Bet. 1993/94:JoU6

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU06

Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

JoU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en proposition angående villkoren för

vegetabilieproduktionen i jordbruket efter budgetåret 1993/94.

Bl.a. föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning av den

svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till EG.

Omställningsprogrammet förändras i vissa avseenden; bl.a

avskaffas den s.k. odlingsbegränsningen fr.o.m. 1994.

Arealbidraget för 1994/95 föreslås höjt till 900 kr/ha och

inlösenpriset för spannmål blir 1,05 kr/kg. Direktbidraget till

mjölkproduktionen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1994/95. En

miljöavgift på kadmium i handelsgödsel införs fr.o.m. den 1

januari 1994.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Det i

propositionen föreslagna kravet på återbetalning med 2 000 kr/ha

gentemot de brukare som ej uppfyllt kraven i

omställningsprogrammet kan utskottet däremot ej godta. Utskottet

föreslår, med anledning av motioner, (s) och (nyd), att

riksdagen begär en mer utförlig analys av regeringen i fråga om

förutsättningarna för att fullfölja omställningsprogrammet med

hänsyn till bl.a. befintliga produktionsalternativ för odlarna

och till ett eventuellt medlemskap i EG.

Till betänkandet har fogats fem reservationer och en

meningsyttring.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition

1993/94:3 föreslagit att riksdagen

1. godkänner vad som förordats i fråga om inlösenpris och

arealbidrag för budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.1),

2. godkänner vad som förordats i fråga om

omställningsprogrammet för budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.2) samt

3. antar förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om

avgift på gödselmedel.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning

av den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till de

förhållanden som råder inom EG. Omställningsprogrammet, som

utformades i enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska beslut,

kommer att förändras i viss mån. Ändringarna består bl.a. av att

odlingsbegränsningen och kvoteringen baserad på 1990 års odling

upphör fr.o.m. budgetåret 1994/95. Kravet på återbetalning

kommer att differentieras. För de jordbrukare som inte har

vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om åkermarken före

den 1 juli 1996 men i övrigt uppfyllt kraven i

omställningsprogrammet bör återbetalningskravet uppgå till

2 000 kr/ha. De jordbrukare som har brutit mot övriga villkor i

omställningsprogrammet kommer däremot att krävas på

återbetalning av hela det utbetalade beloppet.

Inlösenpriset för spannmål budgetåret 1994/95 föreslås bli

1,05 kr/kg och arealbidraget 900 kr/ha för aktuell odling av de

grödor som ingår i stödarealen. Direktbidraget till

mjölkproduktionen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1994/95.

En miljöavgift på kadmium i handelsgödsel införs fr.o.m. den 1

januari 1994.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Utfrågning m.m.

Jordbruksministern har tillsammans med tjänstemän från

Jordbruksdepartementet informerat utskottet om läget i

medlemskapsförhandlingarna med EG såvitt avser

jordbrukspolitiken, m.m.

Företrädare för Lantbrukarnas riksförbund har lämnat uppgifter

om bl.a. jordbrukets lönsamhetsutveckling och effekterna av

slopade kobidrag.

En skrivelse om den föreslagna avgiften på kadmium i

gödselmedel har inkommit från Svenska lantmännens riksförbund

(SLR).

Motioner

1993/94:Jo1 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inlösenpris och inkomststöd för budgetåret

1994/95,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning om ett utvecklat

landskapsvårdsstöd med den inriktning som motionen anger,

3. att riksdagen avslår vad som i propositionen förordas i

fråga om omställningsprogrammet för budgetåret 1994/95,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållande av direktbidraget till

mjölkkor i norra Sverige (stödområdena 1--4),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en miljöskatt på fosfor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kadmiumavgift på fosforgödsel.

1993/94:Jo2 av Rose-Marie Frebran och Ulf Björklund (kds) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett

stöd till vallen kan utformas inom ramen för aktuellt stöd till

jordbruket.

1993/94:Jo3 av Harry Staaf och Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett permanent stöd till

omläggning från konventionell till ekologisk odling att gälla

fr.o.m. omläggningsåret och finansierat inom ramen för aktuellt

jordbrukspolitiskt stöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att det ekologiska jordbruket

inte bör omfattas av ett framtida trädesprogram.

1993/94:Jo4 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om borttagande av direktbidrag till mjölkkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arealbidrag.

1993/94:Jo5 av Christer Windén m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av framförhållning i de politiska

beslut som påverkar växtodlingens villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att fastställa eventuella

alternativ för jordbrukare, som anmält areal till omställning,

att använda marken för annat ändamål än odling av prisreglerade

grödor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de jordbrukare som anmält mark till omställning och inte

fullföljt sitt åtagande bör åläggas större

återbetalningsskyldighet än 2 000 kr/ha, i den mån ekonomiskt

försvarbara alternativ kan påvisas.

Utskottet

Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

Inledning

Regeringen föreslog i 1993 års budgetproposition (prop.

1992/93:100 bil. 10) åtgärder för att anpassa villkoren för den

svenska vegetabilieproduktionen till de villkor som gäller inom

EG.

I propositionen om vissa frågor rörande jordbruket och

trädgårdsnäringen (prop. 1992/93:183) aviserade

jordbruksministern sin avsikt att lägga fram förslag till

riksdagen om ytterligare steg i anpassningen till EG av de pris-

och stödnivåer som avser budgetåret 1994/95.

Mot bakgrund av regeringens förslag till anpassning av

omställningsprogrammets utformning i budgetpropositionen har

riksdagen sedermera beslutat (bet. 1992/93:JoU13, rskr.

1992/93:231) att godkänna regeringens förslag om en fortsatt

tillämpning av systemet med inlösenpriser samt ett införande av

arealbidrag fr.o.m. år 1993. Riksdagens beslut innebär att

inlösenpriset och arealbidraget för 1993 års spannmålsskörd

skall uppgå till 1,05 kr/kg resp. 700 kr/ha. Vidare har

riksdagen fastställt arealbidragets omfattning och angivit

riktlinjerna för en fortsatt anpassning av

omställningsprogrammet. Jordbruksutskottet anförde att

"regeringens förslag frångås såvitt avser kravet på omställning

av stödarealen som villkor för arealbidrag under budgetåren

1993/94 och 1994/95". Vidare föreslog utskottet att regeringen

skulle verka för att omställningsprogrammet i största möjliga

utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram. Utskottet var

medvetet om att en sådan anpassning förutsätter överväganden om

både tekniska frågor och mer övergripande ekonomisk-politiska

frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren, varaktigheten och

återbetalning av omställningsstödet. Med anledning av detta har

frågan om kravet på varaktighet, odlingsbegränsning,

återbetalning och trädesvillkor inom omställningsprogrammet

beretts inom regeringskansliet.

I betänkandet (SOU 1992:14) Mindre kadmium i handelsgödsel

föreslås ett införande av miljöavgift på kadmium i

handelsgödsel.

Propositionen

Riksdagens beslut med anledning av 1993 års budgetproposition

(prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. 1992/93:JoU13, rskr.

1992/93:231) innebär att ett system med inlösenpriser i

kombination med arealbidrag för odling av spannmål,

proteingrödor, oljeväxter, sockerbetor, potatis etc. skall gälla

under budgetåret 1994/95. Jordbruksministern återkommer nu till

frågan om nivåerna för inlösenpriser och arealbidrag för

budgetåret 1994/95.

