Bet. 1993/94:JoU26

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU26

Vissa jordbrukspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

JoU26

Sammanfattning

Utskottet behandlar här en proposition med förslag om stöd

till jordbruket i norra Sverige, socialförsäkringsskyddet för

jordbrukare och villkoren för vegetabilieproduktionen vid ett

svenskt medlemskap i EU.

Utskottet föreslår med anledning av motioner (s, c, v och -)

att regeringen inom ramen för det föreslagna anslaget till stöd

till Norrlandsjordbruket, efter vederbörlig utredning, inför ett

regionalt dikostöd och ett stöd till frilandsodling av bär och

grönsaker. Enligt utskottets mening bör dessa stöd kunna utgå

redan under budgetåret 1994/95.

Regeringens förslag och överväganden i övrigt ställer sig

utskottet bakom. Till stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige föreslås anvisat ett belopp

om 995 miljoner kronor.

Övriga motioner, däribland ett antal fristående motioner om

regionala aspekter på jordbrukspolitiken, avstyrks med

hänvisning bl.a. till resultatet av EU-förhandlingarna.

Till betänkandet har fogats en reservation (s), tre särskilda

yttranden och en meningsyttring.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition

1993/94:236 att riksdagen

1. 05>godkänner vad regeringen anför om en avveckling av

skördeskadeskyddet (avsnitt 5),

2. 05>godkänner vad regeringen anför om dispositionen av

medel för ett socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt

5),

3. 05>till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 995 000 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att stödet till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige skall uppgå till 995

miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Vidare redovisas konsekvenserna för vegetabilieodlingen av den

träffade överenskommelsen med EU om villkoren för ett svenskt

medlemskap i EU.

Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare

avvecklas. Lantbrukarnas riksförbund ges ansvaret att finna en

så ekonomiskt gynnsam socialförsäkringslösning för

jordbrukarkollektivet som möjligt. Skördeskadeskyddet avvecklas

efter 1994 års skörd.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Jo47 av John Andersson (-) vari yrkas

1. att riksdagen till Stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95

anvisar 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

eller således 1 145 miljoner kronor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en särskild regional merkostnadsersättning

för dikor.

1993/94:Jo48 av Stina Eliasson och Karin Israelsson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en elitplantstation i norra

Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till bär- och grönsaksodling på

friland.

1993/94:Jo49 av Jan Jennehag och Bengt Hurtig (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskap i jordbrukspolitiken inför ett

nej till EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till getnäringen,

3. att riksdagen beslutar att inrätta en elitplantstation i

norra Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till frilandsodlingen av bär och

grönsaker i norra Sverige.

1993/94:Jo50 av Christer Windén (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar minska anslaget till

socialförsäkringsskydd med 100 miljoner kronor i enlighet med

vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om propositionsutformning.

1993/94:Jo51 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om översynen av stödet till jordbruket i norra Sverige.

1993/94:Jo52 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kritik mot regeringens hantering av

propositionsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beräkningsgrunderna för jordbruksstödet

till norra Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppräkning av stödet till jordbruket i

norra Sverige med 50 miljoner kronor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av ett EU-anpassat

Norrlandsstöd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett regionalt dikostöd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett stöd på 3 miljoner kronor till bär-

och grönsaksodling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om återbetalningsskyldigheten för lantbrukare

som gått in i omställningen.

1993/94:Jo53 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

elitplantstation i Sverige.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Jo202 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen söderöver så

att norra Västmanlands Bergslagsdel (skördeområde 1912) hänförs

till stödområde 4.

1993/94:Jo205 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jordbruk och livsmedelsproduktion i

Jämtlands län och övriga norra Sverige.

1993/94:Jo206 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användandet av grundkalkylen för justering

av mjölk och köttstödet till Norrlands jordbruk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en bättre beräkningsmodell anpassad efter

getostproducenternas situation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Norrlandsstödet som regulator med

anledning av anpassningsåtgärder som införts inför en eventuell

EU-anslutning.

1993/94:Jo218 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skördeområde 1912 i norra Västmanland skall ingå i området för

stöd till jordbruket i norra Sverige.

1993/94:Jo220 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att konkretisera utformningen

av ett särskilt stöd för skogs- och mellanbygdernas jordbruk i

mellersta och södra Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att medel som avsatts för forskning och

utveckling av miljövänlig bioenergi också får användas för

forskning och utveckling av andra industrigrödor, ekologiskt

lantbruk m.m.

1993/94:Jo222 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbrukets roll i Skaraborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att havre vid förhandlingar om

EG-inträde får interventionspris i likhet med övrig spannmål,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkor och kvoter för livsmedelsexport,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare klarläggande av de ekonomiska

villkoren för större satsning på biobränslen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om verksamheten vid Lantbruksuniversitetet i

Skara,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som i övrigt i motionen anförts om landsbygdsutveckling i

Skaraborg.

1993/94:Jo223 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fullskaleförsök för kretsloppsproduktion i

Värmland.

1993/94:Jo225 av Marianne Jönsson m.fl. (c, fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbruk och miljö på Öland.

1993/94:Jo226 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillräckligt utrymme genom kvoter för

bl.a. mjölkproduktionen i Kalmar län.

1993/94:Jo229 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att potatisodling inte skall omfattas av Norrlandsstödet.

1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige.

1993/94:N247 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ramprogram på jordbruks- och

livsmedelssektorn.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbruksnäringen.

Utfrågning m.m.

Utskottet har vid en utfrågning med jordbruksministern och

övriga företrädare för Jordbruksdepartementet fått information

om resultatet av EU-förhandlingarna på jordbrukets område jämte

vissa frågor om omställningsstödet och socialförsäkringsskyddet.

Representanter för LRF:s Norrlandsgrupp och Norrbottens Bär

och Grönsaker Ek. För. har uppvaktat utskottet.

Utskottet

Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige

budgetåret 1994/95

Propositionen

Strukturutvecklingen i jordbruket i norra Sverige följer

relativt väl den för resten av landet. Det totala antalet

företag har dock under de senaste åren minskat något snabbare i

norra Sverige än i resten av landet och något mer i de norra

delarna av stödområdet än i de södra. Åkerarealen har å andra

sidan minskat något mindre än i resten av landet, vilket beror

på att omställningen av jordbruksmark varit mindre. Antalet

mjölkkor har minskat i takt med övriga landet. Antalet svin

ökade både i norra Sverige och i riket totalt. Omfattningen på

svinproduktionen är emellertid fortfarande liten i norra

Sverige. Såväl inkomstnivå som inkomstutveckling för

mjölkföretag är jämförbara med resten av landet, med undantag av

de största företagen, där inkomstutvecklingen varit negativ i

riksområde 3 mellan åren 1990 och 1991.

