Bet. 1993/94:LU25

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU25

Anslag till Patentverket, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till Patent- och registreringsverket samt

Patentbevärsrätten för budgetåret 1994/95. Vidare behandlas två

motioner från den allmänna motionstiden under innevarande

riksmöte. Den ena motionen (s) rör åtgärder mot underlåtenhet

att i tid sända in årsredovisningar för aktiebolag till Patent-

och registreringsverket. Den andra motionen (v) syftar till

ändrad lagstiftning om skydd för företagshemligheter.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag samt

avstyrker bifall till motionerna.

TOLFTE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 13 föreslår regeringen

(Näringsdepartementet)

dels under punkt C 1 att riksdagen till Patent- och

registreringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag

på 1 000 kr.

dels under punkt C 2 att riksdagen till

Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 10 610 000 kr.

Motionerna

1993/94:L209 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förseningsavgifter för de företag som bryter

mot 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.

1993/94:K210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

förändringar av lagen om skydd för företagshemligheter i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Anslagsfrågor

Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden

angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för

periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden om

aktiebolag. Enligt riksdagens beslut övertar PRV successivt

sedan den 1 januari 1993 ansvaret från länsstyrelserna för

handels- och föreningsregistren. Övertagandet skall vara

slutfört före utgången av år 1994 (se prop. 1992/93:27, bet.

1992/93:LU10). PRV tar emot anmälningar om utgivare av vissa

radioprogram i trådsändningar m.m. Vidare skall PRV enligt ett

riksdagsbeslut överta ansvaret för vissa likvidationsbeslut

enligt 13 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) från

tingsrätterna. Den nya ordningen skall gälla fr.o.m. den 1 april

1994 (prop. 1993/94:43, bet. 1993/94:LU7).

Kostnaderna för PRV:s verksamhet är avgiftsfinansierad och

avgifterna skall med undantag för namnverksamheten ge full

kostnadstäckning. Övriga avgifter är beräknade så att patent-

och varumärkesavdelningarnas verksamhet skall ge ett överskott,

motsvarande kostnaden för Patentbesvärsrättens verksamhet.

Patentbesvärsrätten (PBR) utgör en självständig

förvaltningsdomstol som prövar överklaganden av beslut som

meddelats av PRV i bl.a. patent-, varumärkes-, mönsterskydds-

och namnärenden. I ett betänkande från Justitiedepartementet (Ds

1993:34) om specialdomstolarna i framtiden föreslås bl.a. att

PBR skall upphöra som fristående förvaltningsdomstol den 1 juli

1995 och att dess uppgifter skall föras över till Länsrätten i

Stockholm. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.

PBR föreslås för budgetåret 1994/95 få disponera ett ramanslag

om 10 610 000 kr.

I anslutning till att utskottet behandlade frågan om anslagen

till PRV och PBR för budgetåret 1992/93 tog utskottet -- som ett

led i den förändrade budgetprocessen -- också ställning till

regeringens förslag om övergripande målsättning för de båda

myndigheternas verksamheter under budgetåren 1992/93--1994/95

(se bet. 1991/92:LU20). Regeringens förslag om medelsanvisning

till PRV och PBR för budgetåret 1994/95 föranleder inte någon

erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker därför

bifall till propositionens förslag i den delen.

Inlämnande av årsredovisningar

Enligt 9 kap. 5 § aktiebolagslagen (ABL) skall efter utgången

av varje räkenskapsår inom sex månader hållas ordinarie

bolagsstämma. Vid stämman skall årsredovisning och

revisionsberättelse läggas fram. Stämman skall fatta beslut om

fastställande av resultaträkning och balansräkning. Under vissa

förutsättningar får fastställandebesluten uppskjutas till en

fortsatt stämma, som måste hållas inom två månader. Sedan

resultat- och balansräkningen fastställts av bolagsstämman skall

avskrift av årsredovisningen samt revisionsberättelsen inom en

månad sändas in till registreringsmyndigheten. På avskriften

skall styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis

om att resultaträkning och balansräkning fastställts med uppgift

om fastställelsedagen (11 kap. 3 § andra stycket ABL). Av de

båda nämnda lagrummen följer således att årsredovisning och

revisionsberättelse skall ha sänts in till

registreringsmyndigheten (PRV) senast nio månader efter varje

räkenskapsårs utgång. Redovisningshandlingarna blir offentliga

när de inkommit till PRV.

