Bet. 1993/94:JuU26

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU26

Disciplinförseelser av krigsmän m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

JuU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om

ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,

m.m. jämte några motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Förslagen i propositionen är föranledda bl.a. av en

omorganisation inom försvaret.

Utskottet ställer sig positivt till regeringsförslaget utom

såvitt avser förslaget att det åt en kompanichef eller

motsvarande chef skall få överlämnas att besluta om

disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Med anledning

av några motionsyrkanden avstyrker utskottet regeringens förslag

i denna del.

I ärendet föreligger ett yttrande från försvarsutskottet, se

bilaga 2.

Propositionen

I proposition 1993/94:112 (Försvarsdepartementet) har

regeringen bl.a. föreslagit att riksdagen antar förslag till

1. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av

krigsmän, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4 f.

Lagförslag 1 har granskats av Lagrådet.

I samband med propositionen behandlar utskottet fem med

anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena

redovisas på s. 2 f.

Avsnitt 9 i propositionen har av justitieutskottet överlämnats

till försvarsutskottet som behandlar det avsnittet i betänkandet

1993/94:FöU8.

De vid propositionen fogade lagförslagen framgår av bilaga 1.

Motionerna

1993/94:Ju16 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att kompanibefäl

skall få rätt att besluta om löneavdrag,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

disciplinsystemet inom försvaret.

1993/94:Ju17 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser

möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att besluta om

löneavdrag,

2. att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser att

det allmännas talan skall föras av Försvarsmakten eller annan

myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att disciplinsystemet utreds samt att

värnpliktigas situation blir föremål för utredning, när det

gäller rättssäkerhet, inflytande och sociala förhållanden.

1993/94:Ju18 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår den föreslagna lydelsen i 21 § lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. angående

påföljd löneavdrag för högst tio dagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om total översyn av systemet med

disciplinpåföljd inom försvarsmakten.

1993/94:Ju19 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän

m.m. vad avser 21 § moment 3,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän

m.m. vad avser 54 §.

1993/94:Ju20 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utredning och dom av disciplinförseelser samt s.k. grå

bestraffning och mobbning.

Utskottet

Inledning

Försvarsmakten har sedan länge varit uppdelad i ett stort

antal myndigheter som i många avseenden varit självständiga

under regeringen. För närvarande består försvarsmakten i fred av

mer än hundra myndigheter. Riksdagen beslutade i juni 1992

(prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) om en genomgripande

förändring av det militära försvarets myndighetsstruktur och

ledningsorganisation. De myndigheter som för närvarande enligt

förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten

ingår i huvudprogrammen Arméförband, Marinförband,

Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. (huvudprogram 1--4)

skall slås samman till en myndighet benämnd Försvarsmakten.

Chefen för Försvarsmakten skall benämnas överbefälhavare.

Överbefälhavaren skall biträdas av ett högkvarter. Den nya

myndigheten Försvarsmakten kommer att bildas den 1 juli 1994.

Vissa av de gemensamma myndigheterna som enligt nyssnämnda

förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter

(huvudprogram 5) skall i fortsättningen ligga utanför

Försvarsmakten och lyda direkt under regeringen.

Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten innebär

i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om

beslutsordningen i disciplinärenden på lägre regional och lokal

nivå, som vid förband och skolor. Den nya organisationen medför

vidare att ställning måste tas till om personalen hos de i dag

gemensamma stödmyndigheterna i fortsättningen under höjd

beredskap skall vara krigsmän och omfattas av bestämmelserna i

lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

(disciplinlagen).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen i

propositionen vissa ändringar i disciplinlagen och i lagen

(1993:599) om radiokommunikation.

Försvarsutskottet har i ärendet yttrat sig till

justitieutskottet. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga

2.

Som ovan framgått har utskottet överlämnat avsnitt 9 i

propositionen till försvarsutskottet som behandlar det avsnittet

i betänkandet 1993/94:FöU8, rskr. 175. Riksdagen har således

godkänt vad regeringen i propositionen förordat om nedläggning

av Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen samt om inrättande av

en ny myndighet för hantering av pliktpersonal den 1 juli

1995. Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en särskild

utredare som skall förbereda och vidta åtgärder för att inrätta

den nya myndigheten (dir. 1994:24).

Förslagen i propositionen grundar sig på följande material.

Förslagen till ändringar i disciplinlagen för att anpassa den

till den nya myndighetsstrukturen inom försvaret grundar sig på

ett delbetänkande (SOU 1993:36) Lag om totalförsvarsplikt från

Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten och

remissbehandlingen därav.

Förslaget om kompanichefs eller motsvarande chefs rätt att

besluta även om disciplinpåföljden löneavdrag grundar sig på en

promemoria av Överbefälhavaren från den 26 september 1991 (dnr

Fo91/1938/8) och remissbehandlingen av den.

