Bet. 1993/94:LU22

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU22

Livsmedelskontroll m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

LU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag

(proposition 1993/94:100 bilaga 10) till anslag för budgetåret

1994/95 till Statens livsmedelsverk och till täckande av vissa

kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas -- helt eller

delvis -- sex motioner, som väckts under den allmänna

motionstiden i januari 1994. En motion gäller anslaget till

Livsmedelsverket. De fem övriga tar upp olika frågor som berör

livsmedelspolitiken.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i

förevarande delar och avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tre reservationer.

NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 föreslår regeringen

(Jordbruksdepartementet) under punkterna H 1 och H 2 (s. 90)

dels att riksdagen till Statens livsmedelsverk för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr,

dels att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för

köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag

på 1 000 kr.

Motionerna

1993/94:L608 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

livsmedelskvalitet och märkning skall tas upp i EES-kommittén i

syfte att skärpa bestämmelserna.

1993/94:L706 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av innehållsdeklaration resp.

information om ursprungsland för beredda livsmedel.

1993/94:L709 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att slakt- och styckningsvolymerna för

gårdsslakteri bör höjas för att möjliggöra en obruten

kötthantering på gården.

1993/94:Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

26. att riksdagen till Statens livsmedelsverk anvisar 1 828

000 kr lägre belopp för budgetåret 1994/95 än vad regeringen

föreslagit eller således 89 592 000 kr (H 1).

1993/94:Jo509 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om importkontroll av livsmedel.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anpassning av livsmedelslagen till

småskalig och ekologisk livsmedelsproduktion.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till

anslag för budgetåret 1994/95 till Statens livsmedelsverk (SLV)

och täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare

behandlas -- helt eller delvis -- sex motioner som väckts under

den allmänna motionstiden i januari 1994. En motion rör anslaget

till SLV, två motioner frågor om småskalig livsmedelsproduktion

och tre motioner frågor som aktualiseras med anledning av

EES-avtalet.

Anslagen

SLV är den centrala förvaltningsmyndigheten för

livsmedelsfrågor samt chefsmyndighet för

besiktningsveterinärorganisationen. Verkets huvudsakliga

uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom

livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen samt

leda och samordna livsmedelskontrollen, verkställa utredningar

och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och

kostvanor, medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga

om kost och hälsa fullföljs, informera om sådana förhållanden på

livsmedelsområdet som är viktiga för konsumenterna samt godkänna

laboratorier för livsmedelsundersökningar.

SLV:s inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning

m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i

animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central

tillsyn som överförs till verket från kommunerna, avgifter för

provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar

samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhåller SLV inkomster

för uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet.

Inkomsterna utgör omkring 65 % av verkets finansiering.

Verksamhetens inriktning och verkets budgetram för budgetåren

1991/92--1993/94 fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop.

1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202). Beslutet innebar i

fråga om verksamhetsinriktningen att SLV ytterligare skall

stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i

övrigt skall bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet

bör SLV ge ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder

för analysverksamhet samt vara återhållsamt med normer.

Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala

livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m.

skall förstärkas. För treårsperioden fastställde riksdagen en

budgetram för SLV på 257 243 000 kr.

I årets budgetproposition bedömer regeringen med utgångspunkt

i SLV:s årsredovisning att verksamheten bedrivs med en sådan

inriktning att de uppsatta målen kan nås. En förenkling av

reglerna på livsmedelsområdet har dock inte varit möjlig mot

bakgrund av Sveriges internationella åtaganden. Regeringen

anser, i enlighet med vad som förutskickades i förra årets

budgetproposition (se prop. 1992/93:100 bil. 10 s. 84), att de

riktlinjer som lades fast år 1991 bör gälla även för budgetåret

1994/95.

När det gäller anslaget till SLV föreslår regeringen att

riksdagen anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr.

Medelsbehovet har beräknas med utgångspunkt i en real minskning

av utgifterna om 1,9 %.

I motion Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen skall anvisa 1 828 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 26).

Utskottet erinrar om att regeringen den 1 juli 1993 beslutat

särskilda direktiv inför SLV:s fördjupade anslagsframställning

år 1994. Enligt direktiven skall SLV bl.a. i sin resultatanalys

särskilt belysa områdena med livsmedelstillsyn och kontroll samt

redovisa sina erfarenheter av samarbetet med andra myndigheter.

