Bet. 1993/94:JoU9

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JOU09

Strategi för biologisk mångfald

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

JoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1993/94:30 Strategi för

biologisk mångfald. I anslutning härtill behandlas dels

31 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1993, dels

följdmotioner med 38 motionsyrkanden. Med anledning av en

motion (m) föreslår utskottet att regeringen återkommer till

riksdagen med klarläggande av begreppet "pågående

markanvändning". Motion Jo8 yrkande 2 behandlas i särskild

ordning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag

om en nationell strategi med grundläggande principer för

bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av

biologiska resurser tillstyrks. Miljömålen skall ges samma vikt

och betydelse som skilda ekonomiska överväganden och en

helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att

upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga

överlevnad. Utskottet tillstyrker även förslaget till lag om

ändring i 43 a § naturvårdslagen (1964:822, avsnitt 3.3).

Ändringen innebär att regeringen kan ge Skogsvårdsstyrelsen de

befogenheter i fråga om skogliga företag som nu utövas av

länsstyrelsen.

Ett nationellt centrum och en vetenskaplig kommitté för

forskning om biologisk mångfald etableras och en

informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet

genomförs. Vidare bör Sverige verka aktivt för ett protokoll om

biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald. Regler för

miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket införs och den

riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering

av Norrbottens län. Ett svenskt system för miljöstöd anpassat

till EU:s regelverk kommer snarast att utarbetas.

Bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser

upprättas och resurser kommer att avsättas till stöd för

uppbyggnaden av verksamheten vid Stiftelsen Bohus Avelscentrum

-- Nordens ark.

Förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet inom

områden av betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av

biologisk mångfald kommer att utredas.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer (s), 2 särskilda

yttranden (s, nyd) och en meningsyttring (v).

Propositionen

Miljö- och naturresursdepartementet

I propositionen (bilaga 1) föreslås

att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen

(1964:822, avsnitt 3.3),

2. godkänner den föreslagna strategin för biologisk mångfald

(avsnitt 2).

Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att ta del av

vad som anförts om

3. att etablera ett centrum samt att inrätta en kommitté för

forskning om biologisk mångfald (avsnitt 2.6),

4. att genomföra en informationskampanj om biologisk mångfald

inom jordbruksområdet (avsnitt 2.7),

5. att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om

biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald

(avsnitt 2.8),

6. att regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket

bör införas (avsnitt 2.9),

7. att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom

inventering av Norrbottens län (avsnitt 3.2),

8. att ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EG:s

regelverk snarast bör utarbetas (avsnitt 3.5.2),

9. att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och

husdjursraser upprättas (avsnitt 3.5.3).

Utrikesdepartementet

I propositionen (bilaga 2) hemställs att riksdagen ges

tillfälle att ta del av vad som anförts om behovet av en

utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av

bl.a. konventionen om biologisk mångfald.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inom Miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde

föreslås en svensk strategi med grundläggande principer för

bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av

biologiska resurser. Strategin innebär att miljömålen skall ges

samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i

syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En

helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att

upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga

överlevnad.

Därutöver förordas särskilda satsningar på forskning,

information och utbildning samt att regler om

miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas.

En redogörelse lämnas också för de överväganden som regeringen

gjort med anledning av tidigare av riksdagen beslutade ändringar

i naturvårdslagen (1964:822) i fråga om biotopskydd och förbud

mot markavvattning. I anslutning till detta föreslås ytterligare

en ändring i naturvårdslagen.

Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde redogörs för de

nya förutsättningar som kommer att råda för de svenska

insatserna till stöd för utvecklingsländernas åtgärder för att

bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden mot

bakgrund av de nya förutsättningar som konventionen om biologisk

mångfald medför. En utredning aviseras i frågan.

Lagförslaget fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktiv till statliga utredningar och

kommittéer att värdera miljökonsekvenserna av sina förslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av ett centrum för biologisk

mångfald vid SLU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbyggd verksamhet vid naturskolor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om generellt biotopskydd för skogsmark,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om deltagande i den kommande utredningen av

Sveriges utvecklingssamarbete i relation till konventionen om

biologisk mångfald.

1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en informationskampanj för

livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer ekologiskt

inriktat jordbruk,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ekologisk

odling effektivare skall stödjas,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

miljömålen i den livsmedelspolitiska reformen skall uppfyllas,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

konstgödning och bekämpningsmedel skall skattebelastas korrekt

ur miljösynpunkt,

5. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på

skogsprodukter,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

finansieringsplan för Östersjöns restaurering,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur mänskliga

aktiviteter inte skall minska den biologiska mångfalden i våra

vattendrag och hav,

8. att riksdagen beslutar att bevarandet av den biologiska

mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags

åtaganden och projekt som berör tredje världens länder,

9. att riksdagen beslutar om ett generellt

markavvattningsförbud tills vidare i hela landet,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

våtmarker -- särskilt i södra Sverige -- skall kunna

återskapas,

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur

kraftledningsgator skall kunna användas till att bevara

biologisk mångfald,

12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen

(NRL) att den även skall omfatta de areella näringarna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

forskningen kring biologisk mångfald skall få möjlighet att

driva sin verksamhet på en acceptabel nivå ur kvantitativ och

kvalitativ synvinkel.

1993/94:Jo8 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad

gäller bevarandet av en bra livsmiljö för växter och djur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad

gäller intrångsersättning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad

gäller samarbete med Östersjöländerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad

gäller turism,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad

gäller utveckling av miljöindex,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsbrukets sektorsansvar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användning av främmande arter och klonat

material i skogsbruket,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om markavvattning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

för budgetåret 1994/95 bör under anslaget B 5 anvisas

300 miljoner kronor till landskapsvårdsstöd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbetalning av landskapsvårdsstöd och

NOLA-bidrag,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om AMS och naturvårdande insatser,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevarandet av genetiska resurser inom

jordbruket och trädgårdsnäringen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagstiftning om handel med hotade arter,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning om biologisk mångfald.

1993/94:Jo9 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till konkreta åtgärder för att bevara

det genetiska materialet på husdjurssidan.

1993/94:Jo10 av Lars Svensk (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av att utreda hur avsättandet av naturreservat kan

finansieras, samt utreda huruvida naturreservatsinstitutet skall

kunna effektiviseras och förenklas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av att begränsningar vad gäller planteringen av

contortatall genomförs, samt att i övrigt utarbeta riktlinjer

för vad som bör gälla vid införande och nyttjande av främmande

organismer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i

synnerhet av en plan för hur kalkningsinsatserna skall

organiseras och finansieras på lång sikt efter de verkliga

kalkningsbehov som finns,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av att en kampanj eller liknande informationsinsats

genomförs i syfte att öka människors medvetande om

allemansrättens begränsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av en utredning om hur Ölands unika natur skall kunna

säkras för framtida generationer.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Jo202 av Bo Arvidson och Ingvar Eriksson (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning så att äganderätten skyddas och att de som drabbas

av myndighetsingripande enligt ovan erhåller rätt till

ersättning.

1992/93:Jo601 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvidgning av strandskyddet till gagn för

den biologiska mångfalden.

1992/93:Jo608 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i

inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.

1992/93:Jo614 av Anita Jönsson och Per Olof Håkansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.

1992/93:Jo621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att bevara den biologiska

mångfalden.

1992/93:Jo629 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om naturreservat och naturvårdsområden.

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sysselsättningsfrämjande åtgärder,

31. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för

att se över och förenkla formerna för bildandet av

naturreservat,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skyddet av våtmarker.

1992/93:Jo636 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skärpt förbud mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring

Medelhavet.

1992/93:Jo650 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik bör

prioriteras som ett led i en planering av beredskapsåtgärder mot

havsytans höjning till följd av ett varmare klimat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt engagemang i ett planerat

fullskaleprojekt för att lösa erosionsproblemen vid Löderups

strandbad.

1992/93:Jo651 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

Ridö--Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.

1992/93:Jo654 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre samordning mellan jordbruks- och

naturvårdsmyndigheter, när det gäller bestämmelser och bidrag

inom Häckeberga naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden

i Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre möjligheter för kommunerna att

påverka miljöpolitiska beslut, där kommunerna har stort

naturvårdsansvar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande

åtgärder utefter den skånska kusten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida miljön i Skåne.

1992/93:Jo655 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att avsätta Kindlahöjdsområdet

som nationalpark.

1992/93:Jo656 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att en utredning tillsätts med

uppdrag att se över hur förfarandet vid avsättning av

naturreservat kan effektiviseras.

1992/93:Jo662 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och

hagmarker i Östergötlands län.

1992/93:Jo667 av Annika Åhnberg m.fl. (-, s, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd till och samarbete med Stiftelsen Bohus

Avelscentrum -- Nordens Ark.

1992/93:Jo673 av Lena Öhrsvik och Lisbet Calner (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åläggande för markägare att avlägsna

taggtråd och utöva tillsyn på områden som inhägnats med

taggtråd.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om öppna landskap, ängs- och hagmark,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt anförts i motionen om skydd för miljön i Stockholms

län.

1992/93:Jo680 av Carl Olov Persson och Birger Andersson

(kds, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att initiera en inventering

av Domänägd skogsmark för att se vilka marker som är lämpliga

att skydda som naturreservat från natursynpunkt.

1992/93:Jo685 av Inger René m.fl. (m, s, fp, c, kds, nyd, v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till Stiftelsen Bohus

avelscentrum.

1992/93:Jo687 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av återställande och fortsatt hävd av strandängar.

1992/93:Jo690 av Jan Fransson och Anita Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av lagstiftning för hantering av

fridlysta vilda djur och fåglar.

1992/93:Jo695 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en våtmarksinventering i

Norrbotten.

1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upprätta en regional strategi för att

bevara regionens biologiska mångfald.

Yttranden, uppvaktningar m.m.

Utrikesutskottet har avgett yttrande över propositionens

bilaga 2 (Utrikesdepartementet) och två motionsyrkanden.

Med anledning av motion 1992/93:Jo202 om omställning av

jordbruksmark har utskottet begärt yttranden från

Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna i Jämtlands,

Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län samt

från Lantbrukarnas Riksförbund LRF. En sammanställning av

yttrandena finns med som bilaga 3 till betänkandet.

Representanter för Genbanksnämnden och Världsnaturfonden WWF

har uppvaktat utskottet.

Från Världsnaturfonden WWF och Skogsägarnas riksförbund har

inkommit skrivelser om genetisk mångfald resp. markavvattning.

Utskottet

Bilaga 1, Miljö- och naturresursdepartementet

Sveriges strategi för biologisk mångfald

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (miljöministern) att en

svensk strategi med grundläggande principer för bevarande och

hållbart nyttjande av biologisk mångfald antas. Miljömålen skall

ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden

i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Vidare

skall en helhetssyn tillämpas vad gäller åtgärder för att

upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga

överlevnad.

En central fråga i strategin är relationerna mellan miljön,

särskilt bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska

verksamheter. Denna relation måste förtydligas. Miljöministern

anser därför att på samma sätt som i den nya skogspolitiken bör

miljömålen ges samma vikt och betydelse som de ekonomiska och

produktionsinriktade målen inom övriga samhällsverksamheter.

Syftet är att bygga mänsklig verksamhet på ekologiska grunder.

Miljöministern anser vidare att det är viktigt att en

helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som skall vidtas för

att bevara den biologiska mångfalden och hållbart nyttja dess

beståndsdelar. En kombination av åtgärder är nödvändig, där de

olika delarna kompletterar varandra. Det handlar dels om en

miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels om skydd av

värdefulla naturområden. Den enskilda människans dagliga gärning

är också av stor betydelse för möjligheterna att bevara den

biologiska mångfalden. Information och utbildning är den

viktigaste insatsen för att tydliggöra sambanden mellan

mänskligt handlande och ett miljöanpassat samhälle och utgör en

av de vikigaste åtgärderna för att bevara den biologiska

mångfalden.

Bevarandet av den biologiska mångfalden och fungerande

livskraftiga ekosystem är en av de viktigaste uppgifterna i det

framtida miljöarbetet. Det innebär bl.a. behov av ytterligare

insatser för att stärka forskning kring och utveckling av

miljöanpassade samhällsverksamheter.

Motionerna

I motion Jo8 (s) yrkande 1 begärs tillkännagivande om

strategin för biologisk mångfald vad gäller bevarandet av en bra

livsmiljö för växter och djur. Markprocessens betydelse för

den långsiktiga produktionsförmågan bör framhållas och

ekosystemens påverkan av föroreningar och eventuella framtida

klimatförändringar betonas. Eftersom landskapsplanering är en

angelägen fråga bör länsstyrelsernas aktionsplaner syfta till

en god sådan. Större fungerande kärnområden i skogen bör

inrättas och krav på obrukad kantzon om minst fem meter

längs alla vattendrag införas i enlighet med Naturvårdsverkets

förslag i Miljö 93. Strandskyddsbestämmelserna bör behållas

och utvecklas till att också omfatta hänsyn till den biologiska

mångfalden. Slutligen bör i strategin ingå ett övergripande mål

om bevarande av en långsiktigt fungerande livsmiljö för växter

och djur. Enligt motionens yrkande 4 bör turismen och dess

problem infogas i strategin. Enligt motionären i motion Jo6 (-)

yrkande 1 bör det statliga miljömålet, liksom beräkningar av

miljökonsekvenser, såväl positiva som negativa, ingå som ett

generellt direktiv för statliga utredningar och kommittéer.

Behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i

synnerhet en plan för hur kalkningsinsatserna skall organiseras

och finansieras på lång sikt i enlighet med de verkliga

kalkningsbehoven, framhålls i motion Jo10 (kds) yrkande 3.

Utskottets överväganden

Som anförs i propositionen har den ökade insikten om

miljöfrågornas grundläggande betydelse också inneburit en tydlig

förändring av politiska beslut. Genom införandet av

sektorsansvar och krav på miljökonsekvensbeskrivningar

(prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) förbättrades

förutsättningarna för miljövården och hushållningen med

naturresurser. I sammanhanget kan också nämnas riksdagens beslut

om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, JoU15, rskr. 352)

där miljömålet infördes som ett grundläggande mål i

skogspolitiken och jämställdes med produktionsmålet. I

propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344)

fastslogs att miljöpolitiken skall underlätta industrins

anpassning till kretsloppssamhället genom att bl.a. skapa goda

förutsättningar för användning av förnybara resurser,

energisnåla processer, återanvändning och återvinning.

Mot bakgrund av denna ökade insikt och nyligen träffade

internationella överenskommelser anser utskottet i likhet med

miljöministern att en strategi med grundläggande principer för

att bevara den biologiska mångfalden bör läggas fast. Miljömålen

skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska

överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk

grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas när det gäller

åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra

arters långsiktiga överlevnad. Relationerna mellan miljön,

särskilt bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska

verksamheter måste förtydligas. På samma sätt som i den nya

skogspolitiken måste miljömålen ges samma vikt och betydelse som

de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom övriga

samhällsverksamheter. Det är enligt utskottets mening av vikt

att en helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som skall

vidtas för bevarande av den biologiska mångfalden och hållbart

nyttjande av dess beståndsdelar. En kombination av åtgärder där

de olika delarna kompletterar varandra är nödvändig, vilket

innebär dels miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels

skydd av värdefulla naturområden. Eftersom också den enskilda

människans handlande är av stor betydelse i sammanhanget blir

information och utbildning de viktigaste insatserna för att göra

sambanden mellan mänskligt handlande och ett miljöanpassat

samhälle tydliga.

Sammanfattningsvis vill utskottet betona att bevarandet av den

biologiska mångfalden och fungerande livskraftiga ekosystem är

en av de viktigaste uppgifterna i det framtida miljöarbetet. Det

innebär bl.a. behov av ytterligare insatser för att stärka

forskning kring och utveckling av miljöanpassade

samhällsverksamheter. I likhet med miljöministern vill utskottet

understryka behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder

och de ändamål som kommer att tas upp i det följande. Bl.a. kan

det pågående arbetet med en landsstudie om biologisk mångfald

komma att visa på behovet av ytterligare insatser. Den ständigt

föränderliga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot talar

också för behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder

som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden. Det anförda

innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

nationell strategi för biologisk mångfald.

Motion Jo8 yrkandena 1 och 4 ger utskottet anledning att

erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt betänkande Miljöbalk

(SOU 1993:27) föreslår att grunden för strandskyddet utvidgas

till att innefatta inte bara skydd för friluftslivet utan även

skydd för växt- och djurlivet. Förslaget bereds i

regeringskansliet inför en i höstens regeringsförklaring

aviserad proposition om en miljöbalk. Med anledning av motionens

förslag om obrukade kantzoner vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att Naturvårdsverkets förslag om skydds-

eller kantzoner inte utformats som ett obligatoriskt krav på

markägarna utan bygger på frivillighet (SNV Rapport 4234

s. 229). Enligt Naturvårdsverket bör ett system med ersättning

för frivilligt avsättande av kantzoner införas inom ramen för

ett EU-anpassat stödprogram. Utskottet vill här tillägga att

frågan om stöd till jordbrukets medverkan i naturvården helt

nyligen har behandlats av utskottet och riksdagen (se

1993/94:JoU6 s. 7). Utskottet vill vidare erinra om vad som

anfördes våren 1991 då utskottet avstyrkte ett

motionsyrkande (mp) om en obligatorisk kantzon om fem meter

längs sjöar och vattendrag (1990/91:JoU30). Utskottet underströk

då att föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen inte

får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt

försvåras. Utan att ta ställning till omfattningen av berörda

arealer framhöll utskottet att det i många fall torde bli tal om

relativt långtgående ingrepp i brukningsrätten med åtföljande

kostnader för det allmänna.

I övrigt finner utskottet att regeringens förslag om en svensk

strategi för biologisk mångfald med den inriktning som anges i

propositionen i väsentliga avseenden överensstämmer med

motionens syfte i motsvarande delar. Det anförda innebär att

utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker

motion Jo8 yrkandena 1 och 4 i den mån motionsyrkandena inte

kan anses tillgodosedda.

Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo6

yrkande 1 om ändring av de generella direktiven för statliga

utredningar och kommittéer. Utskottet utgår från att de

utredningar som har anknytning till miljövården också kommer att

göra en bedömning av miljökonsekvenserna av sina förslag.

Motionsyrkandet avstyrks således.

Enligt Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige är antalet

skyddade områden när det gäller sjöar, vattendrag och marina

miljöer mycket begränsat. Vissa marina miljöer är skyddade

därför att de är belägna i anslutning till skyddsområden på

land. Även vissa fågelsjöar och ett fåtal forssträckor i

Jämtland och Västerbotten är skyddade med stöd av

miljöskyddslagen som s.k. miljöskyddsområden. I sammanhanget kan

också nämnas det skydd våra orörda älvar åtnjuter enligt

naturresurslagen, vilket är av stor betydelse för den biologiska

mångfalden, bl.a. den naturligt reproducerande laxen. Det kan

emellertid konstateras att kunskapen om skyddsbehoven inom många

naturtyper, bl.a. sjöar och vattendrag, ännu är mycket

otillfredsställande och behöver förstärkas. Härvidlag vill

utskottet erinra om det programarbete som Naturvårdsverket i

samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har inlett för

en riksomfattande inventering av dessa naturtyper

(dir. 1993:86). Utskottet vill även erinra om att det

kalkningsprogram som pågår sedan flera år byggs ut successivt,

framför allt i Norrlands inland och fjälltrakterna. Programmet

omfattar för budgetåret 1993/94 ca 200 miljoner kronor. Med det

anförda finner utskottet att syftet med motion Jo10 yrkande 3 i

allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte

föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Sektorsansvarets tillämpning

Propositionen

En fortlöpande dialog mellan miljö- och sektorsmyndigheter och

företrädare för näringar är enligt miljöministern av central

betydelse för naturvårdsarbetet.

Miljöministern framhåller som viktigt att skilja mellan det

ansvar som kan åvila näringen inom olika ekonomiska verksamheter

och den ansvarsfördelning som bör råda mellan miljömyndigheter

och sektorsmyndigheter. Själva kärnan i sektorsansvaret är

näringens ansvar för att medverka till en ekologisk

anpassning av sin verksamhet i syfte att uppfylla miljömålen.

Sektorsmyndigheternas roll i naturvårdsarbetet är att ta

initiativ till insatser och åtgärder, utarbeta sektorsplaner för

genomförande av åtgärder, tillsammans med näringen genomföra

åtgärder, följa upp resultaten och avge återkommande

miljörapporter samt sprida kunskap och utbildning inom näringen

om åtgärder och mål. Miljömyndigheternas främsta uppgift är

att ange de övergripande målen och utvärdera sektorernas arbete.

Vidare har miljömyndigheterna viktiga uppgifter inom

naturvårdsområdet, t.ex. ansvar för avsättande av skyddsområden

och köp av miljötjänster. Det bör framhållas att

miljömyndigheterna har det övergripande ansvaret för att samlat

utvärdera utvecklingen på miljöområdet och att uppmärksamma nya

hot. Miljömyndigheterna skall ha en pådrivande roll i

miljöarbetet och kan i denna roll föreslå övergripande insatser

inom olika sektorers verksamhetsområden som kan föranledas av de

olika miljöhoten. Det är enligt miljöministern mot denna

bakgrund viktigt att det finns en löpande dialog och en klar

ansvarsfördelning mellan sektorsmyndigheterna och

miljömyndigheterna. Det ankommer på berörda myndigheter att

upprätthålla och vid behov vidareutveckla dialogen.

Miljöministern konstaterar att arbetet med att bevara den

biologiska mångfalden bör bygga på insikten att mångfald är en

förutsättning för ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga.

Därför är en utveckling av brukningsmetoder inom de areella

näringarna som bygger på de ekologiska förutsättningarna en

nödvändighet.

Motionerna

Enligt motion Jo8 (s) yrkande 2 bör sektorsansvaret inom

jordbruksnäringen öka. Detta bör ske genom införande av en

kvalifikationsgräns under vilken ersättning inte utgår enligt

reglerna för intrångsersättning.

I motion Jo202 (m) redovisas vissa svårigheter som uppstår för

lantbrukare i samband med att åtgärder planeras för omställning

av jordbruket. Det förekommer enligt motionen att ett positivt

förhandsbesked från ansvarig myndighet så småningom förvandlas

till ett besked om att ersättning vägras med hänsyn till

naturvårdens och/eller kulturmiljövårdens intressen.

