Bet. 1993/94:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU03

Vatten- och luftvård

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

1993/94

JoU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om

vatten- och luftvård. Flertalet av motionerna tar upp problem

som behandlats av utskottet under innevarande valperiod. I

enlighet med etablerad praxis i jordbruksutskottet avstyrks de

därför utan närmare sakbehandling.

Tre motioner, om eutrofiering m.m. resp. miljöadministrationen

i Skåne, tas upp för sakgranskning. De avstyrks med hänvisning

till att frågorna är föremål för åtgärdsprogram eller utredning.

Motioner

1992/93:Jo613 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på

förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning

av utsläppen från den starkt förorenade industrin på Kolahalvön.

1992/93:Jo617 av Gunnar Nilsson och Bo Bernhardsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en ändring av miljöskyddslagen

för att möjliggöra rening av dräneringsvatten från åkermark.

1992/93:Jo620 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av stöd till forskning om och

förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och

som dricksvattentäkt.

1992/93:Jo623 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en avvecklingsplan för

miljöfarliga stabila organiska ämnen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det arbete som pågår inom ramen för

det s.k. begränsningsuppdraget påskyndas.

1992/93:Jo626 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om miljöproblemen i och kring Mälaren.

1992/93:Jo638 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta

undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av specialdestinerade medel för

forskning i de stora sjöarna.

1992/93:Jo649 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kalkning i Hallands län.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner

införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av

särskild betydelse.

1992/93:Jo678 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för

genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.

1992/93:Jo679 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om resurser till svenska miljöinsatser i

Murmanskområdet och Kolahalvön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheter att utnyttja kunskaper och

kontakter som knutits mellan de regionala miljömyndigheterna på

Nordkalotten.

1992/93:Jo683 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i motion 1992/93:A470 om miljön i Skåne.

1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att det skall vara ett avgastest som avgör om ett fordon blir

godkänt i besiktningen, oavsett vilken motorfamilj och teknisk

utrustning fordonet har.

1992/93:A416 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av miljöskyddsområde för Göta älvdalsbäckenet.

1992/93:A417 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska

vattenföroreningarna i Stockholms skärgård.

1992/93:Sk621 av Sten-Ove Sundström och Jarl Lander (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om slopande av dispensavgiften för

amatörfordon.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner från

allmänna motionstiden i januari 1993 om vatten- och luftvård. I

enlighet med utskottets tidigare principbeslut om planeringen av

motionsärenden inom valperioden behandlas flertalet av

motionerna på ett förenklat sätt. Inledningsvis tar utskottet

för sakgranskning upp tre motionsyrkanden, nämligen motionerna

Jo617, A417 yrkande 1 och Jo683 som rör eutrofiering m.m. resp.

miljövårdens organisation i Skåne.

Eutrofiering m.m.

Bakgrund

Eutrofiering eller övergödning utgör ett av de stora

miljöhoten i de svenska vattnen. Kväve är det begränsande

näringsämnet i flertalet kustområden men även fosfor kan under

vissa förhållanden vara begränsande. Kväveavgången till havet

från Malmöhus län var i början av 1800-talet troligen ca 500 ton

om året enligt Statens naturvårdsverk (SNV Rapport 4137). Nu är

motsvarande siffra 14 000--16 000 ton. Ökningen av

fosforutsläppen var påtaglig i början av 1900-talet. Den

fortsatte fram till 1970-talet då den bröts genom en utbyggnad

av reningsverk med fosfatreduktion.

Naturvårdsverket har helt nyligen publicerat sitt

aktionsprogram Miljö93 -- Ett miljöanpassat samhälle -- med

angivande av vilka åtgärder som enligt verket krävs för att

Sverige vid kommande sekelskifte skall ha tagit ytterligare ett

antal betydelsefulla steg på vägen mot ett sådant samhälle.

Uttrycket miljöanpassat samhälle innebär att den samlade

miljöpåverkan från verksamheterna inom olika delar av samhället

skall rymmas inom ramarna för vad människan och naturen tål.

