Bet. 1993/94:JuU13

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU13

Rasistisk brottslighet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen m.m.

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

JuU13

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om

lagstiftningsåtgärder mot rasistisk och liknande brottslighet

jämte ett antal motioner. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats tre reservationer från (nyd).

Propositionen m.m.

I proposition 1993/94:101 (Kulturdepartementet) har regeringen

föreslagit riksdagen att anta av Lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag mot etnisk diskriminering

3. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Propositionen har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet, som

beslutat överlämna propositionen såvitt avser förslaget om lag

om ändring i brottsbalken till justitieutskottet.

I detta betänkande behandlar justitieutskottet propositionen i

överlämnad del jämte dels ett antal motionsyrkanden som väckts

med anledning av propositionen och som överlämnats av

arbetsmarknadsutskottet, dels ett motionsyrkande som väckts med

anledning av regeringens skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och

flyktingpolitiken och som överlämnats av

socialförsäkringsutskottet samt dels ett antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden åren 1993 och 1994.

Arbetsmarknadsutskottet har behandlat propositionen i övrigt i

betänkandet 1993/94:AU9.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken har fogats till

betänkandet, se bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:A34 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rasistiska inslag i brottslighet bör

utgöra en straffskärpningsgrund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kriminalisering av organiserad

rasism,

1993/94:A35 av Karl Gustaf Sjödin och Ulf Eriksson (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar anta EDU:s förslag till ändring i 2

kap. 14 § andra stycket regeringsformen, förslag till 16 kap. 7

§ brottsbalken, förslag till 7 kap. 4 § punkt 16

tryckfrihetsförordningen och förslag till ändring i 1 § lagen

(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa

brottmål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om motiven för straffskärpningsregeln,

3. att riksdagen, om yrkande 2 inte bifalls, avslår förslaget

till straffskärpningsregel.

1993/94:A36 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan

om straffrättslig reglering av allvarlig etnisk diskriminering,

3. att riksdagen beslutar att i enlighet med DO:s förslag och

motionen införa en brottsbalksbestämmelse, som betecknas

"organiserad etnisk förföljelse",

4. att riksdagen beslutar införa tillägg till

brottsbalksbestämmelserna hets mot folkgrupp och olaga

diskriminering för fall där brotten är grova, allt i enlighet

med vad som angetts i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Ju607 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen framkommit om lagstiftning mot rasistiska

organisationer.

1992/93:Ju615 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av skärpning av de i dag gällande

lagarna mot diskriminering.

1992/93:Ju617 av Lotta Edholm och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rasistiska motiv skall räknas som en

försvårande omständighet vid brottslig verksamhet.

1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning

mot organiserad rasism,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande i

brottsbalken av rasistiska motiv som särskild

straffskärpningsgrund,

1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att lagförslag mot

organiserad rasism snarast framläggs på grundval av förre JK

Hans Starks utredning och i enlighet med vad som anförts i

motionen i detta ämne,

1992/93:Ju620 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till lag

mot rasistiska organisationer presenteras för riksdagen i så god

tid att lagen kan träda i kraft senast den 1 juli 1993,

1992/93:Ju833 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c, kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av lagen om hets mot folkgrupp,

Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157

1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att riksdagen förväntar sig ett förslag

till lag mot rasistiska organisationer under våren i enlighet

med vad som förordats i motionen,

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Ju604 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om införandet av en obligatorisk samhällstjänst som en del i

straffsatsen för brott där det finns bakomliggande främlings-

och invandrarfientliga motiv.

1993/94:Ju613 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en undersökning av den riktade

brottsligheten mot homosexuella i Sverige.

1993/94:Ju615 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagstiftning om hets mot homosexuella,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en kartläggning av våldet mot

homosexuella.

1993/94:Sf616 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning

mot organiserad rasism.

Utskottet

Bakgrund

Regeringen tillkallade i juni 1990 en särskild utredare

(numera ordföranden i Arbetsdomstolen Hans Stark) med uppgift

att bedöma vilka alternativ som finns för att -- med bibehållen

respekt för föreningsfriheten -- genom lagstiftning på

lämpligaste och effektivaste sätt utöka skyddet mot

organisationer som i sin verksamhet främjar och uppmuntrar till

rasdiskriminering, överväga möjligheterna till lagstiftning mot

diskriminering i arbetslivet samt se över lagen (1986:442) mot

etnisk diskriminering (dir. 1990:37). Utredningen antog namnet

Utredningen (A 1990:04) för åtgärder mot etnisk diskriminering

(EDU, nedan kallad utredningen).

Utredningen lade i september 1991 fram delbetänkandet (SOU

1991:75) Organiserad rasism. I delbetänkandet behandlas frågor

om åtgärder mot rasistiska organisationer m.m. Utredningens

slutbetänkande (SOU 1992:96) Förbud mot etnisk diskriminering i

arbetslivet avlämnades i september 1992. Betänkandena har

remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagstiftningsåtgärder

som skall motverka dels brottslighet med rasistiska eller

liknande motiv, dels etnisk diskriminering i arbetslivet.

I propositionen föreslås att det i brottsbalken (BrB) införs

en särskild straffskärpningsgrund för sådana fall där ett motiv

för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en

annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon

annan liknande omständighet.

