Bet. 1993/94:JuU19

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU19

Anslag till polisväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

JuU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till polisväsendet jämte ett stort antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden i år. I motionerna tas

upp olika polisfrågor och straffrättsliga frågor m.m.

Med anledning av flera motioner föreslår en majoritet (s, nyd,

v) i utskottet att riksdagen gör tillkännagivanden till

regeringen om prioritering av ekobrottsbekämpningen och om

organisationen av denna. Vidare föreslår utskottet att anslaget

till Rikspolisstyrelsen tillförs ytterligare 52 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit. Anslagsökningen skall användas

för att förstärka polisens resurser i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten. Härtill föreslår utskottet ett nytt anslag under

andra huvudtiteln på 10 miljoner kronor. Dessa medel skall

användas till en nationell upplysnings- och informationskampanj

mot ekobrott. Mot utskottets beslut i dessa delar reserverade

sig (m, fp, c och kds).

I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och

avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats sammanlagt 23 reservationer varav

fyra från (m, fp, c och kds), fem från (s) och 14 från (nyd)

samt tre särskilda yttranden varav ett från (s) och två från

(nyd). Vidare har (v) avgivit en meningsyttring.

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit att riksdagen

till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 464 528 000 kr (B 1, s. 107--108),

till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 482 630 000 kr (B 2, s. 108),

till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag

på 1 000 kr (B 3, s. 109--110),

till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr (B 4, s.

110--111),

till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar

ett ramanslag på 9 641 611 000 kr (B 5, s. 111--112),

till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 89 000 000 kr (B 6, s. 112).

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:Ju201 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en lagreglering av

personalkontrollen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av personalkontrollens

omfattning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av tillämpningen av 13 § PKK.

1993/94:Ju202 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användningen av pyrotekniska

varor.

1993/94:Ju203 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en översyn av frågan om beslut som gäller polisdistrikt.

1993/94:Ju204 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ytterligare föreskrifter som syftar till att

motverka missbruket av nödraketer och andra nödsignaler.

1993/94:Ju205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utökning av SIV:s möjligheter att få

tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och

polisregistret för att kunna ta detta i beaktande i

handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av

anknytning.

1993/94:Ju207 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en central myndighet för

bekämpande av den ekonomiska brottsligheten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förlängning

av preskriptionstiderna för ekonomisk brottslighet.

1993/94:Ju208 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utökning av möjligheterna för Statens

invandrarverk att få tillgång till utdrag/upplysning om

innehållet i kriminal- och polisregistren för att kunna ta detta

i beaktande vid handläggningen av ansökningar om

uppehållstillstånd på grund av anknytning.

1993/94:Ju209 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Invandrarverket skall få tillgång till

kriminalregistret.

1993/94:Ju210 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om översyn av reglerna för TV-övervakning på allmän plats.

1993/94:Ju211 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ändring i polisregisterkungörelsen.

1993/94:Ju212 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma

med ett förslag till lag som tillåter kamerabevakning utanför

bank- och postkontor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en arbetsgrupp skall tillsättas för

att tillsammans med rikspolisen utarbeta förslag om användandet

av modern teknik och moderna metoder i brottsbekämpningen.

1993/94:Ju213 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ansvaret för samordningen i kampen mot

systematiska skatteundandraganden och ekobrott.

1993/94:Ju214 av Anita Johansson och Thage G Peterson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av nya förvaltningslokaler för

polis och åklagare i Nacka.

1993/94:Ju215 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att få till stånd en bättre framkomlighet för

handikappade i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:Ju216 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, s, m, c, kds,

nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot att bära mask för

ansiktet vid demonstration.

1993/94:Ju217 av Eva Johansson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett nytt polishus i Upplands Väsby.

1993/94:Ju218 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändring i 5 §

vapenförordningen (1974:123) så att tillstånd att bära vapen

endast får ges till utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid

statsbesök eller liknande.

1993/94:Ju219 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagstiftning för att säkerställa

god samverkan mellan olika samhällsorgan i närpolisverksamheten.

1993/94:Ju220 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att direktiven till den kommande parlamentariska

polisutredningen också skall omfatta en prövning av att förlägga

polishögskoleutbildning på mer än en ort i landet.

1993/94:Ju221 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ett samlat program mot klotter.

1993/94:Ju222 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i

polislagen, vad gäller val av polisnämnd, som anförts i

motionen.

1993/94:Ju223 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för

vapeninnehav m.m.

1993/94:Ju224 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att lokförare har tillgång till

vapen i syfte att kunna avliva djur som skadats i samband med

kollisioner.

1993/94:Ju225 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av mer resurser till polisväsendet

i Uppsala län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av extra resurser till Uppsala län

för åtgärder mot ekobrott.

1993/94:Ju226 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av samordning av myndigheternas

bekämpning av ekobrottslighet.

1993/94:Ju227 av Hans Karlsson och Bengt Kronblad (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av insatser för att bekämpa den

ekonomiska brottsligheten.

1993/94:Ju228 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den

ekonomiska brottsligheten.

1993/94:Ju229 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att Norrtälje polisdistrikts nuvarande gränser skall

fortsätta gälla.

1993/94:Ju230 av Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om bättre möjligheter för socialtjänstpersonal att få polisskydd

i vissa situationer.

1993/94:Ju231 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att utforma regler för hur nyårssmällandet får ske.

1993/94:Ju232 av Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att lagen (1993:768) om åtgärder mot

penningtvätt skall gälla också konkursförvaltare.

1993/94:Ju233 av Jerry Martinger (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tulltjänstemans åligganden och

befogenheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om märkning av stöldbegärligt gods.

1993/94:Ju234 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bekämpningen av ekonomisk och

organiserad brottslighet ges högsta prioritet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en verksam aktionsplan mot

ekobrott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att polisens och åklagarnas resurser

koncentreras till storrotlar i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt till Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren för landet i

övrigt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en förstärkning av resurserna till

berörda myndigheter sker,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Stockholms län och övriga

storstadsregioner ges hög prioritet beträffande i motionen

berörda myndigheter såsom skatte-, tull-, kronofogde- och

konkursmyndigheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av särskilda utredningar om

effektivisering av den brottsförebyggande verksamheten och

beivrande av den internationella brottsligheten på området.

1993/94:Ju235 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att påskynda utredningen om bidragsfusk

inom det sociala området,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge den tillsatta utredningen om

bidragsfusk ett utvidgat utredningsuppdrag som täcker de övriga

former av fusk som nämns i denna motion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder i syfte att snabbt få en effektiv

bekämpning av ekonomisk brottslighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av klara entydiga spelregler på en

avsocialiserad marknad i syfte att skapa förutsättningar för

önskvärda nysatsningar, att förhindra missbruk och ekonomisk

brottslighet samt snedvridningar i konkurrensen.

1993/94:Ju606 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagstiftning där man för

brottet "våld mot tjänsteman" med "våld å person" likställer

"att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd".

1993/94:Ju609 av Carin Lundberg och Hans Stenberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpt påföljd för användande av

falska/osanna fakturor.

1993/94:Ju611 av Anders Svärd och Bengt Kindbom (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om klassificering av brott där vapen använts.

1993/94:Ju612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personella förstärkningar vid

rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna vid polismyndigheterna

i Stockholm, Göteborg och Malmö,

2. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget B 1, till

Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar 100 000 000 kr

utöver regeringens förslag eller således 564 528 000 kr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör ges

erforderliga styrmedel för att kunna styra resursanvändningen

inom ekobrottsområdet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av fullständig implementering av

direktiv 91/308 EEG,

8. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

beredning (specialkommission) tillsätts som får i uppdrag att

göra en samlad översyn av relevant civil-, närings-, exekutions-

och strafflagstiftning för att motverka ekonomisk brottslighet.

1993/94:Ju614 av Sören Norrby m.fl. (fp, s, c, kds, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringsinitiativ om lagändringar,

information, utveckling av teknisk apparatur m.m. som syftar

till att förhindra narkotikapåverkan i trafiken.

1993/94:Ju616 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att återinföra straffbestämmelserna om

skymfande av Sveriges flagga m.m.

1993/94:Ju617 av Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att högre straffsats skall införas vid falska beskyllningar

och olaga hot.

1993/94:Ju619 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i 3 § narkotikastrafflagen (SFS

1968:64) lägga till ett tredje stycke med följande lydelse: Vid

bedömande av farligheten hos ett visst narkotiskt medel skall

särskilt beaktas om medlet är hastigt beroendeframkallande, om

medlet är verksamt i små doser, om medlet är giftigt, om medlet

ger stor risk för skador på psykiska funktioner eller

personlighet, framkallar social insufficiens, eller om medlet

har oberäkneliga eller svårbestämbara effekter. Bedömningen

skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det

särskilda fallet,

2. att riksdagen beslutar att i 3 § narkotikastrafflagen orden

"särskilt stor mängd narkotika" skall bytas mot "särskilt många

missbruksdoser narkotika".

1993/94:Ju707 av Ines Uusmann och Björn Ericson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att minska klotter och

vandalisering av offentliga miljöer.

1993/94:Ju801 av Lars Moquist och Ulf Eriksson (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen

angående övervakningskameror att endast videoinspelad

kameraövervakning kräver tillstånd,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen

angående övervakningskameror att sådana kameror kan användas i

ökad utsträckning för bevakning av butiker, banker och

postlokaler,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen

angående övervakningskameror att särskilt tillstånd inte

erfordras för bevakning av allmän plats utanför butiks-, bank-

eller postlokal.

1993/94:Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget B 2

Säkerhetspolisen anvisar 200 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslår eller således 282 630 000 kr.

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioriteringen av vålds- och

narkotikabrottsligheten samt den ekonomiska brottsligheten i det

brottsbekämpande arbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade insatser mot brottslighet med

invandrarfientliga och rasistiska inslag,

3. att riksdagen beslutar anslå 2 000 000 kr utöver

regeringens förslag till Polisen i enlighet med vad som i

motionen anförts om internationellt polisarbete,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvärdering av vapenlagstiftningen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot rattfylleri och

trafiknykterhetslagstiftningen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad översyn av den straffrättsliga

lagstiftningen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av Polisens framtida organisation

och uppgifter,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisutbildningen,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polismansfunktionen,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av den rättsliga regleringen av

Polisens arbetsmetoder.

1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot narkotikabrottslighet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillåta buggning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillåta dold övervakningskamera,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om övervakningskamera i butik,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kameraövervakning med rätt till

videoinspelning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om effektiva åtgärder mot rattfylleri och

annan trafikbrottslighet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förverkande av fordon,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medhjälp,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om juridiskt biträde,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rapport till trafikförsäkringsbolag,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bildråp,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om trafikpolisen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekopolisen,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisens brottsförebyggande verksamhet,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisbevakningen vid särskilda

arrangemang,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytlig kroppsvisitation,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring i polislagen,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om s.k. sväljare av narkotika,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning vid Polishögskolan,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om återinförande av ämbetsmannaansvaret,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inbrottsstöld,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpt knivförbud,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om asocialitet,

54. att riksdagen avsätter ytterligare 90 000 000 kr för

bekämpande av ekonomisk brottslighet under budgetåret 1994/95.

1993/94:Ju811 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 50

miljoner kronor till Polisen för ekobrottsbekämpning,

5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 2

miljoner kronor till internationellt inriktat polisarbete,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska

brottsligheten är ett prioriterat område i brottsbekämpningen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny

organisation för ekobrottsbekämpning i enlighet med vad som i

motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan

myndigheterna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en samlad översyn av

lagstiftningen,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

uppläggning och genomförande av en brett upplagd

informationskampanj om ekobrottsligheten i enlighet med vad som

i motionen anförts,

19. att riksdagen anslår 10 miljoner kronor under anslaget

till Justitiedepartementet för en informationskampanj mot

ekobrottsligheten,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar

i lagen om penningtvätt i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1993/94:K445 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, fp, c, kds,

nyd, v, -) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationellt polissamarbete för att

beivra barnpornografibrott.

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana

ändringar av rättegångsbalken och polislagen att kyrkofrid ges

ett lagligt stöd.

1993/94:Sf626 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kyrkofrid.

1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om narkotikafri trafik,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fler gatulangningsgrupper.

1993/94:So447 av Lars Svensk (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en omfördelning av Polisens

resurser så att Uppsala län vid medelstilldelningen jämställs

med övriga storstadsregioner.

1993/94:T224 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvidgade befogenheter för

Rikspolisstyrelsen för en reformering av polisens

trafikövervakning.

1993/94:T414 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en nollpromillegräns i trafiken.

1993/94:T903 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av särskilda

kvarterspolistjänster.

1993/94:N246 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om likabehandling av bevakningsföretag.

1993/94:A429 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (s) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öppna möjligheterna för en

sammanhållen polisorganisation över länsgränserna.

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:101

1993/94:A36 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att brott med rasistiskt och

främlingsfientligt motiv blir ett prioriterat område i

brottsbekämpningen.

Utskottet

Riktlinjer för resursanvändningen inom polisen

I den av riksdagen antagna propositionen om polisens

arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och

rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts

att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta

ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett

skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda

att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och

resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala

polismyndigheterna.

I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till ett

nytt budgetsystem som bygger på mål och resultatstyrning och på

att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Det nya

budgetsystemet innebär ytterligare ett steg mot målstyrning av

polisverksamheten från riksdagens och regeringens sida.

Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (s. 103 f) att

följande riktlinjer bör gälla för polisverksamheten under

budgetåret 1994/95.

Kriminalpolitiska mål

Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att

minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Brottsförebyggande polisverksamhet

Brottsförebyggande polisverksamhet skall, vid sidan av

brottsutredande polisverksamhet, vara en tyngdpunkt i polisens

arbete. Särskild uppmärksamhet skall därvid ägnas åt ungdomar

som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt

vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor

del av brottsligheten.

Närpolisverksamhet

På det lokala planet skall polisverksamheten i ökad

utsträckning bedrivas i form av närpolisverksamhet. I detta

ligger bl.a. att verksamheten organiseras i små, lokalt anknutna

arbetsenheter och i form av kvarterspoliser.

Närpolisverksamheten skall i första hand inriktas på

brottsförebyggande problemorienterat polisarbete och på en hög

grad av synlighet och tillgänglighet, bl.a. genom

fotpatrullering. Också utredning av vardagsbrottslighet bör i

stor utsträckning skötas inom närpolisen.

Polisen skall nära samarbeta med kommunerna samt med enskilda

och organisationer som kan medverka i det förebyggande eller

annars trygghetsskapande arbetet.

Brottsutredande polisverksamhet

Den brottsutredande polisverksamheten skall bedrivas aktivt

med syfte att upprätthålla respekten för rättssamhällets krav

och att bidra till att de kriminalpolitiska målen för

polisverksamheten uppfylls. Erfarenheter från den

brottsutredande verksamheten skall tas till vara i det

förebyggande polisarbetet.

Det är angeläget att den brottsutredande verksamheten,

särskilt den kvalificerade kriminalpolisverksamheten, utvecklas

när det gäller metoder och organisation. Samarbetet med

åklagarväsendet skall utvecklas. Inte minst viktigt är det att

åklagare tar en aktiv del i utvecklingen av den kvalificerade

kriminalpolisverksamheten.

Inriktning mot olika slags brottslighet

När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är

det i första hand en uppgift för polisen att själv göra

prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och

andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala

förhållanden. Särskilda satsningar bör dock göras såväl mot

våldsbrott och narkotikabrott som mot den ekonomiska

brottsligheten.

Brottsoffer

De som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens

uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör

utvecklas.

Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet

av att skydda utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott

måste därvid beaktas.

Trafiken

Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa

trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade

och skadade.

Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas

väsentligt genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet.

Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och

trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de

tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken,

fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas

särskilt.

Trafikövervakning skall i ökad utsträckning utföras också av

poliser som har annan huvuduppgift.

Samverkan skall utvecklas med Vägverket och kommunerna.

Internationella frågor

I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall

beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som följer

av Sveriges närmande till EU och med ökningen av den

internationella brottsligheten.

Rekrytering

Fler personer med invandrarbakgrund bör rekryteras till

polisyrket.

Effektivisering och rationalisering

Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett

målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a.

eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av

polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför

polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar

skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet

med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för

tilldelade resurser.

Det är av stor vikt att polisverksamheten inriktas och bedrivs

med utgångspunkt från behoven av polisiära insatser. Resurserna

skall i största möjliga utsträckning koncentreras till tider,

platser och verksamheter där de ger bäst resultat i form av

minskad brottslighet och ökad trygghet.

Länsstyrelserna skall, liksom hittills, ha huvudansvaret för

att behövliga rationaliseringar inom polisen genomförs.

Administrationen inom polisen skall minskas genom en

ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder.

Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets

sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.

Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med

syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.

Utskottet instämmer i stort i vad regeringen anser bör gälla

som riktlinjer för polisverksamheten under budgetåret 1993/94.

Till enskildheter återkommer utskottet i det följande.

I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom

polisväsendet.

I motion Ju810 (nyd) föreslås ändringar i 2 § polislagen

(1984:387). Motionärerna förespråkar bl.a. att paragrafen skall

inledas med en bestämmelse om att polisen skall upprätthålla

allmän ordning och säkerhet.

I 1 § polislagen stadgas att polisens arbete skall syfta

just till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Polisrättsutredningen, som har regeringens uppdrag att se över

den rättsliga regleringen av polisens befogenheter (dir. 1991:52

och 1993:33), har i delbetänkandet (SOU 1993:60) Polisens

rättsliga befogenheter gjort en genomgång av bl.a.

bestämmelserna i polislagen. Utredningen har inte funnit skäl

att föreslå någon ändring i 1 eller 2 § polislagen.

Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande föregående

vår (1992/93:JuU21 s. 11). Utskottet fann att någon åtgärd med

anledning av motionen inte behövdes och avstyrkte densamma.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motion Ju810 i denna del.

I motion Ju809 (s) framförs att bl.a. vålds- och

narkotikabrottslighet bör prioriteras i det brottsbekämpande

arbetet och att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt brott med

främlingsfientlig och rasistisk bakgrund. Även i motion A36 (s)

framhålls att bekämpandet av främlingsfientliga och rasistiska

brott måste prioriteras. I motion So274 (nyd) begärs att polisen

skall inrätta fler gatulangningsgrupper för att komma åt

narkotikahandeln. I motion T903 (-) föreslås slutligen att

polisen skall ägna sig åt parkeringsövervakning.

Först kan i sammanhanget erinras om att regeringen nyligen

avlämnat en proposition (1993/94:101) med förslag till åtgärder

mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i

arbetslivet. I propositionen föreslås bl.a. att det i

brottsbalken införs en särskild straffskärpningsgrund för sådana

fall där ett motiv för brottet har varit att kränka någon på

grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,

trosbekännelse eller någon annan liknande omständighet.

Vidare kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen (bil.

12 Kulturdepartementet s. 205) föreslår att medelsanvisningen

till anslaget D 11. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

skall öka från 10 till 32 miljoner kronor. Resurstillskottet

skall bl.a. användas för en kommission mot främlingsfientlighet

och rasism som skall verka opinionsbildande och vara aktiv på

olika sätt på området.

När det gäller inriktningen av polisverksamheten mot olika

slag av brottslighet anför justitieministern i

budgetpropositionen (s. 103) att det i första hand är en uppgift

för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från

brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse,

exempelvis lokala förhållanden. Särskilda satsningar bör dock

enligt justitieministern göras mot såväl våldsbrott och

narkotikabrott som mot den ekonomiska brottsligheten.