Motionärerna anser det oskäligt att en myndighet skall kunna

tvinga en lantbrukare att fortsätta en odling som han anser

olönsam eftersom han velat ställa om produktionen på den

aktuella arealen. Ett sådant agerande sätter rättssäkerheten ur

spel. Anledningen är en oklar tolkning av begreppet "pågående

markanvändning". Regeringen måste omgående ta initiativ till

en lagändring så att rättsläget blir klarlagt. En lantbrukare

måste ha rätt till ersättning när han förbjuds att plantera skog

eller anlägga energiskog på åker, äng eller betesmark. Skulle

skogsplantering eller anläggning av energiskog vara den mest

realistiska åtgärden och den förbjuds riskerar lantbrukaren att

gå miste om arealersättningen.

Motionären i motion Jo673 (s) anser att

skogsvårdsmyndigheterna bör kunna ålägga markägare att avlägsna

taggtråd och utöva tillsyn inom områden som inhägnats med

taggtråd.

Utskottets överväganden

Hösten 1986 anförde jordbruksutskottet i ett yttrande till

bostadsutskottet följande när det gäller ersättningsfrågor med

anledning av följdlagstiftningen till bl.a. den nya plan- och

bygglagen (PBL) och naturresurslagen. Av hänsyn till allmänna

natur- och miljövårdsintressen förväntas markägare och

rättighetshavare hålla skog och jordbruksmark i ett visst skick

utan att för den skull göra anpråk på ersättning. Dessa

hänsynstaganden kan oftast ingå som ett normalt led i driften av

det aktuella företaget. I den mån förelägganden eller förbud

meddelas i det enskilda fallet torde åtgärden oftast ha

marginell betydelse. Vad beträffar den sammanlagda effekten av

restriktioner vid olika tidpunkter resp. enligt olika lagar

framhöll utskottet att det även i detta fall bör råda enighet

mellan naturvårdslagen och PBL och förordade att en regel om

s.k. ackumulerad skada förs in i 26 § naturvårdslagen

(prop. 1986/87:90, BoU1, JoU4y, rskr. 27). I samband med

behandlingen av propositionen om en ny skogspolitik våren 1993

hade utskottet förnyad anledning att uttala sig i frågan

(prop. 1992/93:226, JoU15, rskr. 352). Utskottet anslöt sig

till jordbruksministerns bedömning och konstaterade att, i

enlighet med 1991 års beslut om skogsbrukets kostnadsansvar för

miljövården, skogsbrukets ökade ansvar för naturmiljön bör kunna

tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret. Förvaltande av

naturen och den biologiska mångfalden bör bli ett normalt inslag

i verksamheten och i princip inte förutsätta statliga bidrag.

Enligt nuvarande lagstiftning skall markägaren alltid svara för

den kostnad som motsvarar ett intrång upp till den s.k.

kvalifikationsgränsen, och underlaget för beräkningen av denna

gräns bör begränsas. Bagatellartade intrång skall inte läggas

till grund för ersättning. En höjning i övrigt av

kvalifikationsgränsen för ersättning kan inte göras utan att man

frångår det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om

ersättningsprinciperna. Utskottet tar dock i detta sammanhang

inte ställning till motion Jo8 yrkande 2 utan har beslutat att

behandla motionsyrkandet i annan ordning.

Med anledning av motion Jo202 vill utskottet inledningsvis

understryka att föreskrifter som ger rätt till ersättning för

intrång i pågående markanvändning endast kan meddelas med stöd

av de lagar som innehåller uttryckliga bestämmelser om sådana

intrång -- bl.a. naturvårdslagen och skogsvårdslagen. Sådana

ersättningsfrågor uppkommer ofta i samband med t.ex. inrättande

av naturreservat och handlar i dessa fall vanligen om förbud

eller inskränkningar i fråga om markanvändningen i jordbruket.

Motionärerna tycks åsyfta dels de situationer då en viss åtgärd

inte bedöms vara berättigad till stöd enligt författningarna om

omställnings- och anläggningsstöd m.m. till jordbrukare, dels de

situationer då förbud meddelas att vidta en viss

omställningsåtgärd. Den omständigheten att omställningsåtgärden

inte berättigar till statlig ersättning kan dock inte betecknas

som ett ersättningsberättigat intrång i pågående markanvändning.

När en omställningsåtgärd innebär att mark tas ur produktion

skall anmälan göras enligt 4 § lagen om skötsel av

jordbruksmark. Enligt 6 a § i lagen kan föreskrifter meddelas

i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt-

och djurlivet. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att

pågående markanvändning avsevärt försvåras. Inte heller i dessa

fall blir således ersättningsfrågan aktuell. Det anses inte

heller möjligt att med stöd av skötsellagen ålägga en

lantbrukare att vidta aktiva åtgärder för att upprätthålla en

viss produktion eller odling. Det bör dock understrykas att

lagen om skötsel av jordbruksmark ursprungligen innehöll en

bestämmelse om tillståndsplikt i samband med att jordbruksmark

togs ur produktion. I anslutning till det livsmedelspolitiska

beslutet år 1990 ändrades lagen bl.a. så till vida att

tillståndsplikten ersattes med en anmälningsplikt

(1989/90:JoU25, prop. 1989/90:146 s. 189 f.). Syftet med denna

åtgärd var närmast att underlätta omställningsarbetet.

Anmälningsskyldigheten enligt skötsellagen syftar till att ge

samhället en möjlighet att reagera om natur- eller

kulturmiljövärden hotas till följd av att brukaren har för

avsikt att t.ex. plantera skog på marken.

Bestämmelserna om omställningsstöd m.m. har utformats så att

de innehåller regler om hänsyn till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen och att prövningsmyndigheterna har

möjlighet att i fråga om omställd areal meddela föreskrifter om

markens skötsel och om hur avkastningen får användas. Enligt

Jordbruksverkets detaljföreskrifter gäller särskilda regler om

åkermarken är belägen i ett område som länsstyrelsen prioriterat

för landskapsvård. I dessa fall får en omställningsåtgärd inte

godkännas förrän skriftligt förhandsbesked lämnats om att

åtgärden kan godtas (SJVFS 1991:5). Även om det inte direkt

framgår av berörda författningar förutsätts det att föreskrifter

av nu angivet slag inte får vara så ingripande att

markanvändningen avsevärt försvåras.

I det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 framhölls att

samhället borde ta ett ökat ansvar för att den mark som

överfördes till annan användning även i fortsättningen hölls

hävdad. Detta kunde ske t.ex. genom att länsstyrelsen träffade

avtal med den berörda brukaren om viss ersättning för det

landskapsvårdande arbetet. Särskilda medel avsattes i beslutet

för sådana landskapsvårdande åtgärder (1989/90:JoU25).

Även i samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991

genomgick skötsellagen vissa förändringar (prop. 1990/91:90

s. 398 f., JoU30). I samband härmed ändrades även 20 §

naturvårdslagen så att länsstyrelsen gavs möjlighet att förbjuda

ett arbetsföretag som är föremål för samråd enligt denna

paragraf. Det underströks därvid att förbudsmöjligheten bara

borde utnyttjas i fråga om områden som var särskilt skyddsvärda

och när ett områdesskydd enligt andra bestämmelser i

naturvårdslagen inte framstod som lämpligare. Normalt borde i

nedläggningsfallen behovet av skydd för naturmiljön kunna

beaktas genom att brukaren och länsstyrelsen som en följd av

samrådet kom överens om vilka naturvårdshänsyn som skulle tas

och om en eventuell ersättning för fortsatt brukande. Om en

överenskommelse inte kunde nås och det framstod som nödvändigt

att förhindra t.ex. en skogsplantering ansågs bestämmelserna om

naturreservat inte lämpade för denna situation (se

prop. s. 400). Enligt Naturvårdslagsutredningen borde ett

förbud mot skogsplantering i princip medföra rätt till ekonomisk

ersättning (SOU 1990:38 s. 95).

Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket

finns det vissa olikheter mellan länsstyrelsernas praxis vid

tillämpningen av 20 § naturvårdslagen. Olikheterna hänför sig

till tolkningen av begreppet "pågående markanvändning" vid

överföring av åkermark till skogsmark. Vissa länsstyrelser anser

det vara ändrad markanvändning att plantera skog på åkermark,

vilket innebär att ersättningsfrågan inte blir prövad av

länsstyrelsen. Andra länsstyrelser har motsatt uppfattning. Med

anledning härav har utskottet inhämtat yttranden i frågan från

Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna i Jämtlands,

Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län samt

från Lantbrukarnas riksförbund LRF. En sammanställning av

yttrandena finns med som bilaga till detta betänkande.

Sammanfattningsvis ger yttrandena vid handen att

Naturvårdsverket anser skogsplantering på åkermark innebära

ändrad markanvändning och att således ett förbud i frågan inte

medför rätt till ersättning medan Jordbruksverket anser att

skogsplantering på såväl åker- och kultiverad betesmark som

naturbetesmarker utgör ett led i pågående markanvändning. LRF

delar detta synsätt. Länsstyrelserna intar olika ståndpunkter

men anser ett klarläggande i frågan angeläget. Det har slutligen

kommit till utskottets kännedom att en skrivelse från LRF i

frågan bereds i regeringskansliet.

I likhet med remissorganen finner utskottet rådande osäkerhet

i tolkningen av begreppet "pågående markanvändning"

otillfredsställande. Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen med ett sådant klarläggande att önskvärd enhetlighet i

rättstillämpningen kan åstadkommas. Härvid bör regeringen beakta

de synpunkter utskottet här redovisat. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo202 bör ges regeringen till känna.

Motion Jo673 tar upp problemet med taggtråd som ligger kvar i

markerna till skada för djur och miljö. Eftersom taggtråd i

detta fall betecknas som järnskrot, kan miljö- och

hälsoskyddsnämnd enligt 23 och 24 §§ naturvårdslagen

förelägga den som skräpar ned i naturen eller på annat sätt är

ansvarig för nedskräpningen att ställa platsen i ordning.

Utskottet finner därför att motion Jo673 inte påkallar någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Bevarande av biologisk mångfald inom olika

samhällssektorer m.m.

Propositionen

Under de närmaste åren bör det enligt miljöministern läggas en

ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av verksamheten

inom olika samhällssektorer. Att inrätta skyddade områden är

viktigt även i fortsättningen. Behovet av att avsätta

ytterligare skyddade områden är stort i Sverige, särskilt inom

skogslandskapet.

Inom jordbruket måste brukningssystem som värnar om den

biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet upprätthållas.

Bevarandeaspekter på jordbrukslandskapet kommer därför naturligt

att innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den biologiska

mångfalden. Hänsynsregler och biotopskydd i kombination med

ekonomisk ersättning torde vara det sätt som bäst bevarar dessa

värden. Bevarande av genetiska resurser är av central betydelse

för att åstadkomma en hållbar utveckling i jordbruket. Ett

minskat beroende av kemiska bekämpningsmedel och andra

insatsprodukter förutsätter troligen ökade insatser för

förädling som ger inbyggd resistens hos grödorna och förbättrat

upptag av näringsämnen. En ändring av brukningsmetoderna genom

bl.a. fortsatt övergång till s.k. ekologisk odling är också av

central betydelse för att åstadkomma en hållbar utveckling inom

jordbruket.

Strategin inom skogsbruket präglas av bruk av ett

"naturligt" ekosystem. Målsättningen är att anpassa brukningen

till naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga

föryngringsprocesser. I skogslandskapet bör strategin bygga på

en kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa

minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och

inrättande av naturreservat och andra skyddade områden.

Strategin inom rennäringen bör enligt miljöministern

kännetecknas av en anpassning till den varierande tillgången på

bete som styrs inte bara av ekologiska förutsättningar, utan

också av hänsynen till andra samhällsintressen, t.ex.

skogsbruket.

Den ledande principen för fisket bör vara att

resursnyttjandet inte överstiger ekosystemets produktionsförmåga

med hänsyn tagen till de naturliga fluktuationerna i

resursunderlaget. Förvaltande av biologiska resurser i hav och

sjöar försvåras främst av två anledningar. Både uppskattningen

av effekterna av resursutnyttjandet och beräkningarna av

resursunderlaget är osäkra eftersom våra kunskaper om de

akvatiska ekosystemen är relativt dåliga. Som alltid vid

beslutsfattanden på grundval av ett ofullständigt

kunskapsunderlag är det viktigt att försiktighetsprincipen

tillämpas med stor noggrannhet. De internationella dimensionerna

inom området, med överenskommelser om fiskekvoter inom

gemensamma fiskeområden, ställer också särskilda krav på

resursförvaltningen. Målen för natur- och miljömålen inom

fiskets område är att fisk och skaldjur och deras

näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt

reproducerande bestånd.

Grönområden utgör inte enbart viktiga rekreationsområden utan

är också livsmiljö och spridningskorridorer för djur och växter

och hyser ofta stora kulturvärden. När det gäller

markanvändning för bebyggelse och infrastruktur framhåller

därför miljöministern att tätortsplanering och

bebyggelselokalisering måste bygga på insikten om betydelsen av

ekologiska strukturer.

Som en i sammanhanget viktig fråga nämner miljöministern de

betydande arealerna gräsmark längs vägarna. Vägkanter som

hålls öppna har uppskattats till ett par hundra hektar mark och

kallas landets i särklass största areal av "ogödslad

slåttermark". Samtidigt som vägar fungerar som

spridningsbarriärer för en del organismer utgör de

spridningskorridorer för vissa växter och djur. Eftersom den

biologiska mångfalden härigenom påverkas såväl positivt som

negativt av vägnätet är det viktigt att inte enbart lägga

trafiksäkerhetsaspekter på skötseln av vägens närområde.

Kunskaperna om hur skötseln av vägkanterna skall bedrivas för

att gynna den biologiska mångfalden bör utvecklas ytterligare.

Vägverket bör därför ges i uppdrag att i samråd med

Naturvårdsverket identifiera och föreslå ett program för skötsel

av vägrenar med en artrik och mångformig växtlighet i syfte att

på ett konkret sätt ta ansvar för den biologiska mångfaldens

bevarande inom sitt verksamhetsområde.

Miljöministern konstaterar att det kommunala engagemanget

i naturvårdsarbetet under de senaste åren har ökat på ett

betydande sätt. När det gäller inrättande av naturreservat vill

miljöministern särskilt framhålla möjligheterna till

samfinansieringslösningar mellan kommuner och staten för att

skydda värdefulla naturområden, som han anser bör kunna användas

i större utsträckning. Samfinansiering kan också vara ett bra

sätt att stödja frivilligorganisationernas naturvårdsengagemang

när det gäller att skydda och i vissa fall sköta värdefulla

naturområden. De arbetsmarknadspolitiska satsningar som nu görs

bör enligt miljöministern bl.a. kunna användas för ett fortsatt

och ökat kommunalt engagemang och ansvarstagande i

naturvårdsarbetet.

Övrig samhällsverksamhet har också betydande inverkan på

den biologiska mångfalden. Som exempel kan nämnas

energiutvinning, industriproduktion och transporter. Det kommer

att krävas kraftfulla nationella insatser kombinerade med

internationellt samarbete för att minska de ofta

gränsöverskridande problem dessa verksamheter orsakar.

Sammanfattningsvis anser miljöministern att bevarande och

hållbart nyttjande av biologisk mångfald skall bygga på en

helhetssyn vad gäller olika åtgärder och en ödmjuk attityd till

frågornas komplexitet. En ökad tyngd läggs på att främja en

miljöanpassad utveckling inom olika samhällssektorer, kombinerat

med insatser för att restaurera skadade miljöer och skydda

områden med höga natur- och kulturvärden. Miljöministern vill

understryka behovet av en fortlöpande utvärdering av

måluppfyllelsen inom olika samhällssektorer.

Motionerna

Minst 5 % av skogsmarken bör enligt motion Jo621 (s) avsättas

för att rädda den biologiska mångfalden och skogsvårdslagen

formuleras så att skogsbruket bedrivs utifrån lokala

förutsättningar, samtidigt som planeringen sker utifrån ett

större ekologiskt landskapsperspektiv. En informationskampanj

för livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer ekologiskt

inriktat jordbruk efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 1. I

motionens yrkande 11 begärs en utredning om hur kraftverksgator

skall kunna användas för att bevara biologisk mångfald.

Utskottets överväganden

Som anförs i propositionen bör det under de närmaste åren

läggas en ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av

verksamheten inom olika samhällssektorer. Detta innebär bl.a.

att bevarandeaspekterna inom jordbrukslandskapet naturligt

kommer att innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den

biologiska mångfalden. Dessa värden torde enligt utskottets

mening bäst tillgodoses genom hänsynsregler och biotopskydd i

kombination med ekonomisk ersättning. En ändring av

brukningsmetoderna genom bl.a. fortsatt övergång till s.k.

ekologisk odling är också av betydelse för att åstadkomma en

hållbar utveckling inom jordbruket. Som utskottet ovan (s. 9)

anfört jämställs i skogspolitiken numera miljömålet med

produktionsmålet, och strategin inom skogsbruket präglas av bruk

av ett "naturligt" ekosystem. Målsättningen är att anpassa

brukningen till naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga

föryngringsprocesser. I likhet med miljöministern finner

utskottet att strategin för skogslandskapet bör bygga på en

kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa

minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och

inrättande av naturreservat och andra skyddade områden. Det bör

under de närmaste åren läggas en ökande vikt vid att främja en

miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer.

Skogsvårdsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande

av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med

länsstyrelserna.

Att inrätta skyddade områden är viktigt även i fortsättningen.

Som utskottet uttalade våren 1993 är behovet av att avsätta

ytterligare skyddade områden stort i Sverige, särskilt inom

skogslandskapet. Senare, när praktiska erfarenheter vunnits av

den nya skogspolitiken ansåg utskottet att det kan vara lämpligt

att formulera ett riktvärde för reservatsbildningen på lång

sikt. Det kan inte uteslutas att en nivå i storleksordningen

5 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen

kan vara nödvändig att avsätta. Utskottet ansåg det emellertid

knappast meningsfullt att i dag göra en närmare bestämning av

arealen (1992/93:JoU15). Slutligen kan tilläggas att, enligt vad

utskottet erfarit, skogsstyrelsen arbetar med de föreskrifter

som föranleds av de ändrade reglerna i 30 och 31 §§

skogsvårdslagen (1979:429, ändrad SFS 1993:553) och som berör

hänsynen till bl.a. naturvården och kulturmiljövården. Av det

anförda finner utskottet att syftet med motion Jo621 i allt

väsentligt kan anses tillgodosett utan någon riksdagens vidare

åtgärd.

För att bevarandeaspekterna inom naturvården skall få avsedd

effekt krävs ökad information om det nya biotopskyddet. Redan i

dag riktas betydande informationsinsatser inom naturvårdsområdet

till markägare och brukare. Bl.a. genom kampanjerna Rikare skog

och Kulturmiljövård i skogen bedriver Skogsstyrelsen en

omfattande informations- och utbildningsverksamhet inom sitt

område. Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen

den 1 juli 1993 inledde en riksomfattande inventering av

biotoper i det privata småskogsbruket. Inventeringen avser hela

landet och beräknas täcka 50 % av skogsarealen. Man arbetar

enligt en fyraårsplan och har för ändamålet avsatt 76 miljoner

kronor. Frågan kräver givetvis också ett fortsatt nära samarbete

mellan Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen för

att utveckla och utvärdera biotopskyddet, och

Riksantikvarieämbetet bör från sina utgångspunkter ges möjlighet

att delta i utvärderingen. Som utskottet tidigare i detta

betänkande konstaterat är kunskaperna om vissa biotoper ännu

begränsade. Det är därför av vikt att arbetet med inventeringar

inom olika sektorer fortsätter. Utskottet utgår från att de

frågor som tas upp i motion Jo7 yrkande 11 i det sammanhanget

kommer att få sin belysning utan någon vidare åtgärd från

riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks i den mån det inte kan

anses tillgodosett.

Enligt vad utskottet erfarit har Alternativodlarnas

riksförbund, KRAV, Samodlarna Sverige (SAMS) och den s.k.

10 % kampanjen nyligen i en skrivelse till

Jordbruksdepartementet begärt ekonomiskt stöd för information om

ekologisk odling. Skrivelsen bereds i regeringskansliet. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 1 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Mål för naturvårdsarbetet

Propositionen

Arbetet med att utveckla mätbara mål bör fortsätta. De av

riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör

omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas. Målen

bör brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan

tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal

nivå. Länsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande

av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med

skogsstyrelserna.

Motionen

Naturresurslagen bör enligt motion Jo7 (v) yrkande 12 ändras

så att den även omfattar de areella näringarna.

Utskottets överväganden

I likhet med miljöministern anser utskottet att de av

riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör

omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas.

Arbetet med att utveckla mätbara mål bör således fortsätta och

målen brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan

tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal

nivå.

Med anledning av motion Jo7 yrkande 12 vill utskottet erinra

om att Miljöskyddskommittén i sitt betänkande föreslår att jord-

och skogsbruket kopplas till en kommande miljöbalk genom att

balkens allmänna bestämmelser omfattar även åtgärder inom dessa

näringar (SOU 1993:27). I avvaktan på regeringens förslag i

frågan avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Aktionsplaner för biologisk mångfald

Propositionen

Miljöministern gör den bedömningen att aktionsplaner eller

handlingsprogram för bevarande av biologisk mångfald bör

utarbetas dels av Naturvårdsverket för uppföljning av miljömål

och för en samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området,

dels av resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer

eller program. Att genomföra landsstudier är också ett åtagande

för de länder som signerat det handlingsprogram, Agenda 21, som

antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de

Janeiro år 1992. I kapitlet om biologisk mångfald stadgas att

regeringar bör genomföra landsstudier om biologisk mångfald.

Motionen

Enligt motion Jo8 (s) yrkande 5 bör utvecklandet av

Naturvårdsverkets miljöindex över tillstånden i de svenska

ekosystemen fortsätta och preciserade nationella mål för

bevarandearbetet uppställas.

Utskottets överväganden

Som anförs i propositionen bör aktionsplaner eller

handlingsprogram för bevarande av biologisk mångfald utarbetas

dels av Naturvårdsverket för uppföljning av miljömål och för en

samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området, dels av

resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer eller

program. I detta syfte gav regeringen i februari 1993

Naturvårdsverket uppdraget att i samråd med Boverket,

Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket utarbeta en

svensk landsstudie om biologisk mångfald. I riktlinjerna för

uppdraget framhålls att landsstudien skall ses som första steget

i en process och framför allt vara en statusrapport som så långt

möjligt ger en objektiv beskrivning av läget för den biologiska

mångfalden. Studien skall inte framlägga förslag till åtgärder

men omfatta en sammanställning av befintlig kunskap om statusen

för biologisk mångfald i landet, genomgång och gradering av hot,

genomgång av nyttjande av biologiska resurser och befintliga

institutionella strukturer och åtgärder samt så långt möjligt ge

en redovisning av värderingar av biologisk mångfald, både med

avseende på resurser och på ekologiska tjänster. Studien skall

struktureras i huvudsak efter olika sektorer, och dessa skall ha

ett eget ansvar för att ta fram sina avsnitt av rapporten.

