Bet. 1993/94:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU11

Statsrådens och ledamöternas arvoden

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1993/94

KU11

Sammanfattning

I detta betänkande föreslår konstitutionsutskottet att de

belopp med vilka arvoden till riksdagsledamöterna skall betalas

fastställs av en ny myndighet under riksdagen, Riksdagens

arvodesnämnd. Nämnden skall bestå av tre ledamöter som utses av

riksdagens förvaltningsstyrelse.

Vidare föreslår utskottet med anledning av en skrivelse från

regeringen att de belopp med vilka arvoden till statsråden skall

betalas fastställs av en annan ny myndighet under riksdagen,

Statsrådsarvodesnämnden. Denna nämnd skall även besluta om

avgångsersättning till statsråd. Också den nämnden skall bestå av

tre ledamöter. De väljs av riksdagen på förslag av

konstitutionsutskottet.

Den nya ordningen för fastställande av arvodesbeloppen skall

gälla fr.o.m. den 1 januari 1994.

Skrivelsen

Skrivelse 1992/93:240 i vilken regeringen överlämnar

Statsrådslöneutredningens betänkande (SOU 1993:22) till riksdagen

för de åtgärder som behövs.

Motionerna

1992/93:K28 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

särskild myndighet.

1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att uppdra åt förvaltningsstyrelsen

att lämna förslag om nytt system för riksdagsledamöternas arvoden

enligt vad i motionen anförts.

1992/93:K327 av Pär Granstedt (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att genomföra en översyn av hur en

automatisk anknytning av riksdagsmännens arvoden till den

allmänna löneutvecklingen skall kunna återställas i enlighet med

vad som anförs i motionen.

1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en översyn av reglerna för

ledamöternas arvoden.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagsbeslut år 1984

År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om

inrättande av en särskild nämnd -- Statsrådslönenämnden -- vars

uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga

förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för

regeringens förslag låg ett betänkande från

Statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även

riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt

riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte

35 % därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till

samma löneplansbelopp jämte 25 % därav. Vid ärendets behandling i

riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.

Riksdagsbeslut år 1988

Våren 1988 beslutade riksdagen lagen (1988:589) om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter, i det följande kallad

ersättningslagen. I lagen finns bestämmelser om förmåner till

riksdagsledamöterna. Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande

lydelse betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som

motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän,

hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att

riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden

den 1 oktober--den 30 september.

I lagen finns även bestämmelser om tilläggsarvode för vice

talman, ordförande och vice ordförande i utskott, egenpension,

familjepension och inkomstgaranti.

Riksdagsbeslut i december 1990

Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från

20 153 kr med 944 kr (4,68 %) till 21 097 kr. Den 1 januari

1990 höjdes arvodet med 528 kr (2,5 %) till 21 625 kr. De två

höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr eller 7,3 % av 20 153

kr.

I september 1990 var ledamotsarvodet således 21 625 kr. Vid en

tillämpning av ersättningslagen skulle det ha höjts med 3 955 kr

till 25 580 kr fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter

den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26 200 kr. På förslag av

riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat

om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31

december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen

lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs.

1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skulle

för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för

3 § första stycket ersättningslagen gälla att ledamotsarvodet

skulle uppgå till ett belopp för månad som motsvarar

ledamotsarvodet för september 1990, 21 625 kr.

Med anledning av en motion som väckts av Anders Björck (m)

förordade utskottet att frågan om en samordning mellan

statsrådens arvoden och riksdagsledamöternas arvoden skulle

prövas snarast möjligt. Detta gav riksdagen som sin mening

riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr.

1990/91:88).

Riksdagsbeslut i juni 1991

Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition

1990/91:170, som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för

statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara

av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte

själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde

man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En

konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för

framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka

grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens skrivelse

föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida.

Med anledning av propositionen i denna del väcktes två motioner

-- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av Bertil

Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en samordning av

arvodena till riksdagsledamöterna och statsråden.

Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att

statsrådsarvodet uppgick till 43 000 kr per månad eller 198,8 %

av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode uppgick

till 46 500 kr eller 215 % av riksdagsledamotsarvodet.

