Bet. 1993/94:JoU27

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU27

Licensområden för älgjakt m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1993/94

JoU27

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i

proposition 1993/94:193 att de s.k. generellområdena för älgjakt

skall, i den mån de omfattar minst 5 ha sammanhängande mark,

kunna registreras som licensområden med tilldelning av ett

valfritt djur (vuxen älg eller kalv) per område utan att det

finns särskilda skäl för registrering.

Med anledning av en motion (s) föreslår utskottet att

generellområden som omfattar en sammanhängande areal om minst

20 ha i stället skall kunna registreras för tilldelning av en

älgkalv om året med den längre jakttid som gäller för A-områden.

Därmed tillgodoses även syftet med en motion (nyd).

Utskottet föreslår även att omregistreringar under år 1994 av

älgjaktsområden som innebär anslutning av nya marker skall

befrias från omregistreringsavgift. Därmed tillgodoses en motion

(nyd).

Utskottet förordar vidare att de särregler som gäller för

älgjakten i Malmöhus län slopas.

I betänkandet tas även upp ett antal fristående jaktmotioner

till behandling. De avstyrks av utskottet.

Utskottet föreslår slutligen ett riksdagsuttalande om att det

även i fortsättningen bör ges möjlighet till ersättning för

vissa viltskador.

Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande (s).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition

1993/94:193 föreslagit att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett område som för 1987 års jakt

har registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning

skall registreras som licensområde med tilldelning av ett

valfritt djur (vuxen älg eller kalv) om året utan att det

behöver finnas särskilda skäl för registrering. Området skall

dock omfatta minst 5 ha sammanhängande mark.

Vidare föreslås att alla beslut som Statens jordbruksverk

eller länsstyrelsen fattat med stöd av rennäringslagen

(1971:437) skall kunna gälla även om de har överklagats.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Jo58 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 33 § jaktlagen andra stycket

så att det grundläggande för ett licensområde för älgjakt skall

vara möjligheten att fälla en kalv årligen,

2. att riksdagen beslutar om avgiftsfrihet för samtliga

förändringar av älgjaktsområden under 1994 under förutsättning

att ändringen innebär samordning av områdets areal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jakttiden på B-licensområdena så att

avskjutningen på B-licensområdena genom anpassning av jakttiden

harmoniseras med den på A-licens.

1993/94:Jo59 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar om att punkt 5 andra stycket i

övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259) skall ha

följande lydelse: Om området består av minst tjugo hektar

sammanhängande mark, skall det för tid efter år 1994 på ansökan

av områdets innehavare registreras som licensområde enligt 33 §

med tilldelning av en älgkalv om året. Sådan ansökan skall göras

före utgången av år 1994. Jakttiden skall vara densamma som

gäller för A-områden.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Jo801 av Bertil Danielsson och Leif Carlson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskning av antalet mellanskarvar i

Kalmar län.

1993/94:Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera

allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1993/94:Jo803 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot jakt på grävling i

gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.

1993/94:Jo805 av John Andersson och Lars Werner (-, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jakträttsupplåtelser.

1993/94:Jo806 av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Domän Skog AB:s arrendevillkor.

1993/94:Jo807 av Ingrid Skeppstedt och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en förändring av 46 §

jaktförordningen.

1993/94:N298 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringens representant vid

bolagsstämman borde hävda att Domänskog AB skall vara en

förebild när det gäller viltvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringens representant vid

bolagsstämman borde hävda att Domänskog AB inte skall föregå

som skrämmande exempel genom att debitera skyhöga arrenden vid

jakträttsupplåtelser.

1993/94:Bo605 av Sven-Olof Petersson och Ingrid Skeppstedt (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skador föranledda av frilevande

vildsvinsstammar.

Utfrågning, inkomna skrivelser

Utskottet har inhämtat ytterligare upplysningar i ärendet

under en utfrågning av representanter för Svenska

jägareförbundet och Jägarnas riksförbund--Landsbygdens jägare.

Skrivelser om älgjakten i Malmöhus län har inkommit från dels

Frosta jaktvårdskrets och Eslöv Svalövs jaktvårdskrets, dels

även från Ö. Sallerups Jakt- och viltvårdsförening, Höörs Jakt-

och viltvårdsförening, Eslövs Jakt- och viltvårdsförening samt

Svalövs Jakt- och viltvårdsförening.

Länsstyrelsen i Örebro län, miljöenheten, har tillskrivit

utskottet angående gåsbetesproblematiken kring CW-områden och

framför allt kring Kvismaren i Örebro län. Skrivelser i samma

ämne har även inkommit från Lantbrukarnas länsförbund i Örebro

och från Kvismaredalens vattenavledningsföretag.

