Bet. 1993/94:JoU24

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU24

Vissa fiskeripolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

JoU24

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 158

om vissa fiskeripolitiska frågor samt motioner som väckts med

anledning av propositionen. Ett antal motioner från allmänna

motionstiden behandlas också.

Utskottet förordar med anledning av två motioner (s, c) ett

riksdagsuttalande av innebörd att regeringen utöver nu

föreslagna 4 miljoner kronor bör reservera ytterligare högst

4 miljoner kronor ur prisregleringskassan till yrkesfiskets

trygghetsförsäkring, så att perioden fram till dess näringen

själv tar över denna verksamhet överbryggas.

I övrigt tillstyrks regeringens förslag, medan motionerna

avstyrks i den mån de inte ansetts tillgodosedda med utskottets

skrivningar.

Till betänkandet har fogats sju reservationer (s, nyd), ett

särskilt yttrande (s) och en meningsyttring av suppleant (v).

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition

1993/94:158 föreslagit att riksdagen

1. antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

2. till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1994/95

under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

3 684 000 kr,

3. medger att under budgetåret 1994/95 statligt stöd beviljas

till särskilda insatser för fisket med sammanlagt högst

25 000 000 kr,

4. till Särskilda insatser för fisket för budgetåret 1994/95

under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

26 391 000 kr,

5. till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1994/95 under

nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

3 612 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa förändringar av

fiskeripolitiken i syfte att anpassa fisket till den långsiktiga

tillgången på fisk. Förändringarna föranleds också av

internationaliseringen på fiskets område.

I fiskelagen (1993:787) införs ett bemyndigande för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om

krav på tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt

fiske.

I fiskelagen införs vidare en bestämmelse som gör det möjligt

för regeringen att besluta att miljökonsekvensbeskrivningar

skall göras på fiskets område vad gäller fiskemetoder och

utsättning av fiskarter. De föreslagna lagändringarna bör träda

i kraft den 1 juli 1994.

Anslagen Främjande av fiskerinäringen, Särskilda insatser för

fisket och Bidrag till fiskevård förs upp med i stort

oförändrade anslagsbelopp jämfört med innevarande budgetår.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Jo28 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förslag till införande av en allmän fiskevårdsavgift.

1993/94:Jo29 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om införande av fiskevårdsavgift för Vänern.

1993/94:Jo30 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett skatteavdrag för svenska yrkesfiskare.

1993/94:Jo31 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till en

allmän fiskevårdsavgift för Vänern.

1993/94:Jo32 av Jan Jennehag och Björn Samuelson (v) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän

fiskevårdsavgift,

2. att riksdagen anvisar ett finansieringsstöd för Laxfond

Vänern i avvaktan på en långsiktig lösning för fondens

ekonomiska uthållighet.

1993/94:Jo33 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilt tillstånd för att använda ett

fartyg för yrkesmässigt fiske,

3. att riksdagen ur prisregleringskassan avsätter 8 000 000 kr

till yrkesfiskets trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en allmän fiskevårdsavgift,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utgiftsposterna "fångstbegränsning"

och "stillaliggande med fiskefartyg" tas bort ur anslaget D 3

och finansieras över en särskild anslagspost.

1993/94:Jo34 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansiering av ersättningar vid

fiskefartygs stillaliggande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fiskets trygghetsförsäkring under det

kommande budgetåret,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsningar av fiskeansträngningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskningen och undersökningen rörande

M74,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en lösning av frågan om fiskevårdens

långsiktiga finansiering.

1993/94:Jo35 av Åke Carnerö och Chatrine Pålsson (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av skattevillkoren för fiskare

i syfte att uppnå förhållanden som är likartade dem som gäller

fiskare från övriga nordiska länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för bärgning av förlorade

fiskeredskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av frågan om hur behovet av

fiskevårdande insatser skall finansieras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett "fiskekonto", för varierande

fiskeinkomster från år till år, bör prövas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av drivmedelsbeskattningen för

att inte bensindrivna båtar skall vara skattemässigt

missgynnade.

1993/94:Jo36 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förslag till åtgärder till skydd för den

naturreproducerande laxen.

1993/94:Jo37 av Magnus Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en fiskevårdsavgift införs för Vänern,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen, i avvaktan på

Fiskeriverkets propositionsförslag, i

kompletteringspropositionen återkommer med förslag till att

under viss övergångstid tillföra Laxfond Vänern extra medel för

fortsatt utsättning av smolt innevarande säsong,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Kammarkollegiet och Fiskeriverket ges

i uppdrag att komma med konkreta förslag för att stoppa den

biologiska utarmningen av lax- och öringstammarna i

Gullspångsälven och Klarälven och alla övriga vattendrag inom

landets gränser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågan om fiskspärrarna vid Gullspång

och laxtrapporna i Klarälven och överallt annorstädes övervägs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågan om rovfisket vid älvmynningar

och älvutlopp blir föremål för översyn och förändring, med

åtföljande åtgärdsförslag till skärpta bestämmelser av älv- och

havsfisket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändringar i fiskelagen.

1993/94:Jo38 av Claus Zaar och Simon Liliedahl (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om individuella kvoter för fiskefartyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödåtgärder vid fiskebegränsning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad information beträffande

sjukdomsförekomst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för

den naturligt reproducerande laxens överlevnad i Östersjön,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om landningskontroll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om klargörande av begreppet "färsk fisk".

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Kr509 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hotet mot laxen i Norrlandsälvarna.

1993/94:Jo401 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

beslutar att 2 § lagen om fiskevårdsområden ges följande

lydelse: 2 § Ett fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom

områden där samerna har rätt till fiske enligt rennäringslagen

(1971:437), såvitt fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen

som står under statens omedelbara disposition eller

renbetesfjällen. För områden där fisket tillhör såväl kronan som

enskilda får undantag ske från första stycket om det ur allmän

synpunkt bedöms angeläget att fiskevårdsområde bildas.

Beträffande fiske inom områden, där samerna har rätt till fiske

enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inte ske i denna

rätt genom bildande av fiskeområden.

1993/94:Jo402 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den s.k.

24-timmarsregeln ersätts med enkel anmälningsplikt,

2. att riksdagen beslutar förbjuda fiske med trål och

snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken,

3. att riksdagen beslutar införa anmälningsplikt för

fiskefartyg som passerar Öresundsområdet,

4. att riksdagen beslutar ändra 41 § fiskelagen (1993:787) i

enlighet med vad som föreslås i motionen.

1993/94:Jo403 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändrad gräns för trålfiske i Öresund.

1993/94:Jo404 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att rädda de naturreproducerande laxstammarna i

Norrlandsälvarna.

1993/94:Jo405 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om fiskenäringens problem på grund av sälstammens ökning i

Östersjön och uppdrar åt länsstyrelserna att klarlägga om en

viss skyddsjakt på säl borde införas.

1993/94:Jo406 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionalpolitik och EU för yrkesfisket i

Bottenhavet samt att frågan även tas upp i ett nordiskt

sammanhang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sälstammens utbredning och hantering

av skadestånd bör utredas.

1993/94:Jo407 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts

yrkesmässigt småskaligt fiske får möjlighet att utöva

licensierat fiske.

1993/94:Jo408 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att fiske med ålsax utan begränsning får

utövas på allmänt vatten.

1993/94:Jo409 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av frågan om inrättande av en

skrotningspremiefond.

1993/94:Jo410 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder i syfte att rädda reproduktionen av fisk i

Laholmsbukten och Skälderviken.

1993/94:Jo411 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning kring sjukdomen M74,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige försöker freda laxen i

Östersjön.

1993/94:Jo412 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för de naturreproducerande

laxstammarna i Norrlandsälvarna.

1993/94:Jo413 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att fiske med ålsax skall vara fritt

på allmänt vatten,

2. att riksdagen beslutar att fiske med tobisnot skall vara

fritt vid Blekinges sydkust.

1993/94:Jo414 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att se över fredningstiderna för lax och öring vid

Norrbottenskusten.

1993/94:Jo415 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att effektiva insatser bör göras till

skydd för uppväxande torsk i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

verksamma åtgärder bör vidtas till stöd för yrkesfisket på ost-

och sydkusten.

1993/94:Jo417 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande fiskelagen om att begränsningen

av garn per person skall vara 600 m,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regional hänsyn skall tas t.ex. när

det gäller bestämmelser om totala antalet redskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det skall vara bruttobeloppet som

skall gälla som inkomstbegrepp för erhållande av

yrkesfiskelicens,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en särskild utvärdering av

bestämmelsernas konsekvens skall göras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tobisnot och ålsax får användas av

alla fiskande, även av dem som inte har yrkesfiskelicens,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sex stycken sammanbundna ryssjor skall

räknas som ett redskap.

1993/94:Jo418 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om laxfisket i Torne älv.

1993/94:Jo420 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bestämmelser för hummerfiske.

1993/94:Jo421 av Leif Marklund och Åke Selberg (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av åtgärder för att stimulera

bildande av fiskevårdsföreningar.

1993/94:Jo422 av Sigge Godin och Sören Norrby (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stiftelser för förvaltande av fiskerätten

i statens vatten.

1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fisket.

1993/94:Jo804 av Hans Dau m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skyddsjakt på säl.

1993/94:Bo517 av Magnus Persson (s) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så

att en ökad forskning sker i syfte att bevara våra gamla och

unika fiskstammar som nu hotas av genetisk utarmning.

Uppvaktningar

Utskottet har under behandlingen mottagit uppvaktningar av

representanter för Vänerns fritidsfiskares förening och för

Laxfond Vänern.

Utskottet

Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade den 8 juli 1992 chefen för

Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att mot bakgrund av de internationella överenskommelser

som har träffats på bl.a. fiskets område utreda fiskerinäringens

utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:83). Utredaren

(generaldirektören Per Wramner) redovisade den 16 december 1992

i delbetänkandet Svenskt fiske -- nuläge och

utvecklingsmöjligheter (SOU 1992:136) förslag till vissa

anpassningsåtgärder per den 1 juli 1993. Dessa förslag har

behandlats under föregående riksmöte (prop. 1992/93:184, bet.

JoU21, rskr. 331). Utredaren har den 18 november 1993

överlämnat slutbetänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103).

Betänkandet har remissbehandlats.

Fiskeriverket har på regeringens uppdrag redovisat

konsekvenserna på fiskets område för berörda myndigheter av ett

svenskt EU-medlemskap i en promemoria den 20 december 1993.

Bl.a. redovisas behov av ytterligare resurser och

organisatoriska förändringar vid Fiskeriverket samt hur en

kontrollorganisation på fiskets område bör organiseras.

Internationalisering på fiskets område

I proposition 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-avtalet

om frihandel med fisk och fiskprodukter liksom dess konsekvenser

för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med

regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (bet.

1989/90:JoU22, rskr. 341). I proposition 1991/92:170 om

Europeiska samarbetsområdet (EES) redovisades bl.a. vissa

konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av

redovisningen framgår att avtalet behandlar väsentliga områden

inom fiskerisektorn även om EFTA-staterna inte tar över EG:s

regelverk på fiskets område och således inte heller ansluts till

EG:s gemensamma fiskeripolitik. EES-avtalet trädde i kraft den

1 januari 1994.

Sverige ansökte sommaren 1991 om medlemskap i de europeiska

gemenskaperna. Medlemskapsförhandlingar inleddes den 1 februari

1993. Därefter har den 1 november 1993 Maastricht- eller

Unionsfördraget trätt i kraft.

Fisket i Sverige

I betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103) lämnas en bred

beskrivning av den svenska fiskenäringen. Det har funnits ett

stort behov av en samlad beskrivning av näringen i dess helhet i

samband med de förändringar som sker. I propositionen återges

delar av beskrivningen. Den intresserade hänvisas till dessa två

dokument för närmare information. I det följande återges några

bakgrundsdata från grunddokumenten.

Det svenska havsfisket bedrivs i Nordsjön, Skagerrak,

Kattegatt och Östersjön. Fisket i Västerhavet har av tradition

varit det viktigaste för svensk del. Under slutet av 1970-talet

utvidgade länderna runt Nordsjön sina fiskegränser till 200

nautiska mil vilket innebar att det svenska fisket i detta

område numera regleras genom årliga fiskeförhandlingar med EU

och Norge. Sverige utvidgade vid samma tidpunkt sin fiskegräns i

Östersjön. Gränsdragningen öster om Gotland, den s.k. vita

zonen, löstes dock inte förrän år 1988.

