Bet. 1993/94:JoU7

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU07

Svensk verksamhet i Antarktis

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1993/94

JoU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition

1992/93:140 om svensk verksamhet i Antarktis jämte två motioner.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner 1991 års

miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget från 1959.

Samtidigt föreslås en lag som för svenskt vidkommande reglerar

vad som skall gälla för vistelse eller verksamhet i Antarktis.

Till betänkandet har fogats en reservation (s).

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i

proposition 1992/93:140 föreslagit

dels att riksdagen antar förslagen till

1. lag om Antarktis,

2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

dels att riksdagen godkänner

3. det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till

Antarktisfördraget.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

Antarktisfördragets miljöprotokoll. Vidare föreslås en lag som

för svenskt vidkommande reglerar vad som skall gälla för

vistelse eller verksamhet i Antarktis.

Enligt lagförslaget skall det krävas tillstånd för all

vistelse och verksamhet i området. Tillstånd får förenas med

villkor. Fauna och flora skyddas genom särskilda bestämmelser.

Vidare införs ett förbud mot mineralbrytning i Antarktis. I

lagförslaget finns också föreskrifter som gäller tillsynen.

Lagförslaget bygger på det miljöskyddsprotokoll till

Antarktisfördraget som Sverige har undertecknat.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Förslaget till lag om Antarktis bifogas till detta betänkande

som bilaga 1.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om svensk verksamhet i Antarktis.

1992/93:Jo94 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglering i miljöprotokollet av ansvar för

skada,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av lagen i samband med

Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvärdering av formerna och ansvaret för

tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om

Antarktis.

Utskottet

Inledning

Antarktisfördraget (SÖ 1984:5) slöts den 1 december 1959 och

trädde i kraft den 23 juni 1961. Huvudsyftet var att skapa

förutsättningar för en fredlig användning av Antarktis samt att

säkerställa att den fria vetenskapliga forskningen kunde

fortsätta i likhet med vad som skett under det internationella

geofysiska året 1957--58. Dessförinnan hade den politiska och

militära spänningen i området varit oroväckande med militära

övningar, väpnade incidenter och diplomatiska förvecklingar. En

rad länder har suveränitetsanspråk i Antarktis medan andra

länder över huvud taget inte erkänner några suveränitetsanspråk

på området. Genom fördraget lades suveränitetskonflikterna åt

sidan. Antarktis gjordes till en kärnvapenfri och

demilitariserad kontinent.

I dag är 40 stater anslutna till Antarktisfördraget som

parter. Fördragsparterna uppdelas i två kategorier,

"konsultativa parter" (beslutande) och "icke konsultativa

parter". Sverige har sedan år 1988 konsultativ status under

fördraget. Därtill är Sverige part till 1980 års konvention om

bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis, den s.k.

Krillkonventionen (prop. 1983/84:79, bet. 1983/84:UU10, rskr.

1983/84:171).

Den svenska forskningen i Antarktis har historiska rötter som

går tillbaka till Otto Nordenskjölds Antarktisexpedition åren

1901--1903 och den norsk-brittisk-svenska expeditionen år

1949--1952. Den svenska forskningen har haft en inriktning på

fauna och flora, klimatförändring och geologisk historia;

forskningsfält som också har en naturlig anknytning till svensk

forskning i norr och det arktiska närområdet. Klimat och miljö

står i centrum för den moderna svenska polarforskningen.

Glaciärernas dynamik och massbalans ger värdefull information om

klimatets förändring. I geologiska avlagringar och sediment är

det möjligt att få historiska data över miljö- och

klimatutveckling. Havet spelar en viktig roll för jordens

koldioxidbalans och värmecirkulation. De biologiskt produktiva

marina miljöerna kring Antarktis är av stort ekologiskt

intresse, en viktig resursbas samt en betydelsefull

informationskälla beträffande global spridning av biocider.

Dronning Mauds Land, där de svenska stationerna är belägna, är

ett primärt geografiskt intresseområde för svenska forskare.

Sydsommaren 1987/1988 upprättades den första svenska stationen,

Svea, högt uppe på inlandsisen i bergsområdet Heimefrontsfjella.

Sommaren 1988/1989 byggdes forskningsstationen Wasa som

tillsammans med den närbelägna finska stationen Aboa utgör

Nordenskjöldsbasen i Vestfjella, ca 120 km från kusten.

