nödvändigt att

begränsa användningen av det arsenikimpregnerade virket.

Kemikalieinspektionen har genom information och rådgivning

medverkat till minskad användning, men fortfarande förekommer

alltför stora mängder av detta virke i samhället. För att

ytterligare minska användningen bör en särskild miljöavgift

införas för tryckimpregnerat virke. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag härom. I det sammanhanget bör även

beaktas vad utskottet nedan (res. 10) anför om miljöavgifter på

bekämpningsmedel. Vad utskottet anfört med anledning av motion

Jo46 yrkande 10 bör ges regeringen till känna. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo40 yrkandena 14 och 15 i den mån

motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande miljöavgifter på arsenik och krom m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 10

och med avslag på motion 1993/94:Jo40 yrkandena 14 och 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Miljöavgifter på bekämpningsmedel (mom. 21)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "I likhet" och slutar med "anses tillgodosett" bort

ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Jo46 vill utskottet betona

vikten av en översyn av miljöavgifterna på bekämpningsmedel i

syfte att differentiera avgifterna beroende på farlighetsklass.

Utskottet finner det angeläget att, i likhet med vad som gäller

för övriga miljöavgifter, även frågan om denna typ av avgifter

aktivt drivs i internationella sammanhang. Framför allt är det

väsentligt att EU accepterar miljöavgifter på bekämpningsmedel.

Utskottet, som därmed ansluter sig till motionens yrkande 11,

anser att regeringen snarast bör lägga fram förslag om

differentierade miljöavgifter för bekämpningsmedel. Som

utskottet anfört ovan (res. 9) bör lämpligen förslag om

miljöavgift på träskyddsmedel behandlas i detta sammanhang. Vad

utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande miljöavgifter på bekämpningsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Tillsyn och vägledning (mom. 22)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Det är" och på s. 31 slutar med "anses

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Det är -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och miljöskyddsfrågor.

Som anförs i motion Jo46 bör den kommunala tillsynen utvecklas

ytterligare. Tydligare regler och anvisningar för vilka resurser

som krävs för en effektiv tillsyn bör utarbetas. Enligt vad

utskottet erfarit är kommunernas tillsyn över mindre företag

ofta bristfällig och behöver förbättras. Kännbara påföljder för

överskridande av gränsvärden bör införas. Utskottet delar

regeringens synpunkter på behovet av rådgivning för de mindre

företagen när det gäller kemikalieanvändning. Som anförs i

motion Jo46 bör emellertid inte en myndighet som

Kemikalieinspektionen ha denna rådgivande funktion gentemot

företagen. För ändamålet bör i stället ett konsultföretag bildas

för kemikalie- och miljöteknikinformation. Företaget bör ägas av

staten och branschorganen enligt mönster från Institutet för

Vatten- och Luftvårdsforskning, vilket garanterar ett statligt

inflytande. I ett sådant företag kan kompetens på kemikalie- och

miljöteknikområdet samlas, och företagen skulle via egna

experter och databaser snabbt kunna få hjälp att lösa sina

problem. I inledningsskedet bör bidrag kunna utgå till de mindre

företagen för att ge dem möjlighet att utan alltför stora

kostnader anlita konsultföretaget. I det fall regeringskansliet

saknar kompetens att driva denna fråga bör Kemikalieinspektionen

ges i uppdrag att bereda och diskutera frågan med berörda

branschorgan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo46

yrkandena 2 och 4 bör ges regeringen till känna. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Jo40 yrkandena 6 och 9.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande tillsyn och vägledning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46

yrkandena 2 och 4 och med avslag på motion 1993/94:Jo40

yrkandena 6 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Miljöcentraler (mom. 23)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Som anförs" och slutar med "utskottet anfört" bort

ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo692 bör i varje kommun finnas minst en

miljöcentral där kommuninnevånarna på ett enkelt sätt kan lämna

produkter som kan återvinnas och återanvändas, men där även

miljöfarliga ämnen och andra produkter samt avfall kan lämnas

in. Utskottet vill i sammanhanget framhålla miljöcentralerna som

ett viktigt inslag i det framtida kretsloppssamhället. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo692 yrkande 6 bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande miljöcentraler

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo692 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Miljöanpassade vatten- och avloppssystem m.m. (mom. 27)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "Som utskottet" och på s. 34 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna Jo46 och Jo694 blir det nödvändigt att

i en nära framtid ompröva nuvarande vatten- och avloppsteknik.