Avräkningspriserna för mjölk ligger fortfarande något under

riksgenomsnittet, och avräkningspriserna varierar kraftigare i

norra Sverige, vilket beror på att säsongsprissättningen slår

hårdare där. Invägningen har ökat med 3,2 % i stödområdet under

år 1993, vilket är en något mindre ökning än för riket totalt

sett. Antalet mjölkleverantörer minskade både i stödområdet och

i resten av landet under år 1993, men stödområdets andel

mjölkleverantörer har i stort sett varit oförändrad de senaste

åren (26 %).

Vid fastställandet av stödnivån för innevarande budgetår var

situationen densamma som nu. Mot bakgrund av den osäkerhet som

gällde bl.a. prisutvecklingen, svårigheterna att urskilja

reformens effekter och att vissa åtgärder vidtagits för att

anpassa jordbruket till EG var regeringen då inte beredd att

föreslå riksdagen en sänkning av stödnivån för jordbruket i

norra Sverige (prop. 1992/93:183, bet. JoU20, rskr. 330).

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag om en

oförändrad stödnivå för budgetåret 1993/94.

Stödberäkningarna utgår från budgetåret 1989/90 som basår för

beräkningarna av lönsamhetsutvecklingen. Jämförelseåret i

beräkningarna av stödbehovet 1994/95 är år 1993. Eftersom det

generella kobidraget som utbetalades under referensåret 1989/90

låg på en relativt låg nivå och nådde sin topp först budgetåret

1991/92, slår de senaste årens nedtrappning av bidraget inte

igenom i lönsamhetsberäkningarna. Jordbruksverkets analys av

effekterna av EG-anpassningen av jordbruket tyder på att den

gradvisa sänkningen av kobidraget fr.o.m. budgetåret 1992/93 i

praktiken dock verkat sänkande på lönsamheten för mjölkföretag i

norra Sverige. Denna tendens gäller med största sannolikhet även

i övriga landet. Som tidigare redovisats har trots detta

invägningen av mjölk ökat såväl i stödområdet som i resten av

landet under år 1993.

Med tanke på den, i förhållande till övriga landet, måttliga

ökningen i invägningen, nedgången i antalet leverantörer och den

stora osäkerheten vad gäller att särskilja reformens effekter

från andra effekter på lönsamheten föreslår regeringen en

oförändrad stödnivå för jordbruket och förädlingsindustrin även

för nästa budgetår. Vidare bör stödet till industrin inte längre

ingå som en högstsatt del i anslaget. Stödnivån kan därmed

hållas oförändrad under perioden även om produktionsvolymerna

förändras.

Kostnaden för stödet beräknas uppgå till totalt 995 miljoner

kronor, varav 927 miljoner kronor avser jordbruket och 68

miljoner kronor livsmedelsindustrin.

Den 1 mars 1994 blev en överenskommelse mellan EU och Sverige

om villkoren för Sveriges medlemskap i EU klar. Vad beträffar

stödet till jordbruket i norra Sverige innebär överenskommelsen

att EU-medfinansierat s.k. bergsjordbruksstöd eller stöd till

s.k. mindre gynnade områden -- LFA-stöd -- får utbetalas i

stödområdet. Därutöver har Sverige möjlighet att ge nationellt

stöd i områdena 1--3 för att fylla upp resterande stödbehov.

Överenskommelsen innebär vidare att EG:s miljöstöd skall kunna

användas för att möta de specifika problemen i norra Sverige.

Enligt regeringens bedömning bör en översyn av stödet göras,

där bl.a. grunderna för beräkning ses över mot bakgrund av de

angivna problem som nu föreligger vad gäller kopplingen till

1990 års livsmedelspolitiska beslut och överenskommelsen med EU.

Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med

någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till

bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer

att behöva ersättas med någon annan typ av

produktionsanknytning. I detta sammanhang får även utredas t.ex.

ett eventuellt utvidgat stöd till nötköttsproduktionen genom ett

s.k. särskilt dikostöd till norra Sverige utöver det generella

stödet. Denna fråga har tagits upp av några remissinstanser.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag vad

gäller den framtida utformningen och beräkningen av stödet.

Jordbruksverket har inte gjort något försök att beräkna

kombinationsverksamheternas effekt på företagens lönsamhet.

Verket har däremot redovisat en del statistiskt material vad

gäller kombinationsverksamheter samt en studie genomförd av

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden som rör de investeringar i

kombinationsverksamheter som skett med stöd inom ramen för

glesbygdsstödet och åtgärdsprogrammet för norra Sverige.

Det är något vanligare med kombinationsföretag i norra Sverige

än i övriga landet. Totalt sett har åtgärdsprogrammet omfattat

345 miljoner kronor under perioden 1988/89--1991/92. Medlen har

använts till investeringar i jordbruksdelen och i

kombinationsverksamheter, till projektverksamhet samt forskning

och försök. Inom åtgärdsprogrammet och glesbygdsstödet har ca

137 miljoner kronor gått till investeringar i kompletterande

verksamhet vid jordbruksföretag i norra Sverige under perioden

1988/89--1992/93. Investeringarna i kombinationsverksamhet

genererar i högre grad nya arbetstillfällen än investeringar i

traditionell jordbruksverksamhet. De har dessutom varit

billigare per sysselsättningstillfälle.

Företagen som erhållit stöd har fått en ökad arbetstid i

företaget, omsättningen har ökat eller förväntas öka och

ekonomin är oförändrad eller har blivit bättre. Inkomsterna från

kombinationsverksamheter utgör dock normalt en liten del av

familjens sammanlagda inkomster.

Enligt regeringens uppfattning är kombinationsverksamheter ett

värdefullt komplement till jordbruket, speciellt i företag där

omfattningen på jordbruksdelen är liten. Stöd till

kombinationsverksamheter lämnas i dag inom ramen för

glesbygdsstödet. Detta förstärktes i samband med 1990 års

livsmedelspolitiska beslut. Syftet med förstärkningen var att

stärka jordbruksnäringen och verksamheter som bedrivs i

kombination med jordbruksföretag. Inom ramen för EG:s

strukturpolitik finns i dag ett stöd till landsbygdsutveckling

-- mål 5 (b)-stöd -- som har vissa likheter med

åtgärdsprogrammet. I de fortsatta överläggningarna med

EG-kommissionen diskuteras hur stödet till landsbygdsutveckling

skulle kunna appliceras i Sverige. Även stödet inom det nya

målet 6 kan på liknande sätt ges för att främja

landsbygdsutveckling. Regeringen avser att återkomma till denna

fråga då dessa överläggningar har avslutats.