Förslaget att det allmännas talan i disciplinärenden skall

föras av Försvarsmakten eller någon annan myndighet som

handlägger disciplinärenden grundar sig på betänkandet (SOU

1992:61, del A) Ett reformerat åklagarväsende från

Åklagarutredningen -90 och remissbehandlingen av det. Förslaget

att det allmännas talan i ersättningsärenden skall föras av

Försvarsmakten grundar sig på ett beslut från Riksdagens

ombudsmän (dnr 2691-91; JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 269 f)

och remissbehandlingen av beslutet.

I ärendet föreligger även en skrift från Sveriges Centrala

Värnpliktsråd.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i

disciplinlagen och lagen om radiokommunikation.

Den 1 juli 1994 skall de myndigheter som för närvarande ingår

i huvudprogram 1--4 i försvarsmakten slås samman till en

myndighet som skall kallas Försvarsmakten. Vissa stödmyndigheter

som i dag ingår i huvudprogram 5 i försvarsmakten kommer från

nämnda datum att vara särskilda myndigheter utanför

Försvarsmakten.

För krigsmän gäller enligt disciplinlagen särskilda regler om

disciplinansvar. I 21 kap. brottsbalken (BrB) finns bestämmelser

om brott av krigsmän som är tillämpliga vid höjd beredskap.

Enligt dessa författningar är vid höjd beredskap all personal

som är tjänstgöringsskyldig inom försvarsmakten krigsmän. Hos de

myndigheter som i dag tillhör försvarsmakten, men som inte skall

ingå i den nya myndigheten, finns sådan tjänstgöringsskyldig

personal. I den mån denna personal inte krigsplaceras i den nya

myndigheten Försvarsmakten omfattas personalen i fortsättningen

inte av disciplinansvarssystemet eller av bestämmelserna i 21

kap. BrB.

Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas i dag

enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. av den

myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort

senast. Disciplinärenden skall på myndighetens vägnar avgöras av

myndighetschefen eller dennes ställföreträdare. Även efter

inrättandet av den nya myndigheten Försvarsmakten är det

myndigheten som skall pröva frågorna.

Omorganisationen medför dock att det är nödvändigt att

bestämma vilka chefer inom myndigheten på regional och lokal

nivå som skall vara berättigade att besluta i disciplinärenden.

I propositionen lämnas förslag som innebär att sådana chefer

anges i lagen.

Propositionen innehåller också förslag om att det åt en

kompanichef eller motsvarande chef skall få överlämnas att

besluta också om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio

dagar.

Vidare föreslås att Försvarsmakten eller någon annan myndighet

som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det

allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplin- och

ersättningsärenden.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar av

följdkaraktär med anledning av försvarsmaktens omorganisation.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Överväganden

Inledning

Lagförslaget i stort innebär en anpassning av gällande rätt

till försvarsmaktens nya organisation. I dessa delar föreligger

inga alternativa förslag, och utskottet kan redan här konstatera

att utskottet i likhet med försvarsutskottet tillstyrker

förslaget. I ett par frågor föreligger emellertid delade

meningar som kommit till uttryck i flera motioner. Det gäller

dels kompanichefs befogenhet att besluta om disciplinpåföljden

löneavdrag, dels vem som skall föra det allmännas talan i

disciplinärenden m.m. Till dessa frågor och ytterligare

några motionsspörsmål återkommer utskottet i det följande.

Kompanichefs rätt att besluta om löneavdrag, m.m.

I 8 § disciplinlagen anges att en krigsman som uppsåtligen

eller av oaktsamhet åsidosätter vad han på grund av reglementen,

instruktioner eller förmäns order eller i övrigt skall iaktta i

tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse.

I ringa fall skall påföljd inte åläggas.

Disciplinpåföljderna utgörs enligt 10 § disciplinlagen av

varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.

Varning innebär enligt 11 § att den felande erinras om att

han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

Varning är den lindrigaste disciplinpåföljd som kan användas.

Extratjänst innebär (12 §) att den felande vid högst fem

tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning

eller någon annan särskild uppgift.

Enligt 13 § disciplinlagen får löneavdrag bestämmas för

högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller

motsvarande ersättning. I åtskilliga fall kan inte något

löneavdrag verkställas därför att den betalningsskyldige t.ex.

ryckt ut. I sådant fall bortfaller inte påföljden. I stället

gäller att den som har ålagts löneavdrag skall betala

motsvarande belopp.

Utegångsförbud innebär enligt 14 § disciplinlagen förbud

för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller

motsvarande område att på fritid vistas utanför området.

Utegångsförbud skall gälla under en bestämd tid, minst en och

högst femton dagar. För den som är förlagd ombord på ett fartyg

skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.

Utegångsförbud kan i vissa fall förenas med löneavdrag (15 §).