Om redovisningshandlingarna inte sänds in till PRV, eller om

de är ofullständiga, kan PRV enligt 19 kap. 2 § ABL vid vite

förelägga styrelseledamot eller verkställande direktör att

fullgöra skyldigheten. Om föreläggandet inte efterkoms får PRV

döma ut vitet. I de fall bolaget inte sänt in årsredovisning för

något av de senaste två räkenskapsåren skall allmän domstol

besluta att bolaget skall träda i likvidation. Anmälan till

rätten av fråga om likvidation får göras av bl.a. PRV. Beslut om

likvidation skall emellertid inte meddelas om det styrks att

åtminstone en av de felande årsredovisningarna inkommit under

ärendets handläggning i tingsrätten (13 kap. 4 § ABL). Som

tidigare nämnts kommer PRV att från tingsrätterna överta

handläggningen av dessa likvidationsärenden per den 1 april

1994.

Spörsmålet om en skärpning av sanktionerna vid underlåtenhet

att inge årsredovisning behandlades av utskottet redan våren

1990 med anledning av motioner. Utskottet framhöll därvid (bet.

1989/90:LU33) att reglerna om upprättande och insändande av

årsredovisningar och revisionsberättelser tillkommit i syfte att

ge aktiebolags intressenter möjlighet att få insyn i bolagets

ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Såväl

aktieägare som bolagets borgenärer, affärskontrahenter m.fl.

har, fortsatte utskottet, behov av att få tillgång till sådana

upplysningar. Särskilt för borgenärerna är det väsentligt att de

med utgångspunkt i aktuella årsredovisningar kan bedöma bolagets

ekonomiska ställning. De remissyttranden som hade inhämtats över

de då aktuella motionerna visade enligt utskottet att

aktiebolagen i betydande utsträckning underlät att sända in sina

årsredovisningar inom den i ABL föreskrivna tiden. Av landets då

omkring 240 000 aktiebolag var det blott hälften som lämnade

redovisningshandlingarna i rätt tid till PRV. Med hänsyn till

den betydelse som fullgörandet av årsredovisningsskyldigheten

har för bolagets intressenter var rådande förhållanden enligt

utskottet självfallet inte godtagbara. För utskottet framstod

det mot denna bakgrund som uppenbart att ABL:s regler inte

erbjöd tillräckliga möjligheter för att man skulle komma till

rätta med problemen. På det underlag som förelåg i ärendet var

emellertid utskottet inte berett att ta ställning till de olika

förslag som hade framförts om lagstiftningsåtgärder. Det fick i

stället ankomma på regeringen att överväga vilka åtgärder som

lämpligen borde vidtas för att problemet med underlåtenheten att

avlämna årsredovisningar skulle få en tillfredsställande

lösning. På hemställan av utskottet gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Under hösten 1991 behandlade riksdagen en proposition med

förslag bl.a. om skärpta regler beträffande underlåtenhet att

inge årsredovisningshandlingar till PRV (se prop. 1990/91:198,

bet. 1991/92:LU10). Om verkställande direktören och

styrelseledamöterna underlåter att inom femton månader från

räkenskapsårets utgång inge årsredovisning och

revisionsberättelse till PRV, skall de enligt förslaget drabbas

av ett personligt betalningsansvar för bolagets därefter

uppkommande förpliktelser.

Vid behandlingen av propositionsförslaget konstaterade

utskottet att den av regeringen föreslagna lösningen innebär att

bolagsledningen får en frist på sex månader -- utöver den

tidsram på nio månader som redan gällde -- för insändande av

handlingarna innan ett personligt betalningsansvar aktualiseras.

En sådan frist ger, enligt vad utskottet framhöll, ett generöst

utrymme för tillfälliga förseningar som beror på t.ex.

tillfällig arbetsanhopning eller sjukdom. Med hänsyn till att

det är fråga om en ny sanktion som dessutom kan bli ganska

sträng ansåg sig utskottet dock böra godta förslaget. Skulle det

emellertid i framtiden visa sig att den nya regeln inte är till

fyllest får ytterligare skärpningar, enligt vad utskottet

särskilt framhöll, övervägas. En möjlighet som då också kunde

behöva övervägas, framhöll utskottet, är någon form av

förseningsavgift eller mindre ingripande sanktion mot

försummelser som varat kortare tid än sex månader.

