Bet. 1993/94:KrU4

Kulturutskottets betänkande

1993/94:KRU04

Officiell namnlängd m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner från allmänna

motionstiden 1993.

En av motionerna syftar till att det skall fastställas en

officiell namnlängd som införs i statskalendern. Motionen

avstyrks bl.a. med hänvisning till att det numera står var och

en fritt att ge ut en almanacka och själv bestämma vilken

namnlängd som skall införas i en sådan.

Utskottet avstyrker även en motion som syftar till att ordet

riksdagen skall skrivas med stor begynnelsebokstav.

Motionerna

1992/93:Kr238 av Carl B Hamilton och Olle Schmidt (fp) vari

yrkas att riksdagen beslutar att riksdagen skall stavas med stor

bokstav.

1992/93:Kr319 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär fastställande av en auktoritativ officiell

namnlängd i statskalendern.

En officiell namnlängd (motion 1992/93:Kr319)

Allmänna uppgifter

De första svenska almanackorna -- av vilka den äldsta bevarade

härrör från år 1585 -- var i regel kopior av tyska almanackor.

Namnlängder i almanackorna byggde på olika katolska kalendarier.

En större enhetlighet skapades först när Kungl.

Vetenskapsakademien år 1747 fick ensamrätt att ge ut almanackor

från år 1749. Namnlängden behöll sin ålderdomliga prägel under

hela 1800-talet. Först år 1901 utkom en moderniserad version, av

Kungl. Maj:t gillad och stadfäst året innan (uppgifterna hämtade

ur Vanliga almanackan för året efter Frälsarens Kristi födelse

1993, Stockholm 1992).

De följande uppgifterna i detta avsnitt har i huvudsak hämtats

från en uppsats om Den svenska almanackans namnlängd 1901--1993

i vilken rektor Per Henningsson redovisar svensk

namnlängdshistoria. Uppsatsen kommer att publiceras under hösten

1993 i Studia Anthroponymica Scandinavica nr 11 1993. Bl.a.

citerar författaren ett yttrande från år 1944 av

Uppsalaprofessorerna H.S. Nyberg och Gunnar Rudberg över en

riksdagsmotion med förslag att modernisera namnlängden.

Almanackans gamla namnlängd, som var gällande t.o.m. år 1900,

var ett arv från den katolska kyrkan och grundade sig på en

religiös princip: varje dag på året var helgad åt en biblisk

person eller ett katolskt helgon och ställd under dess beskydd.

Genom den reform, som första gången kom till uttryck i 1901 års

almanacka, bröts denna princip och namnlängden sekulariserades.

Därmed var grunden lagd till en ny typ av namnlängd, nämligen

ett allmänt namnregister till vägledning vid namngivning.

Principen genomfördes dock icke konsekvent, och många av de

gamla helgonnamnen bibehöllos, även sådana som sällan eller

aldrig förekomma som verkliga namn. Man kan sätta ifråga,

huruvida denna kompromiss var lyckad, och om det under sådana

förhållanden icke hade varit klokare att behålla den gamla

namnlängden som ett vördnadsvärt dokument från en gången tid.

Men då nu den gamla principen en gång är bruten, tala många skäl

för att steget bör tagas fullt ut och almanackans namnlängd

förvandlas till ett verkligt register över de vanligaste och

mest brukliga förnamnen i vårt språk.

1901 års namnlängd innebar en väsentlig förändring i

jämförelse med tidigare namnlängder. Mer än 150 gamla helgonnamn

ströks och nya namn tillkom. Antalet kvinnonamn ökade till 134

mot tidigare 79. En del historiska bemärkelsedagar togs också in

i almanackan (t.ex. Olavus Petri på dennes dödsdag den 19 april,

Jenny på Jenny Linds födelsedag den 6 oktober och Birger på

Birger Jarls dödsdag den 21 oktober).

Frågan om en modernisering av namnlängden har vid flera

tillfällen behandlats av riksdagen och har även debatterats i

fråge- och interpellationsdebatter. Också förslag av innehåll

som ligger nära den nu aktuella motionen och som avser en

återgång till namnlängden från tiden före 1901 har behandlats av

riksdagen, något som närmare redovisas i ett följande avsnitt i

detta betänkande.

Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor gällde

t.o.m. den 15 juli 1972, då den löpande privilegieperioden

utgick. Efter denna tidpunkt står det envar fritt att ge ut en

almanacka och att själv bestämma namnlängd. Namnlängden har

således inte längre någon officiell, auktoritativ status.

