Bet. 1993/94:JuU30

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU30

Regler för överklagande m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

JuU30

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett regeringsförslag

rörande ett enhetligt system för överklagande av de allmänna

domstolarnas avgöranden. Förslaget innefattar ändringar i bl.a.

rättegångsbalken där en språklig modernisering också sker,

särskilt avseende processen i hovrätt och Högsta domstolen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker en

motion som väckts med anledning av proposition 1993/94:190.

Propositionerna

I proposition 1993/94:190 (Justitiedepartementet) har

regeringen bl.a. föreslagit riksdagen att anta de av Lagrådet

granskade förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i brottsbalken,

5. lag om ändring i utsökningsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt

till luftfartyg,

7. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

8. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

9. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

10. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister,

11. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

13. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

14. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

15. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter,

16. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och

17. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

I proposition 1993/94:133 har regeringen vidare bl.a.

föreslagit riksdagen att anta det av Lagrådet granskade

förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i

sekretesslagen (1980:100). Övriga delar av denna proposition

behandlas i utskottets betänkande 1993/94:JuU24.

Lagförslagen har fogats till betänkandet, se bilaga 1.

Utskottet har överlämnat lagförslag nr 18 om ändring i

sjölagen (1994:000) i proposition 1993/94:190 till lagutskottet

för handläggning.

Det huvudsakliga innehållet i proposition 1993/94:190

redovisas nedan.

Motionen

1993/94:Ju35 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användning av telefax i rättegång,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en övergripande

informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten.

Utskottet

Inledning

Domstolsutredningen avlämnade i december 1991 betänkandet

(1991:106) Domstolarna inför 2000-talet -- Arbetsuppgifter och

förfaranderegler. Förslagen i betänkandet tar sikte på

arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan

de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Utredningen tar också upp frågor angående omprövning,

överklagande och instansordningen samt förfarandet i hovrätt och

Högsta domstolen. Dessutom behandlas i betänkandet några frågor

om användning av telefax i domstolsverksamheten.

Domstolsutredningens betänkande och remissbehandlingen därav

ligger till grund för proposition 1993/94:190 som i utskottets

betänkande nedan benämns "propositionen".

Därutöver behandlas i propositionen några frågor som tagits

upp i skrivelser till Justitiedepartementet från Domstolsverket

(Dnr 93-3651), Högsta domstolen (Dnr 93-4070) och Sveriges

advokatsamfund (Dnr 92-357) samt i förekommande fall

remissbehandlingen därav.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 1993/94:190 föreslås ett enhetligt system för

överklagande av de allmänna domstolarnas avgöranden. Reformen

innebär att rättsmedelsbeteckningarna "vad", "besvär" och

"revision" utmönstras ur rättegångsbalken. I stället används

genomgående uttrycket "överklagande", som också successivt

ersätter uttrycket "fullföljd av talan". Genom reformen sker det

en språklig modernisering av nästan samtliga bestämmelser i

rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt eller

Högsta domstolen. Därutöver föreslås ändringar bl.a. när det

gäller användningen av telefax i rättegång, när det gäller

minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten,

när det gäller prövningstillstånd för överklagande angående

enskilda anspråk och när det gäller advokaters rätt att driva

sin verksamhet i aktiebolagsform.

Bakgrund

Nuvarande förfaranderegler

De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrätterna och

Högsta domstolen. Rättskipningen i allmän domstol regleras i

första hand av rättegångsbalken (RB), som trädde i kraft år

1948.

För en närmare redogörelse för RB:s uppbyggnad och de

nuvarande förfarandereglerna för det allmänna domstolsväsendet

hänvisas till propositionen (s. 99--100). Här skall endast kort

redogöras för de olika rättsmedlen.

Avgöranden enligt RB utgör domar eller beslut (se 17 kap. 1 §

och 30 kap. 1 §). Som dom betecknas ett avgörande av själva

saken. Ett beslut genom vilket en domstol på annat sätt än genom

dom skiljer saken från sig (t.ex. genom avvisning eller

avskrivning) utgör ett slutligt beslut. Även vissa fristående

avgöranden av en högre domstol betecknas som slutliga beslut.

