Bet. 1993/94:JoU28

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU28

Strandskydd m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1993/94:125

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1993/94

JoU28

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1993/94:125 om

förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m., fjortonde

huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet). Utskottet

tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning under

punkt A 2, Utredningar m.m.

Utskottet behandlar vidare proposition 1993/94:229 om

strandskydd jämte fyra följdmotioner och fem motioner från den

allmänna motionstiden 1994. Samtliga motioner avstyrks.

Utskottets ställningstagande innebär att bestämmelserna om

strandskydd i naturvårdslagen (1964:822), som i dag är ämnade

att trygga allmänhetens tillgång till platser för bad och

friluftsliv vid havet, insjöar och vattendrag, utvidgas till att

omfatta livsvillkoren för växter och djur. Utskottets

ställningstagande innebär vidare att, i glesbygder där

tillgången på sjöar och vattendrag är riklig,

strandskyddsbestämmelserna bör kunna tillämpas differentierat

inom områden som angetts i antagen översiktsplan.

Utskottet föreslår i betänkandet en redaktionell ändring i 40

§ naturvårdslagen.

Till betänkandet har fogats två reservationer (s), ett

särskilt yttrande (nyd) och en meningsyttring (v).

Proposition 1993/94:125

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i

proposition 1993/94:125 under fjortonde huvudtiteln föreslagit

A. Miljö- och naturresursdepartementet

(A 2) att riksdagen till Utredningar m.m. på tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 625 000 kr.

Proposition 1993/94:229

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i

proposition 1993/94:229 föreslagit att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i naturvårdslagen

(1964:822).

Lagförslaget fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bestämmelserna om strandskydd i naturvårdslagen (1964:822) har

tillkommit för att åt allmänheten trygga tillgången till platser

för bad och friluftsliv vid havet, insjöar och vattendrag. I

propositionen föreslås att detta skydd utvidgas till att även

omfatta livsvillkoren för växter och djur.

Det fordras enligt gällande lag dispens från länsstyrelsen för

att inom strandskyddat område få uppföra en helt ny byggnad, att

ändra en byggnad för att tillgodose ett väsentligen annat

ändamål än det den tidigare har använts till, att vidta

förberedelsearbeten för ny bebyggelse samt för att uppföra andra

anläggningar eller anordningar varigenom allemansrätten inom

strandområdet inskränks. Dispens får meddelas om det finns

särskilda skäl. Undantag gäller för vissa byggnader som behövs

för de areella näringarna. Regeringen redovisar i propositionen

sin bedömning av hur en differentierad tillämpning av

bestämmelserna om strandskyddsdispens skall kunna ge ett mer

flexibelt strandskydd i mer glest befolkade områden av landet.

Motioner

Motioner med anledning av proposition 1993/94:229

1993/94:Jo65 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:229,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den före 1 januari

1995 återkommer med förslag om hur strandskyddet skall

förstärkas.

1993/94:Jo66 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition om

strandskyddsbestämmelserna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändringar i 15 § naturvårdslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strandskyddsdispenser.

1993/94:Jo67 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att differentierad tillämpning av

strandskyddsinstitutet endast bör bli aktuell för inre Norrland

samt norra och västra Svealand.

1993/94:Jo68 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1993/94:229.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Jo603 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förändra naturvårdslagens

strandskyddsbestämmelser.

1993/94:Jo622 av Bertil Danielsson och Inga Berggren (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avskaffande av det generella förbudet att

bygga vid strand samt om införande av ett strandnaturskydd.

1993/94:Jo650 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvidgning av strandskyddet till gagn för

den biologiska mångfalden.

1993/94:Jo658 av Tage Påhlsson och Kjell Ericsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

nuvarande strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina

översikts- och detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.

1993/94:Jo677 av Jan Jennehag och Bengt Hurtig (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med

förslag om hur strandskyddet skall förstärkas.

Utskottet

Proposition 1993/94:125, fjortonde huvudtiteln (Miljö- och

naturresursdepartementet)

Utredningar m.m. (A 2)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under A 2 (s. 19).

Proposition 1993/94:229 om strandskydd

Skrivelser

Från Svenska Kommunförbundet och De små kommunernas samverkan,

Småkom, Bergslagsgruppen, har inkommit skrivelser.

Yttrande

Bostadsutskottet har yttrat sig över de frågor i propositionen

och i vissa motioner som rör överväganden huruvida

strandskyddsbestämmelserna bör hävdas inom ramen för plan- och

bygglagen och hur i så fall en ordning som tillgodoser detta

önskemål skall utformas (se bilaga).

