Bet. 1993/94:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU18

Reformera riksdagsarbetet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

KU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de förslag som lagts fram i

Riksdagsutredningens delbetänkanden Reformera riksdagsarbetet 1

(1993/94:TK1), 2 (1993/94:TK2) och 3 (1993/94:TK3). I

betänkandet behandlas 11 motioner som väckts med anledning av

förslagen, 21 motioner väckta under den allmänna motionstiden

1992/93 och åtta motioner väckta under allmänna motionstiden

1993/94.

Utskottet tillstyrker med vissa ändringar Riksdagsutredningens

förslag i dess olika delar. Utskottet har med anledning av

utredningens förslag om viss följdlagstiftning respektive den

statliga revisionen rörande den kommunala sektorn föreslagit

tillkännagivanden till regeringen. Utskottet har med anledning

av ett motionsyrkande förordat en ytterligare utredning av

utbyggnaden av Riksdagens revisorers kansli och om relationen

och rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och

Riksrevisionsverket. Utskottet har vidare med anledning av ett

motionsyrkande om registrering av riksdagsledamöternas

ekonomiska intressen m.m. föreslagit att en utredning görs. Till

betänkandet har fogats fyra reservationer, fyra särskilda

yttranden och en meningsyttring.

Förslaget

1993/94:TK1 vari yrkas

1. att riksdagen antar de i förslaget framlagda förslagen till

författningsändringar

lag om ändring i regeringsformen,

lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser

huvudbestämmelserna,

lag om ändring i lagen (1993:962) om ändring i

riksdagsordningen,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer som utredningen lagt

fram i betänkandet "Reformera riksdagsarbetet!" såvitt gäller

motionsrätten och beredningen av motioner, utskottens arbete med

uppföljning och utvärdering samt riksdagsrevisorernas

verksamhet.

1993/94:TK2 vari yrkas

1. att riksdagen antar de i förslaget framlagda förslagen till

författningsändringar

lagar om ändring i riksdagsordningen (förslag 2.1.1 och

2.1.2) såvitt avser huvudbestämmelserna,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för behandlingen av

budgetpropositionen som utredningen lagt fram avseende

rambeslutsmodellens första steg (avsnitt 4) repektive andra steg

(avsnitt 5), för behandlingen av tilläggsbudgetar och

regeringens ekonomiska vårproposition som utredningen lagt fram

i avsnitt 6 och för behandlingen av budgetpropositionen under

ett valår som utredningen lagt fram i avsnitt 7.

1993/94:TK3 vari yrkas

1. att riksdagen antar det i förslaget framlagda förslaget

till författningsändringar

lag om ändring i riksdagsordningen (s. 9),

2. att riksdagen godkänner utredningens principförslag om

inrättande av en EU-nämnd (avsnitt 3), godkänner utredningens

riktlinjer för val till riksdagens valprövningsnämnd (avsnitt 4)

och mot bakgrund av de överväganden utredningen gjort rörande

utgiftsområden och utskottsindelning m.m. godkänner förslaget om

fortsatt utredningsarbete (avsnitt 5).

Propositionen

Proposition 1993/94:77 om en ombildning av

arbetsgivarorganisationen på det statliga området såvitt avser

ändring i riksdagsordningens huvudbestämmelser.

Motionerna

Motioner med anledning av förslaget

1993/94:K28 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen snarast inrättar ett miljöutskott med uppgift att

bereda ärenden om de frågor som anges i motionen.

1993/94:K29 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar avslå talmanskonferensens förslag 1993/94:TK1 om

införande av rambeslutsmodellen i riksdagens budgetarbete.

1993/94:K30 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i

motionen om organisationen för utskottens uppföljning och

utvärdering,

2. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in

föreskrifter om utskottens uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen avslår det av talmanskonferensen överlämnade

förslaget såvitt avser Riksdagens revisorer,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den

statliga revisionen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:K31 av Harriet Colliander och Dan Eriksson i Stockholm

(nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar att partier

representerade med 4 % i riksdagen skall ha säte i riksdagens

parlamentariskt tillsatta organ.

1993/94:K32 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förläggning av valdagen till juni månad,

2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till

känna att riksdagsutredningen bör överväga riksdagsledamöternas

arbetsförhållanden avseende antalet ledamöter,

sekreterarresurser, stödformer etc. i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1993/94:K47 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar avslå talmanskonferensens förslag om ändring av

budgetprocessen.

1993/94:K48 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 1 kap. 1 § riksdagsordningen ges

följande lydelse: 1 § Ordinarie val till riksdagen hålles sista

söndagen i maj eller första söndagen i juni efter beslut av

riksdagen senast 12 månader före valdagen. Om tid för extra val

är föreskrivet i 3 kap. 4 § och 6 kap. 3 § regeringsformen,

2. att riksdagen beslutar att varje i riksdagen representerat

parti, som i riket uppnått 4 % av väljarna, skall vara

representerat i finansutskottet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att fackutskotten alltid skall yttra

sig innan beslut fattas som berör deras kompetensområde.

1993/94:K49 av Sören Lekberg och Lennart Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen avslår förslagen i talmanskonferensens

skrivelse 1993/94:TK2.

1993/94:K50 av Lars Bäckström och Rolf L Nilson (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna

vad i motionen anförts om motionsrätten, beredningsprocessen och

kammarens behandling av motionsyrkanden.

1993/94:K66 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen antar förslag om indelning av statsbudgetens

utgiftsområden och om utskottsindelningen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen antar förslag om EU-nämndens och

Valprövningsnämndens storlek och sammansättning i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1993/94:K67 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att EU-nämndens sammansättning skall

vara sådan att alla i riksdagen representerade partier skall

vara representerade med ordinarie ledamot,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om EU-nämndens rätt att inhämta olika

riksdagsutskotts yttranden.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992/93

1992/93:K207 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

medborgarmotion utreds.

1992/93:K301 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att frågeinstitutet förändras så att

det blir möjligt att framställa frågor även avseende riksdagen

och dess verk,

2. att riksdagen beslutar att frågeinstitutet förändras så att

det kan användas även sommartid,

3. att riksdagen beslutar att prov med kortare talartider för

såväl frågande som svarande genomförs.

1992/93:K303 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om handläggningen av turistfrågorna i

regeringskansliet,

2. att riksdagen beslutar att flytta riksdagens beredning av

turistfrågor till näringsutskottet.

1992/93:K305 av Owe Andréasson och Håkan Strömberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering och uppföljning

av riksdagens beslut.

1992/93:K306 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samordning av jordbruks- och näringsfrågor.

1992/93:K307 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att hos talmanskonferensen begära att

Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till nytt

tidsschema och ändrade arbetsformer så att riksdagsledmöterna

får mer tid för sitt arbete i valkretsarna.

1992/93:K308 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att ta initiativ till att öka samarbetet

mellan de nordiska parlamenten i enlighet med denna motion.

1992/93:K309 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar att uppdra till talmanskonferensen att utreda

frågan om registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska

intressen enligt vad i motionen anförts om ledamöternas

oberoende ställning.

1992/93:K310 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om riksdagsarbetets utformning samt placering

av ledamöterna i kammaren.

1992/93:K311 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utreda och lägga

fram förslag på vilka riksdagsaktiviteter som kan vara lämpliga

att placera utanför Stockholm i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1992/93:K313 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att behandlingen av statsbudgeten skall ändras i

enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:K316 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen ger

riksdagens förvaltningsstyrelse i uppdrag att närmare utforma

och ge ut en riksdagens informationstidning till hushållen i

enlighet med vad som i motionen anförts.

1992/93:K318 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen i

samband med nästa översyn av utskottsorganisationen inrättar ett

miljöutskott.

1992/93:K320 av Harriet Colliander och Simon Liliedahl (nyd)

vari yrkas att riksdagen beslutar om återinrättande av den

ordning som gällde vid riksdagens högtidliga öppnande 1974.

1992/93:K321 av Ulf Kristersson m.fl. (m, s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen och

talmanskonferensen till känna vad i motionen har anförts om

riksdagsledamöternas ställning.

1992/93:K328 av Oskar Lindkvist (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar utreda möjligheterna att införa helt fri motionsrätt

för riksdagsledamöterna.

1992/93:Fi717 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring av det statliga budgetåret till

kalenderår.

1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds) vari

yrkas

1. att riksdagen inrättar ett beredskapsråd i enlighet med vad

i motionen anförts.

1992/93:Kr513 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar flytta ärenden rörande turism o.d.

från kulturutskottet till näringsutskottet.

1992/93:Ub689 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att ett utskott vid beredningen av

ett förslag måste genomföra en allsidig belysning av sakfrågan,

dvs. i alla dess relevanta aspekter, om det inte befinns

uppenbart onödigt.

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett miljöutskott.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:K303 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen beslutar om en översyn av behandlingen

av motioner i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:K305 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen

ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad

för fråge- och interpellationsdebatter.

1993/94:K307 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) vari

yrkas att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att komma

med förslag till ändringar av motionsrätten i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1993/94:K308 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar om nya former för behandling av riksdagsmotioner i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:K309 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar uppdra till talmanskonferensen att utreda

frågan om offentlig registrering av riksdagsledamöternas

ekonomiska intressen och uppdrag enligt vad i motionen anförts

om ledamöternas oberoende ställning.

1993/94:K311 av Birger Andersson och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag om

arbetslivsår för riksdagsledamöter i enlighet med vad i motionen

anförts.

1993/94:K313 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningen att det

blir möjligt att inkalla ersättare även vid kortare tids sjukdom

samt vid uppdrag på annan ort.

1993/94:K315 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar anta det i bilaga till denna motion

intagna förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen.

Utskottet

1. Riksdagsutredningens förslag

1.1 Allmänt om Riksdagsutredningen

Riksdagsutredningen, som tillkallades av talmanskonferensen i

oktober 1990, har haft i uppdrag att bl.a. se över riksdagens

hantering av statsbudgeten. Utredningen har i juni 1993

överlämnat ett principbetänkande med titeln Reformera

riksdagsarbetet! utan författningsförslag.

I ett första delbetänkande (1993/94:TK1) har utredningen

lämnat förslag inklusive författningsförslag avseende bl.a. en

förlängning av riksmötet, slopande av det sammansatta finans-

och skatteutskottet, skriftliga svar på frågor under

sommaruppehållet, frivillig restriktivitet vid väckande av

motioner, ändring av uppskovsreglerna så att uppskov med

behandlingen av ett ärende mellan riksmöten inom samma valperiod

inte kräver riksdagsbeslut, hur riksdagen bör arbeta med

uppföljning och utvärdering samt riktlinjer för Riksdagens

revisorers verksamhet och förslag till förstärkning av

riksdagens resurser för uppföljning, utvärdering och revision.

Förslaget föranleder vissa ändringar i regeringsformen.

Förslaget anmäldes i riksdagens kammare den 17 december 1993

(prot. 1993/94:47).

Utredningen har lämnat ytterligare två betänkanden, i vilka

ingår förslag avseende den statliga budgetprocessen, riksdagens

budgetbehandling och statens budgetår (1993/94:TK2) samt

utskottsorganisationen, valprövningsnämndens sammansättning och

ett riksdagsorgan för europeiska integrationsfrågor

(1993/94:TK3).

1.2 Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens

förläggning

1.2.1 Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 3 § RF företar riksdagen budgetreglering för

närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder

det, för annan budgetperiod. Enligt 3 kap. 2 § RO börjar

budgetåret den 1 juli.

Enligt 3 kap. 3 § RF förrättas ordinarie val till riksdagen

vart tredje år. Enligt 1 kap. 1 § RO hålles ordinarie val till

riksdagen i september. Enligt 1 kap. 3 § vallagen skall

ordinarie riksdagsval avhållas tredje söndagen i september.

1.2.2 Riksdagsutredningen

Utredningen föreslår att det statliga budgetåret läggs om till

kalenderår fr.o.m. 1997, vilket medför en ändring i 3:2 RO.

Utredningen föreslår också att bestämmelserna i 1:2 RO om

riksmötets början under icke-valår ändras. Enligt förslaget

skall riksdagen varje år på förslag av talmanskonferensen

besluta på vilken dag i september riksmötet skall börja.

Statskontoret tillstyrker i sitt yttrande över utredningen

förslaget angående införande av kalenderårsbudget. Enligt

Statskontoret skulle en övergång till kalenderårsbudget i

kombination med de föreslagna nya formerna för budgetberedning

och budgetbeslut i riksdagen väsentligen förbättra möjligheterna

att styra finanser och verksamhet i staten.

Utredningen föreslog i samband med överlämnandet av sitt

principbetänkande i juni 1993 att tidpunkten för riksdagsval

skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar som hölls

hösten 1993 ledde inte till någon överenskommelse mellan

partierna om en förändring av valdagens förläggning. Utredningen

har nu ansett sig böra utgå från oförändrad valdag.

I en reservation till utredningen framhåller Daniel Tarschys

(fp) att utredningens förslag om övergång till kalenderårsbudget

inte bör genomföras. Skälet härtill är att en sådan förändring

förutsätter en samtidig övergång till val i slutet av maj eller

början av juni.

Liknande synpunkter framförs i ett särskilt yttrande till

utredningen av Margit Gennser (m). Hennes slutsatser är dock att

de betydande nackdelar, som kalenderårsbudgeten i kombination

med oförändrad valdag i september innebär, ändå får accepteras

till förmån för ett snabbt genomförande av rambudgetering vid

riksdagens behandling av budgetpropositionen.

Till utredningens principbetänkande Reformera riksdagsarbetet!

fogades i denna del en reservation (m och fp) och tre särskilda

yttranden (c, s, nyd) om valdagens förläggning. I den

förstnämnda anförde reservanterna Margit Gennser (m) och Daniel

Tarschys (fp) att de inte kunde biträda förslaget om införande

av en statlig kalenderårsbudget utan en samtidig övergång till

vårval. Bertil Fiskesjö (c) sade sig med tvekan acceptera

höstval men menade att det skulle bli nödvändigt att

tidigarelägga valen för att säkerställa att budgetförslaget

föreligger när riksdagen samlas och för att riksdagen skall

kunna färdigbehandla budgeten under hösten. I detta yttrande

instämde i huvudsak Dan Eriksson (nyd). De socialdemokratiska

ledamöterna i utredningen menade att en omläggning av budgetåret

är fullt möjligt att genomföra med bibehållen valdag. Utländska

erfarenheter visar att man utan olägenhet kan förlänga det

löpande budgetåret ytterligare en månad om behov finns.

1.2.3 Motionerna

I följdmotion 1993/94:K32 yrkande 1 begär Stefan Attefall

(kds) att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad

som i motionen anförts om förläggning av valdagen till juni

månad. Enligt motionären är bibehållande av valdagen på hösten

en mindre bra lösning. Bättre vore att förlägga valdagen till

exempelvis andra söndagen i juni månad. Därmed skulle enligt

motionären regeringsbildningen ges den tid den kan behöva, och

budgetprocesssen under hösten kunde genomföras i en rimligare

arbetstakt till gagn för både riksdagen och dem som berörs av

statens budget.

I följdmotion 1993/94:K48 yrkande 1 begär Johan Lönnroth m.fl.

(v) att riksdagen genom ändring i riksdagsordningen beslutar att

val till riksdagen skall hållas sista söndagen i maj eller i

juni. Enligt motionärerna är det flera faktorer som talar för

att en övergång till kalenderår som budgetår måste åtföljas av

att valdagen flyttas till slutet av maj eller juni. En sådan

ordning som den av utredningen föreslagna leder enligt

motionärerna antingen till att en ny majoritets politik inte får

genomslag i budgeten eller att tjänstemännens inflytande ökar

starkt under valår. Vidare finns risken att budgeten inte är

färdigbehandlad innan den skall träda i kraft. Dessutom kan

grundlagsärendena komma att bli otillräckligt behandlade eller

så kommer undantaget från niomånadersgränsen för

grundlagsändring att bli den normala ordningen.

I motion 1992/93:Fi717 yrkande 3 begär Ian Wachtmeister och Bo

G Jenevall (nyd) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att det statliga budgetåret bör ändras till

kalenderår. Motionärerna anför att med kalenderår som

redovisningsperiod skulle effekterna av statens budget på

kommunerna liksom på samhället i övrigt bättre kunna

överblickas. Mot bakgrund av att våra nordiska grannländer

liksom flertalet medlemsländer i EG/EU har kalenderåret som

budgetår är det enligt motionärerna svårt att se några fördelar

med den i Sverige avvikande ordningen.

1.2.4 Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i de bedömningar utredningen gjort

avseende fördelarna med en övergång från brutet år till

kalenderår för statsbudgeten och tillstyrker utredningens

förslag i denna del. Därmed får önskemålen i motion

1992/93:Fi717 yrkande 3 anses uppfyllda. Något tillkännagivande

till regeringen är därför inte nödvändigt, varför motionen

avstyrks.

Utredningen, som tidigare föreslagit en tidigareläggning i

september av riksdagsvalet, har i sitt slutförslag utgått från

oförändrad valdag som en konsekvens av att

författningsöverläggningarna under hösten 1993 inte ledde till

någon överenskommelse om att ändra valdagens förläggning i

tiden. Med hänvisning till detta avstyrks följdmotionerna

1993/94:K32 yrkande 1 och K48 yrkande 1.

1.3 Rambeslutsmodellen

1.3.1 Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 2 § riksdagsordningen börjar budgetåret den 1

juli. Regeringen skall senast den 10 januari eller, efter

genomfört regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna

proposition med förslag till statsbudget (budgetproposition) för

det närmast följande budgetåret. Propositionen skall innehålla

finansplan och nationalbudget. Regeringen skall avge särskilt

förslag till slutlig reglering av statsbudgeten

(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder inte

möter avlämnas före utgången av april månad.

Annan proposition angående anslag för det närmast följande

budgetåret skall avlämnas senast den 10 mars, såvida regeringen

inte finner att propositionens behandling kan skjutas upp till

följande riksmöte. Genom provisorisk reglering har dock en sådan

proposition, sedan riksmötet 1988/89 (KU 1987/88:43), skolat

avlämnas senast den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag

eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i

9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av

framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om

förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den

för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen

redovisas.

Enligt 3:3 RO skall annan proposition än sådan som avses i 2 §

första stycket avlämnas senast den 31 mars om regeringen anser

att propositionen bör behandlas under pågående riksmöte.

Motioner får enligt 3:10 RO väckas inom femton dagar från den

dag då budgetpropositionen anmäldes i kammaren. Om riksmötet

upphör innan motionstiden gått till ända, löper en ny motionstid

om femton dagar från början av nästa lagtima riksmöte. Om

statsbudget i något fall fastställs för annan tid än budgetåret,

bestämmer riksdagen om motionstidens förläggning.

Finansutskottet skall enligt 4:5 RO utöver sina uppgifter

enligt 8 kap. 6 § samt 9 kap. 4 och 11 §§ RF bereda ärenden om

allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för

budgetregleringen samt ärenden som rör Riksbankens verksamhet.

Enligt 4:8 RO skall utskott avgiva betänkande i ärende som har

hänvisats till utskottet och som ej har återkallats. Utskott kan

dock överflytta ärende till annat utskott, om detta utskott

samtycker till det, eller komma överens med ett eller flera

utskott att de skall bereda ärendet gemensamt i sammansatt

utskott. Sådant sammansatt utskott avger betänkande till

riksdagen.

1.3.2 Riksdagsutredningen

1.3.2.1 Allmänt om rambeslutsmodellen

En utgångspunkt för rambeslutsmodellen är att budgetåret läggs

om till kalenderår från 1997.

Bakgrunden till förslaget om rambeslutsmodellen är att

statsbudgetens omslutning har långtgående återverkningar på

samhällsekonomin, att det skapas oro på de finansiella

marknaderna på grund av osäkerheten om regeringen skall få

majoritet i riksdagen för förslag som avser "krispaket" och

besparingsförslag och att de politiskt kontroversiella frågorna

i allmänhet kommer upp till behandling först mot slutet av den

mycket utdragna budgetprocessen. Rambeslutsmodellen syftar till

att ändra på denna behandlingsordning.

1.3.2.2 En heltäckande budgetproposition

Enligt förslaget skall budgetpropositionen vara heltäckande

när den överlämnas. Förslag om utgifter och inkomster för

följande budgetår får i princip inte läggas efter

budgetpropositionen. Endast om regeringen finner att synnerliga

ekonomisk-politiska skäl föreligger får sådan proposition avges

senare än budgetpropositionen. Budgetpropositionen skall även

omfatta sådana statens inkomster och utgifter som ligger utanför

statsbudgeten samt innehålla en redovisning av statens

tillgångar och skulder. Detta förslag medför behov av ändring i

3 kap. 2 § riksdagsordningen.

När det gäller behandlingen av tilläggsbudgetar och

regeringens ekonomisk-politiska vårproposition föreslås att

tilläggsbudgetförslag bör framläggas som samlade paket, när de

föreläggs riksdagen. Det bör ske i anslutning till

vårpropositionen och i början av hösten men kan undantagsvis

också förekomma vid andra tillfällen.

Beträffande behandlingen av s.k. krispaket föreslås att

undantag från huvudregeln att budgetpropositionen skall vara

fullständig och att särpropositioner med utbrutna budgetförslag

inte får lämnas under perioden fram till det nya budgetårets

början får göras om det föreligger synnerliga

ekonomisk-politiska skäl. Sådana förslag skall i sin helhet

remitteras till finansutskottet.

1.3.2.3 Begreppet utgiftsområde

Utredningens förslag innebär att riksdagen får möjlighet att

besluta att utgifter på statsbudgeten skall hänföras till visst

utgiftsområde, vilket får konsekvenser på budgetens innehåll.

Detta blir möjligt genom att en ny paragraf införs i

riksdagsordningen. Om riksdagen fattar ett sådant beslut skall

budgetpropositionen innehålla en fördelning av utgifterna på

utgiftsområden enligt en ny formulering i 3:2 RO. Riksdagen

fastställer en utgiftsram för varje område och en beräkning av

statens inkomster innan beslut får tas om enskilda anslag eller

andra utgifter i staten eller i ärenden som har betydelse för

beräkningen av inkomsterna.

1.3.2.4 Beslut om budgeten i två steg

Rambeslutsmodellens första steg innebär bl.a. att

regeringen under år utan ordinarie riksdagsval skall lägga fram

sitt budgetförslag senast den 20 september. Budgetförslaget

skall vara fullständigt när det avlämnas, och alla förslag skall

i princip bruttoredovisas. I finansplanen skall budgetförslaget

redovisas uppdelat på en inkomstram och på utgiftsramar enligt

en fördelning som riksdagen dessförinnan lagt fast.

I motioner med alternativa budgetförslag bör enligt förslaget

föreslås att de av regeringen föreslagna budgetramarna anpassas

till de i motionerna föreslagna anslagsförändringarna.

Finansutskottet behandlar frågor om utgiftsramar. Övriga utskott

ges tillfälle att yttra sig till finansutskottet över

regeringens och motionärernas förslag och kan på detta stadium

föreslå att ramarna ändras. Finans- och skatteutskottet

samarbetar vid beredningen av förslaget till inkomstram.

På förslag av finansutskottet fastställer riksdagen det

samlade budgetutrymmet och fördelar detta på utgiftsområden

genom ett beslut. Denna fördelning fungerar därefter som

bindande ramar för utskottens fortsatta beredning. En fastställd

ram kan ändras bara på förslag av finansutskottet.

Utskotten kan i budgetprocessens andra steg föreslå de

omdisponeringar inom en utgiftsram de finner önskvärda men får

inte gå utöver den ram riksdagen lagt fast. Omdisponeringarna

måste följa vissa regler, t.ex. att varaktiga utgiftsåtaganden

skall finansieras med bestående besparingar. En besparing i ett

förslagsvis beräknat anslag skall alltid åtföljas av en

föreslagen regeländring. Den statsfinansiella effekten av en

föreslagen besparing skall alltid nettoberäknas.

Samtliga anslag inom ett utgiftsområde skall behandlas som ett

paket, där fördelningen mellan anslagen avgörs genom ett beslut.

Den samlade anslagsnivån får inte överstiga den ram riksdagen

tidigare lagt fast. Budgetprocessen avslutas med att

finansutskottet gör en sammanställning av statsbudgeten som

riksdagen därefter överlämnar till regeringen.

1.3.2.5 Finansutskottets uppgifter

Förslaget innebär att finansutskottet får nya befogenheter på

olika områden. Sålunda skall utskottet bereda ärenden om ramar

för utgiftsområden och om beräkningar av statens inkomster (RO

4:5). Vidare får finansutskottet initiativrätt i frågor av

ekonomisk-politisk art inom andra utskotts beredningsområden (RO

3:7). Utskottet skall också beredas tillfälle att yttra sig över

förslag från andra utskott som bygger på initiativ inom

riksdagen, om förslaget kan leda till mer betydande framtida

ekonomiska konsekvenser (RO 4:8).

1.3.2.6 Tider för propositionsavlämnande

Förslaget innebär i huvudsak dels att bestämmelserna i RO 3:3

om sista dag för propositionsavlämnande tas bort och ersätts med

en bestämmelse om att riksdagen på förslag av talmannen får

besluta om de tidpunkter som skall gälla för avlämnande av

propositioner vid varje riksmöte, dels att tidpunkten för

budgetpropositionens och vårbudgetens avlämnande anges som

tidigare i RO men flyttas till en tilläggsbestämmelse, 3.2.1.

Budgetpropositionen skall enligt förslaget avlämnas senast den

20 september. Under ett valår föreslås att budgetpropositionen,

om regeringen sitter kvar efter ett val, avlämnas senast en

vecka efter riksmötets öppnande. En ny regering skall avlämna

sitt budgetförslag senast tio dagar efter det att den tillträtt.

Budgetpropositionen skall dock aldrig avlämnas senare än den 15

november. En nyvald regering bör i budgetpropositionen redovisa

förslag till reviderade riktlinjer för budgetpolitiken för såväl

närmast efterföljande år som närmaste femårsperiod. Regeringen

får avlämna en ekonomisk vårproposition med riktlinjer för den

framtida ekonomiska politiken och tilläggsbudget senast den 15

april.

Den tid riksdagen har till sitt förfogande för beredningen av

budgetförslaget begränsas under ett valår. Det finns enligt

utredningen två alternativa lösningar på detta problem. Ett

alternativ är att en provisorisk budget fastställs omedelbart

före årsskiftet, varefter den definitiva budgetregleringen

genomförs en bit in på det nya året. Ett annat alternativ är en

förenklad behandlingsordning som gör det möjligt att avsluta

budgetarbetet före budgetårsskiftet.

Enligt förslaget bör riksdagen inte nu binda sig för någon

särskild lösning utan bör kunna anpassa beredningsformen till

den aktuella situationen ett valår.

1.3.2.7 Den allmänna motionstiden och tid för motioner med

anledning av budgetpropositionen

Förslaget innebär att den allmänna motionstiden förläggs till

början av riksmötet och utgår samtidigt med motionstiden på

budgetpropositionen (RO 3:10). Motionstiden på

budgetpropositionen beräknas enligt de generella reglerna i RO

3:11, enligt vilka motion med anledning av proposition får

väckas inom femton dagar från den dag då propositionen anmäldes

i kammaren. Riksdagen kan på förslag av regeringen besluta om

kortare motionstid. Regeringen kan således begära förkortad

motionstid på budgetpropositionen, om denna på grund av

regeringsskifte avlämnas mycket sent under hösten.

1.3.2.8 Särskilt yttrande

I ett särskilt yttrande till principbetänkandet Reformera

riksdagsarbetet! anförde Daniel Tarschys (fp) att

rambeslutsmodellen i någon mån vidgar möjligheten till en samlad

bedömning av hela budgeten och därför är ett steg framåt men att

det vore bättre att införa den s.k. yttrandemodellen. Den

innebär att utskottens överväganden om sina respektive

budgetavsnitt framförs i yttranden till finansutskottet, som

därefter avger ett samlat budgetbetänkande till riksdagen.

1.3.3 Motioner

I följdmotion 1993/94:K29 begär Birgitta Hambraeus (c) att

riksdagen avslår utredningens förslag om införande av

rambeslutsmodellen i riksdagens budgetarbete.

Motionären anför att förfarandet enligt rambeslutsmodellen i

princip är det rakt motsatta till dagens system, där summan av

alla enskilda riksdagsbeslut bestämmer budgetens omslutning.

Storleken på budgetutrymmet kan enligt motionären delvis

regleras av riksdagen själv. Det är enligt motionären

finansutskottets uppgift att finna vägar till finansiering av

det som fackutskotten föreslår, men utskottet har inte kompetens

att fastställa fackutskottens ramar. Motionären anser att det

vore fel att begränsa utskottens handlingsutrymme till en ram

som inte tar hänsyn till oförutsedda händelser eller till

motioner eller utskottsinitiativ.

I en annan följdmotion 1993/94:K47 begär Birgitta Hambreaus

(c) att riksdagen avslår förslaget om ändring av

budgetprocessen. Motivet för detta är att förslaget inskränker

statsmakternas möjligheter att prioritera full sysselsättning.

Som exempel på sådana inskränkningar anförs att regeringen

enligt förslaget hindras från att lägga fram särpropositioner

och att utskottens kompetens i sakfrågor inte längre skall fälla

avgörandet vid budgetbehandlingen i riksdagen. Förslaget kan

enligt motionären ses som en anpassning till EU:s ekonomiska och

monetära union, vars hittillsvarande politik leder till hög

arbetslöshet.

I följdmotion 1993/94:K48 yrkande 3 föreslår Johan Lönnroth

m.fl. (v) att riksdagen beslutar att fackutskotten alltid skall

yttra sig innan beslut fattas som berör deras kompetensområde.

Enligt motionärerna bör förslag om den ekonomiska politiken inte

antas utan en seriös beredningsprocess i riksdagen.

Partiledaröverenskommelser på den ekonomiska politikens område

har bundit riksdagens behandling och åsidosatt riksdagens roll.

Det skulle också enligt motionärerna bli fallet om

finansutskottet utan yttrande från fackutskott skulle kunna gå

in på de olika fackutskottens områden. Det föreliggande

förslaget skulle medföra att utskottens vidare arbete efter

beslut om ramar blir mycket hårt bundet. Det bör enligt

motionärerna vara möjligt för riksdagen att göra extra insatser

eller att fördela om resurser mellan utskotten, om situationen

så kräver.