Esselte almanacksförlag tog sedermera initiativ till en

namnlängdsreform och vände sig till namnforskaren docent Roland

Otterbjörk, som var den som i huvudsak utarbetade en

trenamnslängd som första gången utkom år 1986 i en särskild

kalender, Nya namnsdagskalendern. Den nya namnlängden -- med tre

namn fördelade på varje dag -- infördes successivt av Esselte i

flertalet av förlagets kalendrar. Även andra almanacksförlag

använde trenamnslängden.

Efter att vissa kritiska synpunkter framkommit på 1986 års

namnlängd lät Esselte almanacksförlag utarbeta en tvånamnslängd

med inslag av ett mindre antal ettnamnsdagar som finns i de

flesta kalendrar för 1993. Svenska språknämnden har stött

principen med två namn för varje dag och har även uttalat att

det knappast är möjligt att nå fram till för alla acceptabla

principer och lösningar. Huvudansvarig har varit Per Henningsson

som nämnts i det föregående. Syftet med revideringen har angetts

i följande tre punkter:

att redovisa ett representativt namnurval som tar hänsyn både

till den kulturhistoriska traditionen och till

frekvensundersökningar under hela 1900-talet,

att erbjuda vägledning vid val av förnamn,

att genom ett fylligare och modernare namnurval uppmuntra till

namnsdagsfirande.

Den nya tvånamnslängden bygger på namnstatistik från hela

1900-talet. Av de 719 namnen är ca en tredjedel nordiska, en

tredjedel bibliska eller kyrkliga och en tredjedel från övriga

språkområden. Huvudprincipen har varit att såvitt möjligt

sammanföra besläktade namn. Fyra typer av släktskap nämns:

1. Mans- och kvinnonamn av typen August -- Augusta.

2. Namnpar av typen Mattias -- Mats.

3. Namn med gemensam för- eller efterled såsom Ingvar -- Ingvor.

4. Namn som börjar på samma bokstav utan att vara släkt enligt

1--3, s.k. allitteration, t.ex. Hugo -- Hagar.

I dagarna har Svenska Akademien informerat om att den beslutat

ge ut en almanacka, grundad på den traditionella namnlängden

från år 1901. Enligt akademien har de olika namnlängder som

lanserats vållat en hel del olägenheter, bl.a. genom att ett

fyrtiotal namn har flyttats från sina hävdvunna dagar. Akademien

framhåller att namnlängden tillhör vårt kulturarv. Att låta

almanackans namnlängd variera med namnmodet är enligt akademien

inte rimligt och kräver ständiga revisioner.

Den s.k. Akademialmanackan, som beräknas ges ut vid

månadsskiftet november/december 1993, kommer att ha endast ett

namn per dag men ger ändå alla landets invånare möjlighet att

fira namnsdag. Detta uppnås på följande sätt.

Själva almanackans namn täcker en stor del av befolkningen. En

alfabetisk namnlista åtföljer almanackan. Den upptar förutom

namnen i almanackan en lång rad namn som är språkligt besläktade

med något av almanackans namn. Vid ett namn som Birgit ges

upplysningen att det är besläktat med Birgitta, vilket innebär

att Birgit kan fira sin namnsdag på Birgittadagen den 7 oktober.

Vidare införs en allmän namnsdag, Nyårsdagen, för alla som vill

fira namnsdag men inte kan eller vill göra det på något av de

tidigare nämnda sätten.

Uppgifter om statskalendern

Statskalendern utkommer för närvarande i en upplaga om 5 500

exemplar. Kalendern säljs i huvudsak till statliga och kommunala

myndigheter samt till ett fåtal privata kunder.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om återinförande i statskalendern av den gamla

namnlängd som gällde före år 1901 har behandlats av

kulturutskottet i betänkandet KrU 1981/82:1. Motionärerna bakom

den då behandlade motionen påpekade bl.a. att den gamla

almanackan speglade gamla kulturtraditioner och framhöll att det

är en missuppfattning att tro att namnlängdens uppgift är att

vara en namnlista för namnsdagsfirande. Motionärerna ansåg att

det skulle vara en kulturgärning att återinföra den gamla

namnlängden och att det skulle öppna förståelsen för äldre

tiders kultur och litteratur samt stärka anknytningen till det

europeiska kulturarvet.

Kulturutskottet anförde bl.a. följande.

I den svenska statskalendern ingick fram t.o.m. år 1971 ett

kalendarium innehållande bl.a. en namnlängd motsvarande den som

fanns i almanackan. Från och med 1972 års statskalender har

detta kalendarium slopats men det har senare ersatts med vissa

kortfattade almanacksuppgifter på pärmarnas insidor -- -- --.