Hälften av de svenska fiskfångsterna görs i Östersjön. De

viktigaste arterna är sill/strömming, torsk, skarpsill och lax.

Torskbeståndet i Östersjön har under senare år minskat kraftigt.

För sill/strömming och skarpsill är beståndssituationen mycket

god. Det är dock svårt att få avsättning för denna fisk.

Bestånden av ål och lax är i hög grad beroende av utsättningar.

I stort sett alla laxodlingar har under de senaste åren drabbats

av hög dödlighet hos yngel förorsakade av ett symptom kallat

M74.

Skagerrak och Kattegatt svarar för knappt hälften av de

svenska fångsterna. Här fångas i huvudsak sill, skarpsill,

torsk, makrill, nordhavsräka och havskräfta. Flertalet

bottenlevande fiskslag är hårt exploaterade. Situationen för

torsken i Skagerrak är relativt bra medan den är sämre i

Kattegatt. Beståndet av havskräfta är relativt hårt pressat

medan beståndet av räka i Skagerrak är starkt. Nordsjön svarar

för drygt 10 % av det totala fångstvärdet, motsvarande 4 % av

den totala fångsten. Nordsjön är dock viktig genom att den

väsentligt bidrar till flexibiliteten i det svenska fisket.

Det yrkesmässiga insjöfisket bedrivs till helt övervägande del

i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Här fiskas i första

hand högprisarter som lax, röding, gös, abborre, gädda, lake och

sik.

Det svenska havsfiskets totala fångster utgörs till 80--90 %

av torsk, sill och skarpsill. År 1992 upppgick den totala

fångsten till drygt 300 000 ton, varav 165 000 ton var

foderfisk, 93 000 ton sill/strömming och 19 000 ton torsk.

Torskfisket i Östersjön har minskat med drygt 60 % sedan år

1985. Det totala fångstvärdet år 1992 var 744 miljoner kronor.

Det är en minskning med 16 % sedan år 1990.

Fiskemönstret inom det svenska havsfisket varierar under året.

Det karaktäriseras framför allt av stor flexibilitet.

Fiskeflottan rör sig över hela det havsområde inom vilket

Sverige har kvoter. Detta innebär att fiskeinriktning och

fångstområden varierar över året.

Antalet yrkesfiskare år 1990 var 3 250. Till detta kommer 570

fiskare som enligt den officiella statistiken klassificeras som

binäringsfiskare. Medelåldern hos yrkesfiskarna är ca 40 år.

Omkring hälften av samtliga yrkesfiskare i havsfisket bedriver

sitt fiske med trål.

År 1993 var antalet fartyg längre än 8 m ca 1 700.

Insjöfiskeflottan uppgick till ca 230 fartyg. Det totala

fångstvärdet i det svenska fisket uppgick under det första

halvåret 1991 till 491 miljoner kronor, vilket kan jämföras med

345 miljoner kronor under motsvarande period år 1993.

Förutsättningarna för sillfisket förändrades radikalt i och med

att det statliga prisstödet avvecklades den 1 januari 1994. Ett

alternativ till sillfiske är en övergång till riktat fiske för

framställning till fiskfoder. Priset på foderfisk är i dag ca

61 öre per kilo. För lönsamhet i detta fiske krävs fartyg med

mycket stor lastkapacitet. Av de fartyg som under februari 1993

bedrev detta fiske var 80 % över 30 m.

Det svenska vattenbruket omfattar huvudsakligen matfiskodling,

odling av sättfisk, kräftodling, musselodling samt försöksodling

bl.a. av torsk och ostron. Den viktigaste arten för svensk

matfiskodling är regnbåge. År 1992 producerades inom svenskt

vattenbruk 5 800 ton matfisk (hel färskvikt). Produktionen

bestod till 90 % av regnbåge.

EG:s fiskeripolitik

Propositionen

Målen för EG:s fiskeripolitik (CFP) är höjd produktivitet inom

yrkesfisket, skälig levnadsstandard för yrkesfiskarna, stabil

marknad, säkert och jämnt utbud samt skäliga priser och god

kvalitet. Målen skall uppnås genom resursförvaltning,

marknadsreglering och strukturåtgärder.

Resurspolitiken rör förhållanden såväl inom gemenskapen som i

förhållande till tredje land. Fördelningen av tillgängliga

fiskresurser inom gemenskapen sker enligt principen om relativ

stabilitet där andelarna baseras på traditionellt fiske, men

hänsyn tas även till regioner som är särskilt beroende av fiske

samt den förlust av fiskresurser som enskilda medlemsländer

drabbades av i samband med tredje lands utvidgning av

fiskezoner. Resursförvaltning i form av fiskeregler och kontroll

är andra viktiga inslag i resurspolitiken liksom fiskeavtal med

tredje land.

I marknadspolitiken ingår dels gemensamma

marknadsföringsnormer, dels reglering av marknaden för fisk- och

vattenbruksprodukter. Normerna för marknadsföring omfattar

fiskens kvalitet, storlek eller vikt, förpackning och märkning.

Fisk som inte uppfyller de fastställda normerna får inte

saluföras. Det är medlemsländernas skyldighet att kontrollera

att normerna uppfylls. De viktigaste inslagen i

marknadsregleringen är reglering av överskott med stöd av s.k.

orienterings- och återtagspriser, fiskarägda

producentorganisationer som svarar för överskottshanteringen

samt reglering av importen genom referenspriser. Det mest

verkningsfulla instrumentet i importregleringen är dock tullarna

på fisk och fiskprodukter.

Strukturpolitiken syftar primärt till att genom nationella

program stödja en ändamålsenlig utveckling av medlemsländernas

fiskeflottor samt främja utvecklingen inom vattenbruket.

Reduktion av fiskeflottan har under senare år spelat en

framträdande roll inom strukturpolitiken.

Utskottets överväganden

Sveriges fiskeripolitik bekräftades senast våren 1990. Då

anfördes bl.a. att det övergripande målet för fiskepolitiken bör

ligga fast. Det innebar följande, enligt vad jordbruksministern

då anförde.

Det grundläggande i den svenska fiskepolitiken skall vara att

vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på ett sådant

sätt att de långsiktigt kan medverka till vår

livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt. En god

hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av

fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig.

Härigenom skapas förutsättningar för produktion av viktiga

förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och

för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder.

En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna

för odling av fisk. En väl avvägd hushållning främjar

sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och

rekreation. Utskottet och riksdagen anslöt sig till bedömningen

(prop. 1989/90:123, JoU22).

Medlen i fiskeripolitiken är lagstiftning, reglering av

priserna på fisk och ekonomiskt stöd till fisket, fiskevården

och forskningen. Vidare ingår de insatser som görs i form av

internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar, rådgivning

och information.

Fiskeripolitiken har under senare år successivt anpassats till

en friare marknad inom ramen för EG. Genom EFTA-avtalet 1989 och

EES-avtalet 1992 bortföll möjligheten att ge generella stöd till

fisket, såsom prisstöd. En ny lag (1993:649) har antagits om

marknadsreglering på fiskets område. Med stöd av bemyndigande

enligt lagen och regeringens förordning om marknadsreglering på

fiskets område skall Fiskeriverket kunna meddela föreskrifter

som innebär en anpassning till EU:s marknadsreglering. Även den

nya fiskelagen (1993:787) innehåller bestämmelser, bl.a. om

obligatorisk yrkesfiskelicens, som är avsedda att underlätta

anpassningen till EG:s regelverk. Som framgår av den fortsatta

framställningen föreslås i förevarande betänkande att

begränsning av fiskeansträngningen (s.k. effortbegränsning) bör

ges en mer framträdande roll inom fiskeripolitiken. Det innebär

att ett i princip nytt sätt att reglera det svenska fisket

introduceras, jämfört med det kvotsystem som i dag är den

viktigaste regleringsformen.

Sverige avslutade sina förhandlingar på fiskets område vid

ministermötet i Bryssel den 26 februari--den 1 mars 1994.

Resultatet medför -- under förutsättning av medlemskap -- att

Sverige kommer att anta EU:s lagstiftning på området och från

och med första medlemskapsdagen delta i den gemensamma

fiskeripolitiken, CFP (Common Fisheries Policy).

Detta innebär bl.a. att det kommer att råda fullständig

tullfrihet för färsk fisk och beredda fiskprodukter inom det

utvidgade EU. Därmed upphör den sedan 20 år tillbaka snedvridna

konkurrenssituationen, vilken givit EU fritt tillträde till den

svenska marknaden, medan svensk export av fiskprodukter till EU

mötts av höga tullar. Sverige erhåller därmed även fritt

tillträde till den forfarande i vissa avseenden skyddade finska

marknaden.

Svenskt fiske kommer att stabiliseras i och med att Sverige

införlivas i den fasta fördelningen av fiskeresurserna, den s.k.

relativa stabiliteten, i alla de hav där vi nu bedriver fiske,

dvs. Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Svenskt fiske

får därigenom mer eller mindre permanent fasta andelar i och

tillgång till dessa havsområden. Den osäkerhet som alltid

föreligger med nuvarande mer kortsiktigt avtalsbundna

rättigheter försvinner därmed. Norge kommer dock även som

medlemsland att överföra andelar till Sverige från sina

Nordsjökvoter. Relativandelarna för Sverige, med undantag för

Östersjötorsken, kommer att baseras på en femårig

referensperiod, 1989--1993. Dessutom tillåts ett visst svenskt

fiske efter okvoterade arter i Nordsjön.

Sverige erhöll vid förhandlingarna ca 35 % av det utvidgade

(inkl. Sverige och Finland) EU:s andel av det viktiga

torskfisket i Östersjön. Detta överstiger de i dag tillgängliga

torskkvantiteterna. Härav har Sverige åtagit sig att överföra en

mindre kvantitet till övriga EU-länder. Sveriges andel av den

totala TAC (Total Allowable Catch) i Östersjön ökar därmed efter

den nämnda överföringen, om man utgår från 1994 års TAC, från

knappt 19 % till nära 20 %. När det utvidgade EU:s kvot

överstiger 50 000 ton kommer Sverige dessutom att erhålla 40 %

av denna ökning.

Sveriges fiskeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Polen och

Ryssland kommer att förvaltas av EU och fortsätta att gälla

under ett år. Därefter kommer EU att omförhandla avtalen, men

med beaktande av de svenska fiskeintressena.

Sverige bedriver i dag en omfattande utsättning av laxsmolt i

Östersjön, vilket kommer alla laxfiskare till godo. EU bidrar

till dess finansiering -- med ca 7,5 miljoner kronor år 1994 --

genom det bilaterala fiskeavtalet med Sverige. Efter det att

Sverige blivit medlem kommer EU att under tre år fortsätta med

att bidra till denna verksamhet. Frågan skall under tiden

utredas inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön för att

man här skall komma fram till en gemensam laxpolitik för hela

Östersjöområdet.

Även vid ett medlemskap kommer Sverige att tillåtas att

bedriva fiske efter sill för industriändamål trots gällande

EU-förbud. Det svenska industrifisket kommer till en början att

tillåtas under tre år. Redan i år kommer dock EU att påbörja ett

försöksfiske rörande bifångster m.m. i detta fiske för att

utröna under vilka villkor fisket generellt kan tillåtas inom

EU.

Sverige kommer också att få ta del av EU:s omfattande

strukturstöd för fiskerinäringen. Stöd ges där bl.a. för

modernisering, skrotning av båtar, stillaliggande vid

fiskestopp, investeringar i vattenbruksanläggningar m.m.

Dessutom kan s.k. särskilt fiskeberoende områden erhålla

regionalpolitiskt stöd.

De svenska sardininläggningarna kommer att byta namn eftersom

de innehåller skarpsill. Namnet sardin är nämligen skyddat i

EG-lagstiftningen. Sveriges ges tid att under sex månader sälja

ut befintliga lager.

Begränsning av fiskeansträngningen

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att fiskelagen ändras så

att Fiskeriverket bemyndigas att besluta om krav på särskilt

tillstånd för att få använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske.

I fortsättningen bör den regleringsform som består i begränsning

av fiskeansträngningen få en mer framträdande roll inom

fiskeripolitiken. I det längre perspektivet bör denna form av

reglering bli styrande för yrkesfisket, framhålls det. I

dagsläget får begränsningen dock ses som ett komplement till den

kvotreglering som sker efter internationella förhandlingar och

som kan bedömas kvarstå under överskådlig tid.