Motionerna

I motion Jo52 (s) anförs inledningsvis att det är politiskt

ohållbart att, som regeringen gjort, sprida ut förslag som

belastar budgeten. Det omöjliggör en samlad ekonomisk och

politisk bedömning. Därmed blir saneringen av statsbudgeten

fragmentiserad och ineffektiv (yrkande 1). I yrkandena 3 och 6

framförs förslag i form av tillkännagivanden om höjning av

anslaget med 50 miljoner kronor och att 3 miljoner kronor

anvisas för stöd till bär- och grönsaksodlingen i norra Sverige.

Vidare anförs att riksdagen år 1990 gav ett löfte till

jordbruket i norra Sverige att den livsmedelspolitiska reformen

inte fick leda till en lönsamhetsförsämring. Regeringens

material ger dock vid handen att man underskattar kostnaderna

för att upprätthålla lönsamheten för detta jordbruk. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med en redovisning på denna punkt

(yrkande 2). Mot bakgrund av att prisstödet måste frångås vid

ett eventuellt medlemskap i EU måste man redan nu ange

inriktningen av det framtida stödet (yrkande 4). Frågan om

dikostödet måste lösas omgående, och regeringen bör snarast

återkomma med förslag till ett regionalt dikostöd så att det kan

utgå redan budgetåret 1994/95 (yrkande 5).

Ett liknande yrkande om dikostödet framförs i motion Jo47 (-),

vari också yrkas en anslagshöjning med 150 miljoner kronor.

Enligt motion Jo48 (c) bör riksdagen uttala sig för

inrättandet av en elitplantstation i norra Sverige och en

uppräkning av Norrlandsstödet med syfte att jämställa odling av

bär och grönsaker med övrigt jordbruk i norra Sverige.

Yrkandena 3 och 4 i motion Jo49 (v) berör samma frågor som

nyss nämnts, nämligen stöd till odling av bär och grönsaker och

behovet av en elitplantstation. Enligt yrkande 1 i motionen

måste det finnas en beredskap inför ett nej i folkomröstningen

till EU. I yrkande 2 föreslås att de beräkningsgrunder som

gäller för får och lamm också skall gälla för getnäringen (kött

från get och killing).

Enligt motion Jo51 (c) är det angeläget att jordbruket i norra

Sverige får del av den allmänna lönsamhetsförbättring som ett

förverkligande av EU-avtalet innebär. Detta talar för en

återgång till beräkningar av merkostnader relaterade till

referensgårdar i södra Sverige. Vidare föreslås vissa ändringar

i stödområdesindelningen i Värmlands län.

I motion Jo53 (s) anförs synpunkter på behovet av en

elitplantstation för svensk trädgårdsodling. Enligt motionen

finns den svenska elitplantstationen sedan snart tio år i

Balsgård. Av såväl kostnadsskäl som praktiska och formella skäl

torde det inte vara möjligt att ha mer än en sådan station i

Sverige. Den i propositionen aviserade utredningen kan därför

inte isolerat behandla frågan om en elitplantstation för

Norrland utan måste i så fall behandla hela frågan om hur man

för Sveriges del säkerställer mångfalden bland berörda

kulturväxter.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar inledningsvis yrkande 1 i motion Jo52, som

innehåller kritiska synpunkter på regeringens hantering av

propositionsarbetet. Ett liknande yrkande behandlades av

utskottet i samband med budgetberedningen, men utskottet valde

då att anföra mer övergripande synpunkter på det önskvärda i en

så långt möjligt sammanhållen budgetbehandling (1993/94:JoU13 s.

20). När synpunkterna nu upprepas i form av ett direkt yrkande

att riksdagen uttalar kritik mot regeringen, har utskottet

funnit anledning att påminna om det regelverk som riksdagen

själv fastställt rörande den konstitutionella granskningen av

regeringsarbetet och tidsplaneringen för budgetprocessen.

I anslutning till kravet på att riksdagen uttalar kritik mot

regeringens propositionsarbete vill utskottet först erinra om

att det enligt regeringsformens regler om kontrollmakten

ankommer på konstitutionsutskottet att granska statsrådens

tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning (12 kap.

RF). I den mån motionen syftar till en sådan granskning skall

således frågan väckas i den ordning som föreskrivs i RF 12 kap.

1 §.

När det gäller tidsplaneringen av särpropositioner bör påpekas

att riksdagen i riksdagsordningen fastställt regler med bl.a.

vissa tidsfrister och undantag från tidsfristerna för sådana

propositioner (se RO 3 kap. 2--4 §§). Givetvis åligger det

regeringen att följa dessa regler. I den nu aktuella frågan om

stöd till Norrlandsjordbruket kan utskottet dessutom konstatera

att det är mera regel än undantag att förslag om detta stöd

framläggs i särpropositioner och ej i budgetpropositionen.

Syftet med denna ordning är att få ett så aktuellt

beräkningsunderlag som möjligt, varigenom eventuella

eftersläpningseffekter på stödnivån kan undvikas. Detta torde

således i normalfallet vara till fördel för Norrlandsjordbruket.

I motionen anförs bl.a. att det är omöjligt att göra en samlad

politisk och ekonomisk bedömning när förslag som belastar

budgeten sprids ut i tiden. Därmed blir saneringen av

statsbudgeten fragmentiserad och ineffektiv. Utskottet har

förståelse för dessa synpunkter men vill samtidigt framhålla att

budgetpropositionen regelmässigt innehåller uppgifter om den

beräknade storleken även på anslag som bryts ut för att

behandlas i särpropositioner. I samband med den statsfinansiella

bedömning som motionärerna eftersträvar finns det också

möjlighet att ta del av finansplanen, som framläggs som en del

av budgetpropositionen. I finansplanen finns bl.a. utförliga

redovisningar av statsbudgetens utveckling, beräknade inkomster

och utgifter för löpande och kommande budgetår samt lånebehov

och statsskuld. Detta material bör enligt utskottets mening

kunna utgöra ett godtagbart underlag för sådana statsfinansiella

bedömningar som anges i motionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo52 yrkande

1.

Utskottet delar däremot motionärernas uppfattning att frågorna

om ett regionalt dikostöd och stöd till bär- och grönsaksodling

är av stor betydelse för jordbruk och övrig företagsverksamhet i

norra Sverige. Det finns starka skäl att åstadkomma en lösning

av dessa frågor i så god tid att stödet kan utgå under

budgetåret 1994/95. Utskottet anser det dock av praktiska skäl i

det närmaste uteslutet att riksdagen skulle kunna behandla en ny

proposition från regeringens sida före innevarande riksmötes

utgång. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att, efter de

ytterligare utredningsinsatser som kan behövas, komplettera

stödet till Norrlandsjordbruket med dels ett regionalt dikostöd,

dels ett stöd till odling av bär och grönsaker på friland.

Anslaget bör således få disponeras även för dessa ändamål.