Gällande regler

Enligt 15 § naturvårdslagen (1964:822) gäller strandskyddet

vid havet, insjöar och vattendrag för att åt allmänheten trygga

tillgången till platser för bad och friluftsliv. Strandskyddet

omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från

strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller länsstyrelsen får utvidga strandskyddsområdet

när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock

högst intill 300 meter från strandlinjen.

I motiven till införandet av det generella strandskyddet

anfördes att strandskyddsförordnanden enligt de tidigare

gällande bestämmelserna inte kommit till stånd i sådan

omfattning att tillträdet till de från friluftslivssynpunkt

värdefulla stränderna i önskvärd omfattning har kunnat bevaras

för den icke strandägande befolkningen (prop. 1974:166).

Vidare anfördes att dispens för bebyggelse inom

strandskyddsområde hade getts i förhållandevis stor

utsträckning. Det fanns därför anledning att skärpa

bestämmelserna om strandskydd. Strandskyddet skulle liksom

tidigare ha till väsentligt syfte att bevara allemansrätten vid

stränder. I praktiken torde strandskyddet i allmänhet

automatiskt också få till effekt att de egenskaper hos

naturmiljön bevaras som vid sidan av närheten till vatten gör

ett strandområde lämpat för friluftsliv.

Inom strandskyddsområde råder förbud mot att uppföra helt nya

byggnader, att ändra befintliga byggnader för att tillgodose ett

väsentligt annat ändamål, att vidta förberedelser för ny

bebyggelse samt att uppföra andra anläggningar eller anordningar

varigenom allemansrätten inom strandområdet inskränks.

Sistnämnda förbud kan gälla vägar, bryggor,

båtuppläggningsplatser samt anläggningar för camping, sport

eller klubbverksamhet.

De med strandskyddet förenade förbuden gäller inte

anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket,

skogsskötseln eller renskötseln och som inte tillgodoser

bostadsändamål.

Länsstyrelsen kan förordna att strandområde som uppenbart

saknar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av

strandskydd. Som exempel anges obetydliga bäckar och tjärnar

(prop. 1974:166). Länsstyrelsen får, om det finns särskilda

skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i detaljplan

eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av

strandskydd.

Dispens från byggnadsförbudet får lämnas av länsstyrelsen om

det finns särskilda skäl, och länsstyrelsen kan delegera

dispensbefogenheten till kommunerna. I princip har

länsstyrelserna behållit beslutanderätten endast över vissa

speciellt känsliga områden.

Frågor om strandskyddsdispens blir ofta aktuella i samband med

kommunala beslut enligt plan- och bygglagen, dvs. beslut att

anta en detaljplan eller bevilja bygglov eller meddela

förhandsbesked.

Strandskyddets syften

Propositionen

Stränderna är särskilt värdefulla miljöer för djur och växter

och ger utrymme för en rad olika livsmiljöer. Det finns därför

enligt miljöministern skäl för att utvidga grunden för

strandskyddet till att innefatta inte bara skydd för

friluftslivet utan även skydd för växt- och djurlivet. I syfte

att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och

att bevara goda livsvillkor för växter och djur föreslås därför

att strandskydd skall råda vid havet, insjöar och vattendrag.

Motionerna

Vänsterpartiet framhåller i motion Jo65 att regeringens

förslag bl.a. innebär en försvagning av strandskyddet i

glesbygd. Propositionen bör därför avslås (yrkande 1) och

regeringen bör före den 1 januari 1995 återkomma med förslag om

hur strandskyddet skall förstärkas (yrkande 2 och Jo677). I

motion Jo66 redovisar Socialdemokraterna en i grunden positiv

inställning till regeringens förslag men yrkar avslag på

propositionen, eftersom ändringen i 15 § naturvårdslagen enligt

motionärerna bör behandlas i samband med miljöbalken

(yrkandena 1 resp. 2). Enligt motion Jo68 (nyd) bör

propositionen avslås, eftersom förslaget innebär ytterligare

inskränkningar i äganderätten. Motionären i motion Jo650 (fp)

begär att strandskyddet utvidgas till gagn för den biologiska

mångfalden.