Ett viktigt led i regeringens strategi för jordbruket inför

ett EG-medlemskap är att medverka till att svenska

jordbruksföretag som har goda förutsättningar att producera och

konkurrera på EG:s villkor skall kunna bestå under

övergångsperioden. EG:s stöd till vegetabiliesektorn ligger på

ett antal områden avsevärt över Sveriges stöd till jordbrukarna.

Med deprecieringen av den svenska kronan har skillnaden

förstärkts ytterligare. En flytande kronkurs försvårar

jämförelsen av den långsiktiga stödnivån för jordbrukare i

Sverige och inom EG, men under antagande om att den gröna

kronkursen är 1 ecu = 10 svenska kronor blir stödnivån inkl.

arealbidrag ca 1,45 kr/kg. I propositionen föreslås ett

inlösenpris på 1,05 kr/kg för spannmål och ett arealbidrag på

900 kr/ha. Det innebär att den svenske jordbrukaren får ca 1,27

kr/kg spannmål. Eftersom den svenska kronan inte är bunden till

EG:s ecu finns det givetvis en viss osäkerhet om vad

stödrelationen kommer att vara vid tidpunkten för ett

EG-medlemskap. I propositionen om vissa frågor rörande

jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1992/93:183) föreslogs

att regeringen skulle kunna justera referenspriserna om

beräkningsgrunderna, såsom valutakurser etc., förändras

(1992/93:JoU20).

Ett differentierat arealbidrag kommer att lämnas för 1994 års

odling av spannmål, oljeväxter, proteingrödor (matärt, foderärt,

åkerbönor samt vicker till mognad), sockerbetor, matpotatis,

potatis för stärkelse och råsprit, konservärter, bruna bönor och

frövall under förutsättning att odlingen inte sker på

omställningsareal. Jordbruksministerns bedömning är således att

arealbidraget inte bör kvoteras individuellt för varje enskild

företagare utifrån 1990 års odling av prisreglerade grödor. Med

en dylik utformning öppnas en möjlighet för jordbrukare att

anpassa sin odling till de nya villkor som råder vid ett

EG-medlemskap. Resurserna kan därmed omfördelas effektivt mellan

brukningsenheter.

Motionerna

I motion Jo1 av Margareta Winberg m.fl. (s) framhålls att

besluten att införa arealbidrag och förlänga systemet med

inlösenpris för spannmål kommer att leda till ytterligare

överskottsproduktion av spannmål. Motionärerna anser att det

svenska jordbruket därmed råkar i ett ogynnsamt läge inför ett

EG-inträde. Inom EG finns redan i dag ett betydande och kostsamt

spannmålsöverskott. Eftersom avsikten med CAP-reformen är att

minska kostnaderna för jordbruket måste överskotten reduceras.

Motionärerna står därför fast vid sin tidigare framförda

uppfattning att ett jordbruk i balans mellan produktion och

efterfrågan ger det svenska jordbruket och den svenska

livsmedelsindustrin de bästa förutsättningarna att klara

konkurrensen inom EG. För denna uppfattning finns stöd i en

rapport från Riksrevisionsverket (F 1993:11). Motionen utmynnar

i denna del i yrkanden om förlängning av det inkomststöd som

beslutades år 1990 med 500 kr/ha. Kostnaden för detta beräknas

till 600 miljoner kronor. Införandet av ett arealbidrag enligt

EG:s regler bör anstå tills vi blivit medlemmar och omfattas av

EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Vidare yrkas att inlösenpriset

på spannmål bestäms till 90 öre/kg och att regeringen får i

uppdrag att utreda om landskapsvårdsstödet kan utvecklas så att

det medverkar till säkerställande av biologisk mångfald och

stimulerar ekologisk odling. Ersättningen bör ställas i relation

till de kollektiva nyttigheter i form av landskapsvård m.m. som

jordbrukaren producerar (yrkandena 1 och 2).

I motion Jo2 av Rose-Marie Frebran och Ulf Björklund (kds)

anförs att en stor grupp lantbrukare med kobidragets avskaffande

kan hamna i en ny krissituation. Många av de berörda företagen

är inte lämpade för spannmålsodling. Därför krävs det att även

vallodlingen erhåller ett arealstöd. I förhållande till

nuvarande stöd skulle det få positiva regionalpolitiska

effekter. Det skulle bl.a. bidra till att upprätthålla det öppna

landskapet i skogs- och mellanbygderna där andelen vallodling är

avsevärt större än i slättjordbruket.

I motion Jo3 av Harry Staaf och Kenneth Lantz (kds) förordas

ett permanent omläggningsstöd för övergång från konventionell

odling till ekologisk odling. Stödet bör finansieras inom ramen

för det nuvarande jordbruksstödet. Vidare yrkas att det

ekologiska jordbruket ej omfattas av det framtida trädeskravet.

Motion Jo4 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)

hänvisar till tidigare centermotioner om ett särskilt stöd i

form av arealbidrag till vall i södra Sveriges skogs- och

mellanbygder (yrkande 2). Något konkret yrkande framförs ej.

Enligt motion Jo5 av Christer Windén m.fl. (nyd) behöver

bönderna en viss framförhållning för att kunna planera sin

verksamhet. Det är inte tillräckligt att få veta sina

förutsättningar för odlingsåret så sent som hösten före.

Propositionen borde därför ha kommit till riksdagen för

behandling redan under våren 1993.

Utskottets överväganden

Vad först gäller behovet av framförhållning i

jordbrukspolitiken kan utskottet givetvis instämma i det

allmänna önskemålet att besluten tidsplaneras på ett sätt som

ger näringen rimliga möjligheter att anpassa

produktionsinriktning m.m. efter de ändrade förutsättningarna.

När det gäller den nu aktuella propositionen erinrar utskottet

om att den beslutades vid regeringssammanträde den 3 juni 1993

och att den i huvudsak avser odlingsåret 1994 resp. budgetåret

1994/95, som börjar den 1 juli 1994. Med det anförda föreslår

utskottet att motion Jo5 yrkande 1 (nyd) lämnas utan vidare

åtgärd.

I fråga om inlösenpris och arealbidrag instämmer utskottet i

regeringens bedömning att EG:s stöd till vegetabiliesektorn på

flera områden avsevärt överstiger stödet till de svenska

odlarna. Härtill kommer att avkastningsnivån i flera viktiga

EG-länder är högre än i Sverige, samtidigt som kostnaderna för

insatsmedel m.m. är lägre. Dessa skillnader framgår bl.a. -- och

understryks ytterligare -- i Jordbruksverkets nyligen

publicerade rapport om svenskt jordbruk inför EG. Enligt

utskottets mening bör det vara ett viktigt led i anpassningen

inför ett EG-medlemskap att svenska jordbruksföretag som har

goda förutsättningar att producera och konkurrera på EG:s

villkor skall kunna bestå under övergångsperioden. Utskottet

tillstyrker därför regeringens förslag om ett inlösenpris för

1994 års skörd om 1,05 kr/kg spannmål och ett arealbidrag om 900

kr/ha för 1994 års odling av spannmål, oljeväxter,

proteingrödor, sockerbetor, matpotatis, potatis för stärkelse

och råsprit, bruna bönor och frövall. Ett villkor för

arealbidrag skall vara att odlingen ej sker på

omställningsareal. Med det anförda avstyrker utskottet motion

Jo1 yrkande 1 (s).