Utskottet utgick från att regeringen noga skulle följa den

fortsatta utvecklingen och ta de initiativ till lagändringar som

kunde vara påkallade. Med det sagda tillstyrkte utskottet bifall

till propositionen i denna del. Riksdagen följde utskottet och

den nya ordningen trädde i kraft den 1 januari 1992.

Som ett led i utskottens nya roll att följa upp och utvärdera

resultat i verksamheter inom resp. utskotts beredningsområde har

lagutskottet i oktober 1993 beslutat att starta tre olika

utvärderingsprojekt. Ett av dessa rör ordningen för insändandet

av årsredovisningar till PRV. Syftet är att undersöka om den

genomförda lagändringen haft avsedd effekt eller om en

ytterligare skärpning av reglerna är erforderlig.

Projektet inleddes med ett studiebesök som utskottet gjorde

vid Patent- och registreringsverkets bolagsbyrå i Sundsvall den

15--16 november 1993. Vid besöket redovisades de åtgärder som

med stöd av gällande lagstiftning kan vidtas från verkets sida.

Enligt verkets mening är dessa åtgärder inte tillräckliga och

den genomförda lagändringen har inte fått avsedd effekt. Verket

föreslog därför att ytterligare åtgärder vidtas i form av

införande av förseningsavgifter, tidigareläggning av

likvidationsförfarandet och införande av en särskild

registreringsavgift, och det upplystes att man inom byrån

arbetade med en framställning till Justitiedepartementet i

frågan.

I motion 1993/94:L209 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) framhålls att

uteblivna årsredovisningar bidrar till att undanhålla viktig

information om företagen för aktieägare, företag, banker och

andra. Förseningarna ger också upphov till höga kostnader för

Patent- och registreringsverket, vilket leder till att ökade

registreringsavgifter i stället belastar de företag som följer

lagen i detta avseende. Motionärerna menar vidare att det inte

finns några effektiva sanktionsmöjligheter mot de företag som

bryter mot lagen i detta avseende. Trots den nyligen genomförda

lagändringen uppfyller endast hälften av företagen lagens krav.

För att stävja oskicket från vissa företag att inte lämna in

årsredovisning i tid bör förseningsavgifter införas. Dessa bör

enligt motionärerna sättas på en sådan nivå att upprepningar

motverkas. Vid upprepade förseelser bör avgifterna kunna höjas.

Som redan framgått av utskottets tidigare uttalanden i frågan,

är det från skilda utgångspunkter angeläget att föreskrifterna

om insändandet till PRV av bolagens redovisningshandlingar

kopplas till sanktionsregler som på ett ändamålsenligt sätt

verkar för att föreskrifterna i största möjliga utsträckning

efterlevs. Uppenbarligen har den lagstiftning som trädde i kraft

1992 inte haft önskvärd effekt. Enligt vad utskottet nyligen

erfarit avser emellertid PRV att inom kort tillställa

Justitiedepartementet en promemoria med förslag till åtgärder,

innefattande lagförslag. Avsikten är att promemorian skall

remissbehandlas. Det är enligt utskottets mening

tillfredsställande att PRV har tagit initiativ till en skärpning

av sanktionsbestämmelserna och medverkar till att ett förslag

inom kort kommer att kunna framläggas. Syftet med motionen är

därmed redan tillgodosett. Utskottet utgår ifrån att regeringen

efter sedvanlig remissbehandling snarast möjligt återkommer till

riksdagen med förslag till lagstiftning.

Mot bakgrund av det anförda fordras för närvarande inget

initiativ från riksdagens sida i frågan. Utskottet avstyrker

därför bifall till motion L209.

Skydd för företagshemligheter

På förslag av den dåvarande regeringen i proposition

1987/88:155 fattade riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:LU37)

beslut om en lagstiftning rörande skyddet för

företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för

företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den är

tillämplig på information om affärs- och driftsförhållanden i en

näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars

röjande kan medföra skada för honom. Den som med uppsåt

olovligen tillgriper en företagshemlighet kan enligt lagen dömas

till straff. Straffansvar kan vidare -- under vissa

förutsättningar -- drabba den som anskaffar en

företagshemlighet. Den som gör sig skyldig till brott kan också

bli skadeståndsskyldig. Även vid andra angrepp på

företagshemligheter än sådana som utgör brott kan skadestånd

utdömas. Så är fallet när exempelvis en anställd som i sin

tjänst har tillgång till en företagshemlighet utnyttjar eller

avslöjar hemligheten. Regleringen i lagen innebär emellertid

inte att det införs en lagstadgad tystnadsplikt för anställda.

Endast om en anställd uttryckligen eller underförstått genom

avtal förpliktigat sig att inte till skada för arbetsgivaren

röja information eller då lagstadgad tystnadsplikt föreskrivs i

sekretesslagen eller andra författningar blir reglerna i lagen

om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Såvitt angår de

anställda är det huvudsakliga syftet med lagen att det --

utanför kollektivavtalssammanhang -- öppnas en möjlighet att

tillämpa lagens särskilda regel om beräkning av skadeståndet.

Det innebär att skadeståndet kan beräknas på ett för den

skadelidande förmånligare sätt än vad som i allmänhet gäller.

Skadeståndet kan emellertid sättas ned eller helt falla bort

om det är skäligt. Jämkningsregeln tar särskilt sikte på

anställda.

Utöver de nu nämnda stadgandena finns i lagen en särskild

bestämmelse, 2 §, som innebär att straff- och

skadeståndsreglerna inte blir tillämpliga när någon anskaffar,

utnyttjar eller röjer en företagshemlighet för att offentliggöra

eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja

något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket

fängelsestraff kan följa, eller som kan anses utgöra annat

allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse.

I motion K210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) sägs att det

förvisso måste finnas vissa företagshemligheter i en ekonomi som

skall bygga på marknadskonkurrens, men att missförhållanden inte

är företagshemligheter som bör skyddas. Lagen om skydd för

företagshemligheter rubriceras av motionärerna som en

munkavlelag. I motionen begärs (yrkande 4) att riksdagen skall

ta initiativ till att lagen omarbetas för att tillgodose rimliga

krav på rätt för de anställda att öppet kritisera och diskutera

missförhållanden i företagen.

Motionsyrkanden med samma inriktning som det nu aktuella har

tidigare behandlats av utskottet vid två på varandra följande

riksmöten, senast i det av riksdagen godkända betänkandet

1992/93:LU29. Utskottet har vid dessa tillfällen erinrat om att

regeringens år 1988 framlagda förslag till lag om skydd för

företagshemligheter blev föremål för en synnerligen ingående

prövning vid rikdagsbehandlingen. Utskottet har vidare

framhållit att sedan lagen trädde i kraft har det, såvitt

utskottet haft sig bekant, inte framkommit något som tyder på

att reglerna skulle vara otillfredsställande i det av

motionärerna uppgivna avseendet. Utskottets uppfattning har

därför varit att lagen, såsom den slutligen utformades, innebär

en väl avvägd lösning som tillgodoser både intresset av en fri

opinionsbildning och företagens legitima behov av att kunna

skydda betydelsefull information. Utskottet har därför avstyrkt

motionsyrkandena.

Utskottet, som inte heller nu har någon annan uppfattning i

frågan, avstyrker bifall till motion K210 yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Patent- och registreringsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Patent- och registreringsverket för budgetåret 1994/95 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

2. beträffande anslag till Patentbesvärsrätten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 610 000 kr,

3. beträffande inlämnande av årsredovisningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:L209,

res. (s)

4. beträffande skydd för företagshemligheter

att riksdagen avslår motion 1993/94:K210 yrkande 4.

Stockholm den 15 mars 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c),

Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s),

Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m),

Carin Lundberg (s) och Per Erik Granström (s).

Reservation

Inlämnande av årsredovisningar (mom. 3)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Bengt Kronblad, Gunnar

Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Syftet med" och slutar med "motion L209" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt återkomma

till riksdagen med förslag till lagstiftning. Vad utskottet

sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion L209 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande inlämnande av årsredovisningar

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L209 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.