Utskottets överväganden

Strandområdena representerar inte bara stora värden för

allmänheten. De erbjuder även särskilt värdefulla miljöer för

djur och växter och utrymme för en rad olika livsmiljöer. Det

finns därför enligt utskottets mening skäl att utvidga grunden

för strandskyddet till att innefatta inte bara skydd för

friluftslivet utan även skydd för växt- och djurlivet. I syfte

att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och

att bevara goda livsvillkor för växter och djur skall därför

strandskydd råda vid havet, insjöar och vattendrag. Utskottet

tillstyrker således regeringens förslag om utvidgning av

strandskyddet. Med det anförda finner utskottet motion Jo650

tillgodosedd. Motionen, som väcktes innan regeringen framlade

det nu aktuella förslaget, bör inte påkalla någon vidare åtgärd

från riksdagens sida.

Som närmare framgår av utskottets överväganden i det följande

bör frågan om bevarande av stränderna ses i ett långsiktigt

perspektiv. I glesbygder med riklig tillgång på sjöar och

vattendrag bör emellertid strandskyddsbestämmelserna enligt

utskottets mening kunna tillämpas differentierat inom områden

som angetts i antagen översiktsplan. Som anförs i propositionen

skall vid bestämning av vilka områden som härvidlag kan komma i

fråga gälla att allemansrättsligt tillgängliga områden kan

bevaras oexploaterade både på lång och kort sikt samt att endast

begränsade strandområden tas i anspråk för bebyggelse. Den

tillkommande bebyggelsen får dock inte innebära hinder eller

stegvisa inskränkningar för friluftslivet. Mot denna bakgrund

finner utskottet de farhågor som kommer till uttryck i

motionerna Jo65 och Jo677 i huvudsak ogrundade. Motionerna

avstyrks.

Utskottet avstyrker även motion Jo68.

Enligt propositionen har reglerna om strandskydd sin egentliga

plats i det förslag till miljöbalk som för närvarande bereds i

regeringskansliet. Miljöbalken förutses emellertid inte träda i

kraft förrän den 1 juli 1995. I likhet med miljöministern anser

jordbruksutskottet, som i detta avseende inte delar

bostadsutskottets uppfattning, det angeläget att de i

propositionen framlagda förslagen om strandskydd träder i kraft

tidigare, dvs. den 1 juli 1994. Jordbruksutskottet ansluter

sig även till förslaget att förordnanden som meddelats före den

1 juli 1994 och som innefattar undantag från strandskydd i vissa

fall skall omprövas före utgången av juni 1999. Det anförda

innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motion Jo66 yrkandena 1 och 2.

Utskottet föreslår en redaktionell ändring som innebär att i

40 § naturvårdslagen orden Statens vägverk utbyts mot ordet

Vägverket.

Differentierat strandskydd

Propositionen

Miljöministern framhåller att frågan om bevarande av

stränderna bör ses i ett långsiktigt perspektiv. De naturliga

förhållandena och befolkningens täthet varierar starkt mellan

olika delar av landet. Även om tillämpningen av föreskrifterna

om dispens från strandskyddsbestämmelserna generellt sett bör

vara restriktiv, finns det enligt miljöministern mot denna

bakgrund ett visst utrymme för att tillämpa de föreskrifter som

gäller strandskyddet med hänsyn tagen till lokala förhållanden.

Motionerna

Enligt Socialdemokraterna är förslaget om differentierat

strandskydd och ändrade dispensregler ett sätt att successivt

avskaffa strandskyddet. En ändring av reglerna för dispens kan

därför få större effekt än vad som framgår av propositionen.

Nuvarande regler är enligt motion Jo66 (s) yrkande 3 fullt

tillräckliga för en differentierad tillämpning av strandskyddet.

Motionären i motion Jo67 (kds) framhåller att en differentierad

tillämpning av strandskyddsinstitutet bör bli aktuell endast för

inre Norrland samt norra och västra Svealand. Enligt motion

Jo603 (m) bör naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser

förändras så att det generella strandskyddet avskaffas och

ersätts med det skydd som kommunerna anger i sina

översiktsplaner. Motionärerna i motion Jo622 (m) vill avskaffa

det generella förbudet att bygga vid strand och införa ett

strandnaturskydd. I motion Jo658 (c) begärs förslag om ändring

av nuvarande strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina

översikts- och detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.

