Bet. 1993/94:JoU4

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU04

Godkännande av konventionen om biologisk mångfald

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1993/94

JoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:227 om

godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Vidare

behandlas sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

1993. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med hänvisning

till konventionen och till en aviserad proposition om

uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de

Janeiro år 1992 (UNCED).

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen om

biologisk mångfald. I likhet med regeringen anser utskottet att

Sverige tills vidare inte bör godta någon av konventionens

metoder för bindande tvistlösning men bör deklarera sin avsikt

att tills vidare inte reglera tillträde till genetiska resurser.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (s).

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:227 att riksdagen godkänner den den 22 maj

1992 antagna konventionen om biologisk mångfald.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inledning

Beslutet från Förenta nationernas konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro år 1992 framhåller att mänsklig

verksamhet måste bygga på de ekologiska grunderna och anpassas

till de ekologiska ramarna. Vid konferensen enades de deltagande

staterna om den s.k. Riodeklarationen och om ett

handlingsprogram, Agenda 21, samt ett icke bindande

auktoritativt uttalande om principer för en global enighet om

skötsel, bevarande och hållbart nyttjande av skogar. Två

konventioner undertecknades, en om biologisk mångfald och en om

klimatförändringar. Konferensen tilldrog sig ett intresse utan

motstycke i internationellt samarbete. En politisk enighet om

allvaret i världens miljösituation och behovet av kraftfulla

åtgärder manifesterades.

Konventionen om biologisk mångfald

Utgångspunkter

Styrelsen för FN:s miljöprogram (UNEP) beslutade den 25 maj

1989 att inleda förhandlingar om en konvention om biologisk

mångfald. Konventionsförhandlingar inleddes i februari 1990.

Efter sex förhandlingsmöten kunde den mellanstatliga

förhandlingskommittén för en konvention om biologisk mångfald

den 22 maj 1992 i Nairobi nå överenskommelse om konventionens

text. Texten antogs samma dag.

Konventionen öppnades för undertecknande av FN:s

generalsekreterare i Rio de Janeiro den 5 juni 1992 vid FN:s

konferens om miljö och utveckling.

Sverige undertecknade konventionen den 8 juni 1992 med stöd

av regeringsbeslut den 27 maj 1992. Den 31 maj 1993 hade 163

stater samt EG undertecknat konventionen. Konventionen träder i

kraft när 30 stater har ratificerat den. Den 31 maj 1993 hade

17 stater ratificerat konventionen, varför det finns goda

förhoppningar att konventionen kan träda i kraft redan under

början av år 1994.

Förhandlingsprocessen

Mandatet för förhandlingarna innebar att dessa skulle behandla

den biologiska mångfalden i ett brett socio-ekonomiskt

sammanhang och att således ett hållbart utnyttjande av den

biologiska mångfalden skulle bli en central uppgift för

konventionen. Frågan om bioteknik skulle tas upp i

förhandlingarna.

Under förhandlingarna kunde det ursprungliga utkastet till

konventionstext förändras steg för steg. Det hållbara

utnyttjandet av den biologiska mångfaldens komponenter i de

ekonomiska samhällssektorerna fördes in som en central uppgift

för konventionens parter, parallellt med åtgärder för att skydda

värdefulla naturområden. Beslut om åtgärder hänvisades till

nationell nivå. Konventionen kunde därmed bli den länderstyrda

processkonvention som Sverige och övriga nordiska länder

eftersträvade.

Andra frågor som krävde långvariga förhandlingar gällde

tillträde till genetiska resurser, tekniköverföring till

u-länderna, bioteknikens säkerhetsfrågor samt frågan om

konventionens finansiella mekanism.

Ett genombrott skedde tidigt i förhandlingarna för linjen att

de genetiska resurserna inte längre skulle behandlas som

mänsklighetens gemensamma arvedel. Denna principöverenskommelse

innebär att nationella regeringar ges rätt att besluta om

tillträde till genetiska resurser. Krav får ställas att

tillträde skall ske efter i förväg lämnat medgivande av den part

som tillhandahåller de genetiska resurserna. Där tillträde

medges, skall det ske på ömsesidigt överenskomna villkor.

Fördelning på ett skäligt och rättvist sätt av resultaten av

forskning och utveckling samt av vinster uppkomna genom

kommersiellt eller annat nyttjande av genetiska resurser ingår

också som en del av denna principlösning.

