Bet. 1993/94:KU14

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU14

Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

1993/94

KU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1993/94:73 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet

jämte en motion som väckts med anledning av propositionen. I

propositionen föreslås ändringar av kyrkolagen (1992:300) och

lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen i syfte att

förbättra avkastningen av och öka värdebeständigheten hos den

egendom av stiftelsekaraktär som Svenska kyrkan fått genom

donationer m.m. för att garantera prästernas uppehälle och

kyrkans bestånd. Ändringarna i kyrkolagen föreslås träda i kraft

den 1 januari 1995. Förslaget till ändring i lagen om införande

av kyrkolagen innebär att nu gällande övergångsreglering i fråga

om beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften skall gälla också

under år 1994. Utskottet har avstyrkt motionen och tillstyrkt

propositionens förslag.

Propositionen

1993/94:73 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

2. lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av

kyrkolagen (1992:300).

Lagförslagen har fogats som bilaga till betänkandet.

Motionen

1993/94:K10 av Anders Svärd och Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den särskilda kyrkoavgiften för 1994

för bankmedel och andra fordringar skall sänkas till 4 %,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att underlaget för den särskilda

kyrkoavgiften för 1994 för egendom som taxeras enligt

fastighetstaxeringslagen skall bestämmas med hänsyn till de

taxeringsvärden som var gällande den 31 december 1991.

Utskottet

Inledning

Under 1800-talet började man avskilja prästens tjänstebostad,

prästgården, från den övriga delen av boställsjorden, vilken då

blev löneboställe, som utarrenderades men vars avkastning

alltjämt skulle gå till prästens avlönande. Ett pastorat kan

numera besluta att inte längre anvisa en prästgård som

tjänstebostad åt en präst. Den övergår då till att bli

löneboställe i pastoratet. Under senare tid har försäljning av

löneboställen skett i rätt stor omfattning. Försäljningsmedlen

skall förvaltas som prästlönefond hos pastoratet och

avkastningen skall i princip användas för avlönande av

pastoratets präster. Av prästlönefondsmedel från flera pastorat

kan bildas en prästlönejordsfond i stiftet för inköp av en

prästlönefondsfastighet, i vilken pastoraten äger andelar och

får del av avkastningen i förhållande till sin insats i

prästlönejordsfonden.

Äganderätten till kyrkohemman och boställsjord i Skåne och

Halland, som härrör från medeltiden, anses tillkomma

församlingskyrkan som självständig juridisk person. Lunds

domkyrka -- som också undgick Gustav Vasas reduktion -- äger ett

betydande fastighetsbestånd som förvärvats genom donationer.

Avkastningen skall användas för domkyrkans behov. Medel som

härrör från försäljning av en församlingskyrkas eller domkyrkas

fastighet skall förvaltas som församlingskyrkas eller domkyrkas

fastighetsfond. Fondens avkastning skall användas för respektive

kyrkas behov. Det finns vidare kyrkofondsfastigheter vars

avkastning tillförs kyrkofonden. Biskopsgårdarna, dvs.

biskoparnas tjänstebostäder, ägs i vissa fall av domkyrka eller

kyrkofonden.

Av historiska skäl, men också av praktiska hänsyn, har

förvaltningen av den kyrkliga finansförmögenheten blivit

uppdelad på olika kyrkliga myndigheter. Den största delen

förvaltas i princip av pastoraten. Det gäller löneboställena och

prästlönefonderna. Dock sköts förvaltningen av löneboställenas

skogar av stiftens egendomsnämnder, som också förvaltar

prästlönefondsfastigheter, domkyrkas fastigheter och

biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds domkyrkas

fastigheter förvaltas dock av Domkyrkorådet i Lund.

Kammarkollegiet förvaltar kyrkofondsfastigheter. Kollegiet kan

dock överlåta förvaltningen av en kyrkofondsfastighet till

egendomsnämnden eller någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får efter

ansökan av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta att

denna skall förvaltas på något annat sätt. Det har ansetts att

det krävs riksdagens medgivande för försäljning av kyrklig jord,

och sådant medgivande har också getts i lag.

Vid förvaltningen av den kyrkliga jorden skall naturvårdens

och kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

Vidare gäller att förvaltningen av annan kyrklig jord än

prästgårdar och biskopsgårdar skall inriktas på att egendomens

avkastningsförmåga tas till vara på ekonomiskt bästa sätt.

Genom kyrkofonden fördelas kostnaderna för Svenska kyrkans

verksamhet. Till kyrkofonden betalas allmän resp. särskild

kyrkoavgift. Den allmänna kyrkoavgiften beräknas på

skatteundelaget och är 16 öre per skattekrona. Sådana pastorat

som har lönetillgångar, dvs. löneboställen och prästlönefonder

samt andelar i prästlönejordsfonder och

prästlönefondsfastigheter, skall varje år också betala särskild

kyrkoavgift till kyrkofonden. Särskild kyrkoavgift beräknas för

egendom som taxeras enligt fastighetstaxeringslagen till två

procent av taxeringsvärdet. Till den del taxeringsvärdet består

av skogsbruksvärde gäller i stället att avgiften skall beräknas

till sex procent av skogsbruksvärdet. Avgiften för år 1993 får

inte överstiga 80 procent av överskottet från egendomsnämndens

förvaltning av pastoratens skogar under det räkenskapsår som

avslutas vid utgången av år 1992. För bankmedel och andra

fordringar beräknas den särskilda kyrkoavgiften till åtta

procent av det nominella värdet. Underlaget för den särskilda

kyrkoavgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31

december året före det år som närmast föregår bidragsåret.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att förvaltningen av löneboställenas

jordbruk förs över till egendomsnämnderna. I samband med denna

överföring införs den gemensamma beteckningen

prästlönefastigheter för nuvarande löneboställen och

prästlönefondsfastigheter. Pastoraten får del i vinsten av

stiftets samlade förvaltning av prästlönefastigheterna i

förhållande till sina andelar i denna förvaltning.