De storskaliga lösningarna med omfattande och kostnadskrävande

ledningssystem kräver stora resurser, och industrins utsläpp

måste anpassas till kretsloppstanken. Det är därför enligt

utskottets mening angeläget att aktivt stödja forskning och

utveckling på vatten- och avloppsområdet. Möjligheterna att

behandla toalettavfallet separat liksom miljöeffekterna av

separering av urin och fekalier bör utredas. Utskottet, som

därmed ansluter sig till motionerna Jo46 yrkande 12 och Jo694

yrkande 34, anser att Naturvårdsverket bör få till uppdrag att

undersöka alternativ till nuvarande avloppshantering. I

anslutning därtill bör ett försöksprojekt inledas med ett

alternativt system i medelstor skala. För projektet bör

arbetsmarknadsmedel anvisas. Utskottet ser allvarligt även på

det ökande läckaget från marken, särskilt kväveutsläppen från

skogs- och jordbruksmarker. Med ökad försurning läcker även

metaller ut i ökad mängd. Inom vattenvården bör därför större

uppmärksamhet ägnas åt de markkemiska processerna. Vad utskottet

anfört med anledning av motionerna Jo46 yrkande 12 och Jo694

yrkande 34 bör ges regeringen till känna. Med det anförda

finner utskottet syftet med motionerna Jo627 yrkande 3 och

Jo628 yrkande 1 i väsentliga delar tillgodosett.

Motionsyrkandena bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande miljöanpassade vatten- och

avloppssystem m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo46

yrkande 12 och 1993/94:Jo694 yrkande 34 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan

vidare åtgärd motionerna 1993/94:Jo627 yrkande 3 och

1993/94:Jo628 yrkande 1,

14. Producentansvaret (mom. 28)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Riksdagens beslut" och på s. 35 slutar med "anses

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Som miljöministern anför bör producentansvaret tillämpas i en

vidare krets än som anges i kretsloppspropositionen.

Bestämmelserna måste emellertid skärpas betydligt och

producentansvaret definieras bättre i aktuella förordningar än

vad som är fallet beträffande glasförpackningar och wellpapp.

Det bör fastställas att den som introducerar en produkt på den

svenska marknaden också har det ekonomiska ansvaret för det

slutliga omhändertagandet. När det gäller miljöfarligt avfall är

det också angeläget att reglera innehavarens skyldighet som

dessutom bör kompletteras med ett rättsligt ansvar. Härutöver

bör krav införas på miljökonsekvensanalyser före omhändertagande

av uttjänta produkter. Det är även av vikt att krav på

återvinning införs för ytterligare produktgrupper. I detta

arbete bör prioriteras produkter som datorer, TV-apparater,

bildäck och bilar. Härigenom kommer också sysselsättningen att

gynnas. Som exempel kan nämnas att ett företag i Blekinge för

återvinning av delar i datorer har ett femtontal anställda. Med

ett utvidgat producentansvar skulle behovet av denna typ av

företag öka snabbt.

I samtliga kommuner finns i dag väl fungerande

insamlingssystem för avfall. Dessa system får inte försvagas.

Därför bör det kommunala ansvaret för insamling även av de

produkter som omfattas av producentansvaret finnas kvar. I de

fall det anses motiverat av miljöskäl bör möjlighet finnas till

dispens.

Övergripande mål för producentansvaret bör vara dels minskade

avfallsmängder och därmed bättre hushållning med resurser, dels

borttagande av skadliga ämnen och kemikalier från kretsloppet.

Med ett producentansvar för samtliga ämnen och produkter kommer

många skadliga kemikalier automatiskt att försvinna eftersom

kostnaderna för återvinning eller slutligt omhändertagande

fördyrar produkterna. Härigenom förvandlar producenten själv

lagstiftningen till ett ekonomiskt styrmedel.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo694

yrkande 28 bör ges regeringen till känna. Med det anförda

finner utskottet syftet med motion Jo659 yrkande 1 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Jo620.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande producentansvaret

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo694

yrkande 28 och med avslag på motion 1993/94:Jo620 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo659 yrkande 1,

Särskilt yttrande

Kemikaliekontrollens inriktning (mom. 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås (alla s) anför:

I betänkandet framhåller utskottets majoritet att det förslag

till miljöbalk som för närvarande förbereds i regeringskansliet

är ägnat att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Vi

delar inte den inställningen eftersom förslaget har så många

brister att det i stället kommer att skapa oklarheter och

försämra möjligheten att bedriva en ekologiskt hållbar

miljöpolitik.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Kemikaliekontrollens inriktning

Genom en kombination av bl.a. förbud, frivilliga

branschöverenskommelser, information, miljöavgifter, skatter och

administrativa styrmedel bör en optimal lösning kunna uppnås vad

gäller problemen med användningen av oönskade kemikalier.

Riksdagen bör därför bifalla motion Jo40 yrkande 1 (Hemställan

mom. 3).

Ytterst få brott mot kemikalielagstiftningen blir i dag

föremål för polisanmälan och ännu färre prövas i domstol. Skulle

en rättegång resultera i fällande dom, är straffsatserna föga

kännbara. Denna tandlöshet innebär att brott mot

kemikalielagstiftningen och annan miljöfarlig verksamhet får

onödigt stor omfattning. Regeringen bör därför få i uppdrag att

återkomma till riksdagen med förslag om ändring av

lagstiftningen så att den blir mer verkningsfull. Riksdagen bör

således bifalla motion Jo40 yrkande 8 (Hemställan mom. 3).