I-länderna kunde under förhandlingarna säkra skyddet och

respekten för immaterialrättigheterna, liksom etablerandet av

den av Världsbanken, UNEP och UNDP gemensamt förvaltade Globala

miljöfonden (GEF) som konventionens interimistiska

finansieringsmekanism.

Sammanfattning av konventionen

Beträffande inledningen, som omfattar 24 punkter, kan

nämnas betydelsen av att förutse, förebygga och angripa

orsakerna till förlust av biologisk mångfald vid källan. En

annan punkt återger försiktighetsprincipen, dvs. bristen på full

vetenskaplig säkerhet skall inte tas till intäkt för att

uppskjuta åtgärder för att undvika eller minimera hot mot

biologisk mångfald.

I artikel 1 anges målen för konventionen, vilka är att

bevara den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess

beståndsdelar och att rättvist fördela de vinster som uppstår

vid nyttjandet av genetiska resurser. I artikeln framhålls också

vissa medel av betydelse vid eftersträvandet av målen.

Artikel 3 är en identisk återgivning av texten till

princip 21 ur den deklaration som antogs vid FN:s konferens år

1972 om den mänskliga miljön, den s.k. Stockholmsdeklarationen.

Principen säger att stater dels har den suveräna rätten att

nyttja sina naturresurser, dels har ansvar för att tillse att

verksamheten inom deras territorier inte förorsakar skada på

andra staters territorium.

Artikel 4 anger konventionens tillämpningsområde genom

att reglera räckvidden av en parts åtaganden under konventionen

i förhållande till partens territoriella jurisdiktion.

Artikel 5 utgör en allmän uppmaning till samarbete.

Artikel 6 innehåller grundläggande åtaganden rörande

åtgärder för bevarande av biologisk mångfald. Varje part skall

utveckla nationella strategier, planer eller program för

bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt

integrera bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald

i relevanta sektoriella eller tvärsektoriella planer, program

och politiska riktlinjer.

Enligt artikel 7 skall varje fördragsslutande part,

såvitt möjligt och om så är lämpligt, identifiera komponenter av

biologisk mångfald av betydelse för mångfaldens bevarande och

hållbara nyttjande. Part skall också övervaka de identifierade

komponenterna med särskild uppmärksamhet riktad mot de

komponenter som är hotade eller erbjuder den största potentialen

för hållbart nyttjande. Även processer och aktiviteter som har

eller kan ha betydande skadliga effekter på biologisk mångfald

skall identifieras och övervakas.

Artikel 8 anger åtgärder för bevarande in situ, dvs. i

naturliga livsmiljöer eller miljöer där arter utvecklat sina

särskiljande egenskaper. Åtgärderna skall vidtas såvitt möjligt

och lämpligt och skall avse inrättande av ett system för

skyddade områden, utarbetande av riktlinjer för urval av

skyddade områden, reglering eller förvaltning av biologiska

resurser i syfte att säkerställa bevarande och hållbart

nyttjande, främjande av skyddet av ekosystem, naturliga

livsmiljöer och bibehållande av livskraftiga populationer,

främjande av miljöanpassad och hållbar utveckling i områden i

anslutning till skyddade områden, rehabilitering och

återställande av skadade ekosystem och främjande av

återhämtningen hos hotade arter, reglering, hantering eller

kontroll av de risker som är förbundna med användningen och

frisläppandet av biotekniskt modifierade organismer,

förhindrande av införsel, kontroll eller utrotning av främmande

arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter, strävande

efter förenlighet mellan nuvarande nyttjande av biologisk

mångfald och bevarande och hållbart nyttjande, utarbetande av

lagstiftning för skydd av hotade arter samt, i de fall skadliga

processer eller aktiviteter identifierats enligt artikel 7,

reglering av dessa.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om åtgärder för

bevarande ex situ, dvs. bevarande av komponenter av biologisk

mångfald utanför deras naturliga livsmiljöer. Även här skall

åtgärderna vidtas såvitt möjligt och lämpligt och i huvudsak för

att komplettera in situ-åtgärder.