Motionerna

Enligt motion Jo33 (s) är det nödvändigt att vid utformningen

av de nya reglerna om fartygslicenser tillse att fartygslicensen

ej knyts till vissa fiskslag eller redskap (yrkande 2). Om

sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet

som i dag är en av förutsättningarna för det svenska

yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att

understryka att de tidigare uttalade intentionerna om att

Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna

licensansökningar fullföljs.

I motion Jo34 (c) framhålls särskilt att frågan om olika

metoder att hålla fiskeansträngningen på en sådan nivå att

fiskresursen bevaras på sikt måste diskuteras mellan de olika

stater som bedriver fiske i samma vatten. Detta gäller inte

minst i Östersjön. Här bör Sverige vara en aktiv och pådrivande

part. Målet bör vara en gemensam överenskommelse mellan de

stater som bedriver fiske i Östersjön (yrkande 3).

Enligt motion Jo38 (nyd) bör även frågan om individuella

kvoter för fiskefartyg prövas som en metod att hålla

fisktillgångarna under kontroll (yrkande 1). Motionärerna anser

att 90 dagars fiskekvoter kan utgöra en grund för

fångstbegränsning som kan ge kontinuerlig tillförsel av färsk

fisk. Även i denna motion understryks vikten av att en

begränsning skall omfatta alla nationer inom det berörda

området.

I motion Jo406 (s) yrkande 1 yrkas på ett riksdagsuttalande om

regionalpolitikens betydelse för yrkesfisket i Bottenhavet samt

att frågan även tas upp i EU och i det nordiska sammanhanget.

Detta är en gemensam angelägenhet för Sverige och Finland, anför

motionärerna, och det är av stor betydelse att frågan tas upp

mellan regeringarna i berörda länder. Speciellt på grund av

EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap är det viktigt att

samma bestämmelser för fiske råder i båda länderna.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagändring.

Denna syftar till att krav skall kunna ställas på

fartygstillstånd för att därigenom tillträdet till den

biologiska resursen skall kunna regleras. Som framhålls av

Fiskeutredningen får begränsning av fiskeansträngningen anses

vara det mest effektiva sättet att reglera fisket så att

fiskestopp undviks. Fisket kan därmed fördelas jämnare över

året. En begränsning av fiskeansträngningen främjar en

anpassning av fiskekapaciteten till den långsiktiga

fisktillgången.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna i motion

Jo33, att en viss flexibilitet i reglerna för yrkesfisket bör

finnas kvar. Detta är särskilt viktigt för kustfisket, där det

bör finnas möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktningar

under året. Enligt utskottets mening bör det vara Fiskeriverkets

ansvar att fastställa villkoren för meddelande av fartygslicens.

Utskottet är således inte berett att generellt förorda att

fartygslicensen ej bör knytas till vissa fiskslag eller redskap

och avstyrker därmed motion Jo33 yrkande 2.

Förslaget om individuella kvoter för fiskefartyg kan i och för

sig vara värt att begrunda. Systemet prövas av flera länder i

olika varianter. I renodlad form praktiseras det av Island där

fisket till helt övervägande del bedrivs som storsjöfiske. Som

utredningen påpekat har systemet emellertid en rad nackdelar.

För det svenska fisket med dess rika variation bedöms dessa väga

tungt. Sammanfattningsvis väger enligt utredningen nackdelarna

med individuella kvoter tyngre än fördelarna. Ett system med

individuella kvoter bör därför inte införas i Sverige. Utskottet

har ingen annan mening och avstyrker motion Jo38 yrkande 1.

Med anledning av motionerna Jo34 yrkande 3 och Jo406

yrkande 1 får utskottet anföra följande.

Haven kring Sverige och framför allt Östersjön med Bottniska

viken utsätts kontinuerligt för ett hårt fisketryck. Detta har

tillsammans med en kraftig miljöpåverkan genom olika utsläpp av

närsalter samt giftiga metaller och kemikalier fått till följd

att det svenska fisket under senare år sjunkit värdemässigt.

Framför allt torskfisket och laxfisket är allvarligt hotade för

närvarande. Regeringen har i propositionen närmare analyserat

risksituationen och även lagt fram förslag ägnade att förbättra

denna. En intensiv forskningsinsats pågår för att utröna vilken

del miljöförsämringen har för sjukdomsbilden hos vissa arter.

Samtidigt förs ett arbete för att förbättra havsmiljön, såväl

genom rening av tillflödena från Sverige som i de förhandlingar

med övriga strandstater som pågår, bl.a. inom Östersjösamarbetet

och Nordsjösamarbetet.

Utskottet vill i anslutning till motionerna särskilt

understryka vikten av att Sverige och övriga länder runt

Östersjön intensifierar sina ansträngningar att nå fram till

gemensamma regler för fisket. Dessa bör syfta till en reglering

av fiskeansträngningen för att långsiktigt bevara fiskstammarna.

Utskottet är självfallet medvetet om att de naturliga

variationer som påverkar fiskstammarna, exempelvis de som följer

av saltvatteninträngningen genom Öresund och Bälten, inte alltid

kan påverkas genom politiska beslut och åtgärder. Däremot borde

det ligga i alla nationers intresse att medverka till att få

fram fiskemetoder och -redskap som i möjligaste mån selekterar

fångsten, samt inte minst begränsning av fiskeansträngningen.

När det särskilt gäller fisket i Bottniska viken kommer, som

antytts i det föregående i redogörelsen för

förhandlingsresultatet med EU, de svenska och finska

regelsystemen att nära ansluta till varandra därest båda

länderna blir medlemmar av EU.

Det anförda är enligt utskottets mening ägnat att i hög grad

tillgodose syftet med motionerna Jo34 yrkande 3 och Jo406

yrkande 1. Dessa bör således inte föranleda något särskilt

uttalande från riksdagens sida.

Främjande av kust- och insjöfisket samt vattenbruket

Propositionen

I propositionen anförs att Fiskeriverket bör utreda

förutsättningarna för att förbättra yrkesfiskets tillgång till

fiskevatten i insjöar. Fiskevårdsområdesföreningarna bör även i

fortsättningen ansvara för fiskevården i sina egna vatten.

Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån (SCB) bör gemensamt

utreda statistiken på fiskets och vattenbrukets område mot

bakgrund av ett EU-medlemskap.

Vattenbruksanläggningar bör i fortsättningen ingå i det

särskilda stödsystem som finns för stormskador på fasta

fiskeredskap. Fiskeriverkets instruktion bör förtydligas vad

gäller verkets ansvar för vattenbruksnäringen.

Motionerna

I motion Jo401 (-) uppmärksammas svårigheten att bilda

fiskevårdsområdesföreningar i vatten ovan odlingsgränsen och i

renbeteslanden där förutom staten även enskilda har fiskerätt.

Motionären föreslår ett tillägg till 2 § lagen om

fiskevårdsområden, där det stadgas förbud mot bildande av

fiskevårdsområde i renbetesområdena. Enligt motionen bör

tillägget ges följande lydelse: För områden där fisket tillhör

såväl kronan som enskilda får undantag ske från första stycket

om det ur allmän synpunkt bedöms angeläget att fiskevårdsområde

bildas.

I motion Jo421 (s) påtalas behovet av åtgärder för att

stimulera bildande av fiskevårdsområdesföreningar. Övergång från

delägarförvaltning till samfällighetsförvaltning bör förenklas,

anser motionärerna. Det nuvarande systemet är även för kostsamt

för delägarna.

Enligt motion Jo422 (fp) bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om stiftelser för förvaltande av fiskerätten i

statens vatten (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning. För att

bedriva ett uthålligt yrkesmässsigt kustfiske fordras många

gånger att fiske kan bedrivas efter flera arter och att det

finns möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktning under

året. Som exempel kan nämnas det norrbottniska kustfisket där

lax och siklöja är de viktigaste arterna men där även fisket

efter sik är viktigt.

Utskottet biträder även regeringens bedömning vad gäller

insjöfisket och vattenbruket.

Statsmakterna har under lång tid framhållit vikten av att det

bildas fiskevårdsområden i syfte att förbättra fiskevården och

underlätta tillgängligheten till fiske för allmänheten.

I samband med tillkomsten av lagen (1981:533) om

fiskevårdsområden framhöll dock föredragande departementschefen

att övervägande skäl talade för att behålla förbudet att bilda

fiskevårdsområden inom renskötselområdena. En annan lösning

skulle enligt hans mening kräva bestämmelser med särregler som

skulle komplicera bildandet och förvaltningen i en utsträckning

som knappast skulle gynna fiskevården. Riksdagen hade ingen

annan mening (prop. 1980/81:153, JoU29). Utskottet har inte

funnit anledning att nu göra någon annan bedömning och avstyrker

därmed motion Jo401.

När det gäller förslaget i motion Jo421 att förenkla

övergången från delägarförvaltning till samfällighetsförvaltning

får utskottet erinra om att syftet med införande av 1981 års lag

just var att proceduren kring bildande av

fiskevårdsområdesföreningar skulle bli enklare och billigare. I

den mån förutsättningar finns inom nuvarande regelsystem att

finna enklare och billigare förfarande utan att rättssäkerheten

blir lidande har utskottet ingen annan mening än motionärerna.

Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen synes

inte påkallat.

Med anledning av motion Jo422 yrkande 2 har utskottet erfarit

att överläggningar pågår mellan Fastighetsverket,

Naturvårdsverket/länsstyrelserna och AssiDomän AB om frågan i

vilken mån den sammanhållna fiskeförvaltning som utövats av det

numera privatiserade Domänverket skall kunna fortsätta i någon

form. Frågan om vem som skall ha ansvaret för fiskevården i de

vatten som ligger kvar hos staten är givetvis väsentlig.

Önskemål finns om att det s.k. domänfiskekortet som täckt alla

Domänverkets fiskevatten även fortsättningsvis skall gälla. Med

detta sammanhänger även ansvaret för fisketurismen, anordnande

av tillfartsvägar, rastplatser osv. Utskottet förutsätter att

dessa problem behandlas i ett sammanhang, och att det skall gå

att finna en lösning som tillgodoser såväl fiskevården som

turistnäringens och de svenska sportfiskarnas intressen.

Utskottet utesluter inte att den administration som förordas i

motionen kan bidra till en lösning av den ganska komplexa

problematiken. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida

påkallas inte med anledning av motionen.

Vissa skattefrågor

Propositionen

Enligt utredningens förslag bör bensin som används i

fiskefartyg, i likhet med vad som gäller för diesel, undantas

från skatt. Vidare föreslås i utredningen att Riksskatteverkets

schablonavdrag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utanför

hemorten höjs till den nivå som gäller för heldagstraktamente

för löntagare. Enligt propositionen avser regeringen ta

ställning till frågan om beskattningen av bensin som används

inom yrkesfisket när Energiskatteutredningens arbete

avrapporterats.

Den höjning av schablonavdraget för ökade levnadsomkostnader

vid fiske utanför hemorten som utredningen har föreslagit

strider enligt propositionen mot det grundläggande synsättet att

ett sådant avdrag endast skall täcka verkliga merkostnader.

Utredningen pekar dock på ett behov av att ge yrkesfisket

jämbördiga konkurrensvillkor med andra länders fiskare.

Regeringen avser därför att undersöka förutsättningarna för ett

särskilt yrkesfiskeavdrag.

Motionerna

Enligt motion Jo30 (fp) bör ett skatteavdrag införas för

svenska yrkesfiskare. Nuvarande svenska regler har ingen

motsvarighet till de andra nordiska ländernas avdragsregler,

framhåller motionären. Enligt hans mening grundar sig

skatteavdraget för norska och danska fiskare främst på den

välfärdsförlust som yrket medför. Samma tankegång ligger till

grund för motion Jo35 (kds) vari yrkas på en översyn av

skattevillkoren för fiskare i syfte att uppnå förhållanden som

är likartade dem som gäller fiskare från övriga nordiska länder

(yrkande 1). I motionen yrkas även på översyn av

drivmedelsbeskattningen för att inte bensindrivna båtar skall

vara skattemässigt missgynnade (yrkande 5).