Utskottets överväganden

Bostadsutskottet behandlade hösten 1991 frågan om behovet av

strandskydd och möjligheterna till en differentierad tillämpning

av reglerna (1991/92:BoU2). Med anledning av motioner om

införande av bestämmelser i plan- och bygglagen, som ger

möjlighet att reglera strandskyddet, anförde bostadsutskottet

att ett generellt strandskydd som inte tar hänsyn till faktiska

förhållanden inte i alla lägen kan motiveras. På många håll,

anförde bostadsutskottet, råder ett lågt eller inget tryck i

fråga om bebyggelse i strandnära områden, medan på andra håll

däremot ett skydd behövs mot exploatering av strandzoner. De

strandskyddsbestämmelser som anses nödvändiga borde enligt

bostadsutskottets mening utformas så att det med tillämpning av

dem blir möjligt att i enskilda planfrågor göra en avvägning

främst mellan ett bevarandeintresse för olika former av

friluftsliv och ett intresse från en markägare att i rimlig

omfattning bebygga också markområden i strandnära lägen.

Bostadsutskottet, som förutsatte att regeringen följde frågan

med uppmärksamhet, avstyrkte de då behandlade motionerna. I nu

återgiven del var bostadsutskottet enhälligt. Riksdagen anslöt

sig till bostadsutskottets ställningstagande.

I sitt yttrande till jordbruksutskottet i det nu aktuella

ärendet finner bostadsutskottet nuvarande regler för

dispensgivning fullt tillräckliga för en differentierad

tillämpning. Bostadsutskottet anser vidare att det finns

anledning att hysa oro för att reglerna om differentierat

strandskydd ger markägaren större rättigheter än vad som framgår

av propositionen. Jordbruksutskottet delar inte denna

uppfattning. Även om tillämpningen av föreskrifterna om dispens

från strandskyddsbestämmelserna generellt sett bör vara

restriktiv, bör det, inte minst mot bakgrund av den stora

variation som råder mellan olika delar av landet i fråga om

naturliga förhållanden och befolkningstäthet, finnas visst

utrymme för att tillämpa föreskrifterna med hänsyn tagen till

lokala förhållanden. I likhet med bostadsutskottets minoritet

kan jordbruksutskottet acceptera den lagtekniska lösning som

föreslås i propositionen om att strandskyddet i vissa glesbygder

bör kunna differentieras inom områden som angetts i antagen

översiktsplan. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma

till frågan om strandskyddets behandling i översiktsplanen när

beredningen av Plan- och byggutredningens nyligen redovisade

betänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) med förslag

bl.a. om översiktsplanens former och innehåll m.m. avslutats.

Utskottet gör således samma bedömning som miljöministern och

avstyrker mot denna bakgrund motion Jo66 yrkande 3.

I propositionen redogör miljöministern för de kriterier som

bör ställas upp för att ett differentierat strandskydd skall

kunna tillämpas och anför att Naturvårdsverkets bedömning bör

tjäna som vägledning för den fortsatta tillämpningen av reglerna

om dispens från strandskyddet. Bl.a. bör i översiktsplanearbetet

avseende södra Sveriges glesbygder särskilt analyseras vilken

betydelse närheten till storstadsområden och kontinenten har för

efterfrågan på strandnära mark för friluftsliv och

fritidsbebyggelse. Vidare bör vid prövning av enskilda ärenden

gälla att allemansrättsligt tillgängliga områden kan bevaras

oexploaterade både på lång och kort sikt samt att endast

begränsade strandområden tas i anspråk för bebyggelse. Den

tillkommande bebyggelsen får inte heller innebära stegvisa

inskränkningar för friluftslivet som blir kännbara, och den får

vid en bedömning av förhållandena på platsen inte bli till

hinder för friluftslivet. Områden av riksintresse för naturvård,

friluftsliv eller kulturminnesvård enligt 3 kap. 2--5 §§

naturresurslagen (1987:12) skall inte kunna bli aktuella för

differentierad tillämpning av strandskyddet. Områden som enligt

2 kap. 6 § samma lag är av betydelse från allmän synpunkt på

grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn

till friluftslivet bör endast undantagsvis komma i fråga i detta

sammanhang. I sitt remissvar uttalar Naturvårdsverket sin avsikt

att efter tre år göra en samlad utvärdering av dispensreglernas

tillämpning. Mot denna bakgrund anser utskottet, som förutsätter

att regeringen uppmärksammar de frågor som tas upp i motion

Jo67, att syftet med motionen i allt väsentligt kan tillgodoses

utan något särskilt uttalande från riksdagen.

