Bet. 1993/94:KU12

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU12

Vissa ändringar i vallagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner väckta med anledning av propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1993/94

KU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1993/94:21 om vissa ändringar i vallagstiftningen jämte fyra

följdmotioner och tre motioner från den allmänna motionstiden.

Utskottet har tillstyrkt de framlagda lagförslagen med vissa

mindre ändringar. En reservation (nyd) föreligger.

Propositionen

I proposition 1993/94:21 om vissa ändringar i vallagen

föreslår regeringen att riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i vallagen (1972:620),

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

m.m.,

3. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369),

4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

5. lag om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994,

6. lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i

Schweiz.

Lagförslagen har fogats som bilaga till betänkandet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:K1 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om garanterad valhemlighet vid poströstning på valdagen.

1993/94:K2 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av symboler på valsedlarna.

1993/94:K3 av Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att vid antagande av regeringens förslag till ändring i

vallagen övergångsbestämmelserna utformas så att äldre

innerkuvert godkänns i alla slags valsedelsförsändelser vid 1994

års val.

1993/94:K4 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att parti som

förklarat att det inte avser att delta i visst val undantas från

den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i det valet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1992/93:K701 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om möjligheterna till brevröstning vid allmänna

val.

1992/93:K702 av Charlotte Branting och Ingela Mårtensson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om invandrarnas politiska

deltagande.

1992/93:K806 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om garanterad valhemlighet vid poströstning på

valdagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i vallagstiftningen.

I syfte att omedelbart minska statens kostnader för

valsedelsframställning föreslås att antalet gratisvalsedlar

generellt sett skall bli lägre. I besparingssyfte föreslås också

att framställningen av röstlängder och röstkort förenklas och

att de särskilda innerkuverten vid röstning med

valsedelsförsändelse slopas. Någon lagändring som rör röstning

på posten under valdagen föreslås inte. Däremot gör regeringen

den bedömningen att det inom ramen för det nuvarande systemet är

möjligt att minska kostnaderna för denna typ av

röstningsförfarande.

Bland övriga förslag kan nämnas att kvalifikationsdagen för

framställning av röstlängd flyttas till den 1 juli, att

bestämmelsen om budröstning reformeras och att den särskilda

makeröstningen tas bort efter 1994 års val.

Vidare föreslås en försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval,

bl.a. att valsedlarna räknas med optiska läsare, att vissa

kommuner tar hand om den slutliga rösträkningen, att centrala

valmyndigheten skall genomföra den slutliga namnordningen för

riksdagsval när det gäller partiernas kandidater och att

kommunerna skall ta över ansvaret för den s.k.

institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och

kriminalvårdsanstalter. Andra typer av röstmottagning som

föreslås bli prövade under valen 1994 är "ambulerande"

röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i

ett och samma valdistrikt.

Slutligen föreslås att det förfarande med brevröstning i

Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz som tillämpats vid

tidigare val skall komma till användning också vid 1994 års val.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 för

att kunna tillämpas vid 1994 års val.

Beredningen av Vallagsutredningens förslag

Propositionen bygger på Vallagsutredningens i oktober 1992

avlämnade delbetänkande VAL, Organisation Teknik Ekonomi

(SOU:1992:108). Betänkandet har remissbehandlats. Vidare har

riksdagspartierna genom företrädare beretts tillfälle att lämna

sina synpunkter över utredningsförslaget och remissutfallet. I

de nu framlagda förslagen tillgodoses i allt väsentligt de av

partierna lämnade synpunkterna.

Vissa delar av Vallagsutredningens förslag, som ej tagits upp

i propositionen, är föremål för fortsatta överväganden. Den

tidigare utredningen, som nu planenligt blivit parlamentariskt

sammansatt har antagit namnet 1993 års vallagskommitté.

Kommittén fortsätter att utreda bl.a. frågor om den regionala

valadministrationen och förenklingar i röstningsförfarandet för

utlandssvenskarna. Frågor om anpassningen till bl.a. ett

förstärkt personvalsmoment, överklaganderegler, röstlängd,

ångerröstning och språklig översyn av vallagen behandlas också.

Enligt planerna kommer kommittén att avge ett slutbetänkande

under början av år 1994.