Uppdraget motiveras dels av åtaganden vid Riokonferensen, dels

av behovet av att ta fram en samlad bedömning av läget för den

domesticerade delen av den biologiska mångfalden.

Naturvårdsverket har nyligen framlagt ett aktionsprogram för

miljöarbetet, Miljö 93, som består av aktionsprogram inom flera

olika samhällssektorer såväl som för vissa tvärsektoriella

frågor. Miljö 93 presenterar också den centrala

miljömyndighetens översiktliga bedömningar av vilka åtgärder och

insatser som bedöms nödvändiga för att uppfylla de mål som satts

upp av riksdag och regering. Programmet har överlämnats till

regeringen och är för närvarande föremål för en omfattande

remissbehandling. Enligt utskottets mening visar det anförda att

syftet med motion Jo8 yrkande 5 torde komma att uppnås utan det

tillkännagivande som begärs i motionen. Mot bakgrund härav

avstyrker utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses

tillgodosett.

Forskning om biologisk mångfald

Propositionen

Det bör etableras såväl ett nationellt centrum som en

vetenskaplig kommitté för forskning om biologisk mångfald.

Miljöministern anser det ytterst angeläget att forskarsamhället

ges en framträdande roll i fråga om konventionen om biologisk

mångfald. Sverige har aktivt arbetat med att lyfta fram

forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om konventionen.

Det bör vara en prioriterad uppgift att snarast inleda arbetet i

kommittén för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning.

En svensk vetenskaplig kommitté bör inrättas och knytas

administrativt till Riksmuseet. För ändamålet bör ytterligare

resurser anvisas. Frågan om finansiering tas upp i

budgetpropositionen.

Miljöministern betonar särskilt betydelsen av följande

aspekter: Utvecklingen av ekologiskt anpassade brukningsmetoder

i skogsbruk, jordbruk, fiske och rennäring gör det angeläget att

prioritera metodutvecklande insatser inom dessa områden.

Ytterligare insatser inom praktisk tillämpning av

naturvårdsbiologisk teori bör övervägas. Även klimatrelaterad

forskning bedöms vara av vikt, liksom forskning kring ekologi

och ekonomi och användningen av ekonomiska styrmedel i

miljöarbetet. Dessa problemställningar kräver ett nära samarbete

mellan forskare inom de grundläggande ekologiska och biologiska

disciplinerna och den forskning och utveckling som bedrivs inom

naturresursutnyttjande. Även i fråga om

föroreningsproblematiken krävs insatser samordnade med dessa

forskningsområden. Vidare har de samhällsinriktade och

ekonomiska vetenskaperna stor betydelse för möjligheterna att

genomföra de systemförändringar som är nödvändiga för att

åstadkomma en hållbar utveckling och uppnå målsättningen att

bevara den biologiska mångfalden.

Utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk och

fiske ger också förutsättningar för att stärka det svenska

näringslivets konkurrenskraft på en alltmer miljömedveten

världsmarknad. Här har Sverige goda förutsättningar att bli

världsledande i utvecklingen av ett naturvårdsanpassat skogsbruk

och ett ekologiskt riktigt jordbruk. Enligt miljöministern

innebär detta att en tvärvetenskaplig ansats är ytterst

angelägen och att en kraftsamling görs för att stimulera en ökad

forskning inom detta område. Det förslag till ett centrum för

forskning om biologisk mångfald som lagts fram av Uppsala

universitet och SLU kan ge den nödvändiga stimulans och

kraftsamling som krävs för att främja forskning med den

inriktning som nu beskrivits. Ett centrum för biologisk

forskning bör därför inrättas. De exakta formerna för

centrumbildningen anser miljöministern bör bestämmas av

universiteten själva i likhet med vad som har skett vid andra

centrumbildningar. Databanken för hotade arter bör ingå som en

del i centrumbildningen. För etablering av ett centrum för

biologisk mångfald och för en viss förstärkning av Databankens

verksamhet bör ytterligare resurser avsättas från och med

budgetåret 1994/95. Miljöministern uttalar sin avsikt att

återkomma med förslag om hur detta skall finansieras i sin

anmälan till budgetpropositionen år 1994.

Vad gäller konventionen om biologisk mångfald anser

miljöministern det ytterst angeläget att forskarsamhället här

ges en framträdande roll. Sverige har aktivt arbetat med att

lyfta fram forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om

konventionen. Trots betydande motstånd från flera länder har det

lyckats att genom konventionstexten etablera en kommitté för

vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning. Miljöministern

anser det vara en prioriterad uppgift att snarast inleda arbetet

i denna kommitté. Varje part i konventionen skall vara

representerad i kommittén. För att Sveriges insatser inom ramen

för kommittén under konventionen ges en fast förankring i det

svenska forskarsamhället förordas att en svensk vetenskaplig

kommitté för biologisk mångfald inrättas. Kommittén bör ha till

uppgift att förbereda Sveriges agerande i den vetenskapliga

kommittén under konventionen och således utgöra ett stöd för den

svenska representationen i konventionens vetenskapliga kommitté.

Den svenska vetenskapliga kommittén bör ha en bred

representation ur det svenska forskarsamhället för att täcka

alla relevanta discipliner. Administrativt bör kommittén knytas

till Riksmuseet och ytterligare resurser anvisas för ändamålet.

Miljöministern avser att återkomma med förslag härom i sin

anmälan till budgetpropositionen år 1994.

Motionerna

Motionären i motion Jo6 (-) yrkande 2 anser att ett centrum

för biologisk mångfald bör inrättas vid SLU. Enligt motion

Jo7 (v) yrkande 13 måste forskningen om biologisk mångfald ges

möjlighet att bedriva sin verksamhet på en ur kvantitativ och

kvalitativ synvinkel acceptabel nivå. I motion Jo8 (s)

framhålls att forskningen om marken som resurs, om

landskapsplanering och om genmodifierade organismer och deras

påverkan på miljön och på den biologiska mångfalden bör utökas

(yrkande 14).

Utskottets överväganden

I likhet med miljöministern anser utskottet det ytterst

angeläget att forskarsamhället ges en framträdande roll i fråga

om konventionen om biologisk mångfald. Sverige har aktivt

arbetat med att framhålla forskningsfrågornas betydelse i

förhandlingarna om konventionen. Det bör därför vara en

prioriterad uppgift att snarast inrätta en svensk vetenskaplig

kommitté för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning.

Som anförs i propositionen bör även ett nationellt centrum

inrättas med den inriktning som där beskrivs. I likhet med vad

som har skett vid andra centrumbildningar bör de exakta formerna

för centrumbildningen bestämmas av de berörda universiteten,

dvs. Uppsala universitet och SLU. Som en del i centrumbildningen

bör Databanken för hotade arter ingå. Med det anförda finner

utskottet syftet med motion Jo6 yrkande 2 i huvudsak

tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.

Med anledning av motion Jo8 yrkande 14 vill utskottet erinra

om Naturvårdsverkets rapport Forskning och utveckling för en

bättre miljö (SNV Rapport 4062). I rapporten framhålls som

forskningsområden kriterier för uthålligt jordbruk, styrmedel

för omställning av jordbruket, bevarande och återskapande av

biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, kriterier för ett

uthålligt skogsbruk, bevarande och återskapande av biologisk

mångfald i skogsbrukslandskapet, sumpskogens betydelse,

bevarande och återskapande av biologisk mångfald i

vattenlandskapet, uthållig rennäring och de ekologiska riskerna

med frisläppande av genetiskt modifierade organismer. I

propositionen betonar miljöministern särskilt betydelsen av

utvecklingen av ekologiskt anpassade brukningsmetoder i

skogsbruk, jordbruk, fiske och rennäring. Ytterligare insatser

inom praktisk tillämpning av naturvårdsbiologisk teori bör

övervägas. Även klimatrelaterad forskning bedöms vara av vikt,

liksom forskning kring ekologi och ekonomi och användningen av

ekonomiska styrmedel i miljöarbetet. Våren 1993 godkände

riksdagen riktlinjerna för miljöforskningen för budgetåren

1993/94--1995/96 (prop. 1992/93:170, JoU18, rskr. 398) där

biologisk mångfald är ett av de prioriterade områdena. I

sammanhanget vill utskottet erinra om den särskilda satsning på

miljöstrategisk forskning som görs genom att den nyligen

inrättade stiftelsen för miljöstrategisk forskning tillförs

25 % av löntagarfondsmedel. Stiftelsen skall självständigt göra

såväl de konkreta forskningsbedömningarna som ta ansvar för

besluten. I sitt beslut framhåller riksdagen som särskilt

angeläget att med löntagarfondsmedlen skapa starka

forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse

för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft.

Resurserna bör inriktas på särskilda insatser utöver och som

komplement till den forskning som finansieras i nuvarande former

(prop. 1992/93:171, UbU16, rskr. 387). Det anförda innebär att

forskningen om biologisk mångfald m.m. torde komma att inriktas

på bl.a. sådana frågor som anges i motion Jo8 yrkande 14.

Motionen påkallar ingen särskild åtgärd. Utskottet gör samma

bedömning beträffande motion Jo7 yrkande 13.

Informations- och utbildningsinsatser

Propositionen

Miljöministern framhåller att information och utbildning är

ett par av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för

bevarande av biologisk mångfald. Därför har information och

utbildning varit och är en central del i Naturvårdsverkets och

länsstyrelsernas verksamhet. Miljöinslag i grundutbildningen är

också allmänt förekommande. Miljöministern understryker behovet

av att miljö och ekologi alltid ingår som en väsentlig del i all

utbildning så att alla kan ges en god ekologisk grund att stå

på.

Under senare år har sektorsmyndigheterna inom de areella

näringarna uppmärksammat behovet av en bred och allsidig

informationsverksamhet till markägare och näringsutövare. Inom

skogsområdet har kampanjen Rikare skog inneburit en betydande

förstärkning av skogsbrukarnas kunskaper på det ekologiska

området och ökat förståelsen för betydelsen av bl.a. en bevarad

biologisk mångfald i skogsekosystemet. En liknande kampanj,

Kulturmiljövård i skogen, pågår också i samarbete mellan

Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.

Även inom jordbruksområdet har sedan några år tillbaka

insatser gjorts för att informera om dessa frågor.

Jordbruksverket har anvisats särskilda medel för

informationsinsatser. Genom länsstyrelserna har verksamheten med

ersättning för landskapsvård getts en utmärkt kanal för att

sprida information om natur- och kulturmiljöfrågor bland

lantbrukare. Med tanke på den centrala betydelse som jordbruket

har för bevarandet av en stor del av den biologiska mångfalden i

Sverige anser miljöministern det motiverat att göra en liknande

satsning på jordbruksområdet som den som görs på skogsområdet.

En informationskampanj om biologisk mångfald bör därför

genomföras av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket

och företrädare för näringarna. Särskilda resurser bör avsättas

som ett engångsanslag för kampanjen. Miljöministern uttalar sin

avsikt att återkomma med förslag till finansiering i sin anmälan

till budgetpropositionen år 1994.

Motionerna

Enligt motion Jo6 (-) yrkande 3 bör naturskolorna byggas ut

så att de blir tillgängliga för samtliga elever i grundskolan.

Behovet av en kampanj eller liknande informationsinsats i syfte

att öka människors medvetenhet om allemansrättens begränsningar

framhålls i motion Jo10 (kds) yrkande 4.

Utskottets överväganden

Miljöinslag i grundutbildningen är allmänt förekommande och i

en nyligen publicerad rapport redovisar Skolverket att mycket

gott arbete görs i skolorna inom området miljöundervisning. Ett

ökande antal skolor och daghem har numera en aktiv

miljöprofilering, och lärare, skolledare och elever finner det

meningsfullt att arbeta med miljöfrågor. Naturskolor är en typ

av specialiserad undervisning som förekommer i många kommuner

och som i sin verksamhet vänder sig huvudsakligen till elever

inom grundutbildningen. Även kursverksamhet riktad mot vuxna i

arbetslivet ingår ofta som en del av naturskolornas verksamhet.

I högre utbildning förekommer miljö och ekologi som

obligatoriska inslag huvudsakligen inom utbildningar med

inriktning på naturresursutnyttjande. Detta är en utveckling som

utskottet finner glädjande, eftersom information och utbildning

är en av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för

bevarande av biologisk mångfald. Utskottet är emellertid inte

berett att ansluta sig till förslaget om en utbyggnad av

naturskolorna i enlighet med motion Jo6 yrkande 3.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet har nyligen behandlat ett par motioner som tar upp

frågan om information om allemansrätten (1993/94:JoU8). I

betänkandet redogjorde utskottet för de åtgärder som hittills

vidtagits inom framför allt Naturvårdsverket och delade

motionärernas uppfattning om behovet av information om de

rättigheter och skyldigheter som följer av allemansrätten.

Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket i dagarna

färdigställer en skrivelse till regeringen om det senaste årets

åtgärder som i första hand har bestått av fördjupade kontakter

med turistnäringen om utökad information om allemansrätten och

branschens ansvar för frågan. I skrivelsen kommer verket att

betona det ansvar som framför allt Styrelsen för Sverigebilden

har för information i utlandet. Verket arbetar även med en

revidering av sitt meddelande om allemansrätten inför nästa års

turistsäsong. Med det anförda finner utskottet syftet med motion

Jo10 yrkande 4 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet

bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer och

främmande arter

Propositionen

Miljöministern anser att en tillfredsställande bedömning av de

miljömässiga riskerna med biotekniska organismer är av så stor

betydelse att ett protokoll om regler för export och import av

genetiskt förändrade organismer och andra biotekniska produkter

bör förhandlas fram för att ge frågorna en internationell

hemvist i konventionen om biologisk mångfald. Det anses som

särskilt viktigt med tanke på de risker som föreligger med en

okontrollerad export av dylika organismer. Sverige bör därför

verka aktivt för att ett protokoll om kontroll av de

miljömässiga riskerna med utsättning av biologiskt förändrade

organismer framförhandlas under konventionen om biologisk

mångfald och för att protokollet snabbt träder i kraft.

Motionerna

När det gäller användningen av främmande arter och klonat

material i skogsbruket bör enligt motion Jo8 (s) yrkande 7

frågor om tillståndsgivning och miljökonsekvensbeskrivningar vid

användning av främmande arter eller klonat material beaktas i

arbetet med en miljöbalk. Motionären i motion Jo10 (kds)

yrkande 2 anser att plantering av contortatall bör begränsas

och riktlinjer utarbetas för införande och nyttjande av

främmande organismer.

Utskottets ställningstaganden

Som anförs i propositionen bör Sverige verka aktivt för att

ett protokoll om kontroll av de miljömässiga riskerna med

utsättning av biologiskt förändrade organismer framförhandlas

under konventionen om biologisk mångfald.

Motionerna Jo8 och Jo10 i nu aktuella delar ger utskottet

anledning till följande uttalande. Genom riksdagens beslut våren

1993 om den nya skogspolitiken skärptes nuvarande

begränsningsregler för plantering av contortatall i avvaktan på

en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd.

Enligt den lydelse som 32 § skogsvårdslagen numera har skall

dessutom miljökonsekvensbedömningar finnas som gör det möjligt

att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och

nya skogsodlingsmaterial har på miljön. I

8 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) stadgas att

Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om vilket

skogsodlingsmaterial som får användas inom olika områden och om

de villkor som skall gälla för sådan användning, och enligt 9 §

får endast i undantagsfall utländska trädarter användas som

skogsodlingsmaterial. I sitt betänkande med förslag till

miljöbalk föreslår Miljöskyddskommittén att allmänna regler för

utsättande av främmande arter införs i miljöbalken och att

regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a.

tillståndsplikt (SOU 1993:27). Förslaget bereds i

regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet att syftet

med motionerna Jo8 yrkande 7 och Jo10 yrkande 2 är i allt

väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Propositionen

Enligt miljöministern bör samlade regler för

miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i jordbruket utarbetas. Deras

närmare utformning bör övervägas ytterligare. Behovet av regler

för MKB inom fiskets område bör övervägas mot bakgrund av de

bedömningar som utredningen om fiskerinäringens

utvecklingsmöjligheter gör.

Motionen

I motion Jo7 (v) yrkande 7 begärs förslag om hur mänskliga

aktiviteter inte skall minska den biologiska mångfalden i våra

vattendrag och hav.

Utskottets överväganden

Som grundläggande principer för den svenska strategin för

biologisk mångfald gäller att miljömålen skall ges samma vikt

och betydelse som skilda ekonomiska överväganden och att en

helhetssyn skall tillämpas beträffande åtgärder för att

upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga

överlevnad. Denna grundsyn präglar även den nya skogspolitiken.

För jordbrukets del bör samlade regler för

miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) utarbetas och behovet av

regler för MKB inom fiskets område övervägas. Mot denna bakgrund

finner utskottet att syftet med motion Jo7 yrkande 7 kommer att

i väsentliga delar tillgodoses utan någon vidare riksdagens

åtgärd. Motionsyrkandet avstyrks.

Internationell uppföljning

Propositionen

Uppföljning av konventionen om biologisk mångfald bör enligt

miljöministern ges en tematisk inriktning uppdelad på olika

regioner. Uppföljningsdiskussionerna bör föras i FN:s regionala

kommissioner och i FAO:s regionala kommissioner för skogsbruk,

jordbruk och fiske. Konkret uppföljningsarbete bör även bedrivas

inom andra mellanstatliga samarbetsorgan.

Motionerna

Förslag om en finansieringsplan för Östersjöns restaurering

efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 6. Samarbetet med

Östersjöländerna bör enligt motion Jo8 (s) ha fortsatt hög

prioritet och medel bör ställas till förfogande för utbyggnad

och utveckling av tätorternas reningsverk och för rening av

utsläppen av metaller och klororganiska ämnen (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Under föregående riksmöte behandlade riksdagen vid flera

tillfällen frågor om miljöåtgärder i Östersjöregionen. Utskottet

konstaterade då att de åtaganden Sverige har gjort när det

gäller Östersjösamarbetet utgör ett led i det konsekventa och

målmedvetna arbete som är nödvändigt och som kommer att kräva

stora insatser under lång tid framöver. En av förutsättningarna

för att detta arbete skall kunna bedrivas på ett effektivt och

framgångsrikt sätt är en långsiktig planering av arbetets

finansiering. Samtidigt ansåg utskottet förhållandena i regionen

kräva att miljöinsatser kan påbörjas snarast och utan hinder av

att finanseringsfrågorna inte har hunnit lösas. I likhet med

utrikesutskottet ansåg emellertid utskottet det förenat med

vissa svårigheter att på ett tillfredsställande sätt bilda sig

en uppfattning om miljösamarbetets omfattning och effektivitet.

Inte minst med hänsyn till problemens storlek och till de

avsevärda resurser som avsätts borde enligt utskottets mening en

samlad redovisning av de totala statliga satsningarna inom

miljösamarbetet med Östeuropa lämnas till riksdagen. Utskottet

förutsatte att så kommer att ske och förväntade sig att en

samlad redovisning framläggs för riksdagen under hösten 1993

(prop. 1992/93:99, JoU11, rskr. 138 och prop. 1992/93:179,

JoU19, rskr. 361). Utskottet vill även erinra om den

internationella finansieringskonferens som inom ramen för

Helsingforskommissionen (HELCOM) ägde rum i Gdansk i mars i år.

Vid konferensen tillsattes en arbetsgrupp på tjänstemannanivå

med uppgift att implementera det antagna åtgärdsprogrammet. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 6 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Med anledning av motion Jo8 yrkande 3 vill utskottet erinra om

att utskottet vid sin behandling av propositionen om vissa

åtgärder inom klimatområdet i Östersjöregionen framhöll att

insatser för avloppsrening var ett av tre prioriterade

åtgärdsområden. Finansiellt stöd skulle ges till en eller flera

avloppsreningsanläggningar i Estland, Lettland och Litauen. I

propositionen framhöll miljöministern att en mer noggrann analys

av vilket eller vilka reningsverk som kan komma i fråga för

svenska insatser borde göras under hösten 1992, så att detta

skulle kunna redovisas vid den ovan nämnda

finansieringskonferensen i mars 1993. Analysarbetet försenades

emellertid. I juni 1993 tillkallade regeringen en särskild

utredare, som senast den 1 mars 1994 skall redovisa sina

förslag i frågan (dir. 1993:95). För regeringens information

har utredaren nyligen framlagt en delrapport om

utredningsarbetets fortskridande. Informationen kommer att

beaktas av regeringen inför nästa års budgetproposition.

Utskottet vill även erinra om det fördjupade samarbete som har

inletts mellan ett flertal svenska kommuner och deras s.k.

vänstäder i de baltiska staterna och Polen. Sedan år 1990

medverkar Svenska kommunförbundet vid fördelningen av statliga

medel mellan svenska kommuner och kommuner i dessa länder för

kunskaps- och tekniköverföring. Enligt vad utskottet inhämtat

har hittills totalt 20 svenska kommuner och två län beviljats

bidrag för att genomföra sammanlagt 109 olika projekt i sina

respektive vänorter i de baltiska staterna. Utöver detta arbete

pågår med stöd av biståndsmedel regionalt samarbete med sju län

i södra Sverige och motsvarande antal län i norra Polen samt två

projekt på kommunnivå i Polen. Den vanligaste projekttypen är

miljöfrågor, vilka utgör nästan en fjärdedel av kommunernas

insatser. I övrigt dominerar skolfrågor och frågor om kommunalt

självstyre. Kommunförbundets statliga samarbetspartner är BITS

(Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete)

som fördelar merparten av det svenska biståndet till regionen.

Huvudområden för miljöprojekten är miljöundervisning i skolans

olika stadier, kommunaltekniska frågor och formerna för svenskt

miljöarbete. Inom det kommunaltekniska området pågår flera

projekt för vatten- och avloppshantering och något projekt för

renhållning och avfallshantering. Hittills har sex kommuner

beviljats medel för olika vattenreningsprojekt i Estland och

Litauen, och två kommuner har ansökt om bistånd som ännu inte

har beviljats. Med det anförda finner utskottet syftet med

motion Jo8 yrkande 3 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionsyrkandet påkallar inte någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- skyddade områden

Propositionen

Miljöministern betonar att en fortsatt hög ambitionsnivå bör

gälla för inrättande av skyddade områden. Eftersom de akuta

behoven är särskilt tydliga inom skogslandskapet har en

förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet

skett (prop. 1992/93:228, JoU15, rskr. 352). Det innebär en

höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med

55 miljoner kronor till sammanlagt drygt 190 miljoner kronor

för budgetåret 1993/94.