Som anförs i propositionen bör länsstyrelserna i dialog med

kommunerna kunna definiera vilka områden som kan bli aktuella

för differentierad tillämpning. I områden där en sådan

tillämpning kan komma i fråga bör kommunen efter samråd med

länsstyrelsen i översiktsplan ange under vilka förutsättningar

ett differentierat strandskydd kan tillämpas och peka ut områden

där strandskyddsdispensen kan bli aktuell. Genom att

tillämpningen av bestämmelserna om dispens från strandskydd

behandlas i den kommunala översiktsplaneringen, kommer frågan

att handhas inom ramen för ett heltäckande beslutsunderlag som

blir föremål för en bred och offentlig prövning. Kommunernas

intentioner med strandskyddet blir därmed en del i en samlad

miljö- och markanvändningsstrategi. Med detta förfarande finner

utskottet att syftet med motionerna Jo603, Jo622 och Jo658 i

allt väsentligt kommer att tillgodoses. Motionerna bör inte

medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Som

utskottet anfört ovan kan det dessutom finnas anledning att

återkomma till frågan om strandskyddets behandling i

översiktsplanen när beredningen av Plan- och byggutredningens

betänkande slutförts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredningar m.m.

att riksdagen till Utredningar m.m. på tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under fjortonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 625 000 kr,

2. beträffande naturvårdslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Jo65,

1993/94:Jo66 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Jo68, 1993/94:Jo650

och 1993/94:Jo677 antar regeringens förslag till lag om ändring

i naturvårdslagen (1964:822) med den ändringen att i 40 §

orden Statens vägverk ersätts av ordet Vägverket,

res. 1 (s)

men. (v)

3. beträffande differentierat strandskydd

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo66 yrkande 3 och

1993/94:Jo67,

res. 2 (s)

4. beträffande avskaffande av det generella strandskyddet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo603, 1993/94:Jo622

och 1993/94:Jo658.

Stockholm den 19 maj 1994

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s),

Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s),

Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd),

Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s),

Lennart Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Naturvårdslagen (mom. 2)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Strandområdena representerar" och på s. 6 slutar

med "ordet Vägverket" bort ha följande lydelse:

I propositionen framläggs förslag om ändring av bestämmelserna

om strandskydd i naturvårdslagen. Förslaget innebär att

strandskyddet stärks genom att lagen utvidgas till att omfatta

inte endast skydd för friluftslivet utan även skydd för växt-

och djurlivet. Utskottet, som i princip ställer sig positivt

till regeringens förslag, anser emellertid att frågan bör

behandlas i samband med den av regeringen aviserade

propositionen om miljöbalk. Mot denna bakgrund finner utskottet,

som därmed ansluter sig till motion Jo66 yrkande 1, att

regeringens förslag bör avslås. Regeringen bör i stället

återkomma med förslaget om ändring i 15 § naturvårdslagen i

samband med riksdagens behandling av en samlad

miljölagstiftning. Vad utskottet anfört med anledning av

motionens yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna Jo65, Jo68 och Jo677.

Det ovan anförda innebär att syftet med motion Jo650 kommer

att bli tillgodosett. Motionen bör inte medföra någon

ytterligare riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande naturvårdslagen

att riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Jo66

yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Jo65,

1993/94:Jo68, 1993/94:Jo650 och 1993/94:Jo677 avslår förslaget

till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), dels med

anledning av motion 1993/94:Jo66 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Differentierat strandskydd (mom. 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Bostadsutskottet behandlade" och slutar med

"yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Regeringens skäl för en förändring av möjligheterna till

dispens från strandskyddsbestämmelserna måste enligt utskottets

mening ses mot bakgrund av de förslag om ändringar i plan- och

bygglagen (1987:19) som framläggs i Plan- och byggutredningens

nyligen redovisade betänkande Miljö och fysisk planering

(SOU 1994:36). I likhet med motionärerna i motion Jo66 gör

utskottet liksom bostadsutskottet den bedömningen att ett

differentierat strandskydd i enlighet med propositionen kommer

att medföra en försvagning av strandskyddet. De regler som i dag

gäller för dispens från strandskyddsbestämmelserna är enligt

utskottets mening fullt tillräckliga för en differentierad

tillämpning med den inriktning som anges i propositionen. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo66 yrkande 3 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande differentierat strandskydd

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo66 yrkande 3

och med avslag på motion 1993/94:Jo67 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Generellt strandskydd

Max Montalvo (nyd) anför:

Ny demokrati anser att äganderätten bör stärkas och inte

försämras, vilket blir fallet om de generella regler som

föreslagits i propositionen kommer att tillämpas. Vi anser

vidare att det inte kan ligga i svenska folkets intresse att

endast låta ett fåtal "som har råd" åtnjuta den trevliga

boendeform som det innebär att bo vid en sjö. Med tanke på att

Sverige har 90 000 sjöar och en lång kust bör det enligt vår

mening finnas utrymme för både rekreationsområden och ett

trivsamt boende.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Naturvårdslagen

Strandskyddet har funnits sedan 1950-talet och tillkom för att

skydda stränderna och bevara deras tillgänglighet för

allmänheten. Eftersom stränderna ofta utgör högproduktiva

biotoper med ett varierat biologiskt liv, och hotade arter ofta

är knutna till strandmiljöer, har strandskyddet på senare år

fått allt större betydelse för bevarande av den biologiska

mångfalden.