Handlingsprogram för samhällssektorernas anpassning till

kretsloppssamhället m.m.

Vänsterpartiet anser att det nu är hög tid att bedriva ett

handlingsinriktat arbete för ett kretsloppssamhälle. Det finns i

dag kunskap om hur branscher och verksamheter bidrar till

miljöproblemen. Med en redovisning av dessa uppgifter som grund

bör handlingsplaner upprättas för olika samhällssektorer.

Även särskilda branschprogram bör upprättas, redovisas och

följas upp kontinuerligt. Branschvisa genomgångar bör

kompletteras med informationskampanjer till allmänheten om hur

negativa miljökonsekvenser kan undvikas. Branscher som, utöver

bilbranschen, bör komma i fråga för dessa program är t.ex.

stålindustrin, jordbruket, byggindustrin, kemikalieindustrin och

skogsindustrin. Riksdagen bör således bifalla motion Jo649

yrkande 1 (Hemställan mom. 4).

Ekonomiska styrmedel m.m.

Vänsterpartiet anser att nya produkter och ämnen på sikt måste

följas av återvinnings- och destruktionsbeskrivning och att

eventuella kostnader för varans fullständiga cykliska förlopp

skall ingå i produktens pris. Riksdagen bör därför bifalla

motion Jo40 yrkande 2 (Hemställan mom. 5).

Minskade avfallsmängder m.m.

Trots att riksdagen har beslutat att deponering och

förbränning av osorterat avfall skall ha upphört år 1993 har

Naturvårdsverket konstaterat att detta mål inte uppnåtts.

Riksdagen bör därför bifalla motion Jo627 yrkande 1 och ge

regeringen i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om åtgärder

för genomförande av riksdagens beslut i frågan (Hemställan

mom. 7).

För att åstadkomma en nödvändig minskning av avfallsmängderna

bör krav införas på total källsortering av sopor från hushåll

och industri. Sorteras soporna så lokalt som möjligt kan de

också hanteras mer effektivt i nästa led. Härigenom minskar

behovet av transporter och deponering. Prioriteras återbruk före

återvinning tas mindre energi i anspråk. Det är en tillgång i

sig att återföra det organiska avfallet så nära bostäderna som

möjligt. Dels minskar transportbehovet, dels uppnås ett

pedagogiskt syfte genom att vissa delar av avfallet utgör god

växtnäring. Det bör vidare införas ett recirkulationssystem för

t.ex. glasburkar och wellpappkartonger. En sådan recirkulation

förutsätter ett enhetligt system. Förpackningar, glasburkar och

kartonger bör därför standardiseras. Om produktionen sker

närmare konsumenten minskar såväl emballeringsbehovet som

kostnaden för återtagning av förpackningar. Dessa förslag bör

beaktas i arbetet för ett kretsloppssamhälle. Riksdagen bör

därför bifalla motion Jo627 yrkande 2 (Hemställan mom. 7).

Sanering och återställning av miljöskadade områden

Läckage från gruvavfall är en stor utsläppskälla för ett

flertal metaller. Naturvårdsverket bör därför få i uppdrag att

lägga fram förslag som innebär en kraftigt höjd ambitionsnivå

när det gäller att minska dessa utsläpp. Riksdagen bör således

bifalla motion Jo40 yrkande 13 (Hemställan mom. 8).

Avveckling av kvicksilveranvändningen

Vänsterpartiet anser att användningen av amalgam bör förbjudas

till år 1996, att all användning av kvicksilver med undantag

för forskningsändamål bör förbjudas till år 1998 och att

kloralkaliindustrin skall ha avvecklat kvicksilveranvändningen

till år 2000. Kommunerna bör vidare från den 1 juli 1994

åläggas ansvaret för återvinning av lysrör, lampor och andra

kvicksilverhaltiga produkter, och Naturvårdsverket bör ges i

uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot kvicksilverhaltiga

fiberbankar från cellulosaindustrin. Riksdagen bör således

bifalla motion Jo40 yrkande 10 (Hemställan mom. 12).

Avveckling av amalgamanvändningen

Regeringen har föreslagit en avveckling av amalgam av

miljöskäl till år 1997. Som anförs i motion So478 är givetvis

amalgamet såväl hälso- som miljöfarligt redan i dag. Det finns

därför ingen anledning att vänta ytterligare med avvecklingen.

Riksdagen bör således bifalla motion So478 yrkande 1 att en

avvecklingsplan för amalgamanvändningen framläggs snarast

(Hemställan mom. 14).

