Bet. 1993/94:JuU21

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU21

Anslag till domstolsväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

JuU21

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till domstolsväsendet för budgetåret 1994/95. I samband

därmed behandlas ett antal motioner avseende medelstilldelningen

och i övrigt med anknytning till domstolsväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag utom såvitt avser

anslaget till Domstolarna m.m. I den delen föreslår utskottet,

med bifall till en motion från (s), att riksdagen ökar anslaget

med 10 000 000 kr. Utskottet avstyrker bifall till övriga

motioner.

Till betänkandet har fogats sju reservationer varav tre från

(s), tre från (nyd) och en från (m, fp, c, kds).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att

till Domstolsverket för budgetåret 1994/95 anvisa ett

ramanslag på 65 328 000 kr (punkt D 1 s. 120--123),

till Domstolarna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett

ramanslag på 2 533 888 000 kr (punkt D 2 s. 123--129).

Motionerna

1993/94:Ju401 av Liisa Rulander och Jan Erik Ågren (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inskrivningsmyndigheternas framtida

verksamhet.

1993/94:Ju403 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att företagshypoteksregistret överförs från

Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverkets

bolagsavdelning i Sundsvall.

1993/94:Ju404 av Sonia Karlsson och Berit Löfstedt (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inskrivningsverksamheten även

fortsättningsvis skall vara en del av tingsrätternas verksamhet.

1993/94:Ju405 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inskrivningsverksamheten även

fortsättningsvis skall vara en del av tingsrätternas verksamhet.

1993/94:Ju406 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att betitla Högsta domstolens ordförande riksdrots.

1993/94:Ju407 av Carl-Johan Wilson och Bengt Rosén (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Domstolsverkets styrelse skall ombildas till en rådgivande nämnd

vari ingår representanter för domarkåren, kanslipersonalen och

Advokatsamfundet samt externa administrativa experter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

till Domstolsverkets generaldirektör bör överföras de

beslutsbefogenheter styrelsen har i dag.

1993/94:Ju408 av Carl-Johan Wilson och Bengt Rosén (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att representant för kanslipersonalen

skall ingå i domstolsväsendets tjänsteförslagsnämnd.

1993/94:Ju409 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

inskrivningsverksamheten skall bibehållas inom tingsrätternas

verksamhet.

1993/94:Ju410 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om överflyttning av registreringen av

företagshypotek till Patent- och registreringsverket.

1993/94:Ju411 av Per-Richard Molén och Birgit Henriksson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om domkretsindelningen för

Sollefteå tingsrätt.

1993/94:Ju412 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tingsrätterna,

4. att riksdagen beslutar att återinföra tidigare regler för

sammansättningen av Domstolsverkets styrelse,

5. att riksdagen beslutar återge de fackliga organisationerna

nomineringsrätt till ledamöter i Domstolsverkets styrelse,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delegering inom domstolarna till icke

juristpersonal,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hanteringen av ekobrottsmål i domstol.

1993/94:Ju413 av Ulla Orring m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om domstolsväsendet i övre Norrland.

1993/94:Ju416 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett bibehållande av de s.k. sidofunktionerna vid tingsrätterna.

1993/94:Ju418 av Sven-Olof Petersson och Agne Hansson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett bibehållande av de s.k.

sidofunktionerna vid tingsrätterna.

1993/94:Ju419 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att inskrivningsmyndigheterna även

fortsättningsvis ligger kvar i tingsrätterna.

1993/94:Ju420 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om säkerhetssal på Riddarholmen i Stockholm.

1993/94:Ju704 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av reglerna om anhållande och häktning.

1993/94:Ju706 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om legal bevisprövning.

1993/94:Ju709 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen om

delgivning.

1993/94:Ju805 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheter till grupptalan i domstol,

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om renodling av domarrollen,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt delegering av arbetsuppgifter

inom domstolsväsendet.

1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomsdomstol,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om frihetsberövande för den misstänktes

bästa,

55. att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1994/95

anvisar 1 300 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 64 028 000 kr.

1993/94:Ju811 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 10

miljoner kronor till domstolväsendet.

1993/94:A458 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att låta inskrivningsverksamheten ligga

kvar inom tingsrätterna.

Utskottet

Inledning

Domstolsväsendet har ett budgetsystem med treåriga

budgetramar. Med hänsyn till pågående reformarbete inom

domstolsväsendet, vilket berör såväl domstolarna som

Domstolsverket, har emellertid regeringen i regleringsbrevet för

domstolsväsendet för innevarande budgetår uttalat att det inte

har funnits skäl att göra en fördjupad budgetprövning för den

nya budgetperiod som skulle börja löpa budgetåret 1994/95. De

riktlinjer för verksamheten som gäller för den innevarande

perioden skall därför gälla även för budgetåren 1994/95 och

1995/96. Domstolsverket har under hösten 1993 avgivit en

förenklad anslagsframställning för budgeåret 1994/95.

Reformarbetet inom domstolsväsendet, som pågår sedan flera år,

syftar till att komma till rätta med den allt större

arbetsbelastningen och med tidvis tilltagande

personalförsörjningsproblem. Arbetet med reformerna har det

yttersta syftet att på olika sätt stärka domstolsväsendets

självständighet och effektivitet.

Här kan nämnas att Domstolsutredningen i slutet av år 1991

redovisade sitt uppdrag i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna

inför 2000-talet. Betänkandet innehåller olika förslag om

arbetsfördelningen mellan domstolarna och den offentliga

förvaltningen och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna

förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp frågor om

omprövning, överklagande och instansordning samt vissa

processrättsliga frågor. Betänkandet har remissbehandlats.

Ett par av Domstolsutredningens förslag har redan lett till

lagstiftning. Således antog riksdagen förra året ett

regeringsförslag om utvidgade regler om prövningstillstånd i

hovrätt (prop. 1992/93:216, JuU34, rskr. 373). I samma ärende

beslutades om en ändrad instansordning beträffande

utsökningsmålen. På riksdagens bord ligger nu även förslag till

införande av möjlighet till prövningstillstånd vid överklagande

till kammarrätt (prop. 1993/94:133). Övriga förslag bereds inom

Justitiedepartementet med siktet inställt på etappvisa reformer.

Ursprungligen var tanken att även frågan om domstolsväsendets

organisation skulle utredas av Domstolsutredningen (dir.

1989:56). Genom tilläggsdirektiv (dir. 1991:94) återkallade

emellertid regeringen utredningens uppdrag i den delen, och

domstolarnas organisation har i stället utretts inom

Justitiedepartementet. Förslag har redovisats i

departementspromemorian (1992:38) Domstolsväsendet, organisation

och administration i framtiden. Promemorian innefattar även

frågor om specialdomstolarnas och Domstolsverkets framtid. I den

senare frågan uttalas att det inte finns någonting som hindrar

att Domstolsverket på sikt avvecklas som centralmyndighet för

domstolsväsendet, om de förslag i promemorian beaktas som lagts

fram om ändrad domkretsindelning för tingsrätterna och

administrativt stöd från överrätterna till mindre underrätter.

Promemorian har remissbehandlats.

Justitieministern uttalade i sin anmälan till 1993 års

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 26), efter att ha

tagit del av remissyttrandena över förslaget att lägga ned

Domstolsverket, att verket bör bli kvar som centralmyndighet för

domstolsväsendet men att vissa verksamhetsmässiga och

organisatoriska förändringar borde ske. Utskottet återkommer

nedan till vad som därefter ägt rum i den frågan.

Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare som skall

behandla domstolarnas och domarnas ställning inför 2000-talet

(dir. 1993:47). Utredaren, som arbetar under namnet 1993 års

domarutredning (Ju 1993:6), skall i en första etapp kartlägga

behovet av att stärka domarnas ställning och lämna förslag på

inriktning av det fortsatta utredningsarbetet. Aktuella frågor i

sammanhanget är bl.a. utnämning av ordinarie domare, domarnas

rättsliga ställning, avlöning och arbetsuppgifter, nämndemännens

ställning och utseende av jurymän. Till utredningens uppgifter

hör även att behandla frågan om den interna beslutsprocessen i

administrativa frågor vid domstolarna. Resultatet av

utredningsuppdraget skall vara redovisat före utgången av juni

månad 1994.

Domstolsverket

Inledning

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de

allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna,

Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna

advokatbyråerna. Domstolsverket har också bl.a. till uppgift att

på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i

rättshjälpsfrågor.

Chef för Domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket

finns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet

och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en

personalansvarsnämnd.

Från anslaget till Domstolsverket betalas också kostnaderna

för verksamheten vid Notarienämnden och Tjänsteförslagsnämnden

för domstolsväsendet.

Riksdagen har under detta riksdagsår med anledning av en

proposition om ökad självförvaltning inom domstolsväsendet

beslutat att så mycket som möjligt av beslutsbefogenheter och

ansvar för de löpande arbetsuppgifterna skall decentraliseras

från Domstolsverket till domstolarna. Härigenom skall

domstolarna i ökad omfattning få svara för sin administration

och ta ett ökat ansvar för förvaltningen inom domstolsväsendet

(prop. 1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Regeringen har nyligen gett

Domstolsverket ett uppdrag att utforma förslag till en sådan

organisation och ett sådant arbetssätt.

Domstolsverkets styrelse

De nuvarande principerna för ledning av statliga verk

bestämdes genom det s.k. verksledningsbeslutet år 1987 (prop.

1986/87:99, KU29, rskr. 226). Beslutet innebar att den

styrelseform som befanns passa bäst för de flesta statliga

myndigheter är den där verkschefen har huvudansvaret i de flesta

frågor och en styrelse har vissa begränsade beslutsbefogenheter.

Styrelsens befogenheter framgår av verksförordningen

(1987:1100). Domstolsverket styrs på detta traditionella sätt

med en generaldirektör och en styrelse som har både rådgivande

och beslutande funktioner.