Utskottet har tidigare uttalat sig mycket positivt om

jordbrukets medverkan i landskapsvården och om behovet att

utreda vilka stödinsatser som vid ett EG-medlemskap kan behövas

i t.ex. södra och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygder

(1992/93:JoU13 s. 27 f.). I den nu aktuella propositionen

erinras om att EG:s miljöprogram för jordbruket vid ett svenskt

medlemskap kommer att ge möjligheter att stödja

animalieproduktionen, bl.a. genom ett stöd till extensiv

vallproduktion och till naturliga betesmarker. Utskottet vill

här tillägga att de olika stödformerna inom ramen för EG:s stöd

för miljövänliga produktionsmetoder redovisas i Jordbrukets

ovannämnda rapport (s. 50 f.). Här ingår bl.a. stöd till

miljövänlig jordbruksproduktion och till miljövårdande skötsel

av jordbruksmark i syfte att bevara eller återskapa biologisk

mångfald och skönhetsvärden i landskapet. Stöd kan vidare ges

för långliggande träda för upprättande av t.ex. biotoper eller

naturreservat eller för skydd av vattenmiljön. Likaså kan stöd

erhållas för att omvandla mark från växtodling till extensivt

bete och till användning av mark för allmänhetens bruk och

rekreation. Inför ett EG-medlemskap måste en plan för en svensk

tillämpning av EG:s kompletterande miljöprogram på

jordbruksområdet utarbetas. Av propositionen framgår att

jordbruksministern ämnar föreslå regeringen att en särskild

utredning får i uppgift att utarbeta förslag till ett sådant

program. I samband härmed bör ett förslag till stöd för

omläggning till ekologisk produktion ingå. Utskottet vill vidare

erinra om att frågan om naturvårds- och miljöfrågor i svensk

jordbrukspolitik inför EG också får en utförlig redovisning i

proposition 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald (s.

63 f.). Utskottet utgår från att synpunkterna i motionerna Jo1

yrkande 2 (s), Jo2 (kds), Jo3 (kds) och Jo4 yrkande 2 (c) kommer

att noga prövas i samband med det aviserade utredningsarbetet.

Motionerna bör för närvarande inte föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Omställningsprogrammet budgetåren 1994/95 och 1995/96

Propositionen

Riksdagen gav, i samband med sin behandling av 1993 års

budgetproposition (bet. 1992/93:JoU13, rskr. 1992/93:231),

regeringen i uppdrag att pröva frågan om en EG-anpassning av

omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. I

jordbruksutskottets betänkande angavs att anpassningen av

omställningsprogrammet bör genomföras snabbare än vad som

föreslogs i budgetpropositionen och att programmet bör anpassas

i största möjliga utsträckning. Sveriges ambition är att bli

medlem i EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Mot bakgrund av

riksdagens beslut måste därför beslut om en anpassning av

omställningsprogrammet fattas för 1994 års växtodling.

Jordbruksministern föreslår därför följande EG-anpassning av

omställningsprogrammet.

Omställningsprogrammet fr.o.m. 1994 års växtodlingssäsong

Med varaktig omställning avses i det frivilliga svenska

omställningsprogrammet att den areal som anslutits till

programmet skall ha ställts om till annan användning än

traditionell livsmedelsproduktion före den 1 juli 1996 och att

denna areal under tiden fram till detta datum inte används för

odling av s.k. prisreglerade grödor för livsmedelsproduktion.

Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav på omställningsarealens

användning.

EG:s trädesprogram kan beskrivas som ett obligatoriskt

trädesprogram som i princip skall gälla för all framtid.

Trädeskravet fastställs varje år beräknat på årets odling. De

till synes stora skillnaderna mellan omställningsprogrammet och

EG:s trädesprogram är principiellt viktiga, men i praktiken är

programmen tämligen lika och effekten av dem blir i stort

densamma. Det svenska omställningsprogrammet bör mot bakgrund av

riksdagens uttalande nu justeras ytterligare för att kunna

likställas med EG:s trädesprogram.

Det är ca 370 000 ha åkermark som anslutits till

omställningsprogrammet. Jordbrukarna har erhållit en ersättning

med ca 3,1 miljarder kronor för omställningen. Den 1 april 1992

hade åtgärder vidtagits på ungefär hälften av arealen. Av den

resterande anslutna åkermarken fanns det planer på varaktig

omställning för hälften av arealen, och den övriga marken, dvs.

totalt 25 %, låg i s.k. vänteläge. Omställningsprogrammet har

medfört ett minskat spannmålsöverskott och därmed minskade

exportkostnader. Det har inte heller lämnats något inkomststöd

för omställningsarealerna. Enligt jordbruksministern är det

angeläget att en omställning kommer till stånd och han anser

därför att kravet på att jordbrukarna genomför en varaktig

omställningsåtgärd före den 1 juli 1996 förblir oförändrat.

Med tidigare förslag om att lämna arealbidrag för aktuell

odling bör det bli möjligt även för jordbrukare som är anslutna

till omställningsprogrammet att anpassa sin odling till

förhållandena inom EG. De bör inte missgynnas av att de har

anslutit sig till omställningsprogrammet och därmed bidragit

till att Sverige under dessa fem år kommer att ha en lägre

kostnad för spannmålsexport än vad som annars hade varit fallet.

Mot denna bakgrund anser jordbruksministern att kravet på

odlingsbegränsning bör slopas för att bl.a. motverka en

snedvridning av konkurrensen mellan svenska jordbrukare. Inom EG

förekommer inte några motsvarande bestämmelser.

Med ett slopat krav på odlingsbegränsning samt en anpassning

till EG:s regler av vad som får odlas på omställd areal sker

ytterligare en anpassning till EG:s trädesprogram. Till skillnad

från EG:s jordbrukare som endast binder sig för ett år i taget

kommer de svenska jordbrukarna inte att kunna odla livsmedel

eller livsmedelsprodukter som konkurrerar med befintlig

produktion under en period om fem år.

Kravet på återbetalning, för dem som bryter mot villkoren i

omställningsprogrammet, bör vara kvar. De jordbrukare som har

erhållit ersättning för omställning av mark har, även med

föreslagna förändringar, förbundit sig att under en femårsperiod

inte odla sådana grödor som tidigare prisreglerats, på

omställningsmark. För att undvika att någon bryter mot denna

grundläggande del av avtalet bör kravet på återbetalning stå

fast. För de jordbrukare som inte har vidtagit en varaktig

åtgärd för att ställa om åkermarken före den 1 juli 1996 men i

övrigt uppfyllt kraven i omställningsprogrammet bör

återbetalningskravet uppgå till 2 000 kr/ha.

Arealbidrag och trädeskrav under en övergångsperiod

En utgångspunkt för förhandlingarna med EG är att Sverige

skall fullfölja sitt omställningsprogram.

Detta innebär att vid ett EG-medlemskap fr.o.m. den 1 januari

1995 kommer arealbidrag att lämnas för 1995 års odling av

spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Riksdagen avslog

regeringens förslag i 1993 års budgetproposition om ett

omställningskrav för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Mot denna

bakgrund bör det inte ställas något ytterligare omställningskrav

under omställningsperioden. Den totala arealen omställd mark i

Sverige är ca 370 000 ha. Denna areal överstiger med ca

100 000 ha den areal som skulle behöva tas ur

livsmedelsproduktionen med EG:s regler för rörlig träda.

