Bet. 1993/94:KrU11

Kulturutskottets betänkande

1993/94:KRU11

Idrott

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

KrU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om

statens stöd till idrotten och motioner med anknytning till

denna del av propositionen.

I tre motioner yrkas att riksdagen skall uttala sig om

idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse i samhället och

om inriktningen av samhällsstödet till idrotten. Yrkandena

avstyrks med hänvisning bl.a. till att det i dessa frågor inte

råder något motsatsförhållande mellan vad som anförs i

motionerna och i propositionen samt till att regeringen avser

att lämna dels en proposition om bl.a. en ny lotterilag under

våren, dels en proposition med förslag till principer för

statens framtida bidragsgivning till de ideella organisationerna

före sommaren. En motion om statliga åtgärder för att en större

andel av idrottsresorna skall företas med allmänna

kommunikationsmedel avstyrks.

Utskottet uppehåller sig liksom förra året ingående vid frågan

om jämställdhet inom idrotten. En inom Riksidrottsförbundet

gjord rapport om jämställdhetsarbetet redovisas. Utskottet

uttalar sig om uppgifterna i rapporten och behandlar möjligheten

att använda ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet. Med

hänvisning bl.a. till vad utskottet anför härom och till att det

av propositionen framgår att regeringen fortlöpande

uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten avstyrks

yrkanden i tre motioner om uttalanden i denna fråga. Vidare

avstyrks yrkande i en motion om tillsättande av en statlig

idrottsutredning med kvinnoprofil.

Utskottet uppehåller sig med anledning av en motion även

ingående vid frågan om forskning om dopning och idrottsanorexi.

Utskottet finner av vad utskottet redovisat om de insatser som

gjorts, görs eller planeras av regeringen och andra statliga

organ att det inte är påkallat med något riksdagens initiativ

för att ytterligare statliga insatser skall komma till stånd. Då

det gäller idrottsrörelsens egna insatser utgår utskottet, som

finner att vad som framkommit om idrottsanorexi är oroväckande,

ifrån att Riksidrottsförbundet analyserar resultatet av det

arbete som i olika avseenden nedlagts på området och vidtar de

åtgärder som för idrottsrörelsens del bedöms som motiverade.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till

idrotten med 512 173 000 kr.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga ändamål

punkt I 5. Stöd till idrotten föreslagit riksdagen att till Stöd

till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisa ett

reservationsanslag på 512 173 000 kr.

Motionerna

1993/94:Kr508 av Sigge Godin och Ingela Mårtensson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelningen av stödet till idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställd idrott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om handikappidrottens villkor.

1993/94:Kr514 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en idrottsutredning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om idrottens ekonomiska villkor.

1993/94:Kr516 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

idrottsresor.

1993/94:Kr519 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om idrottens villkor.

1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhet inom idrotten.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att utvärdera statens stöd till

idrotten och vidta åtgärder för likvärdigt stöd till

kvinnoidrott,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att öka forskning om missbruk,

dopningsmedel och anorexi inom idrotten och befria idrotten från

dessa avarter.

Utskottet

Inledning

Utskottet har ett flertal gånger framhållit att

idrottsrörelsen, som är vårt lands största folkrörelse, har stor

betydelse för ett mycket stort antal människor. Den erbjuder

glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull

fritidssysselsättning. Framför allt är idrottsrörelsen en

ungdomsrörelse. För många barn och ungdomar är

idrottsföreningarnas verksamhet, näst efter hemmet och skolan,

den viktigaste uppfostringsmiljön. De attityder och värderingar

som förmedlas via idrottsrörelsen präglar i stor utsträckning

barns och ungdomars personliga utveckling.

Det är mot denna bakgrund som staten anvisar anslag som

används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den

verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna

organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa

utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för

studerande vid kårorterna. Vidare lämnas bidrag till lokal

ungdomsverksamhet på idrottens område.

Målen för idrottsrörelsen och inriktningen i stort av dess

verksamhet läggs fast vid riksidrottsmötena (RIM) som hålls

vartannat år. Av beslut som fattats vid dessa vill utskottet

inledningsvis redovisa följande.

Vid RIM år 1989 antogs handlingsprogrammet Idrottspolitisk

offensiv. I programmet, som avses ligga till grund för

idrottsrörelsens utveckling av verksamheten under 1990-talet,

behandlas bl.a. frågor om idrottens mål och inriktning,

förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan elit- och

motionsidrott, rörelsens insatser för bl.a. handikappade och

invandrare, jämställdhetsarbete, finansiering samt forskning och

utveckling.

RIM beslöt år 1991 om en prioritering mellan

verksamhetsområdena inom idrottsrörelsen som innebar att

verksamheten under två år skulle inriktas mot att stärka

idrottens trovärdighet, att förbättra idrottens

förutsättningar och att stärka idrottens internationella

agerande.