Att bekämpandet av ekonomisk brottslighet på detta sätt

särskilt framhålls som ett prioriterat område för

polisverksamheten utgör en nyhet i förhållande till

budgetpropositionen de två senaste åren. Detta måste, som

framgår nedan, enligt utskottets mening ses som ett resultat

inte minst av att utskottet under nämnda tid i olika sammanhang

framhållit frågans vikt.

Utskottet vill här nämna att utskottet, vid behandlingen av

budgetpropositionen förra våren (1992/93:JuU21 s. 11 f),

instämde i justitieministerns uttalanden om prioriteringar i

polisverksamheten. Utskottet pekade härutöver på det allvarliga

i den kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv och som,

om den tillåts etablera sig, utgör en fara inte bara för

enskilda individer och grupper utan också för samhällsfriden i

stort.

Utskottet instämmer i justitieministerns bedömning att det

inom polisverksamheten bör göras särskilda satsningar mot

våldsbrott, narkotikabrott och den ekonomiska brottsligheten.

Till frågor om ekonomisk brottslighet återkommer utskottet i det

följande. Utskottet vill härutöver, liksom föregående år,

särskilt peka på betydelsen av att kriminalitet med rasistiska

förtecken möts med effektiva insatser. Motionerna Ju809 och A36

får med det anförda anses vara tillgodosedda och avstyrks.

När det gäller frågan i motion T903 om polisens deltagande i

parkeringsövervakningen konstaterar utskottet att detta är en

fråga som bör avgöras på det lokala planet. Motionen bör inte

föranleda något riksdagens uttalande. Utskottet avstyrker bifall

till den.

Frågan om det skall inrättas fler gatulangningsgrupper måste

enligt utskottets uppfattning avgöras av polisen med

utgångspunkt från gjorda uttalanden om prioriteringar inom

polisverksamheten samt lokala förhållanden m.m. Utskottet

avstyrker bifall till motion So274.

Ekonomisk brottslighet

Inledning

Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt

den ekonomiska brottsligheten. Således anordnade utskottet den

12 mars 1991 en offentlig utfrågning (se 1990/91:JuU23, bil. 1

och 2). I det ärendet förordade utskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande ett tillkännagivande om behovet av en

översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten.

Utskottet återkommer härtill i det följande. Utskottet har

härefter behandlat frågor om den ekonomiska brottsligheten vid

flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23, 1992/93:JuU21, 23,

37 samt 2y och 4y) och i februari 1993 anordnade utskottet ånyo

en offentlig utfrågning (se 1992/93:JuU21 bil. 1 och 2). Syftet

med den utfrågningen var i första hand att få kunskap om

utvecklingen på området under senare tid.

Inför årets budgetbehandling har utskottet vid en icke

offentlig utfrågning den 24 februari 1994 åter behandlat olika

frågor om ekonomisk brottslighet med företrädare för åklagar-

och polisväsendet, Finansinspektionen, Riksskatteverket och

konkursförvaltarkollegiet. Utskottet har vidare sammanträffat

med företrädare för den nyligen organiserade Finanspolisen.

I sammanhanget kan också nämnas att utskottet den 3--4 mars i

år företog en resa till Helsingfors för att få information om

s.k. öststatskriminalitet och frågor om gränskontroll i

anslutning därtill.

Prioritering av den ekonomiska brottsligheten

I motionerna Ju227 (s), Ju228 (s), Ju234 (s), Ju235 (nyd),

Ju809 (s), Ju810 (nyd) och Ju811 (s) framförs krav på att kampen

mot den ekonomiska brottsligheten på olika sätt skall

prioriteras i polisarbetet och att ökade resurser skall avsättas

på detta område.

I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet

ställning för att det borde ske en övergripande översyn av

åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget

anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska brottsligheten utgör

ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med

tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten

leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora

medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst

skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på

stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt

varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och

snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så

att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det

angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU23 s. 12 f,

rskr. 214).

Som en följd av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen

i april 1991 åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i

samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående

vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Utredningen presenterade

i januari 1992 en rapport (RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en

rad förändringar i olika avseenden som på både kort och lång

sikt syftade till ökad effektivitet i bekämpningen av den

ekonomiska brottsligheten.

I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de

bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man

kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som

systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan,

anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas

övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid

automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.

I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport tas vidare

upp en del frågor om lagstiftning för att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten.

Dessutom föreslås i rapporten andra åtgärder som kan vidtas av

Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom

ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda

myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central

metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad

utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa

samverkansrutiner.

Med anledning av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens

rapport uppdrog regeringen i augusti 1992 åt nämnda myndigheter

samt Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits

i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas

ordinarie verksamhet.

Myndigheterna avlämnade preliminära redovisningar under

senhösten 1992. Slutredovisningar inkom från Riksåklagaren den

28 maj 1993 (ÅD 941-90), från Rikspolisstyrelsen den 26 maj 1993

(POB-423-3756/92) och från Riksskatteverket den 28 maj 1993

(32784-92/910). Av de gjorda redovisningarna framgår att

myndigheterna vidtagit eller överväger att vidta en rad åtgärder

när det gäller bekämpande av ekonomisk brottslighet.

Flertalet av de konkreta spörsmål som belysts i rapporten och

de efterföljande redovisningarna har aktualiserats också i de

motioner som utskottet har att behandla i detta ärende. Till

detta återkommer utskottet i det följande.

Riksdagens Revisorer har den 24 februari i år presenterat en

revisionsrapport (1993/94:6) om samhällets åtgärder mot

ekonomisk brottslighet. Rapporten remissbehandlas för

närvarande.

Enligt riksdagens revisorer fungerar rättssamhället för

närvarande inte väl när det gäller ekonomisk brottslighet.

Revisorerna har uppfattningen (s. 220 f) att åtgärderna mot den

ekonomiska brottsligheten varken kan överblickas eller styras.

Enligt revisorerna måste regeringen vidta åtgärder för att

åstadkomma en samlad styrning. Även behovet av mer regelbunden

och samlad information från regeringen till riksdagen i frågan

framhålls.

När det gäller den brottsutredande verksamheten konstaterar

revisorerna (s. 199) att polisens kompetens att utreda ekonomisk

brottslighet är bristfällig. Orsaken finns enligt revisorerna

till stor del hos polisen som organisation. Utbildning,

motivation och arbetsledning har inte varit tillräcklig. Polisen

har, anförs det, inte lyckats utnyttja ekonomisk expertis annat

än i obetydlig utsträckning. Polisens ekorotlar har heller inte

kunnat skydda sina resurser. Dessa har urholkats genom att

ekopoliser använts för annat, samtidigt som man inte har

nyrekryterat tillräckligt. Revisorerna har uppfattningen att det

brister i polisorganisationens allmänna arbetssätt och att det

finns ett behov av metodutveckling. Revisorerna påtalar vidare

(s. 222) att polisen behöver mer och bättre resurser för

bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Behovet av utbildning,

bättre teknikstöd och ökad registeråtkomst framhålls särskilt.

Samtidigt konstaterar revisorerna att förbättringar har ägt rum

under det senaste året när det gäller såväl polisens resurser

som organisation och arbetssätt och att även utbildningen vid

Polishögskolan har förbättrats.

För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska

brottsligheten avsatte regeringen i planeringsdirektiven för

polisväsendet för budgetåret 1993/94 60 miljoner kronor av den i

budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen som en

särskild satsning på det kriminalpolisiära området i den lokala

polisorganisationen. Satsningen skall enligt

planeringsdirektiven syfta bl.a. till att effektivisera

förundersökningsarbetet när det gäller ekonomisk brottslighet.

Av regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 avseende

polisväsendet framgår att av de avsatta medlen skall minst 30

miljoner kronor användas för åtgärder hänförliga till den

ekonomiska brottsligheten. Särskilt skall beaktas behovet av att

öka kapaciteten i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet

i de tre storstadslänen. Medlen skall i första hand användas för

teknik- och metodutveckling, investeringar och utbildning. Också

andra åtgärder, t.ex. i form av personalförstärkningar, kan

enligt regleringsbrevet komma i fråga. Rikspolisstyrelsen skall

slutredovisa hur medlen använts före utgången av oktober 1994

och då också, såvitt möjligt, ange vilka effekter som uppnåtts i

form av effektivisering av kriminalpolisverksamheten.

I en skrivelse till regeringen den 29 november 1993

(POB-409-5355/93) redovisar Rikspolisstyrelsen att den utöver nu

nämnda medel avsatt ytterligare 10 miljoner kronor för åtgärder

mot ekonomisk brottslighet. De samlade medlen -- 40 miljoner

kronor -- skall enligt Rikspolisstyrelsen användas för

datorisering av ekorotlarna och utbildningsinsatser. Av

skrivelsen framgår vidare bl.a. att Rikspolisstyrelsen ser över

personalbehovet inom ekobrottsområdet och att olika former av

metodutveckling, t.ex. när det gäller de kriminalpolisiära

arbetsmetoderna vid bekämpande av ekonomisk brottslighet,

bedrivs inom polisväsendet.

I regeringens planeringsdirektiv för budgetåret 1994/95 anges

som en utgångspunkt att ytterligare minst 30 miljoner kronor av

anvisade medel skall användas för åtgärder hänförliga till

bekämpningen av ekonomisk brottslighet. En slutredovisning av

hur medlen använts skall avlämnas av Rikspolisstyrelsen före

utgången av oktober 1994.

Regeringen föreslår ökade resurser mot ekonomisk brottslighet

också på andra områden än polisens. Således föreslås i

budgetpropositionen (s. 119) att åklagarväsendet tillförs 16,3

miljoner kronor för anställandet av 30 nya ekoåklagare. Vidare

föreslås i tilläggsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop.

1993/94:105) och i årets budgetproposition (bil. 8 s. 42) att 45

resp. 100 miljoner kronor satsas inom Finansdepartementets

arbetsområde för att få till stånd en effektivare

skattekontroll.

Här skall också nämnas att Finanspolisen, som riksdagen

beslutade om våren 1992 (1991/92:JuU23, rskr. 230), påbörjade

sitt arbete den 1 mars 1993. Finanspolisens uppgift är att

bedriva spaning för att uppdaga brott i samband med s.k.

tvättning av pengar som utgjort vinning av brottslig verksamhet.

I sammanhanget bör även erinras om att riksdagen vid

behandlingen av budgetpropositionen våren 1993 (prop.

1992/93:100 bil. 3, JuU23, rskr. 288) beslutade att tillföra

åklagarväsendet en anslagsförstärkning om fyra miljoner kronor

under två år för att finansiera en särskild utredningsgrupp

(RÅSOP) som skall svara för förundersökningar i ärenden om

kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och

finansinstitut.

Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993

lämnat en redovisning av erfarenheterna av verksamheten inom

RÅSOP. Riksåklagaren gör den bedömningen att gruppens arbete

utgör ett mycket värdefullt inslag i granskningen av de stora

kreditförlusterna i banksystemet.

Utskottet har på eget initiativ gjort en uppföljning av

arbetet inom RÅSOP (rapport 1993-12-16). Utskottet anser bl.a.

att arbetsgruppen kommer att behöva ett resurstillskott för att

kunna slutföra sitt arbete.

Justitieministern anför i budgetpropsitionen (s. 93) att

regeringen anser att den ekonomiska brottsligheten är en mycket

viktig uppgift för polis, åklagare och andra myndigheter.

Regeringen har, anför hon, gett uttryck för att myndigheterna

måste öka sin effektivitet på detta område. I stor utsträckning

kan detta ske genom åtgärder som myndigheterna själva får

besluta om. Statsmaktsbeslut kan dock enligt justitieministern

behövas när det gäller t.ex. förändringar i fråga om

övergripande organisations- och samverkansfrågor.

Justitieministern framhåller vidare betydelsen av att det

pågående utvecklingsarbetet i fråga om kriminalpolisen också

innefattar en utveckling av bekämpningen av ekonomisk

brottslighet.

Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de nu aktuella

föregående vår (1992/93:JuU21 s. 3). Utskottet strök då under

att det finns anledning att se allvarligt på den ekonomiska

brottsligheten. Utskottet konstaterade att det vidtas eller

övervägs en rad åtgärder som syftar till att förstärka

resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och

att på olika sätt effektivisera arbetet på detta område. Vad som

görs innebär, anförde utskottet, att den ekonomiska

brottsligheten på ett annat sätt än tidigare sätts i centrum för

den brottsbekämpande verksamheten. Enligt utskottet behövdes mot

den angivna bakgrunden inget tillkännagivande med anledning av

de föreliggande motionerna, vilka avstyrktes.

Utskottet kan nu konstatera att de åtgärder som vidtagits

under senare tid för att förbättra polisens möjligheter att

bekämpa ekonomisk brottslighet har varit alltför begränsade.

Enligt utskottets uppfattning finns det fortfarande betydande

brister i denna del av polisverksamheten. Ärendebalanserna i

storstadsområdena är alltjämt oacceptabelt stora och

möjligheterna att bedriva förspaning för att uppdaga den

ekonomiska brottsligheten är otillräckliga. Utskottet anser att

kompetensen och effektiviteten i verksamheten måste höjas

ytterligare. Ekorotlarna i främst storstäderna behöver dessutom

personalförstärkningar i form av poliser med lämplig bakgrund

för detta slag av utredningsverksamhet och tjänstemän med främst

ekonomisk specialistkompetens. Sammantaget anser utskottet att

kampen mot den ekonomiska brottsligheten nu på ett helt annat

sätt än vad som tidigare varit fallet måste prioriteras i

polisverksamheten. För att detta skall bli möjligt utan att

annan angelägen polisverksamhet åsidosätts behöver polisen

förstärkta resurser utöver de som hittills har avsatts och de

som regeringen nu föreslår. Utskottet återkommer till detta

senare i betänkandet. Vad utskottet här har anfört om

prioritering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten bör

riksdagen med anledning av motionerna Ju227, Ju228, Ju234,

Ju235, Ju810 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.

Organisationsfrågor

I motion Ju207 (kds) begärs att det skall inrättas en central

myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. I motionerna

Ju234 (s), Ju811 (s) och Ju612 (v) förespråkas i stället en

ordning som innebär att resurserna koncentreras till större

enheter i framför allt storstäderna. I den sistnämnda motionen

begärs även bättre möjligheter för Rikspolisstyrelsen att ge

anvisningar för hur kampen mot den ekonomiska brottsligheten

skall bedrivas inom polisväsendet.

Mot bakgrund av de senaste årens reformarbete på polisområdet

uppdrog regeringen i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över

den centrala polisorganisationen och, genom tilläggsdirektiv i

december samma år, utreda hur Rikskriminalpolisen och den

regionala polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa

ekonomisk brottslighet och annan kvalificerad brottslighet.

Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden i

en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). När det gäller

organisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet

redovisade Rikspolisstyrelsen i första hand två förslag. Det ena

förslaget innebär att antalet ekorotlar minskas och att det i

stället bildas interregionala ekorotlar med utbyggd kompetens.

Enligt det andra förslaget -- som förordades av

Rikspolisstyrelsen -- behålls de nuvarande ekorotlarna samtidigt

som det görs en ca 30-procentig förstärkning av personalen,

framför allt i storstäderna och vid Rikskriminalpolisen.

Rikspolisstyrelsen tog i rapporten inte ställning till frågan om

ekopolisen skall ledas från central eller regional nivå.

Med anledning av Rikspolisstyrelsens rapport beslutade

regeringen i maj 1993 att uppdra åt en särskild utredare,

RPS-utredningen, att se över den centrala polisorganisationens

roller i ett statsmaktsperspektiv och vissa andra frågor som

inte kunnat beaktas fullt ut vid översynen.

RPS-utredningen avlämnade i oktober 1993 betänkandet (SOU

1993:92) Den centrala polisorganisationen. I betänkandet

föreslås att den centrala polisorganisationen liksom hittills

skall bestå av en enda förvaltningsmyndighet som i sig

innehåller såväl Rikskriminalpolisen som Säkerhetspolisen

(SÄPO). Rikskriminalpolisen och SÄPO skall dock vara helt

självständiga i polisoperativa frågor. Förvaltningsdelen av

myndigheten skall koncentrera sig på rena verksfunktioner såsom

administration, tillsyn, uppföljning och utvärdering. Den nya

myndigheten föreslås bli benämnd Polisverket, bl.a. för att visa

att myndighetens uppgift inte skall vara att styra polisen i

riket.

I samband med att utskottet under hösten 1993 behandlade ett

förslag från Riksdagens revisorer angående polisen (1993/94:RR2,

JuU8) tog utskottet ställning för att de förslag som lagts fram

beträffande polisorganisationen borde få en fortsatt

genomlysning inom ramen för en bred parlamentarisk utredning.

Enligt utskottets uppfattning fanns det också skäl för att det

förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blev

föremål för utvärdering av en parlamentarisk utredning.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 68).

Regeringen har den 10 mars i år beslutat om direktiv för den

begärda utredningen (dir. 1994:19). Utredningens arbete skall

vara avslutat före utgången av december 1995.

Vid behandlingen av liknande motionsönskemål som de nu

aktuella förra våren (1992/93:JuU21 15 f) ansåg utskottet att

det pågående beredningsarbetet borde avvaktas och avstyrkte

därmed de föreliggande motionerna.

Utskottet har alltjämt i princip denna uppfattning. När det

gäller frågan om organisationen för ekobrottsbekämpningen kan

emellertid anföras att frågan, genom de senaste årens redovisade

utredningsarbete, redan är väl belyst. Vad som återstår är i

första hand genomförandet av de olika åtgärder som kan bli

aktuella. Enligt utskottets mening behöver polisen en ny, mer

koncentrerad och slagkraftig organisation för bekämpandet av

ekonomisk brottslighet. Inriktningen bör vara att få till stånd

resursförstärkningar i framför allt storstadsregionerna för att

komma till rätta med de besvärande ärendebalanserna där. Dessa

resursförstärkningar bör komma till stånd utan inskränkningar av

ekorotlarnas verksamhet på andra håll i landet. För att få ett

fungerande övergripande ledningsansvar behövs vidare nya

lednings- och samrådsfunktioner med nära anknytning till

förundersökningsledningen hos regionåklagarmyndigheterna. I

dessa organ bör ingå åklagare, poliser, skatterevisorer,

konkursförvaltare m.fl. I fråga om den rent operativa

verksamheten bör enligt utskottets mening övervägas om den i

ökad utsträckning bör bedrivas i arbetslag där såväl poliser som

åklagare, ekonomer, skatterevisorer och andra med

specialistkompetens kan ingå. Regeringen bör skyndsamt vidta

lämpliga åtgärder för att vad utskottet nu har anfört

beträffande polisens organisation för bekämpande av ekonomisk

brottslighet kan komma till utförande. Siktet bör vara inställt

på att förändringarna skall ha kommit till stånd vid ingången av

budgetåret 1994/95. Arbetet med denna fråga bör bedrivas

oberoende av den utredning om den centrala polisorganisationen

m.m. som nyligen har tillsatts. Regeringens åtgärder bör

redovisas för riksdagen i 1995 års budgetproposition. Vad

utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

Ju234, Ju612 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.

Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan

tillstyrka förslaget i motion Ju207 om att inrätta en särskild

myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. Motionen

avstyrks.

Samordning av insatser

I tre motioner, Ju213 (s), Ju226 (s) och Ju811 (s), påtalas

behovet av samarbete mellan olika myndigheter för att

effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten.

Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 175

f) råder det allmänt sett ett gott samarbete mellan olika

myndigheter och andra som har en aktiv roll när det gäller att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och det finns i stort

enighet om hur man bör arbeta. Enligt rapporten finns det

knappast någon åtgärd av organisatorisk eller annan natur som

kan vidtas för att åstadkomma ett bättre samarbete än i dag.

Som exempel på samverkansformer kan nämnas RÅ:s arbetsgrupp

mot kvalificerad ekonomisk brottslighet, som är ett

samverkansorgan för ekoåklagare, åklagarekonomer och

befattningshavare inom polisen som utreder ekonomisk

brottslighet. Arbetsgruppen ägnar sig främst åt utbildnings- och

metodfrågor.

Under förra året bildades vidare en samverkansgrupp för

Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen som

ägnar sig åt tillsyns- och brottsbekämpande verksamhet inom det

finansiella systemet.

På initiativ av Riksåklagaren tillsattes under år 1992 en

arbetsgrupp (RUBICON) bestående av representanter för

Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna,

polismyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiernas Förening och

Föreningen Auktoriserade Revisorer. Arbetsgruppen har nyligen

avlämnat en rapport med ett antal förslag när det gäller

förbättrade rutiner vid brottsutredningar i samband med

konkurser.

Det bör i detta sammanhang också framhållas att det under

senare år har förekommit ett omfattande myndighetssamarbete

kring handeln med s.k. skalbolag.

Vidare kan nämnas att Riksskatteverket varje år anordnar

regionala överläggningar om ekonomisk brottslighet med personal

från olika myndigheter. Såväl Riksåklagaren som Polishögskolan

och Riksskatteverket svarar vidare för viss gemensam utbildning

och informationsspridning på området.

Förutom den nämnda mera övergripande samordningen förekommer

på lokal och regional nivå, bl.a. i Stockholm och Göteborg,

olika samverkansprojekt kring konkreta fall av misstänkt

ekonomisk brottslighet.

Utskottet anförde när likalydande yrkanden behandlades förra

våren (1992/93:JuU21 s. 18) att ett nära samarbete mellan olika

myndigheter m.fl. är en förutsättning för ett effektivt

bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Något uttalande

härutöver behövdes enligt utskottets mening inte med hänsyn till

att frågan redan var aktualiserad. De aktuella motionerna

avstyrktes.

Utskottet vill hänvisa till sina ovan gjorda uttalanden om

organisationen av ekobrottsbekämpningen. Härutöver behövs, med

hänvisning till vad som ovan redovisats om konkreta

samarbetsprojekt, inga ytterligare uttalanden från riksdagens

sida. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju213, Ju226

och Ju811.

Lagstiftningsåtgärder

Översyn av lagstiftningen m.m.

I motionerna Ju612 (v) och Ju811 (s) begärs en allmän översyn

av lagstiftningen rörande den ekonomiska brottsligheten. I

motion Ju235 (nyd) efterlyses klara och entydiga regler för

marknaden.

Behovet av lagstiftningsåtgärder berörs utförligt i

RÅ/RPS-rapporten (s. 25 f), och ett antal förslag förs fram.

Flera av dessa har varit eller är för närvarande föremål för

beredning inom riksdagen och regeringskansliet.

Riksdagen har således under senare tid beslutat om höjda

straffskalor för åtskilliga brott, bl.a. häleri och svindleri

(prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220) och antagit en ny lag om

åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv

(1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Riksdagen har vidare beslutat

om ändringar i delgivningslagen (1970:428) som innebär ett

förenklat delgivningsförfarande när aktiebolag saknar behörig

ställföreträdare (prop. 1992/93:68, LU14, rskr. 62) och antagit

nya bestämmelser för indrivning av statliga fordringar (prop.

1992/93:198, SkU27, rskr. 448).

I en nyligen avlämnad proposition (1993/94:151) om

rättssäkerhet vid beskattningen, som bygger på

Rättssäkerhetskommitténs betänkande (SOU 1993:2) med samma namn,

tas upp vissa frågor med anknytning till ekonomisk brottslighet

såsom skatteutredningar och betalningssäkring.

I en annan proposition (prop. 1993/94:165) Några frågor om

sekretess, som nu bereds i riksdagen, föreslås bl.a. undantag

från sekretess så att konkursförvaltare ges möjlighet att ta del

av revisionspromemorior.

I sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om

företagsrekonstruktion har Insolvensutredningen lagt fram

förslag till ett nytt förfarande vid rekonstruktion av företag

utan konkurs. I betänkandet tas upp en mängd frågor om hur osund

konkurrens i form av missbruk av statlig lönegaranti m.m. skall

kunna undvikas vid sådan rekonstruktion. Ärendet bereds nu i

regeringskansliet. Frågor om lönegaranti tas också upp i en

nyligen avlämnad lagrådsremiss som bygger på

Lönegarantiutredningens betänkande (SOU 1993:96) Förändringar i

lönegarantisystemet.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen under våren avser

att lägga fram en proposition om svenskt tillträde till den

europeiska konventionen om vissa internationella aspekter på

konkurser. I regeringskansliet bereds enligt uppgift också

frågan om konkursgäldenärs skyldighet att vid edgångssammanträde

uppge även egendom i utlandet.

Regeringen tillsatte under förra året en utredning med uppgift

att göra en översyn av skattebrottslagen (1971:69) och

sanktionssystemet i övrigt på skatteområdet (dir. 1993:23). Även

uppbördslagstiftningen ses nu över av en särskild utredare (dir.

1993:22). Regeringen har vidare genom tilläggsdirektiv till

Polisrättsutredningen (dir. 1993:33) beslutat om en översyn av

bestämmelserna om bl.a. beslag och husrannsakan, åtgärder som är

av betydelse för polisens möjligheter att ingripa bl.a. mot

misstänkt ekonomisk brottslighet. De nämnda utredningsuppdragen

skall redovisas till regeringen före utgången av år 1994.

Nämnas kan också att Revisorsutredningen i sitt slutbetänkande

(SOU 1993:69) Revisorerna och EG tar upp bl.a. frågor om vilka

krav som skall ställas på revisorer och revisorernas oberoende

ställning. Utredningen gör bl.a. bedömningen att systemet med

lekmannarevisorer inte kan bestå.

I ett frågesvar i riksdagens kammare den 15 februari 1994

(prot. 1993/94:60, 17 §) uppgav näringsministern att han avser

att inom kort föreslå regeringen att en utredning tillsätts för

att utvärdera hur tillämpningen av lagen om näringsförbud

fungerar samt att pröva om tillsynen av att näringsförbuden

efterlevs bör flyttas från tillsynsmyndigheten till polis eller

åklagare.

Motionsönskemål liknande de nu aktuella behandlades av

utskottet förra våren (1992/93:JuU21 s. 19). Utskottet ansåg,

mot bakgrund av vad som i ärendet anfördes om pågående

lagstiftningsåtgärder m.m., att det inte behövdes någon allmän

utredning rörande de bestämmelser som kan beröra ekonomisk

brottslighet. De aktuella motionerna avstyrktes därför.

Utskottet vidhåller mot bakgrund av den nu gjorda

redovisningen att det inte behövs någon allmän översyn av

lagstiftningen som berör ekonomisk brottslighet och avstyrker

motionerna Ju612 och Ju811.

Det beredningsarbete som nu äger rum syftar bl.a. till att

åstadkomma de klara regler som efterlyses i motion Ju235. Någon

särskild åtgärd med anledning av motionen behövs därför inte,

och den avstyrks.

Preskriptionstiden för ekonomiska brott

I motion Ju207 (kds) begärs förlängda preskriptionstider för

ekonomiska brott.

Inom straffrätten finns två former av preskription;

åtalspreskription och påföljdspreskription. De allmänna

bestämmelserna om åtalspreskription återfinns i 35 kap. BrB och

innebär att påföljd för ett brott inte får ådömas om den

misstänkte inte har häktats eller erhållit del av åtal för

brottet inom viss tid från detsamma. Preskriptionstiden är i 35

kap. 1 § BrB bestämd till olika antal år -- från 2 till 25 --

beroende på det straff som högst kan följa på brottet.

Med påföljdspreskription menas att en påföljd bortfaller, om

åtgärder för verkställighet inte har vidtagits inom en viss tid

som varierar efter påföljdens art och längd. Bestämmelser härom

finns i 35 kap. 7 och 8 §§ BrB.

I 35 kap. 6 § BrB finns slutligen regler om absoluta

preskriptionstider, dvs. tider som gäller oberoende av om någon

preskriptionshindrande åtgärd kommit till stånd. De absoluta

preskriptionstiderna sträcker sig, beroende på tillämpliga

straffskalor, från 5 till 30 år.

BrB innehåller inte någon särreglering av preskriptionstiden

för viss typ av brott. Däremot finns sådan reglering i bl.a.

skattebrottslagen (1971:69).

I sammanhanget kan nämnas att riksdagen i ett ärende våren

1992 på utskottets initiativ tog ställning för en översyn av

preskriptionsbestämmelserna såvitt rör 6 kap. BrB om

sexualbrotten (1991/92:JuU7, rskr. 159). Regeringen har därefter

behandlat frågan i promemorian (Ds 1993:80) Ökat skydd för barn

-- Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp m.m. I

promemorian föreslås att preskriptionstiden för sexualbrott som

riktar sig mot barn i praktiken förlängs genom att

preskriptionstiden börjar löpa först den dag målsäganden fyller

eller skulle ha fyllt 15 år. Promemorian bereds nu i

Justitiedepartementet.

Utskottet har förståelse för motionärens önskan att få

misstänkta ekonomiska brott utredda. Preskriptionstiderna för

allvarliga sådana brott är emellertid redan långa. Enligt

utskottets mening bör dessutom preskriptionstiderna så långt det

är möjligt ansluta till straffskalorna för olika brott. Bara om

särskilda skäl föreligger bör denna huvudprincip frångås.

Utskottet anser inte att sådana skäl föreligger när det gäller

den stora gruppen av ekonomiska brott. Motion Ju207 avstyrks.

Penningtvätt

Riksdagen beslutade våren 1993 att anta en lag (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv (prop.

1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Lagen trädde i kraft den 1

januari 1994.

Lagen omfattar i huvudsak företag som driver bankrörelse,

livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse och verksamhet

enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Enligt lagen

skall sådana företag kräva att kunder legitimerar sig när ett

affärsförhållande inleds eller, såvitt rör tillfälliga kunder,

vid större transaktioner (över 110 000 kr). Företagen skall

vidare granska alla transaktioner avseende medel som kan antas

härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag och får

inte medvetet medverka vid sådana transaktioner. Alla sådana

förhållanden skall enligt lagen anmälas till Rikspolisstyrelsen

eller den polismyndighet som regeringen bestämmer. Något

straffansvar kan inte utdömas enligt lagen. Det förutsätts att

efterlevnaden av bestämmelserna i stället skall kunna

upprätthållas med stöd av arbetsrättslig lagstiftning och de

avtal som träffats på arbetsrättens område samt det

sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin

tillsynsverksamhet.

I motion Ju811 (s) begärs att tillämpningsområdet för lagen om

åtgärder mot penningtvätt skall utsträckas till att omfatta

bl.a. Posten, växlingskontor för utländsk valuta och andra

företag, t.ex. guldsmedshandeln, där det omsätts stora summor

pengar. Vidare förordas att också skattebrott -- och inte enbart

brottsliga förvärv -- skall omfattas av lagstiftningen. I motion

Ju612 (v) föreslås att lagen skall straffsanktioneras.

Motsvarande motionsyrkanden avstyrktes av utskottet vid

riksdagsbehandlingen av förslaget till lag om åtgärder mot

penningtvätt. Utskottet fann då att det saknades skäl att införa

särskilda straffbestämmelser i lagen. Utskottet konstaterade

vidare bl.a. att EU-staterna överenskommit att avvakta med en

utvidgning av lagen till dess att erfarenheter vunnits om hur

det aktuella EU-direktivet fungerar i praktiken. Därmed

avstyrktes de aktuella motionerna.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motion Ju811 i här behandlad del.

Inte heller beträffande önskemålet i motion Ju612 finner

utskottet skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande. Även

denna motion avstyrks i här aktuell del.

I motion Ju232 (m) anförs att lagen om åtgärder mot

penningtvätt bör göras tillämplig på konkursförvaltare.

Utskottet kan konstatera att det inte sällan förekommer att

ägare till företag som försatts i konkurs är i stånd att

förvärva konkursboets egendom av konkursförvaltaren för att

sedan driva företaget vidare. Vid vissa transaktioner av detta

slag har det funnits anledning att ifrågasätta hur

köpeskillingen har kunnat uppbringas. Utskottet anmärker här att

frågan om regleringen skall omfatta även konkursförvaltare inte

tidigare varit föremål för riksdagens behandling. För att minska

möjligheten till ekonomisk brottslighet i samband med konkurser

finns det enligt utskottets uppfattning skäl att redan nu

överväga om lagen om åtgärder mot penningtvätt bör omfatta också

konkursförvaltare. Utskottet utgår från att regeringen i

lämpligt sammanhang, t.ex. vid en senare översyn av lagen, ser

över denna fråga. Något uttalande av riksdagen härom erfordras

inte. Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motion

Ju232.

Informationskampanj om ekonomisk brottslighet

I motion Ju811 (s) föreslås att regeringen ges i uppdrag att

utarbeta förslag till en brett upplagd upplysnings- och

informationskampanj om ekonomisk brottslighet.

Enligt utskottets mening kan problemet med den ekonomiska

brottsligheten inte lösas enbart med ökade insatser av

rättsväsendet. Härutöver måste sådana normer och etiska regler

etableras i samhället att gällande bestämmelser efterlevs.

Utskottet anser att regeringen bör genomföra en brett upplagd

upplysnings- och informationskampanj kring ekonomisk

brottslighet. Syftet skall vara att genom olika former av

informationsinsatser och utbildning m.m. riktad till näringsliv,

organisationer, myndigheter och allmänheten sprida kännedom om

hur den ekonomiska brottsligheten ser ut, vilka skador den

medför och vad som kan göras åt den. Arbetet bör sättas i gång

omedelbart, och en första redovisning av regeringens åtgärder

bör göras i 1995 års budgetproposition. Utskottet återkommer

senare i detta betänkande till frågan om ekonomiska medel för

informationskampanjen. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen

med anledning av motion Ju811 som sin mening ge regeringen till

känna.

Närpolisverksamhet m.m.

I motion Ju809 (s) förespråkas, som ett sätt att öka polisens

synlighet, att polismansfunktionen förändras till en s.k.

allroundpolis. I motion Ju219 (m) framförs krav på lagstiftning

om olika myndigheters skyldighet att samverka med närpoliser.

Under senare år har lokalt anknuten s.k. närpolisverksamhet

rönt stort intresse både i Sverige och utomlands. I likhet med

kvarterspolisverksamhet bygger närpolisverksamhet på att

polisen arbetar synligt och förebyggande. Närpolisverksamheten

skiljer sig dock från kvarterspolisverksamheten genom att

närpolis organiseras i något större enheter med ansvar för de

flesta slag av polisverksamhet inom ett visst geografiskt

område. Verksamheten omfattar t.ex. förebyggande arbete,

övervakning, utredning av s.k. vardagsbrottslighet samt service

till allmänheten.

På flera håll i landet övervägs att införa en organisation med

närpoliser. Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 3

februari i år om en genomgripande omorganisation som innebär att

närpolisverksamhet införs generellt inom länet.

Omorganisationen, som bygger på länsstyrelsens rapport (1993:15)

Polisen i Stockholms län, innebär i korthet att länet delas in i

60 närpolisområden med ett trettiotal polismän i varje område

med egna närpolislokaler. I varje närpolisområde skall

medborgarinflytandet säkerställas genom ett s.k. närpolisråd.

Vissa polisiära uppgifter, såsom utryckningsverksamhet och

kvalificerade brottsutredningar, skall skötas av enheter på en

nivå över närpolisorganisationen.

Här bör också framhållas att den tidigare nämnda

Trygghetsutredningens (dir. 1993:37) arbete med frågor om

kommuners och enskildas roll i det lokala trygghetsskapande

arbetet och om samverkan mellan polisen och samhället i övrigt

ligger i linje med tankarna om närpolisverksamhet.

I planeringsdirektiven för polisväsendet för budgetåret

1994/95 anges att av anvisade medel under anslaget till den

lokala polisorganisationen skall 20 miljoner kronor användas för

utvecklingsinsatser i fråga om närpolisverksamhet.

I budgetpropositionen (s. 87) anför justitieministern att

regeringen anser att tiden nu är mogen att införa

närpolisverksamhet på en större bredd. Hon konstaterar att

länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen har ett

ansvar för närpolisverksamhetens införande. Primärt faller dock

införandet av närpolisverksamheten inom polismyndigheternas

kompetensområde. En lämplig ordning kan enligt justitieministern

vara att saken hanteras inom ramen för det pågående

rationaliseringsarbetet inom den lokala polisen. Hon framhåller

även Rikspolisstyrelsens, Polishögskolans och BRÅ:s uppgifter på

detta område.

Utskottet konstaterar att de aktuella motionsspörsmålen är

föremål för olika former av åtgärder. Något initiativ från

riksdagen är således inte erforderligt. Motionerna Ju219 och

Ju809 avstyrks.

Organisationsfrågor m.m.

Reformarbetet på polisens område har under senare år inriktats

på att minska detaljstyrningen och öka det lokala

självbestämmandet.

Den 1 juli 1992 infördes ett nytt budgetsystem för polisens

del med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och

resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil 3, JuU23, rskr. 230).

Inom det nya budgetsystemet har länsstyrelserna tilldelats

viktiga uppgifter, främst genom att huvuddelen av medlen för

polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje

länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan

de egna polismyndigheterna.

Vid halvårsskiftet år 1992 genomfördes även en reform i fråga

om den regionala ledningsorganisationen inom polisen som bl.a.

innebar att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län

(prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).

Ytterligare ett steg mot ökad decentralisering togs den 1 maj

1993 då, genom en ändring i polisförordningen (1984:730,

omtryckt 1993:993), ansvaret att besluta om länens indelning i

polisdistrikt övergick från regeringen till länsstyrelserna.

Samtidigt gavs länsstyrelserna befogenhet att meddela

bestämmelser i frågor som rör arbetsfördelning och samverkan

inom länens polis.

Efter de senaste årens reformer vilar det övergripande

ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länens polis på

länsstyrelserna. Dessa har att tillse att polisverksamheten inom

resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och

riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska

ram som bestämts.

En omständighet av stor betydelse för polisväsendets

organisation och verksamhet är de besparingar och

rationaliseringar som under kommande år skall ske inom

polisverksamheten.

Sålunda har riksdagen med anledning av regeringens proposition

om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat

att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom

Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att

genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens

område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y,

rskr. 134). Ett resultat av besparingarna kan bedömas bli en

betydande minskning av antalet polisdistrikt.

Som tidigare nämnts har Rikspolisstyrelsen på regeringens

uppdrag gjort en översyn av den egna organisationen.

Rikspolisstyrelsens överväganden finns redovisade i en

översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i

olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation,

register- och dataverksamheten vid Rikspolisstyrelsen,

verksamheten vid Förvaltningskontoret Kronoberg samt den

regionala kriminalpolisverksamheten och Rikskriminalpolisens

uppgifter och organisation.