Inom många naturtyper är emellertid kunskapen om skyddsbehoven

ännu mycket otillfredsställande och behöver förstärkas. Som

exempel nämner miljöministern sjöar och vattendrag där

Naturvårdsverket i samarbete med SLU inlett programarbete för en

riksomfattande inventering av dessa naturtyper (dir. 1993:86).

För att påskynda inrättandet av naturskyddsområden och för

genomförande av nationalparksplanen behövs tillfälliga

förstärkningar på länsstyrelserna för att ta fram nödvändigt

beslutsunderlag. Det finns möjlighet att genom resurser för

arbetslivsutveckling genomföra sådana insatser. För att påskynda

arbetet med att ta fram ett fullgott underlag om särskilt

skyddsvärda naturområden inom t.ex. skärgårdar, sjöar och

lövskog, bör riksomfattande inventeringar inledas. Erforderligt

underlagsmaterial behöver tas fram skyndsamt. Även här finns

enligt miljöministern möjlighet att använda

arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är i vissa fall naturligt

att NOLA- och landskapsvårdsmedel kan komma att användas i

skyddade områden.

En genomgång av samtliga skyddade områden med avseende på

skyddsstatus, motiv och skötselsituation har nyligen gjorts. De

administrativa rutinerna för skötseln har väsentligt förenklats

och effektiviserats. Organisationen av skötseln har setts över.

Det ankommer enligt miljöministern på Naturvårdsverket att inom

ramen för fortlöpande resultatredovisning även redovisa arbetet

med att effektivisera vård och skötselinsatser, samt hur

vårdinsatserna överensstämmer med motiven med de områden som har

skyddats med stöd av naturvårdslagen. I sammanhanget bör

möjligheten framhållas att i större utsträckning än i dag

utveckla samarbetet med frivilligorganisationer eller bygga upp

ett samarbete med intresserade kommuner som på frivillig basis

har intresse av att sköta naturreservat och andra skyddade

områden.

Miljöministern framhåller som angeläget att utveckla nya

långsiktiga finansieringsformer för de insatser som behövs i

vårdkrävande naturreservat eller naturvårdsområden.

Naturvårdsverket bör ta initiativ till att närmare klarlägga

förutsättningarna för att inrätta länsvisa fonder för vård och

förvaltning av naturskyddade områden och redovisa ett förslag

till regeringen så snart som möjligt.

Ytterligare insatser inom redan skyddade områden är angelägna.

Även för dessa insatser anser miljöministern det vara möjligt

att använda arbetsmarknadspolitiska resurser. Vid bolagiseringen

av Domänverket undantogs bl.a. ungefär 300 av 700 Domänreservat.

Arbetet med att genomföra reservatsbildningen på dessa marker

pågår.

Motionerna

Motionären i motion Jo10 (kds) yrkande 1 begär en utredning

om finansiering av avsättningen till naturreservat och

effektivisering och förenkling av institutet. Ett liknande

yrkande återfinns i motion Jo656 från samma parti. En översyn av

befintliga naturreservat och naturvårdsområden för bedömning av

vilka områden som är av synnerligen högt värde för samhället

efterlyses i motion Jo629 (m). Åtgärder bör enligt motion

Jo630 (s) yrkande 31 vidtas för översyn och förenkling av

formerna för bildande av naturreservat. I motion Jo680 (kds, c)

begärs att regeringen tar initiativ till en inventering av

Domänägd skogsmark för bedömning av vilka marker som är lämpliga

att skydda som naturreservat.

Enligt motion Jo7 (v) yrkande 5 bör en naturvårdsavgift

införas för skogsprodukter och en fond inrättas för

reservatsbildning och mer ekologiskt skogsbruk. I motion

Jo8 (s) yrkande 6 föreslås att skogsbruket tar sitt

sektorsansvar genom att skogsföretagen avsätter medel till en

fond för reservatsbildning och för ersättning till skogsägare

för mer långtgående hänsynstagande än vad som ryms inom

skogsvårdslagens allmänna regler.

Motionärerna i motion Jo8 (s) anser vidare att

Arbetsmarknadsstyrelsen bör utreda behoven av och föreslå

åtgärder för vilka naturvårdande insatser som kan bekostas av

arbetsmarknadsmedel. Jordbruksverkets uppdrag att informera

jordbrukare om biotopskydd och bevarande av den biologiska

mångfalden bör skötas av länsstyrelserna och bekostas av

arbetsmarknadsmedel (yrkande 11). Enligt motion Jo630 från

samma parti bör sysselsättningsskapande åtgärder samordnas med

arbete för att bevara unika natur- och kulturvärden

(yrkande 30). I motion Jo654 (fp) yrkande 2 framhålls att

kommunerna bör få bättre möjligheter att påverka miljöpolitiska

beslut i frågor där kommunerna har stort naturvårdsansvar.

Utskottets överväganden

Som anförs i propositionen bör en fortsatt hög ambitionsnivå

gälla för inrättande av skyddade områden. Inom många naturtyper,

t.ex. sjöar och vattendrag, är emellertid kunskapen om

skyddsbehoven ännu mycket otillfredsställande och behöver

förstärkas. För att påskynda arbetet med att ta fram ett

fullgott underlag om särskilt skyddsvärda naturområden inom

t.ex. skärgårdar, sjöar och lövskog, bör därför riksomfattande

inventeringar inledas och erforderligt underlagsmaterial tas

fram skyndsamt.

I syfte att uppnå förenkling och effektivisering av formerna

för bildande av naturreservat har nyligen en genomgång gjorts av

samtliga skyddade områden med avseende på skyddsstatus, motiv

och skötselsituation. De administrativa rutinerna för skötseln

har väsentligt förenklats och effektiviserats, och

organisationen av skötseln har setts över. I likhet med

miljöministern anser utskottet att det ankommer på

Naturvårdsverket att inom ramen för fortlöpande

resultatredovisning även redovisa arbetet med effektivisering av

vård och skötselinsatser samt hur vårdinsatserna överensstämmer

med syftet med de områden som har skyddats med stöd av

naturvårdslagen. Mot denna bakgrund finner utskottet att syftet

med motionerna Jo629, Jo630 yrkande 31 och Jo656 i allt

väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte

påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller skyddsbehovet för produktiv skogsmark gör

utskottet samma bedömning som motionären i motion Jo10. Denna

uppfattning delas även av miljöministern. Eftersom de akuta

behoven är särskilt tydliga just inom skogslandskapet har en

förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet

skett (prop. 1992/93:228, JoU15, rskr. 352). Det innebär en

höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med

55 miljoner kronor till sammanlagt drygt 190 miljoner kronor

för budgetåret 1993/94. I sammanhanget vill utskottet erinra om

det uppdrag som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har fått att

bl.a. följa upp hur reservatsavsättningarna och de olika

åtgärderna i skogsbruket bidrar till att uppfylla miljömålet.

Som utskottet tidigare uttalat är ett mål om 5 % skyddad mark

inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen inte

uteslutet. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen

återkommer till riksdagen med redovisning av hur den nya

skogspolitiken uppfyller miljömålet. Med det nu anförda och med

vad utskottet i tillämpliga delar uttalat ovan finner utskottet

att syftet med motion Jo10 yrkande 1 kan tillgodoses utan något

särskilt riksdagsuttalande i frågan. Motionen påkallar inte

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs bl.a. ungefär 300

av 700 Domänreservat. Enligt det avtal som då ingicks mellan

staten och det nya Domän AB skall bolaget medverka till

bildande av reservat på annan mark än bolagets genom att

erbjuda kompensationsmark. I övrigt gäller att Naturvårdsverket

och Domän AB under en femårsperiod från tillträdesdagen skall

utföra en gemensam inventering av hur naturskyddet skall

anordnas. Som framgår av propositionen pågår arbetet med att

genomföra reservatsbildningen på dessa marker. Utskottet har

inhämtat att Naturvårdsverket i samarbete med Domän AB nu har

avslutat arbetet med identifiering, inventering och förteckning

av aktuella områden och i enlighet med riksdagens beslut

(prop. 1991/92:134, NU33, JoU9y, rskr. 351) till regeringen

framlagt sitt förslag om överföring av mark. Förslaget bereds i

regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet att syfte

med motion Jo680 kommer att bli i allt väsentligt tillgodosett

utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Våren 1993 hade utskottet anledning att ta ställning till

frågan om en naturvårdsavgift på skogsprodukter. Ett förslag

liknande det i motion Jo8 yrkande 6 om inrättande av en

miljöfond för skogsbruket var våren 1993 föremål för utskottets

behandling (1992/93:JoU15). Utskottet anslöt sig till

jordbruksministerns förslag att bl.a. angelägna

naturvårdsuppgifter i fortsättningen bör bestridas med

budgetmedel och att finansieringen av erforderliga

skogsvårdsåtgärder i övrigt i princip bör ankomma på

skogsnäringen. Mot den bakgrunden var utskottet inte berett att

föreslå införande av nya avgifter för att finansiera olika

åtgärder inom skogsvården. Utskottets ställningstagande

kvarstår. Motionerna Jo7 yrkande 5 och Jo8 yrkande 6 avstyrks

således.

För inrättandet av naturskyddsområden och för genomförande av

nationalparksplanen behöver länsstyrelserna ta fram nödvändigt

beslutsunderlag. Tillfälliga förstärkningar erfordras för att

detta arbete skall kunna påskyndas. I propositionen framhåller

miljöministern möjligheterna att för dessa insatser använda

resurser för arbetslivsutveckling. Även för de riksomfattande

inventeringar som syftar till att ta fram ett fullgott underlag

om vissa särskilt skyddsvärda naturområden bör enligt

miljöministern arbetsmarknadspolitiska medel användas. I

sammanhanget vill utskottet erinra om miljöministerns uttalande

under anslaget B 5 Landskapsvårdande åtgärder i 1993 års

budgetproposition där enligt hans bedömning ytterligare insatser

på naturvårdsområdet också kan komma till stånd med

arbetsmarknadspolitiska medel (prop. 1992/93:100, bil. 15,

JoU12, rskr. 243). Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket

har upprättat förslag om önskvärda insatser inom miljöområdet

som kan bestridas med arbetsmarknadspolitiska medel för s.k.

arbetslivsutveckling (prop. 1992/93:50, FiU30, rskr. 447 och

454). Förslaget omfattar ca 350 årsarbetstillfällen, varav

ca 50 avser biologer/jurister. Det finns enligt utskottet

ingenting som hindrar att berörda länsstyrelser i samarbete med

resp. länsarbetsnämnd kan ta dessa medel i anspråk för de

ändamål som angetts ovan. Sammanfattningsvis föreligger enligt

utskottets mening inte någon principiell skillnad mellan

miljöministerns bedömning och de förslag som framställs i

motionerna Jo8 yrkande 11 och Jo630 yrkande 30. Utskottet

finner därmed att syftet med motionsyrkandena i allt väsentligt

kan anses tillgodosett utan något uttalande i frågan från

riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks.

I likhet med miljöministern vill utskottet framhålla

möjligheten att från statens sida utveckla ett samarbete med de

kommuner som på frivillig basis har intresse av att sköta

naturreservat och andra skyddade områden. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo654 yrkande 2 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- markavvattning

Propositionen

Skyddet för våtmarkerna bör enligt miljöministern stärkas

genom bestämmelser om förbud mot markavvattning i de delar av

Syd- och Mellansverige som hyser en liten andel kvarvarande

våtmarker. Markavvattning i de områden som utpekats som särskilt

skyddsvärda enligt våtmarkskonventionen förbjuds och möjligheten

att i det enskilda fallet bevilja undantag från det generella

förbudet bör utnyttjas restriktivt.

Miljöministern anser det ytterst angeläget att den

riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs, vilket bl.a.

motiveras av behovet att snabbt få en samlad bild av de

skyddsbehov som kan finnas för denna viktiga naturtyp. Särskilda

resurser bör därför avsättas som en engångsanvisning för att

genomföra inventeringen. Den riksomfattande

våtmarksinventeringen bör slutföras genom inventering av

Norrbottens län. Miljöministern uttalar sin avsikt att återkomma

till regeringen med förslag till finansiering i sin anmälan till

budgetpropositionen år 1994.

Motionerna

Ett generellt förbud tills vidare i hela landet mot

markavvattning bör införas enligt motion Jo7 (v) yrkande 9.

Motionärerna i motion Jo8 (s) betonar att stor restriktivitet

bör gälla i frågor om dispens från förbudet mot markavvattning.

I princip bör dispens inte beviljas i de utpekade, särskilt

skyddsvärda områdena. På sikt måste särskilda hänsynsregler

införas för skogsbruk i våtmarker och sumpskog (yrkande 8).

Förslag till plan för återskapande av våtmarker, särskilt i

södra Sverige, efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 10. Enligt

motion Jo630 (s) yrkande 33 bör regeringen påskynda arbetet

med våtmarksinventeringen och redovisa hur långt arbetet

fortskridit. Motionärerna i motion Jo695 (s) begär att Miljö-

och naturresursdepartementet anvisar medel för genomförande av

våtmarksinventeringen i Norrbotten.

Strandskyddet bör enligt motion Jo601 (fp) utvidgas till gagn

för den biologiska mångfalden. Behovet av återställande och

fortsatt hävd av strandängar framhålls i motion Jo687 (s).

Utskottets överväganden

Vårt land kan uppvisa ett betydande antal våtmarker av

internationell betydelse, och de svenska våtmarkerna hör till de

mest skyddsvärda i Europa. Skyddet för våtmarkerna bör därför

stärkas genom införande av förbud mot markavvattning i de delar

av Syd- och Mellansverige som hyser en liten andel kvarvarande

våtmarker. Utskottet delar miljöministerns uppfattning att

markavvattning inte skall vara tillåten i områden där

skyddsintresset är särskilt stort. Den geografiska avgränsning

av förbudsområden som redovisas i Naturvårdsverkets promemoria

bör kunna ligga till grund för bestämmelser om förbudsområden i

naturvårdsförordningen (1976:484). Om särskilda skäl föreligger

bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet att i det

enskilda fallet bevilja undantag från det generella förbudet,

men denna möjlighet bör utnyttjas restriktivt. Som anförs i

propositionen kan ett skäl vara behovet att komplettera tidigare

dikningar i ett redan kraftigt påverkat område där naturvärdena

inte försämras ytterligare av ingreppet. Vid bedömningen av

sådana undantag bör bl.a. beaktas att ett av huvudsyftena med

den nya bestämmelsen i 19 h § naturvårdsförordningen

(1976:484, ändrad 1993:1086) är att kraftigt begränsa eller

upphöra med markavvattning i de delar av landet som redan starkt

utarmats på våtmarker. I likhet med miljöministern anser

utskottet att markavvattning i de områden som utpekats som

särskilt skyddsvärda enligt våtmarkskonventionen bör förbjudas

helt. Inom dessa våtmarker bör NOLA-medel kunna användas i

större utsträckning. Det bör ankomma på Naturvårdsverket att

utarbeta nationella riktlinjer för skötseln av våtmarksområden

utpekade under våtmarkskonventionen. Med det anförda finner

utskottet syftet med motion Jo630 yrkande 33 tillgodosett.

Motionsyrkandet bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

Yrkande 8 i motion Jo8 innebär, såvitt utskottet kan bedöma av

ordalydelsen i motionen, ett instämmande i propositionens

uttalanden om stor restriktivitet i dispensgivningen. Ett

tillkännagivande i enlighet med motionen skulle således inte

tjäna något reellt syfte. Utskottet avstyrker motionen i denna

del.

Av det ovan anförda framgår att utskottet inte är berett att

tillmötesgå motion Jo7 yrkande 9 om ett generellt förbud mot

markavvattning. Motionsyrkandet avstyrks. Utskottet avstyrker

även yrkande 10 i motionen.

Den riksomfattande våtmarksinventeringen har nu avslutats utom

vad avser inventeringen av Norrbottens län. För att

skyddsåtgärderna skall kunna få önskad effektivitet bör denna

inventering slutföras. Mot bakgrund av propositionens uttalande

härom utgår utskottet från att så kommer att ske. Med det

anförda finner utskottet att syftet med motion Jo695 kommer att

bli tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd. Motionen

avstyrks.

Som utskottet anfört tidigare i detta betänkande föreslår

Miljöskyddskommittén att grunden för strandskyddet utvidgas

till att innefatta inte bara skydd för friluftslivet utan även

skydd för växt- och djurlivet (SOU 1993:27). Syftet med motion

Jo601 torde därmed komma att bli tillgodosett utan något

riksdagens uttalande i frågan. På denna grund och i avvaktan på

en aviserad proposition om miljöbalk avstyrker utskottet

motionen. Vidare avstyrks motion Jo687.

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- biotopskydd m.m.

Propositionen

Biotopskyddet genomförs enligt riksdagens beslut år 1991. För

att skyddet skall bli effektivt och praktiskt hanterbart är det

enligt miljöministern nödvändigt att biotopskyddet ges en så

generell tillämpning som möjligt. Med hänsyn till

rättssäkerhetsaspekterna kan generella regler emellertid

användas bara i de fall biotoperna kan definieras klart och på

ett enkelt sätt, så att de kan tillämpas av varje berörd

markägare eller brukare. Det står tills vidare klart att det

generella biotopskyddet får tillämpas i första hand inom

jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte förekommer.

Miljöministern föreslår att naturvårdslagen ändras så att

regeringen kan ge skogsvårdsstyrelserna de befogenheter i fråga

om skogliga företag som nu utövas av länsstyrelsen.

Motionen

Ett generellt biotopskydd för skogsmark bör införas enligt

motionären i motion Jo6 (-) yrkande 4.

Utskottets överväganden

För att biotopskyddet skall bli effektivt och praktiskt

hanterbart anser utskottet i likhet med miljöministern det

nödvändigt att skyddet ges en så generell tillämpning som

möjligt. Som anförs i propositionen kan, med hänsyn till

rättssäkerhetsaspekterna, generella regler emellertid användas

bara i de fall biotoperna kan definieras tydligt och på ett

enkelt sätt, så att de kan tillämpas av varje berörd markägare

eller brukare. Det generella biotopskyddet får i första hand

tillämpas inom jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte

förekommer. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att

förorda ett generellt biotopskydd med den inriktning som

förordas i motion Jo6 yrkande 4. Motionsyrkandet avstyrks.

Enligt 21 § första stycket naturvårdslagen (1964:822) får

arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte utföras inom sådana

mindre mark- och vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö

för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är

särskilt skyddsvärda. I 21 § andra stycket bemyndigas

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

fastställa vilka biotoper som skall omfattas av skyddet. För att

skogsvårdsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter som

ansvariga för skyddet av skogliga biotoper och ges möjlighet

till föreläggande enligt 20 § bör 43 a § naturvårdslagen

ändras så att regeringen kan ge skogsvårdsstyrelsen de

befogenheter i fråga om skogliga arbetsföretag som nu utövas av

länsstyrelsen. Utskottet tillstyrker härmed regeringens förslag

om en sådan ändring.

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- internationella konventioner på

naturvårdsområdet

Propositionen

Miljöministern betonar att Sverige bör verka för att

konventionen om biologisk mångfald ges en samordnande roll i det

internationella naturvårdsarbetet.

I departementspromemorian (Ds 1993:64) Regler om handel med

skyddade djur- och växtarter m.m. behandlas bl.a. regler om

kontroll och förvaring, transport och handel med djur och växter

som är skyddade enligt naturvårdslagen eller jaktlagen eller som

Sverige internationellt har åtagit sig att skydda.

Miljöministern uttalar sin avsikt att under våren 1994 återkomma

till regeringen med förslag till en proposition på området.

Motionerna

I motion Jo8 (s) begärs tillkännagivande om lagstiftningen om

handel med hotade arter. Lagstiftningen bör skärpas skyndsamt

och samlas i en lag. Handeln med hotade arter bör regleras i

samtliga led och även handel med hotade arter som inte finns

upptagna på den s.k. CITES-listan bör förbjudas (yrkande 13).

Ett liknande yrkande återfinns i motion Jo690 från samma parti.

Förbudet mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring

Medelhavet bör enligt motion Jo636 (c) skärpas genom

intensifierad FoU-verksamhet och aktiva insatser från Sveriges

sida för att förbudet upprätthålls.

Utskottets överväganden

I enlighet med det starka engagemang vårt land av tradition

visar i det internationella miljöarbetet finner utskottet det

naturligt att Sverige verkar för att konventionen om biologisk

mångfald ges en samordnande roll i det internationella

naturvårdsarbetet.

Med anledning av motionerna Jo8 yrkande 13, Jo636 och Jo690

vill utskottet erinra om den ovan nämnda departementspromemorian

(Ds 1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter

m.m. som bl.a. behandlar regler om kontroll och förvaring,

transport och handel med djur och växter som är skyddade enligt

naturvårdslagen eller jaktlagen eller som Sverige

internationellt har åtagit sig att skydda. I avvaktan på den av

miljöministern aviserade propositionen på området avstyrker

utskottet motionerna.

Jordbruket och miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska

beslutet

Propositionen

Enligt miljöministern visar den hittillsvarande utvärderingen

av det livsmedelspolitiska beslutet att det finns ett fortsatt

behov av ett system för ersättning för aktivt brukande som

bevarar odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. För att

öka kunskaperna om de natur- och kulturvärden som är förenade

med odlingslandskapet bör dels informationsinsatserna till

lantbrukarna ökas, dels behövs ett fortsatt stöd i form av såväl

landskapsvårds- som NOLA-ersättning för skötseln av dessa

värdefulla områden.

Fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är också påkallade.

Programmen för minskning av bekämpningsmedelsanvändningen och

för reduktion av närsaltläckaget ligger fast.

Motionerna

I motion Jo7 (v) yrkande 3 begärs förslag om hur miljömålen i

den livsmedelspolitiska reformen skall uppfyllas. Enligt motion

Jo8 (s) bör för budgetåret 1994/95 under anslaget B 5 anvisas

300 miljoner kronor till landskapsvårdsstöd (yrkande 9).

Formerna för utbetalning av landskapsvårds- och NOLA-stöd bör

ses över och stödet bör styras mot de mest bevarandevärda

markerna samtidigt som incitamentet för att utveckla den

biologiska mångfalden på stödarealerna bör ökas och

skötselmetoderna för dessa marker utvecklas (yrkande 10).