I direktiven anges att det är viktigt att den statliga

verksamheten på det konsumentpolitiska området bedrivs effektivt

och att berörda myndigheter inte utför något dubbelarbete. SLV

bör därför enligt direktiven samordna bevakningen av

konsumentfrågorna på livsmedelsområdet med andra myndigheter i

syfte att få till stånd effektiviseringsvinster. I en

omvärldsanalys skall SLV särskilt belysa arbetet med

harmoniseringen med EG:s regelverk på livsmedelsområdet samt

konsekvenserna av EES-avtalet och ett medlemskap i EU.

Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på SLV:s fördjupade

anslagsframställning bör godta regeringens förslag till

medelsberäkning för SLV. Utskottet tillstyrker alltså

regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion

Jo232 yrkande 26.

Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning

m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid

kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet är

avsedda att täckas av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild

taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt

belopp om 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag också i denna del.

Småskalig livsmedelsproduktion

Karin Starrin m.fl. (c) vill i motion A815 yrkande 38 ha till

stånd ett tillkännagivande från riksdagen om en översyn av

livsmedelslagen i syfte att få lagen anpassad till småskalig

och ekologisk livsmedelsproduktion.

Livsmedelslagen (1971:511) innehåller bestämmelser om

produktion och hantering av livsmedel och livsmedelskontroll

(beskaffenhet, hantering, märkning, saluhållande, personalhygien

och livsmedelslokaler). Livsmedelslagen är en s.k. ramlag och

kompletteras med en mängd myndighetsföreskrifter utfärdade av

SLV.

I juni 1991 gav regeringen SLV i uppdrag att under åren

1992--1994 redovisa förutsättningarna för småskalig

livsmedelsproduktion inom ramen för livsmedelslagstiftningen

samt hur ändringar i lagstiftningen och tillämpningen påverkar

dessa förutsättningar. På begäran av riksdagen (bet.

1991/92:JoU4) tillkallade regeringen den 13 februari 1992 en

särskild utredare med uppdrag att göra en förutsättningslös

översyn av de livsmedelshygieniska bestämmelser som kan ha

betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen och

teknikutvecklingen på det området (dir. 1992:21).

Uppdraget till SLV har hittills redovisats i verkets

anslagsframställningar för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av

redovisningarna framgår att SLV, med undantag för

myndighetsföreskrifterna beträffande småskalig slakt (se SLV

rapport nr 4 1992, Småskalig slakt) och äggpackerier, inte

funnit skäl till några särskilda åtgärder.

Livsmedelshygienutredningen redovisade sitt arbete i slutet av

år 1992 i betänkandet (SOU 1993:6) Livsmedelshygien och

småskalig livsmedelsproduktion. I betänkandet sägs att någon

speciell översyn med sikte på småskalig produktion knappast är

meningsfull vid sidan av det arbete som SLV genomför.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande

inom regeringskansliet.

Utskottet anser att riksdagen för närvarande inte bör ta

initiativ till ytterligare utredningsarbete. Regeringens

ställningstaganden till SLV:s och Livsmedelshygienutredningens

arbete bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion A815 yrkande 38.

En annan fråga som gäller småskalig livsmedelsproduktion,

nämligen slaktvolymen för gårdsslakterier, tas upp av Märtha

Gårdestig (kds) i motion L709. Motionären vill ha till stånd

regeländringar som innebär att slakt- och styckningsvolymerna

vid gårdsslakterierna kan höjas till vissa närmare angivna

nivåer. Härigenom skulle, anför motionären, gårdsbutikernas

behov av kött kunna tillgodoses och en obruten kötthantering på

gården kunna komma till stånd.

Utskottet erinrar om att SLV den 11 februari 1994 beslutat

höja slakt- och styckningsvolymerna vid småskalig slakt i

enlighet med vad motionären begär (se SLV FS 1994:1). Beslutet

innebär att det fr.o.m. den 1 juli 1994 blir möjligt för

gårdsslakterier som bedriver småskalig slakt att väsentligt

utöka verksamheten. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion L709.