Stödet bör finansieras inom den föreslagna totalramen under

anslaget genom en motsvarande neddragning av övriga stödformer

som i princip fördelas lika mellan produktionsgrenarna. Stödet

till odlingen av bär och grönsaker torde kunna utformas som ett

arealstöd. Det bör dock ankomma på regeringen att utforma

närmare bestämmelser om de av utskottet föreslagna stödformerna.

Häri ingår också t.ex. överväganden om fördelningen inom

anslaget och om det lämpliga i att differentiera stödet mellan

olika stödområden. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo47 yrkande 2, Jo48 yrkande 2, Jo49 yrkande 4 samt

Jo52 yrkandena 5 och 6 bör ges regeringen till känna. Av det

anförda framgår att yrkande 6 i motion Jo52 endast tillgodoses i

den del motionen inte yrkar höjning av totalramen. Utskottet

instämmer i motionsyrkandet så till vida att 3 miljoner kronor

kan utgöra ett lämpligt avvägt belopp att fördela som stöd till

bär- och grönsaksodlingen.

Vad utskottet nyss anfört om tidsplaneringen för ytterligare

förslag från regeringens sida påverkar givetvis också

bedömningen av motionerna Jo49 yrkande 1 och Jo52 yrkandena 2

och 4. Det är således inte meningsfullt att nu begära

ytterligare förslag från regeringens sida för behandling under

vårsessionen. Utskottet utgår dock från att riksdagen på något

längre sikt, dvs. under kommande riksmöte, får underlag för mer

konkreta ställningstaganden i samband med propositioner om

villkoren för ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. I

propositionen anförs härvidlag att en översyn av stödet bör

göras, där bl.a. grunderna för beräkning ses över mot bakgrund

av vissa problem som föreligger vad gäller kopplingen till 1990

års livsmedelspolitiska beslut och överenskommelsen med EU.

Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med

någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till

bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer

att behöva ersättas med någon annan typ av

produktionsanknytning. I samband med den fortsatta prövningen av

dessa frågor räknar utskottet med att återkomma till

behandlingen av sådana synpunkter som framförs i motionerna.

Givetvis måste det, som anförs i motion Jo49, finnas beredskap

att vidta de åtgärder som kommer att behövas om det blir ett

nej till medlemskap i folkomröstningen. Utskottet har dock inte

underlag för att nu gå närmare in på vilka alternativa

handlingsvägar som bör prövas i en sådan situation. Ett

uttalande i enlighet med motion Jo52 yrkande 4 att inriktningen

av det framtida stödet redan nu måste anges är knappast

meningsfullt om riksdagen inte samtidigt redovisar en

uppfattning i sakfrågan. Motionerna bör för närvarande i dessa

delar inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Jo47

yrkande 1, Jo51 och Jo52 yrkande 3.

När det gäller getstödet har utskottet erfarit att denna fråga

kommer att övervägas av regeringen i samband med den aviserade

utredningen om dikostödet. Det kan tilläggas att Sverige i

EU-förhandlingarna begärde garantier för att ett stöd för getter

i mjölkproduktion i norra Sverige skulle tillämpas även efter

ett medlemskap i EU. Resultatet av förhandlingarna på denna

punkt är att EU visat på flera möjligheter för Sverige att

tillämpa stöd till getnäringen även vid ett svenskt medlemskap i

EU. I enlighet med det anförda avstyrks motion Jo49 yrkande 2.

I avvaktan på det fortsatta utredningsarbetet rörande olika

stödformer inom ramen för Norrlandsstödet anser utskottet inte

att riksdagen bör uttala sig till förmån för en elitplantstation

i norra Sverige. Motionerna Jo48 yrkande 1, Jo49 yrkande 3 och

Jo53 avstyrks.

Omställningsprogrammets utformning vid ett EU-medlemskap

Propositionen

Riksdagen gav i samband med sin behandling av 1993 års

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. JoU13, rskr.

231) regeringen i uppdrag att pröva frågan om en EG-anpassning

av omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. I

jordbruksutskottets betänkande föreslog utskottet att regeringen

skulle verka för att omställningsprogrammet i största möjliga

utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram. Utskottet sade

sig vara medvetet om att en sådan anpassning förutsatte

överväganden om både tekniska frågor och mer övergripande

ekonomisk-politiska frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren,

varaktigheten och återbetalning av omställningsstödet. Med

anledning av detta bereddes frågan om kravet på varaktighet,

odlingsbegränsning, återbetalning och trädesvillkor inom

omställningsprogrammet inom regeringskansliet.

Riksdagen avslog i december 1993 regeringens förslag om att

sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha (prop.

1993/94:3, bet. JoU6, rskr. 43).

Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande att regeringen

borde återkomma med en utförlig analys om vilka reella

möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ som de

jordbrukare har haft som inte varaktigt ställt om sin

produktion. Regeringen borde dessutom återkomma med en analys om

rättviseaspekterna i nuläget och med en beskrivning av

infasningen av omställningsprogrammet i EG:s trädesprogram.

Utskottet ansåg att på grundval av en sådan analys kan en

förnyad bedömning göras angående återbetalningsskyldigheten för

de jordbrukare som inte genomfört en varaktig omställning av sin

produktion. Riksdagen anslöt sig till utskottets överväganden.

Regeringen har den 1 mars 1994 avslutat förhandlingarna med EU

om villkoren för ett svenskt medlemskap.

Resultatet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap

Förhandlingarna mellan Sverige och EU angående villkoren för

jordbrukssektorn för medlemskap i EU avslutades den 1 mars 1994.

Överenskommelsen innebär bl.a. att Sverige skall delta i den

gemensamma jordbrukspolitiken från första dagen av ett

medlemskap.

Detta innebär bl.a. att Sverige vid ett EU-medlemskap skall

tillämpa EG:s regelverk vad gäller trädeskrav och övriga villkor

för arealbidrag. Den i Sverige omställda marken kommer att

räknas in i den basareal på ca 1,8 miljoner ha som Sverige får

vid ett medlemskap. Produktion av spannmål, proteingrödor

(ärtor, åkerbönor och sötlupin) och oljeväxter blir berättigade

till arealbidrag under förutsättning att trädesvillkoren

uppfylls. Det innebär att det för jordbrukare som ansöker om

EG:s bidrag för arealbidragsberättigad odling införs ett

individuellt trädeskrav som står i relation till odlingen av

bidragsberättigade grödor. Trädeskravet är 15 % för roterande

träda och 20 % för fast träda. Jordbrukare med en

bidragsberättigad odling som är mindre än ca 23 ha undantas från

trädeskravet. Den exakta arealen för att få fullt arealbidrag

utan att behöva träda mark beräknas utifrån regionens

genomsnittliga spannmålsavkastning, vilket innebär att ju lägre

avkastningen är i ett område desto större areal undantas från

trädeskrav.