Motionärerna i motion Jo7 (v) yrkande 4 begär förslag om en

från miljösynpunkt korrekt skattebelastning på konstgödning och

bekämpningsmedel.

Utskottets överväganden

Miljömålet för jordbruket innebär att kväveläckaget från

jordbruket skall halveras mellan åren 1985 och 1995 och att

fosforförlusterna skall minskas väsentligt. Målet för

åtgärdsprogrammet för bekämpningsmedel är att elimininera hälso-

och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel samt att

halvera användningen fram till strax efter mitten av 1990-talet.

En halvering av förbrukningen har redan uppnåtts till år 1990

jämfört med åren 1981--1985. Användningen av handelsgödsel har

minskat sedan slutet av 1980-talet och fram till år 1992 hade

förbrukningen reducerats med 20 % jämfört med år 1986. De

åtgärder som vidtas för att minska kväveläckaget i kombination

med effekterna av minskad intensitet i odlingen och

omställningen kommer enligt Jordbruksverket att leda till i det

närmaste en halvering av kväveförlusterna. Beträffande

bekämpningsmedlen finns tecken på ytterligare minskning av

förbrukningen, men det bör framhållas att försäljningen varierar

betydligt mellan åren. Dessa miljöåtgärder ingår i pågående

program som fortsätter och utvecklas i den takt som ny kunskap

framkommer. I sammanhanget vill utskottet erinra om det

uppföljningsinstrument för växtnäringsläckage och

bekämpningsmedelsrester i vatten, Jordbrukets recipientkontroll

(JRK), som är under vidareutveckling och som ingår i den samlade

miljöövervakningen. Slutligen vill utskottet erinra om

Omställningskommissionens uppdrag att till regeringen

fortlöpande redovisa effekterna av 1990 års livsmedelspolitiska

beslut (dir. 1991:97). Med det anförda avstyrker utskottet

motion Jo7 yrkande 3 i den mån motionsyrkandet inte kan anses

tillgodosett.

De utvärderingar som hittills har gjorts av det

livsmedelspolitiska beslutets miljöeffekter visar inte på några

drastiska förändringar i landskapet som en effekt av reformen.

Det finns emellertid ett fortsatt behov av ett system för

ersättning för aktivt brukande som bevarar odlingslandskapets

natur- och kulturmiljövärden. För att öka kunskaperna om dessa

värden anser utskottet i likhet med miljöministern att

informationsinsatserna till lantbrukarna bör öka och att ett

fortsatt stöd i form av såväl landskapsvårds- som

NOLA-ersättning behövs för skötseln av dessa värdefulla områden.

Även fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är påkallade. I

Jordbruksverkets nyligen publicerade rapport om svenskt jordbruk

inför EU redovisas de olika stödformerna inom ramen för EU:s

stöd för miljövänliga produktionsmetoder. Här ingår bl.a. stöd

till miljövårdande skötsel av jordbruksmark i syfte att bevara

eller återskapa biologisk mångfald och skönhetsvärden i

landskapet. Vidare kan stöd ges till långliggande träda för

upprättande av t.ex. biotoper eller naturreservat eller för

skydd av vattenmiljön. Stöd kan även erhållas för omvandling av

mark från växtodling till extensivt bete och till användning av

mark för allmänhetens bruk och rekreation. Regeringen har

nyligen beslutat om direktiv till en utredning som skall lämna

förslag till ett svenskt program inom ramen för EU:s s.k.

miljöstöd till jordbruket, inkl. stöd för omläggning till

ekologisk produktion. I det sammanhanget kommer också övriga

stöd till jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte

att uppnå bästa miljömässiga effekt av den svenska

jordbrukspolitiken vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1994.

De frågor som tas upp i motion Jo8 yrkande 10 torde således

komma att få sin lösning inom ramen för detta arbete. I övrigt

vill utskottet hänvisa till sina uttalanden under avsnittet om

forskning (ovan s. 23 f.). Utskottet är inte berett att i

förevarande sammanhang göra något uttalande om

landskapsvårdsstödets storlek inför kommande budgetår utan anser

att denna fråga i sedvanlig ordning bör prövas i budgetarbetet.

Med det anförda avstyrks yrkandena 9 och 10 i motion Jo8.

Med anledning av motion Jo7 yrkande 4 vill utskottet erinra

om att utskottet nyligen tillstyrkt regeringens förslag om

införande av en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

(prop. 1993/94:3, JoU6). Avgiften bör uppgå till 30 kr per

gram kadmium i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet

överstiger 50 gram per ton fosfor. En utvärdering av avgiften

bör ske år 1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. I

det sammanhanget bör även övervägas om avgiften kan höjas för

att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. I övrigt

hänvisar utskottet till de avgifter som sedan länge utgår på

handelsgödsel och bekämpningsmedel. Med det anförda avstyrker

utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses

tillgodosett.

Jordbruket och naturvårds- och miljöfrågor i svensk

jordbrukspolitik inför EU

Propositionen

Miljöministern åberopar den bedömning som gjordes i

budgetpropositionen (1992/93:100 bil. 15) att ett

ersättningssystem av typ landskapsvårdsersättningen kommer att

bli nödvändigt i händelse av ett svenskt EG-medlemskap. Liknande

system finns i EG och är obligatoriska inslag i den gemensamma

jordbrukspolitiken. Den exakta utformningen av det framtida

systemet för landskapsvård m.m., liksom resursbehov och

finansiering, får enligt miljöministern bedömas mot bakgrund av

de nationella naturvårdsmålen och vissa andra faktorer.

Regeringen kommer att utreda frågan om hur ett svenskt

miljöstöd, inkl. stöd till s.k. ekologisk odling, skall anpassas

till EG:s regelverk. I det sammanhanget kommer också övrigt stöd

till jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte att

uppnå bästa möjliga miljömässiga effekt av den svenska

jordbrukspolitiken vid ett eventuellt medlemskap i EG.

Motionen

I motion Jo7 (v) yrkande 2 begärs förslag om hur ekologisk

odling kan stödjas mer effektivt.

Utskottets överväganden

Bland de stödformer som redovisas i Jordbruksverkets ovan

(s. 38) nämnda rapport om svenskt jordbruk inför EU kan nämnas

stöd till miljövänlig jordbruksproduktion och till miljövårdande

skötsel av jordbruksmark i syfte att bevara eller återskapa

biologisk mångfald och skönhetsvärden i landskapet. Vidare kan

stöd ges till långliggande träda för upprättande av t.ex.

biotoper eller naturreservat eller för skydd av vattenmiljön

samt för omvandling av mark från växtodling till extensivt bete

och till användning av mark för allmänhetens bruk och

rekreation. Som utskottet anfört ovan avser regeringen att

utreda frågan om hur ett svenskt miljöstöd, inklusive stöd till

s.k. ekologisk odling, skall anpassas till EU:s regelverk. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 2 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodsett.

Jordbruket och genresursbevarande

Propositionen

Ett organiserat bevarande av växt- och husdjursgenetiska

resurser är en förutsättning för att kommande generationer skall

kunna förädla växter och djur för att möta nya behov. Vi vet

inte nu vilka krav som i framtiden kan komma att ställas på

jordbrukets kulturväxter och djur. Sannolikt kommer t.ex. i

fråga om växterna att ställas ökande krav på att de kan ingå i

ett mer miljövänligt odlingssystem och på att kvalitets- och

resistensegenskaperna skall förbättras. Klimatförändringar kan

kräva anpassning till nya odlingsförhållanden. Det är därför

nödvändigt att bevara dessa oersättliga resurser. I det syftet

anser miljöministern att särskilda bevarandeplaner för samtliga

svenska lantsorter och husdjursraser bör upprättas. En särskild

avelsplan för flera generationer framåt skall nu läggas upp och

Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma används.

Resurser bör anvisas till stöd för uppbyggnaden av Nordens Ark.

Motionerna

När det gäller bevarandet av genetiska resurser inom

jordbruket och trädgårdsnäringen bör enligt motion Jo8 (s)

trädgårdsväxter ingå i bevarandeplanerna, arbetet med

bevarandeplaner påskyndas och regeringen snarast återkomma till

riksdagen med ett mer genomarbetat förslag i frågan

(yrkande 12). Förslag om konkreta åtgärder för att bevara det

genetiska materialet på husdjurssidan begärs i motion Jo9 (c).

Stöd till samarbete med Stiftelsen Bohus Avelscentrum --

Nordens Ark efterlyses i motionerna Jo667 (-) och Jo685 (m, s,

fp, c, kds, nyd, v).

Utskottets överväganden

Vi saknar i dag kunskap om vilka krav som i framtiden kan

komma att ställas på jordbrukets kulturväxter och djur, men

sannolikt kommer det t.ex. i fråga om växterna att bli

nödvändigt att de kan ingå i ett mer miljövänligt odlingssystem

och att kvalitets- och resistensegenskaperna förbättras.

Klimatförändringar kan kräva anpassning till nya

odlingsförhållanden. Dessa oersättliga resurser måste därför

bevaras.

Bevarande av genetiskt material sker bl.a. i genbanker över

hela världen, och i Sverige arbetar ett flertal institutioner

med bevarande av genetiska resurser på växt- och

husdjursområdet. Nordiska Genbanken är ett centrum för bevarande

och användning av växtgenetiska resurser i de nordiska länderna

och arbetar med den genetiska variationen i nordiskt material av

växtarter. Även vissa odlarföreningar gör värdefulla insatser

för att bevara kulturväxter. Gamla lokalsorter av frukt och

potatis har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Här samarbetar

Nordiska Genbanken bl.a. med Nordiska museet, Julita Gård och

olika hembygdsföreningar för att exempelvis bevara gamla

fruktsorter i sortsamlingar i fält. För att öka

konkurrenskraften för nordisk växtförädling arbetar Nordiska

Genbanken även för att stimulera nordiskt samarbete, och för

närvarande prioriteras bl.a. användning av bioteknik och

datateknik inom växtförädlingen. Hög prioritet ges även åt

projekt som syftar till ett miljövänligare jordbruk.

Arbetet med bevarande av det genetiska materialet på

husdjursområdet bedrivs i huvudsak inom de avelsföreningar som

finns för ett flertal raser, men förtjänstfulla insatser utförs

även av fristående organisationer som Världsnaturfonden,

Naturskyddsföreningen, Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens

Ark och vissa friluftsmuseer och djurparker. Världsnaturfonden

tillhör de sammanslutningar som under senare år har satsat mest

resurser på husdjursrasers bevarande.

På myndighetsnivå ankommer ansvaret på Jordbruksverket, till

vilket en rådgivande nämnd, Genbanksnämnden, är knuten.

Jordbruksverket och nämnden har haft till uppgift att initiera

och följa upp inventeringar av de husdjursraser som är aktuella

för bevarandeinsatser, biträda vid upprättande av avelsplaner

samt bistå med information och rådgivning i genbanksfrågor.

Till de raser som har ansetts unika för Sverige och som därför

bör omfattas av ett bevarandeprogram hör t.ex. fjällkon och

rödkullan. Som anförs i propositionen skall en särskild

avelsplan för flera generationer fjällkor nu läggas upp och

Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma används. Bland

övriga raser som är föremål för särskilda bevarandeinsatser kan

nämnas fårraser som gutefår och ryafår samt flera raser av gås,

anka samt svensk dvärghöna, gotlandskanin och det nordiska biet.

På husdjursområdet finns ett nordiskt genbankssamarbete under en

ledningsgrupp med representanter från varje nordiskt land. Sedan

våren 1991 finns dessutom vid Norges Lantbrukshögskola en

nordisk informationscentral för insamling och lagring av

upplysningar om genetiska resurser hos nordiska husdjur. I

sammanhanget vill utskottet även framhålla de insatser som på

flera håll görs genom att vissa lantraser, t.ex. fjällkor och

gutefår, används som betesdjur vid hävd av såväl

naturvårdsområden som av kulturlandskapet i övrigt.

Motioner om stöd till Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens

Ark har under ett flertal år varit föremål för utskottets

behandling. Vid sin anläggning vid Åby Säteri i Sotenäs kommun

bedriver stiftelsen avelsarbete för att söka rädda och bevara

utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Som ett led i

bevarandearbetet lägger stiftelsen stor vikt vid utbildning och

information, och genom undervisning i form av bl.a.

studieplaner, föreläsningar och föredrag vänder man sig till

grundskolor, gymnasier, högskolor och universitet. I samarbete

med forskare vid de zoologiska institutionerna vid universiteten

i Stockholm och Göteborg bedriver stiftelsen även viss

forskningsverksamhet. Stiftelsen har funnits sedan år 1989 och

intar med sina internationella dimensioner en särställning bland

verksamheter med denna inriktning i Sverige och är en av två

sådana anläggningar i Europa. Utskottet delar miljöministerns

uppfattning om vikten av att denna verksamhet ges en god start

och förutsätter att resurser avsätts till stöd för fortsatt

uppbyggnad av verksamheten. Med det anförda finner utskottet att

syftet med motionerna Jo667 och Jo685 torde komma att bli

tillgodosett utan något vidare riksdagens uttalande i frågan.

Av ovanstående redogörelse framgår att det redan i dag bedrivs

ett omfattande arbete av stor betydelse för den genetiska

mångfalden i jordbruket. I likhet med miljöministern anser dock

utskottet att särskilda bevarandeplaner bör upprättas för alla

lantsorter samt för alla arter av husdjur och lantraser för

vilka vårt land har ett särskilt ansvar. Som miljöministern

anför får den pågående landsstudien om biologisk mångfald visa

om ytterligare insatser behövs för att Sverige skall uppfylla

sina förpliktelser under konventionen om biologisk mångfald. Med

det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo8

yrkande 12 och Jo9 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna

bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Bilaga 2, Utrikesdepartementet

Svenska internationella insatser för bevarande och hållbart

nyttjande av biologisk mångfald

Propositionen

Sverige har i den förberedande kommittén inför UNCED och inom

FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda fördjupade

landsstudier om de växtgenetiska resurserna av betydelse för

livsmedelsproduktionen och jordbruket. De avses ingå som ett led

i förberedelserna inför 1995 års konferens inom FAO:s ram om

växtgenetiska resurser och bidra till utvecklingen av nationella

aktionsplaner på detta område. Sverige har lämnat särskilt stöd

till utvecklingsländernas förberedelser inför konferensen.

Förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet inom

områden av relevans för bevarande och hållbart nyttjande av

biologisk mångfald bör utredas mot bakgrund av konventionen om

biologisk mångfald. Biståndsministern avser att återkomma till

detta i ett mer övergripande sammanhang.

Motionerna

Bevarandet av den biologiska mångfalden skall enligt motion

Jo7 (v) yrkande 8 vara ett övergripande mål i alla slags

åtaganden och projekt som berör den tredje världens länder.

Eftersom även mottagarna av bistånd bör komma till tals bör

enligt motion Jo6 (-) yrkande 5 även företrädare för några av

de utvecklingsländer med vilka Sverige har bilaterala

samarbetsavtal ingå i den utredning om de växtgenetiska

resursernas betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket

som aviseras av regeringen.

Utskottets överväganden

I sitt yttrande över propositionen i denna del jämte de två

motionsyrkandena delar utrikesutskottet den i propositionen

framförda synpunkten att konventionen om biologisk mångfald

skapar förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament

för u-länderna att bevara den biologiska mångfalden. Utskottet

anser också, i likhet med vad som anförs i propositionen, att

u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden

måste ske i samklang med strävandena till en ekonomisk och

social utveckling. Utrikesutskottet gör samma bedömning som

regeringen även när det gäller behovet av en utredning om det

svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen

om biologisk mångfald. I övrigt anför utrikesutskottet bl.a.

följande.

Genom Riokonferensen och de deklarationer och konventioner som

där antogs har världssamfundet för första gången bekräftat att

utveckling, som äger rum inom ramen för ekosystemets bärighet,

utgör en långsiktig mellanstatlig målsättning.

Under konferensen presenterade Sverige, ensamt eller

tillsammans med övriga nordiska stater, förslag och tog

initiativ i många viktiga frågor. Bl.a. gällde detta frågan om

biologisk mångfald. Det får anses vara en betydande framgång att

en konvention i detta ämne, som i huvudsak uppfyller de svenska

förhandlingsmålen, kunde undertecknas i Rio av en överväldigande

majoritet av världens stater. Sverige, liksom övriga deltagare i

UNCED, står nu inför uppgiften att nationellt och

internationellt följa upp de åtaganden som gjordes i Rio.

Utskottet har tidigare konstaterat, att regeringen på olika

sätt vidtagit åtgärder för att förverkliga Riobesluten i Sverige

och för att befrämja det internationella uppföljningsarbetet.

Detta måste enligt utskottets mening vara ett högprioriterat mål

i den långsiktiga processen mot en global, miljömässigt hållbar

utveckling.

Jordbruksutskottet ansluter sig i alla delar till

utrikesutskottets bedömningar och vill härutöver anföra

följande.

Som anförs i propositionen öppnar ikraftträdandet av

konventionen om biologisk mångfald förutsättningar för

framväxten av ekonomiska incitament för u-länderna att bevara

den biologiska mångfalden. De ömsesidigt överenskomna villkor

som enligt konventionen skall utgöra bas för det internationella

flödet av genetiska resurser skall leda till en rimlig och

rättvis fördelning av resultat och vinster som uppstår av

utnyttjandet av u-ländernas rika genresurser. Den biologiska

mångfalden kan härigenom bli en för u-länderna väsentlig och av

i-länderna efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.

Med tanke på att den biologiska mångfalden i många u-länder är

nära kopplad till traditionella kulturella aspekter och den

lokala samhällsstrukturen bör, vilket också anförs av

utrikesutskottet, ett aktivt deltagande av de lokala samhällena

vara ett viktigt element i u-ländernas ansträngningar att bevara

den biologiska mångfalden. I likhet med utrikesutskottet vill

jordbruksutskottet i detta sammanhang framhålla att kvinnornas

roll i miljöarbetet, framför allt genom deras erfarenheter i

jordbruket och i livsmedelsproduktionen, är betydande. Det är

också viktigt att ställa långtgående krav på de storföretag som

verkar i u-länderna. Vidare måste u-ländernas ansträngningar att

bevara den biologiska mångfalden ske i samklang med strävandena

till en ekonomisk och social utveckling som kan försörja

ländernas innevånare. Naturresurserna bör brukas på ett sådant

sätt att den biologiska mångfalden inte reduceras eller att

ekosystemens funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet

utvecklingen av de areella näringarna, vilka i dag på många håll

i u-länderna utarmar den biologiska mångfalden. En utveckling av

de areella näringarna baserad på traditionella brukningsmetoder

och med aktivt deltagande av lokala samhällen blir därför en

viktig komponent i u-ländernas ansträngningar att bevara den

biologiska mångfalden. Införsel och användning av ny teknik för

högre varaktig avkastning i jordbruket måste ske efter prövning

av effekterna på den biologiska mångfalden och på ekosystemens

funktion.

I likhet med biståndsministern vill utskottet framhålla att de

multilaterala biståndsorganen gör betydande insatser på den

biologiska mångfaldens område. Av särskild vikt inom

jordbrukssektorn är den konsultativa gruppen för internationell

jordbruksforskning (CGIAR), vilken har många regionala

forskningscentra med välfyllda genbanker. Som anförs i

propositionen kan konventionens effekter på CGIAR:s funktioner

förväntas bli betydande bl.a. till följd av ett svenskt

initiativ i FAO, som har lett till beslut om att inom ramen för

förberedelserna inför FAO:s konferens om växtgenetiska resurser

år 1995 inleda överläggningar om villkoren för tillträde till i

första hand utvecklingsländernas växtgenetiska resurser.

I sammanhanget bör framhållas att det svenska

utvecklingsbiståndet, som kanaliseras direkt till enskilda

u-länder via SIDA och SAREC, innefattar program till stöd för

u-ländernas arbete för att bevara den biologiska mångfalden.

Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete lämnar

Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen om

biologisk mångfald. Som exempel kan nämnas det 20-åriga projekt

som de fem nordiska länderna gemensamt stödjer i syfte att bygga

upp en regional genbank för några länder i södra Afrika.

Med anledning av motion Jo6 yrkande 5 anför utrikesutskottet

att utskottet delar motionärens syn på betydelsen av att

mottagarländernas synpunkter beaktas i den utredning som

aviseras i propositionen men framhåller att det ankommer på

regeringen att avgöra formerna härför.

Motion Jo7 yrkande 8 besvarar utrikesutskottet genom att

hänvisa till sin senaste behandling av frågan om de

biståndspolitiska målen (1992/93:UU15). Utskottet anförde därvid

bl.a. följande.

Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets

övergripande mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom

ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt,

ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk

självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål

utgör en enhet. De förstärker och kompletterar varandra och har

ingen inbördes rangordning.

Miljömålet innefattar, enligt utskottets uppfattning, också

det mål om biologisk mångfald i biståndssamarbetet som yrkandet

avser.

Jordbruksutskottet, som ovan anslutit sig till

utrikesutskottets bedömningar, delar även detta utskotts

uppfattning om motionerna Jo6 yrkande 5 och Jo7 yrkande 8.

Motionsyrkandena avstyrks således i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Övriga frågor

Motionerna

Problemen med stranderosion tas upp i tre motioner. Enligt

motion Jo614 (s) bör regeringen utarbeta en sammanhållen

strategi för åtgärder mot sanderosion m.m. Forskning om

erosions- och strandskyddsproblematik som ett led i en planering

av beredskapsåtgärder mot havsytans höjning till följd av ett

varmare klimat bör prioriteras enligt motion Jo650 (s)

yrkande 1. Statligt engagemang i ett planerat fullskaleprojekt

för att lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad efterlyses

i motionens yrkande 2. Motionärerna i motion Jo654 (fp)

yrkande 3 anser att regeringen bör utarbeta en långsiktig

åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder utefter den skånska

kusten.

Ett antal åtgärder till skydd för miljön i Stockholms län och

i Skåne föreslås i motionerna Jo676 yrkande 16 resp. Jo654

yrkande 4 (båda fp). Enligt motion Jo676 bör fler områden i

Stockholms län ges ett fastare skydd genom inrättande av

naturreservat, naturskyddsområden, naturvårdsområden eller s.k.

hänsynsområden (yrkande 13). NOLA-stöd bör utgå till de

skogsägare i Stockholms län som åtar sig särskilda och

långtgående hänsyn till naturvård och rekreation (yrkande 14).

En regional strategi bör enligt motion Jo706 (v) yrkande 4

upprättas för att bevara Göteborgsregionens biologiska mångfald.

