Bet. 1993/94:JuU17

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU17

Anslag till kriminalvården, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

JuU17

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till kriminalvården jämte ett stort antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats 5 reservationer från (s) och 2

reservationer från (nyd).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att

till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisa ett

ramanslag på 108 754 000 kr (punkt E 1, s. 138),

till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisa ett

ramanslag på 3 829 345 000 kr (punkt E 2, s. 139--140),

till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisa ett

förslagsanslag på 159 115 000 kr (punkt E 3, s. 141).

Motionerna

1993/94:Ju501 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokalisering av en planerad riksanstalt inom kriminalvården till

Vimmerby kommun.

1993/94:Ju502 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättandet av en kriminalvårdsanstalt i

Ånge kommun.

1993/94:Ju503 av Christer Lindblom m.fl. (fp, s, c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nya platser till kriminalvårdsanstalten i

Västervik.

1993/94:Ju504 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ny riksanstalt i Skåne.

1993/94:Ju505 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nyuppförande av kriminalvårdsanstalt i Värnamo.

1993/94:Ju506 av Birthe Sörestedt och Karin Wegestål (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny

sluten riksanstalt i Malmöregionen.

1993/94:Ju507 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en undersökning vad gäller

narkotikabeslag på kriminalvårdsanstalter före och efter

visitationspatrullernas avveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en förbättrad strategi för en

effektivare narkotikabekämpning på fängelserna.

1993/94:Ju508 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fortsatt behov av brottsförebyggande verksamhet i den form den

bedrivs av Frivårdens Behandlingscentral i Stockholm.

1993/94:Ju509 av Gudrun Schyman och Eva Zetterberg (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Österåkers narkomanvårdsverksamhet får

de medel som behövs för att fortsätta bedriva sin framgångsrika

rehabiliteringsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att detta kan göras genom att disponera om

pengar från mer traditionell verksamhet till Österåkers

narkomanvårdsverksamhet.

1993/94:Ju510 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansieringen av vård enligt 34 § lag om

kriminalvård i anstalt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansieringen av sluten psykiatrisk vård

för intagen på kriminalvårdsanstalt.

1993/94:Ju607 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

skärpning av gällande skattebrottslag.

1993/94:Ju608 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att tilläggsdirektiv lämnas till

Straffsystemkommittén att utreda frågan om livstidsstraffets

ersättande med tidsbestämt straff.

1993/94:Ju805 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1994/95

anslår 400 000 000 kr mindre än vad regeringen anslagit enligt

vad i motionen anförts om halvtidsfrigivning och kriminalvårdens

inriktning,

5. att riksdagen till Frivården för budgetåret 1994/95 anslår

100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i

motionen anförts om att utveckla alternativ kriminalvård,

7. att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret

1994/95 anslår 35 000 000 kr mindre än vad regeringen anslagit

enligt vad i motionen anförts om humanare avvisningsmetoder.

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av fängelsestraff,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklandet av alternativa påföljder till

fängelsestraff,

17. att riksdagen beslutar anvisa ett ramanslag på

3 774 345 000 kr till Kriminalvården för budgetåret 1994/95,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom

kriminalvården,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglerna för permission från

kriminalvårdsanstalt,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade insatser inom frivården,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelningen av ansvaret mellan

socialtjänsten och kriminalvården för ungdomar som begår brott.

1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsbrottslighet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rensa bort all narkotika på

anstalterna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot våldsbrottsligheten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medicinering för våldsverkare,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kemisk kastrering,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 1974 års kriminalvårdsreform måste

omprövas,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att visitationspatruller bör finnas på

kriminalvårdsanstalterna,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att begränsa nådemöjligheten vid

livstidsstraff,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att villkorlig frigivning inte bör

förekomma.

1993/94:So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd,

v, -) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vård i samband med straff för förövaren.

1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nya påföljder för missbrukare.

1993/94:T215 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om etablering av en kriminalvårdsanstalt i

Ånge kommun.

1993/94:A457 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om byggandet av ny kriminalvårdsanstalt i

Västerås,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering till Fagersta av en anstalt

för rattfylleridömda.

Utskottet

Allmänt

Kriminalvårdens huvudsakliga arbetsuppgifter är att ansvara

för verkställighet av fängelsestraff samt att övervaka

skyddtillsynsdömda och villkorligt frigivna. Till

kriminalvårdens huvuduppgifter hör också att svara för

verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen

bygger i allt väsentligt på de principer som lades fast genom

1974 års kriminalvårdsreform. Grundtankar för reformen var att

så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd

och differentiering främja de intagnas samhällsanpassning och

motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.

Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) är central förvaltningsmyndighet

för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för

sju geografiskt indelade regioner som var och en omfattar

anstalter, häkten och frivårdsmyndigheter samt för den fr.o.m.

den 1 januari 1994 inrättade Transporttjänsten. I administrativt

hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för

Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna.

De sju regionmyndigheterna skall bl.a. leda kriminalvården i

regionerna enligt KVS riktlinjer, stödja verksamheten vid de

lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.

KVS har för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel

anslagsframställning vari styrelsen bl.a. föreslår att de

verksamhetsmål som statsmakterna angivit för budgetåret 1993/94

skall ligga fast även under budgetåret 1994/95. Regeringen

uttalar i årets budgetproposition att riktlinjerna i 1993 års

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU25, rskr. 290) i

allt väsentligt bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Kriminalvården har under flera år ställts inför krav på

rationaliseringar. Budgetåret 1994/95 blir det fjärde året i det

av statsmakterna beslutade femåriga rationaliseringsuppdraget

till KVS. Rationaliseringsarbetet innebär bl.a. reella

besparingar och förändrat arbetssätt för framför allt anstalts-

och häktesorganisationen.

Pågående översyns- och beredningsarbete

Regeringen tillkallade den 15 april 1992 Straffsystemkommittén

(dir. 1992:47) för att se över det straffrättsliga

påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. I

Straffsystemkommitténs uppdrag ingår bl.a. att pröva om systemet

med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta i så fall

skall vara utformat. Kommittén skall också överväga

möjligheterna att vidareutveckla användningen av olika

alternativ till fängelsestraff. I direktiven understryks att

inriktningen för arbetet härvidlag bör vara att öka utrymmet för

alternativ till fängelse genom att öppna möjligheter till andra

icke frihetsberövande påföljder än de som nu finns och att

ytterligare utveckla redan tillgängliga påföljder.

Kommitténs arbete skall enligt nu gällande direktiv vara

slutfört före utgången av år 1994. Övervägandena rörande den

villkorliga frigivningen bör enligt direktiven redovisas

särskilt i ett delbetänkande. Det är för närvarande oklart om

och i så fall när detta kommer att ske.

Utskottet har inhämtat att tilläggsdirektiv till kommittén

planeras med innebörd dels att redovisningen av arbetet skall

ske under hösten 1995, dels bl.a. att kommittén inte behöver

lägga fram ett delbetänkande rörande den villkorliga

frigivningen och alltså kan lämna sina förslag i denna fråga i

samband med sitt slutbetänkande.

Fängelseutredningen (dir. 1992:36), som gjort en översyn av de

principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års

kriminalvårdsreform, redovisade i augusti 1993 sitt

huvudbetänkande Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76)

och i januari 1994 sitt slutbetänkande Kriminalvård och

psykiatri (SOU 1994:5). Fängelseutredningen har bl.a. föreslagit

att lagen om kriminalvård i anstalt skall ersättas med en ny lag

om verkställighet av fängelsestraff. Kommittén anser vidare att

den s.k. normaliseringsprincipen, som innebär att

kriminalvårdens intagna har samma rätt till samhällets stöd- och

vårdinsatser som andra medborgare, skall behållas. Kommittén

framhåller behovet av ökad differentiering av intagna med hänsyn

till bl.a. säkerhetsaspekter, narkotikamissbruk och

behandlingsbehov. Enligt kommittén bör emellertid

närhetsprincipen, som innebär att den dömde skall avtjäna

straffet i närheten av sin hemort, fortfarande äga viss

betydelse med avseende på valet av anstalt. Kommittén föreslår

också åtgärder i syfte att motverka förekomsten av narkotika på

anstalterna. Kommitténs huvudbetänkande har remissbehandlats och

förslagen i detta bereds vidare inom Justitiedepartementet.

Kommitténs slutbetänkande kommer att remissbehandlas under

våren.

Lokalförsörjningen inom kriminalvården

Beläggning m.m.

Beläggningssituationen på kriminalvårdsanstalterna och häktena

är mycket ansträngd. Under år 1992 skedde en kraftig höjning av

beläggningsnivån. Detta berodde i huvudsak på en ökning av

antalet dömda med längre strafftider. Beläggningsstatistiken

under hösten 1993 pekar mot en minst lika stor beläggningsökning

under detta år.