Vidare har, som ovan framgått, en särskild utredare -- den

s.k. RPS-utredningen -- gjort en översyn av organisationsfrågan

och redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1993:92) Den

centrala polisorganisationen. Huvudtanken i betänkandet är att

Rikspolisstyrelsen skall ombildas till ett polisverk som i sig

innehåller såväl Rikskriminalpolisen som SÄPO och att

förvaltningsdelen av myndigheten på ett helt annat sätt än

hittills skall koncentrera sig på rena verksfunktioner som

ekonomi, tillsyn och utvecklingsarbete.

Hösten 1993 behandlade utskottet ett förslag från Riksdagens

revisorer angående polisen (1993/94:RR2, JuU8). I sitt förslag

påtalade revisorerna brister i polisverksamheten när det bl.a.

gäller styrningen, organisationens struktur och

resursutnyttjandet. Utskottet tog i sammanhanget ställning för

att en utredning borde tillsättas på polisområdet och anförde

bl.a. följande.

Utskottet kan konstatera att ett betydande reformarbete har

ägt rum på polisens område under senare år. Rikspolisstyrelsens

roll som central förvaltningsmyndighet har därmed kommit att

delvis förändras. Den centrala förvaltningsmyndighetens

uppbyggnad och arbetsuppgifter har mot bl.a. denna bakgrund

nyligen utretts, dels av Rikspolisstyrelsen själv, dels av en av

regeringen tillsatt särskild utredare. I synnerhet den

sistnämnde har lagt fram betydande ändringsförslag.

Enligt utskottets uppfattning bör beslut om större

förändringar av den centrala polisorganisationen fattas i

största möjliga samförstånd och efter ett noggrant

beredningsarbete. De förslag som lagts fram beträffande

Rikspolisstyrelsen bör därför få en fortsatt genomlysning inom

ramen för en bred parlamentarisk utredning.

Den centrala polisorganisationens uppbyggnad och

arbetsuppgifter måste speglas mot den polisverksamhet som

bedrivs på regional och lokal nivå. Denna verksamhet har

särskilt kommit i blickpunkten genom de besparingar på

polisområdet som riksdagen beslutat om. En konsekvens av

besparingarna kan bedömas bli omfattande organisatoriska

förändringar, bl.a. i form av sammanslagningar av polisdistrikt.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl för att också det

förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blir

föremål för utvärdering i parlamentariska former. Den

parlamentariska utredningen bör därför få till uppgift att göra

en sådan utvärdering.

Utskottet inskärpte i sammanhanget betydelsen av att det

pågående rationaliseringsarbetet inom polisen inte avstannar.

Vad utskottet anförde föreslogs riksdagen ge regeringen till

känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 68).

Som nämnts tidigare har regeringen nyligen beslutat om

direktiv för den begärda utredningen (dir. 1994:19).

I motion Ju809 (s) begärs en översyn av polisens framtida

organisation och arbetsuppgifter. I motion Ju203 (fp) framhålls

att varje län bör utgöra ett polisdistrikt. I motion Ju222 (m)

påtalas att möjligheten att inrätta polisnämnder bör användas i

ökad utsträckning. I motion Ju229 (m) anförs att Norrtälje

polisdistrikt bör vara kvar som självständigt polisdistrikt. I

motion A429 (s) efterfrågas möjligheten att få till stånd en

sammanhållen polisorganisation över länsgränserna. Slutligen

anförs i motion Ju810 (nyd) att de lokala polismyndigheterna bör

rationaliseras bort och ersättas av en organisation med

polisområden.

Utskottet finner önskemålet i motion Ju809 tillgodosett genom

den beslutade utredningen. Motionerna Ju229 och A429 bör med

hänsyn till denna utredning inte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Motionerna avstyrks.

Riksdagen bör inte heller vidta någon åtgärd med anledning av

motionerna Ju203, Ju222 och Ju810. Även dessa motioner avstyrks.

Internationellt polissamarbete kring barnpornografibrott

Enligt motion K445 (s, m, fp, c, kds, nyd, v och -) behövs det

ett vidgat internationellt polissamarbete för att komma till

rätta med barnpornografibrott.

Utskottet anordnade den 3 mars 1994 tillsammans

konstitutionsutskottet en offentlig utfrågning om

barnpornografibrott. Därefter har regeringen avlämnat en

lagrådsremiss i frågan om grundlagsändringar avseende

barnpornografibrott.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen i planeringsdirektiv

för polisväsendet avseende budgetåret 1994/95 under anslaget

till Rikspolisstyrelsen har beräknat medel för ett ökat nordiskt

samarbete med utländsk polis för att bekämpa brottslighet som

består i att nordiska medborgare begår sexuella övegrepp mot

barn utomlands.

I budgetpropositionen (s. 93 f) redogörs utförligt för det

utvidgade internationella polissamarbete som Sverige står inför,

inte minst mot bakgrund av ett medlemskap i EU.

Justitieministern anför mot denna bakgrund att regeringen anser

att det är nödvändigt att utveckla starka och effektiva

funktioner på central nivå inom polisen med uppgifter inom det

internationella polissamarbetet. Regeringen avser enligt

justitieministern att tillse att de förstärkningar i fråga om

Rikskriminalpolisens verksamhet som bedöms nödvändiga kommer

till stånd i avvaktan på resultatet av den parlamentariska

utredningen om den centrala polisorganisationen. I sammanhanget

anförs vidare att utbyggnaden av sambandsmannaverksamheten måste

fortsätta och att detta i största möjliga utsträckning bör ske

inom ramen för ett nordiskt samarbete. -- Här kan nämnas att en

polissambandsman sedan december 1993 är placerad i Thailand med

den enda uppgiften att bevaka frågor rörande sexuella övergrepp

på barn.

Utskottet anser att frågan är angelägen och utskottet

förutsätter att utredningar av brottslighet av det slag som tas

upp i motion K445 vid behov blir föremål för mellanstatligt

polisiärt samarbete i lämplig form. Något uttalande av riksdagen

i denna fråga är inte erforderligt. Motionen avstyrks.

Gränskontroll m.m.

I motion Ju233 (m) begärs ökade befogenheter för

tulltjänstemän när det gäller att ingripa mot misstänkt

stöldgods. Vidare tas upp frågan om frivillig märkning av

stöldbegärlig egendom.

Mot bakgrund av ett svenskt medlemskap i EU tillsatte

regeringen år 1992 en interdepartemental arbetsgrupp,

Gränskontrollgruppen, med uppgift att utreda frågor om

gränskontroller och gränsformaliteter i ett

EG/EU-medlemskapsperspektiv. I arbetet har deltagit såväl

departement som myndigheter som berörs av gränskontrollfrågorna.

Arbetsgruppen redovisade i november 1993 en slutrapport med

förslag till åtgärder på en mängd områden, bl.a. avseende den

yttre gränskontrollen.

Gränskontrollgruppens förslag ledde till att regeringen i

december 1993 tillkallade en särskild utredare (dir. 1993:130)

med uppgift att bl.a. utreda hur Sverige som EU-medlem bör

organisera den yttre gränskontrollen. Enligt direktiven bör man

därvid behålla den grundläggande arbetsfördelningen mellan

berörda myndigheter. Myndigheterna bör dock öka sin samverkan

med varandra och med andra berörda organ.

Regeringen har vidare tillkallat en parlamentarisk kommitté

(dir. 1993:131) med uppgift att bl.a. överväga formerna för att,

inom ramen för vad som är tillåtet enligt det internationella

regelverket, upprätthålla en kontroll när det gäller varor som

förs över en gräns mot ett annat EU-land. I direktiven anges att

kontrollen i första hand bör avse narkotika och handeldvapen

samt att det bör vara en uppgift för tullen att i samarbete med

polisen svara för kontrollen.

Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottets mening

avvaktas innan ställning tas till frågan om tulltjänstemännens

befogenheter. När det gäller frivillig märkning av stöldgods är

utskottets inställning rent principiellt positiv. Det behövs

dock inget initiativ av riksdagen i denna angelägenhet. Motion

Ju233 avstyrks.

Trafikpolisen

I motion Ju810 (nyd) anförs att polisens trafikövervakning

även i framtiden bör vara regionalt organiserad. I motion T224

(s) förordas ökade befogenheter för Rikspolisstyrelsen på detta

område.

Trafikpolisutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU 1992:81)

Trafikpolisen mer än dubbelt bättre ett stort antal förslag i

syfte att reformera polisens trafikövervakning. Förslagen byggde

på förutsättningen att trafikpolisen även framdeles skall vara

knuten till den regionala och lokala polisen. När det gäller

Rikspolisstyrelsens roll i reformarbetet anförde den särskilde

utredaren i betänkandet (s. 195) att de krav på en

effektivisering av polisens trafikövervakning som ställs upp i

betänkandet förutsätter att Rikspolisstyrelsen ges en pådrivande

roll innefattande det nationella ansvaret för åtgärdsprogrammets

genomförande. Utredaren föreslog därför att regeringen skall

meddela föreskrifter av innebörd att Rikspolisstyrelsen på den

nationella nivån skall svara för åtgärdsprogrammets genomförande

och i sin tillsynsfunktion aktivt följa utvecklingen på den

regionala nivån.

Med anledning av Trafikpolisutredningens betänkande uppdrog

regeringen i januari 1993 åt Rikspolisstyrelsen att verka för

genomförandet av reformeringen av polisens trafikövervakning

samt att vara sammanhållande när det gäller uppföljning och

utvärdering av reformen. I uppdraget angavs särskilt att flera

av Trafikpolisutredningens förslag kan genomföras utan

statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand är

en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i

länet.

Rikspolisstyrelsen inkom i maj 1993 med en första redovisning

av uppdraget. Efter en andra särskild redovisning i mars 1994

kommer redovisningen av uppdraget att ske inom ramen för

Rikspolisstyrelsens ordinarie verksamhetsredovisning.

I budgetpropositionen (s. 101) anför justitieministern att

Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ för att verka i enlighet

med uppdraget och att länen kommit väl i gång med sitt arbete.

Polisens aktivitet i fråga om trafikövervakning har ökat. Det

är, anför justitieministern, allmänt omvittnat att polisens

synlighet på vägarna under sommaren 1993 har varit hög. Polisens

alkotester tyder också på att nykterheten på vägarna har ökat.

En minskning av antalet trafikolyckor har skett. Även om

minskningen av trafikolyckorna kan ha flera samverkande orsaker

är det enligt justitieministern knappast något tvivel om att en

av dessa orsaker är vitaliseringen av polisens insatser i

trafiken. Arbetet med att utveckla trafikövervakningen går nu

enligt justitieministern vidare i enlighet med de riktlinjer som

riksdag och regering har lagt fast.

Utskottet avstyrkte liknande motionsyrkanden föregående vår

(1992/93:JuU21 s. 19 f) med hänvisning till det ovan nämnda

uppdrag som regeringen lämnat till Rikspolisstyrelsen.

Utskottet står fast vid sin tidigare redovisade uppfattning

och avstyrker bifall till motionerna Ju810 och T224.

Lokalförsörjning inom polisväsendet

I motion Ju214 (s) anförs att det behövs ett nytt hus för

polis och åklagare i Nacka, och i motion Ju217 (s) begärs att

det byggs ett polishus i Upplands Väsby.

Justitieministern anför i budgetpropsitionen (s. 105) när det

gäller lokalbehovet i Stockholms län att förutsättningarna har

förändrats till följd av den förändrade organisation av länets

polis som redogjorts för ovan. Det finns därför enligt

justitieministern inte skäl att i budgetpropositionen ta

ställning till lokalförsörjningsprojekt som avser Stockholms

län. Justitieministern anför vidare att regeringen med hänsyn

till det statsfinansiella läget inte kan föreslå att nya medel

avsätts för de kostnadsökningar som nya lokaler skulle medföra.

Kostnadsökningar för nya projekt bör därför enligt henne

finansieras inom givna medelsramar genom omprioriteringar eller

ytterligare rationaliseringar. Det faller enligt

justitieministern i första hand på Rikspolisstyrelsen att ta

ställning till dessa frågor.

Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motionsönskemål om

nya polishus på olika håll i landet med hänvisning till att det

inte är möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera

angelägna projekt framför andra (se bl.a. 1992/93:JuU21 s. 26

f).

Utskottet vidhåller denna uppfattning och hänvisar i övrigt

till vad som anförs i budgetpropositionen i frågan. Motionerna

Ju214 och Ju217 avstyrks.

Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.

Regeringen föreslår ett ramanslag till Rikspolisstyrelsen på

464 528 000 kr.

I motionerna Ju809 (s) och Ju811 (s) begärs en ökning av

anslaget med sammanlagt 52 miljoner kronor varav 50 miljoner för

bekämpning av ekonomisk brottslighet och 2 miljoner kronor för

utvidgat internationellt polisarbete i frågan. I den sistnämnda

motionen föreslås även ett anslag om 10 miljoner kronor för en

nationell upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk

brottslighet. I motion Ju810 (nyd) begärs en anslagsökning om 90

miljoner kronor för bekämpning av ekonomisk brottslighet. I

motion Ju612 (v) slutligen förordas en anslagsökning om 100

miljoner kronor för samma ändamål.

Som framgått i det föregående (s. 18 f och 20 f) anser

utskottet att polisen behöver ökade resurser och en förbättrad

organisation för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Enligt

utskottets uppfattning bör därför den ekonomiska ramen för

Rikspolisstyrelsen ökas med 52 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit. Detta medelstillskott skall av

Rikspolisstyrelsen användas såväl centralt som i den regionala

organisationen för en utbyggnad av verksamheten och åtgärder i

övrigt för att höja kompetensen och effektiviteten när det

gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Därvid skall särskilt

beaktas vad utskottet i det föregående anfört om organisationen

av ekobrottsbekämpningen. 2 miljoner kronor skall särskilt

avsättas för polissambandsmän med inriktning på ekonomisk

brottslighet som har anknytning till östra Europa.

Som angetts ovan (s. 25 f) förordar utskottet också att

regeringen ges i uppdrag att genomföra en nationell upplysnings-

och informationskampanj om ekonomisk brottslighet. Utskottet

föreslår ett reservationsanslag om 10 miljoner under andra

huvudtiteln för detta ändamål.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet med

anledning av propositionen och motionerna Ju612 och Ju810

tillstyrker bifall till motionerna Ju809 och Ju811.

Anslag till Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 482 630 000 kr.

I motion Ju808 (v) förordas att anslaget minskas med 200

miljoner kronor.

Utskottet har nyligen i särskild ordning inhämtat information

om Säkerhetspolisens verksamhet och det säkerhetspolitiska

läget. Utskottet delar inte den uppfattning om medelsbehovet som

kommer till uttryck i motion Ju808. Utskottet tillstyrker

justitieministerns förslag till medelstilldelning och avstyrker

motionen i här behandlad del.

Anslag till lokala polisorganisationen

Regeringen föreslår ett ramsanslag på 9 641 611 000 kr.

I motion Ju225 (s) och So447 (kds) framförs krav på ökade

resurser till polisen i Uppsala län.

Detta är en fråga som det ankommer på Rikspolisstyrelsen, som

ansvarar för fördelningen av tilldelade medel mellan länen, att

avgöra. Någon anledning till ett riksdagens uttalande finns

inte. Utskottet avstyrker motionerna Ju225 och So447.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Övriga anslag

Anslag till Polishögskolan

Regeringen föreslår ett anslag på 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium

Regeringen föreslår ett ramanslag på 47 427 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Anslag till utlänningsärenden

Regeringen föreslår ett förslaganslag på 89 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Övriga polisfrågor

Utbildning

I motion Ju220 (fp) föreslås att den parlamentariska

polisutredningen skall få i uppdrag att överväga om

polishögskoleutbildning bör bedrivas, förutom vid Polishögskolan

i Stockholm, även på andra platser i landet. I motion Ju809 (s)

begärs att samma utredning skall göra en översyn av

polisutbildningen och bl.a. överväga om den bör knytas närmare

till det övriga högskoleväsendet och om en viss lägsta

omfattning på utbildningen bör läggas fast av statsmakterna. I

motion Ju810 (nyd) anförs att minst 500 nya polisaspiranter

årligen bör tas in på Polishögskolan under resten av 1990-talet.

Av direktiven för den nyligen beslutade parlamentariska

utredningen om den centrala polisorganisationen (dir. 1994:19)

framgår bl.a. att utredningen skall överväga frågan om hur

Polishögskolans samverkan med det övriga högskoleväsendet kan

stärkas samt lägga fram de förslag på förändringar i övrigt av

grundutbildningen och systemet för att försörja polisväsendet

med polismän som kan behövas. Utredningen skall även överväga

möjligheterna att förlägga vissa teoretiska delar i

grundutbildningen till flera orter ute i landet. I denna del

skall ett delbetänkande redovisas före utgången av juni 1994.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 109) att en

utgångspunkt är att polismyndigheterna skall anställa de poliser

som behövs inom polisdistriktet. Rikspolisstyrelsen skall

bestämma hur många elever som skall tas in till

grundutbildningen mot bakgrund av en egen prognos rörande länens

och de lokala myndigheternas förutsedda behov av nya poliser och

med hänsynstagande till intresset att hålla en såvitt möjligt

jämn antagningsnivå mellan åren. Anställning som polis bör

enligt justitieministern kunna sökas och erhållas först i

samband med grundutbildningens avslutande. Med en sådan

utformning av grundutbildningssystemet kan verksamheten, anför

justitieministern, bedrivas på samma sätt som vid andra

högskolor och hållas på en relativt jämn nivå trots tillfälliga

variationer i fråga om efterfrågan på nya poliser från den

lokala polisorganisationens sida. Det kan enligt

justitieministern förutses att ett system med sådan inriktning

kommer att införas budgetåret 1994/95.

Motion Ju809 får med hänsyn till den förestående utredningen

anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till

motionen. Den i motion Ju220 väckta frågan om polisutbildning på

olika platser i landet kommer att belysas i utredningsarbetet.

Detta bör inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall även till

motion Ju220.

Utskottet instämmer i justitieministerns uppfattning att

Rikspolisstyrelsen bör bestämma hur många elever som skall tas

in till grundutbildningen vid Polishögskolan. Motion Ju810

avstyrks i denna del.

Polisens befogenheter m.m.

I motion Ju212 (fp) anförs att en arbetsgrupp bör tillsättas

för att tillsammans med Rikspolisstyrelsen utarbeta förslag om

användandet av modern teknik och moderna metoder i

brottsbekämpningen. I motion Ju809 (s) begärs en översyn av den

rättsliga regleringen av polisens arbetsmetoder. I motion Ju810

(nyd) framförs att polisen måste få möjlighet att använda sig av

hemlig avlyssning, s.k. buggning och av dold övervakningskamera.

I samma motion anförs att "ytlig kroppsvisitation" bör kunna

utföras av såväl manliga som kvinnliga poliser oavsett den

visiterades kön. Vidare begärs att användande av kräkmedel och

magpumpning på misstänkta narkotikasmugglare skall tillåtas

såsom en form av kroppsbesiktning.

Polisrättsutredningen har i sitt i juni 1993 avlämnade

betänkande (SOU 1993:60) Polisens rättsliga befogenheter gjort

en bred översyn av lagregleringen rörande polisens befogenheter.

Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Utredningen fortsätter nu sitt arbete enligt tilläggsdirektiv

(1993:33) med en översyn av reglerna om beslag, husrannsakan

kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Ett slutbetänkande skall

avlämnas senast den 1 december 1994.