Enligt motion Jo35 (kds) bör vidare ett "fiskekonto" för

varierande fiskeinkomster från år till år prövas, motsvarande

skogskontot (yrkande 4). Inrättandet av ett fiskekonto vore

enligt motionen en rimlig kompensation för yrkesfiskarnas ojämna

inkomster från år till år. Motionärerna anser även att det vore

en angelägen åtgärd att utrusta trålare för miljö- och

fiskevårdande åtgärder. Under perioder av fiskestopp skulle då

dessa kunna få till uppgift att rensa upp förlorade fiskeredskap

vilka utgör ett stort problem för fisket (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning att det vore värdefullt

för fiskerinäringen om yrkesfiskarna kunde få rätt till

restitution av drivmedelsskatten för bensindrivna fartyg, liksom

de nu får sådan för dieseldrivna fartyg. Likaså finner utskottet

rimligt att förutsättningarna för ett särskilt yrkesfiskeavdrag

undersöks. Med hänsyn till att hithörande frågor kommer att ses

över avstyrks motionerna Jo30 och Jo35 yrkandena 1 och 5.

Utskottet vill erinra om att förändringar vidtagits i

skattelagstiftningen vad beträffar företagens möjligheter till

resultatutjämning. Förslaget i motion Jo35 om ett "fiskekonto"

synes därför i stort sett tillgodosett. Förslaget att utrusta

trålare med redskap för bärgning av förlorade redskap synes väl

värt att stödja och bör närmast riktas mot näringen. Någon

ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av yrkandena 2

och 4 påkallas inte enligt utskottets mening.

Fiske och miljö

Propositionen

Bevarandet av den biologiska mångfalden innebär bl.a. att

särskild hänsyn måste tas till inomartsvariationen. Detta är

viktigt för t.ex. laxen som tillsammans med flodkräftan och

malen bör bli föremål för åtgärder inom ett handlingsprogram för

upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter.

I propositionen framhålls att bevarandet av olika fiskbestånd

är beroende av ett balanserat utnyttjande av befintliga

fiskresurser. Det är i det sammanhanget viktigt att kunna

selektera fisket. Det gynnar också fångstmöjligheterna på sikt

och minskar oönskade bifångster. Internationella

överenskommelser om förvaltning av fiskresurserna är av

grundläggande betydelse för att behålla bestånden av marina

arter.

Motionerna

I motion Bo517 (s) yrkande 4 föreslås att riksdagen hos

regeringen begär att åtgärder vidtas så att en ökad forskning

sker i syfte att bevara våra gamla och unika fiskestammar som nu

hotas av genetisk utarmning.

Enligt motion Jo415 (s) bör riksdagen göra tillkännagivande om

att effektiva insatser bör göras till skydd för uppväxande torsk

i Östersjön (yrkande 1) samt att verksamma åtgärder bör vidtas

till stöd för yrkesfisket på ost- och sydkusten (yrkande 2).

I den socialdemokratiska partimotionen Jo694, yrkande 21 om

fisket, framhålls att fiskerinäringen måste ta ett ökat

sektorsansvar. Detta gäller även fiskodlingar, anser

motionärerna. De hävdar även att större uppmärksamhet måste

ägnas laxdöden, M74. Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör

Sverige arbeta för att förebygga katastrofer till följd av

överfiskning eller annat felaktigt utnyttjande av havets

produkter.

Utskottets överväganden

Ett mål som prioriteras av regeringen är att verka för en

långsiktig och hållbar utveckling i Sverige inom ramen för

ekosystemens bärighet. Detta framhålls särskilt i proposition

1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av

besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED.

Våra vatten, i åar och älvar, sjöar och hav, är grundläggande

för allt biologiskt liv. En frisk vattenmiljö har stor betydelse

för ett ekosystem i balans, och fisk utgör en viktig föda.

Utskottet delar regeringens bedömning av vikten av att det

ekonomiska utnyttjandet av naturresurserna måste hållas inom

ramen för ekosystemens bärighet på lång sikt. Ansträngningarna

för att bevara den biologiska mångfalden är uttryck för denna

syn. Som framhålls i propositionen måste på fiskets område

särskild hänsyn tas till inomartsvariationen. Detta är viktigt

för t.ex. laxen som tillsammans med flodkräftan och malen bör

bli föremål för åtgärder inom ramen för ett handlingsprogram för

upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter. Utskottet

delar i det avseendet även den bedömning som uttrycks i motion

Bo517 yrkande 4. Motionärens syfte synes i stort sett

tillgodosett av vad utskottet anfört med hänvisning till det

aviserade handlingsprogrammet.

Utskottet delar även i stora delar de bedömningar som framförs

i motion Jo694 yrkande 21. Ansvaret för en varaktig hushållning

med de naturgivna resurserna vilar givetvis framför allt på dem

som exploaterar dessa resurser. Fiskerinäringen har ett

sektorsansvar både för att fiskresurserna beskattas måttfullt

och för att fiskemetoderna inte skadar vattenmiljön och

återväxtplatserna. De senaste årens hotbild mot vissa fiskslag

som lax och torsk har emellertid åtminstone delvis sin grund i

yttre miljöhot av delvis okänd och mer komplex art. Utskottet

återkommer i det följande till frågan om laxfisket och hotet mot

den genetiska variationen hos denna art. Även för att förbättra

kunskapen om orsakerna till torskens tillbakagång föreligger

uppenbarligen behov av ökad forskning. Som utskottet

inledningsvis framhållit pågår ständigt kunskapsutbyte och

förhandlingar med våra grannländer inom ramen för

Östersjösamarbetet och Nordsjösamarbetet för att minska de

miljöskadande utsläppen till havsområdena. Utskottet vill

särskilt understryka vikten av att de åtgärder som är möjliga

verkligen vidtas för att underlätta havsområdenas

tillfrisknande. Det anförda är ägnat att i hög grad tillgodose

syftet med motion Jo694 yrkande 21. Detta påkallar därför inget

särskilt uttalande från riksdagens sida.

Med anledning av motion Jo415 får utskottet anföra följande.

Torskfiskets ekonomiska vikt för svensk fiskerinäring gör det

särskilt angeläget att utreda orsakerna till torskstammens stora

tillbakagång under de senaste åren. Tills vidare har torskfisket

kraftigt minskat i intensitet för att underlätta fiskens

reproduktion. Det finns här skäl att erinra om de stödformer som

står till buds för yrkesfiskarna vid bl.a. fångstbegränsning och

stillaliggande med fiskefartyg. För nästa budgetår föreslås,

vilket framgår av den följande framställningen, samma budgetram

som för innevarande år. Motionens syfte får anses i stort sett

tillgodosett med det anförda.

Miljökonsekvensbeskrivningar på fiskets område

Propositionen

I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer skall kunna föreskriva att

miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas som gör det möjligt

att bedöma vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av

fiskarter har på miljön.

Sektorsansvaret för miljön behandlades ingående i 1991 års

miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet. JoU30, rskr. 338).

Därvid togs även myndigheternas sektorsansvar upp. Bl.a.

framhölls att de miljömål som formulerades på politisk nivå och

inom de centrala miljömyndigheterna av sektorsmyndigheterna

skall kompletteras med sektorsmål och åtgärdsprogram.

Fiskeriverkets sektorsmål framgår numera uttryckligen av dess

instruktion. Således skall verket verka för ett rikt och

varierat fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske. Sektorsansvaret

för miljön har därefter behandlats i riksdagens beslut (prop.

1993/94:30, JoU9) om en strategi för biologisk mångfald. I

beslutet har ansvarsfördelningen mellan sektorsmyndigheterna och

miljömyndigheterna närmare preciserats.

Fiskeriverket bör enligt propositionen kunna besluta att

miljökonsekvensbeskrivningar skall göras före introduktion av

nya fiskemetoder i området och utsättning av fiskarter utanför

deras naturliga utbredningsområde. Även förekommande

fiskemetoder och fiskarter bör när så är särskilt motiverat

omfattas av kravet. Länsstyrelsen bör, liksom när det gäller

miljökonsekvensbeskrivningar inom övriga samhällssektorer, få

tillfälle att yttra sig.

Enligt gällande regler bekostas miljökonsekvensbeskrivningar

av den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta

åtgärden. I de fall störningarna på miljön bedöms vara så stora

att det finns behov av miljökonsekvensbeskrivningar bör också

fiskerinäringen i likhet med övriga näringar själv bekosta

dessa.

Motionen

Enligt motion Jo33 (s) yrkande 1 bör det i lagtexten klargöras

att miljökonsekvensbeskrivningar skall krävas för varje

verksamhet av större eller mindre principiell betydelse.

Motionärerna anser det även viktigt att beskrivningarna bekostas

av tillsynsmyndigheten när det gäller små enskilda aktörer.

Utskottets överväganden

Utskottet finner regeringens förslag om införande av

miljökonsekvensbeskrivningar väl avvägt. Motionärernas förslag

till inskrivning i lagtexten att sådana skall krävas för

verksamhet av principiell betydelse synes icke tillföra

lagtexten någon precisering, eller påverka dess tillämpning.

Enligt utskottets mening bör paragrafen, såsom framhålls i

specialmotiveringen, utformas i huvudsak enligt samma mönster

som reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar inom andra

sektorer. Utskottet delar regeringens bedömning att i de fall

störningarna på miljön beräknas vara så stora att det finns

behov av miljökonsekvensbedömningar, bör fiskerinäringen, i

likhet med övriga näringar, själv bekosta dessa. Riksdagen bör

med avslag på motionen såvitt nu är i fråga anta regeringens

förslag till införande av MKB-regler i fiskelagen.

Laxfisket

Propositionen

Regeringen framhåller att alla som fiskar lax har ett ansvar

för att situationen för den naturligt reproducerande laxen

förbättras. Regeringen har för avsikt att fortsätta sina

ansträngningar att nå internationella överenskommelser om skydd

för den naturreproducerande laxen. Fiskeriverket får i uppdrag

att lämna en handlingsplan för det fortsatta arbetet med att

skydda den naturligt reproducerande laxen.

Den omfattande utbyggnaden av vattenkraft har starkt begränsat

förutsättningarna för naturlig reproduktion av lax i många av

våra vattendrag. Den försämrade miljön och ett hårt fisketryck

har också medverkat till detta. Sverige har sedan länge sökt

möta detta problem med utsättning av odlade laxungar. Denna

verksamhet har varit framgångsrik. Av den havsfiskade laxen i

Östersjön är ca 90 % odlad.

Utsättningen av lax förutsätter att det finns möjlighet att

fånga avelslax när den vandrar tillbaka till sitt

hemmavattendrag. En annan viktig förutsättning är att den

genetiska mångfalden bland avelslaxarna bibehålls.

Det minskade antalet vattendrag där naturlig reproduktion

sker, det effektiva kust- och älvmynningsfisket och det starkt

ökade havsfisket utgör allvarliga hot mot den vilda laxen. Till

detta kommer starkt nedsatt fertilitet till följd av M74.

Situationen har markant förvärrats under de senaste två åren.

Mycket tyder på att orsaken är förändringar i miljön. I vissa

odlingar har upp till 90% av laxungarna dött. Också den

naturliga reproduktionen har påverkats i varierande men i de

flesta fall betydande omfattning.

Fiskeriverket har tillsammans med Naturvårdsverket, Skogs- och

jordbrukets forskningsråd, Vattenfall och Världsnaturfonden

inlett ett omfattande forskningsprojekt med syfte att undersöka

orsakerna till M74 samt finna åtgärder för att komma till rätta

med överdödligheten. Fiskeriverket har satsat 510 000 kr i

projektets inledningsskede och avser att bidra med ca

600 000 kr per år under perioden 1994/94--1996/97 samt ett

något lägre belopp under avslutningsåret 1997/98.

Regeringen har i beslut den 9 september 1993 medgivit

Fiskeriverket att utnyttja 4,5 miljoner kronor av särskilda

villkorsmedel utdömda enligt vattenlagen för forsknings- och

undersökningsverksamhet rörande laxens bevarande. Det tidigare

nämnda projektet avses att delvis finansieras med dessa medel. I

övrigt används medlen för uppföljning av situationen för

naturlaxen i älvarna och för genetiska undersökningar av lax.

Genom M74 har behovet av dessa undersökningar ytterligare

accentuerats.

Fiskeriverkat har även inlett ett arbete med att bygga upp

genbanker för den vilda laxen. Verket samarbetar med

kraftindustrin i denna fråga vad avser den odlade laxen.