Dessa almanacksuppgifter innehåller inte någon namnlängd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det

kulturhistoriska värdet av den gamla namnlängden från tiden före

1901 års revision. Den påminner om gamla kulturtraditioner och

är på sitt sätt ett kulturminne som är värt att bevara.

Utskottet har förståelse för syftet med motionen men finner det

inte sannolikt att ett införande av namnlängden i statskalendern

med dess relativt begränsade spridning skulle ha den värdefulla

effekt som motionärerna tänkt sig. Utskottet avstyrker därför

motionen men vill samtidigt uttala att det ökade intresse för

den historiska bakgrunden till dagens samhälle, som numera

kommer till uttryck på så många sätt, enligt utskottets

bedömning också kan väntas medföra att uppmärksamheten riktas

mot den gamla namnlängden och de kulturtraditioner som ligger

bakom denna.

Även förslag som avser modernisering av namnlängden har

behandlats och avslagits av riksdagen, senast hösten 1985. I

sitt betänkande KrU 1985/86:2 framhöll utskottet bl.a. följande.

Var och en som vill ge ut en almanacka är enligt

tryckfrihetsförordningen berättigad att göra detta och kan

därmed själv bestämma vilken namnlängd han vill införa i denna

almanacka.

Stor eller liten begynnelsebokstav i ordet riksdagen (motion

1992/93:Kr238)

Allmänna uppgifter

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) har karaktär av rikslikare

för svensk stavning och ordböjning (se förordet till SAOL, 11

uppl., Stockholm 1986).

Svenska språknämnden har till uppgift att följa det svenska

språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en språkvårdande

verksamhet. Språknämnden utgav år 1991 en handledning i

skrivtekniska frågor, Svenska skrivregler. I skriften framhålls

bl.a. följande (s. 54 f.).

Det är ibland svårt att urskilja vad som är egennamn och vad

som är rent beskrivande substantiv -- inte minst beträffande

myndigheter, förvaltningar och liknande. Är t.ex. regeringen,

kommunfullmäktige, länsstyrelsen, utrikesdepartementet,

konsumentverket, televerket, lokala skattemyndigheten osv. att

betrakta som egennamn eller som beteckningar som beskriver

respektive organs funktion?

De flesta sådana benämningar är bådadera -- men i olika grad.

Språknämnden rekommenderar därefter att centrala myndigheter

och andra organ som är ensamma i sitt slag i landet skall

skrivas med stor bokstav, t.ex. Bankinspektionen,

Jordbruksutskottet, Rikspolisstyrelsen. Däremot bör enligt

nämnden ord som staten, kronan, regeringen, riksdagen etc.

alltid skrivas med liten bokstav.

I riksdagstrycket tillämpas Myndigheternas skrivregler (Ds

1991:58) som har utarbetats av Civildepartementets

skrivregelgrupp. Gruppen har samarbetat med Svenska språknämnden

och riksdagens språkgrupp. Skrivreglerna är basskrivregler för

användning inom hela den offentliga förvaltningen. Skriften

innehåller bl.a. grundläggande regler för bruket av stor och

liten bokstav. En nyhet i skrivreglerna är att myndigheters namn

skrivs med stor bokstav, t.ex. Boverket, Kammarkollegiet,

Lagutskottet (avsnitt 5.3.1). Liten bokstav rekommenderas

däremot för t.ex. regeringen och riksdagen (avsnitt 5.3.2).

För riksdagen och regeringskansliet har ett komplement till

Myndigheternas skrivregler utarbetats våren 1992. I komplementet

ingår följande avsnitt om stor eller liten bokstav.

Liten bokstav används i namn på riksdagens utskott,

t.ex. lagutskottet, i motsats till vad som anges i

Myndigheternas skrivregler, avsnitt 5.3.1.

Liten bokstav används också i ordet kammaren (jämför

även orden riksdagen och regeringen i Myndigheternas

skrivregler, avsnitt 5.3.2).

Utöver Svenska språknämnden bör i sammanhanget också andra

språkvårdande organ nämnas, nämligen Tekniska

nomenklaturcentralen (TNC) och Standardiseringskommissionen i

Sverige (SIS). TNC arbetar med fackspråk och terminologi och har

givit ut skrivregler, ordlistor och handböcker inom olika

tekniska områden. SIS är centralorgan för

standardiseringsverksamheten i Sverige och har som mål att det i

svensk standard skall användas ett begripligt språk och en

terminologi som är enhetlig och lämplig med hänsyn till såväl

svenska förhållanden som internationell standard.

Riksdagsbehandling av frågan om en stavningsreform

Utskottet behandlade hösten 1988 ingående frågan om en

stavningsreform. Utskottet framhöll bl.a. att Svenska Akademiens

ordlista -- även utan officiell sanktion -- får anses utgöra

rikslikare för svenska språket. Utskottet underströk också den

betydelse som Svenska språknämnden har för vården av svenska

språket. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl att ta

initiativ till en kartläggning i syfte att åstadkomma en

stavningsreform (bet. 1988/89:KrU4).

Utskottet

Fråga om officiell namnlängd

I motion Kr319 (m) anförs bl.a. att det är angeläget att

kommande generationer får insikter i vårt lands kulturhistoriska

utveckling. Dit hör enligt motionären almanackans namnlängd som

har sin grund i ett historiskt dokument, ett medeltida

kalendarium, där varje helgonnamns förekomst kan motiveras.

Detta förhållande har enligt motionären fått genomslag i såväl

konsten som litteraturen. Utan kunskap blir anspelningar på

företeelser i det förflutna utan mening för en modern publik. I

motionen föreslås att en restaurerad, auktoritativ officiell

namnlängd skall fastställas och införas i statskalendern.

Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta betänkande

framhöll utskottet hösten 1981 -- med anledning av ett

motionsyrkande snarlikt det nu aktuella -- det kulturhistoriska

värdet av den gamla namnlängden från tiden före 1901 års

revision. Utskottet uttalade att det ökade intresset för den

historiska bakgrunden till dagens samhälle kommer till uttryck

på många sätt och kan väntas medföra att uppmärksamheten riktas

mot den gamla namnlängden och de kulturtraditioner som ligger

bakom denna (bet. KrU 1981/82:1).

Utskottet har alltjämt samma synsätt. Utskottet gör den

bedömningen att det finns skäl att uppmärksamma namnlängdens

betydelse för bevarandet av vårt kulturarv och att det mot den

bakgrunden är angeläget att namnlängden speglar såväl tradition

som levande namnbruk.

Därutöver vill utskottet erinra om att frågan om namnlängdens

innehåll har behandlats från olika utgångspunkter av riksdagen

sedan Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor

upphörde år 1972. Det står numera var och en fritt att ge ut en

almanacka och själv bestämma vilken namnlängd som skall införas

i en sådan. Som framgår av den tidigare redogörelsen ges det

numera ut almanackor dels med reviderade namnlängder, dels med

1901 års namnlängd. Utskottet anser att det inte är sannolikt

att införandet av en namnlängd i statskalendern med dess

relativt begränsade spridning skulle få den värdefulla effekt

som motionären avser.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motionen inte

bör föranleda något riksdagens initiativ. Motionen avstyrks

således.

Stor eller liten begynnelsebokstav i ordet riksdagen

I motion Kr238 (fp) konstateras att riksdagen är landets

högsta beslutande organ, vilket bör återspeglas i normen för god

svenska. Motionärerna föreslår därför att riksdagen skall

stavas med stor bokstav.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att olika organ inom

språkvårdsområdet följer språkutvecklingen och utarbetar

rekommendationer för språkbruket. I ett tidigare avsnitt i detta

betänkande har främst Svenska språknämndens uppgift att följa

det svenska språkets utveckling i tal och skrift berörts.

I skriften Svenska skrivregler från år 1991 rekommenderar

Språknämnden skrivning med liten bokstav i ord som riksdag och

regering. Anledningen härtill är att dessa ord inte anses vara

egennamn. Snarare har de en beskrivande karaktär. Utskottet har

från Språknämnden inhämtat att det råder samstämmighet bland

språkexperter och inom tidningsvärlden i fråga om bruket att

skriva riksdagen och regeringen med liten begynnelsebokstav.

Även i skriften Myndigheternas skrivregler, likaledes från år

1991, rekommenderas liten bokstav. Reglerna tillämpas i

riksdagstrycket.

Enligt utskottets mening bör det -- liksom hitintills --

ankomma på de språkvårdande organen att ta ställning till frågor

av det slag som tas upp i motionen. Riksdagen bör därför inte ta

något initiativ med anledning av motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en restaurerad, auktoritativ officiell

namnlängd i Sveriges statskalender

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr319,

2. beträffande sättet att skriva ordet riksdagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr238.

Stockholm den 11 november 1993

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders

Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie

Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),

Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.