Utskottet

Älgjaktsområden

Propositionen

Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet har den 6

oktober 1993 till regeringen överlämnat ett gemensamt förslag

till hur älgjakten efter år 1994 bör vara utformad. Förslaget

tar upp frågor om krav för registrering av licensområde för

älgjakt, älgjakten efter år 1994 på de s.k. generellområdena,

älgjakten på oregistrerade områden i Malmöhus län, avgift för

registrering av licensområde och överklagande av myndighets

beslut i älgjaktsärenden.

I samband med överklaganden av länsstyrelsernas och Statens

jordbruksverks beslut i rennäringsfrågor har uppmärksammats att,

efter en ändring av rennäringslagen år 1991, myndigheternas

överklagade beslut inte längre kan verkställas innan beslutet

vunnit laga kraft.

Lagrådet

Lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. De är

emellertid av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande

skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte ansett det

nödvändigt att höra Lagrådet i ärendet.

Jaktlagstiftningen

Älgjakten har under den senaste tjugoårsperioden bedrivits

enligt ett antal försöksmodeller. Nuvarande bestämmelser om

älgjakten är utformade efter beslut av riksdagen (prop.

1986/87:58, bet. JoU15, rskr. 190). Beslutet innebär att

jakten skall anpassas till älgproduktionen på den mark som står

till förfogande för älgjakt. Detta förutsätter att älgjakten

huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom registrerade områden.

För registrering skall krävas att området medger en avskjutning

av minst ett vuxet djur om året. Dessa områden har kommit att

kallas A-områden. Riksdagen beslöt vidare att områden som inte

uppfyller kravet för registrering som A-område kan få

registreras som B-område om vissa särskilda skäl är uppfyllda.

Tilldelningen är ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) under

en kort jakttid. Inom övriga, oregistrerade områden får ett

valfritt antal kalvar fällas under en kort jakttid. Registrerade

generellområden får finnas kvar under en övergångstid. För dessa

gäller en generell årlig tilldelning omfattande årskalv och ett

vuxet djur. Jakttiden är endast ett fåtal dagar. Riksdagen har

sedermera beslutat om vissa särskilda bestämmelser om älgjakten

i Malmöhus län och om inrättande av älgskötselområden.

Den framtida älgjakten

Den nuvarande inriktningen av älgjakten med en

produktionsanpassad avskjutning inom registrerade licensområden

bör enligt regeringens mening behållas. Den år 1992 införda

möjligheten att registrera älgskötselområden är ytterligare ett

steg på väg mot stora och stabila licensområden. En målinriktad

information och utbildning -- Viltvård i samverkan -- pågår i

syfte att nå balans mellan viltstammarnas storlek och de

intressen som utsätts för skador. Möjligheten att få ersättning

för skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och

trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995. En utvärdering av

dessa åtgärder kan komma att föranleda en förnyad prövning av

älgjaktssystemet. Till detta kommer att jakten är en värdefull

och eftertraktad källa till avkoppling och rekreation.

Älgjaktens utformning bör därför anpassas så att tillgängliga

jaktmöjligheter så långt möjligt kan utnyttjas.

I propositionen framläggs inget förslag om ändring av

nuvarande bestämmelser för A-områden, B-områden, oregistrerade

områden eller för älgjakten i Malmöhus län. Regeringen bedömer

att jägarorganisationernas förslag i flera viktiga hänseenden

innebär avsteg från statsmakternas tidigare beslut om hur

älgjakten bör bedrivas.

Frågan om älgjakten på de gamla generellområdena bör dock få

sin slutliga lösning nu. Med undantag av Malmöhus län skall alla

registrerade generellområden som är minst 5 ha stora

omregistreras till B-områden på ansökan av områdets innehavare.

Som skäl för förslaget anger regeringen bl.a. följande. Inom

de län där s.k. samordnad älgjakt bedrevs tidigare omfattade de

registrerade licensområdena drygt 95 % av älgmarksarealen.

Resterande areal, de s.k. generellområdena, var följaktligen

mycket liten. Antalet generellområden var dock stort,

ca 20 000. Enligt 1987 års beslut om jaktlag borde särskilda

bestämmelser gälla för generellområdena under en övergångstid

t.o.m. 1990 års jakt för att ge tillräcklig tid för

samverkansbildning och den anpassning i övrigt som kunde krävas.

De gamla tilldelningsreglerna borde gälla så länge områdena

fanns kvar.

Statsmakternas intentioner om samverkan och bildande av stora

licensområden för produktionsanpassad jakt har emellertid inte

infriats när det gäller generellområdena. Trots att riksdagen år

1990 beslutat om en förlängd övergångstid t.o.m. 1994 års

älgjakt finns fortfarande ca 14 000 sådana områden kvar. 1987

års riksdagsbeslut har inte infriats när det gäller samverkan

och registrering av licensområden som är tillräckligt stora för

en produktionsanpassad jakt. Ett genomförande av

jägarorganisationernas förslag riskerar enligt propositionen att

motverka den uttalade målsättningen att det bör bildas stora och

stabila licensområden. Samtidigt har det dock under de år som

älgjakt bedrivits på generellområdena visat sig att jakten inte

äventyrar produktionsanpassningen. Avskjutningen per ytenhet är

nämligen inte större där än på A-områdena. Om generellområdena

omregistreras till B-områden minskar dessutom den tillåtna

avskjutningen från två till ett djur. Mot bakgrund av riksdagens

motiv för införande av B-områden, att ge en större del av

jägarkåren möjligheter till jakt på vuxna djur, bör

generellområdena enligt regeringens uppfattning kunna

registreras som B-områden utan att det finns särskilda skäl.