I propositionen behandlas vidare -- mot bakgrund bl.a. av de

krav som följer av FN-konventionen om avskaffandet av alla

former av rasdiskriminering -- frågan om införande av ett

uttryckligt förbud mot rasistiska organisationer eller mot bl.a.

deltagande i sådana organisationers verksamhet. I propositionen

görs bedömningen att den svenska lagstiftningen i sin nuvarande

form uppfyller konventionens krav. Inte heller i övrigt bedöms

skäl föreligga att föreslå förbud av angivet slag.

Slutligen föreslås i propositionen att särskilda regler införs

om förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Överväganden

Inledning

Som framgått inledningsvis behandlar utskottet i detta

betänkande propositionen såvitt den avser åtgärder för att

motverka brottslighet med rasistiska och liknande motiv.

Nuvarande ordning

Den svenska lagstiftningen innehåller inte något direkt förbud

mot att bilda eller delta i organisationer som ägnar sig åt

rasistisk verksamhet. Det är heller inte möjligt att tvångsvis

upplösa sådana organisationer. Däremot är dessa organisationers

möjligheter att verka starkt begränsade genom att i stort sett

varje annan form av yttring av rasism och etnisk diskriminering

är förbjuden i lagstiftningen.

De grundläggande bestämmelserna om skydd mot etnisk

diskriminering finns i regeringsformen. I 1 kap. 2 § slås fast

att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla

människors lika värde och för den enskilda människans frihet och

värdighet, liksom att etniska, språkliga och religiösa

minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget

kultur- och samfundsliv bör främjas. I 2 kap. 15 § sägs att lag

eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare

missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller

etniskt ursprung tillhör en minoritet. Vidare stadgas i 2 kap.

20 § första stycket 7 att utlänning här i riket är likställd med

svensk medborgare i fråga om skydd mot missgynnande på grund av

ras, hudfärg eller etniskt ursprung.

Utöver dessa grundläggande bestämmelser finns ett flertal

straffstadganden i BrB som direkt eller indirekt tar sikte på

handlingar eller yttringar som är rasistiska eller

diskriminerande på något annat sätt. Dessa bestämmelser är

tillämpliga även när brottsligheten ingår som ett led i en

organiserad verksamhet.

Av central betydelse i den svenska lagstiftningen mot rasism

och annan diskriminering är bestämmelsen om hets mot

folkgrupp (16 kap. 8 § BrB). Den brottsliga gärningen består i

att någon i ett uttalande eller annat meddelande som sprids,

hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan

sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Straffet

är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter.

Det är enligt bestämmelsen straffbart såväl att göra ett

uttalande som att sprida vad man hört av någon annan.

Bestämmelsen omfattar inte endast muntlig och skriftlig

framställning utan även t.ex. framställning i bild som inte kan

anses som skrift samt åtbörder. En motsvarande bestämmelse om

hets mot folkgrupp finns i tryckfrihetsförordningen (7 kap. 4 §

11). Gärningen är således straffbelagd även när den begås i

tryckt skrift. Genom en hänvisning i 5 kap. 1 §

yttrandefrihetsgrundlagen omfattas även andra massmedier.

Den 1 januari 1989 trädde den senaste ändringen av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp i kraft (se prop.

1986/87:151, 1987/88:KU36, rskr. 290, SFS 1988:835). Syftet med

ändringen var att ytterligare försvåra eller förhindra

verksamhet i rasistiska organisationer. Det är numera

tillräckligt för straffbarhet att ett hot eller ett uttalande av

aktuellt slag över huvud taget sprids. Det år således otillåtet

att annat än inom den helt privata sfären sprida yttranden som

uttrycker hot eller missaktning mot en folkgrupp. Också

spridning inom en förening eller annan avgränsad grupp av

personer är efter ändringen straffbelagd. Skärpningen var avsedd

att försvåra för rasistiska organisationer att nå ut med sitt

budskap.

Den som i näringsverksamhet, vid anordnandet av allmän

sammankomst eller offentlig tillställning diskriminerar någon på

grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller

trosbekännelse kan dömas för olaga diskriminering (16 kap. 9

§ BrB). Bestämmelsen är också tillämplig vid diskriminering av

någon annan på grund av att denne har homosexuell läggning.

Den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller

annat skymfligt beteende med anspelning på ras eller etniskt

ursprung kan dömas för förolämpning (5 kap. 3 § BrB). Ett

sådant brott får normalt inte åtalas av någon annan än

målsäganden. Om målsäganden anger brottet till åtal och åtal

anses påkallat ur allmän synpunkt får dock åklagare åtala för

förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg,

nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Detsamma

gäller förolämpning av någon med anspelning på att han har

homosexuell läggning (se prop. 1986/87:124, SoU31, rskr. 151).

Högsta domstolen har bedömt det som förolämpning att kalla en

person av främmande etniskt ursprung för "svartskalle" och

ansett den kränkte berättigad till skadestånd jämlikt 1 kap. 3 §

skadeståndslagen (1972:207). Vid bestämmande av skadeståndets

storlek har Högsta domstolen bl.a. beaktat att yttrandet strider

mot en grundläggande samhällsvärdering om alla människors lika

värde oavsett ras, hudfärg och etniskt ursprung (NJA 1989 s.

374).