Jordbruksministern har vid denna beräkning beaktat att det

reella trädeskravet inom EG blir ca 13 % med hänsyn tagen till

att mindre företag inte berörs av det 15-procentiga

trädeskravet. Arealen överstiger även den som skulle behöva

ställas om med hänsyn till EG:s nyligen beslutade regler för

fast träda (20 alt. 18 %). Det arealbidrag som kommer att

lämnas till svenska jordbrukare för perioden fram till ett

EG-medlemskap är dessutom lägre än EG:s arealbidrag. EG:s

trädesbidrag kommer att vara ca 2 500 kr/ha och år vid

tidpunkten för ett EG-medlemskap. Med förslaget om att behålla

omställningsprogrammet t.o.m. växtodlingssäsongen år 1996 kommer

de svenska jordbrukarna att kunna ta del av EG:s trädesbidrag

tidigast skördeåret 1997. Dessa aspekter motiverar att det inte

nu ställs ett individuellt trädeskrav för att få arealbidrag för

aktuell odling. Det är dock viktigt att omställningsarealen inte

faller under den nivå som en tillämpning av EG:s regler skulle

innebära för tiden fram till ett medlemskap. En avstämning av

villkoren för arealbidrag får göras när förhandlingarna med EG

avslutats.

Motionerna

Socialdemokraterna yrkar i motion Jo1 yrkande 3 avslag på

regeringens förslag i fråga om omställningsprogrammet. Förslaget

att avskaffa odlingsbegränsningen avvisas av samma skäl som

motionärerna avvisar förslaget om inlösenpris. Av de senaste

årens uppgifter om spannmålsöverskott och exportkostnader

framgår tydligt att det inte finns några produktionsskäl att

ytterligare utvidga odlingsmarken. Däremot finns det klara

ekonomiska skäl att komma bort från ett statsfinansiellt

betungande överskott. Motionärerna avvisar också förslaget att

luckra upp reglerna för återbetalning av omställningsstödet.

Villkoren för detta stöd är klara och entydiga. Om någon

oklarhet uppstått i denna fråga är det regeringen och böndernas

egna organisationer som har det fulla ansvaret för detta.

I motion Jo5 (nyd) framhålls att de jordbrukare som anmält

areal till omställning har gjort det i den fasta övertygelsen

att det skulle finnas alternativ till odling av prisreglerade

grödor. Om sådana alternativ saknas är det inte bonden som felat

utan innehållet i de politiska besluten som avvikit från gjorda

utfästelser. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

en utförlig redovisning av de möjligheter som den enskilde

jordbrukaren har att leva upp till de krav som ställs på honom.

En sådan redovisning kan sedan läggas till grund för en

bedömning av återbetalningsskyldigheten (yrkandena 2 och 3).

Utskottets överväganden

Utskottet har i samband med utfrågningen med

Jordbruksdepartementets företrädare fått kompletterande

information om hur det föreslagna återbetalningskravet är avsett

att utformas. Beloppet 2 000 kr/ha relateras till den godkända

omställningsarealen för varje brukare och skall utgöra ett

genomsnittligt belopp som ställs i relation till det första

årets genomsnittliga omställningsstöd om 9 000 kr/ha. Det kommer

att differentieras på samma sätt som det första årets

genomsnittliga stöd och skall dessutom differentieras i

förhållande till vilket eller vilka år under bidragsperioden som

vederbörande brukare uppburit omställningsbidrag (1--3 år).

Utskottet godtar i huvudsak regeringens förslag om

omställningsprogrammet budgetåren 1994/95 och 1995/96. Enligt

utskottets mening bör det grundläggande kravet på omställning

till annan användning än traditionell livsmedelsproduktion ligga

fast till den 1 juli 1996. Under tiden fram till detta datum får

omställningsarealen inte användas för odling av s.k.

prisreglerade grödor. Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav på

omställningsarealens användning.

När det gäller odlingsbegränsningen vill utskottet i likhet

med regeringen understryka att det inom EG inte förekommer några

motsvarande bestämmelser. Det bör påpekas att riksdagens beslut

i samband med budgetbehandlingen år 1993 innebar att

omställningsprogrammet så långt möjligt borde anpassas till EG:s

regler (1992/93:JoU13). Utskottet tillstyrker regeringens

förslag att odlingsbegränsningen avskaffas fr.o.m. 1994 års

växtodlingssäsong och avstyrker därmed motion Jo1 yrkande 3 i

motsvarande del (s). Utskottet har heller ingen erinran mot

regeringens överväganden i avsnittet om arealbidrag och

trädeskrav under en övergångsperiod.

Utskottet kan däremot inte acceptera regeringens förslag

om förändrade regler beträffande återbetalningskravet gentemot

de brukare som ej vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om

åkermarken före den 1 juli 1996 men i övrigt uppfyllt kraven i

omställningsprogrammet. De oklarheter som föreligger i denna del

av propositionen har inte undanröjts trots att utskottet hållit

en utfrågning med Jordbruksdepartementets företrädare. Det finns

fortfarande frågor som är obesvarade. Detta är

otillfredsställande. I ett ärende som detta måste riksdagen ha

sådant beslutsunderlag att det inte finns några tveksamheter om

beslutets konsekvenser för samhället och för enskilda brukare.

I propositionen saknas bl.a. uppgifter om hur

omställningsstödet använts och om det gjorts någon bedömning av

rättviseaspekterna i nuläget. Vidare borde det ha framgått vilka

reella möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ de

lantbrukare haft som inte varaktigt ställt om sin produktion men

ändå uppburit stöd. Med avseende på ett eventuellt EG-medlemskap

borde regeringen ha redovisat sin bedömning hur ett medlemskap

före den 1 juli 1996 påverkar infasningen av

omställningsprogrammet till EG:s gemensamma jordbrukspolitik och

hur detta kan komma att påverkas av förhandlingsresultatet.

Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en mer utförlig analys i enlighet med det ovan

anförda. På grundval av en sådan analys kan en förnyad bedömning

göras angående återbetalningsskyldigheten för de lantbrukare som

inte genomfört en varaktig omställning av sin produktion.

Utskottet föreslår att riksdagen ej bifaller regeringens begäran

om godkännande såvitt avser återbetalningskravet samt med

anledning av motionerna Jo1 yrkande 3 i återstående del (s) och

Jo5 yrkandena 2 och 3 (nyd) som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Finansiering

Propositionen

Ett fullföljande av Sveriges omställningsprogram t.o.m. den

30 juni 1996 bör innebära att ett belopp motsvarande de

trädesbidrag som skulle lämnas inom ramen för ett svenskt

EG-medlemskap under denna period bör tillgodoräknas svenska

staten, som har finansierat omställningsprogrammet. Det kan ses

som en kompensation för de utgifter som Sverige har haft för att

minska spannmålsöverskottet under denna period, utgifter som vid

en full integration före denna periods utgång skulle ha

finansierats av EG. I praktiken innebär det att även om Sverige

blir medlem i EG den 1 januari 1995 införs EG:s trädesprogram

efter 1996 års växtodlingssäsong.

