Bet. 1993/94:KU36

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU36

Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

KU36

Sammanfattning

I betänkandet behandlar och tillstyrker utskottet proposition

1993/94:116.

Det föreslås sålunda att det område inom vilket regeringen

enligt 8 kap. 7 § regeringsformen efter bemyndigande i lag kan

utfärda föreskrifter utvidgas. Förslaget innebär att regeringen

efter bemyndigande i lag skall till Datainspektionen kunna

delegera normgivningskompetens avseende skyddet för den

personliga integriteten vid ADB-behandling av personuppgifter.

Det föreslås vidare att det delegeringsbara området utvidgas

genom att två nya ämnesområden, återanvändning och återvinning av

material samt tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader

och anläggningar, tillförs.

Vidare läggs fram förslag till en sådan ändring av

regeringsformen att det i lag skall kunna bestämmas att på

förvaltningsrättens område inte bara Regeringsrätten utan även en

lägre förvaltningsdomstol skall kunna bevilja resning och

återställande av försutten tid. De nya bestämmelserna föreslås

träda i kraft den 1 januari 1995.

I betänkandet behandlas vidare fyra motioner, varav en har

väckts med anledning av propositionen. Utskottet avstyrker

motionerna.

Propositionen

I proposition 1993/94:116 föreslår regeringen att riksdagen

antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i regeringsformen.

Lagförslaget finns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1993/94:K18 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

personlig integritet vid lagstiftning om dataregister.

1993/94:K423 av Pontus Wiklund (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att tillsätta en utredning med uppgift att ta fram

förslag till en ny lag rörande integritetsskydd.

1993/94:K434 av Ingela Mårtensson och Margitta Edgren (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

integritetslag i enlighet med motionen.

1992/93:K424 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning som syftar till att införa ett

system där utlämnandet av ekonomiska eller andra personliga

databaserade uppgifter av viss betydelse inte får ske utan den

enskildes medgivande i vissa fall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att begränsa

statens försäljning och utlämnande av databaserade uppgifter.

Utskottet

Frågan om en ny datalag

Bakgrund

Datalagen (1973:289) syftar till att skydda den enskilde mot

otillbörligt intrång i den personliga integriteten till följd av

att personuppgifter registreras med hjälp av automatisk

databehandling (ADB). Redan vid dess tillkomst förutsattes att

lagen skulle ses över inom en snar framtid. Två olika

utredningar, Datalagstiftningskommittén och Data- och

offentlighetskommittén har också lagt fram förslag som delvis har

genomförts.

År 1989 förordnade dåvarande chefen för Justitiedepartementet

efter regeringens bemyndigande en särskild utredare att göra en

översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt.

Utredningen antog namnet Datalagsutredningen och fick efter någon

tid en parlamentarisk sammansättning. I februari 1993 lade

utredningen fram sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10).

Inom EG pågår ett arbete med att ta fram ett direktiv om

dataskydd. Bakgrunden är bl.a. tillkomsten av den inre marknaden

som förutsätter att personuppgifter kan föras fritt från ett

medlemsland till ett annat. Skillnader i integritetsskyddet

mellan de olika länderna kan innebära hinder mot sådana fria

flöden. Det finns därför en strävan efter att komma fram till en

enhetlig nivå på integritetsskyddet inom hela EG. EG-kommissionen

antog i september 1990 ett förslag till direktiv om skydd för

enskilda vid behandling av personuppgifter. Förslaget utsattes

för hård kritik bl.a. av Europaparlamentet. Under EG:s historia

har inte något direktivförslag från kommissionen lett till så

många ändringsförslag från parlamentet som detta. I oktober 1992

lade kommissionen fram ett nytt förslag. Det nya förslaget --

förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av

personuppgifter och om det fria flödet för sådana uppgifter (COM

(92) 422 final -- SYN 287) -- bereds för närvarande inom en

arbetsgrupp under ministerrådet.