Minskning av blyutsläppen

Det kan konstateras att riksdagens beslut år 1991 om

minskning av blyutsläppen med 70 % från år 1985 till år 1995

inte kommer att uppfyllas. Detta beror till största delen på att

mängden bly i konsumtionsvaror har underskattats. Vänsterpartiet

anser därför att regeringen bör framlägga förslag om hur det

fastställda målet skall uppnås. Riksdagen bör således bifalla

motion Jo40 yrkande 11 (Hemställan mom. 16).

Miljöavgifter på arsenik och krom m.m.

Vänsterpartiet föreslår att miljöavgifter införs från

den 1 januari 1994 för arsenik med 250 kr/kg och för krom

med 150 kr/kg. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40

yrkandena 14 och 15 (Hemställan mom. 20).

Tillsyn och vägledning

Möjligheterna för konsumenter och yrkesmässiga användare av

kemiska varor och produkter att handla miljömedvetet måste

förbättras avsevärt. Det finns ett stort behov av ytterligare

information och utbildning på kemikalieområdet.

Kemikalieinspektionen bör ges resurser att bevilja bl.a.

kommuner och ideella organisationer medel för informations- och

utbildningsverksamhet i syfte att minska hushållens

kemikalieanvändning. Riksdagen bör därför bifalla motion Jo40

yrkandena 6 och 9 (Hemställan mom. 22).

Miljömärkning

För att underlätta för konsumenter och yrkesanvändare måste

produkter märkas med uppgifter både om innehåll och miljöeffekt.

Märkning med en symbol för miljövänlighet är ett första steg i

rätt riktning men den måste följas av mer fullständiga

beskrivningar. Miljömärkningen bör också vara tydlig, konsekvent

och begriplig. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40

yrkande 7 (Hemställan mom. 25).

Kadmium i avloppsslam m.m.

För att kadmiumutsläppen skall minska föreslår Vänsterpartiet

att all användning av kadmium utom för forskningsändamål bör

förbjudas på sikt. Vidare bör miljöavgiften höjas och förbud

införas mot användning av kadmiumbatterier från år 1996.

Eftersom mängden kadmium i produkter ökar är en beredskap

nödvändig inför detta växande problem. Regeringen bör utarbeta

en handlingsplan för omhändertagande av kadmiumhaltigt avfall

och produkter som innehåller kadmium. Riksdagen bör således

bifalla motion Jo40 yrkande 12 (Hemställan mom. 26).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 3, 4, 5, 7, 8, 12, 14, 16, 20, 22, 25 och 26 borde ha

hemställt:

3. beträffande kemikaliekontrollens inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:40 yrkandena 1

och 8 och med avslag på motionerna 1993/94:Jo41 yrkandena 2

och 3 och 1993/94:Jo654 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

4. beträffande handlingsprogram för samhällssektorernas

anpassning till kretsloppssamhället m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo649 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 2

och med avslag på motion 1993/94:Jo41 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. beträffande minskade avfallsmängder m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo627

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

8. beträffande sanering och återställning av miljöskadade

områden

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 13

och med avslag på motion 1993/94:Jo631 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

12. beträffande avveckling av kvicksilveranvändningen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

14. beträffande avveckling av amalgamanvändningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Jo39,

1993/94:So463, 1993/94:So469 yrkandena 2 och 3, 1993/94:Jo486

yrkande 2, 1993/94:So502 yrkande 1 och med anledning av motion

1993/94:So478 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd

motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 7, 1993/94:So441 yrkande 1,

1993/94:So460 yrkande 1, 1993/94:So469 yrkande 1,

1993/94:So486 yrkande 1, 1993/94:So493 yrkandena 1, 2 och 3

och 1993/94:So500,

16. beträffande minskning av blyutsläppen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

20. beträffande miljöavgifter på arsenik och krom m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40

yrkandena 14 och 15 och med avslag på motion 1993/94:Jo46

yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

22. beträffande tillsyn och vägledning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40

yrkandena 6 och 9 och med avslag på motion 1993/94:Jo46

yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

25. beträffande miljömärkning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

26. beträffande kadmium i avloppsslam m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 12

och med avslag på motion 1993/94:Jo628 yrkandena 2 och 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Socialutskottets yttrande

1993/94:SoU2y

Bilaga

Avveckling av amalgam

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har beslutat bereda socialutskottet

tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:163

Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället --

åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen,

avsnitt 5.2.2. (kvicksilver i produkter och amalgam), jämte

eventuella motioner som berör detta avsnitt. Jordbruksutskottet

förutsätter att socialutskottet, med eget yttrande, överväger

att till jordbruksutskottet överlämna vissa fristående motioner

om användningen av amalgam i tandvården.

Amalgam

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att användningen av

amalgam inom tandvården har minskat kraftigt under senare år.

Andelen amalgamfyllningar av samtliga fyllningar för vuxna i

privattandvården minskade från ca 60 % år 1985 till ca 30 % år

1991. Antalet amalgamfyllningar för vuxna i privattandvården och

folktandvården minskade med ca 30 % mellan åren 1991 och 1993.