Vid diskussioner om exportkostnaden för spannmål refereras

ofta till världsmarknadspriset för vete som under våren 1993

uppgick till drygt 1 kr/kg. Den svenska exporten består dock av

endast 30 % vete samt därutöver 40 % korn och råg till ett

världsmarknadspris om ca 65 öre/kg och 30 % havre till ett

pris om ca 80 öre/kg. Vid export av spannmål tillkommer även

kostnader för ränta, lagring, frakt etc. med ca 30 öre/kg. Den

genomsnittliga kostnaden för export under budgetåret 1992/93

beräknas bli ca 47 öre/kg.

Den framtida exportkostnaden för spannmål är svår att bedöma.

Världsmarknadspriset är beroende av både skördeutfall och

valutakurser. Vid ett inlösenpris om 1,05 kr/kg budgetåret

1994/95 och ett antagande om att exportkostnaden blir mellan 50

och 60 öre/kg kan den totala kostnaden förväntas bli mellan 610

och 732 miljoner kronor budgetåret 1994/95. När

odlingsbegränsningen släpps innebär det att man accepterar en

spannmålsodling utöver den tidigare fastställda

bidragsberättigade arealen. Vid en jämförelse med faktisk odling

under år 1992 har det dock visat sig att odlingen av dessa

grödor är ca 70 000 ha mindre än stödarealen.

I 1993 års budgetproposition antogs att vallodlingens

konkurrenskraft skulle minska på grund av att

proteinfoderregleringen föreslogs upphöra den 1 juli 1993. Med

nuvarande depreciering av den svenska kronan torde effekten på

kort sikt inte bli av den omfattningen som antogs i

budgetpropositionen. Dessutom pågår en uppbyggnad av

dikobesättningar och därmed en ökning av antalet dikor.

Jordbruksministern bedömer mot bakgrund av detta att

nettoeffekten av att odlingsbegränsningen upphör blir begränsad.

Kostnaderna för spannmålsregleringen och direktbidragen på

animalieområdet bör budgetåret 1994/95, liksom tidigare

budgetår, finansieras inom ramen för anvisade direktbidrag och

tillgängliga regleringsmedel inkl. inflytande

förmalningsavgifter budgetåret 1994/95. Beträffande

direktbidragen till animaliesektorn budgetåret 1994/95 bör

direktbidragen till am- och dikor, köttdjur samt får och lamm

behållas oförändrade. Samtidigt bör i enlighet med

Omställningskommissionens förslag direktbidraget till mjölkkor

avvecklas budgetåret 1994/95. Som en konsekvens av de åtgärder

som vidtagits för att sänka kostnaderna inom jordbruket, bl.a.

borttagandet av gränsskyddet för proteinfoder, sänks prisstödet

för andra animalier än mejeriprodukter genom sänkningar av

referenspriserna. Jordbruksministern vill i detta sammanhang

även erinra om att EG:s miljöprogram för jordbruket, som utgör

en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, vid ett svenskt

medlemskap kommer att ge möjligheter att stödja

animalieproduktionen, bl.a. genom stöd till extensiv

vallproduktion och till naturliga betesmarker. Inför ett

EG-medlemskap måste en plan för en svensk tillämpning av EG:s

kompletterande miljöprogram på jordbruksområdet utarbetas.

Jordbruksministern kommer i höst att föreslå regeringen att en

särskild utredning får i uppgift att utarbeta förslag till ett

sådant program. I enlighet med vad som anfördes i årets

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, s. 24) bör därvid

ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produktion

inom ramen för EG:s kompletterade miljöprogram ingå.

Jordbruksministern avser att återkomma till frågan om

direktbidrag senast i sin anmälan till 1994 års

budgetproposition.

Motionerna

Enligt motion Jo1 (s) spelar direktbidraget till mjölkkor en

avgörande roll för möjligheterna att upprätthålla ett lönsamt

jordbruk i norra Sverige. Ett avskaffande skulle leda till

nedläggning av jordbruksföretag med åtföljande problem för

sysselsättningen och möjligheterna att bibehålla offentlig och

kommersiell service i den delen av vårt land. Riksdagen bör

uttala att den del av direktbidragen till mjölkkor som avser

jordbruket i norra Sverige skall bibehållas (yrkande 4).

I motion Jo4 (c) påpekas att riksdagen som en del av 1990 års

livsmedelspolitiska beslut beslutade om kompensation till

jordbruket i form av djurbidrag m.m. i avvaktan på

GATT-förhandlingarna. Någon överenskommelse har ännu inte

uppnåtts i GATT-förhandlingarna. Enligt motionen är en höjning

av produktpriserna inom mjölksektorn rimlig utifrån avvecklandet

av kobidraget och kronkursens förändring. Om detta inte är en

framkomlig väg bör referenspriset på mejeriprodukter höjas

(yrkande 1).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare ställt sig bakom

regeringens överväganden att det krävs vissa principiella

anpassningar av 1990 års beslut för att möta de nya krav som ett

EG-medlemskap ställer. Det totala kompensationsbeloppet till det

svenska jordbruket bör inte längre bara fastställas med hänsyn

till nationella förhållanden och med hänsyn till de pågående

GATT-förhandlingarna. I stället måste det totala stödet även

avvägas mot behovet av anpassning av stödnivån inför ett

EG-medlemskap. För att möjliggöra en konkurrenskraftig

produktion vid EG-inträdet har på regeringens förslag redan

påbörjats en utfasning av de direktbidrag där motsvarighet

saknas inom EG:s gemensamma jordbrukspolitik (1992/93:JoU13 och

JoU20).

Utskottet vill i detta sammanhang påminna om att kobidraget

kom till år 1989 som ersättning för en prishöjning och en

höjning av införselavgifterna, när pågående GATT-förhandlingar

bedömdes förhindra gränsskyddsjusteringar. Därefter har

kobidraget sänkts i etapper, och mjölkproducenterna har i viss

mån kompenserats genom sänkta kostnader. När nu hela kobidraget

avskaffas från den 1 juli 1994 utesluter utskottet inte att det

kan finnas behov av att ompröva nivån på det nuvarande

gränsskyddet.

När det gäller mjölkproduktionen i norra Sverige erinrar

utskottet om att propositionen endast omfattar det grundbelopp

per mjölkko som utgår i hela landet. Inom ramen för

Norrlandsstödet utgår dessutom för närvarande prisstöd med

belopp som varierar mellan 110 och 24 öre per kg mjölk inom

stödområdet och ett djurbidrag utöver det generella

grundbeloppet med ett belopp som varierar mellan 3 610 och 1 160

kr per mjölkko.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till frågan om

djurbidrag i norra Sverige i samband med budgetpropositionen.

Utskottet är inte berett att nu föreslå något riksdagsuttalande

angående dessa bidrag. Med det anförda ställer sig utskottet

bakom regeringens överväganden om slopande av det generella

kobidraget m.m. och avstyrker motionerna Jo1 yrkande 4 och Jo4

yrkande 1.

Miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

Propositionen

Kadmium är ett grundämne som förekommer i miljön och som i

större mängder kan förorsaka olika störningar på det levande.

Kadmium kan hos människan ansamlas i njurarna och kan även ge

genetiska skador. Det är därför viktigt att minska

kadmiumbelastningen på människor och miljö. Det internationella

arbetet på detta område inriktas också på att minska

kadmiumhalterna, och det råder enighet om att användningen av

kadmium på sikt bör upphöra.