Av RF:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95 kan

utläsas bl.a. följande om de prioriterade uppgifterna. Idrottens

trovärdighet skall utvecklas bl.a. genom att ännu mer kraft

än tidigare läggs ned för att öka kvinnors och ungdomars

delaktighet i idrottsrörelsens beslutande organ, genom att

kampen mot dopning inom idrotten fortsätts med oförändrad kraft,

genom att utbildning ges till idrottsrörelsen i frågor som

rör ekonomi och obeståndsjuridik, genom att arbete görs

tillsammans med bl.a. polis och supporterklubbar för att

förhindra bråk och kravaller i samband med idrottsevenemang samt

genom att friskvården förbättras. För att stärka idrottens

internationella agerande avser RF att verka för ett samlat

Idrottseuropa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på

demokratiska grunder. RF avser vidare att verka för en bred

samverkan mellan olika europeiska idrottsorganisationer för att

därigenom slå vakt om den europeiska idrottens ställning i

världen samt att samverka med övriga Norden i denna fråga.

Vid RIM år 1993 antogs Verksamhetsinriktning och ekonomisk

plan för åren 1994--1996, i vilken huvudrubrikerna är

individen i idrotten, anläggningstillgänglighet, idrottens

finansiering och internationellt agerande. Under avsnittet

individen i idrotten behandlas frågor som avser ungdomar och

kvinnor, invandrare, prestationsutveckling och motionsidrott

samt det ideella ledarskapet. Under

anläggningstillgänglighet berörs frågan om de kommunala

nedskärningarna på området. Idrottens finansiering handlar

om idrottens egeninsatser, om intäkter från spel och lotterier

och om skatter och avgifter. Inom området internationellt

agerande vill RF prioritera ett stärkt internationellt

inflytande, EG-utvecklingen och internationellt

erfarenhetsutbyte.

Inom RF bedrivs ett särskilt arbete för jämställdhet mellan

kvinnor och män inom idrotten. Till grund för detta arbete

ligger i huvudsak en särskild jämställdhetsplan antagen vid RIM

år 1989 -- Idrottens jämställdhetsplan inför 90-talet. Frågan om

jämställdhet behandlades vid RIM år 1993. Utöver vad som

tidigare nämnts behandlades vid RIM år 1993 även bl.a. frågan om

idrottens finansiering och ekonomiska bidragsmodeller samt ett

program inför 2000-talet. Utskottet berör i det följande frågan

om jämställdhet och idrottens finansiering.

Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden om

uttalanden om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse, om

inriktningen av samhällsstödet till idrotten och om

idrottsresor.

Motionärerna bakom motion Kr519 (s) tar upp frågor om

idrottens betydelse för samhället och dess villkor (yrkande

1 delvis). Idrotten ger lust, glädje och gemenskap. Den

förbrödrar och i dagens samhälle med en tilltagande

främlingsfientlighet har idrotten en viktig uppgift som

motverkande kraft. Idrotten är vår största ungdomsverksamhet.

Verksamheten bärs upp av de ideellt arbetande ledarna.

Undersökningar visar att idrotten av olika skäl fått svårare att

nå olika grupper och att flickor i tonåren i allt högre grad

lämnar den organiserade idrottsrörelsen. Det finns anledning för

idrottsrörelsen att ta dessa tendenser på allvar och finna

sådana verksamhetsformer som gör idrotten attraktiv för alla.

Motionärerna framhåller vidare idrottens betydelse som en viktig

form av rehabiliterande hälsovård. Även elitidrottens

underhållningsvärde för människor framhålls. Motionärerna

konstaterar att de redovisade förhållandena utgör några av

skälen till att samhället på olika sätt medverkar till att skapa

förutsättningar för idrott och motion. I frågan om finansiering

av idrottsrörelsens verksamhet framhåller motionärerna att det

är nödvändigt att rörelsen ges goda villkor för att på egen hand

skaffa sig egna inkomster bl.a. genom att ges möjligheter till

inkomster från spelmarknaden. De understryker dock samtidigt att

den grundläggande principen bör vara att idrotten, liksom andra

väsentliga företeelser i samhället som får statsstöd, får sina

anslag granskade och beslutade i Sveriges riksdag. Motionärerna

vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att medel

motsvarande de 55 miljoner kronor som under innevarande budgetår

tillförs idrottsrörelsen från AB Tipstjänst inte finns med i det

nu föreliggande budgetförslaget.

Även i motion Kr514 (v) framhålls idrottens betydelse (yrkande

3). Idrotten är angelägen ur både individ- och

samhällssynvinkel. Stat, kommun och idrottsrörelsen har ett

gemensamt ansvar för att medborgarna har möjlighet att delta i

olika idrottsaktiviteter. Motionärerna framhåller vidare att de

ideella ledarna gör ett enastående socialt arbete, inte minst

bland barn och ungdom. Motionärerna påvisar vad gäller

finansieringsfrågan att minskade idrottsanslag och kommunala

nedskärningar kommer att drabba breddidrotten. De framhåller

härvid dock att det framöver kan finnas en möjlighet för

idrotten till förbättrad ekonomi genom ett ökat inflytande över

spelmarknaden.