Frågor om disciplinansvar och åtalsanmälan prövas enligt

gällande regler enligt 19 § disciplinlagen av den myndighet där

krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om

regeringen inte föreskriver annat. Av 20 § disciplinlagen

framgår att ärenden enligt 19 § skall avgöras av

myndighetschefen eller, efter regeringens förordnande, av någon

annan chef vid myndigheten med lägst överstelöjtnants eller

kommendörkaptens tjänstegrad. I propositionen föreslås, mot

bakgrund av omorganisationen inom försvaret, att chefen för det

förband eller enhet av annat slag vid vilken krigsmannen

tjänstgör eller, om han inte längre tjänstgör, senast har

tjänstgjort, skall avgöra disciplinärendena såvida chefen har

lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten

får dock enligt förslaget besluta att någon annan chef vid

förbandet eller enheten med lägst överstelöjtnants eller

kommendörkaptens tjänstegrad skall pröva sådana frågor.

Utskottet godtar, som nyss framgått, förslaget i denna del.

Enligt 21 § disciplinlagen får överlämnas åt andra chefer vid

myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef,

att pröva frågor om disciplinansvar för personal under deras

befäl, under förutsättning att förfarandet inte kan antas utgöra

brott, förseelsen har erkänts och förseelsen inte bör medföra

svårare påföljd än varning, extratjänst eller utegångsförbud i

högst fem dagar. Möjligheten att ålägga löneavdrag är således

här utesluten från delegering. I propositionen föreslås att

disciplinlagen ändras så att det får överlämnas åt en

kompanichef eller motsvarande chef att pröva frågor om

disciplinansvar även om förseelsen kan medföra löneavdrag för

högst tio dagar. Löneavdraget får dock inte utdömas tillsammans

med utegångsförbud.

Som skäl för ändringen åberopar regeringen (prop. s. 27) att

den nuvarande begränsningen av beslutsbefogenheten för

kompanichef har visat sig ofta innebära problem, bl.a. vid sådan

typ av tjänstgöring, exempelvis vid sjöburet förband, där

utegångsförbud i praktiken inte går att verkställa. Om

förseelsen under sådan tjänstgöring är så allvarlig att varning

eller extratjänst inte utgör tillräckligt ingripande påföljd,

medan å andra sidan högst fem dagars utegångsförbud skulle

räcka, måste ärendet överlämnas till myndighetschefen för

eventuellt åläggande av löneavdrag. En utökad befogenhet för

kompanichef framstår därför som ändamålsenlig främst med hänsyn

till att disciplinpåföljden kan behöva anpassas efter

förhållandena i det enskilda fallet.

I flera motioner begärs avslag på propositionen i denna del.

Det gäller motionerna Ju16 (s), Ju17 (s), Ju18 (fp) och Ju19

(v). Motionärerna är bl.a. tveksamma till om

rättssäkerhetsaspekterna tillräckligt beaktats.

Försvarsutskottet har i sitt yttrande anfört att i avvaktan på

en framtida översyn av disciplinansvarssystemet någon ändring

inte bör ske av nuvarande möjligheter för kompanichef eller

motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar.

Utskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker

således med anledning av motionerna Ju16, Ju17, Ju18 och Ju19

bifall till regeringens förslag i denna del.

I motion Ju20 (kds) begärs att beslut om disciplinansvar bör

fattas av en opartisk grupp bestående t.ex. av rättsvårdsbefäl,

personalvårdskonsulent, ett befäl samt en värnpliktig som

observatör. Motionskravet är framställt mot bakgrund av det nyss

behandlade förslaget om kompanichefs befogenhet att besluta om

löneavdrag.

Mot bakgrund av utskottets nyss gjorda ställningstaganden i

ärendet saknas anledning till något uttalande med anledning av

motionen i nu berörd del. Motionsyrkandet avstyrks.

Det allmännas talan i disciplinärenden och ärenden om

ersättningsskyldighet

En myndighets beslut att ålägga en disciplinpåföljd kan

överklagas. Reglerna härom finns i 48--54 §§ disciplinlagen. Ett

beslut överklagas i allmänhet hos den tingsrätt inom vars

domkrets myndigheten är lokaliserad.

Handläggningen i domstol av de ärenden som överklagats

regleras i 50--54 §§ disciplinlagen. I domstolen tillämpas lagen

(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Enligt 54 §

disciplinlagen förs det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt

av allmän åklagare. Huvuddragen av handläggningen vid domstol är

följande.

Förfarandet är vanligen skriftligt men muntligt förhör kan

hållas. Tingsrätten består vid avgörandet av saken av en

lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrättens avgörande sker

genom ett slutligt beslut som vinner laga kraft tre veckor efter

beslutets datum. Tingsrätten får förordna att det meddelade

beslutet, om det är verkställbart, tills vidare inte får

verkställas. Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätt som

är sista instans.