Åtgärder med anledning av EES-avtalet

EES-avtalet innebär bl.a. att EG:s principer för den fria

varurörligheten skall tillämpas inom EES-området. Den centrala

bestämmelsen finns i artikel 8, som föreskriver att det skall

råda fri rörlighet för varor mellan parterna i enlighet med

bestämmelserna i avtalet. Genom EES-avtalet har Sverige åtagit

sig att -- i den mån harmonisering inte redan kommit till stånd

-- anpassa det svenska regelverket till omkring 700 EG-direktiv

m.m. som rör tekniska föreskrifter samt standarder, provning och

certifiering. På livsmedelsområdet omfattar EES-avtalet

bestämmelser i EG:s omkring 100 rättsakter. Dessa gäller främst

livsmedelskontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden

för främmande ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade

livsmedel, material som kommer i kontakt med livsmedel och

metoder för analys av livsmedel. EG:s regler bygger i stora

delar på internationella rekommendationer från Codex

Alimentarius, som är ett samlingsnamn för FOA:s och WHO:s

gemensamma program, Food Standards Programme, för bl.a.

standarder, riktlinjer och råd.

Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen (prop.

1992/93:119, bet. LU11) har SLV hittills utfärdat över trettio

nya kungörelser med föreskrifter föranledda av EES-avtalet (SLV

FS 1993:15--1993:44 samt SLV FS 1994:1 och 1994:2). Huvuddelen

av de nya kungörelserna trädde i kraft samtidigt med

EES-avtalet, dvs. den 1 januari 1994. I många av författningarna

finns särskilda övergångsbestämmelser som innebär att äldre

bestämmelser får tillämpas under en övergångsperiod. I vissa

fall kan dubbla regelsystem komma att gälla ända upp till tre

år. Syftet med dessa långa övergångstider är att underlätta

anpassningar för livsmedelsindustri och handel.

Spörsmål som gäller innehållsdeklarationer och

ursprungsmärkning tas upp i motion L706 av Viola

Furubjelke m.fl. (s). Motionärerna pekar på att EES-avtalet och

ett eventuellt EU-medlemskap innebär att vi kan förvänta oss

fler importerade livsmedelsprodukter i affärerna, vilket innebär

att vissa allergiker kommer att drabbas hårt. För en gluten-

eller laktosallergiker är det absolut nödvändigt att kunna

kontrollera om varan är gluten- resp. mjölkfri. Det borde enligt

motionärernas mening vara en självklarhet att konsumenter skall

veta vad en vara innehåller liksom från vilket land råvaran till

ett förädlat livsmedel kommer. Eftersom det inte finns något

krav på att märka beredda livsmedel med ursprungsland är det

möjligt att importera billigt kött till Sverige, mala det till

köttfärs och sedan sälja det som "svensk köttfärs". Motionärerna

förklarar sig instämma i de krav som rests från kooperationen,

att regeringen bör driva frågan i EES-kommittén om en bindande

överenskommelse om innehålls- och ursprungsdeklaration av

livsmedel. I avvaktan på en sådan överenskommelse bör man,

enligt motionärernas mening, snarast försöka få till stånd

branschvisa frivilliga överenskommelser som omfattar alla

livsmedel. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

innehållsdeklarationer resp. information om ursprungsland för

beredda livsmedel.

Utskottet erinrar om att huvudregeln för märkning, nu liksom

före EES-avtalets ikraftträdande, är att samtliga ingredienser i

ett livsmedel skall anges i fallande skala efter vikt. En

sammansatt ingrediens får i ingrediensförteckningen anges med

sin beteckning endast under förutsättning att beteckningen

föreskrivits eller är allmänt vedertagen bland svenska

konsumenter. De nya bestämmelserna som SLV utfärdat med

anledning av EES-avtalet innebär i enlighet med avtalet inte

något obligatoriskt krav på märkning av allergena beståndsdelar

i sammansatta ingredienser. Vidare behöver inte längre de

sammansatta ingredienserna anges såvida dessa inte överstiger 25

% av den färdiga varan. SLV har kompletterat de nya

bestämmelserna med allmänna råd. I dessa sägs att det är

önskvärt att ingredienser som är kända för att kunna orsaka

överkänslighetsreaktioner alltid anges (SLV FS 1993:19). SLV:s

föreskrifter och allmänna råd omfattar livsmedel som är avsedda

att som sådana saluhållas till enskilda konsumenter eller

storhushåll oavsett i vilket land livsmedlet är tillverkat.