Det är ännu för tidigt att säga om beläggningsnivån under

hösten 1993 kommer att bli bestående. Antalet inskrivna med en

strafftid på två år eller mer ökar dock stadigt. Denna grupp har

ökat med 400 intagna under de två senaste åren. Ökningstakten är

högst inom gruppen dömda till fem år eller mer. Även den

genomsnittliga strafftiden för denna grupp tenderar att bli

längre. Statistik från Kriminalvårdsnämnden visar dessutom att

de som dömts till fängelse i två år eller mer för särskilt

allvarlig brottslighet i ökad utsträckning beviljas villkorlig

frigivning först efter det att två tredjedelar av strafftiden

avtjänats.

Brottsförebyggande rådet har uppskattat att den totalt utdömda

fängelsetiden under år 1993 ökat med nästan 3 %. För år 1992 var

motsvarande siffra ca 14 %.

Effekten av de ändrade reglerna om villkorlig frigivning, som

trädde i kraft den 1 juli 1993, bedöms inte ha påverkat

beläggningsläget under hösten 1993 i någon nämnvärd

utsträckning.

I 1993 års kompletteringsproposition har behovet av

ytterligare anstaltsplatser till följd av

beläggningsutvecklingen och reformen om villkorlig frigivning

beräknats till omkring 940. I propositionen föreslogs en

utbyggnad under perioden 1993/94--1995/96 med omkring 870

anstaltsplatser, varav omkring 700 slutna, till en årlig

driftskostnad av 390 miljoner kronor när utbyggnaden slutförts.

För åtgärder under budgetåret 1993/94 anvisade riksdagen i

enlighet med förslag i propositionen 96,4 miljoner kronor.

I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 har

Kriminalvårdsstyrelsen hemställt att totalt omkring 1 040

platser, varav omkring 920 slutna, skall tillföras under

perioden 1993/94--1995/96. Härtill kommer enligt styrelsens

bedömning 360 till 480 platser för det ökade behovet av

anstaltsplatser med anledning av ändrade regler för grovt

rattfylleri.

Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i

oktober 1993, med hänvisning till beläggningsutvecklingen under

året, anmält att det kommer att krävas ett betydande antal

provisoriska platser under budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Styrelsen beräknar behovet till omkring 500 platser till en

årlig driftskostnad av omkring 140 miljoner kronor.

Den pågående utbyggnaden av anstaltsorganisationen sker

huvudsakligen genom till- och ombyggnader. Bland annat skall

sammanlagt ett 15-tal paviljonger med vardera 24--32 platser

uppföras vid befintliga anstalter. Vid kriminalvårdsanstalten

Österåker planeras en tillbyggnad med 84 platser. Flertalet

öppna platser kan tas i anspråk redan under budgetåret 1993/94.

För de slutna platserna är byggtiderna längre.

Sedan de nya reglerna om häktning trädde i kraft våren 1988

har medeltalet häktade ökat från omkring 635 under budgetåret

1986/87 till ca 1 040 under budgetåret 1992/93. Totalt ökade

medelbeläggningen under samma period från ca 870 till närmare

1 300. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 steg

beläggningsnivån vid häktena från 85 till 95 %. Detta har

medfört en besvärande överbeläggning vid vissa häkten. En

fortsatt mycket kraftig beläggningsökning har skett under hösten

1993. Den 1 november fanns i häktena totalt 1 583 intagna, varav

1 240 var häktade. Anmärkas bör att antalet häktesplatser vid

samma tillfälle uppgick till 1 542. I sammanhanget kan nämnas

att antalet förvarstagna enligt utlänningslagen, som under

budgetåret 1992/93 var i medeltal 48, under hösten 1993 tidvis

har uppgått till närmare 100.

Under hösten 1993 har ett nytt häkte med 113 platser tagits i

bruk i Malmö. För närvarande uppförs nya häkten i Örebro (65

platser), Huddinge (120 platser) och Uddevalla (40 platser).

Under år 1993 har beslut fattats om utbyggnad av häktet i

Jönköping med 26 platser och om ett nytt häkte i Halmstad med 40

platser. Samtidigt som nya häkten tas i bruk kommer ett antal

anstaltsplatser som för närvarande används för häktade att

återföras till anstaltsorganisationen. Dessutom kommer vissa

tillfälliga häktesplatser att stängas. Det planerade

nettotillskottet av häktesplatser under perioden

1993/94--1995/96 uppgår till omkring 300.

Regeringen uttalar i budgetpropositionen att den delar

Kriminalvårdsstyrelsens bedömning i fråga om behovet av

anstaltsplatser under de närmaste åren. Utvecklingen av antalet

långtidsdömda talar dessutom för att planering av ytterligare en

eller ett par slutna riksanstalter bör påbörjas. Regeringen

anför vidare, med hänsyn till att ett stort antal av de slutna

platser som ingår i utbyggnadsplanen kan tas i bruk först under

budgetåret 1995/96, att provisoriska åtgärder bör vidtas såväl

under budgetåret 1994/95 som under innevarande budgetår i den

omfattning som styrelsen har föreslagit. Regeringen avser att

senare under innevarande budgetår återkomma till riksdagen i

fråga om medel för provisoriska åtgärder under budgetåret

1993/94.

I sammanhanget bör också nämnas den planerade

försöksverksamheten med intensivövervakning med elektroniska

hjälpmedel som alternativ till fängelse. På sikt skulle denna

form av intensivövervakning kunna medverka till att

beläggningstrycket på anstalterna minskar.

Kriminalvårdsstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att

förbereda försöksverksamheten i syfte att denna skall kunna

påbörjas i juni 1994. En proposition (1993/94:184) i ämnet har

nyligen avlämnats.

Utskottet har under ärendets beredning vid en utfrågning med

representanter för kriminalvården inhämtat information om

anstaltsbeläggning och aktuella utbyggnadsplaner.

Lokalisering av nya anstaltsplatser

I ett antal motioner förordas lämpliga lokaliseringsorter för

nya kriminalvårdsanstalter eller utbyggnad av redan befintliga

anstalter. I motion Ju501 (m) förordas sålunda Vimmerby, i Ju502

(s) och T215 (s) Ånge, i Ju504 (fp) Skåne, i Ju505 (s) Värnamo,

i Ju506 (s) Malmöregionen samt i A457 (s) Västerås och Fagersta.

I motion Ju503 (fp, s, c) förespråkas en utbyggnad av

kriminalvårdsanstalten Västervik.

Utskottet har flera gånger behandlat motioner rörande bl.a.

behovet av nya anstalter och lämplig lokalisering av dessa

(senast 1992/93:JuU25 s. 7). Utskottet, som alltjämt intar den

ståndpunkt som utskottet tidigare givit uttryck för vid

ställningstagande till liknande motionsyrkanden, nämligen att

det inte är möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera

angelägna projekt framför andra, avstyrker bifall till

motionerna Ju501, Ju502, Ju503, Ju504, Ju505, Ju506 samt till

motionerna T215 och A457 i behandlade delar.

Kriminalvårdsstyrelsen

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 1 (s. 138) föreslagit riksdagen

att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett ramanslag på

108 754 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Kriminalvården

Straff och påföljdsfrågor

Straff för skattebrott

I motion Ju607 (s) yrkas en skärpning av straffet för

skattebrott. I motionen anförs att domstolspraxis utvecklats mot

allt mildare straff för skattebrott och att det nu är dags att

riksdag och regering kraftfullt markerar att brott mot

gemensamma samhällsintressen skall leda till kännbara

straffrättsliga påföljder.

Riksdagens revisorer har granskat samhällets insatser mot

ekonomisk brottslighet och nyligen lagt fram resultatet av

arbetet i revisionsrapporten (1993/94:6) Den ekonomiska

brottsligheten och rättssamhället. Revisorerna har undersökt

domar bl.a. för skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri under

åren 1977, 1982, 1987 och 1992 och därvid funnit (s. 19 f) att

strafftiderna för grovt skattebedrägeri varit längre och för

skattebedrägeri varit klart längre år 1992 än under de tidigare

åren.

Utskottet behandlade i förra årets betänkande rörande anslag

till polisväsendet (1992/93:JuU21 s. 18 f) en likalydande motion

om en skärpning av skattebrottslagen. Utskottet konstaterade

därvid bl.a. att regeringen den 25 februari 1993 beslutat om

direktiv (1993:23) för en översyn av skattebrottslagen och

sanktionssystemet i övrigt på skatte- och avgiftsområdet.

Översynsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat före

utgången av år 1994. Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill

bifall till den då aktuella motionen.

Utskottet som inte finner anledning till något annat

ställningstagande nu avstyrker bifall till motion Ju607.

Straff för våldsbrott

I motion Ju810 (nyd) efterlyses straffskärpningar för

våldsbrott, särskilt för grova sådana.

Frågan om hur våldsbrottsligheten skall bekämpas har under en

lång följd av år varit föremål för särskilt intresse från

statsmakternas sida. Utskottet har tidigare under detta

riksdagsår (1993/94:JuU2 s. 12 f) utförligt behandlat frågor

som bl.a. rör straff för våldsbrott.

Utskottet kunde därvid bl.a. konstatera att ett stort antal

åtgärder har vidtagits eller pågår på olika håll för att komma

till rätta med våldet i samhället. Utskottet erinrade också om

att det inom Justitiedepartementet pågår en undersökning av

straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte bl.a.

att utröna om det finns behov av skärpta påföljder. Utskottet

fann att det mot den bakgrunden inte fanns någon anledning för

riksdagen att lämna något uppdrag till regeringen i saken och

avstyrkte den då aktuella motionen.

Utskottet har inhämtat att resultatet av den nämnda

undersökningen kan förväntas inom kort.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker bifall till

motion Ju810 i aktuell del.

Livstidsstraffet m.m.

I motion Ju608 (s) begärs tilläggsdirektiv till

Straffsystemkommittén rörande utredning av frågan om

livstidsstraffets ersättande med tidsbestämt straff.

Fängelsestraff på livstid stadgas för närvarande, förutom för

vissa av brotten i 22 kap. brottsbalken (BrB) om landsförräderi

m.m., för ett fåtal brott, bl.a. för mord, grov mordbrand, grov

allmänfarlig ödeläggelse, grovt spioneri och folkmord.

Utskottet behandlade hösten 1992 (1992/93:JuU5 s. 14 f)

utförligt frågor rörande livstidsstraffet med anledning av ett

par motioner.

Utskottet hänvisade då till beredningen av

Fängelsestraffkommitténs (SOU 1986:14 s. 16 f) överväganden om

livstidsstraffet som mynnade ut i ställningstagandet att

livstidsstraffet borde bibehållas men också fortsättningsvis

användas mycket restriktivt. -- Beredningen av

Fängelsestraffkommitténs förslag är numera avslutad. Något

förslag rörande livstidsstraffet har inte lagts fram --.

Utskottet konstaterade i och för sig att Straffsystemkommittén

enligt sina direktiv är oförhindrad att föreslå ändringar i

fråga om straffskalorna. Utskottet fann inte skäl att föreslå

några ändringar när det gällde livstidsstraffet och avstyrkte

bifall till motionerna.

Utskottet finner inte skäl att nu ändra sin uppfattning och

avstyrker bifall till motion Ju608.

I motion Ju810 (nyd) förespråkas en utredning i syfte att

undersöka förutsättningarna för att begränsa möjligheterna till

nåd vid livstidsstraff. I motionen anförs att livstidsstraff

endast utdöms vid mycket grov brottslighet och att vid dessa

typer av brott möjligheten att bli benådad bör vara ytterst

begränsad.

Konstitutionsutskottet behandlade förra året (1992/93:KU18

s. 2 f) ingående en liknande motion och anförde därvid bl.a. att

ett beslut om nåd inte förutsätter ansökan från den dömde

eller någon annan och att någon rätt till nåd inte finns.

Regeringen bestämmer suveränt i vilka fall nåd skall meddelas.

Någon praxis i egentlig mening kan därför inte sägas förekomma.

Mot denna bakgrund ansåg konstitutionsutskottet att riksdagen

inte borde vidta de åtgärder, i syfte att begränsa regeringens

möjlighet att meddela nåd, som yrkades. Motionen avstyrktes.

Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning.

Motion Ju810 avstyrks i nu behandlad del.

Villkorlig frigivning

I motion Ju810 (nyd) yrkas att villkorlig frigivning i princip

inte bör förekomma. I motionen anförs att villkorlig frigivning

inte bör förekomma annat än i undantagsfall.

Utskottet behandlade liknande motionsönskemål förra året i

samband med förslagen till ny reglering av villkorlig frigivning

(prop. 1992/93:4, JuU11, prot. nr 42 och JuU19, rskr. 223).

Utskottet konstaterade därvid bl.a. (JuU19 s. 8) att

Straffsystemkommittén enligt sina direktiv skall lägga fram

förslag till vad som som i ett längre perspektiv bör gälla för

frigivning från fängelsestraff. Kommittén skall därvid pröva om

systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta

i så fall bör vara utformat.

Utskottet, som inte var berett att i det då rådande

beredningsläget ta ställning till frågan om den villkorliga

frigivningen på sikt skall behållas eller inte, avstyrkte

motionsyrkandena med hänvisning till att Straffsystemkommitténs

arbete och beredningen av detta borde avvaktas.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall

till motion Ju810 i nu behandlad del.

Åtgärder mot ungdomsbrott

I några motioner behandlas frågor rörande åtgärder mot

ungdomsbrott. I motion Ju809 (s) framhålls att ungdomar under 18

år som begått brott i första hand bör omhändertas inom

socialtjänsten medan det i motion Ju810 (nyd) yrkas att

ungdomsbrottslingar i större utsträckning skall bli föremål för

åtgärder inom rättsväsendet. I den sistnämnda motionen yrkas

bl.a. inrättande av särskilda jourdomstolar för ungdomar för att

samhällets reaktion på ungdomsbrott skall bli snabbare.

Frågor av det slag som tas upp i motionerna har varit föremål

för överväganden av Ungdomsbrottskommittén, som under sistlidna

sommar lämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot

ungdomsbrott. I betänkandet behandlas bl.a. fördelningen av

uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet och frågan om

jourdomstolar. Förslagen har remissbehandlats. Ärendet bereds nu

i Justitiedepartementet.

Utskottet har senast under innevarande riksdagsår behandlat

frågor om ingripanden mot unga lagöverträdare (1993/94:JuU2

s.15 f). Utskottet avstyrkte bifall till ett motionsyrkande som

rörde behovet av tidiga ingripanden för att hjälpa unga att

bryta sitt brottsbeteende under åberopande av det pågående

beredningsarbetet.

Utskottet anser alltjämt att den pågående beredningen bör

avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Ju809 och Ju810 i

nu aktuella delar.

Effektivare påföljder för missbrukare

I motion So274 (nyd) efterlyses påföljder som bättre än vad

som nu är fallet främjar varaktig drogfrihet. I motionen anförs

att det lämpligaste sättet att åstadkomma detta är genom en

ordning med villkorligt fängelse förenat med skyddstillsyn,

föreskrifter och urinprov.

Villkorligt fängelse som påföljdsform har varit föremål för

riksdagens ställningstagande vid flera tillfällen. Senast

behandlade utskottet frågan våren 1991 (1990/91:JuU17 s. 22).

Utskottet ställde sig då, liksom vid tidigare tillfällen,

negativt till införandet av villkorligt fängelse och ifrågasatte

bl.a. om detta, som betecknades som en reform av ett relativt

begränsat slag, kunde motivera ett så pass kraftigt ingrepp i

påföljdssystemet och lagstiftningen i övrigt som det skulle vara

frågan om.

I Straffsystemkommitténs uppdrag att se över det

straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad på ett

mera genomgripande sätt ingår att i anslutning till sina

överväganden om alternativ till fängelsestraff överväga om det

skulle vara en fördel med villkorligt fängelse som påföljd. I

direktiven anförs att ett förslag härom -- för att

påföljdssystemet skall bli tydligt och överskådligt -- i första

hand bör inriktas på att de icke frihetsberövande

påföljdsalternativen, med undantag för böter och överlämnande

till särskild vård, inordnas under villkorligt fängelse.

Utskottet är inte berett att i nuvarande beredningsläge ta

ställning till frågan om villkorligt fängelse. Motion So274

avstyrks i nu aktuell del.

Vård och behandling m.m. av dömda

Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat

I motion Ju809 (s) begärs utbyggda vård- och

behandlingsinsatser inom anstalterna och en ökad medverkan av

myndigheter och organisationer utanför kriminalvården redan

under verkställighetstiden. I motionen begärs vidare en minskad

användning av fängelsestraff och en utbyggnad och ökad

användning av alternativa påföljder. Det framhålls också att

möjligheterna för intagna att kunna behålla sociala kontakter

utanför fängelset och kunna söka arbete och bostad är mycket

väsentliga för att minska risken för återfall, varför

permissionsbestämmelserna inte får skärpas.