Enda kravet för en sådan registrering bör vara att områdets

sammanhängande areal är minst 5 ha. Oavsett områdets storlek

bör det dock krävas en ansökan av områdets innehavare för att

området skall registreras som B-område. Det bör föreskrivas att

sådan ansökan skall göras före utgången av år 1994.

Generellområdena i Malmöhus län avregistreras och älgjakten

bedrivs där i fortsättningen under allmän jakttid. Även

generellområden i övriga landet som inte har en sammanhängande

areal om minst 5 ha avregistreras. Självfallet kan dock

jakträttshavaren ansöka om registrering som B-område.

Om- och avregistrering kommer sålunda att följa generella

regler och kan därför ske till försumbara kostnader. Den bör

därför ske avgiftsfritt. Informationen om förändringen kan också

ske i generella former och behöver inte vara individuell.

För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller

älgjakten bör en bred information ges till innehavaren av mindre

jaktområden. Syftet bör vara att generellområdena så långt

möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jaktliga enheter.

Informationen om detta bör ingå som en naturlig del av

jägarorganisationernas normala verksamhet.

Regeringens förslag medför en ändring av jaktlagens

övergångsbestämmelser.

Motionerna

Två motioner har väckts med anledning av propositionen. I

motion Jo58 (nyd) förordas en lagändring av innehåll att det

grundläggande för ett licensområde för älgjakt skall vara

möjligheten att fälla en kalv årligen (yrkande 1). För att

stimulera befintliga eller andra jaktliga enheter föreslås att

alla omregistreringar av älgjaktsområden skall friskrivas från

den nuvarande registreringsavgiften om 500 kr (yrkande 2).

Slutligen bör riksdagen uttala vikten av att jakttiden på s.k.

B-områden anpassas så att avskjutningen inte överstiger den på

egentliga älgjaktsområden -- A-licenser och älgskötselområden

(yrkande 3).

Enligt motion Jo59 (s) strider regeringens förslag att

automatiskt överföra samtliga generellområden till

B-licensområden med en generell tilldelning av ett valfritt djur

mot den målsättning om produktionsanpassad älgjakt som riksdagen

i stor enighet tidigare beslutat om och som jägarna nu är

överens om. I stället bör samtliga generellområden ges möjlighet

att omregistreras till A-licensområde med generell tilldelning

av en kalv om året under den längre jakttid som gäller för

A-områden, anser motionärerna. En förutsättning bör vara att

området består av minst 20 ha sammanhängande mark. På områden

under 20 ha finns redan möjlighet i nuvarande system att jaga

älgkalv under en kort jakttid.

Utskottets överväganden

För vård och skydd av viltet i allmänhet bör enligt

förarbetena till jaktlagen (1987:259) bl.a. följande gälla.

Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör

landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna

och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Allt

vilt är fredat om inte annat föreskrivs. Det skall åligga

markägare och jakträttshavare att vidta de särskilda åtgärder

som behövs för att skydda och vårda viltet och att anpassa

jakten efter tillgången på vilt. Åtgärder i samverkan mellan

flera markägare och jakträttshavare bör främjas bl.a. genom en

lokal organisation (prop. 1986/87:58, JoU15).

Reglerna för älgjakten har under senare år undergått flera

förändringar. Syftet har varit att åstadkomma ett system som i

enlighet med de allmänna viltvårdsreglerna medger en

produktionsinriktad älgjakt och som samtidigt i möjligaste mån

tillgodoser skogsvårdens, jakträttshavarnas och jägarnas

intressen.

Genom 1987 års jaktlag infördes ett nytt system för älgjakten

som innebär uppdelning av jaktmarken i olika kategorier. För

närvarande är älgjaktsområdena fördelade på följande sex

kategorier.

Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året

får av länsstyrelsen registreras som licensområde --

A-licens. Jakttiden skall vara minst 70 dagar och

länsstyrelsen beslutar om hur många älgar som får fällas.

92 500 älgar fälldes på A-områden år 1992.

Som B-områden klassas områden som inte uppfyller kraven

för A-områden. De kan om det finns särskilda skäl registreras

för tilldelning av ett djur om året (vuxet djur eller kalv).

Jakttiden är kort, högst 5 dagar. 1 800 älgar fälldes på

B-områden år 1992.

