Bet. 1993/94:JuU8

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JUU08

Riksdagens revisorers förslag angående polisen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

JuU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett förslag från

Riksdagens revisorer angående polisen och fyra motioner som

väckts i anslutning härtill. Med anledning av förslaget och en

motion tar utskottet ställning för att en bred parlamentarisk

utredning bör tillsättas på polisområdet.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (kds).

Riksdagens revisorers förslag

I förslag 1993/94:RR2 hemställer Riksdagens revisorer

1. beträffande styrningsfrågor

att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har

anfört,

2. beträffande strukturfrågor

att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har

anfört om en översyn av polisväsendets struktur, kommunalt

engagemang i samhällets brottsbekämpning samt försöksverksamhet

med central styrning av de specialiserade

trafikövervakningsfunktionerna,

3. beträffande effektivitetsfrågor

att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har

anfört om försöksverksamhet,

4. beträffande verksamhetsinriktning och tillsynsfrågor

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört.

Motionerna

1993/94:Ju3 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk kommitté

angående polisens framtida organisation och verksamhet,

1993/94:Ju4 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en sammanställning av

forskningen om moralbildningens betydelse för en minskad

brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande en fördjupad forskning om

moralbildningens betydelse för en minskad brottslighet,

1993/94:Ju5 av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den ekonomiska brottsligheten.

1993/94:Ju6 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den operativa verksamheten för

trafikpolisen, ekopolisen samt brottsförebyggande verksamhet och

övriga strukturfrågor.

Utskottet

Revisorernas förslag

Inledning

Riksdagens revisorers granskning har inriktats på den lokala

polisorganisationen men har samtidigt haft en övergripande

karaktär. Revisorernas intresse har främst gällt

styrningsfrågor, strukturfrågor, effektivitetsfrågor samt frågor

om verksamhetsinriktning och tillsyn. Syftet med granskningen

har varit att identifiera hinder för en effektivare

brottsbekämpning, främst inom polisverksamheten som sådan men

till en del också i polisens omvärld.

Styrningsfrågor

Revisorerna tar inledningsvis upp frågan om styrningen av

polisen. Enligt revisorerna fungerar denna inte

tillfredsställande. Revisorerna pekar på svårigheterna för

statsmakterna att få genomslag i polisorganisationen för de

uttalanden beträffande prioriteringar inom polisverksamheten som

görs. Ett problem sammanhänger enligt revisorernas mening med

den mycket svåra uppgiften att peka ut prioriterade

brottsområden och samtidigt betona vikten av att all

brottslighet skall beivras. Ett annat problem har samband med

polisorganisationens trögrörlighet. Ett tredje problem är

detaljeringsgraden i de centrala policyuttalandena.

Enligt revisorerna bör den centrala policystyrningen vara så

övergripande och långsiktig att det fortfarande är meningsfullt

att utöva lokal policystyrning. Det måste med andra ord finnas

ett betydande utrymme för lokala bedömningar och beslut om hur

polisen skall arbeta. Samtidigt måste styrningen kombineras med

bättre uppföljning från såväl regeringens som

Rikspolisstyrelsens sida. Revisorerna konstaterar vidare att den

styrning som länsstyrelserna utövat förefaller att ha varit

marginell. På lokal nivå slutligen indikerar granskningen enligt

revisorerna att de flesta av landets polisstyrelser inte alls

utövar det inflytande över verksamhetens inriktning som

förutsätts i polislagen och polisförordningen.

Strukturfrågor

Revisorerna konstaterar att länsstyrelserna har fått

regeringens uppdrag att genom rationaliseringar inom

polisväsendet åstadkomma stora besparingar. Enligt revisorerna

finns det risk för att de ekonomiska hänsynen får andra viktiga

intressen att vika på ett sätt som inte är godtagbart. Vidare

kan det inte uteslutas att brådskan förhindrar att verkligt goda

lösningar kommer fram och hinner förankras bland medborgare och

beslutsfattare. Delegeringsförfarandet kan också leda till att

polisväsendet får högst varierande struktur i olika län, något

som enligt revisorerna kan komma att innebära allvarliga

olägenheter av den art man hade före polisväsendets

förstatligande år 1965.