Utskottet

1. Slopandet av de särskilda innerkuverten vid röstning med

valsedelsförsändelse

Propositionen

I propositionen föreslås att den nuvarande ordningen med

särskilda innerkuvert vid röstning med valsedelsförsändelse

(s.k. budröstning) slopas. Som skäl har anförts dels

kostnadsbesparingar, dels att röster i onödan blir underkända på

grund av att fel kuvert använts. Enligt propositionen skall den

särskilda makeröstningen tas bort i och med 1994 års utgång.

Enligt ikraftträdandebestämmelse skall därför nuvarande

bestämmelse om innerkuvert vid makeröstning gälla vid de

allmänna valen 1994.

Motionen

I motion K3 av Knut Billing (m) föreslås att

övergångsbestämmelserna till vallagen utformas så att äldre

innerkuvert godkänns i alla slags valsedelsförsändelser vid 1994

års val. Enligt motionären bör konsekvens råda mellan olika

röstmetoder även vid 1994 års val. Genom den föreslagna

ordningen att godkänna innerkuvert vid makeröstning men ej i

andra fall av röstning med valsedelsförsändelse ökar enligt

motionären möjligheterna att härleda avgivna röster till viss

eller vissa särskilda röstande. Det är vidare, framhålls i

motionen, inte ovanligt att "gammalt" valmaterial dyker upp i

senare val varför man måste ta hänsyn till hur medborgarna i

praktiken fungerar när de röstar. Så få röster som möjligt bör

därför underkännas på formella grunder.

Riksskatteverket

Chefen för Riksskatteverkets valenhet har till utskottet

framfört förslag om att innerkuvert bör godtas i alla

valsedelsförsändelser och användas parallellt i de val som

förekommer under 1994. Inneliggande lager av omkring 12 miljoner

innerkuvert kan då komma till användning, vilket motsvarar en

kostnad på 1,2 miljoner kronor. Genom att fler innerkuvert då

kan komma till användning minskas även risken att valhemligheten

äventyras.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i propositionen

att det är av värde att en enhetlig form av valkuvert kommer

till användning vid röstning med valsedelsförsändelse. Risken

för att röster blir underkända på grund av att fel kuvert

används kan då elimineras. Det finns emellertid skäl att

övergångsvis vid valet 1994 tillåta användning av de

hittillsvarande innerkuverten. I propositionen förslås också en

sådan ordning vad gäller röstning genom make eller maka.

Utskottet tillstyrker förslaget i denna del. Utskottet anser

emellertid i likhet med vad som anförts i motion K3 av Knut

Billing (m) och i framställningen från Riksskatteverkets

valenhet att det finns fog för att även i andra fall av röstning

med valsedelsförsändelse övergångsvis vid valet 1994 godta att

innerkuvert används enligt de äldre bestämmelserna. Därigenom

bör risken för underkända röster minska samtidigt som

kostnaderna för nya kuvert vid 1994 års val kan hållas nere.

Utskottet föreslår med anledning av motionen och vad som ovan

anförts att ikraftträdandebestämmelsen får viss ändrad lydelse.

2. Postens röstmottagning på valdagen

Propositionen

Enligt propositionen skall den generella röstmottagningen på

postkontor under valdagen behållas. Efter överenskommelse mellan

centrala valmyndigheten och Posten bör öppethållandet kunna

inskränkas till ett eller ett par postkontor i varje kommun men

med längre öppethållande än vad som i dag gäller. Kostnaderna

bör därigenom kunna minskas i stort sett med lika mycket som

enligt det förslag vallagsutredningen lagt fram. Utredningens

förslag innebar att poströstning på valdagen skulle upphöra och

ersättas av möjlighet för väljare som vistas i en annan kommun

än hemkommunen att rösta i viss vallokal i vistelsekommunen.

Motionerna

I motion 1993/94:K1 och 1992/93:K806, båda av Christer

Lindblom (fp), hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionerna anförts om garanterad

valhemlighet vid poströstning på valdagen. Motionären framhåller

att det fria valet är av grundläggande betydelse och att därför

valhemligheten är omistlig för medborgarna. Enligt motionären

uppkommer dock risker för valhemligheten i de fall poströster

avlämnats på valdagen och räknas i efterhand, särskilt i små

valdistrikt där det kan röra sig om enstaka röster. Det är

därför av vikt att de poströster som avges på valdagen räknas

på sådant sätt att valhemligheten garanteras.