Sedan ett par år tillbaka finns ett etablerat samarbete mellan

Polarforskningssekretariatet i Sverige, Norsk Polarinstitutt och

det finska Havsforskningsinstitutet, med årliga

sydsommarexpeditioner för nordiska forskare till Antarktis.

Också den antarktiska halvön och Weddellhavet har besökts

regelbundet av svenska forskare under senare år. En stor del av

de svenska forskningsinsatserna sker i internationellt

samarbete.

Propositionen

Ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget antogs den

3 oktober 1991. Tillsammans med ytterligare 22 av de 26

konsultativa parterna och fler än hälften av de icke

konsultativa parterna undertecknade Sverige

miljöskyddsprotokollet den 4 oktober 1991. Protokollet med fyra

bilagor träder i kraft 30 dagar efter ratificering av samtliga

de stater som hade konsultativ status i Antarktisfördraget den

dag då protokollet antogs.

Miljöskyddsprotokollet supplerar Antarktisfördraget utan att

ändra eller göra tillägg till fördraget. Den beslutande

funktionen ligger fortfarande kvar hos de konsultativa parterna.

Genom protokollet skall skyddet för Antarktis miljö och dess

ekosystem säkerställas. Antarktis utses i protokollet till

naturskyddsområde. All verksamhet i området skall föregås av

prövning.

Mineralutvinning i området förbjuds. De nuvarande reglerna för

avfallshantering skärps. Andra väsentliga nyheter i protokollet

är införandet av årlig rapporteringsskyldighet, införandet av en

miljökommitté med rådgivande funktion samt införandet av krav på

miljökonsekvensbeskrivningar avseende det mesta av såväl den

statliga som den icke statliga verksamheten i området. Efter 50

år kan en översynskonferens hållas. Under miljöskyddsprotokollet

skall en rådgivande miljökommitté etableras.

Specifika miljöfrågor, såsom marin förorening,

avfallshantering, skydd av flora och fauna och skyddade områden,

behandlas i bilagor till protokollet. Frågan om ansvar för

skada regleras endast generellt i protokollet. Genom ett

inspektionssystem skall dess efterlevnad tillgodoses. Genom

protokollet åläggs staterna att reglera såväl statlig som icke

statlig verksamhet.

Miljöministern framhåller att Sverige nu bör fullfölja sitt

folkrättsliga engagemang som kommit till uttryck i

undertecknandet av miljöskyddsprotokollet genom att godkänna

och ratificera protokollet. Antarktis fördragssystem utvecklas

fortlöpande och nya materiella regler tillskapas. Sverige ligger

långt framme när det gäller att uppfylla åtagandena enligt

miljöskyddsprotokollet.

En särskild fråga som är föremål för överväganden på det

internationella planet gäller regleringen av den turism som

förekommer i Antarktis. Vad som bl.a. ifrågasätts är en särskild

protokollsbilaga om turism. Miljöministern anser att

miljöskyddsprotokollet ger tillräckliga möjligheter att reglera

den tämligen begränsade svenska turismen till Antarktis. En

särskild bilaga på detta område kan dock i framtiden komma att

medföra ändringar i den lag som föreslås i propositionen.

För att inordna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget

under svensk lagstiftning föreslås i propositionen att en

särskild lag om Antarktis införs. I lagen regleras i ett

sammanhang vad som gäller för vistelse eller verksamhet i

området. Enligt förslaget skall den som skall vistas eller

bedriva verksamhet i Antarktis ha tillstånd till detta och skall

vidta nödvändiga åtgärder för att skydda miljön i Antarktis. I

lagen införs bestämmelser om att regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för svensk

verksamhet i Antarktis. Vid tillståndsgivningen får även

särskilda villkor uppställas för verksamheten.

Tillsynen över och inspektionen av verksamhet i Antarktis

utövas av svenska och andra länders nationella organ. Det bör

enligt propositionen ankomma på regeringen att utse

tillsynsmyndighet. Brott mot lagen skall enligt förslaget kunna

straffas med böter eller fängelse högst ett år.

Motionerna

Enligt motion Jo93 (-) bör riksdagen uttala att Statens

naturvårdsverk bör utses till tillståndsmyndighet enligt den nya

lagen. Motionären anser även att tillståndsregleringen enligt

lagförslaget skall justeras.