Mot den angivna bakgrunden bör, enligt revisorernas

uppfattning, en långsiktig översyn av polisväsendets struktur nu

inledas. I översynen bör som ett alternativ utredas möjligheten

att i huvudsak låta varje primärkommun utgöra ett i operativ

mening självständigt område där alla möjligheter till

administrativ samordning tas till vara. I uppdraget bör även

ingå att överväga behovet av juridisk kompetens. Revisorerna

anser att översynen bör kunna ingå i de i 1993 års

budgetproposition aviserade övergripande övervägandena kring

polisens organisation och verksamhetsformer.

Revisorerna anser vidare att det finns skäl att utreda

möjligheten att lagfästa ett kommunalt delansvar för

brottsbekämpningen. Denna fråga torde enligt revisorerna med

fördel kunna behandlas av Trygghetsutredningen (dir. 1993:37)

vars uppgifter närmare beskrivs nedan.

En annan fråga som revisorerna tar upp är den regionala

organisationen för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Revisorerna anser att polisens ekorotlar saknar erforderliga

resurser och den kompetens som behövs med hänsyn till den

ekonomiska brottslighetens omfattning och karaktär.

Sammanfattningsvis menar revisorerna att flera skäl talar för

att polisens ekobrottsbekämpning bör samlas i en stor,

nationellt organiserad ekopoliskår. Mot bakgrund bl.a. av

remissutfallet i den delen samt det utredningsarbete som pågår

på detta område avstår emellertid revisorerna från att lägga

fram ett formellt förslag.

Revisorerna konstaterar vidare att det brister i effektiv

styrning av polisens trafikövervakning och att effektiviteten i

verksamheten är låg. Revisorerna är skeptiska till

länsstyrelsernas möjligheter att åstadkomma den nödvändiga

förnyelsen av trafikpolisen. Enligt revisorerna bör regeringen

överväga en försöksverksamhet, innebärande att landets

specialiserade trafikövervakningsresurser under förslagsvis en

femårsperiod ställs till Rikspolisstyrelsens förfogande.

Effektivitetsfrågor

Enligt revisorernas uppfattning är de effektivitets- och

produktivitetsmått som i dag utnyttjas inom polisväsendet

behäftade med allvarliga svagheter. Revisorerna betonar vikten

av att bättre mätinstrument utvecklas och kommer till

användning. Inte minst efterlyses ett uppföljningsinstrument som

bättre än det nuvarande belyser verksamhetens förebyggande eller

proaktiva inriktning. Revisorerna betonar i sammanhanget

betydelsen av att polisväsendet förfogar över duktiga chefer.

Revisorerna anser vidare att en ökad satsning på

brottsförebyggande arbete kan komma att kräva nya interna

organisationsformer. Revisorerna för fram som ett förslag att

polispersonalen i ett distrikt delas upp på grupper med ansvar

för var sitt geografiskt område. Inom detta område blir det

gruppens uppgift att sköta såväl förebyggande som ordnings- och

utredningsuppgifter. Endast vissa komplicerade arbetsuppgifter

skall överlämnas till en liten stab av utredningsspecialister i

polishuset. Revisorerna föreslår att regeringen tar initiativ

till en försöksverksamhet med denna inriktning.

Polisens verksamhetsinriktning samt tillsynsfrågor

I fråga om polisens verksamhetsinriktning finner revisorerna

att en ökad orientering mot ett brottsförebyggande och proaktivt

arbetssätt skapar de största förutsättningarna för framgång.