Sedan år 1992 kan stora stabila jaktområden som har en egen

älgstam registreras som älgskötselområden. Antalet älgar som

skall fällas bestäms av jakträttshavarna själva. Jakttiden är

lång, minst 70 dagar. 2 000 älgar fälldes på älgskötselområden

år 1992.

Enligt övergångsbestämmelserna till jaktlagen finns det s.k.

generellområden kvar från gamla jaktlagens tid. Jakten på

generellområdena får bedrivas enligt äldre bestämmelser fram

till 1994 års utgång. Tilldelningen utgör en årskalv och ett

vuxet djur. Jakttiden är kort -- fem dagar eller den kortare tid

som länsstyrelsen bestämmer. 2 900 älgar fälldes på

generellområden under 1992 års älgjakt.

På oregistrerade områden får endast älgkalv (utan

begränsning av antalet) jagas. Jakttiden är kort: högst

5 dagar. 118 älgkalvar fälldes på oregistrerade områden under

1992 års älgjakt.

För Malmöhus län gäller särskilda bestämmelser.

Jägarnas riksförbund och Svenska Jägareförbundet har lagt fram

förslag om ändring av älgjaktsbestämmelserna. Bakgrunden anges

vara det påtagliga och växande problemet med A-områden som är

så små att de inte kan bestå vid en ökning av den areal som

krävs för rätten att fälla en vuxen älg. Enligt förslaget skall

områden med en sammanhängande areal av minst 50 ha kunna

registreras som A-område. Tilldelningen bör vara en älgkalv om

året om den registrerade arealen understiger hälften av den

areal som fordras för licens för jakt efter ett vuxet djur om

året. Även för övriga områdeskategorier föreslås ändringar i

systemet. För älgjakten i Malmöhus län bör gälla samma

bestämmelser som för landet i övrigt.

Regeringens förslag innebär, som framgår av den inledningsvis

lämnade redogörelsen för propositionen, att det nuvarande

systemet i huvudsak bör ligga fast. De bestämmelser som reglerar

jakten på A- och B-licensområden liksom älgskötselområden och

jakten i Malmöhus län bör enligt propositionen ligga fast.

Frågan om älgjakten på de gamla generellområdena bör dock få sin

slutliga lösning nu.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att den

målinriktade informationen och utbildningen, kallad Viltvård i

samverkan, drivs aktivt i syfte att nå balans mellan

viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för skador.

För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller älgjakten

bör en bred information ges till innehavarna av mindre

jaktområden. Syftet bör vara att generellområdena så långt

möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jaktliga enheter.

Som framgår av den fortsatta framställningen anser utskottet att

detta tillfälle bör utnyttjas för att vidta åtgärder avsedda att

stimulera innehavarna av smärre jaktområden att ansluta sig till

större områden. Informationen om detta bör ingå som en naturlig

del av jägarorganisationernas normala verksamhet.

Utskottet tillstyrker således förslaget i propositionen, att

alla registrerade generellområden som omfattar minst 5 ha

sammanhängande mark skall kunna omregistreras till B-områden

efter ansökan av områdets innehavare, även om det inte finns

särskilda skäl för sådan omregistrering. Omregistreringen skall

gälla för tid efter år 1994. Ansökan om omregistrering skall

göras före utgången av år 1994. Någon registreringsavgift skall

inte tas ut.

Det bör även, enligt utskottets mening, införas en möjlighet

att registrera områden med en sammanhängande areal om minst

20 ha för tilldelning av en älgkalv om året med den längre

jakttid som gäller för A-områden.

Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av

motion Jo59 i denna del beslutar om ändring av 33 § tredje

stycket jaktlagen genom ett tillägg som medger registrering av

licensområde med tilldelning av en älgkalv om året, om området

har en sammanhängande areal av minst 20 ha. Som motionärerna

föreslår bör för dessa jaktområden gälla samma -- längre --

jakttid som för A-områden. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om jakttiden. Med det

anförda tillgodoses även motion Jo58 yrkande 1.

Utskottet förordar vidare, med hänvisning till vad som anförts

i det föregående, att regeringens förslag om ändring av

övergångsbestämmelserna till jaktlagen antas med följande

tillägg. Innehavare av generellområden med en sammanhängande

areal av minst 20 ha skall, i stället för att ansöka om

B-licens, kunna begära att området registreras för tilldelning

av en älgkalv om året under den längre jakttid som gäller för

A-område. Registreringen bör ske avgiftsfritt. Riksdagen bör med

anledning av motion Jo59 i denna del besluta i enlighet med vad

utskottet anfört.

Utskottet anser vidare att ytterligare åtgärder bör vidtas för

att stimulera markägarna att bilda större sammanhängande

jaktområden. Utskottet föreslår i anslutning till motion Jo58

att alla ansökningar om omregistrering av älgjaktsområde som

görs under återstoden av år 1994, avser tiden efter 1994 års

utgång och syftar till anslutning av nya marker till redan

existerande älgjaktsområden bör befrias från

registreringsavgift. Det anförda gäller även för innehavare av

B-områden som önskar omregistrera området till område med

kalvlicens med den längre jakttid som gäller för A-områden.