I den socialdemokratiska gruppmotionen Jo94 tillstyrks

propositionen i allt väsentligt. Motionärerna anser dock att

riksdagen särskilt skall framhålla vikten av att ansvaret för

skador regleras i protokollet för att miljöprotokollet skall bli

riktigt effektivt. Regeringen måste fortsätta att aktivt driva

denna fråga, anför motionärerna (yrkande 1). De begär även att

lagen ses över i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta

arbete så att den nya lagstiftningens sanktionsregler anpassas

till miljöbalken när den träder i kraft (yrkande 2). Slutligen

bör riksdagen enligt motionen uttala att formerna och ansvaret

för tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om

Antarktis utvärderas efter ett antal år, förslagsvis fem år. I

det sammanhanget bör det övervägas om inte Statens

naturvårdsverk bör överta ansvaret för tillståndsgivningen

(yrkande 3).

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet har i sitt yttrande 1993/94:UU1y tillstyrkt

att riksdagen godkänner miljöskyddsprotokollet till

Antarktisfördraget. Utskottet konstaterar att

miljöskyddsprotokollet utgör en integrerad del av

Antarktisfördraget och är avsett att supplera, men inte ändra,

detta. Syftet är att öka skyddet av Antarktis miljö och dess

tillhörande ekosystem. Enligt utrikesutskottets uppfattning är

miljöskyddsprotokollet ett viktigt instrument och ett värdefullt

komplement till Antarktisfördraget. Utrikesutskottets yttrande

är fogat som bilaga 2 till detta betänkande.

Jordbruksutskottets överväganden

Antarktis och Arktis betecknas av sakkunniga som jordens

"lungor" som påverkar havsströmmarna och tjänar som regulatorer

av det globala klimatet. Den väldiga antarktiska kontinenten

utgör en viktig bas för den vetenskapliga forskning som söker

säkerställa i vad mån mänskliga aktiviteter påverkar miljön på

jorden.

Antarktisfördraget tillkom år 1959 i anslutning till det

vetenskapliga internationella samarbete som ägt rum under det

internationella geofysiska året 1957--58. Tanken var att

Antarktis skulle användas som ett vetenskapligt laboratorium

där territoriella konflikter inte skulle få lägga hinder i vägen

för det internationella vetenskapliga samarbetet. Genom en unik

överenskommelse -- "the gentlemen's agreement" -- enades

deltagarna om att alla aktiviteter skulle betraktas som

"opolitiska". Fördraget syftar till att göra Antarktis till en

resurs för hela jorden och till en kontinent för fred och

vetenskap. Med tiden har miljöfrågorna kommit att tilldra sig

alltmer intresse och fått ökad vikt.

Enligt miljöskyddsprotokollet förbjuds mineralprospektering

och mineralutvinning. Protokollet bör betraktas i ljuset av den

reaktion från miljörörelsen som följde på 1988 års

mineralprotokoll. Miljöskyddsprotokollet följer ett

betydligt vidare koncept än mineralprotokollet. Parterna åtar

sig enligt artikel 2 i protokollet att allsidigt skydda miljön

i Antarktis och därav beroende samt därmed sammanhängande

ekosystem, och de utser Antarktis till naturskyddsområde, ägnat

åt fred och vetenskap. Protokollet innehåller regler för

avfallshantering, miljökonsekvensbedömningar, rapportskyldighet

m.m.

Utskottet delar utrikesutskottets mening, som även

motionärerna anslutit sig till, att miljöskyddsprotokollet är

ett viktigt instrument och ett värdefullt komplement till

Antarktisfördraget.

För att inordna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget

under svensk lagstiftning föreslås i propositionen att en

särskild lag om Antarktis införs. I lagen regleras i ett

sammanhang vad som gäller för vistelse eller verksamhet i

området. Enligt förslaget skall den som skall vistas eller

bedriva verksamhet i Antarktis ha tillstånd till detta och skall

vidta nödvändiga åtgärder för att skydda miljön i Antarktis.

I motion Jo94 (s) betonas vikten av att ansvaret för skador

regleras i protokollet. Utskottet har ingen annan mening än

motionärerna i det hänseendet. Det framgår också av

miljöministerns uttalande i propositionen att denna fråga

drivits av Sverige i förhandlingarna. Parterna har beslutat att

vid ett senare stadium utarbeta särskilda, detaljerade

ansvarsregler. Utskottet utgår från att denna fråga följs upp av

Sveriges representanter under det fortsatta arbetet. När det

gäller motionärernas förslag om att Miljöskyddskommittén skall

undersöka även lagen om Antarktis i sitt arbete med att se över

följdlagstiftningen får utskottet erinra om att den straffskala

som föreslås i lagförslaget -- böter eller fängelse i högst ett

år -- ligger i linje med den amerikanska lagstiftning som

antagits med anledning av miljöskyddsprotokollet. Den

överensstämmer även med sanktionsbestämmelserna i flera andra

lagar, exempelvis skogsvårdslagen (1979:429, ändrad 1993:553)