I amalgam för tandvårdsbruk ingår kvicksilver med 50 %. Totalt

i Sverige beräknas mängden upplagrad amalgam i tänder för

närvarande vara 40--60 ton. Denna kvicksilvermängd kan förr

eller senare komma ut i miljön genom utsläpp från krematorierna

eller genom avfall från tandvårdsmottagningar.

En ofta återkommande synpunkt när det gäller frågan om

avveckling av amalgam är att de alternativ som i dag finns inte

är tillräckligt utvecklade. De innebär dessutom betydligt högre

kostnader för patienten. En annan synpunkt är att det i vissa

fall inte heller är tillräckligt dokumenterat att alternativen i

sig är riskfria ur hälsosynpunkt. Nu tillgängliga alternativ

till amalgam utvecklas och förbättras dock kontinuerligt. Detta

innebär enligt regeringens uppfattning att de bör kunna användas

i ökande utsträckning. I takt med en ökad användning kan

kostnaden för vissa av dessa material också förväntas minska.

När det gäller hälsorisker med nya material erinrar regeringen

om den nya lag om medicintekniska produkter som har införts i

Sverige fr.o.m. den 1 juli 1993. För dentala material gäller, i

överensstämmelse med motsvarande direktiv inom EG, att närmare

föreskrifter kommer att utfärdas senast till den 1 januari 1995.

Detta kommer för dentala material att i allmänhet innebära krav

på certifiering.

För närvarande sker en spontan, mycket kraftig minskning av

amalgamanvändningen. Så gott som samtliga tandvårdshuvudmän

tillstyrker en avveckling av amalgam inom barn- och

ungdomstandvården. Regeringen avser att ta upp överläggningar

med företrädare för tandvårdshuvudmännen om en avveckling av

amalgamet inom barn- och ungdomstandvården fr.o.m. den 1 juli

1995.

När det gäller vuxentandvården anser regeringen att

användningen av amalgam bör upphöra så snart som möjligt, dock

senast till år 1997.

Regeringen betonar vikten av att samtliga vårdgivare och andra

berörda organ inom tandvården medverkar i att åstadkomma en så

snar avveckling av amalgam som möjligt. Det är enligt regeringen

även betydelsefullt för alla berörda organ att uppmärksamma den

internationella utvecklingen vad gäller avvecklingen av amalgam

och utvecklingen av alternativa ersättningsmaterial. Det

ankommer på Socialstyrelsen och Kemikalieinspektionen att noga

följa detta begränsningsarbete och att hålla regeringen

underrättad om utvecklingen samt att vid behov föreslå åtgärder.

Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att i

samråd med Socialstyrelsen senast den 1 juli 1996 till

regeringen redovisa en utvärdering av hur avvecklingen av

amalgam fortgår.

Socialstyrelsen har angivit att det finns ett behov av en ökad

satsning på utbildning om tandfyllningsmaterial inom såväl

grundutbildningen som efterutbildningen av tandvårdspersonal.

Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att diskutera

med företrädare för de odontologiska fakulteterna om hur en

förstärkning av kunskaperna om dentala biomaterial i

grundutbildningen skall kunna ske. Frågan om en ökad satsning på

materialkunskap och om tekniker vid behandling med alternativa

material i efterutbildningen kommer att behandlas av den

samordningsdelegation som regeringen har tillkallat med

anledning av det av regeringen föreslagna förändrade

ersättningssystemet för vuxna.

Motioner om avveckling av amalgam m.m.

I en motion yrkas att riksdagen avslår propositionen i denna

del.

I motion Jo39 av Leif Bergdahl m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen avslår den del av propositionen som handlar om

avveckling av amalgam. Enligt motionärerna saknas det belägg för

att amalgamfyllningar skulle vara skadliga. Det finns därför

ingen anledning att förbjuda amalgamanvändandet.

I flera motioner dels med anledning av propositionen, dels

från allmänna motionstiden framförs likartade yrkanden om

avveckling av amalgam.

I motion Jo40 av Jan Jennehag m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att minska kvicksilverutsläppen

(yrkande 10). Motionärerna anser bl.a. att användningen av

amalgam förbjuds till år 1996.

I motion Jo46 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om amalgam i tandvården (yrkande 7). Både

hälso- och miljöskäl talar enligt motionärerna för att amalgamet

skall avvecklas som tandlagningsmaterial. Regeringen bör

omedelbart inleda överläggningar med tandvårdens huvudmän och få

deras medverkan till att snarast möjligt avveckla användningen

av amalgam. Amalgam bör över huvud taget inte användas inom

barntandvården.

I motion So441 av Alwa Wennerlund och Pontus Wiklund (kds)

begärs ett tillkännagivande om en avvecklingsplan för

amalgamanvändning inom såväl privattandvården som folktandvården

(yrkande 1). Motionärerna anför att det under senare

årtionden i Sverige och i andra länder blivit en alltmer utbredd

uppfattning att amalgam kan ge olika kroppsliga och psykiska

symtom hos människor.