Som framgår ovan har riksdagen under innevarande riksdagsår

behandlat en proposition (prop. 1993/94:17) om ökad

självförvaltning m.m. inom domstolsväsendet. I syfte att

förstärka domstolarnas självständighet föreslog regeringen bl.a.

ändrad sammansättning av och ändrade arbetsformer för styrelsen

för Domstolsverket samt ändringar i sättet att i övrigt leda

myndigheten.

Förslaget innebar bl.a. att Domstolsverket skulle få en

annorlunda ledningsform på så sätt att myndigheten skulle ledas

av en styrelse bestående främst av personer som hämtats från

domstolsväsendet. Vid tiden för förslaget bestod styrelsen av

generaldirektören, två riksdagsledamöter, två domare, en advokat

samt ledamöter som förordnats efter nominering av fackliga

organisationer.

I riksdagen väcktes motioner med yrkande om avslag på

propositionen. I motionerna framfördes bl.a. att inga sakliga

skäl fanns för ändring av sättet att leda Domstolsverket och

sammansättningen av dess styrelse.

Utskottet (1993/94:JuU10) såg positivt på regeringens förslag

rörande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse, och delade

regeringens uppfattning att domstolarnas inflytande över

ledningen av verket måste förstärkas som ett led i

domstolsväsendets ökade självförvaltning. Utskottet ansåg i

likhet med regeringen att myndigheten bör ledas av en styrelse

som är sammansatt av personer huvudsakligen hämtade från

dosmtolarna. Utskottet delade också regeringens uppfattning i

fråga om de fackliga representanterna i styrelsen. Utskottet

ansåg att den medborgerliga insynen och kontrollen av

förvaltningsverksamheten är väl tillgodosedd på många olika

sätt, och att den obestridliga kompetens som finns inom fackliga

kretsar kan tas till vara genom rådgivande organ eller

referensgrupper i ledningen av verksamheten utan att de fackliga

intressena för den skull skall vara representerade i styrelsen.

Utskottet ansåg sålunda i likhet med regeringen att behovet av

fackligt inflytande i Domstolsverkets styrelse var mindre

framträdande och att fackliga representanter därför inte borde

ingå i denna. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna i

aktuella delar.

När det gäller de ändrade arbetsformerna för styrelsen för

Domstolsverket och ändringar i sättet att i övrigt leda

myndigheten var utskottet dock kritiskt. Utskottet delade den

uppfattning som framförts i motionerna i fråga om otillräckliga

sakskäl och behov av ytterligare beredning. Enligt utskottets

uppfattning besatt förslaget i dessa delar inte sådan saklig

bärkraft att de borde ligga till grund för förändrade

arbetsformer och ändringar i sättet att leda myndigheten.

Utskottet tillstyrkte bifall till motionerna och var således

inte berett att tillstyrka regeringens förslag. I sammanhanget

konstaterade utskottet att 1993 års domarutredning utreder

domstolarnas och domarnas ställning inför 2000-talet. Resultatet

av denna utredning borde avvaktas innan ytterligare

genomgripande förändringar beslutas.

Regeringen har i beslut den 22 december 1993 förordnat

ledamöterna i Domstolsverkets nya styrelse. Förordnandena gäller

till och med den 31 december 1996. I styrelsen ingår sju domare,

en professor, en landshövding och generaldirektören för

Domstolsverket.

I två motioner tas upp frågan om Domstolsverkets styrelse. I

motion Ju407 (fp) begärs att styrelsen ombildas till en

rådgivande nämnd vari ingår representanter för domarkåren,

kanslipersonalen, Advokatsamfundet samt externa administrativa

experter. I motionen förespråkas också att styrelsens nuvarande

beslutsbefogenheter överförs till generaldirektören. I motion

Ju412 (s) begärs att tidigare principer för styrelsens

sammansättning återinförs och att fackliga organisationer skall

ha nomineringsrätt.

Utskottet saknar anledning att frångå sitt nyligen gjorda

ställningstagande i fråga om sammansättningen av Domstolsverkets

styrelse. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju407 och

Ju412 i nu behandlade delar.

Inte heller är utskottet berett att förorda att de

beslutsbefogenheter som styrelsen har enligt verksförordningen

skall överföras till generaldirektören. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju407 i nu berörd del.

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

Tjänsteförslagsnämndens verksamhet regleras i förordningen

(1988:318) med instruktion för tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet. Nämnden har som huvuduppgift att efter

beredning avge förslag till regeringen i fråga om tillsättning

av vissa ordinarie domaretjänster.

I den ovannämnda propositionen om ökad självförvaltning inom

domstolsväsendet föreslogs bl.a. ändringar av

Tjänsteförslagsnämndens sammansättning. Nämnden bestod då av tio

ledamöter utsedda av regeringen. Två av ledamöterna utsågs efter

förslag av dåvarande Jurist- och samhällsvetareförbundet

respektive TCO. Förslaget i propositionen innebar bl.a. att de

fackliga representanterna inte längre skulle ingå i nämnden.

I två motioner begärdes avslag på propositionen i denna del.

Utskottet (1993/94:JuU10) ställde sig positivt till

regeringens förslag rörande sammansättningen av

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Enligt utskottet

borde det fackliga inflytandet för förslagsprocessen i stället

tillgodoses inom ramen för den arbetsrättsliga

medbestämmandelagstiftningen. Utskottet delade därför

regeringens uppfattning att de två rent fackliga

representanterna i nämnden borde utgå. Utskottet avstyrkte

bifall till motionerna i denna del.

I motionerna Ju408 (fp) och Ju412 (s) förespråkas nu att en

representant för kanslipersonalen skall ingå i

Tjänsteförslagsnämndens sammansättning.

Utskottet saknar anledning att frångå sitt nyligen gjorda

ställningstagande i fråga om sammansättningen av

Tjänsteförslagsnämnden och avstyrker bifall till motionerna i nu

behandlade delar.

Medelstilldelningen

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ett ramanslag

på 65 328 000 kr till Domstolsverket.

I motion Ju810 (nyd) föreslås att Domstolsverket åläggs ett

produktivitets- och effektivitetskrav på 2 % och att anslaget

därför bör minskas med 1,3 miljoner kronor.

Regeringen har nyligen gett Domstolsverket i uppdrag att

utforma förslag till organisation och arbetssätt med anledning

av riksdagens ovannämnda beslut att så mycket som möjligt av

beslutsbefogenheter och ansvar för de löpande arbetsuppgifterna

decentraliseras till domstolarna. En effekt av en ny

organisation och nya arbetsformer för verket torde, enligt

budgetpropostionen, bli att vissa resurser som i dag tillkommer

Domstolsverket redan från och med nästa budgetår måste föras

över till domstolarna. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen i denna fråga under år 1994.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning och

avstyrker bifall till motion Ju810 i nu berörd del.

Domstolarna m.m.

Inledning

Anslaget till Domstolarna m.m. omfattar anslagen till de

allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

Försäkringsöverdomstolen samt hyresnämnderna, arrendenämnderna

och Bostadsdomstolen. Från anslaget betalas även kostnaderna för

de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea

hovrätt.

Den 1 juli 1992 genomfördes slutligt den nya instansordningen

för rättskipningen i socialförsäkringsmål varvid

försäkringsrätternas verksamhet helt upphörde.

Försäkringsrätternas återstående mål överlämnades då till

kammarrätterna. Numera gäller beträffande

socialförsäkringsmål att beslut av allmän försäkringskassa

överklagas till länsrätt, därefter till kammarrätt och, som

sista instans, Försäkringsöverdomstolen. Denna domstol

överprövar också vissa beslut av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Försäkringsöverdomstolen skall, enligt beslut av riksdagen,

läggas ned den 1 juli 1995 och dess uppgift att vara

prejudikatinstans i socialförsäkringsmålen skall då övertas av

Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372).

I samband med att försäkringsrätterna avskaffades byggdes

kammarrätterna ut (prop. 1990/91:80, JuU18, rksr. 216).

Verksamheten vid kammarrätten i Sundsvall förstärktes med två

avdelningar, som förlades till Umeå och organiserades som en

filial till kammarrätten.

Vid behandlingen av förra årets budgetproposition (prop.

1992/93:100, bil. 3, JuU24, rskr. 289) ställde sig riksdagen

bakom nya principer för instansordningen i förvaltningsmål.

Dessa principer innebär bl.a. att tyngdpunkten i

förvaltningsrättskipningen i framtiden kommer att förskjutas

till länsrätterna -- än så länge är kammarrätterna första

instans i många måltyper. För att göra övergången vid

kammarrätterna så smidig som möjligt har regeringen i

regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 beslutat att göra om en

avdelning på varje kammarrätt till en extra avdelning. Detta

gäller bl.a. en av avdelningarna i Umeå.

I motion Ju413 (fp, m, c, kds) förespråkas att

kammarrättsfilialen i Umeå skall finnas kvar med sina två

avdelningar. Enligt motionärerna är det uppenbart att en

avdelning inte räcker för en fungerande verksamhet. Vidare

anförs att filialen även av regionalpolitiska skäl bör få finnas

kvar.

Den nyssnämnda tyngdpunktsförskjutningen får förväntas medföra

en minskning av arbetsbelastningen i kammarrätterna. Vilken

betydelse detta skall få för kammarrättsorganisationen är ännu

för tidigt att uttala sig om. Frågan bereds för närvarande av

Justitiedepartementet. Enligt utskottets uppfattning saknas det

således för närvarande anledning för ett riksdagsuttalande i

frågan. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

I motion Ju411 (m) förespråkas att domkretsen för Sollefteå

tingsrätt, som i dag omfattar Sollefteå kommun, utökas med bl.a.

Ragunda kommun.