Även bestämmelserna om uppvigling kan vara tillämpliga mot

rasism (16 kap. 5 § BrB resp. 7 kap. 4 § 10

tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 1 §

yttrandefrihetsgrundlagen). I angivna bestämmelser stadgas

straff för den som muntligen inför menighet eller folksamling, i

skrift som sprids eller i något annat meddelande till

allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig

gärning. Uppmaning som inte riktar sig till allmänheten utan

till viss eller vissa personer kan enligt regler i 23 kap. BrB

föranleda ansvar för anstiftan till brott eller, i vissa fall,

för stämpling till brott.

Det finns i BrB även andra straffbestämelser som, utan att

speciellt avse beteenden av rasistisk eller liknande karaktär,

kan tillämpas för att skydda enskilda mot sådana övergrepp och

kränkningar. Som exempel på sådana straffbestämmelser kan nämnas

misshandel (3 kap. 5 § BrB), olaga tvång (4 kap. 4 §

BrB), olaga hot (4 kap. 5 § BrB), hemfridsbrott (4 kap.

6 § BrB), ofredande (4 kap. 7 §), skadegörelse (12

kap. 1 § BrB), mordbrand (13 kap. 1 § BrB) och

tjänstefel (20 kap. 1 § BrB).

Den 1 juli 1993 infördes skärpta straff för en rad brott (se

prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Här kan nämnas att

straffmaximum för ofredande (4 kap. 7 § BrB) höjdes från sex

månaders till ett års fängelse. I propositionen framfördes (s.

32) att de allt synligare rasistiska tendenserna hos vissa

grupper måste uppmärksammas, att staten med kraft måste visa att

brott med rasistiska motiv inte kan tillåtas samt att ett

långvarigt trakasserande med rasistiska motiv kan ha ett högt

straffvärde även om gärningarna i sig inte kan hänföras under

annat straffbud än ofredande. I fråga om olaga vapeninnehav

infördes en särskild straffskala för brott som är grovt och

straffmaximum höjdes från två till fyra års fängelse. I

propositionen framhölls (s. 52) att utvecklingen också

internationellt med politiska gruppperingar med allt öppnare

främlingsfientlighet och rasism på sina program inger farhågor.

FN-konventionen om avskaffande av alla former av

rasdiskriminering

Sverige tillträdde år 1971 FN-konventionen om avskaffandet av

alla former av rasdiskriminering. Konventionen syftar till

faktisk jämlikhet mellan människor utan åtskillnad på grund av

ras, hudfärg eller nationellt eller etniskt ursprung.

Konventionsstaterna har åtagit sig att förbjuda och med alla

lämpliga medel, däribland den lagstiftning som omständigheterna

påkallar, göra slut på rasdiskriminering från personers,

gruppers eller organisationers sida (artikel 2 1 d). Staterna

skall, i syfte att avskaffa rasdiskrimineringen och med

vederbörligt beaktande av de principer som omfattas av den

allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av de

rättigheter som uttryckligen anges i artikel 5, bl.a.

olagligförklara och förbjuda organisationer och organiserad och

annan propaganda som främjar och uppmanar till

rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika

organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling,

straffbar enligt lag (artikel 4 b). I artikel 5 nämns bl.a.

rätten till åsikts- och yttrandefrihet samt till församlings-

och föreningsfrihet i fredligt syfte.

Den fullständiga konventionstexten finns tillgänglig bl.a. som

bilaga till betänkandet (SOU 1989:14) Mångfald mot enfald,

lagstiftning och rättsfrågor.

Utskottet återkommer senare i detta betänkande till frågan om

tolkningen av bestämmelserna i FN-konventionen.

Införande av en ny straffskärpningsbestämmelse i BrB

I propositionen föreslås att en särskild straffskärpningsgrund

införs som en ny punkt 7 i 29 kap. 2 § BrB för sådana fall där

ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp

eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan

liknande omständighet.

I motionerna 1992/93:Ju617 (fp) och 1992/93:Ju618 (v) begärs

att en särskild straffskärpningsbestämmelse införs i

brottsbalken för fall där det funnits rasistiska motiv för ett

brott.

I propositionen (s. 21) konstaterar regeringen att det inte

råder någon tvekan om att brott med rasistiska och liknande

motiv har ett särskilt högt straffvärde och att det redan i dag

finns möjlighet att beakta sådana omständigheter vid

straffvärdebedömningen. Enligt BrB:s straffmätningsregler skall

nämligen vid bedömningen av ett brotts straffvärde särskilt

beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit,

vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de

avsikter eller motiv som han haft (29 kap. 1 § andra stycket

BrB). Motivet är således redan i dag en faktor som skall beaktas

vid bedömningen av brottets allvar.

Den angivna bestämmelsen har enligt regeringen i detta

sammanhang den nackdelen att den är allmänt hållen och avser

mycket varierande förhållanden av såväl skärpande som mildrande

karaktär. Kritik har också enligt regeringen av och till riktats

mot åklagare och domstolar för att rasistiska och liknande motiv

inte uppmärksammats i erforderlig utsträckning vid bedömningen

av olika brott. Det torde således, anför regeringen, förekomma

att exempelvis ett misshandels- eller skadegörelsebrott haft

motiv av rasistisk eller liknande karaktär, utan att detta

uppmärksammats särskilt under utredningen eller i domstolen. Det

finns enligt regeringen mot den angivna bakgrunden anledning att

tydligare än i dagens lagstiftning markera att kränkningar av

rasistiskt eller liknande slag är omständigheter som bör ägnas

särskild uppmärksamhet vid straffvärdebedömningen. En sådan

regel bör också medverka till att sådana omständigheter blir

uppmärksammade och att bevisning härom säkras redan på

förundersökningsstadiet.