Utskottets bedömning

Möjligheten att rösta på posten före valet och på valdagen

underlättar för väljare att delta i val och är därför ett

värdefullt komplement till röstningen i vallokal. Antalet

väljare som röstar på posten under själva valdagen är dock

relativt litet. Vid septembervalen 1991 röstade omkring 46 000

väljare på posten och av rösterna avgavs nära hälften i

hemkommunen. Orsakerna härtill är inte kända. Enligt

propositionen kan en anledning vara att postens lokaler ofta är

mer handikappanpassade. En annan tänkbar orsak kan vara att en

del väljare inte vill bli utsatta för partiernas

valsedelsutdelare som ofta finns utanför vallokaler.

Vallagsutredningen förordade att poströstning på valdagen skulle

slopas och ersättas av en möjlighet för väljare som vistas i en

annan kommun att rösta i vallokal där. Enligt propositionen

skulle emellertid utredningsförslaget kunna innebära att antalet

röster som varje valnämnd då kommer att hantera vid den räkning

som sker onsdagen efter valdagen blir så litet att

valhemligheten kommer i fara. Intresset av att hålla kostnaderna

nere för valförfarandet och att snabbt få ett så korrekt

valresultat som möjligt bedöms stå i motsättning till intresset

att värna om väljarnas valhemlighet. Mycket talar enligt

propositionen för att allmän röstmottagning på posten under

valdagen bör kunna slopas. Fördelarna med att behålla nuvarande

system är enligt propositionen att man kan behålla ett väl

fungerande och känt sätt att rösta. Utredningens förslag skulle

även medföra vissa nya kostnader för utbildning av valnämndernas

funktionärer, m.m. Enligt vad som anförs i propositionen är det

för tidigt att nu slopa poströstningen under valdagen. Mycket

tyder dock på att poströstningsförfarandet i dess helhet ganska

snart måste ses över.

Man har i skilda sammanhang behandlat frågan om de röster som

avlämnas på posten under valdagen kan behandlas med

säkerställande av valhemligheten vid onsdagsräkningen hos

valnämnderna. Riksskatteverket (RSV) framhöll i sin analys av

1982 års val att det låga valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen

medförde att det i vissa församlingar förekom endast ett fåtal

under valdagen avgivna poströster. Detta innebar en fara för

valhemligheten. RSV ansåg att poströstning vid

kyrkofullmäktigvalen borde avslutas i så god tid att samtliga

poströster skulle kunna granskas och räknas i vallokalen.

Folkstyrelsekommittén, som bl.a. hade i uppdrag att se över

kyrkofullmäktigvalen, föreslog att poströstningen skulle

avslutas så tidigt att samtliga röster kunde räknas i vallokalen

på valdagen. Lagen ändrades i enlighet härmed, och sista dag är

nu torsdagen före valdagen (prop. 1984/85:119, 1984/85:KU28).

Riksdagen behandlade under föregående riksmöte en motion av

Christer Lindblom (fp) om åtgärder för att förbättra möjligheten

att garantera valhemligheten vid poströstning på valdagen vid de

allmänna valen. Utskottet (1992/93:KU6) erinrade om

Vallagsutredningens då nyligen framlagda förslag som innebar att

poströstningen på valdagen skulle slopas och ersättas av en

möjlighet för väljare, som på valdagen befann sig i en annan

kommun, att rösta i en särskilt angiven vallokal där. Enligt

utskottets mening var det viktigt att man i det fortsatta

beredningsarbetet särskilt beaktade frågorna om valhemligheten i

de små valdistrikten. Under hänvisning till att utredningens

förslag var föremål för beredning avstyrktes motionen.

I förevarande motioner av samme motionär påtalas problemet med

att garantera valhemligheten i de små valdistrikten vid

onsdagsräkningen av valdagens poströster. Med nuvarande regler

för offentlig avprickning av rösterna finns enligt motionären

ingen grund för antagandet i propositionen om att risken är

liten för att väljarnas valhemlighet inte skall kunna

upprätthållas.

