Bet. 1993/94:KU37

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU37

Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1993/94

KU37

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om en ny

myndighetsorganisation på radio- och TV-området. I propositionen föreslås att

två nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsmyndigheten för radio

och TV, skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen

för lokalradiotillstånd.

I propositionen föreslås också vissa ändringar när det gäller överklagande

m.m.

I betänkandet behandlas, förutom motioner som väckts i anledning av

propositionen, de motioner med anknytning till radio- och TV-området som väckts

under den allmänna motionstiden 1994.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en ny

myndighetsorganisation m.m. och tillstyrker framlagda lagförslag. Motionerna,

utom såvitt avser yrkanden angående lokalisering av myndigheterna, avstyrks.

I ärendet föreligger ett yttrande från kulturutskottet.

Till betänkandet har fogats två reservationer, ett särskilt yttrande och en

meningsyttring.

Propositionen

1993/94:160 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

3. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

4. lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,

5. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område,

6. lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten,

7. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),

8. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om inrättande av

Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket,

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om Radio- och

TV-verkets uppgifter, ledning och organisation,

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om uppgifter för

Granskningsnämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbetsformer,

11. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om att Radionämnden,

Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall

läggas ned,

12. att riksdagen till Myndigheter på radio- och TV-området för budgetåret

1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,

13. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om en

medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV

för budgetåret 1994/95 på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att

redovisa på statsbudgetens inkomstsida,

14. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om att

anslagssparande eller anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget

Styrelsen för lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på

radio- och TV-området.

Lagförslaget, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se

bilaga 1.

Motioner som väckts i anledning av propositionen

1993/94:K36 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av

Mediaombudsman (MO) och Mediernas opinionsnämnd (MON).

1993/94:K37 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att de nya myndigheterna bör lokaliseras till Sundsvall.

1993/94:K38 av Jarl Lander (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och

TV-området,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokalisering av myndigheterna till Karlstad.

1993/94:K39 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om Radio- och TV-verkets ledning

och organisation.

1993/94:K40 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall arbeta efter de

kulturpolitiska målsättningar som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall ledas av en av

regeringen tillsatt styrelse som speglar olika politiska och samhälleliga

intressen,

3. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall finansieras genom

registreringsavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall kunna fördela stöd

till lokal programverksamhet samt svara för forskning och utredningar inom

området i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att registreringen av alla som sänder radio och TV

till den svenska allmänheten i fortsättningen skall göras lika för alla,

6. att riksdagen beslutar att Granskningsnämndens beslut angående

överträdelser av olika reklam- och sponsringsbestämmelser omedelbart skall

gälla och att de inte skall kunna överklagas,

7. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket resp. Granskningsnämnden

för radio och TV ges det fullständiga ansvaret för tillämpningen av det

europeiska TV-direktivet,

8. att riksdagen beslutar att den nämnd som i regeringsförslaget benämns

Granskningsnämnden för radio- och TV ges namnet Radio- och TV-nämnden.

1993/94:K41 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om styrelsernas sammansättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den nya myndigheten placeras i Jönköping.

1993/94:K42 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att placera de nya

myndigheterna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV i

Sundsvall.

1993/94:K43 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och

TV-området,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokaliseringen av myndigheterna.

1993/94:K44 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av

Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV till Haninge.

1993/94:K45 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om det lämpliga i en lokalisering

av de föreslagna nya myndigheterna Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden

för radio och TV till Sundsvall.

1993/94:K46 av Harriet Colliander och Simon Liliedahl (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:160,

2. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning av tänkbara

organisationsmodeller inom massmedieområdet i syfte att skapa bästa

förutsättningar för en fri åsiktsbildning i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1994

1993/94:K408 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att ha

en egen parabolantenn.

1993/94:K413 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar om ändring av 39 § lokalradiolagen i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1993/94:K421 av Åke Gustavsson och Inger Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en parlamentarisk kommitté med uppgift att granska lagstiftningen om

den privata lokalradion mot bakgrund av vunna erfarenheter.

1993/94:K422 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program, jämte annan

berörd lagstiftning, i syfte att bl.a. åstadkomma större konkurrensneutralitet

vad avser sändning av reklam, försäljning av programtid m.m. i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1993/94:K433 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtande av det fjärde

markbundna nätet för regionala TV-sändningar.

1993/94:K437 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i vissa delar ompröva avtalet med TV 4 Nordisk Television AB i

syfte att stärka konkurrensneutraliteten,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av radiolagen i syfte att

stärka konkurrensneutraliteten mellan olika distributionsformer.

1993/94:K444 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtande av det

fjärde markbundna nätet för regionala TV-sändningar.

Utskottet

Propositionen

Inledning

Våren 1991 angavs i proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor att en

utredning skulle tillkallas för att se över myndighetsstrukturen på radio- och

TV-området. Översynen skulle omfatta dels Radionämndens, Kabelnämndens och

Närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och

TV-sändningar till allmänheten. Syftet var att få till stånd en gemensam

organisation för myndighetsuppgifter i fråga om sådana sändningar. En särskild

utredare fick i uppgift att utarbeta förslag till organisation för en

sammanhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten

(dir. 1991:68). I april 1992 lade utredaren fram betänkandet (SOU 1992:36)

Radio och TV i ett. Betänkandet har remissbehandlats. Propositionens förslag

bygger, med vissa avvikelser, på detta betänkande.

I ärendet har kulturutskottet yttrat sig över frågor med anknytning till sitt

beredningsområde, se bilaga 2.

I ärendet föreligger också en skrivelse från Radionämnden och en skrivelse

från företrädare för de fackliga organisationerna SACO och ST vid Kabel- och

Närradionämnderna, Radionämnden och styrelsen för lokalradiotillstånd.

Bakgrund

Myndighetsstrukturen inom etermediernas område är ett uttryck för hur

villkoren för radio och television har sett ut i Sverige. Den helt dominerande

ställningen har innehafts av de avgiftsfinansierade programföretagen inom den

tidigare Sveriges Radio-koncernen. Vid sidan av Sveriges Radio-företagen

tillkom sedan närradion som en specialradio för föreningslivet, och senare

infördes möjlighet att bedriva sändningar i kabelnät till allmänheten. De olika

sändningsformerna var klart avgränsade från varandra och styrdes av olikartade

regler. Flera små myndigheter har skapats med uppgift att huvudsakligen

behandla var sin sändningsform. Radionämnden har till uppgift att granska att

programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen utövar sin sändningsrätt i

enlighet med radiolagen och avtalen med staten. Närradionämnden har hand om

tillståndsgivning och tillsyn i fråga om föreningsradion och Kabelnämnden har

motsvarande uppgift för kabelsändningarna. Styrelsen för lokalradiotillstånd

planerar och beslutar om tillstånd att sända privat lokalradio.

Sedan början av 1990-talet har dock förutsättningarna i grunden förändrats.

Nya sändningsformer har tillkommit, och villkoren för verksamheten har

liberaliserats genom att möjlighet till reklamfinansiering har införts.

Principen om etableringsfrihet så långt tillgängliga frekvensresurser medger

det håller på att genomföras. Skillnaden mellan olika sändningsformer håller på

att suddas ut och konkurrensen om frekvensutrymmet ökar.

I denna nya situation medför, enligt propositionen, den nuvarande splittrade

myndighetsstrukturen problem. T.ex. fattar olika myndigheter, utan någon

egentlig samordning, beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma

frekvensutrymme. Ett annat problem är att efterlevnaden av reglerna om t.ex.

reklam, vilka i stort är desamma för olika former av sändningar, granskas av

olika myndigheter. Därmed finns risk för att olika myndigheter kommer till

motstridiga resultat i fråga om tillämpningen. Små myndigheter innebär också en

mer sårbar organisation och att det blir svårare att upprätthålla tillräcklig

kompetens inom olika administrativa specialområden. För närvarande saknas också

ett organ med uppgift att fortlöpande följa utvecklingen i fråga om radio- och

TV-sändningar till allmänheten. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att en

mer sammanhållen och överskådlig myndighetsorganisation än den nuvarande bör

införas på radio- och TV-området.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på radio- och TV

området skall införas den 1 juli 1994. Två nya myndigheter föreslås ersätta de

nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och

Styrelsen för lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och

TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.

Radio- och TV-verket föreslås bli organiserat som ett enrådighetsverk med

ansvar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för

ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller

någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket föreslås vidare ansvara

för registrering och avgiftshantering, ha tillsyn över efterlevnaden av regler

som inte gäller innehållet i sändningarna samt besluta om sanktioner vid

bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter.

Granskningsnämnden för radio och TV skall enligt förslaget ha en domare som

ordförande och få till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för

sändningarnas innehåll, både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och

TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter

bemyndigande i radiolagen, samt besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad

av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha

tillsynen.

Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m. Rätten att

överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden

som förenats med vite. Viteförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa

uppgifter föreslås dock inte kunna överklagas. Vidare föreslås att beslut om

föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för ljudradio- och

TV-sändningar till allmänheten skall gälla omedelbart även om beslutet

överklagas.

Radio- och TV-verket föreslås bli helt finansierat via statsbudgeten.

Granskningsnämnden för radio och TV föreslås bli finansierad dels med

anvisningar från rundradiokontot, dels via statsbudgeten.

Ny utredning m.m.

Motionerna

I två motioner, 1993/94:K46 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) och 1993/94:K36

av Bengt Harding Olson (fp), begärs ny utredning om andra tänkbara

organisationsmodeller inom massmedieområdet. I motion K46 yrkas att

propositionen skall avslås i avvaktan på en sådan ny utredning, medan

motionären i motion K36 anser att den föreslagna Granskningsnämnden, i avvaktan

på annan ordning, kan inrättas.

I motion K46 hemställs att propositionen avslås (yrkande 1) och att riksdagen

hos regeringen begär en allsidig utredning (yrkande 2) av tänkbara

organisationsmodeller inom massmedieområdet. Syftet skall vara att skapa de

bästa förutsättningarna för en fri åsiktsbildning. I motionen hänvisas till att

motionärerna tidigare föreslagit bl.a. att myndigheternas roller skall renodlas

och delas upp i en beslutsmyndighet och en utredningsmyndighet, att vissa

uppgifter bör handläggas av domstol eller att en särskild radio- och TV-domstol

inrättas. En annan möjlighet, enligt motionärerna, är att med Pressombudsmannen

och Pressens opinionsnämnd som förebild skapa ett självsaneringssystem även

inom radio- och TV-området.

Även i motion K36 tas frågan om ett självsaneringssystem upp. I motionen

ifrågasätts förslaget om en granskningsnämnd i statlig myndighetsform för radio

och TV. I motionen anförs att det i stället borde tillskapas ett

granskningsorgan med samma utformning som på pressområdet. Detta skulle, enligt

motionen, vara särskilt naturligt i en situation då det statliga

etermediemonopolet upphävts och allt fler privata radio- och TV-stationer

etableras på marknaden. I motionen anförs vidare att det mest rationella skulle

vara att låta mediernas övertramp, oavsett i vilken medietyp de förekommit,

behandlas i ett och samma organ. Därför borde, med utgångspunkt från

Allmänhetens pressombudsmans och Pressens opinionsnämnds roller och verksamhet,

förutsättningarna för en medieombudsman och en mediernas opinionsnämnd utredas.

I avvaktan på en sådan granskningsverksamhet torde det dock, enligt motionären,

vara ofrånkomligt att den föreslagna granskningsmyndigheten inrättas.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att nackdelarna med den nuvarande

myndighetsorganisationen på radio- och TV-området är stora och att det finns

ett påtagligt behov av en ny myndighetsorganisation. Kulturutskottet anser att

den myndighetskonstruktion som förordas i propositionen är lämplig samt att den

bör träda i funktion så snart som möjligt. Kulturutskottet avstyrker motion

K46.

