Bet. 1993/94:JuU23

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU23

Anslag till åklagarväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

JuU23

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till åklagarväsendet för budgetåret 1994/95 samt ett

antal motioner om medelstilldelningen m.m. med anknytning till

åklagarväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelstilldelning. Motionerna avstyrks. Till betänkandet har

fogats tre reservationer varav två från (s) och en från (nyd).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit att riksdagen

till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 27 528 000 kr (punkt C 1, s. 118),

till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 554 948 000 kr (punkt C 2, s. 119).

Motionerna

1993/94:Ju301 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om befogenheten att fatta beslut rörande sekretess vid

förundersökningar.

1993/94:Ju612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget C 2, till

Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000

kr utöver regeringens förslag eller således 569 948 000 kr.

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rekrytering och utbildning av åklagare.

1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om relativ åtalsplikt,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtalsunderlåtelse och

förundersökningsbegränsning,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om summarisk straffprocess.

1993/94:Ju811 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att garantera resurserna till den

särskilda utredningsgruppen angående brottsmisstankar i samband

med utredningen av finanskrisen.

Utskottet

Inledning

Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av

rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot

brottsligheten. Liksom andra delar av den offentliga sektorn har

åklagarväsendet ställts inför uppgiften att med begränsade

resurser klara av en växande arbetsmängd. I syfte att anpassa

åklagarverksamheten till framtidens krav har ett betydande

utredningsarbete ägt rum under senare tid.

År 1990 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt

kommitté för att se över åklagarverksamheten och

förundersökningsreglerna. Kommittén, som antog namnet

Åklagarutredningen -90, redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag i

betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. I

betänkandet behandlas bl.a. frågor om avkriminalisering samt om

åtalsplikten, förundersökningsförfarandet och åklagarväsendets

organisation. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu

vidare inom Justitiedepartementet.

I budgetpropositionen (s. 34) gör regeringen mot bakgrund av

det nämnda utredningsarbetet bedömningen att åklagarväsendets

grundläggande organisatoriska uppbyggnad på regional och lokal

nivå inte skall ändras. Regeringen har därför i november 1993

uppdragit åt Riksåklagaren att i enlighet med vissa närmare

angivna riktlinjer bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt,

utreda behovet av förändrad gränsdragning mellan olika

åklagardistrikt samt ange dimensioneringsprinciper. Huvudsyftet

med uppdraget är att åstadkomma en mer effektiv organisation och

ett optimalt utnyttjande av resurserna. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 september 1994.

I sammanhanget bör också nämnas att Riksåklagaren har fått

regeringens uppdrag att följa upp och redovisa konsekvenserna

för åklagarväsendet av att polisdistriktsindelningen för

närvarande ändras. Detta uppdrag skall slutredovisas den 1

september 1994.

Mot bakgrund av den organisationsöversyn på den lokala och

regionala nivån som Åklagarutredningen -90 genomfört uppdrog

regeringen i juli 1992 åt Statskontoret att se över

åklagarväsendets centrala organisation. Statskontoret redovisade

uppdraget i februari 1993 genom rapporten (1993:3)

Riksåklagarens framtida roll och organisation. Rapporten har

remissbehandlats.

Riksåklagaren har vidare haft regeringens uppdrag att se över

Riksåklagarens tillsynsverksamhet. Uppdraget redovisades i mars

1993 i promemorian (ÅD 208-93) Tillsynsverksamheten i

Riksåklagarens kansli. Promemorian har remissbehandlats.

I budgetpropositionen (s. 37 f) redogör regeringen mot

bakgrund av de två sistnämnda utredningarna för hur den centrala

åklagarorganisationen bör utformas i framtiden. Enligt

regeringen bör under Riksåklagaren finnas fyra

huvudfunktioner: en för tillsyn, en för metodutveckling och en

för administration. Dessutom skall det, precis som i dag, finnas

en särskild funktion för Riksåklagarens verksamhet i Högsta

domstolen (HD). Var och en av de tre förstnämnda funktionerna

skall ledas av en byråchef. För åklagarverksamheten i HD skall

finnas en eller flera byråchefer. Riksåklagaren skall enligt

regeringen som myndighetschef mer koncentrera sig på

övergripande frågor som att skapa policy och sörja för

utvecklingsfrågor. Biträdande riksåklagaren skall vara

ställföreträdande Riksåklagare och ha som huvudfunktion att

ansvara för den löpande juridiska verksamheten. Regeringen

räknar med att omorganisationen skall vara genomförd den 1 juli

1994.

