Bet. 1993/94:KrU35

Kulturutskottets betänkande

1993/94:KRU35

Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i

Sverige år 2002

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1993/94

KrU35

Sammanfattning

Regeringen begär riksdagens bemyndigande att utifrån i

proposition 1993/94:240 redovisade förutsättningar få utställa

en ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska

vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.

Kulturutskottet tillstyrker att regeringen får riksdagens

bemyndigande att ställa ut en garanti för genomförandet av

spelen.

Utskottet föreslår i sex punkter att de av regeringen angivna

förutsättningarna för en sådan garanti skall förtydligas och

kompletteras. Kulturutskottet hänvisar därvid i en rad avseenden

till vad finansutskottet anfört i yttrande i ärendet.

Kulturutskottet uppmärksammar vidare frågan om hur Sverige i ett

långsiktigt perspektiv skall kunna dra fördel av ett

OS-arrangemang.

Tre motioner som väckts med anledning av propositionen

avstyrks.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:240 Statlig garanti för

anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002

(Finansdepartementet) föreslagit riksdagen att bemyndiga

regeringen att utifrån de i propositionen redovisade

förutsättningarna utställa en statlig ekonomisk garanti för

genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre

kommuner år 2002.

Motionerna

1993/94:Kr14 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

avslår förslaget om statlig garanti för olympiska vinterspel i

Sverige år 2002.

1993/94:Kr15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag om statlig garanti för

anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002.

1993/94:Kr16 av Sonja Rembo och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning av hur en statlig investering

i olympiska vinterspel skall kunna få långsiktigt positiva

effekter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en sådan utredning bör föreligga innan

riksdagen beslutar om statlig garanti för anordnande av

olympiska spel.

Ärendets beredning

Kulturutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra

sig över propositionen och motionerna. Finansutskottets

yttrande, 1993/94:FiU12y, fogas vid betänkandet som bilaga.

Utskottet

Östersunds och Åre kommuner har beslutat att hos

Internationella olympiska kommittén (IOK) ansöka om att få

arrangera de vinterolympiska spelen år 2002. Ansökningen skall

vara inlämnad till IOK senast den 1 oktober 1994. IOK kräver att

det samtidigt med ansökningen lämnas en statlig ekonomisk

garanti som säkerställer att spelen kan genomföras i enlighet

med det program som redovisas i ansökningen. Arrangör av

vinter-OS år 2002 kommer att utses vid IOK:s session i Budapest

den 16 juni 1995.

Förutsättningarna för att arrangera vinter-OS i Östersund och

Åre kommuner har utretts genom ett av kommunerna gemensamt

bildat bolag, Vinterspelen i Östersund-Åre Aktiebolag (bolaget).

Den gjorda utredningen har remissbehandlats. En särskild

utredare har därefter på uppdrag av Finansdepartementet utrett

förutsättningarna för en statlig garanti för genomförande av

spelen. Utredaren har lagt fram förslag till reviderad kostnads-

och intäktskalkyl. I kompletterande skrivelser har kommunerna

under ärendets beredning framfört bl.a. att de är beredda att

finansiera vissa anläggningar som finns upptagna i

framställningen om en statlig garanti.

Här bör också nämnas att Sveriges olympiska kommitté (SOK)

bildat Stiftelsen för Vinter-OS i Östersund år 2002 för att

bedriva kampanjen för kommunernas kandidatur fram till IOK:s

beslut om val av arrangör för OS nämnda år.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar

regeringen att utifrån de i propositionen redovisade

förutsättningarna utställa en statlig ekonomisk garanti för

genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre

kommuner år 2002.

Garantibeloppet för spelen föreslås omfatta utgifter om högst

5 645 miljoner kronor. Intäkterna beräknas till 3 090 miljoner

kronor. Oförutsedda kostnader för drift och investeringar som

omfattas av garantiramen skall finansieras genom

omprioriteringar inom garantiramen. Samtliga ekonomiska

beräkningar bör ta sin utgångspunkt i prisläget i november 1993.