Utskottets bedömning

Mot bakgrund av den utveckling på radio- och TV-området som närmare beskrivs

i propositionen anser utskottet liksom regeringen att en mer sammanhållen och

överskådlig myndighetsorganisation bör införas på radio- och TV-området.

Organisationen bör därvid, som föreslås, inte ske efter sändningsform utan

efter olika uppgifter, såsom tillståndsgivning och granskning.

Propositionens förslag om en samordning så att ansvaret för tillståndsgivning

läggs på en myndighet och ansvaret för granskning av efterlevnaden av

programreglerna läggs på en annan myndighet har motiverats av att tillsynen

över efterlevnaden av programregler bör utföras av ett organ som är fristående

från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd. Utskottet delar

denna bedömning. Härigenom görs tillsynsverksamhetens oberoende ställning

tydlig samtidigt som en klar ansvarsfördelning mellan myndigheterna skapas.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om att två nya myndigheter

bör inrättas och ersätta de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden,

Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Detta innebär att

utskottet avstyrker yrkandet i motion K46 om avslag på propositionen liksom

yrkandet i samma motion och i motion K36 om ny utredning. Till enskildheter i

lagförslaget återkommer utskottet nedan.

Kulturpolitiska målsättningar

Motionen

I motion 1993/94:K40, yrkande 1, av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att

riksdagen skall besluta att Radio- och TV-verket skall arbeta efter de

kulturpolitiska målsättningar som närmare anges i motionen.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anför att de kulturpolitiska målsättningar som redovisas i

motionen i viss utsträckning överensstämmer med de mål för den statliga

kulturpolitiken som riksdagen lade fast år 1974. Vidare anför kulturutskottet

följande:

Radio- och TV-verket skall vid sin tillståndsgivning följa bestämmelserna i

den lagstiftning som reglerar närradio- och lokalradiosändningar. Verket skall

också förordna lokala kabelsändarföretag och har därvid att följa

bestämmelserna i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. De

åsyftade bestämmelserna ger inte utrymme för regeringen att instruktionsvägen

tillföra ytterligare prövningsgrunder som verket skall ta hänsyn till vid sin

tillståndsgivning. De uppgifter i övrigt som författningsmässigt skall ankomma

på Radio- och TV-verket avser registrering, avgiftsuttag, tillsyn vid bristande

efterlevnad av regler som inte avser sändningarnas innehåll samt vissa

sanktionsbeslut. Inte heller dessa uppgifter ger utrymme för sådana

prövningsgrunder som anges i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet vill tillägga följande. De av riksdagen år 1974 fastställda

kulturpolitiska målen är för närvarande föremål för översyn inom den

kulturpolitiska utredningen. Denna utredning skall slutföra sitt arbete under

året. I direktiven för utredningen (dir. 1993:24) anges att utredningen bör

analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom

massmedierna. Utskottet vill här också erinra om att det framför allt i avtalen

mellan staten och public service-företagen finns bestämmelser som avser statens

kulturpolitiska ambitioner då det gäller företagens programutbud. De företag

som svarar för radio- och TV-sändningar till allmänheten skall följa de lagar

och avtal som gäller för innehållet i sändningarna. Granskningsnämnden för

Radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar kulturutskottets bedömning och avstyrker motion K40 i nu

aktuell del.

Radio- och TV-verket

Propositionen

I propositionen anförs att Radio- och TV-verkets myndighetsutövning bör

präglas av ett klart och tydligt ledningsansvar dels gentemot de företag och

sammanslutningar som verkets beslut kommer att riktas till, dels gentemot

regeringen. I propositionen föreslås att Radio- och TV-verket organiseras som

ett enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Överdirektören skall

tillsättas av regeringen och vara högsta beslutande instans inom verket. Här

hänvisas till att det under senare år tillkommit en rad nya myndigheter där

regeringen valt enrådighetsverk som ledningsform, i stället för den

traditionella modellen med lekmannastyrelse. Vidare anförs att Radio- och

TV-verkets uppgifter med tillståndsgivning och liknande inte är av det slaget

att det kan sägas kräva ett kollektivt beslutsfattande. Det föreslås att ett

särskilt råd inrättas med uppgift att säkerställa en fortlöpande insyn i

verksamheten. Insynsorganet skall inte delta i handläggningen av enskilda

ärenden. Ledamöterna i rådet föreslås utses av regeringen. För vissa av verkets

uppgifter, framför allt den att följa utvecklingen av radio- och TV-sändningar

till allmänheten, krävs, enligt propositionen, att verksledningen vid behov kan

rådgöra med personer utanför myndigheten. Därför föreslås att det vid verket

skall finnas extern expertkompetens eller annan kompetens i form av ett

rådgivande organ.

Motionerna

I flera motioner framförs invändningar mot förslaget om att Radio- och

TV-verket skall organiseras som ett enrådighetsverk.

I motionerna 1993/94:K38, yrkande 1, av Jarl Lander (s), 1993/94:K41 av Nils

Nordh m.fl. (s), yrkande 1, och 1993/94:K43, yrkande 1, av Thage G Peterson

m.fl. (s) anförs att Radio- och TV-verket i stället bör ledas av en

parlamentariskt sammansatt styrelse. I motionerna framhålls att radio- och

TV-verksamheten är unik så till vida att ingen annan verksamhet har en så bred

medborgerlig betydelse och att detta bör avspeglas i den föreslagna

myndighetens ledningsfunktioner. Verket bör därför, enligt motionerna, styras

av ett kollektivt beslutsorgan med bred folklig förankring, vilket även ger en

klarare ansvarsställning än ett enrådighetsverk.

I motion 1993/94:K40, yrkande 2, av Bengt Hurtig m.fl. (v) anförs att Radio-

och TV-verkets ledning bör utgöras av en av regeringen utsedd styrelse med

representanter från olika partier och verksamhetsfält, vilket garanterar att

verkets beslut får en medborgerlig förankring. I motionen anförs vidare att

verkets framtida beslut kommer att innebära grannlaga avvägningar mellan olika

intressen och att detta kommer att medföra ett stort tryck utifrån. Även detta

talar, enligt motionärerna, för en kollektiv och politiskt förankrad ledning.

I motion 1993/94:K39 av Stina Eliasson (c) anförs att det i dagens situation

vore olyckligt om riksdagen fattar beslut som minskar medborgarnas insyn och

möjligheter att ge synpunkter. Radio- och TV-verket bör därför inte organiseras

som ett enrådighetsverk, utan besluten bör fattas av en styrelse. I styrelsen

bör intresseorganisationer, t.ex. Sveriges närradioförbund och Pressens

opinionsnämnd, och experter i form av medieforskare och mediejurister ingå.

Detta skulle ge en medborgerlig förankring och en bredare bas vid myndighetens

beslutsfattande. I motionen hänvisas också till de förslag som presenterats i

SOU 1993:58 om effektivare ledning i statliga myndigheter.

Gällande ordning

För ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och nämnder finns i

princip tre grundmodeller. En innebär att verkschefen ensam har den yttersta

beslutanderätten, en annan att det vid sidan av verkschefen också finns ett

rådgivande organ. Den tredje och vanligaste modellen vid medelstora och större

myndigheter är en verksstyrelse med verkschefen som ordförande.

De nuvarande principerna för ledningen av de centrala

förvaltningsmyndigheterna fastställdes av riksdagen år 1987 genom det s.k.

verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29).

Enligt detta beslut skall förvaltningsmyndigheterna ha en lekmannastyrelse.

Funktionen för styrelsen skall vara både beslutande och rådgivande. Den

huvudsakliga uppgiften skall vara att öva insyn i verksamheten samt tillföra

sakkunskap och medborgerligt omdöme. I vissa fall anses att styrelsen skall ha

en beslutande roll. Detta gäller generellt i fråga om beslut om

anslagsframställning och avrapportering av genomförd verksamhet samt

föreskrifter riktade till enskilda, kommuner och landsting.

I de flesta myndigheter följer som regel ansvarsfördelningen mellan styrelsen

och myndighetschefen den huvudprincip som angetts i verksledningsbeslutet. Det

innebär att chefen för myndigheten inför regeringen är ansvarig för

myndighetens verksamhet. Styrelsen skall dela verkschefens ansvar inför

regeringen i samma mån som den tilldelats beslutanderätt.

År 1992 beslutade riksdagen, med ändring av verksledningsbeslutet, att

intresserepresentationen skulle slopas i vissa statliga myndigheters styrelser,

främst inom arbetsmarknadsområdet (prop. 1991/92:123, KU36). I propositionen

anfördes bl.a. att det var av avgörande betydelse för en effektiv och väl

fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till organisationers eller

andra intressegruppers särintressen. En intresserepresentation kunde leda till

diffusa ansvarsförhållanden och en oklar rollfördelning mellan myndigheter och

intresserepresentationer. Intresserepresentation borde få komma till uttryck på

något annat sätt, t.ex. genom att rådgivande organ knyts till myndigheterna i

fråga.

Vid behandlingen i konstitutionsutskottet motsatte sig utskottets

socialdemokratiska ledamöter i en reservation regeringens förslag och ansåg att

propositionen borde avslås.

Utredning om verkens ledningsformer

Mot bakgrund av att de allmänna villkoren för de statliga myndigheternas

verksamhet successivt förändrats efter verksledningsbeslutet beslutade

regeringen i februari 1992 att tillsätta en utredning (Fi 1992:03) med uppgift

att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m.

I juni 1993 avlämnade kommittén sitt betänkande (SOU:1993:58) Effektivare

ledning i statliga myndigheter.

I betänkandet anförs bl.a. att man klarare bör skilja mellan frågan om

ledningen av en myndighets verksamhet och frågan om insynen i denna samt att

det är svårt att förena kravet på tydligt ansvar med den nuvarande uppdelningen

av befogenheter mellan styrelse och myndighetschef.

Kommittén understryker, liksom i verksledningsbeslutet, vikten av

medborgerlig insyn i den statliga förvaltningen. Kommittén anser dock att

insynen inte behöver vara kopplad till ledningsfunktionen i myndigheterna.

Enligt kommittén bör de generella former för insyn som finns vara tillräckliga

för den övervägande delen av statsförvaltningen.

Enligt kommittén är en väsentlig förutsättning för regeringens styrning av

myndigheterna att ansvarsbilden inom myndigheterna är klar. En utvecklad dialog

mellan regeringen och myndigheterna och en ökad delegering av verksamhetsansvar

och ekonomiskt ansvar till myndigheterna kräver att det är tydligt var ansvaret

gentemot regeringen ligger. Enligt kommitténs uppfattning framstår ansvaret

mera entydigt i ett enrådighetsverk än i en myndighet med styrelse.

Kommitténs slutsats är att enrådighetsverk bör vara huvudmodell för ledningen

av de centrala förvaltningsmyndigheterna.

För vissa myndigheter kan det dock, enligt utredningen, finnas särskilda skäl

att ha en styrelse. Avgörande för om en myndighet skall ha en styrelse bör

enligt kommittén vara att styrelseformen anses vara effektiv för myndigheten.

Avgörande bör också vara att regeringen finner det ändamålsenligt att lägga

ansvaret för ledningen av myndigheten på ett kollektivt organ.

Proposition om förvaltningsmyndigheternas ledning

Den 31 mars 1994 avlämnade regeringen propositionen 1993/94:185

Förvaltningsmyndigheternas ledning.

Propositionens förslag överensstämmer med vad som föreslagits av kommittén. I

propositionen föreslås således att regeringen som ledningsform för centrala

förvaltningsmyndigheter i fortsättningen i första hand skall välja formen

enrådighetsverk om inte vägande skäl talar för annat.

Vid en övergång till fler enrådighetsverk är det enligt regeringens mening av

särskild vikt med demokratisk insyn och kontroll samtidigt som ansvarsbilden i

myndigheterna måste vara tydlig. Därför bör, vid bildandet av enrådighetsverk,

regeringen i regel inrätta ett särskilt råd vid myndigheten med insyn som

främsta uppgift.

