Bet. 1993/94:JuU2

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU02

Straffrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet olika straffrättsliga

frågor som väckts genom motioner under den allmänna motionstiden

år 1993. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Sex reservationer (s och nyd) har fogats till betänkandet.

Motioner

1992/93:Ju601 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förtydligande av hela nödvärnsrätten.

1992/93:Ju629 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

interneringsstraff.

1992/93:Ju630 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ändra rekvisiten för brottet grov

stöld så att fler stöldbrott innefattas under den

brottskategorin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skärpa straffen för grov stöld genom

att exempelvis höja straffminimum för brottet till ett års

fängelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att göra straffen starkt progressiva för

att avskräcka och oskadliggöra återfallsförbrytare, särskilt de

professionella inbrottstjuvarna.

1992/93:Ju634 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag

till lagändring som går ut på att en eller flera skall kunna

dömas för brott i den typ av fall som beskrivits i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag

till lagändring som går ut på att begränsa rätten till

ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Ju637 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skyldighet att ingripa mot brott.

1992/93:Ju640 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att återinföra det fulla

ämbetsmannaansvaret.

1992/93:Ju643 av Kent Carlsson m.fl. (s, c, v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn av möjligheterna att

förbjuda diskriminering av homosexuellas organisationer.

1992/93:Ju808 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen överlämnar förslaget om särskild

påföljd, med föreskrift om plan för reglering av skulder, till

Straffsystemkommittén för närmare utredning.

1992/93:Ju810 av Bengt Kindbom och tredje vice talman Bertil

Fiskesjö (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

brottsbalken och rättegångsbalken.

1992/93:Ju815 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av aktuell

lagstiftning i syfte att möjliggöra tidigt ingripande för att

hjälpa de unga att bryta sitt brottsbeteende.

1992/93:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utlänningars likhet inför

strafflagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utländska brottslingars avtjänande av

svenska fängelsestraff i eget hemland.

1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för

allmänhetens skyldighet att ingripa vid pågående brott eller

förhindra brott eller begränsa verkningarna av ett brott,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reglerna om brottsoffrets rätt att

avvärja ett pågående angrepp eller att förhindra brott (nödvärn)

måste ses över.

1992/93:Ju825 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring

som innebär att det direkt av lag skall framgå att domstolarnas,

åklagarmyndigheternas, polismyndigheternas och i tillämpliga

delar även kriminalvårdens främsta uppgift är att upprätthålla

allmän laglydnad,

2. att riksdagen -- om yrkande 1 inte bifalls -- hos

regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken att

det direkt av lagtexten framgår att domstolen vid dom i brottmål

måste ta hänsyn till kravet på allmän laglydnad.

1992/93:Ju830 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett

system där målsäganden, brottsoffret, ges ett bestämmande

inflytande i påföljdsvalet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att straffreglerna i brottsbalken bör

ändras så att domstol vid bestämmande av fängelsepåföljd får

beakta den tid det tar att genom arbete i fängelse betala

skadestånd till brottsoffret.

1992/93:Ju834 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kartläggning av våld mot homosexuella.

1992/93:Ju835 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ta återfall i våldsbrott på större

allvar och att skapa bättre förutsättningar för att förhindra

återfall i sådant brott,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det viktiga behovet av ett särskilt

åtgärdsprogram mot våld.

1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvärnsrätten.

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av fängelsestraff,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklandet av alternativa påföljder till

fängelsestraff,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad användning av böter, villkorlig dom

och skyddstillsyn i förening med särskilda föreskrifter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad översyn av den straffrättsliga

lagstiftningen.

1992/93:Sf631 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i strafflagstiftningen att den omvända rasismen som

gynnar utländska gärningsmän motverkas, vilket exempelvis kan

åstadkommas genom en ändring i 29 kap. brottsbalken om

straffmätning vilken går ut på att det skall anses som en

försvårande omständighet om brottet begåtts av en utlänning och

gärningen antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad

brottslighet eller får anses innebära ett missbruk av samhällets

eller allmänhetens förtroende.

1992/93:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkt skydd mot diskriminering av

homosexuella.

Utskottet

Grov stöld

I motion Ju630 (nyd) föreslås att rekvisiten för grov stöld

ändras så att fler stöldbrott omfattas av bestämmelsen. Vidare

förslås att straffminimum för brottet höjs till fängelse ett år

samt att straffen görs starkt progressiva.

Straffet för grov stöld är enligt 8 kap. 4 § brottsbalken

(BrB) fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande

av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om tillgreppet

skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på

sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller

annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av

särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde

eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Bestämmelsen ändrades senast år 1987 då rekvisitet om intrång

i bostad infördes. Utskottet underströk i det sammanhanget (JuU

1987/88:16 s. 7) att i det aktuella lagrummet endast anges

exempel på sådana försvårande omständigheter som kan göra att en

stöld bör bedömas som grov och att frågan om en stölds

svårhetsgrad bör avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga

omständigheter.

Frågan om påföljden för grov stöld behandlades av

Fängelsestraffkommittén i betänkandet (SOU 1986:14 s. 217 f)

Påföljd för brott. Kommittén fann inte något behov av

straffskärpning för brottet.

I propositionen (1992/93:141) om ändringar i brottsbalken

m.m., som byggde på bl.a. Fängelsestraffkommitténs betänkanden

och som utskottet behandlade under början av detta år

(1992/93:JuU16), föreslogs inte några ändringar beträffande

påföljden för grov stöld. Propositionen hade till skillnad från

Fängelsestraffkommitténs betänkanden inriktning på

straffskärpningar för ett stort antal brott.

När det först gäller frågan om rekvisiten för grov stöld äger

vad utskottet anförde i 1987 års ärende alltjämt giltighet.

Något behov av ändring föreligger enligt utskottets uppfattning

inte. Utskottet finner inte heller skäl att förorda någon

ändring av straffskalan för grov stöld. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion Ju630.

Tjänstefel

I motion Ju640 (nyd) begärs en utvidgning av straffansvaret

för tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB.

Bestämmelsen om tjänstefel ändrades senast år 1989 (prop.