Utskottet finner att det föreligger en långtgående

överensstämmelse mellan vad motionärerna anför och vad

propositionen innehåller i motsvarande delar. Detta gäller såväl

idrottsrörelsens insatser för ungdomars idrottande som de

ideella ledarnas roll häri. Överensstämmelse föreligger även i

bedömningen att det är av vikt att breddidrotten, med dess

betydelse för friskvården, ges tillräckligt stöd. Betydelsen av

elitidrotten och integrering av invandrare inom idrotten

framhålls såväl i propositionen som i motion Kr519. Det kan

framhållas att det av RF:s årsredovisning för verksamhetsåret

1992/93 och anslagsframställning för 1994/95 och av material som

redovisats vid RIM år 1993 framgår att förbundet fortlöpande

uppmärksammar de aspekter på rörelsens verksamhet som behandlas

i motionerna. Vad gäller idrottens ekonomiska villkor kan

konstateras att en bred enighet råder om att statens stöd till

idrottsrörelsen är nödvändigt för att främst ungdoms- och

breddidrotten skall ges goda förutsättningar. Samstämmighet

råder också om vikten av att verksamheten samtidigt ges goda

möjligheter till egenfinansiering. Det kan härvid nämnas att RIM

år 1993 uppdrog åt Riksidrottsstyrelsen (RS) att utreda framtida

bidragsmodeller och penningströmmar inom idrotten samt att

regeringen avser att lämna dels en proposition om bl.a. en ny

lotterilag under våren, dels en proposition med förslag till

principer för statens framtida bidragsgivning till de ideella

organisationerna före sommaren. Det framgår vidare av

budgetpropositionen att regeringen avser att under våren

återkomma till riksdagen med förslag till formerna för stöd till

idrotten från AB Tipstjänst. Riksdagen får därför anledning att

senare under våren återkomma vad gäller denna del av

idrottsstödet. Utskottet vill dock i detta sammanhang

understryka vikten av att det totala statsstödet till idrotten

inte minskar under nästa budgetår.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motionerna i

nu aktuella delar inte påkallar någon riksdagens åtgärd (Kr519

yrkande 1 delvis och Kr514 yrkande 3).

Frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten

behandlas i två motioner. I det följande avsnittet behandlas

inriktningen av stödet såvitt gäller jämställdhet mellan kvinnor

och män inom idrotten.

I motion Kr508 (fp) betonas att den omfattande

ungdomsverksamheten och friskvården gör idrottsrörelsens

samhällsnytta mest påtaglig och att det därför är angeläget att

de ideellt arbetande ledarnas arbete, som är verksamhetens

viktigaste resurs, stimuleras och underlättas (yrkande 1).

Motionärerna anser att ungdomsverksamheten skall ges hög

prioritet vid bidragsfördelningen och att det lokala

aktivitetsstödet är en bra metod vid fördelning av medel till

ungdomsverksamheten. I motionen framhålls vidare att det är

viktigt att handikappidrotten ges samma förutsättningar som

idrotten i övrigt och att det vid bidragsfördelning tas hänsyn

till de särskilda behov som handikappidrotten har (yrkande 3).

Motionärerna bakom motion Kr519 (s) anför följande synpunkter

i fråga om bidragsfördelningen (yrkande 1 delvis). Det är

viktigt att intensifierade insatser görs för att fler människor

skall ges möjlighet till motion samt för att handikappade skall

aktiveras. Elitidrotten är av stort värde för att väcka och

bredda intresset för motion och idrott. Det är viktigt att de

som ägnar sig åt elitidrott ges goda förutsättningar för det.

Fortsatta satsningar på ledarutbildning och ledarrekrytering är,

med hänsyn till de ideellt arbetande ledarnas betydelse,

viktiga. Det lokala aktivitetsstödet är av avgörande betydelse

för den lokala idrotten och dess möjlighet att aktivera

ungdomar. Det är angeläget att RF, inom angiven anslagsram,

räknar upp satsningen på detta stöd. Vidare är det av stor

betydelse för den svenska idrottsrörelsen att dess företrädare

kan åta sig internationella förtroendeuppdrag och att den

svenska idrottsrörelsen följer och utvärderar det europeiska

integrationsarbetets konsekvenser för svensk idrott.

Utskottet gör bedömningen att de prioriteringar som

motionärerna förordar inte står i något motsatsförhållande till

varandra. Motionärernas prioriteringar överensstämmer också i

allt väsentligt med dem som enligt propositionen har legat till

grund för beräkningen av statens stöd till idrotten för nästa

budgetår. Utskottet vill också framhålla att den tidigare nämnda

aviserade propositionen om principerna för statens framtida

bidragsgivning till de ideella organisationerna kommer att

behandla inriktningen av statens stöd. Såvitt gäller

handikappidrottens villkor kan härutöver särskilt nämnas att det

av RF:s årsredovisning framgår att Handikappidrottsförbundet, av

63 specialidrottsförbund (SF), mottog det sjätte största

bidraget budgetåret 1992/93. Utskottet har vidare inhämtat att

handikappidrotten utöver bidrag från RF och från AB Tipstjänst

för innevarande budgetår fått motta närmare 9 miljoner kronor ur

Allmänna arvsfonden i enlighet med ett beslut av regeringen

innebärande att handikappidrotten under åren 1992--1994 ur

fonden skall få tillgodogöra sig 15 miljoner kronor fördelade på

tre år.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte

erfordras något uttalande av riksdagen med anledning av vad

motionärerna anfört. Utskottet avstyrker således motionerna i

här aktuella delar (Kr508 yrkandena 1 och 3 samt Kr519 yrkande 1

delvis).