Sedan år 1985 har en försöksverksamhet pågått med s.k.

fördröjd utsättning av lax. Den har finansierats med

prisregleringsmedel. Avsikten med verksamheten är att skapa

underlag för utsättningar som präglar laxen till vissa

avgränsade kustavsnitt. Detta skall möjliggöra ett fiske där den

naturreproducerande laxen inte berörs. I avsnittet Användning av

återstående prisregleringsmedel föreslås att medel avsätts för

detta ändamål även nästa budgetår. Fiskeriverket arrangerar inom

ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön ett seminarium om

fördröjd utsättning av lax.

Regeringen och Fiskeriverket arbetar sedan flera år med

åtgärder för att skydda den naturreproducerande laxen i

Östersjön. Fiskeriverket har sedan år 1985 i etapper skärpt

regleringen av älv- och kustfisket efter lax. Verket beslutade

den 15 december 1993 om föreskrifter för fisket i Östersjön med

angränsande sötvattenområden. Föreskrifterna innebär att

regleringen av älv- och kustfisket efter lax skärps ytterligare.

Havsfisket som i Östersjön bedrivs av flera nationers fiskare

kan inte regleras på samma sätt. Ensidiga svenska åtgärder för

havsfisket får en begränsad effekt.

I propositionen framhålls vidare att Fiskeriverkets ansvar för

den biologiska mångfalden kommer att förtydligas. (Så har nu

skett genom ändring (SFS 1994:79) av verkets instruktion.)

Bevarandet av de svenska laxstammarna är en av de viktigaste

frågorna på fiskets område som rör den biologiska mångfalden.

Fiskeriverket har sedan flera år gjort betydande insatser på

området. Regeringen avser att uppdra åt Fiskeriverket att

utvärdera de åtgärder som har gjorts för att skydda den

naturreproducerande laxen i Östersjön och lämna förslag till

handlingsplan för det fortsatta arbetet. Uppdraget bör redovisas

senast den 1 maj 1994.

Regeringen har i flera år genom Fiskerikommissionen för

Östersjön verkat för begränsningar av fiskeansträngningen av

bl.a. havsfisket efter lax. Vid kommissionens senaste möte i

september 1993 beslutades om en minskad laxkvot för 1994.

Regeringen avser att inom ramen för kommissionen verka för att

sådana åtgärder vidtas som syftar till att förbättra

efterlevnaden av beslutade regler och fastställda kvoter.

Jordbruksministern kommer att under våren 1994 stå som värd

för ett möte med fiskeriministrarna i de länder som gränsar till

Östersjön. Övervakning och kontroll av bl.a. laxfisket i

Östersjön är en av frågorna under mötet.

Enligt regeringens uppfattning är det ett gemensamt ansvar för

alla som fiskar lax att medverka till att förbättra situationen

för den naturligt reproducerande laxen. Fiskeriverkets nya

föreskrifter innebär att ytterligare åtgärder införs för att

skydda den naturligt reproducerande laxen. Regeringen har å sin

sida för avsikt att fortsätta sina ansträngningar för att nå

internationella överenskommelser som skydd för laxen.

Motionerna

I motionerna Jo34 (c) yrkande 4 och Jo411 (fp) yrkande 1

framförs yrkanden om forskning och undersökning kring det

sjukdomssymptom som kallas M74. Behovet härav understryks även

i flertalet följande motioner.

I motionerna Jo36 (s), Jo38 (nyd) yrkande 4 och Jo411 (fp)

yrkande 2 yrkas på tillkännagivande om förslag till åtgärder om

skydd för den naturreproducerande laxen. I förstnämnda motion

lämnas en utförlig redovisning av olika hot som föreligger mot

laxen. Bl.a. påpekas hur andra nationer hanterar sitt laxfiske.

I Nordatlanten har utsjöfisket efter lax kraftigt begränsats

till förmån för ett älv- och kustfiske genom

Atlantlaxkonventionen, framhåller motionärerna. De erinrar också

om att även Sverige anslutit sig till denna konvention. Stora

fiskenationer som Island, Skottland och Norge har sedan länge

insett farorna med ett för kraftigt havsfiske och helt förbjudit

utsjöfiske med drivgarn efter lax, anför motionärerna och nämner

att fisket i Alaska som har världens största laxfiske

(Stillahavslax) bedrivs i älvmynningar och älvar medan

uppväxtområdena till havs är fredade. Vår Östersjölax måste

enligt motionen få samma skydd. Även i motion Jo411 förordas

åtgärder för att att knyta fisket till de svenska kusterna, och

enligt motion Jo38 måste havsfisket efter lax begränsas genom en

överenskommelse mellan berörda nationer.

I motionerna Jo404 (-), Jo412 (c, m, fp, kds) och Kr509 (fp)

yrkande 3 yrkas på tillkännagivanden om skydd för de

naturreproducerande laxstammarna i Norrlandsälvarna. Enligt

motionerna bör all beskattning av naturreproducerad lax i havet

upphöra eller starkt begränsas under 3--4 år. Vidare bör

genbanker inrättas och orsakerna till M74 klarläggas.

Enligt motion Jo414 (m) kan det ringa antalet yrkesfiskare i

Norrbotten knappast anses utgöra någon risk för det totala

laxbeståndet. Fiskeförbudet vid Norrbottenskusten från den 1 maj

till den 20 juni borde i sin helhet avvecklas eller åtminstone

gälla endast maj månad, anser motionären.

I motion Jo418 (fp) föreslås att bestämmelserna för laxfiske i

Torne älv ändras så att även byborna vid älvens södra delar får

rätt till laxfiske utan att betala administrationsavgift.

I motion Jo37 (s) diskuteras ingående problemen kring

laxfisket i Vänern, där det finns minst två laxstammar och två

öringstammar, nämligen de som har sitt hemvatten i Klarälven

resp. Gullspångsälven. Motionären anser att hittills vidtagna

åtgärder för att åstadkomma ökad uppvandring inte givit

förväntade resultat. Han yrkar att Kammarkollegium och

Fiskeriverket ges i uppdrag att komma med konkreta förslag för

att stoppa den biologiska utarmningen av lax- och

öringstammarna i Gullspångsälven och Klarälven och alla

övriga vattendrag inom landets gränser (yrkande 3); att frågan

om fiskspärrarna vid Gullspång och laxtrapporna i Klarälven och

överallt annorstädes övervägs (yrkande 4); att frågan om

rovfisket vid älvmynningar och älvutlopp blir föremål för

översyn och förändring, med åtföljande åtgärdsförslag till

skärpta bestämmelser för älv- och havsfisket (yrkande 5).

Sammanfattningsvis anför motionären att vi står inför en rad

problem där en översyn av vatten- och fiskelagstiftningen är

nödvändig. Rimligen borde översynen ske via en parlamentarisk

kommitté som ges i uppdrag att fördjupa sig i dessa frågor.

Allmänintresset bör framhållas liksom miljö- och

naturvårdsfrågorna (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Utskottet delar den oro som uttrycks i regeringens proposition

lika väl som i det stora flertalet motioner om Östersjölaxens

och Vänerlaxens framtid. Situationen är otvivelaktigt

allvarlig. Under en lång följd av år har man konstaterat att ett

successivt minskande antal naturligt reproducerande laxar

återvänder till sin hemälv. Under de senaste åren har därutöver

-- i Östersjön -- uppträtt symtomet M74 som orsakar nedsatt

fertilitet och slagit ut stora delar av årskullarna på

yngelstadiet. Utskottet biträder regeringens strävan att nå

internationella överenskommelser om skydd för den

naturreproducerande laxen liksom förslaget om uppdrag till

Fiskeriverket att utarbeta förslag till en handlingsplan för det

fortsatta arbetet med att skydda den naturligt reproducerande

laxen.

Som framgår av redogörelsen för propositionen har

Fiskeriverket tillsammans med övriga berörda myndigheter inlett

ett omfattande forskningsprojekt med syfte att nå kunskap om

orsakerna till M74 samt finna åtgärder för att komma till rätta

med överdödligheten. Motionerna Jo34 yrkande 4 och Jo411

yrkande 1 blir därmed i det väsentliga tillgodosedda.

Med anledning av motionerna Jo36, Jo38 yrkande 4 och Jo411

yrkande 2 får utskottet erinra om vad som anförts i

propositionen om vidtagna åtgärder och om regeringens

intentioner. Ett arbete med att bygga upp genbanker har inletts.

Regleringen av älv- och kustfisket efter lax har nyligen

skärpts. Regeringens bemödanden under flera år för att nå

internationell överenskommelse om begränsning av

fiskeansträngningen till havs efter lax har i september 1993

givit visst resultat genom att Fiskerikommissionen för Östersjön

då beslöt att minska laxkvoten för år 1994. Regeringen har

enligt propositionen för avsikt att fortsätta sina

ansträngningar för att nå internationella överenskommelser om

skydd för laxen. Utskottet understryker vikten av att sådana

överenskommelser träffas och att de ger åsyftat resultat. Det

anförda är enligt utskottets mening ägnat att tillgodose syftet

med motionerna såvitt nu är i fråga. Någon ytterligare

riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena synes inte

påkallad.

Det anförda är även ägnat att delvis tillgodose motionerna

Jo404, Jo412 och Kr509. Med hänsyn till att Fiskeriverket fått i

uppdrag att lämna förslag till en handlingsplan för det

fortsatta arbetet till skydd för den naturreproducerande laxen i

Östersjön bör motionärernas krav på fiskestopp under en

treårsperiod inte biträdas för närvarande.

Utskottet avstyrker motionerna Jo414 och Jo418. Fastställande

av fredningstider har delegerats till Fiskeriverket med

möjlighet till överklagande hos regeringen. Utskottet är inte

berett att i detta sammanhang föreslå något uttalande om

fiskerätten i Torne älv.

Med anledning av motion Jo37 yrkandena 3--6 får utskottet

anföra följande. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit

vikten av att hoten mot Vänerlaxens framtid undanröjs. Stora

ansträngningar har också under de senaste åren gjorts för att

säkerställa bl.a. Gullspångslaxens och Klarälvslaxens fortlevnad

genom iordningställande av fiskspärrar, laxtrappor och

lekområden. I den mån ytterligare behov av åtgärder krävs bör

finansiella möjligheter till sådana finnas efter införande av

den särskilda fiskevårdsavgift för Vänern som riksdagen för två

år sedan efterlyst. Som framgår av den fortsatta framställningen

föreligger numera ett utredningsförslag om utformningen av en

sådan avgift. Utskottet är inte berett att tillstyrka

motionärens förslag om utredning av lagstiftningen. Något

särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen i nu berört

avseende synes inte påkallat.

Kontrollorganisation

Propositionen

Frågan om den närmare utformningen av en kontrollorganisation

för fisket bör tas upp i annat sammanhang. Tills vidare bör

Fiskeriverket få disponera 1,5 miljoner kronor under budgetåret

1994/95 för kvalitetskontroll.

Motionen

Enligt motion Jo38 (nyd) yrkande 5 måste landningskontroll

omfatta samtliga berörda nationer som fiskar inom ett avgränsat

område.

Utskottets överväganden

Utskottet förutsätter att reglerna för landningskontroll

utformas på ett sätt som är rättvist och i överensstämmelse med

motsvarande bestämmelser i EES-länderna. Därmed avstyrks

motionen såvitt nu är i fråga. Regeringens överväganden om

kontrollorganisationen föranleder ingen erinran från utskottets

sida.

Användning av återstående prisregleringsmedel

Propositionen

Till följd av EES-avtalet avskaffades prisregleringen på fisk

inkl. prisregleringsavgiften från den 1 januari 1994.

Återstående medel i prisregleringskassan för fisk beräknas

enligt utredningen uppgå till ca 42 miljoner kronor per den

1 juli 1994. Riksdagen har tidigare godkänt att regeringen får

disponera återstående prisregleringsmedel enligt de grunder som

regeringen beslutar. Regeringen kommer senare att besluta om

användningen av återstående medel i huvudsak enligt följande.

Utsättningar av fisk har under en lång följd av år

finansierats med medel från prisregleringskassan. Verksamheten

bör under budgetåret 1994/95 fortsätta med samma omfattning som

under innevarande budgetår. För överskottshanteringen av fisk

inom ramen för fiskets producentorganisationer bör avsättas 5

miljoner kronor. Vidare bör det för fiskets trygghetsförsäkring

avsättas 4 miljoner kronor, varefter ansvaret för verksamheten

övergår till näringen. Det stöd som avser exportfrämjande

åtgärder och produktutveckling bör fortsätta med samma

omfattning och inriktning som under innevarande budgetår.