Genom att insynsrollen är klart skild från ledningen av myndigheten blir det

möjligt för företrädare för t.ex. politiska partier och andra intressegrupper

att ingå utan oklarhet om vem som har ansvar för besluten och utan besvärande

lojalitetskonflikter. Liksom i de nuvarande styrelserna kan således också

riksdagsledamöter ingå.

Enligt propositionen bör det vid sidan av enrådighetsverken finnas utrymme

för alternativa ledningsformer. Om det finns vägande skäl som motiverar att en

myndighet leds på något annat sätt än av en enrådig chef skall en styrelse

närmast övervägas. Verksamhetens art och regeringens behov av att styra den

enskilda myndigheten på visst sätt bör enligt propositionen vara

utgångspunkten vid denna prövning.

Enligt propositionen skall en styrelse i normala fall ha ett totalt ansvar

för verksamheten inför regeringen. Styrelseledamöterna skall utses mot bakgrund

av styrelsens roll att leda myndigheten.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser inte att Radio- och TV-verket skall vara ett

enrådighetsverk utan i stället ledas av en styrelse. Styrelsen bör enligt

kulturutskottet ha en parlamentarisk sammansättning och behovet av expertis

lösas på det sätt som föreslås i propositionen. Kulturutskottet tillstyrker de

motioner som förordat styrelseformen.

Utskottets bedömning

Vid sina överväganden har utskottet stannat för att förorda den av regeringen

föreslagna lösningen då det gäller ledningen av Radio- och TV-verket. Som

framhålls i propositionen bör verkets myndighetsutövning präglas av ett klart

och tydligt ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag,

närradiosammanslutningar, lokala kabelföretag m.fl. till vilka beslut kommer

att riktas är det viktigt att det är helt klart var ansvaret för besluten

ligger. I sammanhanget bör också, likaledes i enlighet med vad som anges i

propositionen, beaktas att Radio- och TV-verkets uppgifter med bl.a.

tillståndsgivning inte är av det slaget att det kan sägas kräva ett kollektivt

beslutsfattande.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att det skapas

goda möjligheter till insyn i verkets verksamhet. Detta bör enligt utskottets

mening lika väl kunna tillgodoses genom den av regeringen föreslagna lösningen

med ett särskilt råd som insynsorgan som genom att en särskild styrelse utses.

Då det gäller att tillföra verket expertkompetens för vissa av verkets

uppgifter anser utskottet att detta med fördel kan ske på det sätt som förordas

i propositionen. Utskottet tillstyrker således att regeringen eller, om

regeringen så bestämmer, verket skall kunna besluta att verket skall tillföras

extern expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ vid

verket. Utskottet anser att detta är en lämpligare metod att tillföra verket

sådan kompetens än genom att låta experter ingå i en styrelse för verket.

I enlighet med det anförda anser utskottet att motionerna i här aktuella

delar bör avslås. Regeringens förslag bör godtas.

Registrerings- och anmälningsskyldighet

Propositionen

I propositionen föreslås att Radio- och TV-verket bl.a. skall vara

registreringsmyndighet i de fall då det krävs att den som bedriver radio- och

TV-verksamhet riktad till allmänheten anmäler sig för registrering hos en

myndighet.

Motionen

I motion 1993/94:K40, yrkande 5, av Bengt Hurtig m.fl. (v) anförs att skäl

saknas för att särbehandla vissa sändningsformer. För att tillgodose en

effektiv myndighetsorganisation för granskning av radio- och TV-sändningarnas

innehåll bör, enligt motionen, registreringen omfatta samtliga aktörer på

området och inte endast de som skall sända lokalradio, närradio eller

satellit-TV.

Gällande ordning

Enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen) skall den som är

utgivare för sändningar av närradio anmälas till Närradionämnden (3 kap. 3 § ),

den som är utgivare för sändningar av lokalradio anmälas till Styrelsen för

lokalradiotillstånd (3 kap. 6 a §) och den som är utgivare för egensändningar i

kabel anmälas till Patent- och registreringsverket (3 kap. 13 §). Enligt 6 §

lagen 1992:1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

skall vidare satellitprogramföretag och satellitentreprenörer anmäla sig till

tillsynsmyndigheten, som för närvarande är Kabelnämnden.

Utskottets bedömning

Som framgått ovan skall den som är utgivare för egensändningar i kabel

anmälas till Patent- och registreringsverket. Enligt propositionens förslag

skall anmälan i fortsättningen göras till Radio- och TV-verket. Någon

särbehandling beträffande kabelsändningar sker således inte. Motionsyrkandet

avstyrks.

Granskningsnämndens sammansättning m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås att Granskningsnämnden för radio och TV skall bestå

av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna skall finnas

ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna

eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförande

skall vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör enligt

propositionen vara personer med kompetens och integritet och med erfarenhet

från olika delar av kultur- och samhällslivet. Samtliga ledamöter föreslås

utses av regeringen för en bestämd tid. Nämnden föreslås vara beslutför med

ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter.

Rutinärenden, dvs. ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller

principiell betydelse, får enligt förslaget avgöras av ordföranden eller en

vice ordförande.

I utredningen föreslogs, med tanke på den väntade ärendemängden, att nämnden

skulle bestå av tolv ledamöter, varav två ordförande och två vice ordförande,

vilka skulle vara eller ha varit ordinarie domare. Vidare föreslogs att

ledamöterna skulle cirkulera.

I propositionen anför regeringen att Granskningsnämnden, trots ett större

ansvarsområde, inte bör ha fler ledamöter än den nuvarande Radionämnden. En

större nämnd där ledamöterna cirkulerar skulle enligt regeringen stöta på såväl

praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Genom förslaget att

ordföranden eller en vice ordförande får fatta beslut i rutinärenden kan

nämnden, enligt regeringen, koncentrera sig på principfrågor och andra ärenden

där en allsidig bedömning är betydelsefull.

Motionerna

I motion 1993/94:K38, yrkande 1, av Jarl Lander (s) anförs att en

lekmannastyrelse med så bred kompetens som möjligt bör utses för att handlägga

nämndens uppgifter. Styrelsen bör ha nio ledamöter plus en ordförande. I motion

1993/94:K41, yrkande 1, av Nils Nordh m.fl. (s) anförs att Granskningsnämnden

bör ha en styrelse med bred kompetens, med inslag av parlamentariskt valda

ledamöter och jurister. I motion 1993/94:K43, yrkande 1, av Thage G Peterson

m.fl. (s) anförs att Granskningsnämnden bör ha en lekmannastyrelse med så bred

kompetens som möjligt och med inslag av parlamentariker. Inslaget av jurister

bör begränsas. Styrelsen bör bestå av nio ledamöter plus ordföranden.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att lekmannainflytandet i Granskningsnämnden bör vara

större än vad som föreslås i propositionen. Nämnden bör därför enligt

kulturutskottet ha parlamentariskt inslag samt utökas till nio ledamöter,

förutom ordföranden.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen då det gäller nämndens

sammansättning. Ordföranden och vice ordförande i Granskningsnämnden bör vara

eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör vara personer med

kompetens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och

samhällsliv. Enligt utskottets mening bör nämnden ha ett parlamentariskt

inslag. Att som föreslagits i utredningsskedet inrätta en nämnd som är större

än den nuvarande Radionämnden och där ledamöterna cirkulerar skulle stöta på

såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Utskottet har

inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag. I enlighet med

det anförda avstyrker utskottet motionerna i här aktuella delar.

Överklagande

Propositionen

Vitesföreläggande är i de flesta fall den åtgärd som valts för att kunna

genomdriva olika reglers efterlevnad enligt lagarna för ljudradio- och

TV-sändningar till allmänheten. Om någon av de nuvarande nämnderna inom sitt

område finner att de aktuella reglerna överträtts får den förelägga den felande

att följa bestämmelsen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. I

propositionen föreslås att rätten att överklaga förelägganden skall bli

enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite.

Enligt propositionen finns dock vissa skyldigheter som rimligen kan anses

vara av begränsad betydelse för det enskilda programföretaget. För dessa fall

föreslås att ett föreläggande inte skall gå att överklaga. Det gäller

skyldigheten att lämna inspelning av program, att lämna uppgift om registrering

om vem som äger ett satellitprogramföretag, att lämna uppgift om vem som är

satellitentreprenörens uppdragsgivare och att lämna uppgift om andelen

europeiska program.

I propositionen föreslås vidare att ett vitesföreläggande skall gälla

omedelbart även om det överklagas.

Motionen

I motion 1993/94:K40, yrkande 6, av Bengt Hurtig m.fl. (v)

föreslås att Granskningsnämndens beslut angående överträdelser av olika

reklam-och sponsringsbestämmelser skall gälla omedelbart och inte gå att

överklaga. I motionen anförs bl.a. att besluten i allmänhet är av den arten att

programbolaget uppmanas att följa gällande regler samt att Granskningsnämnden

kommer att hantera en stor mängd ärenden och att det därför krävs någon form av

rationalisering och att nämndens beslut får omedelbar genomslagskraft.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om rätt att överklaga förelägganden som förenats med vite behandlades

av utskottet i samband med regeringens förslag om privat lokalradio (prop.

1992/93:70, KU15, s. 37--39). Förslaget innehöll bestämmelser om att

förelägganden fick förenas med vite (30 och 31 §§). Vitesföreläggandena fick

dock, enligt förslaget, inte överklagas. Som skäl för detta anförde regeringen

att sådana förelägganden inte kan innehålla något annat än att gällande

bestämmelser skall följas. Regeringen erinrade också om att ett

vitesföreläggande inte innebär att vitet också döms ut. Vidare anfördes att en

rätt till överklagande skulle kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av

den aktuella bestämmelsen.

I ärendet förelåg ett yttrande från kulturutskottet vari anfördes att det för

att stärka rättssäkerheten borde införas möjlighet att överklaga

vitesförelägganden.

Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning, vilket föranledde

ändringar i bl.a. radiolagen och närradiolagen.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets uppfattning bör det av rättssäkerhetsskäl vara möjligt att

överklaga förelägganden som förenats med vite. Utskottet kan dock acceptera de

undantag från denna huvudregel som föreslås i propositionen. Motion K40

avstyrks i denna del.

Motionens förslag om att vitessanktionerade förelägganden skall gälla

omedelbart överensstämmer med propositionens förslag. Utskottet har ingenting

att erinra mot propositionens förslag i denna del.

Det europeiska TV-direktivet

Bakgrund

EG:s ministerråd antog den 3 oktober 1989 direktivet 89/552/EEG om samordning

av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra

författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, det s.k.

TV-direktivet. Genom EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994 blev

TV-direktivet giltigt för Sverige i förhållande till EG och de EFTA-länder som

är med i EES. TV-direktivet innehåller en gemensam reglering av alla

televisionssändningar oavsett spridningssätt och spridningsområde och syftar

till att TV-program inte skall stoppas av nationsgränser. Direktivet innebär

bl.a. att det land som har jurisdiktion över programföretaget skall se till att

sändningarna är i enlighet med direktivets bestämmelser. I proposition

1992/93:75, Satellitsändningar av TV-program, föreslog regeringen att reglerna

i TV-direktivet om satellitsändningar skulle införlivas i svensk rätt bl.a.

genom en ny lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.

Propositionen

I den nu aktuella propositionen föreslås att det skall ankomma på

Granskningsnämnden för radio och TV att följa de utländska TV- och

radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten och att rapportera sina

iakttagelser till regeringen.

Motionen

I motion 1993/94:K40, yrkande 7, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att

Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV skall ges det

fullständiga ansvaret för uppföljningen av tillämpningen av det europeiska

TV-direktivet. Motionärerna anser att Granskningsnämndens uppgift enligt

propositionens förslag närmast blir en hjälpinsats till departementets

åtgärder, vilket, enligt motionärerna, inte överensstämmer med att

Granskningsnämnden skall vara en självständig och oberoende myndighet.