I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att

ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas

arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198 %.

Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare

uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter

statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.

Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag

till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skulle arvoden till

statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 %

av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen.

Statsministerns arvode skulle dock uppgå till 215 % av

ledamotsarvodet. Arvodet skulle avrundas till närmaste hela

krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.

Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle ge

regeringen till känna att Statsrådslönenämnden borde avvecklas.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag

(1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).

Riksdagsbeslut i december 1991

Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k.

Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett

stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram

t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden

lönehöjningar på i genomsnitt 4,3 % på hela arbetsmarknaden.

På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer slöt Statens

arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991

ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1

januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de

statstjänstemän som anges i 3 § första stycket ersättningslagen.

Enligt ramavtalen utgavs för individuella löner den 1 januari

1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15 % såsom en generell

lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjdes

månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för

arbetstagare som har lägre månadslön än 14 200 kr.

Fr.o.m. den 1 april 1992 stod till de lokala parternas

förfogande ett löneutrymme som skulle fördelas i lönesystemen.

Utrymmet skulle fördelas per den 1 april 1992. Efter

lönerevisionen skulle en anställd ha erhållit en höjning av

månadslönen med minst 320 kr vid heltidsanställning.

I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen

till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av

tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 hade

erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2 % från den 1 oktober

1990.

Sommaren 1991 förelade regeringen riksdagen proposition

1990/91:200 om statsrådens arvoden. I propositionen anfördes

att regeringen såg det som en självklar förutsättning för en

effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade

särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar

följdes. Det innebar enligt propositionen bl.a. att några

lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte var avsedda. Enligt

propositionen borde detta självfallet också gälla arvodena till

riksdagens ledamöter och till statsråden.

I propositionen konstaterades att det ankommer på riksdagen att

besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31

december 1991. För det fall riksdagen inte förlängde

giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa

bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter, förklarade regeringen att den för sin del

ville att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för

tid efter den 31 december 1991 skulle bestämmas i enlighet med

förhandlingsgruppens riktlinjer.

I en motion som väcktes med anledning av propositionen av Jan

Bergqvist m.fl. (s) begärdes att riksdagsledamöternas arvoden

även efter utgången av år 1991 skulle följa de riktlinjer som

Rehnberggruppen hade lagt fast.

I sin bedömning uttalade utskottet att riksdagsledamöternas

arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats

på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet kom

fram till att ledamotsarvodena borde räknas upp med 605 kr per

månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen borde

ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22 230 kr. Vidare borde

enligt utskottet arvodet fr.o.m. den 1 april höjas med ett belopp

som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som kunde

tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.

Utskottet ansåg att också statsrådens arvoden borde anpassas

till de centrala avtal som hade träffats på grundval av

Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet konstaterade att

statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990 och att

också de borde höjas fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt utskottet

borde fr.o.m. den dagen arvodena höjas för statsministern med 1

099 kr till 47 593 kr och för övriga statsråd med 1 012 kr till

43 830 kr.

Utskottet ansåg vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992

även borde få samma höjning av sina arvoden som kunde komma

jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.

Utskottet föreslog att såväl riksdagsledamöternas som

statsrådens arvoden skulle regleras genom särskild lagstiftning

som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skulle gälla i

stället för 3 § första stycket ersättningslagen resp. 1 § lagen

om arvoden till statsråden m.m.

Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl för en annan

konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som

gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Utskottet

uttalade att det fick ankomma på regeringen att låta utreda

frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen.

Detta borde enligt utskottets mening riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Reservationer anmäldes. Vad gäller riksdagsledamöternas arvoden

ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

liberalerna att arvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 borde utgå

enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26 200 kr per månad. I

fråga om storleken av statsrådens arvoden ansåg ledamöterna från

Moderata samlingspartiet att det inte fanns skäl att införa någon

särreglering. Ledamöterna från Moderata samlingspartiet, Centern

och Folkpartiet liberalerna ansåg vidare att det inte fanns skäl

att ompröva konstruktionen för bestämmandet av statsrådens

arvoden.