Osäkerheten är fortfarande mycket stor om hur direktivet

slutligen kan komma att utformas. Hos medlemsländerna finns det

olika uppfattningar om behovet av att anta ett direktiv på

området. Oenighet råder också om vilken omfattning och utformning

ett direktiv skall ges. Detta har lett till att tidsplanen för

antagandet av direktivet har förskjutits. Såvitt nu är känt

förväntas inte rådet ta slutlig ställning till direktivförslaget

förrän tidigast under andra halvåret 1994. För det fall EG antar

ett direktiv på området är detta bindande i fråga om det resultat

som skall uppnås men medlemsländerna skall själva för egen del

bestämma om form och medel för detta. Det är i detta sammanhang

värt att notera att ett deltagande i Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) sannolikt medför skyldighet för Sverige

att ha en motsvarande reglering.

Datalagsutredningen har i sitt slutbetänkande gjort en analys

av de frågor som rör ADB-hantering av personuppgifter och gått

igenom EG-kommissionens förslag till dataskyddsdirektiv. I sitt

arbete har utredningen eftersträvat att få i huvudsak samma

regler för integritetsskyddet som de som kan komma att gälla inom

EG. Utredningens förslag till en ny datalag ansluter sig också

nära till direktivförslaget. Förslaget till en ny datalag

innefattar mycket betydande förändringar i förhållande till vad

som gäller i dag. Utredningen föreslår att det nuvarande

tillstånds- och licenssystemet avskaffas och att de resurser som

därigenom frigörs används för en mer intensifierad tillsyn. För

att man skall kunna övergå till ett tillståndslöst system har

utredningen strävat efter att i den nya lagen utförligt reglera

förutsättningarna för ADB-behandling av personuppgifter. Reglerna

i datalagen föreslås bli kompletterade med generella föreskrifter

från Datainspektionen avseende olika branscher och sektorer för

sådan behandling av känsliga uppgifter som ofta förekommer inom

ett visst område för ett visst ändamål. Vidare föreslår

utredningen bl.a. ökade krav på samtycke från enskilda för att

ADB-behandling skall vara tillåten, särskilda regler för

behandling av känsliga personuppgifter och särskilda regler om

integritetsintressenas förhållande till tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen.

Utredningens huvudförslag att det nuvarande tillstånds- och

licenssystemet avskaffas och ersätts med ett renodlat

tillsynssystem har mötts av en överväldigande positiv

remissopinion. Flertalet remissinstanser riktar dock kritik mot

olika delar av förslaget och anser att det måste övervägas

ytterligare. Kritik riktas bl.a. mot att lagförslaget är

svårtillgängligt och att det i vissa delar inte är tillräckligt

preciserat. Många instanser har ifrågasatt att utredningen så

nära följt förslaget till EG-direktiv.

Propositionen

Mot bakgrund av remissutfallet förklarar regeringen att den

anser att Datalagsutredningens förslag inte utan betydande

justeringar kan läggas till grund för lagstiftning. Utredningens

förslag saknar dessutom enligt regeringen i stor utsträckning en

analys av vilka kostnader som ett genomförande av det nya

systemet skulle kräva. Regeringen anför att en sådan fördjupad

kostnadsanalys eventuellt skulle behöva följas av

remissbehandling innan ett förslag till en ny datalag skulle

kunna föreslås riksdagen. En ny datalag kommer enligt regeringen

att vara förenad med stora informationsinsatser och med en

lärotid för alla berörda. Att under dessa förhållanden kort tid

efter införandet av en ny datalag riskera att på nytt genomföra

stora ändringar ter sig enligt regeringen inte försvarbart.

Regeringen anser därför att frågan om att stifta en ny datalag

bör anstå till dess ett slutligt ställningstagande av EG är för

handen. Regeringen menar att detta dock inte bör hindra att

angelägna ändringar i det nuvarande systemet genomförs.

Motionerna

I motion 1992/93:K424 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) tar

motionärerna upp frågan om statens försäljning av datauppgifter.