I följdmotion 1993/94:K49 begär Sören Lekberg och Lennart

Nilsson, båda (s), att riksdagen avslår utredningens förslag vad

avser budgetbehandlingen i riksdagen. Motionärerna befarar att

riksdagens och de enskilda ledamöternas inflytande över

budgetbehandlingen kommer att avsevärt minska genom den

föreslagna rambeslutsmodellen. Det är också enligt motionärerna

viktigt att fackutskotten även framgent har en stark ställning

och inte avskärmas från budgethanteringen. Det finns enligt

motionärernas mening ingen grund för påståendet att utskotten

skulle vara utgiftsdrivande. Det är också viktigt att

säkerställa oppositionens möjligheter att få gehör för sina

förslag, anser motionärerna. Utredningens förslag bör därför

inte ligga till grund för något beslut av riksdagen. Dessa

frågor bör bli föremål för ytterligare överväganden.

I följdmotion 1993/94:K50 begär Lars Bäckström och Rolf L

Nilson, båda (v), att riksdagen som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om

motionsrätten, beredningsprocessen och kammarens behandling av

motionsyrkanden.

När det gäller utskottsarbetet anför motionärerna att det

finns en risk att beredningen i budgetprocessens andra steg blir

summarisk för motionsyrkanden som ligger utanför den av

riksdagen fastställda ramen. Det finns också en påtaglig risk

för att fackutskotten får en försvagad ställning i

rambudgetmodellen.

Partimotionerna kommer troligen att anpassas till den nya

ordningen, men det är enligt motionärerna något oklart hur

motioner som inte är anpassade till modellens krav eller

motionsyrkanden som inte ryms inom de föreslagna ramarna kommer

att behandlas. Det finns en risk att sådana motioner inte kommer

att ställas under proposition av talmannen i kammaren. En sådan

utveckling skulle i viss mån minska ledamöternas personliga

ansvar till förmån för ett mera anonymt belutsfattande med

hänvisning till bindande rambeslut. Det kan också uppstå

tolkningsproblem när medel skall flyttas från ett anslag till

ett annat, eftersom det inom ramanslagen kan finnas olika

anslagstyper. De problem som tagits upp i motionen är enligt

motionärerna komplexa och bör bli föremål för ytterligare

överväganden.

I motion 1992/93:K313 begär Carl B Hamilton (fp) att riksdagen

beslutar att behandlingen av statsbudgeten skall ändras så att

budgeten tas eller förkastas i sin helhet i ett beslut.

Motionären anför att det finns en mycket allvarlig brist i vår

konstitution och dess tillämpning när det gäller förmågan att

organisera budgetbehandlingen och att utforma en långsiktigt

hållbar statsskuldspolitik. Enligt motionären finns det skäl att

reformera riksdagens arbetssätt med inriktning på att inskränka

ledamöternas förslagsrätt, att ge finansutskottet en överordnad

och samordnande uppgift och att ägna mer resurser åt att

utvärdera den förda politiken. Riksdagen bör, anser motionären,

stärka sin roll som centrum för övergripande och utvärderande

analys och inte utnyttjas för detaljgranskning av enskilda

utgiftsområden och anslag.

1.3.4 Utskottets bedömning

Utskottet har inga invändningar mot utredningens förslag i

denna del, varför utredningens förslag tillstyrks vad avser

principen om en heltäckande budgetproposition m.m., att

riksdagen får möjlighet att besluta att utgifter på

statsbudgeten skall hänföras till visst utgiftsområde, att den

s.k. rambeslutsmodellen införs, att tider för överlämnande av

propositioner ändras, att den allmänna motionstiden och tiden

för motioner med anledning av budgetpropositionen ändras.

Dessa ändringar svarar mot punkterna 2--6 i 1993/94:TK2 s. 6.

Utskottet avstyrker följdmotionerna K29, K47, K48 yrkande 3,

K49 och K50 samt motion 1992/93:K313.

1.4 Förlängning av riksmötet m.m.

1.4.1 Gällande bestämmelser

Enligt riksdagsordningen 1 kap. 2 § samlas riksdagen efter

riksdagsval till lagtima riksmöte på tid som anges i 3 kap. 5 §

regeringsformen. Enligt den sistnämnda paragrafen samlas nyvald

riksdag på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på

fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Riksdagens valperiod är tiden från det den nyvalda riksdagen

har samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen

samlas. Enligt 1 kap. 2 § riksdagsordningen samlas under år när

ordinarie riksdagsval inte hålls riksdagen till lagtima riksmöte

första tisdagen i oktober, om annan dag i september eller

oktober inte fastställts av riksdagen vid föregående riksmöte.

Enligt 1 kap. 3 § riksdagsordningen samlas riksdagen till

urtima riksmöte, om regeringen eller talmannen förordnar om

detta. Om minst 115 av riksdagens ledamöter begär det, är

talmannen skyldig att utlysa urtima riksmöte.

Lagtima riksmöte som har inletts under augusti, september

eller oktober skall enligt 1 kap. 4 § riksdagsordningen avslutas

senast den 15 juni följande år. Annat riksmöte pågår så länge

riksdagen finner det nödvändigt. Har regeringen förordnat om

extra val, kan den under återstoden av valperioden besluta

avbryta riksmötet.

Enligt 1 kap. 7 § riksdagsordningen överlägger

talmanskonferensen om åtgärder som kan främja planmässighet i

riksdagens arbete och överväger därvid vilka längre uppehåll i

riksdagsarbetet som skall förekomma under riksmötet.

1.4.2 Riksdagsutredningen

Riksdagsutredningen föreslår i 1993/94:TK1 vissa förändringar

av riksmötet.

I korthet innebär förslaget

att riksmötet pågår till dess nytt riksmöte börjar och att

urtima riksmöte slopas;

att talmannen beslutar vilka längre uppehåll som skall göras

i kammarens arbete (plenifria veckor) under ett riksmöte;

att uppehåll avbryts om talmannen kallar riksdagen till

sammanträde eller om regeringen eller 115 av riksdagens

ledamöter begär det;

att talmannen på regeringens begäran kan avbryta kammarens

sammanträden fram till nästa riksmöte om regeringen förordnat om

extra val;

att sommaruppehållet blir kortare men i gengäld kan fler

plenifria veckor planeras in i arbetsschemat.

Den mer flexibla planering av riksdagsåret som utredningen

strävat efter förutsätter att riksdagen inte är bunden av någon

tidsram för sitt arbete. Därför föreslås att sluttidpunkten den

15 juni utgår. I stället bör enligt förslaget talmannen och

talmanskonferensen få vidgade befogenheter och ökat ansvar när

det gäller den årliga planeringen av riksdagsarbetet.

Plenifria veckor bör enligt utredningen läggas in regelbundet

i kammarens arbetsschema och längre plenifria uppehåll göras

kring jul, påsk och under sommaren. I den utsträckning det anses

behövligt förutsätts utskotten sammanträda även under plenifria

veckor/perioder.

Utredningen föreslår som tidigare framgått en omläggning av

budgetåret till kalenderår, där den allmänna motionstiden

förläggs till hösten. Denna förändring bör enligt utredningen

leda till en jämnare arbetsrytm.

Utgångspunkten för utredningens förslag är att riksmöte pågår

till dess nytt riksmöte börjar. Det årliga riksmötet avslutas

därigenom först i och med att ett nytt riksmöte börjar. Sista

riksmötet under en valperiod avslutas när den nyvalda riksdagen

samlas. Valperioden blir varje riksdags oavbrutna arbetsperiod.

Arbetsperioden indelas i sin tur i årliga riksmöten och

riksmötet i veckor med eller utan plenum. Riksdagen blir

därigenom alltid samlad och lagtima möte pågår alltid, varvid

behov av urtima riksmöte faller bort. Lagtima behövs då inte

heller som beteckning på annat riksmöte.

Nuvarande bestämmelser om inkallande av urtima riksdag

föreslås överföras till en skyldighet för talmannen att kalla

riksdagen till sammanträde om en viss minoritet -- 115 ledamöter

i riksdagen -- eller regeringen begär det. Regeringens möjlighet

att avbryta riksmötet om den förordnat om extra val omvandlas

enligt förslaget till en möjlighet för regeringen att begära att

talmannen beslutar att kammarens sammanträden skall avbrytas

fram till nästa riksmöte.

En följd av att valperioden betraktas som en oavbruten

arbetsperiod är att beslut om uppskov av ärenden mellan

riksmöten i samma valperiod inte skall behöva fattas.

Huvudregeln är att ett ärende skall avgöras under den valperiod

det väckts. Enligt förslaget förfaller dock obesvarade frågor

och interpellationer när ett nytt riksmöte börjar.

Utredningen förutsätter att förslag till följdlagstiftning

läggs fram av regeringen med undantag för vissa riksdagsinterna

författningar. Utskottet instämmer för sin del i utredningens

bedömning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

1.4.3 Motionen

I motion 1992/93:K307 föreslår Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)

att riksdagen hos talmanskonferensen begär att

Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till ett

nytt tidsschema och ändrade arbetsformer i riksdagen. Enligt

motionären innebär de nuvarande förhållandena svårigheter för

ledamöterna att få tid för sitt arbete hemma i valkretsen.

Ledamöterna bör kunna vistas i sina valkretsar fler

sammanhängande perioder under pågående riksmöte än vad som nu är

möjligt. Motionärerna föreslår att var tredje eller eventuellt

var fjärde vecka under riksmötet skulle vara sammanträdesfri. Om

en förändring av arbetsrytmen skulle underlättas av att

riksmötet startar tidigare på hösten bör detta enligt

motionärerna övervägas.

1.4.4 Utskottets bedömning

Utskottet har inga invändningar mot utredningens förslag till

ändringar i denna del. Det gäller riksmötets förläggning i

tiden, slopande av urtima riksmöte, talmannens möjlighet att på

regeringens begäran avbryta kammarens sammanträden vid

förordnande om extra val, talmannens skyldighet att avbryta

uppehåll och kalla till sammanträde om regeringen eller 115

ledamöter av riksdagen begär det och att talmannen beslutar om

plenifria veckor under ett riksmöte. Utskottet tillstyrker dessa

förslag.

I motion 1992/93:K307 föreslås att Riksdagsutredningen får i

uppdrag att utarbeta förslag till ett nytt tidsschema och

ändrade arbetsformer i riksdagen. Utredningen har framfört

uppfattningen att fler plenifria veckor kan planeras in i

arbetsschemat, då sommaruppehållet förkortas till följd av den

nya och mer flexibla ordning för riksmötets arbete som

utredningen föreslår. Av utredningen framgår också att förslaget

i denna del syftar till en ökad flexibilitet i planeringen av

riksdagens arbete. En omdisponering av riksdagsåret skall kunna

göras tillfälligt, successivt eller direkt utan ändrad

lagstiftning. På sikt framstår regelbundna uppehåll i

riksdagsarbetet som mer motiverade än nuvarande långa

sommaruppehåll, anser utredningen.

Utskottet anser för sin del att riksdagen i sitt arbete inte

bör bindas till några definitiva tidsramar. Planeringen av

förläggningen av sammanträdena ankommer på talmannen i samråd

med talmanskonferensen. Det demokratiska motivet till de

sammanträdesfria veckorna är enligt utskottets mening att

ledamöterna då utför viktiga delar av det politiska arbetet i

sina valkretsar. Utskottet förutsätter att talmanskonferensen i

den framtida planeringen av kammarens arbetsschema beaktar de

synpunkter som Riksdagsutredningen och motionären framfört.

Därmed får motionärens önskemål i sak anses uppfyllda. Någon

begäran hos talmanskonferensen om uppdrag till

Riksdagsutredningen behövs inte, varför motion 1992/93:K307

avstyrks.

1.5 Slopande av det sammansatta finans- och skatteutskottet

1.5.1 Gällande bestämmelser

Enligt 8 kap. 6 § regeringsformen kan finans- och

skatteutskotten under den tid då riksmöte ej pågår efter

bemyndigande i lag om annan skatt än skatt på inkomst,

förmögenhet, arv eller gåva, på förslag av regeringen bestämma

om skattesatsen eller besluta att skatt som avses i lagen skall

börja eller upphöra att utgå. Finans- och skatteutskotten utövar

sin beslutanderätt vid gemensamt sammanträde. Beslut fattas på

riksdagens vägnar genom lag. Lag som finans- och skatteutskotten

har beslutat med stöd av bestämmelsen skall av regeringen

underställas riksdagen inom en månad från början av närmast

följande riksmöte. Riksdagen prövar lagen inom en månad

därefter. Möjligheten för finans- och skatteutskotten att

gemensamt besluta om indirekta skatter infördes genom den nya

regeringsformen 1975 men har aldrig utnyttjats.

1.5.2 Riksdagsutredningen

Riksdagsutredningen föreslår att bestämmelsen i 8 kap. 6 §

regeringsformen enligt vilken finans- och skatteutskotten kan

fatta vissa provisoriska beslut om indirekta skatter under den

tid då riksmötet inte pågår slopas. En särreglering i fredstid

endast av det skälet att riksdagen har sommaruppehåll är inte

längre befogad, anser utredningen. Förslaget medför vissa

följdändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Enligt

förslaget bör även skattefullmakterna i olika skattelagar

slopas. Sådana fullmaktsbestämmelser finns enligt utredningen i

lagarna om mervärdesskatt, allmän energiskatt, dryckesskatt,

försäljningsskatt på motorfordon och skatt på vissa resor.

1.5.3 Utskottets bedömning

Utskottet erinrar om att möjligheten för finans- och

skatteutskotten att fatta beslut i skattefrågor enligt

bestämmelserna i 8 kap. 6 § regeringsformen aldrig kommit till

användning. Utskottet finner, i likhet med utredningen, att en

särskild reglering i fredstid på detta område endast av det

skälet att riksdagen har sommaruppehåll inte är befogad,

eftersom riksmötet med den föreslagna ordningen kommer att pågå

ständigt. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget att

finans- och skatteutskottens befogenhet i detta hänseende

slopas. Utskottet tillstyrker också att skattefullmakterna i

olika skattelagar slopas. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

1.6 Frågeinstitutet

1.6.1 Gällande bestämmelser

Enligt 12 kap. 5 § RF får riksdagsledamot framställa fråga

till statsråd i angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning.

Frågeinstitutet regleras närmare i riksdagsordningen 6 kap. 2 §.

Enligt denna bestämmelse skall en fråga ha ett bestämt

innehåll. När en fråga besvaras får endast den ledamot som har

framställt frågan och det statsråd som lämnar svaret delta i

överläggningarna. Annan ledamot får dock vid förfall för

frågeställaren ersätta denne.

I tilläggsbestämmelse 6.2.2 föreskrivs att frågor besvaras vid

en frågestund varje tisdag som riksdagen sammanträder. Frågor

som besvaras skall ha ingivits till kammarkansliet senast kl. 10

på fredagen i föregående vecka. Talmannen har befogenhet att

besluta om avvikelser från bestämmelserna i vissa fall. Efter

det att frågesvaret lämnats får varje talare ordet högst fyra

gånger. Det första anförandet får räcka högst två minuter och

varje följande anförande längst en minut. Talmannen kan medge

ytterligare anföranden på längst en minut.

1.6.2 Riksdagsutredningen

Riksdagsutredningen föreslår att det genom en ändring i

riksdagsordningen öppnas en möjlighet att få skriftliga svar på

frågor som framställs under uppehåll i kammarens sammanträden.

Skriftliga svar bör förekomma endast under uppehåll som planeras

omfatta längre tid än trettio dagar, dvs. under det längre

sommaruppehållet. Det får enligt förslaget ankomma på talmannen

att efter samråd med talmanskonferensen besluta om och under

vilken/vilka perioder skriftliga svar skall förekomma. Normalt

bör perioden inledas efter sista sammanträdet under våren och

avslutas en till två veckor innan nytt riksmöte börjar. Perioden

bryts om en frågestund läggs in under sommaren.

Skriftligt svar skall enligt utredningsförslaget sändas till

frågeställaren och till kammarkansliet. Om en fråga inte

besvarats inom fjorton dagar skall statsrådet meddela

kammarkansliet att frågan ej kommer att besvaras eller att den

besvaras senare. Frågorna och svaren fogas som bilaga till

riksdagens protokoll.

Enligt utredningen kan nya överväganden behöva göras när

erfarenheter vunnits av den nya ordningen.

1.6.3 Motionerna

I motion 1992/93:K301 yrkande 1 begär Daniel Tarschys (fp) att

riksdagen beslutar att frågeinstitutet förändras så att det blir

möjligt att framställa frågor även avseende riksdagen och dess

verk. Motionären anför bl.a. att frågor i riksdagen borde kunna

riktas inte bara till statsråd utan även till talmannen i hennes

egenskap av ordförande i riksdagens förvaltningsstyrelse och att

det även kan finnas skäl att införa en rätt att ställa frågor

till ordföranden i KU angående riksdagens verk och kanske också

till ordförandena i Riksdagens revisorer och

riksbanksfullmäktige.

I motion 1992/93:K301 yrkande 2 begär Daniel Tarschys (fp) att

riksdagen beslutar att frågeinstitutet ändras så att det kan

användas även sommartid. Motionären hänvisar till arbetet inom

Riksdagsutredningen vad gäller frågan om att riksdagen avses

fungera permanent under hela mandatperioden. Därigenom

bortfaller hindret mot att avge frågesvar under

sommaruppehållet. För svar på frågor och interpellationer kan

man tänka sig en "minisession" i slutet av augusti. Ett

alternativ vore att införa ett skriftligt frågeinstitut.

I motion 1992/93:K301 yrkande 3 begär Daniel Tarschys (fp) att

riksdagen beslutar att prov med kortare talartider för såväl

frågande som svarande genomförs. Motionären anför att det finns

skäl att i fortsatta försök med nya former vid frågestunderna

sträva efter ett ökat tempo genom t.ex. begränsning av

talartiden till 30 sekunder.

I motion 1993/94:K305 begär Daniel Tarschys (fp) att riksdagen

ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad

för fråge- och interpellationsdebatter. Bakgrunden till

förslaget är att riksdagens fråge- och interpellationsdebatter

sedan länge försiggår i en ödsligt tom kammare. Plenisalen är

enligt motionären illa lämpad för dessa sammanträden. I samband

med att f.d. Utbildningsdepartementet nu byggs om för riksdagens

bruk borde det enligt motionären finnas möjlighet att inreda ett

rum med platser för ett lämpligt antal ledamöter samt åhörare.

1.6.4 Tidigare behandling i riksdagen

I motion 1989/90:K202 av Ingegerd Troedsson (m) och Bengt

Harding Olson (fp) föreslogs att riksdagen skulle besluta om

sådan försöksverksamhet att frågor som framställs av

riksdagsledamot under sommaruppehållet skulle kunna besvaras

skriftligt. Frågor framställda senast den 10 juni, juli, augusti

resp. september borde enligt motionärerna kunna besvaras senast

i slutet av samma månad.

Utskottet ansåg (1989/90:KU36) att syftet med att framställa

en fråga i de allra flesta fall torde vara inte bara att inhämta

information utan också kunna följa upp denna information med

diskussion. Mot denna bakgrund avstyrktes motionen.

I motion 1986/87:K304 yrkandena 2 och 3 av Daniel Tarschys

(fp) föreslogs att riksdagen skulle besluta att på försök

förlägga frågestunder och/eller interpellationsdebatter till

endera av de gamla kammarsalarna och att riksdagen skulle uppdra

till förvaltningsstyrelsen att vidta nödvändiga arrangemang för

att verkställa detta.

Utskottet (KU 1987/88:43) anförde att en flyttning av vissa

debatter till mindre lokal inte skulle ha några påtagliga

fördelar från debattsynpunkt. Däremot skulle det enligt

utskottet innebära praktiska svårigheter. Utskottet avstyrkte

mot denna bakgrund motionen i denna del.

1.6.5 Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är frågeinstitutet en viktig del av

riksdagens fortlöpande kontroll av regeringen. Mot denna

bakgrund anser utskottet, liksom utredningen, att det är

otillfredsställande att ledamöterna under sommarmånaderna saknar

möjlighet att genom en fråga till ett statsråd få information i

och påverka en aktuell eller annars angelägen fråga. Därför är

det enligt utskottets mening viktigt att en sådan ordning skapas

som möjliggör kontinuerliga kontakter mellan regeringen och

riksdagen. Utredningen föreslår att ledamöterna får möjlighet

att ställa frågor till statsråden under sommaruppehållet och att

frågorna besvaras skriftligt. Mot den här redovisade bakgrunden

tillstyrker utskottet utredningens förslag i denna del. Därmed

uppfylls även i huvudsak önskemålen i motion 1992/93:K301

yrkande 2. Motionen avstyrks.

När det gäller motion 1992/93:K301 yrkande 1 angående

möjligheten att ställa frågor även avseende riksdagen och dess

verk och samma motion yrkande 3 angående kortare talartider vid

frågestunderna samt motion 1993/94:K305 angående särskild lokal

för fråge- och interpellationsdebatter konstaterar utskottet att

de förslag som förs fram i motionerna är av intresse. De är

emellertid av sådan art att det krävs ytterligare utredning och

överväganden. Det finns därför anledning att återkomma i dessa

frågor vid ett senare tillfälle. Utskottet avstyrker nu

motionerna.

1.7 Motionsrätten m.m.

1.7.1 Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen får regeringen och varje

riksdagsledamot väcka förslag i fråga om allt som kan komma

under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i

regeringsformen. I sammanhanget bör erinras om innebörden av

riksdagens delegering till regeringen av normgivningsmakt, dvs.

rätten att i lag bemyndiga regeringen att genom förordning

meddela föreskrifter i skilda ämnen. Denna delegering regleras i

8 kap. 7--10 och 13 §§ regeringsformen. Enligt 8 kap. 11 § RF

kan riksdagen medge att regeringen överlåter åt

förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i

ämnet (vidare- eller subdelegering). Dock finns enligt 8 kap. 14

§ RF inget hinder för riksdagen att genom lag meddela

föreskrifter i ämne, där befogenheter delegerats till

regeringen.

Grundlagberedningen (SOU 1972:15) ville att riksdagen skulle

kunna ingripa på regeringens kompetensområde bara i vissa fall.

I den efterföljande propositionen (1973:90 s. 204) togs

begränsningen bort med argumentet att det var "bäst förenligt

med folksuveränitetens princip att man inte uppställer några

formella hinder för riksdagens normgivningskompetens".

De närmare bestämmelserna om motionsinstitutet finns i

riksdagsordningen 3 kap. 9--15 §§. Enligt 9 § avger

riksdagsledamot förslag till riksdagen genom motion. Förslag i

skilda ämnen får inte sammanföras i samma motion. Enligt 10 §

får motion väckas inom femton dagar från dagen för anmälan av

budgetpropositionen i riksdagen. Motion med anledning av

proposition eller skrivelse från regeringen får enligt 11 §

lämnas inom femton dagar från den dag då propositionen anmäldes

i kammaren. I vissa fall kan motionstiden förkortas eller

förlängas. I 12 § finns bestämmelser om när motion med anledning

av proposition som uppskjutits från ett riksmöte till ett annat

får väckas. Motion med anledning av händelse av större vikt får

enligt 15 § väckas gemensamt av minst tio ledamöter under vissa

förutsättningar.

1.7.2 Riksdagsutredningen

Riksdagsutredningen föreslår inga principiella förändringar

eller formella begränsningar i motionsrätten. I stället har

utredningen utarbetat riktlinjer som rekommenderar frivillig

restriktivitet vid väckandet av motioner. Enligt de föreslagna

riktlinjerna bör motioner på områden där beslutanderätten är

delegerad till regeringen eller myndigheter undvikas.

Riktlinjerna avråder även från täta upprepningar av motioner.

Utredningen konstaterar dock i sina överväganden att det är

ett viktigt led i den demokratiska processen och i riksdagens

kontrollmakt att även till regeringen delegerade frågor vid

behov kan bli föremål för både prövning och debatt i riksdagen.

Ibland gäller det enligt utredningen frågor där riksdagen

framstår som den "yttersta vägen" att åstadkomma ett beslut

eller ingripande som från allmänna eller enskilda utgångspunkter

bedöms som synnerligen angeläget.

Utredningen har också beaktat att en stor del av motionerna

sannolikt inte väcks med det primära syftet att åstadkomma ett

riksdagsbeslut av viss innebörd. I många fall synes enligt

utredningen det huvudsakliga syftet med en motion vara att väcka

uppmärksamhet och skapa opinion kring en viss fråga, som

dessutom har lokal eller regional anknytning. Utredningen menar

att syftet med att skapa opinion givetvis är legitimt för den

politiska verksamheten. Med hänsyn till de statsrättsliga

effekterna är det emellertid önskvärt att frågorna aktualiseras

genom t.ex. frågor eller interpellationer, anser utredningen.

Utredningen föreslår också att beredningstvånget i princip

behålls oförändrat men att den metod för förenklad

ärendeberedning som några utskott redan nu ibland tillämpar får

en vidgad användning. Utskotten bör i stället för rutinmässig

motionsberedning prioritera uppföljning och kontroll. En ändring

i uppskovsreglerna föreslås, som bl.a. innebär att utskotten

själva beslutar om uppskov med behandlingen av ärenden från ett

riksmöte till ett annat inom valperioden. Riksdagens medverkan

bör enligt förslaget endast krävas i de fall ett utskott anmäler

behov av uppskov till nästa valperiod.

1.7.3 Motionerna

Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslår i motion 1992/93:K207

yrkande 11 att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

medborgarmotion utreds. Motionärerna anför bl.a. att en

medborgare som inte vill gå via något politiskt parti för att få

en fråga behandlad i riksdagen skulle t.ex. kunna begära att

någon av talmännen tar upp frågan som sin egen under benämningen

medborgarmotion. Ett alternativ är enligt motionärerna att en av

partierna någorlunda oberoende politisk bedömning görs om

huruvida ett förslag är värt att väckas.

I motion 1992/93:K328 yrkar Oskar Lindkvist (s) att riksdagen

beslutar att utreda möjligheterna att införa helt fri

motionsrätt för riksdagsledamöterna. Motionären anför att

riksdagsledamöternas rätt att väcka förslag till riksdagen är

kringgärdad av många och delvis svårtillämpade regler och att

fri motionsrätt föreligger endast under den allmänna

motionstiden i januari. Utskottsberedningen av de tiotusentals

motionsyrkandena tar enligt motionären en oproportionerligt lång

tid i anspråk. En väg att nedbringa antalet motioner skulle

enligt motionärens mening vara att ta bort alla inskränkningar i

motionsrätten. Ett avskaffande av den allmänna motionstiden

skulle enligt motionärens bedömning troligen medföra en

väsentlig minskning av antalet motioner, eftersom trycket på den

enskilde ledamoten att motionera vid just detta tillfälle skulle

minska. En helt fri motionsrätt kan dock skapa nya problem för

utskottsarbetet, bl.a. vad gäller tiden för att väcka motion med

anledning av proposition och hanteringen av nya motioner som

väcks under pågående beredningsarbete.

I motion 1993/94:K307 begär Martin Nilsson och Ulrica Messing

(s) att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att föreslå

ändringar av motionsrätten i riktning mot fri motionsrätt under

hela året.

Enligt motionärerna är de enskilda motionernas inverkan på

statsfinanserna mycket begränsad på kort sikt, eftersom en

försvinnande liten andel bifalls. Dock utgör de enskilda

motionerna ett värdefullt instrument för att kanalisera

opinioner in i det politiska livet, vilket är ett skäl varför

den fria motionsrätten enligt motionärerna bör bibehållas. Den

allmänna motionstiden leder enligt motionärerna till den stora

mängd motioner som i dag utgör ett reellt problem. En öppen

motionsrätt kombinerad med ett krav från riksdagen att ta upp

motioner till behandling inom exempelvis ett år borde enligt

motionärerna övervägas vid en reformering av motionsinstitutet.

I motion 1993/94:K303 begär Bengt Silfverstrand och Birthe

Sörestedt (s) att riksdagen beslutar om en översyn av formerna

för motionsbehandlingen i syfte att åstadkomma mera seriösa

beredningar.

Motionärerna belyser utifrån tre konkreta exempel sambandet

mellan behandlingen av en motion och varför den upprepas en

eller flera gånger. Med utgångspunkt ifrån exemplen anför

motionärerna att motioner ofta avslås med hänvisning till att de

aktuella förhållandena är föremål för utredning eller

överväganden i regeringskansliet. Det händer också att frågorna

inte tas upp i de sammanhang som åberopats i

utskottsbetänkandet.

För att uppnå ett mera rationellt och smidigt riksdagsarbete

krävs enligt motionärerna insatser från såväl ledamöterna som

utskotten. Ett stort antal motioner skulle kunna avföras från

dagordningen genom att utskotten t.ex. bifaller eller i vissa

fall besvarar motioner som uppenbarligen motiverar en sådan

behandling.

I motion 1993/94:K308 begär Lennart Hedquist (m) att riksdagen

beslutar om nya former för behandling av riksdagsmotioner.

Enligt motionären ligger riksdagen i motionsbehandlingen vid

sidan av den allmänna praxis som utbildats inom förenings- och

organisationslivet och den kommunala sektorn. Detta framträder

framför allt i de fall där riksdagens beslut blir avslag trots

att det de facto underförstått är ett bifall.

Motionären anför, med hänvisning till den åberopade praxisen,

att i alla de relativt vanliga fall då utlåtandet utmynnar i en

välvillig behandling blir förslaget till beslut i fullmäktige,

på stämman eller kongressen i regel att motionen skall anses

besvarad med hänvisning till vad styrelsen eller utskottet

anfört. Så är oftast inte fallet i riksdagen. De som följer

riksdagens behandling av motioner har därför enligt motionären

svårt att känna igen sig från verksamheter där de själva varit

eller är verksamma.

Motionären finner det egendomligt att riksdagen inte anser sig

kunna besvara motioner "med hänvisning till vad utskottet anfört

i frågan". Med en sådan ordning skulle utskottets skrivning få

en högre dignitet än i dag, och de organ som har att följa

uttalanden i riksdagen skulle få lättare att hämta vägledning ur

riksdagens protokoll.

1.7.4 Förhållandena i andra länders parlament

Vid en internationell jämförelse är initiativrätt från

andra aktörer än parlamentsledamöter, regeringar, statschefer

och parlamentsutskott relativt ovanlig. Medborgarinitiativ

tillhör de mera exklusiva kategorierna. Som exempel på länder

med en sådan ordning kan nämnas Italien, Liechtenstein, Spanien,

Schweiz och Österrike. Antalet medborgare som krävs för att ett

förslag i lagstiftningsfrågor skall få lämnas till parlamentet

varierar från 600 (900 beträffande grundlagsfrågor) i

Liechtenstein till 500 000 i Spanien. I Schweiz har minst 100

000 medborgare rätt att initiera grundlagsändringar.