Strandskyddet hotas nu från två håll. Dels försöker starka

markägarintressen försvaga strandskyddet i stället för att

förstärka det genom att bl.a. luckra upp strandskyddet i

glesbygd, dels följer många kommuner inte intentionerna bakom

strandskyddet utan medger undantag från skyddet eller negligerar

överträdelser. I motsats till vad som sägs i propositionen

innebär regeringens förslag ytterligare en försvagning av

strandskyddet. Vänsterpartiet yrkar därför avslag på

propositionen och anser att regeringen före den 1 januari 1995

bör återkomma med förslag om förstärkning av strandskyddet.

Riksdagen bör således bifalla motionerna Jo65 och Jo677

(Hemställan mom. 2).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

2 borde ha hemställt:

2. beträffande naturvårdslagen

att riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Jo65

yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Jo66,

1993/94:Jo68 och 1993/94:Jo650 avslår förslaget till lag om

ändring i naturvårdslagen (1964:822), dels med anledning av

motionerna 1993/94:Jo65 yrkande 2 och 1993/94:Jo677 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Bilaga 1

Bostadsutskottets yttrande

1993/94:BoU8y

Bilaga 2

Strandskydd

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att

avge yttrande över proposition 1993/94:229 Strandskydd jämte

över de med anledning av propositionen avlämnade motionerna

1993/94:Jo65 (v), Jo66 (s), Jo67 (kds) och Jo68 (nyd). Frågor om

strandskydd har också tagits upp i de under allmänna

motionstiden 1994 väckta och till jordbruksutskottet hänvisade

motionerna 1993/94:Jo603 (m), Jo622 (m), Jo650 (fp), Jo658 (c)

och Jo677 (v).

Propositionens huvudsakliga innehåll, tidigare

riksdagsbehandling m.m.

I propositionen föreslås ändringar i naturvårdslagen

(1964:822) (NVL) i avsikt att i vissa hänseenden förändra lagens

regler om strandskydd.

Enligt propositionen skall strandskydd råda vid havet, insjöar

och vattendrag. Syftet skall vara att trygga förutsättningarna

för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor för

växter och djur. Strandskyddsbestämmelserna föreslås kunna

tillämpas differentierat i glesbygdsområden som angetts i

antagen översiktsplan och där tillgången på sjöar och vattendrag

är riklig.

Ändringarna i NVL föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. För

undantag från strandskydd som meddelats före den 1 juli 1994

föreslås i vissa fall gälla att de skall omprövas före utgången

av juni 1999.

Förslag om förändring av strandskyddsbestämmelserna har lagts

fram av Miljöskyddskommittén.

Enligt propositionen har reglerna om strandskydd sin egentliga

plats i en miljöbalk. Detta ärende bereds för närvarande.

Miljöbalken förutses träda i kraft den 1 juli 1995. Regeringen

bedömer det emellertid angeläget att de i propositionen

framlagda förslagen om strandskydd träder i kraft tidigare.

Miljöskyddskommitténs förslag i denna del har därför brutits

ut och ligger till grund för det i propositionen framförda

förslaget om ändring i NVL. Förutom Miljöskyddskommitténs

betänkande är i sammanhanget av intresse ett uppdrag som i juni

1992 gavs åt länsstyrelserna i Norrbottens, Jämtlands och

Kronobergs län att undersöka förutsättningarna för att uppföra

bostadsbyggnader för permanentboende och fritidsändamål på

strandområden i glesbygder i inlandet, där tillgången till sjöar

och andra vattendrag är riklig. Naturvårdsverket överlämnade med

ett yttrande i april 1993 rapporterna till regeringen. Med

inland avser verket i detta sammanhang inre Norrland, norra och

västra Svealand samt Sydsvenska höglandet.