I motion Ju810 (nyd) yrkas att vårdtankarna i 1974 års

kriminalvårdsreform överges.

Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU25) utförligt

motioner vari hemställdes om uttalanden rörande ökade och

utvecklade vård- och behandlingsinsatser, en minskad användning

av anstaltsbehandling, satsningar på alternativa påföljder,

vikten av att intagna i anstalt får möjligheter att bevara

sociala kontakter genom att kunna få permission samt frågor

rörande grundtankarna i 1974 års kriminalvårdsreform.

Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden med hänvisning

till den översyn som pågick inom ramen för Fängelseutredningens

respektive Straffsystemkommitténs arbete.

Fängelseutredningen har därefter i sitt tidigare nämnda

betänkande (SOU 1993:76) Verkställighet av fängelsestraff kommit

fram till slutsatsen att utgångspunkten för

straffverkställigheten måste vara BrB:s regler om och

grundläggande principer för påföljdssystemet. Vid tiden för 1974

års kriminalvårdsreform gällde fortfarande som en huvudregel att

domstolen skulle fästa särskilt avseende vid att påföljden

skulle vara ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället.

Regeln gav uttryck för den s.k. behandlingstanken. Kommittén

konstaterar att de nya regler om straffmätning och påföljdsval

som infördes år 1989 ger uttryck för ett i viss mån ändrat

synsätt i förhållande till vad som gällde tidigare.

Behandlingstanken har genom den nya lagstiftningen fått träda i

bakgrunden. Brottets straffvärde och art har tillerkänts en ökad

betydelse för påföljdsvalet. Kommitténs arbete har inriktats på

vissa frågor av grundläggande principiell betydelse och på att

åstadkomma en anpassning av regelverket till den utveckling som

ägt rum sedan 1974 års kriminalvårdsreform trädde i kraft.

Kommittén har i fråga om de genom 1974 års kriminalvårdsreform

fastslagna grundläggande principerna, normaliseringsprincipen

och närhetsprincipen, kommit fram till att

normaliseringsprincipen bör stå fast medan närhetsprincipen inte

längre kan upprätthållas som en övergripande norm för

anstaltsplaceringarna. Skälet för den sistnämnda ståndpunkten är

att den utveckling mot en bättre differentiering av de intagna

som ägt rum bör fortsätta. Kommittén har också funnit att

möjligheter till permission från anstalt bör bibehållas men att

lagstiftningen bör anpassas till den skärpta praxis som numera

förekommer i fråga om tillämpningen av den nuvarande

regleringen. Kommittén föreslår också -- i syfte att motverka

permissionsmissbruk och för att främja en ändamålsenlig

användning av permissionsinstitutet -- bättre planering av

permissionstillfällena och att varje enskild permission skall ha

en uttalad och godtagbar ändamålsbestämning. Beredning av

förslagen pågår.

Straffsystemkommittén har som framgått ännu inte avslutat sitt

arbete.

Utskottet har alltjämt uppfattningen att Fängelseutredningens

respektive Straffsystemkommitténs arbete och beredningen härav

bör avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna Ju809 och Ju810 i nu berörda delar.

Differentiering inom kriminalvården

I motion Ju809 (s) anförs att möjligheter till differentiering

vid anstalterna är en nödvändig förutsättning för

rehabiliteringsarbetet.

Utskottet har tidigare vid ett stort antal tillfällen och

senast i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen

förra våren (prop. 1992/93:150 bil. 2, JuU38, rskr. 438) uttalat

att beläggningsnivån på kriminalvårdsanstalterna bör vara

omkring 85 % för att möjliggöra differentiering av olika intagna

samtidigt med ett gott resursutnyttjande. I sammanhanget

noterade utskottet (s. 4) som positivt att i planeringen för

utbyggnaden av anstaltsorganisationen inkluderats behovet av

anstaltsplatser för att även i framtiden möjliggöra

differentiering av olika intagna.

Utskottet konstaterar att den fortsatta utbyggnaden av

anstaltsorganisationen följer angivna planer och att regeringen

senare under våren kommer att återkomma till riksdagen rörande

medel till provisoriska åtgärder under innevarande budgetår.

Utskottet utgår från att regeringen nära följer utvecklingen av

beläggningen på anstalterna. Skäl för några särskilda uttalanden

från riksdagens sida i nuläget i anledning av motionsyrkandena

saknas dock. Motion Ju809 avstyrks i nu berörd del.

Medicinsk behandling m.m.

I motion So273 (fp, s, m, c, kds, nyd, v, -) framhålls vikten

av att sexualbrottslingar får vård under verkställighetstiden.

Motion Ju810 (nyd) tar upp frågor om kemisk kastrering av

våldtäktsmän och medicinering av våldsverkare.

Kriminalvårdens behandling av män dömda för vålds- och

sexualbrott har tidigare varit föremål för behandling i

utskottet vid ett flertal tillfällen (senast 1992/93:JuU25 s. 13

f). År 1991 anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande att den verksamhet med behandling av personer, dömda

för sexualbrott och våldsbrott, som bedrivs inom kriminalvården

borde ytterligare utökas och intensifieras (1990/91:JuU17 s.

15, rskr. 154). I det översynsarbete som genomförts av

Fängelseutredningen har ingått att klarlägga hur stort behovet

av sådan behandling är och hur den av riksdagen angivna

målsättningen bör förverkligas.

När det gäller frågor om medicinsk behandling under tvång

t.ex i form av s.k. kemisk kastrering, konstaterade utskottet

förra året (1992/93:JuU25 s. 14) att frågan rymmer svårlösta

etiska problem oavsett om behandlingen sker som påföljd för

brott eller som ett led i anstaltsbehandlingen. Tvångsvård

förekommer i princip endast för vissa psykiskt störda och då

enligt stränga i lag reglerade kriterier [se lagen (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård]. Utskottet utgick från att spörsmålet

skulle bli föremål för överväganden inom ramen för

Fängelseutredningens arbete.

Utskottet konstaterar att Fängelseutredningen i betänkandet

(SOU 1994:5) Kriminalvård och psykiatri behandlat frågor om

behandlingen av personer dömda för sexualbrott och våldsbrott

mot kvinnor och barn. Kommittén har kommit till slutsatsen att

det inte kan komma i fråga att frångå principen att

behandlingsåtgärder förutsätter medgivande från den intagnes

sida. Enligt kommitténs beräkningar krävs kapacitet för

behandling av ca 200--250 intagna för att samtliga som

accepterar detta skall kunna få behandling. Kommitténs förslag

går ut på att endast kvalificerad psykoterapeutisk behandling

som har stöd i vedertagen vetenskap på området bör komma i

fråga. Kommittén, som inte har tagit ställning till i vad mån

hormonbehandling i form av s.k. kemisk kastrering bör få

förekomma, anser att behandlingsverksamheten varken kan eller

bör låsas fast i bestämda former utan måste hållas öppen för

utvecklingen på området. Kommittén uttalar att den förutsätter

att kriminalvården och Socialstyrelsen i samverkan ägnar

fortsatt uppmärksamhet åt frågan om lämpliga behandlingsmetoder

och därvid också beaktar i vad mån hormonbehandling kan komma i

fråga. Förslagen remissbehandlas för närvarande.

Utskottet anser att beredningen av Fängelseutredningens

förslag bör avvaktas innan ställning tas till hithörande frågor

och avstyrker bifall till motionerna Ju810 och och So273 i nu

behandlade delar.

Det ekonomiska ansvaret för vård utom anstalt

I motion Ju510 (kds) yrkas att kommunerna befrias från sitt

betalningsansvar för behandlingsplaceringar utanför anstalt

enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL)

och för psykiatrisk slutenvård av intagna samt att

kriminalvården tillförs del av statsbidragen härför. Syftet är

att oenighet om huvudmannaskapet inte skall bli ett hinder för

att vård skall komma till stånd.

Enligt den nu gällande ordningen svarar kriminalvården normalt

för alla kostnader som är förenade med en s.k. 34 §-placering

fram till dagen för den villkorliga frigivningen, medan det är

en kommunal angelägenhet att bestrida kostnaderna för vården

därefter. Av bestämmelserna i 3 § socialtjänstlagen följer att

den enskilde har rätt att få stöd och hjälp av socialtjänsten i

den kommun där han vistas.

Tillämpningen av vistelsebegreppet och kommunernas bristande

förutsättningar att ta på sig kostnadsansvaret utgör problem i

kriminalvårdens arbete med t.ex. 34 §-placeringar. Enligt

Fängelseutredningen (SOU 1993:76 s. 278 f) är det inte ovanligt

att kriminalvårdens tjänstemän måste vända sig till flera olika

kommuner för att försöka få någon att teckna ansvarsförbindelse

för en placering eller ta annat ansvar för den enskilde, och det

förekommer ofta att berörda kommuner inte anser sig kunna svara

för kostnader efter den villkorliga frigivningen även om

företrädare för kriminalvården är fast övertygade om att det är

välmotiverat att bereda en intagen vård på t.ex. ett

behandlingshem.