Bättre samordning mellan jordbruks- och naturvårdsmyndigheter

när det gäller bestämmelser och bidrag inom Häckeberga

naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne efterlyses

i motion Jo654 yrkande 1.

Enligt motionerna Jo651 (s) resp. Jo655 (kds) bör

Ridö--Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren och

Kindlahöjdsområdet avsättas som nationalparker. Möjligheterna

att säkra Ölands unika natur för framtida generationer bör

utredas enligt motion Jo10 (kds) yrkande 5. Skydd för

eklandskapet samt ängs- och hagmarker i Östergötlands län tas

upp i motion Jo662 (fp, c, kds).

Den svenska CW-listan till skydd för våtmarker bör enligt

motion Jo608 (fp) utökas med våtmarkerna i de inre delarna av

Skälderviken och Lundåkrabukten.

Utskottets överväganden

Motioner om erosionsproblemen längs Skånes kuster har vid

flera tidigare tillfällen varit föremål för utskottets

behandling. Hösten 1992 delade utskottet motionärernas

uppfattning att ökad forskning kring dessa problem var värd att

stödja och konstaterade att frågan om statsbidrag för forskning

på området skulle komma att prövas av Naturvårdsverkets

forskningsnämnd (1992/93:JoU3). Utskottet har nu inhämtat

följande. Forskningsnämnden har beviljat Lunds tekniska högskola

250 000 kr som engångsanslag för att följa effekterna av

erosionsskydd (hövder) i Löderup. Våren 1992 erhöll Ystads

kommun 75 000 kr från NUTEK för en allmän utredning med

teoretiska försök i dator- och laboratoriemiljö. Utredningen,

som nu är slutförd, utfördes med hjälp av Stockholms och Lunds

tekniska högskolor. För ett forskningsprojekt för

teknikutveckling med försök i dator- och laboratoriemiljö har

NUTEK nyligen beviljat Institutionen för vattenbyggnad vid

Stockholms tekniska högskola och Institutionen för

vattenresurslära vid Lunds tekniska högskola 318 000 kr.

Försöken, som bygger på modeller av stränder i Ystads kommun, är

genomförda och avrapporterade. Tillsammans med ytterligare medel

ur privata forskningsstiftelser disponerar institutionerna

sammanlagt mer än 1 miljon kronor för ändamålet.

Vattendomstolen har meddelat Ystads kommun tillstånd att uppföra

hövder med undantag av en försökshövd inom naturvårdsområde.

Domen är i denna del överklagad. Utanför naturvårdsområdet är

två hövder under uppförande. NUTEK-projektet har bedrivits som

ett gemensamt projekt med nio kommuner i Skåne som vardera har

beviljat 25 000 kr för ändamålet. Samtliga deltagande kommuner

har inom projektets ram erhållit översiktliga utredningar om

erosionsproblemen inom resp. kommun. Enligt vad utskottet

erfarit har kommuner i Halland och på Gotland och Öland visat

intresse för projektet. Något fullskaleförsök, vilket bedöms

erforderligt för att man skall kunna utveckla tekniken

ytterligare, har emellertid ännu inte genomförts eftersom

ekonomiska medel saknas. Utskottet anser det därför viktigt att

staten ikläder sig ett större ekonomiskt ansvar, dels för att

påbörjade skyddsåtgärder skall kunna fullföljas, dels för

forsknings- och teknikutvecklingsändamål men också för

genomförande av detta fullskaleförsök. Med det anförda finner

utskottet att syftet med motionerna Jo614, Jo650 och Jo654

yrkande 3 torde komma att bli tillgodosett utan något uttalande

från utskottet. Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare

riksdagens åtgärd.

Genom den nationella strategi för bevarande av biologisk

mångfald som nu är föremål för riksdagens behandling kommer

under de närmaste åren en ökande vikt att läggas vid främjandet

av en miljöanpassning av verksamheten inom olika

samhällssektorer. Bevarandeaspekterna inom kulturlandskapet

kommer att naturligt innefatta såväl kulturhistoriska aspekter

som den biologiska mångfalden och upprätthållas genom en

kombination av ett naturvårdsanpassat jord- och skogsbruk, vissa

minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och

inrättande av naturreservat och andra skyddade områden. Tidigare

i detta betänkande har utskottet uttalat att länsstyrelsernas

utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk mångfald

bör genomföras i samarbete med skogsvårdsstyrelserna. Det

förekommer i dag generella brister i fråga om regler och

styrmedel när det gäller säkerställande och skydd av parker och

grönområden i tätorter, bl.a. för mellankommunal samverkan,

tätortsnära jord- och skogsbruk och ersättningsfrågor. Formerna

för att långsiktigt bevara och utveckla grönområden i eller i

anslutning till städer och tätorter behöver därför utvecklas.

Detta gäller även åtgärder för att främja nya arbetssätt och

samverkansformer i fråga om förvaltning och skötsel av parker

och grönområden. Utredningen om en översyn av plan- och

bygglagen (dir. 1992:104) har i dagarna getts tilläggsdirektiv

med denna innebörd (dir. 1993:122). De frågor som tas upp i

motionerna Jo654 yrkandena 1 och 4, Jo676 yrkandena 13, 14

och 16, Jo706 yrkande 4 får i första hand bedömas på kommunal

och regional nivå. Motionsyrkandena avstyrks i den mån de inte

kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast

hösten 1992 tagit ställning till frågan om avsättande av

Ridö--Sundbyholmsarkipelagen och Kindlahöjden som nationalparker

(1991/92:JoU13). Som utskottet då konstaterade ingår områdena

inte i Naturvårdsverkets nationalparksplan som är ämnad att

ligga till grund för ett långsiktigt arbete med inrättande och

ombildning av nationalparker. Beträffande Kindlahöjden vill

utskottet tillägga att området inte anses vara av riksintresse

men har av Länsstyrelsen i Örebro län klassificerats som varande

av länsintresse. Utskottet har vidare inhämtat att diskussioner

pågår mellan Kindlastiftelsen, en intresseförening med

landshövdingen som ordförande, och markägarna om möjligheten att

i någon form säkerställa området. I det fall frågan om bildande

av naturreservat blir aktuell bör framhållas att sådana frågor

ankommer på länsstyrelsen och -- efter delegation -- kommunerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo651 och Jo655.

Utskottet delar den syn på Ölands natur- och kulturlandskap

som kommer till uttryck i motion Jo10 yrkande 5. De olika

åtgärder för bevarande av biologisk mångfald som är föremål för

behandling i detta betänkande kommer givetvis att gagna

naturskyddet även inom denna region. Vad gäller Stora alvaret

vill utskottet erinra om att området ingår i Naturvårdsverkets

plan för inrättande av nationalparker. I övrigt vill utskottet

erinra om att frågor om inrättande av naturreservat ankommer på

länsstyrelsen och kommunerna. Som framgår ovan under avsnittet

om skyddade områden (s. 29 f.), kommer länsstyrelserna att

erhålla tillfälliga förstärkningar för att påskynda inrättandet

av naturskyddsområden och för genomförande av

nationalparksplanen. Med det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandet i den mån det inte kan anses tillgodosett.

Genom den nya skogspolitiken har det generella skyddet för

bl.a. ädellövskogen stärkts. Som framgår av den nu aktuella

propositionen skall under de närmaste åren en hög ambitionsnivå

gälla för skyddet av värdefulla naturområden, och de akuta

behoven bedöms som särskilt tydliga inom skogslandskapet. Som

framhållits tidigare i detta betänkande (s. 31) har en

förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet

skett, vilket innebär en höjning av anslaget till investeringar

på miljöområdet med 55 miljoner kronor till drygt

190 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet

förutsätter att berörda myndigheter inom ramen för anvisade

medel beaktar behovet av åtgärder inom det område som anges i

motion Jo662. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i den

mån den inte kan anses tillgodosedd.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast

hösten 1993 behandlat frågan om tillägg till den s.k. CW-listan

(1992/93:JoU3). Listan anger de områden som särskilt bör skyddas

enligt Ramsar-konventionen om våtmarker av internationell

betydelse, i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar. Enligt

vad utskottet då inhämtade kan det i och för sig finnas goda

skäl att utvidga listan men utskottet är inte berett att

särskilt förorda det område som anges i motion Jo608. Mot denna

bakgrund avstyrks motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i naturvårdslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

naturvårdslagen (1964:822),

2. beträffande strategi för biologisk mångfald

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits om en

strategi för biologisk mångfald (avsnitt 2) samt avslår motion

1993/94:Jo8 yrkandena 1 och 4,

res. 1 (s)

3. beträffande direktiv för statliga utredningar m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 1,

4. beträffande strategi för hotade sötvatten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 3,

5. beträffande tolkning av begreppet "pågående

markanvändning"

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo202 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande taggtråd i markerna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo673,

7. beträffande åtgärder för bevarande av den biologiska

mångfalden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo621,

8. beträffande informationskampanj om ett mer ekologiskt

jordbruk m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkandena 1 och 11,

men. (v) - delvis

9. beträffande ändring i naturresurslagen (1987:12)

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 12,

10. beträffande miljöindex

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkande 5,

res. 2 (s)

11. beträffande ett centrum för biologisk forskning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 2,

12. beträffande forskning om biologisk mångfald

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 13 och

1993/94:Jo8 yrkande 14,

res. 3 (s)

13. beträffande naturskolor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 3,

14. beträffande kampanj om allemansrätten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 4,

15. beträffande främmande arter i skogsbruket

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 7 och

1993/94:Jo10 yrkande 2,

res. 4 (s)

16. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 7,

17. beträffande Östersjösamarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 6 och

1993/94:Jo8 yrkande 3,

res. 5 (s)

18. beträffande förenklade former för bildande av

naturreservat

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo629, 1992/93:Jo630

yrkande 31 och 1992/93:Jo656,

res. 6 (s)

19. beträffande skyddsbehovet för produktiv skogsmark

att riksdagen avslår motion 1993/94:10 yrkande 1,

20. beträffande inventering av Domänägd skogsmark

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo680,

21. beträffande naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 5 och

1993/94:Jo8 yrkande 6,

res. 7 (s)

22. beträffande sysselsättningsfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 11 och

1992/93:Jo630 yrkande 30,

23. beträffande kommunernas påverkan på miljöpolitiska

beslut

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo654 yrkande 2,

24. beträffande inventering av våtmarker

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 33,

25. beträffande dispens från förbud mot markavvattning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkande 8,

res. 8 (s)

26. beträffande generellt förbud mot markavvattning m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkandena 9 och 10,

men. (v) - delvis

27. beträffande våtmarksinventering i Norrbotten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo695,

res. 9 (s)

28. beträffande strandskyddet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo601 och

1992/93:Jo687,

29. beträffande generellt biotopskydd för skogsmark

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 4,

res. 10 (s) - motiv

30. beträffande lagstiftning om handel med hotade arter

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 13,

1992/93:Jo636 och 1992/93:Jo690,

res. 11 (s)

31. beträffande miljömålen i den livsmedelspolitiska

reformen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 3,

32. beträffande stöd till landskapsvård

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkandena 9 och 10,

res. 12 (s)

33. beträffande beskattning av handelsgödsel och

bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 4,

34. beträffande stöd till ekologisk odling

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 2,

35. beträffande Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens

Ark

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo667 och

1992/93:Jo685,

36. beträffande genresursbevarande i jordbruket och

trädgårdsnäringen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 12 och

1993/94:Jo9,

res. 13 (s)

37. beträffande den biologiska mångfalden som biståndsmål

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo6 yrkande 5 och

1993/94:Jo7 yrkande 8,

38. beträffande stranderosion

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo614, 1992/93:Jo650

och 1992/93:Jo654 yrkande 3,

39. beträffande skydd för miljön i vissa regioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo654 yrkandena 1

och 4, 1992/93:Jo676 yrkandena 13, 14 och 16 och

1992/93:Jo706 yrkande 4,

40. beträffande Ridö--Sundbyholmsarkipelagen och

Kindlahöjden

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo651 och

1992/93:Jo655,

41. beträffande Ölands natur- och kulturlandskap

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 5,

42. beträffande eklandskapet i Östergötlands län m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo662,

43. beträffande våtmarker i Skåne

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo608,

44. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts

om att etablera ett centrum och inrätta en kommitté för

forskning om biologisk mångfald, en informationskampanj för

biologisk mångfald inom jordbruksområdet, att Sverige aktivt bör

verka för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om

biologisk mångfald, införande av regler för

miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket, slutförande av den

riksomfattande våtmarksinventeringen genom inventering av

Norrbottens län, att ett svenskt system för miljöstöd anpassat

till EG:s regelverk snarast bör utarbetas och att

bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser

upprättas samt om en utredning om det svenska

utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om

biologisk mångfald, allt i de delar som ej berörts av utskottets

hemställan ovan.

Vidare hemställer utskottet att ärendet företas till avgörande

efter endast en bordläggning.

Stockholm den 2 december 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson

(s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson

(m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m),

Lennart Fremling (fp), Berndt Ekholm (s), Lennart Daléus (c) och

Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Strategi för biologisk mångfald (mom. 2)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Sammanfattningsvis vill" och på s. 11 slutar med

"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis vill -- -- -- (= utskottet) -- -- --

ytterligare insatser. Som anförs i motion Jo8 bör den strategi

som redovisas i Naturvårdsverkets rapport Miljö 93

(SNV Rapport 4234) utgöra grund för dessa insatser. Den

ständigt föränderliga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot

talar också för behovet av en fortlöpande utvärdering av de

åtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden.

Enligt utskottets mening krävs en mer övergripande syn på

frågan om den biologiska mångfalden än det enskilda artbevarande

som regeringen uppehåller sig vid i propositionen. För att kunna

bevara enskilda arter och inomartsvariationer måste vi också

bevara en livsmiljö som inte raderar ut deras

existensmöjligheter. Utskottet finner det därför angeläget med

mer ingående studier av markprocessernas betydelse för den

långsiktiga produktionsförmågan i våra ekosystem samt hur dessa

system påverkas av föroreningar och eventuella framtida

klimatförändringar. Landskapsplanering för att öka naturens

mångfald och säkra spridningskorridorer för växter och djur är

också angeläget om arter och genetisk variation inom arterna

skall kunna behållas i ett längre perspektiv. Inom

landskapsplaneringen bör man ta hänsyn till arternas behov av

olika biotoper inkl. äldre träd samt behålla naturliga

spridningsvägar. Kantzoner ingår som en del i denna strategi men

det krävs även att större kärnområden bevaras för fri utveckling

av skogen. Utskottet ställer sig därför bakom uppfattningen i

motion Jo8 om införande av en obrukad zon på minst fem meter

längs alla vattendrag som skall utgöra spridningskorridor för

växt- och djurarter i enlighet med förslaget i Naturvårdsverkets

aktionsplan Miljö 93. Dessutom minskar en sådan zon risken för

näringsläckage till vattendragen. Även stränderna utgör en

viktig livsmiljö för många arter. Därför är det angeläget att

behålla och utveckla strandskyddsbestämmelserna så att de också

omfattar hänsyn till den biologiska mångfalden. På grund av

försurning och andra processer som påverkar

grundförutsättningarna för arternas existens kan inte ens inom

redan existerande reservat skyddsvärda naturvärden alltid

bevaras. I likhet med motionärerna i motion Jo8 anser utskottet

att regeringen bör ange ett övergripande mål om bevarandet av en

långsiktigt fungerande livsmiljö för växter och djur i strategin

för den biologiska mångfalden. I detta sammanhang bör även

beaktas att länsstyrelsernas aktionsplaner bör syfta till en

landskapsplanering som garanterar naturens mångfald.

Den ökande turismen kan innebära ett växande hot mot den

biologiska mångfalden både på land och i vatten. Framför allt

kan den kommersiella massturismen i form av båtsporter,

kanoting, fjällvandring, etc. medföra hård förslitning av

känsliga områden och störa skygga djurarter. Turismen utgör en

viktig del i EU:s femte miljöhandlingsprogram men saknas i

regeringens strategi. Turismen och dess problem bör därför ingå

i regeringens strategi för biologisk mångfald.

Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att utskottet

ansluter sig till motion Jo8 yrkandena 1 och 4. Vad utskottet

anfört med anledning av motionsyrkandena bör ges regeringen till

känna. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag om en

nationell strategi för biologisk mångfald.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande strategi för biologisk mångfald

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkandena 1

och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt i övrigt godkänner vad i propositionen föreslagits

om en strategi för biologisk mångfald (avsnitt 2),

2. Miljöindex (mom. 10)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Som anförs" och på s. 21 slutar med "anses

tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Som anförs -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och regering. I det

sammanhanget finner utskottet det angeläget att

Naturvårdsverkets miljöindex över tillstånden i svenska

ekosystem utvecklas och att mer preciserade nationella mål anges

för bevarandearbetet. Det kan bland annat gälla frågor om vilka

ursprungsområden, t.ex. urskogar, som skall bevaras, vilka

områden som skall återställas, t.ex. vissa biotoper i

vardagslandskapet, säkerställande av spridningskorridorer i

jordbrukslandskapet och vid kalavverkning, avvärjande av yttre

hot som luftföroreningar och miljögifter eller vilka arter som

skall ha högst prioritet i bevarandearbetet. Med det anförda

ansluter sig utskottet till motion Jo8 yrkande 5. Vad utskottet

anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande miljöindex

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Forskning om biologisk mångfald (mom. 12)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Med anledning" och på s. 24 slutar med

"yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till beslutet att öka SLU:s

forskningsresurser för biologisk mångfald men vill understryka

att samordningsansvaret även måste gälla limniska och marina

arter samt husdjur, jordbruksgrödor och trädgårdsväxter. Det är

enligt utskottets mening av värde att kraven skärps på

information från olika forskningsinstitutioner till avnämarna,

främst länsstyrelser, kommuner, lantbrukare och

skogsbolag/skogsarbetare. Som anförs i motion Jo8 får detta inte

innebära att Naturvårdsverket, Jordbruksverket och

Skogsstyrelsen fråntas sitt informationsansvar eftersom det

huvudsakliga ansvaret i detta avseende bör åligga de statliga

verk som har till uppgift att styra de olika verksamheterna. Vad

gäller forskningen vill utskottet betona angelägenheten av att

öka forskningen om marken som resurs, om landskapsplanering, om

vardagslandskapet och om ett mer naturanpassat och därmed

långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. Härutöver krävs ökad

forskning om problemen vid utsättning av genmodifierade

organismer. I sammanhanget vill utskottet framhålla

nödvändigheten av en strategi för hur genmodifierade organismer

och deras påverkan på miljön och den biologiska mångfalden skall

följas vid utsättning. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo8 yrkande 14 bör ges regeringen till känna. Med det

anförda finner utskottet syftet med motion Jo7 yrkande 13 i

allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla

någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande forskning om biologisk mångfald

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo7 yrkande 13,

4. Främmande arter i skogsbruket (mom. 15)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Motionerna Jo8" och på s. 27 slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo8 har skogsnäringen ett stort ansvar för

bevarandet av våra inhemska trädarters genetiska variation.

Enligt utskottets mening bör detta ansvar regleras på ett bättre

sätt än hittills. Stora arealer har planterats med främmande

arter som exempelvis Pinus Contorta och sibirisk gran. Även

plantering av klonat material, dvs. plantor som dragits upp ur

samma individ och därmed har identisk genuppsättning, kan

äventyra den normala genetiska variationen hos våra skogsträd. I

likhet med motionärerna i motion Jo8 anser utskottet det därför

angeläget att införa krav på tillståndsgivning och

miljökonsekvensbeskrivningar då främmande arter eller klonat

plantmaterial används. I sitt betänkande med förslag till

miljöbalk föreslår Miljöskyddskommittén att allmänna regler för

utsättande av främmande arter införs i miljöbalken och att

regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a.

tillståndsplikt (SOU 1993:27). Förslaget bereds i

regeringskansliet. De synpunkter som utskottet ovan framfört med

anledning av motion Jo8 yrkande 7 bör beaktas i detta arbete.

Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges

regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet

med motion Jo10 yrkande 2 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande främmande arter i skogsbruket

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo10 yrkande 2,

5. Östersjösamarbetet (mom. 17)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Med anledning" och på s. 29 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Med anledning -- -- -- (= utskottet) -- -- -- har beviljats.

Som anförs i motion Jo8 måste staten ta ett aktivt ansvar men

även kommuner och företag har ställt sig positiva till att öka

insatserna i östländerna under förutsättning att de inhemska

miljökraven minskar. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att

närmare undersöka dessa frågor.

Enligt utskottets mening behandlas riskerna för genetisk

utarmning i våra vatten och kopplingen till miljögifter och

övergödning alltför översiktligt i propositionen. Både den

limniska och marina miljön hyser många hotade arter, och

forskningen kring artdiversitet och framtida hot måste ges

större resurser. Utskottet anser det också angeläget att öka

kunskapen om hur vattenmiljön påverkas av markens beskaffenhet

och av de markkemiska processerna. Vidare bör bildandet av

marina reservat både i Östersjön och i Västerhavet påskyndas.

När det gäller Östersjöns miljö bör samarbetet på alla områden

mellan Östersjöländerna ha fortsatt hög prioritet och medel även

fortsättningsvis ställas till förfogande för att länderna i

Östeuropa skall kunna bygga ut och utveckla tätorternas rening

liksom rening av utsläppen av metaller och klororganiska

kemikalier från avfalls- och gruvupplag samt industrier. Inom

ramen för såväl Östersjö- som Nordsjösamarbetet bör Sverige

verka för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning

eller annat felaktigt utnyttjande av havets resurser. Utskottet

finner det vidare angeläget med en kartläggning av dumpade

gifter, gammal krigsmateriel etc. som på sikt kan komma att

förorena havsmiljön. Diskussioner bör påbörjas om vilka åtgärder

som är nödvändiga att vidta och hur de skall finansieras. Men

det finns även närmare problem, framför allt de minskade

mängderna torsk och hotet mot laxen i form av sjukdomen M74. I

denna fråga anser utskottet att regeringen bör agera betydligt

mer kraftfullt än hittills. Forskningen bör stimuleras och

åtgärdsprogram tas fram till skydd för bestånden av vild lax.

Fartygshaveriet utanför Gotland då stora mängder fosfor läckte

ut i vattnet stämmer också till eftertanke. Tydliga regler bör

utformas om ansvaret för åtgärder vid olyckor av detta slag.