I motion Kr516 (v) anförs att ett stort antal idrottsresor

till och från träning och tävling för närvarande företas med

bil. Resorna belastar enligt motionären vägnät och miljö samt

bidrar till dålig trafiksäkerhet. Idrotten behöver billiga och

säkra transporter, samtidigt som allmänna samfärdsmedel behöver

passagerare. Det finns i dag inte något ekonomiskt och praktiskt

attraktivt alternativ till bilen vid idrottsresor. Enda

möjligheten att komma till rätta med problemet är att bidrag

utgår till resorna med det villkoret att resorna inte sker med

bil. Motionären föreslår mot denna bakgrund att regeringen tar

initiativ till att snabbt ta fram en åtgärdsplan för hur

idrottsresor med bil skall minskas. Företrädare för

idrottsrörelsen, trafiksäkerhetsintressenter och trafikföretagen

bör engageras i arbetet.

Utskottet har tidigare behandlat en motion med liknande

innehåll och har därvid uttalat att initiativ av nu aktuellt

slag i första hand bör komma från idrottsrörelsens egna organ

eller från trafikföretagen (bet. 1991/92:KrU15). Denna bedömning

är alltjämt hållbar. Utskottet ser med tillfredsställelse att RF

och SAS träffat ett rabattavtal som avser idrottsföreningarnas

resor. RF har upplyst att ett rabattavtal omfattande förbunds-

och kursverksamheten tecknats med SJ och att förhandlingar

fortsätter om ett rabattavtal omfattande även

idrottsföreningarna. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motion Kr516.

Jämställd idrott

Frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten

har varit föremål för behandling såväl inom RF som i riksdagen i

samband med prövningen av anslaget Stöd till idrotten.

RIM antog år 1989 en jämställdhetsplan inför 1990-talet samt

handlingsprogrammet Idrottspolitisk offensiv. Utskottet har i

tidigare betänkanden, 1990/91:KrU17 och 1992/93:KrU14, närmare

redogjort för innehållet i jämställdhetsplanen och i

handlingsprogrammet, det sistnämnda i den del det avser

jämställdhetsarbetet. Utskottet hänvisar till framställningen i

betänkandena. Avsikten är att resultatet av jämställdhetsarbetet

skall utvärderas inför RIM år 1995.

RF beräknar i sin årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93

att ca 45 % av de aktiva inom idrotten är kvinnor. Andelen

kvinnor bland ledare och i idrottsrörelsens olika beslutande

organ är dock avsevärt mindre. I en rapport till RIM år 1993 om

RF:s jämställdhetsarbete åren 1989--1993 redovisas en

utvärdering med resultat och analys av de delmål som ställs upp

i jämställdhetsplanen. Utskottet vill sammanfatta det centrala

innehållet i rapporten och vad utskottet i övrigt inhämtat på

följande sätt.

Andelen kvinnor i SF:s styrelser uppgick år 1992 till 21 %.

Motsvarande siffra år 1991 var 20 %. Bland de 14 SF som erhållit

särskilda medel för utvecklingsprojekt de senaste åren, totalt

6,960 miljoner kr åren 1989/90--1992/93, uppgår andelen kvinnor

i styrelserna år 1992 till 27 %. De centrala insatserna har

framför allt utgjorts av specialriktad utbildning av olika

kategorier idrottsledare, främst kvinnor. Vid en jämförelse med

det jämställdhetsarbete som sker inom idrotten i övriga Europa

framgår att andelen kvinnor i det högsta beslutande organet

(motsvarande RS) i 20 länder bara är 18 %. I RS uppgår andelen

kvinnor till 27 %, vilket placerar Sverige på sjunde plats

totalt. Om man endast ser till de icke-statliga

idrottsorganisationerna hamnar Sverige på tredje plats efter

Schweiz och Norge. Vad gäller kvinnorepresentationen i

valberedningarna hade år 1992 12 SF en jämn könsfördelning och

16 SF närmade sig målet lika antal kvinnor och män, medan 24 SF

inte hade någon kvinna i sin valberedning. De centrala

insatserna har bl.a. bestått i att tre pilotdistrikt erhållit

särskilda medel för satsning på utbildning av valberedningar

inom föreningslivet. Sedan augusti 1993 pågår på Bosön den

största satsningen på kvinnliga tränare någonsin i Sverige.