I artikel 10 anges åtgärder för hållbart nyttjande av

biologiska resurser och enligt artikel 11 skall varje

fördragsslutande part såvitt möjligt och lämpligt vidta åtgärder

som stimulerar till bevarande och hållbart nyttjande av

biologisk mångfald (styrmedel).

Artikel 12 rör forskning och utbildning och innehåller

åtaganden att inrätta program för vetenskaplig och teknisk

utbildning och träning i identifiering, bevarande och hållbart

nyttjande av biologisk mångfald, att tillhandahålla stöd till

sådana åtgärder för u-ländernas särskilda behov, att främja och

uppmuntra forskning som bidrar till bevarande och hållbart

nyttjande av biologisk mångfald, särskilt i u-länder, samt att

främja och samarbeta om användningen av vetenskapliga framsteg

vid utvecklande av metoder för bevarande och hållbart nyttjande

av biologisk mångfald.

Enligt artikel 13 skall parterna främja och uppmuntra

förståelse för betydelsen och behovet av åtgärder för bevarande

av biologisk mångfald samt att sådan information sprids i

massmedia och tas in i undervisningsplaner.

Artikel 14 stadgar att parterna, såvitt möjligt och om så

är lämpligt, skall införa lämpliga procedurer för

miljökonsekvensbeskrivningar för sådana projekt som kan få

betydande skadlig inverkan på biologisk mångfald. Vederbörlig

hänsyn skall tas till de miljömässiga konsekvenserna av program

och åtgärder som kan ha betydande skadliga effekter på biologisk

mångfald. Informationsutbyte skall främjas.

I artikel 15 anges bestämmelser för tillträde till

genetiska resurser. Här slås fast att befogenheten att besluta

om tillträde till genetiska resurser vilar hos nationella

regeringar. Vidare åläggs varje part att sträva efter att

underlätta tillträde till genetiska resurser. Konventionen

omfattar endast sådana resurser som tillhandahållits av part som

är ursprungsland för resurserna eller som förvärvat dem i

enlighet med konventionen. Parter skall vidare sträva efter att

utveckla och genomföra vetenskaplig forskning med deltagande av

den tillhandahållande parten och om möjligt i denna parts land.

Artikel 16 anger åtaganden rörande tillträde till och

överföring av teknologi. Med teknik avses även bioteknik.

Parterna åtar sig att tillhandahålla och/eller underlätta

tillträde till och överföring av relevanta tekniker.

Tekniköverföringen till u-länder skall tillhandahållas och/eller

underlättas på skäliga och mest gynnsamma villkor. Teknik under

patent och andra immaterialrättigheter kan endast överföras på

villkor som är förenliga med ett adekvat och effektivt skydd av

dessa rättigheter. Part skall vidta lagstiftningsmässiga,

administrativa eller politiska åtgärder, om så är lämpligt, i

syfte att tillhandahållande part, särskilt u-länder, medges

tillträde till och överföring av teknik, inkl.

immaterialrättsligt skyddad teknik. Ömsesidigt överenskomna

villkor skall gälla för överföringen, liksom förenlighet med

internationell rätt.

Avsikten med artikel 17 är att underlätta utbyte av

offentligt tillgänglig information om resultat av teknik och

vetenskaplig forskning, utbildnings- och

miljöövervakningsprogram samt ursprungsbefolkningars kunskaper.

U-ländernas särskilda behov skall beaktas.

Artikel 18 rör tekniskt och vetenskapligt samarbete och

stadgar att de fördragsslutande parterna skall främja

internationellt tekniskt och vetenskapligt samarbete, i

synnerhet med u-länder. Parterna skall besluta om hur en

institution för kunskapsförmedling (en s.k. clearing-house

mechanism) skall inrättas för att främja och underlätta

samarbete och utarbeta samarbetsmetoder för utveckling och

användning av teknik. Slutligen åtar sig parterna att främja

gemensamma forskningsprogram och samriskföretag (s.k. joint

ventures).

I artikel 19 behandlas hantering av bioteknik och

fördelning av dess vinster. Om så är lämpligt skall

lagstiftningsmässiga, administrativa eller politiska åtgärder

vidtas, liksom praktiskt genomförbara åtgärder. Tillträde till

resultat och vinster skall ske på ömsesidigt överenskomna

villkor. Vid export av organismer skall varje part

tillhandahålla all tillgänglig information om den potentiellt

skadliga effekten, om den användning och om de

säkerhetsbestämmelser som gäller för hantering av organismerna i

fråga.