Programmet ansluter till Agenda 21, den omfattande

handlingsplan med sikte på nästa århundrade som antogs vid FN:s

konferens om miljö och utveckling 1992.

I programmet anges även vilka miljömål som skall ha nåtts vid

sekelskiftet. När det gäller övergödning styrs miljömålen av

halten tillväxtbegränsande ämnen, främst kväve och fosfor, i

mark och vatten. Naturvårdsverket bedömer liksom i tidigare

aktionsprogram att den antropogena belastningen på havet av

såväl kväve som fosfor snarast måste minska med 50 %. En sådan

minskning innebär att havet, åtminstone vad gäller kväve och

produktivitet, kan nå de mer gynnsamma förhållanden som rådde på

1960-talet. Det åtgärdsprogram mot läckage av näringsämnen från

jordbruket som lades fast år 1989 och utökades något 1991

beräknas vara genomfört till sina huvuddelar år 1995.

Huvudpunkterna i åtgärdsprogrammet är arealanpassad djurtäthet,

restriktioner för spridning av stallgödsel och utökade krav på

lagringskapacitet för gödseln. I södra Sverige har också införts

krav på höst- och vinterbevuxen mark. Andra inslag är

typprovning av gödselspridare och minskning av förbrukningen

av handelsgödsel. I det nya aktionsprogrammet föreslås därutöver

frivilliga skyddszoner mot sjöar och vattendrag samt ytterligare

åtgärder mot ammoniakavgång.

I Miljö93 erinras även om att stora investeringar gjorts inom

den kommunala avloppsvattenreningen under de senaste dryga

två årtiondena. I dag är praktiskt taget alla tätortsinnevånare

anslutna till reningsverk med biologisk och kemisk rening.

Normalt för sådana verk är 90--95 % reduktion av fosfor samt

organiskt och suspenderat material. Kvävereduktionen är

mestadels ca 20 %. Omprövning av tillståndsbeslut och utbyggnad

av kvävereduktion i enlighet med de mål statsmakterna angett

pågår sedan några år. I maj 1993 hade tillstånden för ca 20 verk

omprövats. När utbyggnaden är fullt genomförd beräknas utsläppen

av kväve från de kustförlagda reningsverken ha minskat med

8 000 ton/år, dvs. med drygt 50 %.

Enligt Miljö93 beräknas 35 % av den antropogena tillförseln av

kväve från Sverige till havet komma från åkerbruk och

djurhållning, och 28 % från kommunala avloppsreningsverk.

Siffrorna anger ett genomsnitt för åren 1986--1990.

Vad avser trafikanläggningars inverkan på skärgårdsmiljön

anför Naturvårdsverket i Miljö93 att fartygstrafiken inverkar

starkt på den känsliga miljön i Stockholms skärgård.

Sjöfartsverket bör begära prövning enligt miljöskyddslagen av

fartygstrafiken i detta område så att nödvändiga miljöåtgärder

kan bedömas samlat med sikte på en långsiktigt hållbar lösning.

Riksdagen uttalade våren 1993 att regeringen bör lägga fast en

tidsplan för genomförandet av farledsprojekten Rödkobbsleden,

Sandgrönnleden och Flintrännan (1992/93:TU35 s. 54, rskr. 446).

Motionerna

I motion Jo617 (s) begärs ändring av miljöskyddslagen för att

möjliggöra rening av dräneringsvatten från åkermark.

Motionärerna framhåller med exempel från Eslövs kommun att ett

åtgärdsprogram med dammar och våtmarker ger en effektiv

kväverening till en förhållandevis låg kostnad. Ett mera

konsekvent genomförande kräver dock att miljöskyddslagen ändras

så att den ger tillsynsmyndigheten möjlighet att vid behov

ålägga markägaren ett genomförande. Likaså bör en eventuell

fördelning av kostnadsansvaret mellan markägarna och de lokala

och regionala tillsynsmyndigheterna regleras, anförs det i

motionen.