1988/89:113, JuU24, rskr. 312). I samband därmed gav riksdagen

regeringen till känna att en samlad översyn av

tjänstefelsparagrafen under medverkan av parlamentariker borde

inledas efter det att vissa andra utredningar avslutat sitt

arbete med närliggande frågor. De utredningar som avsågs var

Kommunalansvarighetsutredningen (C 1986:02),

Kommunallagskommittén (C 1988:03), LOA-utredningen (C 1989:07)

samt Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar

(Ju 1989:03).

Kommunalansvarighetsutredningens betänkande (SOU 1989:64)

Kommunalbot har remissbehandlats men inte föranlett någon

lagstiftning. Frågan om kommunalt förtroendevaldas ansvar är nu

åter föremål för utredning, denna gång av

Lokaldemokratikommittén (dir. 1992:12) som beräknas avsluta sitt

arbete under oktober månad 1993. Kommunallagskommittén har

avslutat sitt arbete som lett fram till en ny kommunallag

(1991:900). LOA-utredningen avlämnade i augusti 1992 sitt

huvudbetänkande (SOU 1992:60) Enklare regler för statsanställda

som nu bereds i regeringskansliet. Kommittén för översyn av det

allmännas skadeståndsansvar slutligen avlämnade i maj i år

betänkandet (SOU 1993:55) Det allmännas skadeståndsansvar som

även det är föremål för beredning i regeringskansliet.

Utskottet avstyrkte under hösten 1992 (1992/93:JuU5 s. 8 f) en

motion liknande den nu aktuella och anförde då att den kommande

översynen av tjänstefelsparagrafen inte borde föregripas av

något uttalande av riksdagen.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju640 i denna del.

Diskriminering av homosexuella m.m.

I motion Ju643 (s, c och v) föreslås en utredning om

möjligheten att förbjuda diskriminering av homosexuellas

organisationer. I en annan motion, So235 (fp), begärs en översyn

av lagstiftningen i syfte att förstärka det straffrättsliga

skyddet mot diskriminering av homosexuella.

BrB saknar bestämmelser om straff för diskriminering av viss

organisation. Straff kan däremot enligt 16 kap. 9 § BrB utkrävas

för olaga diskriminering i näringsverksamhet samt av den som har

allmän tjänst eller allmänt uppdrag och av den som ordnar allmän

sammankomst eller offentlig tillställning för diskriminering av

någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung, trosbekännelse eller homosexuell läggning.

Bestämmelsen utvidgades till att omfatta de homosexuella den 1

januari 1988. Departementschefen (prop. 1986/87:124 s. 36 f)

betonade i propositionen att man inte skulle ha en övertro på

vad strafflagstiftning kan åstadkomma på ett så sammansatt och

känsligt område, men att även en blygsam attitydpåverkan är ett

steg i rätt riktning. När det gäller förändring av mänskliga

värderingar och fördomar måste man, anförde departementschefen,

vara medveten om att positionerna som regel endast kan flyttas

fram långsamt. Ett diskrimineringsförbud borde emellertid enligt

honom kunna bidra till att skapa ökad respekt och förståelse för

de homosexuella som människor, liksom för deras relationer och

kärleksliv.

I en nyligen avlämnad lagrådsremiss om åtgärder mot rasistisk

brottslighet föreslås att det i 29 kap. 2 § BrB införs en

bestämmelse om att såsom försvårande omständighet vid

bedömningen av ett brotts straffvärde skall, vid sidan av vad

som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas om

ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp

eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan

liknande omständighet.

I lagrådsremissen anges att den föreslagna bestämmelsen bör

omfatta t.ex. homosexuella där brottet avser att utgöra en

kränkning av offret just därför att han är homosexuell.

Frågor om de homosexuellas livssituation är uppmärksammade av

Partnerskapskommittén (dir. 1991:6), som har i uppdrag att dels

göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

dels överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. I

samband härmed skall kommittén göra en fullständig genomgång av

äktenskapets rättsverkningar på det civilrättsliga,

straffrättsliga, processrättsliga och associationsrättsliga

området. Vidare skall regler inom arbetsrätten,

socialförsäkrings-, hyres- och skattelagstiftningen gås igenom.

Även internationella aspekter, bl.a. inom området för mänskliga

rättigheter, skall analyseras av kommittén. Ett betänkande

väntas under slutet av detta år.

När konstitutionsutskottet tidigare i år (1992/93:KU2 s. 28)

behandlade ett antal motioner om homosexualitet och förbudet i 2

kap. 15 § regeringsformen mot diskriminerande lagstiftning

anförde utskottet att motionsspörsmålen inte borde aktualiseras

förrän Partnerskapskommitténs kartläggning var avslutad.

Det pågående utrednings- och beredningsarbetet bör enligt

utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna Ju643 och So235.

I motion Ju834 (c) begärs att BRÅ skall kartlägga våldet mot

homosexuella.

Någon sådan kartläggning som begärs i motionen övervägs enligt

uppgift inte av BRÅ.

Socialstyrelsen fick år 1987 regeringens uppdrag att ha ett

övergripande ansvar för samordningen av insatser för de

homosexuella. I uppdraget ingick att i samråd med berörda

myndigheter följa utvecklingen av de homosexuellas situation

samt att överväga i vilka former diskrimineringen av

homosexuella kunde motverkas i samhället. Någon särskild

kartläggning av våldet mot homosexuella har Socialstyrelsen inte

genomfört. Socialstyrelsens uppdrag på området övertogs den 1

juli 1993 av Folkhälsoinstitutet, som enligt vad utskottet

inhämtat inte heller överväger någon sådan kartläggning.

Konstitutionsutskottet behandlade i våras en motion om behovet

av kartläggning av våldet mot homosexuella. Utskottet förutsatte

i sitt betänkande (1992/93:KU2 s. 29) att Socialstyrelsen

bevakade behovet av en sådan kartläggning och avstyrkte därmed

motionen.

Utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet att

den aktualiserade frågan bevakas av berörda myndigheter och

avstyrker därmed bifall till motion Ju834 i denna del.