Revisorerna anser därför att mer av polisens resurser måste

satsas på förebyggande åtgärder. Enligt revisorerna tyder deras

granskning på att det finns outnyttjade resurser inom polisen

som kan tas i anspråk för detta ändamål.

När det gäller frågan om tillsyn över polisverksamheten

noterar revisorerna att Justitiedepartementet vidtagit åtgärder

för att statsmakterna skall få ett bättre underlag för sina

beslut. Revisorerna anser att Rikspolisstyrelsen framgent bör ta

på sig ett större tillsynsansvar och ägna mer utrymme åt

inspektionsverksamheten.

Motionerna

Fyra motioner har väckts med anledning av revisorernas

förslag.

I motion Ju3 (s) kritiseras regeringen för att inte ha en

tillräckligt sammanhållen och konsekvent polispolitik. På grund

härav, och då den mängd förslag som presenterats angående

polisen under senare tid behöver bli grundligt analyserade och

utvärderade, föreslås att en parlamentarisk kommitté snarast

tillsätts för att i ett sammanhang se över polisens framtida

organisation och verksamhet.

I motion Ju4 (kds) ställs frågan om en eftersatt

normöverföring till barn och ungdom samt ändrade normer bland

vuxna kan vara en huvudorsak till den tilltagande

brottsligheten. I motionen begärs mot denna bakgrund en

sammanställning av forskningen om moralbildningens betydelse för

minskad brottslighet samt en fördjupad forskning på detta

område.

I motion Ju5 (c) anförs att bekämpningen av ekobrott bör ske

med utgångspunkt från den närhetsprincip som gäller för övrig

polisiär verksamhet. Motionärerna tar därför avstånd från

revisorernas tankegångar om att inrätta en nationell kår av

ekopoliser och menar att polisens resurser mot ekobrott även

framdeles bör vara koncentrerade till ekorotlar på regional

nivå.

I motion Ju6 (nyd) slutligen anförs att polisens

trafikövervakning även i framtiden bör vara regionalt

organiserad. Även de regionala resurserna för bekämpandet av

ekobrott bör enligt motionen bibehållas. Vidare uttalas att

närpolisverksamhet bör utgöra grunden för all polisverksamhet

samt att de lokala polismyndigheterna bör rationaliseras bort

och ersättas av en organisation med polisområden.

Bakgrund

Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av

polisväsendet på grundval av förslag från 1975 års

polisutredning och 1981 års polisberedning. Ett huvudtema i

reformarbetet var att effektivisera polisen genom att minska

detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.

Genom riksdagsbeslut år 1991 på grundval av propositionen om

fönyelse inom polisen skedde en fortatt utveckling av

styrformerna inom polisen i riktning mot fortsatt

decentralisering samt en ökad inriktning mot förebyggande

polisarbete (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuU1, rskr. 1).

Den 1 juli 1992 infördes ett nytt budgetsystem för polisens

del med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och

resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil. 3, JuU23, rskr. 230).

Inom det nya budgetsystemet har länsstyrelserna tilldelats

viktiga uppgifter, främst genom att huvuddelen av medlen för

polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje

länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan

de egna polismyndigheterna.

Vid halvårsskiftet år 1992 genomfördes även en reform i fråga

om den regionala ledningsorganisationen inom polisen som bl.a.

innebar att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län

(prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).

Ytterligare ett steg mot ökad decentralisering togs den 1 maj

1993 då, genom en ändring i polisförordningen (1984:730,

omtryckt 1993:993), ansvaret att besluta om länens indelning i

polisdistrikt övergick från regeringen till länsstyrelserna.

Samtidigt gavs länsstyrelserna befogenhet att meddela

bestämmelser om organisationen av funktionen vakthavande befäl

och om frågor som rör arbetsfördelning och samverkan inom länens

polis.

Efter de senaste årens reformer vilar det övergripande

ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länens polis på

länsstyrelserna. Dessa har att tillse att polisverksamheten inom

resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och

riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska

ram som bestämts.