Riksdagen bör med anledning av yrkande 2 i motionen göra ett

särskilt uttalande till regeringen härom.

Med anledning av yrkande 3 i motion Jo58 vill utskottet

understryka vikten av att länsstyrelserna i sina beslut om

jakttid på B-områden uppmärksammar principen att avskjutningen

per arealenhet inte bör överstiga den som sker på de egentliga

älgjaktsområdena -- A-licenser och älgskötselområden. Därmed får

motionens syfte anses tillgodosett. Något särskilt

riksdagsuttalande påkallas inte.

Jägarorganisationernas skrivelse till regeringen om älgjakten

innefattade, som redovisats i det föregående, ett förslag om att

Malmöhus län skall få omfattas av samma system för älgjakten som

gäller i övriga delar av landet. Petitioner i samma riktning har

inkommit till utskottet från ett antal jaktvårdskretsar samt

jakt- och viltvårdsföreningar i länet. Enligt skrivelserna har

de bestämmelser om fem dagars allmän jakt som infördes i

Malmöhus län fr.o.m. 1992 års jaktsäsong, utom på A-områden och

älgskötselområden, medfört att älgstammen i länet kommit att

utsättas för en orimligt hård belastning vilket avspeglas i en

nedåtgående trend av antalet nedlagda djur.

Utskottet finner för sin del starka skäl tala för att

bestämmelserna om älgjakten bör omfatta hela riket. Enligt

utskottets mening bör alltså de särbestämmelser för Malmöhus län

som intagits i 3 § andra stycket punkt 3 jaktförordningen

(1994:108) utgå fr.o.m. den 1 januari 1995. Älgjaktsområden som

efter införandet av jaktlagen registrerats som B-områden och

blivit avregistrerade efter 1991 års riksdagsbeslut om jakt och

viltvård (prop. 1991/92:9, JoU5) bör enligt utskottets mening

åter kunna registreras avgiftsfritt och utan prövning av om det

finns särskilda skäl. Vad utskottet anfört om älgjakten i

Malmöhus län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Viltskadeersättningen vad gäller skada av älg och hjort på

jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995.

Som regeringen anför kan en utvärdering av vidtagna åtgärder

komma att föranleda en förnyad prövning av älgjaktssystemet.

Utskottet återkommer i den följande framställningen till frågan

om skador orsakade av vissa andra viltarter.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till

ändring av rennäringslagen. Lagförslaget bör antas.

Övriga jaktfrågor -- fristående motioner

Motionerna

I det följande tar utskottet upp de fristående motioner om

jaktfrågor som väckts under allmänna motionstiden och som inte

behandlats tidigare.

I motion Jo801 (m) föreslås ett tillkännagivande om minskning

av antalet mellanskarvar i Kalmar län. Mellanskarven är enligt

motionen en fågel som breder ut sig lavinartat i framför allt

Kalmarsund. Problemen och skadeverkningarna av mellanskarvens

utbredning är så omfattande att en radikal reduktion av

beståndet måste ske omedelbart, anför motionärerna.

Enligt motion Jo802 (s) finns det behov av en ny och mera

allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation. Motionärerna

föreslår att en ny organisation bildas för att ta hand om

ansvaret för det viktiga jakt- och viltvårdsarbetet.

Organisationen bör bildas helt fristående från Svenska

jägareförbundet och bestå av representanter för

Naturvårdsverket, naturvårdsorganisationerna, friluftslivet,

djurskyddet, forskningen, skogs- och jordbruket samt

jägarorganisationerna.

I motion Jo803 (s) föreslås förbud mot jakt på grävling i

gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.

I ett par motioner diskuteras priserna på

jakträttsupplåtelser. Enligt motion Jo805 (-, v) gör sig de

ekonomiska intressena alltmer gällande i den svenska jakten,

till nackdel för både viltet och jägarna. Ett prissystem med

ettåriga arrenden med ett högt pris och betalt i förskott blir

förödande för viltvården. Regeringen bör få i uppdrag att

återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som sätter

vården av viltet främst, anser motionärerna. I utarbetandet av

sådana åtgärder bör de bägge jägarorganisationerna kunna bistå

med förslag. Enligt motion Jo806 (s) måste kraftfulla åtgärder

sättas in för att ändra Domän Skog AB:s arrendevillkor.

En likartad argumentation förs i motion N298 (nyd) där det

dock yrkas att regeringens representant vid bolagsstämman borde

agera enligt vissa av motionären angivna instruktioner.