En kostnads- och intäktskalkyl i enlighet med dessa överväganden

ger således ett beräknat underskott av 2 555 miljoner kronor.

Därtill kommer önskemål från kommunerna om en efterbruksfond för

att möjliggöra drift av vissa idrottsanläggningar efter OS.

Regeringen föreslår att frågan om en efterbruksfond, dess

konstruktion och omfattning bör bli föremål för överläggningar

mellan staten och bolaget.

Beträffande regeringens beräkningar hänvisar utskottet till

propositionen (se främst s. 11--12, jämfört med utredarens

förslag i tablån s. 9). Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att efter förslag av den särskilde utredaren

även kostnaderna för Paralympics (Handikapp-OS) omfattas av

regeringens garantiförslag. Då det gäller regeringens förslag i

vad avser den närmare utformningen av en statlig garanti för

vinter-OS hänvisar utskottet till propositionen och till vad

utskottet anför i det följande.

Statsfinansiella kostnader uppkommer också genom de

merkostnader som myndigheter kan beräknas få som ett resultat av

att spelen förläggs till Sverige. Regeringen bedömer att

merkostnaderna för myndigheterna ligger i storleksordningen 800

miljoner kronor. Regeringen betonar att alla eventuella

merkostnader för myndigheter kommer att bli föremål för

sedvanliga budgetberedningar.

Regeringen konstaterar mot bakgrund av i propositionen gjord

redovisning att de statsfinansiella kostnaderna för ett

vinter-OS i Östersund och Åre år 2002 kan beräknas till

sammanlagt drygt 3 000 miljoner kronor.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner.

I två av motionerna, Kr14 (fp) och Kr15 (v), yrkas avslag på

propositionen.

I motion Kr14 anför motionären att hon inte delar regeringens

bedömning att de positiva effekterna av olympiska vinterspel i

Östersund och Åre år 2002 är så goda att hon är beredd att

medverka till en statsgaranti på åtminstone 3 000 miljoner

kronor.

I motion Kr15 framhålls att Vänsterpartiets negativa syn på

olympiska spel och andra hårt kommersialiserade idrottstävlingar

inte är uttryck för en idrottsfientlighet, tvärtom är det ett

försvar för idrotten som idé. Partiets ställningstagande grundar

sig på omsorg om den sociala funktion idrottsrörelsen har där

samvaro, gemenskap, kamratskap och vänskap är centrala begrepp.

Ett sunt idrottande är dessutom en tillgång i folkhälsoarbetet.

Motionärerna bakom motion Kr15 anser att det är högst troligt

att det stora statliga tillskott som kan behövas för de här

aktuella spelen skulle få en långsiktigt bättre effekt om de i

stället användes för andra former av regionalpolitiska och

infrastrukturella satsningar. En utvärdering bör göras av vilken

betydelse de olympiska vinterspelen i Lillehammer 1994 haft för

regionen innan Sverige överväger att på nytt ansöka om OS.

Enligt motionärerna är riskerna för skattebetalarna större än

tidigare eftersom osäkerheten om finansieringen och kostnaderna

ökar.

I den tredje motionen, Kr16 (m), framhålls bl.a. att

erfarenheterna från tidigare olympiska spel entydigt pekar på

att kostnaderna för sådana spel brukar bli betydligt högre än

beräknat. Det är därför önskvärt att ett beslut om statlig

garanti för olympiska vinterspel föregås av en mer djupgående

analys av hur långsiktigt positiva effekter skall kunna uppnås.

I det statsfinansiella läge som kan väntas vara för handen under

överskådlig tid anser motionärerna det vara ytterst tveksamt att

staten engagerar sig i ett projekt av denna karaktär utan att

det föreligger en sådan analys. Motionärerna vill att en

utredning av angivet slag bör tillsättas och att riksdagen skall

uttala att resultatet av utredningen bör föreligga innan beslut

fattas om statlig garanti för anordnande av olympiska spel.