och lagen (1971:1154) om dumpning av avfall i vatten. Utskottet

erinrar även om att Miljöskyddskommittén fortsätter sitt arbete

och har för avsikt att lägga fram ett slutbetänkande med förslag

till följdlagstiftning till sitt förslag till Miljöbalk under

våren 1994. Kommittén har att självständigt ta ställning till

vilka lagar som i det sammanhanget skall ses över.

Frågan om ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten

har ingående behandlats i propositionen sedan fråga uppkommit om

det lämpliga i att samma myndighet, exempelvis

Polarforskningssekretariatet, ges ansvar för både tillstånds-

och tillsynsverksamheten samtidigt som den står för det allt

övervägande utnyttjandet på fältet av de tillstånd som

utfärdats. Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om

vikten av att höga krav på objektivitet och trovärdighet ställs

på dem som ger tillstånd till och utövar tillsyn över

verksamheten i Antarktis. Som framgår av propositionen är

polarforskningen en synnerligen specialiserad verksamhet.

Miljöministern refererar till remissyttranden där det å ena

sidan hävdas att Polarforskningsinstitutets erfarenhet och

kunskap när det gäller förhållanden som rör polartrakterna gör

att sekretariatet framstår som i stort sett den enda tänkbara

svenska myndigheten för tillståndsgivning och tillsyn avseende

vistelse och verksamhet i Antarktis. Å andra sidan invänds i ett

annat remissvar att om Polarforskningssekretariatet utses till

tillståndsmyndighet tillgodoses inte kravet på trovärdighet och

objektivitet för en sådan myndighet, eftersom sekretariatet ofta

har egna intressen i den verksamhet som bedrivs i Antarktis. Mot

detta kan anföras att myndigheter som exempelvis Vägverket och

Luftfartsverket har att ansvara för tillståndsgivning och

tillsyn av egna beslut.

Utskottet delar miljöministerns mening att den granskning av

miljökonsekvensbeskrivningar som förutses göras av annan

kompetent myndighet samt den internationella

inspektionsverksamhet som förutses i miljöskyddsprotokollet

skall ha den lödighet att kraven på objektivitet och

trovärdighet i tillståndsgivningen skall bli tillgodosedda. Det

synes naturligt att regeringen utser tillstånds- resp.

tillsynsmyndighet. Utskottet förutsätter att regeringen följer

utvecklingen noggrant och vid behov vidtar de åtgärder som kan

befinnas önskvärda. Något särskilt uttalande från riksdagens

sida om utvärdering synes inte påkallat.

Vad utskottet anfört om ansvar för skada, om sanktionsreglerna

och om tillståndsgivningen enligt lagen är ägnat att besvara

motion Jo94. Motionen avstyrks i alla delar.

Det anförda innebär att även motion Jo93 avstyrks såvitt angår

tillståndsgivningen. Motionärens förslag om tillstånd i vissa

fall för den som deltar i verksamhet i Antarktis synes hänföra

sig till den äldre formulering av lagförslaget som lämnats i

departementspromemorian. Med propositionens formulering av

lagförslaget bortfaller motionärens invändning, att lagen skulle

vara otydlig. Motionen avstyrks alltså.

I 3 § förslaget till lag om Antarktis hänvisas till lagen

(1950:586) om rätt till fiske. Sedan propositionen avlämnades

har en ny fiskelag (1993:787) stiftats. Hänvisningen i 3 §

lagen om Antarktis bör gälla den nya fiskelagen. Riksdagen bör

med den ändringen anta propositionens förslag till lag om

Antarktis. Vidare bör riksdagen godkänna miljöskyddsprotokollet

till Antarktisfördraget.

I propositionen föreslås en lag om ändring i lagen

(1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar. Enligt förslaget införs en hänvisning

till lagen om Antarktis i 14 § första stycket p. 8 förstnämnda

lag. I 14 § anges vilka mål som skall prövas av länsrätten.