I motion A417 (c) yrkande 1 yrkas att riksdagen gör ett

tillkännagivande om åtgärder för att minska vattenföroreningarna

i Stockholms skärgård. Särskilt viktigt är det enligt motionen

att snabbt bygga ut kväverening i Stockholmsregionens

reningsverk, och resurser härför bör ställas till förfogande

inom ramen för regeringens infrastrukturprogram. Förslaget om

att spränga en ny farled över Rödkobbsfjärden måste avvisas,

anser motionärerna.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i hög grad motionärernas mening att åtgärderna

mot kväveläckagen från jordbruket måste intensifieras. Icke

minst är detta en fråga av hög aktualitet i de skånska

jordbruksbygderna. Dessutom anser utskottet att åtgärderna mot

utsläppen från trafiken bör intensifieras. Många olika metoder

finns som tillsammans kan ge betydande effekter. Som framgår av

bakgrundsbeskrivningen föreslås i Miljö93 att åtgärdsprogrammet

utvidgas med bl.a. införande av frivilliga skyddszoner mot sjöar

och vattendrag.

Den metod som anvisas i motion Jo617 är enligt utskottets

bedömning av betydande intresse. Under de senaste 100--150 åren

har det svenska jordbrukslandskapet utarmats på öppna vattenytor

och olika typer av våtmarker. Genom att återskapa sådana ytor

har det bedömts möjligt att begränsa flödet av näringsämnen från

åkermark via vattendrag till kustzonen. Våtmarker kan öka

vattnets transporttid till sjöar och hav och utgöra gynnsamma

miljöer för att eliminera eller lägga fast näringsämnen.

Särskilda förhoppningar knyts till våtmarkernas möjligheter att

avlägsna kväve. Enligt Länsstyrelsen i Hallands län kan man

åstadkomma en kostnadseffektiv reduktion av kvävetransporten

till Lahomsbukten genom att restaurera våtmarker inom

tillrinningsområdet, i första hand inom den kustnära regionen

(lst. medd. 1989:10). Vid försök som genomförts i

Snogerödsbäckens vattensystem i Skåne har metoden också visat

sig effektiv under "idealiska" förhållanden. Dock innebär

klimatet ett problem. Södra Sveriges jordbruksbygder har milda

vintrar med relativt hög nederbörd och avrinning. Det betyder

enligt Miljö93 att de största mängderna näringsämnen rinner av

under vinterhalvåret då viktiga biologiska processer har låg

verkningsgrad. Återskapande av våtmarker måste därför kombineras

med andra åtgärder för att man skall kunna minska

kvävebelastningen på sjöar och kustområden.

Utskottet delar således den slutsats som framförs i Miljö93

att etablering av våtmarker i många jordbruksbygder kan vara ett

bra komplement till andra åtgärder. I dessa bygder är nya

våtmarker också positiva med hänsyn till den biologiska

mångfalden och i de flesta fall landskapsbilden. Det finns

därför anledning att uppmuntra restaurering av våtmarker och

dammar i starkt eutrofierade områden där anläggning av

vattenytor kan beräknas få god effekt. Information i dessa

frågor bör meddelas av berörda kommunala och regionala

myndigheter. När det gäller finansieringen har utskottet erfarit

att vissa medel fortfarande torde finnas kvar inom ramen för

anläggningsstödet. I den programplanering som pågår inför en

eventuell anpassning till EG:s miljöstöd förutses även att

bidrag skall kunna utgå till anläggning av våtmarker. Anläggning

av våtmarker kan även ge ekonomisk vinst genom förbättrad jakt

och eventuellt genom kräftodlingar.

Utskottet har inte funnit anledning att förorda införande av

nya tvångsmedel av det slag som föreslås i motionen. Om

särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen förordna om bildande

av naturreservat. Med det anförda avstyrks motion Jo617.