Vissa påföljdsfrågor m.m.

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden

som rör påföljdssystemets uppbyggnad m.m.

BrB:s regelsystem var i mitten av 1980-talet föremål för en

genomgripande översyn av Fängelsestraffkommittén, som avgav

sammanlagt fyra betänkanden (SOU 1986:13--15) Påföljd för brott

och (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Betänkandena har bl.a.

resulterat i nya bestämmelser om straffmätning och påföljdsval

(prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404), ändringar i bötesstraffet

(prop. 1990/91:68, JuU10, rskr. 155) och ändrade straffskalor

för en rad brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Som ett

resultat av kommitténs arbete förbereds nu också en proposition

om ansvarsfrihetsgrunder m.m. I vissa delar, såsom beträffande

överförandet av specialstraffrättslig lagstiftning till BrB, har

kommitténs förslag ännu inte lett till lagstiftning.

I april 1992 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning,

Straffsystemkommittén (dir. 1992:47), med uppgift att se över

det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad.

I direktiven anförs att de partiella reformer som BrB

genomgått sedan den trädde i kraft år 1965 har lett till att

påföljdssystemet inte längre är helt sammanhängande och att

tiden nu är mogen för en mera genomgripande översyn av systemet.

I kommitténs uppdrag ingår att lägga fram förslag till vad som

i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från

fängelsestraff. Kommittén skall även överväga möjligheterna att

vidareutveckla användningen av olika alternativ till

fängelsestraff och bl.a. föreslå hur samhällstjänst bör infogas

som ett permanent inslag i påföljdssystemet. I det sammanhanget

skall kommittén också överväga om det skulle vara en fördel med

villkorligt fängelse som påföljd. Kommittén skall även pröva om

det är möjligt att införa någon form av intensivövervakning av

en dömd. I uppdraget ingår också att ta ställning till vilken

betydelse återfall i brott bör tillmätas. En annan fråga för

kommittén är om böter bör användas som påföljd i större

utsträckning än i dag. Mot bakgrund av sina överväganden rörande

de alternativa påföljderna skall kommittén pröva behovet av

justeringar av de nuvarande bestämmelserna om påföljdsval. I

sammanhanget skall kommittén överväga möjligheterna till

"straffmätning" vid användningen av alternativa påföljder och

behovet av regler om dessa påföljders stränghet.

Kommittén skall redovisa sina förslag före utgången av år

1994. Övervägandena rörande den villkorliga frigivningen skall

enligt direktiven redovisas för sig i ett delbetänkande. Det är

för närvarande oklart om och i så fall när detta kommer att ske.

Vidare pågår inom Justitiedepartementet en undersökning av

straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att

bl.a. utröna om det finns behov av skärpta påföljder.

Här bör också nämnas att vissa påföljdsfrågor m.m. har

behandlats av Åklagarutredningen -90 i betänkandet (1992:61) Ett

reformerat åklagarväsende. Utredningen har bl.a. föreslagit

utvidgade möjligheter till strafföreläggande och ordningsbot

samt viss avkriminalisering, t.ex. beträffande vissa former av

vårdslöshet i trafik. Betänkandet bereds för närvarande i

Justitiedepartementet.

Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen

I motion Ju846 (s) begärs en samlad översyn av den

straffrättsliga lagstiftningen. Motionärerna menar att

strafflagarnas systematik och förhållande till varandra bör

övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt

BrB bör ses över. Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga

lagar skall föras in i BrB. I motionen framförs också önskemål

om att användningen av fängelsestraffet skall begränsas och att

böter, villkorlig dom och skyddstillsyn bör ges ökad användning.

Vidare begärs att alternativa påföljder skall utvecklas,

användningen av ordningsbot och strafföreläggande skall ökas och

att viss avkriminalisering skall ske.

Utskottet avstyrkte förra hösten (1992/93:JuU5 s. 13) en

motion liknande den nu aktuella med hänvisning till att det

pågående arbetet beträffande den straffrättsliga lagstiftningen

i allt väsentligt fick anses tillgodose motionärernas önskemål

och att något ytterligare utredningsarbete i de aktuella

frågorna inte borde initieras av riksdagen.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju846 i här behandlade delar.

Återfall i brott

I motion Ju835 (nyd) föreslås skärpta straff vid återfall i

våldsbrott.

Utskottet avstyrkte föregående höst (1992/93:JuU5 s. 14) ett

liknande motionsyrkande. Utskottet anförde då att det ingår i

uppdraget för Straffsystemkommittén att ta ställning till vilken

betydelse återfall i brott bör tillmätas och att kommitténs

arbete inte bör föregripas av riksdagen.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall

till motion Ju835 såvitt nu är i fråga.

Interneringsstraffet

I motion Ju629 (nyd) föreslås att interneringsstraffet skall

återinföras.

Interneringsstraffet, som innebär ett långvarigt tidsobestämt

frihetsberövande, avskaffades år 1981. Förutsättningarna för

interneringsstraff var dels att på brottet eller brotten kunde

följa fängelse i två år eller mera, dels att ett långvarigt

tidsobestämt frihetsberövande -- med hänsyn till gärningsmannens

brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och

levnadsomständigheter i övrigt -- ansågs påkallat för att

förebygga fortsatt allvarlig brottslighet.

I samband med att interneringsstraffet avskaffades anförde

utskottet (JuU 1980/81:25 s. 37) att åtskilliga invändningar av

såväl principiell som praktisk natur kunde riktas mot straffet.

Bl.a. påtalades att den dömde underkastades ett fängelsestraff

som inte från början har bestämts av domstol och som därmed inte

sätts i omedelbar relation till den gärning som är aktuell.

Utskottet som alltjämt har denna uppfattning noterar även att

Straffsystemkommitténs uppdrag omfattar såväl frågor om

betydelsen av återfall som om villkorlig frigivning. Någon

anledning att föregripa utredningens arbete finns inte.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju629.

Påföljd och skuldreglering

I motion Ju808 (s) föreslås en påföljd som innebär

skyddstillsyn med föreskrift om reglering av skulder som

upppkommit på grund av brott.