Inom ramen för förhandlingarna har Sverige fått ett nationellt

undantag som anger att mark inom omställningsprogrammet som

används för extensivt bete kan bli berättigad till årlig

trädesersättning inom ramen för EG:s trädesprogram. Detta gäller

under en övergångsperiod av två år, dvs. den period som var

fastlagd för omställningen. Efter år 1996 kommer extensivt bete

inte att vara bidragsberättigat enligt EG:s regler för träda.

Konsekvenser för vegetabiliesektorn

Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer Sverige att införa ett

trädesprogram i enlighet med EG:s regelverk. Detta innebär att

jordbrukare som önskar få arealbidrag enligt EG:s regler också

måste uppfylla de trädesvillkor som gäller. De jordbrukare som

önskar kvarstå i det svenska omställningsprogrammet skall få

göra detta. Denna mark kan emellertid inte tillgodoräknas som

träda. Någon möjlighet att samtidigt ha mark i det svenska

programmet och i EG:s program skall emellertid inte medges.

Jordbrukare som nu deltar i det svenska omställningsprogrammet

kan utnyttja omställd mark som träda enligt EG:s program under

förutsättning att användningen står i överensstämmelse med EG:s

regler. Ett undantag har medgetts för mark som utnyttjas för

extensivt bete inom ramen för det svenska programmet. Under en

tvåårsperiod kan sådan mark klassas som trädesmark enligt EG:s

program.

I det fall jordbrukare önskar lämna det svenska

omställningsprogrammet för att få EG:s areal- och trädesbidrag

skall återbetalning ske med en viss del av lämnat

omställningsbidrag. För de jordbrukare som inte lämnar det

svenska omställningsprogrammet ställs naturligen inga sådana

krav. Dessa jordbrukare kan emellertid välja att efter den

svenska omställningsperiodens slut ansluta sin mark till EG:s

program. För varaktigt omställd mark inom omställningsprogrammet

som inte kan få arealbidrag enligt EG:s regler, t.ex. skogs- och

våtmarker, bör inget krav på återbetalning ställas. Eftersom

mark i omställningsprogrammet vid ett EU-medlemskap i princip

kommer att ingå i basarealen kan kravet på en varaktig

omställning för sådana marker i detta läge inte upprätthållas.

Ett sådant krav skulle endast leda till att jordbrukare

tvingades att lämna det svenska programmet i förtid. Att

samtidigt ha ett program som kräver en varaktig omställning och

ett annat program som medger att samma arealer kan utnyttjas i

ett årligt trädesprogram kan inte motiveras. I det läge som

uppkommit kommer jordbrukarna i sin planering av

markanvändningen att utgå ifrån de regler som gäller inom EG.

I dag utgör 370 000 ha av svensk åkermark omställd mark.

Trädeskravet för Sverige inom ramen för EG:s

jordbrukspolitiska reform torde bli ca 250 000 ha. De

jordbrukare som anslöt mark till omställningsprogrammet år 1991

fick i genomsnitt ca 9 000 kr per ha. Ett villkor för

omställningsstöd är att jordbrukaren inte producerar produkter

som konkurrerar med befintlig livsmedelsproduktion under

budgetåren 1991/92--1995/96. De som överför omställd mark till

EG:s trädesprogram bör därmed bli återbetalningsskyldiga med ett

belopp som motsvarar den tid som återstår av

omställningsperioden. Vid ett EU-medlemskap den 1 januari 1995

innebär det att återbetalningsskyldigheten uppgår till 3 600 kr

per ha för de marker som anmäldes till omställningsprogrammet år

1991.

EG har beslutat om två väsentliga förändringar för sitt

trädesprogram sedan det infördes sommaren 1992. Dels har man

beslutat höja ersättningen för arealer i trädesprogrammet, dels

har man beslutat om en väsentligt större flexibilitet vad gäller

maximal trädesareal. Det är nu tillåtet att ansluta en större

andel än 15 %. Det innebär att samtliga jordbrukare får full

trädesersättning för mark i träda som inte omfattar större areal

än jordbrukarens odling av övriga arealbidragsberättigade

grödor, dvs. spannmål, proteingrödor och oljeväxter. De

jordbrukare som har haft större areal ansluten till

omställningsprogrammet och som övergår till EG:s träda kan få

trädesersättning för hela den tidigare omställningsarealen. Den

trädesareal som överstiger odlingen av spannmål m.m. får

emellertid en reducerad ersättning som motsvarar ca 70 % av

normal trädesersättning.

Det är viktigt att påpeka att det även fortsättningsvis är

möjligt för jordbrukare att fullfölja omställningsprogrammet

till den 1 juli 1996. Detta är av betydelse för de jordbrukare

som inte har en produktion på omställningsmarken som är

bidragsberättigad inom ramen för EG:s jordbrukspolitik.

Nuvarande användning av omställd mark

I Lantbrukets företagsregister (LBR) redovisas jordbrukarnas

uppgifter om omställningsarealer och vilka åtgärder som

vidtagits på dessa. Enligt LBR uppgick omställningsarealen i

juni 1993 till ca 368 000 ha, en mindre ökning jämfört med år

1992. Huvuddelen av arealen -- drygt tre fjärdedelar -- finns i

södra och mellersta Sveriges slättbygder. Mindre än 4 % av

omställningsarealen ligger i Norrland. Omställningsåtgärder hade

i juni 1993 enligt jordbrukarna genomförts på 53 % av arealen.

Ett år tidigare var andelen 48 %. Omställningsarealen är

emellertid ännu inte godkänd av stödmyndigheten. Den största

delen -- 74 % -- av den åtgärdade arealen används som extensivt

bete. På ca 18 % av den åtgärdade arealen odlas energi- och

industrigrödor eller andra nischgrödor. Resten av den åtgärdade

arealen har i huvudsak skogsplanterats.

Jordbruksutskottet anförde i samband med 1990 års

livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr.

327) att det är av grundläggande betydelse för att

omställningsarbetet skall bli framgångsrikt och för att

jordbruket skall kunna medverka i produktionen av miljövänliga

energiformer att en varaktig marknad skapas för dessa produkter.

Marknaden för t.ex. biobränslen utvecklas hela tiden och därmed

produkterna och teknologin för att utnyttja produkter odlade på

åkermark. För närvarande är marknaden för biobränsle instabil.

Utbudet av skogsflis och importerad bioenergi överstiger för

närvarande efterfrågan. Detta kan komma att begränsa

avsättningsmöjligheterna och prisbilden även för bioenergi

producerad på åkermark. Möjligheterna för biologiska råvaror för

industriella och tekniska ändamål är lovande, men utvecklingen

befinner sig ännu på ett tidigt stadium i de flesta fall.

Det finns emellertid skäl att även fortsättningsvis sträva

efter att finna nya användningsområden för biologiska produkter.