Reglerna bör också medföra skyldighet att omedelbart bärga last

av miljöstörande kemikalier. Sjöfartsverket bör få i uppdrag att

utreda frågan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8

yrkande 3 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande Östersjösamarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 3

och med avslag på motion 1993/94:Jo7 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Förenklade former för bildande av naturreservat (mom. 18)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "I syfte" och slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

Trots att takten i reservatsbildningen var mycket hög under

1980-talet är behovet av att säkerställa skyddsvärd mark

fortfarande mycket stort. Att påskynda takten genom att tillföra

väsentligt ökade statsmedel blir svårt med hänsyn till det

statsfinansiella läget. Det kan i dag konstateras att det

administrativa systemet för bildande av naturreservat är både

omständligt och onödigt kostsamt. För att tillgängliga medel

skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt och för att

påskynda reservatsbildningen är enligt utskottets mening en

översyn av gällande regelsystem nödvändig. Vad utskottet anfört

med anledning av motion Jo630 yrkande 31 bör ges regeringen

till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med

motionerna Jo629 och Jo656 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande förenklade former för bildande av

naturreservat

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo630

yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna

1992/93:Jo629 och 1992/93:Jo656,

7. Naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m. (mom. 21)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Våren 1993" och slutar med "avstyrks således" bort

ha följande lydelse:

Det kan konstateras att skogsbrukets ansvar för miljön och den

biologiska mångfalden begränsas till kraven enligt de allmänna

hänsynsreglerna. Som anförs i motion Jo8 bör även skogsnäringens

sektorsansvar för miljön grundas på principen om användarens

betalningsansvar (UPP), och skogsnäringen bör i likhet med andra

näringar bära sina kostnader för miljö- och naturvården. Ägarna

av produktiv skogsmark bör gemensamt bidra till kostnaderna för

att köpa in eller på annat sätt skydda den från

naturvårdssynpunkt mest värdefulla marken. Hittills har sådana

åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden helt bekostats

av staten, vilket har inneburit att skogsföretagens

miljöskyddskostnader till viss del har betalats med allmänna

medel. De skogliga företagen bör därför avsätta medel till en

gemensam fond för inköp av skogsmark som behöver avsättas som

naturreservat. Fonden bör också kunna användas i samband med att

avtal upprättas med vissa skogsägare om mera långtgående

hänsynstaganden än vad som ryms inom skogsvårdslagens allmänna

hänsynsregler. Sådana avtal kommer med stor sannolikhet att

behövas för att målet att skydda 5 % av skogsmarken nedanför

fjällkedjan på sikt skall kunna uppnås. I synnerhet i södra

Sverige kommer svårigheter att uppstå vid inköp av tillräckligt

stora sammanhängande arealer för tillskapandet av kärnområden

för biologisk mångfald och därtill spridningskorridorer mellan

olika områden. I områden med många små skogsfastigheter kan

enligt utskottets mening skötselavtal liknande NOLA-avtalen med

de enskilda ägarna vara att föredra framför

expropriationsförfaranden.

Det faktum att skogsbruket kollektivt finansierar ett mer

långtgående skydd av hotade arter och biotoper får emellertid

inte innebära att stödet via statsbudgeten för inköp av

skogsmark avskaffas. Enligt utskottets mening talar åtminstone

två skäl för ett bibehållande av det statliga inköpsanslaget på

ungefär nuvarande nivå. Dels kan rekreationsvärden ibland utgöra

ett bidragande skäl för inköp av skogsmark, dels hotas även den

biologiska mångfalden av övergödning, försurning och

klimatförändringar. Dessa hot härrör från andra verksamheter än

skogsbruket, och skogsnäringen bör därför inte belastas med

kostnader som uppstår av dessa orsaker. Frågan om hur en avgift

rättvist skall tas ut av näringen och vilket ansvar staten skall

ha för bevarandet av de skogliga ekosystemen och deras

artrikedom bör utredas, och regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om avgift för skogsnäringen samt hur

medlen skall förvaltas. Med detta uttalande ansluter sig

utskottet till motion Jo8 yrkande 6. Vad utskottet anfört med

anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med

det anförda finner utskottet syftet med motion Jo7 yrkande 5 i

allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo7 yrkande 5,

8. Dispens från förbud mot markavvattning (mom. 25)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Yrkande 8" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion Jo8 leder regeringens förslag i praktiken

till omfattande förbudsområden och stor restriktivitet när det

gäller markavvattning. Mot denna bakgrund hade ett generellt

förbud i hela landet varit att föredra. Utskottet, som avstår

från att i detta sammanhang förorda en sådan ordning, vill

emellertid understryka att stor restriktivitet med dispenser

från förbudet bör iakttas. I princip skall ingen markavvattning

i de utpekade områdena ske, vilket inbegriper även s.k.

klass I- och klass II-områden. På sikt bör särskilda

hänsynsregler upprättas för skogsbruk på våtmarker och i

sumpskog. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8

yrkande 8 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande dispens från förbud mot markavvattning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Våtmarksinventering i Norrbotten (mom. 27)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Den riksomfattande" och slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Inte minst mot bakgrund av att Norrbotten hyser unika och

synnerligen värdefulla våtmarksområden och är landets myrrikaste

län finner utskottet det beklagligt att detta län är den enda

region i Sverige där en våtmarksinventering ännu inte har

genomförts. I samarbete med länsstyrelserna arbetar

Naturvårdsverket med framtagande av en nationell myrskyddsplan.

I planen kommer de områden som bör skyddas som naturreservat att

redovisas. Norrbottens län ingår inte i planen eftersom

förutsättningen för en myrskyddsplan är en kvalificerad

våtmarksinventering. En sådan inventering skulle också

utgöra ett välbehövligt underlag för övrig samhällsplanering och

för avvägningar gentemot andra markanvändningsintressen. I

propositionen aviserar miljöministern att våtmarksinventeringen

i Norrbottens län nu skall slutföras. Eftersom det har

dokumenterats att myrmarkerna i Norrbotten är ovanligt

fågelrika, anser utskottet i likhet med motionärerna i motion

Jo695 att våtmarksinventeringen bör kompletteras med mer

ingående undersökningar av fågellivet. Möjligheterna till

samordning med sumpskogsinventeringen bör utredas. Vad utskottet

anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande våtmarksinventering i Norrbotten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo695 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Generellt biotopskydd för skogsmark (mom. 29,

motiveringen)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med

"För att" och på s. 36 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"

bort ha följande lydelse:

För att -- -- -- (= utskottet) -- -- -- som möjligt.

Regeringen har emellertid inte föreslagit ett generellt

biotopskydd för skogsbruket. Det skäl som har angetts är

avgränsningsproblem, men enligt utskottets mening lägger även

frågan om intrångsersättning hinder i vägen.

Intrångsersättningen medför att ett generellt biotopskydd kan

komma att ta i anspråk de resurser som har anslagits för inköp

av mark. Med nuvarande regler för intrångsersättning och

finansiering av skyddsvärd mark finner utskottet det inte

realistiskt att förorda ett generellt biotopskydd. Mot denna --

-- -- (= utskottet) -- -- -- Motionsyrkandet avstyrks.

11. Lagstiftning om handel med hotade arter (mom. 30)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Med anledning" och slutar med "utskottet motionerna"

bort ha följande lydelse:

Den internationella handeln med hotade arter regleras bl.a. i

den s.k. CITES-konventionen. Enligt Världsnaturfonden och

Ornitologiska föreningen har Sverige kommit att bli ett

transitland för hotade arter och lever således inte upp till

konventionen, vilket utskottet finner oroväckande. Som framhålls

i motion Jo8 måste Sverige ta sitt internationella ansvar i

denna fråga, särskilt mot bakgrund av frågans nära anknytning

till bevarandet av den biologiska mångfalden. Det är enligt

utskottet angeläget att skyndsamt skärpa lagstiftningen om

handel med hotade arter. Regeringen har aviserat sin avsikt att

återkomma med förslag till lagstiftning om handel med hotade

arter under våren 1994. Denna lagstiftning bör samlas i en lag,

vilket underlättar myndigheternas tillsyn och gör lagstiftningen

mer överblickbar. Handeln bör regleras i alla led, dvs. omfatta

transporter, försäljning och utförsel, och möjligheter bör

införas att förbjuda handel även med hotade arter som inte finns

med på CITES-listan. Anmälningsplikt bör införas för alla som

arbetar med konservering av djur, dvs. även

fritidskonservatorer, och myndigheterna bör få rätt att utföra

inspektion hos konservatorer, zoo-affärer, vilthandlare och

importörer av djur. Det anförda innebär att utskottet ansluter

sig till motion Jo8 yrkande 13. Vad utskottet anfört med

anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med

det anförda finner utskottet syftet med motion Jo690 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionen bör inte påkalla någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utöver det ovan anförda är utskottet inte berett att

tillmötesgå motion Jo636. Motionen avstyrks i den mån den inte

kan anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande lagstiftning om handel med hotade arter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 13

och med avslag på motion 1992/93:Jo636 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan

vidare åtgärd motion 1992/1993:Jo690,

12. Stöd till landskapsvård (mom. 32)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "De utvärderingar" och på s. 39 slutar med "motion

Jo8" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Jo8 yrkande 10 anser

utskottet att formerna för utbetalning av landskapsvårdsstöd och

NOLA-bidrag bör ses över i syfte att göra stöden mer rättvisa

och för att de på ett bättre sätt än för närvarande kan riktas

mot de mest bevarandevärda markerna. Incitamentet att utveckla

den biologiska mångfalden på stödarealerna bör förstärkas.

Utskottet finner det också angeläget att skötselmetoderna för

dessa marker utvecklas genom t.ex. större möjligheter till och

lägre kostnader för extensiv djurhållning.

Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket i sin

anslagsframställan inför nästa års budgetproposition inte har

begärt ökade anslag för NOLA och landskapsvårdsstöd. Däremot

markerar verket i en särskild bilaga att ökat stöd behövs för

att uppnå målen för naturvården. Även utskottet anser att dessa

stödformer måste förstärkas om målsättningen att bevara den

biologiska mångfalden skall kunna uppnås. Utskottet ansluter sig

därmed till förslaget i motion Jo8 yrkande 9 att för budgetåret

1994/95 under anslaget B 5 anvisa 300 miljoner kronor för

landskapsvårdsstöd.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo8

yrkandena 9 och 10 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande stöd till landskapsvård

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkandena 9

och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Genresursbevarande i jordbruket och trädgårdsnäringen

(mom. 36)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Av ovanstående" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att upprätta

särskilda bevarandeplaner för samtliga svenska lantsorter och

husdjur. I likhet med motionärerna i motion Jo8 förutsätter

utskottet att även trädgårdsväxter kommer att ingå i dessa

bevarandeplaner. Eftersom hoten mot dessa arter är uppenbara,

finner utskottet det angeläget att arbetet med bevarandeplaner

påskyndas så att man bättre skall kunna bedöma vilka åtgärder

som skyndsamt behöver vidtas. Nordiska genbanken borde vara ett

naturligt centrum för bevarandearbetet, men det finns även många

andra institutioner, organisationer och föreningar som, ideellt

eller med statliga anslag, arbetar med att bevara olika arter.

Resurser för bevarandearbetet bör säkerställas och samarbetet

mellan olika grupper, inkl. de botaniska trädgårdarna och vissa

museer, bör fördjupas. Bevarandeplanerna och den snart avslutade

landsstudien om biologisk mångfald bör kunna ligga till grund

för bedömningen av resursbehovet. Utskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen med ett mer genomarbetat

förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo8 yrkande 12 bör ges regeringen till känna. Vad

utskottet anfört under detta avsnitt tillgodoser i allt

väsentligt motion Jo9. Motionen bör inte medföra någon vidare

åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande genresursbevarande i jordbruket och

trädgårdsnäringen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo9,

Särskilda yttranden

1. Östersjösamarbetet (mom. 17)

Max Montalvo (nyd) anför:

Eftersom 80--85 % av samtliga vatten- och luftföroreningar i

Sverige har sitt ursprung i andra länder anser Ny demokrati det

högst angeläget att hjälpa länderna kring Östersjön att komma

till rätta med sina miljöfarliga utsläpp. Eftersom vi anser att

frågan bör tas upp i annat sammanhang avser vi att avvakta den

analys av dessa problem som skall presenteras den 1 mars 1994.

När fakta föreligger kommer vi att ta ställning till de åtgärder

som kan bli aktuella.

2. Inventering av Domänägd skogsmark (mom. 20)

Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla

Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm

(alla s) anför:

Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget är det

knappast troligt att tillräckliga medel inom överskådlig tid

skall kunna avsättas för inköp av skyddsvärd mark enligt det

förslag som Naturvårdsverket i samarbete med Domän AB har

presenterat för regeringen. Vi utgår emellertid från att staten

i sin egenskap av ägare till Domän AB kommer att ta initiativ

till att mark avsätts med lagstadgat skydd som naturreservat i

enlighet med förslaget.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Informationskampanj om ett mer ekologiskt jordbruk m.m.

Av både ekonomiska och ekologiska skäl är ett miljöanpassat

produktionssätt den enda möjliga framtiden för svenskt jordbruk.

I motion Jo7 yrkande 1 föreslår därför Vänsterpartiet en

informationskampanj för både producenter och konsumenter om

biologisk mångfald och om de förändringar som krävs för att

skapa ett jordbruk som inte hotar miljön. Den avgörande frågan i

denna informationskampanj bör vara att det klargörs att ett mer

miljövänligt jordbruk innebär något dyrare livsmedel och att det

huvudsakligen är konsumenterna som kommer att få betala detta

högre pris. Nyligen gjorda undersökningar från bl.a.

Konsumentberedningen visar att konsumenterna är beredda att

betala något mer för produkter från ett jordbruk som inte är en

belastning på miljön och ett hot mot den biologiska mångfalden.

Riksdagen bör således bifalla motion Jo7 yrkande 1 (Hemställan

mom. 8).

Rätt hanterade utgör vägkanter refuger för många arter. I

propositionen visar regeringen prov på nytänkande och fantasi

när den framhåller vägkanternas betydelse för den biologiska

mångfalden. Även kraftledningsgator kan användas för bevarande

av biologisk mångfald. Regeringen bör därför få i uppdrag att

utreda denna fråga. Riksdagen bör således bifalla även motion

Jo7 yrkande 11. (Hemställan mom. 8).

Generellt förbud mot markavvattning m.m.

Det är tillfredsställande att dikningsförbud nu införs i södra

Sverige. Problemet är emellertid att i denna del av landet har

så gott som all våtmark redan dikats ut. Mer offensiva förslag

med större praktisk effekt är därför nödvändiga för att arter

och livsmiljöer knutna till våtmarkerna skall kunna bevaras.

Vänsterpartiet föreslår i motion Jo7 ett generellt

dikningsförbud i hela landet, bl.a. i avvaktan på genomförande

av våtmarksinventeringen i Norrbottens län. Regeringen bör även

återkomma med ett offensivt och framåtsyftande förslag om hur

våtmarker i södra Sverige skall kunna återskapas. Riksdagen bör

således bifalla motion Jo7 yrkandena 9 och 10 (Hemställan

mom. 26).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 8 och 26 borde ha hemställt:

8. beträffande informationskampanj om ett mer ekologiskt

jordbruk m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo7 yrkandena 1

och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

26. beträffande generellt förbud mot markavvattning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo7 yrkandena 9

och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

Bilaga 1

Utrikesutskottets yttrande

1993/94:UU3y

Bilaga 2

Strategi för biologisk mångfald

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har den 9 november 1993 beslutat bereda

utrikesutskottet tillfälle yttra sig över bilaga 2 från

Utrikesdepartementet i proposition 1993/94:30 om strategi för

biologisk mångfald jämte följdmotionerna Jo6, yrkande 5, och

Jo7, yrkande 8.

Utskottet yttrar sig i det följande över

dels proposition 1993/94:30, bilaga 2,

dels följande med anledning av proposition 1993/94:30 väckta

motioner:

1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-), yrkande 5 och

1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v), yrkande 8.

Propositionen

Sammanfattning av propositionen

Huvuddelen av propositionen (bil. 1) avser ett förslag om en

svensk strategi med grundläggande principer för bevarande av

biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska

resurser. Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt

och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att

bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn

skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla

ekologiska processer och säkra arternas långsiktiga överlevnad.

I propositionens bilaga 2 (Utrikesdepartementets

ansvarsområde) redogörs för de nya förutsättningar som kommer

att råda för de svenska insatserna till stöd för

utvecklingsländernas åtgärder för att bevara och hållbart nyttja

den biologiska mångfalden mot bakgrund av de nya förutsättningar

som konventionen om biologisk mångfald medför. En utredning

aviseras i frågan.

Biologisk mångfald och u-landsbistånd (prop. 30, bil. 2)

Vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i

Rio de Janeiro år 1992 undertecknades konventionen om biologisk

mångfald. Vid konferensen antogs också ett handlingsprogram för

miljö och utveckling (Agenda 21), ett principdokument på

skogsområdet samt den s.k. Riodeklarationen. Vidare

undertecknades en konvention om klimatförändringar. I

Riodeklarationens första princip sägs att i strävan mot en

hållbar utveckling står människan i centrum. Hon har rätt till

ett hälsosamt och rikt liv i samklang med naturen.

Regeringen har i propositionen 1992/93:227 föreslagit ett

godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Konventionen

innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att

bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna politik

för konventionens partskonferens. I föreliggande proposition

(prop. 1993/94:30) föreslås att riksdagen godkänner en svensk

strategi för bevarande av biologisk mångfald.

Den största biologiska mångfalden finns i utvecklingsländerna.

Huvuddelen av jordens växtgenetiska resurser av betydelse för

livsmedelsproduktion och jordbruk återfinns också i

u-landsregioner. Denna rika mångfald är på många håll utsatt för

allvarliga hot genom utarmning. Bland orsakerna märks brister i

ägande- och nyttjanderättsstrukturer. De ekonomiska motiven för

utvecklingsländerna att investera i en bevarad biologisk

mångfald har varit svaga. De genetiska resurserna har varit

fritt tillgängliga.

Konventionen om biologisk mångfald innebär en förändring. Dess

ikraftträdande skapar förutsättningar för framväxten av

ekonomiska incitament för u-länderna att bevara den biologiska

mångfalden. Det internationella flödet av genetiska resurser

skall, enligt konventionen, baseras på ömsesidigt överenskomna

villkor. Dessa villkor skall leda till en rimlig och rättvis

fördelning av resultat och vinster som uppstår av utnyttjandet

av u-ländernas rika genresurser. Den biologiska mångfalden kan

härigenom bli en för u-länderna väsentlig och av i-länderna

efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.

Utvecklingen av det kommersiella utnyttjandet av u-ländernas

genetiska resurser har hittills i första hand skett i

i-länderna. Trenden kan förväntas fortsätta i takt med

bioteknikens utveckling och dess växande tillämpning i

industrin.

U-länderna har under förhandlingarna om konventionen om

biologisk mångfald markerat sitt starka intresse av att bygga

upp den egna kapaciteten att själva förädla de genetiska

resurserna. Tekniskt samarbete har mot denna bakgrund betonats i

konventionen. Stöd till tekniköverföring till u-länderna har

framhållits som en väsentlig uppgift för konventionens

finansiella mekanism.

Landstudier om biologisk mångfald har genomförts i ett flertal

u-länder. Bl.a. har Sverige finansierat en sådan studie i

Uganda. Sverige har också i den förberedande kommittén inför

UNCED och inom FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda

fördjupade landstudier om de växtgenetiska resurserna av

betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket. De avses

ingå som ett led i förberedelserna för 1995 års konferens inom

FAO:s ram om växtgenetiska resurser och bidra till utvecklingen

av nationella aktionsplaner på detta område. Sverige har lämnat

särskilt stöd till utvecklingsländernas förberedelser inför

konferensen.

Åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande med aktivt

deltagande av lokalbefolkningar måste, enligt propositionen,

kopplas till program för att öka den egna andelen av resultat

och vinster av nyttjandet av de genetiska resurserna.

I u-länder som förfogar över ett rikt genetiskt material av

betydelse för jordbruket och livsmedelsproduktionen blir

kopplingen till växtförädling och utsädesproduktion av central

betydelse. Prospekteringsprogram kan utvecklas till att

innefatta aktiviteter för förädling och vidareutveckling samt

marknadsföring av de genetiska resurserna. Det första ledet i

förädlingsarbetet, efter den taxonomiska beskrivningen, utgörs

av en karakterisering av resurserna. Denna kan vara av ekologisk

såväl som kemisk art.

Bevarandet av de genetiska resurserna kan ske i särskilda

genreservat underkastade områdesskydd. Det kan också kopplas

till ett hållbart nyttjande av skogen som är förenligt med

bevarande av den biologiska mångfalden.

U-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska

mångfalden måste ske i samklang med strävandena till en

ekonomisk och social utveckling som kan försörja ländernas

innevånare. Naturresurserna bör brukas på ett sådant sätt att

den biologiska mångfalden inte reduceras eller att ekosystemens

funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet utvecklingen av

de areella näringarna, vilka i dag på många håll i u-länderna

utarmar den biologiska mångfalden.

En utveckling av de areella näringarna baserad på

traditionella brukningsmetoder och med aktivt deltagande av

lokala samhällen blir en viktig komponent i u-ländernas

ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden. Införsel

och användning av ny teknik för högre varaktig avkastning i

jordbruket måste ske efter prövning av effekterna på den

biologiska mångfalden och på ekosystemens funktion.

Majoriteten av de flesta u-länders befolkningar bor på

landsbygden och är beroende av den egna biologiska mångfalden,

särskilt de lokala växtsorternas och lantrasernas genetiska

mångfald, för sin försörjning. Ursprungsbefolkningar i många

u-länder bygger sin existens på de naturliga skogsekosystemens

rika biologiska resurser. Bevarandet av den biologiska

mångfalden är inbyggd i deras kulturer och i deras

samhällsorganisation.

De multilaterala biståndsorganen gör betydande insatser på den

biologiska mångfaldens område. Av särskild vikt inom

jordbrukssektorn är den konsultativa gruppen för internationell

jordbruksforskning (CGIAR), vilken har många regionala

forskningscentra med välfyllda genbanker. Konventionens effekter

på CGIAR:s funktioner kan förväntas bli betydande. Detta bl.a.

till följd av ett svenskt initiativ i FAO, som har lett till

beslut om att inom ramen för förberedelserna för FAO:s konferens

om växtgenetiska resurser år 1995 inleda överläggningar om

villkoren för tillträde till i första hand utvecklingsländernas

växtgenetiska resurser.