Större delen av vårt intag av kadmium sker via födan. Kadmium

i åkermarken tas upp i grödorna och påverkar via födan

människors hälsa. Kadmiumhalten i marken är således av stor

betydelse för vårt intag av kadmium. Intaget ligger i Sverige i

dag på en sådan nivå att risken för negativa hälsoeffekter

bedöms som små för den nu levande generationen. Den nuvarande

kadmiumtillförseln till miljön är emellertid större än

bortföringen, vilket innebär att kadmium ackumuleras i vår

miljö, bl.a. i åkermarken. Det är därför angeläget att minska

tillförseln av kadmium vilken huvudsakligen sker dels genom

nedfall via luften, dels genom användningen av handelsgödsel.

De åtgärder som är möjliga för att minska kadmiumhalten i

handelsgödsel är dels ett gränsvärde som förbjuder försäljning

och användning av handelsgödsel med kadmiumhalt över en viss

nivå, dels en avgift relaterad till innehållet av kadmium i

handelsgödsel eller en kombination av dessa.

Regeringen beslutade hösten 1992 att införa ett gränsvärde för

kadmium i handelsgödsel fr.o.m. den 1 januari 1993. Gränsvärdet,

som ligger på 100 g kadmium per ton fosfor, kommer framför allt

att eliminera riskerna för att Sverige blir ett dumpningsland

för gödselmedel med höga kadmiumhalter. Det finns en ökad risk

att detta annars kan bli fallet då allt fler EFTA- och EG-länder

inför gränsvärden. Sverige kommer även fortsättningsvis att

agera i internationella fora för att få till stånd ytterligare

sänkta kadmiumhalter. Det frivilliga arbete som bedrivs för att

nedbringa kadmiumhalterna är också av stor vikt i detta

sammanhang.

Jordbruksministern anser emellertid att Sverige nu bör gå

vidare i detta arbete och vidta ytterligare åtgärder för att

minska kadmiumhalterna i handelsgödsel.

Åtgärder mot miljöproblem har hittills i stor utsträckning

vidtagits i form av förbud mot användning eller kvantitativa

begränsningar. Ekonomiska styrmedel har däremot utnyttjats i

mindre utsträckning. Dessa styrmedel har principiellt den

egenskapen att de överlåter till företagen eller de enskilda att

välja vilken väg till anpassning som skall företas. På detta

sätt kan ekonomiska styrmedel bidra till att leda utvecklingen i

en gynnsam riktning medan förbud och andra begränsningar kan

anses konservera den rådande strukturen.

Målet för att införa en avgift på kadmium är att avgiften

skall ge incitament till rening och därmed bidra till en

snabbare utveckling av renare teknik. Det finns redan i dag känd

teknik för att avlägsna kadmium ur handelsgödsel, och vissa

processer är provade i mindre skala. En avgift på kadmium

skulle, särskilt om avgift infördes i flera länder, sannolikt

stimulera tillverkarna att investera i ny reningsteknik.

I likhet med vad som anförts i betänkandet Mindre kadmium i

handelsgödsel anser jordbruksministern att en sådan styreffekt i

Sveriges fall skulle ha blivit tydligare om Sverige hade haft en

egen tillverkning av fosforgödsel. Sverige blir nu alltmer

integrerat i Europamarknaden och blir därmed beroende av

produktionen av handelsgödsel i de europeiska länderna. Det är

dock tänkbart att de producenter i Europa som har tillgång till

särskilt ren råvara (apatit e.d.) väljer att styra en del av

sina renaste kvaliteter till den svenska marknaden. Om flera

länder ställer krav på lägre gränsvärden eller inför

miljöavgifter ökar sannolikheten för att en marknad uppstår för

rening. Detta ökar i sin tur möjligheterna för att flera länder

skall få tillgång till handelsgödsel med låg kadmiumhalt.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG och detta har tidigare

bedömts göra införandet av en miljöavgift på kadmium

komplicerat. Nya miljöskatter eller -avgifter måste utformas så

att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör

varuhandeln enligt EG:s regler. EG:s ministerråd har emellertid

i juni 1991 enats om att vissa punktskatter, t.ex. miljöskatter,

kan behållas om de inte ger upphov till beskattningsåtgärder i

samband med in- och utförsel. Vid ett EG-medlemskap måste ett

system med miljöavgifter vara utformat så att gränskontroller

inte behövs. Det kan i stället krävas t.ex. ett

deklarationsförfarande. Uppbörden av miljöavgift på

handelsgödsel sker redan i dag på det sättet. Tillverkare och

importörer av handelsgödsel är normalt registrerade hos Statens

jordbruksverk och erlägger avgift grundad på deklarationer som

lämnas varannan månad. Endast i det fall en importör inte är

registrerad skall avgiften tas ut av tullmyndigheten i samband

med införseln. Ett sådant deklarationsförfarande medför

emellertid viss risk för parallellimport och utvecklingen på

detta område bör därför följas uppmärksamt. Jordbruksministern

bedömer att ett eventuellt svenskt medlemskap i EG inte innebär

något hinder för ett införande av en miljöavgift på kadmium.

Jordbruksministern anser att det med hänsyn till behovet av

ytterligare åtgärder för att minska kadmiumhalten i

handelsgödsel bör införas en miljöavgift på kadmium i

handelsgödsel. Samtidigt avskaffas miljöavgiften på fosfor.

Kadmiumavgiften bör uppgå till 30 kr/g kadmium i gödselmedel

till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 g/ton fosfor.

Avgiften är anpassad till en nivå som bör kunna ge incitament

till rening av fosforgödsel utan att innebära en ytterligare

kostnadsbelastning för svenskt jordbruk och för konsumenterna.

Med hänsyn till avgiftens syfte bör den även belasta

handelsgödsel i de former som nu är undantagna från avgift.

Miljöavgiften på kadmium borde enligt utredningens förslag

införas år 1995 i samband med att prisregleringsavgiften

föreslogs bli avvecklad. Eftersom prisregleringsavgifterna

emellertid avskaffades år 1992 anser jordbruksministern att den

nya miljöavgiften på kadmium bör införas den 1 janari 1994.

Lagtekniskt innebär förslagen ändringar i 2 § lagen (1984:409)

om avgift på gödselmedel. Föreskriften i paragrafens första

stycke om avgift på fosfor i gödselmedel tas bort. Den nuvarande

bestämmelsen om avgiftsbefrielse för gödselmedel i viss form

eller i små förpackningar ersätts av en bestämmelse som innebär

att avgift skall betalas för kadmiuminnehållet i gödselmedlet.

Jordbruksverket bör bli ansvarig uppbördsmyndighet för

miljöavgiften på kadmium i handelsgödsel.

En utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för att bl.a.

bedöma avgiftens effektivitet. I detta sammanhang bör även

övervägas om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhalterna

mot ännu lägre nivåer.

Motionerna

I motion Jo1 (s) anförs att det finns fler anledningar att

behålla miljöavgiften på fosfor än de som regeringen redovisar.