Det gynnar både miljön, det öppna landskapet och den regionala

utvecklingen i framför allt sämre jordbruksbygder. Med hänsyn

till de överskott inom spannmålsodlingen som ännu kvarstår torde

lönsamheten inom den traditionella sektorn också sannolikt

minska på sikt. Det finns därför ett fortsatt behov av att

utveckla nya användningsområden för åkermark. Det finns i detta

sammanhang anledning att understryka att ett medlemskap i EU

medför att väsentligt högre arealbidrag kan lämnas än vad som nu

är fallet i Sverige. Till skillnad från vad som är fallet i

Sverige lämnas dessutom ett högt årligt bidrag för mark som inte

får användas för livsmedelsproduktion. Den sammantagna effekten

av detta bidragssystem torde bli dels att intresset för

skogsplantering av åkermark minskar, dels att odling av

energigrödor etc. stimuleras ytterligare.

Rättviseaspekter

De jordbrukare som redan i dag har vidtagit

omställningsåtgärder och som arbetar med att skapa en marknad

för alternativa produkter såsom bioenergi kommer att ha ett

försprång vid ett EU-medlemskap. Dessa jordbrukare har från

början en strategi och en lämplig användning för den mark som

kommer att beröras av EG:s trädeskrav. Däremot kan jordbrukare

som inte nu aktivt söker alternativ användning för

omställningsmark antas få det svårare att finna lönsamma

alternativ för de arealer som inte får användas för traditionell

livsmedelsproduktion i EU.

Det antyds i vissa sammanhang att den grupp av jordbrukare som

anslöt mark till omställningsprogrammet, men som inte har

vidtagit någon omställningsåtgärd under perioden, har gjort det

fullt avsiktligt och att det har varit ett mycket lönsamt sätt

att använda åkermarken. Å andra sidan anser många av de

jordbrukare som har anslutit mark till omställningsprogrammet

att de tillhör de stora förlorarna, oavsett om de har ställt om

eller inte. De anser att deras intäkt från omställningsstödet

relativt sett har minskat i värde jämfört med odlingen på mark

som inte är ansluten mot bakgrund av att riksdagen har förlängt

inlösengarantin och infört ett arealbidrag. Som regeringen

tidigare har konstaterat har förutsättningarna förändrats i och

med ansökan om ett EU-medlemskap. Mot denna bakgrund och

riksdagens önskemål om en närmare anpassning av det svenska

omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram gjorde regeringen

bedömningen våren 1993 att en rimlig avvägning vore att sänka

återbetalningskravet till 2 000 kr per ha, om ingen omställning

genomförs under omställningsperioden men omställningsvillkoren i

övrigt är uppfyllda.

Mot bakgrund av förhandlingsresultatet gör regeringen

bedömningen att kravet på "varaktig" omställning inte kan

upprätthållas vid ett svenskt EU-medlemskap. Kravet bör således

slopas vid ett medlemskap. Jordbrukare bör då dessutom beredas

möjlighet att mot en viss återbetalning lämna omställningen före

den 1 juli 1996.

Motionen

I motion Jo52 (s) yrkande 7 anförs att det finns en lång rad

invändningar mot regeringens förslag och mot den givmildhet mot

jordbrukarna som förslaget präglas av. Man påpekar bl.a. att det

är olämpligt att fatta beslut om stora och ekonomiskt omfattande

förändringar före folkomröstningen om medlemskap i EU. Vidare

framhålls att den föreslagna ordningen innebär att lantbrukare i

vissa fall får betalt två eller t.o.m. tre gånger för att inte

bruka jorden. Enligt motionen bör återbetalningskravet på 3 600

kr per ha endast gälla dem som väljer att avbryta den varaktiga

omställningen. För dem i vänteläge skall, oavsett övergång till

EU:s regler, en viss återbetalning ske. Storleken på denna måste

sättas i relation till det inkomstbortfall som brukaren haft när

han inte producerar på arealen.

Utskottets överväganden

I samband med den utfrågning som utskottet angett ovan

lämnades viss ytterligare information om övergången från det

svenska omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram m.m.

Vid ett medlemskap den 1 januari 1995 är de svenska jordbrukarna

berättigade till trädesbidrag och arealbidrag fr.o.m. år 1995.

Ersättningen förskotteras av svenska staten, som i sin tur

kompenseras av EU under år 1996 med motsvarande belopp.

När det gäller återbetalningskravet vill utskottet framhålla

att det givetvis finns åtskilliga aspekter som kan beaktas när

frågan om återbetalning av omställningsstödet skall prövas. Både

statsfinansiella och företagsekonomiska faktorer bör finnas med

i bedömningen, liksom rättviseaspekterna och den

jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1990 års reform.

Mångfalden av faktorer som bör beaktas innebär emellertid också

att varje förslag till lösning kan kritiseras från någon eller

några utgångspunkter. Något system som objektivt sett är absolut

rättvist kan knappast uppnås. Enligt utskottets mening ger

regeringens beskrivning en nyanserad bild av situationen, och

utskottet anser regeringens överväganden om återbetalningskravet

vara väl avvägda.

Som framgår av propositionen gäller regeringens bedömning i

denna fråga under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU

den 1 januari 1995. I händelse av ett nej till medlemskap i

folkomröstningen förutsätter utskottet att de i gällande

författningar angivna kraven på varaktighet och återbetalning

m.m. fortsätter att gälla till dess riksdagen i förekommande

fall prövat frågan på nytt.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker förslaget om

återbetalning i motion Jo52, i den mån förslaget avviker från

regeringens bedömning.

Socialförsäkringsskyddet och skördeskadeskyddet inom

jordbruket

Propositionen

Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare

upphör den 1 juli 1994. Skördeskadefonden avvecklas helt efter

1994 års skörd.

LRF ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam

socialförsäkringslösning för jordbrukarkollektivet som

fonderingen medger. För ändamålet får disponeras dels ca 520

miljoner kronor som redovisats i proposition 1993/94:100 bil.

10, s. 29, dels medel enligt följande. Ur skördeskadefonden får

fr.o.m. den 1 juli 1994 disponeras 250 miljoner kronor för att

utöka fonderingen till socialförsäkringsskyddet. Medel som finns

kvar i fonden efter 1994 års utbetalningar av

skördeskadeersättningar tillförs skyddet. Omdisponeringen av

medel från skördeskadefonden samt avskaffandet av densamma

medför inte att statens ansvar för skördeskador utökas.

Regeringen skall besluta om nödvändiga förändringar i villkoren

för skördeskadefonden för skördeåret 1994 med hänsyn till den

minskade fonderingen. Lantbrukarnas socialförsäkringsskydd skall

dessutom tillföras jordbrukets disponibla etablerings- och

räntestödsmedel vilka beräknas uppgå till drygt 100 miljoner

kronor.