Det svenska utvecklingsbiståndet, som kanaliseras direkt till

enskilda u-länder via SIDA och SAREC, innefattar program till

stöd för u-ländernas arbete för att bevara den biologiska

mångfalden. Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete

lämnar Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen

om biologisk mångfald. Som exempel kan nämnas det 20-åriga

projekt som de fem nordiska länderna gemensamt stödjer i syfte

att bygga upp en regional genbank för några länder i södra

Afrika.

Ikraftträdandet av konventionen om biologisk mångfald öppnar

nya möjligheter för u-länderna att utveckla aktiviteter som

leder till ett lönsamt nyttjande av deras rika genetiska

resurser. U-ländernas möjligheter att förädla de egna genetiska

resurserna är kopplat till tekniköverföring från i-länderna i

enlighet med konventionen.

Mot bakgrund av frågans betydelse och omfattning föreslås i

propositionen att en utredning bör göras av det svenska

biståndet och det svenska agerandet i den internationella

normbildningen, i första hand inom FN-systemet. Regeringen avser

att återkomma till denna fråga i ett mer övergripande

sammanhang.

Motionerna

I motion 1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-), yrkande 5, anförs

med anledning av regeringens förslag om tillsättandet av en

utredning att det är viktigt att inte enbart avsändaren av stöd

utan också mottagarna kommer till tals. Motionären menar därför

att riksdagen bör ge regeringen till känna att det i utredningen

bör ingå företrädare för några av de utvecklingsländer som

Sverige har bilateralt samarbete med.

Enligt motion 1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v), yrkande

8, bör riksdagen besluta att bevarandet av den biologiska

mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags

åtaganden och projekt som berör tredje världens länder.

Utskottet

Vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i

Rio de Janeiro år 1992 (UNCED) undertecknades konventionen om

biologisk mångfald. Under konferensen antogs också ett

handlingsprogram för miljö och utveckling (Agenda 21), ett

principdokument på skogsområdet samt den s.k. Riodeklarationen.

Vidare undertecknades en konvention om klimatförändringar.

Genom Riokonferensen och de deklarationer och konventioner som

där antogs har världssamfundet för första gången bekräftat att

utveckling, som äger rum inom ramen för ekosystemets bärighet,

utgör en långsiktig mellanstatlig målsättning.

Under konferensen presenterade Sverige, ensamt eller

tillsammans med övriga nordiska stater, förslag och tog

initiativ i många viktiga frågor. Bl.a. gällde detta frågan om

biologisk mångfald. Det får anses vara en betydande framgång att

en konvention i detta ämne, som i huvudsak uppfyller de svenska

förhandlingsmålen, kunde undertecknas i Rio av en överväldigande

majoritet av världens stater. Sverige, liksom övriga deltagare i

UNCED, står nu inför uppgiften att nationellt och

internationellt följa upp de åtaganden som gjordes i Rio.

Utskottet har tidigare konstaterat, att regeringen på olika

sätt vidtagit åtgärder för att förverkliga Riobesluten i Sverige

och för att befrämja det internationella uppföljningsarbetet.

Detta måste enligt utskottets mening vara ett högprioriterat mål

i den långsiktiga processen mot en global, miljömässigt hållbar

utveckling.

Regeringen har i propositionen 1992/93:227 föreslagit ett

godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Konventionen

innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att

bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna politik

för konventionens partskonferens. I föreliggande proposition

(prop. 1993/94:30) föreslås att riksdagen godkänner en svensk

strategi för bevarande av biologisk mångfald.

Utskottet delar den i propositionen (bil. 2) framförda

synpunkten att konventionen om biologisk mångfald skapar

förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament för

u-länderna att bevara den biologiska mångfalden.

Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i

propositionen, att u-ländernas ansträngningar att bevara den

biologiska mångfalden måste ske i samklang med strävandena till

en ekonomisk och social utveckling. Ett aktivt deltagande av de

lokala samhällena bör härvid vara ett viktigt element med tanke

på att den biologiska mångfalden i många u-länder är nära

kopplad till traditionella kulturella aspekter och den lokala

samhällsstrukturen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla

att kvinnornas roll i miljöarbetet, framför allt genom deras

erfarenheter i jordbruket och i livsmedelsproduktionen, är

betydande. Det är också viktigt att ställa långtgående krav på

de storföretag som verkar i u-länderna.

Enligt utskottets uppfattning utgör de landstudier om

biologisk mångfald, vilka Sverige på olika sätt verkar för, ett

betydelsefullt steg vid genomförandet av konventionens

målsättningar. Sverige lämnar också stöd till en utveckling i

linje med konventionen om biologisk mångfald inom ramen för det

bilaterala utvecklingssamarbetet.

I propositionen (bil. 2) föreslås, med hänsyn till frågans

betydelse och omfattning, att en utredning om det svenska

utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om

biologisk mångfald bör göras. Utskottet, som tagit del av vad

som i denna del av propositionen anförts om behovet av en

utredning, delar regeringens bedömning härvidlag.

I motion 1993/94:Jo6 (-), yrkande 5, framförs att det i den

nämnda utredningen bör ingå företrädare för några av de

utvecklingsländer som Sverige har bilateralt samarbete med.

Enligt utskottets uppfattning är det av betydelse att också

mottagarländernas synpunkter beaktas i sammanhanget. Utskottet

vill dock framhålla att det ankommer på regeringen att avgöra

formerna härför.

Med det anförda anser utskottet att motion 1993/94:Jo6 (-),

yrkande 5, kan besvaras.

Enligt motion 1993/94:Jo7 (v), yrkande 8, bör riksdagen

besluta att bevarandet av den biologiska mångfalden skall vara

ett övergripande mål i alla slags åtaganden och projekt som

berör tredje världens länder.

Utskottet har återkommande behandlat frågan om de

biståndspolitiska målen, senast i bet. 1992/93:UU15. Utskottet

anförde därvid bl.a. följande.

Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets

övergripande mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom

ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt,

ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk

självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål

utgör en enhet. De förstärker och kompletterar varandra och har

ingen inbördes rangordning.

Miljömålet innefattar, enligt utskottets uppfattning, också

det mål om biologisk mångfald i biståndssamarbetet som yrkandet

avser.

Med det anförda anser utskottet att motion 1993/94:Jo7 (v),

yrkande 8, kan besvaras.

Stockholm den 18 november 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Mats Hellström

(s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson

(s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson

(s), Håkan Holmberg (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Alwa

Wennerlund (kds) och Lars-Olof Karlsson (s).

Utdrag ur remissyttranden

Bilaga 3

Remiss den 16 februari 1993 angående motion 1992/93:Jo202 om

omställning av jordbruksmark.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att vissa

omställningsåtgärder på vissa platser kan skada höga

naturvärden. Länsstyrelserna har några viktiga styrmedel för att

hindra sådan skada. Ett sådant styrmedel är 20 § NVL.

Förbudsregeln i denna paragraf får endast användas när det är

nödvändigt från naturvårdssynpunkt och tillämpas även mycket

restriktivt av Länsstyrelserna och först efter noggrant

övervägande av andra möjligheter. Ett förbud mot viss åtgärd

hindrar inte lantbrukets omställning men föranleder val av annan

omställningsåtgärd. Det har funnits brister i enstaka

Länsstyrelsers samordning mellan omställning och natur- och

kulturmiljövård vid handläggning av omställningsärenden men

dessa brister är numera avhjälpta.

-- -- --

Länsstyrelserna har tillämpat förbudsregeln mycket

restriktivt, endast i några få för Naturvårdsverket kända fall.

Dessa har motiverats av höga och väl dokumenterade värden för

antingen naturvård eller kulturmiljövård eller båda delarna.

Länsstyrelserna har i dessa fall prioriterat de aktuella

markerna mycket högt i sina program för bevarande av

odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Markerna har också

haft status som riksintresseområde enligt 2 kap. 6 § NRL.

De förbud Länsstyrelserna har utfärdat enligt 20 § NVL har

avsett skogsplantering samt i några fall energiskogsplantering.

Länsstyrelsernas förbud hindrar inte markägaren från annan

omställningsåtgärd som kan stödjas av samhället med

omställningsstöd.

-- -- --

I enstaka fall har Länsstyrelserna dock ansett att skadan på

naturvärdena blir alltför stor och har då i några fall använt

sig av förbudsmöjligheten enligt 20 § NVL. Förbud som innebär

hinder för markägaren att vidta åtgärd av visst slag tillämpas

således mycket restriktivt. Naturvårdsverket anser emellertid

att markägande inte kan få innebära rätt att skada naturmiljön,

än mindre att statsbidrag, t.ex. omställningsstöd, skall lämnas

för åtgärder som kan skada miljön.

-- -- --

Naturvårdsverket anser att skogsplantering på åker innebär

ändrad markanvändning. I den proposition (1972:111) som lade

grunden till nuvarande ersättningsregler, ställer sig Regeringen

bakom uppfattningen att begreppet pågående markanvändning "bör

ges en relativt generös tillämpning." Markägaren skall inte utan

ersättning hindras från att "vidta en normal och naturlig

rationalisering" av pågående markanvändning. Det finns således

utrymme för utveckling av brukningsmetoder och

effektiviseringar, men dessa måste ske inom samma näring, dvs.

fortfarande vara jordbruk. Det kan inte anses som en normal

rationalisering när en markägare övergår från jordbruk till

skogsproduktion. Sedan början av 1970-talet har praxis slagit

fast att en övergång från jordbruk till skogsbruk är ändrad

markanvändning. Det innebär följaktligen att om en markägare

förbjuds att genomföra en sådan förändring medför detta inte

rätt till ersättning.

Jordbruksverket

Jordbruksverket anser i likhet med motionärerna att det är

besvärande för såväl enskilda personer som myndigheter att det

inte finns någon klar definition. Verket tillstyrker därför att

det tillsätts en utredning som får till uppgift att föreslå vad

som skall inrymmas i begreppet "pågående markanvändning". Verket

vill samtidigt föreslå att en sådan utredning också skall

omfatta närmare klarläggande vad som kan anses innefattas i

begreppet "avsevärt försvåras".

Lantbruksstyrelsen framhöll i remissvaret över betänkandet

(SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. att "styrelsen

anser att skogsplantering av såväl åker- och kultiverad

betesmark som naturbetesmarker utgör ett led i pågående

markanvändning. Under den omställning som jordbruket nu befinner

sig framstår skogsplantering som en naturlig och normal

rationalisering av driften på berörda jordbruksfastigheter."

Jordbruksverket delar detta synsätt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

I Jämtlands län har omställningsåtgärderna liksom antalet

nedläggningsanmälningar haft liten omfattning. Bristande

samordning bedöms mycket sällan ha lett till motstridiga besked

till enskilda. De brister som motionen tar upp i detta avseende

torde framför allt bero på ovana med dels ny lagstiftning, dels

ny länsstyrelseorganisation och dels bristande underlag för

bedömningar av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. I en

omställningsansökan behöver inte heller markägaren ange hur

marken ska ställas om, vilket gör det omöjligt för länsstyrelsen

att i det skedet bedöma omställningens påverkan på miljön.

Bedömningen kan göras först sedan en eventuell

nedläggningsanmälan är gjord. Idag när Länsstyrelsen hunnit

inarbeta bra rutiner för samordning mellan lantbruks-,

naturvårds- och kulturmiljövårdsintressena och dessutom

färdigställt ett "Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur-

och kulturvärden" är de brister i samordning som motionen tar

upp sällsynta.

-- -- --

Länsstyrelsen har ännu ej behövt vägra skogsplantering med

stöd av 20 § naturvårdslagen. I de nedläggningsanmälningar som

berört värdefulla natur- och kulturmiljöer har skogsplantering

undvikits med hjälp av avtal om landskapsvårds- eller

NOLA-ersättning. Länsstyrelsen anser att det i vissa fall är

nödvändigt att använda sig av förbudsmöjligheten och ser denna

förstärkning av naturvårdslagen som viktig i arbetet med att

bevara särskilt värdefulla odlingsmiljöer.

-- -- --

En övergång från skogs- till jordbruk kräver omfattande

markarbeten. Länsstyrelsen anser därför att en övergång från

jord- till skogsbruk innebär förändrad markanvändning och att

förbud mot skogsplantering på jordbruksmark aldrig kan ge

markägaren rätt till ersättning.

Länsstyrelsen vill också påpeka att en anmälan om nedläggning

av jordbruksmark inte automatiskt medför att marken klassas som

skogsmark. Det är alltså inte möjligt, att på det sätt som

beskrivs i motionen kringgå det faktum att skogsbruk på

jordbruksmark är ändrad markanvändning.

-- -- --

Även energiskogsodling skiljer sig miljömässigt från

traditionellt jordbruk. I vissa områden kan en övergång från

jordbruk till energiskogsodling få mycket negativa följder för

den biologiska mångfalden och för landskapsbilden. Länsstyrelsen

anser därför att även energiskogsodling bör betraktas som en

annan näring än jordbruk och att ersättning inte heller kan

komma ifråga i detta fall.

Länsstyrelsen anser avslutningsvis att de centrala verkens

skilda tolkningar av begreppet pågående markanvändning på

jordbruksmark skapar osäkerhet vid handläggning av

omställningsärenden och att ett klarläggande i dessa frågor är

angeläget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

...... omställningsstöd först kan beviljas och utbetalas och

att sökanden senare kan meddelas förbud mot att plantera skog på

den omställda arealen. En sådan handläggning är dock ovanlig.

Normalt har handläggaren muntlig kommunikation med sökanden och

denne skall inte behöva riskera att bli överraskad p.g.a.

bristande kännedom om reglerna för skogsplantering. I många fall

ändrar dock sökanden sina planer och i stället för plantering

väljer hon/han ett omställningsalternativ som innebär

bibehållande av arealen som jordbruksmark. Detta strider

ingalunda mot omställningsreglerna under förutsättning att

marken lagts i vänteläge.

Vad motionärerna uppenbarligen främst vänder sig mot är de

begränsade möjligheterna till ersättning i de fall naturvårds-

eller kulturmiljövårdens intressen förhindrar plantering eller

anläggande av våtmark. Måhända är den nuvarande driften för en

sökande inte längre lönsam. Kanske ter sig då inget annat

alternativ realistiskt än skogsplantering. I denna situation

finns möjligheten till landskapsvårdsersättning. Denna möjlighet

är dock begränsad till i huvudsak sådana områden som omfattas av

länsstyrelsens s.k. bevarandeplan, d.v.s. områden som ur natur-

och kulturmiljösynpunkt anses mest värdefulla. I Kristianstads

län har det dock hittills mera sällan förekommit att förbud mot

skogsplantering meddelats utan att möjligheter till ersättning

förelegat. Trots detta kan det enligt länsstyrelsens mening

föreligga behov av en översyn av föreskrifterna i detta

hänseende.

I motionärernas hemställan ingår att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lagstiftning så att äganderätten skyddas.

Länsstyrelsen anser emellertid inte att de problem som tagits

upp i motionen kan hänföras till äganderätten utan snarare till

nyttjanderätten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Några beslut som tvingar en lantbrukare att fortsätta en

odling av prisreglerade grödor som anges i motionen förekommer

inte. Däremot kan länsstyrelsens miljövårdsenhet eller

kulturmiljöenhet med stöd av sektorslagar neka en lantbrukare

att genomföra en viss omställningsåtgärd exempelvis att plantera

skog. Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att

tillgången på omställningsalternativ är begränsad.

Länsstyrelsen anser, i likhet med motionärerna, att det är

mycket angeläget att frågan om ersättning vid förbjuden

plantering av skog eller energiskog utreds, där hänsyn till

såväl natur- och kulturmiljöns som lantbrukarnas intressen

beaktas. Även frågan om begreppet "pågående markanvändning"

måste utredas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

I Skaraborgs län har det ännu inte varit aktuellt att tillämpa

förbudsbestämmelsen i 20 § NVL. Angelägna naturvårdsåtgärder

har i stället kunnat regleras genom samråd och avtal med

brukarna.

Länsstyrelsen kan idag inte peka på något fall där reglerna

fått oönskade konsekvenser. Emellertid befarar länsstyrelsen att

ett antal sådana fall kan uppkomma i framtiden. Länsstyrelsen

anser därför att det är angeläget att ersättningsfrågorna och

omställningsreglerna studeras ytterligare. Att ersättning inte

utgår i nu åsyftade fall försvagar i viss mån naturvårdens

ställning. Risk finns att länsstyrelsen i en konfliktsituation

avstår från att hävda naturvårdsintressen. Länsstyrelsen vill

också i sammanhanget framhålla att frågorna om

intrångsersättning bör klarläggas också beträffande andra

åtgärder och hänsyn i jordbruket, t.ex. beträffande gödsling och

uppodling av naturbetesmarker samt borttagning av stenmurar,

rösen, åkerholmar och andra impediment i jordbruksmarken.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Enligt naturvårdslagens 26 § föreligger rätt till ersättning

för fastighetsägare om "pågående markanvändning avsevärt

försvåras" genom föreskrift eller förbud. Innebörden av

"pågående markanvändning" är omtvistad. Enligt tidigare

uttalanden i samband med ändring av skötsellagen bör

energiskogsodling betraktas som jordbruksgröda. Om likväl

naturvårdslagens 26 § inte är tillämplig i detta sammanhang är

det länsstyrelsens uppfattning att regler bör tillskapas som ger

en markägare rätt till ersättning i den utsträckning som denne,

utöver normal hänsyn, av natur- och/eller kulturmiljöskäl

hindras att utnyttja åkermark för en produktion som ur ekonomisk

synpunkt är bästa alternativet.

Möjligheten att träffa överenskommelse med markägaren om

fortsatt brukande mot viss ersättning för att säkerställa hävden

av ett åkerområde med särskilda natur- och/eller

kulturmiljövärden kan endast bli aktuellt i undantagsfall.

Anslagna medel skall främst utgå till aktiva jordbrukare med

djurhållning och betesdrift. Den till jordbruket knutna

markanvändningen samt floran och faunan utgör grunden för

kulturmiljövårdens och naturvårdens urval av områden. Anslagna

medel räcker endast till att säkerställa en fortsatt hävd av de

mest bevarandevärda miljöerna. Skall avtal träffas också i syfte

att vidmakthålla ett olönsamt jordbruk på vissa områden krävs en

uppräkning av detta anslag i motsvarande omfattning.

Om ersättning kommer att kunna utbetalas till en markägare för

att marken inte får utnyttjas för produktion av skog eller

energigrödor måste det vara tillåtet för markägaren att låta

åkermarken vila utan krav på särskilda åtgärder. Vidare bör

brukaren i fall då denna förbjuds att genomföra den för honom

lämpligaste omställningsåtgärden inte tvingas återbetala

erhållet omställningsstöd.

Lantbrukarnas Riksförbund

Naturvårdsverkets alltjämt vidhållna uppfattning att

skogsplantering på öppen mark, såväl av energiskog som annan

skog, innebär ändrad markanvändning, vill LRF starkt

ifrågasätta. I förarbetena till den lagstiftning varigenom

begreppet "pågående markanvändning" introducerades i

naturvårdslagen uttalades att begreppet skulle ges en relativt

generös tillämpning. Hänsyn skulle bl.a. tas till samhällets syn

på lämpliga bruknings- och rationaliseringsmetoder, på det sätt

denna kommer till uttryck i jord- eller skogsbrukspolitisk

lagstiftning eller på annat sätt (prop. 1972:111 bil. 2).

Dessa lagmotiv ger vid handen att lagstiftaren inte avsett att

"pågående markanvändning" skulle vara ett statiskt begrepp.

Tvärtom framgår att innebörden kan vara föränderlig. En åtgärd

som för tjugo år sedan -- d.v.s. när de nämnda

förarbetsuttalandena gjordes -- var att anse som ändrad

markanvändning kan alltså idag vara att bedöma på annat sätt.

När det gäller bedömningen av skogsplantering på öppen mark

måste stor vikt fästas vid den nya jordbrukspolitiken. Numera

finns inte något krav på att jordbruksproduktion skall bedrivas

på jordbruksmark. Tvärtom har statsmakterna uppmuntrat markägare

till omställning varvid ekonomiska stödformer har tillskapats,

bl.a. för skogsplantering. Idag är övergången mellan jordbruk

och skogsbruk därför flytande. Under den omställning som

jordbruket sålunda nu befinner sig framstår skogsplantering som

en naturlig och normal rationalisering av driften på berörda

jordbruksfastigheter.

Beträffande det slag av skogsplantering som utgör odling av

energiskog får LRF även peka på ett regeringsuttalande med

anledning av att skötsellagen ändrades 1987

(prop. 1986/87:122). Enligt uttalandet borde odling av

energiskog betraktas som jordbruksgröda. Dåvarande

Lantbruksstyrelsen har också i sina allmänna råd (1988:2) om

tillämpning av skötsellagen utsagt att energiskog är att anse

som jordbruksgröda. Det kan inte här inses att det skulle finnas

anledning till annat synsätt vid tillämpning av naturvårdslagens

regler. Energiskogsodling som jordbruksproduktion är ytterligare

ett argument som med stor styrka talar för att omföring av öppen

mark till energiskog är pågående markanvändning.

Sammanfattningsvis anser LRF således att starka skäl talar för

att all skogsplantering på åker, äng eller betesmark utgör

pågående markanvändning. Regeringen bör snarast få i uppdrag att

ta initiativ till lagstiftningsåtgärder i förtydligande syfte.

Det måste klarläggas att skogsplantering på åker, äng eller

betesmark är ett led i pågående markanvändning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 8

Bilaga 1, Miljö- och naturresursdepartementet 8

Sveriges strategi för biologisk mångfald 8

Sektorsansvarets tillämpning 12

Bevarande av biologisk mångfald inom olika samhällssektorer

m.m. 16

Mål för naturvårdsarbetet 19

Aktionsplaner för biologisk mångfald 20

Forskning om biologisk mångfald 21

Informations- och utbildningsinsatser 24

Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer och

främmande arter 26

Miljökonsekvensbeskrivningar 27

Internationell uppföljning 27

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- skyddade områden 29

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- markavvattning 33

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- biotopskydd m.m. 35

Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av

biologisk mångfald -- internationella konventioner på

naturvårdsområdet 36

Jordbruket och miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska

beslutet 37

Jordbruket och naturvårds- och miljöfrågor i svensk

jordbrukspolitik inför EU 39

Jordbruket och genresursbevarande 40

Bilaga 2, Utrikesdepartementet 42

Svenska internationella insatser för bevarande och hållbart

nyttjande av biologisk mångfald 42

Övriga frågor 45

Hemställan 48

Reservationer 52

Särskilda yttranden 62

Meningsyttring av suppleant 62

Bilaga 1 Lagförslag 64

Bilaga 2 Utrikesutskottets yttrande 1993/94:UU3y 65

Bilaga 3 Utdrag ur remissyttranden 71