Förbättrad selektivitet i fiskeredskap är ett angeläget

insatsområde, som bl.a. syftar till att bättre utnyttja

fiskresurserna. För detta ändamål bör för budgetåret 1994/95

avsättas 3 miljoner kronor från prisregleringskassan.

Härutöver bör medel reserveras för regionalt stöd.

Motionerna

Enligt motionerna Jo33 (s) yrkande 3 och Jo34 (c) yrkande 2

bör avsättningen ur prisregleringskassan till yrkesfiskets

trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95 uppgå till

8 miljoner kronor i enlighet med vad som föreslagits av

utredningen. Detta belopp torde motsvara behovet till dess

näringen själv tar över hela verksamheten.

Utskottets överväganden

I betänkandet Svenskt fiske föreslås en avsättning om 8

miljoner kronor till yrkesfiskets trygghetsförsäkring. Enligt

utredningen motsvarar detta behovet till dess näringen själv tar

över hela verksamheten. Utskottet utgår från att regeringen

utöver nu föreslagna 4 miljoner kronor ur

prisregleringskassan reserverar högst 4 miljoner kronor ur

denna kassa så att perioden till övertagandet överbryggas.

Riksdagen bör med anledning av motionerna Jo33 yrkande 3 och

Jo34 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört härom.

I övrigt har utskottet ingen erinran mot vad regeringen anför

om användningen av medlen i prisregleringskassan.

Konsumentfrämjande åtgärder

Propositionen

Regeringen uppdrog den 10 juni 1993 åt Fiskeriverket att i

samråd med regleringsföreningen Svensk fisk, företrädare för

fiskbranschen i vid bemärkelse och företrädare för

konsumentintressena lämna förslag till organisationsform för och

genomförande av informationsverksamhet till förmån för

fiskkonsumtion. Fiskeriverket har redovisat sitt uppdrag den

29 oktober 1993 och kompletterat redovisningen den 2 december

1993.

Regeringen avser att besluta om ändring i förordningen

(1991:827) med instruktion för Fiskeriverket med innebörd att

det till verket knyts ett råd för information och

marknadsåtgärder på fiskets område. Det blir sedan rådets

uppgift att närmare besluta om verksamheten.

Motionerna

I motion Jo38 (nyd) yrkande 3 understryks behovet av ökad

information beträffande sjukdomsförekomst hos fångad fisk.

Fiskare av alla slag bör uppmärksammas på detta, framhåller

motionärerna. Redan på ett tidigt stadium bör orsakssamband

mellan sjukdom och miljö utprovas. Motionärerna begär även ett

klarläggande av kvalitetsbegreppet "färsk fisk". När fångsten

ligger kyld på större fiskefartyg från måndag till landningen på

torsdag och når konsumenten veckan efter är det enligt motionen

av stor vikt att definiera vilka kriterier som färsk fisk skall

uppfylla när den når konsumenten (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Riksdagen uttalade våren 1993 på förslag av utskottet att de

medel om sammanlagt 30 miljoner kronor som avsatts i 1987 och

1988 års prisförhandlingar för att kompensera konsumenterna för

höga torskpriser bör utnyttjas för långsiktig

informationsverksamhet till förmån för fiskkonsumtionen (prop.

1992/93:184, bet. JoU21, rskr. 331).

Utskottet konstaterar att regeringen numera genom ändring (SFS

1994:79) av förordningen (1991:827) med instruktion för

Fiskeriverket har beslutat knyta ett råd för konsumentfrämjande

åtgärder på fiskets område till Fiskeriverket. Rådet beslutar på

verkets vägnar om disposition av de medel som finns för

ändamålet. Rådet består av generaldirektören och fem andra

ledamöter som utses särskilt av regeringen. Fiskbranschens

riksförbund och Sveriges fiskares riksförbund får föreslå var

sin representant i rådet. Generaldirektören är rådets

ordförande. Utskottet har ingen erinran mot denna konstruktion

av administrationen av tillgängliga medel för konsumentfrämjande

åtgärder.

Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion

Jo38 om vikten av att vederhäftig information lämnas om

iakttaget sjukdomstillstånd hos konsumtionsfisk. Såväl fiskare

som konsumenter har behov av sådan information. Utskottet

förutsätter att Livsmedelsverket och Fiskeriverket, liksom

hittills, även i fortsättningen lämnar information i hithörande

frågor. Det bör även ligga i branschorganisationernas intresse

att sprida sådan information genom de egna pressorganen. Något

riksdagsuttalande bör inte aktualiseras.

Enligt vad utskottet erfarit vid kontakt med Livsmedelsverket

anses generella regler om kvalitetskriterierna för "färsk fisk"

inte böra utfärdas. I och för sig föreligger inga svårigheter

att genom provtagning fastställa om en fisk är skämd eller utgör

hälsorisk. Att utvidga nuvarande kontrollsystem som innefattar

stickprovskontroll vid landningen skulle dock knappast innebära

någon garanti för att varan håller god kvalitet. Sedan fisken

landats varierar transporttid och förvaring innan fisken når

konsumenten. Det åligger i sista hand detaljhandeln att vid

hållbarhetsmärkningen tillse att man inte garanterar för lång

tid. Med det anförda får motionen anses besvarad såvitt avser

yrkandena 3 och 6.

Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95, nionde huvudtiteln

Främjande av fiskerinäringen (D 2)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under D 2.

Särskilda insatser för fisket (D 3)

Propositionen

Från anslaget lämnas bidrag till investeringar i fiskeföretag,

vid fångstbegränsning, vid stillaliggande med fiskefartyg, vid

skrotning av fiskefartyg, vid skador på fiskeredskap samt till

lånegarantier. Från anslaget lämnas också ersättning i samband

med isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov.

Anslaget täcker vidare kostnaderna för förluster på grund av

statlig garanti för lån till fiskeföretag och

fiskberedningsföretag.

I propositionen erinras om att Fiskeriverket skall verka för

en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna. Förbättrad

selektivitet i fiskredskap är ett viktigt inslag i detta arbete.

Det finns mot denna bakgrund skäl för staten att stödja byte

till redskap med större selektivitet. Stödet bör dock ges endast

om investeringen är av större omfattning för det enskilda

fiskeföretaget. Som redovisas i avsnittet Främjande av

vattenbruket bör bidrag också kunna lämnas vid stormskador på

vattenbrukets anläggningar enligt det system som gäller för

fasta fiskredskap. Systemen bör dock hanteras var för sig.

Regeringen föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Motionerna

Enligt motion Jo33 (s) yrkande 5 bör utgiftsposterna

"fångstbegränsning" och "stillaliggande med fiskefartyg" tas

bort ur anslaget D 3 och finansieras över en särskild

anslagspost. Den nuvarande konstruktionen skapar en märklig

konkurrenssituation mellan olika kategorier fiskare, anser

motionärerna. Ett motsvarande yrkande framställs i motion Jo34

(c) yrkande 1. Enligt motionen bör ersättningar vid

stillaliggande ej inkräkta på möjligheterna att utbetala

investeringsbidrag.

Enligt motion Jo38 (nyd) yrkande 2 bör yrkesfiskarnas

möjlighet till egen förädling och distribution ges uppmärksamhet

när fisktillgången är mycket begränsad och ingå i stödåtgärder

vid fiskebegränsning. I motion Jo409 (kds) begärs översyn av

frågan om inrättande av en skrotningspremiefond. Motionären

framhåller att för en enskild fiskare kan skrotning av en

fungerande fiskebåt innebära en kontrollerad avveckling utan

konkurs efter ett slitsamt liv i ett hårt yrke. Hon anser att

marknaden för äldre fiskefartyg dessutom är "obefintlig".

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att anslaget D 3 Särskilda insatser för

fisket utgör en sammanslagning av de tre äldre anslagen

Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, Bidrag till fiskets

rationalisering m.m. och Täckande av förluster vid statlig

kreditgaranti till fiske. Regeringen föreslår att anslaget förs

upp med oförändrat belopp.

Utskottet konstaterar att motionärerna (Jo33, Jo34) inte har

yrkat på någon ökning av anslagen. Under tidigare år har

riksdagen i vissa fall medgivit överföring från ett anslag till

ett annat i fall där överskott förelegat på ett anslag och

underskott på ett annat. Nu föreslår regeringen att de

sammanförs under ett anslag. Systemen bör dock enligt

propositionen hanteras var för sig. Utskottet finner att det bör

överlåtas åt regeringen i regleringsbrevet och i det konkreta

fallet åt Fiskeriverket att besluta om användningen av medlen.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker

motionerna Jo33 yrkande 5 och Jo34 yrkande 1.

Utskottet avstyrker motion Jo38 i den del motionen innebär att

tillämpningsområdet för anslaget utvidgas.

Som inledningsvis anförts har Sverige nyligen avslutat sina

förhandlingar på fiskets område inför ett medlemskap i den

Europeiska unionen. Som medlem kommer Sverige att få ta del av

EU:s omfattande strukturstöd för fiskerinäringen där bl.a. stöd

ges för skrotning av båtar. I avvaktan på den fortsatta

utvecklingen bör motion Jo409 inte föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Bidrag till fiskevård (D 4)

Propositionen

Genom den nya fiskelagen ges fiskevattenägarna ett ansvar för

fiskevården i sina egna vatten. Kostnaderna för denna bör

finansieras med exempelvis inkomster av fiskekortsförsäljning.

Regeringen uttalade i budgetpropositionen 1993 (prop.

1992/93:100 bil. 10, bet. JoU13, rskr. 231) att någon allmän

fiskevårdsavgift inte bör införas. Regeringen är för närvarande

inte beredd att ändra sin inställning i frågan. Frågan om

fiskevårdens långsiktiga finansiering bör emellertid bli föremål

för fortsatta överväganden. Särskilt bör därvidlag beaktas de

möjligheter till finansiering av fiskevårdande åtgärder som står

till buds vid ett medlemskap i EU.

Regeringen beslutade den 18 juni 1992 att uppdra åt

Fiskeriverket att, med utgångspunkt i vad jordbruksutskottet

anförde i betänkandet 1991/92:JoU20 Reglering av priserna på

fisk m.m., utreda förutsättningarna för införande av en särskild

fiskevårdsavgift för Vänern. Fiskeriverket har redovisat sitt

förslag den 14 februari 1994. Verket föreslår att en särskild

fiskevårdsavgift införs i Vänern. Frågan bereds för närvarande

inom regeringskansliet.

Motionerna

I motionerna Jo28 (s), Jo32 (v) yrkande 1 och Jo33 yrkande 4

yrkas att allmän fiskevårdsavgift införs i Sverige. Enligt

motion Jo34 (c) yrkande 5 krävs en lösning av frågan om

fiskevårdens långsiktiga finansiering där alla parter som har

intressen bör bli delaktiga. Enligt motion Jo35 (kds)

yrkande 3 krävs en utredning av frågan.

Enligt motionerna Jo29 (kds), Jo31 (s) och Jo37 (s) yrkande 1

bör en fiskevårdsavgift införas för Vänern.

Enligt motion Jo32 (v) yrkande 2 och Jo37 (s) yrkande 2 bör

ett finansieringsstöd anvisas för Laxfond Vänern i avvaktan på

en långsiktig lösning för fondens ekonomiska uthållighet resp.

för fortsatt utsättning av smolt under innevarande säsong.

Utskottets överväganden

Som framgår av redogörelsen för propositionen har riksdagen så

sent som för ett år sedan avvisat förslag om införande av allmän

fiskevårdsavgift i Sverige. Utskottet har inte ändrat

inställning och avstyrker således motionerna Jo28, Jo32

yrkande 1 och Jo33 yrkande 4.

Utskottet har ingen annan mening än den som uttrycks i

motionerna Jo34 yrkande 5 och Jo35 yrkande 3 om att det krävs

en lösning av frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering

där alla parter som har intressen bör bli delaktiga. Såsom

framhålls i propositionen ger den nya fiskelagen

fiskevattenägarna ett ansvar för fiskevården i sina egna vatten.

Kostnaderna för denna bör finansieras med exempelvis inkomster

av fiskekortsförsäljning. Frågan om fiskevårdens långsiktiga

finansiering bör emellertid bli föremål för fortsatta

överväganden. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med

anledning av dessa motionsyrkanden är inte påkallad.