Ett par motioner behandlar jordbruksarrendatorers rättigheter

i jaktärenden. Enligt motion Jo807 (c) bör 46 §

jaktförordningen ändras så att jordbruksarrendatorerna blir

företrädda i länsviltnämnderna. I motion Bo605 (c) om skador

föranledda av frilevande vildsvinsstammar påtalas att en

jordbruksarrendator i realiteten inte har någon som helst

möjlighet att utsätta vildsvinsstammen för beskattning om

jakträtten är undantagen från jordbruksarrendet. Motionärerna

anser att åtgärder måste vidtas för att minska och helst

undanröja problemen. Detta kan ske på olika sätt, t.ex genom att

jakträtten automatiskt skall följa med vid jordbruksarrende

eller genom att skyddsjakt beviljas i större utsträckning. Den

som lider skada bör enligt motionen ha möjlighet att få

ersättning av statsmedel.

Utskottets överväganden

Med anledning av motion Jo801 vill utskottet erinra om att

frågor om skyddsjakt delegerats till Naturvårdsverket och

länsstyrelserna. Enligt jaktförordningen (1994:108) får

länsstyrelsen ge tillstånd till jakt efter vissa, annars

fredade djur, om det behövs för att hindra att dessa orsakar

avsevärda skador eller olägenheter på grund av beståndens

storlek eller av andra skäl. Utskottet har inhämtat att

Naturvårdsverket numera fattat ett beslut om skyddsjakt på

mellanskarv. Enligt beslutet som föranletts av ett överklagande

av ett beslut av länsstyrelsen i Kalmar län är en utökning av

skyddsjakten enligt vissa riktlinjer lokalt motiverad. I

beslutet har Naturvårdsverket anfört bl.a. följande.

Skarven har en lång historia i Sverige. Den har "hemortsrätt"

som vilken annan fågelart som helst i landet. Dock har den under

senare tid ökat så snabbt att den kommit att konkurrera med

yrkesfisket.

Naturvårdsverket finner inte skäl till att sanktionera någon

generell och omfattande decimering av det svenska

skarvbeståndet. De skador och olägenheter som skarven förorsakar

bör därför lösas genom lokalt eller regionalt anpassade åtgärder

efter särskild prövning. Viss skyddsjakt runt redskapen kan vara

motiverad även under häckningstid. Detta strider visserligen mot

gällande etiska regler, men kan ändå godtas med hänsyn till den

påtagliga risken för skador. Vidare kan förlängd jakttid under

mars månad vara motiverad lokalt. Under vissa speciella

förhållanden kan det vara befogat med ingrepp i en koloni under

häckningstidens första skede, i första hand genom äggprickning.

Naturvårdsverket understryker samtidigt att frågan om

fiskeredskapens utformning uppmärksammas.

Enligt utskottets uppfattning är Naturvårdsverkets

ställningstagande ägnat att i hög grad tillgodose syftet med

motion Jo801. Motionen avstyrks mot den bakgrunden.

Motioner av samma art som motion Jo802 om jakt- och

viltvårdsorganisation har avslagits av riksdagen vid flera

tidigare tillfällen, senast 1993/94:JoU1. Utskottet har inte

ändrat sin mening och avstyrker motionen.

Med anledning av motion Jo803 har utskottet erfarit att frågan

om hur grävlingjakt skall bedrivas nyligen varit föremål för

utredning. I den nyligen ändrade jaktförordningen har intagits

en ny paragraf, 16 a §, med skärpta regler för hur hundar

skall tränas för grytjakt och hur sådana gryt skall vara

utformade. Utskottet avstyrker motionen.

Frågan om stigande priser på jakträttsupplåtelser har under en

följd av år varit föremål för riksdagsmotioner. Utskottet har --

senast i betänkandet 1993/94:JoU1 -- understrukit

jakträttsupplåtelsernas karaktär av civilrättsliga

överenskommelser där grundprincipen måste vara att avtalsfrihet

råder.

Med anledning av motionerna Jo805 och Jo806 har utskottet

erfarit att överläggningar i aktuella jaktfrågor för norra

Sverige numera ägt rum mellan AssiDomän och Svenska

jägareförbundet, Region norr. Parterna har därvid kommit överens

om följande rekommendationer:

Priset skall främst grundas på jaktområdets uthålliga

avkastning samt övriga jaktmässiga kvaliteter.

Ett grundpris för rätten att disponera älgjakt kan utgå och

betalas i så fall senast den 1 oktober. Fällavgiften tas ut

efter jaktperiodens slut.

En större andel av priset skall utgöras av fällavgift för

vuxna älgar.

AssiDomän kommer i princip inte att höja priserna inför nästa

jaktår. På svaga marker kan priset komma att sänkas.

Samarbetet skall också fortsätta och utvecklas med följande

inriktning:

Älgjaktens mål är att främja en livskraftig älgstam med hög

avkastning, anpassad till vad markerna tål i betestryck utan

oacceptabla skador. Det skall ske genom en kvalitetsmässigt

riktig avskjutning.

Jaktlagen skall kontinuerligt genomföra betesinventeringar och

övriga älgobservationer.