Utskottet erinrar om att tyngdpunkten i va-sektorns

miljöarbete ligger på att minska närsaltbelastningen på hav

och inlandsvatten. Fullföljandet av det beslutade

kvävereningsprogrammet utgör därför en central del av

åtgärdsprogrammet. När det gäller förslagen i motion A417 om

miljön i Stockholms skärgård har utskottet erfarit att

utbyggnaden av kvävereningen i de stora reningsverken Bromma och

Henriksdal i Stockholm pågår och beräknas vara avslutad år 1997.

Investeringarnas storleksordning är 700--800 miljoner kronor för

vart och ett av de båda verken. Vid Käppalaverket som renar

vattnet från nio kranskommuner kommer kvävereningen att tas i

drift år 1999, och Himmersfjärdsverket (Södertälje, Haninge,

Huddinge) uppfyller redan kvävereningskraven. Där pågår

utbyggnad av fosforrening eftersom algernas vårblomning i dessa

vatten tycks vara beroende av fosfortillgången. Vid

reningsverken i Nacka, Värmdö och Österåker förbereds utbyggnad.

När utbyggnaden av reningsverken i Storstockholm med dess 1,5

miljoner invånare är klar beräknas kväveutsläppen att ha minskat

från drygt 5 000 ton om året till knappt 2 500 ton om året.

Enligt ett nyligen framtaget program från Mälarkommittén behövs

kväverening även i Mälaren.

Med anledning av motionärernas uttalade mening att den

planerade farleden över Rödkobbsfjärden inte bör byggas ut

får utskottet hänvisa till det inledningsvis refererade

riksdagsuttalandet om en tidsplanering av projektet.

Sjöfartsverket har enligt vad utskottet erfarit låtit göra en

miljökonsekvensbeskrivning. Utskottet har ingen annan mening än

Naturvårdsverket, att fartygstrafiken inverkar starkt på den

känsliga miljön i Stockholms skärgård. Som inledningsvis

framhållits har Naturvårdsverket därför föreslagit

Sjöfartsverket att begära en prövning enligt miljöskyddslagen av

fartygstrafiken i detta område. Därigenom kan nödvändiga

miljöåtgärder bedömas samlat med sikte på en långsiktigt hållbar

lösning.

Vad utskottet anfört ger vid handen att motionärernas förslag

till miljövårdande åtgärder i Stockholms skärgård är på väg att

genomföras resp. ligger under beredning. Någon vidare riksdagens

åtgärd med anledning av motionsyrkandet är inte påkallad.

Miljövårdens organisation i Skåne

Miljön i Skåne är föremål för ett yrkande i motion Jo683 (s).

En miljödelegation bör enligt motionen inrättas för att se över

östra Skånes miljöproblem på samma sätt som tidigare skett för

västra Skåne. För att stödja kommunerna bör det inrättas två

organ för utarbetande av förslag till lokala program och

projekt, nämligen ett Skånes miljö- och naturvärn och ett Skånes

havsvärn. I motionen framförs även förslag till inrättande av

andra regionala institutioner såsom ett miljöregemente i

Kristianstad och en regional enhet i Skåne av Naturvårdsverket.

Utskottet konstaterar att flera av de förslag som framförs i

motionen tidigare ventilerats i samband med Miljödelegationens

för Västra Skåne rapport (SOU 1990:93). Rapporten ingick i

underlaget för regeringens miljöpolitiska proposition 1990/91:90

En god livsmiljö som behandlats av riksdagen (JoU30). Från

Naturvårdsverkets och även departementets sida har uttalats att

den regionala miljövårdsorganisation som finns i länsstyrelserna

bör finnas kvar.

Hithörande frågor torde även komma att behandlas inom

Regionberedningen (C 1992:06) vars slutbetänkande kan förväntas

under våren 1994. Med hänsyn till den pågående utredningen bör

motionen inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.