Föreskrifterna gäller såväl inhemska som importerade livsmedel.

De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1994. Varor

som är märkta enligt äldre bestämmelser får säljas t.o.m.

utgången av år 1996.

Frågan om vad EES-avtalet innebär på livsmedelsområdet för

olika konsumentgrupper har varit föremål för olika

uppfattningar. När det gäller allergikerna har från SLV:s sida

bedömts att de nya reglerna i vissa fall blir något bättre och i

andra fall något sämre när EES-avtalet trätt i kraft (se SLV:s

tidskrift Vår Föda nr 1 1994 och SLV:s tidning för lokal

livsmedelskontroll, Livstecknet nr 1 1994). För att minska

riskerna för att allergiker och överkänsliga drabbas av

reaktioner på livsmedel har SLV förra året startat ett särskilt

projekt, Allergiprojektet. I projektet ingår att undersöka

EES-avtalets konsekvenser för allergiker och personer med annan

överkänslighet samt att lämna information om hur allergiker

skall kunna undvika vissa livsmedel. Övrigt arbete som SLV

bedriver inom Allergiprojektet syftar till att ytterligare

minska riskerna för allergiker. Arbetet kommer att redovisas i

en särskild rapport senare i vår.

I sammanhanget vill utskottet också upplysa om att de nordiska

länderna i Codex märkningskommitté (Codex Committee on Food

Labelling, CCFL) tagit upp frågan om hur personer med olika

typer av födoämnesöverkänslighet skall kunna få tillräcklig

information genom märkning. Enligt vad utskottet erfarit har ett

av Norge i samråd med Finland, Island och Sverige utarbetat

förslag till ändrade märkningsregler för förpackade livsmedel

överlämnats till kommittén i april 1993. Övriga medlemsländer

skall nu yttra sig över förslaget.

När det sedan gäller frågan om ursprungsmärkning vill

utskottet erinra om att SLV:s nya märkningsföreskrifter

innehåller en särskild bestämmelse som innebär att upplysning om

platsen för livsmedlets ursprung skall lämnas, om avsaknad av

denna uppgift kan vilseleda konsumenten. Enligt samma

bestämmelse får märkningen och dess utformning inte heller

vilseleda den till vilken livsmedlet är avsett att saluhållas,

vad gäller bl.a. livsmedlets ursprung. Utskottet konstaterar

således att det inte heller efter EES-avtalets ikraftträdande är

tillåtet att som "svensk köttfärs" sälja färs som består av

importerat kött som malts i Sverige.

Som både lagutskottet och EES-utskottet tidigare pekat på vid

behandlingen av liknande motioner (se yttr. 1992/93:LU1y och

bet. 1992/93:EU1) hindrar inte reglerna om märkning att

livsmedelsindustrin och handeln frivilligt lämnar ytterligare

information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Med ett

ökat varuutbud kan konsumenterna i än högre grad än tidigare

komma att efterfråga uppgifter om t.ex. produktionsland.

Eftersom en tillfredsställande märkning -- i likhet med annan

varuinformation som konsumenterna önskar -- är ett

konkurrensmedel förutsätter utskottet att enskilda företag i

olika branscher utnyttjar denna möjlighet. Vid tre tillfällen

under år 1993 har man också inom Jordbruksdepartementet haft

sammankomster med företrädare för producenter, grossister,

detaljhandel och konsumenter om en frivillig märkning av

ursprungsland för kött- och charkprodukter. Enligt vad som

redovisats från dessa överläggningar råder det samförstånd om

att en tydlig ursprungsmärkning är ett berättigat krav. Vidare

har framgått att handeln i samband med dessa överläggningar

visat stor vilja att utan formella åtaganden fortsätta att verka

för att köttprodukter förses med uppgifter om råvarans

ursprungsland.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna om att

det är ett berättigat konsumentkrav att få veta vad ett

livsmedel innehåller och från vilket land det kommer. Mot

bakgrund av vad som ovan redovisats kan emellertid något

tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med vad som

begärs i motionen inte anses erforderligt. Utskottet avstyrker

därför bifall till motion L706.