AssiDomäns marker skall utnyttjas bättre genom att fler jägare

-- framför allt ungdomar -- bereds möjlighet till jakt.

Utskottet har vidare inhämtat att Svenska jägareförbundet har

förhoppningen att motsvarande överenskommelse kan träffas inom

övriga regioner i landet. Utskottet kan instämma i denna

förhoppning. Redan i samband med jaktlagens tillkomst framhölls

att det bör vara en uppgift för jägarorganisationerna att

utarbeta och ge spridning åt ett normsystem enligt vilket vissa

bestämda faktorer läggs till grund för beräkning av

upplåtelseavgiften (prop. 1986/87:58, JoU15). Med hänsyn till

den prisledande ställning AssiDomän intar när det gäller

jaktarrenden finns det enligt utskottets mening skäl att

förvänta en lugnare utveckling av jaktarrendena med utgångspunkt

i den nu träffade överenskommelsen. Någon ytterligare riksdagens

åtgärd med anledning av motionerna Jo805 och Jo806 synes inte

påkallad.

Förslaget i motion N298 (nyd) innebär till ordalydelsen att

riksdagen skall bestämma hur en viss person yttrar sig i en viss

angiven situation. Som utskottet vid ett flertal tillfällen

framhållit bör riksdagen i första hand ägna sig åt mer

övergripande frågor. I riksdagens primära ansvarsområde ingår

bl.a. att stifta lagar med generell giltighet, dvs. normbeslut

men ej förvaltningsbeslut. Utskottet avstyrker motion N298.

I anslutning till förslaget i motion Jo807 om att

jordbruksarrendatorerna ges plats i länsviltnämnderna erinrar

utskottet om att jaktförordningen nyligen genomgått en

revidering. Frågan tillhör regeringens kompetensområde.

Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare

riksdagens åtgärd med anledning av motionen.

Med anledning av motion Bo605 får utskottet anföra följande. I

samband med antagandet av jaktlagen anfördes att vildsvinen, som

har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former åter bör

bli ett inslag i den svenska faunan. En noggrann uppföljning

borde borde ske av stammens storlek. Skulle det områdesvis

uppstå problem ger den nya jaktlagen myndigheterna möjligheter

att besluta om nödvändig jakt (prop. 1986/87:58, JoU15).

Grundregeln för jakträtt vid jordbruksarrende är att

arrendatorn har jakträtten på den arrenderade marken om inte

annat har avtalats. 1990 års arrendekommitté har i sitt

slutbetänkande (1992:109) Investeringar i arrendejordbruket och

andra arrenderättsliga frågor föreslagit att, om jakträtten inte

ingår i arrendet, jordägaren skall vara skyldig att ersätta

arrendatorn för skador på jordbruksgrödor som orsakas av vilt

som får jagas under någon del av året. En särskild regel om

detta bör enligt kommittén införas i 9 kap. jordabalken. Enligt

förslaget skall dock ersättning inte utgå om grödan med hänsyn

till det föreliggande viltbeståndet är särskilt olämplig att

odla på arrendestället. Vissa regler om självrisk m.m. föreslås

också. Betänkandet har remissbehandlats och bereds i

Justitiedepartementet.

Vad utskottet anfört beträffande riksdagens beslut att

vildsvinen åter bör bli ett inslag i den svenska faunan samt om

det förslag som 1990 års arrendekommitté lagt fram i frågan är

ägnat att i viss mån tillgodose syftet med motion Bo605.

Motionen bör inte föranleda någon särskild åtgärd från

riksdagens sida.

Viltskadeersättningen vad gäller skada av älg och hjort på

jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör som tidigare nämnts

den 1 januari 1995. Enligt riksdagens beslut om jakt och

viltvård hösten 1991 (prop. 1991/92:9, JoU5) skall jägare och

markägare ta ett större ansvar för att balansen uppnås mellan

viltstammarnas storlek och intresset av att minska de skador

viltet åstadkommer. När det gäller skador av sådana viltarter

där jakt, på grund av beståndens ringa storlek, inte är tänkbar

i någon form har utskottet nyligen -- i bet. 1993/94:JoU1 --

gjort vissa uttalanden om det framtida ersättningssystemet.

Utskottet har därvid förordat att det även fortsättningsvis ges

möjlighet till ersättning för vissa viltskador när det framstår

som uppenbart oskäligt att den enskilde själv skall svara för

kostnaderna. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I en sådan

skälighetsprövning bör man kunna ta hänsyn till även andra

faktorer, såsom omfattningen av inträffade skador och vilka

praktiska möjligheter det föreligger att genomföra en effektiv

skyddsjakt för att förebygga skador. Exempelvis finns det

anledning att uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av

genom vissa arter av betande vildgäss under vår- och

höstflyttningen. Utskottet förutsätter att regeringen

uppmärksammar problemen och följer utvecklingen när det gäller

skador i jord- och skogsbruket. Utskottet vill också peka på

möjligheten att genom statlig ersättning för vissa naturvårdande

åtgärder åstadkomma en balans mellan viltvårdsintressen och

brukarintressen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande 33 § jaktlagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo58 yrkande

1 och 1993/94:Jo59 i denna del dels som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar följande

Förslag till

Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 33 § jaktlagen (1987:259) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §1

Jakt efter älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen

och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat

(licensområde). Detta gäller inte, om jakten endast avser

älgkalv.