Frågan om användning av dold mikrofon och dold kamera

behandlades av SÄPO-kommittén i dess slutbetänkande (SOU

1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och

meddelarfrihet. Enligt kommitténs förslag skall hemlig

avlyssning med dold mikrofon och övervakning med fjärrstyrd

kamera tillåtas som arbetsmetoder för SÄPO.

Utskottet fann i ett ärende i höstas (1993/94:JuU4 s. 7) att

beredningen av SÄPO-kommitténs förslag borde avvaktas. Utskottet

förutsatte att regeringen snarast skulle lägga fram ett förslag

för riksdagen, och avstyrkte de föreliggande motionerna om

användandet av dolda mikrofoner och kameror i polisarbetet.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 41 f) att

det är angeläget att se över rättegångsbalkens regler om hemlig

teleavlyssning och hemlig teleövervakning, dels i belysning av

den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på

teleområdet, dels mot bakgrund av att telemarknaden har öppnats

för fler operatörer genom den nya telelagen (1993:597). Enligt

justitieministern överväger regeringen att inom kort tillsätta

en utredning om dessa frågor. En sådan utredning bör enligt

henne föregå ett ställningstagande till den fortsatta

beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk

avlyssning och om användning av övervakningskameror i

brottsutredande verksamhet. Också frågan om en eventuell

permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om

tvångsmedel i vissa brottmål aktualiseras enligt

justitieministern i sammanhanget.

Mot bakgrund av det pågående och förestående utredningsarbetet

får önskemålen i motionerna Ju212 och Ju809 i allt väsentligt

anses vara tillgodosedda, och motionerna avstyrks.

När det gäller yrkandet i motion Ju810 om ytlig

kroppsvisitation kan konstateras att utskottet för kort tid

sedan i ett betänkande (1993/94:JuU7 s. 5) gjorde klart att

detta begrepp inte förekommer i RB och att någon sådan reglering

som motionärerna efterfrågar således inte behövs. De övriga

spörsmål som aktualiseras i motion Ju810 bör mot bakgrund av det

redovisade utredningsläget inte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Motionen avstyrks i här aktuella delar.

Polisskydd inom socialtjänsten

I motion Ju230 (s) begärs bättre möjligheter för personal inom

socialtjänsten att få polisskydd.

En arbetsgrupp inom BRÅ har utifrån forskning och övrig

kunskap om våld och hot mot befattningshavare inom rättsväsendet

och vårdsektorn kartlagt och analyserat befintliga och möjliga

åtgärder för att minska våldet. Arbetsgruppens överväganden har

publicerats i promemorian (BRÅ-PM 1993:1) Våld mot

befattningshavare inom rättsväsendet och vårdsektorn.

Arbetsgruppen framhåller i promemorian att den lokala

polismyndigheten i varje enskilt fall måste göra en rent

operativ bedömning av om det finns behov av särskilt polisskydd.

Arbetsledningen inom verksamhetsområden där våld eller hot kan

förväntas bör enligt promemorian ta kontakt med polisen på orten

och lägga upp rutiner för hur man skall handla i en viss

situation. Åtgärder för att göra det möjligt att snabbt nå

polisen bör alltid vidtas.

Arbetsgruppen lämnar förslag på en rad förebyggande åtgärder

inom olika sektorer. För socialtjänstens del förordar

arbetsgruppen bl.a. att personalen får internutbildning i

konfliktpsykologi och information om nödvärnsrätt. Vidare

föreslås att arbetslokalerna vid behov utformas med bl.a.

bemannad reception, separat personalutgång, särskilda besöksrum

med nödutgång samt larmanordningar. Vid hembesök och liknande

där det finns risk för våld eller hot om våld bör alltid två

tjänstemän delta. Arbetsgruppen pekar vidare på behovet av fasta

och välkända rutiner på varje arbetsplats för hur man skall

agera i våldssituationer.

I syfte att öka skyddet för bl.a. poliser och personal inom

socialtjänsten föreslås i den nyligen avlämnade propositionen

(prop. 1993/94:165) Några frågor om sekretess en bestämmelse i 7

kap. 11 § sekretesslagen (1980:100) som innebär att

bostadsadresser och hemtelefonnummer för anställda hos sådana

myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för

våld får röjas endast om det står klart att det kan ske utan

fara för den anställde eller någon honom närstående.

Utskottet kan för sin del konstatera att de åtgärder som

föreslås i den nyssnämnda BRÅ-rapporten främst handlar om

lämpliga rutiner i risksituationer. Utskottet kan för närvarande

inte finna något behov av lagstiftning på området utöver de

föreslagna ändringarna i sekretesslagen. Motion Ju230 bör

således inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks.

Övriga frågor

Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen

I motion Ju809 (s) begärs en samlad översyn av den

straffrättsliga lagstiftningen. Motionärerna menar att

strafflagarnas systematik och förhållande till varandra bör

övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt

brottsbalken bör ses över. Särskilt bör prövas om

specialstraffrättsliga lagar skall föras in i BrB.

Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande senast

hösten 1993 och redogjorde då utförligt för pågående

utredningsarbete m.m. beträffande den straffrättsliga

lagstiftningen (se 1993/94:JuU2 s. 7 f). Utskottet anförde i

ärendet att det arbete som pågick i allt väsentligt fick anses

tillgodose motionärernas önskemål och att något ytterligare

utredningsarbete i de aktuella frågorna inte borde initieras av

riksdagen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju809 i här behandlad del.

Brott med vapen

I motion Ju611 (c) förordas att alla brott där vapen använts

skall bedömas som grova brott.

Utskottet kan konstatera att brott som förövas med vapen ofta

bedöms som grova av domstolarna. Så är fallet med exempelvis

brottsbalksbrotten våldtäkt (6 kap. 1 §), stöld (8 kap. 1 och 4

§§) och rån (8 kap. 5 och 6 §§). Det ankommer emellertid på

domstolarna att vid bedömandet av ett brotts svårhetsgrad göra

en sammanvägning av samtliga omständigheter i målet av vilka

frågan om vapen kommit till användning är en betydelsefull

omständighet. Utskottet finner inte skäl att frångå den angivna

ordningen, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju611.

Olaga hot

I motion Ju617 (nyd) efterfrågas skärpta straff för falska

beskyllningar och olaga hot.

Falska beskyllningar kan vara straffbara som förtal enligt 5

kap. 1 § BrB. Straffet för förtal är böter. För grovt förtal

enligt 5 kap. 2 § BrB är straffet böter eller fängelse i högst

två år.

För olaga hot dömes enligt 4 kap. 5 § BrB till böter eller

fängelse i högst ett år. I ett ärende våren 1993 beslutade

riksdagen att införa en särskild straffskala, fängelse lägst sex

månader och högst fyra år, för olaga hot som är att bedöma som

grovt brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220).

Utskottet anser att det saknas anledning att nu ändra de

nämnda straffskalorna och avstyrker bifall till motion Ju617.

Grov stöld

I motion Ju810 (nyd) anförs att stölder ur fritidshus och

andra obevakade byggnader regelmässigt bör bedömas som grov

stöld.

Straffet för grov stöld är enligt 8 kap. 4 § BrB fängelse

lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet

är grovt skall särskilt beaktas om tillgreppet skett efter

intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om

gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat

dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt

farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller

inneburit synnerligen kännbar skada.

Bestämmelsen ändrades senast år 1987 då rekvisitet om intrång

i bostad infördes (prop. 1987/88:14, JuU16, rskr. 45). Utskottet

underströk i det sammanhanget att i det aktuella lagrummet

endast anges exempel på sådana omständigheter som kan göra att

en stöld bör bedömas som grov och att frågan om en stölds

svårhetsgrad bör avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga

omständigheter.

Under hösten 1993 behandlade utskottet en motion om bl.a.

rekvisiten för grov stöld (1993/94:JuU2 s. 4). Utskottet fann då

att vad det anförde i 1987 års ärende alltjämt ägde giltighet

och att något behov av ändring inte förelåg.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker

bifall till motion Ju810 i denna del.

Osant intygande

I motion Ju609 (s) anförs att osant intygande som består i

användandet av falska fakturor bör bedömas som grovt brott.

I 15 kap. 11 § BrB stadgas att lämnar någon i intyg eller

annan urkund osann uppgift om vem han är eller om annat än egna

angelägenheter eller upprättar någon för skens skull urkund

rörande rättshandling dömes, om åtgärden innebär fara i

bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i

högst sex månader. Är brottet med hänsyn till att det innefattar

missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt

brott, skall dömas till fängelse i högst två år.

Enligt utskottets uppfattning skulle det föra för långt att

regelmässigt bedöma varje användande av falska fakturor som

grovt brott. Här liksom i andra fall måste, som nyss anförts, en

allsidig bedömning av samtliga omständigheter göras. Motion

Ju609 avstyrks.

Våld mot tjänsteman

I motion Ju606 (fp) begärs ett förtydligande av bestämmelsen

om våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § BrB så att det

uttryckligen framgår att den omfattar också brott som består i

att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

I 17 kap. 1 § BrB anges att den som med våld eller hot om våld

förgriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att

tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller

hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman

till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Med uttrycket att med våld förgripa sig å någon åsyftas enligt

vad som kan utläsas ur den juridiska doktrinen detsamma som med

uttrycket våld å person, som är rekvisit i bl.a. bestämmelsen om

rån i 8 kap. 5 § BrB. I detta rekvisit torde enligt vad som kan

inhämtas ur samma källor kunna inrymmas förfaranden som består i

att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Härmed avses exempelvis att med hjälp av en drog försätta någon

i yrsel eller sömn (se bl.a. Beckman m.fl., Kommentar till

Brottsbalken II, sjätte upplagan, s. 317 f samt Jareborg,

Brotten I, andra upplagan, s. 267 och 312 och Brotten II, andra

upplagan, s. 74 och 85 -- jfr även rättsfallet NJA 1977 s. 329).

Utskottet anser inte att det behövs något initiativ av

riksdagen med anledning av motion Ju606. Motionen avstyrks.

Tjänstefel

I motion Ju810 (nyd) begärs en utvidgning av ansvaret för

tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB.

Utskottet avstyrkte nyligen ett likalydande motionsyrkande med

hänvisning till att riksdagen redan beslutat om en översyn av

tjänstefelsparagrafen (se 1993/94:JuU2 s. 4 f).

Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju810 i denna del.

Skymfande av rikssymbol

I motion Ju616 begärs att det skall införas straff för den som

bränner Sveriges flagga eller på annat sätt skymfar en

rikssymbol.

I 16 kap. 7 § BrB fanns tidigare en bestämmelse som innebar

att den som offentligen skymfat Sveriges flagga eller vapen

eller annat rikets tecken kunde dömas för skymfande av

rikssymbol till böter eller fängelse i högst sex månader. För

skymfande av utländsk rikssymbol fanns en motsvarande

straffbestämmelse i 19 kap. 10 § BrB.

De nämnda straffbuden upphävdes den 1 juli 1970 (prop.

1970:12, första lagutskottets utlåtande nr 47). Utskottet

konstaterade i sitt betänkande (s. 50) att bestämmelsen om

straff för skymfande av utländsk rikssymbol infördes i början av

andra världskriget med hänsyn till riskerna för att rikets

vänskapliga förbindelser med främmande makt skulle störas och

att straffskyddet för svensk rikssymbol därefter infördes främst

som en konsekvensändring. Utskottet fann att

straffbestämmelserna inte längre var behövliga. I sammanhanget

underströk utskottet att t.ex. flaggbränning fortfarande kunde

vara straffbart såsom förargelseväckande beteende eller

skadegörelse.

Utskottet finner inte skäl att återinföra den utmönstrade

straffbestämmelsen och avstyrker bifall till motion Ju616.

Bidragsfusk

I motion Ju235 (nyd) begärs att den pågående utredningen om

bidragsfusk skall påskyndas och få utvidgat uppdrag.

Riksdagen uppdrog föregående höst åt regeringen att skyndsamt

låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer

fusk med förmåner och bidrag av social karaktär (1993/94:SfU2,

rskr. 11). Kartläggningen skall avse såväl svenska som utländska

medborgare. Regeringen skall redovisa resultatet av

kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen

utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med

bidragsfusk.

Enligt vad utskottet inhämtat från Socialdepartementet pågår

arbete med den begärda utredningen.

Utskottet anser inte från sina utgångspunkter att det finns

anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av

motion Ju235. Motionen avstyrks.

Maskerade demonstranter

I motion Ju216 anförs att demonstrationstillstånd bör kunna

villkoras av att deltagarna uppträder utan maskering.

Utskottet tog ställning till ett liknande motionsönskemål

våren 1993 i samband med behandlingen av regeringens förslag om

en ordningslag (prop. 1992/93:210, 1993/94:JuU1, rskr. 1).

Utskottet konstaterade i sitt betänkande (s. 13) att

regeringsformen lägger hinder i vägen för en sådan begränsning

av demonstrationsfriheten som motionärerna förordade och

avstyrkte den föreliggande motionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju216.

Asocialitet

I motion Ju810 (nyd) föreslås att en särskild

asocialitetslagstiftning skall införas.

I Sverige har tidigare funnits en särskild lagstiftning

rörande asocialitet. Enligt lagen (1964:450) om samhällsfarlig

asocialitet fick den intas i arbetsanstalt som fyllt 20 år och

som underlät att efter förmåga söka försörja sig hederligt samt

förde ett sådant asocialt liv att uppenbar fara förelåg för

allmän ordning eller säkerhet. Lagen var avsedd att tillämpas

bl.a. på kvinnliga prostituerade.

Lagen om samhällsfarlig asocialitet upphävdes vid utgången av

år 1981 (prop. 1979/80:1 del A, 1980/81:SoU15, rskr. 130). I

propositionen anfördes (s. 508) att lagen inte bidrog till

medicinsk och social rehabilitering av de individer den riktade

sig emot och att den i praktiken inte längre tillämpades.

Några straffrättsliga bestämmelser rörande asocialitet finns

inte. Den som lever ett asocialt liv kan emellertid alltjämt bli

föremål för olika tvångsåtgärder från samhällets sida. Således

kan den som är under 18 år omhändertas med stöd av lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, och en

vuxen missbrukare kan tas om hand med stöd av lagen (1988:870)

om vård av missbrukare i vissa fall.

Härutöver bör framhållas att utlänningslagen (1989:529)

innehåller bestämmelser om rätten att resa in i och vistas i

Sverige som begränsar möjligheterna härtill när risk för

asocialt leverne föreligger (se t.ex. 4 kap. 2 § andra och

tredje punkterna).

Utvisningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1993:120)

Uppehållstillstånd och avvisning gjort en översyn av

utlänningslagstiftningen mot bakgrund av bl.a. EES-avtalets

bestämmelser om fri rörlighet för personer inom EES-området.

Ärendet bereds nu i regeringskansliet. En proposition kommer att

avlämnas under våren.

På initiativ av utskottet gav riksdagen hösten 1992 regeringen

till känna att frågan om kriminalisering av prostitution borde

få en ordentlig genomlysning, t.ex. inom ramen för en

totalöversyn av samhällets åtgärder mot prostitution

(1992/93:JuU15, rskr. 133).

Med anledning härav har regeringen tillsatt en utredning om

prostitutionen i Sverige med uppdrag att göra en översyn av

samhällets åtgärder mot prostitution. I utredningens direktiv

(dir. 1993:31) uppmärksammas bl.a. problemet med kvinnor från

tredje världen som lever som prostituerade i Västeuropa och

frågan om vilken betydelse den ökade rörligheten bland människor

i Europa har för prostitutionens omfattning. Utredningen skall

vara slutförd senast vid utgången av år 1994.

Utskottet kan utifrån sina utgångspunkter inte finna att det

föreligger något behov av att återinföra regler om asocialitet

motsvarande de som upphävdes år 1981. Utskottet noterar vidare

att det i utlänningslagen redan finns regler om t.ex. avvisning

på grund av risk för ett asocialt leverne. I denna del får

motionen anses tillgodosedd redan med gällande regler. Härtill

kommer att frågor om kriminalisering av prostitution och om

uppehållstillstånd och avvisning på olika sätt är under

beredning. I dessa delar behövs således inte något initiativ

från riksdagen. Motion Ju810 avstyrks.

Trafikbrott

I flera motioner tas upp olika frågor om lagstiftningen

rörande rattfylleri och drograttfylleri. Sålunda efterfrågas i

motionerna Ju614 (fp, c, s, v och kds) och So274 (nyd) åtgärder

mot drograttfylleri. I motion Ju810 (nyd) läggs fram ett antal

förslag mot rattfylleri. Förslagen går ut på att det bör införas

bättre möjligheter att förverka rattfylleristers fordon, att

passagerare i en bil som framförs av en rattfyllerist bör kunna

dömas för medhjälp till rattfylleri, att offren till den som

dödats av en rattfyllerist bör kunna få ett juridiskt biträde

betalt av allmänna medel, att en rattfylleridömds

försäkringsbolag skall underrättas om domen för att kunna höja

försäkringspremien samt att en rattfyllerist som dödat någon

skall kunna dömas för ett nytt brott benämnt bildråp med ett

straffminimum om tre års fängelse. Slutligen aktualiseras i

motion T414 (kds) frågan om den s.k. promillegränsen i trafiken.

Motioner liknande de nu aktuella behandlades och avstyrktes av

utskottet för kort tid sedan i ett ärende om skärpning av

trafiknykterhetslagstiftningen (prop. 1993/94:44, JuU11, rskr.

78). Utskottets då gjorda ställningstagande till de aktuella

frågorna har alltjämt giltighet. Motionerna Ju614, Ju810, So274

och T414 avstyrks.

I motion Ju809 (s) förordas ökad användning av kontraktsvård

som påföljd för rattfyllerister.

I ett ärende våren 1993 (1992/93:JuU25 s. 18) behandlade

utskottet motioner om ökad användning och utveckling av

påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård.

Utskottet noterade i sammanhanget att försöket med

samhällstjänst fr.o.m. den 1 januari 1993, genom lagen

(1992:372) om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet

med samhällstjänst (prop. 1991/92:109, JuU24, rskr. 259), i

avbidan på att en mera permanent ordning kan införas, utökats

till att avse hela riket. Utskottet påpekade vidare att det till

Straffsystemkommitténs huvuduppgifter hör att överväga

möjligheterna att utveckla och vidareutveckla olika alternativ

till fängelsestraff och att inriktningen enligt direktiven

därvid skall vara att öka utrymmet för alternativ till fängelse.

Utskottet kunde konstatera att de i motionerna aktualiserade

frågorna var föremål för utredning och avstyrkte därmed dessa.

I det ovan nämna ärendet om skärpning av

trafiknykterhetslagstiftningen beslutade riksdagen bl.a. att

promillegränsen för grovt rattfylleri skall sänkas från 1,5 till

1,0 alkohol i blodet och motsvarande sänkning för

alkoholhalten i utandningsproven. I propositionen anfördes

beträffande påföljdsvalet att normalpåföljden vid grovt

rattfylleri skall vara fängelse och att det bör finnas särskilda

skäl för att en icke frihetsberövande påföljd skall väljas samt

att villkorlig dom skall användas med mycket stor

restriktivitet. Det sagda innebär i påföljdsdelen i princip en

återgång till vad som gällde före 1990 års ändringar i

trafikbrottslagen.

Utskottet anslöt sig i sitt betänkande (1993/94:JuU11 s. 13 f)

till vad som anfördes i propositionen om påföljdsvalet.