Deltagare i den första HTU-kursen -- Högre TränarUtbildning för

kvinnor -- är 19 kvinnor från fyra specialidrotter. Avsikten är

att de skall bli elittränare. De medvetna satsningar som gjorts

på kvinnliga tränare i framför allt de 14 SF har gett positiva

resultat. 58 % av 63 SF har dock inte gjort några särskilda

satsningar på tränare vare sig utbildningsmässigt eller för att

rekrytera fler kvinnor till tränarkåren.

Såvitt gäller det fortsatta jämställdhetsarbetet framgår av

rapporten om jämställdhetsarbetet åren 1989--1993 följande. RF

är medvetet om att idrottsrörelsen har mycket långt kvar tills

en verkligt jämställd idrott är uppnådd. Totalt 12 SF har en

egen handlingsplan för jämställdhet. Drygt 23 SF har fattat

policybeslut för att öka kvinnors andel vid rekrytering. Däremot

har fortfarande ca 22 SF inte antagit vare sig handlingsplan

eller policybeslut. RF uppmanar till krafttag och fortsatt

intensifierat arbete i enlighet med jämställdhetsplanen.

Idrottens jämställdhetsarbete inriktas under de kommande två

åren på följande. Intensifiera arbetet och styr ekonomiskt

-- ansvaret för genomförandet av jämställdhetsplanen ligger på

beslutsfattarna i RS, SF och distriktsförbunden. Samverkan med

idrottens stödorgan, t.ex. SISU, är viktig. Uppgifter utifrån

jämställdhetsplanens delmål skall årligen sammanställas och

användas som ett kriterium vid fördelningen av det statliga

bidraget till SF. Det statliga lokala aktivitetsstödets

fördelning mellan idrott som utövas av flickor resp. pojkar

skall följas upp och förslag till åtgärder ges. Fokusera

inom följande områden -- forskning, utbildning och

nätverk/idrottspolitiskt arbete.

Frågor om jämställd idrott behandlas i fyra motioner.

Utskottet tar först upp till behandling tre motioner i vilka

framhålls att jämställdhetsarbetet måste intensifieras och

större krav ställas från staten vid fördelningen av stödet till

idrotten. Utskottet behandlar därefter en motion i vilken

hemställs om en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil.

I motion Kr508 (fp) framhålls att jämställdheten är en av

idrottsrörelsens absolut viktigaste trovärdighetsfrågor.

Enligt motionärerna finns det, trots de insatser som görs,

fortfarande brister (yrkande 2). Alltför ofta är t.ex. antalet

kvinnliga ledare oacceptabelt lågt vid större internationella

tävlingar. Det återstår mycket att göra även när det gäller att

åstadkomma likvärdiga villkor för flickors idrottsutövande.

Motionärerna anför att jämställdhetsarbetet måste ges fortsatt

hög prioritet och att snabba förbättringar är en av

förutsättningarna för att idrottsrörelsen skall kunna behålla

sin trovärdighet.

Motionärerna bakom motion A813 (fp) anför att den kvinnliga

representationen i styrelserna för idrottsförbund och

idrottsklubbar är liten (yrkande 7). Utpräglade mansidrotter

prioriteras framför utpräglade kvinnoidrotter. Motionärerna

anser att det offentliga stödet till idrotten bör vara förenat

med krav på bättre jämställdhet inom idrotten.

I motion A815 (c) anförs att det offentliga stödet till

idrotten måste fördelas rättvist (yrkande 45). Flickors

idrottsutövande skall ske på lika villkor och med likvärdigt

stöd. Trots påpekanden om att rättvisa måste komma till stånd

sker förändringarna långsamt. Det är enligt motionärerna hög tid

för en ordentlig översyn av hur offentliga medel används inom

idrotten och av hur fördelningen av medel mellan kvinnors och

mäns idrottsutövande sker.

Utskottet anser att förverkligandet av jämställdhetsmålen är

ett viktigt inslag i arbetet på att stärka idrottens

trovärdighet. Utskottet har redogjort för det arbete som pågår

för att förverkliga dessa mål. Rapporten om RF:s

jämställdhetsarbete åren 1989--1993 tyder emellertid på att det

kommer att krävas mer kraftfulla insatser. Utskottet anser det

angeläget att innehållet i rapporten föranleder de åtgärder som

krävs för att de uppsatta målen skall uppnås. Som utskottet

under våren 1993 framhöll måste jämställdhetsarbetet, för vilket

RF har ett övergripande ansvar, föras fram på alla plan inom

rörelsen (bet. 1992/93:KrU14). Utskottet uttalade även att

ekonomiska styrmedel inte borde vara uteslutna.