Bestämmelser om begränsningar av olika slag i

initiativrätten drabbar främst förslag som har finansiella

konsekvenser. I åtskilliga länder, bl.a. Australien och Italien,

kan parlamentsledamöterna över huvud taget inte lämna förslag

som har finansiella konsekvenser. I några länder, däribland

Grekland, Nya Zeeland och Spanien, måste sådana förslag vara

försedda med en rekommendation från regeringen för att få

framläggas. I Storbritannien och andra länder för vilka den

brittiska författningen varit förebild får medlemmarna av

underhuset inte lägga fram förslag vilkas främsta syfte är att

öka utgifterna eller beskattningen. En annan typ av inskränkning

är förbud mot förslag som minskar de offentliga tillgångarna

eller ökar utgifterna, om förslaget inte åtföljs av

kostnadsnedskärningar eller inkomstökningar på andra ställen i

budgeten.

Andra typer av begränsningar, som inte har samband med

ekonomin, är att förslag som inte bifallits eller som förkastats

av parlamentet inte kan tas upp igen under samma session eller

inom viss tid efter det att förslaget först lagts fram. Denna

ordning finns i bl.a. Italien.

I Danmark och Finland finns inga begränsningar vad gäller

ledamöternas initiativrätt i lagstiftningsärenden. I Norge måste

förslag väckas i odelstinget, antingen av någon av dess

ledamöter eller av regeringen. För att förslaget skall godkännas

krävs likalydande beslut i odelstinget och lagtinget.

1.7.5 Den kvantitativa utvecklingen av motionsinstitutet

Antalet motioner per mandatperiod har stadigt ökat från

och med mandatperioden 1976/77--1978/79 till och med den förra

mandatperioden, 1988/89--1990/91. Under den förstnämnda perioden

uppgick antalet motioner till 6 384, under den senare till 14

267.

Under perioden 1976/77--1978/79, då de borgerliga partierna

innehade regeringsmakten, låg det genomsnittliga antalet

motioner per år och mandatperiod på ca 2 100. Under denna

period bestod, med undantag för 1978--1979 då Folkpartiet ensamt

hade regeringsmakten, oppositionen av två partier,

Socialdemokraterna och dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna.

Den följande perioden steg antalet till cirka 2 300 motioner.

Oppositionen utgjordes under hela perioden av Socialdemokrater

och Vänsterpartiet kommunisterna. Riksmötet 1981/82 stod också

Moderata samlingspartiet utanför regeringsmakten. Under perioden

1982/83--1990/91, då Socialdemokraterna innehade regeringsmakten

och då de tre borgerliga partierna och Vänsterpartiet

kommunisterna utgjorde opposition, steg genomsnittet från 2 890

under den första treårsperioden till 4 756 under den sista

perioden. Under den sistnämnda perioden ingick även Miljöpartiet

i oppositionen.

Den innevarande mandatperioden, med merparten av

riksdagspartierna i regeringsställning och tre partier i

opposition, innebär ett avbrott i ökningen av antalet motioner.

Under det första riksmötet minskade antalet motioner med 38 %

för att riksmötet därefter öka med drygt 18 %. Antalet motioner

under riksmötet 1993/94 har minskat med drygt 600 motsvarande ca

17 % jämfört med föregående riksmöte. Det genomsnittliga antalet

motioner per riksmöte för hela den innevarande mandatperioden

uppgår till ca 3 250 motioner. Det innebär en nedgång till

ungefär samma nivå som genomsnittet för perioden

1982/83--1987/88, då motsvarande siffra var ca 3 300. Under den

sistnämnda perioden var antalet oppositionspartier fyra.

1.7.6 Tidigare behandling

Den fria motionsrätten har tidigare behandlats av bl.a.

Grundlagberedningen och Folkstyrelsekommittén.

Grundlagberedningen betonade att initiativrätten för de enskilda

ledamöterna var en omistlig beståndsdel i svenskt riksdagsskick.

Den framhöll också att principerna om att varje ärende skulle

utskottsberedas och leda till beslut i sak gav de enskilda

ledamöternas motionsrätt en internationellt sett unik kvalitet

(SOU 1972:15).

Folkstyrelsekommittén framhöll för sin del att den fria

motionsrätten är ett karaktäristiskt inslag i riksdagens arbete

och att man därför borde undvika att införa begränsningar i

denna rätt. Det fanns därför enligt kommitténs mening anledning

för ledamöter och partigrupper att överväga om avslagna motioner

behöver upprepas och om flera motioner med i huvudsak samma

innehåll behöver väckas av motionärer inom samma partigrupp.

Ledamöter och partigrupper borde också avstå från att försöka

"tänja ut" följdmotionsinstitutet (SOU 1987:6).

Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande KU 1987/88:43

att man övervägt att föreslå begränsningar i motionsrätten.

Enligt utskottet skulle dock sådana begränsningar, bortsett från

att det är närmast ogörligt att konstruera regler som är

verkningsfulla och inte leder till en omfattande byråkrati,

innebära att man gav upp en viktig princip i svenskt

parlamentariskt liv. Utskottet ville i stället starkt

rekommendera att partierna frivilligt sökte åstadkomma en

uppbromsning av utvecklingen.

1.7.7 Utskottets bedömning

Utskottet anser att den fria motionsrätten har stor betydelse

för den demokratiska processen i vårt land, både från

opinionsbildningssynpunkt och som ett led i riksdagens kontroll

av regeringen. Utskottet har tidigare uttalat att begränsningar

i motionsrätten skulle innebära ett uppgivande av en viktig

princip i svenskt parlamentariskt liv. Härtill kommer

svårigheterna att konstruera sådana regler för ändamålet som är

både verkningsfulla och inte för byråkratiska. På denna grund

anser utskottet i likhet med utredningen att begränsningar i

motionsverksamheten bör vara frivilliga. Liksom utredningen

anser utskottet att det är de politiska partierna som själva bör

verka för en viss återhållsamhet i framläggandet av motioner.

Av utredningens förslag till riktlinjer för utformning av

motioner framgår att motioner i frågor som delegerats från

riksdagen till regeringen och myndigheter bör undvikas. Som

redovisats i det föregående finns emellertid inga

konstitutionella hinder mot att även delegerade frågor vid behov

blir föremål för både prövning och debatt i riksdagen. Härtill

kommer att det får anses legitimt för den politiska verksamheten

att motionsvägen väcka uppmärksamhet eller skapa opinion i en

viss fråga, som formellt sett tillhör regeringens eller en

myndighets beslutsområde.

Utskottet har i övrigt inga invändningar mot utredningens

förslag i denna del, innebärande att inga formella begränsningar

görs i motionsrätten, att beredningstvånget i princip behålls

oförändrat och att uppskovsreglerna ändras så att utskotten

själva beslutar om uppskov med behandlingen av ärenden inom

valperioden och att riksdagens medverkan endast krävs om

utskottet önskar skjuta upp behandlingen till nästa valperiod.

Utredningen, som noga gått igenom användningen av

motionsinstitutet, har inte funnit anledning att föreslå några

principiella förändringar när det gäller reglerna för väckande

och beredning av motioner. Utskottet delar den bedömningen och

avstyrker motionerna 1992/93:K207, 1992/93:K328, 1993/94:K303,

1993/94:K307 och 1993/94:K308.

1.8 Riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och

revision

1.8.1 Gällande bestämmelser

Riksdagens kontrollfunktion utövas främst via att antal

särskilda kontrollinstrument, vilka regleras i regeringsformens

12 kapitel. Dessa är KU:s granskningsverksamhet (1--3 §§),

verksamheten hos Riksdagens revisorer (7 §), fråge- och

interpellationsinstituten (5 §) samt JO:s verksamhet (6 §).

Riksdagens kontrollmakt omfattar också möjligheten till

misstroendeförklaring gentemot statsråd (RF 6:5, 12:4).

1.8.2 Riksdagsutredningen

Enligt riksdagsutredningens mening bör utskotten själva följa

upp och utvärdera resultat i verksamheter inom resp. utskotts

beredningsområde. Utgångspunkterna för förslaget är att frågor

om uppföljning, utvärdering och resultatstyrning blivit allt

vanligare inom den offentliga sektorn, liksom inslaget av

ramlagstiftning. Utredningen konstaterar att bortsett från KU:s

särskilda granskningsuppgifter har arbetet i riksdagsutskotten

endast i ringa grad varit inriktat på uppföljning och kontroll.

Möjligheterna att bedriva en sådan verksamhet har enligt

utredningen varit otillfredsställande.

Riksdagsutredningen lämnar i sitt betänkande förslag till

olika åtgärder som skall stödja en utveckling av utskottens

arbete i den önskade riktningen. Utredningen tar också upp

verksamheten hos Riksdagens revisorer och lämnar förslag till

revisionens inriktning och omfattning. Desutom lämnas förslag

till förstärkning av riksdagens resurser för uppföljning,

utvärdering och revision.

Utredningen föreslår en ny form av samverkan mellan utskotten,

riksdagens utredningstjänst och Riksdagens revisorer.

Huvudansvaret för den löpande återkopplingen bör enligt

utredningen ligga på utskotten och för den fördjupade

förvaltningsrevisionella granskningen hos Riksdagens revisorer.

Det får enligt utredningen förutsättas att fackutskottens

granskning främst blir sakinriktad samt ämnes- eller

områdesinriktad. Viss metodutveckling erfordras samt

förstärkning av kansliresurserna. Större granskningsprojekt bör

som hittills kunna genomföras av Riksdagens revisorer.

Ett nytt, ADB-baserat informationssystem med uppgifter om

riksdagens normgivningsbemyndiganden föreslås inrättas för att

underlätta utskottens uppföljning av effekterna av

lagstiftningsarbetet.

En förstärkning av tjänster för utskottens uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet föreslås tillföras Riksdagens revisorer

som i sin tur skall förse utskotten med personal till stöd för

dessa uppgifter.

För att revisionen på riksdagsnivå skall kunna bli mera

slagkraftig föreslås dessutom en resursförstärkning för den

direkta revisionsverksamheten. Revisorernas kansli föreslås

förstärkas med 18 fasta tjänster och vissa medel härutöver för

inlåning av personal. Utskotten avses få disponera motsvarande

fem helårstjänster av detta tillskott. Utbyggnaden av kansliet

bör enligt förslaget ske stegvis mellan budgetåren 1994/95 och

1996/97.

Möjligheterna att till revisorer utse f.d. riksdagsledamöter

föreslås kunna utnyttjas för begränsade perioder. Detta förslag

föranleder en ändring i 12 kap. 7 § regeringsformen.

När det gäller inriktningen av revisionsverksamheten föreslås

att revisorernas förslag blir mindre detaljerade och mer

preliminära och att revisorerna åter får möjlighet att rikta

framställningar direkt till regeringen. Revisorerna bör också få

avgöra formerna för inhämtande av yttranden från dem som är

berörda av granskningen eller särskilt sakkunniga. Enligt

förslaget bör regeringen åläggas att för riksdagen årligen

redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av RRV:s

granskning av de statliga myndigheterna. Revisorerna bör enligt

utredningen också granska statens årsbokslut, främst vad gäller

den del av bokslutet som RRV inte granskar.

I ett särskilt yttrande (s) till utredningen anförs i fråga om

riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering bl.a. att det

är mycket viktigt att den föreslagna förstärkningen av

resurserna för revision i första hand kommer utskotten till del.

Den ytterligare personal som behövs för att arbeta med

målstyrning, uppföljning och utvärdering bör enligt det

särskilda yttrandet i stället för att anställas i Riksdagens

revisorers kansli placeras i utskottsorganisationen, t.ex. i

finansutskottets kansli. För att finansiera ökningen av

kostnaderna, som den föreslagna ökningen av tjänster för med

sig, föreslås i yttrandet att möjligheten att överföra eller

använda resurser från Riksrevisionsverket bör prövas i första

hand.

I ett särskilt yttrande (nyd) till utredningen anförs att

finansieringen av den föreslagna förstärkningen av Riksdagens

revisorers kansli inte bör föranleda någon ökning av anslagen

till riksdagen och dess myndigheter utan den bör finansieras

inom ramen för nuvarande totala anslagsnivå.

1.8.3 Remissyttranden över betänkandet

Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket (RRV) och

Statskontoret har yttrat sig över betänkandet. Yttrandena

återges här såvitt avser utredningens förslag angående

riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och revision.

Riksdagens revisorer har i sitt yttrande framhållit att

man inte kan likställa utskottens arbete rörande uppföljning och

utvärdering med Riksdagens revisorers granskningsverksamhet.

Utskotten bör enligt revisorernas mening i ökad grad granska

utfallet av beslutade reformer, men det behövs också en

förstärkning av revisionsverksamheten hos Riksdagens revisorer

bl.a. mot bakgrund av de förändrade styrformerna i den

offentliga sektorn. Revisorerna ser också mycket positivt på

förslaget om samverkan mellan utskotten och Riksdagens

revisorer. Revisorerna anser, i motsats till utredningen, att

före detta riksdagsledamöter inte bör utses till revisorer.

Riksrevisionsverket finner utredningens förslag väl

motiverade när det gäller den föreslagna förstärkningen av

riksdagens kapacitet i fråga om uppföljning, utvärdering och

revision. RRV anser det angeläget att prioritera riksdagens

uppföljning bl.a. avseende hur regeringen effektuerar riksdagens

beslut och vad riksdagens beslut leder till. Med hänsyn till att

de sammanlagda resurserna för statlig förvaltningsrevision är

begränsade är det enligt RRV viktigt att främja ett effektivt

utnyttjande av de samlade resurserna. RRV anser det naturligt

att vidareutveckla den praxis som redan delvis utvecklats mellan

Riksdagens revisorer och RRV, nämligen att riksdagsrevisorerna

prioriterar granskningen av verksamhet som RRV:s

förvaltningsrevision inte har möjlighet att granska.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna

ambitionshöjningen i riksdagens uppföljnings- och

utvärderingsarbete, som enligt Statskontoret är angelägen med

hänsyn till att rambudgetering och utvecklad mål- och

resultatstyrning förutsätter förbättrad uppföljning på alla

nivåer. Såväl omfattningen som inriktningen på granskningen bör

enligt Statskontoret bedömas mot bakgrund av riksdagens och

regeringens olika roller. Det är, anser Statskontoret, naturligt

att riksdagen i första hand följer upp och utvärderar sina egna

lagstiftnings- och budgetbeslut samt granskar hur regeringen

fullgör sin uppgift att styra förvaltningen. Regeringen bör

granska sina underlydande myndigheter samt följa upp hur de krav

på resultat som riktas mot myndigheterna slår igenom i verkligt

utfall.

1.8.4 Motionerna

I följdmotion 1993/94:K30 yrkande 1 föreslår Lars-Erik Lövdén

m.fl. (s) med hänvisning till den mycket höga kompetens som

finns inom utskotten att den av utredningen föreslagna

resursförstärkningen tillförs utskottsorganisationen i stället

för revisorerna och i formellt hänseende placeras under

kammarsekreteraren. I varje utskottskansli bör en av de

föredragande ha ett särskilt ansvar för uppföljning och

utvärdering.

Utskottens uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, särskilt

vad gäller inhämtande av upplysningar och yttranden, bör enligt

motionärerna regleras i 4 kap. riksdagsordningen (yrkande 2).

I motionen (yrkande 3) föreslås vidare att riksdagen avslår

Riksdagsutredningens förslag såvitt avser utbyggnaden av

Riksdagens revisorer.

Enligt motionärerna motiverar den pågående utvecklingen av nya

styrformer inom den offentliga sektorn en allmän översyn av den

samlade statliga revisionens organisation. I detta sammanhang

bör Riksdagens revisorers förhållande till Riksrevisionsverket

klarläggas. Riksdagen bör hos regeringen begära en

parlamentarisk utredning av den statliga revisionen (yrkande 4).

I motion 1992/93:K305 föreslår Owe Andréasson och Håkan

Strömberg (s) att riksdagen ger talmanskonferensen till känna

att en utredning bör göras om att riksdagens utskott får i

uppgift att inom sina ämnesområden följa upp och utvärdera de

politiska målen. Motionärerna erinrar om den gradvisa övergången

från beslut om detaljer till beslut om mål för verksamheten inom

den offentliga sektorn, där måluppfyllelsen bärs upp av de

anställda och dem som berörs av verksamheten. I ett sådant

system är det enligt motionärerna nödvändigt att de beslutande

politikerna successivt förskjuter sitt intresse till uppföljning

och utvärdering. Mot den bakgrunden bör det övervägas om också

riksdagens utskott skulle ägna sig mer åt att följa upp och

utvärdera sina politiska mål.

1.8.5 Utskottets utfrågning med anledning av förslaget

Utskottet har med anledning av utredningsförslaget funnit skäl

att inhämta kompletterande uppgifter och synpunkter i ärendet.

Därvid har utskottet genomfört utfrågningar med

riksdagsdirektören och ordföranden i Riksdagsutredningens

expertgrupp Gunnar Grenfors, generaldirektören och f.d. chefen

för Riksrevisionsverket Ingemar Mundebo samt kanslichefen och

experten i Riksdagsutredningen Åke Dahlberg.

Den övergripande frågeställningen vid utfrågningarna avsåg hur

den mest effektiva statliga revisionsverksamheten skulle kunna

åstadkommas. Beträffande den föreslagna utbyggnaden av

resurserna för Riksdagens revisorer ställdes och besvarades

frågor om bl.a. förslagets sakliga underbyggnad, skälen till att

alternativa modeller förkastats, eventuella begränsningar för

den föreslagna utbyggnaden och samspelet mellan Riksdagens

revisorer och föremålen för granskningsverksamheten. Även frågor

om förhållandet mellan Riksrevisionsverket och Riksdagens

revisorer togs upp, bl.a. med inriktning på eventuella brister i

Riksdagsutredningens analys på detta område,

uppgiftsfördelningen mellan RRV och Riksdagens revisorer,

resursöverföring från RRV till Riksdagens revisorer,

sammanslagning av de båda organen och effektivitetsvinster vid

en ökad samordning av den statliga revisionen. Även

Statskontorets ställning och uppgifter i förhållande till RRV

berördes.

1.8.6 Utskottets bedömning

Riksdagsutredningen har lämnat ett viktigt bidrag till

diskussionen om hur riksdagens arbete med uppföljning,

utvärdering och revision kan gestaltas i framtiden. Principiellt

anser utskottet att flera av de tankar och förslag som

utredningen lagt fram bör kunna ligga till grund för det

fortsatta arbetet på detta område. Det gäller t.ex. den allmänna

orienteringen av utskottens arbete i riktning mot större inslag

av uppföljning och utvärdering, att utskottens egna initiativ

bör vara styrande för riksdagens uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet, att utskottens egen uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet bör ske inom ämnesmässigt avgränsade

områden och under begränsad tid och att utskotten bör samverka

med Riksdagens revisorer och utredningstjänsten för att

åstadkomma ett så bra resursutnyttjande som möjligt. Utskottet

tillstyrker med detta vad utredningen framfört under avsnitt

7.3. Utskottet anser inte att någon reglering i RO av

uppföljnings- och utvärderingsverksamheten för närvarande är

nödvändig och avstyrker motion K30 yrkande 2.

Det finns enligt utskottets mening skäl att erinra om de

särskilda kännetecknen hos den statliga revisionen i Sverige i

jämförelse med andra länder. Ett särdrag är att det i Sverige

finns två revisionsorgan, Riksrevisionsverket (RRV), som

rapporterar till regeringen, och Riksdagens revisorer, som

rapporterar till riksdagen. I de flesta andra länder rapporterar

revisionen till parlamentet. Ett annat särdrag är att

parlamentariker, till följd av Riksdagens revisorers speciella

organisatoriska form, deltar i själva revisionsarbetet.

Mot bl.a. denna bakgrund bör frågan om den statliga

revisionens framtida roll, organisation och finansiering

bedömas. En utgångspunkt för denna bedömning är att såväl

riksdagen som regeringen även framdeles till sitt förfogande bör

ha egna revisionsmyndigheter. En annan utgångspunkt är att

onödigt dubbelarbete mellan regeringens och riksdagens

revisionsorgan så långt möjligt bör undvikas.

Utskottet vill mot denna bakgrund ställa sig bakom de

principer för förstärkning av revisionen som Riksdagsutredningen

föreslår. Dessa principer ligger också enligt utskottet väl i

linje med 1991 års riksdagsbeslut, enligt vilket riksdagen bör

få ett ökat ansvar för den statliga revisionen (1991/92:FiU2).

Utskottet vill emellertid inte nu ta ställning till den slutliga

omfattningen av resurstillskottet till Riksdagens revisorer.

Bl.a. med hänvisning till motion 1993/94:K30 anser utskottet att

frågan om utvecklingen av relationen mellan Riksdagens revisorer

och Riksrevisionsverket bör ytterligare utredas. Som

Riksdagsutredningen framhåller har kontakterna och samordningen

mellan de båda myndigheterna utvecklats positivt under senare

tid. Utskottet vill bl.a. mot denna bakgrund att riksdagen nu

begränsar sitt beslut till vad utredningen anger som etapp 1.

Det innebär ett resurstillskott om sex tjänster. Med ett sådant

resurstillskott blir det också möjligt att påbörja det närmare

samarbete mellan utskotten och revisionen som utredningen

föreslagit i avsnitt 7.3.

Innan riksdagen tar ställning till de ytterligare resurser som

utredningen förordar bör enligt utskottet en närmare utredning

göras av den föreslagna utbyggnaden av revisionens kansli och av

relationen och rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och

Riksrevisionsverket. En sådan utredning bör presenteras för

riksdagen snarast. Det bör ankomma på talmanskonferensen att

föranstalta om denna utredning. Vad utskottet här anfört bör

riksdagen med anledning av motion K30 yrkande 4 som sin mening

ge talmanskonferensen till känna. Motionens yrkande 3 om avslag

på förslaget såvitt avser Riksdagens revisorer avstyrks. Frågan

om hur utskotten vad gäller uppföljning och utvärdering skall

organiseras har visst samband med utbyggnaden av revisionens

kansli. Denna fråga bör anstå tills den föreslagna utredningen

slutfört sitt arbete. Med hänvisning till detta avstyrks

motionens yrkande 1.

Utskottet vill också erinra om utredningens förslag att

regeringen bör genomföra en närmare analys av den statliga

revisionens roll rörande den kommunala sektorn. Detta bör

riksdagen, med anledning av vad utskottet anfört, ge regeringen

till känna.

Utskottet tillstyrker utredningens förslag enligt vilket det

blir möjligt för riksdagen att utse f.d. riksdagsledamöter till

revisorer.

I motion 1992/93:K305 föreslås att en utredning bör göras om

att riksdagens utskott får i uppgift att inom sina ämnesområden

följa upp och utvärdera de politiska målen. Detta önskemål är

redan uppfyllt genom Riksdagsutredningens förslag i denna del,

varför motionen avstyrks.

1.9 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden

1.9.1 Gällande ordning

Statsbudgetens innehåll är i mycket begränsad utsträckning

föremål för reglering i grundlagen. Enligt 9 kap. 3 § RF företar

riksdagen budgetreglering för närmast följande budgetår eller

för annan budgetperiod. Riksdagen bestämmer därvid till vilka

belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till

angivna ändamål. Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på

statsbudgeten skall utgå för annan tid än budgetperioden. Vid

budgetregleringen skall riksdagen beakta behovet under krig,

krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för

rikets försvar. Enligt 9:6 RF avger regeringen förslag till

statsbudget till riksdagen.

Statsbudgetens uppställning i tekniskt hänseende, t.ex. med

avseende på indelning i huvudtitlar och anslagstyper, är inte

grundlagsreglerad, varför riksdagen är obunden i varje särskilt

läge. Motivet för detta angavs i grundlagspropositionen (prop.

1973:90) där justitieministern anförde att ständiga förändringar

i fråga om budgetsystemets innehåll, den ekonomisk-politiska

debatten och den tekniska utvecklingen leder till att det

statliga budgetsystemet måste kunna förnyas successivt, varför

regeringsformen inte borde lägga hinder i vägen.

En konsekvens av att det saknas budgettekniska bestämmelser i

grundlagen är att riksdagen kan specificera anslagen i detalj

eller underlåta att göra det. Riksdagen kan också sätta villkor

för anslagen vid angivandet av ändamålen. En annan konsekvens är

att krav på balans mellan inkomster och utgifter saknas.

Själva budgetpropositionen är en översiktlig redovisning av

beräknade inkomster och utgifter. Inkomsterna är specificerade

på olika inkomstslag, och utgifterna är fördelade på 17

huvudtitlar, som väsentligen speglar departementsindelningen.

Förutom departementen utgör statschefen och regeringen,

riksdagen och dess myndigheter, räntor på statsskulden och

oförutsedda utgifter huvudtitlarna i 1993/94 års

budgetproposition. I 19 bilagor till budgetpropositionen

redovisas närmare och motiveras inkomst- och utgiftsposterna i

statsbudgeten. I bilagorna ingår, förutom de 17 huvudtitlarna,

finansplanen och en beredskapsbudget för totalförsvarets civila

del.

1.9.2 Riksdagsutredningen

I betänkandet 1993/94:TK3 diskuteras ett antal principiella

grunder för statsbudgetens indelning i utgiftsområden med

utgångspunkt från rambeslutsmodellens krav på en sådan

indelning. Enligt utredningen bör huvudprincipen vara att

utgiftsområdena skall svara mot de ändamål och de politiska

syften som finns bakom anslagsförslagen. Indelningen bör enligt

utredningens mening tillfredsställa krav på politisk relevans,

statsfinansiellt lämpliga avgränsningar, möjlighet att göra

meningsfulla prioriteringar och att följa upp resultaten. Vidare

bör utgiftsområdena enligt utredningen ha en över tiden önskvärd

fasthet som ändå kan förenas med flexibilitet och möjlig

situationsanpassning. Områdena bör vara en naturlig grund för

regeringens och riksdagens organisation av budgetarbetet.

I utredningen presenteras en skiss med en indelning av

budgetpropositionens för närvarande drygt 600 anslag i 26

utgiftsområden. Indelningen bygger bl.a. på att gemensamma

statsangelägenheter av huvudsakligen konstitutionell eller

finanspolitisk natur fördelas på tre ramar, som tas om hand av

konstitutions-, finans- eller skatteutskottet. En annan princip

är att totalförsvarsutgifterna hålls samman, dvs. att anslag för

det militära och det civila försvaret läggs inom en gemensam

ram. En tredje princip är att anslag för sektorsforskning,

internationella kontakter samt miljöinsatser fördelas på olika

utgiftsområden. Dessutom har fem områden avsedda att rymma rena

hushållstransfereringar, alla med benämningen Ekonomisk

trygghet, skilts ut. Det föreslås även att de areala näringarna,

jord- och skogsbruk samt fiske och anslutande näringar, bildar

ett avgränsat utgiftsområde. Statsskuldsräntor bildar ett eget

område.

En konsekvens av den föreslagna indelningen i utgiftsområden

är att antalet utgiftsområden är fler än antalet utskott, vilket

medför att några utskott får arbeta med mer än en utgiftsram.

Med den föreslagna ordningen blir det inte längre möjligt att

fördela enskilda utgiftsanslag på olika utskott för att

åstadkomma en jämnare arbetsfördelning. En del principiella och

praktiska detaljfrågor beträffande fördelningen av anslag på

olika utgiftsområden återstår att ta ställning till.

I en reservation anför Dan Eriksson (nyd) att utredningen

redan nu borde lägga fram förslag om indelning av statsbudgeten

i utgiftsområden och förslå därmed sammanhängande förändringar i

utskottsindelningen (se vidare avsnitt 1.10.2).

1.9.3 Motionen

I följdmotion K66 yrkande 1 (delvis) begär Dan Eriksson i

Stockholm (nyd) att riksdagen antar förslag om indelning av

statsbudgetens utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i

motionen. Riksdagsutredningens överväganden beträffande

utgiftsområden utgör enligt motionären en tillräcklig grund för

ett sådant förslag.

1.9.4 Utskottets bedömning

Utskottet har inga invändningar mot vad utredningen framför i

denna del och ställer sig därför positiv till de redovisade

principerna om en ny indelning av statsbudgeten i

utgiftsområden. Enligt utskottets mening är den skiss till

indelning i 26 utgiftsområden som utredningen redovisar väl

ägnad att ligga till grund för fortsatta överväganden. Utskottet

ställer sig därför också positivt till förslaget i 1993/94:TK3

enligt vilket den redovisade skissen avses ligga till grund för

vidare överväganden. Beslut bör dock enligt utredningens

bedömning fattas senast hösten 1995 för att kunna beaktas i

budgetarbetet våren 1996. Med hänvisning till vad utskottet här

anfört avstyrks följdmotion K66 yrkande 1 (delvis).

1.10 Utskottsindelningen

1.10.1 Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § RF väljer riksdagen inom sig utskott,

däribland ett konstitutionsutskott, ett finansutskott och ett

skatteutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen. Denna

bestämmelse återfinns i 4 kap. 2 § RO, enligt vilken förutom de

tre nämnda utskotten minst ytterligare tolv andra utskott

tillsätts av riksdagen för en tid fram till valperiodens slut.

Riksdagen kan under riksmöte tillsätta ytterligare utskott för

samma tidsperiod. I tilläggsbestämmelse 4.6.1 RO räknas de

nuvarande 16 utskotten upp, och i 4 kap. 4--6 §§ samt

tilläggsbestämmelserna 4.6.1--16 anges utskottens uppgifter.

1.10.2 Riksdagsutredningen

Utredningen lägger inte fram något färdigt förslag om

utskottsorganisationen utan nöjer sig med ett exempel, i vilket

antalet utskott minskats till 15 eller 14.

Utgångspunkterna för utredningens överväganden om fördelningen

av utgiftsområden för beredning i utskott har varit att utskott

skall kunna behandla mer än ett utgiftsområde men att inga

utgiftsområden skall delas mellan utskott. Den s.k.

fackutskottsprincipen, innebärande att såväl lagstiftnings- som

budgetärenden inom ett ärendeområde behandlas av samma utskott,

bör enligt utredningen behållas. Vidare bör enligt utredningen

transfereringsområden sammanföras med resp. verksamhet.