Den 25 juni 1992 uppdrog regeringen till Rikspolisstyrelsen

att genomföra en översyn av den egna organisationen.

Rikspolisstyrelsen skulle enligt direktiven bl.a. belysa behovet

av förändringar av den centrala polisorganisationen. Det skulle

ske mot bakgrund av den förändrade roll och det ökade ansvar som

landets länsstyrelser fått på polisområdet och som blivit

följden av införandet av ett nytt budgetsystem. Genom

tilläggsdirektiv i december 1992 uppdrogs åt Rikspolisstyrelsen

att också utreda hur Rikskriminalpolisen och den regionala

polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa ekonomisk

brottslighet och annan kvalificerad brottslighet.

Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden i

en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i

olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation,

register- och dataverksamheten vid Rikspolisstyrelsen,

verksamheten vid Förvaltningskontoret Kronoberg samt den

regionala kriminalpolisverksamheten och Rikskriminalpolisens

uppgifter och organisation.

Enligt översynsrapporten bör Rikspolisstyrelsen i framtiden

ägna sig åt tre huvudområden; tillsyn och utveckling,

administration och förvaltning samt operativa polisuppgifter,

och det redogörs närmare för hur detta skall kunna ske

organisatoriskt och arbetsmässigt.

När det särskilt gäller den centrala kriminalpolisverksamheten

föreslår Rikspolisstyrelsen att Rikskriminalpolisens roll och

uppgifter i allt väsentligt förblir oförändrade.

Rikspolisstyrelsen presenterar i det sammanhanget också olika

modeller när det gäller den regionala organisationen och

resursfördelningen för bekämpande av ekonomisk brottslighet.

I maj 1993 uppdrog regeringen åt en särskild utredare

(RPS-utredningen) att göra vissa kompletteringar till den

organisationsöversyn som Rikspolisstyrelsen genomfört.

Kompletteringarna skulle avse den centrala polisorganisationen,

dels i ett statsmaktsperspektiv, dels i ett EG-perspektiv.

RPS-utredningen avlämnade i oktober 1993 betänkandet (SOU

1993:92) Den centrala polisorganisationen. I betänkandet

föreslås att den centrala polisorganisationen liksom hittills

skall bestå av en enda förvaltningsmyndighet som i sig

innehåller såväl Rikskriminalpolisen som SÄPO.

Rikskriminalpolisen och SÄPO skall dock vara helt självständiga

i polisoperativa frågor. Förvaltningsdelen av myndigheten skall

koncentrera sig på verksfunktionerna -- ekonomi- och

personaladministration, tillsyn, uppföljning och utvärdering,

teknisk utveckling m.m. -- på ett helt annat sätt än hittills.

För att markera betydelsen av dessa uppgifter, och för att

stryka under att de utgör en mycket väsentlig del av den

centrala polisorganisationen, bör myndigheten enligt

RPS-utredningen benämnas Polisverket. Det visar också enligt

utredningen att myndighetens uppgift inte är att styra polisen i

riket. Som en följd av detta bör chefen för Polisverket ha

tjänstetiteln generaldirektör. Polisverket bör enligt

utredningsförslaget ha en lekmannastyrelse med generaldirektören

som ordförande. Därigenom får Rikskriminalpolisen och SÄPO det

erforderliga lekmannainflytandet. Den nya organisationen

föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Rikspolisstyrelsens utredningsrapport och RPS-utredningens

betänkande är nu föremål för remissbehandling.

Härutöver kan nämnas att polisverksamheten för närvarande är

föremål för visst utredningsarbete genom den ovannämnda

Trygghetsutredningen. Utredningen har i uppdrag att se över

rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och enskilda när det

gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt

vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. Utredningen skall

enligt direktiven bl.a. pröva olika vägar för att ge kommunerna

en större roll när det gäller att inom ramen för det polisiära

verksamhetsområdet skapa trygghet mot att utsättas för brott.