Utskottet vill framhålla att en fortlöpande redovisning, med

särskilt avseende på bidragsfördelningen mellan kvinnor och män,

av anslagsdispositionen inom RF är ett värdefullt instrument för

RF och omgivningen vid bedömningen av hur jämställdhetsarbetet

utvecklas och främjas. Enligt vad som framgår av

budgetpropositionen har RF på uppdrag av regeringen redovisat

den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal

ungdomsverksamhet avseende budgetåret 1992/93. Härav framgår att

av deltagartillfällena utgjorde 40 % tillfällen för flickor och

60 % för pojkar, vilket motsvarar den könsmässiga fördelningen

av medlemmarna i aktuell ålder. Utskottet har inhämtat att RS

beslutat att, inför bidragsfördelningen till SF nästkommande

budgetår, från SF inhämta uppgifter utifrån jämställdhetsplanens

delmål och låta dessa som ett kriterium bland andra ligga till

grund för bidragsfördelningen. Vidare har, som ovan nämnts, RIM

år 1993 uppdragit åt RS att utreda framtida bidragsmodeller och

penningströmmar inom idrotten och därvid bl.a. lämna förslag

till fördelning av idrottens totala anslag, framtida fördelning

av SF-anslaget och kommande regler för det lokala

aktivitetsstödet. Utskottet anser sig kunna förutsätta att RS

därvid kommer att uppmärksamma frågan om ekonomiska styrmedel

för jämställdhetsarbetet.

Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande

uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten. Mot bakgrund

härav och med hänvisning till vad utskottet anfört i det

föregående förutsätter utskottet att regeringen vid kommande

överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen

beaktar resultaten av insatserna på jämställdhetsområdet. Något

initiativ från riksdagen i här aktuellt avseende är därför inte

erforderligt. Utskottet avstyrker således motionerna i nu

aktuella delar (Kr508 yrkande 2, A813 yrkande 7 och A815 yrkande

45).

Motionärerna bakom Kr514 (v) hemställer att en

idrottsutredning med kvinnoprofil tillsätts (yrkande 2). De

anför att kvinnoidrotter har låg status och uppmärksammas

sällan. Det låga intresset för ökade resurser, uppmärksamhet,

uppmuntran och stöd till flickors och kvinnors idrottsintressen

och behov av fysisk aktivitet kan inte förklaras som annat än

rester av ett traditionellt könsrollstänkande. Trots

jämställdhetssatsningar från RF släpar idrottsvärlden efter det

övriga samhället då det gäller att ge kvinnor makt och

inflytande. Motionärerna framhåller att det är mer än 20 år

sedan en idrottsutredning gjordes och att förhållandena sedan

dess ändrats såväl i samhället som i idrotten. De anser därför

att en idrottsutredning med tydlig kvinnoprofil bör tillsättas.

Där kan det faktaunderlag som gäller flickor och idrott samlas

och kvinnoidrottsforskningen finnas representerad. Utredningen

bör vidare få direktiv att lägga fram förslag på budgeterings-

och finansieringsprinciper som inte förfördelar kvinnor. I

motionen anges att även fördelarna resp. nackdelarna med en

organisation som hyser både elit- och motionsidrott bör

behandlas i utredningen. Utöver detta bör ledarrekryteringen,

kostnadsökningarna, den alltmer komplexa relationen mellan

idrott och stat och kommun, det ökade kommersiella beroendet,

förutsättningarna för ideellt arbete samt dopningsproblematiken

behandlas.

Utskottet har flera gånger tidigare, senast under våren 1993

(bet. 1992/93:KrU14), behandlat motioner med yrkanden om

tillsättande av idrottsutredningar. Utskottet har därvid uttalat

att det måste ankomma på idrottsrörelsen att väcka frågan om

tillsättandet av sådana utredningar. Denna bedömning är alltjämt

hållbar. Med hänsyn härtill och till att RIM år 1993

uppmärksammade flertalet av de frågor som motionärerna tagit upp

avstyrks motionen i nu berörd del (Kr514 yrkande 2).

Forskning om dopning och idrottsanorexi

Frågan om forskning om dopning och anorexi berörs i en motion.

Centrum för idrottsforskning (Cif), Centrum för

prestationsutveckling (Cpu), Utvecklingscentra och Idrottens

högskola är viktiga organ för svensk idrotts fortsatta

utveckling. Cif, som lyder under Karolinska institutet och

huvudsakligen finansieras av RF, lämnar bidrag till olika

forskningsprojekt. Cpu är ett samarbetsprojekt mellan RF och

Sveriges olympiska kommitté som skall främja elitidrotten i

Sverige. Även Cpu finansieras till största delen av RF. Som en

del i prestationsutvecklingsarbetet och en resurs för detta

finns regionala utvecklingscentra. Syftet är att skapa en

infrastruktur som stärker svensk idrotts ställning. Eftersom det

är viktigt att en helhetssyn vad gäller forskning, utveckling

och utbildning utvecklas och att ett program för det fortsatta

arbetet utformas har RF inlett diskussioner om att ta fram en

samlad policy i detta avseende.

Utskottet redovisar först vissa uppgifter om dopning.

Enligt RF:s årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93

uppskattar tullmyndigheterna att det smugglas in

dopningspreparat som räcker till 100 000 missbrukare. Detta

skall jämföras med att antalet elitidrottare i Sverige uppgår

till ca 7 000. RF konstaterar i årsredovisningen att den stora

förbrukningen av dopningspreparat sker utanför idrotten och har

mot denna bakgrund projektanställt en person med uppgift att

försöka få samhället att ta ansvar i frågan. Av RF:s rapport om

antidopningsverksamheten 1992/93 kan utläsas bl.a. följande.

Omkring 200 funktionärer har varit engagerade i olika

kontrollgrupper organiserade genom distriktsförbunden. 2 300

tester har tagits och 56 personer har dömts av idrottens egna

organ för olika slag av dopning, främst användning av anabola

steroider. RF:s dopningskommission har etablerat ett samarbete

med tullregionernas dopningshandläggare i 14 distrikt. Vidare

har bl.a. intern information skett främst genom löpande utskick

till testfunktionärer och förbundsläkare inom SF och

distriktsförbund samt material i form av informationshäfte och

affisch om biverkningar tagits fram. Dopningskommissionen har

vidare medverkat vid en internationell antidopningsutbildning

samt deltagit i internationella möten om dopning. På RF:s

initiativ har under hösten 1993 öppnats en dopningsjour på

Huddinge sjukhus. Jouren, som finansieras av

Folkhälsoinstitutet, har till uppgift att svara på allmänhetens

frågor rörande dopning.

Av budgetpropositionen framgår att regeringen genom

Folkhälsoinstitutet följer dopningsproblematiken i olika

avseenden (bil. 6 Socialdepartementet s. 87--88). Institutet har

tagit initiativ till en samarbetsgrupp för informationsutbyte

mellan företrädare för bl.a. Polisen, Tullen, skolan och RF.

Institutet har också medverkat i en informationskampanj på flera

håll i landet och tagit fram och förmedlat skriftlig information

om vad dopning är och riskerna med denna. Regeringen avser att

under våren tillkalla en särskild utredning med parlamentarisk

medverkan i syfte att få till stånd en samlad översyn av

omfattningen och följderna av missbruket med dopningsmedel.

Utskottet vill nämna att Socialdepartementet i oktober 1992

genomförde en hearing om anorexi och bulimi. Regeringen

uppdrog därefter i november samma år åt Socialstyrelsen och

Folkhälsoinstitutet att bl.a. analysera och beskriva förekomsten

av anorexi och bulimi i befolkningen. Till arbetet knöts en

referensgrupp med representanter för bl.a. RF. Uppdraget

slutfördes genom att rapporten Ett liv av vikt överlämnades till

regeringen i augusti 1993. Av rapporten och en till den hörande

enkätundersökning framgår bl.a. följande.

Bland hårt idrottande flickor tycks ätstörningar vara

vanligare än bland flickor i allmänhet. I Norge hade enligt en

aktuell undersökning i genomsnitt 18 % av de kvinnor som ägnade

sig åt elitidrott allvarliga och ytterligare 22 % lindriga

ätstörningar. Högsta andelen ätstörningar fanns inom idrotter

där det fanns estetiska krav eller där vikten hade stor

betydelse. Inom dessa idrotter hade cirka 25--35 % allvarliga

ätstörningar. Den svenska enkätundersökningen, som gjordes på

Folkhälsoinstitutets uppdrag, riktade sig till skolan,

idrottsrörelsen och psykiatrin. Inom idrottsrörelsen ställdes

frågorna till SF och idrottsgymnasier. Uppgiftslämnarna (82 %

män) var tränare, idrottslärare, idrottsläkare och

förbundskaptener. Inom förbunden kände 35 % till och 34 %

misstänkte anorexi- och bulimifall. Inom idrottsgymnasierna var

siffrorna 24 % respektive 42 %. Kvinnliga uppgiftslämnare

(minoriteten bland uppgiftslämnarna) kände till/misstänkte fler

anorexi/bulimifall än de manliga. Anorexi/bulimi fanns i alla

idrottsgrenar. De flesta anorexi/bulimifall fanns i åldrarna

14--21 år. Idrottslärarna ansåg sig ha bäst kunskaper och

förbundskaptenerna sämst. Hälften av uppgiftslämnarna uppgav att

förebyggande verksamhet bedrivs inom idrottsrörelsen,

företrädesvis genom undervisning. Lika många uppgav behov av

information och utbildning. Av idrottsrörelsen, skolan och

psykiatrin var idrottsrörelsen den som var minst kritisk till

den information som spritts.

Regeringen anför i budgetpropositionen att den även

fortsättningsvis kommer att följa utvecklingen när det gäller

anorexi och bulimi (bil. 6 Socialdepartementet s. 94--95).

Regeringen konstaterar att Folkhälsoinstitutet kommer att arbeta

vidare med uppgiften att sprida kunskap och erfarenheter om

ätstörningar och att Socialstyrelsen avser att följa

utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt

vårdens tillgänglighet och kvalitet.