Reglerna i disciplinlagen innebär att om en krigsman förlorar

eller skadar materiel skall den myndighet där han tjänstgör

eller har tjänstgjort ålägga honom en disciplinpåföljd, om han

har åsidosatt den aktsamhet han skall iaktta vid handhavandet av

materielen och förseelsen inte är ringa. Gäller det materiel som

utlämnats till krigsmannen för personligt bruk, får myndigheten

också ålägga honom ersättningsskyldighet, om han anses

skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagen. Om åläggande av

ersättningsskyldighet finns bestämmelser i 56 § disciplinlagen.

Beträffande ersättningsärendena gäller att disciplinlagens

bestämmelser i tillämpliga delar skall gälla även dessa ärenden.

Om krigsmannens överklagande hos tingsrätten avser endast frågan

om ersättningsskyldighet, skall dock vad som gäller om

rättegången i tvistemål tillämpas.

Åklagaren för det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i

disciplinärenden. När saken gäller enbart

ersättningsskyldighet har frågan om vem som skall föra det

allmännas talan i domstolarna varit föremål för uttalanden av

bl.a. riksdagens ombudsmän (se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s.

269).

Under år 1990 inkom till åklagarmyndigheterna 237 överklagade

ärenden angående disciplinansvar och ersättningsskyldighet

enligt disciplinlagen för handläggning. Mer än hälften av

myndigheterna hade inte några sådana ärenden för handläggning.

De flesta myndigheter som redovisade inkomna ärenden hade endast

ett fåtal ärenden av denna typ. Under år 1990 avgjordes enligt

vad som anges i propositionen (s. 20) 10 000--14 000 ärenden

angående disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt

disciplinlagen inom försvarsmakten.

I propositionen föreslås att Försvarsmakten eller annan

myndighet som handlägger disciplinärenden enligt disciplinlagen

skall föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i ärenden

om disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt

disciplinlagen.

I motionerna Ju17 (s) och Ju19 (v) begärs avslag på

propositionen i denna del. I båda motionerna anförs att en

åklagare är bättre skickad att sköta det rättsliga förfarandet

inför domstol än Försvarsmakten.

Som grund för propositionen i denna del ligger förslag från

Åklagarutredningen -90. En utgångspunkt för utredningens översyn

av åklagarrollen är att åklagarna skall koncentrera sina

insatser på sådant som kräver åklagarkompetens. Endast om starka

skäl talar för det skall åklagarväsendet handha uppgifter som

inte har anknytning till brottmålsförfarandet.

Som regeringen anför vilar ärenden om disciplinansvar och

ersättningsskyldighet på förvaltningsrättslig grund. Dessa

ärenden har därför inte någon naturlig koppling till åklagarnas

straffrättsliga uppgifter. Som framgått ovan överklagas endast

en förhållandevis liten del av disciplinärendena. Handläggningen

av dessa ärenden kan därför knappast kräva några mer betydande

resurser av åklagarna. I tider av resursknapphet är dock varje

åtgärd som medför att åklagarna kan ägna sig åt sin huvuduppgift

inom brottmålsområdet av värde. Inte heller enligt utskottets

mening är detta dock i sig ett tillräckligt skäl för att ändra

nuvarande ordning. Därutöver måste självfallet krävas att dessa

ärenden kan hanteras med rättssäkerhet och effektivitet utan

medverkan av åklagare. Det naturliga alternativet till att

åklagare för det allmännas talan i disciplinärendena är att

denna uppgift läggs på den myndighet som beslutat i ärendet. Om

detta alternativ framstår som minst lika effektivt och om kraven

på ett rättssäkert förfarande uppfylls, talar enligt utskottets

mening starka skäl för att myndigheten skall föra det allmännas

talan.

I den nya myndigheten Försvarsmakten kommer det att finnas en

juriststab i högkvarteret med ett tiotal jurister. Det kan

förväntas att denna juristkompetens kommer att användas bl.a.