Riksdagen uttalade våren 1992 att frågan om införande av en

särskild fiskevårdsavgift för Vänern borde utredas

(1991/92:JoU20). Som framgår av propositionen har Fiskeriverket,

som fått regeringens uppdrag att utreda frågan, den 14 februari

1994 föreslagit att en särskild fiskevårdsavgift införs i

Vänern. I avvaktan på regeringens ställningstagande till detta

förslag avstyrker utskottet motionerna Jo29, Jo31 och Jo37

yrkande 1.

Utskottet avstyrker även motionerna Jo32 yrkande 2 och Jo37

yrkande 2.

Övriga frågor

Motionerna

I motionerna Jo407 (m) och Jo417 (s) yrkande 3 framställs

yrkanden som syftar till att underlätta för det yrkesmässiga

småskaliga fisket att få utöva licensierat fiske. Enligt

sistnämnda motion bör det vara bruttobeloppet som skall gälla

som inkomstbegrepp för erhållande av yrkesfiskelicens.

I flera motioner påtalas det förhållandet att bestämmelserna i

den nya fiskelagstiftningen har medfört att fiske med ålsax

endast kan utövas av den som har egen eller hyrd vattenrätt och

den som har yrkesfiskelicens på allmänt vatten. Enligt

motionerna Jo408 (m), Jo413 (c) yrkande 1 och Jo417 (s)

yrkande 5 bör riksdagen besluta att fiske med ålsax utan

begränsning får utövas på allmänt vatten. Enligt sistnämnda

yrkande liksom enligt motion Jo413 yrkande 2 bör även fiske med

tobisnot vara fritt vid Blekinges sydkust.

I motion Jo417 (s) framställs en rad ytterligare förslag om

justering av den nya fiskelagen. I yrkande 1 föreslås att

begränsningen av garn per person skall vara 600 m. Enligt

yrkande 2 bör regional hänsyn tas t.ex. när det gäller

bestämmelser om totala antalet redskap. Enligt yrkande 4 bör en

särskild utvärdering av bestämmelsernas konsekvens göras, och

enligt yrkande 6 bör sex stycken sammanbundna ryssjor räknas som

ett redskap.

I motion Jo420 (s) yrkas på ett tillkännagivande om

bestämmelser för hummerfiske. Motionärerna kritiserar att nya

fiskebestämmelser för hummerfisket gjorts enhetliga för hela

västkusten. De föreslår att de bestämmelser som gällt tidigare

och som fram till utgången av år 1993 återfunnits i respektive

länsfiskestadgor skall införas i Fiskeriverkets föreskrifter om

fisket i Kattegatt och Skagerrak.

I motion Jo402 (s) anförs att olaga fiske med trål har

förekommit i Öresund och Skälderviken under drygt 20 år. Detta

har -- tillsammans med med minskad tillgång på fisk och dåliga

priser -- skapat stor förstämning bland fiskare i nordvästra

Skåne. För att råda bot på missförhållandena yrkas i motionen

att den s.k. 24-timmarsregeln ersätts med enkel anmälningsplikt

(yrkande 1), att riksdagen beslutar förbjuda fiske med trål och

snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken (yrkande

2), att riksdagen beslutar införa anmälningsplikt för

fiskefartyg som passerar Öresundsområdet (yrkande 3) samt att

riksdagen beslutar skärpa straffsatsen enligt 41 § fiskelagen

(1993:787) så att fängelse i högst ett år skall kunna utdömas

vid grovt brott (yrkande 4). Enligt motion Jo403 (fp) förordas

mot samma bakgrund att trålfiske över huvud inte bör förekomma i

Öresund. I motion Jo410 (m) påtalas ett snurrevadsfiske i

Laholmsbukten och Skälderviken som skadar fiskreproduktionen i

dessa grunda vatten. Motionären yrkar att åtgärder vidtas i

syfte att rädda reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och

Skälderviken.

I motionerna Jo405 (s), Jo406 (s) yrkande 2 och Jo804 (m)

riktas uppmärksamheten mot sälstammens skador på fisket i

Bottniska viken. Motionärerna framhåller att sälstammen under

senare år ökat så att den nu utgör en allvarlig konkurrent till

yrkesfisket. De efterlyser utredning om förhållandet och

tillåtelse till skyddsjakt efter säl.

Utskottets överväganden

I samband med beslutet om den nya fiskelagen (1993:787)

framhöll utskottet bl.a. att det för binäringsfiskarna inte bör

utgöra någon svårighet att erhålla licens förutsatt att fisket

utgör en väsentlig del av försörjningen. Utskottet betonade att

uttrycket väsentlig del i detta sammanhang inte behöver innebära

ett högt belopp i kronor för personer i glesbygd med flera olika

sysselsättningar. Även försörjningsbördan bör beaktas, framhölls

det. Med anledning av en motion om betydelsen av att ungdomar

skall ges möjlighet att fiska in sig och erhålla licens även om

de inte kan uppvisa tidigare inkomst av fiske framhöll utskottet

att det kan förutsättas att, när frågan om licens prövas första

gången, sökanden inte kan dokumentera några inkomster av fiske.

I sådana fall får en bedömning av den framtida inkomsten göras

på grundval av de uppgifter sökanden lämnar om sitt planerade

fiske och sina förhållanden i övrigt. Licensen får då beviljas

för viss tid (prop. 1992/93:232, bet. JoU23).

Enligt vad utskottet erfarit beviljar Fiskeriverket licens

till personer som kan uppvisa intäkter från fisket om 16 000

kr. Varje sökande prövas individuellt, och verket godtar även

lägre inkomster som grund för licens. Som bas för

inkomsträkningen anges nettointäkt för att undvika att

fritidsfiskare som önskar lyxutrustning inte skall kunna skaffa

sig sådan skattefritt. Ett beslut om att ange nettointäkten är

överklagat till regeringen. Eftersom frågan ligger under

prövning avstår utskottet från att göra något uttalande i detta

avseende.

Utskottet bedömer att med det anförda motionerna Jo407 och

Jo417 yrkande 3 har besvarats. Något riksdagsuttalande påkallas

inte.

I sitt beslut om införande av den nya fiskelagen beslöt

riksdagen, på utskottets förslag och till skillnad från

propositionen, att det dåvarande tillståndet att använda ålsax

borde finnas kvar. Samtidigt godkändes regeringens förslag om

redskapsbegränsningar för fritidsfisket.

Bestämmelsen om ålsax har införts i 6 § fiskeförordningen

(1993:1097). Reglerna för redskapsbegränsningar återges i 14 §

första stycket fiskeförordningen så, att den som fiskar med

rörliga redskap i vatten där fisket är fritt för var och en

endast får använda nät, långrev, ryssja, bur, handredskap och

håv. Med handredskap avses enligt 7 § fiskelagen spö, pilk och

liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio

krokar. Detta innebär att fritidsfiskare inte får använda ålsax

på frifiskevatten och allmänt vatten. Tobisnot får användas

enbart av yrkesfiskare i fall där fisket inte bedrivs med stöd

av enskild fiskerätt.

Allmänt vatten ligger alltid minst 300 m från land eller

större ö, och utanför den s.k. tremeterskurvan om 3 m djup.

Enligt utskottets bedömning torde ålsax knappast, annat i

sällsynta undantagsfall, kunna användas på allmänt vatten som

regelmässigt har sådant djup att risk för allvarliga skador på

fisken uppstår. Någon ändring av lagstiftningen bör inte göras.

Utskottet är inte heller berett att förorda någon ändring av

14 § fiskeförordningen såvitt avser tobisnot. Motionerna Jo408,

Jo413 och Jo417 yrkande 5 avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Utskottet erinrar om att syftet med införandet av

redskapsbegränsningar för fritidsfisket i den nya fiskelagen var

omsorgen om fiskbeståndet. Politiskt utgjorde beslutet ett led i

strävan att i nuvarande läge, då fiskbeståndet tryter, inte

alltför hårt kringskära yrkesfiskarnas försörjningsmöjligheter.

Utskottet fann att en redskapsbegränsning för nät till 180 m

borde vara tillräcklig för det fiske till husbehov som en

fritidsfiskare kan ha.

För att förenkla fiskeförordningarna beslöts samtidigt att

blott tre fiskestadgor skall finnas i fortsättningen.

Detaljfrågor av typen huruvida sammanbundna ryssjor skall

räknas som ett redskap bör enligt utskottets mening överlåtas på

Fiskeriverket att lösa. Över huvud finns det anledning att låta

någon tid förflyta innan konsekvenserna av den nya

lagstiftningen utvärderas. Med det anförda avstyrks motion Jo417

yrkandena 1, 2, 4 och 6.

Utskottet är inte heller berett att på detta stadium förorda

någon ändring av det nyligen införda systemet med relativt

enhetliga fiskeriförordningar vilka alla ligger under

Fiskeriverkets ansvar. För övrigt har enligt uppgift de i motion

Jo420 påtalade reglerna för hummerfisket överklagats hos

regeringen. Motionen avstyrks.

Med anledning av motion Jo402 yrkande 1 har utskottet erfarit

att förhandlingar med bl.a. Danmark förs om den s.k.

24-timmarsregeln enligt vilken Kustbevakningen har att

notificera med vederbörande myndighet i ett grannland om den

avser att gå in på dettas sjöterritorium.

I övrigt får utskottet med anledning av motionerna Jo402,

Jo403 och Jo410 anföra följande. Trålfiskegränserna följs

kontinuerligt och noggrant av Fiskeriverket och dess

Havsfiskelaboratorium. Utskottet förutsätter därvid att stor

hänsyn tas till de i motionerna framförda synpunkterna i syfte

att säkra reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och

Skälderviken. Bukternas grunda vatten utgör livsviktiga

lekområden för fisk till gagn för såväl det framtida fisket i

Kattegatt och Öresund som det kustnära fisket i bukterna. Med

det anförda får motionernas syfte anses tillgodosett i betydande

utsträckning, och något särskilt riksdagsuttalande påkallas

inte.

Med anledning av motionerna Jo405, Jo406 yrkande 2 och Jo804

om sälstammens skador på fisket får utskottet anföra följande.

Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905; ändrad

1994:108) möjlighet att ge tillstånd till jakt efter säl om det

bedöms nödvändigt för att hindra skador på fiskares fångst eller

redskap. Vid tillståndsprövningen skall beaktas att fasta

stammar av dessa djur bör bevaras i landet.

Utskottet erinrar om att konflikter mellan areella näringar

och rovdjur alltid har funnits i Sverige. Sälskadorna utgör

numera ett ökande problem för yrkesfisket längs främst

Norrlandskusten. Skadorna uppges lokalt vara så omfattande att

det inte anses meningsfullt att bedriva ett kustnära fiske.

Utskottet betonar det stora allmänna intresset för att bevara

en livskraftig sälstam. Sälpopulationerna i Östersjön har varit

hårt trängda under en följd av år. Stammarna var redan kraftigt

decimerade av jakt när de drabbades av miljögifter. Nu ser

enligt Naturvårdsverket situationen något bättre ut för

Östersjöns sälar, och man kan hoppas på en återhämtning för

samtliga tre arter i Östersjön och Bottniska viken. Det är

därför av stor vikt att uppmärksamma problemen med sälskador på

det kustnära fisket. Dessa skador har enligt Naturvårdsverket

ökat snabbt under de senaste åren, bl.a. som en följd av den

minskade tillgången på fisk i havet.

Mot den angivna bakgrunden har Naturvårdsverket startat ett

projekt, Sälskador på fisk och fiskeredskap, och hemställt hos

regeringen att få disponera medel för detta. Projektet avses bli

samfinansierat av Naturvårdsverket, Fiskeriverket och

Världsnaturfonden WWF och skall pågå under en treårsperiod.

Avsikten är att få fram metoder för att skrämma sälarna från att

söka sin föda i och intill fiskeredskapen.

Utskottet erinrar om att fiskare erhåller ersättning för

sälskador enligt viltskadeförordningen. Ersättning utgår för

skadad fångst, reparation av redskap och material till dessa.

Systemet upplevs emellertid som otillfredsställande av både

fiskare och myndigheter.