Utskottet ställer sig i princip positivt till förslaget i

propositionen om att genom en ändring i BrB införa en särskild

straffskärpningsbestämmelse för rasistisk och liknande

brottslighet. Motionerna 1992/93:Ju617 och 1992/93:Ju618 får

härigenom anses vara tillgodosedda och avstyrks. Till vissa

frågor om den närmare utformningen m.m. av bestämmelsen

återkommer utskottet i det följande.

I motion 1993/94:A34 (v) förordas att den föreslagna

straffskärpningsbestämmelsen skall omfatta också brott med

rasistiska inslag.

I betänkandet Organiserad rasism föreslås (s. 130 f) att inte

bara rasistiska motiv utan även rasistiska inslag i brottslighet

skall utgöra en särskild straffskärpningsgrund. En sådan

straffskärpningsgrund skulle bli tillämplig på fall där

rasistiska motiv kan misstänkas föreligga men bara ett

rasistiskt moment kan bevisas. Som ett exempel på sådan

brottslighet nämns i betänkandet stölder där det huvudsakliga

motivet att begå brott kan ha varit att komma över pengar men

där ett konsekvent val av brottsoffer av visst etniskt ursprung

kan ha inneburit rasism. Som ett annat exempel anges ett

misshandelsbrott som kan ha sin upprinnelse i en i och för sig

inte rasistiskt färgad konflikt men där våldsanvändningen kan ha

åtföljts av rasistiska tillmälen.

Regeringen ställer sig i propositionen (s. 23) tveksam till

den av utredningen föreslagna lösningen. Det finns, anförs det,

en uppenbar risk att bestämmelsen, om varje inslag av rasism

skall utpekas som en direkt straffvärdehöjande faktor, blir

alltför allmänt hållen och tappar i precision. Dessutom påpekas

att mer allvarliga inslag av rasism och liknande kränkningar i

ett handlande i sig ofta utgör ett särskilt brott, exempelvis

hets mot folkgrupp eller förolämpning. Det betonas också att

även om förfarandet inte konstituerar ett sådant särskilt brott,

inslag av berört slag givetvis, med tillämpning av de allmänna

straffvärdereglerna i brottsbalken, kan påverka straffvärdet av

ett förfarande. Regeringen lägger mot bakgrund av det anförda

inte fram något lagförslag i denna del.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och avstyrker

bifall till nu berört yrkande i motion 1993/94:A34.

I motion 1993/94:A35 (nyd) begärs ett klargörande om att den

föreslagna särskilda straffskärpningsbestämmelsen skall vara

tillämplig också i fall då invandrare har rasistiska motiv för

att begå brott mot svenskar. Om detta inte görs klart yrkas

avslag på förslaget i propositionen i denna del.

I propositionen (s. 22) behandlas problemet med s.k. omvänd

rasism. Där anförs att den föreslagna

straffskärpningsbestämmelsen kan vara tillämplig inte bara när

exempelvis svenskar ger sig på invandrare utan också i den

motsatta situationen, alltså när personer med utländskt ursprung

angriper någon eller några just för att de är svenskar. Också i

fall då både gärningsmannen och brottsoffret är invandrare kan

bestämmelsen enligt propositionen vara tillämplig.

Utskottet konstaterar att den aktuella bestämmelsen kan vara

tillämplig också i de fall som tas upp i motion 1993/94:A35.

Motionen i denna del får anses tillgodosedd och avstyrks.

Utskottets ställningstagande till de olika frågor som tagits

upp i detta avsnitt av betänkandet innebär att utskottet

tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i brottsbalken. Utskottet avstyrker därmed yrkandet i

motion 1993/94:A35 om avslag på propositionen i denna del.

Samhällstjänst vid rasistisk brottslighet

I motion 1993/94:Ju604 (c) föreslås att samhällstjänst skall

vara en obligatorisk del av påföljden för rasistiska brott.

I svensk rätt saknas bestämmelser som ålägger domstolarna att

välja en viss påföljd för ett visst slag av brottslighet. I

stället har det överlåtits åt domstolarna att -- inom

tillämpliga straffskalor -- välja lämplig påföljd med hänsyn

till den gärning som har begåtts och den tilltalades personliga

förhållanden.

Enligt 1 § lagen (1989:928) om samhällstjänst får rätten, i

stället för att döma till fängelse, i vissa fall meddela dom på

skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst i lägst 40 och

högst 200 timmar. En förutsättning för att samhällstjänst skall

kunna utdömas är att den tilltalade förklarat sig villig att

följa en sådan föreskrift.

Straffsystemkommittén har i uppdrag att lägga fram förslag om

hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i

påföljdssystemet. I det sammanhanget skall kommittén bl.a. ta

upp frågan om den dömdes samtycke även i framtiden måste vara en

förutsättning för att döma till samhällstjänst. Ett

huvudbetänkande skall avlämnas före utgången av år 1994.