Socialtjänstkommittén har i delbetänkandet (SOU 1993:30)

Rätten till bistånd inom socialtjänsten behandlat bl.a. frågor

om vilken kommun som har biståndsansvar och därvid föreslagit

att detta bör grundas på formella kriterier som gör det möjligt

att snabbt och enkelt slå fast vilken kommun som skall vara

ansvarig. Förslagen har remissbehandlats och ärendet bereds

vidare i Socialdepartementet.

Socialtjänstkommitténs förslag löser problemet med att

fastställa vilken kommun som är betalningsansvarig men inte

kommunernas bristande förutsättningar att ta på sig

kostnadsansvaret. Fängelseutredningen anförde i sitt ovan nämnda

betänkande (s. 279) att det är ytterst angeläget att

drogberoende intagna och intagna med liknande besvär bereds

tillfälle till kvalificerad vård och att en samhällsanpassning i

annat fall torde vara utesluten i praktiken. Mot den bakgrunden

ställde Fängelseutredningen sig bakom en lösning som ligger i

linje med vad som förespråkas i motion Ju510.

Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU29 s. 11 f) ett

motionsyrkande rörande förbättrad psykiatrisk hjälp till

fängelsedömda. Utskottet hänvisade till att börja med

till att utskottet tidigare (1989/90:JuU9 s. 18) understrukit

betydelsen av normaliseringsprincipen när det gäller den

psykiatriska vården och att utskottet alltjämt hade den

uppfattningen i princip. Utskottet ansåg dock att det med fog

kunde hävdas att utvecklingen hunnit förbi den punkt där det var

tillräckligt att hänvisa till normaliseringsprincipen. Utskottet

anförde vidare att kriminalvården stod inför en svårbemästrad

situation där det framstod som i hög grad tveksamt om

sjukvårdshuvudmännen tog det ansvar som åvilade dem. Mot denna

bakgrund ansåg utskottet att regeringen måste ägna särskild

uppmärksamhet åt kriminalvårdens resurser för de psykiskt störda

lagöverträdarna. Utskottet uttalade vidare som sin mening att

garantier krävdes för att de resurser som frigörs hos

huvudmännen, när antalet personer som döms till psykiatrisk

tvångsvård minskar, också i fortsättningen skulle komma

kriminalvårdens klienter till del. Utskottet tillade att även

förhållandena rent allmänt i anstalterna skulle komma att

påverkas av reformen och att det för utskottet framstod som

uppenbart att det skulle uppkomma behov av extra resurser för

att möjliggöra ett mänskligt och värdigt omhändertagande av den

nya klientgruppen och att detta behov måste tillgodoses. Vad

utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin mening regeringen

till känna.

Fängelseutredningen har inom ramen för sitt utredningsuppdrag

behandlat här aktuella frågor, och förslagen bereds vidare i

regeringskansliet. Detta arbete bör avvaktas. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju510.

Frivårdsfrågor m.m.

I motion Ju809 (s) begärs ett tillkännagivande om ökade

insatser inom frivården.

Utskottet behandlade förra året motionsönskemål om ökade

insatser inom frivården (1992/93:JuU25 s. 17 f). Utskottet

konstaterade att justitieministern i 1992 års budgetproposition

(s. 123) framhöll att det då pågående arbetet med att utveckla

olika former av strukturerade åtgärdsprogram för olika

klientkategorier i samverkan med socialtjänsten,

arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan borde

fortsätta och intensifieras. I förra årets budgetproposition (s.

49) anförde justitieministern att det inte finns någon anledning

att göra en annan bedömning nu utan tvärtom att sådana insatser

bör utvecklas ytterligare och att en sådan utveckling ligger i

linje med vad som angetts i direktiven till

Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och

ytterligare alternativ till fängelse.

I årets budgetproposition anför regeringen (s. 136) bl.a. att

en huvuduppgift för frivården är att förhindra återfall i brott.

Särskilt när det gäller klienter som befinner sig i början av

sin brottskarriär måste denna uppgift få stort utrymme. Det är

därför angeläget att frivården i samverkan med andra

samhällssektorer fortlöpande utvecklar och fördjupar olika

åtgärdsprogram med denna brottsförebyggande inriktning.

Utskottet anser för sin del att fortsatta ansträngningar för

att underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras.

Utskottet välkomnar därför de åtgärder som nämns i

budgetpropositionen. Skäl för några särskilda uttalanden från

riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet saknas dock.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju809 i nu behandlad del.

I motion Ju508 (c) begärs ett uttalande av innebörd att en

tillämpning av normaliseringsprincipen inte får innebära att

Frivårdens behandlingscentral (FBC) i Stockholm läggs ned.

I ett beslut den 12 december 1991 uppdrog regeringen åt KVS

att se över verksamheten vid FBC. KVS föreslog därefter att FBC

avvecklas och att det i stället inrättas en utrednings- och

samordningsenhet med Stockholms kommun som huvudman. Enheten

skall arbeta med att utreda klienternas vårdbehov samt planera

och initiera behandlingskontakter. Förslaget utgår från att

kriminalvården enligt avtal med Stockholms kommun skall köpa

tjänster av enheten. Ansvaret för genomförandet av den planerade

behandlingen skall åvila den psykiatriska vårdens huvudman och

socialtjänsten. KVS anförde bl.a. att en utgångspunkt för detta

ställningstagande är att all behandling av psykiskt störda

frivårdsklienter skall ske inom psykiatrin respektive

socialtjänsten och att det numera finns förutsättningar att

bereda dessa klienter behandling inom ramen för den reguljära

vården samt att det därför inte föreligger skäl att behålla

eller tillskapa nya särskilda resurser för denna grupp av

frivårdsklienter.

I beslut den 9 december 1993 anförde regeringen bl.a. att de

behov frivårdsklienterna har av stöd och hjälp i olika avseenden

i princip skall tillgodoses dem på samma sätt som övriga

medborgare samt att det, i det förändringsarbete som pågår inom

frivården, är angeläget att ytterligare renodla dess roll.

Regeringen anförde vidare att detta i regleringsbrevet för

kriminalvården uttrycks som ett krav på kriminalvården att

fortlöpande ompröva sådan frivårdsverksamhet som innebär att

kriminalvården fullgör uppgifter som ankommer på annan huvudman

än staten.

Regeringen överlämnade till KVS att vidta de ytterligare

åtgärder som översynsarbetet avseende FBC kan föranleda.

Utskottet noterar i detta sammanhang att Fängelseutredningen

beträffande intagna i anstalt inte funnit någon anledning till

avsteg från normaliseringsprincipen, utan funnit att grundsatsen

att andra organ än kriminalvården skall ha huvudansvaret för den

samhällsservice av olika slag som de intagna behöver bör stå

fast.

Utskottet delar regeringens nyss redovisade uppfattning.

Utskottet utgår vidare från att KVS som verksamhetsansvarig

anpassar verksamheten efter de riktlinjer som statsmakterna

beslutar, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju508.

Narkotikabekämpning vid kriminalvårdsanstalterna

I motion Ju810 (nyd) yrkas att all narkotika rensas bort från

anstalterna genom att personalens befogenhet att kontrollera

besökande och intagna förbättras.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (senast

1992/93:JuU25 s. 14) behandlat motionsönskemål som rör krav på

skärpningar av kriminalvårdslagstiftningen rörande effektivare

kontroll inom anstalterna av intagna och besökande m.m.

Utskottet har under lång tid kunnat konstatera att

narkotikasituationen utgör ett svårbemästrat problem inom

kriminalvården. Utskottet vill här erinra om sina tidigare

uttalanden (senast 1992/93:JuU25 s. 14) om att självklara

riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område

måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill

bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med

narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från

tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva

narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.

Utskottet noterade därvid bl.a. att de i kriminalvårdsanstalt

intagnas generella skyldigheter enligt 52 d § KvaL att lämna

urin- och utandningsprov utvidgats till att omfatta även

blodprov (prop. 1992/93:142, JuU17, rskr. 221). Härigenom

förbättrades kontrollmöjligheterna på anstalterna.

I Fängelseutredningens uppdrag har ingått att ta ställning

till om det behövs utvidgade möjligheter till kontroller m.m.

för att förhindra införsel och bruk av narkotika på anstalterna.