Utskottets bedömning

Utskottet som finner det lämpligt att regeringen i dessa sammanhang

företräder Sverige avstyrker motionsyrkandet och tillstyrker regeringens

förslag.

Namnfråga

Motionen

I motion 1993/94:K40, yrkande 8, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att

Granskningsnämnden för radio och TV i stället ges namnet Radio- och TV-nämnden.

Utskottets bedömning

Utskottet, som finner att motionens namnförslag skulle kunna innebära viss

risk för sammanblandning med namnet Radio- och TV-verket, avstyrker

motionsyrkandet.

Lokalisering

Propositionen

I utredningsbetänkandet föreslogs i enlighet med direktiven att den nya

myndighetsorganisationen skulle ligga i Stockholm. Vid remissbehandlingen

lämnades förslag om lokalisering till andra orter.

I propositionen anförs att regeringen inom kort kommer att tillkalla en

organisationskommitté med uppdrag att förbereda och genomföra den nya

myndighetsorganisationen på radio- och TV-området. I kommitténs uppdrag kommer

bl.a. att ingå att anställa personal i de nya myndigheterna. Regeringen räknar

därvid med att huvuddelen av personalen vid de nuvarande fyra myndigheterna får

anställning i Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV när

dessa myndigheter bildas. De föreslagna förändringarna i myndighetsstrukturen

är, enligt regeringen, att betrakta som en ren omorganisation av en etablerad

verksamhet. En utlokalisering skulle, enligt regeringen, utan tvekan medföra

ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen och granskningsverksamheten på

radio- och TV-området. Vidare är, enligt regeringen, ett utnyttjande av de

nuvarande myndigheternas lokaler en förutsättning för att kunna genomföra den

nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994.

Motionerna

I motionerna 1993/94:K37 av Sigge Godin (fp) och 1993/94:K42 av Hans Stenberg

m.fl. (s) samt 1993/94:K45 av Tage Påhlsson (c) föreslås att Radio- och

TV-verket och Granskningsnämnden skall lokaliseras till Sundsvall. I motionerna

anförs bl.a. att detta skulle ge närhet till Journalisthögskolan och till

Mitthögskolan, med dess mediebibliotek och institution för media och

kommunikationsvetenskap, samt medföra lokal- och personalkostnadsbesparingar.

Dessutom har Sundsvall, enligt motionärerna, under senare år drabbats hårt av

omlokaliseringar och avvecklingar, t.ex. har Telestyrelsens verksamhet flyttats

från Sundsvall. En lokalisering till Sundsvall skulle till viss del kunna

kompensera dessa omstruktureringar samtidigt som man skulle kunna ta till vara

den kvalificerade personal som annars blir arbetslös. Även den kompetens som

finns vid Patentverkets bolagsavdelning skulle kunna utnyttjas vid uppbyggnaden

av en effektiv hantering av registreringsfrågorna.

I motion 1993/94:K38, yrkande 2, av Jarl Lander (s) föreslås en lokalisering

till Karlstad. Detta skulle, enligt motionären, medföra kostnadsbesparingar

samt fördelar bl.a. ur rekryterings- och verksamhetssynpunkt. Karlstad har

också goda tele- och datakommunikationer.

I motion 1993/94:K41, yrkande 2, av Nils Nordh m.fl. (s) föreslås Jönköping

som lokaliseringsort. I motionen anförs att Jönköping har såväl ett brett

medieutbud som juridisk kompetens.

I motion 1993/94:K43, yrkande 2, av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs att det

i propositionen saknas förslag till och konsekvensanalys av lokalisering av de

nya myndigheterna. Motionärerna anser att även andra kommuner än Stockholm, med

brett medieutbud och kvalificerad kompetens, bör komma i fråga.

I motion 1993/94:K44 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att man delar

regeringens uppfattning att de föreslagna myndigheterna skall ligga i

Stockholmsområdet. Motionärerna förordar att myndigheterna av inomregionala

skäl placeras i Haninge där det, enligt motionärerna, finns ändamålsenliga

lokaler och kompetens inom kommunikationsområdet. Här pekas på att Telia Mobil

AB och Telia Research AB ligger i Haninge.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden bör

lokaliseras utanför Storstockholmsområdet och att riksdagen som sin mening bör

ge regeringen detta till känna.

Allmänna principer för lokalisering

Riksdagen har våren 1990 lagt fast allmänna principer för omlokalisering av

befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter (prop. 1989/90:76,

AU13). Dessa principer går i korthet ut på att en omlokalisering i första hand

bör ske till länscentra eller vissa andra orter i eller i anslutning till ett

stödområde. En utgångspunkt skall enligt riktlinjerna vara att myndigheterna

även efter en omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra sina

arbetsuppgifter effektivt. Förutom regionalpolitiska aspekter skall

förutsättningarna för att behålla eller rekrytera kvalificerad personal,

behovet av kontakter med andra myndigheter och medflyttandes möjligheter till

arbete m.m. beaktas. Lokalisering även till andra orter än stödjepunkterna kan

således komma i fråga. Beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller

lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i dessa

avseenden. Riksdagen har också betonat vikten av att besluten föregås av

information till och samråd med den berörda personalen.

Våren 1993 uttalade riksdagen att dessa allmänna principer för omlokalisering

låg fast (1992/93:AU13 s. 27). I betänkandet framhölls vidare att

arbetsmarknadsutskottet när det gäller lokalisering av nya myndigheter vid

flera tillfällen uttalat att det är viktigt att välja annan lokaliseringsort än

Stockholm.

Regeringen har vidare utfärdat generella direktiv (dir. 1992:50) till

kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska

konsekvenser av sina förslag. Enligt direktiven skall kommittéer och särskilda

utredare med hänsynstagande till verksamhetens karaktär och omfattning vid

förslag till större och mer omfattande omorganisationer eller bildande av nya

myndigheter eller motsvarande redovisa överväganden om decentralisering och

lokalisering utanför Stockholmsregionen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser, med anledning av motion K43, att regeringen bör överväga

möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan kommun än Stockholm.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Finansiering

Propositionen

De nuvarande fyra myndigheterna på radio- och TV-området finansieras i dag på

olika sätt. Radionämnden anvisas medel direkt från rundradiokontot för sin

verksamhet. Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd

anvisas medel via statsbudgeten. I propositionen föreslås att verksamheten vid

Radio- och TV-verket skall finansieras helt via statsbudgeten och att

Granskningnämnden för radio och TV skall finansieras dels med anvisningar från

rundradiokontot, dels via statsbudgeten. De medel som tidigare budgetår

anvisats till Radionämnden bör således, enligt propositionen, för budgetåret

1994/95 i stället anvisas direkt till Granskningsnämnden för radio och TV.

Granskningsnämnden skall redovisa medelstilldelningen från rundradiokontot på

statsbudgetens inkomstsida.

Motionen

I motion 1993/94:K40, yrkandena 3 och 4, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås

att Radio- och TV-verket skall finansieras med registreringsavgifter från

nätinnehavarna. En avgift på 10 kr per år och ansluten bostad skulle ge ca 18

miljoner kronor per år. Detta skulle, enligt motionen, mer än väl täcka

kostnaderna för myndigheten och dess konsulter och utredningsverksamhet. Med

ytterligare avgifter för registrering skulle även visst stöd till den lokala

programverksamheten kunna återinföras.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande

medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om finansieringen av de nya

myndigheterna och avstyrker motionsyrkandena.

Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95

Propositionen

I propositionen föreslås att de medel som tidigare budgetår tillförts

Radionämnden från rundradiokontot och de anslag i statsbudgeten som anvisats

för Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd för

budgetåret 1994/95 skall beräknas under ett nytt gemensamt ramanslag under

elfte huvudtiteln, benämnt C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 skall anvisa ett

ramanslag på 15 467 000 kr till Myndigheter på radio- och TV-området.

Från anslaget skall verksamheten vid Radio- och TV-verket och

Granskningsnämnden för radio och TV finansieras. Även kostnader för

avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för

lokalradiotillstånd kommer, enligt propositionen, under en övergångstid att

belasta anslaget.

I propositionen föreslås vidare att Granskningsnämnden för radio och TV för

budgetåret 1994/95 skall anvisas medel från rundradiokontot på 4 618 000 kr som

nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.

Slutligen föreslås att utgående anslagssparande eller anslagskredit för

innevarande budgetår från ramanslaget C 1. Styrelsen för lokalradiotillstånd

bör överföras till ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

Övrigt

Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammats på behov även av en

ändring i 18 § lotterilagen (1982:1011). Ändringarna bör göras på det sätt som

framgår av bilaga 3.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

Sändningsområdenas omfattning enligt lokalradiolagen

Motionen

I motion 1993/94:K413 av Björn von der Esch m.fl. (m) begärs en ändring av 39

§ lokalradiolagen så att det blir möjligt att överklaga beslut om

sändningsområdenas omfattning.

I motionen anförs att sändningsområdenas omfattning har en avgörande betydelse

för de kommersiella stationernas möjlighet att skapa ekonomiska förutsättningar

för driften. Utan erforderliga finansieringsmöjligheter kan yttrandefriheten,

enligt motionärerna, framstå som en chimär. Genom otillbörlig styrning av

sändningsområdenas omfattning kan myndigheterna inskränka yttrandefriheten. Det

är därför av synnerlig vikt att beslut om sändningsområdenas omfattning kan

prövas av domstol. I motionen hänvisas till att Lagrådet vid granskningen av

förslaget om lokalradiolagen uttalade att övervägande skäl talade för att

förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning skulle utgå.

Motionärerna anser vidare att de motiv som angavs i propositionen för att det

inte skall gå att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning avsåg

förhållanden som var aktuella i uppbyggnadsskedet och därför saknar relevans i

dag. Motionärerna hänvisar också till artikel 6 i Europakonventionen, vari

bl.a. föreskrivs att envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och

skyldigheter skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång.

Gällande ordning

Enligt lokalradiolagen skall varje sändningstillstånd ge tillståndshavaren

rätt att bedriva sändningar som skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett

angivet sändningsområde. Sändningsområdenas utsträckning skall bestämmas med

beaktande av vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,

hur möjligheterna på andra håll att ta emot sändningar påverkas samt vad som är

naturliga lokala intresseområden (5 §).

I propositionen (1992/93:70) om privat lokalradio anfördes bl.a. att de

tekniska möjligheterna att anordna störningsfri mottagning har en avgörande

betydelse för vilken omfattning varje sändningsområde kan få. Eftersom det

krävs ett visst geografiskt avstånd mellan sändare som använder samma frekvens

för att mottagningen inte skall störas kan det för att bedriva

sändningsverksamhet på en viss ort vara nödvändigt att på olika sätt begränsa

räckvidden hos sändare på andra orter. Vid bestämmande av ett sändningsområde

bör vidare eftersträvas att dessa överensstämmer med naturliga lokala

intresseområden. Det kännetecknande för ett naturligt lokalt intresseområde

område är, enligt propositionen, att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende

uppfattas som en enhet av invånarna. Sändningsområdenas omfattning bestäms av

tillståndsmyndigheten och anges när sändningstillståndet annonseras ut.

Om det vid planeringen av sändningsområdena uppkommer konflikt mellan

önskemål om mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare

och möjligheten att bereda flera tillståndshavare sändningsmöjligheter bör,

enligt propositionen, det förstnämnda intresset vika.

Sociala, regionala och ekonomiska förändringar kan medföra att ett

sändningsområde kan behöva justeras. Hänsyn bör då också tas till behovet av

stabilitet för dem som innehar sändningstillstånd. Med berörda

tillståndsinnehavares godkännande kan sändningsområdenas omfattning justeras

under löpande tillståndsperiod.

Ett tillstånd gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilken det

meddelats. En tillståndsperiod är åtta år. Om tillståndshavaren före en

tillståndsperiods slut begär det, skall tillståndet förlängas med ytterligare

en tillståndsperiod (8 §). Vid en tillståndsperiods slut kan

tillståndsmyndigheten förändra indelningen av sändningsområdena. Om en berörd

tillståndshavare motsätter sig en viss förändring får den bara vidtas om det

föranleds av tekniska förhållanden eller om indelningen annars framstår som

olämplig (9 §). Innan myndigheten beslutar om ändrad indelning bör den samråda

med berörda tillståndshavare.

Ett beslut om sändningsområdenas omfattning får enligt 39 § inte överklagas.

Detta sammanhänger med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka

befintliga eller planerade områden så att tillståndsmyndighetens planering helt

skulle kunna omintetgöras.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning behandlades

utförligt av utskottet under hösten 1992 i betänkandet 1992/93:KU15 Privat

lokalradio m.m. (s. 36--37), till vilket här hänvisas. Regeringens förslag

innebar att ett förbud mot överklagande måste accepteras eftersom alternativet

till reglerna om förlängning av tillstånden, nämligen att inte tillåta

förlängning alls, måste anses vara en för tillståndshavarna väsentligt sämre

lösning. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och avstyrkte en motion med

liknande innehåll som den nu aktuella.

Utskottets bedömning

Utskottet som inte finner skäl att ändra sin ovan redovisade uppfattning

avstyrker motionen.

Parlamentarisk översyn av lokalradiolagen

Motionen

I motion 1993/94:K421 av Åke Gustavsson och Inger Lundberg (s) begärs en

parlamentarisk översyn av lokalradiolagen. I motionen anförs bl.a. att ett

viktigt syfte med den lokala privatradion var att den skulle bidra till att öka

mångfalden och ge lokala radioföretag chansen att starta egna, självständiga

radiostationer. Enligt motionärerna har dock, sedan så gott som samtliga nu

aktuella sändningstillstånd utauktionerats, tre av fyra tillstånd hamnat hos

någon av de fyra privata mediedominanterna -- Bonniergruppen, kretsen kring

Svenska Dagbladet, Jan Stenbecks Medvik och de stora liberala

landsortstidningarna i SRU (Svensk Radioutveckling AB) -- i stället för hos en

mängd lokalt förankrade radiostationer. Dessutom har radiotillstånden i några

fall, enligt motionärerna, köpts upp av samma person genom bulvanförfarande.

Med hänsyn till detta utfall av auktionerna bör, enligt motionen, en

parlamentarisk översyn av lokalradiolagen nu komma till stånd.

I propositionen om privat lokalradio konstaterade regeringen bl.a. (s.

42--43) att möjligheterna att förutse de framtida regleringsbehoven var

begränsade, bl.a. var det oklart hur förutsättningarna för kommersiell radio

skulle komma att utveckla sig. En säker bedömning av det nya regelsystemet

skulle därför kunna göras först när konkreta erfarenheter förelåg. Enligt

regeringens bedömning borde en översyn av lokalradions regler göras i god tid

innan den första tillståndsperioden löper ut. Därigenom skulle riksdagen få

tillfälle att ta ställning till eventuella förändringar av regelsystemet innan

de först meddelade tillstånden skall förnyas. Översynen borde enligt regeringen

ske under parlamentarisk medverkan.

I två motioner i anledning av propositionen föreslogs att tillståndsperiodens

längd skulle bli kortare än åtta år eftersom bl.a. frekvenstekniska eller

mediepolitiska skäl skulle kunna föranleda att reglerna behövde omprövas

tidigare. Utskottet (1992/93:KU15, s. 23) tillstyrkte propositionens förslag om

tillståndsperiodens längd och avstyrkte motionerna.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om ägarkoncentrationen i massmedier behandlades utförligt av utskottet

under hösten 1993 i betänkandet 1993/94:KU3 Massmediefrågor m.m. till vilket

här hänvisas. Utskottet underströk då att det för mångfald i information och

opinionsbildning är angeläget att tendenser till alltför stor ägarkoncentration

inom massmedieområdet motverkas. Utskottet hänvisade till att regeringen genom

uttalande i propositionen (1990/91:149) om radio och TV- frågor och i

lokalradiopropositionen (1992/93:70) ställt sig bakom ett sådant synsätt och

förordat åtgärder för att i de sammanhangen begränsa ägarkoncentration.

Utskottet förutsatte vidare att regeringen med uppmärksamhet skulle följa

utvecklingen när det gäller ägarförhållandena inom massmedia. Utskottet

hänvisade vidare till att den då aviserade pressutredningen skulle få anledning

att ta upp även dessa frågor.

I direktiven (dir. 1993:118) till utredningen om den framtida presspolitiken

(Pressutredning-94), som utreds av en kommitté med parlamentarisk medverkan,

anges bl.a. att den expertkommitté som är knuten till utredningen skall

genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet och att särskild

vikt därvid bör läggas vid bl.a. ägarstrukturer. Expertkommitténs analyser av

det svenska massmedielandskapet skall redovisas i ett delbetänkande senast den

31 maj 1994.

I utskottets betänkande 1993/94:KU27 Presstöd m.m. behandlades frågan ånyo

utförligt av utskottet. Utskottet uttalade därvid att utvecklingen är sådan att

lokalradioreformen måste utvärderas och lagstiftning mot ägarkoncentration inom

massmedia allvarligt måste övervägas. Utskottet ansåg därför att

Pressutredningen borde ges tilläggsdirektiv med sådant innehåll. Detta gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1993/94:192).

Utskottets bedömning

Med hänsyn till utskottets ovan redovisade uttalande om tilläggsdirektiv till

Pressutredning-94 får motionen anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker

motionen.

Regionala TV-sändningar

Motionerna

I två motioner, 1993/94:K433 av Fredrik Reinfeldt (m) och 1993/94:K444 av

Anita Johansson m.fl. (s), begärs ett tillkännagivande om att det fjärde

markbundna TV-nätet skall upplåtas för regionala TV-sändningar. I motionerna

anförs bl.a. att det nationella TV-utbudet i dag riktar sig till tittare, i

hela landet och att möjligheterna till en djupare bevakning av landets regioner

därmed är begränsade. Det regionala TV-utbud som finns lockar dock ett stort

antal tittare vilket bekräftar att det finns en stor efterfrågan på sådana

program. Därför bör det fjärde markbundna TV-nätet upplåtas för regionala

TV-sändningar.

Utredning om tekniska förutsättningar för utökade sändningar

Utredningen (U 1991:10) om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av

radio och television till allmänheten (tilläggsdir. 1993:99) överlämnade i

februari 1994 sitt slutbetänkande (SOU 1994:34) Tekniskt utrymme för

ytterligare TV-sändningar. I betänkandet redovisas bl.a. två alternativ till

hur sändningarna med den nuvarande analoga sändningstekniken kan arrangeras,

riksnätsalternativet och tätortsalternativet. Enligt riksnätsalternativet

bedöms utrymme kunna skapas för två nya nät av marksändare, M 4 och M 5.

Tätortsalternativet har utformats för att ge flera sändningsmöjligheter i

tätbefolkade områden. Om sändarnas räckvidd begränsas till ca 30 km kan, enligt

utredningen, tre nya marksända program sändas lokalt över nitton större

tätorter. I tre större tätorter finns plats för två nya program. Båda

alternativen kan användas för regionala sändningar. Utredningen är nu föremål

för remissbehandling. Remisstiden utgår den 16 maj 1994.

Utskottets bedömning

Båda de alternativ som föreslagits i ovan nämnda betänkande ger möjlighet

till regionala sändningar. Utskottet anser dock inte att riksdagen under den nu

pågående beredningen av betänkandet skall göra något uttalande om framtida

sändningar. Motionerna avstyrks.

Konkurrensneutralitet

Motionerna

I motionerna 1993/94:K422 och 1993/94:K437 yrkande 2, båda

av Henrik S Järrel (m), tas frågan om konkurrensneutralitet upp. I motionerna

konstateras att samma regler om reklam och sponsring gäller för TV-program

under svensk jurisdiktion oavsett distributionsform. I motionerna anförs att

detta innebär att t.ex. TV 5 Nordic, som satellitsänder program, och TV 4

Nordisk Television AB diskrimineras i förhållande till TV 3 som satellitsänder

från brittiskt territorium till publik i Sverige och som inte är underkastad

den svenska lagstiftningen om bl.a. reklam. I motion K422 begärs en översyn av

lagen om satellitsändningar av TV-program och i motion K437 begärs en översyn

av radiolagen. Syftet med översynerna skall vara att åstadkomma större

konkurrensneutralitet.

Gällande regler

I propositionen (1992/93:75) till lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten anfördes bl.a. att de bestämmelser för

sponsring och reklam som finns i radiolagen skulle ligga till grund för

regleringen av satellitsändningar. Regeringen fann det rimligt med ett

enhetligt regelsystem för all annonsering och sponsring under svensk

jurisdiktion, oavsett distributionsmetod. Detta skulle, konstaterade

regeringen, visserligen medföra en konkurrensnackdel för svenska program i

förhållande till utländska men enligt regeringens uppfattning vägde önskemålet

om en enhetlig lagstiftning tyngre.

Vid riksdagsbehandlingen anförde utskottet (1992/93:KU12, s. 8--9) bl.a. att

de bestämmelser om reklam och sponsring som gäller för den svenska marksända

televisionen beslutats i stor enighet i riksdagen. Utskottet konstaterade

vidare att det s.k. TV-direktivet (8774/89) medger föreskrifter som är mer

detaljerade eller striktare inom de områden som omfattas av direktivet, under

förutsättning att de inte bryter mot EG-rätten i övrigt. Möjligheten till mer

restriktiva regler innebar, enligt utskottet, att de bestämmelser för sponsring

och reklam som fanns i radiolagen kunde behållas och även ligga till grund för

regleringen av satellitsändningar. Utskottet, som delade regeringens bedömning

att likartade regler bör gälla för all annonsering och sponsring under svensk

jurisdiktion, tillstyrkte propositionen i denna del och avstyrkte samtidigt

motionsyrkanden om att reglerna om reklam i radiolagen och i

satellit-TVsändningar skulle anpassas till TV-direktivet. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1992/93:117).

Tidigare behandling

I utskottets betänkande 1993/94:KU3 om massmediefrågor m.m. hösten 1993

behandlade utskottet motionsyrkanden angående en översyn av lagen om

satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten samt ändringar i

radiolagen. Motionerna angavs syfta till att åstadkomma mer neutrala

konkurrensförutsättningar. Utskottet som avstyrkte motionsönskemålen anförde

därvid bl.a. (s. 17--18) att de svenska lagreglerna om reklam i radio och TV är

resultatet av avvägningar mellan skilda intressen där särskilda hänsyn,

beroende bl.a. på mediets genomslagskraft, tagits till publikens behov av

ostörd upplevelse och till barns särskilda känslighet. Enligt utskottets mening

saknades anledning att frångå dessa bedömningar.

Utskottets bedömning

Utskottet har fortfarande den uppfattningen att likartade regler bör gälla

för all annonsering och sponsring under svensk jurisdiktion. Utskottet finner

därför inte skäl att föreslå riksdagen begärda översyner. Motionerna avstyrks.

Avtalet mellan staten och Nordisk Television AB

Motionen

I motion 1993/94:K437, yrkande 1, av Henrik S Järrel (m) tas avtalet mellan

staten och TV 4 Nordisk Television AB upp. Motionären vill ha ett

tillkännagivande om att vissa delar av avtalet skall omprövas i syfte att

stärka konkurrensneutraliteten. I motionen pekas bl.a. på att programföretaget

har ålagts ett public service-ansvar men inte får del av den s.k.

mottagaravgiften samt att huvuddelen av den fasta årliga koncessionsavgiften

tillfaller Sveriges Radio-bolagen. Vidare anförs att konkurrensen i etern har

skärpts betydligt under de senaste fem åren, inte minst mellan

reklamfinansierade programföretag, men att konkurrensförutsättningarna inte är

helt neutrala. TV 4 får t.ex. enligt gällande reklamregler inte sända reklam

annat än i block mellan programmen medan konkurrentkanalen TV 3 inte omfattas

av denna begränsning.

Tidigare behandling

Även frågan om omprövning av avtalet mellan staten och TV 4, i syfte att

stärka konkurrensneutraliteten, behandlades av utskottet i ovan nämnda

betänkande under hösten 1993 (1993/94:KU3). Utskottet ansåg inte (s. 17--18)

att gällande reklamregler utgjorde skäl för en omförhandling av avtalet. Vidare

anförde utskottet att bestämmelsen i lagen (1992:72) om koncessionsavgift om

att intäkterna för koncessionsavgiften från det reklamfinansierade TV-företaget

skall tillföras Sveriges Radio-koncernens verksamhet motiverats av att

reklam-TV-företaget på sikt kan få betydligt högre intäkter än vad som varit

möjligt om det från början fått konkurrera med Sveriges Television om

annonserna. Utskottet ansåg fortfarande att det fanns fog för att public

service-företagen skulle kompenseras genom koncessionsavgiften. Utskottet fann

därför att det inte heller i denna del fanns anledning att omförhandla avtalet

mellan staten och TV 4. Utskottet avstyrkte därmed de motionsönskemål som

framförts i denna fråga.

Utskottets bedömning

Utskottet har fortfarande samma uppfattning som ovan redovisats.

Motionsyrkandet avstyrks.

Parabolantenn

Motionen

I motion 1993/94:K408 av Charlotte Cederschöld (m) hemställs att lagen

(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen) skall ändras så

att de boende själva får avgöra om de vill ha en parabolantenn eller inte. I

motionen framhålls vikten av att svenskarna får möjlighet att via TV-utbudet

utveckla sina språkkunskaper. I motionen pekas bl.a. på att kabel-TV-företagen

placerar kanaler med t.ex. engelsk- och franskspråkigt programutbud i

svårtillgängliga paket, som dessutom kostar extra. Vidare ger kabellagen,

enligt motionären, kabel-TV-företagen möjlighet att förbjuda boende i

flerfamiljshus att ha en egen parabolantenn. Kabellagen bör därför ändras.

Gällande ordning

Kabellagen innehåller inte något förbud mot innehav av parabolantenn.

I princip får en fastighetsägare utan samtycke av annan eller tillstånd av

myndighet bestämma vilken utrustning för TV-överföring som skall finnas i eller

tillföras en fastighet.

Förhandlingsöverenskommelser som reglerar förutsättningarna för installation

och drift av kabel-TV kan träffas mellan hyresvärd och hyresgästorganisation

med stöd av en förhandlingsordning. Om förhandlingsklausul finns intagen i de

enskilda hyreskontrakten blir hyresgästerna bundna av

förhandlingsöverenskommelsen.

Hyresgästernas riksförbund har träffat en överenskommelse med SABO och

Sveriges fastighetsägareförbund om vissa riktlinjer för installation och

utnyttjande av kabel-TV.

Enligt vad utskottet inhämtat förekommer det att avtal om installation av

kabel-TV innehåller förbud mot parabolantenner. Detta är således en fråga som

regleras genom avtal och inte i gällande lagstiftning.

Tidigare behandling

Bostadsutskottet har flera gånger, med anledning av motioner, behandlat

frågor rörande hyresgästers inflytande över installation och drift av kabel-TV

(se bl.a. BoU 1986/87:14, 1989/90:BoU1, 1990/91:BoU1 och 1992/93:BoU24).

Bostadsutskottet har därvid ett flertal gånger uttalat att de regler som finns

i hyreslagstiftningen och i de riktlinjer som bostadsmarknadens parter enats om

nöjaktigt uppfyller de krav på hyresgästinflytande som kan ställas.

Utskottets bedömning

Den aktuella frågan regleras som ovan framgått inte i kabellagen. Motionen

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K46 godkänner vad regeringen

föreslår om inrättande av Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio

och TV,

res. 1 (nyd)

2. beträffande etablering av Mediaombudsman m.m

att riksdagen avslår motion 1993/94:K36,

3. beträffande kulturpolitiska målsättningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 1,

men. (v) - delvis

4. beträffande Radio- och TV-verket

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del,

1993/94:K39, 1993/94:K40 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 1 i denna del och

1993/94:K43 yrkande 1 i denna del godkänner vad regeringen föreslår om Radio-

och TV-verkets uppgifter, ledning och organisation,

res. 2 (s)

5. beträffande registrerings- och anmälningsskyldighet

att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 5,

men. (v) - delvis

6. beträffande Granskningsnämndens sammansättning m.m.

att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uppgifter för

Granskningsnämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbetsformer,

7. beträffande antalet ledamöter i Granskningsnämnden att riksdagen med

avslag på motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del , 1993/94:K41 yrkande

1 och 1993/94:K43 yrkande 1 i denna del antar regeringens förslag till lag om

ändring i radiolagen (1966:755) såvitt avser 17 § tredje stycket,

8. beträffande överklagande

att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 6,

men. (v) - delvis

9. beträffande det europeiska TV-direktivet

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkande 7 godkänner vad

regeringen föreslår i denna del,

men. (v) - delvis

10. beträffande namnfråga

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkande 8 godkänner vad

regeringen föreslår i denna del,

men. (v) - delvis

11. beträffande lokalisering

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:K37, 1993/94:K38 yrkande

2, 1993/94:K41 yrkande 2, 1993/94:K42, 1993/94:K43 yrkande 2, 1993/94:K44 och

1993/94:K45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande nedläggning av nuvarande myndigheter

att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att Radionämnden,

Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall

läggas ned,

13. beträffande finansiering

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkandena 3 och 4 godkänner

vad regeringen föreslår i denna del,

men. (v) - delvis

14. beträffande nytt ramanslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Myndigheter på

radio- och TV-området för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar

ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,

15. beträffande medelsanvisning från rundradiokontot

att riksdagen godkänner regeringens förslag om en medelsanvisning från

rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95

på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens

inkomstsida,

16. beträffande anslagssparande m.m.

att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att anslagssparande eller

anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget Styrelsen för

lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på radio- och

TV-området,

17. beträffande radiolagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen

(1966:755) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående

hemställt,

18. beträffande regeringens övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

dels närradiolagen (1982:459),

dels lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden,

dels lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,

dels lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,

dels lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten,

dels lokalradiolagen (1993:120),

19. beträffande lotterilagen

att riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna förslag om lag om ändring i

lotterilagen (1982:1011),

20. beträffande överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning

enligt lokalradiolagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:K413,

21. beträffande parlamentarisk översyn av lokalradiolagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:K421,

22. beträffande regionala TV-sändningar

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K433 och 1993/94:K444,

23. beträffande konkurrensneutralitet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K422 och 1993/94:K437 yrkande 2,

24. beträffande avtalet mellan staten och Nordisk Television AB

att riksdagen avslår motion 1993/94:K437 yrkande 1,

25. beträffande parabolantenn

att riksdagen avslår motion 1993/94:K408.

Stockholm den 19 april 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c),

Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René (m), Hans Göran Franck (s),

Ingvar Svensson (kds), Simon Liliedahl (nyd), Torgny Larsson (s), Lisbeth

Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson (m) och Björn von der Esch (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot

bakgrund av" och slutar med "återkommer utskottet nedan" bort ha följande

lydelse:

Motionsvägen har kritik tidigare riktats mot den nuvarande ordningen med

Kabelnämnden och Närradionämnden. Dessa centrala myndigheter har

domstolsliknande nämnder i vilka flertalet ledamöter är tillsatta på politiska

meriter. Även Radionämnden har en liknande sammansättning.

Närradionämnden och Kabelnämnden lämnar sändningstillstånd, granskar

sändningarnas innehåll, återkallar tillstånd samt beslutar om

vitesförelägganden. Radionämnden har hand om granskning och beslut om

sanktioner, medan det är staten som lämnar tillstånd till Sveriges Radio och TV

och TV 4.

Beträffande privat lokalradio ligger tillståndsgivning och granskning på

olika myndigheter, Styrelsen för lokalradiotillstånd resp. Radionämnden.

Med hänsyn till bl.a. rättssäkerheten anser utskottet att myndigheternas

roller bör renodlas. En funktionsuppdelning bör ske så att tillståndsgivning,

sanktioner, återkallande av tillstånd samt uttalanden eller bedömningar av

programinnehåll handläggs av en myndighet, beslutsmyndigheten, medan frågor om

granskning och utredning handläggs av en annan myndighet,

utredningsmyndigheten. Utredningsmyndigheten bör också ha till uppgift att

anhängiggöra frågor om sanktioner och återkallande av tillstånd hos

tillståndsmyndigheten samt vara sakkunnig i radio- och TV-frågor och svara för

internationella kontakter.

Utskottet är dock inte främmande för att även andra organisationsmodeller kan

tänkas, t.ex. att vissa uppgifter hos Närradionämnden och Kabelnämnden förs

över till domstol eller att en särskild radio- och TV-domstol inrättas. Oavsett

viken modell man väljer är det viktiga att skilja mellan utrednings- resp.

beslutsfunktionen.

Det skulle också kunna vara tänkbart med ett självsaneringssystem liknande

det som finns på pressområdet.

Utskottet anser därför att propositionens förslag inte kan godtas. I stället

bör, såsom föreslås i motionerna K46 och K36, en allsidig utredning med

ordentliga konsekvensanalyser av olika tänkbara organisationsmodeller göras.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K46 avslår proposition

1993/94:160,

2. Radio- och TV-verket (mom. 4)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar Johnsson, Hans

Göran Franck, Torgny Larsson och Lisbeth Staaf-Igelström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Vid sina

överväganden" och på s. 13 slutar med "bör godtas" bort ha föjande lydelse:

Utskottet anser att de riktlinjer för insyn i myndigheternas verksamhet som

slogs fast genom verksledningsbeslutet alltjämt bör gälla. Beträffande den

föreslagna radio- och TV-myndigheten kan insynen, enligt utskottet, bäst

tillgodoses genom att myndigheten leds av en styrelse. Såsom framförs i flera

av motionerna finns det klara fördelar med ett kollektivt beslutsorgan, t.ex.

bättre möjligheter till medborgerlig förankring och en klarare

ansvarsställning. Styrelsen bör få en parlamentarisk sammansättning. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande Radio- och TV-verket

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del,

1993/94:K39, 1993/94:40 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 1 i denna del och

1993/94:K43 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning enligt

lokalradiolagen (mom. 20)

Henrik S Järrel och Björn von der Esch (båda m) samt Simon Liliedahl (nyd)

anför:

I fråga om förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning

enligt lokalradiolagen anser vi -- i

likhet med Lagrådet -- att övervägande skäl talar för att

förbudet upphävs. Riksdagen har nyligen i särskild lag beslutat om

inkorporering av den s.k. Europakonventionen med svensk rätt. I konventionen

föreskrivs bl.a. att envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och

skyldigheter skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång.

Rättssäkerhetsskäl talar för möjligheten att kunna överklaga administrativa

myndighetsbeslut.

2. Konkurrensneutralitet samt avtalet mellan staten och Nordisk Television AB

(mom. 23 och 24)

Henrik S Järrel och Björn von der Esch (båda m) samt Simon Liliedahl (nyd)

anför:

Enligt vår mening torde den snabba utvecklingen inom medie-

området i allt högre grad frammana behovet av en striktare

konkurrensneutralitet, dvs. likartade konkurrensvillkor,

mellan medier inom samma sektor, typ tidningar eller radio

eller TV. Inte minst inför en ny avtalsperiod (fr.o.m. den 1 januari 1997) med

de s.k. public service-företagen (Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och

Sveriges Utbildningsradio AB) torde en bred diskussion bl.a. om de finansiella

driftsförutsättningarna för dessa och med dem konkurrerande etermedier bli

nödvändig.