Riksdagen följde utskottet (1991/92:KU5, rskr. 1991/92:62, 63,

SFS 1991:1876, 1991:1877).

Höjning av arvodena per den 1 april 1992

I december 1992 blev det klart att det belopp som motsvarar den

genomsnittliga höjning av månadslönen som fr.o.m. den 1 april

1992 tillkom jämförelsegruppen uppgick till 1 195 kr.

Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden höjdes sålunda med

detta belopp för tid fr.o.m. den 1 april 1992. Arvodena är

således för riksdagsledamöterna 23 425 kr, för statsministern 48

788 kr och för övriga statsråd 45 025 kr. Jämförelsegruppens

genomsnittliga månadslön är numera ca 27 630 kr.

Frågan om oförändrade arvoden för riksdagsledamöterna och

statsråden efter utgången av mars 1993

Under den allmänna motionstiden i år väcktes motioner vari

begärdes en översyn av reglerna om hur riksdagsledamöternas

arvoden skall bestämmas. Utskottet återkommer till den frågan

längre fram. I dessa och andra motioner förespråkades vidare att

ledamöternas arvoden skulle vara oförändrade efter den 31 mars

1993. I en skrivelse den 17 februari 1993 från riksdagens

förvaltningskontor till utskottet anfördes att

förvaltningsstyrelsen ansåg att en återgång till en tillämpning

av ersättningslagen borde anstå i avvaktan på ytterligare

överväganden.

Vid behandlingen av motionerna den 9 mars 1993 uttalade

utskottet i betänkandet 1992/93:KU21 att frågan om reglerna för

hur arvodena till riksdagens ledamöter skall bestämmas borde

behandlas samtidigt med motsvarande fråga beträffande statsrådens

arvoden. Dessa frågor kunde inte avgöras förrän efter den 31 mars

1993 och utskottet förklarade att det avsåg att återkomma till

dem i ett senare betänkande.

Utskottet tog däremot ställning till arvodesnivåerna för tiden

fr.o.m. den 1 april 1993. Vid en tillämpning av ersättningslagen

angavs att arvodet för riksdagsledamöterna skulle höjas med

4 339 kr till 27 764 kr. Utskottet delade förvaltningsstyrelsens

uppfattning att en återgång till ersättningslagen inte borde ske

den 1 april 1993. Enligt utskottets mening borde inte heller

statsrådens arvoden ändras från den dagen. För tiden fr.o.m. den

1 april 1993 borde således arvodet för riksdagsledamöterna vara

23 425 kr, arvodet för statsministern 48 788 kr och arvodet för

övriga statsråd 45 025 kr. Utskottet ansåg emellertid att

riksdagsledamöterna, statsministern och övriga statsråd borde

tillgodoräknas de höjningar som jämförelsegruppen kunde komma att

få efter den 1 april 1993. De nu angivna beloppen borde därför

höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning som

kan tillkomma jämförelsegruppen för tiden efter den dagen.

De arvodesnivåer som utskottet förordade borde gälla intill

dess frågan om reglerna för hur arvodena skall bestämmas blivit

avgjord. Ett sådant avgörande borde enligt utskottets mening

föreligga under innevarande år. Utskottet ansåg därför att

regleringen av arvodesnivåerna fr.o.m. den 1 april 1993 borde

göras begränsad i tiden fram till utgången av december 1993.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:190, 191).

Det nu aktuella ärendet

Statsrådslöneutredningens förslag

Med anledning av riksdagens beslut i december 1991 tillkallades

efter regeringens bemyndigande den 2 april 1992 en kommitté med

uppdrag att lämna förslag till konstruktionen av statsrådens

arvoden m.m. Kommittén, som har antagit namnet

Statsrådslöneutredningen, har redovisat resultatet av sitt arbete

i betänkandet (SOU 1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt?

I betänkandet anförs att regeringen bl.a. utifrån allmänna

jävsregler inte själv bör besluta om de egna ledamöternas

grundläggande förmåner såsom arvoden samt pensions- och

avgångsersättning. Utredningen anser vidare att den nuvarande

samordningen mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden

bör avskaffas. Arvodena till statsråden bör enligt utredningen

inte heller automatiskt kopplas till någon annan grupps arvoden

eller till något index för löner eller priser. I stället bör

statsrådens arvoden fastställas av en särskild myndighet under

riksdagen, Statsrådslönenämnden. Nämnden föreslås också få i

uppgift att meddela föreskrifter om pensionsförmåner och

avgångsersättning till statsråden. Enligt förslaget skall

regeringen däremot få besluta om övriga avlöningsförmåner, såsom

kostnadsersättningar. Regeringen skall i sådana frågor kunna

inhämta synpunkter från Statsrådslönenämnden. Konstruktionen med

en nämnd under riksdagen medför enligt utredningen att de

invändningar av konstitutionell natur som kan riktas mot en

myndighet under regeringen bortfaller. En nämnd under riksdagen

kan inte gärna misstänkas vara beroende av regeringen.

Utredningen anför att nämndens uppgift blir grannlaga och svår

och att dess ledamöter bör åtnjuta allmänt förtroende. De bör

sammantaget ha bred erfarenhet och kunskap om såväl den

offentliga som den privata sektorn. Djupgående erfarenheter av

lönerörelserna är härvid av värde. Vid en avvägning mellan

önskemålen om en bred kompetens inom nämnden å ena sidan och ett

funktionsdugligt organ å den andra finner utredningen att nämnden

lämpligen bör bestå av sju ledamöter.

Med hänsyn till Statsrådslönenämndens tänkta sammansättning och

i syfte att betona dess vikt anser utredningen att ledamöterna

bör väljas av riksdagen. Utredningen anser att det härvid ter sig

mest ändamålsenligt att konstitutionsutskottet, som bereder valen

av riksdagens ombudsmän, också bereder valen av nämndledamöterna.

Genom sin granskningsverksamhet är utskottet enligt utredningen

särskilt väl ägnat att bedöma efter vilka kriterier de personer

bör utväljas som är bäst lämpade för arbetet i nämnden.

Mandatperioden för ledamöterna i nämnden föreslås ha samma

längd som riksdagsledamöternas. Utredningen anser att den dock

bör vara en annan än för dessa, vilket anges öka möjligheterna

för kontinuitet. Utredningen föreslår därför att valperioden

bestäms till tiden från och med den 1 juli året före det år då

ordinarie val till riksdagen förrättas till utgången av juni

månad tredje året därefter.

Utredningen föreslår att lagen (1991:359) om arvoden till

statsråden m.m. upphävs, att föreskrifter om val och beredning av

val till ledamöter i Statsrådslönenämnden tas in i

riksdagsordningen och att en instruktion för Statsrådslönenämnden

meddelas i lag. Utredningen har lagt fram författningsförslag

härom som har tagits in i bilaga 1.

Regeringens skrivelse

Regeringen har i en skrivelse den 11 mars 1993 överlämnat

Statsrådslöneutredningens betänkande till riksdagen för de

åtgärder som behövs (skr. 1992/93:240).

I skrivelsen anför regeringen att den anser det värdefullt med

en ordning som innebär att arvodena till statsråden inte bestäms

av regeringen själv och inte heller av en regeringen underställd

myndighet. En konsekvens härav anges vara att regeringen inte bör

redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens

arvoden bör fastställas. Det bör enligt regeringen ankomma på

riksdagen att utforma den lagstiftning i ämnet som behövs.

Regeringen konstaterar att riksdagen har ansett att det finns

skäl för en annan konstruktion för fastställande av statsrådens

arvoden än den som gäller enligt nuvarande lagstiftning. Enligt

regeringens bedömning framstår den av Statsrådslöneutredningen

föreslagna ordningen för fastställandet av arvoden m.m. till

statsråden som den för närvarande mest ändamålsenliga. Regeringen

anför att den därför överlämnar utredningsförslaget till

riksdagen för den handläggning som riksdagen finner lämplig.

Motionerna

Motioner från den allmänna motionstiden år 1993

Enligt motion 1992/93:K329 yrkande 1 av Liisa Rulander m.fl.

(kds) bör en översyn göras av reglerna om riksdagsledamöternas

arvoden. Även i motion 1992/93:K327 yrkande 2 av Pär Granstedt

(c) förespråkas en översyn av ordningen för bestämmandet av

riksdagsledamöternas arvoden. Om de grundläggande reglerna

befinns vara lämpliga bör förslag enligt motionären föreläggas

riksdagen om en successiv uppräkning av arvodena till den nivå

som ersättningslagen stipulerar. Skulle emellertid reglerna inte

befinnas vara lämpliga, bör översynen enligt motionärens mening

mynna ut i ett förslag om en reglering som är hållbar för

framtiden och som innebär att riksdagen inte varje år skall

överväga arvodenas storlek. Motionären anser att detta bör göras

till en expeditionsfråga för förvaltningen. Också i motion

1992/93:K317 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) förespråkas

ett nytt system för bestämmandet av arvodena. Motionärerna

understryker vikten av att relationerna mellan

riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden ses över i det

sammanhanget så att en förändring inte automatiskt resulterar i

höjda arvoden för statsråden.

Motion med anledning av regeringens skrivelse

I motion 1992/93:K28 av Sten Söderberg (-) anförs att det inte

behövs någon särskild myndighet som skall bestämma statsrådens

arvoden. Motionären anser att den uppgiften i stället bör läggas

på finansutskottet och yrkar att riksdagen som sin mening ger

detta till känna för regeringen.

Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor

I en skrivelse av den 17 november 1993 förordar riksdagens

förvaltningskontor en ny ordning för bestämmande av

riksdagsledamöternas arvoden som innebär att en nämnd bestående

av tre utomstående personer bestämmer nivån på ledamöternas

arvoden. Nämndens ledamöter bör enligt förvaltningskontoret utses

av riksdagens förvaltningsstyrelse för en tid av fyra år.

Förvaltningskontorets skrivelse har tagits in som bilaga 2.

Utskottets bedömning

Riksdagsledamöternas arvoden

Utskottet delar förvaltningsstyrelsens mening att en särskild

nämnd bestående av tre ledamöter bör inrättas med uppgift att

fastställa nivån på arvodet till riksdagens ledamöter. Nämnden

bör benämnas Riksdagens arvodesnämnd. Utskottet anser att

nämndens ledamöter bör utses av förvaltningsstyrelsen för den tid

som styrelsen bestämmer.

Nämndens avgöranden kan enligt utskottets mening ske genom

förvaltningsbeslut.

Riksdagens förvaltningskontor bör få i uppgift att bestämma

arvoden till nämndens ledamöter och sekreterare. Kostnaderna för

nämnden bör belasta anslaget A 1. Ersättningar till riksdagens

ledamöter m.m. och rymmas inom ramen för redan beviljade medel.

Utskottet anser att nämnden bör kunna börja sin verksamhet den

1 januari 1994 och att den för tiden från och med den dagen skall

fastställa med vilket belopp arvode till riksdagsledamot skall

betalas. Förvaltningsstyrelsen bör dock redan från och med den 14

december 1993 ges möjlighet att utse ledamöter i nämnden. Intill

dess att arvodet kan betalas i enlighet med vad nämnden har

beslutat, bör arvodet betalas med det belopp som gäller för

närvarande. Detta belopp bör räknas av från det högre belopp som

nämnden kan komma att fastställa.

Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt syftena med

motionerna 1992/93:K317 yrkande 1, 1992/93:K327 yrkande 2 och

1992/93:K329 yrkande 1.

Statsrådens arvoden m.m.

Också när det gäller att fastställa statsrådens arvoden anser

utskottet att det finns skäl för en annan konstruktion än den som

gäller för närvarande. I likhet med Statsrådslöneutredningen

finner utskottet således att den nuvarande samordningen mellan

statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden bör avskaffas. Som

utredningen anför bör statsrådens arvoden i stället fastställas

av en särskild myndighet under riksdagen som bör benämnas

Statsrådsarvodesnämnden. Utskottet avstyrker således motion

1992/93:K28. Som utredningen föreslår bör nämnden även ha till

uppgift att besluta om avgångsersättning till statsråd.