I motion So460 av Carl Olov Persson och Liisa Rulander

(kds) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett förslag till sådan

ändring i tandvårdslagen att användandet av amalgam som

tandlagningsmaterial kan avvecklas med omedelbar verkan

(yrkande 1).

I motion So463 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en avvecklingsplan av

amalgamanvändningen i all tandvård fram till 1997.

I motion So469 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp)

begärs ett tillkännagivande om totalförbud mot användning av

amalgam (yrkande 1). I motionen anförs att tandvården i

alltför många år har bidragit till nedsmutsningen av naturen och

belastningen på människan genom användningen av amalgam.

I motion So478 av Berith Eriksson m.fl. (v) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en avvecklingsplan för amalgamanvändning

framläggs med det snaraste (yrkande 1). Socialstyrelsen

föreslår en avveckling av amalgam av miljöskäl till år 1997. Om

amalgamet är farligt 1997 så är det, framhåller motionärerna,

naturligtvis farligt redan nu.

I motion So486 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att amalgamet avvecklas snarast (yrkande

1). Av hänsyn bl.a. till miljön måste amalgamet förbjudas

enligt motionärerna. Tandvården är numera den enda stora

användaren av kvicksilver där det inte finns beslut om någon

avvecklingsplan.

I motion So493 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs att

Socialstyrelsens plan för avveckling av amalgam snarast

verkställs (yrkande 1). Enbart miljöskäl är enligt

motionärerna tillräckligt för att motivera ett politiskt beslut

att avveckla amalgam från tandvården, men även hälsoskäl talar

för detta.

I motion So500 av Bert Karlsson (nyd) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

att avvecklingen av amalgam som tandlagningsmaterial bör starta

omedelbart. Motionären anför att kvicksilver är ett gift som

snart inte får användas någon annanstans än inom tandvården och

att amalgamet används därför att det anses vara ett billigt

material medan det är samhället som får betala miljökostnaderna.

I motion So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander

(c) begärs förslag om att amalgamet avvecklas snarast, dock

senast 1997 (yrkande 1). Amalgamet är enligt motionärerna

den största källan till tungmetallbelastning hos människor.

Utsläppen från tandkliniker och krematorier är en allvarlig

källa till kvicksilverbelastning i naturen som måste stoppas,

samtidigt kan man inte bortse från den hälsofara det innebär att

tandamalgam finns i munnen på de flesta människor.

Tre motioner från den allmänna motionstiden innehåller förslag

i syfte att minska utsläppen av amalgam.

I motion So469 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp)

begärs ett tillkännagivande om pant på amalgamfyllningar

(yrkande 2) och en särskild fond för omhändertagande och

destruktion av kvicksilver (yrkande 3). I motionen anförs

att till dess att amalgam totalförbjuds bör enligt motionärerna

varje ny amalgamfyllning beläggas med en pant. De medel som

samlas in bör avsättas i en fond för omhändertagande och

destruktion av kvicksilvret så att giftet inte sprids vidare.

I motion So486 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att övervakningen av kvicksilverutsläpp från

tandläkarmottagningar och krematorier måste fortsätta (yrkande

2).

I motion So493 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs att det

ges regeringen tillkänna vad som anförts om kvicksilver och

miljön (yrkande 2) och om kvicksilver och hälsan (yrkande

3). Enbart miljöskäl är enligt motionärerna tillräckligt för

att motivera ett politiskt beslut att avveckla amalgam från

tandvården, men även hälsoskäl talar för detta.

I motion Jo42 av Marianne Andersson och Rosa Östh (c)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att Metallbiologiskt

centrum i Uppsala kan fortsätta sin verksamhet. Ett av de

viktigaste forskningsområdena inom Metallbiologiskt centrum i

Uppsala är enligt motionärerna att diagnostisera

tungmetallbelastning hos människor och djur.

I motion Jo46 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om utbildning av tandläkare (yrkande 6). I

samband med avveckling av amalgam i tandvården måste tandläkarna

ges möjlighet till utbildning om nya tandvårdsmaterial samt få

kunskap i immunologi och biverkningsrapportering.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har i oktober 1988 hållit en offentlig utfrågning

för att få frågorna om forskning, förbud mot användning av

amalgam och vårdåtgärder belysta.

Frågan om riskerna vid användning av amalgam inom tandvården

och andra närliggande frågor har behandlats i

socialutskottet vid flera tillfällen. I betänkandet

1988/89:SoU7 konstaterade utskottet att Socialstyrelsen funnit

att amalgam fortfarande kunde användas som

tandersättningsmaterial i avvaktan på att nya material finns

tillgängliga som generell ersättning för amalgam. Utskottet

avstyrkte motioner som gällde förbud mot användning av amalgam.