Motionärerna förespråkar en utredning som syftar till att införa

ett system där utlämnandet av ekonomiska eller andra personliga

databaserade uppgifter av viss betydelse inte får ske utan den

enskildes medgivande i vissa fall (yrkande 1). De anser vidare

att förutsättningarna för att begränsa statens försäljning och

utlämnande av databaserade uppgifter bör utredas (yrkande 2).

I motion 1993/94:K423 av Pontus Wiklund (kds) efterlyser

motionären en ny integritetslagstiftning. EG:s ställningstagande

vad gäller eventuella direktiv på området kan enligt motionären

inte avvaktas. Motionären anser att integritetsskyddslagen inte

bör vara bunden till någon teknik. Den myndighet som skall tillse

att lagens regler efterlevs bör enligt motionären ges sådana

befogenheter att den på ett effektivt sätt kan fullgöra sin

uppgift. Han anser också att lagen bör klargöra skyddet för

integriteten i förhållande till yttrande- och tryckfriheten.

I motion 1993/94:K18 av Göte Jonsson (m) förklarar motionären

att han i princip inte har något att invända mot propositionen.

Motionären vill dock peka på ett förhållande som enligt hans

uppfattning tyvärr ofta kommer i bakvatten när det gäller

integritetsfrågor. Alltför ofta tar man nämligen enligt hans

uppfattning i lagstiftningen först och främst hänsyn till

myndigheternas behov av smidiga rutiner. Motionären menar att

förevarande proposition är ett sådant exempel. Den personliga

integriteten berörs enligt motionären endast ytligt.

Motionären anför att en lagstiftning på dataområdet inte först

skall ta hänsyn till myndighetens bekvämlighet och i andra hand

den enskildes rätt till integritet. Detta bör enligt motionären

särskilt beaktas när förslag läggs fram till ny datalag och annan

lagstiftning som berör den enskildes integritet i förhållande

till register och liknande.

I motion 1993/94:K434 av Ingela Mårtensson och Margitta Edgren

(fp) konstaterar motionärerna att det förslag som

Datalagsutredningen presenterade i februari 1993 inte har

resulterat i någon heltäckande proposition, framför allt därför

att EG ännu inte har tagit ställning till direktiv vad gäller

integritetsskydd. De konstaterar vidare att det förslag som

EU-parlamentet ställt sig bakom kommer i konflikt med den svenska

offentlighetsprincipen. Motionärernas uppfattning är att även

svensk lagstiftning om integritet skall utgå just från

integriteten och inte som hittills vara bunden av huruvida

känsliga uppgifter är lagrade på konventionella medier som

magnetband, skivminne osv. En integritetslag bör enligt

motionärerna vara teknikoberoende eftersom det inte är olämpligt

bruk av personuppgifter som lagrats på data som bör regleras utan

olämpligt bruk av känsliga personuppgifter över huvud taget.

Offentlighet kan enligt motionärerna komma att vägas mot kravet

på integritet. Offentlig insyn bidrar till ökad integritet genom

att den enskilde eller massmedia kan ta reda på vilka uppgifter

som finns hos en myndighet. Offentlighetsprincipen är en viktig

princip i det svenska samhället som vi enligt motionärerna måste

slå vakt om. Enligt motionärerna är förslaget till EG-direktiv om

integritetsskydd vad gäller reglerna för utlämnande av uppgifter,

anonymitetsskydd, diarier, m.m inte förenligt med

offentlighetsprincipen. Motionärerna anser att en integritetslag

måste underordnas grundlagen.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget med en

modernisering av lagstiftningen om skydd mot att medborgarnas

personliga integritet kränks genom att uppgifter om dem

registreras med hjälp av automatisk databehandling. Som

regeringen anför bör frågan om att stifta en ny datalag dock

anstå till dess EG slutligen har tagit ställning till det nämnda

förslaget till direktiv på området. I avvaktan på förslag till en

ny datalag bör riksdagen enligt utskottets mening inte göra några

uttalanden i de hänseenden som begärs i motionerna. Följaktligen

avstyrker utskottet motionerna.

Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet -- en delreform

Bakgrund

I 8 kap. regeringsformen regleras normgivningsmakten genom

regler som fördelar behörigheten att meddela föreskrifter mellan

riksdagen, som stiftar lag, och regeringen som beslutar

förordningar. Enligt 3 § första stycket skall föreskrifter om

förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller

åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas

personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. I

5 § andra meningen anges att föreskrifter om kommunernas

befogenheter och åligganden skall meddelas genom lag. Enligt 7 §

kan riksdagen utan hinder av 3 och 5 §§ genom delegering till

regeringen överlåta vissa särskilt angivna delar av

normgivningskompetensen på det offentligrättsliga området. I 7 §

räknas de olika områden upp inom vilka möjlighet till delegering

finns. Lagrummet är förhållandevis allmänt hållet och förutsätter

att det i varje enskilt lagstiftningsärende tas närmare

ställning till det berörda bemyndigandets omfattning. Om

riksdagen utnyttjar sin rätt till delegering till regeringen, kan

riksdagen enligt 11 § medge att regeringen överlåter åt

förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i

ämnet (subdelegering).

Propositionen

Regeringen föreslår att det genom en ändring i regeringsformen

öppnas en möjlighet för regeringen att efter bemyndigande i lag

delegera normgivningskompetensen i fråga om ADB-behandling av

personuppgifter till Datainspektionen.

Som bakgrund till förslaget anför regeringen att ordningen med

tillståndskrav enligt datalagen med tiden har kommit att framstå

som alltmer tungarbetad och byråkratisk. Datainspektionen tvingas

lägga ned en oproportionerligt stor andel av sina resurser på

tillståndsprövning. Systemet medför också en belastning på de

registeransvariga.

Regeringen anför att datalagen bygger på att Datainspektionen

utifrån avvägningar om bl.a. särskilda eller synnerliga skäl

föreligger för en viss typ av registrering prövar om tillstånd

kan beviljas och vilka föreskrifter som är nödvändiga från

integritetssynpunkt för att tillstånd skall kunna beviljas. Även

med väsentliga ändringar och kompletteringar av datalagen skulle

enligt regeringen ett generellt avskaffande av tillståndsplikten

inte kunna genomföras utan betydande risker för intrång i den

personliga integriteten. För att med bibehållet integritetsskydd

kunna avskaffa det nuvarande tillståndssystemet behövs enligt

regeringen en helt ny lagstiftning av det slag utredningen har

eftersträvat. Regeringen anser däremot att möjligheter bör skapas

för att inom det nuvarande systemet ytterligare minska

Datainspektionens tillståndsprövning. En sådan delreform kan i

huvudsak ske inom det nuvarande systemets ram inom rimlig tid och

till rimliga kostnader. I syfte att sträva mot en situation där

en tillståndshantering av personregister övergår i ett

tillsynsförfarande förordar regeringen att Datainspektionen ges

möjligheter att reglera ADB-behandlingen av personuppgifter för

olika branscher och sektorer. Detta är också något som

föreslagits av Datalagsutredningen som en del av det nya

tillståndsfria systemet. Ett införande av en sådan ordning i det

nuvarande systemet medför att de typer av register för vilka

Datainspektionen utfärdat bransch- eller sektorsföreskrifter kan

undantas från tillståndsplikt. Detta bör enligt regeringen på

sikt leda till att resurser frigörs för Datainspektionens

tillsynsverksamhet. Den förordade delreformen förutsätter att

Datainspektionen kan ges formell kompetens att utfärda generella

föreskrifter för registrering av personuppgifter. För att skapa

sådana möjligheter krävs ändringar i regeringsformens regler om

normgivningsmakten.