Utredningen föreslår att riksdagen i instruktionen till nämnden

anger de allmänna utgångspunkter som nämnden skall ta hänsyn till

vid fastställandet av arvodesnivåerna. Utskottet anser för sin

del att det bör överlämnas åt nämnden att avgöra dessa frågor och

att instruktionen därför inte bör innehålla några sådana

föreskrifter. Utskottet förutsätter emellertid att arvodet för

statsministern även i fortsättningen kommer att vara högre än

övriga statsråds arvoden.

Enligt utredningsförslaget skall nämnden även besluta om

pensionsförmåner åt statsråden. Däremot föreslås att regeringen

skall besluta om reseersättning, traktamente och annan ersättning

för statsråden. Utredningen föreslår i konsekvens härmed att

lagen om arvoden till statsråden m.m. upphävs. I den lagen finns

bestämmelser om sjukavdrag, sjukvårdsförmåner, traktamente,

resekostnadsersättning, förrättningstillägg, lönetillägg,

bilersättning, biltillägg, samt avlöningsförstärkning och tillägg

för logikostnad i vissa fall.

Utredningen föreslår att nämndens beslut om arvoden,

pensionsförmåner och avgångsersättning skall meddelas genom

föreskrifter. För en sådan lösning saknas stöd i regeringsformen.

Riksdagen kan visserligen enligt 8 kap. 14 § andra och tredje

styckena regeringsformen genom lag delegera föreskriftsrätt till

myndighet under riksdagen. Bortsett från ett i detta sammanhang

ej aktuellt fall beträffande Riksbanken får ämnet för en sådan

delegation dock bara avse förhållanden inom riksdagen eller dess

myndigheter. Förmåner till statsråden avser inte något sådant

förhållande.

Statsrådsarvodesnämndens ställningstaganden måste därför ske i

form av förvaltningsbeslut. I likhet med vad utskottet nyss

förordat i fråga om arvodena för riksdagsledamöterna bör

storleken av statsrådens arvoden kunna fastställas genom

förvaltningsbeslut. Detsamma gäller beslut om avgångsersättning

till statsråd. Annorlunda förhåller det sig med statsrådens

pensionsförmåner. Dessa är föremål för en ingående reglering i

förordningen (SAVFS 1987:6 B4) om tjänstepensionsrätt för

statsråd. Föreskrifterna i förordningen kan inte lämpligen

ersättas genom förvaltningsbeslut. Det anförda leder till att

uppgiften att besluta om pensionsförmåner till statsråden inte

bör läggas på Statsrådsarvodesnämnden. Pensionsförmånerna skulle

i och för sig kunna regleras i lag. Utskottet kan emellertid för

sin del inte finna något skäl att frångå den ordning med

föreskrifter i förordning som nu gäller.

Som nämnts innehåller lagen om arvoden till statsråden m.m.

bestämmelser om sjukavdrag, sjukvårdsförmåner, traktamente och

vissa andra ersättningar. Utskottet anser att det inte finns skäl

att, som utredningen föreslår, frångå den nuvarande ordningen med

föreskrifter i lag.

Utredningen föreslår att Statsrådsarvodesnämnden skall bestå av

sju personer. Liksom i fråga om Riksdagens arvodesnämnd finner

utskottet att antalet ledamöter bör vara tre. Utskottet anser att

de bör väljas var för sig av riksdagen efter varje ordinarie val

till riksdagen för tiden intill dess nytt val till nämnden har

ägt rum. Föreskrifter bör meddelas om val av ställföreträdare för

ledamot som är förhindrad att utöva sitt uppdrag.

Liksom i fråga om Riksdagens arvodesnämnd bör riksdagens

förvaltningskontor få i uppgift att bestämma arvoden till

Statsrådsarvodesnämndens ledamöter och sekreterare. Kostnaderna

för nämnden bör belasta anslaget A 1. Ersättningar till

riksdagens ledamöter m.m. och rymmas inom ramen för redan

beviljade medel.

Utskottet anser att även Statsrådsarvodesnämnden bör kunna

börja sin verksamhet den 1 januari 1994 och att den för tiden

från och med den dagen skall fastställa med vilket belopp arvode

till statsråd skall betalas. Riksdagen bör dock redan från och

med den 15 december 1993 ges möjlighet att kunna välja ledamöter

i nämnden.

Intill dess att arvodet kan betalas i enlighet med vad nämnden

har beslutat bör arvodet betalas med det belopp som gäller för

närvarande. Detta belopp bör räknas av från det högre belopp som

nämnden kan komma att fastställa.

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom utskottets kansli

upprättats förslag till

1. lag om ändring i riksdagsordningen,

2. lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter,

3. lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,

4. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till

statsråden m.m.,

5. lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden.

Förslagen har tagits in i bilaga 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en ny huvudbestämmelse i riksdagsordningen

att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse

1992/93:240 antar det i bilaga 3 intagna förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 5 §,

2. beträffande tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen

att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse

1992/93:240 antar det i bilaga 3 intagna förslaget till ändring

av riksdagsordningen såvitt avser tilläggsbestämmelserna 7.2.2

och 8.4.1,

3. beträffande riksdagsledamöternas arvoden

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K317 yrkande

1, 1992/93:K327 yrkande 2 och 1992/93:K329 yrkande 1 antar de i

bilaga 3 intagna förslagen till lag om ändring i lagen (1988:589)

om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter och lag med

instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,

4. beträffande statsrådens arvoden m.m.

att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse

1992/93:240 och med avslag på motion 1992/93:K28 antar de i

bilaga 3 intagna förslagen till lag om ändring i lagen (1991:359)

om arvoden till statsråden m.m. och lag med instruktion för

Statsrådsarvodesnämnden.

Stockholm den 30 november 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Bertil Fiskesjö

I beslutet har deltagit: Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård

(m), Stig Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René

(m), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet

Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Henrik S Järrel (m),

Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga 1

Statsrådslöneutredningens författningsförslag

Bilaga 2

1. Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1

dels att tilläggsbestämmelsen 7.2.2 skall ha följande

lydelse,

dels att det i riksdagsordningen skall införas en ny

paragraf, 8 kap. 4 §, samt en ny tilläggsbestämmelse, 8.4.1, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

7.2.2

Valberedningen bereder alla Valberedningen bereder alla

val som förrättas av val som förrättas av

kammaren utom val av kammaren utom val av

riksföreståndare, vice riksföreståndare, vice

riksföreståndare, person riksföreståndare, person

som skall inträda som som skall inträda som

tillfällig tillfällig

riksföreståndare, riksföreståndare,

talman, vice talmän, talman, vice talmän,

kammarsekreterare samt kammarsekreterare och

riksdagens ombudsmän. Om riksdagens ombudsmän samt

beredning av val av val till

ombudsmän föreskrives i Statsrådsarvodesnämnden.

tilläggsbestämmelse Föreskrifter om beredning

8.10.2. av val finns i fråga om

ombudsmän i

tilläggsbestämmelse

8.10.2 och i fråga om

ledamöter i

Statsrådsarvodesnämnden

i tilläggsbestämmelse

8.4.1.

8 kap.

4 §

Statsrådsarvodesnämnden består av ordförande och två andra

ledamöter. De väljs var för sig av riksdagen efter varje

ordinarie val till riksdagen för tiden intill dess nytt val till

nämnden har ägt rum. Suppleanter skall inte utses.

Blir en ledamot av sjukdom eller annan orsak hindrad att utföra

sitt uppdrag, väljer riksdagen en person i dennes ställe så länge

hindret varar.

8.4.1

Val av ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden bereds av

konstitutionsutskottet.

1. Denna lag träder i kraft den 15 december 1993.

2. Val första gången av ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden

gäller för tiden från valet intill dess nytt val till nämnden

skall äga rum enligt 8 kap. 4 § första stycket.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:589) om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

Ledamotsarvode betalas med ett Ledamotsarvode betalas med ett

belopp för månad som belopp för månad som

motsvarar den genomsnittliga Riksdagens arvodesnämnd

lönen för tjänster fastställer.

som rådmän,

hovrättsråd och

kammarrättsråd.

Riksdagens

förvaltningskontor

beräknar årligen arvodet

för tiden den 1

oktober--den 30 september.