Av 1 kap. 1 § rättegångsbalken framgår att domsaga är

tingsrättens domkrets, och att regeringen förordnar om

indelningen i domsagor.

Enligt vad utskottet inhämtat har frågan om Sollefteå

tingsrätts domkrets uppmärksammats i regeringskansliet genom en

skrift från personalen vid tingsrätten.

Det saknas anledning för riksdagen att göra något uttalande

med anledning av motionen. Utskottet vill dock i sammanhanget

erinra om att utskottet så sent som förra året behandlade några

motionsyrkanden som gick ut på att de minsta tingsrätterna inte

skulle läggas ned. Utskottet noterade då att den slutsats som

kunde dras av befintliga uppgifter var att några avgörande

invändningar inte kunde riktas mot den nuvarande organisationen

(1992/93:JuU24 s. 4 f).

Arbetsläget m.m.

Beträffande arbetsläget i domstolarna under år 1993 kan

följande nämnas.

I tingsrätterna ökade antalet inkomna tvistemål med 30 %, och

antalet brottmål ökade med 1 %. Antalet avgjorda tvistemål ökade

med 25 % medan antalet avgjorda brottmål var oförändrat.

Målbalansen för tvistemål ökade med 13 %, och målbalansen för

brottmål var oförändrad. I dessa beräkningar ingår inte

gemensamma ansökningar och notariemål. I faktiska tal har

antalet inkomna tvistemål till tingsrätterna ökat med nästan

19 000 mål. Av denna ökning har mer än 17 000 mål börjat som

betalningsföreläggande eller lagsökning. Till tingsrätterna

inkom under 1993 mer än 44 000 mål som börjat hos

kronofogdemyndighet som betalningsföreläggande och som antingen

har hänskjutits till rättegång eller har blivit föremål för

återvinning vid tingsrätt.

I tingsrätternas övriga verksamhet ökade antalet inkomna

domstolsärenden med 3 %. Antalet inkomna konkurser minskade

med 13 % och antalet inkomna ärenden till

inskrivningsmyndigheterna minskade med 2 %.

I hovrätterna ökade antalet inkomna mål med 6 %. Antalet

avgjorda mål ökade med 20 %, och målbalansen minskade med 9 %.

Antalet inkomna mål till Högsta domstolen ökade med 15 %, och

antalet avgjorda mål ökade med 15 %. Målbalansen ökade med 2 %.

I länsrätterna ökade antalet inkomna mål med nästan 14 %, och

antalet avgjorda mål minskade med nästan 4 %. Antalet

balanserade mål minskade med 13 %. Under de senaste åren har

länsrätternas målstruktur avsevärt förändrats. De tidigare

dominerande skattemålen utgjorde under 1993 endast 13 % av

antalet inkomna mål. Motsvarande siffra år 1991 var 43 %. Numera

är det i stället främst s.k. sociala mål och körkortsmål som

inkommer till länsrätterna. Fortfarande är det emellertid

skattemålen som dominerar antalet balanserade mål.

Antalet inkomna skattemål minskade med 13 %, och antalet

avgjorda skattemål minskade med 38 %. Balansen, som uppgår till

ca 44 000 mål, minskade med 28 %.

Fastighetstaxeringsmålen ökade kraftigt (160 %) till följd av

cykelvariationerna på området, och antalet avgjorda mål minskade

med 9 %. Balansen minskade med 13 %. Under år 1994 beräknas få

fastighetstaxeringsmål komma in.

Antalet inkomna körkortsmål minskade med 6 %, och antalet

avgjorda körkortsmål minskade med 7 %. Balansen minskade med

13 %. På riksdagens bord ligger nu en proposition med förslag

om att den första prövningen av körkortsingripanden skall

flyttas över till länsstyrelserna (prop. 1993/94:133). Ändringen

föreslås träda i kraft den 1 oktober 1994.

Antalet inkomna socialförsäkringsmål ökade med 26 %, och

antalet avgjorda sådana mål ökade med 68 %. Balansen ökade med

47 %. Enligt uppgift från Domstolsverket finns det inget som

tyder på en minskning under år 1994 av antalet överklagade

socialförsäkringsärenden till länsrätt.

Den 1 januari 1992 tillfördes länsrätterna en ny målgrupp

genom den nya psykiatrilagstiftningen. Under det första året

inkom 12 222 sådana mål. Under 1993 minskade antalet inkomna

psykiatrimål med 8 %, och antalet avgjorda mål minskade med 5 %.

Av länsrätternas 11 323 avgjorda psykiatrimål avgjordes 80 %

efter muntlig förhandling.

Tillströmningen av mål enligt socialtjänstlagen ökade med 57 %

vilket medförde att antalet inkomna s.k. Ö-mål ökade med 49 %,

och antalet avjorda mål ökade med 62 %. Länsrätternas balans av

Ö-mål ökade med 17 %.

Antalet inkomna mål till kammarrätterna ökade med 13 %.

Samtidigt skedde en förhållandevis stor ökning av antalet

avgjorda mål (20 %) vilket medförde att balansen minskade med 6

%. Ökningen av antalet inkomna mål beror till stor del på

ökningen av mål enligt socialtjänstlagen och

socialförsäkringsmål. Dessutom ökade studiestödsmålen som

anhängiggörs vid kammarrätten i Sundsvall. Målbalansens

åldersstruktur har förbättrats vid kammarrätterna. Andelen mål

som är äldre än tolv månader har minskat från 42 % till 31 %.

Förändringen beror framför allt på att de socialförsäkringsmål

som övertogs från försäkringsrätterna numera har avgjorts.

Antalet inkomna mål till Regeringsrätten ökade med 8 %, och

antalet avgjorda mål ökade med 15 %. Målbalansen är emellertid i

stort sett oförändrad.

Antalet inkomna mål till Försäkringsöverdomstolen minskade med

21 % medan antalet avgjorda mål ökade med 5 %. Målbalansen

minskade med 16 %. Minskningen av antalet inkomna mål beror

främst på att det vid Försäkringsöverdomstolen sedan den 1 juli

1993 införts krav på prövningstillstånd vad gäller mål som

fr.o.m. den tidpunkten överklagas från kammarrätterna.

Som framgår ovan är arbetsläget vid de allmänna domstolarna

ansträngt. Detta beror främst på en stadigt ökande

måltillströmning, under det senaste året framfört allt på

tvistemålens område. För tingsrätternas del kan, som framgår av

budgetpropositionen, konstateras att arbetsbelastningen på varje

domare har ökat år från år. Sett till antalet inkommande

brottmål och tvistemål har arbetsbördan per domare utvecklats så

att år 1990 var antalet mål som varje domare skulle handlägga

205 stycken, år 1991 ökade antalet till 217 stycken, år 1992

till 250 mål och år 1993 slutligen till 272 mål.

För hovrätternas del kan utläsas en oavbrutet ökande

tillströmning av alla typer av mål. Av statistiken kan dock

också utläsas att hovrätterna ökat målavverkningen och

följaktligen minskat balansen med 9 %. Utsikterna för år 1994

är dock bekymmersam och hovrätterna kan förväntas få del av den

stora ökningen av antalet tvistemål till tingsrätterna.

Vad gäller de allmänna förvaltninsdomstolarna kan för

länsrätternas del noteras att balanserade mål nu uppgår till ca

94 000 varav cirka hälften är färdiga för avgörande. Förra året

utgjordes cirka en tredjedel av målbalansen av sådana mål. I

budgetpropositionen anges att denna utveckling är oroande

eftersom den tyder på att länsrätterna har svårt att hinna med

att avgöra annat än de rena förtursmålen.

Även arbetssituationen för kammarrätterna ger anledning till

oro. Även om balansen minskat något så uppgår den i faktiska tal

till 22 631 mål.

Utskottet kan konstatera att särskilt arbetsläget vid de

allmänna domstolarna ger anledning till oro. Inte heller

förhållandena vid de allmänna förvaltningsdomstolarna är

oproblematiska. Det är således av stor vikt att arbetet med att

renodla arbetet vid domstolarna fortsätter. Utskottet noterar i

sammanhanget att en renodling av verksamheten knappast medför

någon lättnad i arbetsbördan om borttagandet av en viss

ärendegrupp leder till att motsvarande resurser förs bort från

domstolarna. Det sagda innebär naturligtvis inte att utskottet

nu skulle ifrågasätta det pågående arbetet. Tvärtom är det

viktigt att arbetet med att på olika sätt effektivisera och

rationalisera domstolsarbetet fortsätter med oförminskad kraft

inom de gränser som kraven på rättssäkerhet sätter. Utskottet

måste dock också konstatera att situationen inte kan bemästras

enbart genom sådana åtgärder. Det krävs också andra åtgärder som

t.ex. införandet av prövningstillstånd till hovrätterna (prop.

1992/93:216, JuU34, rskr. 373) och kammarrätterna (prop.

1993/94:133). Till frågan om resurstillskott återkommer

utskottet nedan.

Medelstilldelningen

Regeringen föreslår ett ramanslag på 2 533 888 000 kr för

Domstolarna m.m. för budgetåret 1994/95.

I motion Ju811 (s) hemställs att ytterligare 10 miljoner

kronor anvisas för vidareutbildning av domare och förstärkning

av resurserna för domstolsprövningen av mål om ekonomisk

brottslighet.

I regeringens förslag ingår en tillfällig förstärkning på 29

miljoner kronor för det ansträngda arbetsläget och en

kompensation på 21 miljoner kronor för den ökade

måltillströmning som kan väntas i anledning av den ändrade

lagstiftningen om rattfylleri (17 miljoner kronor; 1993/94:44,

JuU11, rskr. 78) och införandet av ett skuldsaneringsinstitut (4

miljoner kronor; prop. 1993/94:123). Vidare ingår 9,6 miljoner

kronor för reformer som innebär bl.a. att de allmänna

förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras ett stort antal nya

mål för överprövning. Samtidigt förs drygt 17 miljoner kronor

enligt regeringens förslag bort från anslaget till

länsstyrelserna som en följd av de aviserade förändringarna

beträffande beslut om körkortsingripande m.m. (se prop.