vid förande av myndighetens talan i domstol. Härtill kommer att

det rättsliga förfarandet i disciplinärenden sker under

medverkan av en auditör, vilken skall vara lagfaren (jfr 22 §

disciplinlagen). Som framförs i propositionen har naturligtvis

en allmän åklagare en mycket större erfarenhet av att uppträda

inför rätta än vad en företrädare för Försvarsmakten har. I det

avseendet är det korrekt att, som framförs i motionerna,

beteckna åklagaren som mer skickad som motpart än den militära

myndigheten. I det sammanhanget bör dock beaktas att enligt 2 §

verksförordningen (1987:1100) varje myndighet inom sitt

verksamhetsområde skall företräda staten vid domstol. En

myndighet av Försvarsmaktens storlek kommer således med

nödvändighet att vara part vid ett inte försumbart antal mål vid

domstol. Till detta kommer att förfarandet i överklagade

disciplinärenden vid tingsrätten i de allra flesta fall är

skriftligt. Då ett överklagat beslut inkommer till tingsrätten

infordrar denna ett yttrande från åklagaren. Denne avger

därefter ett yttrande över vad klaganden anfört mot bakgrund av

vad saken rör. Den myndighet som har beslutat om

disciplinpåföljden m.m. måste enligt utskottets mening anses

lika väl skickad som åklagaren att avge ett sådant yttrande,

särskilt som myndigheten vid handläggningen av denna typ av

ärenden, enligt vad som framgått ovan, har biträde av

kvalificerade jurister. Några rättssäkerhetsskäl kan enligt

utskottets mening inte åberopas för att det skall vara åklagaren

som avger yttrandet. Tingsrätten avgör saken, och dess

behandling bör vara en tillräcklig garanti för ett rättssäkert

förfarande. En representant för Försvarsmakten måste också anses

kapabel att kunna uppträda vid de fåtaliga muntliga

förhandlingar som förekommer i denna typ av ärenden. Saken kan

inte anses mer komplicerad än att en icke juristutbildad

befattningshavare vid myndigheten efter rådgivning av

myndighetens jurister och auditören bör kunna klara av detta. Om

åklagarens befattning med överklagandeärenden upphör och

myndigheten ges behörighet att föra det allmännas talan i dessa

fall, får också frågan om vem som skall företräda staten när

överklagandet hos tingsrätten endast avser ersättningsbeslut sin

lösning.

Sammanfattningsvis godtar utskottet förslaget i propositionen

i nu behandlad del, och utskottet avstyrker således bifall till

motionerna Ju17 och Ju19 i motsvarande delar.

Översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret

I motionerna Ju16 (s), Ju17 (s) och Ju18 (fp) begärs att en

total översyn företas av disciplinansvarssystemet inom

försvaret.

Överbefälhavaren har i en promemoria av den 5 maj 1992 (dnr

Fo92/1061/RS) framfört ett liknande förslag.

Pliktutredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:139)

Totalförsvarsplikt föreslagit ett nytt pliktsystem för

totalförsvarets personalförsörjning. Med anledning av förslaget

tillsattes i maj 1992 (dir. 1992:71) en särskild utredare med

uppdrag att lämna förslag till författningsreglering av

Pliktutredningens förslag. Utredaren har antagit namnet

Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten. I

sitt delbetänkande (SOU 1993:36) Lag om totalförsvarsplikt

lägger utredningen bl.a. fram förslag till en ny disciplinlag.

Avsikten är att en proposition skall läggas fram för riksdagen i

vår. Med beaktande härav anför regeringen (s. 14) att en större

översyn av disciplinansvarssystemet bör anstå tills vidare.

Regeringen hänvisar till att frågan om disciplinansvarssystemet

bör behandlas samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem.

Utskottet saknar för närvarande anledning till annat

ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna Ju16,

Ju17 och Ju18 i nu aktuella delar.

Övrigt

I motionen Ju20 (kds) begärs åtgärder mot mobbning och s.k.

grå bestraffning inom försvaret.

Utskottet har tidigare i ett ärende hösten 1990 uttalat sig

för en översyn av den straffrättsliga regleringen av psykiskt

våld (1990/91:JuU3 s. 10). Vad utskottet anfört gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna (rskr. 1990/91:15). I

anledning av riksdagens uttalande upprättades inom

Justitiedepartementet en promemoria som låg till grund för en

hearing i maj 1992. I en proposition under förra riksmötet

(prop. 1992/93:141 s. 57 f) redovisar regeringen sitt

ställningstagande till frågan. Som bilaga till propositionen

finns intaget vad som framkom vid den omnämnda hearingen.

Inledningsvis anför justitieministern att det i den nuvarande

straffrättsliga regleringen finns ett antal bestämmelser som kan

tänkas bli tillämpliga när det gäller att beivra övergrepp som

kan betecknas som någon form av psykiskt våld, t.ex. misshandel,

vållande till kroppsskada eller sjukdom, ofredande, olaga hot

och sexuellt ofredande. Hon anför att psykiskt våld är ett

allvarligt problem. I anslutning till de straffskaleändringar

som föreslogs i den aktuella propositionen för bl.a. misshandel,

olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande pekas på vikten av

att även beakta sådana beteenden som främst tar sikte på att

psykiskt bryta ned en annan. Hon anför att problemet måste

angripas på bred front, även genom bl.a. information, utbildning

och organisatoriska åtgärder. Enligt hennes mening framstod

åtgärder utöver de föreslagna ändringarna i de olika

straffskalorna inte som ändamålsenliga.

I ett frågesvar under förra riksmötet konstaterade

försvarsministern (Riksdagens protokoll 1992/93:62 s. 18 f) i

fråga om mobbning att det är svårt att säga hur stort detta

problem är inom försvaret. Han konstaterade att det under åren

1989--1992 inte gjorts någon JO-anmälan från värnpliktiga som

rör mobbning, och att detta kunde tyda på att man i ökad

utsträckning kommit till rätta med problemet. Han ansåg

emellertid att det är fullkomligt oacceptabelt att mobbning

eller andra trakasserier över huvud taget förekommer inom

försvaret, och delade uppfattningen att det är särskilt

allvarligt när en värnpliktig drabbas eftersom han på grund av

en pliktlag inte kan välja att lämna tjänstgöringsplatsen. Inom

försvaret pågår, anförde han, sedan några år ett arbete i form

av information och utbildning i syfte att förebygga mobbning.