När det gäller de närmare skälen för förslaget anför regeringen

att en ordning där Datainspektionen ges möjligheter att utfärda

generella föreskrifter förutsätter att riksdagen bemyndigar

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

närmare reglera vad som skall gälla för inrättande och förande av

personregister utöver bestämmelserna i datalagen och i särskilda

registerförfattningar. De nuvarande bestämmelserna om

normgivningsmakten i 8 kap. regeringsformen sätter emellertid

enligt regeringen en gräns för möjligheterna att delegera en

sådan föreskriftsrätt till Datainspektionen. Mot bakgrund av

innehållet i 8 kap. 5 och 7 §§ torde det enligt regeringen inte

vara möjligt att i datalagen delegera normgivningsmakt avseende

det kommunala eller landstingskommunala området. Regeringen anser

att inte heller den privata verksamhet som inte kan räknas som

näringsverksamhet enligt 8 kap. 7 § 3 regeringsformen faller inom

det delegeringsbara området. Ett bemyndigande i datalagen för

Datainspektionen att utfärda föreskrifter torde enligt regeringen

således i dag endast kunna avse registrering av personuppgifter

inom statlig verksamhet (jfr 8 kap. 13 § RF) och

näringsverksamhet. Regeringen anför att möjligheterna för

Datainspektionen att kunna utfärda bransch- och

sektorsföreskrifter måste syfta till att skapa enhetliga regler

för ett starkt integritetsskydd oavsett var registreringen av

personuppgifter sker, inte minst mot bakgrund av det ökande

informationsflödet i samhället. Det ligger enligt regeringen

också ett stort värde i att systemet är så beskaffat att det inte

råder några oklarheter i konstitutionellt hänseende i vilken

utsträckning Datainspektionen har rätt att utfärda föreskrifter

till datalagen. Regeringen anser att möjligheterna att kunna

delegera normgivningskompetensen på integritetsskyddsområdet

således bör gälla såväl privat som statlig och kommunal

verksamhet.

Proposition om en reformerad datalag

Regeringen förklarar i förevarande proposition att den senare

kommer att föreslå att grundlagsändringen följs upp med ändringar

i datalagen där det noga preciseras inom vilka ramar

normgivningsmakten kan delegeras. I enlighet härmed förelade

regeringen i april 1994 riksdagen proposition 1993/94:217 om en

reformerad datalag. Där föreslås att regeringen ges möjlighet att

bemyndiga Datainspektionen att utfärda generella föreskrifter om

personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas

och förs i enlighet med sådana regler skall enligt förslaget

undantas från tillståndsplikt. Riksdagen kommer att fatta beslut

med anledning av proposition 1993/94:217 först sedan riksdagen

har tagit slutlig ställning till det nu aktuella

grundlagsförslaget.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Normgivningsfrågor på miljöområdet

Bakgrund

Miljöskyddskommittén lade i betänkandet (SOU 1993:27) Miljöbalk

fram förslag till bestämmelser om avfallshantering,

producentansvar samt miljöfarlig verksamhet, kemiska och

biotekniska produkter samt avfall. Kommittén konstaterade att det

enligt regeringsformen finns stöd för delegation av

föreskriftsrätten inom bl.a. natur- och miljövårdens område.

Kommittén var emellertid mera tveksam till om begreppet

miljövård, även med en vidsträckt tolkning, är avsett att omfatta

främjandet av en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Kommittén föreslog därför en komplettering av regeringsformen i

detta hänseende.

Propositionen

Regeringen föreslår att området inom vilket regeringen, efter

bemyndigande i lag, genom förordning kan meddela föreskrifter

ändras genom att ett nytt ämnesområde tillförs, nämligen

återanvändning och återvinning av material.

Som skäl till förslaget anför regeringen att de riktlinjer som

angetts för miljöpolitiken i vissa sammanhang är beroende av att

föreskrifter, utanför såväl den egentliga miljövårdens område som

det område som täcks av näringsverksamhet, kan riktas mot

näringsidkare, enskilda och kommunerna. Offentligrättsliga

föreskrifter som tar sikte på mellanhavanden mellan näringsidkare

och konsumenter omfattas av området för näringsverksamhet. I den

mån föreskrifter som rör ekonomiska förhållanden tar direkt sikte

på enskilda kan dock enligt regeringen svårligen begreppet

näringsverksamhet åberopas till stöd för ett bemyndigande.