Ett överklagande av en tingsrätts dom till hovrätt sker genom

ett fullföljdsinstitut som kallas "vad". "Vad" är ett s.k.

devolutivt rättsmedel, eftersom den nya prövningen sker i en

högre instans. Tingsrätts beslut skall i allmänhet överklagas

genom rättsmedlet "besvär". I vissa fall är dock rättsmedlet mot

ett beslut av tingsrätt "vad".

Överklagande av en hovrätts dom till Högsta domstolen sker

genom rättsmedlet "revision". Mot ett beslut av hovrätt kan den

som vill överklaga i allmänhet fullfölja talan genom rättsmedlet

"besvär". I vissa fall skall dock ett hovrätts beslut överklagas

genom "revision".

Rättsmedlen "vad", "besvär" och "revision" utgör tre av de fem

allmänna rättsmedlen enligt RB. De övriga är "återvinning" och

"återupptagande", vilka inte i sig leder till någon prövning i

högre instans.

Vid sidan av de allmänna rättsmedlen finns det enligt RB några

särskilda rättsmedel med vilka en part eller någon annan kan

angripa ett avgörande som inte längre kan överklagas, dvs. ett

lagakraftvunnet avgörande. De särskilda rättsmedlen är

"resning", "återställande av försutten tid" och "besvär över

domvilla".

Överväganden

Ett enhetligt system för överklagande

I propositionen föreslås att systemet för överklagande av

tingsrätts- och hovrättsavgöranden görs enhetligt. Detta

föreslås ske genom att rättsmedelsbeteckningarna "vad", "besvär"

och "revision" utmönstras ur RB. I stället föreslås att

uttrycket "överklagande" skall användas genomgående. Samtidigt

föreslås en språklig modernisering av nästan samtliga

bestämmelser i RB som särskilt avser processen i hovrätt eller

Högsta domstolen.

Som framförs i propositionen har vårt rättsmedelssystem delvis

uråldriga anor. Det nutida rättsmedlet mot tingsrättsdomar och

vissa tingsrättsbeslut, "vad", utgjorde det ordinarie

rättsmedlet redan på landskapslagarnas tid och innebar

ursprungligen en vadslagning mellan klaganden och den som dömt i

målet. Rättsmedlet "besvär" infördes under tysk påverkan först

under 1600-talet. Besvärsinstitutet har under seklernas lopp

haft ett skiftande tillämpningsområde. Numera utgör besvär det

allmänna rättsmedlet mot flertalet beslut av de allmänna

domstolarna. Härtill kommer att besvär utgör det allmänna

rättsmedlet mot samtliga domar och beslut av

förvaltningsdomstolarna. Även rättsmedlet mot hovrättsdomar,

"revision", är en 1600-talsskapelse. När det gäller överklagande

av en förvaltningsmyndighets beslut har rättsmedlet numera i

allmänhet ingen särskild beteckning utan man talar helt enkelt

om att man "överklagar", ett ord som i RB närmast motsvaras av

uttrycket att man "fullföljer talan".

Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen innebär

en välbehövlig förenkling av reglerna för överklagande hos

hovrätt och Högsta domstolen. Genom förslagen kommer man också

till rätta med det förhållandet att det nuvarande systemet ger

ett alltför ålderdomligt intryck inte minst i språkligt

hänseende. Det moderna samhället ställer höga krav på

lagstiftningens tillgänglighet och det är alltså inte bara

nödvändigheten av förenklingar utan också behovet av att skapa

en ökad förståelse som gör sig gällande. Detta gäller inte minst

ett lagverk med den centrala roll som RB har. I åtskilliga delar

har inga större förändringar gjorts under de mer än 50 år som

balken funnits. Mot detta måste dock vägas önskemålet om

stabilitet i lagstiftningen, inte minst med tanke på den

praktiska rättstillämpningen. När i övrigt behovet av en mera

genomgripande reform bedöms kan konstateras att det sakliga

reformbehovet beträffande rättegångsförfarandet undan för undan

till allra största delen har tillgodosetts genom partiella

reformer, och det kan, som anförs i propositionen, vara värt att

nämna att RB sedan år 1948 ändrats i bortåt 200

lagstiftningsärenden. Partiella reformer är sådana till sin

natur att, när de blivit många, ett samlat grepp kan behöva tas

på regelmassan.