Enligt 26 kap. 15 § andra stycket jämfört med 28 kap. 6 §

BrB kan rätten, om den dömde förpliktats ersätta genom brottet

uppkommen skada, förena en skyddstillsynspåföljd med

föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens

fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den

dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas

motverka hans anpassning i samhället.

En sådan ordning som efterlyses i motionen finns således

redan. Enligt utskottets uppfattning skulle ett konsekvent

utnyttjande av den angivna möjligheten kunna underlätta den

dömdes återanpassning. En förutsättning härför är, som anförs i

motionen, att regleringen av skadeståndsfrågan aktualiseras

under personundersökningen. Som framgått ovan har

Straffsystemkommittén i uppdrag att bl.a. överväga olika

alternativ till fängelse och undersöka om bestämmelserna som rör

föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas

ytterligare. Det saknas mot bakgrund av det anförda behov av

något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion

Ju808, vilken avstyrks.

I motion Ju830 (nyd) begärs att en bestämmelse införs i BrB om

att domstol vid bestämmande av fängelsepåföljd får beakta den

tid det kommer att ta för den dömde att genom arbete i fängelse

betala skadestånd på grund av brottet.

Fängelse kan enligt svensk rätt endast utdömas som påföljd för

brott. Det är således inte möjligt att hålla någon fängslad för

att fullgöra en civilrättslig förpliktelse såsom att betala

skadestånd. Som en övergripande princip för straffmätning gäller

enligt 29 kap. 1 § BrB att straff skall, med beaktande av

intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen

för den tillämpliga straffskalan för brottet efter brottets

eller den samlade brottslighetens straffvärde.

Utskottet anser att det saknas skäl att frångå den angivna

principen. Motion Ju830 avstyrks i här behandlad del.

Övriga påföljdsfrågor

I motion Ju830 (nyd) föreslås en utredning om hur målsägande i

brottmål skall ges ett bestämmande inflytande över

påföljdsvalet.

Det är enligt utskottets uppfattning av grundläggande

betydelse i en rättsstat att brottspåföljd bestäms av opartiska

och oavhängiga domstolar. Någon annan ordning bör inte

övervägas. Motion Ju830 avstyrks i denna del.

I motion Sf631 (nyd) föreslås en ordning som innebär att det

vid bestämmande av straff skall anses som en försvårande

omständighet om ett brott begåtts av en utlänning och gärningen

antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad brottslighet

eller får anses innebära ett missbruk av samhällets eller

allmänhetens förtroende.

Utskottet kan inte dela uppfattningen att det i

straffrättsligt hänseende skulle vara en försvårande

omständighet att en gärningsman är utländsk medborgare. I övrigt

tillgodoser redan gällande straffskärpningsregler i stort kraven

i motionen. Utskottet avstyrker motion Sf631.

Ansvarsfrihetsgrunder m.m.

Inledning

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motionsyrkanden

som rör den rättsliga regleringen av olika grunder för

ansvarsfrihet.

En utförlig genomgång av ämnet gjordes av

Fängelsestraffkommittén i dess slutbetänkande (SOU 1988:7)

Frihet från ansvar. Där behandlades den s.k. legalitetsprincipen

-- som kortfattat kan sägas innebära att det måste finnas stöd i

lag eller annan författning för att en handling skall utgöra

brott och kunna leda till utdömande av en straffrättslig påföljd

-- samt de allmänna reglerna om ansvarsfrihet. Med det

sistnämnda avses bl.a. de lagreglerade ansvarsfrihetsgrunderna

nödvärn, laga befogenhet, nöd, excess och förmans befallning

liksom de oskrivna ansvarsfrihetsgrunderna samtycke och

rättsvillfarelse. Även vissa andra ansvarsfrihetsgrunder

behandlades i betänkandet.

Enligt vad utskottet inhämtat förbereds nu inom

Justitiedepartementet en proposition om ansvarsfrihetsgrunder i

vilken kommer att tas upp frågan om ett genomförande av

förslagen i Fängelsestraffkommitténs slutbetänkande. En

lagrådsremiss beräknas avlämnas under hösten.

Nödvärnsrätten

I motionerna Ju601 (fp), Ju821 (nyd) och Ju839 (fp, s, kds,

nyd och v) begärs en översyn av nödvärnsrätten, i den sistnämnda

motionen med inriktning på kvinnor som utsätts för våld eller

hot om våld av män som de sammanlever med.

Bestämmelsen om nödvärn finns i 24 kap. 1 § BrB. Den innebär

att en gärning som någon begår i nödvärn och som håller sig inom

gränserna för nödvärnsrätten inte skall medföra ansvar.

Nödvärnsrätt föreligger enligt paragrafen för den som försöker

1) avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på

person eller egendom, 2) betvinga den som med våld eller hot om

våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar

gärning, 3) hindra någon att olovligen tränga in i rum, hus,

gård eller fartyg samt 4) att från nyssnämnda utrymmen avlägsna

någon, som trängt in olovligen eller, om det är bostad, annars

vägrar att på tillsägelse lämna denna.

För att en nödvärnshandling skall medföra ansvarsfrihet krävs

att handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det

angripnas betydelse inte är uppenbart oförsvarlig.

Nödvärnsbestämmelsen kompletteras av en regel i 24 kap. 5 §

BrB som innebär att om någon, som varit i en nödvärnssituation,

gjort större våld eller svårare skada än i varje särskilt fall

är medgivet (excess) han likväl inte skall dömas till ansvar, om

förhållandena varit sådana att han svårligen kunde besinna sig.

Denna paragraf innehåller också en regel om strafflindring om

det förelegat svårigheter till besinning men dessa svårigheter

inte varit så stora att ansvarsfrihet bör inträda.

När motionsyrkanden liknande de nu aktuella behandlades av

utskottet förra hösten (1992/93:JuU5 s. 17) hade utskottet

inhämtat att en proposition i frågan om bl.a. nödvärnsrätten

kunde förväntas under riksdagsåret. Utskottet ansåg att

propositionen borde avvaktas och avstyrkte motionerna.