Den skisserade fördelningen på utgiftsområden på utskott skall

enligt utredningen ses som ett exempel på hur

utskottsorganisationen med relativt små förändringar kan

anpassas till de nya förutsättningar som den förändrade

budgetprocessen ger. Förslag om förändring av den nuvarande

utskottsindelningen och fördelningen av ärenden mellan utskotten

bör enligt utredningen anstå tills definitivt förslag om

utgiftsområden lagts fram.

I en reservation av Dan Eriksson (nyd) anförs att utredningen

redan nu borde lägga fram förslag om indelning i utgiftsområden

och förändringar i utskottsorganisationen, med sikte på

genomförande nästa valperiod. Utredningens längst gående

överväganden borde kunna ligga till grund för ett sådant

förslag. Reservanten skulle för egen del vilja gå längre genom

att föreslå en sammanslagning av lag- och justitieutskotten samt

finans- och skatteutskotten. Ett särskilt miljöutskott borde

inrättas. Jordbruks-, skogs- och fiskefrågor borde enligt

reservanten föras till näringutskottet.

I ett särskilt yttrande av de socialdemokratiska ledamöterna i

utredningen anförs att riksdagen snarast bör inrätta ett

miljöutskott med ansvar för de övergripande miljöfrågorna med

samordnande och pådrivande funktioner. Det är enligt

(s)-ledamöternas mening nödvändigt att ge miljö- och

naturresursaspekterna ännu större betydelse än i dag. Det

nuvarande jordbruksutskottet bör ombildas till ett renodlat

miljöutskott medan frågor om de areala näringarna integreras med

övriga näringsfrågor. Riksdagen kan, redan innan den nya

rambudgeteringen införs, genomföra en del begränsade

förändringar i utskottsorganisationen, t.ex. överföra mer av de

internationella miljöfrågorna till nuvarande jordbruksutskottet,

ändra namnet till miljöutskott och stärka dess samordnande roll

för miljöfrågorna i riksdagen.

I ett särskilt yttrande anför Lars Leijonborg (fp) att en

långsiktigt naturlig förändring av utskottsorganisationen skulle

vara att jordbruksutskottet ombildas till ett miljöutskott och

att jordbruksfrågorna förs till näringsutskottet. Enligt

Leijonborg kan det dock var lämpligt att diskutera denna

förändring parallellt med andra som kan bli aktuella under nästa

mandatperiod. Det kan också vara motiverat med ett särskilt

jordbruksutskott vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.

Reservanten accepterar dessa argument mot att nu genomföra denna

förändring.

1.10.3 Motionerna

I följdmotion 1993/94:K28 begär Thage G Peterson m.fl. (s) att

riksdagen snarast inrättar ett miljöutskott med ansvar för

övergripande miljöfrågor som kemikalier, strålskydd, avfall,

miljölagstiftning, naturvård, miljövårdens organisation samt

skydd för luft, mark och vatten. Utskottet bör också arbeta med

förebyggande miljöskydd, samhällsplanering, naturresurslagen och

plan- och bygglagen. Utskottet bör enligt förslaget vara

samordnande och pådrivande med bibehållet ansvar hos

fackutskotten för miljön inom olika sektorer. Stor vikt bör

läggas vid de internationella frågorna och av FN-konferensen om

miljö och utveckling 1992. Som särskilt angeläget framhålls

miljöarbetet inom EES/EU. Även frågan om Östeuropas miljö och

det utvidgade samarbetet med att återställa Östersjön betonas.

I följdmotion 1993/94:K48 yrkande 2 begär Johan Lönnroth m.fl.

(v) att riksdagen beslutar att varje i riksdagen representerat

parti, som i riket erhållit stöd av 4 % av väljarna, skall vara

representerat i finansutskottet. Enligt motionärerna stärker den

föreslagna ordningen med rambeslutsmodellen finansutskottet på

den övriga riksdagens bekostnad. Detta är ett skäl till att alla

partier som passerat fyraprocentsspärren bör vara

representerade med ordinarie ledamot i finansutskottet.

Finansutskottet bör kunna växla i storlek beroende på antalet

partier i riksdagen så att en rimlig proportionalitet säkras.

I följdmotion 1993/94:K66 yrkande 1 (delvis) begär Dan

Eriksson i Stockholm (nyd) att riksdagen redan nu bör anta

förslag om indelning av statsbudgeten i utgiftsområden och

därmed sammanhängande förändringar i utskottsindelningen. Enligt

motionären utgör riksdagsutredningens överväganden en

tillräcklig grund för ett sådant förslag. Detta bör enligt

motionären byggas på genom att lag- och justitieutskotten samt

finans- och skatteutskotten slås samman. Vidare föreslås att ett

särskilt miljöutskott inrättas och att jordbruks-, skogs- och

fiskefrågor flyttas till näringsutskottet.

Ingrid Hemmingsson (m) begär i motion 1992/93:K303 yrkande 2

att riksdagen beslutar att flytta riksdagens beredning av

turistfrågor till näringsutskottet. Motionären anför att

turismen är basen för ett stort antal småföretag och att det är

först på senare år som turismen har börjat att betraktas som en

näring. Därför bör turistfrågorna behandlas i det utskott som

handhar frågor som rör övrigt näringsliv och inte i

kulturutskottet.

Charlotte Cederschiöld (m) begär i motion 1992/93:K306 att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i motionen om en organisatorisk samordning av jordbruks-

och näringsfrågorna. Motionären erinrar om de jämfört med

EG-länderna höga svenska matpriserna och menar att

välorganiserade särintressen kan bete sig egennyttigt på de

oorganiserades bekostnad på grund av den politiska och

organisatoriska uppbyggnaden av vårt land. I vissa fall kan

lösningen vara att organen, t.ex. departement och utskott,

minskar i antal och samordnas bättre. En samordning av

jordbruks- och näringsfrågorna skulle enligt motionären

sannolikt stärka konsumenternas ställning.

I motion 1992/93:K318 yrkar Håkan Holmberg (fp) att riksdagen

i samband med en översyn av utskottens organisation inrättar ett

miljöutskott. Huvuddelen av miljöfrågorna handläggs i riksdagen

av jordbruksutskottet, trots att intressekonflikten mellan jord-

och skogsbruksintressena och miljöintressena enligt motionären

många gånger är uppenbar. I motionen redovisas den åtskillnad

mellan jordbruks- och miljöfrågor som finns inom regeringen, vid

länsstyrelserna och i kommunerna samt inom EG/EU:s olika organ.

Enligt motionären är utskottsindelningen i riksdagen i detta

avseende föråldrad, varför ett miljöutskott bör inrättas, varvid

jordbruksutskottet antingen kan vara kvar eller uppgå i annat

utskott.

I motion 1992/93:Jo630 yrkande 34 begär Ingvar Carlsson m.fl.

(s) att riksdagen snarast inrättar ett miljöutskott. De

miljöproblem som skall hanteras under 1990-talet skiljer sig

enligt motionärerna delvis från tidigare problem. Många små och

diffusa utsläpp från t.ex. jordbruket, trafiken och konsumtionen

samt hoten mot den biologiska mångfalden dominerar nu och under

lång tid framåt. Denna utveckling måste enligt motionärerna få

konsekvenser även för riksdagens arbetssätt. Ett miljöutskott

bör ha en samordnande roll i riksdagens behandling av

miljöfrågorna. Stor vikt bör enligt motionärerna läggas vid de

internationella frågorna. Miljöutskottet bör också arbeta med

förebyggande miljöskydd. Även utvecklingen av nya instrument som

miljörevision, miljömärkning och kvalitetssäkring bör följas av

utskottet.

I motion 1992/93:Kr513 yrkande 2 begär Henrik S Järrel (m) att

riksdagen belutar att flytta ärenden rörande turism och dylikt

från kulturutskottet till näringsutskottet. Enligt motionären

hör turistfrågor naturligen till Näringsdepartementet men de

handläggs inom riksdagen i kulturutskottet. Naturligare vore

dock enligt motionären om näringsutskottet handlade dessa

frågor.

I motion 1992/93:Ub689 yrkande 3 begär Bert Karlsson (nyd) att

riksdagen beslutar att ett utskott vid beredning av ett förslag

måste genomföra en allsidig belysning av sakfrågan, om det inte

är uppenbart onödigt. Utgångspunkten för motionens yrkande i

denna del är en redogörelse för riksdagens och regeringens

behandling av frågan om rörflen, ett gräs som bl.a. kan användas

som förnyelsebart biobränsle. En slutsats av denna genomgång är

att riksdagen vid behandlingen av en fråga måste ta ett samlat

grepp över hela frågekomplexet, dvs. göra en allsidig bedömning.

1.10.4 Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att utredningen inte lagt fram något

färdigt förslag till en ny utskottsindelning utan nöjt sig med

att redovisa ett exempel. Av exemplet framgår hur

utskottsorganisationen, på basis av en skisserad fördelning på

utgiftsområden, med relativt små förändringar kan anpassas till

de nya förutsättningar som den nya budgetprocessen ger.

Utskottet delar utredningens mening att förslag om förändringar

i utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskottet

bör anstå till dess utgiftsområdena lagts fast. Mot denna

bakgrund tillstyrker utskottet utredningens förslag om fortsatt

utredning av utskottsorganisationen. Med hänvisning till detta

avstyrks följdmotionerna K28, K48 yrkande 2 och K66 yrkande 1

(delvis) samt motionerna 1992/93:K303 yrkande 2, K306, K318,

Jo630 yrkande 34, Kr513 yrkande 2 och Ub689 yrkande 3.

1.11 EU-nämnden

1.11.1 Riksdagsutredningen

Utredningen förslår att en nämnd för Europeiska unionen

(EU-nämnden) inrättas i riksdagen från och med den tidpunkt då

Sverige inträder som medlem i EU. Nämnden skall enligt förslaget

ha i uppgift att samråda med regeringen inför viktigare

ställningstaganden i Europeiska unionens råd. Nämnden bör enligt

utredningen ha en storlek och sammansättning som överensstämmer

med utskottens.

Enligt utredningens mening är det förhållandet att riksdagen

vid ett medlemskap i EU avhänder sig beslutanderätt till EU:s

beslutsfattande institutioner det viktigaste principiella

argumentet för att riksdagen genom EU-nämnden skall

tillförsäkras inflytande över beslutsprocessen inom EU.

Benämningen "nämnd" markerar enligt utredningen att EU-nämnden i

likhet med utrikesnämnden har rådgivande snarare än beredande

uppgifter.

När det gäller EU-nämndens storlek och sammansättning har

utredningen övervägt tre modeller: Grundlagsutredningens inför

EG förslag, innebärande att storleken skulle få variera för att

bl.a. garantera att alla i riksdagen representerade partier

skall ha minst en representant i nämnden, vidare

utskottsmodellen, innebärande proportionellt val och extra

suppleantplatser för partier som inte blir representerade, samt

valberedningsmodellen, innebärande att varje parti har en

representant och att därutöver tio platser fördelas

proportionellt. Utredningen förordar utskottsmodellen.

I en reservation till utredningen framhåller Bertil Måbrink

(v) att EU-nämndens sammansättning bör grundas på

valberedningsmodellen och inte utskottsmodellen. Om

utskottsmodellen används riskerar de små partierna att bli utan

ordinarie ledamot i nämnden. Med tanke på den vikt för det

parlamentariska arbetet som denna nämnd kommer att få i händelse

av svenskt medlemskap i EU är detta enligt reservanten helt

oacceptabelt. Eftersom EU-nämnden avses vara ett forum för

information och samråd, inte beslut, finns det inga matematiska

argument för att stänga ute småpartierna från ordinarie

representation.

I en reservation anför Dan Eriksson (nyd) att det är av

yttersta vikt för demokratin att alla partier som passerat

fyraprocentsspärren till riksdagen är representerade i utskott,

nämnder, delegationer m.m. som sorterar under riksdagen.

Beträffande EU-nämnden borde antalet platser för samtliga

partier som uppnått 4 % i val ha en ordinarie plats och

resterande platser fördelas proportionellt efter storlek.

1.11.2 Motionerna

I följdmotion K66 yrkande 2 (delvis) begär Dan Eriksson i

Stockholm (nyd) att riksdagen antar förslag om EU-nämndens

storlek och sammansättning i enlighet med vad som anförts i

motionen. Enligt motionären är det av yttersta vikt för

demokratin att alla partier som passerat fyraprocentsspärren är

representerade i utskott, nämnder, delegationer m.m. som

sorterar under riksdagen, och så bör gälla även för EU-nämnden.

Beträffande denna nämnd borde alla partier som uppnått 4 % av

rösterna i val till riksdagen få en ordinarie plats och resten

av platserna fördelas proportionellt.

I följdmotion K67 begär Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen

beslutar att alla i riksdagen representerade partier skall vara

representerade i EU-nämnden och att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om EU-nämndens

rätt att inhämta olika riksdagsutskotts yttranden.

Motionärerna anför att EU-nämnden kommer att få en väsentlig

funktion som forum för information och samråd mellan regeringen

och riksdagen. Alla i riksdagen representerade partier bör få

lika möjligheter att följa den information som ges om

EU-arbetet. Nämndens sammansättning bör därför grundas på

valberedningsmodellen. Nämnden bör också ges möjlighet att

inhämta yttranden från fackutskotten för att kunna väga in

utskottens mera expertbetonade synpunkter i olika ärenden.

1.11.3 Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot utredningens förslag i

denna del, innebärande att en nämnd för europeiska unionen

(EU-nämnden) inrättas i riksdagen från den tidpunkt då Sverige

inträder som medlem i Europeiska unionen. Utskottet tillstyrker

även förslaget att EU-nämnden skall ha samma storlek och

sammansättning som utskotten. Frågan om EU-nämndens rätt att

inhämta utskottsyttranden bör enligt utskottets mening utredas

vidare. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet

följdmotionerna K66 yrkande 2 (delvis) och K67.

1.12 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning

1.12.1 Gällande ordning

Enligt 3 kap. 11 § RF får val till riksdagen överklagas hos en

av riksdagen utsedd valprövningsnämnd. Nämnden skall bestå av

ordförande och sex andra ledamöter.

Val till valprövningsnämnden förrättas enligt

riksdagsordningens bestämmelser, vilket innebär att valet sker

enligt proportionalitetens principer. Val förbereds av

valberedningen, som är fri att inom sig komponera den lista den

blir enig om. I kammaren kan strikt proportionalitet påkallas,

men detta är ytterligt ovanligt och har inte varit aktuellt vid

val av valprövningsnämnden. Absolut proportionalitet ger under

innevarande valperiod fyra platser till Socialdemokraterna och

två till Moderata samlingspartiet. Socialdemokraterna har

emellertid avstått en plats till Folkpartiet och en

suppleantplats till Vänsterpartiet, medan Moderata

samlingspartiet avstått en suppleantplats till Centerpartiet.

Med denna ordning saknar Kristdemokratiska samhällspartiet och

Ny demokrati representanter i nämnden.

1.12.2 Riksdagsutredningen

I sina överväganden anför utredningen att beroende på den

aktuella partiställningen i riksdagen skulle en ökning av

antalet ledamöter i valprövningsnämnden så att alla partier får

minst en suppleantplats i vissa fall medföra att nämnden blir

mycket stor. Enligt utredningen är det komplicerat att utarbeta

lagregler som inom ramen för oförändrat antal ledamöter både ger

så många partier som möjligt plats i nämnden och största möjliga

proportionalitet. Utredningen utgår från att det nuvarande

systemet att de största partierna avstår platser till de mindre

även framdeles kommer att tillämpas och att nämnden därigenom

får en så allsidigt avvägd sammansättning som möjligt.

I en reservation av Dan Eriksson (nyd) anförs att det är av

yttersta vikt för demokratin att alla partier som passerat

fyraprocentsspärren till riksdagen är representerade i utskott,

nämnder, delegationer m.m. som sorterar under riksdagen och

därför även valprövningsnämnden. I denna nämnd bör enligt

reservanten samtliga partier som uppnått 4 % av rösterna i val

ha en ordinarie plats och resten fördelas proportionellt efter

storlek.

1.12.3 Motionen

I följdmotion K66 yrkande 2 (delvis) begär Dan Eriksson i

Stockholm (nyd) att riksdagen antar förslag om

valprövningsnämndens storlek och sammansättning i enlighet med

vad som anförts i motionen (se avsnitt 1.11.2).

1.12.4 Utskottets bedömning

Utredningen föreslår, med hänvisning till tekniska och

praktiska omständigheter, inga förändringar i fråga om

valprövningsnämndens storlek och sammansättning. Utredningen har

utgått från att det nuvarande systemet, enligt vilket de största

partierna avstår platser till de mindre, kommer att tillämpas

även framgent och att nämnden därigenom får en så allsidig

sammansättning som möjligt. Utskottet instämmer i utredningens

bedömning och tillstyrker ställningstagandet i denna del.

Följdmotion K66 yrkande 2 (delvis) avstyrks.

1.13 Återstående frågor samt former för fortsatt arbete

1.13.1 Utgiftsområden och utskottsorganisationen

Den nya budgetordning som utredningen föreslagit avses att

tillämpas för första gången hösten 1996. Utredningen föreslår

att slutligt beslut om budgetpropositionens indelning i

utgiftsområden och om riksdagens utskottsorganisation får anstå

till år 1995 eller senast våren 1996. Utredningen föreslår

vidare, som en konsekvens härav, att val till utskotten sker för

ett riksmöte i taget under den valperiod som inleds med 1994/95

års riksmöte. Vidare föreslås att utredningens expertgrupp i

samarbete med regeringskansliet fortsätter att bereda frågorna

om utgiftsområdenas indelning. Expertgruppen bör också enligt

utredningen fortsätta att överväga utskottsorganisationen bl.a.

avseende sambanden mellan uppbyggnaden av utgiftsområdena och

utskottsindelningen. Även andra kombinationer av utgiftsområden

än de som utredningen diskuterat bör kunna prövas. Mera

genomgripande förändringar i utskottsorganisationen bör enligt

utredningen inte uteslutas. Expertgruppen bör också överväga hur

utskottens kansliresurser kan anpassas till en ny

utskottsindelning och till de nya arbetsuppgifterna med

uppföljning och utvärdering.

1.13.2 EU-nämnden

EU-nämnden föreslås, som framgått i det föregående, få en

storlek och sammansättning som överensstämmer med utskottens.

Utredningen har dock inte närmare diskuterat formerna för

nämndens arbete eller för dess kontakter med utskotten och inte

heller dess behov av kansliresurser m.m. Dessa frågor föreslås

utredas vidare.

1.13.3 Utvärdering av genomförandet av utredningens förslag

I utredningens principbetänkande föreslogs bl.a. att

kansliresurserna för Riksdagens revisorer skulle utvidgas

stegvis under en treårsperiod och att en utvärdering skulle

göras efter ett och ett halvt år. Utredningen föreslår i sitt

sista delbetänkande att en utvärdering bör göras även av

genomförandet och effekterna av de beslut som riksdagen fattar

med utgångspunkt i utredningens förslag i dess helhet.

Enligt utredningen kan det vara lämpligt att utredningens

expertgrupp under tiden fram till hösten 1994 fortsätter att

bereda de frågor som återstår att belysa och att talmannen och

talmanskonferensen efter valet bör ta ställning till frågornas

fortsatta hantering och till behovet av ytterligare

utredningsinsatser.

1.13.4 Utskottets bedömning

Utskottet, som i olika delavsnitt i det föregående markerat

behovet av fortsatt utredning av t.ex. budgetpropositionens

indelning i utgiftsområden, utskottsorganisationen och

EU-nämnden, har inga erinringar mot vad utredningen föreslagit i

fråga om den fortsatta hanteringen av dessa frågor och

tillstyrker därför förslaget i denna del. Det gäller också

förslaget om en utvärdering av genomförandet och effekterna av

de beslut som riksdagen fattar med utgångspunkt från

utredningens förslag i dess helhet, vilket utskottet

tillstyrker.

2. Övriga frågor

2.1 Riksmötets öppnande

2.1.1 Gällande bestämmelser

Lagtima riksmöte öppnas enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen

vid ett särskilt sammanträde senast på riksmötets tredje dag,

varvid statschefen på talmannens hemställan förklarar riksmötet

öppnat. Talmannen fastställer efter samråd med vice talmännen

ordningen för detta sammanträde. Den nuvarande ordningen

infördes år 1975 sedan den nya regeringsformen trätt i kraft.

2.1.2 Motionen

I motion 1992/93:K320 begär Harriet Colliander och Simon

Lilliedahl (nyd) att riksdagen beslutar om återinrättande av den

ordning som gällde vid riksdagens högtidliga öppnande före 1975.

Det tidigare högtidliga öppnandet, som flyttades från slottets

rikssal till riksdagens plenisal i samband med den nya

regeringsformens ikraftträdande 1975, har enligt motionärerna

blivit mindre högtidligt och saknas av många. Därför föreslås en

återgång till den ordning som gällde före 1975.

2.1.3 Tidigare behandling

Motioner med förslag om att återgå till den gamla ordningen,

då öppnandet var förlagt till Rikssalen i Kungliga Slottet har

behandlats och avslagits vid ett antal tillfällen, senast hösten

1992 (1992/93:KU9). Då hänvisade utskottet till tidigare

ställningstaganden och uttalade att riksdagsöppnandet bör äga

rum i riksdagens plenisal. Utskottet erinrade om att det enligt

den gällande ordningen är talmannen som fastställer formerna för

riksdagens öppnande.

I en reservation (nyd) anfördes att starka skäl talade för att

åter förlägga öppnandet till Rikssalen, varigenom öppnandet

skulle präglas av värdighet och tradition. I ett särskilt

yttrande (m) uttalades att det fanns ett värde i att riksdagens

öppnande av hävd var förlagt till Rikssalen. De moderata

ledamöterna anslöt sig dock till uppfattningen att det är

talmannens uppgift att fatta beslut om hur öppningsceremonin bör

utformas.

2.1.4 Utskottets bedömning

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden i denna fråga

uttalar utskottet att riksdagens öppnande bör äga rum i

plenisalen och erinrar om att det är talmannen som fastställer

formerna för riksdagens öppnande. Utskottet avstyrker motion

1992/93:K320.

2.2 Ledamöternas placering i kammaren m.m.

2.2.1 Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen skall för varje ledamot

finnas en särskild plats i plenisalen. Enligt

tilläggsbestämmelse 2.3.1 tar ledamöterna plats i plenisalen

valkretsvis. Särskilda platser skall finnas för talmannen och

vice talmännen samt för statsråden.

2.2.2 Motionen

Charlotte Cederschiöld (m) begär i motion 1992/93:K310 att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i motionen om riksdagsarbetets utformning vad gäller

bl.a. placeringen av ledamöterna i kammaren. Motionären anför

att i de allra flesta parlament liksom i de flesta svenska

parlamentariska församlingar är ledmöterna placerade efter

partitillhörighet, medan det i det svenska parlamentet tillämpas

en udda ordning med valkretsvis placering. Detta missgynnar

enligt motionären politiskt majoritetstänkande och gynnar

"bytänkande". Vid den pågående översynen av riksdagsarbetet är

det angeläget att de villkor för det parlamentariska arbetet som

är vanliga i andra europeiska länder eftersträvas.

2.2.3 Tidigare behandling

Utskottet avstyrkte hösten 1992 (1992/93:KU9) ett

motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella. Utskottet

sade sig ha förståelse för motionärernas synpunkter men menade

att effekterna inte blir de avsedda med den nuvarande

utformningen av plenisalen. En omdisponering måste ske om man

vill skapa en tätare debattatmosfär.

2.2.4 Utskottets bedömning

Med hänvisning till tidigare ställningstagande avstyrker

utskottet motion 1992/93:K310.

2.3 Riksdagens arbetsformer m.m.

2.3.1 Gällande bestämmelser

Bestämmelser om riksdagsarbetet finns i 4 kap. regeringsformen

och i riksdagsordningen med tilläggsbestämmelser. Regeringen och

varje riksdagsledamot får enligt huvudregeln väcka förslag om

allt som kan komma under riksdagens prövning, och sådana ärenden

skall -- också enligt huvudregeln -- före avgörandet beredas av

utskott (4 kap. 3 § regeringsformen).

Regeringen avger förslag till riksdagen genom proposition

(3 kap. 1 § riksdagsordningen). Proposition avlämnas genom att

den ges in till kammarkansliet och anmäls av talmannen vid

sammanträde med kammaren efter det att den har delats ut till

riksdagens ledamöter. Propositioner m.fl. ärenden skall för

beredning hänvisas till utskott. Innan ett ärende hänvisas till

utskott skall det normalt bordläggas vid sammanträde med

kammaren. Utskott måste i ett betänkande ta ställning till

förslag som framförts i remitterat ärende.

Stödet till partigrupperna utgår i form av kanslistöd, som

omfattar grundbidrag resp. mandatbidrag, samt kontorshjälp och

resebidrag. Kanslistödet utgör för en partigrupp som företräder

ett regeringsparti 0,9 miljoner kronor per år och för övriga

partigrupper 1,8 miljoner kronor per år. Mandatbidraget uppgår

till 27 000 kr per år och mandat. Kontorshjälp utgår till

ledamöterna beräknat efter normen ett biträde per tre ledamöter.

Bidraget utgör för varje kontorsbiträde 204 000 kr per år exkl.

arbetsgivaravgifter. Resebidraget utgår med 14 000 kr per

mandat för partigrupper som består av högst 20 ledamöter. Övriga

partigrupper erhåller 14 000 kr per mandat för de första 20

mandaten och 7 000 kr per mandat för de mandat som överstiger

20.

2.3.2 Motionerna

I en följdmotion 1993/94:K32 yrkande 2 till

Riksdagsutredningens förslag begär Stefan Attefall (kds) att

riksdagen beslutar att uppdra till Riksdagsutredningen att

överväga riksdagsledamöternas arbetsförhållanden avseende

antalet ledamöter, sekreterarresurser, stödformer etc.

I motionen anförs att den enskilde riksdagsledamoten i Sverige

endast förfogar över kostnadsersättningen personligen, medan det

ekonomiska stödet i övrigt går till partigrupperna. Det medför

enligt motionären att utrymmet för individuella val av

arbetsformer och eget utredningsarbete är mycket litet. Mycket

talar enligt motionären för att tyngdpunkten i detta hänseende

bör förskjutas något från partigrupperna till den enskilde

ledamoten. Som exempel på åtgärder nämns att medlen till

riksdagsledamöternas sekreterarhjälp och utredningsresurser bör

förstärkas och utbetalas till den enskilde ledamoten, som

därefter kan fördela resurserna efter sina egna behov och

önskningar. En minskning av antalet ledamöter från 349 till 249

skulle enligt motionären kunna finansiera den föreslagna

resursförstärkningen.

I motion 1992/93:K321 av Ulf Kristersson m.fl. (m, s), som rör

riksdagsledamöternas ställning, anför motionärerna i denna del

bl.a. följande. Regeringens propositioner bör läggas direkt i

kammaren och förslagen diskuteras där först, innan de går till

utskotten för detaljarbete. På det viset kan stora och viktiga

frågor debatteras i stort först, innan detaljarbetet vidtar.

Alla regeringens propositioner skall presenteras i riksdagen

först och i princip behandlas på samma sätt som

budgetpropositionen. En sådan ordning -- att propositionerna

debatteras i kammaren direkt -- skulle innebära en bättre

behandling av frågor som inte naturligt hör hemma under något

utskott. -- För att förbättra utskottens möjlighet att följa upp

de beslut som riksdagen fattar, och för att seriöst granska

regeringens sätt att verkställa riksdagens beslut, bör

utskottens kompetens och kraft byggas ut. Detsamma gäller

förutsättningarna för att genomföra verkliga utskottsförhör.

Riksdagsledamöternas personliga resurser bör förstärkas i

samband med att deras antal minskas. Huvuddelen av det direkta

stödet till partikanslierna bör i stället för som hittills utgå

direkt till ledamöterna, och enskilda riksdagsledamöter kan

samarbeta om gemensamma resurser.

2.3.3 Tidigare behandling

Frågan om debatter i anslutning till avlämnande av

propositioner i riksdagen har behandlats av

Folkstyrelsekommittén i ett delbetänkande med titeln Försök med

nya arbetsformer i riksdagen (bilaga till proposition

1984/85:190).

I betänkandet konstateras att det förutom interpellationer och

frågor också finns andra möjligheter att anordna debatter i

aktuella frågor i riksdagen. Det gäller debatt utan samband med

annan handläggning (s.k. fristående debatt) enligt RO 2:10,

vidare debatt i anslutning till att regeringen lämnar meddelande

till riksdagen genom skrivelse eller också muntligen genom

statsråd (RO 3:6) och slutligen möjligheten att debattera en i

kammaren nyligen avlämnad proposition, då kammaren beslutar om

remiss till utskott (remissdebatt).

I förslagsdelen anförde kommittén att remissdebatter borde

begäras i större utsträckning än vad som dittills varit fallet.

En nackdel med remissdebatter var enligt kommittén att de störde

planeringen av kammarens reguljära arbete. För att minska denna

nackdel vore det en lämplig ordning att partierna kom överens om

en maximitid för debatten.

Utskottet (KU 1984/85:36) berörde i sitt betänkande den

aktuella frågan kortfattat och uttalade sig för att de

möjligheter att få till stånd debatter i aktuella frågor som

Folkstyrelsekommittén pekat på borde utnyttjas i den planerade

försöksverksamheten med nya arbetsformer.

Frågan om service till ledamöterna behandlades senast av

utskottet hösten 1992 (1992/93:KU9). Det gällde då främst

genomförandet och konsekvenserna av riksdagens beslut vid

1988/89 års riksmöte att förstärka kontorshjälpsstödet till

ledamöterna. Genom beslutet höjdes stödet till en nivå som från

den 1 juli 1991 motsvarar en assistent per tre ledamöter.

Samtidigt beslutades att en viss förstärkning skulle ske

beträffande kanslistödet till riksdagens partigrupper. En första

utvärdering som genomförts av förvaltningskontoret redovisades

våren 1991. Den har bl.a. visat att antalet handläggare vid

partikanslierna hade ökat under den studerade tidsperioden.

En andra utvärdering har redovisats våren 1993. Av denna

framgår bl.a. att det finns stora skillnader mellan partierna

vad gäller kontorshjälpens omfattning och utformning. Det

framgår också att assistenternas yrkesroll förändras i riktning

mot mer kvalificerade arbetsuppgifter eller mot mellanformer av

assistent- och handläggaruppgifter. I samtliga partier finns

stora skillnader mellan ledamöterna när det gäller i vilken

utsträckning kontorshjälpen utnyttjas. Enligt undersökningen

finns det inte något missnöje med tilldelningen av kontorshjälp

från kvantitativ synpunkt.