Utskottet anser i likhet med motionären att kravet på skydd av

valhemligheten måste ställas högt. Vid behandlingen av frågan

föregående år anförde utskottet att det är viktigt att man

beaktar problemet vid det fortsatta beredningsarbetet. Med

propositionens förslag slopas emellertid inte valdagens

poströstning. Väljarnas möjlighet att avge sin röst på valdagen,

även om de befinner sig i en annan kommun, måste vägas mot den

risk för valhemligheten som i vissa extrema situationer kan

uppstå då enstaka röster skall räknas vid onsdagsräkningen. Även

valdistriktens storlek har inverkan på förhållandena. Det är

enligt utskottets mening angeläget att, som anförs i

propositionen, frågorna om poströstningen i dess helhet ganska

snart ses över. Under hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna K1 och K806.

3. Valsedelsblanketter

Propositionen

I propositionen föreslås en sådan ändring av bestämmelsen i 6

kap. 7 § vallagen att valsedelsblanketter skall kunna förses med

särskild beteckning för att underlätta räkningen av dem. Det

skall därigenom bli möjligt att förse valsedlarna med t.ex.

streckkoder.

Motionen

I motion K2 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (båda s)

föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som i motionen anförts om behovet av symboler på

valsedlarna. I motiveringen erinras om att tidigare diskussioner

om symboler på valsedlar ofta gällt synskadades svårigheter att

identifiera valsedlarna. På senare år har dock nya väljargrupper

tillkommit för vilka symboler skulle vara till stor hjälp i

samband med valdeltagande. Det gäller främst

begåvningshandikappade som tidigare varit omyndigförklarade. Det

gäller också invandrare där vissa grupper, främst kvinnor,

ibland får bedömas som analfabeter.

Vallagskommittén

Kommittén, som enligt sina direktiv bl.a. har att överväga

frågor om valsedelshanteringen, har enligt vad som uppgivits

tagit upp valsedelsutformning till övervägande. I detta

sammanhang prövas även frågor om symboler på

valsedelsblanketter. Resultatet av övervägandena avses redovisas

i det kommande slutbetänkandet.

Utskottets bedömning

Riksdagen avslog en motion med motsvarande yrkande under

föregående riksmöte (1992/93:KU6) under hänvisning till att

frågor om utformningen av valsedlar låg inom ramen för den då

arbetande Vallagsutredningens uppdrag.

Utskottet får i sammanhanget erinra om att skilda frågor som

har beröring med vallagen är aktuella dels i Vallagskommitténs

arbete, dels i de samtal som nu förs mellan partierna i

författningsfrågan. I dessa sammanhang kan även förhållanden som

rör bestämmelser om valsedlar komma upp. Under hänvisning till

Vallagskommitténs arbete och de nu nämnda samtalen avstyrks

motion K2.

4. Tillhandahållande av valsedlar

Motionen

I motion K4 av Harriet Colliander (nyd) hemställs att

riksdagen beslutar om en sådan ändring i vallagen att ett parti

som förklarat att det inte avser att delta i ett visst val

undantas från den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i

det valet. I motiveringen anförs att propositionens förslag

bl.a. syftar till att minska statens kostnader för

valsedelsframställning. Enligt motionären bör det gå att göra

ytterligare besparingar. Ett parti som anmält att det inte avser

att delta i ett visst val, t.ex. landstingsvalet, bör inte

omfattas av den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i

det valet.

Gällande regler m.m.

Enligt 6 kap. 9 § vallagen skall väljarna i den lokal där

röstning äger rum för varje val ha tillgång till s.k.

partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två

senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela

landet. Bestämmelsen förutsätter att partimarkerade valsedlar

tillhandahålls för samtliga tre val.

Bestämmelsen infördes ursprungligen i vallagen inför 1973 års

val och avsåg då endast partier med representation i riksdagen

(prop. 1972:105, KU 1972:49). Förslaget hade lagts fram av

Valtekniska utredningen (VTU).