Utskottet anser att det måste få ankomma på domstolarna att

inom tillämpliga straffskalor välja lämpliga påföljder för

brott. Utskottet är således inte berett att förorda en reglering

som innebär att samhällstjänst alltid skall utdömas som

påföljd vid rasistisk brottslighet. Motion 1993/94:Ju604

avstyrks.

Förbud mot organiserad rasism

I flera motioner begärs lagstiftning om förbud mot organiserad

rasism. Önskemål härom förs fram i motionerna 1992/93:Ju607

(kds), 1992/93:Ju618 (v), 1992/93:Ju619 (s), 1992/93:Ju620

(nyd), 1992/93:Sf22 (nyd), 1993/94:Sf616 (v), 1993/94:A34 (v),

1993/94:A35 (nyd) och 1993/94:A36 (s).

I betänkandet Organiserad rasism lades fram ett förslag om att

införa straffbestämmelser för organiserad rasism och stöd åt

organiserad rasism. Regleringen föreslogs ske i en ny 7 § i 16

kap. BrB. Utredningen föreslog också en utvidgning av

begränsningen i föreningsfriheten i 2 kap. 14 § andra stycket RF

samt ändringar i bl.a. TF.

I propositionen (s. 14 f) ställs frågan om den svenska

lagstiftningen uppfyller de krav som ställs i 1971 års

FN-konvention om avskaffandet av alla former av

rasdiskriminering. Utredningen har uppfattningen att så är

fallet.

Inledningsvis har översiktligt redogjorts för innehållet i den

nämnda konventionen.

I propositionen anför regeringen att enskilda ledamöter i FN:s

rasdiskrimineringskommitté har kritiserat Sverige och hävdat att

vi, för att uppfylla konventionens krav, är skyldiga att införa

ett uttryckligt förbud mot rasistiska organisationer. Enligt

regeringen har dock Sverige, liksom flera andra stater, hittills

ansett att konventionen inte innebär en absolut plikt att

lagstifta om ett sådant förbud, utan att varje stat har rätt att

själv bestämma vilka metoder som skall användas för att

uppfylla konventionens syfte. Trots att Sverige saknar ett

uttryckligt organisationsförbud har enligt regeringen också vår

inställning varit att vår lagstiftning uppfyller konventionens

krav. Skälet till detta ställningstagande är, anförs det, att

vår lagstiftning medför att varje yttring av rasism är

förbjuden; lagstiftningen är därför tillräcklig för att i

praktiken tvinga organisationer som främjar rasdiskriminering

till passivitet. Enligt regeringens mening har det inte

framkommit något som ger anledning att ändra den svenska

inställningen att vi uppfyller konventionens krav.

I propositionen (s. 24) påpekas särskilt att bestämmelsen om

hets mot folkgrupp sedan den 1 januari 1989 är tillämplig i fall

då rasistiska eller liknande uttalanden sprids inom en förening.

Härigenom har rasistiska organisationer i praktiken betagits

möjligheten att verka utan att bryta mot lagen. Den nu aktuella

kriminaliseringen tar sikte på ett visst samröre med en

organisation, i vilken medlemmarna förutsätts göra sådant som

redan är kriminaliserat. Man kan alltså, anför regeringen, på

goda grunder anta att de föreslagna straffbestämmelserna skulle

träffa personer som redan i dag i de allra flesta fall kan

straffas.

Vidare anför regeringen i propositionen (s. 24 f) att de

sammanslutningar som utredningsförslagets straffbestämmelse tar

sikte på inte torde vara registrerade och lätt kan ombildas. De

behöver inte ha någon styrelse eller några stadgar. I praktiken

torde det vara fråga om löst sammansatta grupperingar utan någon

egentlig organisationsstruktur. Svårigheten att tillämpa

straffbestämmelser av detta slag kan enligt propositionen leda

till att bestämmelserna blir ineffektiva och därigenom utgör ett

dåligt hjälpmedel i kampen mot rasismen. En rasistisk

organisation kan nämligen, anförs det, oförtjänt komma att

uppfattas som godkänd av samhället i fall då inget rättsligt

förfarande inleds eller, om så sker, detta inte leder till

fällande dom. Det framhålls också att det inte är önskvärt att

ge de aktuella organisationerna ökad uppmärksamhet, bl.a. därför

att allmänheten kan få en överdriven föreställning om deras

betydelse. Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns en

påtaglig risk för att ett genomförande av förslaget till

nykriminalisering inte kommer att få den avsedda effekten.

En ytterligare aspekt som tas upp i propositionen är att det

är svårt att utforma straffbestämmelser av den typ utredningen

föreslagit utan att eftersätta grundläggande rättssäkerhetskrav

vad gäller förutsebarhet och avgränsning av det straffbara

området. Osäkerheten gäller enligt regeringen både vilka

sammanslutningar som bestämmelsen är tillämplig på och vilken

befattning med sammanslutningen som är avsedd att medföra

ansvar. Eftersom de föreslagna straffbestämmelserna för med sig

en inskränkning av den grundlagsfästa föreningsfriheten talar

enligt regeringen vad som nu sagts med särskild styrka mot att

genomföra förslaget.

Sammanfattningsvis anser regeringen att utredningsförslaget om

förbud mot rasistiska organisationer och stöd till sådana

organisationer inte bör genomföras.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning, och utskottet

avstyrker bifall till motionerna 1992/93:Ju607, 1992/93:Ju618,

1992/93:Ju619, 1992/93:Ju620, 1992/93:Sf22, 1993/94:Sf616,

1993/94:A34, 1993/94:A35 och 1993/94:A36.