Utredningen skall bl.a. pröva frågan om en kommunal organisation

för att övervaka ordning och trafik. I direktiven anförs att

detta kan kräva ett omfattande lagstiftnings- och

organisationsarbete som inte bör inledas förrän riksdagen från

principiella utgångspunkter har tagit ställning till en reform

med denna inriktning. Kommitténs arbete skall vara avslutat före

utgången av mars 1995. Ett delbetänkande skall redovisas före

utgången av juni 1994.

En omständighet av stor betydelse för polisväsendets

organisation och verksamhet är de besparingar och

rationaliseringar som under kommande år skall ske inom

polisverksamheten.

Sålunda har riksdagen med anledning av regeringens proposition

om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat

att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom

Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att

genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens

område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y,

rskr. 134).

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 69)

anför justitieministern att Rikspolisstyrelsen bör vara motor i

rationaliseringsarbetet och se till att statsmakternas

intentioner fullföljs inom polisorganisationen. Därvid bör

enligt justitieministern beaktas de uttalanden som

justitieutskottet gjorde vid behandlingen av propositionen om

åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (se

1992/93:JuU2y) och som innebär att besparingarna på polisens

område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att

det bör undvikas att nedskärningar görs i den redan ansträngda

operativa verksamheten.

Regeringen har i planeringsdirektiven för polisväsendet för

budgetåret 1993/94 (s. 4 f) uppdragit åt länsstyrelserna att

utarbeta en plan för rationaliseringar inom länens polis under

tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 inom ramen för den fördelning av

besparingarna som Rikspolisstyrelsen beslutar om. Regeringen har

vidare uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att nära följa

rationaliseringsarbetet och bl.a. granska länsstyrelsernas

rationaliseringsplaner. Rikspolisstyrelsen skall två gånger om

året samt annars vid behov avrapportera till

Justitiedepartementet hur rationaliseringsarbetet inom polisen

fortskrider.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 (s. 56)

konstaterar Rikspolisstyrelsen att det i samtliga län pågår

strukturöversyner av olika slag och att flertalet länsstyrelser

avser att fatta beslut om polisorganisationen under hösten 1993.

Av Rikspolisstyrelsens sammanställning framgår att somliga

länsstyrelser beslutat att minska antalet polisdistrikt eller

att helt avskaffa dessa. Andra åter har i princip tagit

ställning för att behålla nuvarande organisation.

Justitieministern lämnade den 11 november i år muntlig

information till riksdagen om polisen (snabbprot. 1993/94:22 s.

33 f). Justitieministern anförde då att hennes ambition är att

statsmakterna skall kunna fatta beslut om den centrala

polisorganisationens framtid med sedvanlig bred politisk

enighet. Hon förklarade sig därför beredd att genomföra en

parlamentarisk beredning av de föreliggande

organisationsförslagen. Den parlamentariska beredningen borde

enligt justitieministern också studera och utvärdera det nu

pågående rationaliseringsarbetet på lokal och regional nivå med

hänsyn till rationaliseringsarbetets stora betydelse för

polisverksamheten i landet.

Utskottets bedömning

Utskottet kan konstatera att ett betydande reformarbete har

ägt rum på polisens område under senare år. Rikspolisstyrelsens

roll som central förvaltningsmyndighet har därmed kommit att

delvis förändras. Den centrala förvaltningsmyndighetens

uppbyggnad och arbetsuppgifter har mot bl.a. denna bakgrund

nyligen utretts, dels av Rikspolisstyrelsen själv, dels av en av

regeringen tillsatt särskild utredare. I synnerhet den

sistnämnde har lagt fram betydande ändringsförslag.

Enligt utskottets uppfattning bör beslut om större

förändringar av den centrala polisorganisationen fattas i

största möjliga samförstånd och efter ett noggrant

beredningsarbete. De förslag som lagts fram beträffande

Rikspolisstyrelsen bör därför få en fortsatt genomlysning inom

ramen för en bred parlamentarisk utredning.