RF har på olika sätt uppmärksammat problemet med ätstörningar

bland idrottare. Förbundet anordnade år 1992 tillsammans med det

numera nedlagda Idrottens forskningsråd en forskarkonferens på

temat Kvinnor--kroppsuppfattning--ätbeteende, vilken resulterade

i konferensrapporten Maten som fiende. RF finansierar delvis

projektet Diagnostik och behandling av idrottsanorexi som

bedrivs vid Anorexicenter vid Huddinge sjukhus. Utskottet har

inhämtat att RF avvaktar resultat från projektet, som håller på

att avslutas. RF avser att med resultatet som plattform bl.a.

sprida information bland idrottslärare samt genomföra utbildning

för SF. Någon kartläggning från RF:s sida av

idrottsanorexi har inte gjorts och planeras inte. Det kan härvid

nämnas att flera SF, såsom t.ex. skidförbundet, på egen hand

arbetar med och informerar om idrottsanorexi.

I motion A815 (c) framhålls att missbruket inom idrotten fått

stor uppmärksamhet och att detta i vid bemärkelse inrymmer såväl

missbruk av anabola steroider och andra förbjudna medel som

utvecklingen av anorexi (yrkande 46). Motionärerna framhåller

att sådana avarter inte har med idrott att göra och att de måste

bort. Enbart vetskapen om att sådant förekommer kan avskräcka

många från att delta i idrottsaktiviteter. Kunskaperna om

orsakerna är fortfarande dåliga, varför missförhållandena och

missbruket måste utredas och åtgärdas. Det behövs

forskningsinsatser på detta område.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i

motionen om att det är angeläget att ytterligare insatser görs,

inte minst på forskningsområdet, för att inom idrotten bekämpa

dopning samt motverka anorexi. I det föregående har utskottet

lämnat en redovisning för insatser som i detta syfte gjorts,

görs eller planeras av regeringen och av andra statliga organ.

Redovisningen visar enligt utskottets mening att det inte i

detta sammanhang är påkallat med något riksdagens initiativ för

att ytterligare statliga insatser skall komma till stånd.

Ett viktigt inslag i arbetet att stärka idrottens trovärdighet

är att RF tar klart avstånd från och aktivt bekämpar sådana

företeelser som motverkar idrottens syfte. Vad som anförs i

motionen innebär därför att även frågan om idrottsrörelsens egna

insatser på de angivna områdena aktualiseras.

Utskottet kan konstatera att RF tagit en rad initiativ på

dopningsområdet, och utskottet utgår från att den utredning med

parlamentarisk medverkan som regeringen avser att tillkalla i

sitt arbete kommer att ta till vara den kompetens som finns inom

idrottsrörelsen då det gäller dopningsbekämpning.

De uppgifter om förekomsten av anorexi som framkommit i

rapporten Ett liv av vikt och den på Folkhälsoinstitutets

uppdrag gjorda enkätundersökningen är enligt utskottets mening

oroväckande. De måste tas på största allvar. Utskottet anser sig

kunna utgå från att RF analyserar resultatet av det arbete som i

olika avseenden nedlagts på området och vidtar de åtgärder som

för idrottsrörelsens del bedöms som motiverade.

Med hänvisning till det anförda -- och med beaktande av

angelägenheten att riksdagen värnar om idrottsrörelsens

självständighet -- anser utskottet att motionen i nu aktuell del

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd (A815 yrkande 46).

Anslagsfrågan

I propositionen föreslås en i förhållande till innevarande

budgetår ökning av anslaget Stöd till idrotten med 1 000 000 kr

till totalt 512 173 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalanden om idrottens betydelse för

samhället och om dess villkor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr519 yrkande 1 i

denna del och 1993/94:Kr514 yrkande 3,

2. beträffande inriktningen av det statliga stödet till

idrotten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr508 yrkandena 1 och

3 och 1993/94:Kr519 yrkande 1 i denna del,

3. beträffande idrottsresor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr516,

4. beträffande jämställd idrott

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr508 yrkande 2,

1993/94:A813 yrkande 7 och 1993/94:A815 yrkande 45,

5. beträffande tillsättande av en statlig idrottsutredning

med kvinnoprofil

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr514 yrkande 2,

res. (v)

6. beträffande forskning om dopning och idrottsanorexi

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 46,

7. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd

till idrotten för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 512 173 000 kr.

Stockholm den 3 mars 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran

Åstrand (m), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s),

Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Stina Eliasson (c),

Alwa Wennerlund (kds) och Elisabeth Persson (v).

Reservation

Tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil

(mom. 5)

Elisabeth Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2)." bort ha

följande lydelse:

Det är mer än tjugo år sedan en statlig utredning om idrott

gjordes. Samhället och idrottens förutsättningar har på många

sätt förändrats sedan dess. Utskottet anser att

jämställdhetsarbetet går alltför sakta trots att RF är inne i

ett ivrigt programskrivande. Det är utskottets uppfattning att

en parlamentarisk idrottsutredning är angelägen av många skäl

bl.a. för att hitta nya vägar för hur man skall kunna uppnå

jämställdhet inom idrotten. Riksdagen bör därför med bifall till

motion Kr514 yrkande 2 ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättande av en idrottsutredning.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande tillsättande av en statlig idrottsutredning

med kvinnoprofil

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Kr514 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

en idrottsutredning,