Liknande frågor kan uppstå för kommunerna. Det är knappast heller

möjligt att meddela det slags detaljerade föreskrifter som kan

behövas i lag. För att föreskrifter i syfte att åstadkomma en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling och som bl.a. rör

ekonomiska förhållanden skall kunna beslutas av regeringen eller

någon annan myndighet bör därför enligt regeringens mening

återanvändning och återvinning av material läggas till

uppräkningen av ämnen i 8 kap. 7 § 3.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Normgivningsfrågor på plan- och byggområdet

Bakgrund

Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1 juli

1987. Den viktigaste nyheten i PBL var decentraliseringen till

kommunerna av ansvaret för beslut om fysisk planering och

lokalisering av bebyggelse. Andra viktiga ambitioner med PBL var

bl.a. ett utökat medborgarinflytande och förenklingar för den

enskilde.

Plan- och byggutredningen lade den 8 oktober 1993 fram

delbetänkandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94). I

betänkandet föreslås bl.a. att den nuvarande tillståndsprövningen

(bygglovet) endast skall avse en prövning av lokaliseringen.

Beslut om den närmare placeringen och utformningen av byggnader

m.m. samt den tekniska kontrollen föreslås ske i ett fristående

förfarande. Den del av utredningens förslag som är aktuell i

förevarande lagstiftningsärende är förslaget till reglering av

tillståndsplikten i områden utanför detaljplan. Denna

tillståndsplikt bör enligt utredningen kunna varieras mycket mer

än i dag. För detta krävs att kommunerna ges ett effektivt och

lämpligt verktyg för en sådan anpassning. Enligt förslaget skall

undantag från tillståndsplikt att uppföra byggnader kunna gälla

sådana åtgärder utanför detaljplanelagt område där kommunen anser

att tillståndsplikt inte är nödvändig. Kommunerna föreslås kunna

reglera sådana frågor genom föreskrifter i översiktsplanen.

Enligt utredningen är förslaget ägnat att förenkla kommunernas

planarbete samtidigt som den enskildes frihet kan öka.

Översiktsplanen är enligt utredningen ett instrument i vilket det

borde vara möjligt att variera och lokalt anpassa

tillståndspliktens omfattning med hänsyn till olika områdens

karaktär. För att genomföra förslaget krävs ändringar i PBL. De

ändringar som föreslås av utredaren är dels en ändrad lydelse av

den bestämmelse i vilken innehållet i översiktsplanen regleras,

dels bemyndiganden för regeringen eller de kommuner som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om i vilka fall

åtgärder kräver tillstånd enligt lagen.

Propositionen

Regeringen föreslår att regeringen ges möjlighet att efter

bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om

tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och

anläggningar.

Som skäl till förslaget anför regeringen att en översiktsplan

inte är bindande enligt nuvarande lydelse av plan- och bygglagen.

För att Plan- och byggutredningens förslag om en förenklad och

för den enskilde mer förutsebar reglering skall kunna genomföras

krävs enligt regeringen att bindande beslut i fråga om

tillståndspliktens omfattning kan meddelas i översiktsplanen. Ett

dylikt förfarande innebär normgivning. Regeringen pekar på att

det saknas stöd i regeringsformen för sådan normgivning. Ett

genomförande av den föreslagna ändringen i plan- och bygglagen

kräver således enligt regeringen en ändring av de bestämmelser i

8 kap. 7 § regeringsformen som reglerar delegering av

normgivningskompetensen. Ändringen bör enligt regeringens mening

innebära att regeringen i lag kan ges bemyndigande att genom

förordning meddela föreskrifter om tillståndsplikt för byggande,

rivning och andra åtgärder med byggnader och anläggningar.

