Bet. 1993/94:LU6

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU06

Referensränta vid konsumentkrediter

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1993/94

LU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1993/94:55 om referensränta vid konsumentkrediter. I

propositionen föreslås ett tillägg till konsumentkreditlagen som

gör det möjligt för parterna i ett kreditavtal att knyta räntan

till en referensränta. Som referensränta skall väljas en ränta

som kreditgivaren inte har något betydande inflytande över.

Utskottet tillstyrker -- med vissa justeringar -- bifall till

propositionen.

Propositionen

I proposition 1993/94:55 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen

antar i propositionen framlagt förslag till

lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830).

Regeringens lagförslag framgår av bilagan till betänkandet.

Utskottet

En ny konsumentkreditlag trädde i kraft den 1 januari 1993

(prop. 1991/92:83, bet. LU28, rskr. 319, SFS 1992:830). Genom

den nya lagen har svensk rätt anpassats till EG:s regelsystem om

konsumentkrediter. Denna anpassning har medfört ett förstärkt

skydd för konsumenterna när det gäller de s.k. fristående

krediterna, dvs. lån och andra krediter som saknar direkt

samband med ett särskilt köp eller en viss tjänst. Genom den nya

konsumentkreditlagen har också kreditgivarens rätt att höja

räntan under löpande avtalsperiod begränsats. Enligt 11 §

första stycket skall förutsättningarna för ändringar i

räntesatsen anges i avtalet. Vidare får räntan enligt 11 § andra

stycket höjas endast som en följd av vissa i lagen angivna

händelser, nämligen kreditpolitiska beslut, ökade

upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra

kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse

när avtalet ingicks.

Utskottet behandlade under våren 1993 åter frågan om

ränteändring i konsumentkreditlagen med anledning av en motion.

I betänkandet 1992/93:LU38 förordade utskottet att riksdagen

skulle anta ett av utskottet föreslaget tillägg i 11 § andra

stycket konsumentkreditlagen av innebörd att bostadsinstituten

ges möjlighet att bestämma räntan för vissa långfristiga

krediter på villkorsändringsdagarna till motsvarande

nyutlåningsränta. Vidare förordade utskottet ett

tillkännagivande om att möjligheten att använda referensränta --

en ränta som kreditgivaren saknar inflytande över -- borde ökas.

En sådan möjlighet skulle enligt utskottets mening kunna medföra

ett ökat utbud av krediter till rörlig ränta och således öka

konkurrensen på kreditmarknaden samt också snarare innebära

fördelar än nackdelar ur konsumentsynpunkt. Vidare framhöll

utskottet att det för exempelvis försäkringsbolag, som saknar

egentliga upplåningskostnader, kan finnas skäl att knyta sin

utlåning till en referensränta. Enligt utskottet måste dock

möjligheten för kreditgivare att erbjuda rörliga krediter där

räntan knyts till en referensränta också innefatta en möjlighet

att ändra räntan på krediten i samband med ändringar i

referensräntan. Den nuvarande bestämmelsen i 11 § torde

emellertid, framhöll utskottet, begränsa möjligheten till sådan

ränteändring på krediten. Enligt utskottets mening fanns det

dock skäl att ytterligare överväga huruvida en uttrycklig regel

om rätt till ränteändring vid användning av referensränta bör

införas. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan

(rskr. 1992/93:260). Ändringen i 11 § andra stycket trädde i

kraft den 1 juni 1993 (SFS 1993:214).

I den föreliggande propositionen föreslås att en regel införs

-- genom ett nytt tredje stycke i 11 § konsumentkreditlagen --

om att räntan för krediten får ändras genom att den knyts till

en referensränta. När det gäller val av referensränta innebär

förslaget att varje ränta som kreditgivaren inte har något

betydande inflytande över kan användas. Det är enligt

propositionen inte erforderligt att i lagen närmare ange hur

räntan för krediten skall knytas till referensräntan.

En räntesats, som knutits till en referensränta, föreslås kunna

ändras också på grundval av förändringar i kreditgivarens

kostnader. Detta får dock endast ske om förutsättningarna för

ändringarna anges i kreditavtalet och om konsumenten därvid inte

missgynnas. Gällande bestämmelser om ränteändring i 11 § andra

stycket skall iakttas.

Beträffande underrättelse om ändring av räntan föreslås att --

i de fall ändringen sker enbart till följd av ändringar i

referensräntan -- konsumenten skall underrättas senast i samband

med nästa avisering eller kontoutdrag (13 §).

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och

skall gälla endast beträffande avtal som träffas efter

ikraftträdandet.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att möjligheten

att erbjuda krediter med anknytning till en referensränta nu

utökas. Den i propositionen föreslagna lagregleringen synes

enligt utskottet väl avvägd. I förtydligande syfte förordar dock

utskottet en språklig justering i regeringens förslag till 11 §

tredje stycket. Med hänsyn härtill och till att en formell

ändring bör vidtas i ingressen till lagförslaget lägger

utskottet i bilaga till betänkandet fram ett eget lagförslag,

vilket dock med nämnda justeringar innebär att utskottet

tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande referensränta vid konsumentkrediter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

antar det av utskottet i bilaga framlagda förslaget till

lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830).

Stockholm den 9 november 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s),

Lars Andersson (nyd), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Per

Erik Granström (s) och Stina Eliasson (c).

Av utskottet framlagt lagförslag

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att

11 § konsumentkreditlagen

(1992:830) skall ha

följande lydelse.

Härigenom föreskrivs att

11 och 13 §§

konsumentkreditlagen

(1992:830) skall ha

följande lydelse.

11 §1

Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i

avtalet.

Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den

utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade

upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra

kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse

när avtalet ingicks. Vid kredit för bostadsändamål med en

sammanlagd löptid om minst 30 år och med en ränta som är bunden

under viss del av avtalstiden, minst tre månader, har dock

kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i avtalet, rätt

att vid utgången av en sådan del av avtalstiden ändra räntan så

att den motsvarar den ränta som kreditgivaren vid den tidpunkten

allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag.

Utan hinder av andra stycket Utan hinder av andra stycket

får räntesatsen får räntesatsen

ändras på visst sätt ändras på visst sätt

i anslutning till ändringar i anslutning till ändringar

i en referensränta som i en referensränta som

kreditgivaren inte har kreditgivaren inte har

något betydande inflytande något betydande inflytande

över. Ett avtalsvillkor om över. Ett avtalsvillkor

det får förenas med ett härom får förenas med

undantag om att räntesatsen ett undantag om att

under särskilda räntesatsen under

förutsättningar skall särskilda

ändras mer eller mindre förutsättningar skall

än som följer av ändras mer eller mindre

anknytningen till än som följer av

referensräntan. Undantaget anknytningen till

skall bestämmas så att referensräntan. Undantaget

det inte blir mindre skall bestämmas så att

förmånligt för det inte blir mindre

konsumenten än för förmånligt för

kreditgivaren. Det skall konsumenten än för

uppfylla kraven i andra kreditgivaren. Det skall

stycket. uppfylla kraven i andra

stycket.

Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om

ränteändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till

hans nackdel.

1 Senaste lydelse 1993:214.

Regeringens förslag Utskottets förslag

13 §

Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om ränteändringar

och avgiftsändringar. Utom vid ränteändringar som beror enbart

på ändringar i en referensränta skall underrättelse lämnas

senast när ändringen börjar gälla, antingen genom ett särskilt

meddelande till konsumenten eller genom annonsering i

dagspressen. Sker underrättelsen genom annonsering, skall

meddelande om ändringen också lämnas när nästa avisering eller

kontoutdrag sänds till konsumenten.

Vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en

referensränta skall underrättelse lämnas genom ett meddelande

till konsumenten senast i samband med nästa avisering eller

kontoutdrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre

föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts

före ikraftträdandet.