Här bör också nämnas att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen

på regeringens uppdrag redovisat vilka åtgärder som vidtagits

med anledning av Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36)

Effektivare brottsutredningar. I RRV:s rapport behandlas bl.a.

frågor om bättre samarbete mellan polis och åklagare och om

ökade insatser från åklagarnas sida vid internutbildning inom

polisen. Riksåklagaren har för sin del i allt väsentligt instämt

i de uttalanden som RRV gjort i dessa delar.

I syfte bl.a. att främja samarbetet mellan polis och åklagare

har genom en ändring i polisförordningen den 1 september 1993

cheferna för de lokala åklagarmyndigheterna rätt att vara

närvarande och yttra sig vid polisstyrelsernas sammanträden och

få sin mening antecknad till protokollet. En motsvarande

bestämmelse har införts för överåklagarna när det gäller

länsstyrelsernas styrelser.

Medelsanvisningen m.m.

Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat

budgetansvaret till regional nivå. Detta innebär att samtliga

regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndigheterna i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt statsåklagarmyndigheten för speciella

mål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom

anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna. Riksåklagaren har i

september 1993 på regeringens uppdrag redovisat erfarenheterna

och effekterna av decentraliseringen. Av rapporten framgår att

erfarenheterna är mycket positiva och att effektiviteten i

verksamheten höjts.

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ramanslag på

dels 27 528 000 kr till Riksåklagaren, dels 554 948 000 kr

till åklagarmyndigheterna.

I motion Ju612 (v) begärs att anslaget till

åklagarmyndigheterna skall räknas upp med 15 miljoner kronor.

Härigenom skulle möjliggöras att 30 nya ekoåklagartjänster kan

inrättas.

Riksåklagaren har i sin anslagsframställning för budgetåret

1994/95 och i en senare upprättad promemoria (ÅD 982-93) begärt

att innevarande års ram räknas upp med 24,1 miljoner kronor. Av

detta belopp avser 16,3 miljoner kronor medel för 30 nya

ekoåklagare. Återstoden av beloppet avser en överföring från

polisens anslag avseende medel för s.k. sambrukskostnader.

Enligt Riksåklagarens statistik har anflödet av EKO-mål till

åklagarmyndigheterna minskat från 3 791 år 1986 till 3 030 år

1990. Därefter har dock en kraftig ökning skett och år 1992

tillkom 4 107 mål. Riksåklagaren bedömer att EKO-målen kommer

att öka ytterligare till såväl antal som omfattning bl.a. som en

följd av effektivare och delvis ökade insatser när det gäller

skatterevisioner och konkursutredningar.

Riksåklagaren konstaterar i den nyssnämnda promemorian att man

inom polisen och skatteförvaltningen är orolig över att

åklagarväsendet är på väg att bli den trånga sektorn vid

bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Särskilt i Stockholm är

läget enligt Riksåklagaren bekymmersamt med ökad

måltillströmning samtidigt som många åklagare redan är uppbundna

av långa huvudförhandlingar. Även för Göteborg redovisas

liknande erfarenheter. Riksåklagaren räknar med att man även i

övriga delar av landet inom en nära framtid kommer att drabbas

av liknande problem.

Sammanfattningsvis bedömer Riksåklagaren att minst 30 åklagare

för handläggning av ekomål skulle behöva tillföras under

budgetåret 1994/95.

Regeringen instämmer i budgetpropositionen (s. 119) i

Riksåklagarens bedömning att åklagarväsendet på grund av

bristande resurser riskerar att bli den trånga sektorn vid

bekämpning av ekonomisk brottslighet. Det framstår, anför

regeringen, som uppenbart att åklagarväsendet måste tillföras

resurser för att möjliggöra en ökad satsning på bekämpandet av

ekonomisk brottslighet. Av det skälet bör ramen för

åklagarmyndigheterna enligt regeringen förstärkas med 16,3

miljoner kronor.

Utskottet kan härutöver konstatera att regeringen i

tilläggsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105) och

i budgetpropositionen (bil. 8 s. 42) har föreslagit att 45

respektive 100 miljoner kronor skall satsas för att få till

stånd en effektivare skattekontroll.