Utskottet kan konstatera att det i Justitiedepartementet pågår

arbete med en proposition angående bl.a. nödvärnsrätten.

Motionerna Ju601 och Ju821 får därmed anses vara tillgodosedda

och avstyrks.

När det gäller frågan om nödvärnsrättens tillämplighet på

kvinnor som misshandlas eller hotas av sina män anser utskottet

att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Även motion

Ju839 avstyrks således.

Ansvarsfrihet m.m. för utlänningar

I motion Ju819 (fp) anförs att utlänningar som begått brott

ibland frias från ansvar eller får strafflindring med hänvisning

till deras okunskap om svenska straffbestämmelser och till

lagstiftningen och kulturen i deras hemländer. Motionären

motsätter sig detta och vill ha en lagreglering om allas likhet

inför lagen.

Svenskar och utlänningar är i Sverige formellt jämställda i

straffrättsligt hänseende. Detta framgår av 2 kap. 1 § BrB, där

det stadgas att för brott som begåtts här i riket döms efter

svensk lag och vid svensk domstol.

För såväl svenskar som utlänningar gäller som huvudregel att

okunnighet om straffbud inte friar från ansvar. I vissa fall har

det emellertid ansetts att man bör ta hänsyn till att en

gärningsman befunnit sig i någon form av s.k. straffrättslig

villfarelse.

Frågan om betydelsen av straffrättsvillfarelse bereds enligt

vad utskottet inhämtat för närvarande i Justitiedepartementet

som ett led i arbetet med den nyssnämnda propositionen om

ansvarsfrihetsgrunder.

Härutöver skall nämnas att det i vissa fall kan bli fråga om

att mildra en påföljd eller meddela påföljdseftergift med hänsyn

till andra omständigheter än brottets straffvärde. Bestämmelser

härom finns i 29 kap. 5 och 6 §§ BrB. Det synes närmast vara

tillämpningen av dessa bestämmelser som åsyftas i motionen.

Utskottet avstyrkte i ett ärende år 1990 (1990/91:JuU3 s. 7 f)

motioner liknande den nu aktuella. Utskottet anförde då att

någon sådan rättspraxis som motionärerna utgick från när de i

sina motioner krävde åtgärder i syfte att förhindra att

kulturella och etniska olikheter läggs till grund för

strafflindring inte hade etablerats och att några

lagstiftningsåtgärder i detta hänseende inte var erforderliga.

Utskottet kan konstatera att frågan om ansvarsfrihet i vissa

fall är under beredning i regeringskansliet. Utskottet vidhåller

i övrigt vad det anförde i 1990 års ärende och avstyrker bifall

till motion Ju819 i nu behandlad del.

Bekämpande av våldsbrottsligheten

I motion Ju835 (nyd) föreslås att regeringen skall få i

uppdrag att lägga fram ett program för bekämpande av

våldsbrottsligheten.

Frågan om hur våldsbrottsligheten skall bekämpas har under en

lång följd av år varit föremål för särskilt intresse från

statsmakternas sida. Frågan är inte enbart av straffrättslig

natur, utan berör vitt skilda delar av samhället.

En bred inventering av ämnesområdet gjordes senast av

Våldskommissionen, som hösten 1989 fick dåvarande regeringens

uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka våldet och

förbättra stödet till brottsoffren. Kommissionens överväganden

presenterades i betänkandet (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer.

Våldskommissionen lade fram förslag av olika karaktär i syfte

att minska förekomsten av våld i samhället. Bland dem kan nämnas

åtgärder för att förändra miljöer där våld uppstår, särskilda

insatser mot ungdomsbrottslingar, punktmarkering av våldsmän och

åtgärder för att förbättra det lokala samarbetet mot brott genom

uppbyggandet av lokala brottsförebyggande organ i kommunerna.

Våldskommissionens förslag har behandlats i olika sammanhang.

Här kan erinras om det ovan nämnda riksdagsärendet den gångna

våren, då riksdagen bl.a. beslutade om höjda straffskalor för

ett antal vålds- och sexualbrott (prop. 1992/93:141, JuU16,

rskr. 220). Avsikten med ändringarna var att stärka det

straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för

kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.

Som tidigare nämnts förbereds i Justitiedepartementet en

proposition om frihet från ansvar som bl.a. grundar sig på

Våldskommissionens överväganden. I propositionen kommer bl.a.

att behandlas regleringen beträffande nödvärn.

I detta sammanhang bör också erinras om att det inom

Justitiedepartementet pågår en undersökning av

straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att

bl.a. utröna om det finns behov av skärpta påföljder.

I juli i år tillsatte regeringen en särskild kommission om

våld mot kvinnor (dir. 1993:88) för att utifrån ett

kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot

kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka sådant våld.

Kommissionens arbete kommer att beröra såväl rättsväsendet som

socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Kommissionen har

enligt direktiven möjlighet att fortlöpande avrapportera sitt

arbete till regeringen. En slutrapport skall avlämnas före

utgången av år 1994.

När det särskilt gäller våld mot kvinnor kan nämnas att det i

direktiven för den nyssnämnda kommissionen finns en utförlig

redogörelse för åtgärder som hittills har vidtagits och pågår

för att motverka sådant våld och lindra dess verkningar. Här kan

som exempel anföras olika kampanjer och projekt inom sjukvården,

forskning inom högskoleväsendet, där det för övrigt nyligen

tillsatts en professur i sociologi med inriktning på frågor som

rör våld mot kvinnor, samt försöksverksamhet inom polisväsendet

med olika former av skydd för kvinnor som utsätts för våld eller

hot om våld. I utredningens direktiv framhålls även de

internationella ansträngningarna på området, inte minst inom

FN:s ram.

Vidare bör erinras om att frågor om bekämpande av

våldsbrottslighet är aktualiserade av Ungdomsbrottskommittén i

det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot

ungdomsbrott och av den nyligen tillsatta Kommittén för trygghet

i lokalsamhället (dir. 1993:37). Av intresse i sammanhanget är

även regeringens uppdrag till Straffsystemkommittén att bl.a.