Krav på internationellt agerande från svenskt håll

framställs i motion L608 av Mats Hellström m.fl. (s). I motionen

yrkas att riksdagen skall begära att regeringen tar upp frågan

om livsmedelskvalitet och märkning i EES-kommittén i syfte att

skärpa bestämmelserna (yrkande 2). Motionärerna anser att det

krävs en allmän översyn och en modernisering av EG-direktiven om

märkning bl.a. när det gäller allergiframkallande ämnen och

datummärkningen.

Utskottet erinrar om att EES-utskottet med anledning av ett

motionsyrkande hösten 1992 behandlat frågan om hur Sverige skall

kunna påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre

skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. I sitt av

riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:EU1) framhöll

EES-utskottet att en anpassning till EG:s regelverk givetvis

inte bör föranleda att Sverige ger upp ambitionerna på

livsmedelsområdet. Enligt EES-utskottets mening är det angeläget

att vi med de resurser och kontaktvägar som står till buds

försöker påverka utvecklingen inom EG. Utskottet utgick från att

regeringen skulle beakta vad utskottet sålunda anfört utan något

tillkännagivande från riksdagens sida. Någon riksdagens vidare

åtgärd med anledning av den då aktuella motionen ansågs således

inte påkallad.

Hösten 1992 behandlade också lagutskottet motioner vari

yrkades att Sverige aktivt bör engagera sig för att påverka

behandlingen av frågor inom EG och EES när det gäller livsmedel.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:LU11)

anslöt sig lagutskottet till de bedömningar EES-utskottet då

nyligen hade gjort.

EES-avtalet har nu varit i kraft i tre månader, och utskottet

utgår fortfarande från att den svenska regeringen på ett aktivt

sätt agerar internationellt för att påverka utvecklingen inom EG

i riktning mot högre skyddsnivåer på de områden där så behövs.

Något formellt tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet

med vad som begärs i motionen anser utskottet inte erforderligt.

Om regeringen bedömer att det är en framkomlig väg och

ändamålsenligt att påverka EG:s regler om livsmedelskvalitet och

märkning genom att begära att dessa frågor tas upp i

EES-kommittén förutsätter utskottet att en sådan begäran ändå

kommer till stånd.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L608

yrkande 2.

Importkontrollen av livsmedel tas upp i motion Jo509 av

Stina Gustavsson och Rosa Östh (båda c). Motionärerna anför att

samma krav måste ställas på importerade livsmedel som på

inhemskt producerade beträffande förekomsten av bl.a. kemiska

medel och medicinska preparat. Man måste se till att

importbestämmelserna är utformade i enlighet med dessa krav. I

motionen yrkas tillkännagivande i enlighet med det anförda

(yrkande 2).

Också denna fråga behandlades av EES-utskottet hösten 1992 med

anledning av en liknande motion (bet. 1992/93:EU1).

EES-utskottet pekade därvid på att det kontrollsystem som då

hade gällt i Sverige under några år i stort sett överensstämmer

med EG:s regler och att några anpassningsåtgärder inte var

nödvändiga. EES-avtalet ger oss också möjligheter, framhöll

utskottet, att själva bestämma hur kontrollen praktiskt skall

utformas liksom att avgöra vilka krav som bör ställas på dem som

utför kontrollerna. EES-utskottet underströk vidare att avtalet

inte innebär att gränskontrollerna avskaffas. Som också

lagutskottet framhöll i sitt yttrande till EES-utskottet (yttr.

1992/93:LU1y) fanns det därför ingen anledning att anta att

EES-avtalet skulle leda till en försämring av

livsmedelskontrollen här i landet. SLV kommer således, anförde

EES-utskottet vidare, också i framtiden att ha möjlighet att

kontrollera att den mat som importeras till Sverige inte

innehåller ämnen eller halter av ämnen som är skadliga för

konsumenterna.

Vad EES-utskottet sålunda anförde i sitt av riksdagen godkända

betänkande äger alltjämt giltighet. Kungörelsen (SLV FS 1990:10)

med föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn m.m. (SLV

FS 1993:41) omfattar såväl inhemska som importerade livsmedel. I

de nya föreskrifterna har betonats att offentlig

livsmedelstillsyn skall bedrivas regelbundet och omfatta

samtliga led av hanteringen. Inspektion och provtagningar bör om

möjligt genomföras utan förvarning. Varje kommun skall upprätta

en särskild plan för sin tillsynsverksamhet.