Utskottet konstaterar -- mot bakgrund av att ansökan om

vinter-OS år 2002 skall ha gjorts hos IOK senast den 1 oktober

1994 och att en ansökan förutsätter att det vid denna tidpunkt

finns en statlig garanti -- att motion Kr16 såvitt den rör den

nu aktuella ansökningen om ett vinter-OS i Sverige i realiteten

innebär ett avslagsyrkande.

Kulturutskottet gör följande bedömning.

I det föregående har angivits att enligt regeringens bedömning

de statsfinansiella kostnaderna för vinter-OS år 2002 kan

beräknas till drygt 3 000 miljoner kronor. Häremot skall

ställas de mer svårberäknade positiva effekterna där regeringen

bl.a. framhåller att goodwillvärdet för Sverige och för svenskt

näringsliv av ett vinter-OS år 2002 är betydande. Vinter-OS ger

också andra positiva välfärdseffekter. Positiva skatteeffekter,

direkta och indirekta, kan bedömas bli resultatet av ett

vinter-OS i Sverige. Härvidlag kan en ökad turism, inte minst

från utlandet, bedömas spela en icke oväsentlig roll. Regeringen

anser att vid en samlad bedömning de positiva effekterna av

olympiska vinterspel i Östersund/Åre år 2002 överväger.

Finansutskottet tillstyrker -- med en rad synpunkter i fråga

om utformningen av garantin -- att regeringen får det begärda

bemyndigandet.

Kulturutskottet ansluter sig till finansutskottets bedömning

då det gäller frågan huruvida regeringen bör få ett bemyndigande

att utställa en ekonomisk garanti för genomförande av de

olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.

Riksdagen bör således lämna ett sådant bemyndigande. Detta

innebär att motionerna Kr14, Kr15 och -- i här aktuell del --

Kr16 avstyrks.

Med utgångspunkt främst i vad finansutskottet anfört i sitt

yttrande föreslår kulturutskottet att de av regeringen angivna

förutsättningarna för en garanti bör förtydligas och

kompletteras i enlighet med vad som anges i följande punkter.

1. Det är angeläget att i enlighet med vad finansutskottet

anför garantivillkoren utformas på ett sådant sätt att staten

fortlöpande ges fullgod insyn i verksamheten och att kontrollen

över kostnadsutvecklingen säkerställs. Som finansutskottet

förordat bör Riksdagens revisorer ha rätt att granska

verksamheten i den utsträckning de finner påkallat. Eftersom det

således bör finnas ett utrymme för sådan granskning redan innan

garantin utlösts finns det anledning överväga behovet av en

jämkning av lagen (1987:518) med instruktion för riksdagens

revisorer. Utskottet utgår från att sådana överväganden kommer

till stånd.

2. I enlighet med vad finansutskottet anfört bör staten inte

ställa ut någon garanti för de lån som kommer att behöva tas upp

av OS-huvudmannen efter det att arrangören utsetts men före

spelens genomförande.

3. I enlighet med vad finansutskottet anfört är det angeläget

att det av regeringen föreslagna övre högsta beloppet för den

statliga garantin -- 5 645 miljoner kronor i prisläget i

november 1993 -- betraktas som en övre gräns för de statliga

kostnadsåtagandena.

4. Som finansutskottet framhållit är det även i övrigt

angeläget att regeringen utformar garantivillkoren på ett sådant

sätt att det ger kommunerna incitament att hålla nere

kostnaderna.

5. Eftersom Östersunds och Åre kommuner har ett stort positivt

utbyte av de tilltänkta arrangemangen framstår det -- anser

kulturutskottet i likhet med finansutskottet -- som naturligt

att regeringen vid de fortsatta överläggningarna med kommunerna

ställer krav på ett mer långtgående kostnadsansvar från deras

sida.