Den centrala polisorganisationens uppbyggnad och

arbetsuppgifter måste speglas mot den polisverksamhet som

bedrivs på regional och lokal nivå. Denna verksamhet har

särskilt kommit i blickpunkten genom de besparingar på

polisområdet som riksdagen beslutat om. En konsekvens av

besparingarna kan bedömas bli omfattande organisatoriska

förändringar, bl.a. i form av sammanslagningar av polisdistrikt.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl för att också det

förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blir

föremål för utvärdering i parlamentariska former. Den

parlamentariska utredningen bör därför få till uppgift att göra

en sådan utvärdering.

I sammanhanget vill utskottet med skärpa betona vikten av att

det pågående förändringsarbetet inom polisen inte avstannar.

Utskottet noterar här att det finns långt framskridna planer på

genomgripande förändringar, t.ex. i Stockholms län. Förändrings-

och rationaliseringsarbetet bör alltså fortsätta med oförminskad

kraft. Detta framstår som särskilt nödvändigt mot bakgrund av de

av riksdagen beslutade besparingarna inom polisväsendet.

Utskottet vill i sammanhanget påminna om sitt tidigare

ställningstagande att besparingar inte får gå ut över det direkt

polisoperativa arbetet. Länsstyrelserna har således att bedriva

ett fortsatt rationaliseringsarbete för att uppnå sina sparmål i

enlighet med fattade beslut. Utskottet vill här också erinra om

Rikspolisstyrelsens uppdrag att vara motor i och granska

länsstyrelsernas rationaliseringsarbete.

Det får ankomma på regeringen att utarbeta närmare direktiv

för den utredning utskottet här förordar.

Vad utskottet nu har anfört beträffande en parlamentarisk

utredning bör riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers

förslag i denna del och motion Ju3 som sin mening ge regeringen

till känna.

Den utredning som utskottet här har tagit ställning för bör

enligt utskottets uppfattning inte föregripas av riksdagen med

några uttalanden i övrigt rörande de förslag som Riksdagens

revisorer har lagt fram beträffande polisen. Riksdagen bör

heller inte ta något initiativ med anledning av motionerna Ju4,

Ju5 och Ju6.

Utskottet avstyrker bifall till Riksdagens revisorers förslag

och de sistnämnda motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande parlamentarisk utredning

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag

1993/94:RR2 i denna del (mom. 2 delvis) och motion 1993/94:Ju3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande övriga förslag

att riksdagen avslår dels revisorernas förslag i den mån det

inte omfattas av utskottets hemställan ovan, dels motionerna

1993/94:Ju4, 1993/94/Ju5 och 1993/94:Ju6.

Stockholm den 25 november 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Birthe Sörestedt (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Nils Nordh (s),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Alf Eriksson (s),

Kristina Persson (s) och

Tomas Högström (m).

Särskilt yttrande

Parlamentarisk utredning (mom. 1)

Liisa Rulander (kds) anför:

Det finns ett uttalat behov av omorganisation inom polisen i

dag. Nya former av kriminalitet kräver att polisen får reell

möjlighet att bekämpa även denna brottslighet. Ett exempel på

sådan brottslighet är ekobrotten. Visserligen anser (kds) att

enbart polisiära insatser inte är tillräckliga. Kampen mot

ekobrott bör föras utefter tre linjer; lagstiftning,

organisation och kriminalpolitik. Men när nu majoriteten i

utskottet förordar en parlamentarisk utredning finns möjligheter

att utifrån ett brett politiskt perspektiv väga samman

utredningarna från Riksdagens revisorer, departement och RPS. Då

utskottet utan tidsangivelse ger regeringen möjlighet att

utarbeta direktiv till denna utredning yrkar jag bifall till

utskottets hemställan.