överväga vilken betydelse återfall i brott bör tillmätas.

Utskottet kan konstatera att ett stort antal åtgärder har

vidtagits eller pågår på olika håll för att komma till rätta med

våldet i samhället. Utskottet förutsätter att nödvändiga

insatser fortlöpande görs på detta viktiga område. Det finns mot

denna bakgrund inte skäl för riksdagen att nu uppdra åt

regeringen att lägga fram ett särskilt program för bekämpande av

våldsbrottsligheten såsom begärs i motion Ju835. Utskottet

avstyrker motionen i denna del.

Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen

I motion Ju825 (nyd) anförs att allmänpreventionens

övergripande betydelse i rättstillämpningen måste klargöras. I

motionen begärs i första hand att det av lag skall framgå att

domstolarnas m.fl. främsta uppgift är att upprätthålla allmän

laglydnad och i andra hand att det av brottsbalken skall framgå

att domstolen vid dom i brottmål måste ta hänsyn till kravet på

allmän laglydnad.

Ett liknande yrkande behandlades utförligt av utskottet i ett

ärende föregående höst (1992/93:JuU5 s. 15 f). Utskottet vidhöll

då uppfattningen att BrB:s bestämmelser om straffmätning och

påföljdsval ger domstolarna möjlighet att i tillräcklig

utsträckning beakta allmänpreventiva hänsyn när det gäller att

bestämma påföljd för brott och avstyrkte därmed den föreliggande

motionen.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju825.

Medverkan vid brott m.m.

I motionerna Ju634 (nyd), Ju637 (m), Ju810 (c) och Ju821 (nyd)

begärs olika översyner och lagändringar mot bakgrund av bl.a.

det s.k. Lindomemålet (Mölndals tingsrätts dom den 31 januari

1991, DB 53, och Hovrättens för Västra Sverige dom den 26 april

1991, DB 64), i vilket två misstänkta gärningsmän skyllde på

varandra och så småningom frikändes i brist på bevisning om vem

som var gärningsman. Innebörden av yrkandena är att personer i

ifrågavarande situation bör kunna dömas för brott. I motion

Ju634 (nyd) begärs vidare mot bakgrund av omständigheterna i

Lindomemålet en ändring av bestämmelserna om rätt till

ersättning vid frihetsinskränkning så att ersättning enligt

lagen inte skall kunna utgå i fall där det med hänsyn till

omständigheterna är oskäligt.

Inom Justitiedepartementet har gjorts en översyn av

medverkansregler och andra bestämmelser som kan vara av

betydelse i brottmål när personer som kan ha begått ett visst

brott var och en utpekar den andre som skyldig och det inte går

att klarlägga vem eller vilka som är gärningsmän. En promemoria

(Ds 1993:15) Efter Lindome presenterades i februari i år.

I promemorian anförs sammanfattningsvis att översynen av de

rättsregler som aktualiseras i Lindomefallet gett vid handen att

någon sänkning av beviskraven i brottmål inte bör ske vare sig

för väckande av åtal eller för fällande dom. Däremot bör enligt

promemorian prövas om man inte i någon mån bör vidga ansvaret

för medhjälp till brott och för underlåtenhet att hindra,

avslöja eller anmäla brott. Sådana jämkningar av gränserna för

straffansvaret kan enligt promemorian vara motiverade om

därigenom en bättre överensstämmelse med den allmänna

rättsuppfattningen kan uppnås och förtroendet för rättssystemet

stärkas.

Enligt 1 § lagen (1974:515) om ersättning vid

frihetsinskränkning har den som varit häktad eller föremål för

annan frihetsinskränkning på grund av misstanke om brott rätt

till ersättning av staten bl.a. om frikännande dom meddelas.

Rätten till ersättning är enligt 4 § begränsad bl.a. så till

vida att ersättning kan vägras eller sättas ned om det i det

enskilda fallet är oskäligt att ersättning utgår; dock får

ersättning inte vägras eller sättas ned på den grunden att

misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.

Justitiekanslern (JK) har i två beslut den 24 augusti i år

(Dnr 797-93-41 och 895-93-41) tagit ställning till

ersättningsanspråk enligt lagen om ersättning vid

frihetsinskränkning. Anspråken framställdes av två män som under

hösten 1992 hölls häktade på grund av misstanke om misshandel

och vållande till annans död efter det att ett ungdomsgäng

misshandlat en man till döds i centrala Stockholm (det s.k.

McDonaldsärendet). Männen frigavs sedermera ur häkte och

förundersökningen avslutades utan att åtal väcktes.

JK konstaterade i sina beslut att de båda männen befunnit sig

på brottsplatsen, att de varit med i ett aggressivt ungdomsgäng

som bråkat med andra personer och att de hastigt avvikit från

brottsplatsen samtidigt som två personer legat kvar på gatan --

uppenbart skadade. Enligt JK måste de båda männen under dessa

förhållanden finna sig i att en utredning görs av deras

delaktighet i bråket. Det kan innefatta att under viss tid vara

berövad friheten. Med hänsyn till samtliga omständigheter vore

det enligt JK oskäligt om ersättning skulle utgå på grund av

frihetsberövandena i de aktuella fallen. JK jämkade därför

ersättningen till noll.

Lagen om ersättning vid frihetsinskränkning har varit föremål

för överväganden av Kommittén för översyn av det allmännas

skadeståndsansvar. I betänkandet (SOU 1993:55) Det allmännas

skadeståndsansvar föreslår kommittén att lagen upphävs och

ersätts av en lag om skadestånd på grund av vissa

myndighetsåtgärder.

Lagförslaget innebär i vissa avseenden förbättrade möjligheter

för den enskilde att få ersättning för frihetsinskränkningar och

vissa andra allvarliga tvångsmedel. För att inte lagens

ersättningsregler skall leda till oskäliga resultat föreslås

emellertid en regel som tydligare än i dag anger när ersättning

kan vägras eller sättas ned. Avsikten är att den som själv

orsakar att en viss åtgärd vidtas mot honom, t.ex. när han genom

sitt handlande riktar misstankarna mot sig, inte skall ha rätt

till ersättning för eventuella skador. Utvidgningen sker genom

att det i den föreslagna lagtexten särskilt anges att ersättning

skall kunna vägras eller sättas ned om det med hänsyn till den

skadelidandes eget förhållande är oskäligt att ersättning utges.