Samtidigt underströk utskottet med hänvisning till vad som

anfördes i propositionen i denna del, att kontraktsvård och

skyddstillsyn i vissa fall bör kunna komma i fråga, t.ex. om en

framgångsrikt påbörjad rehabilitering avseende missbruk m.m.

annars skulle riskera att spolieras.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna fråga och

avstyrker bifall till motion Ju809 i denna del.

Narkotikabrott

För grovt narkotikabrott skall enligt 3 § första stycket

narkotikastrafflagen (1968:64) dömas till fängelse lägst två och

högst tio år. Enligt andra stycket i samma lagrum skall vid

bedömande huruvida brottet är grovt särskilt beaktas, om det har

utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större

omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd

narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös

art. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av

omständigheterna i det särskilda fallet.

I motion Ju619 (nyd) föreslås att det i 3 §

narkotikastrafflagen skall läggas till ett tredje stycke där det

i detalj anges vad som skall avses med att brottet varit av

farlig art. Vidare föreslås att uttrycket "stor mängd narkotika"

skall ersättas med "särskilt många missbruksdoser narkotika".

Vidare efterlyses i motion Ju810 (nyd) skärpta straff för

kriminalitet med anknytning till narkotika.

I motion Ju619 tas upp ett antal kriterier på "farlighet"

varav flera i princip gäller alla preparat som faller under

narkotikastrafflagen. T.ex. får man räkna med att bruk av

preparaten regelmässigt framkallar social insufficiens och

medför risk för personlighetsförändringar m.m. Utskottet kan för

sin del inte finna det meningsfullt att införa en reglering som

gör att snart sagt varje narkotikabrott skall anses grovt.

Härtill kommer att de kriterier som tas upp i motionen är sådana

omständigheter vartill hänsyn redan med gällande lagstiftning

kan tas vid den helhetsbedömning av brottet som alltid skall

göras.

När det gäller förslaget om hur mängden narkotika som bör

konstituera ett grovt brott skall beräknas konstaterar utskottet

att den princip som föreslås i motionen redan i praktiken

tillämpas. Här kan t.ex. nämnas att gränsen för grovt

narkotikabrott när det gäller innehav av cannabis går vid

ungefär 1 000 gram medan motsvarande gräns för heroin går vid ca

25 gram (se bl.a. rättsfallen NJA 1983 s. 754 I och II). Någon

ändring av lagregleringen i denna del behövs inte. I fråga om

straffet för grovt narkotikabrott konstaterar utskottet att

maximistraffet med tillämpning av de straffregler som finns (3

§ narkotikastrafflagen jämfört med 26 kap. 2 § BrB) uppgår till

fängelse 14 år. De straff som mäts ut vid grova narkotikabrott

är regelmässigt långa. Något behov av ytterligare

straffskärpning föreligger inte.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet bifall

till motionerna Ju619 och Ju810.

Personalkontroll

I motion Ju201 (fp) begärs en ny lag om personalkontroll och

bättre uppföljning av hur personalkontrollen bedrivs.

SÄPO-kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU

1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och

meddelarfrihet ett förslag till lag om personalkontroll. Efter

beredning i Justitiedepartementet av utredningens förslag

beslutade regeringen i juni 1993 att tillkalla en särskild

utredare för att se över personalkontrollförfarandet med syfte

att bringa detta i bättre överensstämmelse med motsvarande

förfarande inom jämförbara länder i Västeuropa.

Enligt utredningens direktiv (dir. 1993:81) skall

utgångspunkten vara de förslag för att öka kontrollens

effektivitet och stärka den enskildes rättssäkerhet i samband

med personalkontrollen som har lagts fram av SÄPO-kommittén. En

parlamentarisk beredning kan därefter enligt direktiven ske av

den särskilde utredarens förslag. Uppdraget skall redovisas före

utgången av maj 1994. Enligt tilläggsdirektiv i december 1993

(dir. 1993:123) skall utredaren vid samma tillfälle redovisa

sina överväganden beträffande frågan om säkerhetsskyddet hos

myndigheter m.m.

Frågor om personalkontrollförfarandet behandlades utförligt av

utskottet senast föregående höst (1993/94:JuU4 s. 23 f).

Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen med hänvisning till

det pågående beredningsarbetet.

Utskottet har alltjämt uppfattningen att det pågående

beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion

Ju201.

Övervakningskameror

I flera motioner framförs förslag beträffande regleringen av

övervakningskameror. I motion Ju210 anförs i syfte att begränsa

antalet tillstånd att en översyn av lagstiftningen på området

bör komma till stånd. I motionerna Ju212 och Ju801 och Ju810

begärs i stället utökade möjligheter att få tillstånd till att

använda övervakningskameror -- bl.a. utanför bank- och

postkontor -- och till videoinspelning vid kameraövervakning.

Lagen (1990:484) om övervakningskameror trädde i kraft den 1

juli 1990 (prop. 1989/90:119, JuU34, rskr. 320) och ersatte då

lagen (1977:20) om TV-övervakning. I ett ärende hösten 1993

(1993/94:JuU4 s. 5 f) redogjorde utskottet utförligt för den nya

lagens innehåll.

Utskottet anförde i sammanhanget att syftet med gällande

lagstiftning är att ge enskilda skydd mot

integritetskränkningar. Kravet på tillstånd för att använda

övervakningskameror hade, anförde utskottet, tillkommit för att

garantera integritetsskyddet. Utskottet konstaterade att

införandet av lagen om övervakningskameror innebar, i

förhållande till vad som tidigare gällt, att integritetsskyddet

för den enskilde stärktes, bl.a. genom att tillståndskravet

utvidgades. Denna förstärkning medför dock enligt utskottet nya

avgränsningsproblem. Utskottet hänvisade här till en motion om

att det borde övervägas att låta bankerna använda

övervakningskameror även utanför banklokalerna. Enligt

utskottets mening borde frågor härom tas upp i lämpligt

sammanhang. Utskottet ansåg inte att några inskränkningar av

integritetsskyddet nu borde övervägas. Med det anförda avstyrkte

utskottet de föreliggande motionerna.

Utskottet har härefter inhämtat att Justitiedepartementet

under våren avser att granska länsstyrelsernas praxis i

tillståndsärenden när det gäller övervakningskameror. Vidare

övervägs inom departementet direktiv för en utredning avseende

olika frågor om integritetsskydd. I detta sammanhang kan

bestämmelserna om övervakningskameror komma att ses över.

Utskottet anser inte mot bakgrund av den gjorda redovisningen

att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion

Ju210. Motionen avstyrks.

Inte heller motionerna Ju212, Ju801 och Ju810 bör föranleda

någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna.

Kriminalregister m.m.

I motionerna Ju205, Ju208 och 209 begärs, i syfte att komma

till rätta med s.k. kvinnoimport, utökade möjligheter för

Statens invandrarverk att få tillgång till innehållet i

kriminal- och polisregister beträffande kvinnans man vid

handläggning av ärenden om uppehållstillstånd. I motion Ju211

hemställs att socialnämnd skall få utvidgad tillgång till

polisregister vid handläggning av ärenden om vård av unga.

Det allmänna kriminalregistret, som förs av

Rikspolisstyrelsen, innehåller uppgifter om personer som har

dömts till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller

bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

(kriminalregisterlagen). Rikspolisstyrelsen och

polismyndigheterna för också olika slag av polisregister. För

dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister

m.m. (polisregisterlagen).

Upplysningar ur kriminalregistret får enligt 8 §

kriminalregisterlagen lämnas till bl.a. Statens invandrarverk i

ärende om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen. Enligt

3 § polisregisterlagen har verket har även rätt till upplysning

om innehållet i polisregister.

Av 3 § polisregisterlagen jämfört med 21 §

polisregisterkungörelsen (1969:38) följer att socialnämnd har

rätt att få upplysningar i ärenden om adoption eler vårdnad om

barn samt i ärenden om medgivande att ta emot barn m.m. enligt

socialtjänstlagen (1980:620) och i ärenden om åtgärder enligt

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Som påpekas i motion Ju211 är en konsekvens av nu angivna

regler att en socialnämnd inte kan få del av uppgifter ur

polisregistret rörande ett barns föräldrar innan nämnden

fattat beslut om åtgärder enligt LVU (se regeringsrättens dom

den 11 juni 1992 i mål 566-1992).

I budgetpropositionen år 1992 (prop.1991/92:100 bil. 3 s. 55)

gav regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad

justitieministern anförde om riktlinjerna för uppbyggnaden av

ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister.

Utskottet fann vid behandlingen av propositionen i denna del

inte anledning till erinran mot vad justitieministern hade att

anföra (1991/92:JuU25). Utskottet inskärpte i sammanhanget

vikten av skyndsamhet i det pågående översynsarbetet. Vad

utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till

känna (rskr. 260).

I april 1992 färdigställdes i Justitiedepartementet en

promemoria (Ds 1992:32) om lag om kriminalregister m.m. som

behandlade de i budgetpropositionen aktualiserade frågorna.

Enligt promemorian skall den centrala registreringen av

påföljder ske i ett register, kriminalregistret. I detta

register skall också ingå sådana påföljdsuppgifter som för

närvarande antecknas i körkortsregistret. Vidare skall ett

särskilt misstankeregister inrättas. I detta skall antecknas

uppgifter om skälig misstanke om brott. Polisregisterlagen skall

gälla för de register som förs av polisen för spanings- och

utredningsändamål. I fråga om utlämnande av uppgifter skall

enligt promemorian den nuvarande ordningen i huvudsak behållas.

Enligt vad utskottet inhämtat förbereds i

Justitiedepartementet en proposition om kriminalregister m.m.

Förslagen i motionerna Ju205, Ju208 och Ju209 syftar till att

i ett tillståndsärende beträffande en kvinna ge Statens

invandrarverk möjlighet att i kriminalregistret kontrollera

hennes svenske make eller sambo. Motionärernas tanke synes vara

att tillstånd bör vägras om mannen dömts för t.ex. misshandel

eller andra grova brott.

Allmänt kan inledningsvis konstateras att myndigheters och

andras tillgång till kriminalregistret av integritetsskäl är

starkt begränsad. Vid dagens reglering förekommer det inte i

något fall att ett kriminalregisterutdrag beträffande en person

kan utfås för att utgöra beslutsunderlag i ett ärende om

uppehållstillstånd för en annan person. Om det finns anledning

att ändra denna ordning undandrar sig utskottets bedömning --

utskottet har inte beredningsansvaret för frågor om

uppehållstillstånd i Sverige. Utskottet är för sin del inte

berett att aktualisera frågan. Motionerna Ju205, Ju208 och Ju209

avstyrks.

När det gäller det i motion Ju211 aktualiserade spörsmålet

anser utskottet att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas.

Motionen avstyrks.

Kyrkofrid

En begäran om att kyrkofrid skall införas för asylsökande som

skall utvisas framförs i motionerna Sf622 och Sf626.

Motsvarande motionsönskemål behandlades av utskottet senast

våren 1992 (1991/92:JuU23 s. 22). Utskottet vidhöll då sin

tidigare uppfattning att det inte är motiverat att införa en

särreglering för tvångsingripanden i kyrkolokaler. Riksdagen

följde utskottet.

Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning och avstyrker

bifall till motionerna Sf622 och Sf626.

Vissa ordningslagsfrågor m.m.

Fyrverkerier

I motionerna Ju202 (s) och Ju231 (m) framförs önskemål om

skärpta bestämmelser för användning av fyrverkerier. I motion

Ju204 (s) begärs föreskrifter för att komma till rätta med

missbruk av nödraketer.

Riksdagen har antagit en ordningslag som den 1 april 1994

ersätter den nu gällande allmänna ordningsstadgan (prop.

1992/93:210, 1993/94:JuU1, rskr. 1). Ordningslagen innehåller

bl.a. bestämmelser om tillstånd för användningen av pyrotekniska

varor. För en utförlig redogörelse för bestämmelserna på området

hänvisas till utskottets betänkande i ärendet.

Utskottet anförde i betänkandet (s. 16 f) att det inte hade

någon erinran mot regeringsförslaget vad beträffar fyrverkerier

och avstyrkte därmed motioner liknande de nu aktuella. I

sammanhanget erinrade utskottet om att ett vårdslöst, farligt

eller störande sätt att handskas med pyrotekniskt material kan

föranleda ansvar enligt BrB för t.ex. vållande till kroppsskada

eller sjukdom (3 kap. 8 §), ofredande (4 kap. 7 §), allmänfarlig

vårdslöshet (13 kap. 6 §) och förargelseväckande beteende (15

kap. 16 §).

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna Ju202,

Ju204 och Ju231.

Otillåtet nyttjande av gatumark

I motion Ju215 begärs skärpta bestämmelser för att hindra att

gatumark utan tillstånd tas i anspråk för skyltar, serveringar

och annat som hindrar framkomligheten.

Av 3 kap. 1 § ordningslagen -- liksom av den nu gällande

allmänna ordningsstadgan -- framgår att det fordras särskilt

tillstånd för att utnyttja gatumark och annan offentlig plats på

ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen

har upplåtits för eller är allmänt vedertaget. Detta innebär att

det normalt fordras tillstånd för uppställande av t.ex.

försäljningsstånd och skyltar på gatumark. Den som använder en

offentlig plats på ett otillåtet sätt kan, beroende på

omständigheterna, enligt 3 kap. 22 § ordningslagen dömas till

böter eller penningböter. En nyhet i ordningslagen -- och en

skärpning i förhållande till allmänna ordningsstadgan -- är en

regel i 3 kap. 25 § som säger att om en offentlig plats har

tagits i anspråk i strid med bestämmelserna i 3 kap. 1 §, får

egendomen tas i beslag och förklaras förverkad, om det behövs

för att förebygga fortsatta överträdelser och förverkandet inte

är oskäligt.

Genom vad som anförts om innehållet i ordningslagen får

önskemålet i motion Ju215 anses vara tillgodosett. Motionen

avstyrks.

Kostnader för ordningshållning

I motion Ju810 (nyd) föreslås att en utredning skall överväga

om arrangörer av rockkonserter och idrottstävlingar m.m. i

större utsträckning skall få betala för polisens

bevakningsinsatser.

Enligt ordningslagen kan betalningsskyldighet i vissa fall

åläggas arrangörer till sådana arrangemang som nämns i motionen.

Detta gäller dock inte ideella föreningar. En närmare

redogörelse för bestämmelserna på området finns i utskottets

ovan nämnda betänkande om en ordningslag m.m. Utskottet

avstyrkte i betänkandet ett liknande motionsyrkande som det nu

aktuella. Utskottet utgick från att man i regeringskansliet

kommer att följa upp tillämpningen av ersättningsfrågorna. På så

sätt, anförde utskottet, skaffas samtidigt fram det underlag som

kan krävas för en framtida utvidgning av

ersättningsskyldigheten.

Utskottet håller fast vid den angivna uppfattningen och

avstyrker bifall till motion Ju810 i denna del.

Klotter

I motionerna Ju221 och Ju707 begärs att åtgärder skall vidtas

för att komma till rätta med klotter.

Under hösten 1993 tog utskottet med anledning av en

proposition om kroppsvisitation och kroppsbesiktning m.m.

ställning till motioner om åtgärder för att komma till rätta med

klotter (prop. 1993/94:24, JuU7, rskr. 67). Utskottet var i

ärendet inte berett att förorda någon skärpt lagstiftning på

detta område. Utskottet erinrade vidare om att

Justitiedepartementet under hösten 1991 arrangerade en särskild

hearing angående utveckling av åtgärder för att förebygga

klotter. Vid hearingen deltog företrädare för berörda

myndigheter och organisationer. På många håll redovisades olika

ambitiösa förebyggande åtgärder som vidtagits av såväl

myndigheter som företag och andra som varit särskilt utsatta för

klotter. Allmänt sett föreföll problemen ha minskat något, även

om vissa deltagare ansåg att det fanns tecken på att problemen

kunde öka (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 38).

Utskottet är medvetet om det problem som klottrande och annan

skadegörelse utgör inte minst i storstadsområdena. Åtgärder

häremot måste vidtas främst genom uppfostran och annan

normöverföring samt genom aktiv tillsyn av särskilt utsatt

egendom. Utskottet vill erinra om att straffskalan för

skadegörelse (12 kap. 1 § BrB) sträcker sig mellan böter och

fängelse i högst sex månader. För grov skadegörelse (12 kap. 3 §

BrB) är maximistraffet fängelse i fyra år. Utskottet är inte

berett att nu förorda skärpt lagstiftning på området. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju221 och

Ju707.

Vissa vapenfrågor

Översyn av vapenlagstiftningen

Vapenlagen (1973:1176) har vid ett flertal tillfällen under

senare år varit föremål för utredning och ändringar i skärpande

riktning. En genomgripande översyn av vapenlagen företogs av

1987 års vapenutredning, som år 1989 lade fram sitt

slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen.

Utredningen låg till grund för en proposition som behandlades i

riksdagen under våren 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33, rskr.

300). I ärendet beslutades om ändringar i vapenlagen i syfte att

motverka användningen av vapen i brottsliga sammanhang.

Ändringarna innebar bl.a. skärpta bestämmelser för förvaring och

transport av vapen och ammunition samt utvidgade möjligheter för

polisen att återkalla vapentillstånd och att omhänderta vapen.

I ett ärende våren 1993 behandlade riksdagen ett

regeringsförslag om bl.a. ändrade straffskalor för en rad brott

(prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). I sammanhanget beslutades

om en ändring av 37 § vapenlagen som innebar att det infördes en

särskild straffskala för olaga vapeninnehav som är att bedöma

som grovt brott. Detta innebar att straffmaximum för olaga

vapeninnehav höjdes från två till fyra års fängelse.

I det nämnda ärendet beslutades också om en lag (1993:206) om

ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav som innebar att illegala

skjutvapen och illegal ammunition straffritt kunde lämnas till

polisen under tiden juli -- september 1993. Enligt vad som

anförs i budgetpropositionen (s. 54) blev resultatet av den s.k.

vapenamnestin mycket lyckat. 17 050 vapen och en stor mängd

ammunition, ca 15 ton, lämnades in till polisen.

I januari 1994 avlämnade Vapenlagsutredningen betänkandet (SOU

1994:4) Vapenlagen och EG. Utredningens huvuduppgift har varit

att anpassa vapenlagstiftningen till EG:s bestämmelser på

området och i det sammanhanget tas en mängd frågor beträffande

vapen upp till bedömning. Vapenlagsutredningens betänkande

bereds nu i Justitiedepartementet.

Härutöver kan nämnas att det inom Rikspolisstyrelsen pågår en

översyn av förekomsten av illegala vapen m.m. En rapport bedöms

vara klar inom kort.

I motionerna Ju223 (s) och Ju809 (s) anförs att

vapenlagstiftningen måste följas upp i syfte att minska

förekomsten av illegala vapen.

Utskottet avstyrkte ett liknande motionsyrkande föregående vår

(1992/93:JuU16 s. 20). Utskottet fann då att det för närvarande

inte var erforderligt med någon ytterligare utredning.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall

till motionerna Ju223 och Ju809.

Vapentillstånd för bevakningsföretag

I motion N246 (m) anförs att polismyndigheterna har olika

praxis när det gäller att bevilja bevakningsföretag tillstånd

att inneha skjutvapen för utlåning till väktare och att

konkurrensen mellan bevakningsföretagen därför snedvrids. I

motionen efterlyses åtgärder för att få till stånd

likabehandling i detta avseende.