Enligt hans åsikt måste varje form av mobbning eller andra

trakasserier starkt fördömas och motarbetas och det är viktigt

att de skyldiga ställs till ansvar när saker inträffar. De

värnpliktiga har flera möjligheter att hävda sina rättigheter,

och kan, anförde han, vända sig i första hand till närmast högre

befäl för åtgärd. Regler om detta finns i förordningen (FFS

1983:31) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal.

Även inom ramen för de värnpliktigas medinflytande kan sådana

frågor tas upp, exempelvis inom plutonen eller i

förbandsnämnden. Är det fråga om brott, kan polisanmälan göras

vilket kan leda till lagföring. Försvarsministern nämnde även

anmälningsmöjligheten till JO.

Utskottet vill i likhet med försvarsministern uttala att varje

form av mobbning eller andra trakasserier måste fördömas.

Utskottet vill peka på de möjligheter som de värnpliktiga har i

sammanhanget och vill vidare understryka vikten av utbildning

och information på området. Här har utskottet noterat att

regeringen i regleringsbrevet för innevarande budgetår ålagt

Överbefälhavaren, Chefen för armén, Chefen för marinen och

Chefen för flygvapnet att verka för att de värnpliktiga

bibringas kunskaper i frågor om mobbning och andra former av

social utstötning. Med det sagda avstyrker utskottet bifall till

motion Ju20 i nu berört hänseende.

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något

uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kompanichefs befogenhet att besluta om

löneavdrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ju16 yrkande

1, 1993/94:Ju17 yrkande 1, 1993/94:Ju18 yrkande 1 och

1993/94:Ju19 yrkande 1 avslår det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. såvitt avser 21 § första

stycket tredje punkten samt andra stycket,

2. beträffande beslut om disciplinansvar av opartisk grupp

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju20 i denna del,

3. beträffande det allmännas talan i disciplinärenden m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju17 yrkande 2

och 1993/94:Ju19 yrkande 2 antar det i moment 1 nämnda

lagförslaget såvitt avser 54 §,

4. beträffande översyn av disciplinansvarssystemet inom

försvaret

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju16 yrkande 2,

1993/94:Ju17 yrkande 3 och 1993/94:Ju18 yrkande 2,

5. beträffande åtgärder mot mobbning m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju20 i denna del,

6. beträffande förslaget till lag om ändring i

disciplinlagen i övrigt

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i den

mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

7. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om

radiokommunikation

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation.

Stockholm den 19 april 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Alf Eriksson (s),

Anders Svärd (c) och

Kjell Eldensjö (kds).

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande

1993/94:FöU4y

Bilaga 2

Disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 8 februari 1994 beslutat bereda

försvarsutskottet tillfälle att senast den 29 mars avge yttrande

över proposition 1993/94:112 Disciplinförseelser av krigsmän,

m.m. jämte motionerna 1993/94:Ju16--20.

Propositionen

Bakgrund

Försvarsmaktens omorganisation

Försvarsmakten har sedan länge varit uppdelad i ett stort

antal myndigheter som i många avseenden varit självständiga

under regeringen. För närvarande består försvarsmakten i fred av

mer än 100 myndigheter. Riksdagen beslutade i juni 1992 om en

genomgripande förändring av det militära försvarets

myndighetsstruktur och ledningsorganisation. De myndigheter som

för närvarande enligt förordningen (1983:276) om verksamheten

inom försvarsmakten ingår i huvudprogrammen Arméförband,

Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. slås

den 1 juli 1994 samman till en myndighet benämnd Försvarsmakten.

Vissa av de gemensamma myndigheterna som enligt nyssnämnda

förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter

skall i fortsättningen ligga utanför Försvarsmakten och lyda

direkt under regeringen.

Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten innebär

i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om

beslutsordningen i disciplinärenden på lägre regional och lokal

nivå, som vid förband och skolor.

Den nya organisationen medför vidare att ställning måste tas

till om personalen hos de idag gemensamma stödmyndigheterna i

fortsättningen under höjd beredskap skall vara krigsmän och

omfattas av bestämmelserna i lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. (disciplinlagen) och av

bestämmelserna i 21 kap. brottsbalken.

Kompanichefs befogenheter

I 21 § disciplinlagen föreskrivs att myndighetschefen får

överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en

kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om

disciplinansvar för personal under deras befäl, under

förutsättning att förfarandet inte kan antas utgöra brott,

förseelsen har erkänts och förseelsen inte bör medföra svårare

påföljd än varning eller extratjänst eller utegångsförbud i

högst fem dagar. Överbefälhavaren har i en promemoria den 26

september 1991 föreslagit att en kompanichef eller motsvarande

chef efter delegation skall få besluta även om

disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Promemorian

har remissbehandlats.