Övriga motioner

Miljöproblemen i bl.a. Vättern och Mälaren var föremål för

behandling hösten 1992 (1992/93:JoU5), medan forskningsfrågor i

anknytning till insjöproblematiken avhandlades i utskottets

forskningsbetänkande 1992/93:JoU18. Miljösamarbetet kring

Barents hav har nyligen belysts i utskottets betänkande

(1992/93:JoU19) om åtgärder mot klimatpåverkan (s.36 f).

Riksdagen har även anvisat medel som ger möjlighet att

finansiera angelägna projekt som förväntas bli aktuella under

året inom Barentsområdets verksamhet (prop. 1992/93:100 bil. 4

littera G, UU16). Bestämmelserna i bilavgaslagen om

avgasrening av vissa fordon har behandlats utförligt i

betänkandet 1992/93:JoU5. Regeringen har sedermera tillsatt en

enmansutredning med uppgift att bl.a. föreslå ett förenklat

godkännandeförfarande för tillbehör avsedda för bilar som inte

har avancerad avgasrening eller som inte längre omfattas av

tillverkaransvaret. Enligt direktiven (dir. 1993:64) bör

slutredovisning av uppdraget lämnas senast den 30 juni 1994.

De problem som aktualiserats i motionerna om hälso- och

miljöfarliga ämnen har nyligen behandlats av utskottet (i bet.

1992/93:JoU14). Motsvarande gäller beträffande förslag om

inrättande av miljöskyddsområde i Göta älvdalsbäckenet (bet.

1992/93:JoU3) och kalkningsprogrammet (prop. 1992/93:100

bil. 15, JoU12). Kalkningsanslaget till sjöar och vattendrag

uppgår till 100 miljoner kronor varav 4 miljoner kronor

fördelats till Hallands län. I det skogspolitiska beslutet våren

1993 förutsätts att kalkning av skogsmark även fortsättningsvis

skall åtnjuta statsbidrag. Skogsägarna förutsätts svara för 20 %

av kalkningskostnaden. För innevarande budgetår har anvisats

sammanlagt högst 15 miljoner kronor för försöksverksamheten med

skogskalkning (prop. 1992/93:226, JoU15 s. 46).

Med hänvisning till det anförda och till vad som inledningsvis

anförts om utskottets principbeslut om planeringen av

motionsärenden inom valperioden avstår utskottet nu från att

mer utförligt i sak behandla motionerna Jo613, Jo620, Jo623,

Jo626, Jo638, Jo649 yrkande 2, Jo676 yrkande 5, Jo678 yrkande 2,

Jo679, Jo691, A416 yrkande 10 och Sk621 yrkande 1. Motionerna

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärdsprogram med dammar och våtmarker

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo617,

2. beträffande vattenföroreningarna i Stockholms skärgård

att riksdagen avslår motion 1992/93:A417 yrkande 1,

3. beträffande miljön i Skåne

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo683,

4. beträffande miljöproblemen i Vättern och Mälaren m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo613, 1992/93:Jo620,

1992/93:Jo623, 1992/93:Jo626, 1992/93:Jo638, 1992/93:Jo649

yrkande 2, 1992/93:Jo676 yrkande 5, 1992/93:Jo678 yrkande 2,

1992/93:Jo679, 1992/93:Jo691, 1992/93:A416 yrkande 10 och

1992/93:Sk621 yrkande 1.

Stockholm den 26 oktober 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke

Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson

(s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s),

Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl-Olov Persson

(kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Miljöproblemen i Vättern och Mälaren m.m. (mom. 4)

Christer Windén (nyd) anför:

Motionerna under detta moment har blivit föremål för s.k.

förenklad hantering. Jag har med anledning härav ej reserverat

mig till förmån för motion 1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd)

om avgastester på fordon. Jag stöder emellertid den

uppfattning som framförs i motionen. Riksdagen borde ha kunnat

lösa denna fråga för bilar av årsmodellerna 1976--1988 på ett

enkelt sätt genom generell dispens att mäta avgaserna direkt vid

besiktningen hos ASB, där resurserna redan finns. Jag avvaktar

trots detta den pågående utredningen och ämnar vid behov

återkomma i ärendet.