Auktoriserade bevakningsföretag får enligt 8 § andra stycket

vapenlagen meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning till

företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver

beväpning. Utlåning får ske endast till den som har meddelats

särskilt tillstånd att som lån inneha sådant vapen med

ammunition.

Ansökan om vapentillstånd prövas enligt 7 § vapenlagen av

polismyndigheten. Polismyndighetens beslut i denna fråga kan

enligt 42 § första stycket överklagas till länsstyrelsen. Dess

beslut kan inte överklagas.

Vapenlagsutredningen har i sitt ovannämnda betänkande

Vapenlagen och EG bl.a. övervägt om de nuvarande bestämmelserna

om överklagande av beslut enligt vapenlagen är

tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen har

kommit fram till att polismyndighetens beslut när det gäller

bl.a. vapentillstånd bör kunna komma under domstolsprövning.

Utredningen föreslår därför att polismyndighetens beslut att

avslå en ansökan om vapentillstånd skall få överklagas till

länsrätten och att kammarrätten skall kunna pröva ett

överklagande från länsrätten efter meddelande av

prövningstillstånd.

I sammanhanget bör nämnas att Trygghetsutredningen enligt sina

direktiv (1993:37) bl.a. skall se över regelverket beträffande

bevakningsföretag, väktare och ordningsvakter. Utredningen skall

avlämna ett slutbetänkande före utgången av mars 1995.

Som framgår av den gjorda redovisningen pågår beredningsarbete

i den aktualiserade frågan. Detta arbete bör avvaktas. Utskottet

avstyrker bifall till motion N246.

Vapenutrustade lokförare

I motion Ju224 (fp) anförs att lokförare borde medföra vapen i

tjänsten för att på ett snabbt och effektivt sätt kunna avliva

påkörda djur.

Det ankommer i första hand på Statens järnvägar (SJ) att ta

ställning till frågan om lokförarnas utrustning. Enligt vad

utskottet inhämtat från SJ har tågpersonalen ställt sig

avvisande till tanken att den skulle medföra vapen i tjänsten.

Utskottet anser inte att motion Ju224 bör föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrker bifall till den.

Beväpnad utländsk säkerhetspersonal

I motion Ju218 anförs att tillstånd för utlänningar att bära

vapen i Sverige endast bör ges till säkerhetspersonal som

medföljer vid statsbesök och liknande.

Tillstånd för utlänningar att i Sverige bära vapen prövas i

varje enskilt fall av polismyndigheten enligt samma bestämmelser

som gäller för svenskar. Som ett allmänt krav för att tillstånd

skall kunna beviljas gäller enligt 9 § vapenlagen att sökanden

skall ha behov av vapnet och att det skäligen kan antas att

vapnet inte kommer att missbrukas. I samma lagrum stadgas att

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger meddela

föreskrifter om krav i fråga om skjutskicklighet, utbildning,

ålder samt de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för

tillstånd till innehav av skjutvapen.

Föreskrifter av nämnt slag har meddelats av regeringen i 5 §

första stycket vapenförordningen (1974:123). Utan hinder av

dessa föreskrifter får enligt andra stycket i samma paragraf

tillstånd att inneha vapen ges till sökande som behöver vapnet i

sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat vapen än

tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin

skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som

medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för

personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i

ärendet ske med Utrikesdepartementet.

Samrådskravet beträffande säkerhetspersonal som ansvarar för

personers säkerhet vid internationell luftfart infördes den 1

oktober 1993 (SFS 1993:1014).

Det bör i sammanhanget nämnas att frågor med anknytning till

den nu aktuella berörs i Vapenlagsutredningens tidigare nämnda

betänkande Vapenlagen och EG. Enligt utredningen bör huvudregeln

vara att medborgare i EG-medlemsstater får ta med sig skjutvapen

till Sverige först efter tillstånd av svensk myndighet.

Utskottet finner inte skäl att nu förorda ändrade bestämmelser

när det gäller vapentillstånd för utlänningar. Motion Ju218

avstyrks.

Knivförbud

Lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra

farliga föremål, den s.k. knivförbudslagen, innehåller förbud

att på allmän plats eller inom skolområde inneha knivar och

vissa andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid

brott mot liv eller hälsa. Det är enligt lagen också förbjudet

att överlåta vissa föremål såsom knogjärn och stilletter till

den som är under 21 år eller att saluhålla sådana föremål. Den

som bryter mot lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst

sex månader.

I motion Ju810 föreslås att straffmaximum för brott mot

knivförbudslagen höjs till ett år.

Knivförbudslagen ändrades i vissa avseenden i ett ärende våren

1990, varvid utskottet förordade att en utvärdering skulle ske

av lagen (prop. 1989/90:129, JuU35, rskr. 287). Riksdagen följde

utskottet.

Som framgår av budgetpropositionen (s. 54) har en utvärdering

av knivförbudslagen pågått under en längre tid inom

Justitiedepartementet. Vad som hittills framkommit vid

utvärderingen, bl.a. genom svaren på en enkät som tillställts

landets samtliga polismyndigheter, har enligt justitieministern

inte gett vid handen att något omedelbart behov av lagändring

föreligger. Frågan om den närmare utformningen av knivförbudet

övervägs emellertid även av Riksåklagaren, som har inhämtat

yttrande från samtliga överåklagare bl.a. beträffande behovet av

att utsträcka förbudet till att omfatta fler platser än för

närvarande. Också Rikspolisstyrelsen bedriver ett arbete på

detta område.

Enligt justitieministern bör slutförandet av

Justitiedepartementets utvärdering anstå ytterligare någon tid,

så att även Riksåklagarens överväganden kan läggas till grund

för bedömningen av knivförbudets utformning.

Utskottet anser att resultatet av den pågående utvärderingen

bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju810 i här

aktuell del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för polisverksamheten

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande ändring av polislagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 29,

res. 1 (nyd)

3. beträffande prioritering av vissa brott

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkandena 1

delvis och 2, 1993/94:T903 yrkande 5 och 1993/94:A36 yrkande 2,

4. beträffande fler gatulangningsgrupper

att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkande 7,

5. beträffande prioritering av den ekonomiska

brottsligheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju227,

1993/94:Ju228, 1993/94:Ju234 yrkandena 1, 2 och 6,

1993/94:Ju235 yrkande 3, 1993/94:Ju809 yrkande 1 delvis,

1993/94:Ju810 yrkande 25 och 1993/94:Ju811 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (m, fp, c, kds)

6. beträffande polisorganisationen för bekämpande av

ekonomisk brottslighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju234

yrkandena 3, 4 och 5, 1993/94:Ju612 yrkandena 1 och 4 samt

1993/94:Ju811 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

res. 3 (m, fp, c, kds)

7. beträffande central myndighet för bekämpande av ekonomisk

brottslighet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju207 yrkande 1,

8. beträffande samordning av insatser

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju213, 1993/94:Ju226

och 1993/94:Ju811 yrkande 9,

res. 4 (s)

9. beträffande översyn av lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 8 och

1993/94:Ju811 yrkande 10,

res. 5 (s)

10. beträffande spelregler för marknaden

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju235 yrkande 4,

res. 6 (nyd)

11. beträffande preskriptionstiderna för ekonomiska brott

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju207 yrkande 2,

12. beträffande utvidgning av lagen om åtgärder mot

penningtvätt

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 21,

res. 7 (s)

13. beträffande straffsanktioner

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju612 yrkande 7,

men. (v) - delvis

14. beträffande konkursförvaltare

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju232,

15. beträffande informationskampanj

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (m, fp, c, kds)

16. beträffande närpolisverksamhet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju219 och

1993/94:Ju809 yrkande 27,

17. beträffande nytt utredningsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju229, 1993/94:Ju809

yrkande 25 och 1993/94:A429 yrkande 2,

18. beträffande övriga organisationsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju203, 1993/94:Ju222

och 1993/94:Ju810 yrkande 26,

res. 9 (nyd)

19. beträffande internationellt polissamarbete kring

barnpornografibrott

att riksdagen avslår motion 1993/94:K445 yrkande 6,

20. beträffande gränskontroll m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju233,

res. 10 (nyd)

21. beträffande trafikpolisen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju810 yrkande 24 och

1993/94:T224 yrkande 31,

res. 11 (nyd)

22. beträffande lokalförsörjning inom polisväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju214 och

1993/94:Ju217,

23. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna

del samt motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 2 och 1993/94:Ju810

yrkande 54 och med bifall till motionerna 1993/94:Ju809 yrkande

3 och 1993/94:Ju811 yrkandena 1, 5 och 19 anvisar

dels till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95

ett ramanslag på 516 528 000 kr,

dels till Information och upplysning om ekonomisk

brottslighet för budgetåret 1994/95 under andra

huvudtiteln ett reservationsanslag på 10 000 000 kr,

res. 12 (m, fp, c, kds)

24. beträffande anslag till Säkerhetspolisen

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju808 yrkande 1

till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 482 630 000 kr,

men. (v) - delvis

25. beträffande anslag till lokala polisorganisationen

att riksdagen till Lokala polisorganisationen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr,

26. beträffande polisresurserna i Uppsala län

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju225 och

1993/94:So447 yrkande 3,

27. beträffande anslag till Polishögskolan

att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

28. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska

laboratorium

att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium

för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000

kr,

29. beträffande anslag till utlänningsärenden

att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret

1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr,

30. beträffande översyn av polisutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju220 och

1993/94:Ju809 yrkande 26,

31. beträffande utbildningsplatser vid Polishögskolan

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 31,

res. 13 (nyd)

32. beträffande översyn av polisens rättsliga befogenheter

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 2 och

1993/94:Ju809 yrkande 28,

33. beträffande utökade befogenheter för polisen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkandena 6, 7, 28

och 30,

res. 14 (nyd)

34. beträffande polisskydd inom socialtjänsten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju230,

35. beträffande översyn av den straffrättsliga

lagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 16,

res. 15 (s)

36. beträffande brott med vapen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju611,

37. beträffande olaga hot

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju617,

38. beträffande grov stöld

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 47,

res. 16 (nyd)

39. beträffande osant intygande

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju609,

40. beträffande våld mot tjänsteman

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju606,

41. beträffande tjänstefel

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 37,

res. 17 (nyd)

42. beträffande skymfande av rikssymbol

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju616,

res. 18 (nyd)

43. beträffande bidragsfusk

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju235 yrkandena 1 och 2,

res. 19 (nyd)

44. beträffande maskerade demonstranter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju216,

res. 20 (nyd)

45. beträffande asocialitet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 49,

46. beträffande rattfylleri m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju614, 1993/94:Ju810

yrkandena 18, 19, 20, 21, 22 och 23, 1993/94:So274 yrkande 6 och

1993/94:T414 yrkande 3,

47. beträffande kontraktsvård för rattfyllerister

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 15,

res. 21 (s)

48. beträffande narkotikabrott

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju619 och

1993/94:Ju810 yrkande 5,

res. 22 (nyd)

49. beträffande personalkontroll

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju201,

50. beträffande översyn av lagen om övervakningskameror

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju210,

51. beträffande tillstånd för övervakningskameror

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 1,

1993/94:Ju801 samt 1993/94:Ju810 yrkandena 8 och 9,

res. 23 (nyd)

52. beträffande Statens invandrarverks tillgång till

kriminalregister

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju205, 1993/94:Ju208

och 1993/94:Ju209 yrkande 2,

53. beträffande socialnämnds tillgång till polisregister

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju211,

54. beträffande kyrkofrid

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf622 yrkande 31 och

1993/94:Sf626 yrkande 7,

men. (v) - delvis

55. beträffande fyrverkerier m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju202, 1993/94:Ju204

och 1993/94:Ju231,

56. beträffande otillåtet utnyttjande av gatumark

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju215,

57. beträffande kostnaderna vid offentliga tillställningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 27,

58. beträffande klotter

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju221 och

1993/94:Ju707,

59. beträffande översyn av vapenlagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju223 och

1993/94:Ju809 yrkande 11,

60. beträffande vapentillstånd för bevakningsföretag

att riksdagen avslår motion 1993/94:N246 yrkande 1,

61. beträffande vapenutrustade lokförare

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju224,

62. beträffande beväpnad utländsk säkerhetspersonal

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju218,

63. beträffande knivförbud

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 48.

Stockholm den 22 mars 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Alf Eriksson (s),

Christel Anderberg (m) och

Jan Andersson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Ändring av polislagen (mom. 2)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att den gällande lydelsen av 2 § polislagen

inte tillräckligt tydligt anger vad som är polisens uppgifter.

Att det bör framgå direkt av polislagen att polisen skall

upprätthålla allmän ordning och säkerhet är t.ex. närmast en

självklarhet. Regeringen bör för riksdagen presentera ett

förslag till förtydligande där också frågan om förhållandet

mellan 1 och 2 §§ polislagen berörs. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande ändring av polislagen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 29

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom. 5)

Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c),

Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp)

och Christel Anderberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet kan" och på s. 19 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det finns anledning

att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Som framgått

ovan stödjer utskottet regeringens uttalande i

budgetpropositionen om att det inom polisverksamheten bör göras

särskilda satsningar mot denna typ av brottslighet. Utskottet

kan också konstatera att en mängd åtgärder har vidtagits för att

förbättra möjligheterna att komma till rätta med den. Inte minst

har betydande ekonomiska medel särskilt avsatts för detta

ändamål. Utskottet anser att polisväsendet -- vars budget

omsluter över 10 miljarder kronor -- nu inte främst behöver mer

pengar för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Utskottet

vill här erinra om att riksdagen med anledning av regeringens

proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

i bred politisk enighet beslutat att sammanlagt 500 miljoner

kronor skall sparas inom polisens område under en treårsperiod

(prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y, rskr. 134). Enligt utskottets

mening kan och måste de effektiviseringar och

resursförstärkningar som behövs inom polisväsendet för att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten åstadkommas inom de

ekonomiska ramar som regeringen föreslagit i

budgetpropositionen. Härutöver bör, som anförs i

budgetpropositionen, åklagarväsendet få förstärkta resurser så

att fler eko-åklagare kan anställas. Denna fråga behandlas

närmare av utskottet i ett annat ärende (se 1993/94:Ju23). Med

hänsyn till vad utskottet nu har anfört bör riksdagen inte vidta

någon åtgärd med anledning av motionerna Ju227, Ju228, Ju234,

Ju235, Ju810 och Ju811. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande prioritering av den ekonomiska

brottsligheten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju227, 1993/94:Ju228,

1993/94:Ju234 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:Ju235 yrkande 3,

1993/94:Ju810 yrkande 25 och 1993/94:Ju811 yrkande 7,

3. Polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk

brottslighet (mom. 6)

Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c),

Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp)

och Christel Anderberg (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har alltjämt uppfattningen att det pågående

beredningsarbetet rörande polisorganisationen m.m. bör avvaktas

av riksdagen. Härutöver förutsätter utskottet att man inom

polisväsendet fortlöpande ser över organisationen för bekämpning

av ekonomisk brottslighet och att t.ex. de förstärkningar av

ekorotlarna som bedöms nödvändiga snarast kommer till stånd.

Utskottet utgår också från att polisen och övriga berörda

myndigheter fortlöpande arbetar för att förbättra samråds- och

samordningsfunktionerna när det gäller bekämpning av ekonomisk

brottslighet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna Ju234, Ju612 och Ju811.

els att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande polisorganisationen för bekämpande av

ekonomisk brottslighet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju234 yrkandena 3, 4

och 5, 1993/94:612 yrkandena 1 och 4 samt 1993/94:Ju811 yrkande

8,

4. Samordning av insatser (mom. 8)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Ju811" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att flera olika myndigheter ofta är

inblandade i utredningar om misstänkt ekonomisk brottslighet.

För att dessa utredningar skall kunna drivas framåt på ett

snabbt och effektivt sätt är det nödvändigt med ett väl

fungerande myndighetssamarbete. Enligt utskottets mening är

detta samarbete i dag inte tillräckligt utvecklat. Detta leder

till att den samlade kompetensen hos myndigheterna inte

utnyttjas till fullo. Regeringen bör vidta åtgärder för att få

till stånd ett bättre myndighetssamarbete såväl centralt som i

den direkt brottsutredande verksamheten. Regeringen bör senast i

nästa års budgetproposition lägga fram förslag för riksdagen i

den utsträckning lagstiftningsåtgärder erfordras och i övrigt

redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtagits. Vad

utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

Ju213, Ju226 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande samordning av insatser

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju213,

1993/94:Ju226 och 1993/94:Ju811 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Översyn av lagstiftning (mom. 9)

Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "och Ju811" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser nu att utvecklingen visat att det behövs en

samlad översyn av vilka lagstiftningsåtgärder som kan vidtas för

att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.

Det får ankomma på regeringen att avgöra de närmare formerna för

denna översyn. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna

Ju612 occh Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande översyn av lagstiftning

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju612

yrkande 8 och 1993/94:Ju811 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Spelregler för marknaden (mom. 10)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Det beredningsarbete" och slutar med "den avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de olika aktörer som finns på marknaden --

företag, banker och andra -- måste ha klara och entydiga regler

att rätta sig efter för sin verksamhet. På så sätt kan den

ekonomiska brottsligheten motverkas och konkurrens på lika

villkor främjas. Regeringen bör enligt utskottets uppfattning

göra en allmän översyn av lagstiftningen på området och överväga

vilka lagändringar som kan behöva göras och presentera förslag

för riksdagen. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju235 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande spelregler för marknaden

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju235 yrkande 4

som sin mening ger regeringen tiill känna vad utskottet anfört,

7. Utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt (mom. 12)

Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "här behandlad

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det redan nu finns skäl att utvidga

tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt till

att omfatta transaktioner också hos t.ex. växlingskontor och

guldhandel, det vill säga områden där det typiskt sett omsätts

stora mängder pengar. Något hinder däremot föreligger inte.

Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett

förslag med inriktningen att transaktioner i bl.a. nyss nämnda

verksamheter bör omfattas av lagen. Samtidigt bör förslag läggas

fram om straff resp. företagsbot för den som bryter mot

bestämmelserna. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju811 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande utvidgning av lagen om åtgärder mot

penningtvätt

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Informationskampanj (mom. 15)

Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c),

Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp)

och Christel Anderberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Enligt utskottets" och på s. 26 slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara värdefullt med information och

normbildning kring frågor om ekonomisk brottslighet. På detta

område har utbildningsväsendet samt intresseorganisationer,

fackföreningar m.m. viktiga roller att fylla. Utskottet är dock

inte berett att tillstyrka att skattemedel avsätts för en

kampanj i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju811 i

denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande informationskampanj

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 18,

9. Övriga organisationsfrågor (mom. 18)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Riksdagen bör" och slutar med "motioner avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att ett betydande förändringsarbete

nu pågår vad beträffar polisväsendets organisation. Detta arbete

kan bl.a. bedömas komma att resultera i en stor minskning av

antalet polisdistrikt. Utskottet ser i grunden positivt på de

förändringar som nu sker. Enligt utskottets uppfattning vore en

organisation där varje län utgör ett polisdistrikt inte minst av

ekonomiska skäl den lämpligaste för polisen. I en sådan

organisation bör, anser utskottet, polismyndigheterna i största

möjliga utsträckning rationaliseras bort och ersättas med

polisområden med en lokal områdeschef ur polismanskarriären. För

att uppnå en stark lokal förankring är det vidare angeläget att

möjligheten att inrätta lokala polisnämnder används i så stor

utsträckning som möjligt. Regeringen bör vidta de åtgärder som

beehövs för att vad utskottet nu har förordat kommer till

utförande i polisorganisationen. Vad utskottet har anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna Ju203, Ju222 och Ju810 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande övriga organisationsfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju203,

1993/94:Ju222 och 1993/94:Ju810 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Gränskontroll m.m. (mom. 20)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som

börjar med "Det pågående" och slutar med "Ju233 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

För att förhindra eller i varje fall försvåra utförsel av

stöldgods krävs enligt utskottets mening utökade befogenheter

för tulltjänstemän att ingripa mot sådan verksamhet. En tänkbar

lösning kan vara att i gränskontrollsammanhang ge tulltjänstemän

motsvarande befogenheter som polismän. Vidare bör, anser

utskottet, frågan om frivillig märkning av stöldbegärlig

egendom, t.ex. genom s.k. passiva transpondrar, utredas närmare.