Statens jordbruksverk skall tillförsäkras insyn i

förvaltningen av de medel som avsätts för

socialförsäkringsskyddet.

Motionen

I motion Jo50 (nyd) framhålls att lantbrukare bör betraktas

som andra småföretagare och att de inte bör särbehandlas i fråga

om socialförsäkringsskyddet. De medel som avsatts för

jordbrukets ändamål bör överföras till branschen. Däremot bör

inga nya medel anvisas. Följaktligen yrkar motionären att

riksdagen avslår förslaget om att tillföra jordbruket 100

miljoner kronor. Vidare anförs att det är otillfredsställande

att propositionen är otydlig i den del som gäller det angivna

beloppet, som redovisats på olika sätt i budgetpropositionen

resp. i den nu aktuella propositionen.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att regeringen i budgetpropositionen

föreslog att 100 miljoner kronor av budgetmedel skulle anvisas

engångsvis för budgetåret 1994/95 för att möjliggöra vissa

förändringar i socialförsäkringsskyddet. Detta framgår av bilaga

10 s. 29 till budgetpropositionen. Riksdagen har anvisat detta

belopp som ett delbelopp inom anslaget Stöd till

avbytarverksamhet m.m. (1993/94:JoU13).

I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen att

jordbrukarkollektivet utöver medel som angavs i

budgetpropositionen får disponera 250 miljoner kronor ur

skördeskadefonden och ytterligare ett belopp av jordbrukets

disponibla etablerings- och räntestödsmedel som beräknas till

drygt 100 miljoner kronor. Av propositionen framgår således att

det inte rör sig om samma belopp som de nyss angivna 100

miljoner kronorna av budgetmedel och att motion Jo50 i denna del

grundas på en missuppfattning angående de båda beloppen. Den

summa som nämns i proposition 236 härrör från en uppgörelse

mellan staten och jordbruksnäringen från tiden före 1990 års

livsmedelspolitiska reform. I dessa överläggningar fastställdes

regelmässigt ett totalt kompensationsbelopp för jordbruket som

fördelades på prishöjningar och vissa andra åtgärder. Vid några

tillfällen avstod jordbruksnäringens representanter från

prishöjningar och disponerade i stället motsvarande medel som

ränte- och etableringsstöd till jordbrukare. Enligt reglerna för

dessa stödformer skulle viss återbetalning ske. När stödet

återbetalas av enskilda jordbrukare redovisas medlen som

jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel och

anses fortfarande utgöra jordbrukets medel.

Utskottet vill dessutom understryka att regeringens förslag om

disposition av jordbrukets disponibla etablerings- och

räntestödsmedel bygger på en ömsesidig överenskommelse med

jordbrukarkollektivet. Om förslaget avslås i denna del torde

resultatet bli att överenskommelsen faller och frågan om

överföring av ansvaret för socialförsäkringsskyddet till

jordbruksnäringen måste prövas på nytt. Riksdagen har emellertid

i samband med budgetbehandlingen godkänt första ledet i denna

överenskommelse genom att anvisa medel för att möjliggöra

övertagandet (se 1993/94:JoU13 s. 17). Om överenskommelsen

faller måste staten behålla sitt ansvar för

socialförsäkringsskyddet under ytterligare minst ett budgetår.

Resultatet kan å ena sidan bli en besparing för statskassan som

motsvarar tidigare anvisat engångsbelopp. Samtidigt måste

riksdagen emellertid anvisa ytterligare medel för att täcka

kostnaderna för ett bibehållet statligt huvudmannaskap för

försäkringsskyddet. Den kostnaden kan beräknas till 120 miljoner

kronor.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag och

avstyrker motion Jo50.

Fristående motioner om vissa jordbrukspolitiska frågor

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal

motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1994 som i huvudsak

berör stödet till jordbruket i norra Sverige eller framhåller

jordbrukets betydelse för vissa län eller regioner i landet.

De motioner som gäller Norrlandsstödet är till en del

tillgodosedda och i övrigt delvis inaktuella. När det gäller

motioner om stödområdesindelningen hänvisar utskottet till att

riksdagen regelmässigt inte går in på sådana frågor som tillhör

regeringens och Jordbruksverkets ansvarsområden. I sammanhanget

bör nämnas att förhandlingarna om jordbrukets villkor vid ett

EU-inträde i huvudsak slutförts den 1 mars 1994 (se även

1993/94:JoU22). Förhandlingsresultatet innebär bl.a. att större

delen av det norra stödområdet får status som

bergsjordbruksområde och att resten av stödområdet blir

klassificerat som mindre gynnat område (LFA). Detta möjliggör en

EU-delfinansierad stödgivning. För att täcka det återstående

stödbehovet inom mjölk- och köttproduktionen samt stödja de

produktionsgrenar som inte omfattas av LFA-stödet får Sverige

möjlighet att lämna ett nationellt stöd till nordligt jordbruk

som omfattar stödområdet t.o.m. stödområde 3. EG:s särskilda

miljöstöd, som tillkom vid reformeringen av den gemensamma

jordbrukspolitiken (CAP), skall kunna användas för att bemöta de

specifika problemen för jordbruket i norra Sverige. Beträffande

LFA-områden i södra och mellersta Sverige uppges att Sverige

uppnått ett acceptabelt resultat. Skogsbygderna och större delen

av mellanbygderna i södra och mellersta Sverige kommer att

definieras som LFA-områden. Regeringen har förutsatt att stödet

t.ex. kommer att omfatta stora delar av Öland och hela Gotland.

Den exakta avgränsningen är ännu inte klar, och beslut i frågan

kan fattas av EG-kommissionen först efter ett svenskt

EU-inträde. Utskottet utgår således från att det i och med ett

inträde i EU kan komma att öppnas möjligheter för Sverige att

justera gränserna för stödområden.

Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till att

regeringen nyligen framlagt en proposition om regionalpolitiken

(prop. 1993/94:140), där bl.a. frågor om landsbygdsutveckling

och jordbrukets betydelse för landsbygdens tillväxtmöjligheter

behandlas utförligt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo202, Jo205,

Jo206, Jo218, Jo220 yrkande 3, Jo222, Jo223 yrkande 3, Jo225

yrkande 2, Jo226 yrkande 1, Jo233 yrkande 10, N247 yrkande 2 och

N283 yrkande 20, allt i den mån motionerna inte blivit

tillgodosedda.

Yrkande 4 i motion Jo220 om utökad användning av medel för

forskning om bioenergi avstyrks med hänvisning till att den typ

av forskning som anges i motionen bör ske inom ramen för den

traditionella lantbruksforskningen.