Behörighet att företräda staten vid domstol

Åklagarutredning -90 har i betänkandet Ett reformerat

åklagarväsende, Del A (SOU 1992:61) föreslagit att den myndighet

som handlägger disciplinärenden skall föra det allmännas talan

vid domstol. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu inom

Justitiedepartementet.

Total översyn

Överbefälhavaren har i en promemoria den 5 maj 1992 föreslagit

att en total översyn görs av disciplinansvarssystemet. Med

hänsyn till att disciplinansvarssystemet behandlas i betänkande

av Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten,

som nu bereds i Försvarsdepartementet, och med beaktande av att

disciplinansvarssystemet bör behandlas samtidigt med frågan om

ett nytt pliktsystem bör enligt regeringen en större översyn

anstå tills vidare.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 2 december 1993 att inhämta Lagrådets

yttrande. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets

förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

För krigsmän gäller enligt lagen om disciplinförseelser av

krigsmän, m.m. särskilda regler om disciplinansvar. I 21 kap.

brottsbalken finns bestämmelser om brott av krigsmän som är

tillämpliga vid höjd beredskap. Enligt dessa författningar är

vid höjd beredskap all personal som är tjänstgöringsskyldig inom

försvarsmakten krigsmän. Hos de myndigheter som idag tillhör

försvarsmakten, men som inte skall ingå i den nya myndigheten,

finns sådan tjänstgöringsskyldig personal. I den mån denna

personal inte krigsplaceras i den nya myndigheten Försvarsmakten

omfattas personalen i fortsättningen inte av

disciplinansvarssystemet eller bestämmelserna i 21 kap.

brottsbalken.

Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas i dag

enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. av den

myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort

senast. Disciplinärenden skall på myndighetens vägnar avgöras av

myndighetschefen eller dennes ställföreträdare. Även efter den

nya myndigheten Försvarsmaktens inrättande är det myndigheten

som skall pröva frågorna. Omorganisationen medför dock att det

är nödvändigt att bestämma vilka chefer inom myndigheten på

regional och lokal nivå som skall vara berättigade att besluta i

disciplinärenden. I propositionen lämnas förslag som innebär att

sådana chefer anges i lagen.

Propositionen innehåller också förslag om att det åt

kompanichef eller motsvarande chef skall överlämnas att besluta

också om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar.

Vidare föreslås att Försvarsmakten eller någon annan myndighet

som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det

allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplin- och

ersättningsärenden.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar av

följdkaraktär med anledning av försvarsmaktens omorganisation.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Ändringar med anledning av att den nya myndigheten

Försvarsmakten inrättas

En del av de myndigheter som idag ingår i huvudprogram 5 i

försvarsmakten kommer fr.o.m. den 1 juli 1994 att vara särskilda

myndigheter utanför försvarsmakten. Anställda hos dessa

myndigheter som i krig skall vara tjänstgöringsskyldiga i

Försvarsmakten kommer även i fortsättningen att vara krigsmän

under höjd beredskap. Denna personal kommer då att

omfattas av disciplinlagens bestämmelser och av bestämmelserna i

21 kap. brottsbalken. Övrig anställd personal hos dessa

myndigheter blir däremot inte krigsmän under höjd beredskap och

kommer inte längre att omfattas av dessa bestämmelser.

Regeringen anser det inte föreligga något behov av att föreslå

någon ändring i detta hänseende.

Regeringen föreslår att disciplinlagen ändras så att frågor om

disciplinansvar eller åtalsanmälan beträffande krigsmän, som

tjänstgör eller har tjänstgjort vid Försvarsmakten, skall prövas

av chefen för det förband eller den enhet av annat slag, vid

vilken krigsmannen tjänstgör eller, om han inte längre

tjänstgör, senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst

överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock

enligt regeringens förslag besluta att någon annan chef vid

förbandet eller enheten med lägst överstelöjtnants eller

kommendörkaptens tjänstegrad skall pröva sådana frågor.

Med anledning av att den nya myndigheten Försvarsmakten

inrättas föreslår regeringen dessutom en del följdändringar i

disciplinlagen och i lagen (1993:559) om radiokommunikation.

Möjlighet för kompanichef eller motsvarande att besluta om

löneavdrag

Regeringen föreslår att disciplinlagen ändras så att åt en

kompanichef eller motsvarande chef får överlämnas att pröva

frågor om disciplinansvar för personal som står under deras

befäl, även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio

dagar. Löneavdraget får dock inte utdömas tillsammans med

utegångsförbud.

Det allmännas talan i ärenden om disciplinansvar och

ersättningsskyldighet i domstol

Regeringen föreslår att det allmännas talan i ärenden om

disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt

disciplinlagen skall föras av Försvarsmakten eller annan

myndighet som handlägger disciplinärende enligt disciplinlagen.