I betänkandet 1993/94:SoU3 behandlade utskottet vissa

tandvårdsfrågor däribland frågor kring amalgam. I betänkandet

konstaterade utskottet att frågan om avveckling av amalgam

liksom frågan om registrering av biverkningar från dentala

material bereddes inom regeringskansliet samt att avfallskraven

och behovet av utbildningsinsatser för tandvårdspersonal

övervägdes i sammanhanget. Utskottet ansåg därför att riksdagen

inte borde föregripa regeringens behandling av frågorna.

Utbildningsutskottet har vid behandlingen av årets

budgetproposition och bl.a. en motion som innefattar en begäran

om uttalande av riksdagen om vikten av ekonomiskt stöd till

forskningen vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala (bet.

1993/94:UbU5 s. 11) anfört följande.

Ett metallbiologiskt centrum inrättades i Uppsala den 1 juli

1992 med uppgift att fungera som samverkansorgan för forskning

och information om hur spårelement påverkar hälsan hos människor

och djur. Det är fr.o.m. innevarande budgetår knutet till SLU,

som enligt förslag i forskningspropositionen våren 1993

tillfördes 1 miljon kronor för att säkra basfinansieringen

(prop. 1992/93:170 avsnitt 9, bet. 1992/93:UbU13, rskr. 389).

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att verksamheten

vid Metallbiologiskt centrum är viktig och utgår från att

berörda myndigheter prövar möjligheterna att göra erforderliga

insatser för ifrågavarande forskning. Något särskilt uttalande

av riksdagen om vikten av fortsatt ekonomiskt stöd anser

utskottet inte påkallat. Yrkandet bör därför avslås.

Under allmänna motionstiden väcktes ett antal

motionsyrkanden om bl.a. utbildning om amalgamsanering och nya

tandvårdsmaterial. Utskottet kommer inom kort att behandla dessa

yrkanden i ett betänkande.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att användningen av

amalgam skall avvecklas senast till år 1997. Motionsyrkandena om

avveckling av amalgam inom tandvården får, enligt utskottet,

anses i huvudsak tillgodosedda genom propositionen.

Jordbruksutskottet bör enligt socialutskottet avstyrka

motionerna Jo39 (nyd), Jo40 (v) yrkande 10, Jo46 (s) yrkande 7,

So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1, So463 (m), So469

(fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1, So486 (s) yrkande 1, So493

(s) yrkande 1, So500 (nyd) samt So502 (c) yrkande 1.

Jordbruksutskottet bör enligt socialutskottet även avstyrka

motionerna So469 (fp) yrkandena 2 och 3, So486 (s) yrkande 2

samt So493 (s) yrkandena 2 och 3.

Socialutskottet har tidigare framhållit betydelsen av den

forskning som bedrivs om tungmetaller. Utbildningsutskottet har

också uttalat att verksamheten vid Metallbiologiskt centrum i

Uppsala är viktig. Socialutskottet instämmer från sina

utgångspunkter i de tidigare uttalandena om betydelsen av

verksamheten vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala. Motion Jo42

(c) får anses tillgodosedd och avstyrks därför.

Utskottet delar inställningen i motion Jo46 (s) yrkande 6 att

det är angeläget att tandläkarna ges utbildning om bl.a. nya

tandvårdsmaterial som kan ersätta amalgam. Utskottet kommer inom

kort att behandla denna och vissa andra frågor med anknytning

till amalgam. Utskottet föreslår att jordbruksutskottet

överlämnar motionsyrkandet till socialutskottet för beredning.

Socialutskottet beslutar att med detta yttrande överlämna

följande motioner till jordbruksutskottet, 1993/94:So441 yrkande

1, 1993/94:So460 yrkande 1, 1993/94:So463, 1993/94:So469,

1993/94:So478 yrkande 1, 1993/94:So486 yrkandena 1--2,

1993/94:So493 yrkandena 1--3, 1993/94:So500 samt 1993/94:So502

yrkande 1.

Kvicksilver i produkter

Propositionen

I enlighet med de konventioner Sverige anslutit sig till har

riksdagen lagt fast målet att Sveriges utsläpp av kvicksilver

skall minskas med 70 % räknat över tidsperioden 1985--1995 samt

att kvicksilveranvändningen skall minskas med 75 % fram till år

2010.

Enligt förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga

varor gäller förbud mot import, yrkesmässig tillverkning och

försäljning av kvicksilvertermometrar, apparater och elektriska

komponenter samt andra mätinstrument som innehåller kvicksilver.

Avvecklingen av sådana varor som omfattas av förbud har skett

snabbt. En mindre mängd kvicksilver kommmer att omsättas några

år framöver i varor som undantagits förbud. Vissa undantag

omfattar även försörjning av reservdelar under ytterligare tio

år. Kvicksilver i enstaka analysinstrument kan av kemiska eller

fysiska skäl inte ersättas.