Utifrån dessa utgångspunkter anser även utskottet det

angeläget att förenkla reglerna för överklagande och att

modernisera reglerna om överrättsprocessen. Utskottet delar

också den i propositionen framförda uppfattningen att en

modernisering av RB bör ske etappvis. Den nu föreslagna reformen

omfattar en modernisering främst av 49--57 och 59 kap. RB.

Utskottet saknar, utöver vad strax anförs, anledning till

erinran mot lagförslagen och godtar också den nya

rättsmedelsbeteckningen "överklagande".

Ändringar i rättegångsbalken

I regeringens förslag till lag om ändring i RB föreslås bl.a.

ändringar i 49 kap. 5 § punkten 8, 54 kap. 8 § och 55 kap. 3 och

9 §§. I dessa delar bör vidtas justeringar på sätt som framgår

av utskottets hemställan nedan.

I nu aktuellt lagförslag har under ett flertal lagrum såsom

gällande lydelse angetts den lydelse lagrummet har enligt

förslag till lag om ändring i RB i proposition 1993/94:143.

Utskottet behandlar den propositionen i betänkandet

1993/94:JuU25. Utskottet har därför i regeringens lagförslag,

utan att vidta någon ändring i sak, angett den lydelse lagrummet

har enligt utskottets betänkande.

Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken

I propositionen föreslås en ändring i sjölagen (1994:000). På

grund av nödvändig samordning med förslaget till ny sjölag i

proposition 1993/94:195 har det nu aktuella ändringsförslaget

överlämnats till lagutskottet för behandling.

I propositionen föreslås också en ändring i 15 kap. 7 §

sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 oktober 1994.

Här bör beaktas att lagrummet ändrats genom SFS 1993:1298. Den

lagändringen träder i kraft den 1 januari 1995. Den nu

föreslagna ändringen bör därför ske även i ändringslagen och

samordnas med det förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100) som framlagts

i proposition 1993/94:133. Utskottets förslag framgår av bilaga

2.

Det föreslås vidare i propositionen en ändring i 39 § lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Här bör

vidtas en justering i andra stycket på sätt som framgår av

utskottets hemställan nedan.

Användning av telefax i rättegång

Vissa inlagor till allmän domstol måste enligt nu gällande

regler i RB vara egenhändigt undertecknade. Det gäller

skriftliga fullmakter, stämningsansökningar, vadeinlagor,

besvärsinlagor, revisionsinlagor, genmälen i högre rätt,

förklaringar i högre rätt, ansökningar om resning samt

ansökningar om återställande av försutten tid.

Domstolsutredningen föreslår att bestämmelserna om egenhändigt

undertecknande av skrivelser med överklaganden och skrivelser

med svar på överklaganden skall upphävas. För

stämningsansökningar och andra inlagor som enligt RB skall vara

egenhändigt undertecknade föreslår utredningen en bestämmelse i

33 kap. 3 § RB om att ett meddelande skall godtas som

egenhändigt undertecknat trots att det kommit in genom telefax,

om det har avsänts från en telefon med nummer som kan hänföras

till någon som undertecknat meddelandet.

Att en inlaga till domstol skall vara egenhändigt undertecknad

är i de allra flesta situationer en självklarhet för en

avsändare. I propositionen anförs att det föreligger ett problem

i att handlingar numera ofta överförs från t.ex. advokatkontor

till domstolar genom telefax. Ett telefax har i praxis inte

ansetts uppfylla RB:s krav på att handlingen skall vara

egenhändigt undertecknad genom att det i kravet på ett

egenhändigt undertecknande också har ansetts ligga ett krav på

att det är just det undertecknade exemplaret som skall ges in

till domstolen. Överföring genom telefax har därmed enligt RB

blivit en i princip otillåten metod när det gäller t.ex.

stämningsansökningar, överklaganden och genmälen i högre

instans. Den som använder sig av telefax drabbas emellertid inte

av någon rättsförlust, eftersom RB innehåller en bestämmelse om

att rätten, när det brister i fråga om underskriften, skall ge

ingivaren möjlighet att avhjälpa felet innan avvisning sker (se

t.ex. 33 kap. 3 § tredje stycket, 42 kap. 4 § och 50 kap. 7 §

RB).