Motionerna

I motion Ju16 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s)

hemställer motionärerna att riksdagen beslutar avslå förslaget

om att kompanibefäl skall få rätt att besluta om löneavdrag och

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

disciplinsystemet inom försvaret. Motionärerna ifrågasätter

rättssäkerheten när samma person kan besluta om både straff och

verkställighet. Det bör övervägas ifall beslut om straff vid

disciplinförseelser skall flyttas till högre nivå än

kompanibefälen.

I motion Ju17 av Sture Ericson m.fl. (s) hemställer

motionärerna att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad

avser möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att

besluta om löneavdrag och vad avser att det allmännas talan

skall föras av försvarsmakten eller annan myndighet.

Motionärerna hemställer vidare att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

disciplinsystemet utreds samt att värnpliktigas situation blir

föremål för utredning, när det gäller rättssäkerhet, inflytande

och sociala förhållanden.

I motion Ju18 av Siw Persson (fp) hemställer motionären att

riksdagen avslår den föreslagna lydelsen i 21 § lagen (1986:644)

om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. angående löneavdrag för

högst tio dagar och att riksdagen ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om total översyn av systemet med

disciplinpåföljd inom försvarsmakten. Enligt motionären kommer

kompanichefen att ha tre roller; anklagande, undersökande och

utdömande instans. Detta står i strid mot svensk rättspraxis och

är ett hot mot individens rättssäkerhet. Det finns enligt

motionären brister i systemet

med disciplinpåföljd, varför det finns behov av en total

översyn.

I motion Ju19 av Jan Jennehag m.fl. (v) hemställer

motionärerna att riksdagen avslår regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av

krigsmän, m.m. vad avser 21 § moment 3 och att riksdagen avslår

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. vad avser 54 §.

Motionärerna anser regeringens förslag om befogenhet för

kompanichef att besluta om löneavdrag innebär negativa

konsekvenser för rättssäkerheten. Regeringens förslag att låta

Försvarsmakten i stället för allmän åklagare föra det allmännas

talan i ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet bör

enligt motionärerna avslås. Förslaget innebär en begränsning av

kompetens i dessa ärenden. Dessutom innebär förslaget ett steg

-- om än litet -- mot ökade militära befogenheter inom

rättsväsendet.

I motion Ju20 av Kjell Eldensjö (kds) hemställer motionären

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utredning och dom av disciplinförseelser

samt s.k. grå bestraffning och mobbning. Motionären anser att

för att undvika partiskhet, orättvisa eller känslomässigt

betingad dom för disciplinförseelser bör sådana utredas och dom

avges av en opartisk grupp. Motionären anser vidare att åtgärder

bör vidtas för att eliminera mobbning från befäls sida och s.k.

grå bestraffning.

Försvarsutskottet

Utskottet begränsar sitt yttrande till att behandla förslagen

om ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av

krigsmän, m.m. och i lagen (1993:559) om radiokommunikation till

följd av Försvarsmaktens

omorganisation, samt förslaget om möjlighet för kompanichef

eller motsvarande att besluta om löneavdrag.

Utskottet tillstyrker förslagen till ändringar i lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och i lagen

(1993:559) om radiokommunikation med anledning av att den nya

cmyndigheten Försvarsmakten inrättas den 1 juli 1994.

Regeringens förslag att disciplinlagen ändras så att åt en

kompanichef eller motsvarande chef får överlämnas att pröva

frågor om disciplinansvar för personal som står under deras

befäl, även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio

dagar berörs i flera motioner. I detta sammanhang framhåller

också flera motionärer behovet av en översyn av hela

disciplinansvarssystemet.

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen anser att

en större översyn av disciplinansvarssystemet bör anstå tills

vidare med hänsyn till att disciplinansvarssystemet behandlas i

betänkande av Utredningen om författningsreglering av

totalförsvarsplikten, som bereds i Försvarsdepartementet, och

med beaktande av att disciplinansvarssystemet bör behandlas

samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem.

I avvaktan på en sådan översyn anser utskottet att någon

ändring av nuvarande möjligheter för kompanichef eller

motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar inte bör

göras. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. vad avser

21 § moment 3 bör därför avslås av riksdagen.

Stockholm den 17 mars 1994

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c),

Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Robert

Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof

Franzén (m), Britt Bohlin (s), Lotta Edholm (fp) och Åke Carnerö

(kds).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Inledning 2

Propositionens huvudsakliga innehåll 4

Överväganden 5

Inledning 5

Kompanichefs rätt att besluta om löneavdrag, m.m. 5

Det allmännas talan i disciplinärenden och ärenden om

ersättningsskyldighet 7

Översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret 9

Övrigt 9

Hemställan 11

Bilagor

1. Lagförslagen 13

2. Försvarsutskottets yttrande FöU4y 19