Bet. 1993/94:LU16

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU16

Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

LU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1993/94:109 om fotografirättens integration i upphovsrättslagen.

I propositionen föreslås att rätten till fotografier skall

regleras i upphovsrättslagen och att lagen om rätt till

fotografisk bild upphävs. Fotografiska verk skall i

fortsättningen få samma skyddstid som andra konstverk, vilket

för närvarande innebär att skyddet upphör 50 år efter det år

upphovsmannen avled. För fotografier som inte uppfyller kravet

på självständighet och originalitet, det s.k. verkshöjdskravet,

skall skyddet upphöra 50 år efter det år bilden togs. Innehållet

i skyddet för alla fotografier utformas i enlighet med vad som

gäller för konstverk. Detta innebär bl.a. att fotografen får

skydd mot att hans fotografi återges i ändrat skick. Det innebär

också att den s.k. beställarregeln, dvs. presumtionsregeln om

att rätten till ett beställt fotografi tillkommer beställaren,

avskaffas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1994.

I betänkandet behandlar utskottet vidare fyra motioner som

väckts med anledning av propositionen och nio motioner som

väckts under den allmänna motionstiden under innevarande

riksmöte. Behovet av en lagreglering av rätten till ett beställt

fotografi, upphovsmäns rätt att överlåta en beställd

porträttbild och fotografers rätt att göra avsättning till

upphovsmannakonto tas upp i vardera två motionsyrkanden. I

anlutning till propositionsförslaget tas därutöver i ett yrkande

upp frågan om uppdelningen av fotografier i skilda kategorier.

Tre motionsyrkanden rör frågan om rätt för konstnärer till

ersättning vid vidareförsäljning av konstverk (droit de suite)

och i två yrkanden tas upp de utövande konstnärernas rätt till

sina inspelade prestationer. Övriga motionsyrkanden gäller

rätten att fritt avbilda konst på offentlig plats utomhus,

rättighetsfrågor på musikområdet och en alternativ modell för

ersättning till upphovsmän.

Utskottet har inhämtat kulturutskottets yttrande över

propositionen och de med anledning av propositionen väckta

motionerna. Yttrandet är fogat som bilaga 2 till betänkandet.

Fackpressen, Förlags- och Medieförbundet, Svenska

Arbetsgivareföreningen, Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska

Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Radios

arbetsgivarorganisation och Teatrarnas Riksförbund har i ärendet

inkommit med en gemensam skrivelse och därtill har företrädare

för organisationerna inför utskottet framfört synpunkter på

propositionen. De har därvid särskilt riktat kritik mot att

fotografilagens s.k. beställarregel enligt förslaget inte kommer

att föras över till upphovsrättslagen. Representanter för

Svenska Fotografernas Förbund, Journalistförbundet och

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)

har inför utskottet framhållit att det är väsentligt för de

yrkesverksamma fotografernas villkor att beställarregeln

upphävs.

Länsmuseernas samarbetsråd och Önskefoto AB har i skrift

argumenterat för ett bibehållande av beställarregeln. Nordiska

museets fotosekreteriat har, på uppdrag av Fotorådet i en skrift

till utskottet framfört rådets stöd för propositionsförslaget. I

skrifter har vidare Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares

Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd,

Sveriges Författarförbund, Grafisk Forbunds Ophavsretsfond i

Köpenhamn, Nordiska Fotografernas Upphovsrättsråd, Konstnärernas

Riksorganisation (KRO), Svenska Teaterförbundet, SIF-klubben vid

Sveriges Television, Norske Fotografers Opphavsrettsutvalg,

Dansk Journalistforbund och Le Groupe de la Pyramide Europe

uttalat sitt stöd för att fotografiska bilder ges samma skydd

som annan bildkonst och därvid särskilt framhållit vikten av att

beställarregeln för fotografier upphör att gälla. I ärendet har

också en skrivelse inkommit från Per Anders Thunqvist,

Hägersten.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med den

ändringen att ikraftträdandet flyttas fram till den 1 juli 1994.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats två reservationer (s).

Propositionen

I proposition 1993/94:109 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister.

Lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:109

1993/94:L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till prövningsförfarande för

fotografer att göra avsättningar till upphovsmannakonto för

arbeten som når verkshöjd.

1993/94:L7 av Berit Löfstedt och Berit Oscarsson (s) vari

yrkas att riksdagen beslutar om ett förtydligande av 27 §

upphovsrättslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att skydd för fotografiska bilder

ges i 49 a § upphovsrättslagen,

2. att riksdagen beslutar att den s.k. beställarregeln i den

nuvarande 14 § fotografilagen införs i upphovsrättslagen, såvitt

avser rätten att förfoga över fotografier (den ekonomiska

rätten) framställda efter beställning.

1993/94:L9 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att den s.k. beställarregeln i den nuvarande 14 §

fotografilagen införs i upphovsrättslagen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:L801 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar införa följande ändringar i 24 § första

stycket lagen om upphovsrätt (1960:729): Konstverk får avbildas

om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats

utomhus och inte utgör huvudmotivet på bilden.

1993/94:L802 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om upphovsrätten.

1993/94:L803 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avgifter vid vidareförsäljning av konst.

1993/94:L804 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med

uppgift att se över de upphovsrättsliga aspekterna på

elektronisk kopiering.

1993/94:L805 av Ingela Mårtensson och Lennart Brunander (fp,

c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ersättning vid vidareförsäljning

av konst.

1993/94:L806 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att rätt till insättning på

upphovsmannakonto också skall avse intäkt av fotografiska verk.

1993/94:L807 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beställd porträttbild.

1993/94:Kr241 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utredning av

rättighetsfrågorna m.m. på musikområdet i syfte att undanröja

onödiga hinder m.m.,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av på

musikområdet utövande konstnärers skydd för sina prestationer i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upphovsrättsliga frågor för musiker,

sångare, skådespelare, dansare och artister,

68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättning vid vidareförsäljning av

konstverk.

Utskottet

Allmän bakgrund

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat

ett sådant verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har

rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt

betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har

var och en av dem upphovsrätt.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket

vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och

beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten

och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla

former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig

verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör

bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som

teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner

både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,

både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och

journalfilmer.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk

och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha

vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan

uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett

inte har kunnat framställas av två personer oberoende av

varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som

flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga

samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av

rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara

fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.

Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan

ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en

grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som

endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också

framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna

av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller

televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller

inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk

innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av

verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex.

genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar

av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning

av verket på band eller annan anordning från vilken det kan

återges.

Ett verk framförs offentligt när det presenteras för

allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett

musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i

ljudradio eller television. Ett framförande är offentligt när

det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed

jämställs det fallet att framförandet anordnas i

förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på

en större arbetsplats (s.k. industrimusik).

Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i

upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att

datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som

andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt

kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet

i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.

Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat

från upphovsmannens död.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående

rättigheter. Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra

utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära

eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan

konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs

videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.)

eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får

inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a.

radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas

endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande

konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används

vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i

förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en

50-årig skyddstid, räknad från framförandet.

Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som

fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt

upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke

eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de

kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning

då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller

utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och

TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får

återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan

återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan

sådan anordning såvida inte företaget samtycker.

Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa

avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda

intressen.

Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän

och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas

utge skadestånd.

Fotografers rättigheter till sina bilder regleras inte i

upphovsrättslagen utan i lagen (1960:730) om rätt till

fotografisk bild. Lagen gäller alla typer av fotografiska bilder

och således bl.a. bilderna i en film. Liksom upphovsrättslagen

har den nuvarande fotografilagen tillkommit i samarbete med

Danmark, Finland och Norge och bygger på

internationella konventioner.

Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en

fotografisk bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck,

teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden

liksom att visa den offentligt. Fotografen har således en

förfoganderätt till bilden, något som i huvudsak skyddar det

ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också

regler om ett ideellt skydd av bilden.

För ett beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt

14 § fotografilagen tillkommer rätten till sådan bild

beställaren, om inte annat uttryckligen har avtalats. Fotografen

får dock på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om

inte beställaren förbjuder det. När det gäller beställda

porträtt får beställaren ta in porträttet i en tidning eller

tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, förutsatt att

fotografen inte har gjort särskilt förbehåll mot det. På denna

punkt skiljer sig fotografilagen från upphovsrättslagen. Enligt

upphovsrättslagen tillkommer nämligen upphovsrätten till

litterära och konstnärliga verk från början alltid den som har

skapat verket. Detta gäller såväl den ekonomiska rätten att

mångfaldiga verket m.m. som den ideella rätten. Den ekonomiska

rätten kan emellertid enligt 27 § upphovsrättslagen överlåtas

till annan. I fråga om beställd porträttbild gäller dock att

upphovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan

tillstånd av beställaren eller dennes arvingar. Att exemplar av

ett verk överlåts innebär inte att upphovsrätten överlåts.

Skyddstiden är enligt fotografilagen i regel 25 år från det år

då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt

eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som

enligt upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50

år därefter.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk

och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika

internationella konventioner har Sverige förpliktat sig att ge

skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort

antal andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger liksom

motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i dessa

konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt

1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga

verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års

internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,

framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).

Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är

att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och

prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger

sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en

konventionsstat är förpliktad att garantera de andra

konventionsstaternas verk och prestationer ett visst

minimiskydd.

Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av

propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda

rubriker ta upp de frågor i propositionen som aktualiserats

genom motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets

uppmärksamhet. Utskottet behandlar därefter fristående motioner

om olika upphovsrättsliga spörsmål.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Rätten till fotografier skall regleras i upphovsrättslagen och

fotografilagen skall upphävas. Fotografiska bilder skall, om de

uppfyller kravet på verkshöjd, skyddas enligt 1 kap.

upphovsrättslagen. De åtnjuter därigenom samma skydd och samma

skyddstid som andra konstverk, vilket bl.a. innebär att skyddet

upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. Fotografier

som inte är verk skall skyddas enligt en ny bestämmelse i 5 kap.

upphovsrättslagen som en närstående rättighet. Skyddet för dessa

fotografier upphör 50 år efter det år då bilden framställdes. De

båda skyddsformerna ges ett likartat innehåll.