1993/94:133).

Utskottet vill för sin del börja med att understryka att

arbetsläget i domstolarna är sådant att det ger anledning till

allvarlig oro. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att

den tillfälliga förstärkningen på 29 miljoner kronor som

tillförts domstolarna förra och innevarande budgetår föreslås

utgå även för budgetåret 1994/95. Det statsfinansiella läget

medger härutöver inte anslagsökningar. Det finns som anförs i

budgetpropositionen även andra skäl att dröja något innan den

frågan tas upp. Det pågående förändringsarbetet inom

domstolsväsendet bör enligt utskottets mening om inte slutföras

så i vart fall avancera ytterligare innan någon mer betydande

resursförstärkning övervägs.

Sammanfattningsvis kan utskottet alltså i stort godta

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet anser dock i

likhet med vad som framförs i motion Ju811 att domstolarna bör

erhålla ytterligare en resursförstärkning på 10 miljoner kronor

för budgetåret 1994/95. Härigenom skapas resurser för den ökade

måltillströmning som kan förväntas bli ett resultat av de ökade

resurser som tilldelats både åklagarväsendet och polisväsendet

för kampen mot ekonomisk brottslighet. Resurstillskottet bör

användas för vidareutbildning av domare och för en förstärkning

av resurserna för domstolsprövning av mål om ekonomisk

brottslighet. I sammanhanget vill utskottet peka på att

riksdagens revisorer i sin nyligen presenterade revisionsrapport

(1993/94:6) om samhällets åtgärder mot ekonomisk brottslighet

vid sin granskning funnit en del indikationer på att det finns

behov av ökad ekonomisk kompetens inom domarkåren. Frågan anses

betydelsefull och bör enligt revisorerna ägnas ökad

uppmärksamhet. Revisionsrapporten remissbehandlas för

närvarande.

När det gäller nya resurser för ett skuldsaneringsinstitut

utgår utskottet från att nämnda medel inte får disponeras av

domstolarna om regeringsförslaget härom inte antas av riksdagen.

Likaså utgår utskottet från att de 17,1 miljoner kronor som

föreslås överförda till anslaget B 1. Länsstyrelserna under

trettonde huvudtiteln återförs till domstolarna om överflyttning

av vissa ärendetyper, t.ex. beträffande körkortsingripanden,

från länsrätt till länsstyrelse (se prop. 1993/94:133) inte

antas av riksdagen.

Renodling av domarrollen m.m.

I motion Ju412 (s) förespråkas en ökad delegering av

arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol, och i motionen

Ju809 (s) begärs ett tillkännagivande om att renodling av

dommarrollen bör leda till ökad effektivitet inom domstolarna. I

sistnämnda motion begärs att regeringen snarast genomför

författningsändringar som leder till ökad delegering.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat

frågor om delegering till kanslipersonal vid domstolarna (se

t.ex. utskottets betänkanden JuU 1987/88:9, 1989/90:JuU24 s. 4,

1990/91:JuU16 s. 5, 1991/92:JuU20 s. 6 och 1992/93:JuU32).

Utskottet har då bl.a. strukit under det värdefulla i tanken

om renodling av domarrollen och om delegering till kvalificerade

domstolsbiträden. Utskottet har anfört att omsatt i praktiken

medför en sådan ordning vinster såväl för domarna som för övrig

personal genom att domarna får större möjligheter att

koncentrera sig på sådana arbetsuppgifter som kräver särskild

juridisk kompetens, samtidigt som den administrativa personalen

får självständiga arbetsuppgifter som är ägnade att göra arbetet

mer intressant och därmed öka arbetstillfredsställelsen.

Regeringen lade förra året fram en proposition i vilken

föreslogs ändringar i rättegångsbalken och i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar för att klargöra i vilken

omfattning olika uppgifter som avser beredning av mål i

tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt får utföras av

kanslipersonal vid domstolen (prop. 1992/93:213).

Utskottet, som vidhöll sin tidigare uttalade inställning,

instämde för sin del i regeringens uppfattning att det i lag

borde dras upp riktlinjer för i vilken utsträckning olika

arbetsuppgifter vid tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt

får utföras av andra än lagfarna domare. I sammanhanget

underströk utskottet att en självklar förutsättning för

delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal är att

domstolarnas dömande och rättsvårdande verksamhet behålls på

hittillsvarande kvalitativt höga nivå; delegering kunde således

inte komma i fråga om den medför försämrad rättssäkerhet. Genom

de betydande inskränkningar av delegeringsmöjligheten som

ställdes upp i lagförslagen var rättssäkerhetskraven enligt

utskottets mening tillgodosedda. I ärendet inhämtade utskottet

att det inom Justitiedepartementet förbereddes nya förordningar

med instruktioner för domstolarna som avsågs träda i kraft den 1

juli 1993 samtidigt med de föreslagna lagändringarna. Utskottet

utgick från att det fortsatta arbetet med delegeringsfrågorna

kraftfullt skulle bedrivas inom regeringskansliet i enlighet med

de riktlinjer som dragits upp i ärendet. Utskottet tillstyrkte

bifall till propositionen och riksdagen följde utskottet (JuU32,

rskr. 371).

Genom de företagna ändringarna i rättegångsbalken och lagen om

allmänna förvaltningsdomstolar ges regeringen således sedan den

1 juli 1993 en uttrycklig befogenhet att bestämma att sådana

uppgifter som avser beredning av mål får utföras av annan än

domare, t.ex. kanslipersonal. För hovrätternas del har

lagändringen följts upp med en ändring i hovrättsinstruktionen

(1993:648), som ger möjlighet att delegera vissa beslut under

beredningen till fiskaler, fiskalsaspiranter och

domstolsbiträde.

För övriga domstolars del har inte någon sådan uppföljning

skett, och regeringen har i budgetpropositionen (s. 29) bedömt

att det inte är lämpligt att just nu gå vidare med några

författningsändringar som berör arbetsformerna vid dessa

domstolar. Skälet härför anges vara att situationen här delvis

är en annan i och med att det pågår ett omfattande reformarbete

till följd av Domstolsutredningens förslag, som kan få

förhållandevis stor betydelse för arbetsformerna. Vidare

hänvisas till att 1993 års domarutredning på ett genomgripande

sätt tar upp frågor som berör arbetsformerna i dessa domstolar.

Härtill kommer, anges det, att det i Domstolsverket pågår arbete

med att utveckla ett modernt målhanteringssystem (MÅHS) för

länsrätt och tingsrätt. Införandet av detta system kommer att

nödvändiggöra en översyn av domstolarnas arbetsformer.

Utskottet konstaterar att hithörande frågor i det rådande

beredningsläget inte bör föranleda något uttalande av riksdagen.

Utskottet avstyrker bifall till de nu berörda yrkandena i

motionerna Ju412 och Ju809.

Inskrivningsväsendet m.m.

I ett flertal motioner förespråkas att inskrivningsväsendet

inte skall skiljas från tingsrätterna. Det gäller motionerna

Ju401 (kds), Ju404 (s), Ju405 (s), Ju409 (s), Ju412 (s), Ju416

(c), Ju418 (c), Ju419 (m) och A458 (fp). I motionerna anförs

bl.a. att inskrivningsmyndigheternas verksamhet är väl

fungerande och att dess skiljande från tingsrätterna skulle

kunna innebära att ett antal tingsrätter i glesbygden läggs ned

på grund av bristande administrativ bärkraft. Här framförs också

att notarieutbildningen skulle komma att bli lidande genom en

sådan reform.

Inskrivningsväsendet har av ålder varit knutet till

domstolarna. Sedan den 1 januari 1972 gäller att

inskrivningsärenden handläggs av de till tingsrätterna knutna

inskrivningsmyndigheterna. Var och en av dessa myndigheter

förestås av en av tingsrättens domare, som i denna egenskap

kallas inskrivningsdomare. Personalen vid

inskrivningsmyndigheten är anställd vid tingsrätten.

Inför genomförandet av den reform av fastighetsrätten och

organisationen av inskrivningsväsendet som trädde i kraft den 1

januari 1972 diskuterades om en organisation vid sidan av

domstolsväsendet kunde få hand om inskrivningsväsendet.

Departementschefen ansåg emellertid att inskrivningsväsendet

också i fortsättningen borde vara knutet till domstolarna på i

princip samma sätt som dittills. Han anförde härvid bl.a.

följande (prop. 1970:20 del B 1, s. 494 f).

För inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna talar

starka skäl. Sålunda är bl.a. inskrivningsmyndighetens prövning

i viss mening av dömande karaktär. Prövningen är i många fall

visserligen av mycket enkel beskaffenhet. Inte sällan rymmer

prövningen emellertid problem som kräver ingående kunskap om de

civilrättsliga reglerna. Även om man kan tänka sig att i större

utsträckning än hittills lägga en stor del av

inskrivningsdomarens nuvarande uppgifter på erfaren personal,

som ej har juridisk utbildning på det akademiska planet, kommer

det alltid att finnas ett antal ärenden, där behov av personal

med mera djupgående juridiska insikter gör sig gällande.

Anknytningen till domstolarna garanterar att sådan personal

alltid står till förfogande. Detta är av betydelse såväl från

rättssäkerhets- som servicesynpunkt.

Systemet med ett inskrivningsväsende knutet till domstolarna

har också en annan väsentlig fördel. Jag syftar här på det värde

som ligger i utbildningsmomentet. Tingsmeriteringen, som i

ganska stor utsträckning ägnas åt inskrivningsväsendet, utgör

enligt allmän uppfattning ett värdefullt led i

domarutbildningen. Också för dem som inte i fortsättningen ägnar

sig åt domaryrket blir erfarenheten av inskrivningsväsendet

under tingsmeriteringen ofta av stort värde.