Utskottet kan inte finna annat än att de svenska reglerna,

inom ramen för vad EES-avtalet möjliggör, är utformade på ett

sådant sätt att de krav som motionärerna framför är

tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför bifall till motion

Jo509 yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslaget till Livsmedelsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1993/94:Jo232 yrkande 26 under nionde

huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr,

res. 1 (nyd)

2. beträffande köttbesiktning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde

huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för

köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag

på 1 000 kr,

3. beträffande översyn av livsmedelslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 38,

4. beträffande slaktvolymer

att riksdagen avslår motion 1993/94:L709,

5. beträffande innehållsdeklarationer och

ursprungsmärkning

att riksdagen avslår motion 1993/94:L706,

res. 2 (s)

6. beträffande internationellt agerande

att riksdagen avslår motion 1993/94:L608 yrkande 2,

res. 3 (s)

7. beträffande importkontroll

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo509 yrkande 2.

Stockholm den 29 mars 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m),

Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s),

Stig Rindborg (m) och Per Erik Granström (s).

Reservationer

1. Anslaget till Livsmedelsverket (mom. 1)

Lars Andersson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 26" bort ha

följande lydelse:

Som yrkats i motion Jo232 bör anslaget till SLV bestämmas till

1 828 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit. Med hänsyn

till nuvarande samhällsekonomiska läge är det enligt utskottets

mening rimligt att SLV under det kommande budgetåret får

vidkännas en anslagsminskning på 2 % i förhållande till

regeringens förslag. En sådan måttlig anslagsminskning torde

inte nämnvärt påverka verksamhetens art eller omfattning.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo232 yrkande

26 och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna del.

Till följd härav förordar utskottet att riksdagen bestämmer

anslaget till SLV för budgetåret 1994/95 till 89 592 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande anslaget till Livsmedelsverket

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo232 yrkande 26

och med anledning av regeringens förslag under nionde

huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 592 000 kr.

2. Innehållsdeklarationer och ursprungsmärkning (mom. 5)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,

Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Frågan om" och på s. 7 slutar med "motion L706" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det även efter

EES-avtalets ikraftträdande måste vara en självklarhet att

konsumenter skall veta vad en vara innehåller och från vilket

land varan kommer. Vad som anförts i motion L706 är vad många

konsumenter, särskilt de som är allergiska mot vissa ämnen,

anser vara berättigade krav. Med en ökad mängd importerade

livsmedel i våra butiker ökar givetvis behovet av att

konsumenterna informeras om vad varorna innehåller och varifrån

de kommer. Den anpassning som har skett till EG:s regler på

livsmedelsområdet har otvivelaktigt inneburit en sänkning av de

märkningskrav som tidigare gällt. De farhågor som framfördes av

de socialdemokratiska ledamöterna hösten 1992 när normgivningen

på livsmedelsområdet delegerades har nu i viss mån besannats (se

bet. 1992/93:LU11 res. 1).

Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget

att regeringen på ett mer aktivt sätt än hittills agerar såväl

nationellt som internationellt i syfte att få till stånd bättre

innehållsdeklarationer och information om importerade livsmedels

ursprung. Sådana initiativ motiveras inte bara av EES-avtalet

utan också av den nyligen gjorda GATT-överenskommelsen, vilken

också kommer att leda till ett ökat varuutbud av importerade

livsmedel.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motion L706 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande innehållsdeklarationer och

ursprungsmärkning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L706 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Internationellt agerande (mom. 6)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,

Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet erinrar" och på s. 8 slutar med "yrkande 2" bort

ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförts i motion L608 bör Sverige så

snart som möjligt få till stånd en strategi för att utveckla

EES-avtalet på viktiga områden. Ett sådant område gäller

livsmedelskvalitet och produktinformation. På livsmedelsområdet

krävs nämligen en allmän översyn och en modernisering av

EG-direktiven angående varumärkning för bl.a.

allergiframkallande ämnen och cancerogena effekter. Vidare

behöver reglerna om datummärkning skärpas. Inom EES-samarbetets

ram bör Sverige arbeta för att stärka konsumenternas ställning

på marknaden i dessa viktiga avseenden.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande internationellt agerande

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L608 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.