Frågan om en nedre arealgräns för potatisstödet enligt motion

Jo229 bör behandlas i samband med regeringens fortsatta

utredningsarbete rörande den närmare utformningen av

Norrlandsstödet. Motionen bör inte föranleda någon åtgärd i

detta sammanhang.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kritik mot regeringens hantering av

propositionsarbetet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo52 yrkande 1,

2. beträffande Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin

i norra Sverige

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Jo47 yrkande 1 och 1993/94:Jo52

yrkande 3 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 995 000 000 kr,

res. (s)

3. beträffande dikostöd och stöd till bär- och

grönsaksodling

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo47 yrkande

2, 1993/94:Jo48 yrkande 2, 1993/94:Jo49 yrkande 4 och

1993/94:Jo52 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1,

1993/94:Jo49 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo51, 1993/94:Jo52

yrkandena 2 och 4 och 1993/94:Jo53,

res. (s)

men. (v)

5. beträffande återbetalning av omställningsstöd

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo52 yrkande 7,

6. beträffande skördeskadeskyddet

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om en avveckling

av skördeskadeskyddet (avsnitt 5 delvis),

7. beträffande socialförsäkringsskydd

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo50 godkänner vad

regeringen anfört om dispositionen av medel för ett

socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt 5 delvis),

8. beträffande fristående motioner om Norrlandsstödet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo202, 1993/94:Jo205,

1993/94:Jo206, 1993/94:Jo218, 1993/94:Jo220 yrkandena 3 och 4,

1993/94:Jo222, 1993/94:Jo223 yrkande 3, 1993/94:Jo225 yrkande 2,

1993/94:Jo226 yrkande 1, 1993/94:Jo229, 1993/94:Jo233 yrkande

10, 1993/94:N247 yrkande 2 och 1993/94:N283 yrkande 20.

Stockholm den 28 april 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt

Rosén (fp), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr

(m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Ulla

Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Stina

Gustavsson (c) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige

m.m. (mom. 2 och 4)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Vad utskottet" och på s. 11 slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion Jo52 innebär regeringens förslag

försämrad lönsamhet för det norrländska jordbruket, bl.a. mot

bakgrund av att kobidraget minskat och inlösenpriset för

spannmål höjts. Det löfte riksdagen gav till det norrländska

jordbruket år 1990 var att den livsmedelspolitiska reformen inte

fick leda till försämrad lönsamhet. Enligt utskottets mening ger

regeringens material om beräkningsgrunderna vid handen att man

underskattar kostnaderna för att upprätthålla lönsamheten i det

norrländska jordbruket. Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen med en mer utförlig redovisning på denna punkt. Detta

bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till den osäkerhet som

föreligger bör riksdagen redan nu anvisa ytterligare medel för

att höja nivån på Norrlandsstödet i enlighet med motionens

yrkande om ytterligare 50 miljoner kronor för detta ändamål.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att det behövs

en precisering av hur det framtida stödet till

Norrlandsjordbruket skall utformas och fördelas. Vid ett

eventuellt medlemskap i EU måste prisstödet frångås. Regeringen

har i samband med presentationen hävdat att någon form av

produktionsanknytning även i fortsättningen skall upprätthållas.

Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med en mer utförlig redovisning i denna fråga.

Utskottet föreslår således att riksdagen med anledning av

motion Jo52 yrkandena 2, 3 och 4 dels anvisar ytterligare 50

miljoner kronor under anslaget, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare

redovisningar m.m.

Motionerna Jo47 yrkande 1 och Jo51 avstyrks i den mån de inte

tillgodoses genom detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 2 och 4 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin

i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1993/94:Jo52 yrkande 3 och med avslag på motion 1993/94:Jo47

yrkande 1 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1 045 000 000 kr,

4. beträffande vissa övriga frågor om

Norrlandsjordbruket

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo52 yrkandena 2

och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt avslår motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1,

1993/94:Jo49 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo51 och 1993/94:Jo53,

Särskilda yttranden

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anför:

1. Regeringens hantering av propositionsarbetet

I samband med behandlingen av budgetpropositionen uttalade en

majoritet av utskottet en kritisk syn på regeringens hantering

av budgetarbetet på jordbrukets område. Kritiken kvarstår, men

vi avstår av formella skäl från att i detta sammanhang reservera

oss till förmån för vår motion Jo52 yrkande 1.

2. Stöd till bär- och grönsaksodling

Utskottet ansluter sig i betänkandet till vårt krav på ett

särskilt stöd till bär och grönsaker i norra Sverige. Utskottet

godtar även det av oss föreslagna beloppet på 3 miljoner såsom

varande rimligt, men anser att det bör tas ur befintlig ram. Det

hade varit önskvärt med en med tre miljoner utökad ram för detta

ändamål, men vi nöjer oss för närvarande med att markera vår

uppfattning genom detta särskilda yttrande.

3. Omställningsstödet

Efter diverse efterforskning och efter en av oss

socialdemokrater föreslagen utfrågning av jordbruksministern med

flera, framgår det att kravet på en återbetalning av

omställningsstöd för perioden 1991 till 1/1 1995 icke är

förenlig med de villkor som 1990 års reform innehöll. Vi

beklagar detta, men vill vidhålla den ingångna uppgörelsen. Vi

vill dock understryka att det nu liggande förslaget enbart

gäller under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket (mom. 4)

Som anförs i motion Jo49 måste ytterligare utredningsinsatser

göras angående Norrlandsstödet när förhandlingsresultatet om ett

EU-medlemskap kunnat analyseras närmare. Det måste också finnas

en rimlig beredskap inför ett nej i den kommande

folkomröstningen. Ett sådant utslag kommer att ändra

förutsättningarna på en rad olika politikområden. Regeringen

måste givetvis ta denna situation i beräkningen i det fortsatta

arbetet på det jordbrukspolitiska området.

Förhandlingsresultatets effekter på stödformerna är i många

fall oklara. Inte minst gäller det för produktionen av kött från

get och killing, som har större betydelse för jordbruket i norra

Sverige än i södra Sverige. Som anförs i motionen bör de

beräkningsgrunder som gäller för får och lamm även gälla denna

produktion.

Frågorna om ett särskilt stöd för bär- och grönsaksodling i

norra Sverige bör utredas skyndsamt. Däremot påverkas inte

behovet av en elitplantstation i norra Sverige av ett medlemskap

i EU. Någon utredning av detta skäl behövs därför inte. I

enlighet med motionen bör SLU:s forskningsstation i Öjebyn

omvandlas till en elitplantstation för trädgårdsväxter med samma

status som elitplantstationen i Balsgård och Skåne.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

4 borde ha hemställt:

4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo49 yrkandena

1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts

samt lämnar motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1, 1993/94:Jo51,

1993/94:Jo52 yrkandena 2 och 4 och 1993/94:Jo53 utan vidare

åtgärd,