Domstolsutredningen diskuterar i sitt betänkande (SOU

1991:106) Domstolarna inför 2000-talet inskrivningsväsendets

framtida hemvist. I enlighet med sina direktiv lämnar

utredningen inga förslag men uttalar att det fortsatta arbetet

med inskrivningsväsendets utveckling enligt dess mening bör

bedrivas från utgångspunkten att inskrivningsväsendet på sikt

bör skiljas från domstolsväsendet.

Av remissvaren (Ds 1993:5 del A) över Domstolsutredningens

betänkande framgår att en stor majoritet av de instanser som

yttrat sig i denna del anser -- tvärtemot utredningens

ställningstagande -- att det fortsatta arbetet med

inskrivningsväsendets utveckling inte bör utgå ifrån att det

skall skiljas från domstolsväsendet.

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen (dir. 1993:11) har i

sitt principbetänkande (SOU 1993:99) Kart- och

fastighetsverksamhet i myndighet och bolag bl.a. föreslagit att

inskrivningsverksamheten bör föras från domstolarna till

fastighetsområdet. Förslaget innebär att närmare 300

myndigheter, däribland inskrivningsmyndigheterna, förs samman

till ett kart- och fastighetsverk och 24 regionala myndigheter

för kartor och fastigheter. Den nya organisationen föreslås

träda i kraft den 1 juli 1995. Betänkandet har remissbehandlats

och regeringen har nyligen i proposition 1993/94:214 redovisat

sitt ställningstagande till utredarens förslag.

Regeringen anför i propositionen (1993/94:214 s. 22 f) att

inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med

fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Något förslag

om ändrad organisation läggs dock inte fram nu. Som skäl för sin

bedömning anför regeringen bl.a. att inskrivningsmyndigheternas

verksamhet utgör en grundförutsättning för ett fungerande

kreditväsende inom flera sektorer av samhället, och att de

fungerar på ett bra sätt. Övervägande skäl talar därför för att

inte nu besluta om ett överförande av inskrivningsverksamheten

från tingsrätterna till de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a.

bör, anförs det, pågående arbeten med förändringar, t.ex. på

panträttsområdet, först ha kommit längre, och först då erhålls

en tydligare bild av myndigheternas framtida arbetssituation. I

princip, anförs det, ligger emellertid regeringens grundsyn

fast, nämligen att domstolarnas uppgifter så långt som möjligt

bör renodlas till dömande verksamhet. Vid ett framtida

avskiljande av inskrivningsverksamheten bör det, anförs det, i

enlighet också med bedömningen i många remissyttranden, vara

naturligt att föra samman den med övrig här berörd

fastighetsverksamhet. Detta skulle bl.a. innebära möjligheter

att även vid en fortsatt rationalisering av verksamheten med

inskrivning och panthantering kunna bibehålla en lokal

förankring av verksamheten. Regeringen avser att uppmärksamt

följa organisationsfrågan.

Utskottet anser för sin del att de skäl för

inskrivningsmyndigheternas knytande till domstolarna som

anfördes år 1972 i princip alltjämt har bärighet. Till detta

kommer att utskottet delar den uppfattning som framförts i

motionerna om att den föreslagna reformen skulle kunna få

konsekvenser för de små tingsrätternas bärkraft. Utskottet vill

i sammanhanget nämna att utskottet tidigare (JuU 1973:44, JuU

1974:9, JuU 1978/79:26, JuU 1985/86:28, JuU 1986/87:25 och

1992/93:JuU24 s. 4--5) har understrukit vikten av domstolarnas

lokala förankring. Utskottet har också betonat vikten av att

hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk

natur. Utskottet har alltjämt samma uppfattning. Med hänsyn till

beredningsläget bör motionerna inte föranleda något ytterligare

uttalande av riksdagen. Utskottet avstyrker motionerna Ju401,

Ju404, Ju405, Ju409, Ju412, Ju416, Ju418, Ju419 och A458 i nu

berört hänseende.

I motionerna Ju403 (m) och Ju410 (s) föreslås att

inregistreringen av företagsinteckning flyttas från Malmö

tingsrätt till Patent- och registreringsverket.

Den som idkar näring kan använda den egendom som ingår i

näringsverksamheten som kreditsäkerhet. Regler om detta finns i

lagen (1984:649) om företagshypotek. En näringsidkare som vill

upplåta ett företagshypotek har rätt att få inskrivning i sin

näringsverksamhet av ett visst penningbelopp

(företagsinteckning). En företagsinteckning innebär alltså en

inskrivning av ett visst penningbelopp på en näringsidkares

upplägg i företagsinteckningsregistret. Handläggningen sker vid

en för hela landet central inskrivningsmyndighet som är knuten

till Malmö tingsrätt på samma sätt som inskrivningsmyndigheterna

enligt jordabalken är knutna till tingsrätterna. En av domarna

vid tingsrätten är chef för inskrivningsmyndigheten. Under år

1993 handlade inskrivningsmyndigheten totalt ca 145 000 ärenden.

Tidigare skedde handläggningen vid en inskrivningsmyndighet i

varje län. Den centrala inskrivningsmyndigheten inrättades år

1986 i samband med att den nya lagen om företagshypotek trädde i

kraft, och i lagstiftningsärendet anförde regeringen att

centralmyndigheten skulle förläggas till Malmö tingsrätt (prop.

1983/84:128).

I lokaliseringsfrågan inkom till riksdagen i det ärendet

yttranden från Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Patent-

och registreringsverket. I yttrandena föreslogs att

centralmyndigheten skulle bli förlagd till Patent- och

registreringsverkets bolagsbyrå i Sundsvall.

Lagutskottet fann för sin del inte skäl föreligga att frångå

regeringens beslut om att förlägga verksamheten till Malmö.

Utskottet tillade att förslaget till en ny lag om

företagshypotek var en angelägen reform. Om lokaliseringsfrågan

skulle börja utredas på nytt för en eventuell förläggning till

en myndighet utanför domstolsväsendet var det uppenbart att

ikraftträdandet av reformen skulle behöva skjutas ytterligare på

framtiden och att kostnaderna skulle öka ytterligare. Utskottet

avstyrkte bifall till i ärendet väckta motioner om annan

lokalisering. Vad utskottet anfört om lokaliseringen till Malmö

gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (LU

1983/84:36, rskr. 413).

I departementspromemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden

-- en idéskiss sägs att det är tänkbart att flytta över

huvudmannaskapet för den aktuella inskrivningsverksamheten till

Patent- och registreringsverket.

I ärendet har utskottet inhämtat att Patent- och

registreringsverket alltjämt har uppfattningen att inskrivning

av företagsinteckning bör förläggas dit. Detta framgår också av

verkets remissyttrande (Ds 1993:5 s. 442) över

Domstolsutredningens ovannämnda betänkande.

Utskottet är för närvarande inte berett att tillstyrka en

förändring när det gäller den centrala inskrivningsmyndighetens

lokalisering. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju403

och Ju410.

Ungdomsdomstol

I motion Ju810 (nyd) föreslås en försöksverksamhet med en

särskild ungdomsdomstol där ungdomar tjänstgör som domare,

åklagare och försvarare i ungdomsmål.

Utskottet behandlade i höstas en liknande motion där det

föreslogs en utredning om förutsättningarna för inrättande av en

sådan domstol.

I ärendet konstaterade utskottet att brottmålsprocessen, i

likhet med andra processer, ställer särskilda krav på aktörerna.

Det kunde inte komma i fråga, särskilt inte i ungdomsmål, ansåg

utskottet, att frångå kraven på utbildning och kompetens hos

domare, åklagare och försvarare. Motionen borde enligt

utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från utskottets

sida varför motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet

(1993/94:JuU4 s. 15).

Utskottet har inte ändrat inställning och avstyrker bifall

till motion Ju810 i nu berörd del.

Rättegången i mål om ekonomisk brottslighet

I motion Ju412 (s) förespråkas en översyn av frågan om

huruvida rättegången i mål om ekonomisk brottslighet kan delas

upp i fristående delar.

Inledningsvis vill utskottet erinra om att en sådan möjlighet

redan finns enligt gällande bestämmelser i rättegångsbalken

(RB).

Om åtal har väckts mot någon för flera brott eller åtal mot

flera för att ha tagit del i samma brott, skall åtalen enligt 45

kap. 3 § RB handläggas i en rättegång, om rätten inte finner

särskild handläggning vara lämpligare. Av förarbetena till

lagrummet framgår att bestämmelsen har tillkommit för att skapa

bättre förutsättningar för att handlägga vidlyftiga mål.

Departementschefen uttalade (se NJA II 1956 s. 313) att hänsyn i

första hand borde tas till processmaterialets omfattning och

till de olika brottens art och samband med varandra. Han

uttalade vidare att om processmaterialet var synnerligen

omfattande och brotten inte hade något närmare samband med

varandra, en uppdelning av åtalet på två eller flera rättegångar

i regel borde ske.

Rättegångsutredningen konstaterade i sitt betänkande (SOU

1982:26) Processen i tingsrätt, del B, att de gällande reglerna

skapar vissa problem från handläggningssynpunkt och föreslog en

delvis ny reglering som syftar till att rätten skall få större

möjligheter att underlåta gemensam handläggning i de fall där

sådan handläggning är processekonomiskt mindre lämplig, särskilt

i de situationer där flera personer är åtalade.