Bestämmelserna har därefter ändrats vad gäller representation

i riksdagen, procentandel röster och antalet val vid vilka

förutsättningarna måste vara uppfyllda. År 1976 beslöts att

kravet på representation i riksdagen skulle slopas och ersättas

av en procentgräns (prop. 1975/76:55, KU 1975/76:24).

Frågan om tillhandahållande av valsedlar har prövats av

Valprövningsnämnden. Kristen demokratisk samling (KDS), som vid

riksdagsvalet 1985 inte deltog under sin partibeteckning med

anledning av samverkan med Centerpartiet under dess beteckning

Centern, hade överklagat Riksskatteverkets beslut att

distribuera valsedlar med tilllämpning av bestämmelserna i 6

kap. 9 § vallagen.

I sitt yttrande den 28 maj 1985 över besvären till

Valprövningsnämnden anförde Riksskatteverket bl.a. följande:

För att RSV skall kunna tillhandahålla valsedlar på alla

utlandsmyndigheter och fartyg i utrikes fart där röstmottagning

skall ske får någon tveksamhet inte finnas om vilka valsedlar

som skall tillhandahållas. Partier med registrerad

partibeteckning kan ansöka om namnbyte före utgången av februari

månad valåret. Det innebär att RSV efter detta datum normalt

börjat tillverkningen av de valsedlar som skall tillhandahållas.

Paketering och distribution av sådana valsedlar sker därefter

under maj månad.

Den tolkning Kristen Demokratisk Samling (KDS) gjort

beträffande partiernas möjligheter att byta namn mellan två val

stämmer inte med verkligheten. Som exempel kan nämnas att

partibeteckningen Centerpartiet genom namnbyte ändrats till

Centern inför 1985 års val. Följden härav blir att RSV nu

tillhandahåller valsedlar med partibeteckningen Centern inför

1985 års allmänna val. Även Kristen Demokratisk Samling har

mellan valen 1982 och 1985 års allmänna val genom namnbyte

ändrat sin partibeteckning genom tillägg av förkortningen (KDS).

Enligt 6 kap 9 § vallagen skall väljarna ha tillgång till

valsedlar för varje val. RSV har även tidigare val oberoende av

om berörda partier ställer upp i alla val eller inte

tillhandahållit deras valsedlar. Det är t.ex. inte ovanligt att

ett enskilt parti t.ex. inte ställer upp i samtliga

kommunfullmäktigval. Trots detta tillhandahålls deras valsedlar

i vallokalerna inom berörda kommuner. Väljarna har ju möjlighet

att rösta på partierna ifråga oberoende av om de ställer upp

eller inte.

Teoretiskt är det dessutom möjligt att den typ av valsamverkan

som det nu gäller av något skäl inte håller fram till valet. RSV

har inga praktiska möjligheter att snabbt anpassa

tillhandahållandet vid en förändring av planerad valsamverkan.

Med anledning av vad som ovan framförts avstyrker RSV bifall

till besvären.

Valprövningsnämnden fann att RSV inte lagligen kunnat bifalla

framställningen från Kristen demokratisk samling att endast

tillhandahålla partimarkerade valsedlar för partiet för

landstings- och kommunfullmäktigval. Nämnden var inte enig. Tre

ledamöter ansåg att överklagandet bort bifallas.

Folkstyrelsekommittén behandlade frågan om utläggning av

valsedlar i sitt slutbetänkande (SOU 1987:6). Regeringen hade

till kommittén överlämnat en från Kristen demokratisk samling

ingiven framställning om ändring i 6 kap. 9 § vallagen.

Kommittén anförde i sina överväganden bl.a. att

"Valprövningsnämndens beslut har sin grund i det partibegrepp

regeringsformen använder. Genom att 6 kap. 9 § vallagen talar om

ett parti som har fått viss procent av rösterna i riksdagsvalet

utgörs partiet av sina väljare. Den organisation som mellan

valen verkar under samma namn har därför inte ansetts kunna

disponera över om valsedlar skall läggas ut eller inte."

Kommittén ansåg att den aktuella frågan kommit i ett nytt läge

med anledning av dess förslag till krav på förhandsanmälan från

partier för att få delta i mandatfördelningen. Förslaget skulle

innebära att valsedlar endast skall tillhandahållas för de

partier som gjort förhandsanmälan.