Fängelseutredningens förslag i denna del innebär

sammanfattningsvis skärpningar vad avser reglerna om

kroppsbesiktning, brevgranskning, de intagnas rätt att i

anstalten inneha kontanter och andra personliga tillhörigheter

än kontanter samt kontroll vid besök. Vid de slutna anstalter

där narkotikaproblemen är särskilt allvarliga bör enligt

kommitténs förslag som huvudregel gälla att besök endast får ske

under kontroll av anstaltspersonal eller på sätt som omöjliggör

fysisk kontakt mellan den intagne och den som besöker honom.

Utskottet har i och för sig stor förståelse för syftet med

kraven i motion Ju810. Beredningen av Fängelseutredningens

förslag bör dock inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall

till motion Ju810 i nu behandlad del.

En effektivare narkotikabekämpning på anstalterna efterlyses i

motion Ju507 (kds) och Ju810 (nyd). I motionerna begärs bl.a.

riksdagsuttalanden rörande betydelsen av och effektiviteten hos

kriminalvårdens visitationspatruller.

Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU25 s. 15) liknande

frågor. Verksamheten mot narkotika på anstalterna, som handhas

på regional och lokal nivå, höll då på att omorganiseras. Bl.a.

skulle de ambulerande visitationspatrullerna avvecklas. De

resurser som frigjordes skulle alltjämt användas i arbetet med

att bekämpa narkotika och missbruk av narkotika vid anstalterna.

Visitationspatrullernas personal skulle på de anstalter där de

var anställda användas bl.a. som instruktörer och stödpersoner

för anstaltspersonalen i frågor som rörde narkotikabekämpningen.

Vidare var tanken att personalen, med sina särskilda kunskaper i

fråga om visitationsteknik m.m., skulle användas för att

kontollera att visitationerna vid anstalterna fullgjordes så

effektivt och noggrant som möjligt.

I regeringens planeringsdirektiv för kriminalvården avseende

budgetåret 1994/95 anges beträffande narkotikabekämpningen

bl.a. att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på

anstalter och häkten skall prioriteras och att

kontrollinsatserna skall intensifieras.

I den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren

1993/94--1995/96 redovisas kriminalvårdens åtgärdsprogram mot

narkotika. Beträffande kontrollinsatser sägs (s. 71) bl.a. att

rutinerna för visitationer och kontroll av lokaler måste ses

över och effektiviseras.

KVS har i anslagsframställningen för budgetåret 1994/95

(s. 39) redovisat kriminalvårdens organisation och planering av

narkotikakontrollinsatser under det angivna budgetåret.

Av redovisningen framgår i korthet att det den 1 juli 1993

infördes ett nytt rapporteringssystem rörande narkotikabeslag

m.m. vilket ger en tydligare bild av narkotikasituationen vid

landets anstalter. Systemet kommer därmed att underlätta

resursallokeringen och visa var riktade insatser bör sättas in.

Vidare anförs i redovisningen att KVS efter en översyn av

visitationspatrullernas verksamhet och organisation beslutat att

dessa skall avvecklas. De resurser som frigörs överförs till de

regionala myndigheterna för att bättre kunna utnyttjas efter

regionala prioriteringar och beslut. Förändringen genomförs

successivt under innevarande budgetår. Regioncheferna inom

kriminalvården har redovisat olika strategier för att åstadkomma

de i den fördjupade anslagsframställningen nämnda förbättrade

kontrollinsatserna.

Gemensamt för de sju regionernas planering av

narkotikabekämpande insatser är sammanfattningsvis

ökade resurser

tydligare regionalt och lokalt ansvar

ett breddat ansvar för den enskilde vårdaren/tjänstemannen då

expertfunktionen överges

ett utvecklat kontaktmannaskap som ökar personalens

delaktighet och ansvar och som genom närheten mellan

tjänstemannen och den intagne stärker närheten och

kontrollmöjligheterna

att säkerhetsansvariga tjänstemän utses och funktionsansvar

fördelas

ett utvecklat samarbete med polisen och tullen för samlade

insatser, utbildning och information.

I regeringens planeringsdirektiv för kriminalvården avseende

nästa budgetår sägs bl.a. dels att KVS i anslagsframställningen

i år skall redovisa hur respektive regionmyndighet inom

kriminalvården valt att organisera och planera

narkotikakontrollinsatserna, bl.a. mot bakgrund av avvecklingen

av visitationspatrullerna, dels att kriminalvården skall bedöma

resultatet av omorganisationen av narkotikakontrollinsatserna.

Vidare skall KVS i årsredovisningen år 1995 redovisa hur

förekomsten och missbruket av narkotika vid anstalter och häkten

har förändrats samt insatserna för bekämpning av

narkotikamissbruk och hiv/aids.

Utskottet har under ärendets beredning vid en utfrågning med

representanter för kriminalvården inhämtat information om

narkotikabekämpningen vid anstalterna.

Utskottet utgick i förra årets ärende från att KVS organiserar

narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsenligt

och från kostnadssynpunkt effektivt sätt och avstyrkte aktuella

motioner under hänvisning till att dessa inte borde föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet, som konstaterar att resultatet av den nya

organisationen mot narkotika på anstalterna kommer att följas

upp, vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till

motionerna Ju507 och Ju810 i nu behandlade delar.

Narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten

I motion Ju509 (v) begärs riksdagsuttalanden till stöd för

narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten. I motionen

föreslås att kriminalvårdens planerade besparingar vid

Österåkersanstalten inte genomförs och att medel omdisponeras

från mera traditionell kriminalvårdsverksamhet till

Österåkersanstalten.

Österåkersmodellen går ut på att de intagna underkastar sig

såväl utvidgad kontroll i narkotikahänseende som personalens

sociala kontroll, vilken bygger på nära sociala relationer

mellan intagna och personal. Statskontoret har genomfört en

utvärdering av narkotikaprojektet på Österåker (Rapport

1992:27), vilken utmynnade i slutsatsen att Österåkerprojektet

har en gynnsam inverkan på rehabiliteringsresultatet. Denna

slutsats har dock kritiserats (BRÅ APROPÅ 1/93 s. 6 f) under

åberopande bl.a. av att urvalet till den aktuella

experimentgruppen är selektivt och att det därför är svårt att

dra några säkra slutsatser av jämförelser mellan experiment- och

kontrollgrupperna i utvärderingen.

När utskottet förra året behandlade ett liknande yrkande

(1992/93:JuU25 s. 11) konstaterade utskottet att ett omfattande

arbete rörande förbättringar av de vård- och behandlingsinsatser

samt den rehabiliterande verksamhet som kommer kriminalvårdens

klienter till del fortlöpande pågår. Utskottet utgick från att

man därvid tar till vara metoder och erfarenheter som gjorts

inom kriminalvården. Utskottet konstaterade också att

Fängelseutredningen skulle ta upp liknande frågor i sitt

översynsarbete.

Utskottet fann att något uttalande från riksdagens sida i

anledning av motionen inte var nödvändigt och avstyrkte bifall

till motionen.

Utskottet utgår i fråga om narkomanvårdsverksamheten vid

Österåkersanstalten, liksom beträffande narkotikabekämpningen

vid anstalterna, från att man inom kriminalvården organiserar

arbetet på ett ändamålsenligt och ur kostnadssynpunkt effektivt

sätt. Något uttalande från riksdagens sida i anledning av motion

Ju509 är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Motionen

avstyrks.

Medelstilldelningen m.m.

Regeringen har under punkt E 2 (s. 139--140) föreslagit

riksdagen att till Kriminalvården anvisa ett ramanslag på

3 829 345 000 kr.

Regeringen anför i budgetpropositionen att hänsyn vid

medelsberäkningen, utöver vad som ovan anförts om

beläggningssituationen, tagits bl.a. till att

rationaliseringskravet för budgetåret 1994/95 -- det fjärde året

i det femåriga rationaliseringsuppdraget -- är 30 miljoner

kronor. Av detta belopp skall två tredjedelar omfördelas inom

anslaget och användas till att finansiera strategiska insatser i

det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården och som gäller

bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt åtgärder för

att höja verkets ekonomiadministrativa standard.

Regeringen har nyligen i proposition 1993/94:143 Brottsoffren

i blickpunkten -- en brottsofferfond och andra åtgärder för att

stärka brottsoffrens ställning föreslagit bl.a. att en

brottsofferfond skall inrättas. Finansieringen av fonden

föreslås ske dels genom avgifter som tas ut av dem som döms för

brott där fängelse ingår i straffskalan, dels genom att

ersättningen till de intagna inom kriminalvården för arbete och

annan sysselsättning sänks med i genomsnitt 20 % eller med

sammanlagt 12,4 miljoner kronor. Sistnämnda medel skall även

användas för andra åtgärder till stöd för brottsoffer.

Den av riksdagen nyligen beslutade utvidgade rätten till

målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till

brottsoffer med ikraftträdande den 1 juli 1994 (prop.

1993/94:26, JuU12, rskr. 124) föreslås finansieras genom den

nämnda sänkningen av ersättningen till de intagna. Regeringen

har med anledning härav gjort en överföring av 3 miljoner kronor

från anslaget E 2 Kriminalvården till förslagsanslaget F 1

Rättshjälpskostnader.

I avvaktan på riksdagens slutbehandling av frågan om en

brottsofferfond avser regeringen avsätta resterande belopp av

sänkningen till de intagna, dvs. 9,4 miljoner kronor, till

regeringens disposition under anslaget.

I motion Ju805 (v) föreslås dels att anslaget till

kriminalvården skall minskas med 400 000 000 kr, dels att

frivården skall tillföras en resursförstärkning med

100 000 000 kr.

Yrkandet om en anslagsminskning har sin grund i att

motionärerna anser att användningen av anstaltsbehandling m.m.

bör minska, att halvtidsfrigivning bör återinföras och att

alternativa påföljder såsom samhällstjänst och kontraktsvård bör

utvecklas mera och användas i ökad omfattning, vilket beräknas

möjliggöra den angivna besparingen. I motionen förespråkas

vidare en resursförstärkning för en ökad satsning på frivården

bl.a. till stöd för den planerade försöksverksamheten med

elektronisk övervakning.

I motion Ju809 (s) begärs att anslaget till kriminalvården

bestäms till 3 774 345 000 kr, dvs. 55 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit. Bakom detta yrkande ligger

uppfattningen att en minskad användning av fängelsestraff och en

ökad användning av alternativa påföljder, inte minst för bl.a.

rattfylleribrott, skulle leda till den angivna besparingen.

Utskottet har i det föregående behandlat och under åberopande

av det rådande beredningsläget avstyrkt motionsönskemål som gått

ut på att användningen av fängelsestraff borde minska och att

olika alternativ till fängelse nu borde komma till större

användning.

En konsekvens av dessa ställningstaganden är att anslaget till

kriminalvården inte bör sänkas. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna Ju805 och JU809 i här behandlade delar.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av

medelsbehovet.

Utlandstransporter

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 3 (s. 141) föreslagit riksdagen

att till Utlandstransporter anvisa ett förslagsanslag på

159 115 000 kr.

Regeringen redovisar i budgetpropositionen (s. 136 f) att

kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet under

budgetåret 1991/92 uppgick till 265 miljoner kronor, varav

utlandstransporterna svarade för drygt 114 miljoner kronor.

Budgetåret 1992/93 var motsvarande kostnad 317 miljoner kronor,

varav 148 miljoner kronor för utlandstransporter. Antalet

personer som transporterades till utlandet genom kriminalvårdens

försorg ökade från drygt 9 400 personer budgetåret 1991/92 till

närmare 16 900 personer budgetåret 1992/93, vilket förklarar de

ökade kostnaderna.

Regeringen anför vidare i budgetpropositionen (s. 141) att

antalet personer som transporteras till utlandet väntas öka

jämfört med innevarande budgetår. Regeringen har därför beräknat

ytterligare 35 miljoner kronor under anslaget.

Regeringen har med anledning av en hemställan från KVS

beslutat att inrätta en enhet benämnd Transporttjänst fr.o.m.

den 1 januari 1994. Enheten skall under KVS planera och utföra

utrikestransporter och längre inrikestransporter.

I motion Ju805 (v) yrkas att anslaget till Utlandstransporter

minskas med 35 miljoner kronor. I motionen anförs att denna

besparing blir möjlig dels om flyktingpolitiken ändras och

humanare avvisningsmetoder används, dels med bättre planering

och samordning av transporterna.

Utskottet behandlade förra året (1992/93:JuU25 s. 20)

motionsyrkanden liknande det nu aktuella.

Utskottet anförde därvid bl.a. att utskottet delade den av

regeringen i budgetpropositionen i fjol redovisade uppfattningen

att det var angeläget att transportverksamheten rationaliserades

och effektiviserades.

Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen nära följer

den nyinrättade Transporttjänstens verksamhet och tillser att

arbetet bedrivs på ett ändamålsenligt och ur kostnadssynpunkt

effektivt sätt. Några riksdagsuttalanden i frågan är inte

nödvändiga. Utskottet avstyrker motion Ju805.

Utskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lokalisering av nya anstaltsplatser

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju501, 1993/94:Ju502,

1993/94:Ju503, 1993/94:Ju504, 1993/94:Ju505, 1993/94:Ju506,

1993/94:T215 yrkande 14 samt 1993/94:A457 yrkandena 3 och 4,

2. beträffande anslag till Kriminalvårdsstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 108 754 000 kr,

3. beträffande straff för skattebrott

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju607,

4. beträffande straff för våldsbrott

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 11,

5. beträffande livstidsstraffet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju608 och

1993/94:Ju810 yrkande 45,

6. beträffande villkorlig frigivning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 46,

7. beträffande åtgärder mot ungdomsbrott

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkande 24 och

1993/94:Ju810 yrkande 4,

res. 1 (s)

8. beträffande effektivare påföljder för missbrukare

att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkande 3,

9. beträffande allmänna förutsättningar för ett gott

vårdresultat

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkandena 13,

14, 19 och 20 samt 1993/94:Ju810 yrkande 42,

res. 2 (s)

10. beträffande differentiering inom kriminalvården

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 18,

res. 3 (s)

11. beträffande medicinsk behandling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju810 yrkandena 12 och

16 samt 1993/94:So273 yrkande 7,

12. beträffande det ekonomiska ansvaret för vård utom

anstalt

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju510 yrkandena 1 och 2,

13. beträffande frivårdsfrågor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 21,

res. 4 (s)

14. beträffande Frivårdens behandlingscentral

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju508,

15. beträffande personalens kontrollbefogenheter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 10,

res. 5 (nyd)

16. beträffande narkotika i anstalt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju507 och

1993/94:Ju810 yrkande 43,

res. 6 (nyd)

17. beträffande narkomanvårdsverksamheten vid

Österåkersanstalten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju509,

18. beträffande anslag till Kriminalvården

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju805 yrkandena

3 och 5 samt 1993/94:Ju809 yrkande 17 och med bifall till

regeringens förslag till Kriminalvården för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 829 345 000 kr,

res. 7 (s) - villk. 2

19. beträffande anslag till Utlandstransporter

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju805 yrkande 7 och

med bifall till regeringens förslag till Utlandstransporter

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

159 115 000 kr.

Stockholm den 15 mars 1994

På justitieutskottets vägnar

Göthe Knutson

I beslutet har deltagit: Göthe Knutson (m), Bengt-Ola

Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils

Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa

Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s), Christel Anderberg (m) och

Kjell Eldensjö (kds).

Reservationer

1. Åtgärder mot ungdomsbrott (mom. 7)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar"

bort ha följande lydelse:

Ungdomsbrottsligheten har ofta sin grund i psykiska och

sociala problem. Dessa kan inte lösas genom rättsliga insatser

utan kräver andra åtgärder som vård och behandling. Ett

fängelsestraff är i många fall ägnat att direkt motverka syftet

att ge den unge förutsättningar för ett laglydigt liv. Principen

bör därför enligt utskottets uppfattning vara att ungdomar under

18 år som begår brott inte skall bli föremål för åtgärder inom

kriminalvården utan skall falla under socialtjänstens ansvar.

Utskottet anser att denna princip nu bör slås fast. Det får

ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att

den inriktning som utskottet nu givit uttryck för blir rådande

vid fördelningen av uppgifter i fråga om unga lagöverträdare

mellan socialtjänsten och rättsväsendet. Vad utskottet nu

uttalat bör riksdagen med anledning av motion Ju809 och med

avslag på motion Ju810 i berörda delar som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande åtgärder mot ungdomsbrott

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 24

och med avslag på motion 1993/94:Ju810 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat (mom. 9)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Flertalet av kriminalvårdens klienter är starkt missgynnade

socialt liksom i de flesta andra avseenden. Den allt hårdare

inställningen till människor som begått brott har, trots

kriminalvårdens höga ambitioner, lett till att det blivit

svårare att framgångsrikt främja deras anpassning. För att de

intagna skall kunna anpassa sig till ett normalt liv efter

frigivning är det viktigt att ökade satsningar görs på

grundutbildning, yrkesutbildning och social träning.

Rehabiliteringen av de intagna och arbetet med att förebygga

återfall i brott måste också ses utifrån en helhetssyn. Detta

kräver ett fördjupat samarbete över myndighetsgränserna.

Utskottet anser att vård- och behandlingsinsatserna inom

kriminalvården bör byggas ut och att en ökad medverkan av

myndigheter och organisationer utanför kriminalvården bör

förekomma redan under verkställighetstiden.

Utskottet konstaterar vidare att det ligger ett stort värde i

att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det

gäller verksamhetens inriktning. En specialisering av

verksamheten vid anstalterna får emellertid, enligt utskottets

uppfattning, inte leda till att de grundläggande principerna om

närhet och normalisering som ligger till grund för 1974 års

kriminalvårdsreform upphör att gälla. Tvärtom vill utskottet slå

fast att normaliserings- och närhetsprinciperna alltjämt måste

äga giltighet.

En grundläggande tanke i modern kriminalpolitik är att minska

användningen av fängelsestraff. Utskottet, som delar denna

uppfattning, finner det tillfredsställande att alternativ till

fängelse nu utvecklas. Utskottet vill understryka vikten av att

detta arbete bedrivs med kraft och intensitet och pekar särskilt

på nödvändigheten av att tillämpningsområdet för kontraktsvård

och samhällstjänst vidgas till att omfatta nya kategorier dömda.

En minskad användning av fängelsestraff medför också ett

bättre utnyttjande av kriminalvårdens resurser. Härigenom kan

vid sidan av ett gott vårdresultat vissa besparingar

åstadkommas.

Utskottet finner det också angeläget att understryka att

permissioner är nödvändiga för att ge de dömda en chans att dels

behålla sociala kontakter utanför fängelset, dels kunna söka

arbete och bostad. Detta är viktiga faktorer för de dömdas

möjligheter att klara sig efter en fängelsevistelse. Det anförda

leder utskottet till att uttala att någon allmän skärpning av

permissionsbestämmelserna inte bör ske.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att vad utskottet nu uttalat läggs till grund för

det fortsatta översyns- och beredningsarbetet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

Ju809 och med avslag på motion Ju810 i berörda delar som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande allmänna förutsättningar för ett gott

vårdresultat

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkandena

13, 14, 19 och 20 och med avslag på motion 1993/94:Ju810 yrkande

42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Differentiering inom kriminalvården (mom. 10)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att beläggningen på anstalterna nu är så

hög att en differentiering knappast kan ske, och möjligheterna

till en meningsfull vård och behandling försvåras därigenom

allvarligt. Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder som

är nödvändiga för att minska den nuvarande överansträngda

beläggningssituationen på anstalter och häkten samt att

säkerställa möjligheterna till differentiering och en

meningsfull vård och behandling. Utskottet förutsätter att

regeringen för riksdagen snarast redovisar vilka åtgärder som

kommer att vidtas. Vad utskottet nu med anledning av motion

Ju809 i behandlad del uttalat bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande differentiering inom kriminalvården

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Frivårdsfrågor (mom. 13)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ser i och för sig med tillfredsställelse att arbete

med utveckling av frivården pågår. Vad som görs är emellertid

långt ifrån tillräckligt. Utskottet vill särskilt understryka

att frivårdens klienter har speciella behov.

En av frivårdens viktigaste uppgifter är att till klienten

förmedla det stöd och den hjälp som andra samhällsorgan kan

tillhandahålla. Det förutsätter ett väl fungerande samarbete med

övriga samhällsorgan såsom socialtjänst, arbetsförmedling och

sjukvård. Arbete och bostad är de grundläggande

förutsättningarna för en normal tillvaro efter anstaltstiden.

Det är nödvändigt att de huvudmän som ansvarar för

arbetsförmedling, boende och sjukvård tar sitt ansvar.

Det är genom metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll i

frivårdspåföljden som andelen klienter i frivård kan öka och

antalet klienter i fängelse minska. Arbetet med den här angivna

inriktningen måste bedrivas med kraft och intensitet.

Frågor som rör personalutbildning, arbetsmiljö, arbetsledning

och decentralisering är områden som måste prioriteras. Ökade

insatser bör också göras för rekrytering och utbildning av

övervakare.

Regeringen bör få i uppdrag att initiera de åtgärder som är

nödvändiga för att den fortsatta utvecklingen skall gå i den

riktning som utskottet här angivit. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande frivårdsfrågor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Personalens kontrollbefogenheter (mom. 15)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Arbetet med att få anstalterna narkotikafria måste

intensifieras. Det är inte acceptabelt att det förekommer

narkotika på kriminalvårdsanstalterna. Ett grundläggande krav

måste, som utskottet tidigare understrukit, vara att intagna som

vill bli narkotikafritt placerade skall få den möjligheten.

Utskottet anser att det är angeläget att det nu införs större

möjligheter för personalen att genom utökade kontroller och

övervakning av såväl intagna som besökande förhindra att

narkotika kommer in på anstalterna. Det får ankomma på

regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att så

skall bli fallet. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju810

uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande personalens kontrollbefogenheter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Narkotika i anstalt m.m. (mom. 16)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del konstatera att

visitationspatrullerna var ett av de mest effektiva instrumenten

i kriminalvårdens narkotikabekämpning och stod för mer än

hälften av narkotikabeslagen vid fängelserna. Framgångarna

berodde på personalens särskilda erfarenhet och på att den

utvecklat ett mycket gott samarbete med olika polisiära enheter.

Det informationsutbyte som därvid hade etablerats ledde till att

planer på bl.a. narkotikainförsel, rymningar och annan grov

brottslighet kunde stoppas. Visitationspatrullerna blev

därigenom ett stöd för den reguljära personalens arbete.

Ett viktigt mål för statsmakterna är att få bort narkotikan

från anstalterna. Utskottet anser att visitationspatruller är

nödvändiga för att arbetet med att uppnå detta mål skall bli

framgångsrikt. Visitationspatruller bör således ingå i

kriminalvårdens arsenal för narkotikabekämpning. Det får ankomma

på regeringen att vidta sådana åtgärder att så blir fallet. Vad

utskottet nu med anledning av motionerna Ju507 och Ju810 i nu

behandlade delar uttalat bör riksdagen som sin mening ge

riksdagen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande narkotika i anstalt m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju507 och

1993/94:Ju810 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

7. Anslag till Kriminalvården (mom. 18)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "En konsekvens" och slutar med "av medelsbehovet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna

Ju805 och Ju809 om möjligheterna till besparingar om alternativa

påföljder utvecklas mera och kommer till användning i ökad

omfattning, inte minst för rattfylleribrott. Utskottet gör samma

bedömning i fråga om storleken på den möjliga besparingen som

anges i motion Ju809. Utskottet föreslår således med anledning

av motion Ju805 i behandlad del och med tillstyrkan av motion

Ju809 i denna del att till kriminalvården anvisas 55 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit, dvs. 3 774 345 000 kr.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande anslag till Kriminalvården

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju805 yrkandena

3 och 5 samt med bifall till motion 1993/94:Ju809 yrkande 17

till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 3 774 345 000 kr.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

ANDRA HUVUDTITELN 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 4

Allmänt 4

Pågående översyns- och beredningsarbete 5

Lokalförsörjningen inom kriminalvården 6

Beläggning m.m. 6

Lokalisering av nya anstaltsplatser 8

Kriminalvårdsstyrelsen 8

Medelstilldelningen 8

Kriminalvården 8

Straff och påföljdsfrågor 8

Straff för skattebrott 8

Straff för våldsbrott 9

Livstidsstraffet m.m. 9

Villkorlig frigivning 10

Åtgärder mot ungdomsbrott 11

Effektivare påföljder för missbrukare 11

Vård och behandling m.m. av dömda 12

Allmänna förutsättningar för ett gott

vårdresultat 12

Differentiering inom kriminalvården 13

Medicinsk behandling m.m. 13

Det ekonomiska ansvaret för vård utom anstalt 14

Frivårdsfrågor m.m. 16

Narkotikabekämpning vid kriminalvårdsanstalterna 17

Narkomanvårdsverksamheten vid Österåkersanstalten 19

Medelstilldelningen m.m. 20

Utlandstransporter 21

Medelstilldelningen 21

Hemställan 22

Reservationer 24

1. Åtgärder mot ungdomsbrott (mom. 7) 24

2. Allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat

(mom. 9) 24

3. Differentiering inom kriminalvården (mom. 10) 26

4. Frivårdsfrågor (mom. 13) 26

5. Personalens kontrollbefogenheter (mom. 15) 27

6. Narkotika i anstalt m.m. (mom. 16) 27

7. Anslag till Kriminalvården (mom. 18) 28