Hets mot folkgrupp och olaga diskriminering m.m.

I motion 1993/94:A36 (s) förordas att det skall införas

straffskalor med fängelse i högst fyra år för hets mot folkgrupp

och olaga diskriminering som är att bedöma som grova brott.

Som framgått tidigare är straffet för hets mot folkgrupp

enligt 16 kap. 8 § BrB fängelse i högst två år eller, om brottet

är ringa, böter. För olaga diskriminering är straffet enligt 16

kap. 9 § BrB böter eller fängelse i högst ett år.

Fängelsestraffkommittén anförde vid sin straffskaleöversyn

(SOU 1986:14) bl.a. att brotten hets mot folkgrupp och olaga

diskriminering strider mot viktiga grundtankar i vårt

demokratiska system och kommittén ansåg att brotten borde ges

ett högre straffvärde än för närvarande.

Maximistraffet för olaga diskriminering höjdes därefter i ett

ärende våren 1986 (prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301) från

fängelse sex månader till fängelse ett år.

I den proposition om straffskalor m.m. som grundade sig på

bl.a. Fängelsestraffkommitténs förslag lades inte fram något

förslag om skärpta straff för hets mot folkgrupp eller olaga

diskriminering (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220).

Utskottet konstaterar att införandet i BrB av en särskild

straffskärpningsbestämmelse för rasistisk och liknande

brottslighet innebär en skärpt syn på brottslighet av detta

slag. Det finns enligt utskottets uppfattning för närvarande

inte skäl att härutöver även utvidga straffskalan för olaga

diskriminering och hets mot folkgrupp på det sätt som föreslås i

motion 1993/94:A36. Motionen i denna del avstyrks.

I motion 1992/93:Ju833 (fp, s, m, c, kds) anförs att

förnekande av nazisternas förbrytelser mot judarna bör bedömas

som hets mot folkgrupp.

Ett liknande motionsyrkande behandlades av

konstitutionsutskottet våren 1992 (1992/93:KU2 s. 29).

Konstitutionsutskottet underströk i sammanhanget vikten av att

värna om yttrandefriheten och en allmän och fri debatt. Också

påståenden som allmänt uppfattas som stötande måste enligt

konstitutionsutskottet kunna få föras fram i den allmänna

debatten så länge det inte är fråga om hot eller missaktning i

sådana avseenden som anges i bestämmelen om hets mot folkgrupp

eller om annat tryckfrihetsbrott som t.ex. förtal.

Konstitutionsutskottet anförde vidare att det understrukits i

bl.a. förarbetena till förtalsbestämmelsen i 5 kap. 1 § första

stycket BrB (prop. 1962:10) att en vidsträckt yttrandefrihet i

den offentliga diskussionen i vårt land bör upprätthållas i

såväl tal som skrift och att denna yttrandefrihet är grundvalen

för ett fritt samhällsskick. Den aktuella motionen avstyrktes.

Utskottet finner inte skäl att inta någon annan ståndpunkt än

konstitutionsutskottet i den aktuella frågan. Motion

1992/93:Ju833 avstyrks.

I motion 1992/93:Ju615 (s) begärs skärpt lagstiftning som

åtgärd för att komma till rätta med diskriminering av

utlänningar i fritids- och nöjessammanhang. I motionen påpekas

särskilt att det förekommer att restauranger inte släpper in

invandrare.

Som ovan nämnts är det redan i dag straffbart som olaga

diskriminering att neka t.ex. invandrare tillträde till

restauranger och annan näringsverksamhet liksom till allmänna

sammankomster eller offentliga tillställningar av den

anledningen att de inte är av svensk härkomst.

För att få servera alkoholhaltiga drycker erfordras tillstånd

av länsstyrelsen enligt lagen (1977:293) om handel med drycker.

Vid tillståndsprövningen skall enligt 40 § i lagen särskilt

beaktas bl.a. sökandens lämplighet att bedriva servering av

alkoholdrycker. Vidare skall särskild hänsyn tas till sökandens

lämplighet med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra

sina skyldigheter mot det allmänna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har enligt vad utskottet

inhämtat behandlat ett tiotal anmälningar om diskriminering av

personer med utländsk härkomst på olika utskänkningsställen.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna dra in ett

serveringstillstånd på grund av påstådd diskriminering utan en

fällande dom i frågan. Någon sådan dom finns inte i de aktuella

ärendena. En anmälan om diskriminering leder emellertid till att

länsstyrelsen begär in ett yttrande från det utpekade

utskänkningsstället, och detta har enligt länsstyrelsen bl.a.

resulterat i att "dörrutiner" har lagts om.

Utskottet finner inte från sina utgångspunkter skäl att

förorda skärpt lagstiftning i de avseenden som tas upp i motion

1992/93:Ju615. Motionen avstyrks.

I motion 1993/94:A36 (s) anförs att frågan om kriminalisering

av etnisk diskriminering i arbetslivet bör utredas vidare.

I utredningens uppdrag ingick att lägga fram förslag till

civilrättslig lagstiftning mot etnisk diskriminering i

arbetslivet. Frågan om en eventuell straffrättslig reglering

togs således inte upp av utredningen. Vid remissbehandlingen av

utredningens slutbetänkande framförde dock

Diskrimineringsombudsmannen (DO) att frågan borde bli föremål

för utredning.