Den s.k. beställarregeln, dvs. fotografilagens bestämmelse om

att beställaren har rätten till ett fotografi som har utförts på

beställning, förs inte över till upphovsrättslagen. Fotografen

skall emellertid inte utan beställarens tillstånd få utöva sin

rätt till en beställd porträttbild.

Fotografilagens bestämmelse om rätten att använda fotografier

i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse förs över

till upphovsrättslagen.

Till grund för propositionen ligger det förslag till

fotografirättens integration i upphovsrättslagen som

Upphovsrättsutredningen presenterade i sitt slutbetänkande

(1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Utredningens

förslag i övrigt låg till grund för proposition 1992/93:214 om

ändringar i upphovsrättslagen, vilken antogs av riksdagen våren

1993 (se bet. 1992/93:LU44 och rskr. 413). -- Betänkandet har

remissbehandlats.

Upphovsrättsligt skydd för fotografiska bilder

Upphovsrättsutredningen har i sitt förenämnda betänkande

ansett att rätten till fotografisk bild bör regleras i

upphovsrättslagen. Utredningen föreslog därför att

fotografilagen upphävs och att undantaget i 10 §

upphovsrättslagen för fotografisk bild tas bort. Därigenom blir

upphovsrättslagens regler tillämpliga på fotografiska bilder som

är verk i upphovsrättslig mening. Av praktiska skäl bör dock

enligt utredningens uppfattning alla fotografiska bilder åtnjuta

skydd enligt upphovsrättslagen, oberoende av om de är verk eller

inte. Den viktigaste följden av utredningens förslag skulle bli

att alla fotografiska bilder jämställs med konstverk, både vad

gäller skyddets omfattning och skyddstidens längd, dvs. 50 år

efter fotografens dödsår. Enligt fotografilagen gäller denna

skyddstid, som inledningsvis nämnts, endast för fotografier som

har konstnärligt eller vetenskapligt värde medan skyddstiden för

övriga fotografier är 25 år från framställningsåret.

I två avseenden ansåg utredningen att en integration av

fotografirätten i upphovsrättslagen kräver särregler för

fotografier. Sålunda föreslogs att vissa arkiv och museer genom

en avtalslicensordning skall få en begränsad rätt att framställa

exemplar av fotografier i sina samlingar. Vidare föreslogs att

fotografilagens bestämmelse om att en fotografisk bild fritt får

utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse

överförs till upphovsrättslagen.

Utskottet erinrar om att fotografirätten senast behandlades

av riksdagen med anledning av motioner, som väckts i anslutning

till proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen

(se bet. 1992/93:LU44). I propositionen lades inte fram något

förslag om integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. I

den frågan hänvisades i propositionen till pågående arbete inom

EG. Ett av de pågående projekten inom EG när det gäller

harmoniseringen av medlemsstaternas upphovsrättslagar avsåg

nämligen ett förslag till direktiv om vilka skyddstider som

skall gälla för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående

rättigheterna. Det kommande EG-direktivet om skyddstider, som

syftade till en total harmonisering och inte bara att lägga fast

vissa minimitider, förväntades komma att reglera vilken

skyddstid -- även övergångsvis -- som skulle komma att gälla för

bl.a. fotografier. Mot den bakgrunden framstod det enligt

föredragande statsrådet inte som lämpligt att vid den tidpunkten

lägga fram förslag innebärande bl.a. ändrad skyddstid för

fotografier. Föredraganden ställde sig emellertid positiv till

en integration av fotorätten i upphovsrättslagen, och hon

uteslöt inte att det kunde bli möjligt att, när klarhet hade

vunnits om innehållet i direktivet om skyddstider, återkomma

till riksdagen med ett förslag om integration på ett så tidigt

stadium att den kunde genomföras samtidigt med att den då

föreslagna lagstiftningen föreslogs träda i kraft.

Utskottet delade utredningens grundläggande uppfattning att

det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt

och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för

sina bilder. Däremot måste det, enligt vad utskottet särskilt

framhöll, sättas i fråga om det är lämpligt att, såsom

Upphovsrättsutredningen har föreslagit, ge fullt

upphovsrättsligt skydd under sedvanlig skyddstid -- också

retroaktivt -- åt alla bilder, oavsett om de är verk eller inte.

Enligt utskottets mening strider det nämligen mot hittills

tillämpade rättsprinciper inom upphovsrätten att ge ett så

omfattande skydd även till alster som inte uppfyller några som

helst kvalifikationskrav.

Enligt utskottet fanns det anledning att räkna med att en s.k.

common position beträffande EG-direktiv om de upphovsrättsliga

skyddstiderna skulle läggas fram inom kort. Utskottet noterade

också att man i Danmark avsåg att till hösten 1993 -- förutsatt

att EG-arbetet då hade fått en klar inriktning -- lägga fram

förslag om en integration i upphovsrättslagen av reglerna om

rätt till fotografier utan att invänta att det kommande

EG-direktivet blir bindande för medlemsstaterna.

Utskottet framhöll som sin uppfattning att det var synnerligen

angeläget att fotografier som kan anses vara verk i

upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan

bildkonst. Enligt utskottet borde förslag till erforderlig

lagstiftning läggas fram så snart det blev möjligt att dra säkra

slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet. Vad

utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna.

I förevarande proposition redovisas att EG:s råd i juli 1993

antog en gemensam ståndpunkt rörande direktivet om skyddstider

av det innehåll som -- enligt vad utskottet hade anfört -- det

fanns anledning att räkna med. Att behandlingen inom EG har

avancerat så långt att en gemensam ståndpunkt har nåtts innebär

enligt föredragande statsrådet att tillräckligt säkra slutsatser

om direktivets slutliga innehåll kan dras. Något hinder

föreligger därför inte längre mot att lägga förslag om

integration av fotografirätten i upphovsrättslagen.

I propositionen framhålls att det bör sakna betydelse huruvida

ett konstverk har framställts genom fotografisk teknik eller på

annat sätt när det gäller att bestämma vilka skyddsregler som

skall gälla för konstverket. Därtill anförs att såväl praktiska

som kulturpolitiska skäl talar för att fotografiska verk och

andra konstverk behandlas lika. Detta talar enligt föredragande

statsrådet för att fotografiska verk bör regleras i

upphovsrättslagen. Vidare framhålls att rättighetshavarna till

fotografier, även bilder som inte utgör verk, bör skyddas mot

att bilderna återges i ändrat skick. Sådant skydd har blivit

allt viktigare på senare tid med hänsyn till den tekniska

utvecklingen eftersom möjligheterna att förändra bilder med

hjälp av datateknik och elektronik har ökat kraftigt. Rättsläget

förändras enligt föredraganden på önskvärt sätt om rätten till

fotografier regleras i upphovsrättslagen, varvid fotografierna

ges det skydd mot återgivande i ändrat skick som följer av den

lagens regler.

I stället för den av Upphovsrättsutredningen föreslagna

ordningen att ge alla fotografier, oavsett om de uppfyller

verkshöjdskriteriet eller inte, fullt upphovsrättsligt skydd,

föreslås i propositionen att de fotografiska verken skyddas som

konstverk enligt 1 kap. upphovsrättslagen och att skyddet för

fotografier utan verkshöjd skall behandlas i en ny bestämmelse i

5 kap. upphovsrättslagen som en närstående rättighet.

Skyddstiden för de prestationer som regleras i 5 kap.

upphovsrättslagen är 50 år efter det år då prestationen tillkom.

Detta talar enligt föredraganden för att den nya kategori av

prestationer som nu tillkommer, fotografier som inte kan anses

som verk, ges samma skyddstid. För den ståndpunkten talar,

anförs det vidare, även det faktum att den nuvarande skyddstiden

på 25 år ofta löper ut redan under fotografens yrkesverksamma

liv. Han kan därför tvingas se att hans tidiga produktion

används fritt trots att han fortfarande är verksam. Vidare

framhålls att gränsdragningen mellan fotografiska verk och andra

fotografier inte så ofta blir aktuell om skyddstiden för de

senare förlängs.

I propositionen framhålls vidare att fotografier som saknar

verkshöjd visserligen inte får ett skydd som är lika starkt som

det skydd som tillkommer verksfotografier, men som ändå nära

ansluter till det upphovsrättsliga skyddet. Skillnaden består

huvudsakligen i att skyddstiderna beräknas på olika sätt och att

kretsen av rättighetshavare bestäms något olika. Att på detta

sätt utforma skyddet för fotografier som inte utgör verk så att

det i stor utsträckning nära ansluter till skyddet för

fotografiska verk innebär att de praktiska problemen med två

olika kategorier av fotografier i stor utsträckning begränsas. I

normalfallet torde det därför inte finnas skäl att ta ställning

till frågan huruvida ett fotografi utgör ett verk eller inte.

Först 50 år efter fotografiets framställningsår, dvs. sedan

skyddstiden för fotografier utan verkshöjd har löpt ut, kan det

emellertid i en del fall finnas anledning att ta ställning till

om ett fotografi skall anses som ett verk och därför åtnjuta det

upphovsrättsliga skyddet som omfattar 50 år efter upphovsmannens

dödsår.

I motion L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) begärs att

skyddet för alla fotografiska bilder skall regleras i 5 kap.

upphovsrättslagen, dvs. enligt den modell som i propositionen

föreslås gälla för sådana fotografier som saknar verkshöjd

(yrkande 1). Enligt motionärerna föranleder den föreslagna

uppdelningen av fotografier i olika kategorier praktiska

svårigheter och den är inte sakligt motiverad. Enligt

motionärerna skulle det upphovsrättsliga skyddet för fotografier

enligt 1 kap. upphovsrättslagen leda till praktiskt svåra

verksbestämningar.

Därtill kommer enligt motionärerna att det tilltänkta skyddet

leder till ett icke önskat skydd för motiv och arrangemang på

bilder. Det skapande som ingår i framställningen av ett verk kan

gälla just t.ex. motivval, arrangemang, kameravinkling,

ljussättning och bearbetning. Verksskyddet kan därför enligt

motionärerna sträcka sig betydligt längre än till ett skydd mot

kopiering av det enskilda fotografiet. Hinder skulle därmed

uppkomma mot att ta ett visst fotografi på nytt, och att detta

skulle leda till uppseendeväckande begränsningar av

yttrandefrihetsinskränkande slag är enligt motionärerna

uppenbart.

Vidare skulle enligt motionärerna den föreslagna regleringen

leda till svårigheter att avgöra vem som är att anse som

upphovsman. Till skillnad från det skydd som föreslås för övriga

fotografier kan för fotografier som definieras som verk även

annan än den som utlöst kameran bli att anse som upphovsman,

t.ex. den som arrangerat motivet, den som svarat för den

konstnärliga ljussättningen etc. Flera kan med andra ord komma

att gemensamt ha upphovsrätt till ett fotografi. Mot den angivna

bakgrunden bör enligt motionärerna den föreslagna uppdelningen

av fotografier i olika kategorier inte genomföras. Det skydd mot

efterbildning av fotografier som enligt förslaget ges i 5 kap.

upphovsrättslagen är enligt motionärerna fullgott och det bör

därför stanna därvid.

Utskottet har såsom ovan nämnts redan i tidigare sammanhang

som sin principiella uppfattning uttalat att det är angeläget

att fotografier som kan anses vara verk i upphovsrättslig mening

snarast blir jämställda med annan bildkonst. Som framhålls i

propositionen utgör inte heller direktivarbetet inom EG längre

något hinder mot en integrering av fotografirätten i

upphovsrättslagen. EG:s ministerråd har för övrigt den 29

oktober 1993 antagit direktivet om skyddstiderna (Council

directive 93/98/EEC).

Enligt utskottets mening innebär propositionens förslag en

lämplig lösning som i största möjliga utsträckning undanröjer

praktiska tillämpningsproblem. Utskottet delar föredragande

statsrådets kritik mot Upphovsrättsutredningens förslag att

skydda alla fotografier som om de vore verk i upphovsrättslig

mening. En sådan ordning skulle strida mot sedan länge hävdvunna

principer om upphovsrättsligt skydd. Med den utgångspunkten är

det alltså ofrånkomligt att dela upp fotografierna i två

kategorier genom att låta särskilda regler gälla för de

fotografier som inte kan betraktas som verk. Såsom framhålls i

propositionen är detta emellertid inget nytt problem.

Fotografier med vetenskapligt eller konstnärligt värde har redan

enligt gällande rätt en längre skyddstid än andra fotografier.

Dessa kvalitetskrav överensstämmer nära med kravet på verkshöjd.

Därtill kommer att man generellt vid handläggningen av

upphovsrättsliga frågor har att göra bedömningen huruvida det

alster saken gäller uppfyller kravet på verkshöjd. Det finns

ingen grund för antagandet att denna bedömning skulle vara

svårare att göra beträffande fotografier än i fråga om andra

alster av litterär eller konstnärlig verksamhet. Genom den

närmare utformningen av propositionsförslaget begränsas också

behovet av att för fotografiernas del i praktiken upprätthålla

åtskillnaden mellan fotografier som utgör verk och fotografier

utan verkshöjd. Propositionsförslaget är således ägnat att

minimera de problem som i och för sig ligger i en uppdelning av

fotografierna i två olika skyddskategorier. Det är utskottets

uppfattning att förslaget i så måtto är ändamålsenligt utformat

och att motionärernas farhågor om praktiska svårigheter är

betydligt överdrivna.

Vad motionärerna i övrigt har anfört mot den föreslagna

kategoriindelningen synes vara grundat på en missuppfattning om

upphovsrättens natur. Utskottet vill därför särskilt understryka

att ett upphovsrättsligt skydd för en bild aldrig kan ge

upphovsmannen någon ensamrätt till motivet för bilden. Vare sig

det är fråga om ett fotografi med verkshöjd eller ett annat

fotografi är det endast den individuella utformningen av bilden

som är föremål för skyddet.

Inte heller torde det faktum att flera upphovsmän samarbetar i

skapandet av ett verk utgöra något större problem. I den mån

olika delprestationer var för sig kan anses utgöra verk gäller

att deras upphovsmän åtnjuter upphovsrättsligt skydd, var och en

med avseende på sin prestation.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i

denna del och avstyrker bifall till motion L8 yrkande 1.

Rätten till beställda fotografier

Som inledningsvis nämnts innehåller fotografilagen en särskild

regel som gäller rätten till beställda bilder (14 § första

stycket). Enligt den bestämmelsen tillkommer rätten till en

beställd bild beställaren, såvida inte annat uttryckligen har

avtalats. Regeln är inskränkt så till vida att fotografen har

rätt att på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om

inte beställaren förbjuder det.

Propositionsförslaget innebär att beställarregeln inte förs

över till upphovsrättslagen.

I propositionen framhålls att det skäl som anfördes vid

införandet av fotografilagen, nämligen att beställaren hade ett

behov av skydd i förhållande till fotografen, inte längre har

giltighet. Vid den tiden hade man för ögonen en privatperson som

beställde porträttfotografering, medan beställarna numera främst

utgörs av tidningar, förläggare, reklambyråer och liknande.

Generellt sett har beställaren därför enligt föredragandens

mening inte längre behov av skydd i förhållande till fotografen.

När det däremot gäller porträttbilder som beställs av

privatpersoner finns det enligt propositionen fortfarande ett

skyddsbehov. Se vidare därom i följande avsnitt.

Enligt propositionen kan det visserligen medföra en viss

oklarhet rörande rättsförhållandet att låta resultatet av en

avtalstolkning vara avgörande för frågan om hur rättigheterna

fördelar sig mellan fotografen och beställaren. Samtidigt

påpekas det emellertid att om avseende i varje särskilt fall

fästs vid denna tolkning uppnås ett materiellt sett mer

tillfredsställande rättsläge i parternas förhållande än det som

blir följden om alla rättigheter enligt lag tillkommer

beställaren. I själva verket, understryker föredraganden, synes

det inte möjligt att åstadkomma en rättspolitiskt lämplig

avvägning mellan parternas intressen på annat sätt än att fästa

avseende vid avtalstolkningen, eftersom omständigheterna i

skilda fall är alltför olika.

I motion L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) krävs att

beställarregeln bibehålls för fotografier och förs över till

upphovsrättslagen (yrkande 2). Motionärerna anser att

propositionsförslaget innebär att en väl fungerande regel tas

bort och att det i stället skapas en oklarhet som i många fall

kan komma att leda till domstolsprövning. Avskaffandet av

beställarregeln sägs också skapa osäkerhet för beställaren om

vilken rätt denne egentligen har förvärvat till följd av ett

fotouppdrag.

Också i motion L9 av Peeter Luksep (m) begärs att

beställarregeln förs in i upphovsrättslagen. Motionären

framhåller att regeln har fungerat bra, att den har undanröjt de

orimliga effekter som kan uppstå av ett relativt långt gående

skydd av icke-konstnärliga fotografier och att regeln är väl

förankrad i det allmänna rättsmedvetandet. Det framhålls vidare

att det är många icke-professionella fotografiköpare som

knappast kan föreställa sig att rättigheterna för fotografier

utförda på beställning är vitt skilda från vad som gäller om man

t.ex. beställer en teckning, staty eller modell.

Icke-professionella köpare är privatpersoner, som kan tänkas

beställa fotografier av familjetilldragelser, eget hus eller

liknande, men också organisationer, som kanske beställer bilder

av ett årsmöte, institutioner, t.ex. skolor, som beställer

klassfoton eller liknande, samt åtskilliga företag och

myndigheter som kan beställa bilder för kommersiellt eller annat

ändamål men som gör det så pass sällan att de inte kan betraktas

som professionella köpare. Om beställarregeln avskaffas, hävdar

motionären, kommer fotografen att ha full förfoganderätt, och

beställaren ingen annan förfoganderätt än den som den

ursprungliga beställningen avsåg, om det inte särskilt avtalats.

I de nyss nämnda situationerna måste man enligt motionären räkna

med att fotografen har ett stort kunskapsövertag över köparen,

dvs. fotografen har lätt att förlita sig på lagstiftningen

samtidigt som risken är stor att köparen inte känner till denna.

Detta skulle ge fotografen full rätt att sälja bilder t.ex. av

familjefesten till en tidning, likaså av föreningsårsmötet eller

av företagets nya produktionsanläggning, om inte köparen haft

tillräckliga kunskaper att avtala bort denna rättighet på

förhand. På samma sätt, menar motionären, riskerar en förening,

som beställer och betalar en fotograf för att ta en bild till en

tidning och som kanske många år efteråt använder bilden till en

utställning om föreningens historia, att bli stämd för brott mot

upphovsrätten.

Utskottet kan konstatera att beställarregeln skiljer sig från

vad som i övrigt gäller på upphovsrättens område, exempelvis när

det gäller texter och andra bilder än fotografiska. På hela det

upphovsrättsliga området gäller nämligen att rättigheterna

fördelar sig mellan upphovsmannen och beställaren på det sätt

som en rimlig tolkning av avtalet dem emellan ger vid handen.

Av propositionen framgår att en strävan har varit att uppnå en

enkel och överskådlig reglering och därför inte utan goda skäl

föreslå särregler för de fotografiska verken. Enligt förslaget

skall dessa verk behandlas som övriga konstverk, utan avseende

på framställningstekniken. Ambitionen har varit densamma även

beträffande fotografier som inte är verk i upphovsrättslagens

mening. En särskild anledning till detta har varit att det i

praktiken är vanskligt att avgöra om ett fotografi är ett verk

eller inte.

En annan betydelsefull omständighet är enligt utskottet att

beställarregeln, såvitt känt, inte finns i någon lagstiftning

utanför Norden. Därtill kommer att det vid det samråd som har

skett mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland i

integrationsfrågan har rått enighet om att beställarregeln inte

bör bibehållas.

Att beställarregeln tas bort innebär att beställningsavtalet

får tolkas när det gäller att avgöra vilken rätt beställaren

respektive fotografen har. I den mån parterna inte närmare har

kommit överens om vad som skall gälla, får det, i enlighet med

vad som gäller generellt i avtalsförhållanden, med hjälp av

allmänna tolkningsprinciper avgöras vad som har varit

förutsebart för parterna när avtalet träffades. Beställaren

skall då tillerkännas rätt att använda bilden på de sätt som har

varit förutsebara för fotografen. Vad som i det enskilda fallet

kan anses förutsebart för fotografen blir beroende av bl.a. vem

beställaren är och -- enligt vad som är känt för fotografen -- i

vilka sammanhang beställaren typiskt sett kan ha behov av

bilden. En sådan tolkning av avtalet med utgångspunkt i ett

förutsebarhetsrekvisit ger således helt olika resultat i olika

beställningssituationer, beroende på att omständigheterna i

skilda fall är olika. Just därigenom åstadkoms emellertid en

anpassning till båda parternas intressen. Fotografen får för

egen del inte använda ett beställt fotografi så att hans

användning skulle konkurrera med beställarens avsedda användning

eller på annat sätt strida mot beställarens intressen. Det kan

aldrig bli fråga om att fotografen utan vidare, såsom en

motionär har befarat, får full förfoganderätt till bilden. Detta

förutsätter att en uttrycklig överenskommelse härom har träffats

med beställaren.

Om en beställning kommer från en privatperson och gäller en

bild av ett hus, är det förutsebart att beställaren kan vilja

använda bilden t.ex. när han någon gång i framtiden annonserar

ut huset till försäljning. Det är emellertid i den situationen

inte utan vidare förutsebart att bilden används t.ex. i en

reklamkampanj eller på något annat sätt i näringsverksamhet. En

sådan användning bör fotografen därför inte utan särskild

överenskommelse tåla, vilket han däremot är tvungen att göra om

beställarregeln gäller. Ett beställt porträtt kan beställaren

vilja ta in i en tidning eller någon publikation med biografiskt

innehåll. En sådan användning är klart förutsebar och det följer

alltså därmed av beställningsavtalet att han får göra det.

Att beställarregeln avskaffas får således främst betydelse för

beställarens rätt att använda fotografier i sådana sammanhang

som inte var förutsebara för fotografen när beställningsavtalet

ingicks. Beställaren har nämligen rätt att utan särskild

överenskommelse använda ett beställt fotografi för alla de

ändamål som, enligt vad en tolkning ger vid handen, har varit

förutsebart för fotografen eller, med andra ord, som fotografen

haft anledning att räkna med. De praktiska effekterna av att

beställarregeln avskaffas blir därför enligt utskottets mening

begränsade.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att i fråga om

fotografier som har tillkommit i anställningsförhållanden är en

tolkning av anställningsavtalet även fortsättningsvis avgörande

för hur rättigheterna fördelas mellan arbetsgivaren och den

anställde fotografen.

Bland de skilda synpunkter på beställarregeln som har

framförts i skrivelser till utskottet har det bl.a. framhållits

att borttagandet av regeln kommer att göra det svårt för museer

och hembygdsföreningar att anlita fotografer för verksamheten.

Inte heller för museernas del bör enligt utskottets mening

avskaffandet av beställarregeln innebära någon större skillnad.

Den fotograf som har utfört ett arbete på uppdrag av ett museum

har -- om inget annat har överenskommits -- att räkna med att

museet kommer att använda bilderna i skilda sammanhang i den

ordinarie verksamheten. Detta bör också vara förutsebart för

fotografen. Utan något särskilt avtal har ett museum således

rätt att använda beställda bilder i utställningsverksamheten,

för arkivändamål, för publicering i årsböcker och i annan

dokumentation, för upptryckning av vykort som säljs i museet

m.m.

Trots att avskaffandet av beställarregeln enligt det sagda

torde vara av begränsad betydelse, är det dock enligt utskottets

mening angeläget att det skapas standardavtal som kan komma till

användning i alla de situationer som inte kräver särskilda

individuella avtalsvillkor. Därigenom kan skapas generella

villkor, utformade med hänsyn till de skilda förutsättningar som

råder i olika uppdragssituationer. Utskottet förutsätter att

sådana branschavtal kommer till stånd.

Med det anförda delar utskottet den i propositionen redovisade

ståndpunkten att beställarregeln inte bör föras över till

upphovsrättslagen. Utskottet avstyrker således bifall till

motionerna L8 och L9.

Beställda porträttbilder

Enligt 27 § andra stycket upphovsrättslagen får upphovsmannen,

i fråga om en beställd porträttbild, inte utöva sin rätt utan

tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans

efterlevande make eller arvingar.

Upphovsrättslagens regel om beställd porträttbild bör enligt

föredragande statsrådet göras tillämplig också på fotografiska

porträtt. Beställaren får därigenom skydd i förhållande till

fotografen när det gäller det slags bilder som beställaren ofta

har ett personligt intresse i.

I två motioner tas frågan upp om innebörden av regleringen av

beställda porträttbilder. I motion L7 av Berit Löfstedt och

Berit Oscarsson (s) anförs att lagstiftaren i motiven till 27 §

upphovsrättslagen förutsatte att beställaren och den

avporträtterade i vissa situationer skulle kunna vara en och

samma person. När det gäller fotografier är det emellertid

numera ofta tidningar, förläggare, reklambyråer och liknande

juridiska personer som är beställare. Detta innebär enligt

motionärerna att beställaren inte längre har behov av skydd i

förhållande till fotografen. Om alla bilder som förekommer i

dags- och veckopressen på olika personer skall betraktas som

porträttbilder och då med rätt för beställaren att hindra

exemplarframställning, kommer detta att leda till en rad

konflikter. Enligt motionärerna bör det därför klargöras på

lämpligt sätt att skyldigheten att begära tillstånd av

beställaren eller dennes närstående endast gäller i de fall då

den avporträtterade själv är beställare.

Motion L807 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)

har samma inriktning som L7, och motionärerna föreslår att det i

27 § upphovsrättslagen förs in ett förtydligande av innebörd att

den är tillämplig endast i de fall den avporträtterade och

beställaren är samma person.

Utskottet kan konstatera att, såsom påpekas i motionerna,

lagstiftaren vid införandet av regeln i 27 § utgick från

situationen att beställaren var en privatperson. I det

utredningsförslag som föregick lagstiftningen avsågs med

begreppet beställd porträttbild endast sådana bilder som

avbildar beställaren eller någon närstående till honom.

Utredningsförslaget togs in i upphovsrättslagen utan någon

förändring. Därför är rättsläget det att regeln om de beställda

porträttbilderna är tillämplig endast i den utsträckning som

motiveras av dess syfte att tillgodose legitima personliga

intressen. Det är således en regel av denna innebörd som genom

integrationen av fotografirätten blir tillämplig även på de

fotografiska porträtten. Vid utövandet av den rätt till en

porträttbild som kan tillkomma en fotograf är det således endast

när det gäller fotografier som avbildar beställaren eller någon

närstående till beställaren som fotografen måste inhämta

medgivande från den avbildade.

Det rättsläge som enligt den lämnade redovisningen redan

gäller och som kommer att omfatta även fotografiska porträtt är

uppenbarligen i linje med vad motionärerna efterlyser. Någon

åtgärd med anledning av motionerna erfordras därför inte.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna L7 och L807.

Upphovsmannakonto

Enligt 1 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto kan en fysisk

person få uppskov med inkomstbeskattningen av sådana intäkter av

näringsverksamhet som har tillkommit honom i egenskap av

upphovsman enligt upphovsrättslagen. I propositionen föreslås nu

-- som en följdändring med anledning av integrationen av

fotografirätten i upphovsrättslagen -- att det i lagen om

upphovsmannakonto tas in ett undantag för intäkter som avser

fotografiska verk. Som skäl för detta anförs att förslaget

såvitt avser ändrade immaterialrättsliga regler är av rent

civilrättslig karaktär och inte bör medföra en förändring av

rättsläget när det gäller upphovsmannakonto.

Frågan om fotografers rätt att dra nytta av upphovsmannakonto

tas upp i två motioner. I motion L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

anförs att propositionsförslaget i denna del är märkligt,

eftersom konstnärliga verk i övrigt kommer att jämställas,

oavsett med vilken teknik de har framställts. Även upphovsmän

till fotografiska verk bör enligt motionärerna omfattas av lagen

om upphovsmannakonto. I motionen föreslås att ett

prövningsförfarande vid en myndighet bör införas för att

fastställa om en fotografs arbeten når verkshöjd och, om så är

fallet, medge avsättningar till upphovsmannakonto. En sådan

prövning bör, enligt vad som sägs i motionen, inte vara alltför

komplicerad, eftersom det är fråga om en begränsad grupp av

fotografer som arbetar med fotografi på sådant sätt att

resultaten når verkshöjd. Motionärerna yrkar att riksdagen hos

regeringen begär förslag om ett prövningsförfarande av det slag

som nämnts så att även fotografer kan få göra avsättning till

upphovsmannakonto.

I en motion med samma inriktning, L806 av Karl-Erik Svartberg

och Hans Göran Franck (s), begärs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten

till insättning på upphovsmannakonto också skall avse intäkt av

fotografiska verk.

Skatteutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över

propositionen i förevarande del och motionerna. Skatteutskottet

har emellertid inte funnit anledning att avge yttrande i frågan.

Lagutskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning i

så måtto att det enligt utskottets mening generellt bör gälla

samma regler för verksfotografier som för annan bildkonst. Att

ge fotograferna rätt att göra avsättningar till

upphovsmannakonto skulle emellertid innebära att det blev

nödvändigt att skilja ut verksfotografierna -- och de inkomster

som dessa genererar -- från bilder och inkomster i fotografisk

näringsverksamhet i övrigt. Det bör i det sammanhanget erinras

om att skyddet enligt 5 kap. upphovsrättslagen för fotografierna

utan verkshöjd, som omnämnts i det föregående, har utformats i

nära anslutning till det upphovsrättsliga skyddet för

fotografiska verk just med avsikten att det i normalfallen inte

skall vara nödvändigt att ta ställning till frågan huruvida ett

fotografi utgör ett verk eller inte. Även om verksbedömningen

beträffande fotografier inte i och för sig torde bjuda större

svårigheter än bedömningen av annan bildkonst, skulle den dock

när det gäller fotografier utgöra ett ständigt återkommande

moment som inte utan vidare låter sig integreras i den praktiska

hanteringen av skattelagstiftningen.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte nu berett att

jämställa upphovsmän till fotografiska verk med upphovsmän till

annan bildkonst när det gäller rätten att göra avsättning till

upphovsmannakonto. Utskottet utgår dock från att regeringen

följer frågan och vid behov vidtar erforderliga åtgärder.

Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna L6 och L806.

Utskottet har uppmärksammat att 1 § andra stycket lagen

(1979:611) om upphovsmannakonto har fått en ny lydelse

genom lagen (1993:1558) om ändring i förenämnda lag (prop.

1993/94:50, SkU15, rskr. 108). Med anledning härav bör

lagförslaget i den nu aktuella propositionen justeras.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m.

I propositionen föreslås att den nya lagstiftningen skall

träda i kraft den 1 april 1994. Ett riksdagsbeslut i ärendet kan

emellertid inte förväntas förrän under april månad och

ikraftträdandetidpunkten bör därför flyttas fram till den

1 juli 1994.

Enligt propositionens förslag till övergångsbestämmelser skall

de nya reglerna i princip tillämpas också på fotografier som har

framställts före ikraftträdandet. Detta skall dock inte gälla i

fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har

förvärvats före den tidpunkten. De nya bestämmelserna om

skyddstid för fotografier skall tillämpas på redan framställda

fotografier under förutsättning att skyddstiden enligt äldre

regler inte har löpt ut när de nya reglerna träder i kraft. --

Upphovsrättsutredningens förslag innebar att de nya

skyddstiderna skulle tillämpas även på sådana fotografier, för

vilka skyddstiden vid de nya reglernas ikraftträdande redan hade

löpt ut. Skyddet för dessa fotografier skulle därigenom

återuppväckas. Flera remissinstanser pekade på att en sådan

ordning skulle medföra svåra problem för användningen av

fotografier på många områden.

Utskottet anser att det är positivt att regeringen har

anpassat sitt förslag till den kritik som har riktats mot

utredningsförslaget, och utskottet kan för sin del konstatera

att förslaget i denna del har utformats på ett lämpligt sätt.

Genom att de nya reglerna skall tillämpas på fotografier som har

tillkommit före lagens ikraftträdande endast i den mån skyddet

enligt äldre regler då inte redan har löpt ut blir det inte

fråga om något återuppväckande av rättigheter.

Av skrivelser till utskottet har framgått att innebörden

av de föreslagna övergångsbestämmelserna i flera fall har

missuppfattats. Utskottet vill därför särskilt fästa

uppmärksamheten på vad som gäller för sådana fotografier som

tillkommit före de nya reglernas ikraftträdande och vars

skyddstid enligt äldre bestämmelser då inte har löpt ut. För

dessa fotografier skall de nya reglerna inte tillämpas när det

är fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har

förvärvats redan före ikraftträdandet. När det gäller

beställarregeln innebär detta att den -- också under den

förlängda skyddstid som följer av de nya reglerna -- skall

tillämpas på fotografier som har tillkommit före

ikraftträdandet.

I propositionen framläggs förslag till lag om ändring i lagen

(1968:430) om mervärdeskatt. Denna lag ersätts med en ny

mervärdesskattelag den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:99, SkU29,

rskr. 170). Den nya mervärdesskattelagen har utformats med

hänsynstagande till förslagen i den nu aktuella propositionen.

Eftersom utskottet ovan förordat att ikraftträdandet av den

nu föreslagna lagstiftningen skall flyttas fram till den 1 juli

1994 bör någon ändring inte vidtas i 1968 års mervärdeskattelag

utan lagförslaget bör avslås.

Mot de delar av propositionsförslaget som inte särskilt har

berörts, har utskottet ingen erinran.

Vissa närstående rättigheter

I två motionsyrkanden tas upp frågor om de utövande

konstnärernas rätt. I Kr241 av Per Olof Håkansson (s) begärs en

utredning med syfte att ge de utövande konstnärerna på

musikområdet samma skydd för deras inspelade prestationer som

ges åt upphovsmännen (yrkande 5). Motionären erinrar om att

skyddet för de utövande konstnärerna, musiker, sångare,

skådespelare, dansare och andra artister, är begränsat till

inspelningsskydd, utsändningsskydd och kopieringsskydd, vilka

rättigheter i sin tur begränsas genom vissa inskränkningar

liknande dem som gäller för upphovsmännen. Så snart en inspelad

prestation har offentliggjorts eller utgivits blir den

upphovsrättsliga situationen annorlunda. Vidarespridning liksom

allt offentligt framförande kan ske av sådana upptagningar utan

medgivande av de konstnärers prestationer som man utnyttjar.

Detta avviker från de regler som gäller för upphovsmännen.

Motionären framhåller att den nuvarande lagstiftningen innebär

att utövare saknar spridningsrätt, rätt till offentligt

framförande av utgivna ljud- och/eller bildupptagningar,

vidaresändningsrättigheter för inköpta TV-produktioner och

heltäckande ersättningsrätt.

I motionen anförs att utövarna bör tillerkännas en

grundläggande ensamrätt att göra sina levande och inspelade

prestationer tillgängliga för allmänheten. Det finns enligt

motionären också anledning att säkerställa ett skydd mot

utnyttjande av inspelade prestationer som råmaterial för digital

eller elektronisk bearbetning, manipulation och framställning av

nya verk och produktioner.

Även i motion Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs en

utredning, syftande till ett utökat upphovsrättsligt skydd åt de

utövande konstnärerna (yrkande 65).

Utskottet behandlade våren 1993 i betänkandet 1992/93:LU44 en

motion med samma inriktning som de båda nu aktuella och pekade i

det sammanhanget på att EG i november 1992 antog ett

harmoniseringsdirektiv om uthyrning och utlåning av skyddade

verk och prestationer samt om närstående rättigheter. Inom ramen

för EES-avtalet pågick då förhandlingar mellan EG-kommissionen

och EFTA-staterna beträffande frågan hur EFTA-staterna skulle

anpassa sin lagstiftning till direktivet. Sedan dessa

förhandlingar avslutats, skulle frågan tas upp om vilka

lagändringar som med anledning av förhandlingsresultatet visade

sig vara nödvändiga. Utskottet förutsatte att regeringen i

samband med den anpassning av reglerna om de närstående

rättigheterna som blir nödvändig till följd av EES-avtalet även

skulle ta upp andra angelägna reformbehov på området.

Utskottet har nu inhämtat att ett förslag till implementering

av det nämnda EG-direktivet kommer att presenteras i en

departementspromemoria under våren. Förslaget, som har

tillkommit i nordiskt samarbete, kommer att sändas ut på remiss.

Utskottet utgår från att de frågor som har tagits upp i

motionerna kommer att aktualiseras i det fortsatta

beredningsarbetet. Något initiativ från riksdagens sida är

därför inte för närvarande påkallat i frågan. Utskottet

avstyrker således bifall till motion Kr 241 yrkande 5 samt

Kr 307 yrkande 65.

Överlåtelse av upphovsrätt

I motion L802 av Bertil Persson (m) tas upp frågan om formerna

för överlåtelse av upphovsrätt. Det hävdas att det i världen

finns två modeller för ersättning till upphovsmännen. Den ena är

den "anglo-amerikanska" modellen. Enligt denna behandlas

konstverket som vilken handelsvara som helst, och alla

rättigheter övergår till den nye ägaren, varvid priset i denna

modell blir högre. Den andra upplåtelsemodellen beskriver

motionären som den "skandinaviska" modellen. Köparen övertar

enligt denna en rätt att disponera konstverket under vissa

förutsättningar. Säljaren kan förbehålla sig rätten till

tillgång till konstverket, kopieringsrätten m.m., och priset

blir följaktligen enligt denna modell lägre.

Båda modellerna kan enligt motionären existera samtidigt och

parallellt. När de sammanblandas, eller när reglerna ändras så

att ett överlåtelseavtal exempelvis plötsligt blir ett

upplåtelseavtal, uppstår emellertid problem och rättsförluster.

Motionären framhåller att det är angeläget att det finns

stabilitet på avtalsområdet och att det är viktigt att undvika

glidningar i regler för träffade avtal. De båda modellerna bör

renodlas och en rent "anglo-amerikansk" och en rent

"skandinavisk" modell skapas, vilka sedan kan existera

parallellt, med möjlighet för köpare och säljare att välja. Med

hänvisning till det anförda begärs att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

upphovsrätten.

I den mån motionären menar att det inom Europa går en klar

skiljelinje mellan en anglo-amerikansk och en skandinavisk syn

på upphovsrätten är detta enligt utskottets uppfattning inte en

rättvisande beskrivning. Historiskt sett kan man visserligen i

utvecklingen av den europeiska upphovsrätten iaktta klara

skillnader mellan principer som utvecklats på den europeiska

kontinenten och sådana som har sina rötter i det anglosaxiska

kulturområdet. Skillnaderna har emellertid efter hand utjämnats,

och detta kan sägas ha skett på den anglosaxiska modellens

bekostnad. De kraftfulla harmoniseringssträvanden som pågår inom

EG kan sägas vara baserade på den traditionella

kontinentaleuropeiska synen på upphovsrätten, med dess

framhävande av upphovsmännens individuellt starka ställning.

De upphovsrättsliga reglerna beskriver bl.a. hos vem rätten

uppstår och vilket skydd som ges rättighetshavaren. En helt

annan fråga är vad som kan komma att gälla till följd av avtal.

Utgångspunkten är att en upphovsman kan överlåta sin rätt, helt

eller delvis. Upphovsrätten behandlas i det sammanhanget som en

förmögenhetsrätt, som rättighetshavaren fritt kan förfoga över

genom avtal. Det vanligaste är att rätten överlåts till en del,

exempelvis genom ett förlagsavtal. Som en grundläggande regel

gäller att överlåtelse av ett exemplar av ett konstverk inte

innefattar överlåtelse av upphovsrätten (27 § andra stycket

upphovsrättslagen).

Motionären synes utgå från att avtal som träffats med avseende

på upphovsrätten skulle kunna få ett ändrat innehåll till följd

av en ändring av regelsystemet. En sådan effekt torde vara

utesluten, eftersom ny lagstiftning enligt hävdvunna principer

inte ges retroaktiv verkan på redan ingångna avtal.

Till följd av det anförda anser utskottet att det inte finns

behov av en sådan ordning som motionären förespråkar. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion L802.

Droit de suite

I 19 § upphovsrättslagen finns bestämmelser som inskränker

upphovsmännens ensamrätt till spridning av exemplar av sina verk

till allmänheten. För litterära och musikaliska verk avser

regeln verk som har utgivits. I fråga om konstverk innebär

bestämmelsen att konstverket fritt kan spridas bland allmänheten

om det har överlåtits av konstnären eller är utgivet.

Verkningarna av inskränkningen i spridningsrätten för konstverk

är emellertid inte desamma som de som gäller för litterära och

musikaliska verk.

För en författare är det främst framställningen av exemplar

för spridning till allmänheten som är av ekonomisk betydelse. I

den mån hans verk röner uppskattning bland allmänheten har han

möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket

ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i

princip likartade när det är fråga om utgivning av noter.

Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att

begära ersättning i samband med att deras verk framförs

offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa

upphovsmannakategorier kan således i betydande utsträckning dra

nytta av den grundläggande ensamrätten.

Bildkonstnärerna däremot kan, som följer av 19 §, inte på

motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära

rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas rättigheter att

utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller,

som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga.

Inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare

effekt för bildkonstnärerna. Att begränsa inskränkningarna i

bildkonstnärernas spridningsrätt genom att ge dem en rätt att

styra vidarespridningen av sina verk kan emellertid av uppenbara

skäl inte komma i fråga.

Mot bakgrund av den beskrivna situationen har

Upphovsrättsutredningen ansett att det finns starka skäl, både

rättspolitiska och andra, för att inom lagens ram förbättra

bildkonstnärernas ekonomiska villkor. Utredningen har föreslagit

ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit

de suite. Förslaget innebär att en ersättning om 5 % av

försäljningspriset skall tillfalla upphovsmannen vid kommersiell

försäljning av konst, dock ej vid konstnärens egen försäljning.

Ersättningen skall tas ut under verkets skyddstid enligt

reglerna i upphovsrättslagen. Rätten till ersättning skall inte

kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död skall rätten dock

kunna övergå till efterlevande, och den skall kunna

testamenteras enligt vanliga regler. Om den

ersättningsberättigade upphovsmannen inte efterlämnar några

arvingar och inte har disponerat över rätten genom testamente

skall ersättningen dock, i stället för att tillfalla Allmänna

arvsfonden, gå till den organisation som skall förvalta

ersättningarna och användas för kollektiva ändamål inom

bildkonstområdet.

Frågan om droit de suite togs upp i proposition 1992/93:214 om

ändringar i upphovsrättslagen (se bet. 1992/93:LU44). Något

förslag till lagstiftningsåtgärder lades emellertid inte fram.

Föredraganden hänvisade till att det inom EG pågick en studie av

frågan om en reglering av rätt för konstnärerna till ersättning

vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien var avsedd att ligga

till grund för beslut huruvida ett initiativ skall tas på

området. Enligt föredraganden borde förslag om lagändringar på

grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda

skäl läggas fram beträffande frågor som kan förväntas bli

slutbehandlade inom kort. Skulle EG-kommissionen, sedan den

pågående studien färdigställts, välja att inte ta något

initiativ på området, borde enligt föredraganden frågan om en

svensk lagstiftning om droit de suite tas upp på nytt.

Lagutskottet instämde för sin del i uppfattningen att det

fanns anledning att avvakta det då pågående arbetet inom EG

innan initiativ tas i frågan om en svensk lagstiftning på

området. Utskottet utgick emellertid från att frågan om

införande av regler om droit de suite i Sverige -- såsom

föredraganden förutskickade i propositionen -- skulle komma att

tas upp på nytt om det visar sig att EG-kommissionen väljer att

inte ta något initiativ i frågan. Med hänsyn till det anförda

var utskottet inte då berett att tillstyrka införandet av regler

om en upphovsrättslig ersättning vid vidareförsäljning av konst.

I tre motioner från den allmänna motionstiden begärs att

förslag till regler för ersättning vid vidareförsäljning av

konst snarast läggs fram, nämligen i L803 av Elisabeth Persson

m.fl. (v), i L805 av Ingela Mårtensson och Lennart Brunander

(fp, c) och i Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 68).

De två förstnämnda motionerna innefattar även begäran om avgift

vid försäljning av sådan konst som inte omfattas av

upphovsrättsligt skydd.

Såvitt lagutskottet har erfarit har frågan om EG:s

ställningstagande till en harmonisering av regler om droit de

suite inte förts närmare en lösning sedan utskottet för snart

ett år sedan senast behandlade spörsmålet. Förhållandena tyder

snarast på att motsättningarna mellan EG:s medlemsstater är så

betydande i frågan att det framstår som allt mindre sannolikt

att det inom den närmaste tiden kommer att fattas beslut om en

harmonisering av regler om droit de suite. Majoriteten av EG:s

medlemsstater (nio av tolv) har emellertid redan infört regler

om droit de suite i någon form. Vad gäller Norden finns ett

sådant system i Danmark och i Island, medan det i Norge finns

ett system med en offentligrättslig avgift.

Eftersom frågan, enligt vad utskottet kan bedöma, inte synes

få någon lösning inom EG inom en nära framtid och mot bakgrund

av att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning

av konst redan gäller i flera västeuropeiska länder, inklusive

Norden, är tiden enligt utskottets mening nu mogen för ett

ställningstagande till frågan om en ordning med droit de suite

bör införas även i Sverige. Utskottet utgår från att regeringen

nu arbetar vidare med frågan och gör de överväganden som är

erforderliga. Något initiativ från riksdagens sida är därför för

närvarande inte påkallat. Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motionerna L803, L805 och Kr307 yrkande 68.

Avbildning av konstverk

Enligt 24 § första punkten upphovsrättslagen får envar fritt

avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid

allmän plats utomhus.

Redan med stöd av 12 § upphovsrättslagen och 5 §

fotografilagen kan envar för sitt enskilda bruk avbilda sådana

konstverk. För denna stora icke kommersiella reproduktion som

avser utnyttjanden inom den privata sfären är således

regleringen i 24 § upphovsrättslagen utan betydelse. Enligt

andra regler tillfredsställs pressens intresse av att kunna

återge konstverk i samband med redogörelse för en dagshändelse

och i anslutning till texten i en kritisk framställning. För

återgivning på film och i TV finns motsvarande särregler. Dessa

regler innebär att bestämmelsen i 24 § främst tillgodoser fall

där återgivningen sker i förvärvsverksamhet eller i situationer

som, utan att sådan verksamhet kan anses föreligga, faller

utanför den privata sfären och där det inte är fråga om

illustration till en dagshändelse eller i kritisk eller

vetenskaplig framställning.

Upphovsrättsutredningen behandlade frågan i sitt

slutbetänkande. Utredningen fann därvid att andra bestämmelser

än nuvarande 24 § upphovsrättslagen kan tillämpas vid

återgivning av konstverk belägna utomhus och att dessa redan

reglerar de från allmän synpunkt angelägna fallen (enskilt bruk,

dagshändelser, kritisk framställning etc.). Mot den bakgrunden

borde enligt utredningen inskränkningen i upphovsmännens rätt

göras mindre ingripande. Utredningen föreslog därför att

konstverken skall fritt kunna avbildas endast om de inte utgör

huvudmotivet på bilden.

Frågan om avbildning av konstverk på offentlig plats berördes

i proposition 1993/94:214 om ändringar i upphovsrättslagen och i

motioner med anledning av propositionen (se bet. 1992/93:LU44).

Föredragande statsrådet anförde i propositionen

att det inte fanns tillräckliga skäl att införa en särregel om

fall när ett konstverk på eller vid allmän plats är huvudmotivet

på t.ex. ett vykort. Under hänvisning till uttalanden i

förarbetena till den gällande regeln och till remisskritik mot

utredningsförslaget ansåg föredraganden att den föreslagna

särregeln skulle bli svår att tillämpa. Ett särskilt skäl att

inte införa den föreslagna regeln angavs vara att behovet av

särregler bör granskas kritiskt eftersom sådana regler måste

undvikas om upphovsrättslagen -- som önskvärt -- skall kunna

förenklas.

I motion L801 av Ingegerd Sahlström (s) begärs att

Upphovsrättsutredningens förslag att konstverk på eller vid

offentlig plats utomhus får avbildas fritt endast om de inte

utgör huvudmotivet på bilden genomförs. Motionären framhåller

bl.a. att bildkonstnärernas möjlighet till ersättning inte bör

vara beroende av var deras verk är placerade och att frågan bör

kunna lösas på det sätt som Upphovsrättsutredningen har

föreslagit.

Kulturutskottet, som yttrade sig när lagutskottet senast

behandlade frågan, anslöt sig i yttrandet till det

ställningstagande som, enligt vad ovan anförts, redovisades i

propositionen. Även lagutskottet anslöt sig till den

uppfattningen. Utskottet, som inte heller nu har en annan

uppfattning, avstyrker bifall till motion L801.

Upphovsrätten till noter

Med musikaliska verk avses i upphovsrättslagen musikaliska

kompositioner, och det upphovsrättsliga skyddet för dem omfattar

alla de former som verket kan framträda i, främst då

framföranden, inspelningar och notskrift. Liksom när det gäller

andra upphovsrättsligt skyddade verk har upphovsmannen till ett

musikaliskt verk en ensamrätt att framställa exemplar (kopior)

av verket och framföra verket offentligt. Varje nothäfte och

inspelning vari verket framträder är ett exemplar av verket.

Utan upphovsmannens samtycke får dock privatpersoner framställa

enstaka exemplar för enskilt bruk. Som enskilt bruk räknas bl.a.

att en person tar kopior av ett verk för nyttjande inom mindre,

slutna kretsar av mera privat karaktär, t.ex. föreningar eller

klubbar. Om kopiering sker för att verket skall göras

tillgängligt för allmänheten, exempelvis vid en offentlig

konsert eller för repetition inför ett sådant framförande, krävs

upphovsmannens tillstånd. I upphovsmannens rättigheter ingår

också en rätt att ensam bestämma över om och i vilken omfattning

exemplar av verket skall spridas till allmänheten, t.ex. genom

försäljning, uthyrning eller utlåning. Rätten att sprida

exemplar av verket är emellertid inskränkt i betydelsefulla

hänseenden. Enligt 19 § upphovsrättslagen får sålunda exemplar

av litterära och musikaliska verk sedan de en gång givits ut

fritt spridas vidare bland allmänheten. På grund av denna

bestämmelse kan bl.a. utlåning inom ramen för den offentliga

biblioteksverksamheten bedrivas utan upphovsmannens tillstånd.

När det gäller musikaliska verk gäller dock att uthyrning och

därmed jämförlig verksamhet inte får ske utan samtycke från

upphovsmannen.

Upphovsmannen kan helt eller delvis överlåta sin rätt att

utnyttja verket ekonomiskt. Sålunda kan genom förlagsavtal en

förläggare få rätt att genom tryck eller på annat liknande sätt

mångfaldiga och ge ut exempelvis ett musikverk.

Spörsmålet om musiklivets möjligheter att få tillgång till

notmaterial har samband med frågan om kostnaderna för utskrift

och utgivning av noter. Mot bakgrund av att utgivningen och

distributionen av noter varit bristfällig i många avseenden har

sedan åtskilliga år medel anvisats över statsbudgeten i bidrag

dels till Musikaliska akademien för att stimulera utgivningen av

noter till äldre svenska tonsättares verk, dels till STIM:s

informationscentral för svensk musik (Svensk musik) för bl.a.

utgivning av noter till samtida svensk musik. En anledning till

statsbidragen har också varit att strukturförändringar inom

musikhandeln lett till att det på många håll finns begränsade

möjligheter att köpa noter.

I motion Kr241 av Per Olof Håkansson (s) framhålls (yrkande 4)

att olika förhållanden begränsar tillgången på noter.

Begränsningen är mera sällan beroende på tonsättarnas brist på

engagemang utan är företrädesvis beroende på förhållanden av

kommersiell, juridisk eller administrativ art. Motionären anser

att upphovsrättsfrågorna på musikområdet är komplicerade och

att en översyn bör ske som syftar till att öka tillgången till

noter för det svenska musiklivet.

Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat motioner

med samma syfte som den nu aktuella, senast våren 1992. I sitt

av riksdagen godkända betänkande 1991/92:LU26 avstyrkte

utskottet av närmare angivna skäl bifall till motionen.

Utskottet ansåg att problemen inte kan lösas enbart genom

statliga bidrag utan att även utformningen av det

upphovsrättsliga regelsystemet måste övervägas.

Enligt utskottets mening borde det emellertid inte komma i

fråga att problemen skulle lösas genom ett slopande eller en

stark begränsning av upphovsmännens rätt att bestämma över

uthyrningen av musikaliska verk. En sådan ändring skulle

nämligen kunna få negativa effekter på utbudet av notmaterial

och därför strida mot motionärens syften. När det gäller noter

till kör- och orkesterverk har nämligen förhållandena, enligt

vad utskottet framhöll, inte förändrats i någon mer väsentlig

grad sedan upphovsrättslagen kom till, och fortfarande är

notuthyrning en huvudsaklig inkomstkälla inom branschen. Skälen

för att upphovsmännen givits en ensamrätt till notuthyrning hade

därför enligt utskottet i allt väsentligt alltjämt bärkraft.

I sammanhanget pekade utskottet vidare på att en orsak till

att orkestrarna har svårigheter att få tillgång till notmaterial

är att själva notproduktionen är kostsam. Det förhållandet,

framhöll utskottet, synes knappast kunna rättas till genom

inskränkningar av upphovsmännens rättigheter. Utskottet

hänvisade slutligen till att Upphovsrättsutredningen i två

hänseenden föreslagit ändringar i regeln om kopiering för

enskilt bruk. Den ena ändringen innebar att det i princip skulle

vara förbjudet att anlita en utomstående för kopiering av bl.a.

musikaliska verk. Syftet härmed var att begränsa

tillämpningsområdet för bestämmelsen. Den andra föreslagna

ändringen innebar att regeln skulle ändras så att rätten att

fritt framställa exemplar av ett skyddat verk begränsas till den

rent privata sfären. Därmed skulle det inte längre vara möjligt

att inom ramen för regeln om kopiering för enskilt bruk göra

inspelningar eller andra kopior av skyddade verk inom t.ex.

myndigheter, företag och organisationer, s.k. institutionell

exemplarframställning. Enligt förslaget skulle det i princip

inte heller vara möjligt att låta utomstående framställa

exemplar av bl.a. musikaliska verk. Myndigheters och andras

behov av att kunna framställa exemplar för den egna verksamheten

föreslogs bli tillgodosett genom en ordning med avtalslicenser.

Enligt utskottets mening kunde de av Upphovsrättsutredningen

framlagda förslagen om begränsningar av möjligheterna till

kopiering för enskilt bruk på sikt kunna tänkas leda till ett

förbättrat utbud av noter.

Utskottet kan konstatera att Upphovsrättsutredningens förslag

i nu nämnda hänseenden togs upp i proposition 1992/93:214.

Därvid framlades förslag till ändring av regeln om kopiering för

enskilt bruk i enlighet med det förstnämnda av utredningens

förslag, nämligen att det inte längre skall vara tillåtet att

anlita utomstående vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska

verk och filmverk. När det däremot gällde utredningens andra

förslag om att regeln skulle ändras så att rätten att fritt

framställa exemplar av ett skyddat verk begränsas till den rent

privata sfären framhöll föredragande statsrådet som sin

uppfattning att förslaget inte borde genomföras. Som skäl för

sitt ställningstagande åberopade hon vissa remissinstanser som

avstyrkt förslaget under hänvisning bl.a. till att det var

verklighetsfrämmande, att det skulle leda till praktiskt

ohanterliga situationer och att efterlevnaden skulle vara

omöjlig att kontrollera. Därutöver framhölls i propositionen att

det rådde nordisk enighet om hur begreppet enskilt bruk bör

avgränsas.

Vid riksdagsbehandlingen av nämnda proposition hade utskottet

ingen erinran mot ställningstagandena (bet. 1992/93:LU44).

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det av

motionären aktualiserade problemet inte bör lösas genom ett

slopande eller en stark begränsning av upphovsmännens rätt att

bestämma över uthyrningen av musikaliska verk. Någon annan

åtgärd på det upphovsrättsliga området för att stimulera utbudet

av noter än en skärpning av möjligheterna till kopiering för

enskilt bruk torde enligt utskottet inte vara tänkbar. Som ovan

redovisats har det emellertid visat sig att en sådan

skärpning inte är praktiskt genomförbar i erforderlig

utsträckning. Frågan kan således inte lösas inom ramen för

det upphovsrättsliga regelsystemet. Andra åtgärder måste därför

övervägas och utskottet utgår från att regeringen i lämpligt

sammanhang tar initiativ härtill. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion Kr241 yrkande 4.

Elektronisk kopiering

I motion L804 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) påpekas att

utvecklingen inom den elektroniska kopieringen har gått mycket

fort sedan frågan belystes av Upphovsrättsutredningen i

delbetänkandet (SOU 1985:51) Upphovsrätt och datorteknik. Text

och bilder kan lätt överföras till CD-ROM-skivor, och med

datortekniken kan t.ex. bilder lätt förändras. Detta har,

framhåller motionärerna, lett till att rättsinnehavarna har

mycket små möjligheter att kontrollera hur deras verk utnyttjas.

Den elektroniska utvecklingen kräver upphovsrättsliga regler,

som i jämförelse med dagens lagstiftning måste utvecklas och

anpassas. En utredning bör enligt motionärerna därför tillsättas

för att belysa det upphovsrättsliga skyddet samt föreslå

förändringar.

I betänkandet 1992/93:LU44 tog utskottet, i anslutning till

frågor om den fortsatta översynen av upphovsrätten, upp frågan

om den moderna teknikens inverkan på upphovsrätten. Utskottet

framhöll därvid att den tekniska utvecklingen som har

accelererat i en allt snabbare takt under tiden efter

upphovsrättslagens tillkomst i många hänseenden innebär att

lagreglerna har tillkommit under delvis andra förhållanden än

dem under vilka de numera skall tillämpas. Denna omständighet

ger enligt utskottet lagstiftaren ett särskilt ansvar att vaka

över att det lagstadgade upphovsrättsliga skyddet inte urholkas

på grund av i och för sig välkomna tekniska framsteg. Utskottet

utgick från att regeringen skulle komma att uppmärksamt följa

utvecklingen på området och ta de initiativ som är påkallade för

att det upphovsrättsliga skyddet skall tjäna sina syften.

Utskottet har erfarit att olika frågor som sammanhänger med

teknikens inverkan på det upphovsrättsliga regelsystemet i

ökande grad har uppmärksammats även internationellt, bl.a. inom

WIPO. I Justitiedepartementet är avsikten att i ett första steg

analysera och belysa de problem som den senaste tidens tekniska

utveckling kan ha vållat det upphovsrättsliga skyddet.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att en första

grundläggande kartläggning på området skall komma till stånd

inom den närmaste tiden. Utskottet utgår från att regeringen

kommer att ta de initiativ som resultatet härav och av det

arbete som bedrivs i olika internationella sammanhang kan ge

anledning till. Något initiativ från riksdagens sida är enligt

utskottets mening därför inte påkallat i denna fråga. Utskottet

avstyrker med det anförda bifall till motion L804.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beställarregeln

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L8 yrkande 2 och

1993/94:L9,

2. beträffande porträttbilder

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L7 och 1993/94:L807,

3. beträffande upphovsrättsligt skydd för fotografier

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:L8 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den

ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till

den 1 juli 1994,

4. beträffande upphovsmannakonto

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:L6 och

1993/94:L806 antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1979:611) om upphovsmannakonto med

dels den ändringen att 1 § andra stycket erhåller följande

lydelse:

Delägare i handelsbolag har inte rätt till uppskov för

bolagets inkomst.,

delsden ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande

bestäms till den 1 juli 1994,

5. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister, med den

ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till

den 1 juli 1994,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

6. beträffande närstående rättigheter

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr241 yrkande 5 och

1993/94:Kr 307 yrkande 65,

7. beträffande överlåtelsemodell

att riksdagen avslår motion 1993/94:L802,

8. beträffande droit de suite

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L803, 1993/94:L805 och

1993/94:Kr307 yrkande 68,

res. 1 (s)

9. beträffande avbildning av konstverk

att riksdagen avslår motion 1993/94:L801,

res. 2 (s)

10. beträffande upphovsrätten till noter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr241 yrkande 4,

11. beträffande elektronisk kopiering

att riksdagen avslår motion 1993/94:L804.

Stockholm den 22 mars 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp),

Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil

Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans

Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart

Fridén (m) och Per Erik Granström (s).

Reservationer

1. Droit de suite (mom. 8)

Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar

Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Eftersom frågan" och slutar med "och Kr307 yrkande

68." bort ha följande lydelse:

Eftersom frågan, enligt vad utskottet kan bedöma, inte synes

få någon lösning inom EG inom en nära framtid och mot bakgrund

av att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning

av konst redan gäller i flera västeuropeiska länder, inklusive

Norden, är tiden enligt utskottets mening nu mogen för att en

sådan rätt till ersättning åt upphovsmännen införs även i

Sverige. Det finns enligt utskottets mening tungt vägande

kulturpolitiska skäl för att ge konstnärerna och deras

efterlevande rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som

handeln med deras verk ger upphov till. Upphovsrättsutredningens

förslag bör således genomföras. Starka skäl talar även för att

ersättningssystemet bör kombineras med en offentligrättslig

avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av

upphovsrättsligt skydd. En sådan avgift skapar resurser för att

ge stipendier och andra former av stöd åt utövande konstnärer.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motionerna L803, L805 och Kr307 yrkande 68 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande droit de suite

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:L803,

1993/94:L805 och 1993/94:Kr307 yrkande 68 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Avbildning av konstverk (mom. 9)

Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar

Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Kulturutskottet," och slutar med "motion L801." bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del konstatera att regeln om avbildning

av konstverk som är stadigvarande placerade på eller vid allmän

plats utomhus främst tillgodoser fall där återgivningen sker i

förvärvssyfte. Som Upphovsrättsutredningen har funnit är det

inte motiverat att upphovsrätten skall stå tillbaka för sådana

mera omedelbart kommersiella utnyttjanden av konstnärliga

alster. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen

med lagförslag i enlighet med vad Upphovsrättsutredningen har

förordat, dvs. att det inte längre skall vara fritt att avbilda

ifrågavarande typ av konstverk om de utgör huvudmotivet för

avbildningen.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motion L801 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande avbildning av konstverk

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L801 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande

1993/94:KrU5y

Bilaga 2

Fotografirättens integration i upphovsrättslagen

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 8 februari 1994 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1993/94:109 om fotografirättens integration i upphovsrättslagen

jämte motioner i de delar som berör kulturutskottets

beredningsområde.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna

1993/94:L6--L9.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att fotografirätten skall integreras i

lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk (upphovsrättslagen). Lagen (1960:730) om rätt till

fotografisk bild föreslås således bli upphävd. Fotografiska verk

skall enligt förslaget i fortsättningen få samma skyddstid som

konstverk, vilket innebär att skyddet upphör 50 år efter det år

då upphovsmannen avled. För fotografier som inte uppfyller

kravet på självständighet och originalitet, det s.k.

verkshöjdskravet, skall skyddet upphöra 50 år efter det år då

bilden togs. Innehållet i skyddet för fotografier utformas i

enlighet med vad som gäller för konstverk. Detta innebär bl.a.

att fotografen föreslås få skydd mot att hans fotografi återges

i ändrat skick. Det innebär också att den s.k. beställarregeln,

dvs. bestämmelsen om att rätten till ett beställt fotografi

tillkommer beställaren, föreslås bli avskaffad.

Utskottets bedömning

Utskottet begränsar sig i detta yttrande till att utifrån

främst kulturpolitiska utgångspunkter anföra vissa övergripande

synpunkter i ärendet.

Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen förra våren om

ändringar i upphovsrättslagen som grundade sig på förslag av

Upphovsrättsutredningen (prop. 1992/93:214, bet. 1992/93:LU44,

yttr. 1992/93:KrU12y, rskr. 1992/93:413).

Med hänsyn till att det pågick ett förberedelsearbete inom EG

som avsåg ett direktiv angående harmonisering av de skyddstider

som gäller för bl.a. upphovsrätten och fotografirätten avstod

regeringen från att då föreslå en integration av fotografirätten

i upphovsrättslagen. Efter hörande av kulturutskottet -- och i

överensstämmelse med de åsikter som redovisades i

kulturutskottets yttrande -- framhöll lagutskottet att det är

synnerligen angeläget dels att fotografier som kan anses som

verk i upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan

bildkonst, dels att förslag till nödvändig lagstiftning bör

läggas fram så snart det är möjligt att dra säkra slutsatser om

huvuddragen i det kommande EG-direktivet. Vad lagutskottet

anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Kulturutskottet kan således konstatera att det står i

överensstämmelse med riksdagens ställningstagande förra året att

riksdagen nu får tillfälle att pröva förslag om integration av

fotografirätten i upphovsrättslagen.

Utskottet anser att från kulturpolitiska utgångspunkter de

allmänna överväganden i integrationsfrågan -- och i frågor om

skyddstiden och innehållet i skyddet -- som redovisas i

propositionen är välgrundade (se prop. främst s. 22 f.). Vilka

skyddsregler som skall gälla för ett konstverk bör inte vara

beroende av om verket framställts genom fotografisk teknik eller

på annat sätt. Utgångspunkten för lagstiftningen bör således

vara att en fotograf som skapar ett fotografi som kan bedömas nå

upp till s.k. verkshöjd enligt upphovsrättslagen skall ha samma

skydd som andra upphovsmän. I det följande berör utskottet

frågan om det finns skäl till särskilda undantag från denna

huvudprincip.

Som framgår av propositionen finns det även andra skäl än

kulturpolitiska som med styrka talar för att regeringens förslag

i princip bör genomföras. Utskottet nöjer sig här med att

hänvisa till följande. Upphovsrättslagen och fotografilagen

motsvaras av nästan likalydande lagar i de övriga nordiska

länderna. Som framhålls i propositionen är denna likhet

betydelsefull både för den omfattande handeln med rättigheter

mellan de nordiska länderna och för ländernas möjligheter att i

internationella sammanhang hävda sin syn på upphovsrätten. Av

uppgifterna i propositionen och av uppgifter som utskottet under

hand erhållit om det nordiska samarbetet under beredningen av

detta lagstiftningsärende framgår att det finns skäl utgå från

att en långtgående nordisk rättslikhet även i fortsättningen

kan uppnås samtidigt som ett närmande till motsvarande

lagstiftning inom EG kan ske.

Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att

även fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd skall få skydd i

upphovsrättslagen. För sådana fotografier skall en kortare

skyddstid gälla, och kretsen av rättighetshavare blir mer

begränsad än för fotografier som uppnår verkshöjd.

Frågan om avskaffande av den s.k. beställarregeln i

fotografilagen, dvs. bestämmelsen om att beställaren har rätten

till ett fotografi som har utförts på beställning, har

tilldragit sig stort intresse i detta lagstiftningsärende. Det

har inkommit ett antal skrivelser där frågan behandlats. Vid en

uppvaktning av kulturutskottet om kulturpolitiska frågor har

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)

uttalat sitt stöd för förslaget att beställarregeln skall

avskaffas. Kulturutskottet har inhämtat att det vid

uppvaktningar inför lagutskottet har framförts argument såväl

för bibehållande som för avskaffande av regeln.

I propositionen föreslås att beställarregeln inte skall föras

över till upphovsrättslagen, dock skall fotografen inte utan

beställarens tillstånd få utöva sin rätt till en beställd

porträttbild. Ett motsvarande undantag finns redan nu i

upphovsrättslagen då det gäller andra porträtt än fotografiska.

Det finns skäl att här påpeka att med en porträttbild avses

fotografi som avbildar beställaren eller närstående till honom.

I överensstämmelse med den principiella uppfattning

kulturutskottet har att alla upphovsmän så långt möjligt skall

behandlas lika anser utskottet att det från kulturpolitisk

synpunkt finns mycket starka skäl som talar för att

beställarregeln skall avskaffas. Som påpekas i propositionen

finns det inte någon beställarregel som gäller i fråga om rätten

till ett verk av en konstnär eller till en artikel av en

frilansjournalist. Utskottet anser att detta och övriga argument

som redovisas i propositionen för ett avskaffande av

beställarregeln har stor bärkraft (se prop. s. 26 f.).

Det har i ärendet framförts uppfattningen att det i vart fall

för fotografier som beställs av museer även i fortsättningen

skall finnas en beställarregel.

Kulturutskottet konstaterar att det i denna fråga står två

kulturpolitiska intressen mot varandra, kulturarbetarnas

intressen mot museernas intressen. Vid sina överväganden har

utskottet kommit fram till att det inte finns tillräckligt

starka skäl för att utskottet skulle förorda ett bibehållande av

beställarregeln i fråga om fotografier som museer beställer.

Vid denna bedömning fäster utskottet särskild vikt vid att -- om

det i det enskilda fallet bedöms vara alltför vanskligt att

förlita sig på avtalstolkning -- upphovsrättslagen ger utrymme

för en mycket långtgående avtalsreglering av förhållandet mellan

ett museum och den fotograf som skall utföra ett uppdrag. Ett

bifall till regeringens förslag innebär att det i fortsättningen

i första hand blir ett intresse för museet att ta initiativ till

en närmare avtalsreglering då en beställning görs. Utskottet

anser också att det bör vara möjligt att genom samverkan mellan,

å ena sidan, museerna och deras organisationer och, å andra

sidan, fotograferna och deras organisationer utarbeta förslag

till standardavtal som i det enskilda fallet vid behov kan

modifieras.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående

tillstyrker utskottet att beställarregeln inte förs över till

upphovsrättslagen i samband med integrationen av fotografirätten

i denna lag. Även den i propositionen föreslagna undantagsregeln

om porträttbild synes böra godtas, eftersom därigenom

fotografiska och andra porträtt blir likabehandlade.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som i

propositionen anförs i ett avsnitt om användningen av

fotografier hos arkiv och museer.

Stockholm den 1 mars 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s),

Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd

Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s),

Birgitta Wistrand (m), Monica Widnemark (s) och Sylvia Lindgren

(s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Allmän bakgrund 4

Propositionens huvudsakliga innehåll 7

Upphovsrättsligt skydd för fotografiska bilder 7

Rätten till beställda fotografier 12

Beställda porträttbilder 15

Upphovsmannakonto 16

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m. 17

Vissa närstående rättigheter 18

Överlåtelse av upphovsrätt 19

Droit de suite 20

Avbildning av konstverk 22

Upphovsrätten till noter 23

Elektronisk kopiering 26

Hemställan 27

Reservationer 28

Droit de suite (s) 28

Avbildning av konstverk (s) 29

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 30

Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1993/94:KrU5y 44