Av det anförda framgår att de berörda myndigheterna aktivt

arbetar med sälproblemet. Därmed får motionernas syfte anses

delvis tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med

anledning av motionerna Jo405, Jo406 yrkande 2 och Jo804 synes

inte påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande flexibla fartygslicenser

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo33 yrkande 2,

res. 1 (s)

2. beträffande begränsning av fiskeansträngning

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

fiskelagen (1993:787) såvitt avser 21 § andra stycket,

3. beträffande individuella kvoter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

4. beträffande gemensamma regler i olika länder

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo34 yrkande 3,

5. beträffande fisket i Bottniska viken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo406 yrkande 1,

6. beträffande fiskevårdsområden ovan odlingsgränsen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo401,

7. beträffande samfällighetsförvaltning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo421,

8. beträffande fiskerätten i statens vatten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo422 yrkande 2,

9. beträffande yrkesfiskares skattevillkor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo30 samt 1993/94:Jo35

yrkandena 1 och 5,

10. beträffande fiskekonto m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo35 yrkandena 2 och 4,

11. beträffande fisket och fiskerinäringen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo694 yrkande 21,

res. 3 (s)

12. beträffande insatser för torsken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo415,

13. beträffande forskning om utrotningshotade fiskstammar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo517 yrkande 4,

14. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo33 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen

(1993:787) såvitt avser 20 § andra stycket samt lagförslaget i

övrigt,

res. 4 (s)

15. beträffande forskning och undersökning rörande M74

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo34 yrkande 4 och

1993/94:Jo411 yrkande 1,

16. beträffande skydd för den naturreproducerande laxen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo36, 1993/94:Jo38

yrkande 4 och 1993/94:Jo411 yrkande 2,

17. beträffande laxstammarna i Norrlandsälvarna

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo404, 1993/94:Jo412

och 1993/94:Kr509 yrkande 3,

18. beträffande fredningstiderna vid Norrbottenskusten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo414,

19. beträffande laxfisket i Torne älv

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo418,

20. beträffande Vänerlaxen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo37 yrkandena 3--6,

21. beträffande landningskontroll

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 5,

22. beträffande yrkesfiskets trygghetsförsäkring

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo33 yrkande

3 och 1993/94:Jo34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

23. beträffande information om sjukdomsförekomst m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkandena 3 och 6,

res. 5 (nyd)

24. beträffande anslaget D 2

att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för

budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 3 684 000 kr,

25. beträffande statligt stöd till särskilda insatser för

fisket

att riksdagen medger att under budgetåret 1994/95 statligt

stöd beviljas till särskilda insatser för fisket med sammanlagt

högst 25 000 000 kr,

26. beträffande anslaget D 3

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Jo33 yrkande 5 och 1993/94:Jo34

yrkande 1 till Särskilda insatser för fisket för budgetåret

1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

26 391 000 kr,

27. beträffande stödåtgärder vid fiskebegränsning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 2,

res. 6 (nyd)

28. beträffande skrotningspremiefond

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo409,

29. beträffande anslaget D 4

att riksdagen till Bidrag till fiskevård för budgetåret

1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 3 612 000 kr,

30. beträffande allmän fiskevårdsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo28, 1993/94:Jo32

yrkande 1, 1993/94:Jo33 yrkande 4, 1993/94:Jo34 yrkande 5 och

1993/94:Jo35 yrkande 3,

res. 7 (s)

31. beträffande fiskevårdsavgift för Vänern

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo29, 1993/94:Jo31 och

1993/94:Jo37 yrkande 1,

32. beträffande Laxfond Vänern

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo32 yrkande 2 och

1993/94:Jo37 yrkande 2,

33. beträffande fiskelicens

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo407 och

1993/94:Jo417 yrkande 3,

34. beträffande fiske med ålsax och tobisnot

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo408, 1993/94:Jo413

och 1993/94:Jo417 yrkande 5,

35. beträffande redskapsbegränsning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo417 yrkandena 1, 2, 4

och 6,

36. beträffande bestämmelser för hummerfiske

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo420,

37. beträffande fisket i Öresund, Skälderviken och

Laholmsbukten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo402, 1993/94:Jo403

och 410,

38. beträffande sälstammen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo405, 1993/94:Jo406

yrkande 2 och 1993/94:Jo804.

Stockholm den 14 april 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke

Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj

Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G

Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Pehr Löfgreen (m), Lennart

Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Flexibla fartygslicenser (mom. 1)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo33 att det

vid utformningen av de nya reglerna är nödvändigt att tillse att

fartygslicensen ej knyts till vissa fiskslag eller redskap. Om

sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet

som i dag är en av förutsättningarna för det svenska

yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att

understryka att de tidigare uttalade intentionerna om att

Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna

licensansökningar fullföljs. Vad utskottet anfört med anledning

av yrkande 2 i motionen bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande flexibla fartygslicenser

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo33 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Individuella kvoter (mom. 3)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Förslaget om" och på s. 14 slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion Jo38, att individuella

kvoter för varje fiskefartyg bör prövas för begränsning av

fiskeansträngningarna. Som motionärerna anför kan 90 dagars

fiskekvoter utgöra en grund för fångstbegränsning som kan ge

kontinuerlig tillförsel av färsk fisk. En begränsning bör

omfatta alla nationer inom det berörda fiskeområdet. Vad

utskottet anfört med anledning av yrkande 1 i motionen bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande individuella kvoter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Fisket och fiskerinäringen (mom. 11)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet delar även" och på s. 19 slutar med

"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som uttrycks i den

socialdemokratiska partimotionen Jo694, att även fiskerinäringen

måste ta ett ökat sektorsansvar. Utskottet ser positivt på

möjligheten att införa miljökonsekvensbeskrivningar även för

denna näring. Risken för överuttag av fisk utgör stora problem.

Även fiskodlingar innebär risker för utslagning av arter och

utarmning av den genetiska variationen. Det är angeläget att öka

miljöhänsynen och krav på rening av fiskodlingar. Fisk- och

skaldjursodlingar kommer i framtiden att bli allt viktigare för

produktion av föda. Särskilt gäller det i fattigare länder. Det

gör det än mer angeläget att lösa miljöproblemen.

Större uppmärksamhet måste ägnas laxdöden (M74) och de höga

halterna miljögifter i Östersjöfisk. Här är regeringens hållning

passiv. Trots hälsoriskerna och den allt lägre

kläckningsfrekvensen av laxrom nonchalerar regeringen problemet.

Vad gäller M74 är det angeläget att de kunskaper som finns om

lax och laxproduktion under de senaste decennierna sammanställs

och korreleras till eventuella miljöstörningar eller

klimatvariationer. Samtidigt bör forskningen ges ökade resurser.

Vi kan emellertid inte vänta på åtgärder tills vi exakt

fastställt orsakerna. Då kan det vara för sent.

En genetisk utarmning hotar de naturreproducerande

laxstammarna och såväl yrkes- som fritidsfisket kan skadas

allvarligt om den nuvarande utvecklingen tillåts fortskrida. En

bedömning måste därför snarast göras av vilka politiska åtgärder

som är befogade. Annars kan vi i en snar framtid tvingas införa

stopp för laxfiske i Östersjön.

Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör Sverige arbeta för

att förebygga katastrofer till följd av överfiskning eller annat

felaktigt utnyttjande av havets resurser. Det är också angeläget

att kartlägga dumpade gifter, gammal krigsmateriel etc. som på

sikt kan komma att förorena havsmiljön. Diskussioner måste

påbörjas om vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta och hur

de skall bekostas.

Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 21 i motionen

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande fisket och fiskerinäringen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo694 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 14)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i fiskelagen" bort

ha följande lydelse:

Utskottet stöder i och för sig regeringens förslag att genom

ändring i fiskelagen göra det möjligt för regeringen att besluta

att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets område

vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter. Utskottet

anser emellertid att lagtexten borde utformas i enlighet med

utredningens förslag. Som framhålls i motion Jo33 är det viktigt

att det i lagtexten klargörs att miljökonsekvensbeskrivning

skall krävas för varje verksamhet av större eller mer

principiell betydelse inom fiskets område som riskerar att

påverka miljön negativt. Det kan t.ex. gälla nya fiskemetoder

och utsättning av fiskarter utanför deras naturliga

utbredningsområde. I annat fall riskeras att regler om

miljökonsekvensbeskrivning tekniskt försvårar utsättning av

traditionella arter.

I fråga om finansiering av miljökonsekvensbeskrivningar för

fisket vill utskottet understryka vikten av att dessa bekostas

av tillsynsmyndigheten, så att ej små enskilda aktörer tvingas

att bekosta omfattande utredningar.

Utskottet förordar således att riksdagen med anledning av

yrkande 1 i motionen avslår regeringens förslag till införande

av ett andra stycke i 20 § fiskelagen samt hemställer att

regeringen återkommer med nytt förslag om

miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo33 yrkande 1

avslår regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen

(1993:787) såvitt avser 20 § andra stycket samt som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Information om sjukdomsförekomst m.m. (mom. 23)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 6" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo38 att

sjukdomsförekomst på fisk måste följas upp i större omfattning

än vad som sker för närvarande. Fiskare av alla slag bör

uppmärksammas på detta genom ökad information. Redan på ett

tidigt stadium bör orsakssamband mellan sjukdom och miljö

utprovas.

Det finns, som motionärerna framhåller, en varierande

uppfattning av vad kvalitetsbegreppet "färsk fisk" innebär. När

fångsten ligger kyld på större fiskefartyg från måndag till

landningen på torsdag och når konsumenterna veckan efter är det

av stor vikt att definiera vilka kriterier som färsk fisk skall

uppfylla när den når konsumenten. Riksdagen bör begära att

regeringen låter fastställa en definition på sådan vara.

Vad utskottet anfört med anledning av yrkandena 3 och 6 i

motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande information om sjukdomsförekomst m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkandena 3

och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Stödåtgärder vid fiskebegränsning (mom. 27)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "anslaget

utvidgas" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo38 att när

fisktillgången är mycket begränsad bör yrkesfiskarnas möjlighet

till egen förädling och distribution ges uppmärksamhet och ingå

i stödåtgärder vid fiskebegränsning. Riksdagen bör i ett

uttalande ge regeringen till känna vad utskottet anfört med

anledning av yrkande 2 i motionen.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande stödåtgärder vid fiskebegränsning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Allmän fiskevårdsavgift (mom. 30)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Som framgår" och på s. 30 slutar med "inte påkallad"

bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att utredningen redovisat behovet av att

införa en allmän fiskevårdsavgift för att finansiera

fiskevårdande åtgärder, bildande av fiskevårdsområden och

verksamhet för utsättning av fisk.

Som framhålls i motion Jo33 kommer ett eventuellt svenskt

medlemskap i den europeiska unionen EU med stor sannolikhet att

innebära ett ökat utnyttjande av de fiskresurser som vårt land

äger. I medlemsförhandlingarna har EU accepterat att under en

treårsperiod finansiera utsättning av laxsmolt i samma

omfattning som under det bilaterala avtalet med EU. Någon annan

fiskevård har inte överenskommits mellan Sverige och unionen.

Det är som motionärerna framhåller ett önsketänkande att tro att

pengar från EU skall finansiera fiskevården i Sverige samtidigt

som våra nordiska grannländer och ett flertal av EU:s

medemsländer redan i dag finansierar sina fiskevårdsinsatser

med någon form av fiskevårdsavgift.

En allmän fiskevårdsavgift bör bygga på gemensamma principer

för samtliga vattenområden. Jordbruksdepartementet bör få i

uppdrag att utarbeta ett sådant förslag. Vad utskottet sålunda

anfört bör riksdagen med bifall till motion Jo33 yrkande 4 samt

med anledning av motionerna Jo28 och Jo32 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna. Därmed avstyrks motionerna Jo34

yrkande 5 och Jo35 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande allmän fiskevårdsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo33 yrkande 4

och med anledning av motionerna 1993/94:Jo28 och 1993/94:Jo32

yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1993/94:34 yrkande 5 och

1993/94:Jo35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Bestämmelser för hummerfiske (mom. 36)

Inga-Britt Johansson (s) anför:

Det s.k. vårfisket efter hummer i Bohuslän utgör en viktig del

av inkomsten för det kustnära och småskaliga fisket.

Kustfiskarna har hummerfisket under våren (i första hand maj och

halva juni) som ett betydelsefullt komplement till övrigt fiske

under en period med begränsade möjligheter till andra inkomster.

Det upplevs som felaktigt att gällande bestämmelser utan

övertygande motivering ändrats för hummerfisket på västkusten.

Jag delar den uppfattning som redovisas i motion Jo420, att de

bestämmelser som gällt fram till 1993-12-31 bör återinföras i

Fiskeriverkets föreskrifter.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt min mening borde utskottet ha anslutit sig till de

socialdemokratiska reservationerna i detta betänkande.

Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

Bilaga