Det får ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang överväga

de frågor som utskottet här har aktualiserat och återkomma till

riksdagen med förslag. Vad utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju233 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande gränskontroll m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju233 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Trafikpolisen (mom. 21)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet står" och slutar med "och T224" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den specialiserade trafikövervakningen

även i framtiden bör vara regionalt organiserad och underställd

länspolismästaren i länet. Trafikövervakningen bör vara en

integrerad del av övrig polisverksamhet och kunna utföras av

alla slags poliser med övervakningsuppgifter. Utskottet tar

således avstånd från de tankar som funnits om att införa någon

form av nationell trafikpolis underställd Rikspolisstyrelsen

(jfr Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR2 angående

polisen). Däremot bör Rikspolisstyrelsen få meddela föreskrifter

för hur trafikpolisverksamheten skall bedrivas i landet.

Regeringen bör se till att vad utskottet nu har uttalat beaktas

och kommer till utförande i det fortsatta arbete med att

reformera polisens trafikövervakning. Det anförda bör riksdagen

med anledning av motionerna Ju810 och T224 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande trafikpolisen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 24

och med avslag på motion Ju1993/94:T224 yrkande 31 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. (mom. 23)

Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c),

Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp)

och Christel Anderberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "och Ju811" bort ha

följande lydelse:

Utskottet är, som anförts tidigare, inte berett att tillstyrka

att ytterligare medel avsätts till polisverksamheten. I stället

måste som utskottet ovan framhållit åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten finansieras inom de ekonomiska ramar som

föreslagits i budgetpropositionen. Inte heller vill utskottet

avsätta medel för en av regeringen ledd informationskampanj om

ekonomisk brottslighet. Utskottet tillstyrker justitieministerns

förslag till medelstilldelning för Rikspolisstyrelsen och

avstyrker bifall till motionerna Ju612, Ju809, Ju810 och Ju811 i

de delar som här är aktuella.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna

del och med avslag på motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 2,

1993/94:Ju809 yrkande 3, 1993/94:Ju810 yrkande 54 samt

1993/94:Ju811 yrkandena 1, 5 och 19 till Rikspolisstyrelsen

för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr,

13. Utbildningsplatser vid Polishögskolan (mom. 31)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

För att säkerställa att den utbildningsorganisation som finns

vid Polishögskolan kan bevaras och utnyttjas på effektivast

möjliga sätt är det viktigt med en över åren jämn och

tillräckligt stor antagning av elever till grundutbildningen.

Med hänsyn härtill och till polisorganisationens behov av nya

poliser bör enligt utskottets uppfattning åtminstone 500 elever

antas till grundutbildningen vid Polishögskolan varje år. Det

får ankomma på regeringen att se till att detta blir fallet. Vad

utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju810

i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande utbildningsplatser vid Polishögskolan

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 31

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Utökade befogenheter för polisen (mom. 33)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "När det" och slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att polisen bör ges möjlighet att använda sig

av s.k. buggning och av dolda övervakningskameror i syfte att

uppdaga och beivra brott. När det gäller polisens möjlighet att

undersöka föremål som någon bär på sig anser utskottet det

befogat att tillåta en manlig polis att genomföra en ytlig

kroppsvisitation av en kvinna i likhet med vad som gäller enligt

polislagen. För detta talar såväl praktiska som kostnads- och

effektivitetsskäl. Utskottet har vidare uppfattningen att

användande av kräkmedel och magpumpning på misstänkta

narkotikasmugglare bör tillåtas såsom en form av

kroppsbesiktning. Regeringen bör vidta nödvändiga åtgärder så

att vad utskottet nu har förordat kan komma till utförande. Det

anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha

följande lydelse:

33. beträffande utökade befogenheter för polisen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkandena

6, 7, 28 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom. 35)

Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Ett omfattande utrednings- och reformarbete har bedrivits på

straffrättens område under 1980-talet. Brottsbalken har under

denna tid ändrats i flera avseenden, och specialstraffrätten har

fått ökad betydelse. Detta är en naturlig följd av att

strafflagarna ständigt anpassas till nya förhållanden. Samtidigt

får kriminalpolitiken inte kännetecknas av ryckighet och

kortsiktiga hänsyn. Mot denna bakgrund är, enligt utskottets

uppfattning, den samlade straffrättsliga lagstiftningen nu mogen

för en översyn. I översynen bör strafflagarnas systematik och

förhållande till varandra övervägas. Även enskilda

gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över.

Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras

in i brottsbalken. I sammanhanget vill utskottet också framhålla

att användningen av fängelsestraff bör vara begränsad till de

allvarligaste brotten. Arbetet med att utveckla alternativa

påföljder till fängelse måste därför fortsätta. Påföljderna

samhällstjänst och kontraktsvård liksom böter, villkorlig dom

och skyddstillsyn, om det behövs i förening med särskilda

föreskrifter, bör ges ökad användning. Utskottet vill vidare

understryka att det ser positivt på förslagen som framlagts av

Åklagarutredningen -90 om en utvidgad användning av ordningsbot

och strafföreläggande och om avkriminalisering av vissa brott.

Det får, anser utskottet, ankomma på regeringen att finna

lämpliga former för en översyn av den samlade straffrättsliga

lagstiftningen enligt de huvudsakliga riktlinjer som utskottet

nu har angett. En tanke som i det sammanhanget kan övervägas är

att ge Straffsystemkommittén utvidgade direktiv. Vad utskottet

nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju809 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 35 bort ha

följande lydelse:

35. beträffande översyn av den straffrättsliga

lagstiftningen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Grov stöld (mom. 38)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör inbrott i fritidshus,

kolonistugor och andra obevakade byggnader regelmässigt bedömas

som grov stöld. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag som tillgodoser vad utskottet har anfört. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju810 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha

följande lydelse:

38. beträffande grov stöld

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 47

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Tjänstefel (mom. 41)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som

börjar med "Utskottet står" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det långtgående särskilda straffrättsliga

ansvar som gällde för offentligt anställda tjänstemän före

ämbetsmannaansvarsreformen år 1975 bör återinföras. Den kommande

översynen av tjänstefelsparagrafen bör ske med detta som

utgångspunkt. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju810 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha

följande lydelse:

41. beträffande tjänstefel

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 37

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Skymfande av rikssymbol (mom. 42)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "motion Ju616" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör Sverige i likhet med många

andra länder ha en särskild straffbestämmelse om förbud mot

skymfande av rikssymbol. Det får ankomma på regeringen att

förelägga riksdagen ett förslag härom. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju616 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 42 bort ha

följande lydelse:

42. beträffande skymfande av rikssymbol

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju616 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Bidragsfusk (mom. 43)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Motionen avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den beslutade utredningen om fusk med

förmåner och bidrag av social karaktär bör få ett utvidgat

uppdrag. Således bör utredningen även försöka utröna i vilken

omfattning fusk förekommer inom andra områden, främst när det

gäller arbetslöshetsförsäkringen och användandet av s.k. svart

arbetskraft. Regeringen bör utfärda tilläggsdirektiv i enlighet

med vad utskottet nu sagt. Utskottet vill i sammanhanget också

påtala behovet av skyndsamhet i utredningsarbetet. Vad utskottet

har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju235 i denna

del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 43 bort ha

följande lydelse:

43. beträffande bidragsfusk

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju235 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

20. Maskerade demonstranter (mom. 44)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "motion Ju216"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att det förekommer att demonstranter

söker dölja sin identitet genom att vid demonstrationer bära

stickade huvor, masker och liknande. Detta strider enligt

utskottets mening mot idén med demonstrationsfriheten. Man kan

nämligen på goda grunder misstänka att de som döljer sitt

ansikte vid demonstrationer är ute i helt andra syften än att

fredligt framföra sina åsikter. En lämplig ordning synes vara

att demonstrationstillstånd bör kunna förenas med villkor att

deltagarna uppträder öppet, utan maskering. Utskottet anser att

regeringen bör överväga om det med hänsyn till bestämmelserna i

regeringsformen är möjligt att införa lagstiftning med detta

innehåll och, om så befinns vara fallet, återkomma till

riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju216 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 44 bort ha

följande lydelse:

44. beträffande maskerade demonstranter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju216 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Kontraktsvård för rattfyllerister (mom. 47)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "i denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att rattfylleribrottet är ett allvarligt brott

som normalt skall leda till fängelse. De skärpningar av

rattfyllerilagstiftningen som nyligen genomförts innebär dock

ett stelt strafftänkande som enligt utskottets mening knappast

kommer att leda till den avsedda minskningen av

rattfylleribrotten. En stor del av rattfylleristerna har

alkoholproblem. Ökade möjligheter att döma till kontraktsvård

skulle för denna grupp utan tvekan ha bättre effekt än fler och

längre fängelsestraff. Regeringen bör enligt utskottets mening

återkomma med förslag som ligger i linje med utskottets nu

framförda tankegångar. Det anförda bör riksdagen med anledning

av motion Ju809 som sin mening ge regeringen till känna. I detta

sammanhang vill utskottet påpeka att redan en konsekvent

tillämpning av det utrymme för kontraktsvård m.m. som enligt lag

och förarbeten redan nu finns skulle medföra en mer adekvat

påföljd för det klientel som avses. Dessutom skulle en ökad

användning av kontraktsvård och skyddstillsyn med föreskrifter

medföra betydande besparingar för staten.

dels att utskottets hemställan under mom. 47 bort ha

följande lydelse:

47. beträffande kontraktsvård för rattfyllerister

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Narkotikabrott (mom. 48)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som

börjar med "När det" och slutar med "Ju810" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det behövs skärpt lagstiftning för att

komma till rätta med narkotikabrottsligheten. Straffskalorna för

narkotikabrott bör därför höjas. Vidare bör enligt utskottets

uppfattning 3 § narkotikastrafflagen ändras dels så att det av

paragrafen direkt framgår vad som skall avses med att ett brott

varit av särskilt farlig art, dels så att rekvisitet "särskilt

stor mängd narkotika" ersätts med ett rekvisit som anknyter till

den mängd missbruksdoser som en viss mängd av ett narkotiskt

preparat räcker till. Det får ankomma på regeringen att

återkomma med ett förslag i enlighet med vad utskottet nu har

anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Ju619

och Ju810 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 48 bort ha

följande lydelse:

48. beträffande narkotikabrott

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju619 och

1993/94:Ju810 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

23. Tillstånd för övervakningskameror (mom. 51)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som

börjar med "Inte heller" och slutar med "till motionerna" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i syfte att komma till rätta med det

stora antalet rån och stöldbrott finns skäl att utöka

möjligheterna att få tillstånd till att använda

övervakningskameror -- bl.a. utanför bank- och postkontor -- och

till videoinspelning vid kameraövervakning. Regeringen bör i

lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med förslag som

tillgodoser utskottets önskemål. Detta bör riksdagen med

anledning av motionerna Ju212, Ju801 och Ju810 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha

följande lydelse:

51. beträffande tillstånd för övervakningskameror

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju212

yrkande 1, 1993/94:Ju801 samt 1993/94:Ju810 yrkandena 8 och 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

Översyn av lagstiftningen

Vänsterpartiet anser att en parlamentarisk utredning bör

tillsättas med uppgift att se över civil-, närings-,

exekutions-, och strafflagstiftningen i syfte att se över vilka

förändringar som kan göras för att effektivisera insatserna mot

den ekonomiska brottsligheten. Vänsterpartiet avser mot bakgrund

av det anförda att stödja förslaget till utskottets hemställan i

reservation 15.

Straffsanktioner

Vänsterpartiet anser att det är otillfredsställande att

överträdelser av lagen om åtgärder mot penningtvätt inte kan

föranleda något straff. Lagen bör därför straffsanktioneras.

Detta är för övrigt något som har förutsatts i det EU-direktiv

som ligger till grund för lagen.

Anslag till Säkerhetspolisen

Vänsterpartiet är av uppfattningen att det säkerhetspolitiska

läget i vår omvärld inte motiverar det av regeringen föreslagna

anslaget till Säkerhetspolisen. Vänsterpartiet anser att

anslaget genom besparingar och genom att vissa av

Säkerhetspolisens arbetsuppgifter överförs till

Rikspolisstyrelsen kan minskas med 200 miljoner kronor i

förhållande till vad regeringen föreslagit.

Kyrkofrid

Asylsökande som skall utvisas bör enligt Vänsterpartiets

mening ha rätt till en fristad där de inte riskerar att

omhändertas av polis för verkställighet av utvisningsbeslutet.

Det har nämligen i många fall visat sig att utvisningsbeslut

varit felaktiga och att de som utvisats råkat illa ut när de

återvänt hem. Vänsterpartiet anser därför att bestämmelser bör

införas om att det skall krävas tillstånd av den som ansvarar

för en kyrkolokal för att polisen skall få omhänderta en

asylsökande som vistas i en sådan lokal.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

13, 24 och 54 borde ha hemställt:

13. beträffande straffsanktioner

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju612 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

24. beträffande anslag till Säkerhetspolisen

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna

del och med bifall till motion 1993/94:Ju808 till

Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 282 630 000 kr,

54. beträffande kyrkofrid

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf622

yrkande 31 och 1993/94:Sf626 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Översyn av polisens rättsliga befogenheter (mom. 32)

Lars-Erik Lövdén (s) anför:

Efter bl.a. ett antal uttalanden av justitieombudsmannen (JO)

om huruvida vissa arbetsmetoder inom polisen står i strid med

gällande rätt råder det inom polisväsendet en viss osäkerhet om

vad polisen kan och inte kan göra. Vi anser därför att det finns

starka skäl att göra en bred översyn av den rättsliga

regleringen av polisens arbetsmetoder.

2. Rattfylleri m.m. (mom. 46)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anför:

För att minska rattfylleriet bör enligt min mening ett antal

lagstiftningsåtgärder vidtas. Jag anser således att det bör

införas bättre möjligheter att förverka rattfylleristers fordon,

att passagerare i en bil som framförs av en rattfyllerist bör

kunna dömas för medhjälp till rattfylleri, att offren till den

som dödats av en rattfyllerist bör kunna få ett juridiskt

biträde betalt av allmänna medel, att en rattfylleridömds

försäkringsbolag skall underrättas om domen för att kunna höja

försäkringspremien samt att en rattfyllerist som dödat någon

skall kunna dömas för ett nytt brott benämnt bildråp med ett

straffminimum om tre års fängelse.

Motsvarande motionsönskemål avslogs nyligen av riksdagen (se

1993/94:JuU11, rskr. 78). Jag vidhåller emellertid min

uppfattning i de aktuella frågorna.

3. Knivförbud (mom. 63)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anför:

Frågan om hur knivförbudslagen tillämpas och i övrigt fungerar

är viktig inte minst för ett framtida ställningstagande till om

lagen behöver skärpas. Jag förutsätter att det pågående

översynsarbetet bedrivs med skyndsamhet och att regeringen så

snart som möjligt redovisar sina överväganden för riksdagen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

ANDRA HUVUDTITELN 1

Propositionen 1

Motioner 2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 2

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:101 11

Utskottet 11

Riktlinjer för resursanvändningen inom polisen 11

Ekonomisk brottslighet 15

Inledning 15

Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 15

Organisationsfrågor 19

Samordning av insatser 21

Lagstiftningsåtgärder 22

Översyn av lagstiftningen m.m. 22

Preskriptionstiden för ekonomiska brott 23

Penningtvätt 24

Informationskampanj om ekonomisk brottslighet 25

Närpolisverksamhet m.m. 26

Organisationsfrågor m.m. 27

Internationellt polissamarbete kring

barnpornografibrott 29

Gränskontroll m.m. 30

Trafikpolisen 30

Lokalförsörjning inom polisväsendet 31

Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. 32

Anslag till Säkerhetspolisen 33

Anslag till lokala polisorganisationen 33

Övriga anslag 33

Anslag till Polishögskolan 33

Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium 33

Anslag till utlänningsärenden 33

Övriga polisfrågor 33

Utbildning 33

Polisens befogenheter m.m. 34

Polisskydd inom socialtjänsten 35

Övriga frågor 36

Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen 36

Brott med vapen 37

Olaga hot 37

Grov stöld 37

Osant intygande 38

Våld mot tjänsteman 38

Tjänstefel 39

Skymfande av rikssymbol 39

Bidragsfusk 39

Maskerade demonstranter 40

Asocialitet 40

Trafikbrott 41

Narkotikabrott 42

Personalkontroll 43

Övervakningskameror 44

Kriminalregister m.m. 44

Kyrkofrid 46

Vissa ordningslagsfrågor m.m. 46

Fyrverkerier 46

Otillåtet nyttjande av gatumark 47

Kostnader för ordningshållning 47

Klotter 47

Vissa vapenfrågor 48

Översyn av vapenlagstiftningen 48

Vapentillstånd för bevakningsföretag 49

Vapenutrustade lokförare 50

Beväpnad utländsk säkerhetspersonal 50

Knivförbud 50

Hemställan 51

Reservationer 56

1. Ändring av polislagen (mom. 2) 56

2. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten

(mom. 5) 56

3. Polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk

brottslighet (mom. 6) 57

4. Samordning av insatser (mom. 8) 58

5. Översyn av lagstiftning (mom. 9) 58

6. Spelregler för marknaden (mom. 10) 59

7. Utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt (mom.

12) 59

8. Informationskampanj (mom. 15) 60

9. Övriga organisationsfrågor (mom. 18) 60

10. Gränskontroll m.m. (mom. 20) 61

11. Trafikpolisen (mom. 21) 61

12. Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. (mom. 23) 62

13. Utbildningsplatser vid Polishögskolan (mom. 31) 62

14. Utökade befogenheter för polisen (mom. 33) 63

15. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen

(mom. 35) 63

16. Grov stöld (mom. 38) 64

17. Tjänstefel (mom. 41) 64

18. Skymfande av rikssymbol (mom. 42) 65

19. Bidragsfusk (mom. 43) 65

20. Maskerade demonstranter (mom. 44) 66

21. Kontraktsvård för rattfyllerister (mom. 47) 66

22. Narkotikabrott (mom. 48) 67

23. Tillstånd för övervakningskameror (mom. 51) 67

Meningsyttring av suppleant 68

Översyn av lagstiftningen 68

Straffsanktioner 68

Anslag till Säkerhetspolisen 68

Kyrkofrid 68

Särskilda yttranden 69

1. Översyn av polisens rättsliga befogenheter (mom. 32)

69

2. Rattfylleri m.m. (mom. 46) 69

3. Knivförbud (mom. 63) 70