Utskottet underströk i det tidigare nämnda utlåtandet att ett

gott personligt ledamotsstöd innefattande såväl utredar- och

handläggarfunktioner som sedvanlig assistenthjälp är en

förutsättning för att ledamöterna skall ha möjlighet att på

bästa sätt fullgöra sina uppdrag. Den betydande uppbyggnaden av

stödet som skett under senare år har av inte minst praktiskt

administrativa skäl kanaliserats via partikanslierna. I

sammanhanget torde även, framhöll utskottet, frågor om

lokaltillgång och lokalutnyttjande ha betydelse. Under

hänvisning till det anförda ansåg utskottet att det inte fanns

grund för att förorda att riksdagens ledamöter erhåller

politiska sekreterare på hel- eller deltid.

2.3.4 Utskottets bedömning

Som framgått av vad utskottet anfört ovan finns det inga

formella hinder mot att i kammaren genomföra debatter i

anslutning till avlämnande av propositioner. Med hänvisning till

detta får önskemålen i motion 1992/93:K321 i denna del anses

tillgodosedda. Något tillkännagivande till talmanskonferensen

behövs däremot inte, varför motionen avstyrks.

I motionerna 1992/93:K321 (delvis) och 1993/94:K32 yrkande 2

föreslås en omläggning av den nuvarande ordningen med det

ekonomiska stödet till partikanslierna. Enligt motionärerna bör

stödet helt eller delvis gå direkt till ledamöterna med

möjlighet för dessa att själva bestämma över stödets användning.

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till dels den

genomförda förstärkningen av kontorshjälpsstödet till

ledamöterna, dels ett tidigare uttalande om att uppbyggnaden av

stödet av inte minst praktiskt administrativa skäl har

kanaliserats via partikanslierna. Enligt den senaste

utvärderingen våren 1993 framstår ledamöterna som relativt nöjda

med tilldelningen av kontorshjälp.

Utskottet konstaterar dock att det finns olika uppfattningar

bland ledamöterna om hur servicen kan organiseras beroende på

att man arbetar på olika sätt. I den mån det finns ett starkt

önskemål bland ledamöterna att försöksvis omfördela stödet så

att ledamöterna får fritt disponera en viss del av detta, står

det partierna fritt att göra detta.

Innan resultatet av den nu pågående utvärderingen av det

utbyggda stödet föreligger är utskottet inte berett att ta upp

frågan om en omläggning av det ekonomiska stödet till partierna

i den riktning som motionärerna vill, varför motionerna

1992/93:K321 (delvis) och 1993/94:K32 yrkande 2 avstyrks.

2.4 Registrering av ledamöternas ekonomiska intressen

2.4.1 Motionerna

I motion 1992/93:K309 begär Eva Zetterberg m.fl. (v) att

riksdagen uppdrar till talmanskonferensen att utreda frågan om

registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen. Med

hänvisning till bl.a. KU:s ingående granskning av statsrådens

ekonomiska förhållandena finns det enligt motionärerna mycket

som talar för att riksdagsledamöternas ekonomiska intressen på

samma sätt bör bli föremål för granskning. Bl.a. styrelseuppdrag

i privata företag kan enligt motionärerna påverka ledamöternas

oberoende. De politiska partiernas självklara intresse att se

till att deras representanter sköter sina uppdrag på ett

förtroendefullt sätt står inte i motsatsställning till en

offentlig registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska

intressen, anser motionärerna.

I motion 1993/94:K309 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s och fp)

upprepas, med i stort sett samma motivering som i den förra

motionen, förslaget att riksdagen beslutar uppdra åt

talmanskonferensen att utreda frågan om offentlig registrering

av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen och uppdrag.

2.4.2 Tidigare behandling

Utskottet har behandlat frågor om insyn i och registrering av

politikers ekonomiska intressen vid flera tillfällen under

senare år. Utskottet har därvid avstyrkt motionsyrkanden med

hänvisning till att uppgifter om ekonomiska förhållanden, t.ex.

inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och aktieinnehav över en

viss nivå samt ledamotskap i bolagsstyrelse, i stor omfattning

ändå är offentliga och att några särregler för politiker i dessa

avseenden inte varit motiverade.

Senast behandlades dessa frågor hösten 1992 (1992/93:KU9). Vid

detta tillfälle framhöll utskottet att det i första hand bör

ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att deras

kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag de

nominerats för. Mot beslutet reserverade sig den

socialdemokratiska gruppen. I reservationen anfördes att

registrering av parlamentsledamöternas ekonomiska intressen

förekommer i bl.a. Norge, Frankrike, Portugal, Spanien och

Storbritannien. Syftet med registreringarna angavs i huvudsak

vara att klarlägga i vad mån en ledamots

förmögenhetsförhållanden kan skapa risk för lojalitetskonflikter

i uppdraget som ledamot. Bl.a. inkomstuppgifter,

fastighetsinnehav och innehav av mer än 500 aktier i ett

registrerat bolag samt ledamotskap i bolagsstyrelser borde

enligt reservanterna anmälas till registrering.

2.4.3 Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det i dag finns en bred uppslutning

bakom tanken att uppgifter om riksdagsledamöternas ekonomiska

förhållanden liksom ledamotskap i olika slags styrelser bör

finnas registrerade och tillgängliga för allmänheten. Exempel på

ekonomiska förhållanden som bör registreras är uppgifter om

inkomst samt innehav av fastigheter och aktier. När det gäller

styrelseuppdrag som kan komma i fråga för registrering rör det

sig t.ex. om uppdrag i bolagsstyrelser, ekonomiska föreningar,

företags- och branschorganisationer, fackliga organisationer och

organisationer med anknytning till boendet.

Syftet med en sådan registrering bör enligt utskottets mening

vara att öppet redovisa de olika bindningar och intressen som

kan tänkas påverka det politiska uppdraget.

Den praktiska sidan av saken gäller bl.a. hur ett system av

här avsett slag skall administreras. För detta behövs bl.a.

regler för vilka uppgifter som skall lämnas för registrering,

vem som skall ta hand om dessa uppgifter, hur uppgifterna skall

uppdateras och i vilken form de skall presenteras.

Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening riksdagen, med

anledning av motionerna 1992/93:K309 och 1993/94:K309, uppdra åt

förvaltningskontoret att utreda frågan och till riksdagen

redovisa sina överväganden och förslag.

2.5 Ökat samarbete mellan de nordiska parlamenten

2.5.1 Gällande ordning

Någon särskild reglering av samarbetet mellan parlamenten i de

nordiska länderna finns inte. Samarbetet mellan de nordiska

länderna regleras allmänt genom ett avtal som trädde i kraft den

1 juli 1963, det s.k. Helsingforsavtalet. Avtalet har reviderats

vid flera tillfällen, senast 1993.

I avtalet regleras samarbetet på flera olika sakområden:

rättsligt, kulturellt, socialt och ekonomiskt samarbete samt

samarbete på samfärdselns och miljövårdens område. Samarbetet

äger rum inom det Nordiska ministerrådet, på statsministrarnas,

utrikesministrarnas och övriga ministrars möten, i särskilda

samarbetsorgan och mellan ländernas fackmyndigheter.

Härutöver finns centrala samarbetsavtal på en rad områden,

däribland en överenskommelse om gemensam nordisk

arbetsmarknad, en nordisk arbetsmiljökonvention, en

miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

samt en konvention om social trygghet.

2.5.2 Motionen

Ingela Mårtensson (fp) yrkar i motion 1992/93:K308 att

riksdagen tar initiativ till att öka samarbetet mellan de

nordiska parlamenten. Motionären hänvisar till förslag som

tidigare redovisats om att förstärka och strukturera det

nordiska regeringssamarbetet. På likartat sätt bör de nordiska

parlamenten söka nya former för att stärka samarbetet. Enligt

motionären borde det vara självklart att alla nordiska

parlamentariker skulle kunna resa fritt i Norden. En tänkbar

form för samarbete är enligt motionären s.k. pryoverksamhet i

näringslivet eller offentlig verksamhet. Riksdagsledamöter

skulle också kunna vistas i ett annat nordiskt parlament under

en vecka för att skaffa kunskaper och erfarenheter.

2.5.3 Utskottets bedömning

Av utskottets redovisning ovan har framgått att det nordiska

samarbetet är omfattande och försiggår på en mängd sakområden

och i olika fora. Utskottet, som delar motionärens uppfattning

att det är önskvärt med ett ökat samarbete mellan parlamenten i

de nordiska länderna, anser att det närmast ankommer på

talmanskonferensen att överväga ett sådant ökat samarbete.

Därmed får motionärens önskemål anses tillgodosedda. Något

initiativ från riksdagen är emellertid inte nödvändigt, varför

motion 1992/93:K308 avstyrks.

2.6 Riksdagsarrangemang utanför Stockholm

2.6.1 Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 1 § regeringsformen sammanträder riksdagen till

riksmöte årligen. Riksmöte hålls i Stockholm, om inte riksdagen

eller talmannen bestämmer annat av hänsyn till riksdagens

säkerhet eller frihet. Enligt Grundlagberedningen (SOU 1972:15

s. 131) får det förutsättas att riksdagen träffar avgörande, om

frågan aktualiseras under pågående riksdagsarbete. Enligt

Grundlagberedningen inbegrips i ett sådant fall, förutom hänsyn

till rikets säkerhet eller frihet, "också ett sådant fall som

att ledamöternas hälsa -- -- -- för fara, t.ex. på grund av en

epidemi". Att riksdagens säkerhet och frihet kan vara i fara vid

krig eller krigsfara är enligt grundlagskommentaren (Holmberg &

Stjernquist s. 166) uppenbart. Särskilda bestämmelser om

riksdagens sammanträdesort vid krig eller krigsfara finns i 13

kap. 1 § RF.

2.6.2 Motionen

I motion 1992/93:K311 begär Johan Lönnroth m.fl. (v) att

riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att föreslå

riksdagsaktiviteter som kan vara lämpliga att placera utanför

Stockholm. Enligt motionärerna borde den moderna

informationsteknologin göra det möjligt att förlägga delar av

det lagfästa riksdagsarbetet utanför Stockholm i form av t.ex.

utskottsförhör eller interpellationsdebatter på platser som är

särskilt berörda av det aktuella ärendet. Även något plenum

borde kunna komma i fråga. En utplacering av riksdagsaktiviteter

skulle enligt motionärerna förankra och sprida kunskaper om

riksdagen bättre över landet och motverka den nuvarande

koncentrationen av mediebevakning till riksdagshuset.

2.6.3 Utskottets bedömning

Som framgått ovan stadgas uttryckligen i regeringsformen, att

riksmöte skall hållas i Stockholm. Endast av hänsyn till

riksdagens säkerhet eller frihet kan riksmötet förläggas till

annan ort. På de grunder som motionärerna anför kan således inte

sammanträden med riksdagen eller dess utskott äga rum utanför

Stockholm. Någon anledning att ändra grundlagen på denna punkt

föreligger heller inte. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motion 1992/93:K311.

2.7 Ersättare för riksdagsledamöter

2.7.1 Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen skall det finnas ersättare

för kammarens ledamöter. Ersättare inträder enligt 4 kap. 9 § RF

då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör

regeringen.

Riksdagsledamot kan enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen efter

prövning erhålla ledighet från sitt uppdrag. Om ledighet

beviljas för minst en månad skall uppdraget utövas av ersättare.

I sitt förslag om införande av ersättare i riksdagen (SOU

1970:17) föreslog Grundlagberedningen att det skulle finnas

ersättare för riksdagsledamot som antingen är frånvarande eller

talman eller tillhör regeringen. I de två senare fallen skulle

enligt förslaget alltid ersättare inkallas, i det förstnämnda

fallet endast om frånvaron beräknades till minst femton dagar

eller, vid kortare frånvaro, om minst tio av riksdagens

ledamöter begärde det. Som skäl för förslaget framhöll

beredningen främst att ersättarsystemet skulle bidra till att

upprätthålla den partimässiga balansen i riksdagen.

I propositionen (prop. 1972:66) gavs systemet en annan

utformning än vad beredningen föreslagit. Departementschefen

förordade att systemet skulle komma till användning under sådana

förhållanden att ersättaren kunde göra en meningsfull insats i

riksdagen. Systemet fick inte vara sådant att det skapade

svårigheter i riksdagsarbetet. Från dessa synpunkter fann

departementschefen det angeläget att ersättare inte skulle kunna

kallas in vid enstaka tillfällen under mycket kort tid. Som en

följd av denna inställning till ledighetsperiodens längd

avvisade departementschefen även beredningens förslag om att ett

visst minsta antal ledamöter skulle kunna påkalla att ersättare

kallades in vid kortare ledighet. På dessa grunder föreslogs att

ersättare skulle kallas in om ledigheten avsåg minst en månad.

Utskottet (KU 1972:30) anslöt sig till det synsätt som

redovisats i propositionen och menade att en lämplig avvägning

skulle nås mellan olika intressen som det fanns skäl att beakta

om den föreslagna regeln godtogs och tillstyrkte förslaget i

denna del.

2.7.2 Motionen

I motion 1993/94:K313 begär Ian Wachtmeister och Dan Eriksson

(nyd) att riksdagen beslutar om en sådan ändring i

riksdagsordningen att det blir möjligt att inkalla ersättare

även vid kortare tids sjukdom samt vid uppdrag på annan ort.

Motionärerna anför att det med nuvarande ordning inte är

möjligt att inkalla ersättare för en kortare tid än 30 dagar.

För partier som står utanför kvittningssystemet är denna ordning

ett problem. Det är enligt motionärerna viktigt att tillfällig

sjukdom inte skapar hasardmoment vid voteringar, där avgörandet

hänger på några få röster. Därför bör ersättare kunna inkallas

vid kortare sjukdom. Enligt motionärerna bör grundprincipen vara

att riksdagen är samlad när besluten fattas. Voteringar skulle

kunna ske på vissa, i förväg fastställda tider.

2.7.3 Utskottets bedömning

Som framgått av redovisningen ovan har frågan om den minsta

ledighetstid som medför att ersättare kallas in för ledamot

övervägts principiellt i förarbetena till den här aktuella

lagstiftningen. Av förarbetena framgår klart att tanken på att

kalla in ersättare för tjänstgöring under en mycket kort tid

avvisades. Motivet för restriktiviteten är att ersättaren skall

kunna göra en meningsfull insats och att ersättarsystemet inte

får skapa svårigheter i riksdagsarbetet. Enligt utskottets

bedömning är dessa faktorer fortfarande giltiga. Några nya

omständigheter har enligt utskottets mening inte kommit till som

ändrar bedömningen. Med hänvisning till detta avstyrks motion

1993/94:K313.

2.8 Regler för statsråds inlägg i riksdagsdebatterna

2.8.1 Gällande bestämmelser

I tilläggsbestämmelse 2.14.1 i riksdagsordningen anges bl.a.

bestämmelser om längden på anföranden vid överläggning i

kammaren. Föranmälan om debattinlägg skall uppta den beräknade

tiden för anförandet. Anförande utan förhandsanmälan får inte

överstiga sex minuter, om talmannen inte medger längre tid. Nytt

anförande från den som tidigare haft ordet i en viss fråga får

inte överstiga tre minuter.

I 2 kap. 15 § riksdagsordningen sägs bl.a. att statsråd får,

med bortseende från talarlistan, göra kortare inlägg för att

bemöta annan talare. Enligt tilläggsbestämmelse 2.15.3 får

särskilt inlägg från statsråd till bemötande av annan talare

inte överstiga tio minuter. Ledamot som beviljats rätt till

genmäle får yttra sig före statsrådet.

Bestämmelserna för när ett statsråd besvarar en interpellation

framgår av tilläggsbestämmelse 6.1.3 till riksdagsordningen. Vad

gäller statsrådet får svaret räcka längst tio minuter.

Statsrådet kan därutöver få ordet för ytterligare två anföranden

om vardera längst sex minuter. Kortare inlägg av det slag som

avses i RO 2:15 från statsråd får i en interpellationsdebatt

inte överstiga tre minuter. På sådant inlägg får inte avges

genmäle.

2.8.2 Motionen

I motion 1993/94:K315 begär tredje vice talman Bertil Fiskesjö

(c) att riksdagen beslutar om en ändring i riksdagsordningen i

fråga om bestämmelserna om statsrådens särskilda inlägg i

riksdagsdebatterna.

Enligt motionären är bestämmelserna oklara. Att ett statsråds

kortare inlägg inte betraktats som replik utan som ett

huvudanförande har tidigare inte varit förenat med några

olägenheter men har föranlett problem på senare tid i samband

med skilda rekommenderade debattregler.

För att råda bot på den rådande osäkerheten föreslås i

motionen vissa huvudregler för hanteringen av statsrådens

yttranderätt. Ett statsråd som inte föranmält sig till en debatt

kan enligt förslaget få ordet för ett eller flera särskilda

inlägg om tio minuter. Varje sådant inlägg betraktas enligt

förslaget som ett huvudanförande. Härutöver har statsråd rätt

till replik i huvudsak enligt samma regler som gäller för

ledamöterna. Statsråd bör alltid ha rätt till sista ordet i

interpellationsdebatter.

2.8.3 Utskottets bedömning

De förändringar i riksdagsordningen som föreslås i motionen

avser lösningar på tre problem. Det första gäller vissa

oklarheter i fråga om bestämmelserna i 2 kap. 15 §

riksdagsordningen om statsrådens inlägg i debatterna i vissa

fall. Det andra gäller praxis i fråga om bl.a. bestämmelserna om

tidsbegränsning för statsråds anföranden som inte är

förhandsanmälda (tilläggsbestämmelse 2.14.1 andra stycket). Det

tredje gäller hur statsråd kan garanteras få sista ordet i ett

replikskifte i allmänna debatter (tilläggsbestämmelse 2.15.1)

resp. interpellationsdebatter (tilläggsbestämmelse 6.1.3 fjärde

stycket).

Enligt utskottets mening är det ett väsentligt intresse att

bestämmelserna om debatterna i kammaren är klara och tydliga. De

i motionen föreslagna ändringarna i riksdagsordningen innebär

dels klarläggande av vissa bestämmelser där oklarhet råder, dels

en konfirmering av en framvuxen praxis. Utskottet har inhämtat

att talmannen avser att tillsätta en arbetsgrupp som skall göra

en allmän översyn av riksdagens debattregler. Utskottet

förutsätter att de i motion 1993/94:K315 upptagna frågorna

behandlas i detta sammanhang. Utskottet avstyrker med hänsyn

härtill motionen.

2.9 Iakttagande av beredskapshänsyn vid beredning av

riksdagsärenden

2.9.1 Gällande bestämmelser m.m.

Ärenden om den militära och -- i den mån sådana ärenden inte

tillhör något annat utskotts beredning -- den civila delen av

totalförsvaret samt ärenden om samordningen inom totalförsvaret

ligger inom försvarsutskottets beredningsområde

(tilläggsbestämmelse 4.6.7 i riksdagsordningen).

Inom regeringskansliet har Försvarsdepartementet ansvaret för

samordning inom totalförsvaret, och det kan nämnas att

departementets huvudenhet för totalförsvarets civila del har

kontaktpersoner för övriga departement.

Regeringen framhöll i propositionen inför 1992 års

försvarsbeslut (prop. 1991/92:102) att grunden för

totalförsvarets civila del är det fredstida samhället.

Försvarsutskottet påpekade vid sin behandling av propositionen

bl.a. att ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande

ansvar i krig, att denna ansvarsprincip också innebär ett ansvar

för att beredskapsaspekterna beaktas vid planering av

verksamheten i fred samt att i planering och samhällsutveckling

tidigt ta hänsyn till sårbarhet och risker minskar behovet av

kostnadskrävande beredskapsåtgärder och ökar dessutom säkerheten

i det fredstida samhället (1991/92:FöU12). Principen kommer till

uttryck i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom

totalförsvarets civila del. I denna förordning anges att varje

myndighet i sin verksamhet skall beakta totalförsvarets krav och

att en utgångspunkt för myndigheternas planering är att en

myndighet med ansvar för en viss verksamhet i fred skall behålla

detta ansvar också under krig om verksamheten skall

upprätthållas då.

2.9.2 Motionen

I motion 1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds)

anförs att anpassning till ett fredstida världssamfunds villkor

sker till priset av hög sårbarhet och starkt beroende inom flera

samhällssektorer och därmed för samhället i dess helhet. I detta

läge behövs enligt motionärerna ett ökat stöd för att

säkerställa och ge tyngd åt utvecklingen av beredskapshänsyn.

Riksdagen, som har ett övergripande ansvar för att

samhällsutvecklingen inte skapar säkerhetspolitiska risker, bör

därför inrätta ett eget organ, ett beredskapsråd, med uppgift

att säkerställa att beredskapsaspekten finns med i

riksdagsbesluten. Detta bör ske genom att rådet bl.a. yttrar sig

över de förslag från regeringen som riksdagen bedömer har

betydelse för rikets möjligheter att bemästra kris- och

krigssituationer. Motionärerna föreslår med hänvisning till det

anförda att riksdagen inrättar ett beredskapsråd (yrkande 1).

2.9.3 Utskottets bedömning

Riksdagsutredningen har föreslagit att utskottsorganisationen

bör bli föremål för fortsatta överväganden, ett förslag som

utskottet ställt sig bakom (avsnitt 1.13). I avvaktan på dessa

överväganden bör ställningstagande i den fråga som tas upp i

motion 1992/93:Fö204 anstå, varför motionen avstyrks.

2.10 Representationen i organ som väljs av riksdagen

2.10.1 Gällande bestämmelser

De organ det här gäller är främst utskotten, utrikesnämnden

och valprövningsnämnden.

I 7 kap. riksdagsordningen finns gemensamma bestämmelser om

val inom riksdagen. Enligt 7 kap. 2 § skall val beredas inom en

av riksdagen utsedd valberedning. Varje partigrupp, vilken

motsvarar parti som vid valet till riksdagen fått minst 4 % av

rösterna i hela riket, skall besätta en plats. Därutöver

fördelas tio platser proportionellt mellan samma partigrupper.

Därvid skall vid den proportionella fördelningen tillämpas den

beräkningsgrund som anges i 4 § andra stycket. Det innebär att

platserna fördelas mellan partier genom att de en efter en

tilldelas det parti som för varje gång visar det största

jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika med partiets röstetal,

så länge ingen annan plats har tilldelats partiet, och erhålls

därefter genom att partiets röstetal delas med det tal som

motsvarar antalet platser som redan har tilldelats partiet, ökat

med ett. Denna metod går under benämningen heltalsmetoden eller

d'Hondts metod (utan kartellförbud).

Enligt tilläggsbestämmelse 4.2.1 skall riksdagen tillsätta 16

utskott. Riksdagen kan enligt 4 kap. 2 § andra stycket under

riksmötet tillsätta ytterligare utskott för längst tiden fram

till valperiodens slut. Antalet ledamöter i utskotten fastställs

enligt tilläggsbestämmelse 4.3.1 riksdagsordningen av riksdagen

på förslag av valberedningen.

Vid val till utskott tillämpas bestämmelserna i 7 kap.

riksdagsordningen (RO). I RO 7:4 finns regler om proportionella

val. Enligt första stycket i denna paragraf skall platserna

fördelas proportionellt mellan partierna, om två eller flera

personer skall utses genom val med slutna sedlar. Med parti

avses här varje grupp av riksdagsledamöter som vid valet

uppträder under särskild beteckning. Den aktuella metoden är

heltalsmetoden eller d'Hondts metod (utan kartellförbud), som

beskrivits ovan.

Enligt 10 kap. 7 § regeringsformen består utrikesnämnden av

talmannen samt nio andra ledamöter, som riksdagen väljer inom

sig. Val av ledamöter i utrikesnämnden avser riksdagens

valperiod. Antalet valda suppleanter skall vara nio. Härtill

kommer vice talmannen, som är ersättare för talmannen (RO 8 kap.

7 §).

Valprövningsnämnden, som handlägger överklaganden angående val

till riksdagen, skall enligt 3 kap. 11 § regeringsformen bestå

av ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare

och som inte får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter.

Ledamöterna väljs efter varje ordinarie val för tiden fram till

dess nytt val till nämnden ägt rum. Ordföranden väljs särskilt.

Riksdagen utser också genom särskilt val ersättare för

ordföranden i riksdagens valprövningsnämnd enligt 8 kap. 2 §

riksdagsordningen.

Av förarbetena framgår att Grundlagberedningen (SOU 1972:15

s. 291) ingående övervägde huruvida någon annan metod än

d'Hondts metod utan kartellförbud borde gälla för

mandatfördelningen vid proportionella val inom riksdagen.

Övervägandena tog särskilt sikte på utskottsvalen. Beredningen

fäste avgörande vikt vid att de politiskt relevanta

styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt skulle

avspeglas i varje utskott. Beredningen fann att den d'hondtska

metoden var den enda som garanterade att såväl ett parti med

absolut majoritet i kammaren som två eller flera samverkande

partier med kammarmajoritet kan få majoritet i varje utskott.

2.10.2 Motionen

I följdmotion 1993/94:K31 av Harriet Colliander och Dan

Eriksson (nyd) anförs att vissa partier är utestängda från

deltagande i vissa organ för beredning av ärenden, vilket

innebär att de inte har full insyn i verksamheten och inte

tillgång till fullständig information. I motionen föreslås att

riksdagen beslutar att partier representerade med 4 % i

riksdagen skall ha säte i alla parlamentariskt tillsatta organ i

riksdagen.

2.10.3 Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har senast behandlat frågan om val till

riksdagens utskott under 1992/93 års riksmöte (1992/93:KU9) och

därvid hänvisat till Grundlagberedningens noggranna genomgångar

av olika metoder för fördelningen av platser i utskotten.

Utskottet ansåg att det förhållandet att bl.a. uddatalsmetoden

inte kan garantera att en majoritet i kammaren fick en majoritet

i varje utskott leder till att heltalsmetoden bör föredras.

Utskottet behandlade under riksmötet 1990/91 (1990/91:KU42) en

motion som förordade en utredning med syfte att skapa

förutsättningar för att samtliga i riksdagen representerade

partier skulle få minst en ledamot i utrikesnämnden. Utskottet

hänvisade till ett tidigare ställningstagande, enligt vilket

utrikesnämnden med hänsyn till sina uppgifter borde vara

begränsad till sin storlek och ha proportionell sammansättning,

och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagen har vid två tillfällen under 1987/88 års riksmöte

behandlat och avslagit motioner, enligt vilka samtliga

riksdagspartier med minst 4 % av rösterna borde vara

representerade i valprövningsnämnden. Utskottet (1987/88:KU15)

avstyrkte motionerna med hänvisning till att nämnden vid sin

tillkomst förutsattes bli utsedd med tillämpning av reglerna om

proportionalitet. Om alla riksdagspartier skulle bli

representerade ansåg utskottet att nämnden skulle bli otympligt

stor. Vid båda tillfällena avgavs reservation (fp och v) till

förmån för en översyn av reglerna. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1992/93 års riksmöte behandlade utskottet (1992/93:KU9) en

motion med samma inriktning som de nyss nämnda. Utskottet

förordade därvid att frågan borde överlämnas till

Riksdagsutredningen för vidare överväganden, vilket borde ges

talmanskonferensen till känna. Riksdagen följde utskottet.

2.10.4 Utskottets bedömning

Utskottet har vid sin senaste behandling av representationen i

utskotten m.m. (1992/93:KU9) förordat att sådana frågor borde

överlämnas till Riksdagsutredningen för vidare överväganden.

Utredningen har som framgått ovan föreslagit att bl.a. frågan om

utskottens organisation bör bli föremål för ytterligare

överväganden. Enligt utskottets mening bör därför reglerna för

representation i utskotten övervägas i detta sammanhang. Vad

gäller valprövningsnämnden har utskottet som framgått ovan

ställt sig bakom Riksdagsutredningens förslag att inte ändra det

nuvarande systemet. Med hänvisning till detta avstyrks

följdmotion K31.

2.11 Riksdagens information till allmänheten

2.11.1 Riksdagens externa information

Riksdagen har en omfattande extern informationsverksamhet. De

delar av verksamheten som riktar sig direkt till allmänheten är

telefonservice, dagspressannonsering, annonsering i telefon- och

telefaxkataloger, skolbesök och visningar samt utgivning av

diverse trycksaker och böcker om riksdagen. Allmänheten har

också tillgång till riksdagens publika databaser (Rixlex).

Vidare speglas riksdagsbeslut m.m. i tidningen Riksdag &

Departement, vars redaktion finns inom riksdagens förvaltning.

Även Riksdagsbiblioteket, som erbjuder bl.a. riksdagstrycket och

statliga publikationer, har en roll i informationsverksamheten.

Riksdagen tillhandahåller dessutom en omfattande service till

massmedier i form av direktlinjer för avlyssning av

kammardebatterna och utskottsutfrågningarna, Kammarkalendern som

innehåller information om veckan arbete i kammaren, automatisk

telefonsvarare, pressmeddelanden och Riksdagsbeslut i korthet.

Riksdagen bedriver även en omfattande utbildningsverksamhet i

form av kurser för journalister, informatörer, journalistelever

och högskolestuderande samt lärare och bibliotekarier.

2.11.2 Motionen

I motion 1992/93:K316 begär Rune Backlund (c) att riksdagen

ger riksdagens förvaltningskontor i uppdrag att närmare utforma

och ge ut en riksdagens informationstidning till hushållen.

Enligt motionären har riksdagen hittills i hög grad förlitat sig

på andra aktörer i form av massmedierna, partierna och

myndigheterna när det gäller information till allmänheten. Den

information som når allmänheten är enligt motionären alltför

splittrad och ofullständig för att ge en tydlig bild av

riksdagen. Riksdagens information till allmänheten är enligt

motionären otillräcklig. En tänkbar väg att förbättra

informationen till allmänheten vore att ge ut en

informationstidning till alla hushåll i landet vid tre

tillfällen under ett riksmöte, ett vid riksmötets öppnande i

oktober, ett i januari och ett i juni.

2.11.3 Tidigare behandling och pågående uppföljning

Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen

behandlat frågor om riksdagens information, senast under

riksmötet 1992/93 (1992/93:KU9 s. 14 f.). I detta sammanhang

gjordes en bredare genomgång av informationsverksamheten på

basis av ett material från riksdagens förvaltningskontor.