Vidare har utskottet vid behandlingen av budgetpropositionens

förslag till anslag till polisväsendet (se 1993/94:JuU19) tagit

ställning för att Rikspolisstyrelsens budgetram skall utökas med

sammanlagt 52 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

för utbyggnad och effektivisering av polisens verksamhet när det

gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Utskottet har också

hemställt om att 10 miljoner kronor skall avsättas för en

nationell upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk

brottslighet.

Utskottet kan, inte minst mot bakgrund av de nu nämnda

uttalandena om resursförstärkningar inom polis- och

skatteväsendet, instämma i bedömningen att även åklagarväsendet

behöver utökade resurser för att inte bli den trånga sektorn vid

bekämpande av ekonomisk brottslighet. Utskottet tillstyrker med

det anförda bifall till regeringens förslag till medelsberäkning

för Riksåklagaren och Åklagarmyndigheterna. Motion Ju612 bör

inte föranleda någon riksdagens åtgärd och den avstyrks.

I motion Ju811 (s) anförs att Riksåklagarens specialoperation

(RÅSOP) måste garanteras tillräckliga resurser för sitt arbete.

I en skrivelse till regeringen i november 1992 hemställde

Riksåklagaren om extra resurser för att tillskapa en särskild

utredningsgrupp som under begränsad tid, två år, skulle ta sig

an undersökningar i ärenden om kvalificerad ekonomisk

brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Till den

särskilda gruppen skulle knytas några högt kvalificerade

åklagare och ett par ekonomiskt utbildade personer.

Arbetet med att bilda en sådan särskild utredningsgrupp

påbörjades redan i december 1992. Gruppen, som benämns RÅSOP,

knöts administrativt till Statsåklagarmyndigheten för speciella

mål och ställdes därigenom under ledning av överåklagaren vid

denna myndighet.

Riksdagen beslutade vid behandlingen av budgetpropositionen

våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU23, rskr. 288) att

tillföra åklagarväsendet en anslagsförstärkning för budgetåret

1993/94 om fyra miljoner kronor för ändamålet.

I budgetpropositionen (s. 91) anförde regeringen att anslaget

till åklagarmyndigheterna bör förstärkas med samma belopp även

nästföljande budgetår för finansiering av RÅSOP-gruppen.

Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993

lämnat en redovisning av erfarenheterna med RÅSOP. I

redovisningen finns bl.a. en beskrivning av hur arbetet inom

gruppen lagts upp. Enligt Riksåklagarens bedömning utgör

gruppens arbete ett mycket värdefullt inslag i granskningen av

de stora kreditförlusterna i banksystemet.

Utskottet har på eget initiativ gjort en uppföljning av

arbetet inom RÅSOP (rapport 1993-12-16). Utskottet fann vid sin

granskning bl.a. att tillgängliga medel såvitt kunde bedömas

budgeterats och använts på ett sätt som torde ge maximal

måluppfyllelse. Utskottet kunde vidare konstatera att gruppens

uppgifter är av sådan omfattning och svårighetsgrad att arbetet

med stor sannolikhet inte kommer att kunna slutföras utan att

resurser utöver det resurstillskott som hittills beräknats

tillförs och att längre tid än planerade två år anslås.

Utskottet anser att RÅSOP-gruppens arbete utgör ett viktigt

inslag i bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Som utskottet

tidigare konstaterat kommer gruppen med stor sannolikhet att

behöva utökade resurser och förlängd tid för att kunna slutföra

sina uppgifter. Utskottet vill redan nu framhålla betydelsen av

att erforderliga resurser avsätts för gruppens fortsatta arbete.

Något riksdagsinitiativ i frågan behövs dock inte. Motion Ju811

avstyrks i denna del.

I motion Ju809 (s) påtalas det problem som lönerelationen till

poliser och domare innebär för rekryteringen av åklagare. Vidare

uppmärksammas behovet av medel för utbildning av åklagare.

Riksdagens revisorer har den 24 februari 1994 avlämnat

rapporten (1993/94:6) Den ekonomiska brottsligheten och

rättssamhället. I rapporten anförs (s. 222) att åklagarna -- som

är en numerärt liten grupp -- har blivit en låglönegrupp inom

rättsväsendet trots sin utbildning, arbetsbörda och centrala

position som drivande kraft i såväl brottsutredningar som

rättegångar. Revisorerna konstaterar att åklagaren förfogar över

de flesta tvångsmedlen och beslutar ensam om åtal. Den nuvarande

lönesättningen rymmer därför enligt revisorerna risker för

rättssäkerheten.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 för

Riksåklagaren ett liknande resonemang som Riksdagens revisorer.