Folkstyrelsekommitténs förslag om förhandsanmälan ledde inte

till någon lagändring.

Personvalsutredningen har i sitt betänkande Ökat personval

(SOU 1993:21) bl.a föreslagit att partier som vill delta i val

skall anmäla sitt deltagande i förväg. I kommitténs förslag till

ändring av 6 kap. 9 § föreskrivs att valsedlar skall

tillhandahållas under vissa villkor "för parti som anmält sitt

deltagande i valet". Utredningens förslag är under beredning.

Utskottets bedömning

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har frågan om

tillhandahållande av partimarkerade valsedlar i lokaler där

röstning äger rum tidigare behandlats i skilda sammanhang.

Bestämmelserna infördes ursprungligen i vallagen inför 1973 års

allmänna val och de har därefter ändrats ett antal gånger.

Skyldigheten enligt 6 kap. 9 § vallagen för valmyndigheterna

innebär med nuvarande reglering att valsedlar skall

tillhandahållas i den lokal där röstning äger rum för ett parti

som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1

% av rösterna i hela landet.

I motion K4 av Harriet Colliander (nyd) föreslås att

bestämmelserna i 6 kap. 9 § ändras så att ett parti som anmält

att det inte avser att delta i ett visst val, t.ex

landstingsval, inte bör omfattas av den s.k. obligatoriska

utdelningen.

Ändringen bör göras så att den blir gällande i 1994 års val.

Det kan enligt utskottets mening med fog anses olyckligt att

partimarkerade valsedlar av valmyndigheterna skall hållas

tillgängliga i vallokaler även för sådant val som ett parti

klargjort att det inte kommer att delta i. Emellertid bör kraven

på enhetlighet i distributionen och tänkbara oklarheter i

behörighetsfrågor vägas in i bedömningen av möjligheterna till

undantagsregler.

Enligt utskottets mening innebär det av motionären påtalade

förhållandet ett svårhanterligt problem. Svårigheterna

sammanhänger, som Folkstyrelsekommittén vid sina överväganden

framhöll, delvis med partibegreppets olika innebörd enligt

regeringsformen resp. vallagen. Med anledning av

Folkstyrelsekommitténs förslag med krav på förhandsanmälan från

parti om deltagande i val kom frågan om valsedelsutläggningen i

ett nytt läge. Förslaget ledde inte till någon lagändring.

Därefter har Personvalskommittén presenterat förslag som också

innebär förhandsanmälan. Om förslaget, som nu är under

beredning, vinner gehör kan bestämmelserna om utläggning i

vallokaler av partimarkerade valsedlar komma att påverkas.

Skilda frågor om vallagen är, som framgått, under utredning i

Vallagskommittén som torde vara oförhindrad att, om den finner

lämpligt, överväga föreskrifterna rörande utdelning av

valsedlar.

Med anledning av att den av motionären väckta frågan hör

samman med frågor som är föremål för överväganden i

regeringskansliet bör något uttalande från riksdagens sida inte

göras. På grund av det anförda avstyrks motion K4.

5. Brevröstning

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen antar ett förslag till

lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz.

Vallagsutredningens förslag att undanta Förbundsrepubliken

Tyskland har föranletts av att Tyskland numera förklarat sig

villigt att tillåta röstmottagning vid de svenska

utlandsmyndigheterna där. I propositionen anförs att en

förutsättning för röstmottagning vid utlandsmyndighet i Tyskland

är att ansökan görs minst sex månader före det aktuella valet.

Med anledning därav är det tveksamt om sådan röstmottagning kan

anordnas vid extra val eller folkomröstning före de ordinarie

valen år 1997. Regeringen förordar därför en sådan ny lag

motsvarande den som i dag gäller, men med de skillnader som

föranleds i övrigt i propositionen angående valförfarandet.

Motionen

I motion 1992/93:K701 av Hans Nyhage och Lars Björkman (båda

m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheterna till brevröstning

vid allmänna val.