Utskottet konstaterade mot bakgrund av den lämnade redovisningen

att mycket omfattande insatser gjorts och var under övervägande

inom informationsområdet. Förvaltningsstyrelsen, som har det

övergripande ansvaret för informationsfrågorna, kan på lämpligt

sätt initiera de förändringar och den utveckling som ändrade

förhållanden kan motivera, anförde utskottet, som också framhöll

att frågor om ökade resurser fick aktualiseras i sedvanliga

budgetsammanhang.

Inom ramen för utskottens uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet har konstitutionsutskottet under våren

1994 beslutat att genomföra en förstudie av

samhällsinformationen i riksdagen. Denna syftar till att

kartlägga och analysera riksdagens informationpolicy, styrning

och prioriteringsprinciper för informationsverksamheten, vidare

organisation och produktion samt resultatmätning och

avnämarreaktioner. Även frågan om hur riksdagens

informationsverksamhet är relaterad till den allmänna

informationsverksamheten ingår i undersökningen.

2.11.4 Utskottets bedömning

Med hänvisning till att riksdagens informationsverksamhet i

sin helhet för närvarande är föremål för utredning inom ramen

för ett uppföljnings- och utvärderingsprojekt bör beslut om

ytterligare åtgärder för att informera allmänheten om riksdagen

och dess arbete anstå till det tillfälle då riksdagen fattar

beslut med anledning av det pågående arbetet på

samhällsinformationsområdet. Motion 1992/93:K316 avstyrks

därför.

2.12 Handläggningen av turistfrågor i regeringskansliet

2.12.1 Gällande ordning

Turistfrågor inom regeringskansliet handläggs sedan 1988, då

frågorna flyttades från Jordbruksdepartementet, i

Näringsdepartementet. Enligt uppgift från Näringsdepartementet

har för närvarande två politiskt sakkunniga ett delat ansvar för

frågorna på den politiska nivån. För ärendehandläggning svarar

en departementssekreterare inom enheten för företagsutveckling.

2.12.2 Motionen

Ingrid Hemmingsson (m) begär i motion 1992/93:K303 yrkande 1

att riksdagen till regeringen framför att det i

Näringsdepartementet bör finnas en sakkunnig som enbart sysslar

med turistfrågor. Turistnäringen består av många och vitt skilda

företag med en bredd och en mångfald som inte står att finna i

någon annan näringsgren. Därför är det enligt motionären

nödvändigt att det finns en sakkunnig i Näringsdepartementet som

sysslar enbart med turistfrågor. Det vore en styrka såväl för

marknadsföringen utomlands som för det stora antalet företag i

branschen och inte minst skulle det ha en positiv betydelse för

de utvecklingsmöjligheter som turistnäringen har i framtiden,

anför motionären.

2.12.3 Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det regeringens ensak att bestämma

om hur regeringskansliet bör organiseras för enskilda ändamål,

varför motion 1992/93:K303 avstyrks.

2.13 Arbetslivsår för riksdagsledamöter

2.13.1 Gällande bestämmelser

Riksdagsledamot kan enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen efter

prövning erhålla ledighet från sitt uppdrag. Om ledighet

beviljas för minst en månad skall uppdraget utövas av ersättare.

Enligt 1.8.1 riksdagsordningen skall ansökan om ledighet från

uppdraget innehålla de skäl varpå ansökan grundas. Ansökan skall

avse ledighet under viss tid. Ansökan prövas av talmannen, om

ledigheten gäller kortare tid än en månad och av riksdagen om

den gäller längre tid.

Enligt 22 § lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagsledamöter är en ledamot som lämnar riksdagen efter minst

tre års sammanhängande tjänstgöring berättigad till

inkomstgaranti enligt denna lag. För den som har en

sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år utgör enligt 23

§ inkomstgarantin 80 % av pensionsunderlaget enligt 13 § andra

stycket och eljest 66 % därav.

2.13.2 Motionen

I motion 1993/94:K311 begär Birger Andersson och Rosa Östh,

båda (c), att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag om

arbetslivsår för riksdagsledamöter i enlighet med vad som anförs

i motionen.

Enligt motionärerna har många riksdagsledamöter, bl.a. de som

rekryterats direkt efter studierna via politiskt arbete i

partikanslier eller via ombudsmannatjänster i politiska eller

fackliga sammanhang, bristande erfarenhet från arbetslivet.

Förslag har framförts om att begränsa möjligheten till omval

utöver ett visst antal mandatperioder, en åsikt som motionärerna

inte omfattar.

I motionen föreslås att en ledamot under tredje mandatperioden

skall beredas möjlighet till ett arbetslivsår. Detta skall

planeras mycket noga, och en individuell utbildningsplan skall

utarbetas i samråd med ledamoten. Ledamöter som inte hunnit

avsluta sin utbildning bör enligt motionärerna ges möjlighet att

slutföra sin utbildning under arbetslivsåret. En ledamot som tar

ut ett arbetslivsår bör enligt motionärerna kunna beviljas

ekonomiska förmåner enligt de bestämmelser som tillämpas i

utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska sammanhang. En annan

möjlighet är att tillämpa bestämmelserna om inkomstgaranti.

2.13.3 Utskottets bedömning

Motionen berör enligt utskottets mening ett viktigt problem

för de riksdagsledamöter som inte hunnit avsluta sin formella

utbildning innan de blivit invalda i riksdagen. Enligt

utskottets mening bör det emellertid vara en ledamots ensak hur

han eller hon väljer att under den aktiva delen av sitt liv

växla mellan politiska förtroendeuppdrag och andra

sysselsättningar. Utskottet finner mot denna bakgrund förslaget

i motionen om ett arbetslivsår alltför formaliserat, varför

motion 1993/94:K311 avstyrks.

3. Författningsförslagen i Reformera riksdagsarbetet m.m.

Författningsförslagen skall, med hänsyn till de kopplingar som

finns mellan dem, behandlas i den ordning som de föreslås träda

i kraft. I detta sammanhang behandlas också ett förslag om

ändring i riksdagsordningen, som väckts i proposition 1993/94:77

om en ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga

området. Eftersom den föreslagna lagen skall träda i kraft den 1

januari 1995 har den infogats i det lagförslag som upprättats

med anledning av Reformera riksdagsarbetet 1, som föreslås få

samma ikraftträdandetidpunkt (se nedan 3.2).

3.1 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet 3

Författningsförslaget i förslaget Reformera riksdagsarbetet 3

skall träda i kraft först, nämligen den 1 oktober 1994.

Förslaget innehåller ett lagförslag om ändring i

riksdagsordningens bestämmelser om utskottsval. I avvaktan

på den fortsatta utredningen om utskottsorganisationen som

behandlats av utskottet i avsnittet 1.10 föreslås att utskotten

väljs för ett riksmöte i taget.

I utredningens förslag till lagtext bör enligt utskottet göras

sådana förändringar att riksdagen efter införandet av den nya

utskottsorganisationen inte behöver välja utskott vid varje

återstående riksmöte i valperioden och att inte ett inträffat

extraval före beslutet om ny utskottsorganisation gör att

bestämmelsen utslocknar. Utskottet framlägger i bilaga 1

lagtext som tillgodoser dessa önskemål.

Förslaget avser en huvudbestämmelse och måste med hänsyn till

ikraftträdandetidpunkten beslutas vid ett tillfälle med

kvalificerad majoritet (se 8:16 RF).

3.2 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet 1

Förslaget Reformera riksdagsarbetet 1 (1993/94:TK1) innehåller

följande lagförslag:

1. Lag om ändring i regeringsformen

2. Lag om ändring i riksdagsordningen

3. Lag om ändring i lagen (1993:962) om ändring i

riksdagsordningen

I propositionen om en ombildning av arbetsgivarorganisationen

för det statliga området (prop. 1993/94:77) föreslås att

finansutskottet inte längre skall godkänna avtal i fråga om

anställningsvillkor för statens arbetstagare. Detta förslag

föranleder bl.a. ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen. Riksdagen har beslutat att som vilande anta

propositionens förslag om ändring i regeringsformen

(1993/94:KU19). Utskottet ansåg i betänkandet att riksdagen

borde ta ställning till propositionens övriga lagförslag först

sedan riksdagen tagit slutlig ställning till den föreslagna

ändringen i RF. Bland dessa lagförslag finns ändringarna i

riksdagsordningen.

Utskottet kan emellertid nu konstatera att det finns ett

lagtekniskt samband mellan Riksdagsutredningens förslag om

ändringar i RO och förslagen i proposition 1993/94:77. Utskottet

har därför kommit till slutsatsen att ändringarna i RO enligt

proposition 1993/94:77 måste ske i detta sammanhang.

Samtliga nu aktuella lagar föreslås träda i kraft den 1

januari 1995.

3.2.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

Ändringarna i 9 kap. 4 § och 13 kap. 1 § är en följd av

förslaget om förlängning av riksmötet m.m. (se avsnitt 1.4).

Upphävandet av 8 kap. 6 § innebär att delegering av vissa

skattebeslut till det sammansatta finans- och skatteutskottet

slopas (se avsnitt 1.5). Härigenom behöver inte längre

skatteutskottet nämnas i RF och kan utgå ur 4 kap. 3 §.

Ändringen av 12 kap. 7 §, slutligen, innebär en ändring i

valbarhetsreglerna för Riksdagens revisorer, som kommenterats

i avsnitt 1.8.

Utskottet tillstyrker utredningens förslag till lagtext (se

bilaga 2) och hänvisar i övrigt till de

författningskommentarer som lämnas på s. 220--221 i TK1.

3.2.2 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

Ändringarna i 1 kap. har alla samband med förslaget om

förlängning av riksmötet och slopande av urtima riksmöte.

Utskottet tillstyrker utredningens förslag till lagtext och

hänvisar till författningskommentarerna på s. 222--223 i TK1.

En omdisposition av 2 kap. har föreslagits av utredningen.

Detta medför ändringar i tilläggsbestämmelsen 2.4.2, 2 kap. 5

§ samt tilläggsbestämmelserna 2.5.1 och 2.5.2. Ändringarna

beskrivs på s. 223 i TK1. Utskottet tillstyrker de föreslagna

ändringarna.

De centrala bestämmelserna om planeringen av kammarens

sammanträdesschema under riksmötet har samlats i en ny

bestämmelse i 2 kap. 6 §. Första stycket som gäller beslut

om uppehåll i kammarens arbete om en vecka eller längre tid

tillstyrks av utskottet. Likaså tillstyrker utskottet förslaget

i andra stycket om beslut om uppehåll i kammarens arbete när

regeringen förordnat om extra val. Författningskommentarerna

finns på s. 223--224 i TK1.

Bestämmelsens tredje och fjärde stycke, som gäller avbrott i

uppehåll i kammarens arbete, bör enligt utskottets mening

förenklas och förtydligas. Innebörden bör dock vara densamma som

i utredningens förslag med undantag för att det enligt

utskottets mening inte finns någon särskild anledning varför en

riksdagsminoritets begäran att avbryta ett uppehåll i riksmötet

måste motiveras. Att det i dag existerar ett sådant krav för

begäran om inkallande av urtima riksmöte torde sammanhänga med

regeln i RO 3:14 som nu föreslås avskaffas (se nedan). Denna

regel ger, för det fall riksdagen kallats till urtima riksmöte

med stöd av begäran från ledamöter i riksdagen, motionsrätt i

den fråga som har föranlett kallelsen. Utskottet föreslår den

utformning av 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena som framgår

av lagförslaget i bilaga 3.

Tilläggsbestämmelsen 2.6.1 handlar om underrättelse till

riksdagsledamöterna när uppehåll i kammararbetet avbryts.

Utredningens förslag till lagtext tillstyrks av utskottet.

Författningskommentaren finns på s. 225 i TK1.

I tilläggsbestämmelsen 2.15.4 föreslås, utan samband med

huvudförslagen i utredningen, ett tillägg som innebär att

talmannen får anvisa annan plats i plenisalen än talarstolen

eller bänken från vilken en ledamot får tala. Utskottet

tillstyrker förslaget.

Den av utredningen föreslagna ändringen i tilläggsbestämmelsen

2.16.2 har samband med förslaget om förlängningen av

riksmötet. Den tillstyrks av utskottet.

Utskottet vill i sammanhanget ta upp ytterligare en fråga

rörande tilläggsbestämmelsen 2.16.2. Andra stycket andra

meningen lyder för närvarande: "Meddelande om tiden för sådan

justering införes i den eller de tidningar i vilka

kammarsammanträden gives till känna." Meningen anknyter till

tilläggsbestämmelsen 2.6.1, sådan den löd före den 1 januari

1994. Genom beslut hösten 1993 (1993/94:KU8) avskaffades

emellertid bestämmelsen att kallelse till sammanträde om möjligt

bör införas i en eller flera dagstidningar. Den ersattes med den

allmänna bestämmelsen att talmannen beslutar om annonsering av

kammarens sammanträden och av övrig verksamhet i riksdagen.

Utskottets förslag är att andra stycket andra meningen utgår som

en konsekvens av den tidigare företagna ändringen.

De nya uppskovreglerna (se 5 kap. 10 §) föranleder en

redaktionell ändring i 3 kap. 2 §. Utskottet tillstyrker.

Utskottet vill föreslå ytterligare en ändring i 3 kap 2 §. I

andra stycket sägs att anslagsproposition skall avlämnas senast

den 10 mars. De senaste åren har genom provisorisk lagstiftning

denna dag tidigarelagts till den 25 februari. Detta bör gälla

även för 1994/95 års riksmöte vilket blir det sista under vilket

budgetarbetet äger rum på våren om Riksdagsutredningens förslag

i TK2 accepteras (se avsnitt 1.3.2.6). Utskottets förslag är att

"10 mars" utbyts mot "25 februari" i lagtexten.

Ändringarna i 3 kap. 4, 5 och 10 §§ har samband med

förslaget om förlängning av riksmötet. Utskottet tillstyrker

ändringarna.

Beträffande 3 kap. 11 § föreslår utredningen, utan direkt

samband med andra förslag, en ändring som gäller möjligheterna

att förlänga motionstiden och sättet att beräkna

följdmotionstider. Som framgått av avsnitt 1.4 bör enligt

utredningen fler plenifria veckor läggas in under den normala

sammanträdesperioden. Planeringen av riksdagsarbetet skulle dock

förryckas om fler plenifria veckor automatiskt skulle leda till

att även motionstiderna förlängdes. Utredningen föreslår därför

att möjligheten att vid beräkning av motionstid bortse från

dagar som infaller under uppehåll i riksdagsarbetet om en vecka

eller längre tid tas bort. Samtidigt föreslås att möjligheterna

att förlänga motionstid utvidgas. Om särskilda skäl föreligger

skall riksdagen på förslag av talmannen kunna besluta om

förlängd motionstid. Särskilda skäl kan t.ex. vara längre

uppehåll i kammarens arbete. Förlängning av motionstiden bör som

regel komma i fråga under jul- och sommaruppehållet. Förslaget

motiveras utförligare på s. 226--227 i TK1.

Som konsekvens av detta förslag görs ändring i

tilläggsbestämmelsen 3.11.1 och upphävs tilläggsbestämmelsen

3.11.3.

Utskottet tillstyrker utredningens förslag beträffande 3 kap.

11 § och tilläggsbestämmelserna 3.11.1 och 3.11.3.

Ändringarna i 3 kap. 12 § är konsekvenser av förslagen om

förlängning av riksmötet och ändringen av uppskovsinstitutet (se

5 kap. 10 §). Utskottet tillstyrker ändringsförslagen.

Som en konsekvens av förslaget att avskaffa det urtima

riksmötet avskaffas även bestämmelsen i 3 kap. 14 § om den

särskilda motionsrätten vid denna form av riksmöte. Bestämmelsen

i 3 kap. 15 § om motionsrätt med anledning av händelse av

större vikt görs samtidigt tillämplig när som helst under

riksmötet, oavsett om riksdagen sammanträder eller har

sammanträdesuppehåll. Utskottet tillstyrker förslagen.

Genom den av utredningen föreslagna ändringen i 4 kap. 2 §

första stycket skall skatteutskottet inte längre anges i

huvudbestämmelse utan i tilläggsbestämmelse. Det har att göra

med att skatteutskottet inte längre behöver omnämnas i RF (se

ovan). Enligt utskottet finns dock inte något nödvändigt samband

mellan reglering i RF och i huvudbestämmelse i RO. En eventuell

förändrad reglering av skatteutskottet i RO kan vänta till

förslaget beträffande utskottsorganisationen föreligger (se

avsnitt 1.10).

Utskottets förslag är att skatteutskottet liksom hittills

anges i 4:2 RO. Utskottet instämmer däremot i utredningens

förslag att bestämmelsen om ett minsta antal utskott bör

ersättas med en regel enligt vilken riksdagen utöver de utskott

som anges i RF skall välja ytterligare erforderligt antal

utskott.

En redaktionell ändring i paragrafens andra stycke tillstyrks

vidare av utskottet.

I konsekvens med utskottets förslag i fråga om 4:2 anser

utskottet att skatteutskottets huvuduppgifter även

fortsättningsvis bör regleras i huvudbestämmelsen 4 kap. 5

§. Dessutom bör konsekvensändringar göras med anledning av

förslaget om avskaffande av det sammansatta finans- och

skatteutskottet.

Med anledning av förslaget i proposition 1993/94:77 att

finansutskottet inte längre skall godkänna avtal i fråga om

anställningsvillkor för statens arbetstagare bör ytterligare en

konsekvensändring göras i 4 kap. 5 §.

Utredningens förslag till ändringar i tilläggsbestämmelserna

4.6.2 och 4.6.3 behöver inte göras om skatteutskottets

huvuduppgifter alltjämt anges i 4 kap. 5 §.

Tilläggsbestämmelse 4.8.1 föreslås förändras som en följd

av avskaffandet av det sammansatta finans- och skatteutskottet

och av finansutskottets uppgifter i fråga om anställningsvillkor

för statens arbetstagare. Utskottet tillstyrker förslagen.

4 kap. 11 § föreslås förändras som en följd av

förlängningen av riksmötet. Utskottet tillstyrker förslaget.

Tilläggsbestämmelserna 4.11.1 och 4.11.3 föreslås

förändrade som en följd av avskaffandet av det sammansatta

finans- och skatteutskottet. Utskottet tillstyrker förslaget.

Med anledning av förslaget i proposition 1993/94:77 att

avskaffa finansutskottets uppgifter i fråga om

anställningsvillkor för statens arbetstagare bör den särskilda

tystnadspliktsregeln i 4 kap. 16 § också slopas.

Ändringen i 5 kap. 3 § är redaktionell och tillstyrks av

utskottet.

Ändringarna i 5 kap. 10 § och tilläggsbestämmelserna

5.10.1 och 5.10.2 avser förändringar i uppskovsinstitutet.

Förändringarna innebär att ett ärende som huvudregel skall

avgöras under den valperiod under vilken det väckts. Riksdagen

kan dock medge uppskov till första riksmötet i närmast följande

valperiod. Som framgått av avsnitten 1.4 och 1.7 har utskottet

tillstyrkt utredningens förslag till ändringar av

uppskovsinstitutet.

Utskottet tillstyrker utredningens förslag till lagtext med en

mindre språklig justering i 5 kap. 10 §. Författningsförslagen

kommenteras närmare på s. 229--230 i TK1.

5 kap. 11 § och tilläggsbestämmelsen 5.11.1 föreslås

avskaffas med anledning av förslaget om slopande av urtima

riksmöte. Förslaget tillstyrks av utskottet.

I 5 kap. 12 § och tilläggsbestämmelse 5.12.1 föreslås

redaktionella ändringar som en följd av att 5 kap. 11 § upphävs.

Förslaget tillstyrks.

Reglerna i tilläggsbestämmelsen 6.1.1, som gäller när

under riksmötet interpellation får inges, föreslås ändras dels

som en konsekvens av det nya riksmötet, dels även sakligt i viss

utsträckning. Den närmare motiveringen framgår på s. 231 i TK1.

Utskottet tillstyrker ändringarna.

En redaktionell ändring har föreslagits i tilläggsbestämmelsen

6.2.2. Utskottet tillstyrker.

6 kap. 3 § och tilläggsbestämmelserna 6.3.1 och 6.3.2

gäller det nya skriftliga frågeinstitutet, som tillstyrkts av

utskottet (se avsnitt 1.6). Regleringen blir enligt utskottet

redigare om det skriftliga frågeinstitutet får sin egen

huvudbestämmelse och två egna tilläggsbestämmelser. Detta

innebär att någon ändring ej görs i RO 6:2 och att inte någon

tilläggsbestämmelse 6.2.3 införs, såsom föreslagits av

utredningen. De kommentarer som lämnas av utredningen till dessa

paragrafer (se s. 231--232 i TK1) är emellertid i huvudsak

tillämpliga på RO 6:3 resp. 6.3.1.

Utskottets förslag innebär att den lagtext som finns i

utredningens förslag med vissa redaktionella tillägg och

förtydliganden införs i en ny huvudbestämmelse, RO 6:3, och i en

ny tilläggsbestämmelse, 6.3.1. I den nya tilläggsbestämmelsen

6.3.2 anges att fråga som framställts för skriftligt svar och

själva svaret skall redovisas i riksdagens protokoll.

Ändringen i tilläggsbestämmelsen 7.1.1 är av redaktionellt

slag. Något särskilt lagförslag för denna ändring, som

utredningen föreslagit, behövs inte längre, sedan lagen

(1993:962) om ändring i riksdagsordningen numera trätt i kraft.

Som dag för ikraftträdande föreslås, som redan framgått,

den 1 januari 1995. Beträffande uppskovsbestämmelserna

framhåller utredningen att man inte funnit anledning att låta

äldre bestämmelser gälla i fråga om den tid inom vilken ett

ärende som väckts före ikraftträdandet skall avgöras. De nya

bestämmelserna gäller även ärenden väckta före ikraftträdandet.

Enligt utskottets mening bör det klarläggas tydligare än vad

utredningen gjort vad som gäller beträffande de ärenden som

väckts under våren 1993 och under 1993/94 års riksmöte och som

riksdagen beslutar uppskjuta till 1994/95 års riksmöte. Ärenden

som väckts under kalenderåret 1993 måste i enlighet med då ännu

gällande bestämmelser avgöras före utgången av år 1994. Ärenden

som väckts under våren 1994 och som inte har avgjorts före de

nya uppskovreglernas ikraftträdande den 1 januari 1995 skall i

enlighet med de nya reglerna avgöras före utgången av 1994/95

års riksmöte. Något ytterligare uppskov kan riksdagen inte

längre medge.

Beträffande behandlingsordningen bör påpekas att det nu

behandlade förslaget om ändring i riksdagsordningen innehåller

såväl huvudbestämmelser som tilläggsbestämmelser. Vissa av

ändringarna är beroende av bifall till förslaget om ändring i

regeringsformen. Förslagets huvudbestämmelser bör därför

behandlas av riksdagen i samma ordning som grundlag (se 8:16

RF). Tilläggsbestämmelserna har ställning som vanlig lag och

behandlas därför endast en gång, nämligen i samband med det

slutliga beslutet om huvudbestämmelserna. Tilläggsbestämmelserna

ingår dock för informationens skull i det lagförslag som nu

framläggs för riksdagen.

3.3 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet 2

I förslaget Reformera riksdagsarbetet 2 (1993/94:TK2) finns

följande lagförslag:

1. Lag om ändring i riksdagsordningen

2. Lag om ändring i riksdagsordningen

Det första lagförslaget avser ett tillfälligt tillägg av en

huvudbestämmelse, 3 kap. 2 a §, under tiden den 1 januari

1995 t.o.m. den 31 december 1996. Bestämmelsen har att göra med

budgetårsomläggningen (se avsnitt 1.2) och avser det förlängda

budgetår som börjar den 1 juli 1995 och pågår till den 31

december 1996. Utskottet tillstyrker förslaget som intas som

bilaga 4.

Den andra lagen om ändring i riksdagsordningen föreslås träda

i kraft den 1 januari 1996. Bestämmelserna avser omläggningen av

budgetåret till kalenderår (se avsnitt 1.2), rambeslutsmodellen

m.m. (se avsnitt 1.3). Utskottet tillstyrker utredningens

förslag till lagtext med undantag för vissa förtydliganden i

förslaget till lydelse av den paragraf som i utredningens

förslag betecknas 5:13 men som genom en omdisposition i

utskottets förslag får beteckningen 5 kap. 12 § (se nedan).

Därutöver görs vissa redaktionella ändringar i olika

paragrafer.

I 5 kap. 12 § första stycket bör endast anges att riksdagen

kan besluta om indelning av statsutgifter i utgiftsområden. Det

bör framgå av lagtexten att beslutet skall fattas genom lag. Av

förslaget till 3 kap. 2 § andra stycket framgår sedan att om

riksdagen fattat ett sådant beslut skall regeringens förslag

till statsbudget innehålla en fördelning av anslagen på de

beslutade utgiftsområdena.

5 kap. 12 § andra stycket bör enligt utskottet ändras så att

det framgår att rambeslutsmodellen endast tillämpas om riksdagen

fattat beslut om utgiftsområden enligt första stycket. Vidare

bör begreppet utgiftsram definieras i lagtexten.

I övrigt bör utredningens förslag till lydelse av paragrafen

antas. Utskottet hänvisar till författningskommentaren på s. 65

i TK2.

Lagförslaget intas i sin helhet som bilaga 5 till

betänkandet.

Lagförslaget innehåller såväl huvudbestämmelser som

tilläggsbestämmelser. Eftersom vissa av ändringarna avser

paragrafer som också ändras i förslaget om lag i ändring i

riksdagsordningen med anledning av TK1, måste

huvudbestämmelserna även i detta förslag behandlas i samma

ordning som grundlag. Tilläggsbestämmelserna anges i

lagförslaget men beslutas först i samband med det slutliga

beslutet om huvudbestämmelserna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omläggning av budgetåret till kalenderår och

valdagens förläggning

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi717 yrkande

3, 1993/94:K32 yrkande 1 och 1993/94:K48 yrkande 1 bifaller

Riksdagsutredningens förslag i förslag 1993/94:TK2,

men. (v) - delvis

2. beträffande rambeslutsmodellen m.m.

att riksdagen, med avslag på motionerna 1993/94:K29,

1993/94:K47, 1993/94:K48 yrkande 3, 1993/94:K49 och 1993/94:K50

samt 1992/93:K313, bifaller förslaget 1993/94:TK2 yrkandena

3--6,

men. (v) - delvis

3. beträffande förlängning av riksmötet m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:K307 bifaller

Riksdagsutredningens förslag i förslag 1993/94:TK1 och som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

följdlagstiftning,

4. beträffande slopande av det sammansatta finans- och

skatteutskottet

att riksdagen bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag

1993/94:TK1 och, med hänvisning till vad utskottet anfört, som

sin mening ger regeringen till känna att skattefullmakterna i

olika skattelagar bör slopas,

5. beträffande frågeinstitutet

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K301 och

1993/94:K305 bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag

1993/94:TK1,

6. beträffande motionsrätten m.m.

att riksdagen, med avslag på motionerna 1992/93:K207 yrkande

11 och 1992/93:K328 samt 1993/94:K303, 1993/94:K307 och

1993/94:K308, bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag

1993/94:TK1 yrkande 2 såvitt avser motionsrätten och beredningen

av motioner,

7. beträffande riksdagens arbete med uppföljning och

utvärdering

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K305 och motion

1993/94:K30 yrkandena 1 och 2 bifaller Riksdagsutredningens

förslag i förslag 1993/94:TK1 yrkande 2 såvitt avser utskottens

arbete med uppföljning och utvärdering,

8. beträffande riksdagsrevisorernas verksamhet

att riksdagen med anledning av Riksdagsutredningens förslag i

förslag 1993/94:TK1 yrkande 2 såvitt avser riksdagsrevisorernas

verksamhet och motion 1993/94:K30 yrkande 4 samt med avslag på

motion 1993/94:K30 yrkande 3 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört om en

utredning av utbyggnaden av Riksdagens revisorers kansli och av

relationen och rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och

Riksrevisionsverket,

9. beträffande den statliga revisionens roll rörande den

kommunala sektorn

att riksdagen med anledning av Riksdagsutredningens förslag i

förslag 1993/94:TK1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. beträffande statsbudgetens indelning i utgiftsområden

att riksdagen avslår motion 1993/94:K66 yrkande 1 (delvis),

11. beträffande utskottsindelningen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K28, 1993/94:K48

yrkande 2, 1993/94:K66 yrkande 1 (delvis), 1992/93:K303 yrkande

2, 1992/93:K306, 1992/93:K318, 1992/93:Jo630 yrkande 34,

1992/93:Kr513 yrkande 2 och 1992/93:Ub689 yrkande 3,

men. (v) - delvis

12. beträffande EU-nämndens inrättande

att riksdagen bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag

1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga,

13. beträffande EU-nämndens sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:K66 yrkande 2

(delvis) och 1993/94:K67 yrkande 1 bifaller Riksdagsutredningens

förslag i förslag 1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga,

res. 1 (nyd)

men. (v) - delvis

14. beträffande EU-nämndens rätt att inhämta

utskottsyttranden

att riksdagen avslår motion 1993/94:K67 yrkande 2,

men. (v) - delvis

15. beträffande valprövningsnämndens storlek och

sammansättning

att riksdagen, med avslag på motion 1993/94:K66 yrkande 2

(delvis), bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag

1993/94:TK3 yrkande 3 såvitt avser val till riksdagens

valprövningsnämnd,

16. beträffande återstående frågor samt former för fortsatt

arbete

att riksdagen bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag

1993/94:TK3 yrkande 4 såvitt avser förslaget om fortsatt

utredningsarbete,

17. beträffande riksmötets öppnande

att riksdagen avslår motion 1992/93:K320,

res. 2 (nyd)

18. beträffande ledamöternas placering i kammaren m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:K310,

res. 3 (nyd)

19. beträffande riksdagens arbetsformer m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K32 yrkande 2 och

1992/93:K321 (delvis),

20. beträffande registrering av ledamöternas ekonomiska

intressen

att riksdagen, med anledning av motionerna 1992/93:K309 och

1993/94:K309, som sin mening ger förvaltningskontoret till känna

vad utskottet anfört om en utredning av frågan om

riksdagsledamöternas ekonomiska intressen m.m.,

21. beträffande ökat samarbete mellan de nordiska

parlamenten

att riksdagen avslår motion 1992/93:K308,

22. beträffande riksdagsarrangemang utanför Stockholm

att riksdagen avslår motion 1992/93:K311,

23. beträffande ersättare för riksdagsledamöter

att riksdagen avslår motion 1993/94:K313,

res. 4 (nyd)

24. beträffande regler för statsråds inlägg i

riksdagsdebatterna

att riksdagen avslår motion 1993/94:K315,

25. beträffande iakttagande av beredskapshänsyn vid

beredningen av riksdagsärenden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö204 yrkande 1,

26. beträffande representationen i organ som väljs av

riksdagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:K31,

27. beträffande riksdagens information till allmänheten

att riksdagen avslår motion 1992/93:K316,

28. beträffande handläggning av turistfrågor i

regeringskansliet

att riksdagen avslår motion 1992/93:K303 yrkande 1,

29. beträffande arbetslivsår för riksdagsledamöter

att riksdagen avslår motion 1993/94:K311,

30. beträffande Riksdagsutredningens lagförslag

att riksdagen med anledning av förslagen 1993/94:TK1 yrkande 1

(delvis), 1993/94:TK2 yrkandena 1--2 (delvis) och 1993/94:TK3

yrkande 1 samt proposition 1993/94:77 (förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen)

dels antar det av utskottet framlagda förslaget till lag

om ändring i riksdagsordningen (bilaga 1),

dels antar som vilande de av utskottet framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i regeringsformen (bilaga 2),

b) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser

huvudbestämmelserna (bilaga 3),

c) lag om ändring i riksdagsordningen (bilaga 4),

d) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser

huvudbestämmelserna (bilaga 5).