Under remissbehandlingen ställde sig remissinstanserna i

allmänhet bakom grundtankarna i förslaget eller lämnade det utan

erinran. Det anfördes också att man i praxis redan tillämpar de

riktlinjer som utredningen drog upp. Ett par remissinstanser

ansåg dock att möjligheterna att dela upp rättegången vid flera

åtal mot samma person skulle bli för stora om förslaget

genomfördes, och att det fanns risk för "processer i processen"

rörande frågan om kumulation skall ske eller inte.

Departementschefen, som inte föreslog någon ändring i den

proposition som följde, konstaterade inledningsvis (prop.

1986/87:89 s. 98) bl.a. att huvudregeln när det gäller åtal mot

samma person för flera brott även fortsättningsvis givetvis bör

vara att åtalen handläggs i en rättegång och resulterar i

gemensam påföljd. För situationer när detta av en eller annan

anledning inte är lämpligt eller möjligt, bör det finnas

möjlighet att dela upp rättegången, och redan gällande regler

ger enligt hans mening tillräckligt utrymme för detta.

Utskottet finner inte anledning att initiera en översyn av

gällande regler i nu berört hänseende. Utskottet vill erinra om

att det i praxis redan förekommit fall där rättegången i

vidlyftiga mål om ekonomisk brottslighet delats upp (jfr RH

1991:88). Utskottet avstyrker således bifall till motion Ju412 i

nu behandlad del.

Säkerhetssal för Svea hovrätt

I motion Ju420 (c) aktualiseras frågan om en s.k. säkerhetssal

på Riddarholmen i Stockholm. Säkerhetssalen skulle stå till

förfogande främst för Svea hovrätt men även för de övriga

domstolar som är belägna där.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner. År 1990

(1989/90:JuU24 s. 8 f) konstaterade utskottet med anledning av

en sådan motion att frågan om en sal som uppfyller högt ställda

säkerhetskrav redan var aktualiserad och att det saknades

anledning för utskottet att göra en annan bedömning av

säkerhetssalens lokalisering än vad som kommit till uttryck i

ett regeringsbeslut om en säkerhetssal belägen i Stockholms

tingsrätt. Utskottet avstyrkte bifall till motionen, och

riksdagen följde utskottet.

År 1991 väcktes en ny motion i frågan. Utskottet

remissbehandlade motionen tillsammans med en motion om

säkerhetshöjande åtgärder vid domstolarna. I ärendet upplystes

att det inom Byggnadsstyrelsen pågick ett planeringsarbete för

en säkerhetssal vid Stockholms tingsrätt och att

Byggnadsstyrelsen även arbetade med lokalfrågorna på

Riddarholmen. I det sammanhanget skulle Svea hovrätts behov av

en stor rättssal aktualiseras. Utskottet underströk, i sitt av

riksdagen godkända betänkande, vikten av att säkerhetsfrågorna

uppmärksammades särskilt i samband med att lokalfrågorna för

domstolarna på Riddarholmen gavs en lösning. Mot den angivna

bakgrunden erfordrades det enligt utskottets mening inte något

riksdagsuttalande med anledning av motionen. Utskottet avstyrkte

således bifall till motionen (1991/92:JuU1).

Byggnadsstyrelsen var fram till och med den 1 juli 1992

lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten.

Från denna tidpunkt har Byggnadsstyrelsens

lokalförsörjningsmonopol upphört och lokalhållningsansvaret i

princip övertagits av respektive myndighet.

Enligt vad utskottet inhämtat från Domstolsverket undersöks

för närvarande möjligheterna att hitta en lämplig lokal på

Riddarholmen. Ett förslag finns och om planerna härvidlag

realiseras skulle en stor sessionssal med biutrymmen och hög

säkerhet kunna stå klar någon gång under år 1996. Ännu är

emellertid inga beslut fattade i ärendet.

Utskottet finner det angeläget att frågan om en stor

sessionssal på Riddarholmen förs framåt och utskottet vill, som

tidigare, understryka vikten av att säkerhetsfrågorna

uppmärksammas särskilt i det sammanhanget. Utskottet anser i

rådande situation det dock inte nödvändigt med ett

riksdagsuttalande i frågan. Motion Ju420 avstyrks.

Översyn av häktningsreglerna m.m.

I motion Ju704 (fp) begärs en översyn av de häktningsregler

som infördes år 1988.

Reglerna om de straffprocessuella tvångsmedlen anhållande och

häktning ändrades år 1988 (prop. 1986/87:112, 1987/88:JuU7,

rskr. 30). Reformen berörde både förutsättningarna för att

tillgripa häktning och anhållande samt de frister inom vilka

sådana frihetsberövanden skall prövas av domstol. En möjlighet

att häkta vid en lägre grad av misstanke om brott, s.k.

utredningshäktning, infördes.

Reglerna om häktning och anhållande finns i 24 kap.

rättegångsbalken (RB) och innebär sammanfattningsvis följande.

Den som är på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket

är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, får häktas om det

finns risk för att han avviker, försvårar utredningen eller

fortsätter sin brottsliga verksamhet. Kan det antas att den

misstänkte kommer att dömas endast till böter får häktning inte

ske.

Om det finns skäl att häkta någon, får han anhållas i avvaktan

på rättens prövning av häktningsfrågan.

Häktningsframställning skall göras samma dag som

anhållningsbeslutet meddelades eller senast dagen efter. Om det

finns synnerliga skäl, får framställningen göras senast tredje

dagen efter anhållningsbeslutet. Rätten skall samma dag eller

senast dagen därefter hålla förhandling i häktningsfrågan. Om

det finns synnerliga skäl får förhandlingen hållas senare, dock

aldrig senare än fyra dygn efter det att den misstänkte greps

eller anhållningsbeslutet verkställdes. Vid beräkning av

tidsfristerna för domstolsprövning likställs lördagar, söndagar

och helgdagar med vanliga arbetsdagar, vilket inte var fallet

enligt de gamla reglerna. Detta har medfört bl.a. att

tingsrätterna måste vara beredda att hålla

häktningsförhandlingar under veckosluten och på helgdagar. För

ändamålet har en beredskapsorganisation tillskapats för

domstolarna och advokatväsendet. Beredskapsorganisation för

övriga berörda myndigheter har ändrats och utökats.

De nya häktningsreglerna utvärderades år 1989 genom bl.a.

Domstolsverkets försorg (DV Rapport 1989:9). Utvärderingen

visade att kravet på snabb domstolsprövning väl hade uppfyllts

genom reformen. Även andra handläggningstider hade minskat,

t.ex. tiden från anhållande till tingsrättens dom. Kvaliteten på

det skriftliga utredningsmaterialet inför häktningsförhandlingen

hade sjunkit enligt en majoritet av de domare och åklagare som

tillfrågats. Antalet häktningsframställningar ökade under

reformens första år med 21 % och antalet beslut i

häktningsfrågor med 29 %. Samtidigt hade under samma period

antalet anhållna minskat med 6 %. Andelen anhållna som begärdes

häktade ökade från 36 till 46 %. Även andelen bifallna

häktningsframställningar hade ökat, från 87 % år 1987 till 92 %

år 1989. Det totala antalet häktade hade alltså ökat kraftigt.

De kortare tidsfristerna ansågs vara den troligaste orsaken till

detta. Även antalet häktade i åldern 15--17 år hade ökat, från

52 år 1987 till 91 år 1988. Den troligaste förklaringen till

ökningen av antalet häktade unga lagöverträdare var, enligt

rapporten, att de unga inte hinner placeras på s.k. LVU-hem

under anhållningstiden, något som var vanligt före

häktningsreformen. Den tid de unga behöver tillbringa i häkte

torde dock vara begränsad eftersom man i allmänhet ganska snart

efter häktningsförhandlingen borde kunna ordna placering i

LVU-hem.

En arbetsgrupp inom beredskapsområdet för Stockholms län och

Gotlands län har i en skrift till Justitiedepartementet begärt

att det företas en ny utvärdering av de regler om anhållande och

häktning som infördes år 1988. Arbetsgruppen anför i sin skrift

bl.a. att den gjort en del iakttagelser, som stöder de

slutsatser som gjordes i Domstolsverkets rapport från år 1989.

Otvivelaktigt, sägs det, har antalet häktade stigit och har

fortsatt att stiga efter rapporten, och stora svårigheter finns

för närvarande för kriminalvårdsorganisationen att ordna platser

för häktade trots att antalet häktesplatser i riket har ökat

under senare år. Arbetsgruppen konstaterar också att antalet

häktningsförhandlingar under helgerna ökat mycket i förhållande

till vad som gällde inledningsvis efter reformens

ikraftträdande, vilket medfört högre kostnader för berörda delar

av rättsväsendet utan kompensation i form av ytterligare anslag.

Avslutningsvis konstaterar arbetsgruppen att Domstolsverkets

utvärdering nu ligger så långt tillbaka i tiden att redan denna

omständighet bör motivera en ny utvärdering av reglerna om

anhållande och häktning.

Som utskottet redovisar i sitt betänkande om anslag till

kriminalvården för nästa budgetår (1993/94:JuU17) har medeltalet

häktade ökat sedan de nya reglerna om häktning trädde i kraft år

1988 från omkring 635 under budgetåret 1986/87 till cirka 1 040

under budgetåret 1992/93. Totalt ökade medelbeläggningen vid

häktena under samma period från ca 870 till närmare 1 300.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen för avsikt att ge

Domstolsverket i uppdrag att göra en förnyad utvärdering av

häktningsreformen från år 1988. Utskottet anser att motion Ju704

därigenom får anses tillgodosedd.

I motion Ju810 (nyd) förordas en utvidgning av

häktningsinstitutet för att göra det möjligt att frihetsberöva

en misstänkt i avvaktan på utredning om lämplig påföljd för

denne.