I propositionen anförs att telefax enligt RB:s nu gällande

regler är åtminstone formellt sett tillåtna när det gäller t.ex.

en ansökan om kvarstad som görs före inledandet av en rättegång

eller ett svaromål i tingsrätt. Ett telefax är formellt sett

tillåtet också när det gäller t.ex. sådana inlagor som innebär

att talan återkallas, efterges eller medges eller att

återvinning eller återupptagande söks. Regeringen anser det

tveksamt om man kan avstå från bestämmelser om egenhändigt

undertecknande när det gäller så viktiga handlingar som

stämningsansökningar. Detta krav bör därför, anser regeringen,

åtminstone tills vidare, stå kvar.

När det gäller andra handlingar under en rättegång, t.ex. en

inlaga genom vilken part överklagar eller besvarar ett

överklagande, kan, anför regeringen, anläggas ett annat synsätt.

Risken för att någon obehörig skulle okynnesöverklaga för någon

annans räkning eller av okynne besvara ett överklagande får,

anser regeringen, bedömas vara mycket liten. I de allra flesta

fall torde vidare redan de omständigheter som föreligger i

samband med ett överklagande klart utvisa om det rör sig om en

skrivelse som härrör från den uppgivna parten. Utan att det

skall behöva uppstå några nämnvärda problem bör enligt

regeringens uppfattning det därför kunna tillåtas att nu berörda

inlagor ges in genom telefax.

Regeringen föreslår mot den nu anförda bakgrunden att det i RB

införs en bestämmelse som klargör att telefax kan godtas för

sådana inlagor till domstol som inte behöver vara egenhändigt

undertecknade. Stämningsansökningar skall även i fortsättningen

vara egenhändigt undertecknade. Kravet på att skrivelser genom

vilka någon överklagar eller besvarar ett överklagande skall

vara egenhändigt undertecknade föreslås borttaget.

I motion Ju35 begärs, som motionen får förstås, avslag på

propositionen såvitt gäller användandet av telefax i rättegång.

I motionen begärs att det innan en sådan regel införs bör göras

en ingående analys av de tekniska förutsättningarna för att

skapa ett telefax som kan anses utgöra ett original med

verifierad utställare. I motionen framställs vidare krav på ett

riksdagsuttalande om behovet av en övergripande

informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten.

Utskottet delar såvitt gäller användandet av telefax i

rättegång regeringens uppfattning, och utskottet avstyrker

därför motion Ju35 såvitt avser yrkandet om avslag på

propositionen i denna del. Utskottet vill i sammanhanget erinra

om att 33 kap. 3 § RB genom förslaget förtydligas så att det

skall vara helt klart att domstolen -- i de fall tveksamhet

råder i frågan om ett telefax kommer från den uppgivne

avsändaren -- skall kunna förelägga denne att komplettera med en

i original undertecknad handling. Här kan också anmärkas att det

i finsk lagstiftning redan införts en lag om utnyttjande av

elektronisk telekommunikation och automatisk databehandling vid

domstolarna (lag nr 1993:594).

När det gäller yrkandet i motion Ju35 om en övergripande

informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten

vill utskottet erinra om att Datastraffutredningen (dir.

1989:54) haft i uppdrag att göra en översyn av dels straff- och

processrättsliga frågor med anknytning till data- och

teleteknikens utveckling, dels motsvarande frågor när det gäller

andra myndigheters utrednings- och kontrollverksamhet.

Utredningens betänkande (SOU 1992:110) Information och den nya

informationsteknologin -- Straff- och processrättsliga frågor

m.m. har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet.

Här bör också nämnas att regeringen tillsatt en kommission med

uppgift att främja en ökad användning av informationsteknologin.