Stockholm den 31 maj 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Stig

Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt

Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René (m), Hans

Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Simon Liliedahl (nyd),

Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson

(m), Elvy Söderström (s) och Christina Linderholm (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. EU-nämndens sammansättning (mom. 13)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet" och slutar med "K67" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det av yttersta vikt för

demokratin att alla partier som passerat fyraprocentsspärren är

representerade i utskott, nämnder, delegationer m.m., som

sorterar under riksdagen. Detta bör även gälla för EU-nämnden, i

vilken alla partier som uppnått fyra procent av rösterna i val

till riksdagen bör få en ordinarie plats och resten av platserna

fördelas proportionellt.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande EU-nämndens sammansättning

att riksdagen, med anledning av motionerna 1993/94:K66 yrkande

2 (delvis) och 1993/94:K67 yrkande 1 och med avslag på förslag

1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts av utskottet angående

EU-nämndens sammansättning.

2. Riksmötets öppnande (mom. 17)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "avstyrker

motion 1992/93:KU320" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagens

högtidliga öppnande efter flyttningen från slottets rikssal till

riksdagens plenisal har blivit mindre högtidlig och saknas av

många. Därför bör en återgång ske till den ordning som gällde

vid riksdagens högtidliga öppnande före 1975.

dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande riksmötets öppnande

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K320 som sin

mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

3. Ledamöternas placering i kammaren m.m. (mom. 18)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion

1992/93:K310" bort ha följande lydelse:

Den placering av ledamöterna efter valkretstillhörighet som

tillämpas i den svenska riksdagen avviker från den ordning som

tillämpas i många andra länder, där ledamöterna i stället sitter

samlade partigruppsvis i kammaren. En sådan placering stämmer

enligt utskottets mening bättre överens med principerna för ett

modernt parlamentariskt system. Därför bör riksdagen besluta om

en ändring i tilläggsbestämmelsen 2.3.1 till riksdagsordningen

som gör det möjligt att låta ledamöterna ta plats efter

partigruppstillhörighet.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande ledamöternas placering i kammaren m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K310 beslutar

att tilläggsbestämmelsen 2.3.1 till riksdagsordningen fr.o.m.

den 1 oktober 1994 skall ha följande lydelse: "Ledamöterna tager

plats i plenisalen partivis. Särskilda platser skall finnas för

talmannen och vice talmännen samt för statsråden".

4. Ersättare för riksdagsledamöter (mom. 23)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Som framgått" och slutar med "motion 1993/94:K313"

bort ha följande lydelse:

För de riksdagspartier som inte är med i kvittningssystemet

innebär den nuvarande ordningen enligt vilken det inte är

möjligt att inkalla ersättare för en ledamot för kortare tid än

30 dagar enligt utskottets mening en klar olägenhet. För att

osäkerhetssituationer vid voteringar skall kunna undvikas bör

reglerna ändras så att ersättare kan inkallas även vid kortare

sjukdomsperioder eller vid vistelse på annan ort. En utredning

av denna fråga bör ske genom talmannskonferensens försorg.

dels att utskottets hemställan under mom. 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande ersättare för riksdagsledamöter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K313 som sin

mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens

förläggning (mom. 1)

Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Ola Karlsson

(alla m) och Ylva Annerstedt (fp) anför:

De farhågor som framfördes i en reservation av ledamöterna

Margit Gennser och Daniel Tarschys till riksdagsutredningens

principbetänkande om svårigheterna att få fram realistiska

tidsplaner för budgetbehandlingen under valår har bekräftats och

till och med förstärkts under det fortsatta arbetet i

utredningen. En samlad budgetbehandling enligt

rambeslutsmodellen skapar dock möjligheter till en stramare och

mer sammanhållen behandling av budgetpropositionen i riksdagen,

något som är angeläget med hänsyn till den allvarliga

statsfinansiella situationen i Sverige. De betydande nackdelar

som kalenderårsbudgeten tillsammans med oförändrad valdag

innebär får trots betydande olägenheter accepteras till förmån

för ett snabbt införande av rambudgetering vid behandlingen av

budgetpropositionen.

2. Utskottsindelningen (mom. 11)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar

Johnsson, Hans Göran Franck, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy

Söderström (alla s) anför:

De miljöproblem som skall hanteras under 1990-talet skiljer

sig delvis från tidigare problem. Många små och diffusa utsläpp

från t.ex. jordbruket, trafiken och konsumtionen samt hoten mot

den biologiska mångfalden dominerar nu och under lång tid

framåt. Denna utveckling måste få konsekvenser även för

riksdagens arbetssätt.

Därför bör riksdagen snarast inrätta ett miljöutskott med

ansvar för övergripande miljöfrågor som kemikalier, strålskydd,

avfall, miljölagstiftning, naturvård, miljövårdens organisation

samt för luft, mark och vatten. Utskottet bör också arbeta med

förebyggande miljöskydd, samhällsplanering, naturresurslagen och

plan- och bygglagen. Utskottet bör vara samordnande och

pådrivande med bibehållet ansvar hos fackutskotten för miljön

inom olika sektorer. Vi har emellertid avstått från att föra

fram denna fråga nu med hänsyn till den pågående översynen av

utskottsorganisationen.

3. Riksmötets öppnande (mom. 17)

Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Ola Karlsson

(alla m) anför:

Vi slår vakt om det värde som det låg i att riksdagens

öppnande av hävd var förlagt till rikssalen på kungliga slottet.

Enligt vår mening finns det anledning att värna om vår historia

och kultur och vårda oss om de traditioner som utbildats. Vi

anser dock att det är talmannens uppgift att besluta om hur

öppningsceremonin skall utformas.

4. Ledamöternas placering i kammaren m.m. (mom. 18)

Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Ola Karlsson

(alla m) anför:

Sveriges riksdag skiljer sig vad gäller ledamöternas placering

i kammaren från den praxis som tillämpas i såväl de flesta andra

länders parlament som i kommun- och landstingsfullmäktige i

landet. En sådan placering är till nackdel för politiskt

majoritetstänkande och gynnar bytänkande, och det bidrar även

till att tona ned ledamöternas nationella ansvar. Med hänsyn

till den centrala roll som de politiska partierna spelar i vårt

land bör detta förhållande även avspeglas i hur ledamöterna

placeras i kammaren. Med hänsyn till att det saknas en bred

politisk majoritet för att ändra på riksdagsledamöternas

placering i kammaren har vi dock avstått från att föra fram

frågan.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordninarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

1. Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens

förläggning (mom. 1)

Flera faktorer talar enligt min mening för att en övergång

till kalenderårsbudget måste följas av att valdagen flyttas till

slutet av maj eller början av juni. Utredningens förslag om

oförändrad valdag leder antingen till att en ny majoritets

politik inte får genomslag i budgeten eller att tjänstemännens

inflytande ökar starkt under valår. Det finns också en risk för

att budgeten inte är färdigbehandlad innan den skall träda i

kraft. Grundlagsärendena kan också komma att bli otillräckligt

behandlade eller så kommer undantaget från niomånadersgränsen

att bli den normala ordningen.

2. Rambeslutsmodellen m.m (mom. 2)

Förslag om den ekonomiska politiken bör enligt min mening inte

antas utan en seriös beredningsprocess i riksdagen.

Riksdagsutredningens förslag om att finansutskottet utan

yttrande från fackutskott kan gå in på de olika fackutskottens

områden skulle binda riksdagens behandling och åsidosätta

riksdagens roll. Om situationen så kräver bör det vara möjligt

för riksdagen att göra extra insatser eller att fördela om

resurser mellan utskotten.

3. Utskottsindelningen (mom. 11)

Den av riksdagsutredningen föreslagna rambeslutsmodellen

stärker enligt min mening finansutskottet på den övriga

riksdagens bekostnad. Detta är ett skäl till att alla partier

som passerat fyraprocentsspärren i riksdagsvalet bör vara

representerade med ordinarie ledamot i finansutskottet.

Utskottet bör kunna växla i storlek beroende på hur många

partier som är representerade i riksdagen så att en rimlig

proportionalitet på detta sätt kan säkras.

4. EU-nämnden (mom. 13 och 14)

EU-nämnden kommer enligt min mening att få en väsentlig

funktion som forum för information och samråd mellan regeringen

och riksdagen. Alla i riksdagen representerade partier bör få

lika möjligheter att följa den information som ges för

EU-arbetet. Nämndens sammansättning bör därför grundas på

valberedningsmodellen. Nämnden bör också ges möjlighet att

inhämta yttranden från fackutskotten för att kunna väga in

utskottens mera expertbetonade synpunkter i olika ärenden.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2, 11, 13 och 14 borde ha hemställt:

1. beträffande omläggning av budgetåret till kalenderår och

valdagens förläggning

att riksdagen med anledning av Riksdagsutredningens förslag i

förslag 1993/94:TK2 och motionerna 1993/94:K32 yrkande 1 och

1993/94:K48 yrkande 1 och med avslag på motion 1992/93:Fi717

yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad

som anförts i motionerna om valdagens förläggning,

2. beträffande rambeslutsmodellen m.m.

att riksdagen med anledning av förslag 1993/94:TK2 yrkande

3--6 och motionerna 1993/94:K48 yrkande 3 och 1993/94:K50 och

med avslag på motionerna 1993/94:K29, 1993/94:K47 och

1993/94:K49 samt 1992/93:K313 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad som anförts i motionerna om

fackutskottens yttranden,

11. beträffande utskottsindelningen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K48 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1993/94:K28, 1993/94:K66 yrkande 1

(delvis), 1992/93:K303 yrkande 2, 1992/93:K306, 1992/93:K318,

1992/93:Jo630 yrkande 34, 1992/93:Kr513 yrkande 2 och

1992/93:Ub689 yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen

till känna vad som anförts i motionen om partiernas

representation i finansutskottet,

13. beträffande EU-nämndens sammansättning

att riksdagen, med anledning av motionerna 1993/94:K66 yrkande

2 (delvis) och 1993/94:K67 yrkande 1 och med avslag på förslag

1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts angående EU-nämndens

sammansättning,

14. beträffande EU-nämndens rätt att inhämta

utskottsyttranden

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K67 yrkande 2

som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad som anförts

i motionen om EU-nämndens rätt att inhämta olika

riksdagsutskotts yttranden.

1. Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att

4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §

Riksdagen tillsätter inom sig för varje valperiod ett

konstitutionsutskott, ett finansutskott, ett skatteutskott och

minst tolv andra utskott. Valet gäller till valperiodens slut.

Riksdagen kan under riksmöte tillsätta ytterligare utskott för

längst den tid som har angivits i första stycket.

För riksmöte före

1996/97 års riksmöte

skall vad som enligt första

och andra styckena gäller

för valperiod i stället

gälla för riksmöte.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43

2. Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1

dels att 8 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels

att 4 kap. 3 §, 9 kap. 4 §, 12 kap. 7 § samt 13 kap.

1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

3 §

Regeringen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad

som närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om

allt som kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är

bestämt i denna regeringsform.

Riksdagen väljer inom sig Riksdagen väljer inom sig

utskott, däribland ett utskott, däribland ett

konstitutionsutskott, ett konstitutionsutskott och ett

finansutskott och ett finansutskott, enligt

skatteutskott, enligt bestämmelser i

bestämmelser i riksdagsordningen. Ärende

riksdagsordningen. Ärende som väckes av regeringen

som väckes av regeringen eller riksdagsledamot beredes

eller riksdagsledamot beredes före avgörandet av

före avgörandet av utskott, om ej annat är

utskott, om ej annat är bestämt i denna

bestämt i denna regeringsform.

regeringsform.

9 kap.

4 §

Kan budgetreglering enligt 3 Om budgetreglering enligt 3

§ icke avslutas före § icke hinner avslutas

budgetperiodens början, före budgetperiodens

bestämmer riksdagen eller, början, bestämmer

om riksmöte ej pågår, riksdagen i den omfattning som

finansutskottet i den behövs om anslag för

omfattning som behövs om tiden till dess

anslag för tiden till dess budgetregleringen för

budgetregleringen för perioden slutföres.

perioden slutföres. Riksdagen kan uppdraga åt

finansutskottet att fatta

sådant beslut på

riksdagens vägnar.

12 kap.

7 §

Riksdagen väljer inom sig Riksdagen väljer revisorer

revisorer att granska den att granska den statliga

statliga verksamheten. verksamheten. Riksdagen kan

Riksdagen kan besluta att besluta att revisorernas

revisorernas granskning skall granskning skall omfatta

omfatta också annan också annan verksamhet.

verksamhet. Riksdagen Riksdagen fastställer

fastställer instruktion instruktion för

för revisorerna. revisorerna.

Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra handlingar,

uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.

Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksdagsordningen.

1 Regeringsformen omtryckt 1991:1503

13 kap.

1 §

Kommer riket i krig eller Kommer riket i krig eller

krigsfara och pågår icke krigsfara skall regeringen

riksmöte, skall regeringen eller talmannen kalla

eller talmannen kalla till riksdagen till sammanträde.

riksmöte. Den som Den som utfärdar kallelsen

utfärdar kallelsen kan kan besluta att riksdagen

besluta att riksdagen skall skall sammanträda på

sammanträda på annan ort annan ort än Stockholm.

än Stockholm. Pågår

riksmöte, kan riksdagen

eller talmannen besluta om

sammanträdesort.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

3. Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1

dels att 1 kap. 3--4 §§, 3 kap. 14 §, 4 kap. 16 §, 5

kap. 11 §, tilläggsbestämmelserna 3.11.3 samt 5.11.1 skall

upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före tilläggsbestämmelse 5.11.1

skall utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 5 §, 2 kap. 6 §,

tilläggsbestämmelserna 2.6.1 samt 2.6.2 skall betecknas 2.4.2,

2 kap. 5 §, 2.5.1 respektive 2.5.2,

dels att den nya 2 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 2, 6 och 7 §§, 3 kap. 2, 4, 5, 10¬12

och 15 §§, 4 kap. 2, 5 och 11 §§, 5 kap. 3, 10 och 12 §§,

tilläggsbestämmelserna 1.8.1, 2.15.4, 2.16.2, 3.11.1, 4.8.1,

4.11.1, 4.11.3, 5.10.1, 5.10.2, 5.12.1, 6.1.1, 6.2.2 samt 7.1.1

skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före tilläggsbestämmelsen 2.4.1

skall lyda "Tilläggsbestämmelser" och rubrikerna närmast före

tilläggsbestämmelsen 2.6.1 samt 3.11.1 skall lyda

"Tilläggsbestämmelse",

dels att en ny rubrik närmast före tilläggsbestämmelsen

2.5.1 skall lyda "Tilläggsbestämmelser",

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser,

2 kap. 6 §, 6 kap. 3 §, tilläggsbestämmelserna 2.6.1,

6.3.1. samt 6.3.2 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Riksdagen samlas efter Riksdagen samlas efter

riksdagsval till lagtima riksdagsval till riksmöte

riksmöte på tid som på tid som angives i 3 kap.

angives i 3 kap. 5 § 5 § regeringsformen.

regeringsformen.

Under år när ordinarie Under år när ordinarie

riksdagsval icke hålles, riksdagsval icke hålles,

samlas riksdagen till lagtima inleds riksmöte första

riksmöte första tisdagen tisdagen i oktober, om ej

i oktober, om ej riksdagen riksdagen på förslag av

på förslag av talmanskonferensen vid

talmanskonferensen vid föregående riksmöte

föregående riksmöte fastställt annan dag i

fastställt annan dag i september eller oktober för

september eller oktober för riksmötets början. Har

riksmötets början. Har tillkännagivande om extra

tillkännagivande om extra val gjorts före denna dag

val gjorts före denna dag och har icke riksdagen med

och har icke riksdagen med anledning av valet samlats

anledning av valet samlats till riksmöte senast i

till riksmöte senast i juli, skall dock riksmöte

juli, skall dock riksmöte enligt detta stycke ej

enligt detta stycke ej inledas.

inledas.

Riksmöte pågår till

dess nästa riksmöte

börjar.

1 Riksdagsordningen omtryckt

1992:43

6 §

Lagtima riksmöte öppnas Riksmöte öppnas vid ett

vid ett särskilt särskilt sammanträde med

sammanträde med kammaren kammaren senast på

senast på riksmötets riksmötets tredje dag.

tredje dag. Statschefen Statschefen förklarar

förklarar därvid på därvid på talmannens

talmannens hemställan hemställan riksmötet

riksmötet öppnat. Vid öppnat. Vid förfall

förfall för statschefen för statschefen

förklarar talmannen förklarar talmannen

riksmötet öppnat. Vid riksmötet öppnat. Vid

sammanträdet avgiver sammanträdet avgiver

statsministern statsministern

regeringsförklaring, om regeringsförklaring, om

icke särskilda skäl icke särskilda skäl

föranleder annat. Talmannen föranleder annat. Talmannen

fastställer efter samråd fastställer efter samråd

med vice talmännen med vice talmännen

ordningen för detta ordningen för detta

sammanträde. sammanträde.

7 §

Talmannen eller, i hans ställe, vice talman leder riksdagens

arbete.

Talmanskonferensen Talmanskonferensen

överlägger om överlägger om

åtgärder som kan åtgärder som kan

främja planmässighet i främja planmässighet i

riksdagens arbete och riksdagens arbete.

överväger därvid

vilka längre uppehåll i

riksdagsarbetet som skall

förekomma under

riksmötet.

Talmanskonferensen består Talmanskonferensen består

av talmannen, vice av talmannen, vice

talmännen, en talmännen, en

företrädare för varje företrädare för varje

partigrupp i riksdagen som partigrupp i riksdagen som

motsvarar parti med minst fyra motsvarar parti med minst fyra

procent av rösterna i hela procent av rösterna i hela

riket vid senaste val till riket vid senaste val till

riksdagen, utskottens riksdagen, utskottens

ordförande samt vice ordförande samt vice

ordföranden i riksdagens ordföranden i riksdagens

förvaltningsstyrelse. förvaltningsstyrelse.

Partigruppernas Partigruppernas

företrädare tillsätts företrädare tillsätts

vid början av varje lagtima vid början av varje

riksmöte för tiden till riksmöte för tiden till

dess nästa lagtima dess nästa riksmöte

riksmöte börjar. De börjar. De utses med

utses med motsvarande motsvarande tillämpning av

tillämpning av det det förfarande som angives

förfarande som angives i 7 i 7 kap. 12 § första

kap. 12 § första stycket.

stycket.

1.8.1

Ansökan om ledighet från uppdrag som riksdagsledamot skall

innehålla de skäl varpå ansökan grundas. Ansökan skall avse

ledighet under viss tid.

Ansökan prövas av Ansökan prövas av

talmannen, om den gäller talmannen, om den gäller

ledighet under kortare tid ledighet under kortare tid

än en månad, och av än en månad, och av

riksdagen om den gäller riksdagen om den gäller

för längre tid. för längre tid.

Ansökan som görs under Ansökan som görs under

tid då riksmöte ej längre uppehåll än en

pågår prövas dock av månad i kammarens arbete

talmannen, även om den prövas dock av talmannen,

gäller ledighet för även om den gäller

längre tid. ledighet för en månad

eller längre tid.

2 kap.

6 § 5 §

Kallelse till annat Kammaren sammanträder på

sammanträde än som avses kallelse av talmannen när

i 1 kap. 5 eller 6 § icke annat är

utfärdas av talmannen. Av föreskrivet i

kallelsen skall framgå om regeringsformen eller

sammanträdet är ett riksdagsordningen.

arbetsplenum vid vilket

utskottsbetänkande får

tas upp till avgörande.

Av kallelsen skall framgå

om sammanträdet är ett

arbetsplenum vid vilket

utskottsbetänkande får

tas upp till avgörande.

Kallelsen skall anslås i riksdagens lokaler senast klockan 18

dagen före sammanträdet och minst fjorton timmar i förväg. Om

synnerliga skäl föreligger, får kallelsen dock anslås senare. I

sådant fall får sammanträdet hållas endast om mer än hälften av

riksdagens ledamöter medgiver det.

6 §

Talmannen beslutar efter

samråd med

talmanskonferensen vilka

uppehåll i kammarens arbete

om en vecka eller längre

tid som skall förekomma

under pågående

riksmöte.

Har regeringen förordnat om

extra val, kan talmannen på

begäran av regeringen

besluta att uppehåll skall

göras i kammarens arbete

under återstoden av

valperioden.

Talmannen kan besluta att

avbryta uppehåll i

kammarens arbete. Sådant

beslut skall fattas om

regeringen eller minst

etthundrafemton av riksdagens

ledamöter begär det.

Om uppehåll i kammarens

arbete avbryts på

begäran av regeringen eller

etthundrafemton av riksdagens

ledamöter skall talmannen,

om begäran innehåller

ett sådant önskemål,

kalla kammaren till

sammanträde inom tio dagar

från det att begäran

framställdes.

2.6.1

Kammarkansliet skall

skriftligen underrätta

riksdagsledamöterna om

tidpunkten för första

sammanträdet med kammaren

när uppehåll i

kammararbetet avbryts.

2.15.4

Den som yttrar sig skall tala Den som yttrar sig skall tala

från talarstolen eller från talarstolen eller

från sin plats i från sin plats i

plenisalen. plenisalen. Talmannen får

dock anvisa annan plats i

plenisalen från vilken

talare skall yttra sig.

2.16.2

Protokoll justeras av kammaren Protokoll justeras av kammaren

på femte vardagen efter på femte vardagen efter

sammanträdet, om riksdagen sammanträdet, om riksdagen

sammanträder då, och sammanträder då, och

annars vid närmast annars vid närmast

följande sammanträde. följande sammanträde.

Protokoll från Protokoll som icke enligt

sammanträde före bestämmelserna i första

längre uppehåll i stycket kan justeras inom en

riksdagsarbetet och protokoll månad, justeras vid den

som ej har justerats vid tidpunkt som talmannen

slutet av ett riksmöte bestämmer. Protokollet

justeras vid den tidpunkt som justeras inför de

talmannen bestämmer. ledamöter som är

Meddelande om tiden för närvarande.

sådan justering införes

i den eller de tidningar i

vilka kammarsammanträden

gives till känna.

Protokollet justeras inför

de ledamöter som är

närvarande.

Vid justeringssammanträde kan ledamot begära beriktigande av

protokollet i fråga om yttrande som annan ledamot har godkänt

enligt 2.16.1.

3 kap.

2 §2

Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10

januari eller, om hinder möter till följd av nyligen inträffat

regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition

med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast

följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan

och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag

till slutlig reglering av statsbudgeten

(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej

möter avlämnas före utgången av april månad.

Annan proposition angående Annan proposition angående

anslag för det närmast anslag för det närmast

följande budgetåret följande budgetåret

skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den

10 mars, såvida regeringen 25 februari, såvida

icke finner att propositionens regeringen icke finner att

behandling kan uppskjutas till propositionen kan behandlas

följande riksmöte. Vid under följande riksmöte.

1993/94 års riksmöte

skall dock en sådan

proposition avlämnas senast

den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag

eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i

9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av

framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om

förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den

för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen

redovisas.

2 Senaste lydelse 1993:1596

4 §3

Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §

andra stycket och 3 § om andra stycket och 3 § om

den tid då proposition den tid då proposition

skall avlämnas gäller skall avlämnas gäller

endast vid lagtima riksmöte endast vid riksmöte som

som enligt 1 kap. 4 § skall inletts i augusti, september

avslutas senast den 15 juni. eller oktober.

Bestämmelserna gäller ej

1. om budgetpropositionen med stöd av 2 § har avlämnats efter

den 10 januari,

2. i fråga om proposition varigenom regeringen enligt lag för

prövning underställer riksdagen en utfärdad förordning,

3. om regeringen finner synnerliga skäl föreligga att avlämna

propositionen senare.

5 §

Regeringen bör avlämna sina propositioner på sådana tider att

anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt förebygges.

Regeringen skall samråda med talmannen därom.

Proposition kan avlämnas

även när riksmöte ej

pågår.

10 §

Motion får väckas inom Motion får väckas inom

femton dagar från den dag femton dagar från den dag

då budgetpropositionen då budgetpropositionen

anmäldes i kammaren. Om anmäldes i kammaren. Om

riksmötet upphör innan uppehåll görs i

motionstiden har gått till kammarens arbete med anledning

ända, löper ny av att regeringen förordnat

motionstid om femton dagar om extra val och motionstiden

från början av nästa icke har gått till ända,

lagtima riksmöte. löper ny motionstid om

femton dagar från början

av nästa valperiod.

Fastställes i något fall statsbudget för annan tid än

budgetåret, bestämmer riksdagen om motionstidens förläggning.

11 §

Utöver vad som följer av Utöver vad som följer av

10 § får motion med 10 § får motion med

anledning av proposition anledning av proposition

avlämnas inom femton dagar avlämnas inom femton dagar

från den dag då från den dag då

propositionen anmäldes i propositionen anmäldes i

kammaren. I ärende som kammaren. I ärende som

måste avgöras skyndsamt måste avgöras skyndsamt

kan riksdagen, om den finner kan riksdagen, om den finner

synnerliga skäl synnerliga skäl

föreligga, på förslag föreligga, på förslag

av regeringen besluta om av regeringen besluta om

kortare motionstid. Riksdagen kortare motionstid. Riksdagen

kan besluta att med högst kan om särskilda skäl

tio dagar förlänga tiden föreligger på förslag

för avlämnande av motion av talmannen besluta att

med anledning av proposition i förlänga tiden för

vilken redovisas plan som avlämnande av motion. 3

avses i 2 § tredje stycket. Senaste lydelse 1992:1550

Motion får väckas även med anledning av skrivelse från

regeringen. Därvid tillämpas bestämmelserna i första stycket, om

inte annat följer av 19 §.

Vid beräkning av motionstid

enligt denna paragraf kan

bortses från dag som

infaller under uppehåll i

riksdagsarbetet en vecka eller

längre tid under

riksmöte.

3.11.1

Yrkande om förlängning Förslag om

av motionstiden enligt 11 förlängning av

§ första stycket sista motionstiden enligt 11 §

punkten framställes senast första stycket sista

vid andra sammanträdet punkten framställes senast

efter det då propositionen vid andra sammanträdet

anmäldes i kammaren. Beslut efter det då propositionen

om förlängning fattas anmäldes i kammaren. Beslut

senast vid därefter om förlängning fattas

följande sammanträde. senast vid därefter

följande sammanträde.

12 §

Har proposition uppskjutits Har proposition uppskjutits

från ett riksmöte till från en valperiod för

annat, får motion med riksdagen till nästa,

anledning av propositionen får motion med anledning av

väckas propositionen väckas inom

sju dagar från början av

den nya valperioden.

1. vid första riksmötet

i valperiod inom sju dagar

från dess början,

2. om propositionen har

väckts så sent under

riksmöte att den i 11 §

föreskrivna motionstiden

icke har löpt ut när

riksmötet upphör, senast

på andra dagen av nästa

lagtima riksmöte eller, om

riksdagen dessförinnan

beslutar att behandla

propositionen vid urtima

riksmöte, inom sju dagar

från beslutet.

Vid tillämpningen av första stycket skall med proposition

jämställas

skrivelse som avses i 11 § andra stycket.

15 §

Motion med anledning av Motion med anledning av

händelse av större vikt händelse av större vikt

får medan riksmöte får väckas gemensamt av

pågår väckas minst tio ledamöter, om

gemensamt av minst tio händelsen ej har kunnat

ledamöter, om händelsen förutses eller beaktas

ej har kunnat förutses under motionstid som avses i

eller beaktas under motionstid 10 § eller kunnat

som avses i 10 § eller föranleda motionsrätt

kunnat föranleda enligt annan bestämmelse i

motionsrätt enligt annan detta kapitel.

bestämmelse i detta

kapitel.

4 kap.

2 §4

Riksdagen tillsätter inom Riksdagen tillsätter inom

sig för varje valperiod ett sig för varje valperiod ett

konstitutionsutskott, ett konstitutionsutskott, ett

finansutskott, ett finansutskott, ett

skatteutskott och minst tolv skatteutskott och ett

andra utskott. Valet gäller erforderligt antal andra

till valperiodens slut. utskott. Valet gäller till

valperiodens slut.

Riksdagen kan under

riksmöte tillsätta Riksdagen kan även under

ytterligare utskott för valperioden tillsätta

längst den tid som har utskott för längst den

angivits i första stycket. tid som återstår av

valperioden.

För riksmöte före 1996/97 års riksmöte skall vad som enligt

första och andra styckena gäller för valperiod i stället gälla

för riksmöte.

5 §

Finansutskottet skall, Finansutskottet skall,

utöver sina uppgifter utöver sina uppgifter

enligt 8 kap. 6 § samt 9 enligt 9 kap. 4 §

kap. 4 och 11 §§ regeringsformen, bereda

regeringsformen, bereda ärenden om allmänna

ärenden om allmänna riktlinjer för den

riktlinjer för den ekonomiska politiken och

ekonomiska politiken och för budgetregleringen samt

för budgetregleringen samt ärenden som rör

ärenden som rör riksbankens verksamhet.

riksbankens verksamhet.