Vi hade gärna sett att utskottet delat denna uppfattning

men avstår i nuläget likväl från att reservera oss till förmån för yrkandena i

motionerna K422 och K437.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

1. Kulturpolitiska målsättningar (mom. 3)

Enligt Vänsterpartiets uppfattning verkar det som om regeringen anser att

radio och TV i huvudsak är affärsverksamhet och möjligen, i andra hand, en

fråga om kultur, opinionsbildning och demokrati. Ingenstans i propositionen

anges några kulturpolitiska ambitioner eller ett mål som går att diskutera,

ifrågasätta eller bejaka. Det saknas en värdering av den nuvarande

organisationen. Enligt Vänsterpartiets mening behöver ett ställningstagande

till myndighetsfrågan en plattform att utgå ifrån, en beskrivning av hur olika

funktioner tillgodoses eller borde tillgodoses, i förhållande till angivna mål.

För Vänsterpartiet är det självklart att radio- och TV-politiken är en del av

den nationella kulturpolitiken. Enligt vår mening skall ett Radio- och TV-verk

inrättas endast under förutsättning att de kulturpolitiska målen tydligt anges

i myndighetens instruktion.

2. Radio- och TV-verket (mom. 4)

Enligt Vänsterpartiets mening skall ett Radio- och TV-verk inrättas endast

under förutsättning att dess ledning utgörs av en av regeringen utsedd styrelse

med representanter från olika partier och verksamhetsfält. Vänsterpartiet

ansluter sig här till vad reservanterna anfört i denna del.

3. Registrerings- och anmälningsskyldighet (mom. 5)

Vänsterpartiet anser att propositionens förslag om att Radio- och TV-verket

skall föra register över ansvariga utgivare är bra. Enligt Vänsterpartiets

mening bör dock registreringen omfatta samtliga aktörer på området även t.ex.

nätinnehavare och programbolag. Detta är en förutsättning för att

Granskningsmyndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift. Lagstiftningen kan i

annat fall bli ett slag i luften.

4. Överklagande (mom. 8)

I propositionen pekas på att ständiga överklaganden av reklambeslut av många

programbolag används som ett sätt att kringgå lagstiftningen. Enligt

Vänsterpartiets mening bör sanktionerna för överträdelser av reklam- och

sponsringsbestämmelserna inte kunna överklagas. Besluten är i allmänhet av den

arten att programbolagen uppmanas att följa reglerna, och reklamöverträdelserna

är i de här sammanhangen ofta av trivialt slag. Dessutom kommer ärendemängden

att kräva en rationell hantering och att Granskningsnämndens beslut får

omedelbart genomslag.

5. Det europeiska TV-direktivet (mom. 9)

Enligt Vänsterpartiets mening bör Granskningsnämnden i sina instruktioner få

hela ansvaret för den uppföljning som krävs även beträffande utländska

sändningar. Inga oklarheter bör råda om arbetsfördelningen mellan nämnden och

departementet. Propositionens förslag överensstämmer inte med syftet att

Granskningsnämnden skall vara en självständig och oberoende myndighet.

6. Namnfråga (mom. 10)

Enligt Vänsterpartiets mening låter det föreslagna namnet --

Granskningsnämnden -- något negativt och är litet intetsägande. Vänsterpartiet

föreslår därför att den nya nämnden ges namnet Radio- och TV- nämnden.

7. Lokalisering (mom. 11)

I betänkandet föreslås ett tillkännagivande till regering med innebörden att

regeringen bör överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan

kommun än Stockholm.

Detta kan inte regeringen göra på ett meningsfullt sätt om myndigheterna skall

börja sin verksamhet redan den 1 juli 1994. Inte heller finns ännu den

lagstiftning som skall ligga till grund för myndighetens verksamhet. Det är

också oklart om de budgeterade medlen till myndigheter på radio- och TV-området

räcker för att finansiera både de gamla och nya myndigheterna under

övergångstiden. Konstitutionsutskottet har dessutom en stor arbetsbörda. Enligt

min mening hade det därför varit rimligt att skjuta upp behandlingen av

betänkandet till hösten.

8. Finansiering (mom. 13)

Enligt Vänsterpartiets mening bör alla aktörer på radio- och TV-området bidra

till finansieringen av de nya myndigheterna. Radio- och TV-verket bör således

finansieras genom registreringsavgifter. Med den av Vänsterpartiet föreslagna

avgiften, 10 kr per år och ansluten bostad, skulle kostnaden för både

myndigheten, dess konsulter och utredningsverksamhet kunna täckas in. Med

ytterligare registreringsavgifter skulle Radio- och TV-verket kunna fördela

stöd till den lokala programverksamheten och svara för forskning och utredning

inom området i enlighet med de övergripande målsättningar som angivits i

Vänsterpartiets motion.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 och 5, 8--10

samt 13 borde ha hemställt:

3. beträffande kulturpolitiska målsättningar

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

5. beträffande registrerings- och anmälningsskyldighet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. beträffande överklagande

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

9. beträffande det europeiska TV-direktivet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 7 och med avslag på

propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

10. beträffande namnfråga

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 8 och med avslag på

propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

13. beträffande finansiering

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkandena 3 och 4 och med

avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande

1993/94:KrU6y

Bilaga 2

Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 22 mars 1994 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området

jämte motioner som väckts med anledning av propositionen.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna

1993/94:K36--K46.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på

radio- och TV-området införs den 1 juli 1994. Två nya

myndigheter ersätter de nuvarande myndigheterna Radionämnden,

Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för

lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och

TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.

Radio- och TV-verket organiseras som ett enrådighetsverk och

ansvarar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda

lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som

inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven

myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering och

avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som

inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om

sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid

uteblivna avgifter.

Granskningsnämnden för radio och TV skall ha en domare som

ordförande och får till uppgift att ha tillsyn över

efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll både enligt

de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till

allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i

radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande

efterlevnad av sådana regler. Undantagna är de fall där

Justitiekanslern skall ha tillsynen.

Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m.

Rätten att överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas

till sådana förelägganden som förenats med vite.

Vitesförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa

uppgifter bör dock inte kunna överklagas. Vidare bör beslut om

föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för

ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten gälla omedelbart

även om beslutet överklagas.

Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande av

två nya myndigheter på radio- och TV-området

Motionärerna bakom motion K46 (nyd) vill att riksdagen skall

avslå propositionen och begära att regeringen skall tillsätta en

allsidig utredning som skall undersöka olika tänkbara

organisationsmodeller för de myndighetsuppgifter som behandlas i

propositionen. Syftet skall vara att bästa möjliga

förutsättningar skapas för en fri åsiktsbildning.

Motionärerna uppehåller sig utförligt vid tidigare framförda

förslag på området. De redovisar utförligt ett förslag om en

funktionsuppdelning innebärande att en beslutsmyndighet svarar

för bl.a. tillståndsgivning, beslut om sanktioner och

bedömningar av programinnehåll medan en utredningsmyndighet

svarar för granskning och utredning och har i uppgift att hos

beslutsmyndigheten anhängiggöra frågor om sanktioner och

återkallande av tillstånd. Utredningsmyndigheten skulle också

vara sakkunnig i radio- och TV-frågor samt svara för

internationella kontakter på området. Beslutsorganet skulle

kunna få karaktären av en radio- och TV-domstol.

Kulturutskottet anser att den redovisning som lämnas i

propositionen (se bl.a. s. 32--33) visar att det finns ett

påtagligt behov av en ny myndighetsorganisation på radio- och

TV-området. Nackdelarna med den nuvarande myndighetsstrukturen

är stora. Myndigheter kan utan någon egentlig samordning fatta

beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma

frekvensutrymme. Då det gäller efterlevnaden av de olika

regelsystemen finns risk för att olika myndigheter kommer till

motstridiga resultat i fråga om tillämpningen av liknande

regler. Utskottet anser med hänsyn till det anförda och till vad

som i övrigt anförs i propositionen att en ny

myndighetsorganisation så snart som möjligt bör träda i

funktion.

Utskottet anser att vad som framkommit under

remissbehandlingen av det utredningsförslag som ligger till

grund för propositionen med styrka talar för att den

myndighetskonstruktion som förordas i propositionen är lämplig.

Den innebär att tillsynen över efterlevnaden av

programregler bör utföras av ett organ som är fristående

från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd.

Med anledning av det anförda avstyrker utskottet motion K46.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att det skall

inrättas två nya myndigheter den 1 juli 1994, nämligen

Granskningsnämnden för radio och TV som skall ha tillsynen över

efterlevnaden av programregler och Radio- och TV-verket som

skall ha till uppgift att bl.a. besluta om sändningstillstånd

enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar

till allmänheten.

Radio- och TV-verket

Regeringen föreslår att Radio- och TV-verket ansvarar för all

tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för

ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är

regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets

uppgift. Verket svarar vidare för registrering och

avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som

inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om

sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid

uteblivna avgifter. Verket får också till uppgift att följa

utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till

allmänheten.

Enligt motion K40 (v) bör riksdagen besluta att det i

instruktionen för Radio- och TV-verket skall föreskrivas att

verket skall arbeta efter de kulturpolitiska målsättningar som

redovisas i motionen. Dessa överensstämmer i viss utsträckning

med de mål för den statliga kulturpolitiken som riksdagen lade

fast år 1974.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet framhålla

följande. Radio- och TV-verket skall vid sin tillståndsgivning

följa bestämmelserna i den lagstiftning som reglerar närradio-

och lokalradiosändningar. Verket skall också förordna lokala

kabelsändarföretag och har därvid att följa bestämmelserna i

lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. De

åsyftade bestämmelserna ger inte utrymme för regeringen att

instruktionsvägen tillföra ytterligare prövningsgrunder som

verket skall ta hänsyn till vid sin tillståndsgivning. De

uppgifter i övrigt som författningsmässigt skall ankomma på

Radio- och TV-verket avser registrering, avgiftsuttag, tillsyn

vid bristande efterlevnad av regler som inte avser

sändningarnas innehåll samt vissa sanktionsbeslut. Inte heller

dessa uppgifter ger utrymme för sådana prövningsgrunder som

anges i motionen. Motionsyrkandet avstyrks (yrkande 1).

Utskottet vill tillägga följande. De av riksdagen år 1974

fastställda kulturpolitiska målen är för närvarande föremål för

översyn inom den kulturpolitiska utredningen. Denna utredning

skall slutföra sitt arbete under året. I direktiven för

utredningen (dir. 1993:24) anges att utredningen bör analysera

förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom

massmedier. Utskottet vill här också erinra om att det framför

allt i avtalen mellan staten och public service-företagen finns

bestämmelser som avser statens kulturpolitiska ambitioner då det

gäller företagens programutbud. De företag som svarar för radio-

och TV-sändningar till allmänheten skall följa de lagar och

avtal som gäller för innehållet i sändningarna.

Granskningsnämnden för radio och TV skall, som framgår av

följande avsnitt, utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna.

I flera motioner framförs kritik mot förslagen i propositionen

om Radio- och TV-verkets ledning och organisation.

Enligt propositionen skall myndigheten organiseras som ett

enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Denne skall

tillsättas av regeringen och vara högsta beslutande instans inom

verket. Ett särskilt insynsorgan skall inrättas vid verket.

Dessutom skall extern expertkompetens eller annan kompetens i

form av rådgivande organ kunna finnas vid verket. Verket skall

självt få bestämma sin inre organisation.