Artikel 22 reglerar konventionens förhållande till andra

internationella avtal och i artiklarna 23 och 24 upprättas

en partskonferens som högsta beslutande organ för konventionen

resp. ett sekretariat.

I artikel 27 regleras hur tvistlösning skall gå till i

frågor rörande konventionens tolkning eller tillämpning. Tvister

skall söka lösas genom förhandling mellan berörda parter, och om

detta misslyckas kan parterna söka medlarhjälp. Om även detta

misslyckas skall tvisten lämnas till förlikning såvida parterna

inte enas om annat. Ett alternativ till förlikning ger part

möjlighet att acceptera bindande tvistlösning i form av

skiljedom och/eller hänskjuta tvisten för avgörande till

Internationella domstolen i Haag.

Sveriges ratifikation av konventionen

Miljöministern föreslår att Sverige skall tillträda

konventionen men tills vidare inte godta någon av konventionens

metoder för bindande tvistlösning. Vidare skall Sverige

deklarera sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde

till genetiska resurser.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att tillsätta en kommission för

uppföljning av UNCED,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om europeiska konferenser för uppföljning av

UNCED,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om militären och miljön,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatta internationella förhandlingar

kring skogsfrågorna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konventionen till skydd för den biologiska

mångfalden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Riodeklarationen.

Skrivelse

Sveriges industriförbund har i skrivelse framfört sina

synpunkter på konventionens grundläggande principer om

immaterialrättsligt skydd vid tillträde till och överföring av

teknologi.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslår miljöministern att Sverige tillträder

konventionen men tills vidare inte godtar någon av konventionens

metoder för bindande tvistlösning. Vidare föreslås att Sverige

deklarerar sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde

till genetiska resurser.

Enligt miljöministern täcker nuvarande svensk lagstiftning,

med ett undantag, konventionens bestämmelser. Undantaget gäller

den informationsplikt som enligt artikel 19.3 åläggs part vid

export av biotekniskt modifierade organismer. I detta avseende

avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om

nödvändig reglering i samband med behandlingen av frågan om

svensk lagstiftning för reglering av användning och frisläppande

av biotekniskt förändrade organismer.

Miljöministern gör den bedömningen att konventionens

bestämmelser är så utformade att skyddet för de immateriella

rättigheterna inte riskerar att urholkas. I artikel 16 fastslås

att tillträde till och överföring av teknik inom konventionens

ram skall ske "på villkor som är förenliga med ett adekvat och

effektivt skydd av immaterialrättigheter". Vidare skall

tekniköverföring äga rum på ömsesidigt överenskomna villkor.

Stadgandet i artikelns punkt 5 att parterna skall samarbeta för

att försäkra att immaterialrättigheter stödjer och inte strider

mot konventionens mål, framför allt målet om en "skälig och

rättvis" fördelning av de nyttigheter som skapas vid

användningen av genetiska resurser, innebär enligt

miljöministern inte heller några krav inom konventionens ram på

beslut som kan urholka det immaterialrättsliga skyddet.

I propositionen framhålls att konventionen inte medger

reservationer. Sverige kan således inte genom ett

tolkningsuttalande med rättslig verkan fastslå en tolkning som

från svensk sida bedöms var den rätta. Beslut i tolkningsfrågor

kommer att fattas antingen i enskilda fall av partskonferensen

eller i ett bredare sammanhang genom antagande av protokoll

eller annex till konventionen. I-länderna kommer att tillse att

beslut av partskonferensen om tolkningar av konventionens

stadganden, som inte sker genom annex eller protokoll, skall

fattas med samstämmighet. Sverige kommer inte att godta något

annat än samstämmighetsbeslut (konsensus) i dessa frågor. Om

tolkning sker genom annex eller protokoll har varje part som

inte vill godta tolkningen rätten att inte biträda protokollet

eller annexet. Sverige kan således inte tvingas anta en tolkning

inom konventionen som vi inte anser vara riktig.

Sverige bör enligt miljöministern tills vidare inte acceptera

någon av de bindande tvistlösningsmekanismerna. Det kan

visserligen inte uteslutas att vårt land genom vår generella

förklaring om acceptans av domstolens kompetens i rättstvister

avseende bl.a. tolkningen av detta fördrag trots detta skulle

kunna bli underkastat den Internationella domstolens kompetens.