Ett licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhet

i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra

att registrera ett område som licensområde eller besluta om

avregistrering, om området inte medger en avskjutning av minst

ett vuxet djur om året.

Utan hinder av Utan hinder av

bestämmelserna i andra bestämmelserna i andra

stycket får ett område stycket får ett område

registreras som registreras som

licensområde med licensområde med

tilldelning av ett valfritt tilldelning av 1.ett valfritt

djur om året, om det finns djur om året, om det finns

särskilda skäl för en särskilda skäl för en

sådan registrering. sådan registrering, eller

2. en älgkalv om året,

om området har en

sammanhängande areal av

minst tjugo hektar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första

och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1769

2. beträffande övergångsbestämmelserna till jaktlagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1993/94:Jo59 i denna del antar regeringens förslag till lag om

ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt avser punkt 5 i

övergångsbestämmelserna med den ändringen att punkten erhåller

följande som Utskottets förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

5. Inom område som för 1987 års jakt har registrerats med stöd

av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att vara

licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills

vidare, dock längst till utgången av år 1994.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Om området består av Om området består av

minst fem hektar minst fem hektar

sammanhängande mark skall sammanhängande mark skall

det för tid efter år det för tid efter år

1994 på ansökan av 1994 på ansökan av

områdets innehavare områdets innehavare

registreras som registreras som

licensområde enligt 33 § licensområde enligt 33 §

tredje stycket även om det tredje stycket 1 även om

inte finns särskilda det inte finns särskilda

skäl för en sådan skäl för en sådan

registrering. Sådan registrering. Om området

ansökan skall göras består av minst tjugo

före utgången av år hektar sammanhängande mark,

1994. skall det, om sökanden

begär det, i stället

registreras som

licensområde enligt 33 §

tredje stycket 2. Ansökan

om registrering skall göras

före utgången av år

1994.

3. beträffande befrielse från registreringsavgift

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo58 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande jakttid på B-licensområden

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo58 yrkande 3,

5. beträffande älgjakten i Malmöhus län

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. beträffande rennäringslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

rennäringslagen (1971:437),

7. beträffande skyddsjakt på skarv

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo801,

8. beträffande jaktvårdsorganisationen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo802,

9. beträffande förbud mot viss grävlingsjakt

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo803,

10. beträffande priserna på jaktarrenden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo805 och

1993/94:Jo806,

11. beträffande uppdrag till regeringens representant i

Domän AB:s bolagsstämma

att riksdagen avslår motion 1993/94:N298,

12. beträffande länsviltnämnderna

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo807,

13. beträffande skador av vildsvin

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo605,

14. beträffande vissa viltskador

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 5 maj 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Ivar Virgin

I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson

(m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg

(s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s),

Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla

Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena

Klevenås (s) och Jan-Olof Franzén (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

33 § jaktlagen m.m. (mom. 1 och 2)

Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,

Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)

anför:

Genom att utskottet enhälligt ställt sig bakom förslaget i den

socialdemokratiska motionen, att det införs en möjlighet att

registrera områden med en sammanhängande areal om minst 20 ha

för tilldelning av en årskalv om året med den längre jakttid som

gäller för A-områden, blev det möjligt att finna en slutlig

lösning för de s.k. generellområdena.

Tyvärr har vi vid utskottsbehandlingen inte lyckats övertyga

övriga partier om att de särskilda skäl som nu gäller för att

registreras som B-område även borde gälla de generellområden som

ansöker om sådan registrering före utgången av år 1994. Enligt

vår mening strider regeringens förslag mot såväl principerna för

produktionsanpassad avskjutning som syftet bakom tillkomsten av

B-områden.

Vi beklagar att utskottet inte utnyttjade det tillfälle som nu

erbjöds att finna en slutlig lösning för licensområdena. Det kan

därför enligt vår mening finnas anledning att återkomma till

frågan om hur registreringen av B-områdena skall kunna omprövas

i framtiden i syfte att stimulera till en ökad anslutning till

samordnade jaktliga enheter.

En sådan omprövning bör enligt vår mening utgå från följande

principer:

att rätt balans i älgstammen åstadkoms i förhållande till de

mål som lagts fast lokalt,

att möjligheten att fälla älg blir så rättvis som möjligt från

produktionssynpunkt,

att frivillig samverkan stimuleras,

att administrationskostnaderna blir så låga som möjligt.

Regeringens lagförslag

Bilaga

1 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

2 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437)1