Utskottet behandlade i höstas en liknande motion (1993/94:JuU4

s. 11). Utskottet konstaterade härvid att rätten i samband med

beslut om häktning också fattar beslut om den personutredning

som skall göras i målet så att denna utredning skall vara klar

till huvudförhandlingen. Den ordning som gäller i dag ger

således möjlighet att till huvudförhandlingen få in de uppgifter

som behövs för att kunna bestämma lämplig påföljd, om den

tilltalade skulle befinnas skyldig. Någon anledning att utvidga

häktningsgrunderna på sätt som föreslogs i motionen fanns inte

ansåg utskottet, och utskottet avstyrkte bifall till motionen.

Riksdagen följde utskottet.

Det föreligger inte anledning för utskottet att nu ändra sin

inställning. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju810 i

berörd del.

Grupptalan

I motion Ju805 (v) begärs ett tillkännagivande om att

utredningen om grupptalan skall utreda frågan om införande av

regler om grupptalan beträffande skadestånd vid t.ex.

miljöbrottslighet.

Regeringen beslutade år 1991 att tillkalla en särskild

utredare för att utreda om det går att förbättra möjligheterna

att i svensk domstol driva anspråk som är gemensamma eller

likartade för en större grupp människor. Utredaren bör enligt

direktiven (dir. 1991:59) överväga möjligheten att beträffande

sådana anspråk -- som ett komplement till de traditionella

rättegångsreglerna -- införa regler om s.k. grupptalan.

Utredaren bör också enligt direktiven föreslå de ändringar i

övrigt som behövs i det processuella regelsystemet för att

säkerställa möjligheterna att driva sådana anspråk i domstol. I

direktiven anges att utredaren bör kartlägga reformbehovet i

första hand när det gäller konsumenträtten och miljörätten. Ett

betänkande kan förväntas vid årsskiftet 1994/95.

Enligt vad utskottet inhämtat har utredaren bl.a. övervägt

frågan om grupptalan när det gäller skadestånd och s.k.

förbudstalan vid miljöfarlig verksamhet. Motion Ju805 får därmed

anses tillgodosedd.

Legal bevisprövning

I motion Ju706 (-) förespråkas en utredning om införandet av

legal bevisprövning i svensk rätt.

Bevisrätten kan utformas antingen enligt den legala

bevisteorin eller den fria bevisprövningens princip. Vid fri

bevisprövning råder det -- åtminstone i princip -- ingen

begränsning med avseende på de bevismedel som får användas, och

domaren har att fritt bedöma bevisvärdet av den förebragta

bevisningen. Den legala bevisteorin har däremot förbud mot vissa

bevismedel, och det bestäms i lagen vilket bevisvärde rätten

skall tillerkänna de bevis som får föras. I modern rättskipning

råder i stort sett såväl fri bevisföring som fri bevisvärdering,

medan den legala bevisteorien varit förhärskande under

medeltiden och även därefter. Exempel härpå erbjöd vissa

stadganden i den gamla rättegångsbalken från 1734. Personer, som

var nära släkt med endera parten eller ekonomiskt intresserade

av sakens utgång, betraktades som jäviga och på den grunden

förhindrade att vittna. Angående vittnesmålets bevisvärde

stadgades att "tu vittnen äro fullt bevis, däri de sammanstämma;

ett vittne om själva saken gälle ej mer än för halvt bevis".

Enligt doktrinen (jfr Ekelöf, Rättegång IV) kan den legala

bevisteorin synas strida mot allt sunt förnuft, och som exempel

härpå redovisas att i Frankrike gällde den regeln att vittnesmål

av tre kvinnor var likvärdigt med vittnesmål av två män.

Ekelöf anför vidare att för medeltidens rättslärda tedde sig

denna bevisteori emellertid helt naturlig, eftersom den

överensstämde med den skolastiska rationalismens strävan att

uppställa abstrakta principer för allt mänskligt handlande.

Ekelöf anser att det kan förefalla egendomligt att denna grova

schematisering kunde vinna erkännande så långt fram i tiden, men

förklarar det med att de legala bevisreglerna gjorde det lätt

att kontrollera rättens bevisvärdering. Detta kunde tyckas vara

en stor fördel, såvida man inte anser sig kunna lita på domarnas

oväld och omdöme. Därtill kom emellertid att forna tiders mer

eller mindre skriftliga processförfarande försvårade en fri

värdering av bevisningen. Att åstadkomma bättre

förutsättningar härför utgjorde själva huvudmotivet för

införandet av den nu gällande regeln om en koncentrerad och

muntlig huvudförhandling.

Rättegångsbalken (RB) slår fast den fria bevisprövningens

princip i svensk processrätt (jfr RB 35 kap. 1 §). Någon

anledning att ändra på den principen finns inte. Utskotter anser

att motion Ju706 inte bör föranleda något uttalande från

riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Översyn av delgivningsreglerna

I motion Ju709 (m) begärs en översyn av reglerna om

delgivning.

Reglerna om delgivning finns främst i delgivningslagen

(1970:428). Bestämmelser om delgivning finns också i

rättegångsbalken och delgivningsförordningen (1979:101).

Härutöver finns särskilda regler om delgivning i en mängd andra

författningar.

Delgivningsreglerna har setts över vid flera tillfällen sedan

delgivningslagens tillkomst (jfr prop. 1978/79:11, JuU11, rskr.

36 och prop. 1984/85:109, JuU23, rskr. 216). Syftet har varit

att effektivisera delgivningsverksamheten. Trots olika reformer

har delgivningsproblemen emellertid ökat från år till år,

framför allt i storstäderna.

Riksdagens revisorer granskade år 1987 hur

delgivningsverksamheten fungerade vid olika myndigheter, och

revisorerna föreslog att delgivningsförfarandet vid domstolar

och statliga myndigheter samt stämningsmannaorganisationen

skulle bli föremål för en genomgripande översyn (förs.

1987/88:16).

Utskottet uttalade vid sin behandling av revisorernas förslag

att det, med hänsyn till att frågan redan var aktualiserad inom

Justitiedepartementet genom att en arbetsgrupp tillsatts för en

översyn av reglerna, var tillräckligt med ett uttalande att

revisorernas förslag borde beaktas under det fortsatta

utredningsarbetet i regeringskansliet. Samtidigt underströk

utskottet att det var angeläget att en nyordning kom till stånd

utan dröjsmål. Vad utskottet uttalat gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (1988/89:JuU9, rskr. 34).

Som ett resultat av översynen inom Justitiedepartementet

publicerades år 1989 promemorian (Ds 1989:75) Några

delgivningsfrågor. Promemorian remissbehandlades och utgjorde

underlag för en proposition som behandlades i riksdagen år 1990

(prop. 1990/91:11, JuU8, rskr. 90). Genom lagstiftningen

genomfördes ändringar som syftade till att förenkla och

förbättra delgivningsverksamheten. Ändringarna innebar i korthet

följande. Delgivning skulle kunna underlåtas i ökad

utsträckning. En ny delgivningsform, förenklad delgivning,

infördes. Området för telefondelgivning utvidgades och

surrogatdelgivning med den söktes arbetsgivare tilläts.

Möjligheterna att delge en juridisk person genom en

styrelsesuppleant utvidgades, och hemliga telefonnummer gjordes

i större utsträckning tillgängliga för delgivning.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 1991.

Ytterligare en reform har skett på delgivningsområdet. Genom

lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993 har införts

möjligheter till kungörelsedelgivning med juridiska personer som

saknar registrerad behörig ställföreträdare (prop. 1992/93:68,

LU14, rskr. 62).

Domstolsverket har nyligen på regeringens uppdrag utvärderat

1991 års delgivningsreform (DV-rapport 1993:6). Undersökningen

tyder på att reglerna på det stora hela fungerar

tillfredsställande och en del uppslag till förändringar har

förts fram. Domstolsverket förordar att det sker en allmän

översyn av delgivningsregleringen.

Domstolsverkets utvärdering och vissa andra förslag till

förbättringar på delgivningsområdet som har framförts av olika

myndigheter och organisationer bereds nu i

Justitiedepartementet.

Utskottet vill som tidigare (se 1990/91:JuU8) uttala att en

väl fungerande delgivningsverksamhet är viktig för det allmännas

möjligheter att tillgodose såväl enskilda rättssökandes krav på

effektivitet i förvaltning och rättskipning som det övergripande

intresset av en effektiv brottsbekämpning. Då förbättringar

nyligen genomförts på området och då frågor om ytterligare

förbättringar är föremål för beredning inom regeringskansliet är

utskottet för närvarande inte berett att förorda en allmän

översyn av delgivningsreglerna. Motion Ju709 avstyrks.

Riksdrots

I motion Ju406 (m) föreslås att Högsta domstolens ordförande

får titeln riksdrots.

Titeln drots är en nordisk medeltida ämbetstitel. Den användes

i Sverige på 1500-talet som en ren hedersbevisning (rikets

drots). I början av 1600-talet fick ämbetet ett reellt innehåll

när det förenades med presidentskapet i den nyinrättade Svea

hovrätt, som skulle fungera som landets högsta domstol. När

flera hovrätter tillkom fick riksdrotsen till uppgift att

övervaka landets justitieväsen, vilket 1660 ledde till att

ämbetet formellt skildes från presidentskapet för hovrätten.

Ämbetet lämnades obesatt i senare delen av 1600-talet och

återupplivades år 1787, då justitiekanslern fick titeln

riksdrots samt blev överpresident för rikets hovrätter och från

1789 blev främste ledamot i Högsta domstolen. Titeln försvann i

och med 1809 års regeringsform.