Enligt Riksåklagaren måste en höjning av åklagarnas löner

prioriteras före en utökning av antalet åklagare.

Riksåklagaren konstaterar samtidigt att det attraktiva

innehållet i åklagaryrket och på senare tid det rådande

arbetsmarknadsläget har medfört att rekryteringarna till yrket

varit lyckosamma.

Enligt vad utskottet inhämtat från Riksåklagaren pågår inom

dennes kansli för närvarande ett särskilt arbete med

lönepolicyfrågor för åklagarväsendet. Dessutom ligger inom ramen

för det tidigare nämnda regeringsuppdraget till Riksåklagaren

att se över indelningen i åklagardistrikt m.m. att också

överväga olika frågor om åklagarnas tjänstgöring lokalt och

regionalt.

Härutöver har inom Justitiedepartementet nyligen tillsatts en

arbetsgrupp med uppgift att se över tjänstestrukturen m.m. inom

åklagarväsendet. Gruppen, som leds av biträdande riksåklagaren,

innehåller företrädare för åklagarkåren, Justitiedepartementet

och Finansdepartementet. Ett syfte med gruppens arbete är att

överväga om ytterligare befordringstjänster vid sidan av de

nuvarande bör inrättas för att förbättra karriärmöjligheterna

inom yrket. Gruppen skall även belysa frågan om

åklagarutbildningens omfattning och beskaffenhet. En rapport

skall avlämnas senast den 2 maj 1994.

I sammanhanget bör också framhållas att regeringen med verkan

från den 1 juli 1993 har inrättat en tjänsteförslagsnämnd för

åklagarväsendet (SFS 1993:523). Syftet med reformen är att

stärka åklagarkåren. Nämnden, som har sin förebild inom

domstolsväsendet, skall ge ökad stadga åt

tjänstetillsättningarna genom beredningsformen och ett bättre

underlag. Samtidigt med att nämnden tillskapades fick

skicklighetskriteriet genomslag för samtliga ordinarie

åklagartjänster. Reformen kommer, enligt vad som anförs i

budgetpropositionen (s. 38), att följas upp.

När det gäller utbildningsinsatser redovisar Riksåklagaren i

årsredovisningen för budgetåret 1992/93 att åklagarna och den

administrativa personalen inom åklagarväsendet vardera deltog i

över 4 000 timmar utbildning under budgetåret.

Av Riksåklagarens anslagsframställning framgår att ett

tjugotal åklagare under år 1994 skall få en längre

grundutbildning i handläggning av mål om ekonomisk brottslighet.

Utbildningsinsatser kommer även att göras för att ekoåklagare

och åklagarekonomer skall kunna använda ADB-stöd på ett

effektivare sätt. Härutöver kommer särskilda seminarier att

anordnas för utbyte av erfarenheter om handläggning av mål som

rör ekonomisk brottslighet.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att åklagarväsendet

förmår rekrytera kompetent personal och att utbildningen av

personalen har tillräcklig omfattning och kvalitet. Utskottet

konstaterar att dessa frågor på olika sätt är under utredning

samt att en tjänsteförslagsnämnd som har att ta hänsyn till

skicklighetskriteriet har inrättats för åklagarväsendet. Det

saknas mot denna bakgrund skäl för riksdagen att ta något

initiativ med anledning av motion Ju809. Motionen avstyrks.

Övriga frågor

Åtalsregler m.m.

I motion Ju810 (nyd) förordas att den absoluta åtalsplikten

skall ersättas med relativ åtalsplikt. Vidare föreslås utökade

möjligheter för åklagarna att underlåta att åtala och att

begränsa förundersökningarna. Härutöver föreslås ökade

möjligheter att använda strafföreläggande och ordningsbot.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i ett betänkande

föregående vår (1992/93:JuU23 s. 5 f). I betänkandet finns en

utförlig redogörelse för bestämmelserna m.m. på området.

Utskottet konstaterade i ärendet att det med tanke på den

pågående beredningen av Åklagarutredningens betänkande var för

tidigt att ta ställning till de aktuella motionerna och

avstyrkte dessa.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall

till motion Ju810 i denna del.

Sekretess vid förundersökning

I motion Ju301 (m) föreslås att Rikspolischefen eller

Riksåklagaren skall ha möjlighet att fatta beslut om sekretess

vid förundersökning för det fall det finns olika meningar om

sekretess skall råda.