Med hänsyn till konventionens natur finner miljöministern det

emellertid osannolikt att en situation skulle uppstå, i vilken

den Internationella domstolen, med hänvisning till Sveriges

generella förklaring, skulle hävda kompetens gentemot Sverige i

en tvist under konventionen om biologisk mångfald.

I fråga om en eventuell reglering av insamling av genetiskt

material i Sverige gör miljöministern den bedömningen att det

inte är motiverat att nu införa en sådan reglering. De praktiska

svårigheterna med att på ett tillfredsställande sätt kontrollera

en reglering av insamling av genetiskt material i Sverige är

betydande. Endast bråkdelar av en organism är med dagens teknik

tillräckliga för att man skall kunna tillgodogöra sig den

tekniska informationen. Det kan dock inte uteslutas att

genetiskt material av betydande förädlingsvärde kan finnas även

i Sverige. Frågan om en svensk reglering får därför bedömas när

närmare erfarenhet vunnits av den praktiska tillämpningen av en

sådan reglering i länder med mer betydande genetiska tillgångar,

vilka kan förväntas införa sådan reglering inom kort.

Konventionen har redan ratificerats av 17 länder. För

ikraftträdande krävs 30 ratifikationer. Miljöministern

framhåller det som angeläget att alla ansträngningar görs för

att främja ett snabbt ikraftträdande av konventionen. För att

Sverige skall uppfylla konventionens mål och förpliktelser bör

arbete snarast inledas med att utarbeta en samlad svensk

politik. Sedan många år tillbaka pågår ett omfattande arbete

inom alla de områden som berörs av konventionen. Miljöministern

uttalar därför sin avsikt att inom kort återkomma till

regeringen med förslag om en svensk strategi för bevarande av

biologisk mångfald.

Motionen

I sin partimotion Jo630 från den allmänna motionstiden

våren 1993 begär Socialdemokraterna att en kommission tillsätts

för uppföljning av UNCED. Kommissionen bör ha en bred

sammansättning med representanter för politiker, folkrörelser,

näringsliv, fackliga organisationer och vetenskap (yrkande 2).

Regeringen bör sondera förutsättningarna för europeiska

konferenser för uppföljning av UNCED. Det är enligt motionärerna

motiverat med en bredare uppföljning med deltagande av

parlamentariker och representanter för NGO:s (Non Governmental

Organizations) och andra delar av samhället (yrkande 3). Det

framhålls som angeläget att regeringen nu skärper insatserna när

det gäller användning av militära resurser för miljöändamål i

syfte att inom FN-systemet förankra de förslag som framlagts i

FN:s studie på området. Regeringen bör rapportera till riksdagen

vilka initiativ som tagits med anledning av ÖB:s programarbete

inom miljöområdet (yrkande 4). I samband med uppföljningen av

principdeklarationen om skogsfrågorna bör regeringen verka för

att förhandlingsarbetet fortsätter (yrkande 5). Regeringen bör

snarast redovisa hur förpliktelserna gentemot konventionen om

biologisk mångfald skall kunna uppfyllas och i detta syfte

utarbeta en nationell plan. Riksdagen bör få möjlighet att

snarast ratificera konventionen. Regeringen bör verka för ett

effektivt internationellt monitoringsystem och söka påverka

USA:s nya administration att underteckna konventionen

(yrkande 6). Vidare bör regeringen verka för att

Riodeklarationen utvecklas till en bindande stadga som kan antas

av FN:s generalförsamling år 1995 (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till miljöministerns förslag att

Sverige tillträder konventionen. Enligt vad utskottet erfarit

har nyligen 30 ratifikationer uppnåtts. Konventionen kommer

därför att träda i kraft redan den 29 december 1993.