6. IOK ställer långtgående krav på att OS-värdarna skall

anordna kulturarrangemang. Av IOK:s charter (rule 44) och av

innehållet i de ansökningshandlingar som kandidaterna för

vinter-OS har att utgå ifrån framgår vad som krävs i fråga om

sådana arrangemang, bl.a. krävs att kulturarrangemang skall

fokuseras mot kulturen och traditionerna i värdlandet.

Kulturprogrammen måste täcka i vart fall den period under vilken

olympiaden pågår. Utskottet vill framhålla att den särskilde

utredaren funnit att bl.a. kostnaderna för olika

kulturarrangemang är för lågt kalkylerade, något som

regeringen synes ha tagit viss hänsyn till i

propositionsförslaget. Utskottet har vid en genomgång av det

material på vilket regeringen grundar sitt förslag funnit att

mycket begränsad uppmärksamhet ägnats kulturfrågorna, vilket är

förvånande mot bakgrund av de krav som ställs av IOK.

Det ankommer inte på kulturutskottet att pröva frågan huruvida

det program som kommunerna kommer att redovisa i ansökan till

IOK uppfyller IOK:s krav då det gäller kulturarrangemang.

Utskottet anser likväl att regeringen under den fortsatta

handläggningen av garantiärendet bör ta upp till närmare

diskussion med kommunerna vilka satsningar på kulturområdet de

avser att göra under och i anslutning till ett vinter-OS. Därvid

kan det finnas anledning att regeringen också tar kontakter med

andra intressenter. Detta är motiverat bl.a. av det skälet att

en garanti för OS bör lämnas med hänsyn till de positiva

effekter för turismen OS kan bedömas få och att kulturen, liksom

hitintills varit fallet, måste ha en central roll för

marknadsföringen av Sverige utomlands. Det är således angeläget

att det -- mot bakgrund av de förhoppningar som finns att ett

vinter-OS skall komma till stånd i Sverige -- redan i ett tidigt

skede övervägs hur Sverige skall kunna dra fördel av ett sådant

evenemang i ett mera långsiktigt perspektiv.

Kulturutskottet utgår från att regeringen i lämpligt

sammanhang för riksdagen redovisar på vad sätt de i de sex

ovanstående punkterna uppställda villkoren och förutsättningarna

i övrigt för ett statligt garantiåtagande för vinter-OS år 2002

uppfyllts.

Då det slutligen gäller den genom motion Kr16 aktualiserade

mer generella frågan om utredning av effekterna av olympiska

spel för den region i vilken sådana spel skall ordnas vill

utskottet framhålla att utredningar av detta slag i första hand

måste ankomma på huvudmän i den region som avser att ansöka om

en garanti. Om regering och riksdag skulle bedöma att en

utredning som tagits fram inte i tillräckligt hög grad beaktat

mera långsiktiga effekter av en OS-satsning bör kompletterande

utredningar göras. En förutsättning för att riksdagen skall ha

möjlighet att genom utfrågningar eller på annat sätt inhämta

kompletterande information i det avseende som motionärerna tar

upp eller i annat avseende är att regeringen förelägger

riksdagen förslaget i sådan tid att detta blir praktiskt

möjligt. Då det gäller det i propositionen aktuella ärendet --

som inte upptagits i propositionsförteckning till riksdagen --

skulle ett uppskov till nästa riksmöte innebära att riksdagen

inte hade möjlighet att pröva ärendet före ansökningstidens

utgång. Ett uppskov skulle således vara liktydigt med ett avslag

på det begärda bemyndigandet.

Utskottet finner i detta sammanhang också anledning att uttala

sin anslutning till vad regeringen anför (prop. s. 11) om att

såväl den här aktuella som eventuella framtida framställningar

om statlig garanti för olympiska spel måste prövas utifrån de

förutsättningar som gäller i det enskilda fallet och inte ges

någon prejudicerande verkan.