Frågan om behovet av strandskydd och möjligheterna till en

differentierad tillämpning av reglerna behandlade

bostadsutskottet hösten 1991 (bet. 1991/92:BoU2). Med anledning

av motioner i vilka förordades att i plan- och bygglagen borde

införas bestämmelser som ger möjlighet att reglera strandskyddet

anförde utskottet att ett generellt strandskydd som inte tar

hänsyn till faktiska förhållanden inte i alla lägen kan

motiveras. På många håll, anförde utskottet, råder ett lågt

eller inget tryck i fråga om bebyggelse i strandnära områden

medan på andra håll däremot ett skydd behövs mot exploatering av

strandzoner. De strandskyddsbestämmelser som anses nödvändiga

borde enligt utskottets mening utformas så att det med

tillämpning av dem blir möjligt att i enskilda planfrågor göra

en avvägning främst mellan ett bevarandeintresse för olika

former av friluftsliv och ett intresse från en markägare att i

rimlig omfattning bebygga också markområden i strandnära lägen.

Utskottet, som förutsatte att regeringen följde frågan med

uppmärksamhet, avstyrkte de då behandlade motionerna.

Betänkandet i nu refererad del var enhälligt. Riksdagen följde

utskottet.

Utskottet

Vad bostadsutskottet närmast har att lägga synpunkter på i det

nu aktuella ärendet är de frågor i propositionen och i vissa

motioner som rör överväganden om strandskyddsbestämmelserna bör

hävdas inom ramen för plan- och bygglagen och hur i så fall en

ordning som tillgodoser detta önskemål skall utformas.

Strandskyddets utformning som sådant och möjlighet till

differentierade skyddsbestämmelser är frågor som det närmast får

anses tillkomma jordbruksutskottet att förbereda för riksdagens

beslut.

De motioner i vilka tas upp frågan om differentierat

strandskydd är de med anledning av propositionen väckta

motionerna Jo66 (s) yrkande 3 och Jo67 (kds). Frågan om att

reglera strandskyddsbestämmelserna i PBL har också tagits upp i

de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna Jo603 (m),

Jo622 (m) och Jo658 (c).

I motion Jo66 (s) anförs att de nuvarande reglerna för

dispensgivning är fullt tillräckliga för en differentierad

tillämpning. I motion Jo67 (kds) föreslås att de i propositionen

föreslagna reglerna om differentierad tillämpning inte skall

gälla Sydsvenska höglandet utan endast avse det inre av Norrland

samt norra och västra Svealand.

Med den ovan gjorda begränsningen vill bostadsutskottet anföra

följande.

Som anförs i motion Jo66 (s) finns tyvärr anledning att hysa

oro för att reglerna om differentierat strandskydd ger

markägaren större rättigheter än vad som framgår av

propositionen. De nuvarande reglerna för dispensgivning är fullt

tillräckliga för en differentierad tillämpning.

Att nu -- några veckor innan arbetet med en miljöbalk

avslutats i Lagrådet -- lägga fram förslag till ändrade

strandskyddsbestämmelser anser utskottet olyckligt och

omotiverat. Lägg därtill att förändringar i plan- och

bygglagstiftningen om bl.a. översiktsplanens innehåll m.m.

övervägs i regeringens kansli med utgångspunkt från förslag som

nyligen lagts fram av plan- och byggutredningar. Även denna

omständighet borde fått regeringen att avvakta med att lägga

fram förslaget om ändrade strandskyddsbestämmelser.

Vad utskottet nu anfört innebär en anslutning till förslaget i

motionerna Jo65 (v) och Jo66 (s) om avslag på propositionen i

vad motionerna behandlas i detta yttrande. Vad i motion

Jo677 (v) föreslagits får anses tillgodosett vid ett bifall till

utskottets ställningstagande. Övriga motioner om ändringar i

strandskyddsbestämmelserna som tagits upp i ingressen till detta

yttrande avstyrks av utskottet då de antingen inte är förenliga

med utskottets ställningstagande eller, beträffande motion Jo67

(kds), inte längre är relevanta.