Regeringen understryker att bemyndigandet enbart är avsett att

tillämpas för att möjliggöra för kommunerna att i översiktsplanen

föreskriva om åtgärder kräver tillstånd enligt plan- och

bygglagen eller inte. Enligt regeringen är det således endast

fråga om föreskrifter av administrativ karaktär.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Resning och återställande av försutten tid på

förvaltningsrättens område

Bakgrund

Rättskipningen vid Högsta domstolen och Regeringsrätten

reformerades år 1971. Målsättningen för reformen var att de båda

domstolarna skulle utgöra prejudikatinstanser, dvs. de skulle ha

att svara för vägledande avgöranden. Reglerna kom till uttryck

bl.a. genom att det för överprövning i de båda domstolarna

normalt skulle krävas att de beviljade tillstånd till prövning

(dispens). Vid sidan av överprövningsuppgifterna skulle Högsta

domstolen och Regeringsrätten liksom tidigare ha att pröva frågor

om bl.a. resning och återställande av försutten tid. De

grundläggande bestämmelserna om Högsta domstolens och

Regeringsrättens roll när det gäller resning och återställande av

försutten tid finns i 11 kap. 11 § regeringsformen. Enligt det

lagrummet är det Regeringsrätten som beslutar om sådan åtgärd när

fråga är om ett ärende för vilket regeringen, en

förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet är högsta

instans. Enligt regeringsformen i dess ursprungliga lydelse

skulle i annat fall resning och återställande av försutten tid

beviljas av Högsta domstolen. Genom lagändring år 1988 öppnades

en möjlighet att i lag föreskriva att i stället för Högsta

domstolen en annan domstol som icke är förvaltningsdomstol skall

få bevilja åtgärden. Samma år bestämdes bl.a. att hovrätterna

skall pröva frågor om resning i vissa fall, främst när det gäller

tingsrättsavgöranden. Frågor om återställande av försutten tid

får prövas av en hovrätt bl.a. när det gäller en frist för

överklagande till tingsrätt eller hovrätt. Hovrättens beslut kan

överklagas till Högsta domstolen. Därvid gäller ett krav på

prövningstillstånd. Syftet med 1988 års reform var att förbättra

förutsättningarna för prejudikatbildningen i Högsta domstolen. I

betänkandet Några frågor angående Regeringsrätten (SOU 1992:138)

föreslås att motsvarande reform nu genomförs på den

förvaltningsrättsliga sidan, dvs. att för vissa fall

beslutsfunktionen flyttas från Regeringsrätten till

kammarrätterna.

Propositionen

Regeringen föreslår att det i regeringsformen öppnas en

möjlighet att genom lag bestämma att lägre domstolar än

Regeringsrätten får bevilja resning och återställande av

försutten tid inom förvaltningsrätten.

Regeringen anför som skäl till förslaget att utvecklingen under

senare tid är sådan att prövningen av nu avsedda frågor kommit

att bli alltmer betungande för vår högsta allmänna

förvaltningsdomstol. Erfarenheterna av den reform som skett på

den allmänna domstolssidan när det gäller beslutsfunktionerna är

enligt regeringen goda. Man har utifrån dessa erfarenheter

anledning räkna med att en reform på förvaltningssidan skulle

komma att leda till en avsevärd avlastning av Regeringsrätten.

Regeringen menar att Regeringsrättens speciella kompetens

därigenom kan utnyttjas på ett mera rationellt sätt och att

Regeringsrätten får möjligheter att ägna ytterligare tid och

kraft åt sin huvuduppgift. Därmed förbättras enligt regeringen

förutsättningarna för en god prejudikatbildning och en sådan

främjar den totala processekonomin i samhället.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om en ny datalag

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K424, 1993/94:K423,

1993/94:K434 och 1993/94:K18,

2. beträffande förslaget till lag om ändring i

regeringsformen

att riksdagen som vilande antar regeringens förslag till lag om

ändring i regeringsformen.

Stockholm den 17 maj 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Stig Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s),

Inger René (m), Ingvar Svensson (kds), Simon Liliedahl (nyd),

Torgny Larsson (s), Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström

(s), Ola Karlsson (m) och Elvy Söderström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Bilaga