Talmannen erhåller ett Talmannen erhåller ett

arvode som motsvarar lönen arvode som motsvarar arvodet

till statsministern. till statsministern.

Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall

arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som

arbetstagare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen

(1993:147) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall

upphöra att gälla.

2. Om beslut enligt 3 § första stycket inte föreligger vid den

tidpunkt då underlag för utbetalning av ledamotsarvode senast

måste finnas, skall ledamotsarvodet för den månaden betalas med

23 425 kronor. Beloppet skall räknas av från det högre belopp som

Riksdagens arvodesnämnd kan komma att fastställa för samma månad.

1 Senaste lydelse 1991:1875.

3. Förslag till

Lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgift, m.m.

1 § Riksdagens arvodesnämnd skall i enlighet med 3 § lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

fastställa det belopp för månad som ledamotsarvode skall betalas

med.

Nämnden är en myndighet under riksdagen.

Sammansättning

2 § Nämnden består av tre ledamöter. En av dem är

ordförande.

Organisation

3 § Nämnden har en sekreterare.

Ärendenas handläggning

4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden.

I ärende som avses i 1 § är nämnden beslutför när alla

ledamöter är närvarande.

5 § Nämnden får i arbetsordning eller i särskilda beslut

lämna över till ordföranden eller någon annan som tjänstgör hos

nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte

behöver prövas av nämnden.

6 § Nämnden skall genast underrätta riksdagens

förvaltningskontor om beslut som avses i 1 §.

Förordnande av ledamöter, m.m.

7 § Ordförande och övriga ledamöter utses av riksdagens

förvaltningsstyrelse för en bestämd tid.

8 § Sekreterare utses av nämnden.

Överklagande

9 § Nämndens beslut får inte överklagas.

Arvoden för uppdrag i nämnden

10 § Nämndens ledamöter och sekreterare skall erhålla de

arvoden för sina uppdrag som riksdagens förvaltningskontor

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Riksdagens

förvaltningsstyrelse får dock från och med den 14 december 1993

utse ordförande och övriga ledamöter i nämnden.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden

m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:359) om arvoden till

statsråden m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Arvoden till statsråden Arvoden till statsråden

skall betalas månadsvis med skall betalas månadsvis med

ett belopp som motsvarar 198 ett belopp som fastställs

procent av det arvode som av

betalas till ledamöter av Statsrådsarvodesnämnden.

riksdagen. Statsministerns Nämnden beslutar också

arvode uppgår dock till 215 om avgångsersättning

procent av ledamotsarvodet. till statsråd.

Arvodet skall avrundas till

närmaste hela krontal.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen

(1993:148) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att

gälla.

2. Om beslut enligt 1 § första stycket inte föreligger vid den

tidpunkt då underlag för utbetalning av arvode till statsråd

senast måste finnas, skall arvodet för den månaden betalas med 48

788 kronor till statsministern och med 45 025 kronor till övriga

statsråd. Beloppen skall räknas av från de högre belopp som

Statsrådsarvodesnämnden kan komma att fastställa för samma månad.

1 Lagen omtryckt 1991:832. Senaste lydelse av lagens rubrik

1991:832.

5. Förslag till

Lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgift, m.m.

1 § Statsrådsarvodesnämnden skall enligt 1 § lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. fastställa det belopp

som månadsvis skall betalas i arvode till statsråden och besluta

om avgångsersättning till statsråd.

Nämnden är en myndighet under riksdagen.

Sammansättning

2 § Enligt 8 kap. 4 § riksdagsordningen består nämnden av

ordförande och två andra ledamöter.

Organisation

3 § Nämnden har en sekreterare som nämnden utser.

Ärendenas handläggning

4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden.

I ärende som avses i 1 § är nämnden beslutför när alla

ledamöter är närvarande.

Nämnden får i arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över

till ordföranden eller någon annan som tjänstgör hos nämnden att

avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av

nämnden.

Överklagande

5 § Nämndens beslut får inte överklagas.

Arvoden för uppdrag i nämnden

6 § Nämndens ledamöter och sekreterare skall erhålla de

arvoden för sina uppdrag som riksdagens förvaltningskontor

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.