Departementspromemorian och utredningsbetänkandet bereds nu i

Justitiedepartementet.

Yrkanden liknande de nu aktuella avstyrktes av utskottet förra

hösten (1992/93:JuU5 s. 16) med hänvisning till det pågående

beredningsarbetet. Utskottet anser alltjämt att beredningen av

de aktuella frågorna inte bör föregripas av riksdagen och

avstyrker bifall till motionerna Ju634, Ju637, Ju810 och Ju821 i

här behandlade delar.

Ingripande mot ungdomsbrottslingar

I motion Ju815 (m) begärs en översyn av aktuell lagstiftning i

syfte att möjliggöra tidiga ingripanden för att hjälpa unga att

bryta sitt brottsbeteende.

Frågor av det slag som tas upp i motionen har varit föremål

för överväganden av Ungdomsbrottskommittén, som under den gångna

sommaren avlämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot

ungdomsbrott. I betänkandet lämnas ett stort antal förslag som

syftar till att förbättra samhällets möjligheter att ingripa mot

ungdomar som begår brott.

Ungdomsbrottskommitténs betänkande bereds nu i

Justitiedepartementet.

Genom det pågående beredningsarbetet får motion Ju815 anses

vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker motionen.

Överförande av straffverkställighet

I motion Ju819 (fp) begärs ett riksdagsuttalande om att i

Sverige till fängelse dömda utländska medborgare i ökad

utsträckning bör överföras till sina hemländer för

verkställighet av straffet. När det gäller utländska intagna som

jämte fängelse dömts till utvisning bör enligt motionären sådant

överförande kunna ske oberoende av den dömdes samtycke.

Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete

i fråga om domsverkställighet, som regleras genom enhetlig

lagstiftning.

Sverige har tillträtt två inom Europarådet utarbetade

konventioner på området, konventionen om brottmålsdomars

internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) och

konventionen om överförande av dömda personer

(överförandekonventionen). Överförandekonventionen skiljer sig

från brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den

förutsätter den dömdes medgivande till överförandet.

Överförande av straffverkställighet kan i vissa fall ske också

med stöd av andra internationella överenskommelser. Vidare kan

regeringen enligt 3 § lagen (1972:260) om internationellt

samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom om det

föreligger synnerliga skäl för visst fall träffa överenskommelse

med främmande stat om överförande av straffverkställighet.

När Sverige hösten 1984 skulle tillträda

överförandekonventionen uttryckte utskottet (JuU 1984/85:1 s. 8

f) sitt beklagande över att konventionen delvis fått en annan

utformning än som varit önskvärt från svensk sida; det hade även

enligt utskottets uppfattning onekligen varit en fördel om

verkställigheten kunnat överföras oberoende av samtycke från den

dömde när det gäller utländska intagna som jämte fängelse dömts

till utvisning. Utskottet utgick från att Sverige i det

fortsatta internationella arbetet på området sökte få de svenska

intressena tillgodosedda.

När frågan ånyo behandlades av utskottet våren 1991

(1990/91:JuU17 s. 11) hade utskottet inhämtat att det inom

Europarådet pågick en översyn av de aktuella konventionerna med

sikte på att ersätta dessa med en enda konvention. Utskottet

hänvisade till sitt tidigare uttalande och avstyrkte därmed den

då föreliggande motionen.

Utskottet har inhämtat att det nämnda översynsarbetet alltjämt

pågår inom Europarådet. Utskottet vidhåller vad det tidigare

anfört i den aktuella frågan och utgår från att detta beaktas

från svensk sida utan något särskilt riksdagsinitiativ. Med det

anförda avstyrks motion Ju819 i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grov stöld

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju630,

res. 1 (nyd)

2. beträffande tjänstefel

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju640 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

3. beträffande diskriminering av homosexuella m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju643 och

1992/93:So235 yrkande 1,

4. beträffande kartläggning av våldet mot homosexuella

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju834 yrkande 2,

5. beträffande översyn av den straffrättsliga

lagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkandena 8, 9, 10

och 12,

res. 3 (s)

6. beträffande återfall i brott

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju835 yrkande 2,

7. beträffande interneringsstraffet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju629,

res. 4 (nyd)

8. beträffande skyddstillsyn med föreskrift om

skuldreglering

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju808,

9. beträffande skadestånds betydelse för fängelsestraffets

längd

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 5,

10. beträffande målsägandens inflytande över påföljden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 1,

11. beträffande straffskärpning för utlänningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf631 yrkande 2,

res. 5 (nyd)

12. beträffande nödvärnsrätten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju601 och

1992/93:Ju821 yrkande 17,

13. beträffande nödvärnsrätt för utsatta kvinnor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju839 yrkande 4,

14. beträffande ansvarsfrihet för utlänningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju819 yrkande 1,

15. beträffande bekämpande av våldsbrottsligheten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju835 yrkande 4,

16. beträffande allmänpreventionens betydelse i

rättstillämpningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju825,

res. 6 (nyd)

17. beträffande medverkan vid brott m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju634, 1992/93:Ju637,

1992/93:Ju810 och 1992/93:Ju821 yrkande 16,

18. beträffande ingripande mot ungdomsbrottslingar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju815,

19. beträffande överförande av straffverkställighet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju819 yrkande 2.

Stockholm den 12 oktober 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Jerry

Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe

Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit

Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kjell Eldensjö (kds) och

Alf Eriksson (s).