Regeringen bedömer att avvecklingen av kvicksilveranvändningen

med några undantag bör kunna ske med inriktning på år 2000.

Introduktion av nya alternativ till kvicksilver bör inte komma

till stånd med mindre än att de kontrollerats och befunnits

godtagbara från miljö- och hälsosynpunkt. Regeringen pekar på

att det också är viktigt att lägga fast hur sådana

ersättningsprodukter skall omhändertas när de kasseras.

Det ankommer på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket att

följa hur arbetet med att avveckla kvicksilveranvändningen

fortgår och att hålla regeringen underrättad därom samt att vid

behov föreslå åtgärder. Regeringen avser att ge

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i uppdrag att till

den 1 juli 1996 och 1 juli 1998 till regeringen redovisa hur

avvecklingen fortgår. Om en avveckling av

kvicksilveranvändningen inte kommer till stånd kommer regeringen

att överväga att införa förbud.

Tidigare behandling

Socialutskottet har tidigare behandlat frågan om

kvicksilver i produkter, förutom när det gäller kvicksilver i

amalgam, även när det gäller kvicksilver som konserveringsmedel

i vissa läkemedel.

Utskottet behandlade den senare frågan bl.a. i betänkandet

1993/94:SoU7 där utskottet avstyrkte en motion om övergång

till kvicksilverfria vacciner. Utskottet konstaterade att

antalet sådana läkemedel fortsätter att minska och vidhöll sin

tidigare inställning att det är angeläget att finna alternativ

till kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel men att

något förbud mot kvicksilver i läkemedel för närvarande inte

borde införas.

Utskottet har i betänkandet 1993/94:SoU20 nyligen avstyrkt

en motion om förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel med hänvisning till att frågan om avveckling av

användningen av kvicksilver inom kort skulle komma att övervägas

av riksdagen.

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot regeringens principiella

inställning att kvicksilveranvändningen bör avvecklas till år

2000. Utskottet anser att det är mycket angeläget att så snabbt

som möjligt finna alternativ till kvicksilver som

konserveringsmedel i läkemedel. Det är dock svårt att nu bedöma

när en sådan avveckling helt kan ske, varför någon tidpunkt för

närvarande inte kan anges.

Stockholm den 12 april 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson

(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd),

Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), My Persson (m),

Martin Nilsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Ulla Tillander

(c) och Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

Amalgam

1. Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan

Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson

(alla s) anser att utskottets bedömning beträffande amalgam bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att amalgamanvändningen i tandvården är det

största kvicksilverproblemet. Regeringen bör omedelbart inleda

överläggningar med tandvårdens huvudmän och få deras medverkan

till att snarast möjligt avveckla denna användning. När det

gäller barn bör amalgam över huvud taget inte användas.

Riksdagen bör uppmana regeringen att omedelbart inleda

överläggningar med tandvårdens huvudmän samt med representanter

för privattandläkarna för att senast till sommaren 1994 komma

överens om förbud mot amalgam inom barntandvården. Riksdagen bör

besluta att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett

lagförslag för att stoppa amalgam i barntandvården. Lagen bör

träda i kraft senast den 1 januari 1995.

När det gäller vuxentandvården bör regeringen återkomma till

riksdagen med ett lagförslag om förbud mot amalgam inom

tandvården som kan träda i kraft senast den 1 januari 1997.

Enligt socialutskottet bör jordbruksutskottet föreslå

riksdagen att med bifall till motion Jo46 (s) yrkande 7 samt med

anledning av propositionen och motionerna Jo39 (nyd), Jo40 (v)

yrkande 10, So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1, So463

(m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1, So486 (s)

yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd) samt So502 (c)

yrkande 1 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Leif Bergdahl (nyd) anser att utskottets bedömning

beträffande amalgam bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att ett stort antal vetenskapliga

studier under 1900-talet inte har kunnat påvisa några skadliga

effekter av amalgamfyllningar, med undantag av lokala reaktioner

i munnen hos ett fåtal personer. Både Socialstyrelsen och

Medicinska forskningsrådet menar att det saknas belägg för att

amalgamfyllningar skulle vara skadliga. Riksdagen bör därför

avslå den del av propositionen som handlar om amalgam.

Enligt socialutskottet bör jordbruksutskottet föreslå

riksdagen att med bifall till motion Jo39 (nyd) avslå den del av

propositionen som behandlar amalgam och motionerna Jo40 (v)

yrkande 10, Jo46 (s) yrkande 7, So441 (kds) yrkande 1, So460

(kds) yrkande 1, So463 (m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v)

yrkande 1, So486 (s) yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd)

samt So502 (c) yrkande 1.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Regeringen har föreslagit en avveckling av amalgam av

miljöskäl till år 1997. Jag konstaterar i likhet med

motionärerna i motion So478 yrkande 1, att amalgamet

naturligtvis är farligt redan nu. Det finns enligt min mening

ingen anledning att vänta med avvecklingen till år 1997.