I kommissionen ingår, förutom statsministern, flera statsråd

samt företrädare för universitet och näringsliv. Kommissionens

arbete är inriktat på användningen av informationsteknologin

inom olika sektorer av samhället. Ett centralt område är härvid

att granska hur lagstiftningen i stort är anpassad till de nya

villkoren för informationsförsörjning. Frågor med anknytning

till den nya informationsteknologin behandlas också inom

Europarådet där Sverige aktivt deltar i arbetet. Utskottet anser

att resultatet av nu berörda arbeten bör avvaktas innan

ställning tas till den i motionen berörda frågan om en

övergripande informationsteknologisk reform inom straff- och

processrätten. Motion Ju35 avstyrks även i nu behandlad del.

Övrigt

Utskottet har uppmärksammats på att en ändring bör ske i lagen

(1994:264) om ändring i polislagen (1984:387). Ändringen bör ske

på sätt som framgår av bilaga 3 till utskottets betänkande.

I övrigt föranleder motionen och propositionerna inte några

uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretesslagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar av

utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. beträffande telefax

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju35 yrkande 1

antar det i proposition 1993/94:190 framlagda förslaget till lag

om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 33 kap. 3 § tredje

stycket,

3. beträffande informationsteknologisk reform

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju35 yrkande 2,

4. beträffande polislagen

att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag

till lag om ändring i lagen (1994:264) om ändring i polislagen

(1984:387),

5. beträffande förslaget till lag om ändring i

rättegångsbalken i övrigt

att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget

såvitt det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock

med följande ändringar; såvitt avser 49 kap. 5 § åttonde punkten

att ordet "rättshjälp" byts ut mot orden "allmän rättshjälp",

såvitt avser 54 kap. 8 § andra punkten att orden "första

stycket" utgår, såvitt avser 55 kap. 3 § andra stycket att ordet

"klagoskrivelsen" byts ut mot ordet "överklagandet" och såvitt

avser 55 kap. 9 § andra stycket att ordet "överklagandet" byts

ut mot ordet "svarsskrivelsen",

6. beträffande lagen om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter

att riksdagen antar det i proposition 1993/94:190 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt

vid inskrivningsmyndigheter, dock med den ändringen att i 39 §

andra stycket ordet "andra" byts ut mot ordet "första",

7. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar följande i proposition 1993:94/190

framlagda förslag till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken,

b) lag om ändring i jordabalken,

c) lag om ändring i brottsbalken,

d) lag om ändring i utsökningsbalken,

e) lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt

till luftfartyg,

f) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

g) lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

h) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

i) lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister,

j) lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

k) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

l) lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

m) lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

n) lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och

o) lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

Stockholm den 19 maj 1994

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Alf Eriksson (s) och

Ulf Eriksson (nyd).

Regeringens lagförslag i proposition 1993/94:190

Bilaga 1

43 Senaste lydelse 1984:131.

44 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320.

46 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320.

47 Införd genom 1993:514.

Med de påföljder som

anges i första stycket 4

likställs utdömande av

vite och, om det inte

samtidigt är fråga om

förverkande av villkorligt

medgiven frihet från

fängelsestraff,

förordnande enligt 34 kap.

1 § första stycket 1

brottsbalken.

Har i fall som avses i

första stycket en part

begärt huvudförhandling,

skall sådan hållas, om

det inte är uppenbart

obehövligt.

Förs talan även om annat

än ansvar, får målet

avgöras utan

huvudförhandling endast om

denna talan enligt 50 kap. 21

§ får prövas utan

huvudförhandling.

För prövning som inte

avser själva saken

behöver huvudförhandling

inte hållas.

84 Senaste lydelse 1984:131.

85 Lydelse enligt

1993/94:JuU25, rskr. 320.

87 Lydelse enligt

1993/94:JuU25, rskr. 320. 88

Senaste lydelse 1981:1088.

1 Lydelse enligt

1993/94:JuU24, rskr. 319.

Regeringens lagförslag i proposition 1993/94:133

Utskottets förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i

sekretesslagen (1980:100).