Motionen föranleder inte någon åtgärd från utskottets sida

utan avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Domstolsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna

del och med avslag på motion 1993/94:Ju810 yrkande 55 till

Domstolsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag

på 65 328 000 kr,

res. 1 (nyd)

2. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets

styrelse

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju407 yrkande 1 och

1993/94:Ju412 yrkandena 4 och 5,

res. 2 (s)

3. beträffande beslutsbefogenheter för Domstolsverkets

styrelse

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju407 yrkande 2,

4. beträffande sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju408 och

1993/94:Ju412 yrkande 6,

res. 3 (s)

5. beträffande kammarrättsfilialen i Umeå

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju413

6. beträffande Sollefteå tingsrätts domkrets

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju411,

res. 4 (nyd)

7. beträffande anslag till Domstolarna m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna

del och med bifall till motion 1993/94:Ju811 yrkande 4 till

Domstolarna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 2 543 888 000 kr,

res. 5 (m, fp, c, kds)

8. beträffande renodling av domarrollen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju412 yrkande 7 och

1993/94:Ju809 yrkandena 29 och 30,

res. 6 (s)

9. beträffande Inskrivningsmyndigheternas verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju401, 1993/94:Ju404,

1993/94:Ju405, 1993/94:Ju409, 1993/94:Ju412 yrkande 1,

1993/94:Ju416, 1993/94:Ju418, 1993/94:Ju419 och 1993/94:A458

yrkande 8,

10. beträffande inskrivning av företagsinteckning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju403 och

1993/94:Ju410,

11. beträffande ungdomsdomstol

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 36,

res. 7 (nyd)

12. beträffande rättegång om ekonomisk brottslighet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju412 yrkande 10,

13. beträffande säkerhetssal för Svea hovrätt

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju420,

14. beträffande översyn av häktningsreglerna

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju704,

15. beträffande häktning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 52,

16. beträffande grupptalan

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju805 yrkande 4,

17. beträffande legal bevisprövning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju706,

18. beträffande översyn av delgivningslagen m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju709,

19. beträffande Riksdrots

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju406.

Stockholm den 12 april 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Alf Eriksson (s),

Christel Anderberg (m) och

Anders Svärd (c).

Göthe Knutson (m) har inte deltagit i besluten under mom.

1--8, 10--13 och 15--19.

Birgit Henriksson (m) har inte deltagit i besluten under mom.

9 och 14.

Karl Gustaf Sjödin (nyd) har inte deltagit i beslutet under

mom. 14.

Reservationer

1. Anslag till Domstolsverket (mom. 1)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet godtar" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser emellertid i likhet med vad som framförs i

motion Ju810 att det redan nu bör ställas krav på besparingar på

Domstolsverket. Verket bör således åläggas ett produktivitets-

och effektivitetskrav på 2 % och för nästa budgetår tilldelas

1,3 miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande anslag till Domstolsverket

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna

del och med bifall till motion 1993/94:Ju810 yrkande 55 till

Domstolsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag

på 64 028 000 kr.

2. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse (mom. 2)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att domstolarnas akuta problem är

ärendebalanserna och den hårda belastningen. Att ändra

sammansättningen av Domstolsverkets styrelse för att engagera de

främsta domarna i att administrera domstolsväsendet kan, som

utskottet ser det, knappast förbättra läget. Utskottet kan inte

heller se att det under de närmare tjugo år som Domstolsverket

existerat framkommit några sakliga eller principiella skäl för

en ändrad sammansättning av styrelsen.

När det gäller de fackliga representanterna i styrelsen är det

enligt utskottets uppfattning nödvändigt att det i bl.a. de

centrala verken är väl sörjt för politisk och medborgerlig

insyn. Det är också mycket betydelsefullt att personalen via

sina organisationer har möjligheter att föra fram sina

synpunkter rörande verksamheten och ta del i myndighetens

ledning genom egna representanter i styrelsen.

Sammanfattningsvis anser utskottet i likhet med vad som

framförs i motion Ju412 att tidigare principer för

sammansättningen av Domstolsverkets styrelse bör återinföras och

att de fackliga organisationerna skall ha nomineringsrätt. Det

får ankomma på regeringen att genast vidta åtgärder härför. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju412 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Av det anförda framgår att utskottet avstyrker bifall till

motion Ju407 i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets

styrelse

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju407 yrkande 1 och

med anledning av motion 1993/94:Ju412 yrkandena 4 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden (mom. 4)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Att låta de fackliga representanterna i nämnden utgå var

enligt utskottets mening ett misstag. Det innebär nämligen att

biträdespersonalen förlorar det direkta inflytandet över

tillsättningen av de domare som i praktiken är deras chefer. I

denna process har personalen ofta värdefulla erfarenheter att

tillföra. I likhet med vad som anförs i motionerna Ju408 och

Ju412 anser utskottet således att tidigare principer för

sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

bör återinföras med nomineringsrätt för de fackliga

organisationerna. Det får ankomma på regeringen att genast vidta

åtgärder härför. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju408 och

1993/94:Ju412 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

4. Sollefteå tingsrätts domkrets (mom. 6)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Det saknas" och slutar med "1992/93:JuU24 s. 4 f)" bort ha

följande lydelse:

Sollefteå tingsrätt är en endomardomstol. Utskottet anser för

sin del att de skäl som anförs i motion Ju411 motiverar en

utvidgning när det gäller domkretsen för tingsrätten. I första

hand bör domkretsen utökas med Ragunda kommun, som i dag ingår i

domkretsen för Östersunds tingsrätt. Skäl finns också att

överväga om inte de andra orter som nämns i motionen bör

överföras till domkretsen. Det får ankomma på regeringen att i

de fortsatta övervägandena rörande den framtida

tingsrättsorganisationen beakta vad utskottet nu anfört. Detta

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande Sollefteå tingsrätts domkrets

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju411 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 7)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Birgit Henriksson

(m), Liisa Rulander (kds), Siw Persson (fp), Anders Svärd (c)

och Christel Anderberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Sammanfattningsvis kan" och slutar med "för

närvarande" bort ha följande lydelse:

Utskottet, som godtar regeringens förslag till

medelsberäkning, kan inte tillstyrka bifall till motion Ju811

där en resursförstärkning på 10 miljoner kronor begärs för

vidareutbildning av domare och för en förstärkning av resurserna

för domstolsprövning av mål om ekonomisk brottslighet. Utskottet

vill här peka på att de krav på utbildningsaktiviteter som tas

upp i motionen bör ingå i Domstolsverkets ordinarie

utbildningsutbud. Om ytterligare resurser krävs för de angivna

ändamålen ankommer det på Domstolsverket att göra behövliga

omprioriteringar inom budgetramen. Utskottet vill vidare när det

gäller de begärda medlen för en förstärkning av resurserna för

domstolsprövning av mål om ekonomisk brottslighet anföra att den

måltillströmning som kan förväntas bli ett resultat av de ökade

resurser som tilldelats både åklagarväsendet och polisväsendet

knappast kommer att nå domstolarna förrän tidigast budgetåret

1995/96. Det tar tid innan den ökade verksamheten hos polis och

åklagare resulterar i en ökad måltillströmning.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet bifall till motion Ju811

i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande anslag till Domstolarna m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna

del och med avslag på motion 1993/94:Ju811 yrkande 4 till

Domstolarna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 2 533 888 000 kr.

6. Renodling av domarrollen m.m. (mom. 8)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och Ju809"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas positiva inställning till

renodling och delegering. Härvid kan på ett bra sätt olika

personalgruppers kompetens tas till vara samtidigt som

domarresurserna kan koncentreras på de frågor som kräver

juridisk kompetens. Erfarenheterna av hittillsvarande delegering

är klart positiva. Delegering leder till bättre

resursutnyttjande, snabbare handläggning och även till bättre

arbetstillfredsställelse vilket på sikt kan underlätta den nu

ansträngda situationen i domstolarna. Utskottet kan inte se

några hinder mot att arbetet med inriktning mot ökad renodling

och delegering fortsätter parallellt med övervägandena om

Domstolsutredningens betänkande och det arbete som bedrivs av

1993 års domarutredning. Tvärtom får det ankomma på regeringen

att snarast ta till vara de möjligheter till delegering som

riksdagen beslutade om under förra riksmötet. Vad utskottet nu

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande renodling av domarrollen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju412

yrkande 7 och 1993/94:Ju809 yrkandena 29 och 30 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Ungdomsdomstol (mom. 11)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Ju810 anser utskottet att

tiden nu är mogen för att pröva nya vägar när det gäller att

komma till rätta med ungdomsbrottsligheten. Ett system med

särskilda ungdomsdomstolar där ungdomar tjänstgör som domare,

åklagare och försvarare i ungdomsmål bör införas på försök i

vårt land. Härvid bör den i motionen nämnda försöksverksamheten

med ett liknande förfarande i USA stå som förebild. Det får

ankomma på regeringen att vidta åtgärder för inrättande av en

sådan verksamhet och återkomma till riksdagen med förslag. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju810 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande ungdomsdomstol

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 36

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

ANDRA HUVUDTITELN 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 4

Inledning 4

Domstolsverket 5

Inledning 5

Domstolsverkets styrelse 6

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet 7

Medelstilldelningen 8

Domstolarna m.m. 8

Inledning 8

Arbetsläget m.m. 10

Medelstilldelningen 12

Renodling av domarrollen m.m. 13

Inskrivningsväsendet m.m. 15

Ungdomsdomstol 18

Rättegången i mål om ekonomisk brottslighet 18

Säkerhetssal för Svea hovrätt 19

Översyn av häktningsreglerna m.m. 20

Grupptalan 22

Legal bevisprövning 22

Översyn av delgivningsreglerna 23

Riksdrots 24

Hemställan 25

Reservationer 26

1. Anslag till Domstolsverket (mom. 1) 26

2. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse

(mom. 2)27

3. Sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden (mom. 4)

28

4. Sollefteå tingsrätts domkrets (mom. 6) 28

5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 7) 29

6. Renodling av domarrollen m.m. (mom. 8) 29

7. Ungdomsdomstol (mom. 11) 30