I fem motioner, nämligen K38 (s), K39 (c), K40 (v), K41 (s)

och K43 (s), motsätter sig motionärerna att myndigheten skall

vara ett enrådighetsverk. De vill att en styrelse skall leda

verket. Beträffande sammansättningen av styrelsen finns inbördes

variationer mellan motionerna. I flera av dem förordas att

styrelsen skall ha en parlamentarisk sammansättning eller bestå

av dels ledamöter som har en parlamentarisk förankring, dels

ledamöter som har juridisk eller annan specialistkompetens. I en

av motionerna uttalar sig motionärerna för att företrädare för

intresseorganisationer skall ingå i styrelsen liksom experter,

t.ex. forskare och mediejurister. I motionerna understryks

genomgående att en konstruktion med en särskild styrelse för

Radio- och TV-verket är ägnad att förbättra den medborgerliga

insynen i verksamheten.

Utskottet kan inte acceptera förslaget i propositionen att

Radio- och TV-verket skall vara ett enrådighetsverk. Utskottet

anser i enlighet med vad som föreslås i motionerna att verket

bör ledas av en styrelse. Som framhålls i flera av motionerna

finns det klara fördelar med ett kollektivt beslutsorgan.

Fördelarna med sådana organ är bl.a. att de ger bättre möjlighet

till medborgerlig förankring och en klarare ansvarsställning än

en ledning med en chef som ensam högste beslutsfattare.

Styrelsen bör få en parlamentarisk sammansättning. Behovet av

expertis bör kunna lösas på det sätt som föreslås i

propositionen.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet de här

behandlade motionsyrkandena, i vissa fall med de modifikationer

som följer av utskottets ställningstagande ovan.

Granskningsnämnden för radio och TV

I propositionen föreslås att Granskningsnämnden för radio och

TV skall få till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av

regler för sändningarnas innehåll både enligt de särskilda

lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och

enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt

att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana

regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha

tillsynen. Nämnden bör enligt propositionen också ha i uppgift

att följa innehållet i utländska TV- och radiosändningar som

riktas till den svenska allmänheten.

Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen i

enlighet med det anförda har föreslagit i fråga om

Granskningsnämndens uppgifter.

Utskottet tar härefter upp frågan om Granskningsnämndens

sammansättning. Granskningsnämnden skall enligt

propositionsförslaget bestå av en ordförande och sex andra

ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare till det antal

som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller

ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice

ordförandena skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Samtliga ledamöter skall enligt propositionen utses av

regeringen.

Nämnden skall vara beslutför med ordföranden eller en vice

ordförande och ytterligare tre ledamöter. För att förenkla

ärendehanteringen skall enligt propositionen nämndens ordförande

eller en vice ordförande ges rätt att fatta beslut i ärenden som

uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse.

I fråga om sammansättningen av Granskningsnämnden framförs

ändringsförslag i motionerna K38 (s), K41 (s) och K43 (s).

Utskottet uppfattar innehållet i förslagen på följande sätt.

För att Granskningsnämnden skall få så bred kompetens som

möjligt bör den ha fler lekmannaledamöter än vad regeringen

föreslagit. I två av motionerna, K41 och K43, anges att det --

utöver ordföranden -- bör ingå nio mot av regeringen föreslagna

sex ledamöter. I dessa motioner förordas också att

parlamentariker bör ingå i Granskningsnämnden. Även i motion K40

(v) görs uttalanden som innebär ett förordande av en större

nämnd än vad regeringen föreslagit.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att

lekmannainflytandet i Granskningsnämnden bör vara starkare än

vad regeringen föreslagit. Nämnden bör därför i enlighet med vad

som föreslås i motionerna utökas. Den bör bestå av nio ledamöter

utöver ordföranden. Genom en sådan utökning av nämnden i

förhållande till regeringens förslag förbättras möjligheterna

att tillföra nämnden en bred kompetens av värde för nämndens

arbete. Nämnden bör få ett parlamentariskt inslag.

Lokaliseringsfrågan, m.m.

Regeringen föreslår att när de båda nya myndigheterna på

radio- och TV-området inrättas den 1 juli 1994 skall

Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för

lokalradiotillstånd läggas ned.

Utskottet tillstyrker förslaget.

De angivna myndigheterna är sedan en tid tillbaka

samlokaliserade i Gamla stan i Stockholm.

I sex motioner framställs yrkanden som syftar till att de båda

nya myndigheterna skall lokaliseras till olika platser utanför

Stockholm. De kommuner som nämns är Haninge, Jönköping, Karlstad

och Sundsvall. I motion K43 (s) anser motionärerna att även

andra kommuner än Stockholm med ett brett medieutbud och

kvalificerad kompetens bör komma i fråga då lokaliseringsort för

de nya myndigheterna skall bestämmas.

I propositionen anförs att de föreslagna förändringarna i

myndighetsstrukturen är att betrakta som en omorganisation av en

etablerad verksamhet (prop. s. 47). En utlokalisering skulle,

anförs det i propositionen, utan tvekan medföra ett avbrott i

den löpande tillståndsgivningen och granskningsverksamheten på

radio- och TV-området. En förutsättning för att kunna genomföra

den nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994 är enligt

propositionen att de nuvarande myndigheternas lokaler utnyttjas.

Utskottet anser för sin del att Radio- och TV-verket samt

Granskningsnämnden för radio och TV bör lokaliseras utanför

Storstockholmsområdet. Detta bör riksdagen med anledning av

motionerna K37, K38, K41, K42, K43 och K45 i här aktuella delar

som sin mening ge regeringen till känna.

Finansieringsfråga

Kulturutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår om en medelsanvisning från rundradiokontot

till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95

på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på

statsbudgetens inkomstsida.

Stockholm den 30 mars 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Stina

Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo

Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd),

Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling

(s), Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Richard Ulfvengren (nyd) har inte deltagit i besluten under

rubrikerna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för

radio och TV.

Avvikande meningar

1. Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande

av två nya myndigheter på radio- och TV-området

Richard Ulfvengren (nyd) anser att den del av utskottets

yttrande under rubriken Frågan om huruvida riksdagen nu skall

besluta om inrättande av två nya myndigheter på radio- och

TV-området som börjar med "Kulturutskottet anser" och slutar med

"till allmänheten" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till bedömningen i motion K46 (nyd).

Propositionen bör således avslås och riksdagen bör begära att

regeringen skall tillsätta en allsidig utredning som skall

undersöka olika tänkbara organisationsmodeller för de

myndighetsuppgifter som behandlas i propositionen. Syftet skall

vara att bästa möjliga förutsättningar skapas för en fri

åsiktsbildning.

I första hand bör den förordade utredningen undersöka

lämpligheten av att -- i enlighet med vad företrädare för Ny

demokrati tidigare föreslagit -- i fråga om

myndighetsuppgifterna på radio- och TV-området göra en

funktionsuppdelning som innebär att en beslutsmyndighet och en

utredningsmyndighet inrättas. Beslutsmyndigheten skulle med en

sådan konstruktion kunna få karaktären av en radio- och

TV-domstol.

2. Radio- och TV-verkets ledning och organisation

Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Stina Gustavsson

(c), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan

Wilson (fp) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av

utskottets yttrande under rubriken Radio- och TV-verket som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "ställningstagande

ovan" bort ha följande lydelse:

Vid sina överväganden har utskottet stannat för att förorda

den av regeringen föreslagna lösningen då det gäller ledningen

av Radio- och TV-verket. Som framhålls i propositionen bör

verkets myndighetsutövning präglas av ett klart och tydligt

ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag,

närradiosammanslutningar, lokala kabelföretag m.fl. till vilka

beslut kommer att riktas är det viktigt att det är helt klart

var det yttersta ansvaret för besluten ligger. I sammanhanget

bör också, likaledes i enlighet med vad som anges i

propositionen, beaktas att Radio- och TV-verkets uppgifter med

bl.a. tillståndsgivning inte är av det slaget att det kan sägas

kräva ett kollektivt beslutsfattande.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget

att det skapas goda möjligheter till insyn i verkets verksamhet.

Detta bör enligt utskottets mening lika väl kunna tillgodoses

genom den av regeringen föreslagna lösningen med ett särskilt

råd som insynsorgan som genom att en särskild styrelse utses.

Då det gäller att tillföra verket expertkompetens för vissa av

verkets uppgifter anser utskottet att detta med fördel kan ske

på det sätt som förordas i propositionen. Utskottet tillstyrker

således att regeringen, eller om regeringen så bestämmer, verket

skall kunna besluta att verket skall tillföras extern

expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ

vid verket. Utskottet anser att det är en lämpligare metod att

tillföra verket sådan kompetens än genom att låta experter ingå

i en styrelse för verket.

I enlighet med det anförda anser kulturutskottet att

motionerna i här aktuella delar bör avstyrkas. Regeringens

förslag bör godtas.

3. Granskningsnämndens sammansättning

Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Stina Gustavsson

(c), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan

Wilson (fp) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av

utskottets yttrande under rubriken Granskningsnämnden för radio

och TV som börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"parlamentariskt inslag" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att motionärerna inte föreslår någon

ändring av regeringens förslag då det gäller nämndens

beslutförhet. Inte heller uttalar sig motionärerna om vad som

bör gälla i fråga om antalet ersättare eller om

Granskningsnämndens arbetsformer. Bl.a. dessa omständigheter gör

att det inte är möjligt att föra en närmare diskussion om vilka

faktiska skillnader i fråga om Granskningsnämndens arbete som de

båda aktuella förslagen -- regeringens och motionärernas --

innebär.

Utskottet anser sig böra godta den bedömning som görs i

propositionen då det gäller nämndens sammansättning. Ordföranden

och vice ordförandena i Granskningsnämnden bör vara eller ha

varit ordinarie domare (jfr 7 kap. 4 § YGL). Övriga ledamöter

bör vara personer med kompetens och integritet och med

erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv. Att som

föreslagits i utredningsskedet inrätta en större nämnd än den

nuvarande Radionämnden och där ledamöterna cirkulerar skulle

stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i

ansvarsfördelningen. Utskottet har inte heller i övrigt något

att erinra mot regeringens förslag. I enlighet med det anförda

avstyrker utskottet motionerna i här aktuella delar.

4. Lokaliseringsfrågan

Charlotte Branting (fp), Göran Åstrand (m), Richard Ulfvengren

(nyd) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av utskottets

yttrande under rubriken Lokaliseringsfrågan, m.m. som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha följande

lydelse:

I överensstämmelse med den uppfattning som kommer till uttryck

i motion K43 bör, anser utskottet, regeringen göra förnyade

överväganden om möjligheterna att lokalisera Radio- och

TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV till en annan

kommun än Stockholm.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

Då det gäller den i motion K40 (v) upptagna frågan om

innehållet i instruktionen för Radio- och TV-verket vill jag

framhålla att det framför allt vid beviljande av

sändningstillstånd enligt lokalradiolagen (1993:120) hade varit

önskvärt att kulturpolitiska bedömningar fick göras. Jag

accepterar dock att det inte i detta sammanhang är möjligt att

få till stånd en lagändring i detta syfte.

Av utskottet framlagt lagförslag

Bilaga 3

6 Förslag till

Lag om ändring i lotterilagen (1982:1011)

Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1982:1011) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

18 §1y

Utan tillstånd får i Utan tillstånd får i

samband med utgivande av samband med utgivande av

tryckt periodisk skrift eller tryckt periodisk skrift eller

i samband med i samband med

rundradiosändning eller lokalradiosändning enligt

trådsändning som sker lokalradiolagen (1993:120)

med stöd av tillstånd av eller rundradiosändning som

regeringen eller sker med stöd av

kabelnämnden anordnas tillstånd av regeringen

lotteri, varigenom utses anordnas lotteri, varigenom

pristagare som har deltagit i utses pristagare som har

en tävling som har deltagit i en tävling som

anordnats i skriften eller i har anordnats i skriften eller

sändningen, under i sändningen, under

förutsättning förutsättning

1. att det som villkor för deltagande i lotteriet inte fordras

att skriften innehas eller att insats erläggs samt

2. att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1986:1217.