Sedan propositionen avlämnades har lagen om allmänna

förvaltningsdomstolar ändrats på förslag av justitieutskottet

(1992/93:JuU31, SFS 1993:759). Ändringen innebär bl.a. att

länsrätten skall pröva mål enligt ett stort antal lagar, som

uppräknas i 14 § 1--5. I 14 § 6 anges att länsrätten

därutöver skall pröva mål som enligt bestämmelse i annan lag

skall prövas av länsrätt. Med hänsyn till den ändrade lydelsen

av 14 § 6 behövs enligt utskottets mening ingen särskild

bestämmelse i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar som anger

att mål som avses i 28 § lagen om Antarktis skall prövas av

länsrätt. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag såvitt

avser lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lag om Antarktis

att riksdagen antar regeringens lagförslag

med den ändringen att hänvisningen till lagen (1950:586) om

rätt till fiske i 3 § skall avse fiskelagen (1993:787),

2. beträffande utformningen av 19 § m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo93,

3. beträffande miljöskyddsprotokollet till

Antarktisfördraget

att riksdagen godkänner det den 3 oktober 1991 antagna

miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget,

4. beträffande reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar

för skada m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo94,

res. (s)

5. beträffande lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring

i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

att riksdagen avslår regeringens förslag.

Stockholm den 16 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s),

Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Dan

Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson

(s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder

(m), Lennart Fremling (fp) och Björn Ericson (s).

Reservation

Reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar för skada m.m.

(mom. 4)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Björn Ericson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "I motion" och på s. 7 slutar med "alla delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförs i den

socialdemokratiska gruppmotionen Jo94. En viktig förutsättning

för att miljöskyddsprotokollet skall bli effektivt är att

ansvaret för skador regleras i protokollet. Sverige har varit

drivande när det gäller att foga en reglering av skadeansvaret

till protokollet, men detta regleras nu endast generellt. Enligt

utskottets mening bör riksdagen särskilt uttala att regeringen

bör fortsätta att aktivt driva denna fråga.

Utskottet biträder även motionärernas förslag att lagen om

Antarktis ses över i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta

arbete så att den nya lagstiftningens regler anpassas till

miljöbalken när den träder i kraft.

Av propositionstexten och lagens 28 § framgår att regeringen

tänkt sig att som tillståndsmyndighet enligt 17 § utse

Polarforskningssekretariatet. Detta är inte ett odiskutabelt

förslag. Sekretariatet är nämligen djupt involverat i den

verksamhet som det avses ge tillstånd till. Remissinstanserna

har olika syn på denna ordning, alltifrån att det bara är

Polarforskningssekretariatet som har kompetens att granska

tillståndsansökningar till att sekretariatet som

tillståndsmyndighet skulle ha bristande trovärdighet och

objektivitet samt därutöver bristande kompetens att värdera

miljöfrågor.

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att det

mest naturliga vore att Statens naturvårdsverk vore

tillståndsmyndighet samt att Polarforskningssekretariatet av

praktiska skäl utsågs att komplettera den tillsyn som utförs av

andra fördragsslutande parter. Utskottet delar emellerid

uppfattningen att Naturvårdsverket för tillfället saknar

tillräcklig kompetens för att utan särskilda resurser svara för

tillståndsgivningen. Samtidigt synes det underförstått i

propositionen att miljökonsekvensbeskrivningar bör granskas av

Naturvårdsverket när Polarforskningssekretariatets egen

verksamhet är berörd.

Det är troligt att Sveriges engagemang i Antarktis kommer att

öka genom såväl forskningen som turismen, och sannolikt även

Polarforskningssekretariatets egna forskningsengagemang.

Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till motionärernas

förslag att formerna och ansvaret för tillstånds- och

tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis

utvärderas efter ett antal år, förslagsvis fem år. I det

sammanhanget bör det övervägas om inte Statens naturvårdsverk

bör överta ansvaret för tillståndsgivningen.

Vad utskottet anfört i det föregående om reglering i

miljöprotokollet av ansvar för skada, om översyn av lagen i

samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete och om

utvärdering av formerna och ansvaret för tillstånds- och

tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar

för skada m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo94 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bilaga 1

Utrikesutskottets yttrande

1993/94:UU1y

Bilaga 2

Svensk verksamhet i Antarktis

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har genom beslut den 25 maj 1993

(JoU protokoll 1992/93:40) berett utrikesutskottet tillfälle att

yttra sig över proposition 1992/93:140 om svensk verksamhet i

Antarktis, jämte motioner, i den del som berör utrikesutskottets

beredningsområde.