Skatteutskottet skall Skatteutskottet skall bereda

utöver sin uppgift enligt 8 ärenden om statliga och

kap. 6 § regeringsformen, kommunala skatter.

bereda ärenden om statliga

och kommunala skatter.

4.8.1

Beslut av finans- och Beslut av finansutskottet i

skatteutskotten i fråga som fråga som avses i 9 kap. 4

avses i 8 kap. 6 § § regeringsformen meddelas

regeringsformen och av regeringen genom skrivelse.

finansutskottet i fråga om

godkännande enligt 9 kap.

11 § regeringsformen

meddelas regeringen genom

skrivelse.

11 §

Utskott skall sammanträda Utskott sammanträder när

också under tid då riksdagsarbetet kräver det.

riksmöte icke pågår,

om riksdagsarbetet kräver 4 Lydelse enligt bilaga 1

det.

4.11.1

Utskott sammanträder Utskott sammanträder

första gången på första gången på

kallelse av talmannen inom kallelse av talmannen inom

två dagar efter valet. två dagar efter valet.

Därefter sammanträder Därefter sammanträder

utskottet på kallelse av utskottet på kallelse av

ordföranden. För ordföranden. För

ändamål som sägs i 9 ändamål som sägs i 9

kap. 4 § regeringsformen kap. 4 § regeringsformen

kan finansutskottet skall talmannen sammankalla

sammankallas också på finansutskottet också på

begäran av regeringen. begäran av regeringen.

För ändamål som

sägs i 8 kap. 6 §

regeringsformen sammankallas

finans- och skatteutskotten

första gången på

begäran av regeringen.

Skall utskott enligt vad nu

sagts sammankallas på

regeringens begäran,

utfärdas kallelsen av

talmannen.

Personlig kallelse skall utgå till samtliga ledamöter och

suppleanter. Kallelse bör om möjligt anslås i riksdagens lokaler

senast klockan 18 dagen före sammanträdet.

4.11.3

Innan ordförande har valts, föres ordet av den av de

närvarande ledamöterna som har varit ledamot av riksdagen längst

tid. Om två eller flera har tillhört riksdagen lika länge, har

den äldste av dem företräde.

Vid gemensamt sammanträde

med finans- och

skatteutskotten enligt 8 kap.

6 § regeringsformen

föres ordet av den av

utskottsordförandena som

har varit ledamot av riksdagen

längst tid. Om de har

tillhört riksdagen lika

länge, har den äldste av

dem företräde.

5 kap.

3 §

Ärende i vilket Ärende i vilket

överläggning äger rum överläggning äger rum

får ej upptagas till får ej upptagas till

avgörande förrän avgörande förrän

kammaren på talmannens kammaren på talmannens

förslag har funnit förslag har funnit

överläggningen avslutad. överläggningen avslutad.

Utskottsbetänkande får Utskottsbetänkande får

upptagas till avgörande upptagas till avgörande

endast vid sammanträde som endast vid sammanträde som

i kallelse enligt 2 kap. 6§ i kallelse enligt 2 kap. 5§

och i föredragningslista och i föredragningslista

enligt 2 kap. 7 § angivits enligt 2 kap. 7 § angivits

som arbetsplenum. som arbetsplenum.

Ärende avgöres med acklamation eller, om ledamot yrkar det,

genom omröstning. Fordras för beslut anslutning från särskilt

flertal, skall ärendet alltid avgöras genom omröstning.

Avgörandet av ärende skall, om det behövs, delas upp på skilda

beslut. Föreligger yrkande som avses i 1 § andra stycket att

lagförslag skall vila och dessutom yrkande att förslaget skall

förkastas, skall riksdagen pröva sistnämnda yrkande innan

förslaget ställes under omröstning om omedelbart antagande.

10 §

Genom särskilt beslut kan Ärende skall avgöras

riksdagen till närmast under den valperiod då det

följande lagtima väckts. Ärende som

riksmöte uppskjuta gäller statsbudgeten för

behandlingen av ärende. närmast följande

Ärende som gäller budgetår skall dock

statsbudgeten för avgöras före

närmast följande budgetårets ingång

budgetår får dock såvida det icke utan

uppskjutas endast om det kan olägenhet för

ske utan olägenhet för budgetregleringen kan

budgetregleringen. Beslut om avgöras senare.

uppskov kan upprepas.

Genom särskilt beslut kan

riksdagen medgiva att

behandlingen av ärende

får uppskjutas till

första riksmötet i

nästa valperiod.

Avslutas riksmöte i Om uppehåll görs i

förtid med anledning av kammarens arbete med anledning

extra val, skall ärende som av extra val, skall ärende

riksdagen icke har hunnit som riksdagen icke har hunnit

avgöra anses utan avgöra anses utan

särskilt beslut uppskjutet särskilt beslut uppskjutet

till det första lagtima till nästa valperiod.

riksmötet efter valet.

Lagförslag, som har vilat i Lagförslag, som har vilat i

tolv månader enligt 2 kap. tolv månader enligt 2 kap.

12 § tredje stycket 12 § tredje stycket

regeringsformen, skall regeringsformen, skall

prövas före utgången prövas före utgången

av kalenderåret av kalenderåret

därpå. Annat ärende därpå. Har lagförslag

skall avgöras före ett nära samband med

utgången av kalenderåret lagförslag som vilar enligt

efter det då ärendet 2 kap. 12 § tredje stycket

väcktes. Har lagförslag regeringsformen, kan riksdagen

ett nära samband med besluta att det får

lagförslag som vilar enligt avgöras inom den tid som

2 kap. 12 § tredje stycket gäller för prövningen

regeringsformen, kan riksdagen av det vilande

besluta att det får lagförslaget. Kan ärende

avgöras inom den tid som som avses i detta stycke till

gäller för prövningen följd av förordnande om

av det vilande extra val icke avgöras

lagförslaget. Kan ärende på föreskriven tid,

som avses i detta stycke till skall det avgöras snarast

följd av förordnande om möjligt efter det att den

extra val icke avgöras nyvalda riksdagen har

på föreskriven tid, sammanträtt.

skall det avgöras snarast

möjligt efter det att den

nyvalda riksdagen har

sammanträtt.

5.10.1

Beslut att uppskjuta ärende Beslut att ärende får

fattas på framställning uppskjutas fattas på

av utskott, till vars framställning av utskott,

handläggning ärendet till vars handläggning

hör. Utskottet skall ärendet hör. Kammaren

inhämta yttrande från kan även utan sådan

talmanskonferensen. Kammaren framställning besluta

kan även utan sådan uppskov i samband med

framställning besluta behandlingen av

uppskov i samband med utskottsbetänkande.

behandlingen av

utskottsbetänkande.

5.10.2

Beslut enligt 10 § tredje Beslut enligt 10 §

stycket tredje meningen fattas fjärde stycket andra

på framställning av det meningen fattas på

utskott till vars framställning av det

handläggning ärendet utskott till vars

hör. handläggning ärendet

hör.

12 §

Ärende angående grundlag Ärende angående grundlag

skall avgöras vid första skall avgöras vid första

riksmötet i den valperiod riksmötet i den valperiod

då slutligt beslut enligt 8 då slutligt beslut enligt 8

kap. 15 § regeringsformen kap. 15 § regeringsformen

först får fattas, först får fattas,

såvida ej förslaget i såvida ej förslaget i

ärendet dessförinnan ärendet dessförinnan

förkastas eller förkastas eller

avgörandet uppskjutes till avgörandet genom

annat riksmöte. I fråga särskilt beslut uppskjutes

om uppskov äger till annat riksmöte.

bestämmelserna i 10 § Sådant beslut kan upprepas.

första och andra styckena I fråga om uppskov äger

och i 11 § motsvarande bestämmelserna i 10 §

tillämpning. Ärendet tredje stycket motsvarande

skall avgöras slutligt tillämpning. Ärendet

före nästa ordinarie val skall avgöras slutligt

till riksdagen. före nästa ordinarie val

till riksdagen.

Har vilande förslag till grundlagsändring eller till annat

beslut som fattas i samma ordning förkastats vid folkomröstning,

skall det utskott till vars handläggning frågan hör göra anmälan

därom till kammaren.

5.12.1

Tilläggsbestämmelserna Tilläggsbestämmelsen

5.10.1 och 5.11.1 äger 5.10.1 äger motsvarande

motsvarande tillämpning i tillämpning i fråga om

fråga om uppskov med uppskov med slutligt beslut i

slutligt beslut i ärende ärende angående

angående grundlag. grundlag.

6 kap.

6.1.15

Interpellation ingives till kammarkansliet. Talmannen anmäler

utan dröjsmål vid sammanträde med kammaren beslut att

interpellationen får framställas eller förslag att

interpellationen inte skall få framställas. Förslag att

interpellation inte skall få framställas avgöres vid närmast

följande sammanträde och tages upp på föredragningslistan till

detta sammanträde. Medgiver talmannen eller riksdagen att

interpellationen får framställas, låter talmannen skyndsamt

statsrådet få del av den.

Interpellationen skall anslås senast när den anmäles i

kammaren eller talmannen framlägger förslag om att

interpellationen inte skall få framställas.

Den som vid riksmöte, som Talmannen fastställer efter

enligt 1 kap. 4 § skall samråd med de av

avslutas senast den 15 juni, partigrupperna utsedda

ingiver interpellation till ledamöterna i

kammarkansliet efter talmanskonferensen dag under

utgången av april månad riksmöte då

skall i interpellationen interpellation senast får

angiva skälen till att ingivas till kammarkansliet.

denna icke har ingivits Om särskilda skäl

tidigare. föreligger får dock

riksdagen medgiva att

interpellation får

framställas även om den

ingivits efter denna dag. 5

Senaste lydelse 1992:1550

6.2.26

Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som riksdagen

sammanträder. Vid denna frågestund besvaras frågor som har

ingivits till kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i

föregående vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen kräver det, får talmannen

utan hinder av första stycket besluta att frågesvar skall lämnas

annan dag än tisdag, att frågestund får inställas och att frågor

för att besvaras kommande vecka skall inges vid annan tidpunkt

än senast kl. 10 fredag. Talmannen får även besluta att en fråga

skall besvaras tillsammans med en interpellation.

Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast

kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på

föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får varje

talare ordet högst fyra gånger. Det första anförandet från varje

talare får räcka längst två minuter och varje följande anförande

längst en minut. Talmannen kan medge ytterligare anföranden på

längst en minut. När ett statsråd besvarar en fråga tillsammans

med en interpellation tillämpas de regler om anföranden som

gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på dag som avses i första eller

andra stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan

senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan

skall kvarstå till nästa frågestund.

Vid frågestund får 3 §

talmannen utan hinder av

tilläggsbestämmelsen

2.15.4 anvisa plats i

plenisalen från vilken

talare skall yttra sig.

Under längre uppehåll i

kammarens arbete än en

månad kan fråga få

framställas för

skriftligt svar.

6.3.1

Talmannen beslutar efter

samråd med de av

partigrupperna utsedda

ledamöterna i

talmanskonferensen när

frågor får

framställas för

skriftligt svar.

Fråga för skriftligt

svar ingives till

kammarkansliet. Frågan

skall vara egenhändigt

undertecknad av den ledamot

som framställer frågan.

Talmannen låter utan

dröjsmål statsrådet

få del av frågan.

Skriftligt svar på fråga

inlämnas till

kammarkansliet, som

överlämnar svaret till

den ledamot som framställt

frågan.

Om svar inte lämnas inom

fjorton dagar efter det att

frågan framställts skall

statsrådet meddela

kammarkansliet när

frågan kommer att besvaras

eller att den icke kommer att

besvaras.

6 Senaste lydelse 1992:1550

6.3.2

Framställd fråga för

skriftligt svar liksom

statsråds svar på

sådan fråga skall

redovisas i riksdagens

protokoll.

7 kap.

7.1.17

Utöver de val som kammaren förrättar enligt regeringsformen

och riksdagsordningen skall den bland riksdagens ledamöter

företaga val av

1. 20 ledamöter i Nordiska rådets svenska delegation,

2. 6 ledamöter i Europarådets svenska delegation,

3. 5 ledamöter i den svenska delegationen till Europeiska

frihandelssammanslutningens (EFTA) parlamentarikerkommitté,

4. 8 ledamöter i den svenska delegationen till Parlamentariska

församlingen i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa,

5. 18 ledamöter i den svenska delegationen till Gemensamma

parlamentarikerkommittén EG-Sverige,

6. 8 ledamöter i den svenska delegationen till dels Europeiska

ekonomiska samarbetsområdets (EES) gemensamma

parlamentarikerkommitté, dels EFTA-staternas

parlamentarikerkommitté.

Nordiska rådets svenska Nordiska rådets svenska

delegation väljs för delegation väljs för

lagtima riksmöte och riksmöte och övriga

övriga delegationer för delegationer för riksdagens

riksdagens valperiod. valperiod.

Kammaren skall också välja styrelsen för Stiftelsen

Riksbankens jubileumsfond i enlighet med 3 § i stiftelsens

stadgar (RFS 1988:1).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Den upphävda paragrafen 4 kap. 16 § gäller dock

fortfarande i fråga om vad som före ikraftträdandet har

förekommit vid behandlingen i finansutskottet av frågor enligt

9 kap. 11 § regeringsformen.

7 Senaste lydelse 1993:962

4. Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att

det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 a §

Beträffande det budgetår

som börjar den 1 juli 1995

gäller att det löper

till och med den 31 december

1996.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och gäller till

utgången av år 1996.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43

5. Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 5

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1

dels att nuvarande 5 kap. 12 § skall betecknas 5 kap.

11 §,

dels att 1 kap. 2 §, 3 kap. 2--4, 7, 10--11 och 19 §§

samt 4 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser,

tilläggsbestämmelse 3.2.1 och 5 kap. 12 §, av följande lydelse,

dels att det i lagen införs en ny rubrik före

tilläggsbestämmelsen 3.2.1 som skall lyda "Tilläggsbestämmelse".

Lydelse enligt bilaga 3 Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Riksdagen samlas efter riksdagsval till riksmöte på tid som

angives i 3 kap. 5 § regeringsformen.

Under år när ordinarie Under år då ordinarie

riksdagsval icke hålles, riksdagsval icke hålles,

inleds riksmöte första inleds nytt riksmöte på

tisdagen i oktober, om ej dag i september som riksdagen

riksdagen på förslag av på förslag av

talmanskonferensen vid talmanskonferensen

föregående riksmöte fastställt vid

fastställt annan dag i föregående riksmöte.

september eller oktober för

riksmötets början. Har Har tillkännagivande om

tillkännagivande om extra extra val gjorts före den

val gjorts före denna dag fastställda dagen, skall

och har icke riksdagen med nytt riksmöte enligt andra

anledning av valet samlats stycket inledas endast om

till riksmöte senast i riksdagen med anledning av

juli, skall dock riksmöte valet samlats före juni

enligt detta stycke ej månads utgång.

inledas.

Riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar.

3 kap.

2 §

Budgetåret börjar den 1 Budgetåret börjar den 1

juli. Regeringen skall senast januari. Regeringen skall

den 10 januari eller, om dessförinnan avlämna

hinder möter till följd proposition med förslag

av nyligen inträffat till statens inkomster och

regeringsskifte, snarast utgifter för budgetåret

möjligt därefter (budgetproposition).I

avlämna proposition med förslaget skall även

förslag till statsbudget ingå en redovisning av

(budgetproposition) för det statens tillgångar och

närmast följande skulder.

budgetåret. Propositionen

skall innehålla finansplan Budgetpropositionen skall

och nationalbudget.Regeringen innehålla finansplan och

skall avgiva särskilt nationalbudget samt förslag

förslag till slutlig till reglering av

reglering av statsbudgeten statsbudgeten. Har riksdagen

(kompletteringsproposition). med stöd av

Sådant förslag skall om bestämmelserna i 5 kap. 12

hinder ej möter avlämnas § fattat beslut om

före utgången av april utgiftsområden skall

månad. förslaget till statsbudget

innehålla en fördelning

av anslagen

1 Riksdagsordningen omtryckt

1992:43

Annan proposition på de av riksdagen beslutade

angående anslag för det utgiftsområdena.

närmast följande

budgetåret skall

avlämnas senast den 25

februari, såvida regeringen

icke finner att propositionen

kan behandlas under

följandande riksmöte.

Endast om regeringen finner

synnerliga ekonomisk-politiska

skäl föreligga får

proposition angående

statens inkomster och utgifter

för det närmast

följande budgetåret

avlämnas efter

budgetpropositionen.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag

eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9

kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av framtida

kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till

anslag grundar sig på plan för längre tid än den för vilken

anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas.

Tilläggsbestämmelse

3.2.1

Budgetpropositionen skall

avlämnas senast den 20

september. Under år då

riksdagsval hålles i

september, skall

budgetpropositionen

avlämnas senast en vecka

efter riksmötets

öppnande.

Om hinder möter till

följd av regeringsskifte

att iakttaga vad som

föreskrivits i första

stycket, skall

budgetpropositionen

avlämnas inom tio dagar

efter det att en ny regering

har tillträtt, dock senast

den 15 november.

Om regeringen anser att

proposition med förslag

till riktlinjer för den

framtida ekonomiska politiken

och anslag för löpande

budgetår (ekonomisk

vårproposition) bör

behandlas under pågående

riksmöte skall

propositionen, om hinder inte

möter, avlämnas senast

den 15 april.

3 §2

Annan proposition än Riksdagen fastställer på

sådan som avses i 2 § förslag av talmannen när

skall avlämnas senast den propositioner, som regeringen

31 mars om regeringen anser anser böra behandlas under

att propositionen bör pågående riksmöte,

behandlas under pågående senast skall avlämnas i de

riksmöte. fall icke särskild tidpunkt

föreskrivs i

riksdagsordningen.

2 Senaste lydelse 1992:43

4 §

Bestämmelserna i 2 § Beslut enligt 3 §

andra stycket och 3 § om gäller ej

den tid då proposition

skall avlämnas gäller

endast vid riksmöte som

inletts i augusti, september

eller oktober.

Bestämmelserna gäller ej 1. i fråga om proposition

varigenom regeringen enligt

1. om budgetpropositionen med lag för prövning

stöd av 2 § har underställer riksdagen en

avlämnats efter den 10 utfärdad förordning,

januari,

2. i fråga om proposition

varigenom regeringen enligt

lag för prövning

underställer riksdagen en

utfärdad förordning,

3. om regeringen finner 2. om regeringen finner

synnerliga skäl synnerliga skäl

föreligga att avlämna föreligga att avlämna

propositionen senare. propositionen senare.

7 §3

Utskott får väcka förslag hos riksdagen i ämne som hör till

dess handläggning.

Finansutskottet får i

ekonomisk-politiskt syfte

väcka förslag även i

ämne som hör till annat

utskotts beredningsområde.

10 §

Motion får väckas inom Motioner får en gång om

femton dagar från den dag året väckas i fråga

då budgetpropositionen om allt som kan komma under

anmäldes i kammaren. Om riksdagens prövning

uppehåll görs i (allmän motionstid).

kammarens arbete med anledning

av att regeringen förordnat Den allmänna motionstiden

om extra val och motionstiden pågår, om inte riksdagen

icke har gått till ända, på förslag av talmannen

löper ny motionstid om bestämmer annat, från

femton dagar från början början av riksmöte som

av nästa valperiod. inleds under augusti,

september eller oktober och

Fastställes i något fall så länge som motioner

statsbudget för annan tid får avlämnas med

än budgetåret, anledning av

bestämmer riksdagen om budgetpropositionen.

motionstidens

förläggning.

11 §

Utöver vad som följer av Motion med anledning av

10 § får motion med proposition får väckas

anledning av proposition inom femton dagar från den

avlämnas inom femton dagar dag då propositionen

från den dag då anmäldes i kammaren. I

propositionen anmäldes i ärende som måste

kammaren. I ärende som avgöras skyndsamt kan

måste avgöras skyndsamt riksdagen, om den finner

kan riksdagen, om den finner synnerliga skäl

synnerliga skäl föreligga, på förslag

föreligga, på förslag av regeringen besluta om

av regeringen besluta om kortare motionstid. Riksdagen

kortare motionstid. Riksdagen kan om särskilda skäl

kan om särskilda skäl föreligger på förslag

föreligger på förslag av talmannen besluta att

av talmannen besluta att förlänga tiden för

förlänga tiden för avlämnande av motion. 3

avlämnande av motion. Senaste lydelse 1992:43

Motion får väckas

även med anledning av

skrivelse från regeringen.

Därvid tillämpas

bestämmelserna i första

stycket, om inte annat

följer av 19 §.

19 §4

Proposition och motion får Proposition och motion får

återkallas till dess återkallas till dess

utskott har avgivit utskott har avgivit

betänkande i ärendet. betänkande i ärendet.

Förslag som vilar enligt 2 Förslag som vilar enligt 2

kap. 12 § tredje stycket kap. 12 § tredje stycket

regeringsformen får regeringsformen får

återkallas till dess återkallas till dess

utskottet har avgivit nytt utskottet har avgivit nytt

betänkande enligt 4 kap. 8 betänkande enligt 4 kap. 8

§ fjärde stycket denna § femte stycket denna

riksdagsordning. riksdagsordning.

Återkallas proposition, förfaller motion som har väckts med

anledning av propositionen.

Har proposition blivit återkallad, får motion väckas med

anledning därav inom sju dagar från det att återkallelsen

anmäldes i kammaren.

4 kap.

5 §

Finansutskottet skall, Finansutskottet skall,

utöver sina uppgifter utöver sina uppgifter

enligt 9 kap. 4 § enligt 9 kap. 4 §

regeringsformen, bereda regeringsformen, bereda

ärenden om allmänna ärenden om allmänna

riktlinjer för den riktlinjer för den

ekonomiska politiken och ekonomiska politiken och

för budgetregleringen samt för budgetregleringen samt

ärenden som rör ärenden som rör

riksbankens verksamhet. riksbankens verksamhet.

Finansutskottet skall dessutom

bereda ärenden om ramar

för utgiftsområden och

om beräkning av statens

inkomster enligt 5 kap. 12

§.

Skatteutskottet skall bereda ärenden om statliga och kommunala

skatter.

8 §5

Utskott skall avgiva betänkande i ärende som har hänvisats till

utskottet och som ej har återkallats. Utskott kan dock överflytta

ärende till annat utskott, om detta samtycker därtill, eller

överenskomma med ett eller flera utskott att de skall bereda

ärendet gemensamt genom deputerade i sammansatt utskott. Sådant

utskott avgiver betänkande till riksdagen.

Innan utskott avgiver

betänkande med förslag i

ärende, som väckts inom

riksdagen, skall

finansutskottet beredas

tillfälle att yttra sig, om

förslaget kan innebära

mer betydande framtida

återverkningar på de

offentliga utgifterna och

inkomsterna.

Betänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från en

valperiod för riksdagen till nästa skall avgivas av utskott som

har tillsatts av den nyvalda riksdagen.

4 Senaste lydelse 1992:43

5 Senaste lydelse 1992:43

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut

som sägs i 3 kap. 16 § foga yttrande i ärendet.

Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 § tredje stycket

regeringsformen, skall utskottet avgiva nytt betänkande i

ärendet.

5 kap.

12 §

Riksdagen kan genom lag

besluta att hänföra

statsutgifter till

utgiftsområden. Har

riksdagen fattat beslut enligt

första stycket,

fastställer riksdagen

för närmast följande

budgetår genom ett

särskilt beslut dels för

varje utgiftsområde en

utgiftsram, som anger det

belopp vilket summan av de

till utgiftsområdet

hörande utgifterna högst

får uppgå, dels en

beräkning av inkomsterna

på statsbudgeten. Beslut om

anslag eller andra utgifter i

staten eller beslut som har

betydelse för

beräkningen av inkomsterna

i staten får icke fattas

innan beslut fattats enligt

andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Förslaget 1

Propositionen

Motionerna 2

Utskottet 6

1. Riksdagsutredningens förslag 6

1.1 Allmänt om riksdagsutredningen 6

1.2 Omläggning av budgetåret till kalenderår och

valdagens förläggning 7

1.2.1 Gällande bestämmelser 7

1.2.2 Riksdagsutredningen 8

1.2.3 Motionerna 9

1.2.4 Utskottets bedömning 9

1.3 Rambeslutsmodellen 9

1.3.1 Gällande bestämmelser 10

1.3.2 Riksdagsutredningen 10

1.3.3 Motioner 13

1.3.4 Utskottets bedömning 15

1.4 Förlängning av riksmötet m.m. 15

1.4.1 Gällande bestämmelser 15

1.4.2 Riksdagsutredningen 15

1.4.3 Motionen 17

1.4.4 Utskottets bedömning 17

1.5 Slopande av det sammansatta finans- och

skatteutskottet 18

1.5.1 Gällande bestämmelser 18

1.5.2 Riksdagsutredningen 18

1.5.3 Utskottets bedömning 18

1.6 Frågeinstitutet 19

1.6.1 Gällande bestämmelser 19

1.6.2 Riksdagsutredningen 19

1.6.3 Motionerna 19

1.6.4 Tidigare behandling i riksdagen 20

1.6.5 Utskottets bedömning 21

1.7 Motionsrätten m.m. 21

1.7.1 Gällande bestämmelser 21

1.7.2 Riksdagsutredningen 22

1.7.3 Motionerna 23

1.7.4 Förhållandena i andra länders parlament 24

1.7.5 Den kvantitativa utvecklingen av

motionsinstitutet 25

1.7.6 Tidigare behandling 26

1.7.7 Utskottets bedömning 26

1.8 Riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och

revision 27

1.8.1 Gällande bestämmelser 27

1.8.2 Riksdagsutredningen 27

1.8.3 Remissyttranden över betänkandet 29

1.8.4 Motionerna 29

1.8.5 Utskottets utfrågning med anledning av

förslaget 30

1.8.6 Utskottets bedömning 31

1.9 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden 32

1.9.1 Gällande ordning 32

1.9.2 Riksdagsutredningen 33

1.9.3 Motionen 34

1.9.4 Utskottets bedömning 34

1.10 Utskottsindelningen 34

1.10.1 Gällande bestämmelser 34

1.10.2 Riksdagsutredningen 34

1.10.3 Motionerna 36

1.10.4 Utskottets bedömning 38

1.11 EU-nämnden 38

1.11.1 Riksdagsutredningen 38

1.11.2 Motionerna 39

1.11.3 Utskottets bedömning 39

1.12 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning 40

1.12.1 Gällande ordning 40

1.12.2 Riksdagsutredningen 40

1.12.3 Motionen 40

1.12.4 Utskottets bedömning 41

1.13 Återstående frågor samt former för fortsatt

arbete 41

1.13.1 Utgiftsområden och utskottsorganisationen 41

1.13.2 EU-nämnden 41

1.13.3 Utvärdering av genomförandet av utredningens

förslag 41

1.13.4 Utskottets bedömning 42

2. Övriga frågor 42

2.1 Riksmötets öppnande 42

2.1.1 Gällande bestämmelser 42

2.1.2 Motionen 42

2.1.3 Tidigare behandling 42

2.1.4 Utskottets bedömning 43

2.2 Ledamöternas placering i kammaren m.m. 43

2.2.1 Gällande bestämmelser 43

2.2.2 Motionen 43

2.2.3 Tidigare behandling 43

2.2.4 Utskottets bedömning 43

2.3 Riksdagens arbetsformer m.m. 44

2.3.1 Gällande bestämmelser 44

2.3.2 Motionerna 44

2.3.3 Tidigare behandling 45

2.3.4 Utskottets bedömning 46

2.4 Registrering av ledamöternas ekonomiska

intressen 47

2.4.1 Motionerna 47

2.4.2 Tidigare behandling 47

2.4.3 Utskottets bedömning 48

2.5 Ökat samarbete mellan de nordiska parlamenten 48

2.5.1 Gällande ordning 48

2.5.2 Motionen 48

2.5.3 Utskottets bedömning 49

2.6 Riksdagsarrangemang utanför Stockholm 49

2.6.1 Gällande bestämmelser 49

2.6.2 Motionen 50

2.6.3 Utskottets bedömning 50

2.7 Ersättare för riksdagsledamöter 50

2.7.1 Gällande bestämmelser 50

2.7.2 Motionen 51

2.7.3 Utskottets bedömning 51

2.8 Regler för statsråds inlägg i riksdagsdebatterna 51

2.8.1 Gällande bestämmelser 51

2.8.2 Motionen 52

2.8.3 Utskottets bedömning 52

2.9 Iakttagande av beredskapshänsyn vid beredning av

riksdagsärenden 52

2.9.1 Gällande bestämmelser m.m. 52

2.9.2 Motionen 53

2.9.3 Utskottets bedömning 53

2.10 Representationen i organ som väljs av riksdagen 54

2.10.1 Gällande bestämmelser 54

2.10.2 Motionen 55

2.10.3 Tidigare behandling 55

2.10.4 Utskottets bedömning 56

2.11 Riksdagens information till allmänheten 56

2.11.1 Riksdagens externa information 56

2.11.2 Motionen 56

2.11.3 Tidigare behandling och pågående

uppföljning 57

2.11.4 Utskottets bedömning 57

2.12 Handläggningen av turistfrågor i

regeringskansliet 57

2.12.1 Gällande ordning 57

2.12.2 Motionen 57

2.12.3 Utskottets bedömning 58

2.13 Arbetslivsår för riksdagsledamöter 58

2.13.1 Gällande bestämmelser 58

2.13.2 Motionen 58

2.13.3 Utskottets bedömning 59

3. Författningsförslagen i Reformera riksdagsarbetet

m.m. 59

3.1 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet

3 59

3.2 Lagförslag med anledning av Refomera riksdagsarbetet

1 59

3.2.1 Förslaget till lag om ändring i

regeringsformen 60

3.2.2 Förslaget till lag om ändring i

riksdagsordningen 60

3.3 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet

2 64

Hemställan 65

Reservationer 69

1. EU-nämndens sammansättning 69

2. Riksmötets öppnande 69

3. Ledamöternas placering i kammaren m.m. 69

4. Ersättare för riksdagsledamöter 70

Särskilda yttranden 70

1. Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens

förläggning 70

2. Utskottsindelningen 71

3. Riksmötets öppnande 71

4. Ledamöternas placering i kammaren m.m. 71

Meningsyttring av suppleant 72

Lagförslagen 74