Motionsyrkandet i aktuell del får anses besvarad med det

anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om bemyndigande för regeringen att

utställa en statlig garanti för anordnande av olympiska

vinterspel i Sverige år 2002

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Kr14, 1993/94:Kr15 och

1993/94:Kr16, sistnämnda motion i denna del, bemyndigar

regeringen att i enlighet med vad utskottet anfört utställa en

statlig garanti för anordnande av spelen,

2. beträffande frågan om statliga garantier för olympiska

spel efter år 2002

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr16 i denna del.

Stockholm den 25 maj 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran

Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard

Ulfvengren (nyd), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s), andre

vice talman Christer Eirefelt (fp) och Stina Eliasson (c).

Finansutskottets yttrande

1993/94:FiU12y

Bilaga

Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i

Sverige år 2002

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra

sig över proposition 1993/94:240 om en statlig garanti för

anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 och de

motioner som väckts i ärendet.

Östersunds och Åre kommuner har beslutat att hos

Internationella olympiska kommittén (IOK) ansöka om värdskapet

för de olympiska vinterspelen år 2002. För att en ansökan skall

behandlas av IOK krävs normalt att arrangören har en statlig

garanti som säkerställer att spelen kan genomföras i enlighet

med det program som redovisas i ansökan. De båda kommunerna har

därför genom ett gemensamt ägt bolag ansökt om att staten i

överensstämmelse med IOK:s krav skall lämna fullständiga

ekonomiska garantier för arrangemangens kostnader.

Den av regeringen föreslagna garantin har i allt väsentligt

samma utformning som den garanti staten iklädde sig när

Östersund och Åre ansökte om att få arrangera 1998 års

vinterspel, vilka av IOK förlades till Nagano i Japan. Staten

har med liknande ekonomiska garantier också stött de ansökningar

som vid fyra tidigare tillfällen gjorts från svensk sida om att

få arrangera vinter-OS.

Garantin för 1998 års spel uppgick till 2,9 miljarder kronor,

vilket motsvarade kostnaderna för spelen. Den då redovisade

budgeten visade ett underskott på ca 0,6 miljarder kronor.

Nu föreslås att staten på motsvarande sätt skall garantera

kostnaderna för 2002 års spel intill ett högsta belopp om

5 645 miljoner kronor. Därtill kommer vissa merkostnader på

inalles 800 miljoner kronor som väntas uppkomma för vissa

statliga myndigheter vilka direkt berörs av spelen. Inklusive

dessa myndighetskostnader kommer arrangemangen enligt

regeringens beräkningar att ge ett underskott på drygt 3 000

miljoner kronor.

Mot en på detta sätt beräknad statsfinansiell kostnad skall

enligt regeringens mening ställas den goodwill och de positiva

välfärdseffekter som ett arrangemang av detta slag för med sig.

Ökad turism och ökad sysselsättning ger också upphov till ökade

skatteinkomster samtidigt som belastningen på de offentliga

trygghetssystemen begränsas. Regeringen framhåller att dessa

effekter är mer svårberäknade men anser likväl att vid en samlad

bedömning överväger de positiva effekterna av ett eventuellt

olympiskt vinterspel i Östersund/Åre år 2002. Med hänsyn härtill

föreslår regeringen att den skall bemyndigas att utifrån de

förutsättningar som finns redovisade i propositionen ställa ut

en statlig ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska

vinterspelen. Eftersom ansökan skall vara inlämnad senast den 1

oktober 1994 föreslås att riksdagen tar ställning i frågan redan

under innevarande riksmöte.

Finansutskottet vill för egen del anföra följande i denna

fråga.

Den föreslagna garantin har samma utformning som de riksdagen

tidigare vid sammanlagt fem tillfällen ställt sig bakom när

framställningar av snarlik innebörd prövats. För OS-arrangemang

gäller också mycket speciella förutsättningar. Finansutskottet

vill därför inte ifrågasätta den allmänna utformning som

garantin föreslås få.

Garantin är så konstruerad att den täcker de beräknade samlade

kostnaderna för arrangemangen men skall utlösas endast i den mån

utgifterna överstiger inkomsterna. Med hänsyn härtill är det

enligt finansutskottets mening angeläget att garantivillkoren

utformas på ett sådant sätt att staten ges fullgod insyn i

verksamheten och att kontrollen över kostnadsutvecklingen

säkerställs.

Av propositionen framgår att ett villkor skall vara att staten

ges insyn genom revision av verksamheten. Enligt vad utskottet

inhämtat skall Riksrevisionsverket svara för denna granskning.

Med hänsyn till att det formellt sett är ett kommunägt

aktiebolag som ansöker om garantin bör det enligt

finansutskottets mening av garantivillkoren framgå att även

Riksdagens revisorer skall ha rätt att granska verksamheten i

den utsträckning de finner påkallad.

I likhet med regeringen ser finansutskottet det som angeläget

att arrangemangen planeras på ett sådant sätt att det inte

uppstår onödiga likviditetskostnader eller behov av alltför

tidig lånefinansiering. Staten bör därför inte ställa ut några

garantier för de lån som kommer att behöva tas upp av

OS-huvudmannen efter det att arrangören utsetts men före spelens

genomförande. Det får enligt utskottets mening förutsättas att

sådana lån kan tas upp på den reguljära kreditmarknaden, bl.a.

mot bakgrund av det stora intresse som näringslivet visat för

arrangemangen.

Riksrevisionsverket har i ett remissyttrande till

Finansdepartementet framhållit att en arrangörs ambitionsnivå

stiger efter det att man tilldelats spelen och att detta för med

sig stora merkostnader. Inte minst mot denna bakgrund är det

enligt finansutskottets mening angeläget att det av regeringen

föreslagna högsta beloppet för den statliga garantin -- 5 645

miljoner kronor i prisläget i november 1993 -- betraktas som en

övre gräns för de statliga kostnadsåtagandena. Alla eventuellt

tillkommande kostnader för arrangemangen måste sålunda klaras av

genom omprioriteringar eller bäras av arrangörerna ensamma.

Alternativt bör de också kunna finansieras med intäkter som inte

annars hade kommit arrangemangen till del.

Det är även i övrigt angeläget att regeringen utformar

garantivillkoren på ett sådant sätt att det ger kommunerna

incitament att hålla nere kostnaderna.

Såsom också framhålls i propositionen bör strävan vara att

kommunerna tar största möjliga ekonomiska ansvar för spelens

genomförande. Under ärendets beredning har de båda kommunerna

också visat vilja att ta ett sådant ansvar genom att förklara

sig beredda att själva finansiera vissa anläggningar som finns

upptagna i framställningen om garantin. Eftersom de båda

kommunerna har ett stort positivt utbyte av de tilltänkta

arrangemangen framstår det enligt finansutskottets mening som

naturligt att regeringen vid de fortsatta överläggningarna med

kommunerna ställer krav på ett mer långtgående kostnadsansvar

från deras sida.

Med de synpunkter utskottet här redovisat tillstyrker

utskottet att regeringen bemyndigas att ställa ut den föreslagna

garantin för genomförandet av de olympiska vinterspelen i

Östersunds och Åre kommuner år 2002. Utskottet avstyrker därmed

de avslagsyrkanden eller krav på ytterligare utredning som

framförts i motionerna Kr14 av Margitta Edgren (fp), Kr15 av

Gudrun Schyman m.fl. (v) samt Kr16 av Sonja Rembo och Gullan

Lindblad (m).

Stockholm den 5 maj 1994

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Roland

Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s),

Lisbet Calner (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall

(kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland

Larsson (c), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Christel

Anderberg (m), Börje Nilsson (s) och Stig Grauers (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Underskottet i statens finanser har flera år i rad nått

svindlande nivåer trots återkommande krispaket och långtgående

försämringar i sociala trygghetssystem. I det statsfinansiella

kaos som nu råder efter tre års borgerligt styre ter det sig

därför närmast följdriktigt att regeringen föreslår att Sverige

skall ta på sig ansvaret för de olympiska vinterspelen år 2002,

väl medveten om att ett sådant åtagande kommer att få betydande

statsfinansiella konsekvenser om IOK skulle bifalla den svenska

ansökan. Riksrevisionsverket har nämligen beräknat att spelen

kommer att gå med ett underskott på mellan 2,4 och 7,0 miljarder

kronor, vartill kommer ökade myndighetsutgifter på ca 0,8

miljarder kronor. Med den utformning den statliga garantin

föreslås få är detta kostnader som kan komma att belasta

statsbudgeten.

Riksdagen har på förslag av regeringen lagt fast ett femårigt

besparingsprogram på 81 miljarder kronor. Trots att regeringen i

kompletteringspropositionen föreslår att detta program utökas

med ytterligare 20 miljarder kronor räknar man inte med att ha

uppnått balans i statsfinanserna ens mot slutet av detta

decennium. Sett i skenet av de uppoffringar dessa besparingar

innebär för medborgarna ter det sig anmärkningsvärt att

regeringen så lättvindigt och med öppna ögon är beredd att ta på

sig en ökad utgift av den angivna omfattningen. All erfarenhet

visar dessutom att det är svårt att hålla de kalkyler som görs i

samband med olympiska spel.

Än mer anmärkningsvärt ter det sig att det framlagda förslaget

varken tillgodoser elementära krav på budgetprövning, ej heller

de villkor som riksdagen ställt upp för statlig garantigivning.

Riksdagen har sålunda på förslag av regeringen vid upprepade

tillfällen slagit fast att all budgetprövning skall vara

utomordentligt stram och att nya utgiftsåtaganden skall

begränsas till de mest angelägna reformerna. De förslag som förs

fram skall dessutom finansieras fullt ut genom andra

utgiftsminskningar.

När samhället saknar resurser för att kunna tillgodose

grundläggande sociala behov framstår en satsning på olympiska

vinterspel inte som en angelägenhet av den dignitet som

riksdagen förutsatte när detta uttalande gjordes. Förslaget

uppfyller dessutom inte de krav på finansiering som riksdagen

föreskrivit.

Formellt sett omfattar regeringens förslag inte en ny utgift

utan ett garantiåtagande. Även sett som sådant svarar förslaget

inte upp mot de krav som finns angivna. Så t.ex. har riksdagen

framhållit att garantier innebär åtaganden som har många

likheter med vanliga utgifter. Förslag om nya garantiformer bör

därför underkastas samma restriktiva prövning som gäller för

vanliga utgiftsåtaganden. Vid en sådan prövning skall, enligt

samma uttalande, särskilt uppmärksammas de risker som är

förknippade med den tilltänkta garantigivningen. Riksdagen har

tidigare också slagit fast att den statliga garantigivningen

inte får innehålla något subventionsmoment och att samtliga

garantier därför bör avgiftsbeläggas. Avgifterna skall tas ut i

förskott, och i den mån en beviljad garanti inte utnyttjas fullt

ut skall avgiftsbeläggningen också omfatta den outnyttjade delen

av garantin.

Av propositionen framgår klart att den föreslagna garantin

inte underkastats någon restriktiv prövning, och frågan om

avgiftsbeläggning har över huvud taget inte förts på tal av

regeringen.

Enligt Vänsterpartiets mening är det angeläget att

budgetdisciplinen upprätthålls och att statsfinanserna hanteras

med omsorg. Eftersom propositionen inte i något avseende

tillgodoser de krav som bör kunna ställas i detta sammanhang bör

den avvisas av riksdagen. Om så inte sker är det för de svenska

statsfinansernas vidkommande bara att hoppas att den svenska

ansökan faller bort i den prövning som IOK senare skall göra.