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretesslagen

(1980:100)1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:1298)

om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

7§

Beslut varigenom myndighet har Beslut varigenom myndighet har

avslagit enskilds begäran avslagit enskilds begäran

att få ta del av handling att få ta del av handling

eller lämnat ut allmän eller lämnat ut allmän

handling med förbehåll, handling med förbehåll,

som inskränker sökandens som inskränker sökandens

rätt att yppa dess rätt att yppa dess

innehåll eller annars innehåll eller annars

förfoga över den, får förfoga över den, får

överklagas av sökanden. överklagas av sökanden.

Om inte annat följer av Om inte annat följer av

andra--fjärde styckena, andra--fjärde styckena,

överklagas beslutet hos överklagas beslutet hos

kammarrätten eller, kammarrätten eller,

såvitt gäller såvitt gäller

kammarrätts beslut i där kammarrätts beslut i där

väckt ärende, hos väckt ärende, hos

Regeringsrätten. Har Regeringsrätten. Har

beslutet meddelats av organ beslutet meddelats av organ

som avses i 1 kap. 8 § som avses i 1 kap. 8 §

andra stycket eller 9 § andra stycket eller 9 §

tillämpas bestämmelserna tillämpas bestämmelserna

i 23--25 §§ och 30 § i 23--25 §§ och 30 §

första meningen första meningen

förvaltningslagen förvaltningslagen

(1986:223) om överklagande. (1986:223) om överklagande.

Att prövningstillstånd

inte behövs när Har beslut som avses i

kammarrätts beslut första stycket meddelats av

överklagas framgår av 35 tingsrätt och rör det

§ handling i domstols

förvaltningsprocesslagen rättskipande eller

(1971:291). rättsvårdande

verksamhet, överklagas det

Har beslut som avses i hos hovrätten. Motsvarande

första stycket meddelats av beslut av hovrätt i där

tingsrätt och rör det väckt eller dit

handling i domstols överklagat ärende

rättskipande eller överklagas hos Högsta

rättsvårdande domstolen. Vid överklagande

verksamhet, överklagas det av tingsrätts eller

hos hovrätten. Motsvarande hovrätts beslut

beslut av hovrätt i där tillämpas i övrigt

väckt eller dit bestämmelserna i

överklagat ärende rättegångsbalken om

överklagas hos Högsta överklagande av beslut.

domstolen. Vid överklagande

av tingsrätts eller

hovrätts beslut

tillämpas i övrigt

bestämmelserna i

rättegångsbalken om

besvär. Vid överklagande

av hovrätts beslut skall

dock reglerna om

prövningstillstånd inte

tillämpas.

Första och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen,

regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.

Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen

föreskrivs i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder

under riksdagen är särskilt föreskrivet.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

Utskottets förslag till

Lag om ändring i lagen (1994:264) om ändring i polislagen

(1984:387)

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 7 a § polislagen (1984:387) i

paragrafens lydelse enligt lagen (1994:264) om ändring i nämnda

lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §

En arbetstagare som är anställd vid Rikspolisstyrelsen för

arbete i polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot

rikets säkerhet får förflyttas till en annan statlig anställning

enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En

arbetstagare som är polisman får därvid endast förflyttas till

en annan anställning som polisman.

Förflyttning enligt Förflyttning enligt

första stycket till en första stycket till en

anställning hos en anställning hos en

myndighet inom något annat myndighet inom något annat

verksamhetsområde från verksamhetsområde får

ske endast om ske endast om

arbetsuppgifterna är arbetsuppgifterna är

likartade eller arbetstagaren likartade eller arbetstagaren

med hänsyn till sin med hänsyn till sin

utbildning är lämpad utbildning är lämpad

för anställningen. för anställningen.

I mål eller ärenden om förflyttning skall 36 § andra stycket,

37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning

tillämpas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 1

Motionen 2

Utskottet 2

Inledning 2

Propositionens huvudsakliga innehåll 2

Bakgrund 3

Nuvarande förfaranderegler 3

Överväganden 4

Ett enhetligt system för överklagande 4

Ändringar i rättegångsbalken 5

Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken 5

Användning av telefax i rättegång 5

Övrigt 7

Hemställan 8

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 10

2. Utskottets lagförslag 105

3. Utskottets lagförslag 107