I propositionen (s. 40) konstaterar regeringen att underlag

saknas för att i detta ärende ta ställning till en eventuell

straffreglering av etnisk diskriminering i arbetslivet. Frågan

är då om det finns anledning att genom tillsättandet av en

utredning gå vidare i denna angelägenhet.

I propositionen anförs att frågan om en lagstiftning mot

etnisk diskriminering inom arbetslivet har varit aktuell i

Sverige sedan 1960-talet. De förslag till lagstiftning som lagts

fram av olika utredningar m.m. har i allt väsentligt gått ut på

en civilrättslig reglering av frågan. Detta synsätt, anförs det,

överensstämmer med regeringens uppfattning. I propositionen

konstateras att de arbetsrättsliga lagregleringar som finns i

huvudsak är av civilrättslig natur. Det framhålls dessutom att

det är olämpligt att tillsätta en ny utredning om lagstiftning

på detta område innan erfarenheter vunnits av den lagreglering

som nu är aktuell. Regeringen ser alltså inte några skäl att för

närvarande vidta några åtgärder i detta hänseende.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och avstyrker

bifall till motion 1993/94:A36 i denna del.

I motion 1993/94:Ju615 (v) begärs att lagen om hets mot

folkgrupp skall utvidgas till att omfatta även hets mot

homosexuella.

I betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället

förordades en utvidgning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp

så att anspelning på sexuell läggning också skulle vara

straffbar. En ändring av brottsbalksbestämmelsen förutsätter att

även tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp

ändras. I propositionen (1986/87:124) om de homosexuellas

situation i samhället ansåg justitieministern mot denna bakgrund

att det inte förelåg tillräckliga skäl att föreslå en ändring av

brottsbalksbestämmelserna. Det krävdes nämligen enligt

statsrådet i särskilt hög grad starka skäl för att göra en

grundlagsändring som gäller inskränkningar i tryckfriheten. Det

fanns heller inte någon analys av i vilken mån kränkningar av

homosexuella förekom i tryckta skrifter. Vidare hänvisades till

att det är tänkbart att de av utredningen föreslagna förbuden

skulle drabba olika slags framställningar med religiös bakgrund

och över huvud taget snarare bidra till en konflikt mellan de

homosexuella och samhället i övrigt än göra någon verklig nytta.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen gjordes inte någon

annan bedömning (SOU 1986/87:31, rskr. 351).

Vid sin senaste behandling av motioner liknande den nu

aktuella anförde konstitutionsutskottet hösten 1992 (1992/93:KU2

s. 28 f) att som utskottet tidigare understrukit gäller det vid

utformningen av straffbestämmelser att finna den rätta

avvägningen mellan yttrandefrihetsintresset och skilda gruppers

behov av skydd mot nedsättande omdömen eller kritik. Enligt

konstitutionsutskottets mening saknades det mot bakgrund av

vikten av vidast möjliga yttrandefrihet anledning att utvidga

förbudet mot hets mot folkgrupp till att omfatta även

homosexuella. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes således.

I ett interpellationssvar den 12 november 1993 (prot.

1993/94:23, 2 §) förklarade justitieministern att hon mot

bakgrund av vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet ansåg att

det saknades anledning att utvidga förbudet mot hets mot

folkgrupp till att omfatta också homosexuella. Hon var därför

inte beredd att ta initiativ till en sådan utvidgning.

Utskottet anser inte för sin del att förbudet mot hets mot

folkgrupp bör utvidgas på sätt som begärs i motion

1993/94:Ju615. Motionen avstyrks. I sammanhanget bör nämnas att

den straffskärpningsbestämmelse som utskottet tillstyrkt i detta

ärende inbegriper inte endast de grupper som omfattas av skyddet

i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Även andra diskriminerande

motiv än ras, hudfärg m.m. kan utgöra grund för tillämpning av

straffskärpningsbestämmelsen. Ett sådant motiv kan vara

diskriminering av någon på grund av dennes sexuella läggning (se

även prop. s. 22).

I motionerna 1993/94:Ju613 (c) och 1993/94:Ju615 (v) föreslås

att BRÅ skall få i uppdrag att kartlägga våldet mot

homosexuella.

I det nyssnämnda interpellationssvaret omtalade

justitieministern att regeringen gett Folkhälsoinstitutet i

uppdrag att följa utvecklingen av de homosexuellas situation och

överväga i vilka former diskriminering av homosexuella kan

motverkas. Folkhälsoinstitutet skall, anförde statsrådet,

återkommande lämna regeringen rapporter på detta område. Mot

denna bakgrund ansåg statsrådet att det i nuläget inte finns

anledning att initiera en kartläggning av våldet mot

homosexuella. Hon förutsatte att Folkhälsoinstitutet bevakar

behovet av sådana studier.

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades i höstas av

utskottet (1993/94:JuU2 s. 7). Utskottet, som noterade det

uppdrag som regeringen gett till Folkhälsoinstitutet, förutsatte

att den aktualiserade frågan bevakades av berörda myndigheter

och avstyrkte därmed bifall till motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motionerna 1993/94:Ju613 och 1993/94:Ju615.