Bestämmelserna om sekretess är tämligen omfattande och

utskottet anser det inte erforderligt att i detta sammanhang i

detalj redogöra för vad som gäller i detta avseende hos polis,

åklagare och domstolar.

Inom åklagar- och polisväsendet finns emellertid bestämmelser

om sekretess vid förundersökning med hänsyn dels till intresset

att förebygga och beivra brott, dels till skyddet av enskildas

förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur.

Således stadgas i 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)

sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i

brottmål, angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i

sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

eller bl.a. åklagar- eller polismyndighets verksamhet i övrigt

för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott om det kan

antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder

motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften

röjs.

Enligt 9 kap. 17 § samma lag gäller motsvarande sekretess för

uppgift om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,

om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående

lider skada eller men om uppgiften röjs.

Ett beslut om sekretess med stöd av de aktuella lagrummen

fattas av den myndighet som innehar de handlingar som begärs

utlämnade. Myndighetens beslut kan enligt 15 kap. 7 §

sekretesslagen överklagas hos kammarrätten.

Utskottet finner från sina utgångspunkter inte skäl till

ändring av den angivna ordningen. Motion Ju301 avstyrks.

Hemställan

1. beträffande anslag till Riksåklagaren

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna

del till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 27 528 000 kr,

2. beträffande anslag till åklagarmyndigheterna

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna

del och med avslag på motion 1993/94:Ju612 yrkande 3 till

Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 554 948 000 kr,

3. beträffande resurser för RÅSOP

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 11,

res. 1 (s)

4. beträffande rekrytering och utbildning av åklagare

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 31,

res. 2 (s)

5. beträffande åtalsregler m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkandena 32, 33 och

53,

res. 3 (nyd)

6. beträffande sekretess vid förundersökning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju301.

Stockholm den 29 mars 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik

Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe

Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit

Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl

Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf

Eriksson (s) och Christel Anderberg (m).

Reservationer

1. Resurser för RÅSOP (mom. 3)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet anser" och på s. 6 slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att RÅSOP-gruppens arbete utgör ett viktigt

inslag i beivrandet av den ekonomiska brottslighet inom bank-

och finansvärlden som uppdagades i samband med finanskrisen. Det

är angeläget att gruppens arbete kan föras till ett

framgångsrikt slut. Innan så skett kan det finansiella systemet

inte räkna med att återvinna allmänhetens förtroende. Utskottet

vill därför redan nu framhålla att RÅSOP-gruppen måste

garanteras tillräckliga resurser för att den skall kunna

slutföra sitt arbete. Det ankommer på regeringen att i kommande

budgetarbete se till att så blir fallet. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju811 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande resurser för RÅSOP

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Rekrytering och utbildning av åklagare (mom. 4)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Åklagarväsendet spelar en central roll i brottsbekämpningen.

Det är därför av största vikt att åklagarna ges bästa möjliga

arbetsförutsättningar inom ramen för knappa resurser. Utskottet

kan konstatera att åklagarnas löneutveckling inte hållit jämna

steg med löneutvecklingen för bl.a. domare och poliser och att

detta på senare tid kommit att försvåra rekryteringen till

yrket. Utskottet anser att regeringen måste vidta konkreta

åtgärder för att bemästra den uppkomna situationen innan den

leder till akuta problem. Utskottet vill i sammanhanget också

betona vikten av att tillräckliga medel avsätts för utbildning

och andra kompetenshöjande åtgärder inom åklagarväsendet. Det

ankommer på regeringen att se till att vad utskottet nu anfört

beaktas. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju809 i

denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande rekrytering och utbildning av åklagare

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 31

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Åtalsregler m.m. (mom. 5)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet vidhåller" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det nu är nödvändigt att vidta åtgärder så

att en större del av åklagarresurserna kan användas för

kvalificerat brottsutredande arbete. Således bör möjligheterna

till åtalsunderlåtelse utvidgas och ett system med relativ

åtalsplikt övervägas. Utskottet har vidare uppfattningen att

utrymmet för strafföreläggande och ordningsbot bör vidgas.

Utskottet anser det både rimligt och rationellt att föreläggande

får uppta även skadestånd och att villkorlig dom kan komma i

fråga också vid strafföreläggande. Regeringen bör få i uppdrag

att se till att inriktningen på beredningen av

Åklagarutredningen i denna del blir den här angivna. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande åtalsregler m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkandena

32, 33 och 53 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.