Reservationer

1. Grov stöld (mom. 1)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "När det" och slutar med "motion Ju630" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det, för att komma till rätta med de

omfattande inbrottsstölderna, är nödvändigt med en skärpt

straffrättslig reaktion mot denna typ av brottslighet. Enligt

utskottets mening bör rekvisiten för grov stöld ändras så att

fler inbrottsstölder omfattas av bestämmelsen. Vidare bör

straffminimum för grov stöld höjas till ett års fängelse. I

sammanhanget bör även övervägas hur straffen för

återfallsförbrytare, särskilt de professionella

inbrottstjuvarna, skall kunna skärpas. Det får ankomma på

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i angivna

hänseenden. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med

anledning av motion 1992/93:Ju630 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande grov stöld

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju630 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Tjänstefel (mom. 2)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det långtgående särskilda straffrättsliga

ansvar som gällde för offentligt anställda tjänstemän före

ämbetsmannaansvarsreformen år 1975 bör återinföras. Den kommande

översynen av tjänstefelsparagrafen bör ske med detta som

utgångspunkt. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju640 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande tjänstefel

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju640 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen

(mom. 5)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Ett omfattande utrednings- och reformarbete har bedrivits på

straffrättens område under 1980-talet. Brottsbalken har under

denna tid ändrats i flera avseenden, och specialstraffrätten har

fått ökad betydelse. Detta är en naturlig följd av att

strafflagarna ständigt anpassas till nya förhållanden. Samtidigt

får kriminalpolitiken inte kännetecknas av ryckighet och

kortsiktiga hänsyn. Mot denna bakgrund är, enligt utskottets

uppfattning, den samlade straffrättsliga lagstiftningen nu mogen

för en översyn. I översynen bör strafflagarnas systematik och

förhållande till varandra övervägas. Även enskilda

gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över.

Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras

in i brottsbalken. I sammanhanget vill utskottet också framhålla

att användningen av fängelsestraff bör vara begränsad till de

allvarligaste brotten. Arbetet med att utveckla alternativa

påföljder till fängelse måste därför fortsätta. Påföljderna

samhällstjänst och kontraktsvård liksom böter, villkorlig dom

och skyddstillsyn, om det behövs i förening med särskilda

föreskrifter, bör ges ökad användning. Utskottet vill vidare

understryka att det ser positivt på förslagen som framlagts av

Åklagarutredningen -90 om en utvidgad användning av ordningsbot

och strafföreläggande och om avkriminalisering av vissa brott.

Det får, anser utskottet, ankomma på regeringen att finna

lämpliga former för en översyn av den samlade straffrättsliga

lagstiftningen enligt de huvudsakliga riktlinjer som utskottet

nu har angett. En tanke som i det sammanhanget kan övervägas är

att ge Straffsystemkommittén utvidgade direktiv. Vad utskottet

nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande översyn av den straffrättsliga

lagstiftningen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkandena

8, 9, 10 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Interneringsstraffet (mom. 7)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Utskottet som" och slutar med "motion Ju629" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har emellertid kommit till slutsatsen att beslutet

att avskaffa interneringsstraffet var förhastat. Resultatet har

blivit att personer som gjort sig skyldiga till svåra brott

försätts på fri fot trots att en uppenbar återfallsrisk

föreligger. Utskottet anser därför att interneringsstraffet bör

återinföras. Det får ankomma på regeringen att förelägga

riksdagen ett förslag härom. Vad utskottet har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju629 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande interneringsstraffet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:JuU629 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Straffskärpning för utlänningar (mom. 11)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motion Sf631" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ser allvarligt på brottsligheten bland utlänningar.

Som ett led i bekämpandet av denna brottslighet bör, inte minst

av allmänpreventiva hänsyn, utländska gärningsmän dömas till

längre fängelsestraff. Detta skulle kunna uppnås exempelvis

genom att det i 29 kap. BrB om straffmätning och

påföljdseftergift införs en bestämmelse om att det skall anses

som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet

om brott begås av en utlänning och gärningen antingen utgör ett

led i upprepad eller organiserad brottslighet eller får anses

innebära ett missbruk av samhällets eller allmänhetens

förtroende. Det får ankomma på regeringen att återkomma till

riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Sf631 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande straffskärpning för utlänningar

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf631 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen

(mom. 16)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Ju825" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning tillmäts allmänpreventiva hänsyn

inte tillräcklig betydelse i rättstillämpningen sedan

bestämmelsen i 1 kap. 7 § BrB togs bort. Bestämmelsen borde

återinföras så att det framgår att den främsta uppgiften för

domstolarna, åklagar- och polisväsendet samt kriminalvården är

att upprätthålla allmän laglydnad. I vart fall borde BrB ändras

så att det av lag framgår att domstolarna måste ta hänsyn till

kravet på allmän laglydnad i sin dömande verksamhet. Härigenom

skulle kunna uppnås ökad stadga i dömandet och en förbättrad

tilltro hos allmänheten till domstolarna och rättssystemet i

stort. Ett starkare betonande av allmänpreventiva hänsyn i

rättstillämpningen skulle också vidga möjligheterna att döma

till strängare straff för högaktiva vanebrottslingar och

medverka till att hos unga människor inpränta hur allvarligt

samhället ser på brott. Det får ankomma på regeringen att

återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad

utskottet nu har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av

motion Ju825 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande allmänpreventionens betydelse i

rättstillämpningen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:JuU825 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motioner 1

Utskottet 4

Grov stöld 4

Tjänstefel 4

Diskriminering av homosexuella m.m. 5

Vissa påföljdsfrågor m.m. 7

Inledning 7

Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen 8

Återfall i brott 8

Interneringsstraffet 8

Påföljd och skuldreglering 9

Övriga påföljdsfrågor 10

Ansvarsfrihetsgrunder m.m. 10

Inledning 10

Nödvärnsrätten 10

Ansvarsfrihet m.m. för utlänningar 11

Bekämpande av våldsbrottsligheten 12

Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen 13

Medverkan vid brott m.m. 14

Ingripande mot ungdomsbrottslingar 15

Överförande av straffverkställighet 16

Hemställan 17

Reservationer18

1. Grov stöld (mom. 1) 18

2. Tjänstefel (mom. 2) 19

3. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom.

5) 19

4. Interneringsstraffet (mom. 7) 20

5. Straffskärpning för utlänningar (mom. 11) 20

6. Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen

(mom. 16) 21