I avvägningen bör fosfor tas med som en ändlig resurs, vilket

gäller även användningen i t.ex. tvättmedel. Därtill kommer att

de tidigare avgifterna även hade till uppgift att lägga ett

visst sektorsansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden

och det öppna landskapet på jordbruket. Enligt yrkande 6 i

motionen bör införas en miljöskatt på 2 kr/kg fosfor i

handelsgödsel, vilket skulle ge intäkter till statskassan på

40--50 miljoner kronor. Enligt yrkande 5 är den föreslagna

avgiftsnivån på kadmium verkningslös med den föreslagna

utformningen. Genomsnittshalten kadmium ligger i dag på mellan

60 och 70 g/ton fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av

kooperationen år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton fosfor. En

kraftigt styrande avgift behövs för att minska kadmiumhalten i

handelsgödsel och motverka de allvarliga

hälso- och miljöproblem som är förenade med en ökad kadmiumhalt

i åkerjorden. Avgiften på 30 kr/g bör därför utgå på halter över

5 g/ton fosfor. En kontroll bör göras efter ett år för att

korrigera avgiftsnivån.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en miljöavgift

införs på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör uppgå till 30

kr/g kadmium i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet

överstiger 50 g/ton fosfor. Som framgår av propositionen anser

regeringen att en utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för

att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. I detta sammanhang bör

även övervägas om avgiften kan höjas för att styra

kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer.

Utskottet ansluter sig även till regeringens överväganden i

fråga om fosforavgiften och förordar att denna avgift avskaffas

fr.o.m. den 1 januari 1994.

Med det anförda avstyrks motion Jo1 yrkandena 5 och 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inlösenpris och arealbidrag för budgetåret

1994/95

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga

om inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95 och avslår

motion 1993/94:Jo1 yrkande 1,

res. 1 (s) -- delvis

2. beträffande framförhållning i jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo5 yrkande 1,

3. beträffande stöd till landskapsvård, vallodling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo1 yrkande 2,

1993/94:Jo2, 1993/94:Jo3 och 1993/94:Jo4 yrkande 2,

res. 1 (s) -- delvis

4. beträffande omställningsprogrammet

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo1 yrkande 3 i

denna del godkänner vad i propositionen förordats i fråga om

omställningsprogrammet för budgetåren 1994/95 och 1995/96 utom

såvitt avser återbetalningskravet,

res. 2 (s)

5. beträffande återbetalningskravet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo1 yrkande

3 i denna del och 1993/94:Jo5 yrkandena 2 och 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (m, fp, c, kds)

6. beträffande direktbidrag till mjölkproduktionen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo1 yrkande 4 och

1993/94:Jo4 yrkande 1,

res. 4 (s)

7. beträffande avgift på gödselmedel m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo1 yrkandena 5 och

6 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om

avgift på gödselmedel.

res. 5 (s)

Stockholm den 9 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ingvar

Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp),

Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m),

Kaj Larsson (s), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Patrik

Norinder (m), Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s), Carl Olov

Persson (kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95 m.m.

(mom. 1 och 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "I fråga" och på s. 7 slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Jo1 (s) att ett

jordbruk där balans råder mellan produktion och efterfrågan ger

det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin de

bästa förutsättningarna att klara konkurrensen inom EG. Därmed

bibehålls ett fortsatt hårt rationaliseringstryck och ökas

pressen på livsmedelsindustrin. Denna utskottets uppfattning har

även stöd i Riksrevisionsverkets rapport F 1993:11, där verket

konstaterar att en marknadsanpassning av jordbruket är angelägen

även i ljuset av ett närmande till EG. Mot denna bakgrund

ställer sig utskottet avvisande till regeringens förslag om

arealbidrag och inlösenpriser. Om förslagen genomförs kommer

överskottsproduktionen av spannmål att öka ytterligare. Som

motionärerna framhåller råkar det svenska jordbruket därmed i

ett ogynnsamt läge inför ett EG-inträde. Inom EG finns redan i

dag ett betydande och kostsamt spannmålsöverskott. Eftersom

avsikten med den reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik

som har påbörjats -- och som skall fortsätta -- är att minska

kostnaderna för jordbruket måste överskotten bringas ned.

I stället för det föreslagna arealbidraget förordar utskottet,

i likhet med vad som yrkas i motion Jo1, att regeringen utreder

hur det nuvarande landskapsvårdsstödet kan utvecklas så att det

medverkar till säkerställande av biologisk mångfald och

stimulerar ekologisk odling. Ersättningen bör ställas i relation

till de kollektiva nyttigheter i form av landskapsvård m.m. som

lantbrukaren producerar. Under tiden bör det inkomststöd som

beslutades år 1990 förlängas och utgå med 500 kr/ha. Kostnaden

för detta beräknar utskottet till 600 miljoner kronor.

Inlösenpriset på spannmål bör vara oförändrat 90 öre/kg.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i

berörda delar och föreslår att riksdagen gör ett

tillkännagivande i enlighet med motion Jo1 yrkandena 1 och 2.

Övriga motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 och 3 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande inlösenpris och arealbidrag för budgetåret

1994/95

att riksdagen avslår regeringens begäran om godkännande i

fråga om inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95 och

med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande stöd till landskapsvård, vallodling m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt avslår motionerna 1993/94:Jo2,

1993/94:Jo3 och 1993/94:Jo4 yrkande 2,

2. Omställningsprogrammet (mom. 4)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "en

övergångsperiod" bort ha följande lydelse:

Av samma skäl som talar emot förslagen om höjt inlösenpris och

höjt arealbidrag avstyrker utskottet förslaget om att

odlingsbegränsningen i omställningsprogrammet avskaffas.

Statistiska uppgifter om de senaste årens spannmålsöverskott och

kostnaderna för dessa överskott visar tydligt att det inte finns

några produktionsskäl att nu ytterligare utvidga odlingsmarken.

Däremot finns det klara skäl att komma bort från ett

statsfinansiellt betungande överskott. När det gäller

regeringens överväganden om trädeskrav konstaterar utskottet

att denna fråga saknar aktualitet i ett system med fortsatt

inkomststöd enligt 1990 års regler. Utskottet föreslår således

att regeringens begäran om godkännande avslås såvitt avser

odlingsbegränsningen och att riksdagen med anledning av motion

Jo1 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna att odlingsbegränsningen skall fortsätta att gälla.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande omställningsprogrammet

att riksdagen avslår regeringens begäran om godkännande såvitt

avser omställningsprogrammet för 1994/95 och 1995/96 i de delar

som ej avser återbetalningskravet samt med anledning av motion

1993/94:Jo1 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Återbetalningskravet (mom. 5)

Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c),

Mona Saint Cyr (m), Carl G Nilsson (m), Patrik Norinder (m) och

Carl Olov Persson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet kan" och på s. 11 slutar med "utskottet

anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig även till regeringens förslag i fråga

om återbetalningskravet. De jordbrukare som har erhållit

ersättning för omställning av åkermarken har förbundit sig att

under en femårsperiod inte odla sådana grödor som tidigare

prisreglerades på omställningsmark. För att undvika att någon

bryter mot denna grundläggande del av avtalet bör kravet på

återbetalning stå fast. Utskottet noterar att det den 1 april

1992, enligt uppgifterna i propositionen, hade vidtagits

åtgärder på ungefär hälften av omställningsarealen och att ca 25

% av arealen låg i s.k. vänteläge. När omställningsperioden

löper ut den 1 juli 1996 kommer det därför sannolikt att finnas

en relativt stor grupp av jordbrukare som uppfyllt villkoret att

ej odla prisreglerade grödor på omställningsmarken men som av

olika skäl ej heller vidtagit någon varaktig åtgärd för att

ställa om åkermarken. Utskottet anser att det ligger ett

betydande värde i att riksdagen redan nu undanröjer eventuella

oklarheter om vilka återbetalningskrav som kan komma att riktas

mot dessa brukare. Den i propositionen föreslagna utformningen

av återbetalningskravet utgör enligt utskottets mening en rimlig

avvägning mellan olika synpunkter. Av utskottets redovisning

ovan framgår efter vilka huvudprinciper beloppet kommer att

fastställas. När det gäller anpassningen till EG:s system med

trädesbidrag vill utskottet tillägga att budgetåret 1993/94 är

det sista år som omställningsbidrag utgår till de svenska

jordbrukarna. Med regeringens förslag att behålla

omställningsprogrammet i övrigt t.o.m. växtodlingssäsongen år

1996 kommer de svenska jordbrukarna att kunna ta del av EG:s

trädesbidrag tidigast skördeåret 1997. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo1 yrkande 3 i

motsvarande del och Jo5 yrkandena 2 och 3.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande återbetalningskravet

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga

om återbetalningskravet samt avslår motionerna 1993/94:Jo3 i

denna del och 1993/94:Jo5 yrkandena 2 och 3,

4. Direktbidrag till mjölkproduktionen (mom. 6)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 14 slutar med "yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo1 har direktstödet till

mjölkproduktionen bidragit till att upprätthålla jordbruket i

skogs- och mellanbygderna och därmed till bevarandet av den

biologiska mångfalden och det öppna landskapet. Det är från

samhällets synpunkt angeläget att sådana marker hävdas även i

fortsättningen. Utskottet godtar visserligen regeringens förslag

att avskaffa det generella kobidraget fr.o.m. den 1 juli 1994,

delvis av det skälet att mjölkproduktionen i viss mån

kompenserats genom sänkta kostnader för foder m.m. När

direktbidraget avskaffas måste emellertid formerna för stöd till

hävd av värdefull natur- och kulturmark och bevarande av den

biologiska mångfalden utvecklas. Utskottet delar därför

regeringens uppfattning att en utredning bör tillsättas för att

utarbeta förslag till program för den svenska tillämpningen av

EG:s kompletterande miljöprogram på jordbrukets område. I

anslutning till motion Jo4 yrkande 1 vill utskottet tillägga att

det av flera skäl inte framstår som någon framkomlig väg att

höja vare sig konsumentpriserna eller gränsskyddet för

mejeriprodukter.

Vad däremot beträffar bidraget till mjölkproduktionen i norra

Sverige delar utskottet motionärernas uppfattning att riksdagen

bör uttala att denna del av direktbidragen bör bibehållas. En av

förutsättningarna för 1990 års livsmedelspolitiska beslut var

att prissänkningar till följd av avregleringen inte skall

tillåtas påverka lönsamheten för jordbruket i norra Sverige i

någon nämnvärd grad. Direktbidraget till mjölkkor spelar en

avgörande roll för möjligheterna att upprätthålla ett lönsamt

jordbruk i norra Sverige. Ett avskaffande skulle leda till

nedläggning av jordbruksföretag med åtföljande problem för

sysselsättningen och möjligheterna att bibehålla offentlig och

kommersiell service i denna del av landet. Riksdagen bör därför

med anledning av motion Jo1 yrkande 4 göra ett tillkännagivande

att den del av direktbidragen till mjölkkor som avser jordbruket

i norra Sverige bör behållas. Motion Jo4 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande direktbidrag till mjölkproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt avslår motion 1993/94:Jo4 yrkande 1,

5. Avgift på gödselmedel m.m. (mom. 7)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet tillstyrker" och på s. 17 slutar med "och

6" bort ha följande lydelse:

I anslutning till regeringens förslag om miljöavgifter m.m.

får utskottet anföra följande. Redan år 1992 avskaffades

prisregleringsavgiften på fosfor, och den sammanlagda avgiften

har därmed sänkts från 3,63 kr/kg till 1,20 kr/kg. När avgiften

var som högst uppgick den till 4,99 kr/kg. För närvarande har

både Finland och Norge högre fosforavgifter än Sverige. Höga

avgifter på fosfor, insatser för rådgivning m.m. har mer än

halverat fosforanvändningen sedan år 1980. Det visar att den

tidigare förda prispolitiken gett effekt. När det gäller

avgifternas effekter på fosforläckaget m.m. vill utskottet i

likhet med motionärerna i motion Jo1 framhålla att avvägningen

bör omfatta även fosfor som en ändlig resurs. Det gäller även

annan användning av fosfor, t.ex. i tvättmedel. Därtill kommer

att de tidigare avgifterna även hade till uppgift att lägga ett

visst sektorsansvar på jordbruksnäringen för bevarandet av den

biologiska mångfalden och det öppna landskapet.

Det finns således flera anledningar att behålla och utvidga

miljöavgiften på fosfor än de som regeringen redovisar.

Utskottet tillstyrker motionärernas förslag att en miljöskatt på

2 kr/kg läggs på fosfor i handelsgödsel, vilket skulle ge

intäkter till statskassan på 40--50 miljoner kronor.

I fråga om förslaget om en kadmiumavgift anser utskottet att

regeringens förslag riskerar att bli verkningslöst om avgiften

bara tas ut på partier som innehåller mer än 50 g kadmium per

ton fosfor. Genomsnittshalten i dag ligger på mellan 60 och 70

g/ton fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av

kooperationen under år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton. Till

skillnad från regeringen anser utskottet att en kraftigt

styrande avgift är nödvändig för att få bort kadmium från

handelsgödsel. De svenska jordarna är nu så allvarligt

förorenade att snabba och verkningsfulla åtgärder krävs.

Eftersom nästan hälften av kadmiumtillförseln till åkerjorden

kommer via handelsgödsel måste detta problem tas på allvar.

Med hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till

motionsförslaget om en kadmiumavgift om 30 kr/g per ton fosfor

till den del kadmiumhalten överstiger 5 g/ton fosfor. En

kontrollstation bör inrättas ett år efter ikraftträdandet för

att korrigera avgiftsnivån om den skulle visa sig för låg.

Den föreslagna avgiften innebär en avgiftsökning på ca 1 kr/kg

fosfor och kan ge intäkter till statskassan på ca 20 miljoner

kronor om genomsnittshalten kadmium är 40 g/ton fosfor. Dessa

avgifter skapar utrymme för ökat stöd till rådgivning samt

bevarandet av den biologiska mångfalden, det öppna landskapet

och jordbrukets övriga värden. Därmed kommer avgiften enbart att

få positiva effekter på miljön och jordbruksnäringen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår regeringens lagförslag

i nu berörd del och med anledning av motion Jo1 yrkandena 5 och

6 begär nytt förslag om miljöavgift på fosfor och kadmium i

enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande avgift på gödselmedel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkandena 5

och 6 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1984:409) om avgift på gödselmedel och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt min mening borde utskottet ha beslutat i enlighet med

de socialdemokratiska reservationerna 1, 2, 4 och 5 (hemställan

mom. 1, 3, 4, 6 och 7).

Bilaga