Utskottet

I proposition 1992/93:140 Svensk verksamhet i Antarktis yrkas

att riksdagen

dels antar

1. förslagen till lag om Antarktis,

2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

dels godkänner

3. det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till

Antarktisfördraget.

Miljöskyddsprotokollet till fördraget med fem annex och

underbilagor i engelsk originalversion jämte översättning till

svenska är fogat till propositionen som bilaga 1.

Två motioner har väckts med anledning av propositionen:

1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-) och 1992/93:Jo94 av Margareta

Winberg m.fl. (s). I motionerna tillstyrks punkten 3 i

regeringens proposition som avser godkännandet av det den 3

oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet. Beträffande

punkterna 1 och 2 tar motionärerna bl.a. upp frågan om svensk

tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Utskottet behandlar inte dessa frågor i detta yttrande.

Antarktisfördraget slöts den 1 december 1959 och trädde i

kraft den 23 juni 1961. Ursprungliga parter till fördraget, s.k.

signatärmakter, är de sju kravhavarstaterna: Argentina,

Australien, Chile, Frankrike, Norge, Nya Zeeland och

Storbritannien samt Belgien, Japan, Sovjetunionen, Sydafrika och

USA. Kravhavarstat är benämningen på de parter som vid

Antarktisfördragets tillkomst framställt territoriella krav på

Antarktis. Att en stat är kravhavarstat betyder inte att kravet

är erkänt eller legitimt. I dag är 40 stater parter till

fördraget. Fördragsparterna uppdelas i två kategorier, s.k.

konsultativa parter och s.k. icke-konsultativa parter. Den förra

kategorin har beslutanderätt vid fördragets möten. För att uppnå

konsultativ status krävs att en stat visar sitt intresse för

Antarktis genom att bedriva betydande vetenskaplig

forskningsverksamhet i området, vilket kan ske enligt fördraget

genom upprättande av en vetenskaplig station eller utsändande av

en vetenskaplig expedition.

Uttrycken "konsultativ" och "icke-konsultativ" stat används

inte i fördragstexten, utan är en skapelse av fördragsparterna.

Själva uppdelningen i två kategorier stater, beslutande och

icke-beslutande, återfinns dock i fördraget. Fördragets

officiella språk är engelska, franska, ryska och spanska.

Funktionen som depositarieregering handhas av Förenta staterna.

Sverige anslöt sig till fördraget den 24 april 1984, och det

trädde i kraft för Sverige samma dag (prop. 1983/84:79, bet. UU

1983/84:10, rskr. 1983/84:171). Sverige erhöll konsultativ

(beslutande) status den 21 september 1988.

Sverige är också part till 1980 års konvention om bevarande av

marina levande tillgångar i Antarktis (prop. 1983/84:79, bet.

UU 1983/84:10, rskr. 1983/84:171).

Ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget som reglerar

skyddet av Antarktis miljö (Protocol on Environmental Protection

to the Antarctic Treaty) antogs den 3 oktober 1991. Tillsammans

med ytterligare 22 av de 26 konsultativa parterna och fler än

hälften av de icke konsultativa parterna undertecknade Sverige

protokollet den 4 oktober 1991. Protokollet träder i kraft 30

dagar efter ratificering av samtliga de stater som hade

konsultativ status i Antarktisfördraget den dag då protkollet

antogs.

Utskottet konstaterar att miljöskyddsprotokollet utgör en

integrerad del av Antarktisfördraget och är avsett att

supplementera, men inte ändra, detsamma. Syftet är att öka

skyddet av Antarktis miljö och dess tillhörande ekosystem.

Antarktis utses till ett naturreservat tillägnat fred och

vetenskap. Mineralutvinning i området förbjuds. Reglerna för

avfallshantering stramas upp. Det finns ett krav på

miljökonsekvensbedömningar inför det mesta av den statliga och

icke-statliga verksamheten i området. En miljöskyddskommitté med

rådgivande funktion upprättas. Beslutsrätten kvarstannar sålunda

på de konsultativa mötena. Parterna åläggs årlig

rapportskyldighet.

Enligt utskottets uppfattning är miljöskyddsprotokollet ett

viktigt instrument och ett värdefullt komplement till

Antarktisfördraget. Utskottet tillstyrker följaktligen att

riksdagen godkänner det den 3 oktober 1991 antagna

miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget.

Stockholm den 12 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik

Svartberg (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s),

Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke

(s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter

Luksep (m), Berndt Ekholm (s) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.