I motiveringen anför motionärerna att möjligheten för varje

röstberättigad svensk medborgare att utöva sin rösträtt vid de

allmänna valen är en medborgerlig rättighet, som inte kan

ifrågasättas. Detta gäller således oavsett var i världen

vederbörande befinner sig. Motionärerna anser att de regler som

gäller för svenska medborgare vid brevröstning i

Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz mycket enkelt kan

göras gällande över i princip hela världen. Enligt motionärerna

kan de tidigare anförda skälen mot införande av generell

brevröstning, nämligen den höga kassationsprocenten av

brevröster, inte anses hållbara. Värdet av att alla ges en reell

möjlighet att rösta uppväger risken av att en del röster blir

ogiltiga. Genom förbättrad information bör också antalet ej

godkända försändelser begränsas.

Vallagsutredningen/1993 års vallagskommitté

Vallagsutredningen som enligt sina direktiv haft att utreda

frågor rörande utlandsröstningen, prövade även frågan om

generell möjlighet att brevrösta från utlandet utöver de länder

-- Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz -- där sådan ordning

gällt enligt särskild lag. Kommittén (SOU 1992:108 s. 213 f.)

anförde som argument mot generell brevröstning bl.a. att den

medför en rad principiella och praktiska problem och stannade

för att inte föreslå någon generell rätt till brevröstning.

1993 års vallagskommitté kommer att ytterligare överväga frågor

rörande möjligheter att underlätta för utlandssvenskar att

rösta.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget till lag om

brevröstning i Förbundsrepubliken i Tyskland och i Schweiz. Som

ovan framgår ingår frågor om utlandsröstningen i

Vallagskommitténs uppgifter. Under hänvisning härtill avstyrks

motion 1992/93:K701.

6. Invandrarnas politiska deltagande

Motionen

I motion 1992/93:K702 av Charlotte Branting och Ingela

Mårtensson (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarnas

politiska deltagande. I motiveringen anförs att fr.o.m. år 1976

utländska medborgare får delta i de kommunala valen, om de varit

folkbokförda i Sverige minst tre år och uppfyller de vanliga

villkoren för rösträtt. Antalet röstberättigade utländska

medborgare har ökat sedan dess, men valdeltagandet har

minskat från 60 % 1976 till omkring 40 % vid 1991 års kommunala

val. Motionärerna anser att det vore bra om de utländska

medborgarna med kommunal rösträtt i större omfattning deltog i

den politiska processen. Förståelsen för den svenska

samhällsstrukturen skulle öka. Det behövs enligt motionärerna

mer riktad information till gruppen utländska medborgare

angående deras rätt att delta i kommunalvalen.

Anslag till allmänna val

Anslag för allmänna val anvisas under andra huvudtiteln,

Justitiedepartementet. För budgetåret 1993/94 har anvisats 29,6

miljoner kronor (prop. 1992/93:100 bil. 3, 1992/93:KU25).

Riksskatteverket har i sin anslagsframställning för budgetåret

1994/95 begärt omkring 180 miljoner kronor. Av detta belopp har

omkring 1 miljon kronor beräknats för informationsmaterial

riktat till invandrare. Detta belopp avser främst den

valbroschyr på 14 olika språk som sedan ett par val kommit till

användning. Beredningen av nästa budgetproposition pågår för

närvarande. Inför det senaste valet anvisades våren 1990 på

tilläggsbudget drygt 12 miljoner kronor på anslaget Allmänna val

avseende särskilda kostnader för information till invandrare.

Utskottets bedömning

Sedan kommunal rösträtt infördes för utländska medborgare som

varit folkbokförda minst tre år i riket har betydande

informationsinsatser gjorts. Bl.a. har en särskild

informationsbroschyr på 14 olika språk utarbetats och

distribuerats inför valen av valmyndigheterna. Särskilda

insatser har invandrarmyndigheterna gjort, ofta i samverkan med

invandrarnas organisationer.

Utskottet delar uppfattningen, som kommer till uttryck i

motionen, att det är av vikt att de utländska medborgare som

erhållit rösträtt i de kommunala valen i största möjliga

utsträckning deltar i den lokala politiska processen.

Förståelsen för den svenska samhällsstrukturen kan då öka. En

bra information är en viktig förutsättning. Enligt utskottets

mening har de centrala myndigheterna på området erhållit

betydande resurser för verksamheten. Beredningen av

anslagsförslagen pågår för närvarande i regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att behovet av medel för

informationsinsatser särskilt beaktas. Något särskilt

tillkännagivande från riksdagens sida är inte erforderligt.