Övrigt

Utskottet har i övrigt ingenting att anföra i anledning av

propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av en ny straffskärpningsgrund

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju617 och

1992/93:Ju618 yrkande 8,

2. beträffande rasistiska inslag som straffskärpningsgrund

att riksdagen avslår motion 1993/94:A34 yrkande 1,

3. beträffande invandrares rasism som

straffskärpningsgrund

att riksdagen avslår motion 1993/94:A35 yrkande 2,

res. 1 (nyd)

4. beträffande förslaget till lag om ändring i

brottsbalken

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A35 yrkande 3 antar

regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,

res. 2 (nyd) - villk. 1

5. beträffande obligatorisk samhällstjänst vid rasistisk

brottslighet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju604,

6. beträffande förbud mot organiserad rasism

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju607, 1992/93:Ju618

yrkande 7, 1992/93:Ju619 yrkande 4, 1992/93:Ju620 yrkande 1,

1992/93:Sf22 yrkande 17, 1993/94:Sf616 yrkande 7, 1993/94:A34

yrkande 2, 1993/94:A35 yrkande 1 och 1993/94:A36 yrkande 3,

res. 3 (nyd)

7. beträffande hets mot folkgrupp och olaga diskriminering

som grova brott

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A36 yrkande 4,

8. beträffande straff för förnekande av nazisternas

förbrytelser mot judarna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju833 yrkande 1,

9. beträffande diskriminering i nöjeslivet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju615,

10. beträffande kriminalisering av etnisk diskriminering i

arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1993/94:A36 yrkande 1,

11. beträffande lag om hets mot homosexuella

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju615 yrkande 1,

12. beträffande kartläggning av våldet mot homosexuella

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju613 och

1993/94:Ju615 yrkande 2.

Stockholm den 19 april 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Alf Eriksson (s),

Anders Svärd (c) och

Kjell Eldensjö (kds).

Reservationer

1. Invandrares rasism som straffskärpningsgrund (mom. 3)

Karl-Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det en påtaglig risk för

att domstolarna vid tillämpningen av den föreslagna

straffskärpningsbestämmelsen kommer att behandla tilltalade av

utländsk härkomst på ett mer välvilligt sätt än svenska

tilltalade. Erfarenheten talar nämligen för att domstolarna ser

det som mer straffvärt att svenskar begår brott mot invandrare

och andra med utländskt ursprung än tvärtom. Enligt utskottets

mening är det av stor betydelse för tilltron till rättsväsendet

och för förhållandet mellan svenskar och invandrare att det sker

en likabehandling av tilltalade oavsett härkomst. Utskottet vill

därför med skärpa betona att den föreslagna

straffskärpningsbestämmelsen är avsedd att tillämpas även när

personer av utländsk härkomst har rasistiska motiv för att begå

brott mot svenskar. Utskottet förordar att riksdagen med

anledning av motion 1993/94:A35 i denna del godkänner vad

utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande invandrares rasism som

straffskärpningsgrund

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A35 yrkande 2

godkänner vad utskottet anfört,

2. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

(mom. 4)

-- vid avslag på reservation 1 --

Karl-Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det genom den föreslagna

straffskärpningsbestämmelsen inte på ett tillräckligt tydligt

sätt har gjorts klart att det även skall vara en

straffskärpningsgrund att personer av utländsk härkomst har

rasistiska motiv för att begå brott mot svenskar. Denna brist i

förslaget är enligt utskottets mening sådan att propositionen i

denna del inte kan godtas. Utskottet tillstyrker bifall till

motion 1993/94:A35 i denna del och avstyrker bifall till

regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande förslaget till lag om ändring i

brottsbalken

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A35 yrkande 3

avslår regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,

3. Förbud mot organiserad rasism (mom. 6)

Karl-Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "1993/94:A36"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att utvecklingen under de senaste åren visar

att det behövs kraftfulla lagstiftningsåtgärder för att få stopp

på rasistiska organisationers verksamhet i landet. Enligt

utskottets mening bör dessa organisationer förbjudas. Det får

ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett

förslag om nödvändig lagstiftning. Vad utskottet har anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju607,

1992/93:Ju618, 1992/93:Ju619, 1992/93:Ju620, 1992/93:Sf22,

1993/94:Sf616, 1993/94:A34, 1993/94:A35 och 1993/94:A36 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande förbud mot organiserad rasism

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju607,

1992/93:Ju618 yrkande 7, 1992/93:Ju619 yrkande 4,

1992/93:Ju620 yrkande 1, 1992/93:Sf22 yrkande 17,

1993/94:Sf616 yrkande 7, 1993/94:A34 yrkande 2, 1993/94:A35

yrkande 1 och 1993/94:A36 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen m.m. 1

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 2

Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157 3

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 3

Utskottet 4

Bakgrund 4

Propositionens huvudsakliga innehåll 4

Överväganden 4

Inledning 4

Nuvarande ordning 5

FN-konventionen om avskaffande av alla former av

rasdiskriminering 7

Införande av en ny straffskärpningsbestämmelse i BrB 7

Samhällstjänst vid rasistisk brottslighet 9

Förbud mot organiserad rasism 10

Hets mot folkgrupp och olaga diskriminering m.m. 11

Övrigt 15

Hemställan 15

Reservationer 16

Invandrares rasism som straffskärpningsgrund 16

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 17

Förbud mot organiserad rasism 17

Bilaga

Lagförslag 18