Församlingskyrkornas fastigheter skall enligt förslaget

förvaltas av pastoraten. Kyrkofondsfastigheter samt domkyrkornas

fastigheter och biskopsgårdar i andra stift än Lunds stift skall

förvaltas av egendomsnämnderna.

Prästlönefonderna föreslås bli sammanförda stiftsvis och

förvaltas av egendomsnämnderna. Varje pastorat tilldelas en

andel av den gemensamma fondförvaltningen i stiftet som svarar

mot pastoratets lönefond. En viss del av avkastningen av

prästlönefonderna läggs till kapitalet för att detta skall

värdesäkras. Den särskilda kyrkoavgiften skall fr.o.m. år 1995

beräknas på avkastningen av lönetillgångarna. Avgiften skall

betalas av stiftsamfälligheten och beräknas till 50 procent av

nettoavkastningen efter gjorda fondavsättningar.

I propositionen föreslås också en ändring i lagen om införande

av kyrkolagen med innebörd att en övergångsreglering i fråga om

beräkning av den särskilda kyrkoavgiften på skogsbruksvärdet

skall gälla också under 1994.

Motionen

Anders Svärd och Stina Eliasson (båda c) tar i motion K10 upp

behovet av två övergångsregleringar rörande den särskilda

kyrkoavgiften. För det första gäller det bestämmelsen i 42 kap.

15 § första stycket p. 4 kyrkolagen om att den särskilda

kyrkoavgiften för bankmedel och andra fordringar beräknas till

åtta procent av det nominella värdet. Enligt motionen bör

bestämmelsen ändras mot bakgrund av det förändrade ränteläget.

Vid den tidpunkt bestämmelsen infördes kan med hänsyn till

diskontot tio och en halv procent beräknas att pastoraten hade

att inleverera 76 procent av avkastningen till kyrkofonden.

Sedan diskontot därefter sjunkit till fem procent överstiger

den särskilda avgiften avkastningen av bankmedel och andra

fordringar, vilket innebär att pastoraten måste utdebitera

skattemedel för att betala avgiften.

Regeringens nu föreliggande förslag att reformen genomförs med

ett års fördröjning medför sådana oönskade effekter, såvitt nu

är i fråga, att det aktuella procenttalet för den särskilda

kyrkoavgiften bör sänkas från åtta till fyra procent. 42 kap. 15

§ p. 4 kyrkolagen bör enligt motionen ändras i enlighet härmed.

Den andra frågan som tas upp i motionen gäller den särskilda

kyrkoavgift som beräknas på fast egendom. Enligt nu gällande

regler beräknas denna avgift på två procent av taxeringsvärdet

utom såvitt avser skogsbruksvärdet där procentsatsen är sex

procent. Den allmänna fastighetstaxeringen 1992 för

lantbruksenheter har inneburit kraftigt höjda taxeringsvärden.

Jordbrukens taxeringsvärden har i genomsnitt ökat med 35 procent

och skogsbruksvärdena med 133 procent. De nya taxeringsvärdena

slår igenom på 1994 års avgifter utan att motsvarande

intäktshöjning kan förväntas. Om detta får effekt på

skatteutdebiteringen vore det mycket olyckligt.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas bedömning att en senareläggning

av den aktuella reformen har vissa oönskade effekter. Även

regeringen har uppmärksammat detta. Regeringen har således den

11 november 1993 fastställt en budget för kyrkofonden för år

1994, vari anges att 100 miljoner kronor av den särskilda

kyrkoavgiften skall reserveras för eventuell kompensation till

pastorat för att undgå skattehöjningar om höjda taxeringsvärden

på fastigheter leder till en höjning av den särskilda

kyrkoavgiften.

Vidare gäller enligt 6 och 9 §§ kyrkofondsförordningen

(1988:1148) att kyrkofondens styrelse får bevilja extra

utjämningsbidrag om det allmänna utjämningsbidraget inte ger

tillfredsställande utjämningseffekt. Utskottet förutsätter

därför att genom kyrkofonden även kan ges behövlig kompensation

för att den särskilda kyrkoavgiften på åtta procent för

bankmedel och andra fordringar i dag är för hög med hänsyn till

det allmänna ränteläget. Motionens intentioner är således i

huvudsak tillgodosedda.

Mot den bakgrunden behövs enligt utskottets mening inte sådana

tillkännagivanden till regeringen som begärs i motionen.

Motionen avstyrks följaktligen. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen med avslag på motion

1993/94:K10 antar regeringens bifogade förslag till

a) lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

b) lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av

kyrkolagen (1992:300).

Stockholm den 18 november 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger

Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar

Johnsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),

Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson

(m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Ulla

Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Christina Linderholm

(c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag