Bet. 1993/94:LU2

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU02

Godtrosförvärv

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

LU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner vari begärs en

översyn av lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i syfte

att förhindra handel med stöldgods.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till

att regeringen numera beslutat om en översyn i enlighet med

motionärernas önskemål.

Motionerna

1992/93:L901 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om godtrosförvärv.

1992/93:L902 av Sven-Olof Petersson och Birger Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

lagstiftningen avseende godtrosförvärv och att erforderliga

förslag till ändringar läggs fram i syfte att motverka handeln

med stöldgods samt att förbättra den ursprunglige ägarens

ställning vad gäller förvärv i god tro.

1992/93:L903 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av lagen om godtrosförvärv.

Utskottet

Regler om godtrosförvärv av lösöre finns i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre, vilken trädde i kraft den 1 januari

1987. Bestämmelserna innefattar i huvudsak en kodifiering av de

rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen

innebär emellertid också en skärpning och precisering av de krav

som ställs på en förvärvare av lösöre för att denne skall anses

vara i god tro. Sålunda skall enligt 3 § en förvärvare anses ha

varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens

beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och

omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha

insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.

Regeln, som kom till bl.a. i syfte att motverka handeln med

stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen vid

köpetillfället på något sätt avviker från vad som kan anses

normalt, krav ställs på särskild försiktighet hos förvärvaren.

Godtroskravet innebär en långtgående skyldighet att vid

förvärvet iaktta aktsamhet beträffande överlåtarens rätt att

förfoga över egendomen. Bedömningen av om förvärvaren har varit

tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först skall

förvärvaren göra sannolikt att vissa omständigheter förelåg,

dvs. hur det gick till vid förvärvet. Därefter skall man bedöma

om dessa omständigheter är sådana att förvärvaren kan anses ha

uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet. Aktsamhetskraven

skall anpassas efter egendomens beskaffenhet, de förhållanden

under vilka egendomen bjöds ut och omständigheterna i övrigt.

Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv ställs

högre än de krav som avgör om en förvärvare av egendomen gjort

sig skyldig till häleri. Den straffrättsliga och den

civilrättsliga bedömningen skall sålunda göras efter olika

måttstockar. Detta kan få till följd att åtalet mot en

förvärvare för häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren

ändå inte skall anses ha gjort ett civilrättsligt giltigt

godtrosförvärv.

Lagen om godtrosförvärv av lösöre innehåller också regler om

att den som på grund av någon annans godtrosförvärv har förlorat

äganderätten till viss egendom har rätt att få tillbaka

egendomen mot lösen. Den som vill lösa till sig egendomen skall

kräva tillbaka den från innehavaren inom tre månader från det

att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes

innehav. Gör han inte det är rätten att kräva tillbaka egendomen

förlorad (4 §). Lösenbeloppet skall motsvara innehavarens

kostnader för förvärvet av egendomen och dess förbättring.

Vidare skall hänsyn tas till förändringar i penningvärdet.

Beloppet behöver dock aldrig överstiga sakens värde i den

allmänna handeln (5 §). Rätten till lösen torde ha störst

betydelse när det gäller personliga värdeföremål med andra

värden än rent ekonomiska, museiföremål och andra saker, där

utgiven försäkringsersättning inte medger ersättningsköp.

De nuvarande bestämmelserna om godtrosförvärv av lösöre

kritiseras i tre motioner. Kritiken går i huvudsak ut på att

bestämmelserna inte i tillräcklig omfattning hindrar handeln med

stöldgods. Bengt Harding Olson (fp) anser i motion L901 att det

är dags att överväga en ny bevisbörderegel som innebär att

köparen måste kunna bevisa lagligheten av sitt köp för att ett

godtrosförvärv skall komma till stånd. En sådan regel skulle,

menar motionären, få den pedagogiska effekten att allmänheten

skulle uppleva det som riskfyllt att köpa stöldgods.

Sven-Olof Petersson och Birger Andersson (båda c) anser i

motion L902 att lagen om godtrosförvärv av lösöre är

otillräcklig för att hindra handeln med stöldgods. Motionärerna

vill ha till stånd en översyn av lagen i syfte att bl.a. skärpa

möjligheten till godtrosförvärv.

Liknande synpunkter förs fram i motion L903 av Kenth Skårvik

m.fl. (fp, m, c, kds). Motionärerna anser att det bör undersökas

om möjligheterna till godtrosförvärv helt bör utmönstras i

svensk rätt (yrkande 1).

Frågan om en översyn av lagen om godtrosförvärv av lösöre har

behandlats av riksdagen flera gånger med anledning av motioner

(se bl.a. bet. 1989/90:LU27 och 1991/92:LU7). Utskottet har

därvid inte funnit skäl till några särskilda initiativ från

riksdagens sida. När frågan senast behandlades hösten 1992

förutsatte utskottet emellertid i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1992/93:LU2 att reglerna följs upp och att regeringen

ser till att en utvärdering av lagen kommer till stånd i

lämpligt sammanhang.

Utskottet konstaterar nu att regeringen den 26 augusti 1993

beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över lagen om

godtrosförvärv av lösöre. Enligt direktiven (dir. 1993:102) är

utredarens huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen

såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om

reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods.

I uppdraget ingår bl.a. att överväga en ordning med omvänd

bevisbörda, dvs. att förvärvaren skall styrka sin goda tro för

att få behålla egendomen. Utredningsuppdraget skall redovisas

före utgången av år 1994.

Genom den sålunda beslutade utredningen är syftet med

motionsyrkandena tillgodosett. Motionerna L901, L902 och L903

yrkande 1 bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare

åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande godtrosförvärv

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L901, 1992/93:L902 och

1992/93:L903 yrkande 1.

Stockholm den 12 oktober 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andéasson (s), Bengt

Harding Olson (fp), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m),

Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s),

Stig Rindborg (m), Lennart Fridén (m), Per Erik Granström (s)

och Kenneth Lantz (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.