Stockholm den 5 maj 1994

På bostadsutskottets vägnar

Oskar Lindkvist

I beslutet har deltagit: Oskar Lindkvist (s), Knut Billing

(m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager

(fp), Lennart Nilsson (s), Mikael Odenberg (m), Ulf Björklund

(kds), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne

Carlström (s), Lars Stjernkvist (s), Björn Ericson (s), Birgitta

Carlsson (c) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),

Mikael Odenberg (m), Ulf Björklund (kds), Birger Andersson (c),

och Birgitta Carlsson (c) anser att den del av utskottets

yttrande som under rubriken Utskottet börjar med "Som anförs"

och slutar med "är relevanta" bort ha följande lydelse:

Den lagtekniska lösning som föreslås i propositionen om att

strandskyddet i vissa glesbygder bör kunna differentieras inom

områden som angetts i antagen översiktsplan kan utskottet ställa

sig bakom. Det bör i sammanhanget noteras vad i propositionen

anförts om att det kan finnas anledning att återkomma till

frågan om strandskyddets behandling i översiktsplanen när

beredningen av Plan- och byggutredningens förslag bl.a. om

översiktsplanens former och innehåll m.m. avslutats.

Utskottet har, som framgått ovan, redan 1991 uttalat sig för

möjligheten till ett differentierat strandskydd. Utskottet har

inte funnit anledning att revidera sin uppfattning härvidlag.

Den temporära lösning som föreslås i propositionen kan utskottet

acceptera. Motion Jo66 (s) yrkande 3 bör avslås av riksdagen.

Förslagen i de tre under allmänna motionstiden väckta

motionerna om att med stöd av plan- och bygglagen i viss mån

reglera strandskyddet kommer enligt utskottets uppfattning att

realiseras om riksdagen bifaller propositionen i nu behandlad

del. I den mån syftet med motionerna Jo603 (m), Jo622 (m) och

Jo658 (c) inte kan anses tillgodosett föreslår utskottet att de

avstyrks.

Vad gäller den avgränsningsfråga som tagits upp i motion Jo67

(kds) vill utskottet fästa uppmärksamheten på vad i

propositionen (s. 12--13) anförts om vilka kriterier som bör

ställas upp för att ett differentierat strandskydd skall kunna

tillämpas. Bl.a. anförs i propositionen att i

översiktsplanearbetet avseende södra Sveriges glesbygder

särskilt bör analyseras vilken betydelse närheten till

storstadsområden och kontinenten har för efterfrågan på

strandnära mark för friluftsliv och fritidsbebyggelse. Vad i

propositionen i denna del anförts innebär att regeringen har sin

uppmärksamhet riktad på den i motionen aktualiserade frågan. Ett

tillkännagivande enligt motionärernas förslag kan inte anses

nödvändigt.

I motion Jo66 (s) i vad den inte behandlats ovan samt i

motionerna Jo65 (v), Jo68 (nyd), Jo650 (fp) och Jo677 (v) tas

upp frågor som får anses ligga inom jordbruksutskottets

beredningsområde. De föranleder därför inget ställningstagande

från bostadsutskottets sida.

2. Avslag på propositionen

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken Utskottet börjar med "Som

anförs" och slutar med "är relevanta" bort ha följande lydelse:

Även om förslaget i propositionen till den del det behandlas i

detta yttrande kan anses innebära ökade möjligheter för en

markägare att i vissa delar av landet bygga vid stränder och i

strandnära områden anser utskottet det olämpligt att, som anförs

i motion Jo68 (nyd), hävda strandskyddet genom generella regler.

Som motionären anför finns exempel på hur myndigheterna hävdat

rekreationsvärden för områden med ogästvänlig terräng där

friluftsliv i praktiken inte är tänkbart.

I och för sig får det anses vara positivt att med stöd av

regler inom plan- och bygglagstiftningen kunna hävda

strandskyddet. Detta ger kommunerna större möjligheter än i dag

att fatta beslut i sådana frågor. Som emellertid framgår av

propositionen har Plan- och byggutredningen nyligen lämnat

förslag bl.a. om översiktsplanens former och innehåll.

Resultatet av det beredningsarbete som pågår med anledning av

utredningens förslag bör avvaktas. Riksdagen bör därefter

föreläggas förslag om hur strandskyddet bör hävdas med stöd av

plan- och bygglagen och då inte bara inom sådana

glesbygdsområden som föreslås i propositionen.

Ett sådant förslag bör föreläggas riksdagen i så god tid att

det kan träda i kraft vid årsskiftet 1994/95.

Vad nu anförts ligger delvis i linje med vad i motion Jo68

(nyd) förordats. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin

mening ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört. Övriga

motioner avstyrks i den mån de inte kan anses förenliga med vad

nu anförts.

I den fortsatta beredningen av propositionerna och motionerna

får det naturligen anses vara en uppgift för jordbruksutskottet

att överväga frågan utan den begränsning bostadsutskottet, inom

ramen för sitt beredningsområde, gjort.