Som anförs i propositionen innebär inte stadgandet i

artikel 16 om partssamarbete för att försäkra att

immaterialrättigheter stödjer och inte strider mot konventionens

mål några krav inom konventionens ram på beslut som kan urholka

det immaterialrättsliga skyddet. Utskottet gör således samma

bedömning som miljöministern när det gäller skyddet för de

immateriella rättigheterna. Eftersom Sveriges inställning bör

vara att inte godta något annat än samstämmighetsbeslut

(konsensus) i tolkningsfrågor kan vårt land inte heller tvingas

anta en tolkning inom konventionen när det gäller

immaterialrättsliga frågor som vi inte anser vara riktig. I

likhet med miljöministern finner utskottet det osannolikt att en

situation skulle uppstå, i vilken den Internationella domstolen,

med hänvisning till Sveriges generella förklaring att acceptera

domstolens kompetens i rättstvister avseende bl.a.

fördragstolkning, skulle hävda kompetens gentemot Sverige i en

tvist under konventionen om biologisk mångfald. Sverige bör

därför tills vidare inte acceptera någon av de bindande

tvistlösningsmekanismerna. Mot bakgrund av betydande praktiska

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt kontrollera en

reglering av insamling av genetiskt material i Sverige bör en

reglering av tillträdet till genetiska resurser inte införas på

nuvarande stadium. Som miljöministern anför bör frågan tas under

övervägande först när vi kan ta del av erfarenheterna i länder

med mer betydande genetiska tillgångar.

Med anledning av motion Jo630 yrkande 6 vill utskottet anföra

följande. Regeringen har nyligen framlagt en proposition om en

svensk strategi för biologisk mångfald som kommer att behandlas

av utskottet. Enligt vad utskottet erfarit är en s.k.

landsstudie, dvs. kartläggning av behovet av åtgärder inom

skilda samhällssektorer, under utarbetande och förväntas

redovisas före årsskiftet 1993/94. Konventionen om biologisk

mångfald innehåller inte något stadgande om ett internationellt

monitoringsystem. Genom konventionens artiklar om nationell

övervakning, rapporteringsskyldighet och samarbete för såväl in

situ- som ex situ-bevarande finner utskottet emellertid att

syftet med motionsyrkandet i denna del kommer att bli

tillgodosett utan inrättande av det särskilda monitoringsystem

som efterlyses i motionen. Det bör framhållas att Sverige under

arbetet med konventionen mycket aktivt har drivit dessa frågor,

och utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen

kommer att bibehålla sin höga ambitionsnivå härvidlag. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om det globala

miljöövervakningssystem som har upprättats inom UNEP och som

redan i dag står till medlemsländernas förfogande. Den 4 juni

1993 undertecknade USA:s regering konventionen men ställer vissa

villkor beträffande klarläggande och tolkning inför en

ratifikation. Den amerikanska administrationen har i

sammanhanget uttalat sin avsikt att spela en ledande roll inte

bara i arbetet med att nå samstämmighet när det gäller

konventionen utan även i det artbevarande arbetet i stort. Med

det anförda finner utskottet syftet med motion Jo630 yrkande 6

i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra

någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Det har kommit till utskottets kännedom att de frågor som tas

upp i motionens yrkanden 2, 3, 4, 5 och 7 kommer att behandlas

i en till december 1993 aviserad proposition om uppföljning av

UNCED. I avvaktan härpå bör motionen i dessa delar inte

föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konventionen om biologisk mångfald

att riksdagen godkänner den den 22 maj 1992 antagna

konventionen om biologisk mångfald,

2. beträffande uppföljning av UNCED m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkandena 2, 3, 4,

5, 6 och 7.

Stockholm den 9 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s),

Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s),

Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd),

Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s),

Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm

(alla s) anför:

I samband med proposition 1992/93:227 om godkännande av

konventionen om biologisk mångfald har utskottet behandlat

partimotion Jo630 (s) från allmänna motionstiden i år. I

motionen föreslås en rad åtgärder för uppföljning av FN:s

miljökonferens UNCED i juni 1992. Vi finner det anmärkningsvärt

att regeringen trots den tid som förflutit inte har vidtagit

några åtgärder av det slag som föreslås i motionen, bl.a. en

uppföljningskommission, initiativ till europeiska konferenser

samt användning av militära resurser för miljöändamål. I

motionen krävs också en nationell plan för hur konventionen om

biologisk mångfald skall kunna uppfyllas.

Under innevarande höst har en proposition med förslag om en

nationell strategi för biologisk mångfald avlämnats och en

proposition om uppföljning av UNCED aviserats. Vi noterar att de

frågor som motionen tar upp således kommer att behandlas av

riksdagen i andra sammanhang samt att regeringens senfärdighet

på området är olycklig.