Under hänvisning till det anförda avstyrks motion K702.

7. Propositionens lagförslag i övrigt

I propositionens förslag till ändring av vallagen, 14 kap. 4

§, behandlas frågan om när avgivna valsedlar skall anses

ogiltiga. Nuvarande bestämmelse är att i de fall ett valkuvert

innehåller två eller tre valsedlar som alla bär samma

partibeteckning skall en valsedel räknas som giltig. I förslaget

till ny lydelse föreslås att begränsningen till två eller tre

ersätts av bestämningen flera.

Motsvarande bestämmelser finns i lagen om folkomröstning,

13 §. Någon ändring i denna har inte tagits upp i

propositionen. Enligt utskottets mening bör på samma grunder som

anförts för ändringen i vallagen en konsekvensändring göras i 13

§ lagen om folkomröstning.

Utskottet tillstyrker i övrigt de i propositionen framlagda

lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vallagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K806,

1993/94:K1 och 1993/94:K2 och med anledning av motion

1993/94:K3 antar i proposition 1993/94:21 framlagt förslag till

lag om ändring i vallagen (1972:620) med följande ändrade

lydelse av ikraftträdandebestämmelse 2:

2. Vid val år 1994 får innerkuvert användas vid röstning med

valsedelsförsändelse.

2. beträffande tillhandahållande av valsedlar

att riksdagen avslår motion 1993/94:K4,

res. (nyd)

3. beträffande folkomröstningslagen

att riksdagen antar propositionens förslag till ändring i

folkomröstningslagen (1979:369) med följande ändrade lydelse av

13 §:

Röstsedel är ogiltig om den

1. ej är sådan som för omröstningen har tillhandahållits av

centrala valmyndigheten eller

2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen har blivit

anbragt på röstsedeln med avsikt.

Finns i ett röstkuvert flera likalydande röstsedlar, skall

endast en röstsedel räknas. Finns i annat fall i ett röstkuvert

mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga.

4. beträffande generell brevröstning

att riksdagen avslår motion 1992/93:K701,

5. beträffande invandrarnas politiska deltagande

att riksdagen avslår motion 1992/93:K702,

6. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar följande i propositionen framlagda

lagförslag:

a) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

m.m.,

b) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

c) lag om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994,

d) lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i

Schweiz.

Stockholm den 18 november 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger

Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar

Johnsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),

Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson

(m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Ulla

Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Christina Linderholm

(c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Tillhandahållande av valsedlar (mom. 2)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Skilda frågor" och slutar med "motion K4" bort ha

följande lydelse:

De ändringar som kan följa av regler om förhandsanmälan kan

emellertid inte komma att gälla förrän vid det val som skall ske

1997, eller 1998 om valperioden förlängs. Enligt utskottet är

det lämpligt att redan nu göra sådan precisering i det aktuella

lagrummet att serviceregeln om utdelning av partimarkerade

valsedlar inte får negativa konsekvenser. Det är både orimligt

och vilseledande att valsedlar för visst val delas ut av

myndigheterna i röstningslokaler trots att partiet i fråga inte

alls ställer upp. Det är heller inte försvarligt ur

kostnadssynpunkt. Därför föreslår utskottet att regeringen får i

uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag till lösning av

problemet,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande tillhandahållande av valsedlar

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

Bilaga

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:935) om

ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella

sambor i lagens lydelse enligt lagen (1993:935) om ändring i

nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt

förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt

följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de

homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3

sjunde stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1991:614),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

12. 5 kap. 18 § tredje 12. 5 kap. 18 § tredje

stycket stycket

fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen

(1970:988) samt (1970:988),

13. 10 § insiderlagen 13. 10 § insiderlagen

(1990:1342). (1990:1342),

14. 11 kap. 3 § första

och andra styckena och 5 §

andra stycket vallagen

(1972:620),

15. 36 § första stycket

lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigval, m.m.

samt

16. 2 § andra stycket lagen

(1993:000) om brevröstning

i Förbundsrepubliken

Tyskland och i Schweiz.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall

vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.